Allt i livet speglar dina val – välj klokt

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Cold open: glädje mot frihet
2. Välkommen till avsnitt 126
3. Sorgen över att inte läsa fler böcker
4. Vi gör inte "vad har hänt sen sist"
5. En väldigt amerikansk bästsäljare
6. Teser, inte sanningar
7. Tankespjärn istället för rätt och fel
8. En vana är bara en vana
9. En säljbok som ändå bär
10. De inre principerna: användaren av verktygen
11. Två världar som måste mötas
12. FIRE och skärningspunkten för ett rikt liv
13. De osynliga sanningarna vi bär med oss
14. Defaultade att se risker eller möjligheter?
15. Skam, grupptillhörighet och givna sanningar
16. Tes 1: Allt i livet är ett resultat
17. Stavfelet du inte kan sudda på utskriften
18. Resultaten som frukter på ett träd
19. Resultatmodellen: från omedveten programmering till resultat
20. När bristen blir ett resultat som bekräftar sig själv
21. Det är aldrig kört — du kan hacka cirkeln var som helst
22. Att skatta sig själv och be om hjälp
23. Att se andras resultat och leta saknade filer
24. Tes: känslan vinner alltid över logiken
25. Teslan på uppfarten: rädslan att bli sedd
26. Att jaga en validering som sällan kommer
27. Tes: rädsla, ilska och behovet av att bevisa sig
28. Att överleva eller att blomstra
29. Verkligheten bakom overallen och skorna
30. Trygghet är bara rädsla med ett snällare namn
31. Pengar är en förstärkare, inte en lösning
32. Konflikten mellan att spara och att unna sig
33. Vad är pengar för dig?
34. Hans frus frihet mot hennes glädje
35. Lägg problemet på bordet, inte i personen
36. Ner i kaninhålet med "varför"
37. Övning: vad lärde du dig om pengar som barn?
38. Rika människor är, fattiga människor är
39. Sanningar som styr utan att vi märker det
40. Jobba hårt för pengarna — och de nya filerna
41. Vi blir som våra föräldrar om vi inte aktar oss
42. Nästa gång: elfakturan och rimlighetsuppskattningar
43. En liten fråga till dig som lyssnar

Cold open: glädje mot frihet

Jan: Precis, och så när han försöker spara blir hans fru: "Du bara förnekar mig glädje i livet. Du vill inte att jag ska vara lycklig." Förlåt att jag skrattar, men…

Välkommen till avsnitt 126

Jan: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå, på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 126.

Jan: Idag tänkte jag att vi skulle prata om inre principer och teser, eller regler, för rikedom. Det bygger lite på en bok av T. Harv Eker som heter Secrets of the Millionaire Mind: Mastering the Inner Game of Wealth.

Caroline: Inner game of wealth. Ja, precis. Men det är inte att man ska vara rik i sitt inre, utan det handlar om något annat. Det handlar lite om inre och yttre principer för rikedom.

Jan: Det var ändå lite roligt, för du sa så här: "Åh, är det en recension?"

Caroline: Ja, men vi brukar ju gemensamt läsa böcker när vi ska recensera. Men nu har du kört solo här. Och du säger ju att du vill läsa fler böcker.

Jan: Ja, precis. Vet du varför det är en sorg för mig att jag inte läser, eller inte prioriterar att läsa fler böcker?

Caroline: Nej.

Sorgen över att inte läsa fler böcker

Jan: För jag tänker så här: det är inte som när jag skrev boken Gör ditt barn rikt själv. Det är verkligen som att, ursäkta språket, skita fram någonting. Vi satt två år och sammanfattade tjugo års kunskap i tvåhundra sidor. Vi hade en redaktör som flyttade fram, man gjorde research, man hittade källor och allting. Och sen säljs det.

Caroline: Men du menar att man har tagit det bästa?

Jan: Ja, precis. Det man har lärt sig i alla år sammanfattar man, och sen säljs det för 180 kr.

Caroline: Ja, men det ska vara billigt att få andras kunskap. Så är det ju.

Jan: Men ja, din poäng är…

Caroline: Ja, tack för att du kidnappar min poäng.

Jan: Nej, men min poäng är att det är nästan, vad ska man säga, att inte läsa när andra människor har gjort hela den här ansträngningen. Att då inte läsa deras bok är ju ett val. Det är lite förmätet, tänker jag. Jag vill läsa fler människors…

Caroline: Förmätet skulle jag inte säga, men det är lite synd bara. Att man inte hinner läsa fler böcker.

Jan: Jag prioriterar. Det handlar inte om att man inte hinner.

Caroline: Nej, men det handlar om att jag inte prioriterar det.

Jan: Men nu har du prioriterat det.

Caroline: Nu har jag prioriterat det, för jag hade lite så här: gud, vad ska vi göra ett avsnitt om? Och sen har vi en hylla i bokhyllan, där vi flyttar dit böcker vi skulle vilja läsa. Och så gick jag in i…

Jan: Den är alltid full.

Caroline: Ja, precis. Och så gick jag dit, och så bara stack den här ut. Så var det: ja, men den här måste jag läsa.

Vi gör inte "vad har hänt sen sist"

Caroline: Jag tänkte också så här, att i alla andra poddar — jag har lyssnat på lite andra poddar nu — så pratar de alltid: hur är det, vad har hänt sen sist? Men du vet att vi har aldrig gjort det.

Jan: Vi gör inte det, vi behöver inte… Vi ska inte göra det.

Caroline: Nej, det är om ni vill höra det, ni som lyssnar och tittar. Men det vill ni nog inte. Alltså vårt liv är ganska mycket samma.

Jan: Ja, vad tänker du då?

Caroline: Nej, men vi lämnar våra barn dit de ska under dagarna, skola och förskola, och sen jobbar vi. Och vi gillar det. Vi har den mest stabila perioden i vårt liv just nu. Om du frågar mig "hur är det, vad har hänt sen sist?" så vet jag ju vad som har hänt sen sist. Vi är båda hemma. Och vi kan inte säga att vi har så himla spännande liv, på det viset att det händer massa på jobbet.

Jan: Nej, fast du ska ju ändå iväg på kurs nu. Och du har varit på Bara Vara, där jag var i våras. Nu ska du tillbaka nästa vecka, så jag ska vara hemmapappa igen. Då kan du fråga: hur är det, vad har hänt sen sist?

Caroline: Okej, då tar vi det.

En väldigt amerikansk bästsäljare

Jan: Men nu kör vi boken. Vi ska prata om den här amerikanska boken. Den har varit etta på New York Times bästsäljarlista. Den har varit på Wall Street Journals bästsäljarlista. Den har till och med varit etta på USA Today. Så den är ju liksom så här.

Caroline: Är det en klassiker, kan man säga?

Jan: Nej.

Caroline: Men när kom den?

Jan: Jag vet inte, jag trodde den kom för några år sedan. Men när jag bläddrade i den, varför jag gillade den — den är skriven av någon som heter T. Harv Eker. Och jag tänkte: han är garanterat amerikan. Han var inte amerikan, men han var nästan amerikan. Han är kanadensare. Och han är, vad ska man säga, författare, föreläsare, coach, inspirationsföreläsare.

Jan: Jag tänkte så här att vi normalt sett alltid gör ansvarsbegränsning. Villkor.

Caroline: Ja, villkor. Vi brukar säga: du vet att historisk avkastning inte är en garanti för framtida avkastning.

Jan: Men idag får vi göra samma sak, fast från ett annat håll. Jag tänker att dagens avsnitt till mångt och mycket kommer vara en diskussion mellan dig och mig, kring våra tankar och reflektioner utifrån de här teserna. Han presenterar typ trettio wealth principles, som han kallar det. Rikedomsprinciper.

Caroline: Ja, eller jag gillar mer att kalla det för teser. För alla behöver inte vara sanna.

Teser, inte sanningar

Jan: De här har han sammanfattat. Och om jag ska säga någonting om boken: den är väldigt amerikansk. Och den är väldigt amerikansk på det ibland dåliga amerikanska sättet. Det är lite sånt man får ha överseende med, eller tänka bort om man hittar något som är bra också.

Caroline: Du, jag ska bara säga en sak här. Det är International Edition, bara så du vet det. Den är från 2005. Och vad är detta här? With love.

Jan: Ja, men det är inte jag.

Caroline: Vi har nog hittat… Men kan det vara att han har signerat den?

Jan: Ja, det är mycket möjligt. Titta. Ja, det är inte till oss. Någon har tagit sin lilla pocket och fått den signerad. Och sen har vi köpt den.

Caroline: Ja, precis. Eller fått den snarare.

