Du kan inte både ha en ursäkt och ett resultat samtidigt

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Inledning och välkomnande
2. Inre principer kontra yttre principer
3. En inbjudan till tankespjärn
4. Repetition: resultat är orsak och verkan
5. Repetition: trädet, frukterna och roten
6. Repetition: drivkraften rädsla och vad pengar betyder
7. Principen om den finansiella termostaten
8. När termostaten förändras genom livet
9. Ingvar Kamprad och flera termostater
10. Vad är mycket pengar för dig?
11. Principen om medvetenhet
12. Att ge känslorna utrymme
13. Observationsjaget och att träna det
14. Prestationsmönstret: att kunna slå på och stänga av
15. Att resa sig efter att man trillat av hästen
16. Man behöver inte tro på allt hjärnan säger
17. Hjärnan skiljer inte på verklighet och föreställning
18. Vi är meningsskapande maskiner
19. Principen om att välja stödjande tankar
20. Filer för ekonomisk framgång
21. Principen om personligt ansvar
22. Allt som händer har med mig att göra
23. Maktlösheten i att inte ta ansvar
24. Personligt ansvar i relationer
25. När Jan inte klarade personalansvar
26. Att skylla på en ettåring
27. Framsätet eller baksätet
28. Principen om pengars betydelse
29. Vad döende människor önskar
30. Två arenor: där pengar funkar och inte
31. Losers talk och att springa när man är gravid
32. Tydlighet är snällhet
33. Coachen som speglar utan relation
34. Principen om att klaga gör dig till en skitmagnet
35. Skvaller och att attrahera det man pratar om
36. Du kan inte ha både ett resultat och en ursäkt
37. Att ta ansvar i stället för att skylla ifrån sig
38. Känslorna bakom att inte ta ansvar
39. Vinsterna med offerrollen
40. Att bygga ett helt liv på offerrollen
41. Att dela en tuff grej utan att vilja bli omhändertagen
42. Att medvetet bära offerkoftan en stund
43. Principen om bekväm kontra rik
44. För lite risk när man spelar för att inte förlora
45. Växt är förknippat med sorg
46. Principen om att veta vad man vill
47. Vision board måste paras med jobb
48. Prokrastinering och TED-talket om originals
49. Vill du autentiskt bli rik?
50. Vill jag autentiskt gå ner i vikt?
51. Smärta eller attraktiv bild som drivkraft
52. Att se små steg av framgång
53. Förebilder gör det möjligt
54. De ursäkter vi hittar på för att inte bli rika
55. Vilja, bestämma sig och åta sig
56. Att vara attraherad av the warrior way
57. Sammanfattning och avrundning

Inledning och välkomnande

Caroline: Nu hände det, och så kommer du, Jan, och säger: "Vad är det mest fantastiska med det här?" Och då kan jag vara så här: "Håll käften!"

Jan: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Idag är det dags för avsnitt 127, och det är en fortsättning på förra veckans avsnitt 126, som, hur ska man sammanfatta det, handlar om inre principer för rikedom.

Caroline: Ja. Och vi pratar ju om den här boken.

Jan: Precis, vi pratar om "Secrets of the Millionaire Mind" av T. Harv Eker.

Caroline: Ja, som är en amerikansk författare.

Jan: Läsare, coach, jobbar med personlig utveckling. Tanken är lite att vi i de här avsnitten kanske inte ska prata så mycket om de yttre principerna för rikedom, för att bli rik. Hur man investerar sina pengar, sådana verktyg.

Caroline: Ja, precis.

Jan: För det har vi haft ganska många avsnitt om på sistone. Allt från Andreas och Henrik som pratade om hur man blir en bättre aktiesparare, till Lysa, till Morningstar-stjärnor, till fondrobotar och sådant. Så jag tänkte att vi går abstrakt.

Caroline: Nja, inte abstrakt, men vi går till de andra värdena som är minst lika viktiga. De inre principerna.

Inre principer kontra yttre principer

Jan: Vad kan det vara då?

Caroline: Jo, men jag tänker mycket på det som att de yttre principerna, det är typ verktygen. Det jag gör utanför mig själv. Och de inre principerna är mer: vem är jag när jag använder de här verktygen? Jag som person.

Jan: Jag vill faktiskt rekommendera, att om du inte har lyssnat på förra veckans avsnitt, så börja hellre med det. Så att du börjar där och sen fortsätter till det här. Och det här är en diskussion utifrån, inte teserna som jag skrivit, utan teserna och principerna för ett rikt liv.

Det är lite som vi pratade om i förra avsnittet, att det handlar inte om att, när jag raljerade, att man bara har inre principer. För det är ofta människor som är så här: "Jag kan meditera mig till en miljon." Man går personlig utveckling, kurser, man läser The Secret och massa böcker av den typen. Man kan inte bara göra den sidan.

Caroline: Nej, precis som man lika lite kan göra bara fondsidan. För vad kan hända då? Vi pratade om det, att man kan skaffa sig ett rikt liv pengamässigt, men ändå inte känna sig nöjd.

Jan: Ja, precis. Är jag rädslodriven, så spelar det ingen roll hur mycket pengar jag har, för pengarna kommer inte lösa något av det. Pengar är bara en förstärkare.

Caroline: Precis. Lika lite, ja, men jag kan känna mig lycklig, jag är så harmonisk och jag är så närvarande, men jag har inte råd att äta lunch ute. Det är ju inte heller något rikt liv.

Jan: Då kanske man inte är lycklig längre, jag vet inte.

Caroline: Nej, men man har kanske en annan nivå, ja.

Magin händer när man tar det bästa från respektive värld, den inre och den yttre.

Jan: Jag försökte beskriva det förra veckan som ett venndiagram, där man har de här inre principerna och de yttre principerna, och magin händer när man tar det bästa från respektive värld.

En inbjudan till tankespjärn

Jan: Så det här avsnittet, som vi sa sist, är en inbjudan till tankespjärn. Det är inget som är sant eller falskt, rätt eller fel, bra eller dåligt, utan det här är verkligen en inbjudan till att tänka nya tankar. Därav det här ordet tankespjärn, som vår kompis Helena brukar säga: man tar avstamp i något man känner till, men sen skaver det lite, och sen poppar det, och så får man en ny insikt.

Caroline: Man behöver prata lite om det och kanske höra något nytt.

Jan: Ja, men syftet är egentligen att du ska få en möjlighet att levla. Men vi pratar inte sharpekvot, utan vi pratar levla i de inre principerna.

Vissa av de här principerna, vi sa ju sist att även om han är kanadensare, så är den väldigt generaliserande, provocerande, amerikansk. Så vi har ändå försvenskat den. Jag har tagit bort de värsta avarterna, tycker jag.

Caroline: Men det betyder också att det här är vår egen tolkning och våra egna upplevelser. Vi pratar ju mycket från våra egna upplevelser i förhållande till de här principerna.

Jan: Så det är inte så mycket utbildning på principen, utan du och jag. Jag frågar: vad tänker du kring det här? Och det här avsnittet är inget samarbete. Jag vet att han i boken säljer in sin utbildning, men vi har inte gått utbildningen, vi vet inte ens om den finns här i Sverige. Det här tycker jag bara är ett spännande avsnitt att prata om, där han sammanfattar de här inre principerna på ett bra sätt.

Mycket tack vare er på Patreon, som vi kan tacka för att alla avsnitt blir sponsrade. Vi behöver inte sitta här och säga "det här avsnittet är sponsrat av", utan det är tack vare den här communityn vi har på Patreon, där några av er läsare, följare och tittare sponsrar oss. I utbyte har vi digitala fika tillsammans, vi har veckans ett-rikare-liv-fråga, vi har lite extra tips och sådant. Vi har ganska roligt.

Caroline: Jag har roligt på Patreon, jag är en av dem som är med där också. Vi har roligt.

Repetition: resultat är orsak och verkan

Jan: Bra. För att köra igång gör vi en kort repetition av det vi pratade om i förra avsnittet. Allt vi har i livet är ett resultat. Vår ekonomiska situation är ett resultat av saker vi har gjort och saker vi inte har gjort, saker vi har tänkt och saker vi inte har tänkt. Och det gäller alla områden: pengar, hälsa, karriär, relationer, allt. Vi pratade mycket om att det är orsak och verkan, att ett resultat är en följd av de här sakerna jag har gjort eller inte gjort.

Vi använder mycket metaforen med en dator eller ett arkivskåp, där vi har filer. Och vi fattar beslut utifrån de här filerna. Det kan till och med vara så att du har en dator med filer om pengar, jag har också en dator med filer om pengar. Men bara för att vi har varsin...

Caroline: Det är olika filer i dem.

Jan: Exakt.

Caroline: Det står olika saker, och det kan skapa friktion.

Jan: Sen pratar vi också om att alla resultat vi har i den yttre världen är en spegling av den inre, det vill säga av de känslor jag har haft, de tankar jag har haft. Det kan vara väldigt provocerande, men det finns ingen värdering i det.

Caroline: Nej.

Jan: Det är därför jag säger att det här avsnittet är en inbjudan att utforska tillsammans. Som du märkte i förra avsnittet har vi inte koll på alla grejerna. Särskilt nu, till exempel här när vi pratar om inre världen, känslor, tankar. Det mentala tycker jag ändå att jag har bra koll på. Känslor har jag mindre koll på, och spiritualitet, typ noll koll på. Du har säkert något.

Caroline: Nja, inte så mycket. Jag skulle inte kunna beskriva vad skillnaden på den mentala världen och den spirituella världen är.

