16 prepping-tips som skyddar din ekonomi (del 1)

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Idag är det nästan som julafton: privatekonomi möter prepping
2. Inspirationen från Cornucopia och Lars Wilderäng
3. Fokus på livet, inte placeringarna
4. Upplägget och den juridiska brasklappen
5. För mycket semester i hjärnan
6. När skiten träffar fläkten
7. Realistiska scenarion: ingen lön och bankpaus
8. Engångskostnader och omställningstider
9. Vad "blodet flyter på gatorna" betyder
10. Tips 1: Konton och pengar på flera banker
11. Förhandstips: Revolut som en Apple TV bland kort
12. Revolut, insättningsgaranti och klientmedelskonto
13. Träningsbankskonceptet
14. Tips 2: Betala dina räkningar direkt
15. Klarna och förfallodatumens fälla
16. Skillnaden mellan företag och privatperson
17. Tips 3: Kontanter i reserv – femhundralappen i Bangkok
18. Tips 4: Utländsk valuta och D-mark bakom järnridån
19. En fördelning över flera valutor
20. Penningtvätt och varför det blivit krångligt
21. Tips 5: Gör dig oumbärlig på jobbet
22. Niklas Delmar och den frivilliga ansträngningen
23. Faran med att bli oumbärlig: flaskhalsen
24. Tips 6: Minimera de passiva utgifterna
25. Aktiva utgifter binder inte framtida kassaflöde
26. Tips 7: Bufferthinken
27. Anne Wibble och alternativkostnaden
28. Försäkra det du inte har råd att betala
29. Tips 8: Diversifiera arbetsgivare
30. Familjen RikaTillsammans egen riskexponering
31. Från lyckligt omedveten till bistert insiktsfull
32. Avrundning, patroner och tack

Idag är det nästan som julafton: privatekonomi möter prepping

Jan: Det finns få eller inga nackdelar som jag kan hitta med att betala räkningarna direkt. Och dessutom ger det en stor prepping-uppsida. Du lyssnar på RikaTillsammans-podden som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 112. Och idag är det nästan lite som julafton för mig.

Caroline: Du har fått kombinera två väldigt kära ämnen.

Jan: Ja, precis. Privatekonomi och prepping. Tanken är att vi i två avsnitt ska prata om 16 privatekonomiska, eller hushållsekonomiska, prepping-tips.

Caroline: Spännande. Vi får definiera det här med prepping sen. Det känns som en sån grej som inte alla har koll på riktigt.

Jan: Men hur skulle du definiera prepping?

Caroline: Prepping kommer från engelskans prepare, att vara förberedd. Och det finns en hel prepping-rörelse som inte har så mycket med ekonomi att göra, utan mer handlar om att man ska se till att man har ordentligt med mat hemma, ifall det skulle bli strömavbrott i en vecka eller något annat överraskande skulle hända i infrastrukturen i Sverige.

Inspirationen från Cornucopia och Lars Wilderäng

Jan: Exakt. För mig handlar det om att man har en ekonomi som är förberedd eller robust. Jag gillar egentligen ordet robust eller uthållig. Att man klarar sig. Hållbar skulle faktiskt också kunna vara ett sånt ord. Men först och främst ska man alltid ära den som äras bör. Inspirationen till det här avsnittet kom faktiskt från en bloggranne, Cornucopia, som är Lars Wilderäng. Och han, alltså, jag vet inte, jag har träffat honom någon gång och jag blir alltid så starstruck. Jag känner mig som när man träffade en tjej på krogen när man var 15 och inte visste vad man skulle säga. Vi började väl blogga ganska samtidigt för mer än tio år sedan. Han skriver om ekonomi och samhälle, politik, försvarspolitik. Det är faktiskt den enda bloggen jag läser varje dag.

Caroline: Och varför blev du så starstruck? Det är ju en vanlig person.

Jan: Ja, jag vet, men han har skrivit böcker och jag ser upp till honom i vissa delar. Han skrev i alla fall den 21 mars 2019 en artikel som hette tio privatekonomiska tips, eller prepping-tips.

Caroline: Och det blev du inspirerad av?

Jan: Det blev jag inspirerad av. Så det här är helt enkelt en utveckling av den artikeln. Sen delar jag inte riktigt hans åsikt i alla delar, men den måste vara väldigt bra. Jag har helt enkelt lagt till, utökat och tagit bort. Så jag slutade med en lista på 16. Så att, du bara skrattar åt mig.

Caroline: Nej, det är roligt. Har du mejlat honom nu och sagt att du har tagit hans lista, tagit bort lite grejer och inte håller med om allt? Nej, men ändå är du starstruck. Du gillar ju det där när du kan bli inspirerad av saker och sen få utveckla det, eller hur?

Fokus på livet, inte placeringarna

Jan: Ja, precis. Det är väl den sanna civilingenjören i mig. Svårt att komma på något eget, men man kan ta andras grejer och göra dem mycket bättre. Det finns alltid ett bättre sätt att göra det på. I avsnittet kommer vi att ha fokus på hushållet, alltså privatekonomin och hushållsekonomin, och inte på kapitalinvesteringar. Det här är alltså inte hur du preppar för en finanskris, hur mycket räntefonder du ska ha eller hur mycket aktiefonder, för det pratar vi så mycket om i andra avsnitt. Här tänkte jag faktiskt bara fokusera på livet, snarare än placeringarna på Avanza, Lysa eller Nordnet. Och de här 16 tipsen tror jag att vi kommer att dela upp i två avsnitt, för jag tror att det blir för långt annars. Men det får vi se, för nu när vi spelar in lite live får vi se om det blir ett avsnitt som blir extra långt eller om det blir två.

Caroline: Vi får se hur mycket diskussion det blir.

Jan: Ja, precis. Och sen är det naturligtvis så här, när det kommer såna här listor blir jag, ja, jag hatar egentligen listor. Det här är väl ett av få listavsnitt vi har på bloggen. För man blir alltid så trött, då tänker jag att man ska gå upp fem på morgonen och man ska meditera och man ska äta.

Caroline: Tänk att det är såna lister om hur du ska leva ditt liv.

Jan: Ja, och ingen lever så. Och det är ingen som gör alla de här 16 grejerna eller har gjort dem, inte ens jag.

Caroline: Ja, men det är kanske inte heller din intention?

Jan: Nej, min intention är att man kan använda det här som inspiration. Sen kan man kanske ta en punkt efter det här avsnittet.

Caroline: Ja, men bra. Det är precis som du säger, man kan lätt bli överväldigad och känna att man bara inte orkar. Så gör man inget.

Jan: Ja.

Caroline: Men man behöver inte göra alla, man kan ta en grej.

Upplägget och den juridiska brasklappen

Jan: Ja, precis. Och då tror jag också att vi delar upp det. Blir det två avsnitt blir det åtta tips i det här avsnittet och åtta tips i nästa veckas avsnitt. Sen kan man ha det här lite som en checklista, att man kanske gör en grej om året. Vissa saker, som vi kommer att prata om, är inte akuta grejer. Bra. Jag tänker att vi behöver ta det här med ansvarsbegränsning och villkor. Avsnittet är inte sponsrat, men vi kommer att referera till några sponsrade länkar. Använder du vårt tips så får vi en liten ersättning. Det är ju det sättet vi framför allt finansierar bloggen på, så att vi kan hålla alla avsnitten gratis och faktiskt utan reklam.