Jan: Men den är väldigt amerikansk. Den är väldigt generaliserande och i vissa avseenden provocerande. Då kan jag ändå säga att jag har lite svenskifierat den. Jag har tagit bort de grövsta: "rika människor är, fattiga människor är." Han pratar ändå om att det inte handlar om mängden pengar, utan om tankemönster och agerande. Och jag är så här: man behöver inte skriva det så, "rika människor är och fattiga människor är." Så jag har försökt titta: okej, vad ligger bakom? Vad ligger bakom påståendet, och vad är poängen egentligen? Så det är mycket möjligt att jag har störst vissa av de här principerna. Man kan ju läsa den själv och se.

Caroline: Man kan läsa dem, ja.

Jan: Så att de är liksom överdrivna till viss del. Vi kommer också överdriva — eller jag, kanske inte du, men jag kommer överdriva i vissa exempel. Och det handlar väldigt mycket om tankemönster.

Caroline: Man kan egentligen säga att det här avsnittet är på engelska, det är direkt från hans bok, och allt som är på svenska är våra kommentarer och våra reflektioner.

Jan: Det ska bli väldigt spännande, för du har inte sett varken förberedelserna, slidesen eller boken innan. Så du får freestyla.

Tankespjärn istället för rätt och fel

Jan: Jag har tänkt att vi ska göra det här avsnittet kring hur man tjänar pengar. Och jag tänker att i den serien kommer den här boken med största sannolikhet att vara en del. En god vän, Helena Roth, som jag också tipsade som coach till vissa av er läsare, pratar alltid om tankespjärn.

Caroline: Ja, vad är det för något? Jag älskar det ordet. Är det som att man får tänka nya tankar och det blir lite trångt i hjärnan då?

Jan: Ja, precis. Man får hålla på och dra i dem lite.

Caroline: Och det blir som att man behöver poppa. Man spjärnar emot, och sen kommer det någonting nytt. Att vara så här: åh, kan det vara på det här sättet? Det här har jag inte tänkt, eller så här skulle det också kunna vara.

Jan: Jag tänker att det här avsnittet, som förmodligen kommer delas upp i två, för det är ganska många sådana här teser — se det som ett tankespjärn. Och framför allt, det här tänker jag också är jätteviktigt: det handlar inte om rätt eller fel. Vilket kommer vara väldigt enkelt, att man säger att det är rätt, att man värderar det. Eller man säger att det där är bra, eller det där är dåligt. Den håller jag med om, den håller jag inte med om, det där är sant.

Caroline: Okej, men vad ska man göra istället då? Det är du som är forskaren i vårt förhållande, tänker jag.

Jan: Ja, men jag är den som ställer frågor.

Caroline: Det gör ju en forskare.

Jan: Jag tänker att man inte behöver döma det.

Caroline: Nej, okej, man låter det vara som det är och sen ser man vart det tar vägen.

Om det här vore sant, hur skulle det kunna påverka mitt liv? Om det vore falskt, hur skulle det kunna ha påverkan?

Jan: Ja, man tittar på det från olika håll och tänker: om det här vore sant, hur skulle det kunna påverka mitt liv? Om det vore falskt, att det jag tänkt inte är sant, hur skulle det kunna ha påverkan?

En vana är bara en vana

Jan: Det är samma som jag tänker med vanor: en vana är bara en vana. Sen kan ju den vanan, att jag äter glass rätt ofta, inte bidra till mitt långsiktiga mål. Men det handlar inte om att vanan i sig är dålig, utan det är resultatet av vanan som jag inte vill ha. Den blir dålig först i förhållande till ett mål. Så jag tänker att vanan i sig är bra.

Jan: Sen tänker jag också: man behöver inte ens tro eller hålla med om det vi säger, eller det han säger. Jag tror att det handlar mycket om inspiration för att tänka nytt. För det handlar om att tänka nytt för att kunna göra nytt. Om jag gör nytt, så kommer jag få ett nytt resultat. Jag kan inte få nya resultat utan att tänka och göra nytt. Du ser väldigt fundersam ut.

Caroline: Nej, jag funderar inte alls, utan jag lyssnar.

Jan: Sen tänker jag också att alltid när det är sådana här tipslistor, så kan man inte ta till sig allt. Den inbjudan jag fick vid ett tillfälle var: välj en. Välj en av de här teserna och utforska den i en vecka eller två.

Caroline: Ja, men sånt gillar jag. För då blir det lätt. Eller lättare, kan man väl säga. Annars ska man helt plötsligt testa massvis med grejer samtidigt. Och då blir ingenting riktigt bra.

Jan: Jag tänker att det här är ett eller två avsnitt man kan komma tillbaka till. Jag tror inte att de här teserna kommer förändras de kommande åren.

En säljbok som ändå bär

Jan: Sen ska jag också säga: den här boken är en säljbok. Han har utbildningar, förstår man, för han säger: ja, men kom till vårt event, så får du göra övningar på det vi pratar om här. Vi har inte varit på hans event. Det är därför jag tror jag har fått den, för det är någon som har velat åka på det eventet och tänkt: titta, här är boken. Det är inget samarbete, ingen provision.

Caroline: Du bara recenserar en bok här.

Jan: Nej, jag recenserar egentligen inte ens boken, utan jag tycker att hans bok är en väldigt bra sammanfattning av de här inre finansiella teserna, eller inre finansiella principerna. För jag tänker så här: om man ska bli framgångsrik i området pengar, så behöver man det jag tror är de yttre principerna. Det pratar vi om typ i alla avsnitt.

Caroline: Vilka är de då?

Jan: Jo, de yttre principerna handlar om verktygen. Det är typ så här: investera passivt, billigt, globalt med hjälp av en fondrobot. Det handlar om att hitta en lämplig balans mellan aktier och räntor. Vad är en aktie? Vilka olika typer av aktier och fonder finns det? Hur kombinerar du ihop en ränteportfölj med en aktieportfölj? Hur mycket avkastning kan du förvänta dig? Vad är fallhöjden? Varför köper människor i uppgång och säljer i nedgång? Och fyra-hinkar-principen.

Caroline: Ja, jag tänker mycket på dem som verktygen, och det är ofta det man pratar om i alla ekonomisammanhang. Aktiesparande, Dagens industri.

De inre principerna: användaren av verktygen

Jan: Det är bara yttre principer. Men sen har man en helt annan värld som de flesta inte kommer i kontakt med från aktiespararvärlden. Det är de inre principerna, som handlar om användaren av verktygen. Vem är jag när jag använder de här verktygen? Då handlar det mycket om självkännedom, attityder, fördomar, sanningar inom citationstecken, mitt ekonomiska självförtroende, mitt förhållningssätt. Det som egentligen många kallar för personlig utveckling.

Jan: Jag tycker att det är ganska spännande. När jag pratar med Niklas, en kompis, så pratar han alltid om vad man har för talanger. Jag tror att en av mina talanger är att jag kan prata med Andreas och Henrik om hur man gör en multipelanalys på ett företag. Vad är skillnaden på fundamental och teknisk analys? Jag kan prata i den världen.

Caroline: För du är intresserad av det och kan det.

Jan: Jag är intresserad av verktygen. Men sen är det en helt annan värld, en så här Oprah Winfrey, The Secret, Rhonda Byrne.

Caroline: Vem är det?

Jan: Hon som skrev The Secret.

Caroline: Okej, jag har läst den för länge sen.

Jan: Om du bara önskar dig det tillräckligt mycket, så kommer du attrahera in det i ditt liv.

Caroline: Det var inte riktigt så att man ska önska något tillräckligt mycket.

Jan: Jo, det är klart det var.

Caroline: Ja, jag får nog läsa om den boken och fick något annat med mig.

Jan: Okej, vi kanske ska göra en recension på…

Caroline: Vi behöver inte recensera The Secret. Men det är klart att det finns något inom en där man önskar sig saker, och det kan också vara så att man förnekar att man önskar sig saker. Då får man aldrig dem.

Jan: Nej, och är jag värd att få de sakerna, till exempel?

Caroline: Ja, det är så man kan ha sanningar om sig själv. Och så är det hela känslomassan.

Två världar som måste mötas

Jan: Det roliga är att i den världen pratar man också om pengar, men man pratar aldrig om en indexfond eller en sharpekvot, en sortinokvot eller en indexfond. Utan där pratar man mycket positivt tänkande. Och min upplevelse är att bara göra den världen, med det positiva tänkandet…

Caroline: Precis, jag sätter mig liksom…

Jan: Jag har på fullt allvar träffat människor som är så här: alltså Jan, jag behöver inte det här med fonder, för om jag bara mediterar och önskar mig det tillräckligt mycket, så kommer jag få in en miljon på kontot. Och jag är bara så: okej, där är uppenbart något jag inte har fattat i livet, för det där har aldrig funkat för mig. Och jag tror inte att det går.