Jan: Nej. Men det får vi kanske ta. Vi kan utforska det sen.

Repetition: trädet, frukterna och roten

Jan: Vi använder också metaforen med trädet, att vi har frukter, trädet är som att...

Caroline: Trädet är du.

Jan: Ja, och på det här trädet finns det massa frukter, massa resultat. Ibland när vi tittar på de här frukterna tycker vi att vissa är för små, vissa är för stora, de är för högt upp, de smakar illa, de är ruttna. Vi har massa åsikter. Och då var hans tes: du kan inte ändra på frukterna, du måste ändra på fröet, du måste ändra på roten.

Caroline: Vilken jord är det här planterat i?

Jan: Det låter väldigt abstrakt, men vi kommer göra det begripligt så småningom.

Caroline: Ja, men det här är ju en repetition.

Jan: Ja, men vi kommer ändå...

Caroline: Beröra det.

Jan: Ja, och ta exempel och så.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Sen pratade vi också mycket om det här, att alla våra resultat skapas. Först har vi de här omedvetna mönstren, eller den omedvetna programmeringen, som leder till våra tankar. Våra tankar leder till våra känslor, våra känslor leder till handlingar, och våra handlingar leder till resultat, som bekräftar våra omedvetna sanningar. Och vi konstaterade också att känslor nästan alltid vinner över tankar. Vad tänker du? Behöver vi säga något mer om de här känslorna?

Caroline: Nej, det här är mest en repetition.

Jan: Det är därför jag börjar på avsnitt 126 och kommer tillbaka. Det här är för dig som det har gått en vecka för. Vad var det vi pratade om sist? Jo, det var de här sakerna.

Repetition: drivkraften rädsla och vad pengar betyder

Jan: Sen pratar vi de sista två grejerna. Vad är drivkrafterna? För många av oss är det rädsla. Vad kan det vara för rädsla? Jo, vi sa att om man frågar folk "vad är din primära drivkraft kring pengar?", så är det få som säger att de är rädda. Men om vi formulerar om frågan: hur många av er, eller kan det vara så att din primära drivkraft är att få en trygghet, att du inte behöver oroa dig för pengar, att känna att pengarna räcker till? Det är ju samma sak. Det är en rädsla.

Problemet med att ha en drivkraft i rädsla, det var det jag beskrev. När jag var student tänkte jag: "Ja, men om jag bara har 20 000 på kontot i buffert, då kommer allt bli bra." Sen hade jag 20 000, och då var det: "Nej, men när jag har 50 000, då är allt bra." Och sen när det blir 100 000. Då insåg jag efter ett tag att det inte är pengarna. Rädslan kommer vara kvar, tvärtom blir ju rädslan, det sjuka, att den blir större.

Caroline: För sen var det dessutom att du blev rädd för att förlora de pengarna som vi hade sparat och investerat ihop.

Jan: Och sen pratade vi om det sista, som var: vad är pengar? Vad har vi lärt oss kring pengar? Vi beskrev hans exempel, där pengar för hans fru var nöje, njutning, pleasure, och för honom var pengar frihet.

Caroline: För författaren.

Jan: Och så berättade han om konflikten de hade när hon spenderade pengar. Då var han så här: "Du tar ifrån mig all min frihet." Och när han ville spara för att få frihet var hon så här: "Ja, men du unnar mig ingenting, du vill inte att jag ska njuta i livet." Det var just det här att vi hade olika filer.

Så det var sammanfattningen. Jag tänker att vi kör igång med det här avsnittet.

Caroline: Med det här avsnittet, ja.

Jan: Du verkar sitta på något. Är det okej?

Caroline: Ja, ja, det är okej. Nej, det är ingenting. Jag är bara hungrig. Det börjar närma sig lunch.

Jan: Ja, men vi kör på.

Principen om den finansiella termostaten

Jan: Ska du läsa nästa princip?

Caroline: "The only way to permanently change the temperature in a room is to reset the thermostat. In the same way, the only way to change your level of financial success, permanently, is to reset your financial thermostat." Det låter ju som att man kan greppa det, men ändå inte på något vis. Vad är det för termostat?

Jan: För det första inser jag att jag först tänkte på termometer, men sen inser jag, nej, termostat använder vi inte så mycket i Sverige, upplever jag. Men termostat, okej, det är som vår värmepanna, vi ställer in den på 21 grader. Vi ställer in elementen på att det ska vara 21 grader i rummet.

Caroline: Ja, precis. Och då reglerar den elementen efter det.

Jan: Ja, och temperaturen. Sen har vi en termostat som mäter: vad är temperaturen i rummet, ska det vara mer eller mindre?

Caroline: Ja, så att den kan hålla på och styra det.

Jan: Ja, precis. Och då är metaforen att vi har vår finansiella termostat, inställd på en viss nivå av inkomster, en viss nivå av vad vi tycker är mycket pengar eller lite pengar. Ibland får vi ett arv, då ökar temperaturen, men sen efter ett tag går den tillbaka, för då slår elementen av och så blir det kallare, och sen blir det den temperatur man har satt. Eller hur? Ibland blir det kallare, att vi gör av med mer pengar, och då blir det: "Shit, vad jobbigt, jag har inga pengar, jag måste jobba ihop", och så sparar man, drar in, och sen är man tillbaka på sin normala nivå.

Caroline: Ja, och då känns det som att man, inte att man har för mycket pengar, men man känner sig...

Jan: Man är okej, man är comfortable.

När termostaten förändras genom livet

Jan: Jag har tänkt på det här med den finansiella termostaten faktiskt ett par gånger i mitt liv. Jag kommer ihåg när vi var studenter, då var 20 000 sjukt mycket pengar. Det var typ 2,5 månaders studiemedel. Det var så mycket pengar. Idag upplever jag inte 20 000 som särskilt mycket pengar. Våra portföljer varierar på en dag med långt mer pengar än 20 000. Så idag kan jag uppleva att den nivå som jag när jag var student tyckte var 20 000, idag kanske jag tycker är 100 000.

Caroline: Att förlora 20 000 idag, ja, det är en dålig dag på börsen. Medan att förlora 20 000 som student, det hade varit en katastrof. Medan idag är det så här: "Shit, du vet, 100 000 bara", det är mycket pengar.

Jan: Ja, så termostaten har förändrats för dig.

Caroline: Ja.

Jan: Och då säger han också, och nu pratar jag om det som inkomst, till exempel lön. Samma sak. När man är student och får första lönen, 25 000 i månaden, det är sjukt mycket pengar. Och sen är man kanske idag så här: om jag hade fått ett löneförslag på 25 000, då hade jag bara tänkt: "Hallå, det här funkar inte." Det är under min termostat.

Caroline: Under din termostat, ja.

Ingvar Kamprad och flera termostater

Jan: Men det hade inte funkat. Och den här termostaten anpassar sig.

Caroline: Men jag tänker på sådana här personer som är superrika. Vi kan ta Ingvar Kamprad. Han verkar ju ha en termostat som sa: så lite som möjligt av din förmögenhet ska användas till bilköp och sådana saker.

Jan: Fast vet du vad jag tror för honom? Nu vet jag inte, det hittar jag på, jag bara reflekterar kring det. Vad tror du?

Caroline: Nej, men med Ingvar Kamprad, vi känner ju jättemycket folk som jobbar på Ikea, och det var många som sa att det handlar mycket om varumärket. Det är svårt att säga "ni får inte åka första klass på tåget, för det kostar 80 kronor mer", och sen köra en Rolls-Royce eller komma med dyra märken. Det hade ju blivit en dissonans, eller diskrepans. Så nej, man vet inte med honom. Men det finns ju säkert sådana som har samlat mycket pengar under livet, och sen ändå är kvar i att det inte kostar så mycket.

Jan: Och det tycker jag är superintressant. Det har inte så mycket med pengarna att göra, precis som vi sa innan. Men jag tror att det kan handla om de här rädslorna. Om jag ska ta det ur termostat-perspektivet, så tror jag att vi inte bara har en finansiell termostat, utan vi har kanske en på området förmögenhet. Vad är mycket pengar på kontot? Vi har en annan finansiell termostat för ersättning för min arbetsinsats, eller lön. Vi har en finansiell termostat, förstår du att vi har många sådana?

Caroline: Ja, för vissa pengar räknar man inte längre med. De finns inte i den vanliga budgettermostaten, som man använder för daglig användning. De ligger ju på ett konto någonstans och investeras.

Jan: Ja, precis. Till exempel i början, för många år sedan, då tittade man alltid på restaurang: vad kostar det innan man beställde det? Det gör jag inte lika mycket idag. Jag var i och för sig nu med Charlie på restaurang, och då var det 450 spänn för en T-benstek. "Nej, det är lite för mycket." Men annars brukar jag inte kolla på vad det kostar. Så det är också en förändring i den finansiella termostaten.

Vad är mycket pengar för dig?

Jan: I alla fall, poängen här är att börja fundera och utforska. Vad är min finansiella termostat inställd på? Och har du varit med om att den har förändrats?

Caroline: Precis, ja.

Jan: Så hur är den för dig? Vad är mycket pengar för dig?

Caroline: Ja. Jag vet inte. Den har definitivt förändrats, för jag kan köpa dyra kläder. Men jag kan ändå cringa lite när jag gör det. Och så tänker jag att det inte kommer hända igen på tio år. Den har förändrats, men inte så att jag tycker att 20 000 är lite pengar. Det tycker jag nog inte.

