Fyra-hinkar-principen 2021

Fyra-hinkar-principen är ett verktyg för att få rätt balans i sitt sparande, strukturera sin ekonomi och få en modell som hjälper en att fatta bättre beslut. Saker som i sin tur kan leda till bättre avkastning, mer trygghet, mer pengar och mer valfrihet. Fyra-hinkar-modellen hjälper dessutom till att undvika vanliga misstag som att ha fel risk i sitt sparande. Många har nämligen för lite risk eller för mycket risk. Båda är tyvärr lika fel. Med fyra-hinkar-principen blir det lätt att göra rätt.

Idag är det nästan tre år sedan vi skrev om Fyra-hinkar-principen för första gången i avsnitt #47. Dagens uppdatering är den tredje i ordningen och består framförallt av förenklingar. Vi har även försökt att få ihop saker till en helhet som går i linje. Vi introducerar också två distinkt olika faser – ”get-rich”- och ”stay-rich”-faserna. Olika faser leder till lite olika rekommendationer.

Fyra-hinkar-principen inte någon naturlag eller modell man måste följa. Det är ett förslag, eller snarare ett perspektiv, genom vilket man kan titta på sin ekonomi. Det är inte one-size-fits-all utan det är jätteviktigt att du ”projicerar” den på din ekonomi och gör modellen till din egen. Du behöver göra de anpassningar som behövs för att den ska skapa värde för dig. Fastnar du, så går det superbra att fråga i forumet. 👍

Många gånger är tankeprocessen och frågorna som dyker upp längs vägen det riktigt värdet. Många gånger är det svåra inte att hitta svaret till en fråga, utan att formulera själva frågan. I forumet har vi mycket diskussioner om Fyra-hinkar-principen och vi är långt ifrån överens alltid. Det är också en work-in-progess som vi till stora delar samskapar tillsammans med er läsare. Det är något vi är väldigt tacksamma över.

Vårt mål med fyra-hinkar-principen är att den tillsammans med avsnitt #99 ”Kom igång och börja spara” ska vara allt som du egentligen behöver. Den artikeln tar hand om frågan ”hur ska jag investera mina pengar?” samtidigt som den här tar hand om ”hur ska jag fördela dina pengar?”. Nästa vecka kommer vi använda dessa två artiklar för att diskutera frågan ”hur kan man tänka kring ett arv?”.

Vi hoppas att den här uppdateringen kommer hjälpa dig till en bättre och rikare ekonomi, en bättre balans och inte minst en godare nattsömn. 🙂

Många hälsningar,
Jan och Caroline

Sammanfattning – allt i en tabell

Nedan finner du en översikt över fyra-hinkar-principen i tabellform. Varje rad motsvarar ett perspektiv och de olika kolumnerna representerar de olika hinkarna.

Många tar risken att pengarna tar slut

Ett av de vanligaste problemen som jag upplever när jag pratar med andra om deras sparande och investerande, är att de ligger fel i risk. En stor andel personer har alldeles för lite risk.

Det är oftast personer som är ointresserade av sparande och inte har några investerade besparingar. De pengar som finns är ofta placerade på ett bankkonto utan ränta. Notera att det inte handlar om personer som inte har pengar, många gånger kan det vara tvärtom. Att det finns mycket pengar, men de är inte satta i arbete.

Problemet med att ha för lite risk är att man utsätter sig för risken att pengarna inte kommer att räcka till för t.ex. pension eller göra det man önskar. Det är väldigt svårt att att spara sig rik utan att ta hjälp av ränta-på-ränta. För lite risk innebär alltså en risk att pengarna tar slut.

Sedan finns personer med den omvända risken. Allt för mycket pengar är investerade till för hög risk. Man har alternativa investeringar, man direktäger aktier, man har illikvida investeringar och ofta en liten eller obefintlig buffert.

Problemet med att ta för mycket risk är att man riskerar att ens sparande ”exploderar”. Det vill säga att när man minst behöver det kommer en krasch, en aktie går i konkurs, en investering slutar fungerar eller liknande. Plötsligt står man där utan pengar. Man hamnar i situationen att pengarna inte räcker till för det som man önskade.

Fyra-hinkar modellen och dess historia

Vi själva är inte särskilt mycket bättre. I perioder har vi för lite risk och i perioder har vi för mycket risk. Men genom att få en modell hur man kan tänka så blir det lättare att göra rätt och undvika onödiga misstag.

Vi är på intet sätt föräldrar till den här modellen. Redan 1985 presenterade den finansielle rådgivaren Harold Evensky en två-hinkar-modell. Syftet var att hjälpa sina klienter att ta bättre beslut i oroliga tider. En del av pengarna skulle vara investerade och en del skulle vara oinvesterade.

Tjugo år senare gjorde Christine Benz på Morningstar om Harolds modell till en tre-hinkar-modell (”Three bucket portfolio”). Syftet med hennes modell var att hjälpa amerikanska pensionärer att få deras pension att räcka livet ut. Hon skapade en buffert-hink som skulle täcka levnadsomkostnader här och nu. En hink som skulle skydda mot börsens svängningar och en tredje hink som skulle generera pengar.

Jag gillade modellen men efter något år så saknade jag ett ställe för mina mer spekulativa investeringar. Det vill säga den delen av mitt sparande där jag fick utlopp för de känslor och investeringar som inte följer forskningens rekommendationer. Det var då vi lade till den fjärde hinken, Lekhinken.

Under åren har vi även tillsammans med er läsare vidareutvecklat modellen till att fungera även med svenska förhållanden, i olika faser i livet och att faktiskt ta in hela sin ekonomi. Något som väldigt många av oss har haft nytta av.