Caroline: Men det kostar ju ingenting för den som klickar på länkarna.

Jan: Nej, precis. Och sen är det också viktigt att säga att rekommendationer, åsikter och slutsatser ska ses som allmän information och inte som finansiell rådgivning. Det ska inte heller uppfattas som en sådan. Och historisk avkastning är inte någon garanti för framtida avkastning. Pratar vi om saker som har hänt historiskt finns det såklart ingen garanti för att det kommer att hända i framtiden. Saker och ting kan öka och minska i värde, och i värsta fall kan man förlora alla sina pengar. Och som sagt, det här avsnittet har vi sammanställt från Cornucopia och från andra sajter. Vi bedömer innehållet som trovärdigt, men det är...

Caroline: Vad? Det är klart vi ska säga det.

Jan: Man behöver säga det. Den juridiska formuleringen är att källorna har bedömts tillförlitliga men kan inte garanteras.

Caroline: Nej, absolut.

Jan: Har man en fäbless för juridisk text kan man läsa på rikatillsammans.se/villkor. Super. Jag tänker också att om vi hoppar rakt in i det, så ska vi fokusera på realistiska scenarion.

För mycket semester i hjärnan

Caroline: Ja, för nu är vi inne i själva avsnittet.

Jan: Ja, precis. Det är lite för mycket semester över oss.

Caroline: Ja, det är för mycket semester. Det är som att det är någon lagg i min hjärna lite. Inte för att vi har semester, vi jobbar ju som vanligt, men det är som att hela världen står still där ute. Det är som att det är söndag hela tiden. Ingen är ute med sina bilar eller cyklar.

Jan: Barnen är hemma och sånt. Nu går vi in på avsnittet i alla fall. Jag tänkte att vi skulle fokusera på realistiska scenarion. Vi skulle inte fokusera på såna här SHTF, eller shit hits the fan.

Caroline: Vad är det för uttryck? Jag har hört det, men kan inte du förklara when shit hits the fan?

Jan: Ja, precis. Jag misstänkte att du skulle fråga det. Så jag tog faktiskt en definition jag hittade på nätet kring just det här, shit hits the fan. Kan inte du läsa den?

Caroline: Jag kan läsa den, det är på engelska som vanligt.

Jan: Ja.

Caroline: When a hidden or contained problem, the shit, is suddenly exposed or spirals into utter chaos. Shit making contact with rotating fan blades. Causing a change of tactic from problem elimination, alltså, inom parentes, disposal of shit, to damage control or abandonment, inom parentes, cleaning of all traces of bits of scattered shit, or escaping a situation, is known and manageable, inom parentes. Ja, man kan ju läsa den här meningen, som är väldigt...

Jan: Genomtänkt.

Caroline: Jo, den är genomtänkt, men det blir ju helt... Alltså, man fattar inte vad jag snackar om. Kan du förklara vad den här meningen betyder nu? När skiten...

När skiten träffar fläkten

Jan: Ja, precis. När man har ett litet problem, eller man lever sitt liv, och sen så plötsligt blir det liksom ett litet problem, du vet, betala räkningar, som plötsligt blir ett jättestort problem. Alltså shit som är hanterbart, och sen plötsligt blir det jättestort. Man blir arbetslös, eller det blir en finanskris, en partner vill skilja sig, eller någonting. Att något som var litet...

Caroline: Någonting som man brukade göra utan ansträngning.

Jan: Hanterbart, precis, blir plötsligt jättestort, för att det här träffar den här fläkten. Den här skiten träffar fläkten. Och allt sånt som man innan bara kunde bortse från, eller kunde eliminera problemet, blir plötsligt något man måste hantera.

Caroline: Ja, det är då när skiten sprider sig.

Jan: Ja, precis.

Jan: Och man kan liksom inte fly situationen, utan man ska städa upp den. I prepping-världen brukar man kalla det för zombieapokalypsen, eller de här stora domedagshändelserna. Det finns ju såna här på tv, har jag hört talas om, såna program som heter Doomsday Preppers.

Caroline: Finns det på SVT?

Jan: Nej, jag tror inte det. Låt oss gå vidare i alla fall. Vi ska inte prata om såna här jättestora shit hits the fan-scenarion. Jag tänker att vi ska prata mer om så här, ingen lön.

Caroline: Om man råkar ut för det. Man får ingen lön, man blir arbetslös.

Realistiska scenarion: ingen lön och bankpaus

Jan: Precis, eller om man blir sjuk. Eller om man ska vårda barnen. Vi hade en kompis, en god vän till oss, vars barn bröt lårbenet och sen fick de vara på sjukhus i flera månader. Eller vi har andra kompisar vars föräldrar är sjuka och som de behöver ta hand om. Alltså, där händer något så att man inte kan jobba, eller där man inte får ut någon lön. Det är inte ett orealistiskt scenario någon gång i ens liv. Sen har jag ett scenario som jag har valt att kalla för bankpaus. Det händer ju från tid till annan, man läser att Swedbank är otillgängligt just nu, eller att bankerna ligger nere och kortbetalningar inte fungerar. Det händer inte så ofta, men det händer från tid till annan. Under finanskrisen var det ju banker som gick i konkurs, och då kunde man inte komma åt sina pengar hos dem. Så det blir någon paus i tillgängligheten av pengar. Det är ett scenario. Sen har jag ett annat scenario som jag tänker kalla marknadspaus. Alltså, det händer något på marknaden. Det blir en finanskris, en börskrasch som 2008. Finanskris, ingen likviditet. Plötsligt kan man inte sälja sina tillgångar, för det är ingen som vill köpa eller sälja, och man kan inte få några lån. Alltså, likviditeten.

Caroline: Det handlar inte om att man inte kan ta ut pengar då, från bankomaten, som vid bankpaus.

Jan: Nej, precis.

Caroline: Utan det här är att det står stilla på marknaden.

Jan: Eller att det blir överreaktioner, du vet, börsen faller med 80 procent och du kan inte ta ut dina pengar, för det är bara så dumt att ta ut dina pengar.

Caroline: Ingen vill väl ha dina...

Engångskostnader och omställningstider

Jan: Ingen vill ha det när blodet flyter på gatorna. Och sen tänker jag också på stora engångshändelser eller engångskostnader, som kan hända flera gånger i livet, men jag kallar dem ändå för engångskostnader. Det är en skilsmässa, eller något händer med boendet, som vårt element som gick sönder, eller bilen som behöver service eller går sönder. Man behöver någonting, något händer med barnen. Och sen naturligtvis tänker jag också på scenarion där vi pratar om omställningstid. Till exempel, jag ska byta jobb, eller jag har blivit arbetslös, eller jag har fått en sjukdom, eller jag behöver gå igenom en cancerbehandling. Alltså något där det blir en omställningsperiod. Att jag inte kan fortsätta räkna med att det fortsätter som det gör nu, utan vi behöver en omställning. Det kan vara till exempel om man driver företag och blir av med sin största kund. Då behöver man ha en omställningsperiod tills man träffar nästa.