Caroline: Du har inte satt dig och mediterat och önskat dig en miljon. Men det är också för att du inte tror att det är så det går till.

Jan: Nej. Om det är någon som har lyckats meditera till en miljon, så vill jag veta det. Du får ta över podden, nästan.

Caroline: Ja, nu är du lite ranting.

Jan: Men min poäng är så här: du tror att man måste kombinera de här två världarna.

Caroline: Ja, för jag tror inte att det funkar.

Jan: Lika lite som jag tror att det funkar att bara vara sharpekvot och indexfonder, att säga att man är helt rationell. För vad blir resultatet då?

Caroline: Nej, men man kan ju mycket väl attrahera in en miljon på kontot.

Jan: Nej, men grejen är att jag tror till exempel så här: du kommer inte bli lycklig. För du har pengarna, men de kommer inte göra dig lycklig, så som vi pratade med Moa. Jag tror också att du gör de här beteendemisstagen som vi har pratat om så mycket. Man säger alltid köp billigt, sälj dyrt. Varenda undersökning visar att vi gör precis tvärtom.

FIRE och skärningspunkten för ett rikt liv

Jan: Det finns ju hela den här FIRE-rörelsen, financial independence, retire early, som är så här: gud, nu har jag sparat 80 % av min lön, för jag ska kunna gå in till chefen och säga att idag slutar jag. Och frågan är: är det ett rikt liv? Jag tror att upplevelsen av ett rikt liv kommer i skärningspunkten. Som ett venndiagram, du vet, två cirklar som överlappar. Båda världarna måste finnas med.

Caroline: Måste finnas, ja.

Jan: Och det är lätt att, precis som jag rantar, peka på de andra: titta, de är dumma i huvudet. Men det handlar om att ta det bästa ur båda världarna. Jag tänker så här: av våra 126 avsnitt tror jag att vi har gjort majoriteten av de yttre principerna. Så jag tänkte att idag blir det de inre principerna.

Caroline: Varför har vi gjort bara de yttre nästan, tror du?

Jan: För jag har en preferens för dem. Och för att det är lite smärtsamt med de inre principerna. Då behöver man skärskåda sig själv. Det är mycket lättare att prata om de yttre, om verktygen, för det blir mycket mer neutralt. Är det en indexfond eller en aktiv fond?

Caroline: Det är för att vår värld är utformad så att de yttre verktygen får jättemycket plats, tycker jag. Medan att ställa sig frågan: vad lärde mina föräldrar mig om pengar utan att säga någonting? Eller: tycker jag att jag förtjänar framgång? Eller: är jag en person som kan ta emot hjälp av andra? Hur stor självkännedom har jag egentligen? Det är också svårt att kvantifiera.

Jan: Ja, det är smärtsamt ibland.

Caroline: Också för att man värderar.

De osynliga sanningarna vi bär med oss

Jan: Eller att jag går runt och tänker att snart kommer jag bli avslöjad. Att jag inte kan någonting, eller borde vara bättre. Eller jag duger inte. Jag borde anstränga mig mer än vad jag gör. Det blir väldigt under skinnet.

Caroline: Jag ska bara säga en sak angående de här grejerna vi har om oss själva, som kanske inte är så positiva. Jag tycker att det är synd. Jag vet inte var de kommer ifrån, men jag gissar att det är någon slags, när vi växer upp, att vi får de här på något vis. För vi tycker egentligen om oss själva när vi är små. Vi har inga värderingar kring om vi gör bra eller dåliga grejer förrän det börjar komma in utifrån, tror jag.

Jan: Ja.

Caroline: Jag tror att vi egentligen skulle kunna tycka om oss själva på alla sätt som vi är.

Jan: Absolut. Men jag tror inte att det är defaulten.

Caroline: Det tror jag att det är.

Jan: Det tror inte jag.

Caroline: Defaulten är nog att man är okej med sig själv tills, och det här är ju när man är liten, tills det kommer in andra värderingar kring att så kan du inte göra, så får du inte göra. Allt det där man inte får, och det är inte bra och sådär.

Jan: Jo, men även om man är en förälder som är stöttande, så kan man ändå hamna i: jag lever inte upp till mina föräldrars osagda förväntningar.

Caroline: Vi lyckas fucka upp.

Jan: Ja, det är ett träsk det här.

Caroline: Ja, vi fuckar upp det i alla fall.

Defaultade att se risker eller möjligheter?

Jan: Och sen varför jag säger att jag inte tror på default. Nu är jag ingen hjärnforskare, och det här är inte vad boken handlar om.

Caroline: Nej, det är bara en tes här.

Jan: Ja, så det här är snillen spekulerar. Jag tänker så här: vi är defaultade att se problem och risker framför att se möjligheter. Är ni med? Det här pratar han faktiskt om i boken. Han säger att vi har vårt arkivskåp. Och jag är så här: arkivskåp, det är någon som använder arkivskåp. Men i alla fall, han pratar om att vår hjärna är full med de här arkivskåpen, eller som en dator med massa filer. Och syftet med den här datorn är att vi ska överleva. Syftet är inte att vi ska må bra, att vi ska vara harmoniska, utan till syvende och sist att överleva så att du kan sprida dina gener vidare. Vilket är fatalistiskt — du bara himlar med ögonen.

Caroline: Oj. Jag tittar åt ett annat håll.

Jan: Ja, men berätta. Varför tittar du åt ett annat håll?

Caroline: Det är, alltså, parentesen blir lite lång här nu. Men det är ju det som alla tror. Och visst har människan haft det tufft för tiotusen år sedan. Det tror jag absolut. Men det är ju ingen som vet exakt hur mycket vi är primade att vara i harmoni med vår grupp och med oss själva, eller hur mycket vi var primade för att bara överleva. Det är inte antingen det ena eller det andra, tror jag.

Jan: Nej, men det är därför jag säger att det inte är det ena. Jag säger att det är default, det är en slagsida mot det andra.

Caroline: Jag håller inte riktigt med dig om att det är en slagsida.

Jan: Då får du komma fram med forskning sen, som visar det.

Caroline: Ja, och du behöver inte komma fram med någon forskning.

Skam, grupptillhörighet och givna sanningar

Jan: Jag tänker så här, till exempel skam. Skam är en sån känsla som vi människor har. En av de stora anledningarna till skam: sticka inte ut från gruppen, för om du inte tillhör gruppen, så överlever du inte. Eller hur?

Caroline: Någon måste ju alltid sticka ut från gruppen. Det finns alltid… Alltså, du är så himla rolig.

Jan: Ja, vi behöver inte prata om det här nu. Vi tar det vid ett annat tillfälle. För det här tillhör inte bokrecensioner riktigt, utan det är en helt annan diskussion om hur vi blir primade i livet och vilka sanningar vi sen bär med oss och hur vi överlever. Det finns den här serien på Wait But Why, som jag tycker är världens bästa blogg. Han pratar om det här och har massa forskningskällor som säger det jag säger nu. Så jag tyckte att jag inte behöver så mycket, utan du får komma med något motsats. Men skitsamma, vi tar det i ett annat avsnitt. Hans The Story of Us är sjukt spännande.

Caroline: Jag vet inte, jag är ändå lite upprörd här.

Jan: Ja, det blir du.

Caroline: Men Jan, jag blir upprörd när det kommer sanningar inom citationstecken, saker vi har antagit. Det är därför jag var forskare för några år sedan. Jag tyckte att vi måste ifrågasätta allting, faktiskt. Också de där sanningarna om att vi måste bara överleva. Det är inte så just nu. Och det har förmodligen inte varit exakt hundra procent överlevnad som har hjälpt oss, bara överlevnadsinstinkter. Helt ärligt, jag blir så upprörd när det ska tas givna sanningar från antropologer som inte har någonting.

Jan: Vem är det som rantar nu?

Caroline: Men jag känner — ja, men det här är en stor grej i mitt liv som jag tänker mycket på. Hur mycket gråskalor det är i livet, medan man där ute, och vi själva, hela tiden vill få det till att det är antingen så eller så. Och så är det inte.

Jan: Nej. Okej, men vi fortsätter nu. Jag vet inte om vi behöver klippa bort allt. Ska vi fortsätta med boken? T. Harv Ekers Secrets of the Millionaire Mind.

Caroline: Ja, bra. Okej.

Tes 1: Allt i livet är ett resultat

Jan: En av de första teserna säger han då… Ska du läsa den, så kan vi prata om det.

Caroline: Ja, det är en tes här. Money is a result. Wealth is a result. Health is a result. Illness is a result. Your weight is a result. We live in a world of cause and effect.