Jan: Nej, men jag tror att det här också kan vara lite provocerande nu, så nu sticker jag ut hakan lite. Till exempel, på mitt första jobb hade jag 20 000 i månaden efter studierna. Idag hade jag inte gått in på ett jobb under 40 000. Det finns inte på världskartan för mig. Där upplever jag, och jag fattar att det är långt över den svenska medellönen, men jag vill bara illustrera att just det här, vad den finansiella termostaten är inställd på, har stor betydelse.

För om jag har det resonemanget, så kommer det med en massa krav. Jag kan ju inte gå in på Ica och säga: "Jag vill sitta i kassan och få 40 000." För där motsvarar inte värdet den tjänsten. Så det kommer med att jag måste kunna skapa högt värde. Jag vill bara kasta ljus på att den finansiella termostaten bestämmer väldigt mycket i ens liv.

Caroline: Bra, jag tänker att det inte är så mycket mer att säga om den, utan vi fortsätter.

Principen om medvetenhet

Caroline: Ska du ta nästa? Nästa princip lyder så här: "Consciousness is observing your thoughts and actions, so that you can live from true choice in the present moment, rather than being run by programming from the past." Det han säger är att medvetandegöra sina tankar och vad man sysslar med, sina handlingar, så att man kan göra ett val, istället för att gå på automatik.

Jan: När jag läser den här, så tänker jag två saker. Jag har använt den här appen Headspace, meditationsappen, och där fanns en animation som jag älskar. Man stod framför en motorväg, och på den här motorvägen åkte det massa lastbilar med känslor. Glad, ledsen, arg, irriterad, lycklig. Och sen såg man sig själv springa, vissa känslor jagade man. Glad och lycklig-lastbilen, den ville man: "Hallå, stanna!" Och sen kom lastbilen med arg känsla, och den ville man bara ha bort. "Det vill jag inte ha i mitt liv."

Tricket i den här animationen var att man skulle gå och sätta sig på en bänk, och bara titta på de här lastbilarna som körde runt på vägen i huvudet. "Okej, oj, vad spännande, nu blir jag arg, nu blir jag irriterad, nu blir jag trött." Alla känslorna har samma värde.

Caroline: Och tankar. Varför tänkte jag så? Varför reagerade jag så?

Jan: Kommer du ihåg när vi var i London på kurs? Då sa kursledaren: när du blir trött eller irriterad eller börjar zona ut, då är det dags att pay attention, att vara observant. För då är det något som du inte gillar, eller som din hjärna försöker försvara sig mot. Det tar jättemycket energi för den. Man kan till och med somna.

Caroline: Ja, precis.

Att ge känslorna utrymme

Caroline: Men jag tänkte också på det du sa om känslorna. Jag såg en film som heter "Call Me By Your Name".

Jan: Okej.

Caroline: Som är en fin kärleksfilm. Det är en scen där två killar sitter och pratar. Den ena är pappa och den andra är son. Och pappan säger, för sonen är ledsen, att det du har varit med om nu, det måste du vara i nu. För om du tar bort de här känslorna och bara vill komma förbi det här ögonblicket av sorg, då kommer du ha mindre och mindre att erbjuda dina framtida partners. För ditt utrymme för känslor kommer bli mindre och mindre. Så om man inte låter den här sorgen och ilskan få det utrymme de vill ta, så kommer inte heller de andra känslorna man kanske vill uppleva, som eufori och lycka och glädje, att få så mycket utrymme. Man har mindre och mindre att både erbjuda sig själv och andra människor efterhand.

Och jag bara... ja, det var så jävla bra förklarat. För den här tonårige pojken.

Jan: Jag tänker jättemycket på det, för jag är ju expert på att stänga av känslor och ha ett ganska litet spann. Men jag upplever att du har ett ganska stort spann.

Caroline: Ja, men vet du, det är roligt att du säger att jag har ett stort spann, för jag stänger också av känslor för att kunna gå vidare i det jag måste göra under dagen. Och det trodde jag inte att jag höll på med. Men det gör jag. Och nu försöker jag att inte göra det.

Jan: Ja, precis.

Känslor är information. De försöker berätta något för oss.

Caroline: Det är som Hulda-Birna, en av våra vänner, säger: känslor är information.

Jan: Det är information. De försöker berätta något för oss.

Caroline: Absolut. De försöker berätta något för oss, ja.

Observationsjaget och att träna det

Jan: Och det kan man observera. Det kräver lite träning, tycker jag. Men efter ett tag kan man bli nyfiken. Man kan känna hur man blir nyfiken på vad det är som pågår när man blir förbannad. Eller: varför är jag så glad nu? Att man har ett observationsjag som inte har funnits innan.

Caroline: Så man ska inte vara ledsen om man känner att det där inte är för mig, att jag aldrig skulle kunna göra det. Det är bara träning.

Jan: Och det behöver inte se ut som att man sitter i någon yogaställning. Det här kan man göra på en promenad. Jag brukar sitta i soffan och titta ut genom fönstret. Det kan hända när som helst.

Det här har man också visat med forskning, neurologisk forskning. Att om vi är i stress, eller inte har tillgång till det här observanta jaget, då blir vi som våra föräldrar. Och det handlar egentligen inte om att vi blir som våra föräldrar, utan att vi faller tillbaka till de mönster vi lärde oss som barn.

Caroline: Ja, och vissa är bra och tjänar en, men andra gör inte det.

Prestationsmönstret: att kunna slå på och stänga av

Jan: Och det är ofta två sidor. Jag har ju haft det här att prestation ger kärlek. Det är ett sådant mönster jag trillar in i jätteofta. Det betyder att jag gör sjukt mycket grejer. Det har skapat jättemycket resultat, bloggen och vår ekonomi och så vidare. Men det har också vissa sådana...

Caroline: Att stänga av är ju viktigare. Det kostar dig också.

Jan: Det kostar mig också. Så det är också därför jag tycker det är så himla spännande, att med vissa beteenden handlar det inte om att beteendet är bra eller dåligt. Det handlar om: kan jag sätta på eller kan jag stänga av? Kan jag köra prestationsprogrammet nu? Perfekt, det kommer skapa massa resultat. Men jag måste kunna stänga av det sen också, för att kunna hänga med dig och med barnen. Och där är jag olika framgångsrik, kan man säga.

Caroline: Ja.

Jan: I andra utbildningar har vi också pratat om det här med att man är tennsoldat. När jag är stressad, när jag inte tänker, då blir jag som en tennsoldat. För då bara marscherar jag och gör som samhället tycker jag ska göra. Eller som media tycker jag ska göra. Eller som Facebook tycker att jag ska göra. Det är det tråkigaste som finns, tycker jag, när jag går in i ett sådant beteende. Jag är stressad, jag undviker konflikt.

Caroline: Eller skapar konflikt, älskling.

Jan: Ja, eller skapar konflikt.

Caroline: Det kan också vara både och, Jan. För då vill jag undvika att någon tycker något om mig, och då går jag in i det här tennsoldatsbeteendet.

Att resa sig efter att man trillat av hästen

Jan: Ja, precis. Och tricket är också, jag tror inte man kan träna på att inte hamna i tennsoldatsbeteendet. Tricket är snarare: när jag trillar dit, hur lång tid tar det innan jag reser mig och kommer ur det igen? Det handlar inte om att träna på att inte trilla av. Det handlar om att träna på, när jag trillat av hästen, hur snabbt kommer jag upp igen?

Caroline: Att se att man har trillat av hästen.

Jan: Och sen var det faktiskt en, det var inte Harv Eker, han citerade någon, nu vet jag inte vem det är. Ska du läsa den?

Caroline: Okej. "No thought lives in your head rent free. It is either an investment or a cost, empowering or disempowering."

Jan: Så han säger att ingen tanke lever i ditt huvud gratis.

Caroline: Ja, på ett eller annat sätt.

Jan: Det är antingen så att man investerar, eller... vad står det?

Caroline: It's either an investment or a cost. Eller en kostnad. De tankar du har, antingen bidrar de till dig, det är en investering som du får avkastning på, eller så är det något som kostar dig. Energi eller glädje eller något.

Jan: Antingen är det en tanke eller en känsla som gör dig kraftfull, eller så är det en tanke eller en känsla som gör att du förlorar din kraft. Ingen tanke är utan konsekvens på det sättet. Jag tyckte det var ganska spännande.

Man behöver inte tro på allt hjärnan säger

Jan: Men vänta lite här nu. Det här har vi nog pratat ganska mycket om, på ett annat plan också. Vad tänker du kring det, att dina tankar kan kosta dig eller vara en investering? Vad skulle det kunna vara?

Caroline: Jag tror att det handlar om att jag inte behöver tro på allt som min hjärna säger.

Jan: Nej, precis ja.

Caroline: För det tänker jag är nästa nivå. Man behöver inte tro på allt den säger. Den kan säga att det här är en jävligt dålig situation jag är i nu. Men så finns det en kinesisk historia om en man som bor på landet med sin familj. Och så blir det krig. Och hans son har brutit benet. Alla säger: "Gud, vad synd att din son har brutit benet." Men han blir inte inkallad, för han kan inte vara med i kriget. Och mannen är bara: "Ja, vi får se vad som är synd och vad som inte är synd." Man kan vara i en jättedålig situation, kan man tycka.

Jan: Det här är ju att levla den diskussionen. Vilka tankar är det som kostar mig och vilka kostar inte? För alla situationer kan vara en sådan möjlighet.

