Tänk om det både går att ha kakan och äta den?

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Inledning: att kunna ha kakan och äta den
2. Det handlar om vem du är när du håller i verktyget
3. Lyssna på det som irriterar
4. Det här är vår tolkning, inte facit
5. Att ta betalt i värde, inte bara i tid
6. När det inte finns utrymme på jobbet
7. Räkneexemplet med Kinderägget
8. Frikoppla inkomsten från tiden
9. Det sanna måttet på rikedom är nettoförmögenhet
10. Tillgångar och skulder styr ekonomin, inte lönen
11. Den enkla ekonomin
12. Den stressade ekonomin
13. Den generativa ekonomin och rentier-livet
14. Rika köper tillgångar, inte skulder
15. Huset som beter sig som en skuld
16. Nettoförmögenhet delat med utgifter: dina år av frihet
17. Inkomster, sparande, investerande, förenkling
18. Du kan ha kakan och äta den
19. Semester eller utbildning, fel ställd fråga
20. Att öva sig i både och
21. Rik eller lycklig, en falsk motsättning
22. Vi har tämjts att tro på antingen eller
23. Grundläggande ekonomi: byteshandel gör båda rikare
24. Där fokus går, går energin, och resultaten visar sig
25. Kan man meditera sig till pengar?
26. Resultaten kommer från görandet
27. Visa att du kan hantera det du har
28. Antingen kontrollerar du pengarna, eller så kontrollerar de dig
29. Bra penningvanor, en efter en
30. Lyssna inte blint på experter
31. Varje krona är ett frö
32. Om uppdelningen i rika och fattiga
33. Det sköra trädet som växer sig starkt
34. Vi vill prata till en medelsvensk
35. Inte en naturlag, utan ett perspektiv
36. Handling är bryggan mellan den inre och yttre världen
37. Att se sina svagheter genom att göra
38. Njut dig till framgång
39. Att inordna sig och följa innan man leder
40. Mod är inte frånvaro av rädsla
41. Det som är lätt gör livet svårt
42. Curlingföräldrar och svåra saker
43. Att backa när något är för svårt
44. Allt som händer är träning inför något som komma skall
45. Den enda enkla dagen var igår
46. Livet är inte ett helvete på en skylt
47. Du växer bara när det är obekvämt
48. Sorgen i att se sin egen självcensur
49. Ingen dör av obehag
50. Alla gånger man har hållit sig inom ramarna
51. Pengarna finns i obehagszonen
52. Att träna och hantera sitt eget sinne
53. Att managera, inte hugga bort, hjärnan
54. Ingen tanke bor gratis i ditt sinne
55. Att gå på glödande kol
56. Historien om de två vargarna
57. Den varg du matar
58. Antingen ha rätt eller vara rik
59. Att göra samma sak och vänta nytt resultat
60. Att ge upp rätten att ha rätt
61. Att träna på att säga jag vet inte
62. Varje mästare var en gång en katastrof
63. Skäms du inte, har du inte utvecklats
64. Mindset först, sen handling, sen resultat
65. För att få bäst betalt måste du vara bäst
66. Det kostar, men det behöver inte vara en kamp
67. En resa mot att bli bäst
68. Avrundning och inbjudan till communityn

Inledning: att kunna ha kakan och äta den

Jan: Det är verkligen ett annat sätt att tänka, att utgå från att man både kan ha kakan och äta den samtidigt.

Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Jan: Idag är det dags för avsnitt 141. Och idag tänker jag att vi kanske ska avsluta den där serien som vi höll på med från i höstas, om inre principer för rikedom. Del fem.

Caroline: Ja. Och detta är lite roligt, för det här avsnittet har lite delat lyssnarna, har jag förstått. Vissa tycker att det här är de bästa avsnitten, och andra tycker så här: okej, kan ni inte bara komma tillbaka till fonder, köpkvoter och tekniska faktorer.

Jan: Men jag tänker att idag kommer alla gilla det, för idag kommer det handla väldigt mycket om pengar i de här principerna.

Caroline: Okej. Faktiskt.

Jan: Och precis som du är inne på är ju detta en fortsättning på avsnitten 126, 127, 129 och 137. Det vill säga del 1 till del 4. Och jag tror vi pratade i förra avsnittet om att detta är lite som han, Cesar Millan.

Caroline: Ja, hundviskaren. Cesar Millan igen. Vi har ju tagit upp honom förr.

Det handlar om vem du är när du håller i verktyget

Jan: Ja, precis. Det var ju det här, han hade ju en så här fantastisk grej, där han hjälpte en hund och en familj. Och så använde han en borste.

Caroline: En kvast var det.

Jan: En kvast var det. Och de i familjen var så här: ja, kan vi behålla kvasten? Och han sa: it's not about the broom, it's who you are when you're holding the broom, when you're using the broom.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Och det vill jag ha sagt att... det här är precis som det. Så idag, när vi pratar om de här inre principerna, handlar det om vem du är när du håller i dina pengar. När du använder yttre verktyg.

Caroline: Ja, precis. Som fonder och...

Jan: Ja, precis. Så det här handlar om: vem är jag i förhållande till min ekonomi, i förhållande till mina inkomster? Vi kommer prata mycket om inkomster idag. Hur gör man för att tjäna pengar och den typen av saker?

Och detta är en diskussion vi har haft nu i ett antal avsnitt utifrån boken Secrets of the Millionaire Mind av T. Harv Eker. Detta är egentligen mer en inbjudan till att undersöka, eller som vår kompis Helena brukar säga, tankespjärn. Det är inget som är sant eller falskt, bra eller dåligt, rätt eller fel. Det är något man kan undersöka. Man kan testa lite, se hur det känns när man får höra de inre principerna som T. Harv Eker tar upp.

Lyssna på det som irriterar

Caroline: Ja. Och sen brukar jag säga att ett bra tips är att när man hör något som gör en frustrerad eller trött, eller bara så här, nej, det håller jag inte med om. Irriterad.

Jan: Irriterad, då är det ett bra tillfälle.

Caroline: Det sa alltid vår coach: pay attention. För då är det något som din hjärna inte gillar, eller som den får anstränga sig kring. Det kan vara något ovant eller något man inte vill gå in på, för det känns jobbigt. Vad händer om jag öppnar den dörren?

Jan: Ja, eller hur? Eller kanske till och med, som vi kommer prata om, en sorg för hur det har varit innan. Att jag kanske bara inser så här: shit, där har jag varit i diket helt. Hela livet. Och så kastar vi ljus på det och bara: men varför ligger du i diket?

Caroline: Ja, men då vill vi inte värdera det, att det är bra eller dåligt att ligga i diket.

Jan: Nej, utan det är en möjlighet. Att man får syn på det.

Caroline: Ja, gud, ja, jag ligger ju i diket konstant.

Jan: Det här är en sådan princip senare, som vi kommer prata om.

Det här är vår tolkning, inte facit

Jan: Och sen vill vi också säga att det här inte är någon... när vi diskuterar det här är det ju vår tolkning av hans bok. Hans bok är bara en bra röd tråd att följa. Sen kan det mycket väl vara så att det här är våra associationer, vad vi tänker på när han skriver det. Det behöver inte alls vara det han har menat.

Caroline: Det hade ju nästan varit intressant att höra, att haft honom med.

Jan: Bara: säg vad ni tycker, så ska jag säga vad jag menade sen. Så får ni faktiskt veta sen.

Caroline: Precis.

Jan: Ska vi ta den första? Och den lyder så här: Never have a ceiling on your income. Direktöversatt: ha aldrig ett tak på din inkomst. Vad tänker du kring det?

Caroline: Jo, men det har vi diskuterat tidigare, faktiskt under en middag, tror jag, med kompisar. Där var det en man som sa så här: ja, men man kan ju bara spara så mycket som 100 procent av sina utgifter. Men man behöver inte ha tak på hur mycket man kan få in, för det kan vara oändligt stort.

Jan: Precis. Jag tror att det handlar om att vi är så otränade, så vana vid att ska man tjäna pengar, så ska jag byta min tid mot pengar. Man ska gå till jobbet.

Caroline: Man ska gå till jobbet.

Att ta betalt i värde, inte bara i tid

Jan: Och sen upplever de flesta av oss att vi får för lite betalt i förhållande till det engagemang vi sätter in. Och det konstiga är att man får lov att säga det: jag får för lite betalt på jobbet.

Caroline: Mm. Och klaga lite sinsemellan.

Jan: Sinsemellan. Men sen är det liksom inte okej att man vill tjäna pengar vid sidan av, för då är man girig. Så ser det ut i vårt land, tycker jag.

Caroline: Nej, men jag tänker att missen man ofta gör är att på vissa ställen skulle man mycket väl kunna ta betalt delvis i värde.

Jan: Ja, vad tänker du? Säg något mer om det.

Caroline: Nej, men så gör till exempel chefer. Det är ju därför vd:ar har bonus och sånt. För värdet de har skapat i företaget, så har företaget tjänat mer pengar till aktieägarna.

