En reflektion och återblick på 2020

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. En tillbakablick på 2020
2. Avsnitten som väntar i januari
3. Privatekonomi kan faktiskt vara roligt
4. Hotet som drivkraft, och dess gräns
5. Kaffekoppen som inte är slaget
6. Lägg fokus på rätt saker
7. Spendera extravagant, var brutalt snål
8. Att ha låtit rädsla göra en mellanmjölkig
9. Rädsla eller autenticitet?
10. Böcker, efterrätter och teknikprylar
11. Tänk om din ekonomi är tråkig
12. Gör en sak om året du minns om 30 år
13. Fokus på det som gör skillnad
14. De tipsen som faktiskt spelar roll
15. Identitetsstöld och NetOnNet som ringde
16. Ett märkligt börsår
17. Stolt över att ha köpt på nedgången
18. Rätt beslut är inte detsamma som rätt utfall
19. Skillnaden på proffs och amatörer
20. Räcker stimulanser för att börsen ska stiga?
21. Årets stora oh shit: Spiltan-fonden som frös
22. Mer positiv till bankkonto efter krisen
23. Rådgivningssamtalet med banken
24. "Hur investerar du dina egna pengar?"
25. Bankens rådgivare, autentiska eller ej
26. Aggression, mikrouttryck och att gå därifrån
27. Tesla, och en blankning som inte gick som planerat
28. Årets strategiförbättring: boutiquefonder och hybrid
29. Vad en boutiquefond är
30. Strategifrågorna ur "Mer pengar för pengarna"
31. När strategin inte går att följa som småsparare
32. Strategifrågorna som diskussionsverktyg
33. Talebs asymmetrier, årets viktigaste lärdom
34. Asymmetrier i företagande och i livet
35. Är guld mellanmjölkigt?
36. Alligatorstrategin
37. Konsumtionstid och produktionstid med barnen
38. Carolines insikter, och Ant Middleton
39. Ingen naturlag, men en möjlighet
40. Drakportföljen och hur kort vår erfarenhet är
41. Effektiv altruism och välgörenhet
42. Due diligence på välgörenhet
43. Pengar som behöver ta vägen någonstans
44. Revolut-kortet, från skepsis till fan
45. När företagskortet började strula
46. Bästa kortet 2021
47. Barn lyssnar mer än man tror
48. Tålamod och krav på tillvaron
49. Frejas aktieportfölj
50. Att dela på ansvaret hemma
51. Vem är Ant Middleton
52. Rädsla som styrka
53. Rädslobubblan
54. Att vara okej med den man är
55. Att vilja prestera
56. Play hard, work hard
57. Forumets insikter från 2020
58. Björn, Alexander och att radera börsappen
59. Ramagons reflektion om elitidrott och investerande
60. Nivåerna i träning och i investerande
61. Jacke och att inte ha fått någon särskild insikt
62. Forumet och Patreon-communityn
63. Tack för 2020

En tillbakablick på 2020

Jan: På många sätt har 2020 varit ett speciellt och annorlunda år. Tittar man specifikt på börsen finns det verkligen många insikter man kan dra för sig själv, sådant som över tid kan göra en till en mycket bättre investerare. Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 182, och detta är nog ett av de sista avsnitten för 2020. Så idag blir det en tillbakablick.

Caroline: Ja, då har du skrivit en tillbakablick på 2020. Årets spaningar, insikter och privatekonomiska reflektioner.

Jan: Ja, precis.

Caroline: När du bad mig skriva mina insikter tänkte jag: okej, det är privatekonomiska insikter. Så då blev det mest det. Men sen kom det annat med.

Jan: Du behöver inte nödvändigtvis hålla dig till det.

Caroline: Alltså, det är väl en av insikterna. För det är en privatekonomisk blogg, tänker jag.

Jan: Ja, fast jag tror att det är just det vi kommer att prata om, eller som jag kommer att prata om bland mina insikter. Det handlar kanske inte så mycket om bara privatekonomi, det handlar faktiskt mer om livet.

Caroline: Men det är så pretentiöst att säga: ta ditt liv till nästa nivå.

Jan: Jag tänker så här: tar man ekonomin till nästa nivå, så tar man oftast även livet till nästa nivå. Inte för att pengar är allt, men för att pengar löser en del problem och skapar en hel del möjligheter. Men vet du vad, jag tänkte att vi skulle ta med några av våra läsares reflektioner också.

Caroline: Ja, vad spännande.

Avsnitten som väntar i januari

Jan: Ja, men jag tänker att vi kör igång. Och jag kan säga att vi för januari har planerat några kul avsnitt. Det blir bästa fondrobotarna 2021, det blir bästa fonderna 2021, det blir uppföljning på hur det gick för fondrobotarna och hur det gick för vår portfölj under 2020. Och vi kommer såklart även prata om ombalansering. Så det är väl de kommande avsnitten att se fram emot.