Caroline: Men det här med blodet som flyter på gatorna, det nämner du sådär i förbigående. Men det är inte alla som har riktigt koll på vad det betyder. Det låter ju hemskt när du säger det, men det är något ekonomiuttryck.

Jan: Det är ett ekonomiuttryck, att man ska handla när blodet flyter på gatorna. Det är väl väldigt illustrativt. Jag tänker på Stockholms blodbad.

Caroline: Fast det har väl inte med ekonomi att göra?

Jan: Nej, det har inget med ekonomi att göra, men det är ju därifrån uttrycket kommer. Man halshögg folk på gatorna, och så flöt blodet bokstavligt talat på gatorna. Det var liksom ingen trevlig period.

Caroline: Nej.

Jan: Nej, vi bara går vidare. Du berättade så. Är det semester-Caroline?

Caroline: Nej, det är det inte. Det var bara att jag ville att du skulle definiera det. För du hade sagt det innan, när vi höll på här, att blodet flyter på gatorna. Men det kan ju vara så att alla inte har koll på vad det betyder.

Vad "blodet flyter på gatorna" betyder

Jan: I den finansiella betydelsen betyder det när aktier är så billiga att ingen vill ha dem. Man vill bara sälja sina aktier, men det finns inga köpare. Det är bara panik. Folk slutar logga in på sina Avanza-konton. "Aktier, nej, sån skit vill jag inte befatta mig med." Och då säger man att blodet flyter på gatorna.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Och då är det dags att köpa.

Caroline: Ja, perfekt. Men vi kan väl gå in på det här, första tipset. Eller, första scenariot.

Jan: Ja, så första tipset har jag satt rubriken...

Caroline: Konton och pengar på flera banker, har du skrivit.

Jan: Ja, precis. Och då tänker jag så här, att en månads utgifter borde man ha på en annan bank än den ordinarie banken man har. Till exempel vi som använder Swedbank till våra vanliga affärer. Det finns egentligen ingen anledning till det, förutom att våra föräldrar hade Swedbank. Så där har vi varit skitdåliga på att byta bank.

Caroline: Jag hade Nordbanken, hette det då. Men sen bytte jag.

Jan: För du hade Swedbank, och vi hade allting där. Precis. Man ska byta bank. Jag såg någon siffra som var så här: den genomsnittliga svensken är mer trogen mot sin bank än mot sin partner.

Caroline: Ja, det är jobbigt att byta bank. Men det kan också vara så att man faktiskt inte är missnöjd ens.

Tips 1: Konton och pengar på flera banker

Jan: Nej, precis. Men då är i alla fall tanken att om man har till exempel Swedbank, som vi, då bör man vara kund på ytterligare en annan bank.

Caroline: Och vad ska man ha? Sparade pengar?

Jan: En månads utgifter kan man ha. Det behöver inte vara SEB eller någon storbank, det skulle kunna vara Collector Bank eller Klarna. Alltså något annat än den vanliga. För säg att något händer med Swedbank och jag inte kan logga in på internetbanken, eller deras BankID-lösning inte funkar. Då vill jag ändå kunna komma åt pengarna så att jag kan betala månadens räkningar. Särskilt om det här händer. Och hur mycket pengar man ska ha i sin buffert, då rekommenderar jag att titta på, eller lyssna på, avsnitt 63. Där pratar vi mycket om det här med buffert och hur man kan tänka. Det finns till och med ett överkursavsnitt, för den som tycker att det är jättekul. Sen ska man också komma ihåg att insättningsgarantin gäller upp till 950 000 kronor. Innan var den faktiskt i euro, så att den varierade med eurokursen.

Caroline: Tio gånger mer pengar?

Jan: Nej, det var 100 000 euro, för det är ju EU. Men till exempel nu, när euron ligger på över 10,50, då hade det varit drygt 1 050 000 kronor, jämfört med 950 000. Och där är det också så att insättningsgarantin bara gäller insatta kontanta medel. Ibland tänker folk så här: gäller insättningsgarantin om jag köper räntefonder? Det gör den inte. Den gäller bara kontanter på konton. Så har man det lyxproblemet att man har mer än en miljon, då är det bättre att dela upp det på flera banker, för insättningsgarantin gäller per bank.

Caroline: Hundra tusen?

Jan: Nej, 950 000 kronor, eller 100 000 euro. Det finns vissa specialregler ibland, att det gäller per konto och per person, men det får man kolla upp om det är aktuellt.

Förhandstips: Revolut som en Apple TV bland kort

Jan: Nu kommer jag faktiskt med ett sånt här förhandstips och en sponsrad länk. Jag har ju dragit mig för att göra det här "bästa kreditkorten 2019"-avsnittet, för att de kreditkort jag rekommenderade förra året har blivit sämre. Preem, till exempel, nu såg jag någon kommentarstråd om att de ska börja ta betalt också, vilket gjorde det dåligt. Novo, som har varit mitt favoritkort i tre, fyra år, har infört en uttagsavgift på de sparpengar man sätter in på sitt Novo-kort. Så det har också blivit värdelöst, tycker jag. Så det har varit svårt. Men jag började testa nu, innan vi åkte till England och innan jag var i Kenya, så började jag testa ett annat kort som heter Revolut. Revolut är helt enkelt en app kombinerad med ett kreditkort. Och jag såg att någon hade en fantastiskt bra jämförelse av Revolut. De sa så här: om bankerna, de vanliga klassiska bankerna med sina vanliga Visa-kort, är som en tv, då är Revolut som en Apple TV.

Caroline: Och det gillade du?

Om bankerna, de vanliga klassiska bankerna, är som en tv, då är Revolut som en Apple TV.

Jan: Jag gillade den metaforen, för plötsligt blev den där dumma tv:n, alltså det där dumma Visa-kreditkortet, sjukt smart med Revolut. Jag kan ha virtuella kort, jag kan ha bankkonton i flera valutor, jag betalar ingen valutaväxlingsavgift och så vidare. Jag har testat det här nu under ett halvår, och med stor sannolikhet kommer det att bli utnämnt till bästa kreditkortet för 2019. Jag har faktiskt pratat med Revolut, så att de ska skicka hit någon som vi kan intervjua om kortet. Det har fungerat så sjukt bra när jag varit i Kenya, det har fungerat bra när jag varit i England. Appen funkar.

Caroline: Vilken bank är det som ger ut det?