Jan: Ja, det är ju därför vd:ar alltid har en fast lön och en värdebaserad ersättning. Sen kan man ha diskussion om det, absolut. Men jag menar att det är konstigt, det borde många fler vara intresserade av. Men jag vet ju själv, när jag skulle anställa säljare, att det var väldigt få säljare som ville ha betalt på provision. Trots att man hade tjänat mer. Och det tycker jag är ganska fascinerande på sätt och vis.

Marknaden ger dig betalt exakt det som du är värd.

Jan: Och tycker man att man är mer värd, som jag tyckte vid ett tillfälle, ja, då sa jag upp mig.

När det inte finns utrymme på jobbet

Caroline: Ja, eller kunde du inte komma med förslag på saker man kunde göra bättre, inom din tjänst eller overall? Och då kan man ju också förhandla sig till att få 10 procent mer. Sen fattar jag att det där kanske inte funkar om man är anställd av Region Skåne och jobbar som sjuksköterska, polis eller militär. Där finns inte de utrymmena.

Jan: Men då är det ju verkligen så här: börja titta, finns det något jag kan göra vid sidan av? Och jag tänker att vi ska prata om det i ett separat avsnitt. Men det finns så många exempel på människor som har tjänat väldigt mycket pengar på konstiga saker.

Caroline: Men kan du inte ta något exempel?

Jan: Ja, men det bästa exemplet jag har är väl från för några år sedan. Då kommer jag ihåg att jag hittade vår dotter tittande på iPaden, på en sådan här video, där någon hade...

Caroline: En YouTube-video.

Jan: En YouTube-video med Kinderägg. Och någon hade köpt 15 Kinderägg och sen tagit bort förpackningen, tagit bort chokladen, satt ihop leksaken, och sen tog de nästa Kinderägg. Men det gjorde de framför kameran, det är en sådan unboxing.

Caroline: Väldigt poppis.

Räkneexemplet med Kinderägget

Jan: Ja, och det var en 53 minuter lång video, och jag tänkte så här: det är något fel på vår dotter som kollar på det där. Sen såg jag: 53 miljoner visningar. Och då vet jag att 1 miljon visningar på YouTube är ungefär 10 000 spänn i reklamintäkter. Så 1 miljon, 10 000 kronor. 10 miljoner, 100 000 kronor. 100 miljoner, 1 miljon. 153 miljoner, 1,5 miljoner. Någon har alltså tjänat 1,5 miljoner kronor på att spela in en 53 minuter lång video där de köpt 15 Kinderägg.

Caroline: 9 Kinderägg.

Jan: Ja, typ 15 eller vad det var. Och för mig blir det så att om man ska fundera på det här med hur kan jag tjäna mer pengar, hur ska jag inte ha någon begränsning, då är det ibland bättre att ta ett glas rött vin innan man...

Caroline: Och börja spåna.

Jan: Men jag tänker att vi kommer återkomma till det här. Hur kan man annorlunda se det? Vi har ju kompisar som har tjänat pengar på att börja dricka öl.

Caroline: Oh, den känner jag inte till.

Jan: Vi tar den sen då.

Caroline: Det är en cliffhanger.

Jan: Det är en cliffhanger till senare.

Frikoppla inkomsten från tiden

Jan: Så poängen här är att om alla dina pengar kommer genom att du byter din tid mot pengar, så kommer det alltid vara en begränsning. Vi har inte oändligt med tid, alltså kan vi inte tjäna oändligt med pengar heller. Det kommer alltid bara vara en växlingskurs. Sen kan den vara olika hög. En vd har högre än en student. Och sen är allt däremellan. Så det handlar om att verkligen ställa sig frågan från tid till annan: hur kan jag frikoppla min inkomst från min tid?

Caroline: Det känns också skönt och tryggt på något sätt att man inte bara har en enda inkomstström.

Jan: Och tro mig, det har vi haft länge. Om vi ska ta det mest uppenbara, genom att investera till exempel på Lysa, så har det tagit bort relationen. Hur mycket du tjänar på Lysa handlar inte om hur lång tid du är inloggad på Lysa. Det handlar om att du har satt in dina pengar där. Så vi har alla vissa områden där vi har brutit loss tiden från pengarna. Men vi kan utveckla det på olika sätt. Vi har olika mycket av det där.

Det sanna måttet på rikedom är nettoförmögenhet

Jan: Ska vi ta nästa princip? The true measure of wealth is networth, not working income. Nu blev det fragmentiserat här. Kan vi säga det på svenska?

Caroline: Nej, men det sanna måttet på förmögenhet, eller på din wealth, som väl är förmögenhet, är ditt egna kapital, skulle man säga. Inte hur mycket du tjänar.

Jan: Alltså i Sverige tror jag inte vi skiljer på networth och wealth, faktiskt. Så jag tror att den låter bättre på engelska. The true measure of wealth is networth, not working income. Och vad man tänker på här är att många fokuserar på hur mycket pengar man tjänar. Vilken lön har du? I stället för att fråga sig: okej, men hur mycket har du i eget kapital?

Caroline: Men de flesta vet väl inte vad eget kapital är? Jag har från tid till annan svårt att komma ihåg vad det är.

Jan: Ja, och eget kapital är väldigt enkelt. Det är ett nyckeltal: om du skulle sälja allt du äger, alla dina tillgångar, och sen betala alla dina skulder, hur mycket är kvar? Så om jag har ett hus som är värt en miljon och jag har 600 000 i skuld, så blir en miljon minus 600 000, då är 400 000 mitt egna kapital. Och net betyder netto, nettoförmögenhet, alltså min förmögenhet utan skulder.

Tillgångar och skulder styr ekonomin, inte lönen

Jan: Fokuset är alltid hur mycket tjänar du, hur mycket går du plus i månaden? Och det är egentligen ganska ointressant, för det som styr efter ett tag är ju tillgångarna och skulderna. Har du mycket skulder, så genererar de utgifter i form av räntor. Så det är mer dina tillgångar och skulder som styr din ekonomi än vad inkomsterna och utgifterna gör. Och tricket är att ha mer tillgångar.

Caroline: Men vilken nivå behöver man vara på pengamässigt för att börja tänka så, att skulderna styr mina utgifter? På en månadsbasis vet vi ju det. Vi betalar ju av lån. Men det är inte så att man tänker så här: oh, nu mitt netto, mitt egna kapital är...

Jan: Nej, precis. Och de flesta appar mäter inte det. Det är ju därför vi till exempel håller på med den här appen som ska visa det. Men tricket är, tror jag, att i Balansekonomi pratade vi mycket om enkel, stressad eller generativ ekonomi.

Den enkla ekonomin

Jan: Och då sa vi att en enkel ekonomi är så att pengar kommer in, och sen betalar man sina utgifter, och sen går pengarna ut och så blir det kanske lite över. Det är en enkel ekonomi. Där finns inga tillgångar, inga skulder. Typ man är arbetslös, man är student, man är ung, så man har inte köpt någon bostadsrätt, man har ingen bil, inga lån. Det är en enkel ekonomi.

Den stressade ekonomin

Jan: Nästa är det som kallas stressad ekonomi. Pengar kommer in, men det man använder pengarna till är ofta att betala av räntor. Man har köpt en bostadsrätt man har lån på, en villa man har lån på, en bil man har lån på, en resa på kredit. Och plötsligt genererar de där skulderna utgifter. Och plötsligt måste man säga: de här pengarna måste in. För om inte pengarna kommer in, då tar banken vårt hus, eller vårt boende. Hela tiden måste pengarna in, för annars brinner ekonomin. Den här pumpen på skuldsidan måste hela tiden pumpa ut pengar till utgiftssidan. Häng med.

Jan: Och det är en stressad ekonomi, och jag påstår att de flesta i Sverige har en stressad ekonomi. Hade man skurit av inkomsterna i en, två, tre månader, så hade det skitit sig kungligt för de flesta. Inklusive för oss. Vi ska inte sticka under stol med att vi har en stressad ekonomi. Vi betalar ju 8 000 till 10 000 kr i månaden i räntor.

Den generativa ekonomin och rentier-livet

Jan: Och sen är det sista steget det som kallas generativ ekonomi. Det kommer pengar in, men pengarna går till tillgångarna, och sen genererar tillgångarna utdelning, avkastning eller ökar i värde, som betalar alla utgifterna. Så till slut hade man egentligen inte behövt några inkomster, utan tillgångarna genererar så pass mycket pengar att de täcker alla utgifter. Och då har man det som kallas ekonomisk frihet eller rentier. Jag tror det kallades för hundra år sedan att man levde som rentier, man levde på räntorna från sitt kapital.

Caroline: Ja, men det var väl många som gjorde det. Jag kanske lever i min Jane Austen-värld här, men där var det många som hade kapital och sen levde av räntan på det. Men strunt i det.

Jan: De har aldrig varit så många. Och de är kanske inte heller många nu.

Rika köper tillgångar, inte skulder

Jan: Men jag tänker att första gången jag hörde det här, att rika människor inte köper skulder utan de köper tillgångar, så var det som att ett ljus gick upp i mitt huvud. Jag bara: aha!