Jan: Han pratar mycket om att vi lever i den här världen av orsak och verkan. Det är inte så konstigt: äter jag dåligt, blir jag sjuk eller överviktig. Och precis som det funkar i det området, så funkar det med pengar. Den ekonomiska situation jag har är ett resultat av allt det jag har gjort, och allt det jag inte har gjort. Vilket i sin tur är en följd av det jag har tänkt och det jag har känt.

Jan: Han pratar om att vi egentligen lever i fyra världar samtidigt. Vi lever i den mentala, spirituella och känslomässiga världen, och sen manifesterar det sig. Det vi tänker, det vi känner, det spirituella, det manifesterar sig i den fysiska världen. Så det jag känner och det jag tänker leder till det jag gör, och det jag gör leder till det resultat jag har, eller inte har.

Jan: Då tänker jag också mycket att det handlar om den här dissociationen från resultatet. Ungefär som nu med Elsa. När hon släpper grejer är hon fascinerad av att det trillar på golvet. Det betyder inget.

Caroline: Elsa är då ett år.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Hon är 37. Vi pratar ibland om människor här som vi inte riktigt definierar vilka de är.

Jan: Det är en ettåring. Ja, precis.

Stavfelet du inte kan sudda på utskriften

Jan: Och då säger han också: if things aren't going well in your outer life, it's because things aren't going well in your inner life. Om jag inte har någonting i verkligheten, i den yttre världen, så är det ett resultat av något annat i den inre världen. Så vill jag påverka den yttre världen, måste jag först och främst börja påverka den inre världen.

Caroline: Jag tycker att det är väldigt befriande. På det viset att man inte kan vara ansvarslös och säga att det är någon annans fel att jag inte har ett roligt jobb. Allting blir ens eget ansvar i ens liv då. Och då kan man göra så otroligt mycket när man bara fattar det.

Jan: Vi kommer till just personligt ansvar, för det är en av teserna sen också. Men det han fokuserar på här är just den här reflektionen. Han har faktiskt en skitbra metafor. Han säger så här: föreställ dig att du sitter vid datorn och skriver i Word, och sen skriver du ut det på papper, och så är det ett stavfel. Och så tar du suddgummi och försöker fixa till det på utskriften. Men sen trycker du på och skriver ut en ny kopia.

Caroline: Ja, då kommer det ut med samma fel igen.

Du kan inte fixa felet när det redan har printats ut. Du måste fixa det inne i programmet.

Jan: Han säger: du kan inte fixa det där ute. Du kan inte fixa felet när det redan har printats ut. Du måste fixa det i den inre världen, inne i Word-programmet. Och fixar du det inne i programmet, då kommer varenda kopia ut i den fysiska manifestationen rätt.

Jan: Vad han påstår är att inte ha pengar, inte ha hälsan, inte ha en partner, en relation, en karriär — det är inte ett problem, utan snarare bara ett resultat eller en följd av något annat. Makes sense?

Caroline: Ja. Jag gillar det sättet att tänka. För då blir det så att man inte är så här "ja, men det är kört med det här". Inget resultat är för evigt, utan jag kan alltid fixa till det. Förändra det.

Jan: Förändra det, ja. Om vi nu ska vara värderingsfria kring sakerna vi pratar om.

Resultaten som frukter på ett träd

Jan: Den första tesen är att allt i livet, allt jag har och allt jag inte har, är ett resultat av något jag har tänkt, känt, gjort, eller inte tänkt, inte känt, inte gjort. Det är både och. Och vi har massor av resultat hela tiden. Att jag inte har borstat tänderna idag är ett resultat av att jag inte har borstat tänderna, som är ett resultat av att jag gick upp för sent innan vi skulle spela in. Och så vidare. Jag behöver inte lägga så mycket värdering i det.

Caroline: Nej, det är bara ett resultat. Du bara skrattar åt mig.

Jan: Bra. Ska vi gå vidare?

Caroline: Vi går vidare.

Jan: Han beskriver det också mycket som ett träd. På det här trädet, som är livet, finns en massa frukter, och alla de här frukterna är våra resultat. Sen är det så att ibland, när vi tittar på det här trädet och de här frukterna, så har vi åsikter kring dem. De är för få, eller för små, eller för stora, eller de smakar inte så som vi vill, eller de sitter för högt upp, eller för långt ner, eller de angrips av andra. Han tänker mycket som att resultaten är de här frukterna. Ska du läsa vad han skriver?

Caroline: Okej, är det engelskan här? If you want to change the fruits, you will first have to change the roots. If you want to change the visible, you must first change the invisible. Money is a result, wealth is a result.

Jan: Ja, det är samma som du läste innan. Hälsan är ett resultat och så vidare. Vad tänker du?

Caroline: Det är viktigt, eftersom det här är abstrakta begrepp vi pratar om. Vad som händer på insidan manifesteras på utsidan. Så man måste ändå på något vis prata om det så att det går att förstå.

Jan: Vad tänker du? För jag fattar inte vad du säger.

Caroline: Jo, han pratar om den här frukten. Om du är ett träd och du ger frukt, och du gillar inte den frukten, så måste du ändra på hur det ser ut där inne på rötterna, vad näringen tas upp och så. Det är bara ett sätt att prata om det på ett begripligt vis.

Resultatmodellen: från omedveten programmering till resultat

Jan: Då pratar han om sin resultatmodell. Det finns varianter — jag har sett på andra utbildningar vi har gått, olika modeller. Det första steget är att vi människor har det som han kallar omedveten programmering. I andra utbildningar, till exempel Balansekonomi, kallar vi det för trygg, eller det jag tror på, eller det som är sant för mig. Det är det man inte ens ifrågasätter. Det är en sanning.

Jan: Den här omedvetna programmeringen leder till de tankar vi har, som i sin tur leder till de känslor vi har, och känslorna leder till aktioner — att jag kan göra saker, eller inte göra saker. Och de i sin tur leder till resultat. Och sen är det dessutom så fiffigt att resultaten förstärker den här tron, den omedvetna programmeringen.

Jan: Om vi tar pengar som exempel: en omedveten programmering — och de här kommer ofta från när vi är små barn — kan vara att det inte finns tillräckligt med pengar, att det alltid är brist på pengar. Eller "pengar är runda, för de är gjorda för att rulla", eller "pengar växer inte på träd". Det är inte som att vi tänker att det är klart att det inte växer hundralappar på träd. Men känslomässigt, när det översätts till en känsla, blir det som att pengar är något obehagligt, för det finns inte tillräckligt, vi kommer bråka om det.

Caroline: Ja, att man har bråkat om det kanske. Det är oftast händelser, tycker jag, som sätter stora avtryck när man är mindre.

Jan: Precis. Om programmeringen är att det inte finns tillräckligt med pengar, så blir tankarna att det kanske inte finns tillräckligt för mig.

Caroline: Nej, precis. "Vi har inte råd", till exempel.

När bristen blir ett resultat som bekräftar sig själv

Jan: Som leder till känslan att det här är obehagligt att prata om. Vi pratar inte om pengar i vår familj, vilket gör att…

Caroline: Man kanske aldrig någonsin löneförhandlar då heller. Och så får man inte heller det som man egentligen skulle vilja ha. Eller hur?

Jan: Och då investerar man inte heller pengarna. Och investerar man inte, så förvärrs din pension, och då får du bara 40 % av din lön när du går i pension. Det finns massor. I Almedalen var det en föreläsning som hette "Pensionär idag — kattmat eller champagne?". Jag tycker det är en ganska illustrativ titel.

Caroline: Jo, men det finns pensionärer som har ätit kattmat.

Jan: Ja, jag vet. Det är inte någon höjdare.

Caroline: Nej, jag vet, och det är tragiskt.

Jan: Och då har man resultatet av att man inte har några pengar, som förstärker den tro man hade från början, den omedvetna programmeringen: jag är liksom… det finns inte tillräckligt med pengar. Och så snurrar man runt i den här cirkeln. Precis som det funkar åt andra hållet: pengar finns i överflöd, pengar är roligt. Då tänker man: gud vad roligt det är med pengar.

Caroline: Men kan man bara ändra då? Hur ändrar man sin omedvetna programmering? Jag vet inte om jag är före dig på dina slides nu, men man vill ju gå snabbt framåt här.

Det är aldrig kört — du kan hacka cirkeln var som helst

Jan: Nej, men det viktigaste just nu är att det aldrig är kört. Sen, återigen snillen spekulerar, men min upplevelse är att man kan ändra precis vad som helst i den här cirkeln. Det är lite olika hur enkelt man som person har att ändra i de olika delarna. För mig är det jättesvårt att ändra den omedvetna programmeringen. Jag är jättedålig på självreflektion och de här bitarna. Medan jag är ganska stark i görande, i aktioner.

