Singla hellre slant än lyssna på experters uttalande om framtiden!

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Bättre odds med ett mynt än med en expert
2. Paneldebatten: "Jag skiter i vad forskningen säger"
3. Alla tror att de kör bättre än genomsnittet
4. "Man har inte rätt till egen fakta"
5. Tack till Caroline för forskningskravet
6. Ansvarsbegränsning och upplägg
7. Gladiatorn och seglaren: 994 av 1 000
8. Studie 1: Var kommer avkastningen ifrån?
9. Storspararna och tillgångsallokeringen
10. Cykel, bil eller flygplan
11. Gas, broms och 10 procent per år i sparhorisont
12. Fördelningen år för år
13. Studie 2: Fama–French trefaktormodell
14. Faktor 1: Storlek på bolag
15. Faktor 2: Värde versus tillväxt
16. Faktor 3: Lönsamhet
17. Femfaktormodellen
18. Varför Morningstar-jämförelsen kan vilseleda
19. "The jury is still out there"
20. Studie 3: Gurus och experter
21. Kan AI bli en bättre expert?
22. Persistence och survivorship bias
23. Studie 4: Marknadsförutsägare och singla slant
24. Att uttala sig i media handlar om klick
25. Normalfördelningen: tur kontra skicklighet
26. Avrundning: vad tar vi med oss?

Bättre odds med ett mynt än med en expert

Jan: Det galna är att du har en bättre sannolikhet om du bara singlar slant och går på vad myntet säger än att du lyssnar på en expert som ska uttala sig om framtiden. För myntet ger dig åtminstone en 50/50 chans.

Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Idag är det dags för avsnitt 140, och det är en fortsättning på avsnitt 138 som handlar om vad forskningen säger om hur man investerar sina pengar bäst.

Caroline: Ja, precis. Det är inte cancerpodden.

Jan: Nej, det är inte vad säger forskningen om det.

Caroline: Nej, men vad har hänt sen sist? Det har ju hänt ganska mycket.

Jan: Ja, det är jätteroligt. När vi började den här serien, vad säger forskningen, så hade jag tänkt ganska länge att vi skulle göra den. Sen var det så att jag skulle vara med i en paneldebatt, där jag skulle stå för det passiva sparandet i indexfonder och det som anses vara lite tråkigt. Och så var det andra i den här paneldebatten, lite aktieprofiler som skrivit böcker och är ganska i den världen.

Paneldebatten: "Jag skiter i vad forskningen säger"

Jan: Det var ganska roligt, för efter 45 minuter hade jag hänvisat till ganska många studier. Studierna säger det här, forskningen säger att de flesta underpresterar mot index, för de flesta är det bäst att bara välja en passivt förvaltad global fond eller en fondrobot. Och då, efter typ 45 minuter, säger en av de andra deltagarna i panelen: jag skiter väl i vad forskningen säger. Och jag blev...

Caroline: Ja, men han var kanske inte intresserad av att spara passivt.

Jan: Nej, nej, nej.

Caroline: Han har kanske en annan vinkling in på sitt sparande. Eller så är det som en hobby då kanske.

Jan: Men nej, att han inte var så uthärdig i det, att varför håller han på liksom.

Caroline: Ja, det vet jag inte. Det vågar jag inte uttala mig om.

Jan: Nej, det vet vi inte. Men det intressanta var ju att han har skrivit böcker om hur man blir framgångsrik med aktier, och spanade enskilda aktier trots att forskningen inte stödjer det. Forskningen säger att det är svårt att bli framgångsrik. Väldigt, väldigt, väldigt svårt.

Caroline: Det är för få utvalda.

Jan: Ja, det är knappt för få utvalda. Vi kommer prata om det. Jag tror inte vi hinner i dagens avsnitt med den forskningen, utan jag tror att det blir nästa del i den här serien. Men jag blev helt chockad. Vad säger man efter det? Först när jag åkte hem i bilen. Och detta stör jag mig på med mig själv. Jag är påläst, men jag är inte snabb i huvudet när jag blir överraskad. Så jag kommer aldrig på de smarta replikerna.

Caroline: De flesta känner nog igen sig. Man kommer på det smarta att säga efteråt.

Jan: Ja. Och då tänkte jag: men tänker du så med läkare också? Att man går till en hjärtläkare och så säger hjärtläkaren, ja, det finns ett sätt som forskningen rekommenderar, men jag tänkte ge mig själv chansen att testa ett annat sätt. Det vore vi väl inte okej med? Och jag tror att det här handlar om ett av de beteendemisstag som vi människor gör, att vi så ogärna vill acceptera att vi är medelmåttiga eller sämre än genomsnittet.

Alla tror att de kör bättre än genomsnittet

Jan: Det är lite roligt. Jag hade två sådana workshoppar som vi håller någon gång då och då om året. Och så ställde jag en fråga: hur många av er i det här rummet är sämre än genomsnittet på att köra bil? Statistiskt borde rätt svar vara hälften, eller hur? Har man en grupp på 100 personer, så är den 50:e personen genomsnittet, och sen kommer 50 procent vara bättre och 50 procent sämre.

Caroline: Varför skulle det vara rätt?

Jan: I det här rummet, hur många av er kör bättre eller sämre än genomsnittet? Om vi har 100 personer, så borde hälften vara bättre och hälften sämre.

Caroline: Ja, för att det ska finnas ett genomsnitt som är 50.

Jan: Ja, eller hur? Men då gjorde till exempel If, försäkringsbolaget, en studie på det här, tror jag 2017, där de frågade flera tusen personer: kör du sämre än genomsnittet, som genomsnittet eller bättre än genomsnittet? Och då var det 61 procent som körde bättre än genomsnittet och 4 procent som körde sämre än genomsnittet.

Caroline: Det är ju det också, att man vet inte vad genomsnittet är, varken när man kör bil eller...

Jan: Ja, men skitsamma.

Caroline: Jag tänker, för det beror på... genomsnittet är ju liksom...

Jan: Genomsnittet?

Caroline: Nu kände jag att jag blir engagerad.

Jan: Nej, men jag förstår att det är en liknelse här. Att det är typ nästan samma sak.

Caroline: Ja. Men jag tror problemet är att man vet inte hur genomsnittet kör bil, till exempel. Så man kan inte jämföra sig.

Jan: Här nu med att investera pengar, då går det. Det finns hur mycket siffror som helst på vad genomsnittet är. Så där har vi en större chans att veta vad genomsnittet är, hur bra jag är och så vidare. Men de flesta kollar inte där.

Caroline: Nej, precis.

Jan: Jag tänker egentligen som forskningschefen på If, för de gör ju jättemycket forskning kring försäkringar, för räknar de fel går de med förlust. Då var hennes kommentar: man skulle ju önskat lite mer självinsikt på vissa håll. Och jag var bara: I love it. För det är precis samma sak inom det här området.

"Man har inte rätt till egen fakta"

Jan: Och får jag säga det värsta?

Caroline: Det värsta. Kom, nu kommer det värsta.

Jan: Nej okej, det var inte det värsta. Men i alla fall sitter jag där på den här paneldebatten, som tyvärr inte spelades in. Jag önskar att den hade spelats in. Nästa gång jag ska vara med i en sån här panel ska jag spela in det. Men då blir det lite så, för då hamnar vi två män i någon sån här tuppfajt, och då ska moderatorn bara: ja, vi ska nog gå vidare. Och jag är ganska dålig på att skapa dålig stämning.

Caroline: Du är dålig på att skapa dålig stämning?

Jan: Nej, jag är bra på att skapa dålig stämning. Så då blir det dålig stämning, och då ska hon släta över det och gå vidare. Så hon säger: ja, vi har ju alla olika åsikt. Och då gick jag bananas. Jag bara: nej, det är inte olika åsikt. Detta är fakta. Alla har rätt till en egen åsikt, men man har fan inte rätt till egen fakta.

Alla har rätt till en egen åsikt, men man har inte rätt till egen fakta.

Caroline: Det blev inte värre.

Jan: Det blev inte värre? Eller, det blev inte bättre. Och sen brukar jag säga: detta var ju Aktiespararna som arrangerade det här. Så jag brukar säga att det upprätthåller min klassiska regel om att jag alltid blir inbjuden en gång till Aktiespararna och sen aldrig mer.

Caroline: Men är detta något som du stoltserar med nu, Jan? Att du har så olika åsikt?

Jan: Ja, för det är ju egentligen fel forum för mig.

Caroline: Ja, det är klart att det är. Jag vet inte vilket forum som skulle vara rätt för dig egentligen.

Jan: Nej, jag vet inte. Men grejen är, jag har ju så svårt för det här. Men kejsaren är ju naken. Ser ni inte att kejsaren är naken?