Caroline: Ja. Gotcha! Nu vet jag!

Jan: Och så kunde jag helt plötsligt välja om jag ville köpa skulder, alltså grejer som egentligen inte gav något tillbaka mer än att det var nice, eller om jag kunde köpa tillgångar.

Caroline: Ja, precis. Och tänka också: vad är en tillgång egentligen som ger tillbaka pengar?

Jan: Alltså en tillgång, väldigt enkelt och väldigt kontroversiellt, är att säga att en tillgång är något som ger dig pengar. Typ en aktie: du äger den, den ger utdelning, den ökar i värde. Du äger en fond eller fondrobot, den ger dig mer pengar. Men om vi skulle använda den definitionen, så faller ju hus lite pladask.

Caroline: Ja, det ska ju vara en av våra största tillgångar i livet, men det är ju en skuld.

Huset som beter sig som en skuld

Jan: Nej, det är inte en skuld. Det beter sig som en skuld.

Caroline: Det beter sig som en skuld.

Jan: För du kan sälja den och få pengar för den. Men den genererar sällan några nya pengar på kontot. Inte förrän jag säljer den. Så det är det som gör att man ibland pratar om tärande tillgångar. Det är fortfarande en tillgång. Men den genererar faktiskt utgifter. Ett hus kostar pengar i försäkring, i räntor, i underhåll, i el, det kostar tid. Så det är en tillgång fast den beter sig som en skuld. Det här pratar vi ganska mycket om i avsnitt 43, Rich Dad Poor Dad. Det var ju han, Robert Kiyosaki, som introducerade det konceptet.

Nettoförmögenhet delat med utgifter: dina år av frihet

Jan: Men något annat jag tänker på, som han också skriver om, är att man kan ta det här med nettoförmögenhet ett steg vidare. För om man dividerar nettoförmögenheten med de utgifter man har på årsbasis, så om jag har en miljon och jag har 100 000 i utgifter på ett år, så blir det en miljon dividerat med 100 000. Då får jag en kvot som heter 10. Och det betyder egentligen: hur många års frihet har jag? Så om jag har en miljon och 100 000 i utgifter per år, då har jag 10 års frihet.

Jan: Många av dem jag träffar, som är riktigt duktiga på ekonomi, de mäter inte ens i nettoförmögenhet. De mäter hur många år de skulle kunna leva på de pengar de faktiskt har. Och det är en ganska kul uträkning att kunna göra.

Caroline: Ja, det är roligt också att tänka så här: okej, men hur skulle jag kunna göra så att jag kan leva ett visst antal år på mina inkomster? För jag kan ju inte det nu, kanske. Man har helt plötsligt mål i sikte också.

Inkomster, sparande, investerande, förenkling

Jan: Och sen handlar hela processen att bygga en förmögenhet egentligen om: ha en inkomst, spara en del av den inkomsten, investera den, och sen förenkla. Hela tiden förenkla.

Caroline: Och jag upplever att det är precis det. Förenkla hur det går till när man investerar.

Jan: Ja, och jag gillar det, för det är ju det vi har pratat om i så många år. Ha en inkomst, spendera mindre än den inkomsten du har, och då brukar vi först säga minst 10 procent, spara minst 10 procent av din inkomst, investera den till exempel i en fondrobot. Och göra det enklare och enklare. Från början hade vi modellportföljerna med egna aktier, medan nu är det fondrobot. Fondrobot är en förenkling av de egna modellportföljerna. Så jag gillar verkligen den här cirkeln: inkomster, sparande, investerande, förenkling.

Inkomster, sparande, investerande, förenkling.

Du kan ha kakan och äta den

Jan: Ska vi gå vidare? Nästa princip: You can have your cake and eat it too. It's about thinking that you can have both. Vad tänker du?

Caroline: Jag tänker att two stavas med två i:n.

Jan: Tack, Caroline. Strunt samma. Vi förstår vad ni har skrivit här. Man kan ha kakan och äta den. Det är att du tänker att du kan ha båda som är grejen. Och vet du vad, jag kommer ihåg första gången jag hörde det här.

Caroline: Jag kommer också ihåg det.

Jan: När var det för dig?

Caroline: Jag tror det var under en kurs från Balansekonomi. Förmodligen när vi pratade om att det man tänker manifesteras i det yttre.

Semester eller utbildning, fel ställd fråga

Jan: För mig var det faktiskt innan Balansekonomikursen. Vi träffade ju Charlie Söderberg, och så pratade vi om att vi skulle gå den här utbildningen. Vi var studenter. Och jag kommer ihåg att den kostade ganska mycket pengar, och den var skitbra, för den förändrade ju livet på oss. Men då kommer jag ihåg att jag sa så här: ja, men då blir det antingen semester i år eller utbildningen. Vi hade inte råd till både semester och att gå utbildning.

Caroline: Nej, och då fattade vi nog inte heller vad vi valde mellan.

Jan: Nej, och jag kommer ihåg att jag sa det till Charlie. Ja, men då blir det semester eller utbildning. Och så sa han så här: ja, men det där är felställd fråga. Frågan du borde ställa dig är: hur kan jag ha semester och utbildning samtidigt? Vi är så duktiga på att ställa frågan antingen eller, A eller B, att vi sällan ställer oss frågan: jag vill ha A, jag vill ha B, hur skulle jag kunna göra för att ha både och?

Jan: Och jag tror att bara det att man ställer sig frågan öppnar helt nya tankesätt. Det är som Moa pratade om i något avsnitt, att hjärnan bara kan tänka på en sak. Tänker den på en eller-fråga, så kommer den leta upp ett eller-svar. Tänker vi på en och-fråga, så kommer den leta efter en och-grej.

Att öva sig i både och

Caroline: Men hur lär man sig då hur man kan få bägge? För det är ändå en övningsgrej. Först måste man tänka och, hur kan jag få både och? Och då kan man bli kungligt förvirrad. Tänka: men det går inte. Hur ska jag kunna göra det? Men då måste man, det är en övningssak, påstår jag.

Jan: Ja, gud, absolut. Det första steget är ju en självmedvetenhet, att fånga sig i: nu ställde jag mig en eller-fråga. Det tror jag är det första. Så att man kan omformulera frågan för sig själv i och-termer. Hur kan jag få både och? Och sen därefter får man vara kreativ, be om hjälp. Kanske brainstorma. Komma med knäppa svar.

Caroline: Som kanske dels blir knäppa ändå till slut. Så att man påbörjar processen. Att vara kreativ i det.

Rik eller lycklig, en falsk motsättning

Jan: Ja, precis. Nej, men jag tänker också att det är så många sammanhang där vi har rik eller lycklig. Eller folk i vår omgivning som säger så här: men det viktiga är inte att vi har pengar, det viktiga är att vi har hälsan. Eller: det viktigaste är inte pengar, det viktigaste är att vi har varandra. Som att det skulle stå i motsatsförhållande till varandra. Så fort du får pengar så har du inga vänner.

Caroline: Nej, eller att rika människor är sjuka.

Jan: Trots att varenda undersökning visar att människor som har högre socioekonomisk möjlighet är friskare. Det här som man pratar om i Stockholm, att livslängden skiljer mellan ett par tunnelbanestationer. Så jag tror att det är så mycket myter. Och så lever den här konversationen att det är antingen eller, när det handlar om att ställa sig frågan och.

Caroline: Ja, för mig känns det som att vi har tämjt oss själva. Och man kan bli lite mer vild, wild, eller vad man ska säga.

Vi har tämjts att tro på antingen eller

Jan: Jo, men vi uppfostras. Jag är ju väldigt intresserad av det här. Hur formas vi som människor? Vad blir vi för något? Hur kan vi sedan själva forma oss till det vi skulle vilja?

Caroline: Så då tänker jag att vi har tämjts någon gång i tiden med att du kan inte ha både och. Och sen så tämjer vi oss själva i vuxen ålder.

Jan: Ja, men det är ju klassiskt. Jag vet inte om det är sant, men man säger så här om elefanter man hade på cirkus förr. Att man band dem när de var små, så att de inte kunde röra sig. Och sen stod de kvar när de var vuxna också, trots att de inte hade någon kedja, de bara kände kedjan. Trots att de hade kunnat riva av hela kedjan.

Caroline: Nej, men jag tror att vi många gånger tror att det är ett nollsummespel.

Jan: Ja, precis. Att det handlar om att om den ena vinner så måste den andra förlora.

Caroline: Ja, och så är det ju inte heller.

Grundläggande ekonomi: byteshandel gör båda rikare

Jan: Nej, och det där är ju grundläggande ekonomi. Säg att jag är duktig på att vara bonde och du är duktig på att göra kläder. Då är det mycket bättre att jag är bonde och du gör kläder. Sen byter vi. Än att jag ska vara bonde och göra kläder dåligt, och att du ska vara dålig bonde och göra kläder. Då är det bättre att du gör det du är bra på, jag gör det jag är bra på, sen byter vi.