Caroline: Och när vi insåg det var det som att en helt ny värld öppnade sig. Men det var inte som att vi kunde praktisera det på en gång. Men det var ändå som att man bara: wow. Det var som att hjärnan växte utanför sina väggar.

Jan: Det var tankespjärn.

Hjärnan skiljer inte på verklighet och föreställning

Caroline: Ja.

Jan: Nej, men jag tänker att det är två saker. Det ena är att det inte är sant. Hjärnan, det finns ju så mycket undersökningar som visar det, hjärnan kan inte skilja på verklighet och vad den tror. Det klassiska exemplet är: om du tror att det är en orm som kryper över din fot, eller det faktiskt är en orm som kryper över din fot, de facto kommer hjärnan reagera exakt likadant. Då kan jag lika gärna träna på att välja andra tankar, som: "Nej, men det är inte sant, jag vill tänka så här istället."

Och det andra är som jag upplever att du är inne på, vilken betydelse jag lägger i saker. Normalt är det så att något händer, pang, och så tolkar jag omedelbart. "Gud, vad trist att han bröt benet, vad dåligt." "Hon svarar inte i telefon, hon vill inte prata med mig."

När skiten har träffat fläkten, ställ frågan: vad är det mest fantastiska med det här?

Caroline: Nu hände det, och så kommer du, Jan, och säger: "Vad är det mest fantastiska med det här?" Och då kan jag vara så: "Håll käften!"

Jan: Men sen är jag bara: "Ja, vad är det mest fantastiska?" När skiten har träffat fläkten, så är det en sådan briljant fråga att ställa sig själv. Eller ställa till någon annan, så någon har fått sparken: "Ja, men grattis, vad är det mest fantastiska med att få sparken?" Du får gärna skifta fokus. Och det kan vara en supermöjlighet som man inte har tänkt på.

Caroline: Ja, och det finns så många ordspråk och så många klyschor. Du vet, när en dörr stängs så är vi så upptagna med att titta på den dörren som har stängts, istället för att se alla de som har öppnats. Ja, det är lite klyschigt, men det stämmer.

Jan: Ja, det är en klyscha av en anledning.

Vi är meningsskapande maskiner

Jan: Jag kommer ihåg också när vi var på den där kursen i London. Då sa de mycket: "We are meaning-making machines." Något händer, pang, och vart lägger vi en mening i det? Och det är oftast inte till vår fördel.

Caroline: Nej.

Jan: Och det där är ju, vissa kallar det för hjärntvätt. Och jag är så här: ja, det är klart att det är en hjärntvätt, att man ändrar betydelse på något. Men det kan skapa jättemycket frihet om det är en stärkande sak. Det var så till exempel när jag förlorade pengar då, 2000, i IT-bubblan, när jag förlorade pengar 2008. Då hade jag någon som var så här: "Ja, men grattis, Jan. Du vet att när en person med erfarenhet träffar en person med pengar, så händer alltid samma sak: personen med pengar får erfarenhet och personen med erfarenhet får pengar. Så vad har du lärt dig för erfarenhet från det här?"

Och det är liksom att skifta tankesätt, istället för att jag var så här: "Fan, vad dålig jag är, jag har förlorat massa pengar, det kommer vara kört för mig i livet." Så kunde jag plötsligt börja leta efter: vad är det jag har lärt mig? Och jag hade inte varit här idag om jag inte hade lärt mig det jag lärde mig då.

Caroline: Nej, och det är också synd om man inte tar de lärdomarna med sig och tänker så.

Jan: Det var bara en lärdom.

Caroline: Men det jag också tänker är att man får lov att vara en ledare istället för ett offer.

Jan: Vi kommer prata om det.

Principen om att välja stödjande tankar

Jan: Jag tänker att vi tar nästa princip: "You can choose to think in ways that will support you in your happiness and success, instead of ways that don't." Det är väl egentligen det vi har pratat om nu. Och det är lite också det vi sa förra avsnittet. Vi kan bara fatta beslut utifrån de filer vi har i vår dator. Ibland är det så att bara för att jag fattar det bästa beslutet med de filer jag har, så betyder inte det att det är det bästa beslutet. Ibland behöver jag input utifrån. Och det här är anledningen till att jag till exempel alltid haft en coach. För att ha någon som kan spegla det här, som säger: "Nej, men grattis då, skit i det, vad är det mest fantastiska som händer nu?"

Bra, jag tror egentligen att det handlar om att börja tänka på de här tankarna och känslorna som de mappar jag har i mitt liv. Och egentligen det vi gör nu i det här avsnittet, är att vi kommer med massa förslag på nya mappar du kan lägga in.

Caroline: Ja, men samtidigt, var noga med att det är vissa mappar som behöver få vara kvar. Man ska inte byta ut vissa känslor för att de inte får lov att vara där. Men det behöver inte ens vara känslor. Jag tänker kanske, om du tar Lyxfällan. Du tänker mappar som är tankar.

Filer för ekonomisk framgång

Jan: Ja, men jag tänker till exempel som Lyxfällan. Då är det många av oss som har mappen "köp inte saker du redan är i skuld på, på kredit".

Caroline: Ja, absolut. Det är många av oss som har den filen.

Jan: Men om du tittar på dem i Lyxfällan, de har uppenbarligen inte den filen.

Caroline: Och det skulle hjälpa att ha den kanske?

Jan: Ja, precis. De saknar det här sökresultatet i datorn. "Köp inte grejer när du redan har flera hundratusen i skuld." "Sitt inte och rök, köp cigarettpaket och klaga på att du inte kan ge barnen möjlighet att gå på fotbollsskola." Och då finns det vissa människor som har en fantastisk uppsättning filer för till exempel ekonomisk framgång. Och då är ju den spännande utforskningen, tänker jag: utifrån de filer jag har i min dator, tar de mig dit jag vill?

Caroline: Tror du inte det kan vara svårt också, om man inte har de resultat man vill ha, att veta vilka filer jag saknar nu då?

Jan: Ja, fast vet du vad, jag tror inte man tänker på vilka filer som saknas.

Caroline: Nej, men nu när man sitter här och lyssnar på den här podden, eller tittar på YouTube, så slår tanken mig: saknar jag nu något här? Men vet du vad, jag har filer som jag skulle kunna lägga in.

Jan: Jo, men det är så här, alla utgår från ett ja. Och sen tänker jag precis som du var inne på, att vissa saker ska jag börja göra, filer jag saknar, vissa filer funkar skitbra, de ska jag fortsätta med, och sen har jag vissa filer som funkar dåligt, de borde jag bara plocka bort.

Principen om personligt ansvar

Jan: Och jag tror egentligen att en ledtråd kommer här i nästa princip, för att börja identifiera det. Den principen lyder så här: "Do I create my life, or does life happen to me?" Och då börjar vi komma in på det här med personligt ansvar. Och jag gillar det här så himla mycket. Sitter jag i förarsätet i mitt liv, i bilen i mitt liv, eller sitter jag i baksätet?

Om man börjar nysta i det, så tycker jag det är spännande. Jag träffar människor som, eller står på Ica i kön, folk som köper trisslott. Och då tänker jag direkt, och nu generaliserar jag naturligtvis, det är inte så för alla, men jag upplever att om man köper lotter som en strategi, då är man i att livet händer mig. Och om livet är snällt, om Gud är snäll eller om jag har tur, så kommer jag få de där miljonerna på lotto. Eller hur? Medan sen har vi, till exempel jag själv, jag köper aldrig några lotter.

Caroline: Kan du inte vinna heller?

Jan: Nej, jag kan inte vinna heller. Förutom när vi har julklappsspelet, för det är sjukt roligt att köpa lotter i julklappsspelet. Ni vet, man ska välja och skicka runt. Folk blir helt galna när det kommer en lott i julklappsspelet. Men i alla fall, jag skulle aldrig köpa en lott som en strategi för att ändra min finansiella situation. För där upplever jag att jag skapar mitt liv. Det är mycket bättre att skapa sitt liv, att jag sparar mina pengar, jag investerar mina pengar, och jag vet att jag kommer få ut ett resultat. Så jag behöver inte hoppas på någon där ute, universum eller livet eller Gud eller något annat.

Allt som händer har med mig att göra

Jan: Så jag tänker, det här är väl, om man håller på med personlig utveckling, någon slags basregel, den grundläggande, det första budordet. Och tesen att leka med, och återigen, det här är inte sant, falskt, rätt eller fel, utan en tes, då tänker jag: allt som händer eller inte händer i mitt liv har med mig att göra. Det är mitt ansvar.

Och här vet jag, när jag säger det, så är det kanske någon som reagerar: "Mitt ansvar, shit vad jobbigt. Men du vet inte vilken barndom jag har haft. Eller du vet inte vilken chef jag har." Och då börjar vi peka på andra människor, och tar på oss den här blame, vi skyller på andra. Det är chefens fel, det är Reinfeldts fel, det är min uppväxts fel, det är min ADHD:s fel. Sen finns det också rationaliseringar i det här: "Nej, men det är inte så konstigt att jag är misslyckad med tanke på det jag har varit med om i mitt liv." Det ligger väldigt mycket i det här.

Caroline: Var det lite skönt att vara offer, Jan?

Jan: Jätteskönt. Jag brukar säga att mitt liv på sätt och vis var mycket enklare än att kunna ligga på soffan och käka glass och tycka att världen var dum. Jag tyckte att mitt liv var mycket, mycket svårare.

Caroline: Ja, men det är klart att det var svårare, men just då i stunden.