Caroline: Vad sa du, du har svårt för...

Jan: Alltså, du vet att där är massa människor. Och så är jag bara: åh, vilka fantastiska kläder den här kejsaren har. Vad bra det är att spara i aktier.

Caroline: Ja, precis. Stjärnaktierna.

Jan: Ja, eller att hålla på att välja egna portföljer och sånt. Och jag bara: men ser du inte att kejsaren är naken? Jag kan inte låta bli att knacka på det här akvariet. Och då fattar jag att jag får skit för det.

Caroline: Men du roade dig kungligt i alla fall.

Jan: Jag roade mig kungligt, och jag är fortfarande fascinerad. År 2020 tycker man att vi borde ha kommit ganska långt. Vi borde ha kommit med forskning. Men det är en total disparans mellan vad forskningen säger och vad människor gör.

Tack till Caroline för forskningskravet

Jan: Och så insåg jag faktiskt att jag måste säga tack till dig.

Caroline: Berätta det.

Jan: Jo, jag inser på sistone att det här att bloggen, att vi på RikaTillsammans har börjat ta mycket mer grund i forskningen, det är ju tack vare dig. Det var tack vare de skitjobbiga frågorna som du ställde när vi började podda tillsammans. Jag säger: forskningen säger. Och du: vilken studie? Jag bara: ja, men det minns jag inte.

Caroline: Ja, men så kan du inte. Du kan inte hänvisa till en studie som du inte har referens på. Och har du läst studien?

Jan: Jag bara: nej, jag läste abstract.

Caroline: Men du kan inte bara läsa abstractet.

Jan: Jag minns den första frågan, där vi blev ovänner.

Caroline: Ja. Du ville att jag skulle vara med.

Jan: Då sa du att de har gjort någon studie på Bankman.

Caroline: Så tänkte jag, men är inte det ett företag?

Jan: Ja, precis.

Caroline: Och det står inte heller högt i kurs, att företag själva gör sin egen forskning. Hur oberoende är den? Och då blev du arg.

Jan: Ja, precis. Men vi har ju kommit längre nu.

Caroline: Ja, precis.

Jan: För då kommer jag ihåg: har du läst studien? Har du läst referenserna till studien? Vad har andra sagt om den här studien? Är den peer review? Nu lägger vi ner. Och så gick jag iväg.

Caroline: Ja, det var som att jag inte skulle få komma tillbaka. Jag ville kanske inte heller komma tillbaka. Men vi klarade det.

Jan: Ja, jag är glad. 140 avsnitt senare är vi här. Och jag tänker: detta är egentligen vår nisch. Vår nisch är att vi kollar på forskningen och sen försöker vi översätta vad den faktiskt säger.

Caroline: Jag känner att jag har vunnit en liten seger här. Jag har ju tidigare jobbat med att hjälpa forskare att kommunicera vad det är de egentligen säger. Det är ett speciellt språk i alla forskningsfält. Man är i sin egen värld när man är forskare, och det är svårt att översätta det så att människor där ute förstår vad man pratar om. Och nu känner jag att jag verkligen har fått...

Jan: Precis, rub it in!

Caroline: ...fått påverka dig i rätt riktning här.

Jan: Strunt samma.

Caroline: Nej, men så är det. Man kan inte alltid veta vart saker tar vägen. Det visste inte jag när jag började vara med här för några år sedan.

Jan: Nej, precis.

Caroline: Men jag är jätteglad för det. Så tack för det.

Jan: Ja, tack själv. Nu kör vi vidare då, på avsnittet.

Ansvarsbegränsning och upplägg

Jan: Som sagt, detta är en fortsättning på avsnitt 138. Har man inte lyssnat på avsnitt 138 rekommenderar jag faktiskt att göra det. Vi går också igenom fördelar och nackdelar med akademiska studier. Varför är de bättre än forskningsrapporter från företag, etcetera. Det vi gör i den här serien är att vi går igenom de mest inflytelserika studierna. I avsnitt 138 gick vi igenom fem stycken nobelprisbelönade studier.

Och det var lite roligt, för efter att vi spelat in avsnittet skrev jag på bloggen, för jag skriver alltid till varje artikel. Då kom jag på en metafor som jag tyckte var så himla fin. Där blev jag lite stolt över mig själv. Forskning, de här studierna, är ju som en idéernas tävlingsarena. Och så tänkte jag på en av mina favoritfilmer, Gladiator med Russell Crowe. När man är klar med sin studie är det som att man skickar ut sin gubbe på Colosseum. Och så ska den överleva, kämpa mot de andra studierna och andra forskningsresultat och rön.

Caroline: Ja, och så är det vissa som ska återupprepa dem eller försöka komma med andra.

Jan: Så jag märker också att det är väldigt mycket brus. Det är någon som kastar upp en sån studie. Vi kommer prata lite om marknadstajming i dagens avsnitt eller i nästa. Det är studier som gjordes för massa år sedan som säger att marknadstajming i princip är värdelöst. Det går inte, det medför inget mervärde. Men sen kommer det andra studier som säger att det medför visst ett mervärde.

Caroline: Är det det som är bruset menar du? Att man får olika, motsägande resultat från forskningsvärlden?

Jan: Ja, precis. Det är fruktansvärt tycker jag. Det är jobbigt. Sen kommer den första studien och gör en uppdatering, version två. Sen sågar den de andra studierna. Men ni har ju för tusan räknat fel. Och då blir det ibland väldigt klurigt att komma fram till, okej, vad är konsensus? Jag har tänkt mycket att de studierna, alltså när det är en studie som har överlevt sedan 1964 på Colosseum, brukar efter 30–40 år få Nobelpriset. Om de är stora och groundbreaking.

Caroline: Det är som en ärrad veteran.

Jan: Det är som Russell Crowe där, han bara vinner allt. De har kunnat försvara sig väl.

Gladiatorn och seglaren: 994 av 1 000

Jan: Och sen tänker jag faktiskt en metafor till, som kanske inte är så superbra, men det är den bästa jag kom på. När jag höll workshopparna kom vi in på det här med marknadstajming, eller aktivt versus passivt. Forskningen säger inte: nej, det går inte att slå genomsnittet, det är kört. Utan forskningen säger: ja, men kanske så här, 994 av 1 000 personer kommer inte slå index. Och då kan man inte säga att det inte går att slå index, för det är uppenbarligen sex personer av 1 000 som kommer göra det.

Men för mig blir jämförelsen så här: om någon frågar, hur ska man åka till USA? Då säger jag med flyg, för det är lämpligt för 994 personer. Sen är det sex personer, som till exempel Greta Thunberg, som kan segla över till USA. Men bara för att det går att segla över betyder det inte att det är lämpligt, att det är det de flesta borde göra eller det man borde rekommendera.

Bara för att det går att segla över till USA betyder det inte att det är det de flesta borde göra.

Så det finns inte någon entydig studie som säger nej, det går inte. Det jag upplever är: ska vi gå vänster eller höger? Och då säger jag, det är med 90 procents sannolikhet bättre att gå vänster än att gå höger. Sen kan det ibland vara att vissa år var det bättre att gå till höger, men det vet man ju inte i förväg.

Caroline: Ja, detta var ju ett väldigt långt intro.

Jan: Det var väldigt långt intro, ja. Men ska vi köra igång då?

Caroline: Ja.

Jan: Samma ansvarsbegränsning som i avsnitt 138: vi har sammanställt källor, vi har gjort våra egna tolkningar, och vi hoppas att precis som vanligt, om ni har en annan åsikt eller vi har missuppfattat något, så bara återkom i kommentarerna.

Caroline: Bra.

Studie 1: Var kommer avkastningen ifrån?

Jan: Då tänker jag att vi ska ta den första studien.

Caroline: Ja. Och då handlar den, rubriken: var kommer avkastningen ifrån?

Jan: Ja. Det är en studie som gjordes 1986 och följdes upp 1991 av Gary Brinson, som var förstanamn. Den heter "Determinants of Portfolio Performance". Det intressanta är att det är en av de mest citerade studierna.

Caroline: Inom ekonomifältet?

Jan: Inom just hur man sätter ihop ett sparande, vad som är viktigare. Hur ska man sätta ihop sin portfölj? Och det roliga är att när man läser om den här studien, så har nio av tio referenser till den missuppfattat den. Vilket är lite jobbigt.

Caroline: De som citerar studien har missuppfattat den. Du säger att många citerar den.

Jan: Ja. Nio av tio referenser till den här studien är fel.

Caroline: Ja, nu får vi skilja ut vad som är vad.

Jan: Ja, man har misstolkat studien. Man tror att studien svarar på en fråga som den inte svarar på.

Caroline: Ja, okej, bra.