Jan: Så ibland, om en person — du, eller Niklas Delmar, eller någon annan — säger till mig: du Jan, ifrågasätt inte, gör de här aktionerna, investera nu på Lysa, ha ingen åsikt om Lysa, bara just do it, så kommer jag göra det i alla fall som ett test. Om jag då investerar i Lysa och sen ser ett, två år senare att pengarna växer, då har jag fått ett annat resultat. Och när jag ser att det har gett ett annat resultat, då blir jag så här: nej, men då är det nog inte det jag tänkt. Då har jag huggit den på aktioner och resultat.

Caroline: Men du menar att man kan gå in på de olika ställena här. Man har sin tro, sina känslor, sina tankar. Människor som är duktiga på att styra sina tankar, de kan ändra redan där. "Det är klart att det är roligt med pengar", och sen känner de att det är roligt med pengar.

Jan: Ja, det handlar om att inte lura sig själv, men: det är kul med pengar, då gör jag det.

Caroline: Man kan hacka sig själv.

Jan: Så jag tror att man kan hacka den här cirkeln. Omedveten programmering leder till tankar, leder till känslor, leder till aktioner, leder till resultat, som leder tillbaka till omedveten programmering. Man kan hugga den precis var som helst. Och då är det bra om man har lite självkännedom, så man vet — som du då — att okej, jag har svårt att ändra mina tankar, jag måste in på resultatet eller görandet och hacka där först.

Att skatta sig själv och be om hjälp

Jan: Om jag skulle fråga mig själv: hur duktig är jag på en skala 1–10 att jobba på de här olika delarna? Aktioner, där är jag kanske 8 av 10. Men att jobba med mina känslor — jag är känslomässigt handikappad i många avseenden — där är jag kanske bara 2 av 10. Då kan jag jobba där, och det är därför jag åker på kurs och går i terapi och massa sånt.

Caroline: Du hackar där också, fast på ett annat sätt. Du gör det inte själv, du behöver hjälp.

Jan: Man behöver hjälp i allihop.

Caroline: Det behöver vi alla, någonstans i den här cirkeln.

Jan: Jag tror så här: man kan inte tänka en tanke man inte har tänkt förut själv. Vi klarar inte som människa att tänka en ny tanke. På workshopen brukar jag ibland säga: vänd dig till personen som sitter bredvid och berätta om en tanke du aldrig har tänkt förut. Folk skrattar. Det går ju inte. Så jag tror alltid att man behöver hjälp i allihop.

Jan: För om jag har den där icke-stöttande synen på pengar, så kommer jag inte ens googla upp att Lysa finns. Den aktionen blir inte tillgänglig för mig. Vi utgår bara från det här arkivskåpet, eller den här datorn. Jag kan bara ta hänsyn till de filerna jag har i mitt arkivskåp. Saknas det filer som jag inte är medveten om, då kommer det aldrig bli bra. Hänger du med?

Caroline: Ja, jag hänger med. Jag funderar samtidigt som du pratar.

Att se andras resultat och leta saknade filer

Caroline: Jag tycker att det är väldigt bra att man kan se att andra har andra resultat än man själv, och börjar fundera på varför det är så. Vad är det de gör som inte jag gör? För då inser man att man kanske saknar några filer i sitt arkivskåp. Och det är okej. Alla saknar filer i arkivskåpet i olika områden. Om man vill, så kan man göra något åt det. Leta rätt på de filerna, eller fråga någon som har dem: vad gör du som inte jag gör? Eller vad tänker du som inte jag tänker? Eller vad är det du inte gör som jag gör? För ofta tänker vi bara att det ska läggas till någonting. Men ibland kan det lika gärna vara att jag måste sluta göra någonting som inte gagnar mig.

Jan: Till exempel i mitt fall, återigen, glass gagnar inte min hälsa. Då räcker det inte att jag tittar på vad andra gör — "ja, men de tränar". Visst, då kan jag börja träna, men sitter jag med den här ovanan, så behöver jag sluta göra. Så det handlar lite om: vad ska jag börja göra, vad ska jag fortsätta göra? För ofta gör vi saker som är framgångsrika. Och vad ska jag sluta göra? Alla tre är lika viktiga, tänker jag.

Jan: Ska vi fortsätta? Ska du läsa nästa?

Tes: känslan vinner alltid över logiken

Caroline: Okej, här kommer — är det här en princip nu? When the subconscious mind must choose between deeply, deeply, deeply rooted emotions and logic, emotions will always win.

Jan: Ja, det vet vi ju. Vi är känsloorienterade varelser. Vi agerar väldigt mycket på känsla.

Caroline: Jag kan bara prata utifrån mig själv. Rädslor oftast, för min del. Jag hatar det.

Jan: Ja, säg någonting mer om det.

Caroline: Det kan vara — jag har en rädsla för att dö, till exempel. Och då är det en stark känsla som får mig att göra vissa saker i tillvaron.

Jan: Som vadå?

Caroline: Nej, men att göra min gröna smoothie varannan dag. Det kan vara allt möjligt.

Jan: Ja, men nu blir jag jättenyfiken, berätta mer.

Caroline: Du har det också rätt. Vad är det du vill veta?

Jan: Vad är det mer du gör för att du är rädd för att dö?

Caroline: Jag irriterar mig också på min rädsla för att dö. Så då försöker jag skriva av mig om den här rädslan och titta på den. Jag vet inte om det hjälper oss här i podden, att jag pratar om vad jag gör för att bli av med min rädsla för döden. Jag funderar jättemycket på den och vad som behövs i mitt liv för att jag ska sluta vara rädd för att dö. Vad behöver jag åstadkomma?

Jan: Precis, för det där är jätteroligt. För jag har inte den rädslan, faktiskt inte alls.

Caroline: Nej, du har inte det.

Jan: Jag är så här: dör jag imorgon, så är jag så här, fan, livet blev ju mycket bättre än vad jag trodde. Visst, det hade varit trist att inte få uppleva Freja och Elsa och massa roliga saker vi har framför oss. Men jag är bara så: okej, dör jag? Där kan jag vara så här fatalistisk.

Teslan på uppfarten: rädslan att bli sedd

Caroline: Men vad har du för någonting som driver dig känslomässigt?

Jan: Jag har massa pinsamheter i det här området. Det var ett återkommande tema där med bil.

Caroline: Du ville köpa en bil, ja.

Jan: Jag ville köpa en bil. Och sen var det mycket så här att jag ville ha en Tesla. Och sen insåg jag: varför vill jag ha den där Teslan? Och så hittade jag massa rationaliserande.

Caroline: Nu observerar du dina tankar.

Jan: Nej, först rationaliserar jag det.

Caroline: Jo, men du frågar: varför vill jag ha Teslan? Det är ju det bästa man kan göra, att fråga sig: varför vill jag det här?

Jan: Och då kommer det först en massa svar, de sköna svaren, de snygga svaren, de uttänkta svaren. Det är en teknikbil, den är elbil, det är miljövänligare, vi behöver en säkrare bil. Det som gör det så himla svårt att argumentera mot. Men med handen på hjärtat var en minst lika stor del — det var ju när vår kompis Carl-Johan var här med sin Tesla för 1,8 miljoner kr. Den stod på uppfarten, och sen hade vi en middag här med massa andra människor. Och alla sa: gud, vilken snygg bil du har på uppfarten. För alla utgick från att det var min bil. Och det kändes liksom nice. Och sen insåg jag: nej, det är det. Det är jobbigt det här.

Caroline: Jag tycker inte det är så jobbigt, för jag har fått syn på det.

Jan: Nej.

Caroline: Men grejen är att du har det där att du tycker att det är så härligt när andra validerar dig för något yttre. Och jag tycker att det är så lökigt. Jag har nog aldrig gått igång på att någon har sagt "gud vad duktig du är". Jag tycker bara det är jobbigt, lägg av.

Jan: Och det är din story.

Caroline: Ja, det är min story.

Att jaga en validering som sällan kommer

Jan: Och då inser jag att den där känslan, och då är jag villig och på väg att fatta ett beslut där jag ska köpa någonting för flera hundratusen kronor, för att jag har någon sån här: jag ska ställa den på uppfarten. Det kändes skönt ett tag när någon sa så.

Caroline: Hur ofta kommer någon och säger så, "gud, vilken snygg bil du har på din uppfart"? Det är inte ofta.

Jan: Till oss har det aldrig hänt.

Caroline: Nej, men också när den bilen stod här…

Jan: Ja, men när den bilen stod här var det flera stycken.

Caroline: Då måste man ju bjuda in folk hela tiden på middag för att de ska säga det. Det blir så absurt att få det här behovet tillfredsställt. För det kommer inte tillfredsställas så ofta. För 1,8 miljoner kr.