Revolut, insättningsgaranti och klientmedelskonto

Jan: De försöker bli en egen bank. De vill förändra hela den här bank- och finansindustrin. Jag får ibland frågan också hur man ska göra om man vill sätta in pengar på Trine utan växlingsavgift. Revolut funkar också. Det enda, det är två problem jag dock har upptäckt med Revolut. Det ena är att de inte har en riktig insättningsgaranti, för de är inte en riktig bank än. Så det vi pratade om precis gäller inte. Men då tog jag kontakt med dem, och de sa så här: nej, vi jobbar på att få en insättningsgaranti, men vi har våra pengar på ett klientmedelskonto, så vi kommer inte åt dina pengar, utan de ligger i ett separat bolag. Ungefär så som det funkar när man sätter in pengar på Nordnet. När man sätter in pengar hos Nordnet kan inte Nordnet använda dem för sina utgifter, sina löner till sina anställda, utan de ligger på ett så kallat klientmedelskonto. Men jag tänker att när de kommer hit får vi verkligen utforska det. Men det smidiga där var i alla fall att man kan slå flera flugor i en smäll, istället för att gå till SEB och öppna ett konto och sen gå till något annat. Plötsligt kan jag på Revolut få det där kortet, plus att vi kommer in på fler tips om utländska valutor. Då kan man få det, och dessutom en annan kortutgivare. Så jag tänkte: skitbra. Så där kan man också, gillar man det här och vill man testa, och det är gratis, använda vår sponsrade länk, som finns i anslutning till avsnittet, på rikatillsammans.se/partners/revolut, och sätter in 100 kronor, då får man kortet gratis. Då har man inga kostnader.

Caroline: Men kostar det annars?

Jan: Annars kostar det 60 kronor att få hem kortet, tror jag. Men det är ingen årsavgift. Sen har de massa kringtjänster de vill sälja, men det kan vi prata om sen.

Caroline: Man kan ignorera dem.

Jan: Initialt, ja. Men skitsamma, det här är inte ett kreditkort. Vi tar det när det kommer. Men Revolut är så här, jag är positivt överraskad.

Caroline: Och man kan använda det i sin ekonomiska prepping.

Jan: Ja, precis. Som ett komplement. Och så ska det också sägas, det är inget kreditkort, utan man måste sätta in pengar. Så det är ett betalkort. Och det är väl inte heller helt negativt.

Träningsbankskonceptet

Jan: Bra, så det var det första: konton och pengar på flera banker. Sen kan man också säga att en annan fördel med att ha flera banker är det som vi brukar kalla för träningsbankskonceptet, som vi har pratat om i flera avsnitt. När jag ska testa någonting och behöver bankens hjälp går jag alltid till den här banken där jag bara har en månads utgifter. Och sen testar jag: "Jag skulle vilja köpa det här huset, går det?" Och så ställer de massor av frågor, och jag är aldrig så smart att jag fattar vad jag ska svara där och då. Då kan jag gå hem, prata med dig, prata med kompisar, och sen går jag till Swedbank, huvudbanken, och då låter man alltid sjukt smart. Man är förberedd på deras frågor. Så jag hoppas att vår bankkontakt inte lyssnar på det här, för annars kommer man behöva säga: "Du får komma hit först."

Caroline: Då går vi till nummer två nu då. Ska du läsa? Betala dina räkningar direkt, har du skrivit.

Jan: Ja, och sen har jag skrivit så här: det finns få eller inga nackdelar som jag kan hitta med att betala räkningarna direkt när man får fakturan. Och dessutom ger det en stor prepping-uppsida. Det kan ju till exempel hända att man inte har täckning, för att man har investerat sina pengar eller inte har tillräckligt mycket på kontot, och plötsligt blir det räkningar som inte blir betalda. Det är ett problem. Den enda nackdelen folk brukar nämna är: om jag har pengarna och drar dem den 30:e, så får jag lite ränta under tiden. Nej, vi får ingen ränta. Den är noll. Så det är helt...

Caroline: Jag har inte ens tänkt tanken att man får ränta.

Tips 2: Betala dina räkningar direkt

Jan: Ja, nej, men du får ingen ränta. Och när jag säger att betala direkt menar jag inte att lägga in dem i banken och sätta betalning på förfallodatum. Jag menar att betala dem direkt, så att pengarna dras. För det man gör då är att man köper sig en månads prepping. Då har du ju betalat för de kommande kanske 45 dagarna.

Caroline: Ja, men det är väldigt smart.

Jan: Och sen en annan sån här grej. Jag hatar Klarna. Jag vet inte...

Caroline: Jag gör också det, men ändå använder jag dem.

Jan: Ja, men så här. De är fantastiska på hur enkelt allt är. Men allvarligt talat, jag vet inte hur många gånger jag har betalat den här jävla, förlåt att jag svär, den här jävla påminnelseavgiften på 60 kronor.

Caroline: Ja, men grejen är, om jag bara får ta ett sidosteg här nu. Man ska ha appen Klarna, och i den ser man: nu är det två dagar kvar, då ska jag betala min räkning så att den inte förfaller. Men jag har tagit bort den appen i min telefon, för att jag handlade annars. Jag har ändå koll på det, och jag vill handla mindre. Så nu handlar jag mindre, och jag går in på Klarna då och då och kollar: nu har jag väl inget som förfaller här? Men det är väl också så de tjänar pengar.

Jan: Ja, ja, förmodligen.

Caroline: Förfalloavgiften.

Jan: Det heter påminnelseavgiften, precis. För jag betalar aldrig några, om jag ska titta på de senaste, vi har ju koll på alla våra utgifter i tio år tillbaka, jag har aldrig betalat så mycket påminnelseavgifter som jag betalar till Klarna. Så jag är så här nu: nej, jag vägrar.

Klarna och förfallodatumens fälla

Caroline: Ja, men vet du vad, nu när vi ändå är inne på det här, att betala dina räkningar direkt. Med Klarna kan man ju få varan först och sen betala. Men då ska man betala den med sitt bankkonto direkt på Klarna, så är det klart. Så brukar jag göra nu. Jag tycker det är sjukt skönt. Även om det är flera tusen, så betalar jag direkt nu, så att jag slipper ha det hängande sen. Hur många dagar var det nu?

Jan: Det är något som inte funkar för mig med det där.

Caroline: Nej, men jag tror inte du är ensam. Det är ju många som har påminnelseavgift från Klarna.

Jan: Och grejen är, då ska man ändå säga att jag sköter ekonomin för vårt hushåll. Jag sköter ekonomin för fyra aktiebolag. Så det handlar inte om att jag är slarvig, utan det är något bara i den processen.

Caroline: Men de har räknat ut att deras affär är att du bara har 10–14 dagar, och att förfallodatumet ligger innan dess. Det kan ju vara den 23:e, och då betalar du inte dina räkningar förrän den 29:e, så är du körd. Det är nog deras affärsidé.

Jan: Skitsamma, vi behöver inte prata mer om det.

Caroline: Men i alla fall, jag gillar det där: betala dina räkningar direkt.

Jan: Ja, precis. Och sen tror jag också att det är viktigt att man skiljer på företag och privatperson.

Caroline: Hur tänker du då?

Skillnaden mellan företag och privatperson

Jan: Jo, för i ett företag är det olönsamt att betala räkningarna direkt. Då ligger man ofta ute med pengar, och det är aktieägarnas pengar, du vet, då har man lånat ut dem. Och det känns som att det har spridit sig från företagsvärlden till privatpersoner, det här med att man ska betala på förfallodatumet. Men det är en jättestor skillnad, för på ett företag har man leverantörsreskontra, man har bokföring, man har ekonomer, man har datasystem, betalfiler och sådant. Så jag tror att motiveringen, jag upplever att folk skulle kunna invända mot det här och säga att det är mer lönsamt, eller att företag gör på det sättet. Och jag säger så här: det har ingen uppsida.