Jan: Ska vi ta nästa? Då tar vi nästa princip: Where attention goes, energy flows and results show. Precis. Vad skulle du översätta det med?

Caroline: Jag tänker så här: där jag har fokus, det händer. Eller: det som blir mätt, blir gjort.

Där fokus går, går energin, och resultaten visar sig

Caroline: Det finns ju mätbarheter. Som till exempel hur mycket sparkvot, hur mycket av våra inkomster vi sparar. Eller det här som vi pratar nu ekonomiskt, hur många år har jag om jag delar min nettoförmögenhet med mina utgifter. Det ger ju fokus där. Och samma sak om man börjar väga sig. Plötsligt blir vikten medvetandegjord. Och plötsligt blir det mer intressant om man tränar, eller vad man stoppar i sig.

Jan: Nej, för mig är det här ganska tydligt. Där jag fokuserar, där kommer jag lägga energi. Och där jag lägger energi, där kommer jag få nya resultat. Och väldigt tydligt också tvärtom. I många år fokuserade jag inte på träning. Alltså fick jag inga resultat i träning. Och jag var inte ens intresserad av mätbarhet i träning. Och sen började vi träna i höstas. Plötsligt fick vi en uppgift att vi skulle göra armhävningar varje dag. Och jag har aldrig haft sådan koll på armhävningar som jag har nu.

Caroline: Absolut.

Kan man meditera sig till pengar?

Jan: Jag vet inte, tänker du något?

Caroline: Nej, men jag kom att tänka på något exempel som du tog för flera år sedan. Att det finns människor som säger att jag kan meditera mig till pengar. Och på sätt och vis kan man ju det. Om man börjar... men det går inte. Man måste ta sitt medvetande och man måste ta pengar och merga de två världarna.

Jan: Visst. Men om man bara blir medveten och gör saker i sitt liv. Och man kan meditera fram den här medvetenheten. Då går ens uppmärksamhet dit. Och man börjar få resultat. Därför att hjärnan kan inte låta bli.

Caroline: Det räcker inte bara med uppmärksamhet. Eller fokus. Jag måste hjälpa till.

Jan: Tilltro till att hjärnan börjar tänka ut. Okej, nu vet jag att jag väger några kilo för mycket här för att det ska vara hälsosamt. Och då börjar man göra saker annorlunda.

Resultaten kommer från görandet

Caroline: För mig är det så. Jag vet inte ifall det är så för andra. Men jag kan inte tänka på något, medvetandegöra något, och sen fortsätta på samma fucking vis som jag har gjort innan. Jag kan inte det.

Jan: Nej, men det finns det människor som kan. Det kan jag berätta för dig. Jag håller med dig, Caroline. Men för mig är det så här: du måste alltid go to action. Du måste alltid göra. Resultaten kommer från görandet. Sen är det så, om jag inte har fokus där, då kommer jag aldrig till görandet. Så först är det fokus, medvetenhet. Sen kommer görande. Sen kommer resultat. Jag är allergisk mot människor som bara medvetandegör.

Caroline: Finns det sådana?

Jan: Ja. Som bara medvetandegör, men sen inte kommer till aktion.

Caroline: Men ja, okej. Det kan vara om man är dålig på att gå in i aktion.

Jan: Jag känner människor som bara knarkar insikter. Men de gör aldrig något med dem.

Caroline: Hur vet du det?

Jan: Jag vet det. Vi kan gå vidare.

Visa att du kan hantera det du har

Jan: Vi tar nästa. Det här var en lång en. Until you show that you can handle what you have got, you won't get any more. The habit of managing your money is more important than the emotion. Så innan du kan visa att du kan hantera det du redan har, så kommer du inte få mer. Och vanan att hantera pengar är mycket viktigare än beloppet.

Caroline: Ja, absolut. Det är därför man kan börja med lite.

Jan: Ja, och man ska inte underskatta de små beloppen. Det är till exempel därför jag ibland föreläser för studenter. De har typ inga besparingar, eller kämpar för att få runt det. Och då säger jag så här: du vet, om du bara sätter igång vanan nu, så att du sparar 100 spänn eller 50 spänn i månaden, det räcker. Bara du får vanan. För då kommer vanan fortsätta sen när du har tjänat pengar.

Jan: Så jag gillar det här jättemycket. Det låter ju så sjukt flummigt. Universum kommer inte ge dig mer innan du kan visa att du kan hantera det. Vem fan ska jag visa något för? Men det handlar ju om vanan.

Antingen kontrollerar du pengarna, eller så kontrollerar de dig

Jan: Han säger ju så. Han skriver också i boken så här: antingen kontrollerar du dina pengar, eller så kontrollerar dina pengar dig.

Caroline: Ja, hur kan det yttra sig?

Jan: Ja, för de flesta känner väl så här: men jag hanterar mina pengar. Ja, men det är bara att kolla på Lyxfällan. Där är det ganska uppenbart att pengarna styr deras liv och påverkar deras välmående och deras relation. Och gör att folk skiljer sig och hamnar hos Kronofogden och blir sjuka. Massor av grejer. Så jag gillar jättemycket att det här handlar om en vana. Att det handlar om att börja med bra vanor.

Caroline: Samma sak där. Vad finns det för fler vanor man kan ha som är bra för pengarna i ens liv?

Bra penningvanor, en efter en

Jan: Nej, men jag tror till exempel att en vana här är att först och främst spara regelbundet. Det är en vana. En annan vana kan vara att inte köpa saker på kredit. En annan vana kan vara att ställa sig frågan: hur kan jag ha både och? En annan vana kan vara att inte titta på alla lån som dåliga, utan tänka att det faktiskt finns bra lån. Och skillnaden på ett bra och ett dåligt lån är: blir jag rikare tack vare det här lånet?

Jan: En annan vana kan vara att inte underskatta beloppen. Vad jag menar med det, till exempel, är att om man har 1 000 kr sparat och man får 10 procents avkastning, så tänker man: det är en hundralapp. Jag hade kunnat jobba en timme övertid och tjäna mer pengar än vad jag tjänade på att spara. Ja, fast vet du vad, de där 10 procenten funkar lika bra om det är en miljon, eller tio miljoner, eller hundra miljoner. Har du 10 procent på en miljon, ja, då är det plötsligt väldigt många timmar du ska jobba övertid för att få ihop de där 100 000. Så en sådan vana är att värdera procenten i stället för de absoluta talen.

Lyssna inte blint på experter

Jan: En annan vana är: lyssna inte på andra, lyssna inte på rådgivare. Vi hade ju ett avsnitt där vi pratade om forskningen som hade visat att rådgivare, experter och gurus i genomsnitt har 48 procent rätt. Så det är bättre att singla slant än att lyssna på en expert när man ska välja var man lägger sina pengar. Det är många sådana här grejer som jag verkligen tror på, att när man har lärt sig många av de här, ja, då kommer resultaten. Och sen kommer man på en ny nivå, och då behöver man lära sig nya saker på den nivån.

Caroline: Ja, det är jättespännande. Hur man kan levla lite.

Jan: Så det handlar om kompetensen att hantera sina pengar, snarare än beloppet. Det är därför många får ett stort belopp, och det går åt helvete. För de är felplacerade, de har ingen vana.

Caroline: Ja, eller de blir rädda för pengarna.

Jan: Ja, precis. Bra. Ska vi gå vidare?

Varje krona är ett frö

Jan: Vi går vidare. Nu kommer nästa princip. Rich people see every dollar as a seed that can be planted to earn 100 more dollars, which can be replanted to earn a thousand more dollars. Okej, så rika människor ser varje dollar som ett frö som man kan plantera, och som kan ge upphov till 100 dollar mer. Som sen kan planteras, så får man tusentals fler dollar.

Caroline: Ja. Jag gillar den.

Jan: Jag gillar också den. Det är väl det där att rika människor köper tillgångar och inte skulder. Det hookar in i den här.

Caroline: Ja. Att man inte ser hur man kan konsumera sina pengar, utan snarare hur de kan bli fler. Vad behöver jag göra för att de ska bli fler?

Jan: Ja, precis. Jag kan plantera mina pengar.

Om uppdelningen i rika och fattiga

Caroline: Sen kan jag ju vara lite som vi pratade om innan, att det är mycket generalisering. Jag gillar ju inte den här uppdelningen i rich people och poor people.

Jan: Och jag gillar den, jag vet inte varför.

Caroline: Nej, men jag tror att det handlar om huruvida man är klok, om man hanterar sina pengar på ett klokt sätt eller inte.

Jan: Men Robert Kiyosaki pratar också i avsnitt 43, som ligger väldigt nära det här avsnittet, om det här att varje krona jag tjänar kan ge upphov till nya kronor i form av den här räntan. Och pengar är mycket bättre på att jobba än vad vi är. De kan jobba 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året, i flera år. Och lyckas vi ge våra döttrar en bra ekonomisk grund, ja, då kan de använda de pengar som har tjänat pengar åt oss, för att de ska tjäna pengar åt dem i sin tur. Så att det kan gå i generationer. Det är verkligen som ett träd, som att bygga det.