Jan: Och jag ska säga att jag är lite rädd för just de tre, fyra minuterna som kommer följa här. För jag vet inte om jag är en av de nio.

Caroline: Varför har de missuppfattat?

Jan: För att den är extremt komplicerad, och den svarar på tre frågor, och de tre frågorna tycker jag är väldigt lika. Så jag har faktiskt ringt till en kompis i finansbranschen som jobbar med portföljkonstruktion och försökt bekräfta att jag förstått det rätt, och han sa: så har jag också förstått den. Så vi gör ett försök, och sen får någon hojta till om vi har fel, och då får vi komma med en rättelse.

Storspararna och tillgångsallokeringen

Jan: Den här studien undersökte 91 stora pensionsfonder.

Caroline: När är den ifrån, sa du?

Jan: 1986 och 1991. Det har gjorts uppföljningsstudier 2000 och 2010, men de är fortfarande same same. Då undersökte man 91 stora pensionsfonder. Och det är lite roligt, för jag brukar ibland prata om småsparare. Och så fick jag en fråga på workshopen: men du Jan, vilka är de där storspararna?

Caroline: Bra fråga.

Jan: Storspararna är ofta pensionsfonder, till exempel norska oljefonden, statliga fonder, eller alla lärare i Kaliforniens pensionsfond. Det är typ sådana. Det är en sådan här pension. Och det de konstaterade var att 90 procent av variationen i avkastning förklarades av tillgångsallokeringen.

Caroline: Kan du bara förklara vad en tillgångsallokering är?

Jan: Ja, det vill säga att man har gjort en placeringspolicy som säger: vi ska investera 90 procent i aktier, 5 procent i räntor, 5 procent i guld. Och då ser jag det så att majoriteten av avkastningen kommer från det tillgångsslag du väljer. Alltså hur du sätter ihop din portfölj. Min slutsats är att det är ett väldigt litet utrymme för att vara duktig.

Caroline: Hur då menar du?

Jan: Jo, som de kom fram till, att 90 procent av variationen i portföljen förklaras av tillgångsallokering, så betyder det att ungefär 5 procent av variationen förklarades av valet av aktier, ungefär 2 procent av marknadstajming. Så valet av aktier, marknadstajming och så vidare spelar väldigt liten roll i förhållande till beslutet aktier eller räntor. Hänger du med? Det här är vad jag upplever är slutsatsen från studien. Och för mig hamnar det i kategorin sunt förnuft. Det viktigaste som bestämmer majoriteten av avkastningen är huruvida jag väljer att ha mina pengar på bankkonto, i räntor eller i aktier. Som är de tre stora tillgångsslagen, alltså cash, stocks och bonds, som de pratar om.

Cykel, bil eller flygplan

Jan: För mig är det som, vi har ju pratat om detta i andra avsnitt, de tre fordonen. Jag kan välja bil, cykel eller flygplan. Om jag ska ta mig från Malmö till Stockholm, så kommer fordonet avgöra om det tar en dag på cykel, sex timmar med bil eller en timme med flyg. Sen kan jag välja en snabbare bil, men det kommer fortfarande ta kanske fem och en halv timme.

Caroline: Ja, det blir inte stor skillnad mellan snabb och vanlig bil.

Jan: Nej, utan den stora skillnaden ligger mellan cykel och bil, eller cykel och flygplan, eller bil och flygplan.

Caroline: Ja.

Jan: Så det viktigaste är vilket fordon jag väljer. Sen kommer en mindre del, om jag tolkat det rätt typ ungefär 15 procent, av om jag valt bil, väljer jag kombi, sportbil eller skåpbil. Det vill säga, vilken fond väljer jag inom aktier, en global fond eller en Sverigefond eller en ny teknikfond eller en branschfond. Och på räntor motsvarar det: väljer jag korta räntor, långa räntor, statliga räntor eller företagsräntor. Det står för mindre än 20 procent av avkastningen.

Och det sista steget, som spelar minst roll, är att om jag valt en globalfond, väljer jag Swedbanks globalfond eller Länsförsäkringars globalfond. Det vill säga, väljer jag en Volvo-kombi eller en Mercedes-kombi eller en Porsche-kombi. Det kommer spela minst roll.

Och detta tycker jag är intressant, för när man ofta pratar om sparande eller rådgivning, var tror du man lägger mest tid? På vilken fond eller vilken aktie. Precis, ska du ha Swedbanks fond eller Länsförsäkringars fond? När det egentligen spelar minst roll. Den fråga man borde diskutera är...

Caroline: Jag måste säga att den frågan är också svår. Hur ska man ens kunna besvara den för sig själv när man är, kanske... om man inte är så intresserad. Man vill bara sätta sina pengar någonstans där de gör nytta.

Jan: Ja, precis. Tumregeln brukar vara lägst avgift.

Caroline: Men tänk om man inte vet det.

Jan: Nej, men nu vet man det. Max 0,4 % från en fond.

Caroline: Men ja.

Jan: Så det är så jag tänker. It makes sense. Det har gjorts en studie av Ibbotson som heter "Does Asset Allocation Policy Explain 40, 90, or 100% of Performance?". Det är studien.

Caroline: Ja. Men var det groundbreaking när den kom? Var kommer avkastningen ifrån? Var det något som ingen hade tittat på, vad du vet?

Jan: Den har ju inte fått Nobelpriset, så nej, så groundbreaking är den inte.

Caroline: Men jag tänker, det finns ju frågor som folk inte ställer. Och sen när någon ställer frågan, då öppnar det ögonen.

Jan: Jag tror att många använde den här studien så som jag förstått, att till exempel förklara att det inte är lönt att hålla på med aktiv förvaltning. Medan jag tror inte att det var den frågan de svarade på i sin studie. Det är därför den är så svårförklarad.

Caroline: Det var inte den frågan de svarade på?

Jan: Nej, utan det är många som använt studien för att säga att det inte är lönt att försöka hålla på med aktier. Man använder den till sin egen tolkning. Så det jag kommer fram till, och sen är det kanske så att det jag säger funkar, men det är kanske inte direkt den studien som säger det. Min association blir att det viktigaste beslutet vi någonsin kommer ta i vårt sparande är att välja risken, alltså balansen mellan aktier, räntor och kontanter.

Gas, broms och 10 procent per år i sparhorisont

Jan: Tittar man på alla historiska grafer så ger aktier mest avkastning. Aktier är gasen i den här bilen som tjänar pengar. Räntefonder är bromsen eller krockkudden eller livremmen. Och tanken med rekommendationen jag brukar säga, som jag också sa på paneldebatten och som jag fick så mycket skit för, är att tumregeln är 10 procent i aktier per år man har i sparhorisont. Så har jag typ ett års sparhorisont, då ska jag inte ta några aktier överhuvudtaget, utan då ska jag ha bankkonto. Om jag har sex års sparhorisont, ja, då 60 procent aktier och 40 procent räntor. Har jag åtta års sparhorisont, 80 procent aktier, 20 procent räntor. För då har man tiden på sig. Ta den risken som det innebär. Då kan det gå upp och det kan gå ner under tiden. Men ett år är för kort tid. Då kan man förlora 40 procent av sitt kapital som man skulle ha till sin insats.

Caroline: Exakt.

Jan: Och då tyckte många av dem: nej, men du kan ju ha 100 procent aktier från år två. Och jag var bara: va? Detta är väl lite roligt, för det här är kanske olika åsikt då. Men för mig blir det helt oansvarigt att rekommendera 100 procent aktier på två års sikt.

Caroline: Men tänk då att man ska använda de pengarna kanske efter två år. Eller inom två år.

Jan: Ja, jag tänker så här: tänk om du ska ha kontantinsats till ett boende. Och så planerar man, om två år ska vi ha barn och flytta till ett nytt boende. Sätter man allt i aktier, sen faller börsen med 30 procent, och sen faller den året efter med 30 procent. Då är du typ 50 procent back.

Caroline: Ja, och så kan du inte köpa det där huset, för du har inte pengar till kontantinsats.

Jan: Då ska du vänta tills börsen återhämtat sig. Och det kan ta flera år. Fem, sex, sju år. Så då tar det kanske dubbelt så lång tid. Så du kan flytta när ungen är åtta.

Caroline: Ja, men det är väl bara jag.

Jan: Det är bara du, ja.

Fördelningen år för år

Jan: Jag har lagt ut på bloggen i många tidigare artiklar förslag på fördelning mellan kontanter, räntor och aktier. Kontanter i min värld är bankkonto, så för mig är kontant och bankkonto same same. Då fördelning på ett år, två år, tre, fyra, fem års sparande och så vidare. Vi börjar på 100 procent bankkonto, för att år två säga: ja, men 40 procent bankkonto, 40 procent räntor, 20 procent aktier. Sen år tre plockar vi bort bankkonto, för då är det risken med inflation, att pengar minskar i värde. Så år tre börjar vi med 30 procent aktier, för det är 10 procent per år du kan låta pengarna vara, och 70 procent räntor. Och sen minskar man antalet räntor för varje år som går.