Syftet med de olika hinkarna

En överblick av de olika hinkarna ser ut så här:

Bufferthinken (”låg risk”) – syftet med bufferthinken är att den ska skydda dina pengar och ge dig en god nattsömn. Här är det viktigare att ”inte förlora” pengar än att tjäna pengar. Det är från bufferthinken vi tar våra levnadsomkostnader och betalar våra oförutsedda utgifter.

Det är här vi målsparar för utgifter på kort sikt (0 – 2 år) och den primära investeringen är bankkonto med insättningsgaranti. När det blir för mycket pengar i bufferthinken så flyttar vi dem till någon av de andra hinkarna.

Mellanriskhinken (”mellan risk”) – syftet med den här hinken är framförallt värdebevaring och skydd. Hinken ska skydda mot inflation och mot volatilitet (=svängningar) på marknaden. Den har även ett viktigt syfte i att fylla på bufferthinken om den blir tom på pengar. Primär typ av investering är en kombination av aktier och räntor (=fondrobot).

Passiva hinken (”hög risk”) – syftet med den här hinken är att skydda mot att pengarna tar slut. Det är den här hinken som står för tillväxten av pengar. Den har även ett syfte i form av att fylla på mellanriskhinken när det behövs.

Primär typ av investering är aktier (=fondrobot / global indexfond). För många år sedan döpte jag hinken till ”passiva hinken” just för att investeringarna i ska vara av passiv karaktär, t.ex. passiv global indexfond. Typiskt t.ex. en fondrobot som LYSA.

Lekhinken (”mycket hög risk”) – syftet med den här hinken är att ge utlopp för de emotionella behov vi har som investerare. Det är här vi kan försöka göra ”bra affärer”, direktinvesteringar i aktier, ta spekulativa positioner i alternativa investeringar och liknande.

Förväntad årsmedelavkastning

Riksbankens och de flesta andra länder har inflationsmål om 2 procent per år. Det innebär att i genomsnitt ska värdet på våra pengar minska med två procent per år. Krasst sagt innebär det att en hundralapp som du ger i en doppresent har bara en köpkraft på ca 80 kr när barnet tar studenten. Därför är det viktigt att skydda sina pengar mot den här urholkningen.

I bufferthinken måste vi acceptera den här urholkningen eftersom det finns få alternativ där vi kan ha våra pengar utan att ta någon risk. En rimlig förväntad årsavkastning i bufferthinken blir ca 0 – 2 procent per år.

I mellanriskhinken kan vi unna oss att ta en något högre risk med pengarna. Både för att tidsperioden är längre och för att vi redan har en bufferthink som ska ge oss det närmaste skyddet. En rimlig förväntad årsmedelavkastning för mellanriskhinken blir således ca 3 – 5 procent per år.

I den passiva hinken har vi längst tidshorisont och två andra hinkar som spelar försvar. Här kan vi således satsa på ett aggressivt anfall och därmed sikta på 6 – 7 procents avkastning per år. Kanske till och med något högre.

I lekhinken är det svårt att ge någon förväntad avkastning eftersom investeringarna kan skilja sig mycket åt. Rent generellt tycker jag dock att målet bör vara att överträffa avkastningen i den passiva hinken. Lite enligt principen – varför lägga tid, energi och kompetens på något som du annars redan kan få utan ansträngning och till minimal kostnad i den passiva hinken?

Allokering aktier och räntor

För att kunna få den förväntade avkastningen enligt det förra stycket så behöver man investera pengarna på något sätt. Vi anser fortfarande att det bästa sättet att investera sina pengar är att göra det på det sätt som forskningen rekommenderar. Det är något som vi går genom i detalj i avsnitt #99 ”Börja spara och investera”.

I stora drag handlar det om att använda aktier – i form av en kombination av billigare globala indexfonder eller en fondrobot – för att tjäna pengar. För att bevara de pengar som aktierna skapar använder vi en kombination av räntefonder och bankkonto.

I bufferthinken är fokus skydd och sova gott om natten. Det gör man bäst genom att använda bankkonto med insättningsgaranti. Risken är minimal eftersom staten garanterar insättningen upp till 1 050 000 kr. I dagsläget (2021) kan man få räntor på upp till 1.5 % lite beroende på om man låser pengarna eller ej.

I mellanriskhinken kan vi unna oss att lägga till både aktier och räntor. Eftersom sparhorisonten i normala fall ligger runt fem år i mellanriskhinken kan man unna sig t.ex. 50 procent aktier och 50 % räntor (eller den mer vanliga 60/40-fördelningen). Det är en balanserad risk på mellanlång sikt.

I den passiva hinken behöver vi inte ta hänsyn till värdebevaring utan kan ta en hög aktieandel i form av 90 – 100 % aktier.

En bra tumregel att komma ihåg är att 100 % aktieexponering ger ca 7-8 % avkastning som årsmedelavkastning över en längre tidsperiod (10+ år). En 100 % räntor portfölj ger idagsläget (2021) ca 1 % avkastning per år. Det är därför vi kan säga att t.ex. en 50/50-portfölj bör ge 4 procents avkastning i snitt (=50 % * 7 % + 50 % * 1 %).

Konkreta modellportföljer eller fondrobotar

I de flesta rekommenderar vi att använda en fondrobot. I avsnitt #183 Bästa fondrobotarna gick vi genom alla på den svenska marknaden. Vår favorit är LYSA (annonslänk) eftersom den är en bra kombination av att vara billig, bred och följer forskningen.

Sedan kan man naturligtvis välja att göra själv i de fall man har intresse och kompetens eller inte har möjlighet att välja en fondrobot (som t.ex. i tjänstepensionen). I det fallet har vi gjort fyra förslag på modellportföljer som passar för de olika hinkarna.

I bufferthinken kan man jämte bankkonto med insättningsgaranti ha den försiktiga portföljen som består av 20 % aktier och resten räntor och bankkonto. Det är ett alternativ i de fall att man kommer fram till att man behöver ett större belopp i bufferthinken (t.ex. över 100 000 kr) och ändå vill låta pengarna jobba lite.