Caroline: Inte för privatekonomin i alla fall.

Jan: Nej, precis.

Caroline: Okej, men då går vi vidare till tredje punkten då. Och här har du skrivit kontanter i reserv.

Jan: Jag tror att det handlar om att ha kontanter tillgängliga ifall digitala betalningar och digitala pengar inte är tillgängliga. Och det här är faktiskt en sån grej som Cornucopia skrev om, men jag hade det faktiskt från min mentor, från Claes-Erik. Han hade alltid en 500-lapp i bilen.

Caroline: Ja, eller någonstans i plånboken.

Jan: Han hade alltid det i plånboken. Och han var så här: går bilen sönder ska jag alltid kunna tanka. Det här var för 15 år sedan. Jag vill alltid kunna tanka en full tank, eller alltid kunna ta en taxi hem, eller alltid kunna lösa situationen. Man kan diskutera mängden pengar man ska ha i reserv, i kontanter, framför allt eftersom det här är ett försäkringsperspektiv. Man blir bara ersatt, tror jag, upp till 4 000 kronor vid stöld.

Tips 3: Kontanter i reserv – femhundralappen i Bangkok

Caroline: Jag tänkte, minns du när vi hade användning för din 500-lapp som du hade i telefonen, under telefonen eller något sånt, när vi var i Thailand för flera år sedan, tio år sedan kanske det var? Vi var i Bangkok och skulle åka hem dagen efter, eller vad det var, och vi skulle ut och gå. Jag hade myggbett som hade blivit infekterade, för det var så varmt där, och jag bara: vi måste tillbaka till hotellet nu! Hotelldoktorn, vi måste ha hotelldoktorn! Och så hade vi, jag kommer inte ihåg hur det var, vi hade inte cash eller något i valutan. Då hade du din 500-lapp, din svenska 500-lapp, och det kostade ungefär det att få hotelldoktorn till rummet. Då hade vi användning för den. Och det har jag tänkt på ända sedan dess, jag har alltid velat ha 500 kronor, jag har periodvis haft det under telefonen.

Jan: Du får ha det nu igen.

Caroline: Jo, men det var väldigt bra. De ville inte ha våra svenska pengar rakt av, du fick växla och sånt. Men det var i alla fall superbra. Jag minns det som en räddare i nöden.

Jan: Ja, grymt.

Caroline: Tack.

Jan: Och det är precis som vi sa, bra att ha i plånboken, i bilen, i hemmet, på olika ställen. Du bara berättar din historia här, så bra att ha när kreditkortet inte funkar. Och sen vill jag understryka det du sa, att utomlands är det fortfarande så att cash is king. Jag var ju precis i Kenya för några veckor sedan, och det roliga är att på vissa ställen vill de inte ens ha kenyanska pengar, utan då vill de ha US-dollar. Så US-dollar känns ändå som något man kommer någonstans med. Har du US-dollar kan du fortfarande betala precis vad som helst i hela världen, och det ska man inte underskatta.

Tips 4: Utländsk valuta och D-mark bakom järnridån

Caroline: Nej, men hur gör du nu då? Du pratade om US-dollar med mig häromdagen och sa att jag borde sätta lite pengar i det. Vad tänker du kring det? Alltså, privatekonomiskt?

Jan: Ja, privatekonomiskt tror jag att det är bra att hemma ha lite annan valuta. Jag tror faktiskt det är nästa tips. Att inte bara ha pengar i svenska kronor. Till exempel, jag minns mina släktingar, mina föräldrar är från Tjeckoslovakien, ett gammalt kommunistiskt land, och under 80-talet, när det var kommunistiskt, hade de alltid D-mark...

Caroline: I kontanter. Ja, den Deutsche...

Jan: Deutsche Mark. Ja, precis.

Caroline: Det var en bra... det var en bra valuta, för det var en västvaluta.

Jan: Och med den kunde du, du vet, skulle du bli smugglad ur Tjeckoslovakien till exempel, ja, då betalade du inte med tjeckiska kronor, då betalade du med US-dollar eller D-mark. Men det var mycket enklare att få tag på D-mark, för Tjeckien ligger bredvid Tyskland. Så, kontanter i reserv. Mängden kan man diskutera, men det är bra att ha. Och sen, ja, nu blir det naturligt här, utländsk valuta som tips nummer fyra. Och här tror jag att det handlar om att ha en del av de digitala likvida medlen i utländsk valuta.

Caroline: Ja, det var det du menade när du pratade med mig om att jag skulle ha US-dollar.

Jan: Ja, precis. För om vi tar nu, vi spelar in det här 2019, och under året kan man onekligen säga att den svenska valutan har svängt. Den har tappat i värde mot US-dollar, mot euro och så vidare. Och det betyder de facto att vi i Sverige blir fattigare. Våra pengar förlorar i värde, vi kan inte köpa lika mycket utomlands som vi kunde innan. Och svenska kronan är ju en liten skvalpvaluta. Så jag tycker att man ska ha en del pengar i andra valutor.

En fördelning över flera valutor

Jan: Som jag har skrivit här på sliden, en bra fördelning kan till exempel vara att man har 50 procent av sina likvida medel i svenska kronor. Sen kan man ha 25 procent av sina likvida besparingar, i bufferthinken, på ett eurokonto, eller i USD, eller i schweizerfranc, eller någon annan valuta. Och det här är normalt ganska svårt, eftersom det är svårt att få tag på de här kontona.

Caroline: Att starta ett eurokonto, tänkte du?

Jan: Precis, just eurokonto är faktiskt lite enklare, för det kan man göra via Avanza och Nordnet. US-dollar kan du också ha via Avanza och Nordnet. Så är man kund där redan kan man bara ansöka om ett sånt konto. Men här kommer vi också tillbaka till det här med Revolut, som vi pratade om innan. Hos Revolut kan jag bara öppna ett konto i schweizerfranc. Och sen kan jag sätta in pengar på mitt schweizerfranc-konto.

Caroline: Men hur går det till rent praktiskt? Sätter man in sina svenska kronor, så blir de...

Jan: Ja, då blir det schweizerfranc. Och sen kan du föra tillbaka dem till svenska kronor när du behöver dem, eller använda dem när du är utomlands. Annars, alternativet, hade vi gjort det här för 20 år sedan, hade vi sagt att man skulle ha ett bankkonto i Schweiz eller utomlands. Idag är det dock i princip omöjligt att öppna ett bankkonto utomlands.

Caroline: Men varför är det så, om jag bara får fråga?

Jan: All lagstiftning. Varför ska du öppna ett konto här? Försöker du smita med dina skattade pengar och sånt?

Caroline: Men jag tycker att det borde man få göra, ifall man vill. Alltså, jag tar mina pengar som är skattade på mitt svenska konto och bara sätter dem någon annanstans.

Penningtvätt och varför det blivit krångligt

Jan: Jo, precis, men hur vet den banken där du sätter dem att de är skattade och har kommit till lagligt?

Caroline: Alltså, jag är lite naiv. Jag tror att det finns någon slags konsensus och kontakt, att, ja, it's okay, de får grönt ljus på något vis i överföringen.