Caroline: Ja, men bara för att förtydliga här nu, att man vet hur länge man ska spara till någonting kanske. Säg att man har fyra år, vi ska sätta undan pengar i fyra år. Då går man in här och kollar, ja, men då ska vi ha, då är det 40 procent aktier. Det är inte som att man sparar sina pengar i ett år och sen år två så kan man börja gå på saker.

Jan: Nej.

Caroline: Men ni fattar säkert, alla ni som lyssnar, vad Jan menade.

Jan: Ja, man kan kolla på illustrationen som finns på bloggen. Ska vi ta nästa?

Studie 2: Fama–French trefaktormodell

Caroline: Du har skrivit här på din lilla iPad, Fama–French faktormodell.

Jan: Det är nästa artikel. Ja, det är faktiskt inte en artikel, utan det är tre artiklar. Och detta är ganska spännande. Det är samma Eugene Fama som vi pratade om i förra avsnittet, nobelpristagaren i ekonomi.

Caroline: Ja, som skrev den där artikeln om effektiva marknadshypotesen, som byggde på och utvecklade den här CAPM-studien av William Sharpe, avsnitt 138.

Jan: Och detta är lite roligt, för när man börjar kolla här så ser man att han har legat i. Han har jobbat på.

Caroline: Ja.

Jan: Jag tror att bakgrunden till de här studierna var att han ville urskilja det här med aktiv och passiv förvaltning, kan man slå börsen? Och sen var det vissa förvaltare som slog börsen. Men det funkade inte, det skavde lite med hans studier. Då började han titta på, okej, handlar detta verkligen om skicklighet, eller handlar det om andra faktorer?

Caroline: Och vad skulle det kunna vara för faktorer då?

Jan: Ja, det är de vi ska prata om nu. Han kom fram till tre faktorer som förklarade ganska mycket. Den första studien hette "Common Risk Factors in the Returns on Stocks and Bonds". Sen hette det "Size and Book-to-Market Factors in Earnings and Returns". Och sen var det "The Cross-Section of Expected Stock Returns". Så han identifierade tre sådana här faktorer, och vad man kan säga är att det handlar om vad som förklarar utvecklingen i en aktieportfölj. Vi ska gå igenom alla tre alldeles strax. Och sen, ett par år senare, utvecklar han ytterligare två faktorer för portföljer som dessutom innehåller räntor.

Faktor 1: Storlek på bolag

Jan: Den första faktorn han identifierade var storlek på bolag. Nu ser du väldigt frågande ut.

Caroline: Storlek på vadå?

Jan: Hur stora bolagen är, alltså i förhållande till börsvärde. Om man delar upp hela aktiemarknaden i stora och små bolag.

Caroline: Ja.

Jan: I förhållande till börsvärde. Om man räknar värdet, om man tar alla aktier ett bolag har och multiplicerar med aktiekursen, då får man ett börsvärde. Och då kan det vara stort, mittemellan eller litet. Och då kan man säga, H&M är ett stort bolag.

Caroline: Ja, H&M till exempel är ett stort bolag i Sverige.

Jan: Internationellt sett är det ett ganska litet bolag.

Caroline: Vad har vi för stora utomlands? Är det Apple då?

Jan: Apple är ju jättestort. Apple är värt mer än tusen miljarder dollar. Det är så one...

Caroline: Ja, men då är det stort, ja.

Jan: So one trillion dollars, tror jag att det blir. Trillion, det är tusen miljarder. Så det är tusen miljarder amerikanska dollar.

Caroline: Ja, det blir så här mindfuck. Jag börjar tänka på, billions är miljarder.

Jan: Ja, strunt samma med det. Vi går vidare. Vad de undersökte var att de gick igenom typ alla aktier mellan 1928 och 2018. Den studien har ju gjorts om, så man har uppdaterat med nya år. Han kan ju inte ha gjort en studie 2003 på 2018. Om man tittar på den senaste grafen som jag visar här på bloggen, så tittar vi på storlek. Och då kan man se att små bolag går bättre än stora bolag.

Caroline: Och vad betyder det att de går bättre då? Att de har en högre avkastning. De växer snabbare, eller? Eller är det inte så?

Jan: Nej, det kan man inte säga, men aktiekursen går bättre på små bolag än på stora bolag. Tittar vi på ett enskilt år, så kommer små bolag som grupp gå bättre än stora bolag i 64 procent av fallen. Över en femårsperiod kommer små bolag gå bättre än stora bolag i 83 procent av fallen. Och över en tioårsperiod kommer små bolag gå bättre än stora bolag i 93 fall av 100.

Så detta är till exempel en av anledningarna till varför vi i våra portföljer går till en småbolagsfond, en sån här Handelsbanken Global Småbolag, för att vi vill ha den exponeringen. Och det är också anledningen till varför Lysa har småbolag. Till exempel förra året underpresterade Lysa mot Länsförsäkringars globalfond, för en vanlig globalfond har inte tillräckligt mycket småbolag. Hänger du med på detta? Du ser lite frågande ut.

Caroline: Ja, men jag tänkte att vi var på väg någonstans, men jag vet inte om vi hade ett stopp här nu, när du förklarade det här med små och stora bolag.

Jan: Nej, men detta är ju en av faktorerna. Och detta har man naturligtvis, för att detta ska hålla, så kommer nu, detta borde du älska som forskare.

Caroline: Jag är ju inte forskare längre. Låt oss bara etablera det. Och jag har inte forskat i ekonomi heller.

Jan: Nej, du har forskat på diabetes och sånt. Du tycker coronavirus är jättespännande. Men då ska detta funka historiskt i olika tidsperioder, eller hur? Det ska funka på olika marknader. Så det ska gå att återupprepa, annars håller det inte.

Och då har man återupprepat detta. Tittar man på till exempel amerikanska aktier mellan 1928 och 2018, då gick småbolag 2,16 procent bättre, per år tror jag att det blev. Man har tittat på international stocks, som utifrån ett amerikanskt perspektiv är alla aktier utanför USA, då hade du också en överprestation med 4,8 procent. Och tittar man på tillväxtmarknader, som är den tredje stora gruppen, så var det en överprestation där också. Från småbolag.

Caroline: Från småbolag.

Jan: Det här är det man på engelska kallar dimensions, alltså en sån här faktor. Fama–French three-factor model. Och så pratar man om olika dimensions. Detta är också anledningen till att Fama har kapitaliserat på sin forskning. Han har startat ett bolag som heter Dimensional, som jobbar med indexfonder med en slagsida mot de här tre.

Caroline: Småbolag.

Jan: Ja, precis. Till exempel.

Caroline: Mot de faktorerna.

Jan: Så den första faktorn är storlek på bolag, alltså size. Och då är det så att små bolag går bättre än stora bolag över tid. Okej? Det var den ena vetenskapliga studien. Och detta har bekräftats i jag vet inte hur många ytterligare studier. Det är en sån här klassisk doktorandstudie, kändes det som. Jag ska bekräfta Fama–French-faktorerna på den kinesiska marknaden mellan 1951 och 2018. Och sen kom man fram till, ja, men det stämmer.

Caroline: Det känns som att man skulle kunna räkna ut det ganska snabbt.

Jan: Eller man måste hämta data. Ja, strunt samma.

Faktor 2: Värde versus tillväxt

Jan: Den andra faktorn är värde versus tillväxt. Bolag som kan klassificeras som värdebolag i stället för tillväxtbolag. Om jag ska säga mer mogna bolag, något slarvigt sagt.

Caroline: Ja, kan du ta exempel på värdebolag?

Jan: Ja, men oj. Nu är jag inte sån att jag kan exakta definitionen. Men det är ett bolag... Jag ska säga så här. Det är en vuxen, medan ett tillväxtbolag är en ungdom. Alltså typ så här, Uber är ju ett tillväxtbolag. Medan jag till exempel skulle säga att SKF är ett värdebolag. Var är de i sin fas?

Caroline: Detta kände jag. Ja, men det är helt klockrent för mig. Vad gör nu SKF? Gör de kullager?

Jan: Kullager, det vill säga ett hundra år gammalt bolag, typ alltid gått med vinst. Nu har jag inte kollat om de alltid gått med vinst, men jag hittar på att de alltid går med vinst. Du har ett stabilt bolag.

Caroline: Alltså jag förstår inte vad det är. Jag blandar förmodligen ihop det med att de nu gör en produkt.