Till mellanriskhinken har vi faktiskt två förslag på portföljer jämte en fondrobot. Det ena är Nybörjarportföljen som är en klassiskt balanserad 60/40-portfölj och den andra är RikaTillsammans-portföljen. Den senare portföljen är specialportfölj var syfte är att alltid gå plus på bekostnad av en något lägre avkastning. Båda ska ge ungefär 4 % avkastning per år.

I den passiva hinken har vi den globala barnportföljen som består av en hög aktieandel. Här kan man faktiskt till och med unna sig att skippa reserven på 10 % bankkonto som den portföljen föreslår eftersom man redan har livrem och hängslen.

Till lekhinken har vi inga konkreta förslag på portföljer utan här kan man fylla på själv. Det är här enskilda aktier, olika strategier och alternativa investeringar passar in.

En kort kommentar är att jag inser att portföljerna är något klantigt döpta. De kunde lika gärna hetat, låg- mellan och hög risk-portföljerna. Men tyvärr så är namnen inarbetade och kluriga att ändra nu. Ber om ursäkt för det.

Sparhorisont och de fyra hinkarna

I tidigare versioner av Fyra-hinkar-principen lade jag mycket fokus på sparhorisonten. Men som flera av er läsare påpekade så är det ofta svårt att definiera sin sparhorisont bortom kort och lång. Ofta i betydelsen att kort är här och nu, typ 0 – 2 år (”vi ska köpa hus inom 2 år”) och lång är någon gång i framtiden (”typ pension”).

Just den mellanlånga horisonten – 2 till 10 år – tenderar vi ha väldigt svårt att definiera. Jag har därför inte alls lagt lika mycket fokus på det i år, utan tänker det mer som att vi jobbar på kort och lång sikt. Trots det har vi implicit gjort antaganden om sparhorisonten genom fördelningen av aktier och räntor och val av portföljer.

I korthet kan man säga att bufferthinken och bankkonto passar för korta tidshorisonter 0 till 2 år. För mellanriskhinken har vi tidsperspektivet 3 – 9 år och för den passiva hinken har vi ett perspektiv på 10 eller fler år.

För lekhinken blir tidshorisont något mindre relevant eftersom det beror på den enskilda investeringen. Vissa investeringar löper kanske på mindre än ett år, medan andra t.ex. solpaneler hos Switchr, kan ha en 15-års horisont.

Hur stor ska hinkarna vara?

Det senaste året har det här nog varit den vanligaste frågan jag har fått. Det vill säga, hur ska man tänka kring den procentuella fördelningen av sina pengar på de olika hinkarna? Tyvärr är det tråkiga svaret ”det beror på”. Det beror nämligen helt och hållet på t.ex.:

• Fas i livet – stor skillnad om man är DINK-fasen (Double Income No Kids), man har småbarn eller vuxna utflyttade barn
• Pengafas i livet – det är stor skillnad hur man ska placera sina pengar om man fortfarande håller på att bygga upp sitt kapital eller ska leva på det.
• Humankapital – det är stor skillnad om du är nyutexaminerad i en bransch som skriker efter arbetskraft eller är 60 år och ska snart gå i pension och har svårt att hitta ett nytt jobb.
• Risktolerans – vi upplever risk olika och för någon spelar en nedgång på -50 % ingen roll medan bara tanken ger kalla kårar på ryggraden.
• Totala ekonomin – hur ser helheten ut och vilka marginaler finns det, t.ex. stor skillnad om huset är belånat eller obelånat.
• Mål i livet – vilka mål och kostnader har man framför sig och vad vill man göra, uppleva, ha och så vidare
• och andra relevanta faktorer.

Det betyder att man kommer behöva anpassa och korrigera hinkarna efter sin egen situation. Det är både modellens stora styrka och dess svaghet, särskilt i början när gärna vill ha ett ”rätt” svar. Men trots det här kan man ge några generella riktlinjer.

Storlek på hinkarna i get-rich-fasen

I den ackumulerande fasen, då man bygger upp sitt kapital (”get-rich”), är det viktigt att balansera behovet av att skydda kapitalet och få det att växa samtidigt.

Man kan resonera på olika sätt kring storleken på bufferthinken. Ett sätt är att utgå från 1 – 3 månadslöner. Ett annat sätt är att räkna på 12 månaders utgifter minus alla garanterade inkomster (t.ex. inkomstförsäkring, a-kassa och andra bidrag). Ett tredje sätt är att gå på en fast summa som t.ex. 50 000 kr.

Naturligtvis behöver man korrigera ovan beroende på sin situation. Är man 22 år gammal student som bor i en hyresrätt behövs en långt mindre budget än om man är förälder till två små barn och precis har flyttat till villa.

Mellanriskhinken bör, enligt teorin, i den här fasen bör vara ungefär 3 – 7 gånger så stor som bufferthinken. Det vill säga är bufferthinken 100 000 kr, då bör den här ligga på mellan 300 000 – 700 000 kr. Det kan spontant låta väldigt mycket, men för många av oss kommer den summan snabbt fyllas upp av värdet på vårt boende och andra fasta tillgångar.

Även storleken på den här hinken bör korrigeras med tanke på ens humankapital och situation. För vissa leder det till att man helt skippar hinken (särskilt unga personer) och man kör bara buffert och den passiva hinken (vilket översätts till kortsiktigt och långsiktigt sparande).

Passiva hinken får i det här scenariot resten av pengarna. Majoriteten av pengarna bör således vara investerade på lång sikt för att skapa tillväxt.

För att det inte ska bli en slagsida i lekhinken brukar min stående rekommendation vara att den inte ska vara större än 10 procent av den passiva hinken. Det vill säga att om du totalt har 100 000 kr i den passiva hinken, då bör lekhinkens storlek inte överstiga 10 000 kr.