Jan: Nej, det är ju därför vi har haft alla de här penningtvättsproblemen. Det är ju det folk gör. Det är ju det som, nu låter jag som värsta fanboyen av Revolut, men jag är liksom nyförälskad, man fattar ju att det är det här de har gjort. Det är jättekonstigt att det ska vara så svårt att öppna ett konto i en annan valuta. Det är jättekonstigt att svenska banker... varför har vi inte Apple Pay på alla svenska kreditkort? Varför har vi inte ett virtuellt kort, en virtuell kopia av mitt Visa-kort, så att jag inte behöver oroa mig för att det blir hackat när jag ger ut mina uppgifter? Alltså, det är såna basala, enkla grejer. Varför ska jag betala växlingsavgift eller uttagsavgift när jag ska ta ut kontanter?

Caroline: Det är sånt som vi bara accepterar. Men apropå det här med att bara acceptera saker. Vi kommer ju att beröra hur utländska banker funkar, speciellt amerikanska banker. Bara lite grann kommer vi att beröra det i ett kommande avsnitt. Och där pågår det helt sjuka grejer. Jag lämnar det som en cliffhanger.

Jan: Vad roligt. Jag blev så här, cliffhanger! Är det ett avsnitt vi har spelat in?

Caroline: Vi kommer bara att beröra det, för vi läser ju en bok.

Jan: Jaha, du menar så.

Caroline: Och där blir man helt mörkrädd över hur amerikanska banker kan bete sig mot sina bankkontoinnehavare.

Jan: Gud, vad skönt. Vad, pratade du om ett avsnitt vi ska spela in, som jag inte vet om? Har jag missat något i planeringen?

Caroline: Nej, men nu vet du. Och det kommer att bli spännande.

Tips 5: Gör dig oumbärlig på jobbet

Jan: Skönt att man kan komma till podden och bli informerad om saker. Men känner vi oss klara där med utländsk valuta? Ja. Bra. Då tar vi nästa, femman.

Caroline: Och här har du skrivit "gör dig oumbärlig på jobbet". Det var ju jätteintressant.

Jan: Ja, den är från Cornucopia, från Lars Wilderäng. Det här är väl en av dem jag inte riktigt håller med om. Men ska man sammanfatta det, så handlar det om att vara så oumbärlig på jobbet att din arbetsgivare vid varsel undantar dig från turordningsreglerna. Så var viktig, skapa värde, var värdefull på jobbet, helt enkelt. För när varsel och uppsägningar kommer gäller ju normalt den svenska lagen om anställningstrygghet, tror jag den heter, LAS. Och det är den som man brukar kalla för sist in, först ut. Men det är ju så att om till exempel arbetsgivaren är ansluten till kollektivavtal, så kan man göra undantag från de här turordningsreglerna. Och då får arbetsgivaren välja att förhandla om att: nej, Nisse där vill jag behålla. Då vill du ju vara den personen.

Caroline: Ja, det är ju bra faktiskt att man kan det.

Jan: Ja, precis. Så det är liksom: var viktig, skapa värde på jobbet, helt enkelt.

Caroline: Alltså, det är så många tankar som snurrar i mitt huvud.

Jan: Alltså, vadå?

Caroline: Ja, först och främst vill man ju jobba på ett jobb där man verkligen älskar det och vill skapa värde, och man går den där sista milen och hela den biten. Men ibland är man inte på ett sånt jobb.

Jan: Nej, då byter man jobb.

Caroline: Då byter man jobb, men ja, precis. Då var det kanske inget.

Niklas Delmar och den frivilliga ansträngningen

Jan: Ja, men vet du vad? Där kommer vi att ha ett avsnitt som handlar om det där, för en av mina bästa vänner, Niklas Delmar, driver ett företag som heter Heja Engagemang. Och han pratar om den här frivilliga ansträngningen. Att 60 procent av alla som jobbar i Sverige inte trivs på sitt jobb, eller hade bytt om de hade kunnat, eller inte gör den här frivilliga extra ansträngningen. Och han håller på med en bok och massa grejer om just det där. Så jag har lovat att vi ska ta med honom i podden och prata om det här med karriär.

Caroline: Spännande!

Jan: Ja, för han har dessutom jobbat som rekryterare inom high end-rekrytering i över 20 år. Och han är väldigt klok. Så det ska bli spännande att höra hans tankar kring det här. Men om vi hoppar tillbaka till vår prepping-grej, så handlar det också om att hantera LAS inom familjen. Att till exempel inte vara på samma jobb, det kommer vi till. Men att inte göra två jobbyten samtidigt, så att båda två...

Caroline: Båda kan bli arbetslösa samtidigt också då.

Jan: Ja, precis. Sen tvekade jag på om det här var en av de grejerna jag skulle ta bort från listan.

Caroline: Den här punkten?

Jan: Ja. För när jag hör att någon säger att mitt mål är att bli oumbärlig på jobbet, då blir jag bara... nej. Alltså, mitt...

Caroline: Berätta varför du känner så.

Jan: Nej, men för då blir du ju låst där också. Och jag har sett såna skräckexempel från IT-branschen.

Caroline: Vadå menar du med låst? Man kan väl gå när man vill? Eller, du menar inte så?

Faran med att bli oumbärlig: flaskhalsen

Jan: Du kommer aldrig att kunna göra karriär. Alltså så här: Jan är den enda som kan det här systemet. Nej, men Jan kan inte bli chef, för vem ska då sköta det här systemet som ingen annan kan?

Caroline: Ja, okej, det blir svårare att röra sig.

Jan: Ja, och så tror folk så här: men om jag bara gör mig till den enda som kan det här, så kommer jag alltid att ha kvar mitt jobb. Men då fattar man inte heller att om det är någon som är ovärderlig, för det är ju motsatsen till det här, ovärderlig på jobbet, det första man kommer att göra som en sund chef, det är att hitta på sätt att ta bort den flaskhalsen, för det är en enorm risk. Säg att den personen byter jobb, då står plötsligt företaget där och ingen kan hantera det. Och det här hände ju på Ericsson, hörde jag historier om. Det var någon gammal telefonväxel eller något system från 80-talet, och till slut var det bara typ två personer på hela Ericsson som kunde sköta det. Och det är så dåligt på så många sätt.

Caroline: Det låter ju som den Coca-Cola-historien som vår dotter Freja fick höra i någon mytbok vi hade. Det här är bara en sidogrej, eftersom det är semester och allting. Sant eller falskt: det finns bara två personer i hela världen som vet receptet till Coca-Cola. Hon trodde det var sant, för det är ju hemligt. Och då var det den ene, båda jobbar på Coca-Cola, den ene kunde ena halvan av receptet...

Jan: Det låter som Mission Impossible.

Caroline: ...och den andre kunde andra halvan. Jag vet inte hur de bestyrkte det. Vad gjorde Coca-Cola? Men hon trodde på det. Vi gillar det där mystiska. Men så är det inte.

Jan: Nej, så är det ju naturligtvis inte. Så hemligt är inte receptet.

Tips 6: Minimera de passiva utgifterna

Jan: Anyway, låt oss gå vidare. Bra, jag tror vi bara går till nästa punkt. Den här är min egen.