Jan: Jo, men det var fruktansvärt frustrerande. Fruktansvärt.

Caroline: Säg något mer om det.

Maktlösheten i att inte ta ansvar

Jan: När jag kände att jag inte hade, vad ska man säga, makt och kontroll i mitt eget liv. Jag hatar det.

Caroline: Ja, men det är klart. Man blir ju maktlös.

Jan: Jag hatar det. Och innan jag förstod att jag har allt ansvar egentligen själv, då tänkte jag att de människor som blir lyckade, det är bara slumpen, de har tur. Eller de som lyckas med projekt de vill göra. För mig är det väldigt viktigt att ha en mening i mitt liv. Och då kändes det meningslöst. Och det var inte kul.

Caroline: Nej, och jag tror att det är därför, en av anledningarna till att många är deppiga eller mår dåligt. För grejen är, om det är chefens fel, om han är dum i huvudet, då kan jag inte göra något åt det.

Jan: Jag med. Chefen, alltså...

Caroline: Jag vet inte ifall det vi ska... nej, men inte maktlösheten. Men det kan vara så att man kan känna sig tillfälligt jävligt låg över sin situation i livet.

Jan: Ja.

Caroline: Alltså, förlåt, det är inte någon klinisk depressionsdiagnos. Utan för mig, i min brist på att inte kunna uttrycka känslor bättre, så blir det glad-deppig. Jag kan bli deppig om jag tycker att den andra personen är dum i huvudet. Den personen kommer sannolikt inte förändras.

Jan: Och det var det någon som sa till mig, du vet, att hata någon annan, det är lika smart som att ta cyanid själv och hoppas att den andra ska dö. Den andra behöver inte ens ha något känslomässigt engagemang i hela mitt känslospektrum.

Caroline: Nej, den andra vet inte. Kanske inte ens vet om det.

Personligt ansvar i relationer

Jan: Och det här är också jättespännande, för man kan ta det i så många områden. Till exempel i en relation. Jag kommer ihåg när vi hade det där avsnittet med parterapeuter, då pratade man ofta om: "Ja, men vi är 50–50 ansvariga i vår relation." Och då var det bara: nej. Du är 100 procent ansvarig.

Caroline: Och du är 100 procent. Vi är båda 100 procent ansvariga för att det funkar i relationen.

Jan: Och det här är skitjobbigt. Att ha det här perspektivet, det skapar jättemycket kraft. Men det skapar också sjukt mycket av att jag måste växa. Och det säger jag: dina resultat kan bara växa i samma grad som du själv växer. Det är mycket. Jag hamnar i situationer varje vecka där jag tycker att det är någon annan som är dum i huvudet.

Caroline: Ja, jag tänkte precis fråga dig om det är någon gång som livet händer dig.

När Jan inte klarade personalansvar

Jan: Någon gång hela tiden, tycker jag. Det här är en kudos till alla er som har personalansvar. Jag klarade inte det. Jag hade 15 personer under en period. Och det är det värsta jag har gjort i hela mitt liv. För jag tyckte folk var dumma i huvudet. Och sen insåg jag, nej, det handlar inte om det.

Caroline: Men det är de inte.

Jan: Nej, men jag klarar inte det där. Och där klarar inte jag att växa i det området i den utsträckning jag behövde växa. Och då behövde jag lämna den positionen. Men det var ju också jätteskönt. Det har med mig att göra. Det är inte att de är dumma i huvudet, jag klarar inte det. Jag tycker andra saker är roligare än att utveckla personal, utveckla människor. Det finns ju kurser som...

Att skylla på en ettåring

Caroline: Men det var roligt häromdagen, för då var det så att life happened to me. Du stod bara i dörren till toaletten när jag klagade och sa så.

Jan: Ja, det är bra att du skyller på en ettåring.

Caroline: För jag var så här: jag skulle så gärna vilja ta min gröna smoothie på morgonen, och bara komma igång bra med dagen. Men jag kan inte göra det, för Elsa vaknar så tidigt. Och det vet jag, jag måste ha min kopp kaffe då, och min macka, det är inte det hälsosammaste alternativet. Jag vill att det ska vara annorlunda. Och så stod du bara där och sa: "Ja, det är bra att du skyller på en ettåring." Och det var också så att man bara: "Fuck you." Gör det. Jag skyller alltså på mitt barn, för att jag inte lever hälsosamt som jag vill.

Jan: Och vi som har gått kurser och tänker på det här dagligen, det händer oss också att vi bara skyller på någon annan.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Jag hör att det inte var så coachande eller stödjande.

Caroline: Nej, fast jag kunde ta det just då. Jag tänkte: "Ja, det är sant, jag skyller på mitt barn." Ja, det är roligt.

Jan: Tack för att du tar det så värdigt, älskling.

Caroline: Jag är inte så himla smidig alltid.

Framsätet eller baksätet

Jan: Ja, så det handlar om, om jag ska sammanfatta det: sitter jag i framsätet eller baksätet på den bil som tar mig genom livet? Och jag påstår, ja, nu kommer en värdering, jag tycker det är roligare att leka leken att det har med mig att göra. Det är sant, inte för att det är rätt eller fel, men det skapar vissa möjligheter, som att jag kan påverka mitt liv.

Caroline: Bra.

Principen om pengars betydelse

Jan: Ska vi ta nästa? "Money is extremely important in the areas in which it works, and extremely unimportant in the areas in which it doesn't." Vad säger han?

Caroline: Pengar är extremt viktigt i de områden där pengar funkar, och extremt oviktigt i de områden där det inte funkar.

Jan: Och vad är det för områden där de funkar och där de inte funkar?

Caroline: Till exempel, dagens samhälle är uppbyggt kring pengar. Det är så. Du behöver pengar för att köpa mat. Det är svårt att köpa mat med kärlek. Å andra sidan är det svårt att köpa sig autentiska relationer med pengar. Det är väldigt svårt, tror jag. Så det handlar om att ha en sund syn på pengars betydelse i dagens samhälle, och inte lura sig själv.

Jan: För det är så många människor jag har träffat som säger: "Nej, men pengar är inte viktigt för mig." Och sen går de upp sex på morgonen för att åka till jobbet, för att vara där och inte spendera tid med sina barn och sådant som de säger är viktigt i livet. Och då är det så här: men låt oss sluta lura oss själva. Och låt oss säga att pengar är viktigt. Men det är bara viktigt där det funkar.

Vad döende människor önskar

Jan: Sen är det en massa andra saker. Det visar ju många sådana här böcker, där man pratar med folk som är på väg att dö, där de får dela med sig. Det är ingen som säger: "Jag önskar jag hade mer pengar." Utan alla säger i princip: "Jag önskar jag hade mer tid för mina relationer. Jag önskar att jag hade varit modigare, att jag hade testat de saker jag inte testade." Så jag tror, sluta säga att det är antingen eller.

Här går han på rant, kan jag säga. Han går bananas. Han säger så här: om du säger att pengar inte är viktigt, har du oftast inga pengar. Du're broke. Så han brukar göra det här tydligen på föreläsningar. "Money is not important. Okej, let me guess, you're broke."

Caroline: Det är ganska skönt ändå, att han är så rättfram med vad han tror.

Jan: Sen är han till och med, han skriver i boken, det här är lite over the top, men han blir ju nästan sarkastisk. Du vet när folk, han går fram och lägger handen på huvudet på någon: "Låt mig gissa, universum säger att du är pank." Och: "Ge mig en femtiolapp." Han är ju arrogant. Men han är så här: jag behöver göra den här poängen, för det är lite så att det är losers talk, att säga "pengar är inte viktigt".

Caroline: Nej.

Två arenor: där pengar funkar och inte

Jan: Vi lever inte i det perfekta samhället. Men det samhälle vi lever i, där är pengar viktigt. Pengar skapar möjligheter, det löser vissa problem. Och sen är det en hel arena där pengar inte funkar överhuvudtaget. Och det är helt okej också. Det är inte att den arenan är bättre än den andra. Det är två olika arenor. Du behöver kunna spela på båda arenorna.

Jag har också tänkt på det här ibland. Jag har träffat människor, det här är så resonerande, flera stycken har kommit fram och sagt: "Jag önskar att jag hade så mycket pengar att jag inte behövde bry mig om dem." Och det låter väl ganska okej: jag skulle vilja ha så mycket pengar att jag inte behöver bry mig. "Ja, men schysst mål", tänker jag, "men jag önskar att jag hade så många vänner att jag inte behövde bry mig om dem." Det blir ju absurt.

Caroline: Ja, det är samma grej.

Jan: En person som säger så kommer förmodligen aldrig få några pengar.

Caroline: Nej, för man behöver bry sig.

Jan: Man behöver bry sig. Precis som om jag vill ha mina vänner, då behöver jag bry mig om dem, jag behöver ta hand om dem, jag behöver investera i dem. Och nej, det går inte att betala räkningar med kärlek, hälsa, glädje eller harmoni. Men å andra sidan, har du pengar men inte harmoni, kärlek, glädje, relationer, då spelar det ingen roll att du har pengarna heller.

Caroline: Nej, man måste ha bägge på något vis.

Losers talk och att springa när man är gravid

Caroline: Men jag tyckte det var roligt det du sa om losers talk. För där har vi också haft ett möte kring det. Nu har jag ingen aning vad som kommer komma. Det var för några år sedan, då sa jag: "Ja, om inte jag hade varit gravid nu, så hade jag gått ut och sprungit." Och du bara: "Ja, det är losers talk."