Storlek på hinkarna i stay-rich-fasen (ekonomisk frihet)

När vi initialt skrev om Fyra-hinkar-principen så skiljde vi inte på get-rich eller stay-rich-faserna. Men efter att vår egen ekonomi utvecklats och vi diskuterat med vänner med mycket pengar, konstaterade jag att fördelningen i förra stycket fungerar inte riktigt bra.

Många hamnar förr eller senare i en situation där man har mer pengar än man behöver. Som en finansiell rådgivare sa, det är större sannolikhet för många här på RikaTillsammans att de kommer ha mer pengar över när de dör än omvänt. Det gäller att också njuta och använda pengarna.

Det vill säga att fokus skiftar från att ackumulera till att bevara och leva på avkastningen. Egentligen ligger det ganska nära FIRE-principerna om ekonomisk frihet och leva på sitt kapital (något som förr kallades att vara rentiär 🙂).

I en sådan situation bör storleken på bufferthinken vara mycket större. Här kan man gå direkt på Christine Benz rekommendation om att ha 1 – 3 års totala utgifter i bufferthinken. Särskilt viktigt är det här i en situation då man har slutat jobba och man inte får in några andra inkomster (vilket är ovanligt).

Mellanriskhinken blir i det här fallet stället som ska generera den avkastning som man lever på. Det vill säga fylla på bufferthinken. Här kan man använda en tumregel och räkna baklänges hur stort kapital man behöver. Formeln ser ut som följer (och kan beräknas med vår kalkylator här):

Vi utgår från utgifterna, räknar om dessa på årsbasis och dividerar sedan med en årsmedelavkastning. Årsmedelavkastningen är den avkastning man tror att man kan få över en längre tidsperiod med en hög sannolikhet. Det klassiska värdet är 4 % enligt den så kallade Trinity-studien.

Jag personligen tycker 4 % är lite väl högt, särskilt i dagens läge och skulle kanske rekommenderat snarare 2.5 – 3.0 % istället. Ett exempel med utgifter på 25 000 kr i månaden och 3 % blir således 10 000 000 kr (=25 000 * 12 / 0.03). Tio miljoner är alltså summan som bör vara i mellanriskhinken om man inte har några andra inkomster och behöver ca 25 000 kr i månaden.

Det leder även till att den passiva hinken och lekhinken inte är nödvändiga och kan således vara hur små eller hur stora som helst. Självklart så länge som bufferthinken och mellanriskhinken är så stora som de ska vara. Det är i en sådan här situation inte ovanligt med ganska många miljoner i en fondrobot med t.ex. en 50/50-fördelning.

Fördelar med använda fyra-hinkar-principen

Fördelen med att strukturera sin ekonomi på det här sättet är att det hjälper att ”isolera” pengarna mot nedgångar. I händelse av en nedgång kommer du ha två av tre hinkar som skyddar dig och faller mindre än marknaden i genomsnitt.

Det i sin tur hjälper till med möjligheten att fatta bättre beslut och inte få panik. Något man kan tjäna på uppemot 1 – 2 procent per år, då beteendemisstag är oerhört vanliga (och kostsamma). Man kan nästan se det som att buffert- och mellanriskhinken är ballast till aktiehinken.

Modellen gör även att man verkligen kan se aktiedelen som långsiktig och den kan teoretiskt sett vara orörd i flera år. Precis det som krävs om den behöver hämta upp en nedgång. Det är också därför vi i t.ex. stay-rich-fasen har flera års utgifter i bufferthinken och inte bara en. Det ger en möjligheten att välja när man vill ombalansera mellan hinkarna. Det är inget man behöver göra kontinuerligt.

Det ger ytterligare en beteendemässig fördel i form av att man hela tiden kommer ha en del torrt krut. I en situation då börsen har fallit och man är sugen att göra något, är det många gånger bättre att vara aggressiv och köpa, än att få panik och sälja. Ibland brukar jag skoja om att nedgång faktiskt är bra, det är ju ”rea” på marknaden.

Ytterligare en fördel som jag ser med att strukturera hinkarna på det här sättet är att det går enkelt att anpassa, eller projicera, på pension, FIRE och andra uttagsstrategier (som t.ex. 4 %-regeln enligt ovan). Den är t.ex. även flexibel nog att ta hänsyn till att om man har inkomster trots att man är ekonomiskt fri eller är i FIRE-fasen. Det är bara att skruva på storleken på hinkarna.

Strikt eller flexibel användning av hinkarna

Den sista fördelen är att du själv kan välja hur strikt eller flexibelt du vill tillämpa fyra-hinkar-principen. Över de senaste tre åren sedan vi började diskutera principen på bloggen har jag sett att vissa sätter in alla sina tillgångar i hinkarna. Det vill säga att man har ett strikt förhållningssätt där alla tillgångar, alla bankkonton, alla pensioner och alla pengar har sin plats i någon av hinkarna.

Det andra sättet är att vara mer flexibel och man tar bara hänsyn till sitt investerbara kapital. Det vill säga att man skippar lönekonton, man skippar boendet, man skippar pensionen och liknande. Man ser det helt enkelt bara utifrån sitt investeringsperspektiv.

Båda sätten har sina fördelar. Jag brukar numer rekommendera att börja med det flexibla sättet. I alla fall tills man har en balans i ens portfölj. Därefter kan man utöka det till att ta hänsyn till övriga delar i ekonomin. Det kan nämligen vara lite klurigt att fundera på hur boendet ska in (enligt mig) i mellanriskhinken. Mer om det längre ned.