Caroline: Sjätte punkten då, minimera de passiva utgifterna.

Jan: Och då har jag skrivit så här: fördelen med att hålla sina passiva utgifter så låga som möjligt är att man i en kris snabbt kan anpassa ekonomin till ett nytt nuläge. Och då tänker jag att ju lägre passiva utgifter, desto bättre. För mig är passiva utgifter ungefär samma sak som fasta kostnader. Det är helt enkelt utgifter och kostnader som jag inte kan välja bort. Jag måste ha mat, jag måste ha någonstans att bo, jag måste ha en hemförsäkring, jag måste sköta min hygien. Den typen av passiva utgifter. På Balansekonomi, där jag är delägare och har utbildat under många år, brukar vi definiera passiva utgifter som en utgift jag inte får någon upplevelse eller energi tillbaka av. Den ger mig liksom inget. Jag måste betala moms, betala skatt, betala ränta. Och jag kan inte bara strunta i att betala maten, eller strunta i att betala räntan eller försäkringen. Så ju lägre passiva utgifter, desto bättre. Och fördelen där är också att det förenklar den här omställningen, för det betyder att alla mina andra utgifter är aktiva. En aktiv utgift är en som jag får en upplevelse eller energi av, och som är valbar.

Aktiva utgifter binder inte framtida kassaflöde

Jan: Så till exempel, ibland är folk så här: jag ska dra ner, jag ska sluta gå ut på krogen.

Caroline: Sluta fika.

Jan: Eller sluta fika. Och då kan jag vara så här: nej, men du vet, fikandet kan du sluta med direkt. Du går ut och festar, och sen är festandet färdigt för den gången. Det kommer liksom inte en festar-utgift automatiskt nästa månad, som till exempel ett lån gör, för den räntan måste du betala alla månader framåt. Så med en passiv utgift binder du på många sätt upp ett framtida kassaflöde. Det är mycket värre än att ha en stor engångsutgift, på det sättet. Och det handlar oftast om lån, leasingavtal, abonnemangsavtal och så vidare.

Caroline: Prenumerationer.

Jan: Det här är ju anledningen till att vi inte köper ny bil. Vi har råd med en ny bil nu. Om vi skulle leasa, jag skulle kunna tänka mig att leasa en bil, men då blir det så här: säg att man tappar en kund, ja, då sitter du där plötsligt med leasingkostnaden i företaget, men du har ingen kund. Och då kan du inte bara dra ner på det. Och här tycker jag att man kan ha en årlig översyn, en plan för att minska, helt enkelt. Jag vet inte om vi ska säga något mer om de här passiva utgifterna.

Caroline: Nej, men det känns himla skönt att man skulle ha mindre av dem. För de känns ju ändå trista.

Jan: Ja, precis. Vi kommer också att återkomma under hösten med flera avsnitt om det här med aktivt och passivt, hur man kan mäta det och följa upp det. Vi har lite idéer kring det där.

Tips 7: Bufferthinken

Jan: Då tar vi nästa. Nästa är bufferthinken. Och då tänker jag att genom att man har bufferthinken så skyddar man sig mot plötsliga händelser i livet eller på marknaden. Och för den som inte är insatt i vad vi pratar om med bufferthinken eller fyra-hinkar-principen, så är det avsnitt 47. Där pratar vi om att få rätt balans i sparandet.

Caroline: Ja, hur man kan dela upp sin ekonomi, så att pengarna gör det de ska på olika ställen.

Jan: Ja, för vad vi har sett många gånger är att ett vanligt misstag är att man har för lite risk i sin ekonomi, eller att man har för mycket risk. Och det här är ett sätt att skydda dig mot oförutsedda händelser, skydda dig mot att marknaden går ner och så vidare.

Caroline: Jag tycker framför allt att det är ett sätt att ha koll på alla pengar man har sparat, och hur man ska investera dem, och vilka pengar som ska ligga på ett konto för att man ska kunna lägga handpenning på ett hus eller något annat. Diskmaskinen går sönder. Alltså, det är skönt att veta att jag har det, så att ingenting kan gå fel...

Jan: Så att jag inte har råd med det.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Nej, men precis så är det. Bra, så avsnitt 47. Och summan i bufferthinken ska, tillsammans med försäkringar, täcka ett års utgifter. Så det är liksom...

Caroline: Hur mycket kan det vara då?

Anne Wibble och alternativkostnaden

Jan: Nej, men grejen är så här, det var ju Anne Wibble som kom med det här. Hon har fått mycket skit och har blivit episk, eller klassisk, i privatekonomin, med att man ska ha en årslön på banken. För grejen är bara att det är ouppnåeligt för de flesta. Men grejen är också att det är dumt utifrån kanske en ekonomisk synpunkt, utifrån det som man kallar för alternativkostnad. Att ha kanske 500 000, som ett hushåll kanske kan ha under ett år, att ha 500 000 stående på ett konto utan ränta, när vi dessutom har en valuta som minskar i värde, och inflation, det är inte supersmart. Då är det bättre att investera dem. Så därför, i bufferthinken säger jag så här: man behöver ju inte täcka ett helt års utgifter. Du har kanske två månaders uppsägningstid, ja, då kan du dra ifrån de två månaderna. Du har kanske en inkomstförsäkring på 80 procent av din lön i sex månader.

Caroline: Och a-kassa.

Jan: Ja, då kan du dra ifrån det också. Så det behöver inte sluta med så mycket pengar som det först låter, som ett års utgift eller en årslön. Så beroende på vad man har för livssituation och ekonomisk möjlighet, men för oss är det här runt hundra tusen. Det blev det vi behövde ha. Sen är det så att vi har två små barn, vi bor i ett hus där saker och ting går sönder. Nu fick vi använda, det var 25 000, typ 30 000, till nytt element och VVS-lagning. Så då var det typiskt för det. Bra.

Försäkra det du inte har råd att betala

Jan: Sen har vi en kompis, Filip, som också har varit med i ett annat avsnitt här, affärsängel, tror jag avsnitt 44. Han har en tes, han brukar säga så här: försäkra det du inte har råd att betala. Vi har lite olika åsikter där, för jag är väl lite av en räddhare. Jag vill försäkra mer, jag gillar försäkringar. Men här handlar det om att ha försäkringar som hemförsäkring, olycksfallsförsäkring, barnförsäkring eller bilförsäkring, livförsäkring och sådant också. För det gör att du minskar kapitalbehovet du behöver ha bundet i bufferthinken. Sen behöver man dock komma ihåg att vid en anstormning, till exempel om många blir arbetslösa samtidigt, kan det ta tid innan man får pengarna från försäkringarna, innan a-kassan eller företaget som har inkomstförsäkringen börjar betala ut. Och det märker man väl också, särskilt sommartid, att allt tar mycket längre tid. Så det bör man också vara medveten om. Bra.

Caroline: Men då är vi på...

Jan: Nu är det sista för dagens avsnitt.

Caroline: Ja, punkt åtta. Diversifiera arbetsgivare.

Jan: Ja, och där tänker jag också att man ska öka riskspridningen genom att inte jobba i samma bransch och inte hos samma arbetsgivare.