Jan: Och det var det ju. Du kunde ju gå ut och springa, det var inga problem.

Caroline: Men att få ha någon som säger så, "det är losers talk, gör det", det är faktiskt helt fantastiskt. Och det gör inte många. Ens bästa vänner ska säga det till en när man håller på med det, tycker jag.

Jan: Ja, precis. Men det sa ju också Klas-Erik, min mentor, för många år sedan. Han sa: det värsta du kan göra mot en människa, det är att sluta ge den människan feedback. Att sluta bry dig, att det blir "jag bryr mig inte". Och det är hemskt. För då kan man hålla på med sin grej som inte tar en dit, man tror att det funkar.

Caroline: Ja.

Tydlighet är snällhet

Jan: Och där, återigen, Helena Roth, vår vän, hon säger också: tydlighet är snällhet.

Tydlighet är snällhet.

Caroline: Tydlighet är snällhet.

Jan: Jag älskar det uttrycket, tydlighet är snällhet. Sen kan jag höra, när du återberättar det, att jag tänker: "Fan, vilket arsle jag är, som inte klär in det."

Caroline: Nej, men grejen är att du sa det med kärlek faktiskt. Du sa det inte på något sarkastiskt vis, utan du sa det faktiskt snällt, så jag tog inte illa upp. Och jag kände mig tacksam över att få höra det, för det var fantastiskt sen när jag var ute och sprang. Jag kunde ju springa.

Jan: Nej, men ofta är det också så, när man är tydlig, när man är snäll, så kan man få en reaktion, för ofta kommer det ett försvar. Så kan jag ju vara när du ger mig feedback.

Caroline: Det är samma här, ett omedelbart försvar. "Vem fan är du? Jag har inte gjort något fel."

Jan: Ja, eller "du är dum i huvudet". Och det är därför det är så himla modigt, när man får feedback från sina vänner, att vara så himla tacksam, för de har gått ut på en risk och sagt den här grejen till en. Inte för att vara elaka, utan av kärlek.

Caroline: Eller man känner det, när det är med kärlek.

Coachen som speglar utan relation

Jan: Precis, och feedback är på många sätt den finaste gåvan man kan ge och få. Och det här är anledningen till att man ska ha en coach. För en coachs jobb är att de inte har någon relation till en och är tränade att kasta upp sådana grejer som hjälper en.

Caroline: Ja, att värderingsfritt säga: "Titta här nu, nu kör du det här, losers talk. Är det det du vill? Vill du sitta här och ha en ursäkt, eller vill du ha resultatet att du har varit ute och sprungit?"

Jan: Och det som är skönt med en coach, varför det är mycket enklare att ha en extern coach, är att hen kan säga: "Men välj. Jag har ingen åsikt, du kan fortsätta klaga, då går vår tid åt det, eller går du ut och gör det här andra." Medan i en relation kan det vara mycket svårare, för då kan jag ha en preferens, att jag vill att du ska ut och springa, eller göra en annan grej. Så man ska inte coacha någon som inte vill bli coachad.

Caroline: Nej, det ska man inte.

Principen om att klaga gör dig till en skitmagnet

Caroline: Vi tar nästa princip. Den här är ju en riktig goding. "When you are complaining or blaming, you become a living, breathing crap magnet." Jag fattar inte vad han säger.

Jan: Nej, men vad tänker du kring det? När du klagar eller...

Caroline: Jag måste alltid översätta de här. När du klagar eller pekar finger, så blir du en levande skitmagnet.

Jan: Ja.

Caroline: Okej, vad händer då?

Jan: När du klagar, så kan det vara som att människor ofta lyssnar på att du klagar. Men egentligen, vad lyssnar de på? Jo, de väntar på sin stund att få klaga tillbaka.

Caroline: Så man får mer skit i sitt liv?

Jan: Ja, och då blir det bara att man attraherar mer av det där.

Caroline: Ja, för om man ger det utrymme så kommer det mer till dig. Det är som andlig feng shui.

Skvaller och att attrahera det man pratar om

Jan: Det är samma sak med skvaller.

Caroline: Jag kan ju skvallra tyvärr ibland. Och jag märker det. Jag känner mig lite som... ja, men lite som att jag har prostituerat mig efter att jag har skvallrat eller lyssnat på det där. Nej, men jag vill inte vara en sådan person.

Jan: Hur känns det då?

Caroline: Det är inte generativt, det gör inte världen till en bättre plats. Det känns som man har skapat något mörker någonstans.

Jan: Ja, eller som att kissa i sängen. Det känns skönt just där och då när man skvallrar. Men sen efteråt är det: "Fan, vad äckligt det var."

Caroline: Faktiskt.

Jan: Jag tror att man attraherar det man pratar om, det får man ju mer av. För det finns ett utrymme för det då.

Caroline: Ja, precis.

Du kan inte ha både ett resultat och en ursäkt

Jan: Och här är också en sådan grundregel inom personlig utveckling, eller vad man ska säga, som jag älskar. Du kan inte både ha ett resultat och en ursäkt samtidigt. Så välj.

Du kan inte både ha ett resultat och en ursäkt samtidigt. Så välj.

Caroline: I love it.

Jan: Du kan inte både vara i tid och ha en ursäkt till att du är sen. Det är mutually exclusive. Antingen är du i tid, eller så är du inte i tid, och då har du oftast en ursäkt. Hänger du med? Och det där är jättespännande. Antingen har du pengar, eller så har du inte pengar, och då har du ofta en förklaring.

Caroline: En förklaring för det, ja.

Jan: Och det där är jätteroligt, för det kan vara så enkelt. Varför är du inte miljonär idag? Eller varför har du inte 100 miljoner? Varför har du inte uppnått din dröm idag? Varför jobbar du inte med ditt drömjobb? Varför är du inte i form? Och det som spontant kommer ut för de flesta av oss är en ursäkt, en förklaring. För mig är det: "Åh, det är mycket nu, jag har inte tid."

Att ta ansvar i stället för att skylla ifrån sig

Caroline: Men varför gör vi så, tror du, att man förklarar eller lägger skulden någon annanstans? Vad är det som skulle hänt om vi inte hade gjort det?

Jan: Om man bara hade hållit flabben och observerat: vad händer nu? Jag har testat det ibland. Jag kommer in i ett rum där jag är sen. Och i stället för att säga "bussen var sen", så säger jag: "Jag är ledsen att jag är sen, jag planerade dåligt."

Caroline: Jag är med.

Jan: Det är mycket mer kraft i en sådan grej. För jag har inte skyllt på någon annan, jag har tagit ansvar för det. "Jag fattar att ni är besvikna, eller att jag har fördröjt det här. Jag ber om ursäkt för det. Jag kommer planera bättre nästa gång."

Caroline: Jo, men vad jag är ute efter är: vad händer, vad är det som rör sig där inne när man får det? Varför är du inte miljonär? Om man har uttalat att man vill vara det, och jag inte sitter där med min ursäkt, då kommer en sorg, eller något annat.

Jan: Ja, det kommer något. Om man inte håller på här uppe, så kommer det landa ner här. Att man är ledsen för något. Men det är så lätt att bara stöta bort den känslan: det är någon annans fel. Det är en försvarsreaktion. "Vi har så höga skatter i Sverige." "Hade jag bott i USA, så kunde jag haft detta på engelska och haft en mycket större blogg." I stället för att säga: "Men ta de där lektionerna i engelska och håll podden på engelska." Men då måste jag göra en ansträngning. Då måste jag säga att det handlar om mig, och att det är saker jag har gjort eller inte har gjort. Och det är mycket jobb. Det är mycket enklare att säga: "Det är Reinfeldts fel, eller det är chefens fel."

Känslorna bakom att inte ta ansvar

Caroline: Jag tror det finns mycket känslor associerat till det. Om man nu vill möta varför man inte har vissa saker i sitt liv, eller varför man har, låt de känslorna få komma fram då, och gör det som behöver göras sen.

Jan: Ja, för man ska inte överrida de känslorna, tror jag inte.

Caroline: Man behöver inte lyssna på alla känslor.

Jan: Man behöver inte lyssna på alla, men om man vill vara ledsen ett tag, så ska man få vara det.

Caroline: Ja, men absolut.

Vinsterna med offerrollen

Jan: Och sen tror jag också att det är så att vi har vinster med det här. För, du vet, att spela en offerroll. Det är ingen som är ett offer, utan jag påstår att man spelar en offerroll. Och vi har massor av vinster. "Titta, jag har slagit mig", eller "titta vad chefen sa till mig", eller "jag har blivit varslad". Vad är det som händer? Åh, vi får mycket sympati.

Caroline: Ja, jag vet, jag tycker det är så kladdigt.

Jan: Ja, men det är klart det är kladdigt.

Caroline: Jag tycker inte om det. När jag var yngre sysslade jag väldigt mycket med att ha den här offerkoftan på mig. Och om man håller på med det, så märker man efter ett tag att det finns ingenting att hämta där.

Jan: Det finns ju att någon tycker synd om en.

Caroline: Ja, men det kan ju vara jättemycket värdefullt.

Jan: Ja, berätta för mig nu, för jag känner att det finns ingen kraft i det. Och jag gillar att vara i kraft.

Caroline: Men det kanske är skönt ett tag att få någon som tycker synd om en. Jag kommer inte riktigt ihåg.

Att bygga ett helt liv på offerrollen

Jan: Men du får ju jättemycket uppmärksamhet. Du kan bygga ett helt liv på det där.

Caroline: Ja, jag förstår det.