När man gör sin modell så behöver det inte vara svårare än att du tar ett A4-papper (eller Excel), gör fyra kolumner och puttar in dina olika tillgångar i de olika kolumnerna. På det sättet får du en ganska snabb överblick om du har en bra balans eller om du har en slagsida åt något håll. Jag själv t.ex. insåg att jag hade både mycket pengar på sparkonto och mycket i Lekhinken när jag gjorde det första gången. 🤦‍♂️

Det är mental bokföring och det är okej

Vän av ordning kommer att påpeka att även om vi delar upp ekonomin i dessa fyra delar, så är det fortfarande hela vår ekonomi. Hinkarna finns ju inte på riktigt. Det är helt korrekt. Vissa kommer att tycka att det här sättet att tänka är helt och hållet onödigt. För er stämmer det säkert.

Det är ju klart att det inte är någon skillnad, rent matematiskt, om jag har:

• Bufferthink med 100 kr på ett bankkonto
• Mellanriskhink med 60 kr aktier och 40 kr räntor
• Passiv hink med 90 kr aktier och 10 kr räntor

eller har en enda hink med 150 kr aktier och 150 kr räntor och bankkonto. Jag kunde lika gärna haft en enda 50 % aktier och en 50 % räntor-portfölj istället för tre hinkar. Det vill säga att det enda jag har åstadkommit med mina fyra-hinkar i det här fallet är en mental modell. Det är korrekt.

Du får bedöma själv om den här modellen skapar ett mervärde för dig eller ej. För mig och många andra så gör den det. Förs när den passiva hinken minskar i värde (t.ex. -30 procent på 3 veckor, våren 2020) så rörde sig bufferthinken inte överhuvudtaget och mellanriskhinken sjönk med knappt 15 procent.

Det gav möjligheten och tryggheten att vara mer aggressiva än vad jag tror att jag hade varit om jag haft en enda portfölj. Särskilt eftersom jag har delat upp kontona på både LYSA, Nordnet och Avanza enligt ovan. Det vill säga att jag har till och med döpt dem till t.ex. ”Passiva hinken 100/0” eller motsvarande. Du får själv avgöra om det skapar mervärde eller ej. 🙂

Bufferthinken – saker att tänka på

Som vi varit inne på innan är det viktigaste syftet med Bufferthinken att du ska kunna sova gott om natten. Det är nästan att man skulle kunna kalla det för att vara i en ”sleep-well”-fas. Jag tycker personligen att man ska börja fylla upp sin bufferthink som det första man gör.

Det vill säga inget investerande förrän man har en ordentlig summa som ger dig trygghet och skapar förutsättning för att fatta kloka ekonomiska beslut. Hur stor den summan är kan bara du bestämma, men du har förslag på riktlinjer i de tidigare styckena.

Ett tips om man vill minska beloppet i bufferthinken är att skaffa olika typer av försäkringar. Genom att t.ex. varje månad betala lite extra för a-kassa och en inkomstförsäkring minskar man behovet av pengar för t.ex. arbetslöshet. Försäkringar är ett bra sätt att minska behovet av bundet tillgängligt kapital.

För den som verkligen vill ta det till sin spets, så finns det läsare som inte har några pengar i bufferthinken och använder sin möjlighet att ta lån som buffert. Det är något som vi resonerar om i avsnitt #63 Buffert och pengar för oförutsedda utgifter. Det bygger på resonemanget att man sällan behöver en buffert varje år och sällan hela bufferten. Men det är överkurs.

Avancerade läsare har även berättat hur de har stresstestat sin bufferthink och sin fyra-hinkar-modell. Man har tittat på hur kommer ekonomin att se ut om man blir arbetslös, en blir sjuk i familjen, blir föräldraledig, man skiljer sig eller om någon till och med dör. Allt beror på ambitionsgrad, men särskilt det senare scenariot, om man skulle gå bort, är viktigt och det är något vi pratade om i avsnitt #151 Om du dör, har dina efterlevande råd att bo kvar?.

En ytterligare kommentar som ibland dyker upp är: ”Är det inte dumt att ha pengar på bankkonto?”. Jag tycker inte det, särskilt eftersom pengarna inte har någon risk, man kan få en garanterad avkastning och i lägen som nu när börsen är högt värderad, ger kontanterna även ett möjlighetsvärde. De kan ju investeras under en period om möjligheten skulle ges.

Mellanriskhinken – saker att tänka på

Den vanligaste kommentaren som jag får om mellanriskhinken handlar om dess storlek. Väldigt många ryggar tillbaka när man ser att den ska bestå av flera hundratusen kronor. Särskilt när man sällan har lagt några pengar i den i sin ursprungsfördelning.

Jag tänker framförallt två saker. Generellt sett upplever jag att många tar alldeles för mycket risk och det stämmer att man borde minska risken. Tittar man på många klassiska portföljer så har de sällan höga aktieandelar, det är inte ovanligt att de ligger på 50 procent eller mindre. Det är bara att vi de senaste 10-20 åren har blivit väldigt belönade för höga aktieandelar, men det är på intet sätt en naturlag. Få saker är så oälskat idag som räntor.

Boendet i fyra-hinkar-modellen

Det andra är om man tittar utifrån ett holistiskt helhetsperspektiv så är boendet en väldigt stor del i mångas ekonomi. Att inte ta med boendet skapar, enligt mig, en väldigt snedvridning både i form av risk och kapital. Om man har ett boende som är värt två miljoner och man har 20 000 kr på börsen, så spelar pengarna i aktier i princip ingen roll riskmässigt. Ekonomin påverkas i långt större utsträckning av bostadsmarknaden och räntorna än aktiemarknaden.

Det är därför jag anser att man i fyra-hinkar-modellen bör ta med värdet på boendet minus skulderna man har på det. Det vill säga att om boendet är värt 2 miljoner och man har 0.5 miljoner i lån, då sätter man in 1.5 miljoner i mellanriskhinken. Plötsligt kommer de flesta sannolikt ha ett större värde i hinken än de behöver.