Jan: Men det har inget med produkt att göra.

Caroline: Nej, det har ingenting med...

Jan: Det har inget med verksamhet att göra.

Caroline: Men vad säger man att värdet kommer från då?

Jan: Ja, men skit i värdet. Det handlar bara om: är det ett tillväxtbolag? Är det ett tillväxtbolag som öppnar nya butiker i nya länder och ökar sin försäljning för varje år? Eller är det ett moget bolag, som har en stabil verksamhet, som gör vinst varje år, som är bra värderat, men det är ingen hajp kring det, för det växer inte.

Caroline: Nej, men jag tror jag fattar.

Jan: Ja, men jag fattar inte. Det andra växer inte. Vad är det svåra?

Caroline: Nu kändes det som att du tycker att jag är lite dum.

Jan: Ja, men det tycker jag.

Caroline: Är det någon annan som också känner sig dum? Vi behöver faktiskt få det lite klargjort, Jan. Det är inte alla som vet vad ett värdebolag är.

Jan: Nej, men jag tycker jag har förklarat här.

Caroline: Ja, men okej, jag behövde bara få höra lite exempel på vad ett värdebolag gör och vad ett tillväxtbolag gör, och skillnaden.

Jan: Det spelar ingen roll vad de gör.

Caroline: Nej, men jo, det är klart att det spelar roll. För mig var det tydligare när du sa att ett tillväxtbolag växer och öppnar kanske nya butiker eller tar sig till nya länder. Medan ett värdebolag har sin stabila verksamhet, där de behöver inte växa mer.

Jan: Ja.

Caroline: Ja. Bra. Alla kan inte veta det som du vet, Jan.

Jan: Nej, men vi går vidare. Om man tittar på det här så kommer värdebolag slå tillväxtbolagen. På ett års sikt är det 50-50. Då kan det till och med vara så att tillväxtbolagen är bättre. Men tittar man på en femårsperiod så kommer värdebolag i 81 procent av alla fall gå bättre än tillväxtbolag. Och över en tioårsperiod kommer värdebolag gå bättre i 82 procent av fallen. Så fort det passerat fem år är värdebolag bättre än tillväxtbolag.

Caroline: Varför är det så? Nu kanske jag tänker fel, men ett värdebolag känns som att det kan vara ett stort bolag till exempel. Medan ett tillväxtbolag är lite mindre. Och då fick jag höra innan att småbolag är de som går bättre än de stora.

Jan: Ja, men återigen, samma sak.

Caroline: Tänker jag fel nu?

Jan: Samma sak. Storleken på bolaget behöver inte vara korrelerad till att alla bolag ska bli stora. Eller att alla små bolag är tillväxtbolag. Du kan ha små bolag som är värdebolag, och du kan ha stora bolag som är tillväxtbolag. Så det spelar ingen roll.

Caroline: Men vi faller ofta i att små bolag ska bli stora.

Jan: Ja, man faller i den tankefällan. Så behöver det inte vara.

Caroline: Nej.

Jan: Och jag ska vara helt ärlig, jag vet inte varför det är så. Om jag skulle spekulera, jag kanske kan återkomma i nästa avsnitt, men om jag skulle spekulera så är det så att mogna bolag ofta är mer lönsamma. De har slipat bort kanske det som...

Caroline: Ja, och tillväxt kostar, och tillväxt kan gå fel.

Jan: Ja, så jag vet inte. Det är bara en spekulation. Och de har inte skrivit det där heller i...

Caroline: Säkert.

Jan: Men jag tyckte inte den frågan var så intressant. Vad du bara garvar åt mig.

Caroline: Jag känner mig skitirriterad där. För att du bara, hur vet du? Jag bara, jag vet inte.

Jan: Nej, men vi är intresserade av olika saker.

Caroline: Ja. Självklart.

Jan: Och vi ska inte uppehålla oss för länge.

Caroline: Nej, nej.

Jan: Det finns ju så kallade faktorfonder och sånt. Så när man ibland ser, ja, men faktorfond, då är det detta som de fonderna ofta utnyttjar.

Faktor 3: Lönsamhet

Jan: Den sista, tredje faktorn som han Fama–French kom fram till, det var profitability. Och då var det att aktier med hög lönsamhet går bättre än aktier med låg lönsamhet. Eller företag med låg lönsamhet. Vilket man också kan tycka verkar ganska sunt förnuft. Att ett företag som är mer lönsamt kommer över tid gå bättre än ett företag som är mindre lönsamt.

Caroline: Ja, det är så enkelt så jag vet inte hur jag ska wrap my head around it.

Jan: Ja. Tittar man på överprestationen så kan man säga att bolag som har hög lönsamhet kommer i 77 procent av fallen gå bättre än låglönsamma bolag på ett års sikt. På fem års sikt är det 100 procent av alla tillfällen som lönsamma, high profitability-bolag går bättre än low profit.

Caroline: Men detta känns också som en sån där grej som du gillar jättemycket. Du gillar bolag som är lönsamma. Du har en grej kring bolag som inte är lönsamma, men som ändå kör sin business. Du gillar inte det.

Jan: Nej, jag gillar inte bolag där jag som investerare ska subventionera kundernas pengar. Som exempel.

Caroline: Är det Spotify du tänker på?

Jan: Nej, nej, nej. Men det har varit exempel Lyft, det här med Uber-konkurrenten. Nu minns jag inte exakt siffrorna. Men då var det så att om någon åkte taxi, den här Lyft-taxin i Kina eller vad det var, för 100 kronor, så betalade kunden 36 kronor och investerarna betalade 64 kronor av den taxiresan. Och för mig är det sjukt i huvudet. Jag är väl lite gammaldags där. Jag tycker att till syvende och sist är ett företags uppgift att tjäna pengar till aktieägarna. Om inte ett bolag tjänar pengar till aktieägarna, vad är då dess existensberättigande?

Om ett bolag inte tjänar pengar till aktieägarna, vad är då dess existensberättigande?

Caroline: Ja, men jag håller med dig. Det är otroligt tydligt för mig, det här med att det måste finnas någon som vill ha det och är villig att betala. Och säljs det ändå, så är det något som är osunt i det. Så tycker ju jag när det kommer någon och knackar på vår dörr och vill sälja någonting. Och så säger jag, nej, men jag vill inte ha det, eller det är för helprissatt. Det är så helt otroligt dyrt. Kaffe för 250 spänn, så vi hade en kille som knackade på.

Jan: Men jag köpte det.

Caroline: Ja, du köpte det, men jag kan vara så att, visst betalar jag för att slippa gå till Ica för att handla det där kaffet. Men jag vill ju inte det. Jag går ju hellre till Ica då.

Jan: Ja, men...

Caroline: Jag blir så här, här måste jag köpa med hjärtat. Och jag är inte okej med det. Det är något som blir osunt för mig där. Jag gillar också att man vill ha något, man betalar för det. Och vill man inte ha det, och vill någon inte betala för det du vill sälja, så är det inte någon bra idé.

Jan: Eller så är du kass på att sälja. Men där bör man urskilja vilket som är vilket.

Caroline: Nej, men så här.

Jan: Sen, precis som du säger, jag tror vi pratar om lite olika saker här. De kommer hem och säljer, till exempel som nu, nu var det någon 18-årig kille som ville finansiera sitt eget företag. Jag hade gett honom pengarna utan kaffet. Jag tycker man ska stödja sådant.

Femfaktormodellen

Jan: Men om vi hoppar tillbaka hit. Den sista faktorn som Fama pratar om, det är att aktiemarknaden slår räntemarknaden. Och då tänker alla, ja, men hur ofta tror du att räntemarknaden är bättre än aktier? Det är bättre att ha 100 procent räntor än 100 procent aktier.

Caroline: Det är inte ofta det.

Jan: Ja, men ish.

Caroline: Ett av tio. Ett av hundra år kanske.

Jan: Ett av hundra år. För vi har ju pratat om att aktier är gasen och räntor är bromsen. Så när kommer en bil som man bara håller inne bromsen på köra bättre? Det är när börsen går ner.

Caroline: När börsen går ner, ja.

Jan: På ett års sikt är det i 66 procent av fallen bättre att ha aktier än räntor. Om man bara är ute efter högre avkastning. Så i 34 procent av fallen slår räntemarknaden aktiemarknaden. Och det där är en sån grej som de flesta inte tror. Vi hade ju till exempel 2018, då gick faktiskt räntor och överpresterade mot aktier. Och det tänker man inte på.

Caroline: Så jag hade fel egentligen?

Jan: Ja, du hade jättemycket fel. Men jag tänkte att jag skulle bara gå vidare och låtsas som att du inte hade fel.

Caroline: Vi kan säga att jag hade fel.

Jan: Ja.