Det sköra trädet som växer sig starkt

Jan: Och Robert Kiyosaki pratar om det här också, att i början, när man börjar spara, så är det här trädet väldigt skört. Och det behöver skydd. Man behöver lägga mycket tid och energi på det, skydda det mot solen och blåsten och djur och allting. Men sen kommer det en dag då det här trädet växer så stort och starkt att man kan luta sig mot det. Och man behöver inte längre ta hand om det, utan det tar hand om en. Och jag gillar det så mycket.

Caroline: Det är fint sagt.

Jan: Ja, precis. Så det är verkligen så att i stället för att jag ska behöva jobba hårt för mina pengar, hur kan jag få mina pengar att jobba hårt för mig?

Vi vill prata till en medelsvensk

Caroline: Men det du sa om rich people, jag håller med dig om att det kanske inte riktigt är det vi vill förmedla, den bilden av att man är antingen rik eller fattig. Vi vill ju ändå prata till en medelsvensk.

Jan: Ja, men han pratar egentligen mer om mindset. Jag tror att de som lyssnar eller tittar på oss eller läser blogginläggen, de är kanske helt vanliga människor som bara vill göra något extra i sin ekonomi, eller som är intresserade, eller som tänker att nu är det dags. Och det kan vara sådana här principer som hjälper en lite över tröskeln.

Jan: Och sen är det också så här, som vi alltid säger, att man kan inte träna på alla principerna samtidigt. Man väljer ut en princip, och sen är det den man tränar på en månad. Till exempel: okej, hur kan jag tänka på den här? Vad är det jag lägger fokus på, eller hur kan jag se pengar på det här sättet? För det här är ju inte sant, det är ingen naturlag.

Inte en naturlag, utan ett perspektiv

Caroline: Nej, och det funkar inte att plantera en hundralapp i trädgården heller.

Jan: Så det här är väldigt tydligt en attityd, en inställning, ett perspektiv att se livet genom, eller att se pengar genom. Och sen får man bestämma sig: gillar jag den här attityden, gillar jag den här tesen eller inte? För en annan tes är så här: pengar är runda för de är gjorda för att rulla. Ja, det är en annan tes, som jag också lever efter ibland. Så tricket är att se pengar som ett verktyg, se pengar som ett frö, se att det är spännande, och tar man hand om dem så kommer de ta hand om en över tid.

Caroline: Ja, ska vi ta nästa här?

Handling är bryggan mellan den inre och yttre världen

Jan: Nästa attityd, höll jag på att säga. Action is the bridge between the inner and the outer world. Det här måste du ju gilla.

Caroline: Handling är bryggan mellan det som händer inuti en och det som sker i den yttre världen.

Jan: Ja. Nej, men det här är Tony Robbins, amerikansk coach, massive action. Det här är det vi pratade om innan också. Du kan inte bara medvetandegöra eller, åh, nu har jag mediterat mig till den här insikten. Nej, men fuck that shit. Du behöver ut och jobba. Och hellre det. Du behöver inte ens fatta varför.

Caroline: Nej, men det kan jag faktiskt skriva under på. Absolut. Nu när jag har börjat skriva skönlitteratur. Det står ju i alla sådana här böcker som jag har läst, som ska ge råd och rekommendationer hur man ska skriva. Då skriver de: skriv, skriv, skriv. Och jag bara: ja, men det vet jag. Men har du något annat råd? För det tar emot att börja skriva, för man vet att det kommer bli skitkasst. Jag vet inte riktigt hur man gör.

Att se sina svagheter genom att göra

Caroline: Men så började jag i alla fall med det. Massa grejer under tidens gång. Att karaktärerna blir jättetråkiga, för att jag kan inte karaktärsdesign. Jag vet inte hur man fyller ut dem. Nej, okej, hur gör man det då? Så massive action för mig var verkligen så att jag fick syn på saker. Och sen kunde jag deala med dem. Och så blev det mycket lättare på något vis att veta var jag befinner mig.

Jan: Ja, men har du sen börjat plugga karaktärsbeskrivning eller göra något till följd av det?

Caroline: Det gör jag ju.

Jan: Exakt. Och det här gillar jag, för vi pratade om det här i en av de förra delarna om T. Harv Eker. Det funkar lika bra att bara, om det är en person som har de resultat du vill ha, och de säger så här: gör detta. Ifrågasätt inte, bara gör det.

Caroline: Testa det, ja. Följ planen utan att...

Jan: Ja, och får du de resultaten, ja, men då funkar det. Och sen kommer det förändra din tro och din attityd.

Njut dig till framgång

Caroline: Ja, och så kan man tagla med det. Vad heter det? Man kan växla och hålla på med det.

Jan: Det var ju som Moa sa också, något avsnitt tror jag det var, 139 eller så: njut dig till framgång. Det handlar om att innan du har testat 100 gånger, så har du inte rätt att uttala dig om huruvida det funkar eller inte. Och jag gillar det jättemycket. Men det handlar också om att vi alltid vill tro att jag vill veta att det funkar i förväg.

Caroline: Ja, eller man testar en gång och så säger man: nej, det funkar inte.

Jan: Nej, precis. Men det som hon sa också: man får inte reda på om det funkar i förväg. Man måste göra det först. Så jag tror att det handlar om att göra. Och jag tror att det som ofta hindrar oss är rädslor. Vem tror jag att jag är? Eller vad ska andra tycka om jag gör det?

Att inordna sig och följa innan man leder

Caroline: Kan inte du berätta om någon handling du har gjort, som du inte visste skulle funka, och sen fick du insikter från det?

Jan: Nej, men jag minns inte någon specifik. Det var ju också så här, jag tror det var Lennart eller Charlie som tragglade med mig: nej, men du kan inte vara en ledare om du inte också kan följa. Ibland behöver man inordna sig en struktur i ett område man inte är duktig på. Och ett område jag inte är duktig på är träning, till exempel. Och då har vi vår personliga tränare, Armen. Och han säger så här: vecka ett, då gör du en armhävning, en situp, en squat och en burpee. Ja, då gör jag det. Och sen vecka två, ja, då gör jag två. Vecka tre gör jag tre och så vidare.

Jan: Och jag ifrågasätter inte honom: hur har du kommit fram till det, vad är det för forskning, stödjer det? För uppenbarligen är han ju vältränad. Han kan sina grejer. Och vem är jag att ifrågasätta innan jag har testat hundra grejer själv? Så då gör jag som jag blev tillsagd. Och uppenbarligen kan jag göra fler armhävningar idag än vad jag kunde för några veckor sedan. Så uppenbarligen funkar det. Och då börjar jag skifta den här tron.

Mod är inte frånvaro av rädsla

Caroline: Du bara skrattar åt mig.

Jan: Ja, förlåt, jag gick igång här. Nej, men det jag skulle säga här också, att många gånger tror jag att det som hindrar oss från att göra saker är rädsla. Jag fick en sådan här viktig insikt för många år sedan, där någon sa till mig: mod är inte frånvaro av rädsla. Mod är att säga att något annat är viktigare. Det vill säga att man kommer alltid vara rädd när man gör nya saker. Som när du började skriva, du var ju rädd. Men du gjorde det i alla fall, för det var viktigare för dig att få göra det här, den här kreativiteten, få utlopp för den.

Mod är inte frånvaro av rädsla. Mod är att säga att något annat är viktigare.

Jan: Så det är inte så att jag inte är redo förrän jag slutar vara rädd. Nej, bullshit, du kommer vara rädd, alltid. Det handlar om att vara modig tills du inte är rädd mer för det. Och sen till slut, när man gjort det hundra gånger, så blir det: varför var jag ens rädd för det här? Det var ju bara löjligt. Det tror jag att de flesta av oss känner igen. Och jag tror att det hänger ihop med nästa princip faktiskt också.

Det som är lätt gör livet svårt

Jan: Okej, och den lyder så här: If you are willing to do only what's easy, life will be hard. But if you are willing to do what's hard, life will be easy. Vad tänker du?

Caroline: Så om vi ska översätta den: om du bara är villig att göra det som är enkelt, så kommer livet vara tufft. Om du är villig att göra det som är tufft, så kommer livet vara enkelt. Ja, men det är lite som att man blir härdad. I mitt eget liv var det ju att doktorera inom biologi som var tufft. Det var så jävla tufft. Men jag var en annan person när jag kom ut sen på andra sidan, än när jag gick in i det.

Jan: Ja, berätta.

Caroline: Jo, men det var som att jag upptäckte min kapacitet då. Att jag kan vara så här bara: nej, men det här ska bli gjort idag. Kosta vad det kosta vill, och så var jag på labbet till nio i så fall. Och det var bara fantastiskt sen hur det kändes att jag hade gjort det jag hade sagt, fastän det var svårt. Sen blev det lättare och lättare med saker. För jag förstod vilken kapacitet jag hade.