Problemet som uppstår då är att pengarna i mellanriskhinken som ligger i form av boendet är inte alls lika tillgängliga / likvida som pengar i aktier och räntor. Därför kan man dela upp sin mellanriskhink i ”bundet” och ”fritt” kapital. Det vill säga vilka pengar har jag i min mellanriskhink som jag kan ta ut med ett par dagars varsel (”fritt kapital”) för att t.ex. fylla på bufferthinken.

Jag har sett att vissa räknar med att man ska ha lika mycket fritt kapital i mellanriskhinken som i bufferthinken. Resten kan vara bundet. Dvs om man har 100 000 kr i bufferthinken, så har man 100 000 kr i mellanriskhinken som fritt kapital och resten som överskjutande värde i boendet. Då kan man hantera akuta situationer, man har rörelsefrihet och resterande pengar kan man vid behov låna upp med boendet som säkerhet.

Anledningen till att vi också placerar boendet i mellanriskhinken är att om man tittar utifrån ett historiskt perspektiv kring avkastning och volatilitet så passar boendet bäst in här. Historiskt sett skyddar boendet mot inflationen och växer lite grann. Den bostadsutveckling vi har haft de senaste 30 åren hade egentligen motiverat den passiva hinken, men jag anser det vara orimligt att det skulle fortsätta 30 år till.

Uppdatering 210301: @ErikDahlen kommenterade i forumet att det är mer rimligt att bara ta med 85 % av värdet på bostaden. Det låter ju rimligt eftersom det är svårt att låna mer än det beloppet med dagens regler.

Mellanrisk-hinken kan skippas

Naturligtvis behöver man korrigera för sitt humankapital och sin situation både uppåt och nedåt i mellanriskhinken.

I forumet har vi haft diskussioner där personer har haft sin bostad obelånad och använt den som säkerhet för att låna lite pengar och investera. Läsvärd tråd här. Vi tar även upp en variant i avsnitt #102 Vad är bäst? Amortera, spara, investera eller t.o.m. låna?. Motsatsen har också ägt rum, då folk sålt av alternativa investeringar för att minska sin totala risk.

Korrigeringarna ovan kan även leda till att man kommer fram till slutsatsen att man skippar hela mellanriskhinken. Det är inte ovanligt att t.ex. en ung person som studerar får ett bättre upplägg med en liten bufferthink och sedan lägger resterande pengar i den passiva hinken.

Jag personligen är lite tveksam till att skippa mellanriskhinken, både för att jag är en försiktig general, men också för att man som ung har en del faser framför sig som kostar pengar (träffa partner, boende, barn etc). Då kan det vara bra att ha pengar som inte ska användas just nu, men som heller inte har tidshorisonten pension.

Slutligen vill jag verkligen betona att det är den här hinken som är viktigaste i en stay-rich-fas. När man har mycket pengar bör ett av ens viktigaste mål vara att bevara dessa pengarna och att sänka sin aktieandel. Att ha 50 % aktier i en stay-rich fas är att ha mycket aktier. Det är inte ovanligt att man bör ligga på kanske 35 % aktier totalt i en sådan situation.

Det är ju ändå den här hinken som ska försörja dig och dina nära i framtiden. Som jag har tjatat om i andra avsnitt: ”Om du har vunnit spelet, sluta spela!”. Det finns ingen anledning att jaga den där sista avkastningen eller kronan. Den kommer sannolikt ändå inte öka din livskvalitet. Många gånger har jag sett att den gör precis det motsatta, kanske inte för dig, men för personer i ens omgivning (ofta ens partner).

Passiva hinken – saker att tänka på

På många sätt är den passiva hinken den enklaste. Även om vi pratar om ”hög risk” så handlar det om att ha majoriteten av pengarna i fondrobot som t.ex. LYSA (annonslänk) eller en egen portfölj bestående av billiga passiva globala indexfonder. Allt i enlighet med avsnitt #99 Börja spara och investera.

Det som är nytt för i år i den här hinken är just resonemanget kring stay-rich-fasen. I en sådan situation så behövs faktiskt inte den här hinken överhuvudtaget. Det finns som sagt ingen anledning att riskera det som man har byggt upp.

Något vi inte har pratat så mycket om är tjänstepension. Om du är ung (under 60 år) då är det rimligt att relatera till din tjänstepension som att den ligger i den här hinken.

Lekhinken – saker att tänka på

Det viktigaste att säga kring Lekhinken är att den är valfri. Den behövs inte utan är till för oss som tycker det är lite kul med pengar och sparande. Syftet är inte att tjäna pengar – de flesta kommer faktiskt riskjusterat förmodligen förlora pengar på den – utan snarare är syftet att få utlopp för de emotionella behoven.

Det är här det får lov att vara spännande, man kan få spekulera i alternativa investeringar, testa nya saker, vara med på börsintroduktioner, köpa Gamestop eller kryptovalutor och liknande. Genom att unna sig att göra det i Lekhinken är man ansvarig gentemot den andra och mycket större delen i sin ekonomi. Lekhinken blir således en väldigt bra och avgränsad del.

Min ambition med Lekhinken är att försöka slå den passiva hinken. Lite enligt resonemanget – vad är existensberättigandet för att jag ska hålla på med tid, energi och kompetens om jag inte slår en fondrobot som inte kräver någon ansträngning.

På det sättet blir det något bra och enkelt att jämföra sig mot. Sedan fungerar det så klart inte alltid om man t.ex. väljer att investera pengar i en P2P-plattform som Lendify (annonslänk) som bara ger ca 6 % per år som max, men å andra sidan utan de svängningar som börsen innebär.

Slutligen kring Lekhinken vill jag understryka vikten av att inte låta den bli större än 10 % av den passiva hinken i en get-rich-fas. Det är ändå spekulation vi pratar om här. På samma sätt kan den i en stay-rich-fas vara hur stor (eller liten) som helst givet att man håller storleken på mellanriskhinken.