Caroline: I'm fine with it.

Jan: På en femårsperiod slår aktier räntor i 74 procent av fallen. Och på en tioårsperiod slår aktier räntor i 83 procent av fallen.

Caroline: Men på en hundraårsperiod, vad kan det vara då?

Jan: Ja, men då skulle jag nog säga väldigt, väldigt högt. Men ingen av oss har en hundraårssparhorisont.

Caroline: Nej, men då kanske jag ändå inte hade fel. Jag sa ju ett år av hundra, att räntorna slår.

Jan: Ja, men så kan du inte säga.

Caroline: Varför kan jag inte det?

Jan: Nej, men för att vi har ju fakta att på ett års sikt är det i 66 procent av fallen bättre att ha aktier än räntor.

Caroline: Jo, men tänk att du har hundra år.

Jan: Ja, så kommer 66 av de hundra åren vara bättre med aktier.

Caroline: Nej, för ett år är inte samma som hundra år. Vi vet ju att under en hundraårsperiod slår aktierna räntorna nästan alltid.

Jan: Jo, men det beror på om du investerar ett enskilt år eller hundra år. Jag tror vi pratar om två helt olika saker.

Caroline: Ja, det kanske vi gör.

Jan: Jag pratar om, om du investerar på ett års sparhorisont, kommer det gå bättre med räntor? Ja, då är det 34 procent, eller omformulerat, aktier bättre på ett års sikt i 66 procent av fallen. Okej, är vi överens där?

Caroline: Vi är överens, men jag pratar om en längre tidsperiod, för du frågade mig innan. Nu tänkte jag att jag kanske inte hade fel ändå.

Jan: Okej, vi fortsätter. Vi kan ta den diskussionen utanför podden sen.

Caroline: Ja, jag har någon känsla av att de flesta kommer att heja på dig i det här.

Jan: Jag vet inte vad jag har gjort här för att förtjäna detta öde.

Caroline: Jag tror inte det, Jan.

Jan: Vi går vidare. Sen utvecklade Fama detta till något som man kallade för femfaktormodellen. Och jag ska vara helt ärlig och säga att jag tyckte att den här var jättesvår.

Caroline: Men det är två extra faktorer nu?

Jan: Ja, för nu pratar vi om räntefonder också. De här tre faktorerna handlar bara om aktier. Men sen finns det ju räntor också. Då har jag en bild här från ifa.com, som de försökte illustrera det på. Och då pratar de om att räntor påverkas av sensitivity to default factor. Det vill säga, hur känslig är den här räntefonden för att gå i konkurs? Eller företaget man har lånat ut till går i konkurs. För det handlar inte om räntefonder, utan om räntor. Och då mäter de det som räntan för företagsräntor minus räntan för statliga räntor. För man säger att statliga räntor har mycket lägre risk att gå i konkurs, för en stat kan alltid höja skatten. Så det är en faktor. Och den andra är att man mäter durationen, det vi har pratat om. Vem du lånar ut pengar till och hur länge du lånar ut pengar.

Så jag tänkte inte att vi lägger så mycket mer tid på femfaktormodellen, utan att vi fortsätter. Men det här har haft jättestor påverkan. Alla studier refererar till de här, ja, enligt femfaktormodellen, enligt trefaktormodellen. När man mäter hur duktig en fondförvaltare är, måste du ta hänsyn till aktiemarknaden i stort och sen till de här tre faktorerna. För du kan inte säga: nej, men jag är en mycket bättre investerare än index för att jag valde en småbolagsfond i stället för en storbolagsfond. Okej? Är du med? För då förklaras överprestationen ju av att små bolag ska gå bättre än stora bolag.

Varför Morningstar-jämförelsen kan vilseleda

Jan: Detta är en sån här grej, varför jag hatar det här som är väldigt vanligt: ja, men den här Sverigefonden är ju dålig, för att den här Sverigefonden gick mycket bättre. När man jämför två olika Sverigefonder, så skiljer till exempel Morningstar inte på stora bolag och små bolag, utan de jämför dem likadant, att båda är Sverigefonder. Men det är jättestor skillnad på småbolag och stora bolag, som forskningen har visat här.

Caroline: Du, jag blir intresserad här. Du nämnde Dimensional, att Fama har kapitaliserat på sin forskning och att man jobbar med indexfonder med slagsida på faktorer som hjälper en. Och vad är då Dimensional?

Jan: Ett fondbolag.

Caroline: Och kan man handla det?

Jan: Nej, tyvärr.

Caroline: Vem kan handla det då?

Jan: Institutioner.

Caroline: Som Pensionsmyndigheten?

Jan: Pensionsmyndigheten? Nej, men till exempel sjunde AP-fonden skulle kunna ha fonder. Jag skulle inte bli förvånad om vi grävde i sjunde AP-fondens innehav och de hade Dimensional-fonder. Vissa family office, om du går till vissa rådgivare, så kan du få tag på dem.

Caroline: Men varför kan man inte handla dem på Avanza då?

Jan: För att, jag ska säga att jag vet helt ärligt inte.

Caroline: Ska det vara lite exklusivt?

Jan: Nej, jag tror att det handlar om, jag var och lyssnade på en sån här från Dimensional för ett par år sedan, en säljare. Eller säljare och säljare, det var två doktorer. Heter det doktorer?

Caroline: Ja, men det kan man ju. När man är färdigdoktorerad.

Jan: Doktorer, men de kan ändå vara säljare.

Caroline: Ja.

Jan: Som var skitgrymma, som pratade om det här. Och då sa de att ett stort problem är att man inte vill ha de här småspararna att göra med, som tar in och sätter ut pengar. Alltså tar in och tar ut.

Caroline: Nej, nej, att man själv bestämmer hur mycket.

Jan: Så de vill inte ha sådana inflöden. Jag tror också att de bara handlas, du kan inte handla varje dag. Så de vill alltid att det ska vara en finansiell rådgivare som rekommenderar och förklarar och gör allting innan du kan köpa dem. Så problemet som jag ser är att de flesta rådgivare som tillhandahåller de här Dimensional-fonderna, även om fonderna är superbra och de tar typ 0,2 procent i avgift, så tar ofta de där rådgivarna 1 procent emellan. Så du får den där fonden, men du betalar 1,2 procent mer i avgift. Och då blir det inte lika mycket värt det.

Caroline: Nej, och då blir det inte lika mycket, för då äter den avgiften upp fördelen som du får från de här faktorerna.

"The jury is still out there"

Jan: Så det är en grej. Sen är det så att när jag pratade med Paolo Sodini i avsnitt 87, som är professor, så säger han: ja, alltså, Fama har ju fått Nobelpriset för effektiva marknadshypotesen, och Sharpe fick för CAPM-modellen. Detta har man inte fått Nobelpris för, för den här gladiatorn har inte stått där ute tillräckligt länge. Så det finns till exempel, som Paolo Sodini sa, att forskningen fortfarande är lite oklar på, är de här faktorerna populära för att de har fått mycket pengar och det har varit enklare för de bolagen att prestera bättre, eller är det för att de genuint är bättre? Och han var bara: the jury is still out there.

Men när jag tittar på det, tycker jag att det verkar ganska solitt. Sen, pratar man med Lysa till exempel, så var de också: vi har också läst de här studierna, vi är väl också lite avvaktande till att implementera det. Och sen är det också så att det är ganska komplext, för då ska man förklara alla de här faktorerna, och bara den diskussion du och jag hade kring värde och tillväxt, och försöka förklara det för någon som inte ens är intresserad. Är du med? Och ibland är det bättre att ha en enkel plan som man förstår och som man följer, än att ha en superoptimerad plan som man inte förstår och inte följer, eller överger.

Ibland är det bättre att ha en enkel plan som man förstår och följer, än en superoptimerad plan som man överger.

Caroline: Ja, absolut.

Jan: Ja, men det finns vissa fondbolag som håller på med faktorinvesteringar. Mitt mål har varit att försöka hitta någon till podden som är duktig på just de här faktorinvesteringar. Men jag tyckte att det var svårt att hitta någon. Så om det är någon där ute som känner någon som är riktigt duktig på de här faktorerna och har forskat på det här, så kan ni hojta till. Så kan vi se om vi kan dyka ner, så kan du få en bättre förklaring, eller dra ner brallorna på någon annan här.

Caroline: Det kommer jag inte göra.

Jan: Nej, men det gör du bara.

Caroline: Det är reserved för mig.

Studie 3: Gurus och experter

Jan: Bra, jag tänker faktiskt att vi ska ta två studier till i dagens avsnitt och sen får vi runda av.

Caroline: Så vad handlar nästa studie om?