Jan: Och dominera din omgivning. Och då, till slut, blir det till och med, om jag återigen generaliserar: "Jag är sjuk. Och sen har jag varit sjuk jättelänge." Det är jättesvårt att bli frisk. För jag har byggt upp ett helt liv på att människor tar hand om mig, eller tycker synd om mig.

Caroline: Man identifierar sig mycket med sin sjukdom då, och man har kanske andra kompisar som också är sjuka.

Jan: Ja, och grejen är, till exempel, det här har jag pratat jättemycket med Charlie om, en god vän, som föreläste mycket på Ung Cancer. Och det är ju så här förskräckligt, barn och ungdomar ska inte ha cancer. Men du vet, den attityden, de var inte offer i sin cancer. Förstår du? Det kan vara: "Nej, men det här har drabbat mig, nu tänker jag göra det bästa av den här tiden, jag ska göra det här."

Att dela en tuff grej utan att vilja bli omhändertagen

Jan: Så jag kan många gånger uppleva att människor ibland tycker att det är svårt att dela med sig av en tuff grej, för då upplever de att andra människor ska försöka ta hand om dem. Jag kommer ihåg när min pappa dog, det var jättesvårt för folk att prata med oss som normalt, för det var en så stor grej. Och det enda man egentligen önskade var: "Du vet, ta med mig ut och spela bandy." Men man vet inte hur man ska ta hand om det.

Caroline: Nej.

Jan: Så återigen, som allt annat, jag spelar offerrollen, tar på mig offerkoftan ibland. Det går inte att undvika, men det man kan träna på är: hur länge behöver jag befinna mig med offerkoftan, tills jag kan ta av den? Och ofta är det precis som du säger, att ha någon som säger: "Är det där verkligen sant?" Eller när någon kommer och har blivit varslad: "Ja, men grattis, vad är möjligt nu? Vad är det mest fantastiska?"

Att medvetet bära offerkoftan en stund

Caroline: Ja, jag tänker på det du säger om offerkoftan, att jag tycker det också är rätt skönt när man vet att man har den på sig, och man behöver bara ha den en liten stund.

Jan: Javisst.

Caroline: Och sen är man redo. Och säga: "Ja, men jag vill klaga, ibland."

Jan: Att vara ärlig med att nu vill jag bara klaga eller kräka ur mig.

Caroline: Så kan jag göra till Niklas ibland, att jag ringer och bara: "Nu behöver jag bara kräkas lite."

Jan: Ber du om lov då, frågar om det är okej?

Caroline: Nej. För det är ofta förbannat. Stackars Niklas. Niklas, du får säga att... "Vänta, kan du ringa om fem minuter, jag ska bara prata med mig själv." Det händer inte så ofta. Och det roliga är att han bara skrattar åt mig oftast, och sen kommer någon sådan där: "Jaha, så hur länge tänker du hålla på med det här då?" Jag bara: "Till imorgon." "Okej, vi hörs imorgon."

Jan: Ja.

Principen om bekväm kontra rik

Jan: Vi tar någon till innan vi börjar runda av här, tänker jag. Nästa princip: "If your goal is to be comfortable, chances are you will never get rich. But if your goal is to get rich, chances are you will end up really comfortable." Vad är tolkningen?

Caroline: Om ens mål är att man ska vara bekväm, så kommer man kanske aldrig bli rik. Men om ditt mål är att bli rik, så kan det vara så att du får det väldigt bekvämt.

Jan: Precis. Och är det det här att du har rätt mål i sikte, vad är det det handlar om här?

Caroline: Nej, men det jag associerade med, det är det här: sikta mot stjärnorna och du når trädtopparna. Sikta högt, tänk stort. Att bli rik är en följd av något annat.

Jan: Ja, precis. Det är lite som när man pratar, idrottsmän är ju sjukt duktiga på det här: spelar du för att vinna, eller spelar du för att inte förlora?

Caroline: Ja, för det är en gradskillnad. Men jag kan inte säga exakt vad den gradskillnaden är. Det blir väl en annan energi man går in i matchen med?

För lite risk när man spelar för att inte förlora

Jan: Ja, jag kan till exempel vara så att jag har konstant för lite risk i vårt sparande, när jag tittar på det rationellt. För att jag spelar många gånger för att inte förlora. Jag är så här: "Jag är ganska nöjd som vi har det nu." Vårt liv är ju superbekvämt. Men det gör också att det kommer aldrig vara något privatjet. Och sen får man autentiskt säga: skulle jag vilja ha ett privatjet eller inte? Men vi har ju kompisar som spelar ett annat spel, som är så här: "Nej, du vet, jag ska bli miljardär innan jag dör." Han spelar ju mycket mer för att vinna det spelet.

Caroline: Ja, och då får man göra andra saker än vad vi gör.

Jan: Ja, precis. Och då kommer det vara obekvämt. Siktar jag på att bli trygg, eller siktar jag på att bli fri? Det är mycket de sakerna.

Växt är förknippat med sorg

Jan: Sen tänker jag också mycket att det handlar om det här med växt. Jag, by default, gillar inte personlig utveckling. För personlig utveckling för mig är många gånger en sorg, eller att det gör ont, eller att det skaver, eller att jag skäms. En av mina stora insikter var att jag på fullt allvar trodde att känslomänniskor bara inte hade levlat till nästa nivå, som var logisk, analytisk.

Caroline: Skönt att du förstod att det inte var så.

Jan: Ja, och det skapade ju massor av problem i vårt förhållande. För du är ju ganska mycket känsloorienterad.

Caroline: Ja, jag har nära mina känslor, närmare än du kanske.

Jan: Ja, precis. Och det var en jättestor sorg för mig, att det hade skapat massor av bråk i vårt förhållande. Det var ju nästan att du höll på att lämna mig på grund av det där. Så för mig är växten nästan alltid förknippad med någon sorg, att jag har misslyckats, att man har fått syn på något. Det är det jag menar med komfort, det är ju inte comfortable att växa, tänker jag.

Caroline: Men det kan också vara skönt att veta, att nu har jag åtminstone vuxit lite. Det säger ju folk som tränar i andra områden också, det är ju inte skönt med träningsvärk, men det är skönt efteråt.

Principen om att veta vad man vill

Jan: Ska vi ta en, två till och sen rundar vi av. Nästa princip: "The number one reason most people don't get what they want, is that they don't know what they want." Det är ju absolut. Vad tänker du?

Caroline: Jo, jag tänker så här, för flera år sedan, när vi började vår resa, så fick vi tipset att skriva ner vad vi önskar oss i livet, vad vi vill ha ut av livet. Att det spelar roll att man medvetandegör. Man kan inte bara ha det flytande i huvudet, och man har egentligen aldrig sagt vad man vill ha. Och då gjorde vi någon slags vägkarta, gjorde vi inte det?

Jan: Ja.

Caroline: Och sen tio år senare eller något, så har vi tittat på den. Vi har allt.

Jan: Vi gjorde den 2013.

Caroline: Ja, jag har för mig att det var ett antal år, sex år sedan. Och vi har allt som vi har skrivit ner där, att vi skulle vilja ha ut av livet. Och det var inte som att vi kom ihåg alla de där grejerna.

Jan: Nej.

Caroline: Men det är fantastiskt.

Jan: Då är det så att om man vill, skriv ner allt man skulle vilja ha.

Vision board måste paras med jobb

Jan: Men det är ju det här jag gillar. Återigen, den inre och den yttre världen. I den inre världen är det så att göra en vision board, skriv ner det du vill, gör en vägkarta, önska dig fritt. Det är jättebra.

Caroline: Ja.

Jan: Men det är inte bra om du inte sen går ut och jobbar för att få det. Och det är många människor som är där ute och jobbar, men som aldrig gjort en vision board. Sen är det människor som har gjort en vision board, men aldrig jobbat för att få det.

Caroline: Men är det verkligen så att det finns människor som har gjort en vision board och sen inte jobbar? Jag upplever att åtminstone din och min hjärna, det är ju helt normala hjärnor. Och då är det så att vi har gjort en vision board, eller skrivit ner vad vi vill ha ut av livet, och sen är det som att hjärnan jobbar lite själv också, bakom ryggen på oss, mot de här målen. Och det tror jag den gör på många människor, även de som gör en vision board.

Jan: Ja, fast jag tror att du blandar ihop det.

Prokrastinering och TED-talket om originals

Jan: Det finns ett fantastiskt TED-talk som heter "How originals think", som handlar om prokrastinering.

Caroline: Det har inte jag sett.

Jan: Nej, du får se det, det är faktiskt jättebra. Det finns ju människor som gör saker direkt. Men då visar forskningen att om du prokrastinerar, som han kallar det, då ger du inte hjärnan någon tid att bearbeta det, att göra kopplingar med andra områden i ditt liv. Om du prokrastinerar och aldrig kommer igång, då får du inte heller något bra resultat. Sweet spoten är att prokrastinera lite. Att prokrastinera en del och gå och bearbeta det.

Men jag känner absolut människor i vår omgivning som gör vision boards och som pratar: "Det här är min önskan, det här är vad jag drömmer om." Men de gör aldrig jobbet som sedan behövs för att ta sig från nuläget till det önskade läget. Och sen finns det människor som jobbar stenhårt utan någon riktning.

Caroline: Än med. Och det kan också kännas förtvivlat. "Varför jobbar jag? Nu har jag de här pengarna och jag är inte lyckligare för det."