Exempel 1) Enkel fyra-hinkar-modell

I sin enklaste form kan en variant av fyra-hinkar-principen bestå av:

1. Sparkonto vars syfte är att vara buffert
2. Ett konto hos en fondrobot för mellanlångt sparande med 50 % aktier och 50 % räntor
3. Ett konto hos en fondrobot för ett långsiktigt sparande med 100 % aktier.

Det behöver alltså inte vara mer komplicerat än så här. Det kan vara en utmärkt projektion för någon som är mellan 20 – 30 år. Fördelningsmässigt skulle man kunna säga att 100 000 kr är fördelade som 20 000 kr i bufferthinken, 20 000 kr i mellanriskhinken och 60 000 kr i den passiva hinken.

Exempel 2) Komplicerad variant med hela ekonomin

En mer komplicerad variant där man tar hänsyn till hela ekonomin skulle kunna se ut som följer. Låt oss säga föreställa oss att det är en familj med två barn, villa, bil och en ambition om semester på årsbasis på 50 000 kr. Man är i 45 års åldern, har ett relativt högt humankapital och lätt att få ett nytt jobb.

Bufferthinken

Ett resonemang kring storlek på bufferthinken skulle kunna vara som följer. Man är fyra i familjen och har småbarn (+50 tkr), man bor i en villa (+50 tkr) och man har ambition att åka på semester (+50 tkr). Det vill säga ett behov i bufferthinken på ca 150 000 kr.

Ett annat, lite mer komplicerat, sätt att räkna är: den totala nettolönen är 600 tkr per år för hushållet, man har 6 månaders uppsägningstid (-150 tkr), man har inkomstförsäkring och a-kassa (-200 tkr) och man vill ha semester (+50 tkr). Summan blir då ca 300 000 kr. Man bedömer dock att man är relativt unga (-75 tkr) och har lätt att få ett nytt jobb (-75 tkr), så man korrigerar med -150 tkr och får att storleken bör vara ca 150 000 kr.

Man kan alltså resonera sig fram till ett målbelopp på olika sätt. I bufferthinken räknar man nu ihop alla lönekonto, bankkonto, kontanter, sparkonto med insättningsgaranti, bankkort och liknande. Man ser över att man har A-kassa, inkomstförsäkring, hem- och barnförsäkring samt en livförsäkring.

Mellanriskhinken

Även här kan man resonera på två sätt kring storleken. Det enda sättet är att ta fyra gånger bufferthinken. Det ger en storlek på +600 tkr. Därtill kan man lägga t.ex. ett mål att man vill köpa en ny bil om ett par år på +200 tkr och att barnen ska flytta ut om ett par år på +200 tkr. Totalt kommer man fram till ca en miljon.

Det andra sättet man skulle kunna räkna är fyra gånger bufferthinken (fast på det ursprungliga beloppet om 12 månaders utgifter gånger 4) vilket blir 2.4 miljoner. Man lägger till bilen och barnen om 400 tkr och konstaterar att beloppet är 2.8 miljoner.

Därefter korrigerar man det för att man har 10+ år kvar till pension och att man till skillnad från amerikanska pensionärer kommer ha en inkomst även i pensionen. Säg att man drar bort 1.2 miljoner. Man har en lång sparhorisont på minst 20 år och en relativt stor risktolerans. Man bestämmer sig för att det motsvarar -500 tkr. På samma sätt kommer man ner till en summa på mellanriskhinken på ca 1 miljon.

Man konstaterar att man har ett boende som är värt 2 miljoner och man har lån på 1.2 miljoner. Det vill säga att bidraget från boendet är ca 800 tkr till mellanriskhinken. Det är bundet kapital som i nödfall går att belåna. Men det ger att mellanriskhinken bör ha ca 200 000 kr i fritt kapital som man kan placera t.ex. i en fondrobot med en 50/50-fördelning.

Passiva hinken

Eftersom man är i den ackumulerande fasen (get rich) väljer man att resten av pengarna ska läggas i den passiva hinken. Förslagsvis en fondrobot med en hög aktieandel t.ex. 100 procent aktier. Man tar även med tjänstepensionerna i den passiva hinken och placerar dem enligt billiga passiva globala indexfonder. Även sitt PPM i AP7 SÅFA räknar man med här och eventuellt IPS-sparande.

Man konstaterar att värdet av den passiva hinken uppgår till 600 000 kr (exkl. PPM och pensionerna).

Lekhinken

Eftersom man är i get-rich-fasen och storleken på den passiva hinken är 600 000 kr så sätter man ett tak på Lekhinken på 60 000 kr. Det betyder inte att man måste fylla den med 60 000 kr, utan att den maximalt får uppgå till 60 000 kr. För tillfället har man bara 20 000 kr fördelat på några alternativa investeringar som t.ex. Switchr, Lendify och kryptovalutor.

Exempel 3) Fyra-hinkar variant i uttagsfasen (”stay-rich”)

På sätt och vis blir fyra-hinkar-principen relativt enkel även i uttagsfasen. Majoriteten av pengarna hamnar på bankkonto med insättningsgaranti och en portfölj med begränsad risk i mellanriskhinken.

Vi har flera diskussioner på forumet där du kan läsa mer:

• ”Rejält omtag på de fyra-hinkarna inför nästa fast i livet” av @JFB

Ett sidospår på den tråden blev:

• ”Aktieallokering under uttagsfasen av kapital” av @JFB

Där vi diskuterar en lämplig aktieallokering vid olika åldrar.

• Vad är en lämplig fördelning av aktier och räntor vid olika åldrar om man tittar på helheten?

Den hjälper nämligen till att göra en realitycheck som ett tvärsnitt över ens fyra hinkar. Det vill säga att den hjälper oss att se den totala fördelningen av aktier och räntor om vi skulle slå ihop alla hinkarna till en.