Caroline: Alltså, du tänker om man är en familj?

Tips 8: Diversifiera arbetsgivare

Jan: Ja, precis. För konjunkturen, när man har en konjunkturnedgång till exempel, drabbar den olika branscher vid olika tidpunkter. Vissa företag drabbas alltid först.

Caroline: Det här låter ju som ett jättebra tips, men egentligen, man kan ju träffas på jobbet, och sen vill båda jobba där. Det finns ju klassiker. Ska man vara så präktig att den ene byter jobb och sånt, för att tänka om? Det kan vara tufft.

Jan: Men återigen, man behöver inte göra alla de här grejerna.

Caroline: Nej, man behöver inte det.

Jan: Men det är klassiskt, att läkare träffar manlig sjuksköterska. Då kanske man kan byta.

Caroline: Det var ett dåligt exempel. Vi behöver alltid vårdpersonal. Ja, okej då. Ta någon som en IT-chef som träffar en programmerare. Okej.

Jan: Ja, i alla fall. Men då behöver kanske inte båda jobba i IT-branschen, som IT-konsulter mot Ericsson. Det är väl kanske att lägga lite för många ägg i samma risk. Och dessutom kan man ju då investera i Ericsson, för man tycker att man känner till det.

Caroline: Ja, då har man en riktig, ordentlig smäll.

Jan: Men det är inte ovanligt, det här kom ju upp i avsnitt 107 med Pontus Kopparberg, som var vd. Det finns ju folk som jobbar i fastighetsbranschen, som har spekulerat i nybyggnadslägenheter, som bor i Stockholm, och allt handlar om fastigheter. Då har man en enormt stor exponering mot det. Här undviker man ju då nedläggning, man undviker varsel och de här bitarna. Bra! Så det här var åtta avsnitt, åtta tips, av 16. Så vi har åtta tips till nästa avsnitt, till nästa söndag. Var det något som stack ut för dig, eller något du tar med dig härifrån?

Familjen RikaTillsammans egen riskexponering

Caroline: Nej, det var nog mest att jag är lite kvar mentalt i det sista. Jag kan tänka mig att det kan sätta igång lite för många som jobbar inom samma bransch, mot samma uppdragsgivare.

Jan: Alltså, handen på hjärtat, du och jag har ju en enorm risk där. För det är inte bara att vi jobbar i samma bransch, vi jobbar i samma företag, som dessutom bara består av oss två, och som dessutom bara har ett verksamhetsområde. Så det är ju inte superbriljant.

Caroline: Nej, så sitter jag här och skrattar. Nej, men det är det inte. Och så tänker man ändå så här: men det är lugnt, vi har ju koll.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Men det kan visst sätta igång tankarna.

Jan: Ja, och grejen är hur vi tänker. Vi kompenserar ju det här med att ha en ganska stor buffert för en sån här grej. Men jag har ju tänkt på, tänk om bloggen skulle bli hackad och vi blir av med alla artiklar? Plötsligt har vi ingen blogg. Vad gör vi då? Så det är en enormt stor risk. Men det är väl lite som du satte på kylskåpet vid ett tillfälle, citatet från Elon Musk.

Caroline: Ja, som tydligen är från Mark Twain, men strunt samma. Elon Musk sa att det är okej att ha alla ägg i samma korg, så länge man kontrollerar vad som händer med korgen.

Det är okej att ha alla ägg i samma korg, så länge man kontrollerar vad som händer med korgen. Till hundra procent.

Jan: Till hundra procent.

Caroline: Ja, till hundra procent. Typiskt honom att gilla det.

Från lyckligt omedveten till bistert insiktsfull

Jan: Ja, så återigen, lite sunt förnuft. Det här är inte några pekpinnar från oss, eller att vi har det perfekt, tvärtom är det många av de här tipsen som vi själva bryter mot. Men det handlar återigen inte om att göra rätt, det handlar om att ta ett medvetet val och att tänka igenom.

Caroline: Ja, och kanske göra det som krävs för att man ska kunna leva med det valet.

Jan: Ja, och då kanske det bara är så här: okej, nej, men vi kompenserar att vi är på samma arbetsplats genom att multiplicera bufferthinken med 2,5. Pang, så är det färdigt. För då klarar man två års arbetslöshet, till exempel. Eller så tar vi en högre inkomstförsäkring. Det finns hundra lösningar. Men då är man i alla fall medveten om det. Och det är väl lite som vi sa i det här avsnittet vi hade för några veckor sedan med Erik Strand, att Erik har den egenskapen ibland att när man träffar honom mår man lite sämre efteråt. För man har lärt sig nya saker, och man var kanske lyckligt omedveten innan. Och så är det, hoppas jag, att jag kan bidra med det ibland också, att man kan göra folk, ja, gå från lyckligt omedveten till lite bistert insiktsfull, medveten.

Caroline: Precis.

Avrundning, patroner och tack

Jan: Bra, hörni. Jag tänker att vi ska runda av, det här avsnittet är snart uppe i en timme. Och jag tänker så här: vill man hänga med oss även i framtiden, och framför allt få nästa veckas avsnitt med de resterande åtta tipsen, så bara prenumerera på oss i din poddspelare om du lyssnar på det här. Eller om du är på YouTube-kanalen, prenumerera. Numera bör man tydligen klicka på någon klockikon, har jag förstått, för att få notiser om när det kommer nya videoklipp. Så jag vet inte riktigt, jag är ganska dålig på att lägga ut så mycket på YouTube själv. Nyhetsbrevet, naturligtvis, på rikatillsammans.se kan man fylla i, det kommer ut en gång i månaden. Sociala medier, vi är mest på Facebook. Twitter har jag inte varit på på flera månader, men på Facebook ställer jag ut frågor ibland. Sen vill jag naturligtvis säga ett stort tack till våra patroner, de som stödjer oss, som till stor del gör det möjligt att vi kan hålla de här avsnitten reklamfria, så att vi kan tacka nej. Jag tror jag har tackat nej till 15 reklamsamarbeten de senaste tre veckorna om kasino. Jag vet inte, det är någon sån här kasinosjuka.

Caroline: Ja, det är ändå roligt att de vänder sig till dig.

Jan: Förlåt. Vi vill inte ha reklam, och vi vill framför allt inte ha kasinoreklam. Så tack till dig som är patron och som stödjer oss. För dig som inte vet vad det är, så är det ett sätt att, du vet, bjuda Jan och Caroline på en fika, liksom 30 kronor eller 50 kronor i månaden.

Caroline: Som man donerar.

Jan: 30 kronor, ja. Och sen försöker vi ge lite extra material i utbyte. Vi har haft såna här digitala träffar med massa patroner, där vi satt två timmar en onsdagskväll...

Caroline: ...och pratade. Och var ska man gå då om man vill titta närmare på det här?

Jan: Patreon.com. Och jag delar också med mig ibland av andra typer av sparande som inte riktigt funkar i en helt öppen miljö som bloggen. För vi har viss lagstiftning som säger att vissa saker bara kan man gå ut med till ett slutet sällskap. Så det är lite perks man ska ha. Så med det tänker jag att tack för den här veckan, och så ses vi i del två nästa söndag.

Jan: Tack!