Jan: Jo, nu ska vi lämna det här supertekniska med faktorer och sånt, och i stället prata om gurus. Gurus och experter. För det har naturligtvis gjorts mycket forskning på hur duktiga analytiker är, och sådana som skriver i nyhetsbrev eller i tidningar, typ Dagens Industri eller Börsveckan eller den typen. Och en av de första studierna som gjordes, som jag har hittat, det var John Graham och Campbell Harvey, som gjorde en studie som heter "Market Timing Ability and Volatility Implied in Investment Newsletters' Asset Allocation Recommendations". Väldigt lång titel.

Caroline: Men vad de gjorde... När är den ifrån?

Jan: Den är från 1994. Och det man gjorde var att man gick igenom 15 000 rekommendationer från 237 nyhetsbrev mellan 1980 och 1992.

Caroline: Och det är sådana här ekonominyhetsbrev där man får tips, eller?

Jan: Exakt. Så man får tips på, detta ska du köpa, detta ska du sälja, så här ska din portfölj se ut, etcetera. Tänk tidningar, typ Wall Street Journal, Dagens Industri, men också sådana här nyhetsbrev som man kan köpa, du vet, exklusivt nyhetsbrev med de bästa tipsen.

Caroline: Absolut. Sådana finns ju.

Jan: Ja. Och det de konstaterade, efter att ha gått igenom 15 000 rekommendationer, var att under den här perioden var 88,6 procent sämre än index.

Caroline: Av alla de tipsen?

Jan: Ja. Så av de 237 nyhetsbreven var 210 av dem sämre än att du bara köpte en vanlig indexfond. Så det går i linje med mycket av den andra forskningen. Och endast 11,4 procent, 27 av 237 nyhetsbrev, var bättre än index. Och då återstår återigen samma problem här. Kan man slå index? Uppenbarligen är det vissa som gör det. Men sen kommer nästa fråga. Var det skicklighet eller var det tur? Det vill säga, om vi hade kollat på nästa tioårsperiod, hur hade det gått då?

Caroline: Ja, och du, jag måste ställa lite frågor här nu.

Jan: Oj, oj.

Caroline: Jan, nu har vi en trevlig diskussion här.

Jan: Det är trevligt för dig som ställer frågor.

Caroline: För dig med.

Jan: För dig med.

Caroline: Vi har en diskussion. Du behöver inte känna att du måste svara så himla bra.

Jan: Ja, oh shit.

Kan AI bli en bättre expert?

Caroline: Det är ju människor som har vaskat fram de bästa tipsen som de delar med sig av. Då kan man fråga sig: kommer det att finnas sån här artificiell intelligens som kanske gör det mycket bättre? För vi människor har en tendens att favorisera och ha åsikter, fastän vi tror att vi är objektiva, när vi säger saker.

Jan: Så du tänker att AI kommer vara objektiv? Att den kommer ta bort de här biaserna?

Caroline: Ja.

Jan: Det finns forskning som har gjorts på det.

Caroline: Ja, berätta, berätta, berätta.

Jan: Som är ganska tragisk.

Caroline: Ja, berätta. Vi vill alltid höra att människan är bäst.

Jan: Det kommer det inte vara. Inte alltid.

Caroline: Men man har ju såna här bildigenkänningsalgoritmer. Jag tycker sånt är ganska spännande, för vi läste sånt på universitetet. Extremt svårt är det där.

Jan: Och det var ganska tragiskt, för det var något företag som gjorde en sån här bildigenkänningsalgoritm, som ska beskriva vad datorn ser på en bild.

Caroline: Så datorn ska själv beskriva?

Jan: Detta är en bild på en banan. Detta är en bild på en bil. Detta är en bild på en trafikskylt. Och då var, jag minns inte exakt hur det var, men det var typ i den häraden. Att den beskrev färgade människor som gorillor.

Caroline: Ja, och då har man ju inte gett den tillräckligt med urskiljning.

Jan: Nej, vilket visade sig.

Caroline: När var detta?

Jan: Det var ju 2000... nej, okej, det var bara något år sedan. Vilket visade sig att de bias vi har som människor, dem översätter vi på datorn, för vi matar in datorn med, till exempel, är det vita forskare så kommer de mata in fler vita bilder. Och då kommer datorn bli bättre på vita människor än på färgade människor. Är du med? Och detta har visat sig i jättemånga studier, att minoriteter, framför allt i USA, har jättesvårt med sådana här automatiska algoritmer, för de blir alltid sneda. Det blir alltid något fel.

Så nej, jag tror kanske att en kommer i framtiden. I dagsläget tror jag inte att det kommer vara så här, åh, en AI kommer göra detta mycket bättre. Vi har ju redan datorer på nätet. Det är ju därför vi ibland får de här flash crash, till exempel. Att plötsligt drar alla datorerna åt samma håll. Så på många sätt är det vissa som säger att datorerna bara förstärker våra dåliga sidor och förstärker våra bra sidor. Så det blir bara mer av allt, i stället för att datorn kompenserar för våra idiotiska beteenden.

Caroline: Ja, det är en spekulation.

Jan: Det är en spekulation.

Persistence och survivorship bias

Caroline: Men det var något mer jag tänkte här. 88,6 procent sämre avkastning än index.

Jan: Ja, det var det med gurus. Den intressanta frågan där är persistence. Alltså, hänger detta kvar? Det vill säga, om vi hade tittat på nästa tioårsperiod, för nu är det ju 1980 till 1991. Om vi hade tittat från 1991 till 2000, hade det varit samma 27 nyhetsbrev som hade varit bra?

Caroline: Ja, då kan man ju tänka sig att man vill prenumerera på just...

Jan: Exakt. Och detta kallas för persistence. Att det hänger kvar. Jag vet inte vad svenska ordet är för det.

Caroline: Nej, men inte att det är konsekvent, men det är något annat.

Jan: Jo, kanske. Men jag vet inte, de gjorde ingen uppföljningsstudie på det. Men jag skulle misstänka att, om jag skulle gissa utifrån de andra studier jag läst, så skulle jag gissa att hade man tittat ytterligare tio år så hade det varit andra 27 nyhetsbrev. Så att det bara var så att i den här tidsperioden råkade de här bli bäst. Och sen, när man tittar, vi kommer prata om tur, skilja tur från skicklighet. Att det bara var tur att de här var bättre. Det som gör det svårt är förmodligen att vissa nyhetsbrev inte kommer finnas kvar.

Caroline: Nej, nej, nej. Det har du gjort. Säkert kommer de att gnissla tänder på forskarna. Vad i helvete? Vi kan inte göra forskning på det här.

Jan: Men det där är ju också, andra studier som jag har tittat på, det där är ju survivorship bias. Det är ett jättestort problem. Till exempel när man jämför fonder, för att 50 procent av alla fonder dör över en 15-årsperiod. Alltså de likvideras eller slås ihop. Vilket gör att gör du en studie på 30 år, så kommer du ha hälften av fonderna kvar. Och sen kommer det in nya fonder. Och de första studierna tog inte hänsyn till det här. Sen läste jag i någon, ja, sen lanserade den och den forskaren den första databasen som eliminerade survivorship bias. Så man har tänkt på det där i forskningen. I alla fall i de senare studierna.

Studie 4: Marknadsförutsägare och singla slant

Jan: Men i alla fall. Slutsatsen här var: lita inte på gurus, lita inte på analytiker. Sen gjordes en ny studie 2017, av David Bailey, som hette "Evaluation and Ranking of Market Forecasters". Och där gick man igenom 6 627 förutsägelser från 68 analytiker. Och det roliga med den studien var att, om man tittar på de nyhetsbreven i den första studien, så känner man inte igen några, typ. För det var ju 80-90-talet. Medan här i den här studien kände jag igen flera stycken. Så det är sådana som är aktiva idag.

Och det var lite roligt, för det släpptes en artikel häromveckan som också bara sågade experter. Och en av dem som blev sågad är John Mauldin, som jag gillar, från Mauldin Economics. Så hans nyhetsbrev förra veckan handlade om att han blev sågad. Så det är ganska roligt.

Caroline: Självdistans har han väl?

Jan: Ja, ja, ja. Jag tyckte det var jättebra. Och han försökte inte förneka. Han säger: ja, det finns vissa förutsägelser som jag önskar att jag hade plockat bort från nätet. Men för mig är det ett sätt att vara accountability. Jag tar inte bort någonting. Jag är ansvarig för att jag har fel. Och han säger: ja, men här hade jag spektakulärt fel. Det var en rimlig slutsats. Jag tycker fortfarande att det borde ha blivit så, men det blev inte så. Och där gillar jag det som han och många andra säger, don't argue with reality.

Men i alla fall, han gick igenom 6 627 förutsägelser från 68 analytiker och konstaterade att, håll i dig, de hade 48 procent rätt i genomsnitt. Det vill säga, det är värre än att singla slant. Annars får man 50/50 när man singlar slant.