Curlingföräldrar och svåra saker

Caroline: Det är ju också sådant jag vill att våra barn ska lära sig. Att man måste göra vissa grejer som är svåra. Och där är vi skitdåliga, för vi är ju sådana curlingföräldrar.

Jan: Nej, du är en curlingförälder.

Caroline: Okej, jag är en curlingförälder. Ja, men det är en annan historia, hur man jobbar med barn så. Men med en själv, absolut, allt som är värt att göras är tufft i början.

Jan: Jag håller med när du säger så. Så är det för mig. Jag kommer alltid fråga folk: är det inte jobbigt att läsa alla de här akademiska studierna? Jag klarade en tenta i kvantmekanik och elektromagnetisk fältteori. Det är fan det svåraste jag har gjort i mitt liv. Inget jag har gjort sen dess har kommit i närheten av den svårighetsnivån. Elektromagnetisk fältteori, det var det värsta jag har gjort i mitt liv. Men jag klarade tentan sjätte gången eller sjunde gången eller vad det var. För de var ju så här: du får inte ut examen om du inte klarar denna tenta. Så det var bara: suck it up.

Att backa när något är för svårt

Caroline: Okej, men det var supersvårt, och känner du att du har vuxit i ditt sinne efter det?

Jan: Ja, det är faktiskt en grej som har hänt efter det, där jag faktiskt har backat ner. Riskparitet, det var faktiskt en sådan här grej som jag bara: nej, jag ger upp.

Caroline: När var det?

Jan: Det var faktiskt någon bok som någon professor hade skrivit, men den var uppenbarligen inte skriven för en normal människa. Och det är ändå ganska roligt, för det är typ enda gången jag var så här: nej, det här är för svårt. Och jag har backat. Faktiskt i alla andra fall har det varit: nej, men låt oss ha överseende med den här riskparitetsboken.

Caroline: Känner du att det har blivit lättare med saker när du vet vilken kapacitet du har?

Jan: Ja, absolut. Man vet inte vilken kapacitet man har förrän man provar.

Allt som händer är träning inför något som komma skall

Jan: Jag kom på en annan attityd som jag har, som jag gillar jättemycket, som låter så här: allt som händer är träning inför något som komma skall. Och det är något jag tänker, ibland när shit happens, tänker jag: ja, ja, det här var ju för att jag ska få träna på något, för jag ska klara någon större utmaning i framtiden. Och då tror jag att man bygger de här musklerna.

Caroline: Det är ju ett sätt också att se på livet och vår tillvaro, att det finns möjligheter överallt.

Jan: Ja, och som en växt.

Caroline: Ja, och som en växt.

Jan: För det sa han också i någon tidigare: allt i universum växer eller dör. Antingen utvecklas du eller avvecklas du.

Den enda enkla dagen var igår

Jan: Men jag tänker så här, jag är ju lite militärt överintresserad ibland. Och där är också klassiskt, till exempel Navy Seals i USA, de har så här: the only easy day was yesterday. Det blir alltid tuffare och tuffare.

Caroline: Är det så? Eller vad menar de med det?

Jan: Nej, men den enda enkla dagen var igår.

Caroline: Jo, men vad betyder det då? Är det tuffare idag än igår?

Jan: Ja.

Caroline: Vänta, det känns som att jag inte fattar det riktigt.

Jan: Jag tror det kanske var bokstavligt. Men jag tror att det handlar om att anstränga sig. Det kommer inte vara enkelt. Det är lite som du säger, allt som är värt att göra är värt en ansträngning.

Caroline: Och det handlar inte om en kamp, utan att livet är... man ska inte, nej.

Livet är inte ett helvete på en skylt

Jan: Det är inte som den... bra att du säger det.

Caroline: Det är inte som den skylten som min mamma hade när vi växte upp, i grovköket, som var så här, alltså det här är helt sjukt. Hon hade en bild på en bajskorv som kom upp ur en toalett, där det stod så här: livet är ett helvete, så håll dig.

Jan: Varför var det en bajskorv?

Caroline: Jag vet inte, men det är så konstigt. Och jag har tänkt på det här, för vad är det för attityd? Varför hänger den där? Jag måste faktiskt kolla nästa gång vi kommer dit, om den är kvar.

Jan: Låt inte... ja, jag skrattar, men det är lite roligt. Men det handlar inte om att kämpa eller att livet är misärt, utan det handlar om att livet är en växt.

Caroline: Och precis, att det handlar om erövring. Man kan ändå vila i det där, när man är på labbet till nio, och bara: jag ska göra det här. Man kan ändå vila i det lite grann, stundvis.

Jan: Ja, och det kommer en stolthet efteråt.

Caroline: Ja, det kommer en stolthet.

Jan: Så det handlar om att vara lite oresonlig. Att nu gör vi det här. Ja, jag gillar det jättemycket.

Du växer bara när det är obekvämt

Jan: Titta, nu kommer nästa princip som hänger ihop, kanske av en händelse. Nästa princip: The only time you are actually growing is when you are uncomfortable. Det här brukar jag säga, därför gillar jag inte personlig utveckling.

Caroline: Nej, men man kan ju bli komfortabel i att det är okomfortabelt. På sätt och vis vet man ju när växten sker. Därför att det känns jobbigt, lite jobbigt inombords. Men det är som att det kliar lite.

Jan: Men du hade ju en sådan här grej häromdagen. När du kom till mig och så var du först helt arg och sen blev du jätteledsen.

Caroline: Ja, men jag går ju en romanskrivarlinje just nu. Och så var det, vi var indelade i grupper, vi skulle göra en uppgift. Och sen upptäckte jag, när uppgifterna var gjorda och alla hade redovisat, att jag ville göra uppgiften på det sätt som de hade gjort där. Och då insåg jag också att jag jobbar jättemycket med självcensur.

Sorgen i att se sin egen självcensur

Caroline: Att jag är attraherad till något helt annat. Att det ska vara crazy och det ska vara... idéerna får gärna vara knäppa som kommer. Inte realistiska och inom en fin låda. Som jag gör det när jag självcensurerar. Och sen började jag fundera, hur länge har det här pågått? Pågått hela mitt liv. Hela livet och hela tiden. Alltid är jag så trevlig. Och så insåg jag, men jag kanske inte är så trevlig egentligen då.

Jan: Nej.

Caroline: Ja, det var jobbigt. Jag grät ju.

Jan: Varför var det jobbigt då?

Caroline: Jag vet inte faktiskt. Jag kan inte peka på varför det var jobbigt. Men det var väl en sorg, tror jag. Kanske en sorg. Jag kan inte säga exakt varför det var jobbigt. Men det var nog bara trist att se att jag jobbar med självcensur. Men sen är den större grejen i det här vilka möjligheter det öppnar för mitt skrivande.

Jan: Exakt.

Caroline: Så att jag kan vara helt crazy med saker. För det behöver inte vara så realistiskt.

Ingen dör av obehag

Jan: Och för mig är det precis vad den här principen handlar om. Den enda gången du faktiskt växer, det är när det är obekvämt. Det var obekvämt och du växte.

Caroline: Ja, ja, det var obekvämt. Och jag tror inte att jag fattade hur obekvämt det var förrän jag började gråta kring det. För annars är det gott. Ja, nu kom den insikten. Men nu ska jag jobba med det. Och sen, bara två dagar senare, så blir jag ju ett vrak en liten stund kring det. Så ibland märker man inte när växten sker.

Jan: Nej, men jag gillar också det som han skriver. Han skrev uttryckligen så här: nobody ever died of discomfort, yet living in the name of comfort has killed more ideas, more opportunities and more growth than anything else. Det vill säga att ingen har dött av att ha det lite obekvämt, men att leva i det här bekväma, det har dödat fler idéer, fler möjligheter och mer växt än någonting annat.

Ingen har dött av att ha det lite obekvämt. Men att leva i det bekväma har dödat fler idéer, fler möjligheter och mer växt än något annat.

Caroline: Shit, det känns som att man ska ha en tyst minut över det här.

Alla gånger man har hållit sig inom ramarna

Jan: Ja, men eller hur? Säg något mer om det.

Caroline: Jag blev väldigt känslomässigt berörd över det här. Blir inte du det?

Jan: Jo, jag blir det.

Caroline: Och jag känner så, gud, ja. Tänk alla gånger man har hållit sig inom ramarna, och alla gånger man har varit så himla trevlig och sansad. Och alla människor som har gjort det här genom tiderna i stället för att gå efter något annat. Det som ville komma ut. Ja, jag blev jättekänslomässigt berörd.

Jan: Nej, men precis. Och jag tror att, och sen kopplar man det här till pengar, så tror jag också att pengarna finns där ute i discomfort zone.

Caroline: Ja. Bra att du kopplar det till pengar. Bra att du kopplar ihop den nu till det som bloggen handlar om, pengar.

Pengarna finns i obehagszonen

Caroline: Ja, vad är det du menar med att det är discomfort? För vad jag tänker på när du säger så, det är till exempel när man ska lära sig försäljning. Och det behöver man göra i många jobb. Att lära sig det kan vara en discomfort.