Jan: Så tack, Carl-Johan, för att du hjälpte mig att se det här.

Caroline: Ja, bra.

Jan: Ska vi fortsätta?

Caroline: Ja. Du vet att vi har typ trettio sådana här principer kvar.

Jan: Ja, men vi får dela upp det här i flera avsnitt. Jag vet inte om det här blir lite pratigt.

Caroline: Jo, men det får vara. Det är inre vi pratar. Vi kör. Får ni bara protestera och säga att nej, vi vill inte ha de resterande avsnitten. Skit i fler inspel, det räcker nu, kan vi inte gå tillbaka till sharpekvoterna?

Tes: rädsla, ilska och behovet av att bevisa sig

Jan: Då kommer nästa tes: If your motivation for acquiring money or success comes from a non-supportive root such as fear, anger or the need to prove yourself, your money will never bring you happiness. Skulle du säga att rädsla är en primär drivkraft för dig kring pengar?

Caroline: Ja, det är det. Absolut.

Jan: Säg någonting mer om det.

Caroline: Jag är rädd att inte ha pengar så att jag kan thriva, må bra, köpa bra mat, sova gott, ha varma kläder. Om jag skulle varit så fattig att jag inte kunde köpa skor som gör att jag kan vara varm på vintern, då skulle det vara så misärigt. Jag kan fatta att folk går med sina basketkängor på vintern, för det kanske inte är det som är jobbigt för dem. Men för mig är det så här: fy fan så misärigt. Och det är en rädsla. Att jag ska ha det så, att mina barn inte ska ha skor som är vattentäta. Åh, nej, fy fan. Och då skulle dagispersonalen märkt det, och det skulle också vara misärigt, för då skulle andra sett att jag var fattig. Ja, jag tänker mycket saker. Du skrattar! Vad skrattar du åt? Är det min reaktion när jag tänker på de kalla vinterskorna eller den tråkiga maten?

Att överleva eller att blomstra

Jan: Nej, jag tänker att vi hade för en halvtimme sedan ett samtal om att vi är primade för att överleva, och du bara: nej, vi är primade också för att vara lyckliga.

Caroline: Eller så tänker jag så här — nej, men det är bra, thrive. Det tror jag är en viktig faktor. Nu ska jag inte prata om saker jag inte vet, men jag skulle gissa att om jag hade levt för tiotusen år sedan, så skulle det ändå varit viktigt för mig med thriving. Att inte bara överleva, utan att visa min status, vara mätt, inte bara äta lite och överleva. Vara mätt, mina barn ska vara mätta. Även om det inte hade varit okej för en tjej att jaga harar, så tror jag att folk gör det ändå. För att det är viktigt. Vad heter det på svenska? Thrive.

Jan: Välmående.

Caroline: Inte bara överleva. Välmående. För det är också överlevnad nästa säsong. Mår jag bra nu, så klarar jag nästa säsong.

Jan: Det är roligt att du blir så engagerad.

Caroline: Ja, jag tänker mycket på sånt här.

Jan: Gör du det? Det visste jag inte. Det är roligt, för ibland framkommer det grejer i vår podd som vi inte pratar om i vår relation. Vi har varit tillsammans hur länge, Caroline?

Caroline: Sen 2003.

Jan: Men det är så, vissa grejer kommer inte upp förrän vi börjar prata om något angränsande till det.

Caroline: Jag tänker jättemycket på thriving, välmående. Inte bara överlevnad.

Verkligheten bakom overallen och skorna

Jan: Sen tänker jag faktiskt att det är tragiskt. Vi har vid något tillfälle gett pengar till Giving People, för att det har varit barn som inte har råd med den där overallen eller de där skorna.

Caroline: Ica-kasse på julen. Det ska man ha.

Jan: Ja. Så på sätt och vis…

Caroline: Jag blir ändå lite sorgsen. För oss är ju inte det där ett problem. Men jag vet att det är många som kämpar med den där overallen.

Jan: Jag tänkte på det när du sa det här med barnen. Shit, fan, vad jobbigt. Dagispersonalen sätter upp den där lappen: "Elsa behöver överdragsbyxor." Och så vet man: nej, men jag har inte råd att köpa överdragsbyxor. Och det är faktiskt en verklighet i Sverige.

Caroline: Ja, jag fattar att det är det. Och jag har respekt för att det är det. Men jag önskar med det här avsnittet att man kan bara — shit, jag kan ändra på det i mitt liv. Jag trodde det var kört. Jag kan ändra på det. Var ska jag börja någonstans?

Jan: Exakt. Nej, men absolut. Ja, det var ett litet sidospår.

Caroline: Men frågan kom från dig.

Trygghet är bara rädsla med ett snällare namn

Jan: De flesta är ju så här: jag vill ha, jag vill ha. Man utgår inte från att rädsla, att jag är en rädd person som går rädd i världen. För det är inte så vi upplever det. Men om man omformulerar frågan, istället för "är din primära drivkraft för att spara pengar rädsla, att du är en rädd hare?" — så kommer de flesta bara säga nej. Det kommer i alla fall vara betydligt färre än om jag skulle säga: skulle du säga att trygghet, att inte behöva oroa dig för pengar, är något som är viktigt för dig?

Caroline: Ja, det är ett annat sätt att säga det på.

Jan: Men det är precis samma sak. För om jag vill ha trygghet i mitt liv — varför vill jag ha trygghet? Jo, för att jag är rädd för någonting annat. Så den blir implicit. Och problemet här, det här pratar vi om i flera avsnitt, både avsnitt 24 med Moa Diseborn, som har varit min coach i många år och en god vän, och avsnitt 92 eller 94, "Besök i inre trädgården" — problemet blir att pengar inte löser det problemet. Om jag är en person som är rädd, så spelar mängden pengar ingen roll. Eller hur? Om vi tar dig som exempel här nu.

Caroline: Nej, det spelar inte roll.

Jan: Du reagerar ju ganska starkt på det där. Du säger: jag tänker mycket på det här, det är en rädsla. Och den rädslan är ju inte rationell. Vi kommer aldrig hamna i en situation där vi inte har råd med vinterskor till barnen eller mat på bordet.

Caroline: Nej, men rädslan försvinner ju inte. Det gör den inte, den kommer aldrig försvinna. Jag har barnbarn, den kommer ändå inte försvinna. Jag kommer ändå tänka: har de nu det de behöver?

Jan: Ja, precis.

Caroline: Jag hade inte behövt göra det, förmodligen, men ändå gör man det.

Pengar är en förstärkare, inte en lösning

Jan: Och det var det jag också upplevde. Det var därför jag började ta tag i det här med känslor. Har jag berättat det innan? Vi sparade, vi bodde i hyresrätt, vi var 27 år gamla, hade flera hundratusen sparat i buffert. Och rationellt insåg jag att det inte är något som kan hända i en hyresrätt, utan barn i vår relation, som ska kosta flera hundratusen. Och då insåg jag precis det som Moa också var inne på: att pengar inte är lösningen. Pengar är inte en lösning på ett problem. Pengar är bara en förstärkare.

Pengar är inte en lösning på ett problem. Pengar är bara en förstärkare.

Jan: Och tvärtom kan det till och med slå över, för får du pengar, så är du inte bara rädd för det där, utan dessutom rädd för att förlora de pengar du har. Jag vet inte om du känner igen det.

Caroline: Ja, så man kan samtidigt bli snål i alltihopa.

Jan: Jag tror inte man blir snål.

Caroline: Jo, jag hade nog kunnat, absolut.

Jan: Har du blivit snål?

Caroline: Jag är snål ibland, ja. Det är jag.

Jan: Berätta.

Caroline: Ja, men det är sånt du inte ser. Jag kan vara så här: nej, jag köper inte det här på Ica, för det är orimligt dyrt.

Jan: Vad är det som är orimligt dyrt på Ica?

Caroline: Det är lite pinsamt, men jag står och tittar på tomatpuré, så ser jag att någon är high end, och den vill jag ha, för det är ju thriving, välmående, och kanske ekologiskt, och jag får inte i mig gift och sånt.

Jan: Men då köper du hellre den giftiga, till mig och barnen?

Caroline: Nej, det gör jag inte, men det stör mig att den är dyr. Samtidigt köper jag den för att den är dyrare, för den signalerar kvalitet och välmående. Men jag kan slåss mot mina snålhetskänslor där.

Konflikten mellan att spara och att unna sig

Jan: Grejen är att vi människor vill ha allt det där fina, men vi vill inte betala för det.

Caroline: Men är du rädd för att vi ska bli av med de pengar vi har sparat?

Jan: Ja, det är jag. Och samtidigt vill jag thriva. Åh, ni hör konflikten.