Naturligtvis finns det inget facit till den här frågan heller. Men det finns några klassiska tumregler och andra aktörer att inspireras från. Den mest klassiska tumregeln, som är något konservativ, är att man ska ha lika stor andel i räntor som man är år gammal. Det vill säga att ju äldre man blir desto mer räntor ska man ha. Är man 80 år, bör man ha 20 % aktier och 80 % räntor.

Vissa modifierar tumregeln genom att säga att den gäller först från 50 års ålder. Det vill säga att så länge man är ung så ska man ha en hög andel aktier. Sjunde AP-fonden (AP7 SÅFA) i PPM är inne på det spåret. Fram tills att man fyller 55 år har man 100 procent aktier och därefter lägger de på ca 3 % aktier per år. Det vill säga att när man är 60 år, då har man 85 % aktier och 15 % räntor och så vidare.

I tekniska termer kallas det här resonemanget för ”glidepath”. Det finns många olika studier och Vanguard illustrerar tre kurvor beroende på risktolerans i sin bild nedan.

Naturligtvis behöver det här också anpassas till vilken fas du är i. Ovan beskriver hur det bör se ut i en get-rich-fas. Är man i en stay-rich-fas redan när man är t.ex. 50 år, så finns det ingen anledning att ta mer risk än man behöver. Lite enligt principen: ”varför riskera det som du har byggt upp?” eller som jag brukar säga: ”om du har vunnit spelet, sluta spela.”

Vanliga frågor om fyra-hinkarna

Jag hoppas att artikeln ovan har besvarat de flesta frågor, men självklart kommer jag ha missat saker. Som tidigare nämnt går det bra att ställa frågor i forumet eller i kommentarerna nedan. Jag kommer även uppdatera artikeln kontinuerligt med generella frågor som är av värde för alla.

1. Vilken hink ska man börja spara i? Min starka rekommendation är att börja med en bufferthink. Innan man har en buffert som gör att man kan hantera oförutsedda saker i sin vardag bör man inte investera sina pengar. Sedan är det så klart individuellt hur stor bufferten bör vara.

2. Hur ska man relatera till eget företag? Det beror på. Om du t.ex. har investerat företagets pengar i en fondrobot som är 50/50 då är det rimligt att argumentera för att det kan placeras i mellanriskhinken. Dock blir det lite komplext när man ska ta hänsyn till skatteeffekter. En bra tumregel är att dela beloppet med två. I övrigt bör eget företag placeras i lekhinken.

Spirecta visar helheten

De senaste två åren har ett av mina sidoprojekt varit ekonomiverktyget Spirecta. Syftet med verktyget är att hjälpa oss som har lite mer komplicerade ekonomier att få en bättre överblick så att vi kan fatta bättre beslut.

I verktyget som är under kontinuerlig utveckling finns det stöd för att jobba med fyra-hinkar-modellen utifrån principerna ovan. Framförallt hjälper den till att visa förhållandet mellan de olika delarna enligt nedan.

Det som jag upplever minst lika viktigt är att se hur tillgångarna fördelar sig inom de olika hinkarna.

Det är som sagt ett verktyg som fortfarande är under utveckling, men det är tillräckligt bra för att våga nämna det här på bloggen. Det kräver lite jobb och en tröskel att ta sig över, men när man väl har gjort det så vill man inte vara utan det (ja, jag är superstor part i målet). 🙂

• Du kan läsa mer och prova Spirecta med 30 dagars pengarna-tillbaka garanti här.

Slutord – ta hjälp, sitt inte fast 🙂

Avslutningsvis vill jag tacka dig för att du läser bloggen och våra funderingar. Det är ett förtroende som vi självklart inte tar för givet. jag vill också passa på och tacka dig som har bidragit i diskussionerna kring fyra-hinkar-principen. Bara i år har vi över 100 repliker i diskussionen på hur vi skulle uppdatera principen och göra den mer tillgänglig. Det är verkligen att samskapa och bli rikatillsammans.

Jag vet att första gången man läser Fyra-hinkar-principen så kan den kännas som stor, komplicerad eller övermäktig. Särskilt när man funderar på hur man ska applicera den i sin ekonomi. Mitt tips brukar vara att inte se det som något som ska bli ”rätt” direkt. Jag har hållt i över fem år med modellen och hittar fortfarande nya sätt att tänka eller fördela.

Bara steget att du läser den här artikeln visar ju att du är på rätt väg. Det är därför jag verkligen vill uppmuntra till att ta hjälp, ställ frågor och stångas lite med oss och modellen. Det hjälper inte bara dig, det hjälper även oss att göra den än lite bättre.

• Besök forumet och kategorin för ”Fyra-hinkar-principen” i forumet →

Tack än en gång och lycka till med ditt sparande!
Jan och Caroline

Jan och Caroline Bolmeson

28 februari, 2021

Den här artikeln publicerades söndagen 28 februari 2021 klockan 15:25 av Jan Bolmeson i kategorin(erna): RikaTillsammans-podden.

Ansvarsbegränsning: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Samtliga analyser och all annan information som tillhandahålls lämnas uteslutande i informationssyfte, för allmän spridning, och ska under inga förhållanden användas eller betraktas som rådgivning, uppmaning eller rekommendation för att köpa eller sälja aktier eller andra finansiella instrument. För undvikande av tvivel noteras att Lag (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter eller annan liknande lagstiftning alltså inte äger tillämpning på information på RikaTillsammans.

Åsikter och analyser som presenteras är personliga och informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Du bör inhämta råd från andra rådgivare och basera dina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet, vi rekommenderar dessa. RikaTillsammans frånsäger sig därmed ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av analyser, dokument och övrig information som härrör från RikaTillsammans. Läs mer i de fullständiga villkoren.