Jan: Och då är det återigen den här sweet spoten, gör vision boarden och jobba för det. När du tar det bästa ur respektive värld, det är då magin händer.

Vill du autentiskt bli rik?

Jan: Och det är här jag menar, när man ställer frågan till människor: "Vill du bli rik?" Så kommer alla säga ja. Det är ingen som svarar: "Nej, jag vill inte bli rik." Men autentiskt är det många som inte vill bli det. För när man tittar, då är det en jättebra fråga att ställa sig: "Så vad är några nackdelar med att försöka bli rik eller att vara rik? Vad dyker upp för dig?"

Caroline: Ja, gud. Jag tänker så att man behöver jobba mer. Kanske behöver ta ett telemarketingjobb. Jag bara får sådana jobbiga jobb i huvudet.

Jan: Ja, men du vet: du behöver jobba kanske sju dagar i veckan, du får skippa semestern, du behöver jobba kvällar och helger. Du behöver kanske ha ditt vanliga jobb åtta till fem, och sen ta hand om barn, och sen jobba från nio till tolv igen. Och när det kommer till de där grejerna, då är inte folk så autentiskt intresserade av att bli rika. För då är man inte beredd att göra jobbet.

Caroline: Det är inte tillräckligt viktigt för dig då.

Vill jag autentiskt gå ner i vikt?

Jan: Nej. Som jag, vill jag bli smalare? Vill jag gå ner i vikt? Ja. Vill jag autentiskt gå ner i vikt? Nej. Och hur vet jag att jag autentiskt inte vill gå ner? Jo, för den ena delen av mig, jag väger lite över 90, jag borde väga kanske åtta eller tio kilo mindre. Så jag säger: "Ja, det hade varit bra för mig." Men jag är inte beredd att ge upp min glass. Jag är inte beredd att ta en timme och gå ut på en promenad, eller ge upp den mat jag äter. Så nej, autentiskt, jag kommer svara ja på frågan "vill jag gå ner i vikt", men autentiskt är svaret nej, för jag gör inte det som krävs.

Caroline: Kan man få sig själv att autentiskt vilja gå ner i vikt?

Jan: Ja, absolut.

Caroline: Men hur, ja berätta.

Smärta eller attraktiv bild som drivkraft

Jan: Jo, men då kommer vi till frågan: varför? Varför ska jag gå ner i vikt? Och det kommer hända av två anledningar. Den ena är att jag typ: "Du kommer dö om du inte gör det här." Det blir hotet, det blir ett så negativt scenario. "Jag mår dåligt när jag ser mig själv i spegeln." Eller läkaren säger: "Du kommer få hjärtinfarkt, eller du kommer inte kunna lyfta dina barnbarn." Något riktigt negativt scenario, så att det är: "Nej, men nu får det vara nog."

Eller det andra, om man skulle göra en förändring, är att skapa en så attraktiv bild som möjligt. "Du vet, du kommer leva tills du är 200, om du gör de här förändringarna." Nu hittar jag på något. Eller: "Du kommer bli dubbelt så effektiv i ditt arbete." Just nu har jag ingen attraktiv bild kring hälsa. Jag har ingen negativ bild kring hälsa. Och därför händer ingenting, jag fortsätter precis som det är. Jag tittar på mig själv i spegeln: "Är det snyggt? Nej, men det är inte förjävligt heller." Så då fortsätter det som det fortsätter.

Att se små steg av framgång

Caroline: Ja, jag tänker på det du säger om att man kan skapa en attraktiv bild för sig själv. Och då tror jag också att man måste para ihop det med att man ser att man har en framgång. Om jag nu behöver jobba sju dagar i veckan och mellan nio och tolv på kvällen, att man ser att jag får framgång i detta, ett steg i taget.

Jag är jätteintresserad av hur man lurar sig själv för att nå det man vill. För det är ofta så mycket som står i vägen, att man är trött, eller att man tror att man kommer vara trött imorgon. Eller föreställningar som kanske inte ens är sanna. Jag vill ju jobba i kreativa team. Jobba med Disney, det hade varit något. Men jag är osäker på om jag skulle gjort jobbet. Och då måste jag börja jobba med hur mycket tid jag ska lägga på att bli bättre, så att jag kan få vara med i Disneys kreativa team. Jag hade behövt jobba så mycket med en positiv bild och se de små stegen av framgång hela tiden. Men det hade blivit mycket enklare om vi kände någon som jobbade på Disney.

Jan: Ja.

Förebilder gör det möjligt

Caroline: Då hade det blivit mycket enklare.

Jan: Ja, jag tror man måste jobba med sådana grejer. Man behöver ha en förebild. Där är till exempel Charlie, han har gått ner 20 kilo på ett år. Och då blir jag så här: "Shit, det är möjligt." Och då, jag kan säga så för att vi vill av kärlek, då är det möjligt för mig med. Men sen tittar jag också, han säger: "Jag äter bara en gång om dagen, men när jag äter, då äter jag min T-benstek med bearnaisesås och sånt." Och så var jag bara: "Bara äta, du vet." Och så bara: "Nej, då fortsätter jag, då är jag comfortable igen."

Caroline: Ja, för det huret var inte attraktivt för dig.

Jan: Nej, precis.

De ursäkter vi hittar på för att inte bli rika

Jan: Så om vi ska sammanfatta det, det finns så mycket, jag har ställt den här frågan till folk ibland när jag träffar dem: "Vad är nackdelarna med att bli rik eller försöka bli rik?" Man får höra allt sådant: "Tänk om det inte går, tänk om jag misslyckas, jag kan inte satsa för att jag måste ta hand om barnen." "Det är mycket enklare för dig som är man, eller det är mycket enklare för dig som är ung." Vi hittar på en massa sådana saker. "Kommer jag få vara med? Tänk om folk blir avundsjuka. Jag vill inte bli som han som jobbar jättemycket. Jag vill inte bli ensam." Vi skapar så mycket grejer.

Så jag tror det handlar om att titta på det här första spontana svaret, och sen titta: autentiskt, handen på hjärtat, om jag inte lurar mig själv, är jag beredd att göra jobbet? Vad är det som står i vägen egentligen?

Caroline: Ja, precis.

Vilja, bestämma sig och åta sig

Jan: Och han pratar mycket i boken om att det är skillnad på att vilja, på att bestämma sig, och på att åta sig, att committa sig. Det är olika nivåer. Alla människor vill, väldigt mycket färre bestämmer sig, alltså väljer "nu kommer det här hända". Och det är ännu färre som säger: "Nu kommer det här hända, om det så är det sista jag gör innan jag dör." Som han pratar mycket om, the way of the warrior. "Jag gör det här, jag bränner alla broar, nu är det bara det här som gäller."

Caroline: Ja, det är väldigt få.

Jan: Ja, extremt få som är beredda att göra den grejen.

Att vara attraherad av the warrior way

Jan: Och jag tror också, bara en parentes, att vi är väldigt attraherade av the warrior way. Men det finns oftast inte ett så starkt...

Caroline: Nej, det är ju lite konstigt.

Jan: Det är ju lite konstigt. Människor vill väldigt gärna ha ett varför i livet. Vi vill ha det. Och när någon säger "det här, det är det starkaste varför som finns i världen", då attraherar det många människor.

Caroline: Ja, absolut. På gott och på ont.

Jan: På gott och på ont, absolut. Och där är ju en styrka i att, på engelska har de ordet design. Och det kommer från latin, desidere, som betyder döda alla andra alternativ. Nu är det bara så här.

Caroline: Gör du det? Det är som poesi.

Jan: Ja.

Caroline: Då blev du imponerad.

Jan: Det var inte jag som kom på det, det stod i boken. Ära den som äras bör, så att säga.

Sammanfattning och avrundning

Jan: Så nej, men jag tror att det är så här: är detta på nivån vill, är detta på nivån bestämma sig, eller är detta på nivån att det inte finns något alternativ? Och autentiskt för mig är det många områden som är så här: det hade varit nice, jag vill, men jag har inte bestämt mig, och jag har framförallt inte åtagit mig. Om jag ska vara helt ärlig, jag tror inte jag har något område i livet just nu som jag har åtagit mig på den nivån. Jag har ett antal som jag har bestämt mig för, men jag tror inte jag har någon sådan här way of the warrior i dagsläget.

Caroline: Nej, och jag kan tänka mig att man har det också i faser. Korta perioder.

Jan: Jag tänker att vi rundar av för dagens avsnitt. Vi har ytterligare ett antal sådana här teser, det blir nog ett eller två avsnitt till på det här temat. Men jag tänker faktiskt att vi gör ett avbrott nästa vecka. Vi kör inte del tre på det här, utan vi kör intervjun: allt du behöver veta om elavtal, elbolag, elräkning, elcertifikat, elberedskapsavgifter. Gud, vad jag har lärt mig, inser jag nu. Det blir en intervju med ett elbolag, med grundaren Daniel Lindén, som är vd och medgrundare till elbolaget Tibber. Så det blir nästa veckas avsnitt, tänker jag. Och sen får vi se om vi tar ett extra avsnitt däremellan och sen fortsätter. Men jag tycker det här är jättekul.

Caroline: Ja, det är jättekul.

Jan: Så ett fantastiskt stort tack till dig som följer oss och klickar, prenumererar och kommenterar. Skriv gärna ner kommentarer. Har du något område i ditt liv där du är så här, the way of the warrior? Ja, berätta! Det hade varit sjukt inspirerande och kul att läsa. Så tack så hemskt mycket. Och så hoppas vi att vi ses på söndag, där det blir elavtal.