Caroline: Ja, precis. Jag skulle vilja vara så att det är okej, vi har allt vi behöver, men ändå ständigt på jakt efter nya grejer som kan göra att vi blir bättre.

Jan: Ja, precis. Vi har diskuterat det här innan.

Caroline: Ja, absolut.

Jan: För dig som lyssnar, antalet bara sjunker efter det här, och så är det bara: de är ju inte kloka, de två där. Men nej, jag skojar. Jag tror att det är många av oss som har de här inre konflikterna.

Caroline: Ja, det tror jag också. Det är inte så lätt att se alltid om man inte börjar snacka om det.

Jan: Ska vi ta nästa? Hur många principer har vi tagit här nu? Är det fem?

Caroline: Ja, det här är lite pinsamt, men vi är på slide 17 av 57.

Jan: Så vi behöver dela upp det här i flera.

Caroline: Okej, så nästa princip är en fråga?

Vad är pengar för dig?

Jan: Nej, det är ingen fråga, det här var ett sidospår. När jag väl satt mig där, insåg jag: gud, det här är en ganska spännande fråga, som inte är helt självklar. Och frågan är: vad är pengar för dig?

Caroline: Jag tror den är olika för olika människor. För mig är det möjligheter.

Jan: Ja, säg någonting mer.

Caroline: Det öppnar så massa dörrar. Och dörrar stängs när jag inte har pengar.

Jan: Man skulle likväl kunna tänka så att det öppnas en massa möjligheter när du inte har pengar. Du måste tänka annorlunda, du måste göra annorlunda.

Caroline: Nej. När jag har pengar, då öppnas dörrar. För mig är det möjligheter. Vad är det för dig?

Jan: Jag blev inspirerad när jag skrev, så jag sprang in till dig och Freja igår kväll och frågade vad pengar är för er. Och ringde till mina kompisar, så bara: Niklas, vad är pengar för dig?

Caroline: Men du har fått olika svar?

Jan: Jag har fått jätteolika svar. Det var också en sån där: gud, det kan till och med vara så att i det där arkivskåpet, i den där datorn, så har vi en fil som heter pengar. Du har en fil som heter pengar, jag har en fil som heter pengar. Men de är fan inte lika.

Caroline: Nej.

Hans frus frihet mot hennes glädje

Jan: Han tar upp det i boken också, att han hade en diskussion med sin fru. För hans fru var pengar glädje, nöje, att unna sig, en god känsla, pleasure — det hade hon definierat det som. Och för honom var sparande frihet. Och han sa att det här gav upphov till enorma konflikter.

Caroline: Jo. Den ene vill spendera dem, och det är härligt, och den andre vill spara.

Jan: Ja, precis. Och så när han försöker spara, blir hans fru så här: du bara förnekar mig glädje i livet, du vill inte att jag ska vara lycklig. Förlåt att jag skrattar, men…

Caroline: Ja, visst.

Jan: Och tvärtom, när hon spenderade, var hon så här: du tar ifrån mig min frihet, du förstör vår frihet.

Caroline: Hur har de då kommit överens?

Jan: Genom att de är medvetna om sina beteenden. Det handlar inte om att ta ifrån någon annan något, utan man vill bara uppfylla sin egen härliga känsla.

Caroline: Ja.

Lägg problemet på bordet, inte i personen

Jan: Och vad han pratade om, hur de gjorde, var egentligen exakt samma råd som vi fick av parterapeuten. Kommer du ihåg att parterapeuten sa så här — du vet, när man går hos en duktig parterapeut, så är det inte en själv som är patienten, att det är något fel på mig eller något fel på dig. Utan det som det är fel på, det är vår relation, som inte funkar. Så det handlar om att plocka bort det från sig själv.

Caroline: Lägga ut det utanför sig själv och titta på det, menar du?

Jan: Exakt. Och ställa sig frågan: hur vill jag ha det, hur vill du ha det, och hur vill vi ha det? Så hur gör vi nu här med pengar i vår relation, om det är nöje för dig och frihet för mig? Hur kan vi få bägge? Hur kan vi göra så att du känner dig tillfredsställd och jag känner mig tillfredsställd, så att vi är på samma sida och kan prata dissocierat om det här problemet som ligger på bordet, istället för att få det att handla om dig eller om mig?

Caroline: Ja.

Jan: Att den ena är dum i huvudet, och skilsmässa.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Så för mig handlar pengar absolut om trygghet. Jag är rädsledriven. Det handlar om frihet, absolut. Det kan handla, apropå Teslan, självklart till någon nivå om status. Det handlar, som du är inne på, om möjligheter och glädje. Massor. Jag tror att det är massor av olika saker.

Ner i kaninhålet med "varför"

Jan: Jag tror att man behöver prata om det här. Och man blir inte superklar bara för att man har konstaterat att för mig är det möjligheter. Då börjar jag tänka: va, men vadå möjligheter, varför behöver jag ha det, varför är det så? Och då kommer jag tillbaka till att det är viktigt för mig att må bra. Varför är det viktigt för mig att må bra? Jo, för att då är det ändå överlevnad. Och välmående, thriving. Jo, men då är det ändå överlevnad till slut. Och en fuck you till resten, som inte ska komma och tro att de kan ta ifrån mig saker. Jag leder ändå mitt eget. Man kan fråga sig varför, ända ner i kaninhålet.

Caroline: Ja, visst.

Jan: Så varför behöver det vara trygghet för dig?

Caroline: Nej, men det handlar väl, precis som du säger, till syvende och sist om överlevnad. Att kunna hantera det som dyker upp.

Jan: Och då är pengar för mig typ som jokern i ett kortspel. Med jokern kan du fixa vilket annat kort som helst. Med pengar kan jag lösa många problem, inte alla, men många. Så för mig blir det som en resurs. Sen har jag faktiskt kopierat från kompisar. Vi har en kompis, Filip — för honom, när han tjänar pengar, är det ett spel, en mätbarhet. Han är så här: jag spelar miljardspelet. Så för mig är det ett sätt att se hur det går för mig. Och jag börjar mer och mer komma dit att mängden pengar inte spelar så himla stor roll. Vårt liv kommer inte se annorlunda ut. Utan det handlar mest som en kul grej, att se det — som vi också kommer prata om sen — vilket värde jag bidrar med till världen. Pengar är en bra mätbarhet på vilket värde andra människor upplever att jag skapar.

Caroline: För mig verkar det som att man kan ha de här grundläggande känslorna, att det är trygghet och överlevnad, och sen kan man lägga på de mer intellektuella faktorerna, som "pengar är".

Jan: Ja, men jag kan många gånger tycka att det är ännu mer intressant att dyka ner i de osnygga.

Caroline: Ja, det är alltid kul.

Övning: vad lärde du dig om pengar som barn?

Jan: Bra, då ska du få göra en övning här, älskling. Det här gjorde vi i Balansekonomi, ett utbildningsföretag där man jobbar med många av de här frågorna, skärningspunkten mellan ekonomi och hur du är själv. Jag håller ju kurser där vissa tillfällen. Men för många år sedan gjorde vi en övning: vad lärde du dig om pengar som barn? Du får gärna svara på det. Vad lärde din mamma, eller vad sa din mamma om pengar? Vad brukade din mamma säga?

Caroline: Jag vet inte om de sa så speciellt mycket, men jag minns det som att det är en brist.

Jan: Hur artar det sig?

Caroline: Det var någon gång det pratades om räkningar, kommer jag ihåg. Räkningar som skulle betalas. Att pengarna inte räckte.

Jan: Det handlar också om beteenden man har i sin familj.

Caroline: Mina föräldrar jobbade mycket. Och det kom i första hand. Det var viktigt att håva in.

Jan: Så pengar är viktigare.

Caroline: Men sen shoppades det. Det här är bara min upplevelse. Det konsumerades.

Jan: Så pengar är gjorda för att spenderas.

Caroline: Ja, men samtidigt förmodligen inte, eftersom det nog också sparades. Jag och mina systrar hittade någon sån här bankutdragning. Man skulle ha kontanter, så gick man till bankomaten och fick veta vad det var kvar på kontot. Och min syster såg att det var 100 000 kr på ett konto. Och jag var så här: va? Det hade jag inte fått med mig. Men det var ändå något jag alltid kommer ihåg sen: det ska inte bara konsumeras.

Jan: Hur var stämningen kring pengar?

Caroline: Ansträngd.

Rika människor är, fattiga människor är

Jan: Om du skulle… jag vet inte, jag ska nog inte utsätta dig för den. Men den här övningen kan man göra tyst, så vi behöver inte säga den högt. Man ska avsluta meningen: "Rika människor är." Den kan du få svar på, vad som dök upp först.

Caroline: "Rika människor är… härliga." Eller de har det härligt.