Jan: Ja, ja. För man behöver vara där ute och testa och träna. Och folk kommer säga: nej, jag vill inte. Nej, tack. Man får nej av andra människor.

Caroline: Ja, så är det. Hur får man ja? Det är det som är frågan.

Jan: Och sen till exempel starta eget eller satsa på en idé som ingen tror på. Och det finns så många historier. J.K. Rowling med Harry Potter. Johan med boken Kaninen som så gärna ville sova. Det är ju discomfort. Det är ju det. Så när du gör det som ingen annan är villig att göra, det är då du får belöningarna som ingen annan kommer få.

Caroline: Fint sagt.

Att träna och hantera sitt eget sinne

Jan: Ska vi ta vidare? Vi har inte så många kvar faktiskt.

Caroline: Nej, nu har vi några principer kvar. Här kommer nästa.

Jan: Training and managing your mind, your own mind, is the most important skill you could ever own in terms of both happiness and success. Så om vi översätter: att träna och managing your own mind. Hantera, hushålla, styra.

Caroline: Ja, ditt eget sinne är den största skillen. Färdighet. Färdigheten som du någonsin kommer att ha.

Jan: Så att träna och hantera eller styra sitt eget sinne är det viktigaste verktyget, den viktigaste färdigheten som vi någonsin kommer äga när det gäller framgång eller lycka. Och jag tror absolut, jag tänker många gånger på det, en annan sådan här attityd: jag behöver inte tro på allt min hjärna tänker.

Caroline: Nej, precis.

Jan: Och jag behöver inte tro på alla mina känslor som min hjärna producerar. De är där, men det är inte alltid som de är helt...

Caroline: Relevanta.

Jan: Nej, relevanta i sammanhanget. De kommer och man tittar på dem och sen hoppar de vidare. Vissa stannar kvar.

Att managera, inte hugga bort, hjärnan

Caroline: Precis, och jag tror inte någon av oss skulle vilja hugga bort vår hjärna heller. Utan jag tror att det handlar om att managera den. Finns det något oärligt kring det här? För jag kan tänka mig att om man lyssnar och aldrig egentligen har blivit medveten om hur man managerar sitt sinne, så kan det framstå som att du försöker vara någon annan än vad du är, eller försöker tänka på ett annat sätt.

Jan: Nej, men jag vet inte. Jag tänker att vår hjärna går ju bananas. Vi har dessutom inte bara en hjärna, utan forskning har visat att vi har flera olika delar i hjärnan. Att vi har den primitiva hjärnan, och vi har den logiska, rationella, och vi har den känsliga. Vi har massa olika centra. Och det känns ju som, du vet, ibland, tänk om våra händer var som vår hjärna. De hade ju gått bananas all over the place, eller hur? Och då hade vi ju inte velat hugga av dem, utan vi hade velat styra dem.

Jan: Och jag tror att hjärnan är en muskel, precis som allt annat. Och det är ju där till exempel meditation kommer in. Att jag inte behöver tro på allt den tänker, eller tro på allt den känner. Stress, till exempel, kan man ju managera. Det är något som sker i hjärnan. Så det kan man managera med olika verktyg. Meditation eller mindfulness. Till exempel träning.

Caroline: Ja, eller bara gå ut och springa.

Ingen tanke bor gratis i ditt sinne

Jan: Och där är en amerikan, Robert Allen, som har sagt så här: no thought lives in your mind rent free. Det vill säga, ingen tanke lever i din hjärna utan att betala någon slags hyra. Vi har konsekvenser, eller en möjlighet, från alla våra tankar och allt det vi tänker och känner. Och jag tänker också att det är så mycket man skulle kunna prata om det här. Som Moa pratade om, att hjärnan är ju 40 000 år gammal. Den har inte förändrats så mycket som samhället har förändrats.

Jan: Och Anders Hansen pratar om det här också, att rädsla har en biologisk gräddfil i hjärnan. Och vår hjärna är inte gjord för att vi ska vara lyckliga. Den är gjord för att vi ska överleva. Och om det ändå är så, och jag tror att Moa sa det också, att hjärnan, om vi har upplevt något eller om vi tänker på något, så är det samma kemiska process. Man kan inte särskilja de två. Och det vill säga, om jag ändå ska tänka på något, varför inte välja att tänka på något som är stärkande? I stället för att slå på mig själv.

Att gå på glödande kol

Jan: Men det är ju en träning. Tony Robbins, som är en känd amerikansk coach, i hans grejer får man träna på det här genom att gå på glödande kol. Och för mig var det verkligen en sådan grej med hjärnan. För du vet, man ser den här kolbädden med glödande kol, som är typ tio meter bred. Och så ska man gå över. Och hjärnan säger: du är dum i huvudet. Den vill verkligen springa åt andra hållet, kan jag säga.

Jan: Och sen går man över det, och sen inser man att det här var inte så farligt. För jag hade förberett min hjärna på att nu ska vi göra det här. Och den konflikten där i huvudet, jag ser det som tecknad film, den ena bara: aah, spring åt ena hållet! Och den andra. Och då inser man: nej, men jag behöver inte tro på allt som min hjärna säger.

Historien om de två vargarna

Jan: Och där är, jag tänkte vi ska ta sista här, historien om de två vargarna.

Caroline: Ja, nu är det en lång engelsk text här. Jan, du tittar på mig.

Jan: Nej, nej, nej.

Caroline: Ja, men jag kan läsa den då.

Jan: Jag gillar ju den jättemycket. Så jag kan försöka översätta den direkt.

Caroline: Försök med det, ja.

Jan: Så det här är historien om de två vargarna. Det är en gammal indianhövding som ska lära sitt barnbarn om livet. Och så säger han så här: det pågår en ständig kamp inuti mig, säger han till pojken. Det är en hemsk kamp mellan två stora vargar. Den ena vargen är ond. Han är arg, han är avundsjuk, han har sorg, han ångrar sig, han är girig, han är arrogant. Han känner skam och självömkan, och han ljuger och är falsk, och han känner sig bättre än andra, han är egocentrisk.

Jan: Och så fortsätter indianhövdingen. Den andra vargen, han är god. Han är glädje, han är harmoni, han är kärlek, han är hopp, han är ödmjukhet, han är snällhet, han är empati, han är generositet, han är självmedkännande, han är tro. Och den här kampen mellan de här två vargarna pågår i varje människa. Och den pågår inuti dig också.

Den varg du matar

Jan: Och så säger historien så här: ja, men det här barnbarnet tänkte på det en minut och sen frågade han sin indianhövding: men farfar, vilken av de här två vargarna vinner då? Och så svarar indianhövdingen: den som du matar.

Vilken varg vinner? Den som du matar.

Jan: Och jag älskar ju den här historien.

Caroline: Ja, den har vi också pratat om för Freja, vårt barn. I form av två drakar. Hon gillar drakar. Hon var så här: nej, jag har inga vargar i mitt huvud, utan det är två drakar.

Jan: Vi kör på drakar.

Caroline: Jag tycker att den är så himla fin.

Jan: Jo, men det är väl det där att skapa highways i hjärnan. Vilka tankar tänker du mest? De stärkande eller de som försvagar dig?

Antingen ha rätt eller vara rik

Jan: Ska vi ta nästa? Ja, nu är det faktiskt bara två kvar, tror jag, i hela den här serien med fem timmar till T. Harv Eker.

Caroline: Härligt.

Jan: If you keep doing what you always done, you will keep getting what you have always got. You can be right or you can be rich, but you can't be both. Vänta nu, nu säger han antingen eller här.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Nej, men han säger så här: om du fortsätter göra det du alltid har gjort, så kommer du alltid få samma resultat som du alltid har fått. Du kan antingen ha rätt, eller så kan du vara rik, men du kan inte både ha rätt och vara rik. Jag gillar ju den här. Det är så här, som Einstein har sagt. Jag måste säga, det fanns en bild på nätet, med en bild på Einstein, och så var citatet: I haven't said half the crap people say I've said.

Caroline: Hur vet man att han har sagt allt det där?

Att göra samma sak och vänta nytt resultat

Jan: Men han sa så här: första tecknet på en idiot, det är en person som gör samma sak om och om igen och förväntar sig ett nytt resultat.

Caroline: Men det har han sagt, Albert Einstein?

Jan: Det vet jag inte.

Caroline: Nej, nej, okej.

Jan: Men jag gillar... strunt samma. Men i alla fall, då menar han så här, att being right är att hålla kvar vid de gamla sätten att tänka. Och då menar han att antingen kan du ha rätt, eller så kan du vara lycklig eller fri. Och det här gillar jag jättebra, för det har ju du och jag pratat om ganska mycket i en attityd.

Caroline: Ja, det har vi gjort, och den har varit svår, tycker jag, att smälta, men jag tror jag har lyckats nu i alla fall.

Att ge upp rätten att ha rätt

Jan: Ja, men attityden är så här, när man är arg på någon till exempel, så är det antingen så att du har rätt och fortfarande har rätt att vara arg. Eller så är du fri.

Caroline: Ja.