Caroline: Ja, statistiskt, ja.

Jan: Så detta är lite roligt. Så ibland när folk frågar mig i intervjuer, efter att jag hittade den här studien för ett tag sen, och folk säger, ja, men vad tänker du nu om coronavirusets påverkan på aktiemarknaden, så brukar jag säga: vet du vad, ta fram en femma och singla slant, för du kommer få ett bättre svar från myntet än vad du kommer få från mig, statistiskt sett. Eller från någon annan expert.

Ta fram en femma och singla slant. Du får ett bättre svar från myntet än från en expert, statistiskt sett.

Landade inte heller jättebra på paneldebatten, när jag sa så.

Caroline: Kanske förklarar det. För du stör ju diskussionen. De vill ha en diskussion här nu, Jan, om vad man kan tro och tänka. Det här är ju allmänmänskligt. Det är bara det att man utgår från att det är ett svar från en expert. När man egentligen har en diskussion människor emellan, om vad som händer i världen.

Jan: Ja, om man vill ha en allmänbildning eller sånt, så har jag absolut åsikter om det där. Men jag hade aldrig satsat pengar på mina egna åsikter.

Caroline: Nej.

Jan: Så jag brukar säga till folk, om du läser någonting i Dagens Industri eller Aktiespararna, eller någon rekommendation, singla slant, det är bättre än att gå på vad folk säger. Över tid kommer det vara bättre. Vilket är helt sjukt.

Att uttala sig i media handlar om klick

Jan: Men då måste man återigen tänka på, när man uttalar sig i media, detta har jag också gjort själv, jag vill inte säga att jag gjort mig själv till åtlöje, men gjort det här misstaget. När man är i media vill man ju skapa uppmärksamhet. Det är ju det som är jobbet. Jobbet är inte att hjälpa någon med en rekommendation som de kan tjäna pengar på. Och om jag skulle svara på frågan, nu brukar jag inte svara på den i intervjuer, men, hur tror du att börsen kommer gå nästa år? Det är en sån här klassisk fråga som alltid kommer i början av året. Det statistiskt korrekta svaret är: ja, men med 95 procents sannolikhet kommer du hamna mellan minus 28 och plus 52 procent. Men det är ett helt ointressant svar. Om jag däremot säger: börsen kommer gå åt helvete, det kommer gå åt helvete, du borde köpa guld och konserver. Du vet, då blir det en rubrik. Bloggare säger att man ska köpa ammunition och konserver.

Så experter och analytiker, deras uppgift är att skapa klick. Hade deras uppgift varit att tjäna pengar, hade de inte varit experter och analytiker, då hade de varit fondförvaltare, punkt.

Hade experternas uppgift varit att tjäna pengar, hade de inte varit experter. Då hade de varit fondförvaltare.

Caroline: Jag tänkte på det med nyhetsbrevet, att man skickar ut nyhetsbrev med tips. Men om folk märker nu att tipsen inte funkar, då kommer de inte vilja ha nyhetsbrevet eller ens betala för det.

Jan: Men sen är det ju så att man går oftast inte tillbaka och kollar. Hur gick tipsen? Om det inte är så att man satsar pengar varenda gång och märker att det inte går bra. Så vi är lite dåliga på det där att utvärdera också.

Caroline: Absolut.

Jan: Skitdåliga. Och sen jämför med fel saker och sånt. Och jag älskar det som Andreas Brock, han framför allt är beskedlig, brukar säga: börsen är ångerns tempel. Man kan ångra sig när man inte köpte och det gick upp, och man kan ångra sig när man köpte och det gick ner. Och man kan ångra sig när man köpte och det gick upp, man skulle ha köpt mer. Och man kan ångra sig att man inte köpte. Man kan alltid ångra sig på börsen. Det är liksom magiskt.

Caroline: Jag tänkte på det du sa, vad är experterna ute efter egentligen? Är det att tjäna pengar på att vi köper nyheter eller får nyhetsbrev, alltså som reklam? Eller vill de genuint?

Jan: Jag tror att det är en mix.

Caroline: Ja, det är klart att det är.

Jan: Det är väldigt få människor som är psykopater och säger: nu är jag bara ute efter att maximera min egen börs, eller sparbörs. Så jag tror inte att folk är onda, men jag tror att det är så typiskt som på den här paneldebatten, att man tror att man är en bättre förare än genomsnittet. Och kan hjälpa andra också. Och så gör man det i all välmening. Och det är där jag blir skogstokig.

Normalfördelningen: tur kontra skicklighet

Jan: Vi hoppar tillbaka här, för vi behöver runda av. 66 procent hade mer fel än vad de hade rätt. 40 procent hade mellan 40 procent och 50 procent rätt. 3 procent hade mindre än 20 procent rätt. Det är nog ganska bra att lyckas ha fel i 8 fall av 10. Och endast 6 procent hade mellan 70 och 79 procent rätt. Så spannet i ett nyhetsbrev var mellan 17 och 78 procent. Det är ju helt omöjligt.

Och när man tittade på detta så konstaterade man att resultatet, de gjorde en graf på det här, var en helt klassisk normalfördelning. Så det gick inte att, det är extremt svårt att urskilja om detta var tur eller skicklighet. För har du tusen personer och du singlar krona eller klave, så kommer du ha ett antal personer som kommer singla klave eller krona ett antal gånger i rad. På ren tur.

Så kontentan är: lyssna inte på experter som ska förutsäga framtiden eller komma med tips. Där man ska lyssna på experter, det är på sådana här klassiska grejer som funkar, som hur bör du investera totalt sett? Hur väljer du en strategi opåverkat, i förhållande till din risknivå, din risktolerans, dina mål och sådant. Men inte så här: köp detta, för det kommer gå bra de kommande veckorna.

Caroline: Bra.

Avrundning: vad tar vi med oss?

Jan: Ja, jag tänker att det egentligen inte är så himla mycket mer att säga. Vad tar du med dig från detta avsnittet? Och du bara skrattar åt mig.

Caroline: Nej, men det här med, Jan, du kan inte ställa en sån fråga till mig.

Jan: Jag tar ju med mig något konstigt alltid. Ja, men jag vet. Men låt oss bara göra det till en stående grej. För Caroline är så här jätterolig. Man kan kolla på Star Wars och så är det värsta science fiction-grejen, och sen så kan Caroline ha så här: men man kan inte prata så där på utomjordiska, för att grammatiken är fel.

Caroline: Det är utomjordingar.

Jan: Det är så här klassiskt du, bara hitta en detalj.

Caroline: Ja, det är väldigt irriterande. Jag fattar det.

Jan: Men så berätta, vad tog du med dig?

Caroline: Jag tar med mig det med AI, att det funkar så bra. Vad tog du med dig? Vad stod ut mest för dig när du gjorde den här researchen på detta?

Jan: Nej, men hur dåliga experter är. Och att jag verkligen...

Caroline: Och de kallar sig experter.

Jan: Ja, och att jag verkligen måste bita mig själv i tungan, för jag håller också på att trilla dit. Så jag ska bara svara på sådana frågor som det går att svara på. Det är något som jag har blivit bättre på tack vare de här studierna.

Caroline: Snyggt!

Jan: Annars tänkte jag bara säga till dig som har lyssnat eller tittat och följer bloggen, stort tack! Följ oss gärna, skriv gärna en recension eller en kommentar. Vi läser alla kommentarer och tycker att det är jättekul. Och annars vill jag puffa för Patreon. Vår community. Vår RikaTillsammans-community, som är jättekul. Där händer så mycket roliga grejer. Folk har börjat träffas utan oss. Vi kommer ha fysiska träffar både nu under våren i Göteborg och i Malmö och i Stockholm. Vi har våra livepoddar, vi har börstips, vi har publicerat två börstips nu som är exklusiva för Patreon. Så får vi se hur de kommer falla ut.

Caroline: Ja, det är ju jättespännande. Med tanke på det vi precis har pratat om. Kan vi sitta här verkligen och prata om tips?

Jan: Ja, precis. Men återigen, för att försvara det där, så ska man säga: nej, vi försöker inte göra tips så här, köp de här på sex månaders sikt. Utan detta är ofta felprissättningar. För även om marknaden är effektiv i det stora hela, så finns det luckor där den är ineffektiv, där saker är felprissatta. Och ofta handlar det om till exempel börsintroduktioner. Och då är det alltid nackdelar med det där. Men det har vi pratat om i andra avsnitt.

Så då kan man gå in på patreon.com/rikatillsammans. Och annars hoppas jag att vi ses nästa söndag, precis som vanligt. Och ett stort tack för den här veckan.