Jan: För mig kunde första gången giriga, snåla dyka upp.

Caroline: Känslan jag får är att de bryr sig inte så mycket. Laissez-faire.

Jan: Bra. För dig som lyssnar och inte tittar: hon gjorde en gest som att de bara sprider pengar omkring sig.

Caroline: Oansvariga, kanske.

Jan: Ja, kanske oansvariga. Och sen kan man också svara på frågan: "Fattiga människor är." Då kommer alla de här fördomarna. Och bilder. Man kan få bilder, känslor och bilder.

Jan: Vad lärde dina föräldrar, eller vuxna, dig om pengar utan att säga något? Vad lärde du dig av att titta på vuxna i området pengar?

Caroline: Man måste jobba för dem. Man måste göra.

Jan: Ser du? De kommer inte bara.

Caroline: Nej, man ska jobba hårt för sina pengar.

Jan: Vilket också blir så här: att investera pengar, alltså pengar som kommer som avkastning, då är de mindre värda, för dem har man ju inte jobbat för.

Caroline: Dem har man inte jobbat för, nej.

Sanningar som styr utan att vi märker det

Jan: Jag med. Vi har med oss en massa sådana här grejer kring sanningar. Och de får effekter. Om man skulle skrapa en triss och få 10 000 kr, så har man ju inte jobbat för dem.

Caroline: Lätt fånget, lätt förgånget.

Jan: Ja, då hade man shoppat upp dem.

Caroline: Jag vet inte. De hade försvunnit snabbt, kan jag säga, om man är driven av den sanningen som man är omedveten om.

Jan: Hur hade du gjort om du hade vunnit, så att man inte kan fånga den?

Caroline: Du, jag hade gått hem till dig och sagt: jag har vunnit 10 000 kr, kan du bara ta den här ett tag? Kan du ta den här trisslotten ett tag?

Jan: Varför det?

Caroline: För jag vill inte ha den förrän jag har fått ha den ett tag. För då lägger sig känslan av "wohoho". Då lägger sig den känslan. Och jag vet att jag inte kommer vara oansvarig med det.

Jan: Okej. För om du hade gått på den känslan, vad hade du gjort då?

Caroline: Jag vet inte. De hade använts upp.

Jan: Jaha. Gud, vad spännande.

Caroline: Och jag vill inte det. Jag förstår ju att thriving, välmående, kommer av att man inte använder upp alla resurser på en gång.

Jan: Spännande.

Jobba hårt för pengarna — och de nya filerna

Jan: För mig är det också mycket så här: man ska kämpa för pengar. Det lärde jag mig från att titta på mina föräldrar. Jag kommer ihåg att de jobbade på kvällar. Mamma kom till Sverige 80. De hade köpt hus och hade det svårt och skulle göra saker själva. Så de kämpade. Och det kan jag uppleva att jag fortfarande gör — man ska kämpa. Sen har jag lagt till några nya filer i min dator som heter "har ingen begränsning på inkomsten". Så jag kämpar, men jag tjänar tio gånger mer än vad de gjorde, på varje grej. Men den underliggande drivkraften är fortfarande också: jobba hårt för dina pengar. Och jag jobbar hårt.

Caroline: Du jobbar hårt, ja.

Jan: Vad är det mer? Jag har det här: pengar växer inte på träd. "Är jag gjord av pengar?" Det fick jag höra mycket, "tror du jag är gjord av pengar?", när vi var små.

Caroline: Jag vet inte heller, men jag har någon sån här känsla som dyker upp också för mig: nej, men investera och sånt, det är inte för oss, det är till för andra. Det är människor som gör det.

Jan: Ja, för det lärde jag mig inte förrän jag träffade Beas pappa.

Caroline: Din förra flickväns pappa.

Jan: Ja, som hade en helt annan attityd. Jag lärde mig inte investera förrän vi började hålla på med det. Spara, det förstod jag. Men investera visste jag inte. Jag hade ingen aning om vad investering var, ända upp i 25-årsåldern.

Caroline: Att unna sig var inte heller något man direkt gjorde. Man skulle, ja, trygghet.

Vi blir som våra föräldrar om vi inte aktar oss

Jan: Vi kommer prata om det sen också. Vi blir ju som våra föräldrar om vi inte pay attention. Om vi defaultar till det vi lärde oss när vi var barn, det vi lär oss som barn. För det tar minst energi.

Caroline: För det tar minst energi, ja. Man behöver inte bli som sina föräldrar. Det behöver man inte, utan man kan lägga till filer som man själv vill ha. Men det kräver, jag ska inte ljuga, ett arbete med sig själv. Att man börjar jobba med självkännedom och vilka sanningar det är som snurrar runt och styr en. Det kräver jobb. Man måste vara öppen för att man behöver hjälp med det.

Jan: Vet du vad? Jag tänker att vi rundar av det här avsnittet här. Kan du cliffhanga till nästa avsnitt? Vi har tagit de första principerna. Vi har ganska många kvar, vilket för mig är jätteroligt, för det är mycket spännande. Jag uppskattar det här utforskandet.

Caroline: Ja, jag gör också det. Det här samtalet.

Jan: Jag hoppas att du som lyssnar också uppskattar det. Och jag tänker, precis som vanligt, att du kan trycka på prenumerera om du ser det här på YouTube, i poddspelaren eller på Facebook.

Nästa gång: elfakturan och rimlighetsuppskattningar

Jan: Sen tänker jag förmodligen att vi gör så att nästa vecka släpper vi nästa del. Och sen har vi faktiskt också ett jättespännande avsnitt redan inspelat, som handlar om el, elabonnemang och elavtal.

Caroline: Elfakturor.

Jan: Elfakturor.

Caroline: Är det det det står på dem egentligen?

Jan: Ja, precis. Det där var ganska roligt. För jag upplever mig från tid till annan som normalbegåvad.

Caroline: Du tycker du är smart, Jan.

Jan: Ja, okej. Ibland tycker jag det. Men i alla fall, vi skrev faktiskt ut våra två fakturor. Titta, det här är min faktura från E.ON, det här är min faktura. Kan vi inte bara gå igenom den? Vi hade besök från Tibber, där vi kunde utforska tillsammans. Han hjälpte oss, berättade hur det var. Vi gick igenom elavgifter och elberedskapsavgift. Elcertifikat, vad är det för någonting?

Caroline: Ja, det där var också roligt.

Jan: Det är det här, hur inkompetent man kan vara i vissa områden. Till exempel när vi var på Tekniska högskolan, så sa de alltid till oss: du måste alltid vara inom rätt tiopotens. Innan du räknar fram ett svar, måste du veta: kommer det här bli mellan 100 och 1 000, eller blir det ungefär 100? För att ha en rimlighetsuppskattning.

Caroline: Ja, för att veta: har jag gjort rätt ungefär?

En liten fråga till dig som lyssnar

Jan: Och det var så himla roligt. Det här kan jag faktiskt skicka som en fråga till er. Elcertifikat — vad är en rimlig kostnad för ett elcertifikat? Är det 10–100 kr? Är det 1 000 kr om året?

Caroline: Och då behöver man veta vad elcertifikatet är?

Jan: Nej, men spontant, vad kostar ett elcertifikat? Då kan jag faktiskt underlätta lite. Är det mellan 0 och 100 kr? Är det mer än 100 kr? Eller är det typ 1–2 öre? Så fråga.

Jan: Annars tänker jag att i kommande avsnitt kommer vi prata mycket mer. Vi kommer prata om det här med medvetenhet, om regler för finansiell framgång, om en finansiell termometer, eller termostat. Vi kommer prata om de fyra stegen i processen som all rikedom bygger på, och så vidare. Så vi har mer att dra ur den här boken.

Caroline: Ja, och du som lyssnar och tittar, du får gärna ge en tumme upp. Secrets.

Jan: Ja, du får gärna ge en tumme upp om du tyckte att det här var intressant, eller om det är så här: kan ni inte bara gå tillbaka till sharpekvoterna och Morningstar-stjärnorna?

Caroline: Men Jan, vi har ju sagt att vi ska ta lite andra avsnitt, bryta av lite, så att vi inte bara har de där yttre verktygen.

Jan: Ja, det är sant. Så vi kommer inte återvända bara till sharpekvoter, vi får vara ärliga med det. Vi kommer fortsätta med det här något avsnitt till.

Caroline: Ja.

Jan: Ett fantastiskt stort tack för att du följer, för att du tittar, lyssnar och läser. Och framför allt också tack till dig som rekommenderar bloggen till andra. För det vet jag att det är många som har kommit och sagt: jag fick tips om bloggen av mina vänner. Vi är sjukt tacksamma för det. Så tack så mycket, och så ses vi nästa söndag igen.