Jan: Du kan inte vara båda. Och där handlar det om att ge upp rätten att ha rätt. När du ger upp rätten att ha rätt, då blir du fri. Men det är ju sjukt svårt, för då är man den där, för jag har ju rätt och den personen är en idiot och massa andra sådana saker.

Caroline: Och sen tänker jag också att om man redan vet allt, så finns det inget nytt utrymme. Det finns inget utrymme för något nytt.

Jan: Vad tänker du då?

Caroline: Nej, men ofta vi äldre män, vi vet ju redan allt. Och om man redan vet allt, så finns det inget utrymme att ta in ny kunskap eller nya saker. Det är oerhört oattraktivt med människor som alltid vet allting och som bara ska trycka ner det i halsen på en. Så jag tror att här handlar det om att vara öppen för nya saker, och att ge upp rätten att ha rätt.

Att träna på att säga jag vet inte

Jan: Men det är så mycket prestige och så mycket annat som pågår. Men vet du vad jag har märkt? Att jag inte alltid har rätt heller.

Caroline: Nej, men man har ju sin egen historia. Och livet är inte ens egen historia. Livet är ju en gråskala.

Jan: Något jag tränar mycket på, vet du vad det är? Det är att säga: jag vet inte. Jag är skitdålig på det. Men jag tränar, och jag tycker jag blir bättre, men jag är fortfarande dålig. För jag ska alltid ha svar. Men jag tänker så här, vi borde kunna vara mycket mer i ett jag vet inte.

Varje mästare var en gång en katastrof

Jan: Du, nu kommer en av mina favoriter. Det här är nog min favorit. Okej. Ska du läsa den?

Caroline: Every master was once a disaster.

Jan: Ja. Okej, vad betyder det här då?

Caroline: Att alla som har blivit bra på något har någon gång varit väldigt dåliga på det. Eller varit crappy. Varje mästare har en gång varit en katastrof.

Jan: Det känns skönt faktiskt.

Caroline: Ja, jag har varit en katastrof. Din tröst. Ja, gud, ja.

Jan: Det kanske till och med är så att det är en förutsättning att man har varit dålig på något för att kunna bemästra det. Jag började med aktier 1996. Jag var skitdålig i 15 år. Jag har fortfarande varit mer dålig. Jag har varit dålig i fler år än vad jag har varit bra. Så jag är inte ens på 50/50. Och jag har gett dåliga råd, jag har tagit dåliga beslut.

Caroline: Ja, gud, ja.

Skäms du inte, har du inte utvecklats

Jan: Det var någon annan som sa till mig: om du inte skäms för det du gjorde för 12 månader sedan, då har du inte utvecklats tillräckligt. Och jag kan vara så här ibland när jag kollar på de avsnitt vi gjorde i början, så är jag: shit, så pinsamt. Så det här gladde mig när han skrev: every master was once a disaster. Och jag tror att det handlar om att vara, för att göra, och sen för att få nya resultat. Att unna sig det att man inte kan vara perfekt.

Caroline: Men det är också så lätt att tro att alla är duktigare än mig. Jag har nog inte i det här området att göra. Så kan jag tänka inom skrivandet, att nej, men alla är ju mycket bättre än vad jag är. Och det finns nog inget hopp för mig.

Jan: Positiva tänkandet. Det är den där vargen.

Caroline: Men det är också skönt att veta, okej, jag tänker så här, men det är okej. Det finns ändå hopp. Men då måste man tro att det är okej att vara dålig från början.

Mindset först, sen handling, sen resultat

Jan: Absolut.

Caroline: Ska man vara bra direkt, då låter man inte sig själv utvecklas.

Jan: Nej, men jag tror att det handlar om så här. De flesta tror: okej, men jag ska först ha resultatet, sen kommer jag göra det som krävs, och sen kommer jag vara den personen. Typ: jag vill ha 10 miljoner, för sen kommer jag börja spara, och då kommer jag ha ett rikt mindset. Men det funkar inte så. Det funkar så här: först måste du ha ett rikt mindset, sen behöver du börja göra grejer som går i linje med det mindsetet, och sen kommer du få de där pengarna. Men folk tror att det är tvärtom. Och det handlar ju om skrivandet också, att skriva och skriva och inse att jag är en disaster, för att sen bli en master.

För att få bäst betalt måste du vara bäst

Jan: Ska vi ta den sista principen av T. Harv? Det här borde man ju nästan ha firat.

Caroline: Och vissa så här: äntligen är de klara.

Jan: Ska du ta den?

Caroline: To get paid the best, you must be the best.

Jan: Ja. Vad säger vi om den?

Caroline: Ja, nej, men jag tror att det här handlar om att vara den bästa varianten av sig själv.

Jan: Jag tror att fokusera på att bli bäst. Jag har ju aldrig fokuserat på att bli störst. Det var också någon som sa till mig: är du bäst, så kommer du bli störst. Det ena leder till det andra.

Caroline: Du tänker med blogg och så?

Jan: Jag tänker med blogg, till exempel, absolut. Och jag tror att det här är nog egentligen summan av allt det andra vi har pratat om. Att vill jag få bäst betalt, ja, men då behöver jag vara den som tränar mest. Jag behöver vara den som misslyckas mest. Jag behöver vara den som lägger in mest energi, den som skrapar knäna mest, den som förlorar mest. Jag behöver vara i min discomfort zone. Inget kommer gratis.

Det kostar, men det behöver inte vara en kamp

Caroline: Men det handlar återigen, bara för att inget kommer gratis, handlar det inte om att det ska vara en kamp. Man kan ju ha roligt längs vägen.

Jan: Ja, det kan man.

Caroline: Och man kan också känna sig stolt över att man skrapar knäna mest.

Jan: Ja, och jag tror att rikedom handlar om att vara den bästa varianten av sig själv. Och pengarna är faktiskt bara en mätbarhet. Det sa ju Richard Branson, pengar är bara ett mått att mäta. Vad står det på den där poängtavlan? Verkar det jag gör gå i rätt riktning eller verkar det inte göra det? Men att det på något sätt är pinnacle av allt det andra.

Caroline: Men det som inte står här i den här, to get paid the best, you must be the best, det är precis det du säger, att man måste, det kostar ju.

Jan: Ja.

Caroline: Det kostar, men som sagt, det behöver inte vara otroligt jobbigt för det.

En resa mot att bli bäst

Jan: Nej, utan tvärtom. Det är som en resa mot att bli bäst. Ditt skrivande, det kostar. Men det är inte som att du upplever det jobbigt, du är ju tvärtom lycklig när du skriver. Och jag har aldrig sett dig så harmonisk som du har varit de senaste månaderna när du har skrivit.

Jan: Och sen tror jag att det handlar om att ta hjälp. Man ska inte underskatta det där att ta hjälp. Du går ju en skrivarkurs. Och jag har massa människor som hjälper mig. Som vi hade Moa i förrförra avsnittet. Jag hade inte varit där jag är och kunnat prata om de här principerna på det sättet om jag inte hade hängt med henne. Och hon hade inte pratat så om inte hon hade hängt med sina föräldrar eller massa människor runt omkring. Så för mig är det här på något sätt kopplingen mellan allt det där. Gör man de andra grejerna, då kommer pengarna som ett brev på posten. Eller, så ska man kanske inte säga längre. Men de kommer i alla fall.

Caroline: De kommer i alla fall.

Avrundning och inbjudan till communityn

Jan: Så det var avslutningen på den här serien. Jag hoppas att du som har lyssnat och hängt med oss gillar det här. Och jag tror att detta är ett sådant avsnitt som man vill komma tillbaka till i framtiden. För jag tror att om vi gör om det här om fem år, så kommer vi tänka andra grejer. Vilket är ganska coolt.

Jan: Så vill du hänga med oss i framtiden, tryck på prenumerera i din poddspelare eller på YouTube eller på Facebook eller var du nu ser det här avsnittet. På YouTube får du gärna trycka på den här klockikonen så att du får notiser. Och du får gärna skriva en recension, gör gärna det i poddspelaren.

Caroline: Ja, för vi tycker sånt är kul.

Jan: Och sen naturligtvis är ju Patreon ett ställe som vi gillar, det är ju vår community. Där vi faktiskt hade första träffen i Göteborg igår. Vi var typ 20 till 25 personer. Sjukt roligt att träffa er läsare på riktigt, och det var bra diskussioner. De var så här: det här måste vi göra fler gånger. Så vi kommer ha träffar runt om i Sverige, i Stockholm och i Malmö.

Jan: Men det är inte bara att man ska vara med andra, utan man får massa extra matnyttigt, och man kan bara lyssna med och välja sin nivå själv.

Caroline: Man väljer sin nivå själv. Engagemangsnivå själv.

Jan: Det är nästan det coolaste av allt. Man får grejer tillbaka. Sen får man börstips dessutom.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Så man kan läsa mer på patreon.com/rikatillsammans, där det finns länk. Och sen återstår väl egentligen bara att säga: tack för den här veckan och hoppas att vi ses nästa.

Caroline: Tack.