Caroline: Ja. Är vi inne i avsnittet nu?

Jan: Ja, nu är vi inne i avsnittet. Ska jag börja, eller vill du börja? Börjar du med alla dina insikter, eller tar vi det som en dragkedja?

Caroline: Jag vet inte. Vi kan se.

Jan: Nu har slidesen en första, sen du. Men vi kan ta det som en dragkedja, för du gillar ju ändå inte slides.

Caroline: Nej.

Privatekonomi kan faktiskt vara roligt

Jan: Det jag har skrivit här är att privatekonomi verkligen kan vara roligt.

Caroline: Är det en insikt? Jag tänker att du ändå hade den insikten för länge sen.

Jan: Jo, men ibland lär man om sig saker.

Caroline: Du menar till en ny nivå, att du tycker nu att privatekonomi kan vara roligt?

Jan: Nej, okej. Detta är nog inte så mycket en insikt som en reflektion. Jag har gett ganska många intervjuer under året, och det känns som att alla tar avstamp i att ekonomi ska vara tråkigt. Att det är någon sorts grej kring att man ska skärpa sig, eller ha dåligt samvete. Och jag tänker så här: jag tror att så fort man kommer fram till en lösning där lösningen är en omskrivning av "nu ska jag skärpa mig", så funkar det inte. Det har man testat innan. Är det med det här "jag ska skärpa mig, jag ska bli bättre, nu ska jag gå till gymmet"...

Caroline: Man tar avstamp i, eller utgår från, att något är sönder.

Jan: Ja.

Caroline: Och det är alltid lite trist. Istället för att ta avstamp i hur man skulle vilja att det var.

Hotet som drivkraft, och dess gräns

Jan: Ja, fast nu tror jag att det handlar om drivkraften. Man kan bli motiverad av en attraktiv bild av framtiden, av det positiva. Man kan också bli motiverad av att det är misärigt. "Nej, nu är jag trött på att ha det som jag har det, nu jävlar får det vara nog." Lite den energin, hotet som motivation. Och jag tror att hotet kan vara ett bra avstamp, för det skapar energi. Det är så uppbrott sker. Men den är inte uthållig över tid. När hotet försvinner, försvinner motivationen, och då saktar det ner. Det är därför, till exempel, människor med drivkraften "jag ska sluta jobba". Så fort du börjar minska din arbetstid blir inte hotet lika stort, och då försvinner motivationen. Men det ska vi ta i ett annat avsnitt, där vi pratar om FIRE, ekonomisk frihet.

Kaffekoppen som inte är slaget

Jan: Poängen var i alla fall att det är många som vill ha intervjuer med dig som tar avstamp i att ekonomi är tråkigt, svårt, eller att man har dåligt samvete och borde.

Caroline: Man borde, man ska dra ner, man ska minska. Och den här... jag hatar det här exemplet med kaffekoppen.

Jan: En genomsnittlig kaffekopp i Sverige kostar 30 kronor. Dricker du en kopp kaffe mindre om dagen ute på stan blir det 200 kronor i veckan och 10 000 kronor på ett år. Och jag tänker: för det första, det är ingen som dricker kaffe sju dagar i veckan ute på stan.

Caroline: Jo, men det kan vara så att man inte har tänkt på hur mycket pengar man lägger på det, som kostar lika mycket som ett kaffepaket. Eller så är man fullkomligt medveten och älskar den vanan.

Jan: Ja, det var det som var min poäng. Visst kan jag spara 10 000 på ett år, och lägger vi lite ränta-på-ränta blir det kanske 20 000 på tio år. Och så tänker jag: men tänk om jag gillar kaffe? Tänk om det där gör mitt liv?

Caroline: Det är roligt, för du dricker inte ens kaffe. Men jag kan relatera till detta.

Det är inte där slaget står. Det är inte där man vinner kriget, på att dricka en kopp kaffe mindre.

Lägg fokus på rätt saker

Jan: Och då tänker jag istället: tänk om man lade fokus på rätt saker. Det är så mycket fokus på fel saker. Jag minns att jag gjorde en intervju, "nio tips", och jag bara: ja, men där är bara fem tips som är bra. Allt efter det blir bara typ kasst. "Förhandla elavtal då." Visst kan man förhandla elavtal, vi har till och med gjort ett helt avsnitt om elavtal. Men det är inte där slaget står.

Caroline: Det är ganska attraktivt att tro att slaget står i de små grejerna, vilket det gör ibland, men kanske inte från det hållet.

Jan: Nej, precis.

Caroline: Jag tänker många gånger på detta som när jag jobbade i styrelser. Det var alltid: är detta rätt sak, eller är detta fel sak som vi bara gör på rätt sätt? Och väldigt ofta gör man fel sak på rätt sätt.

Jan: Tänk om det är lite tvärtom. Jag gillar till exempel Ramit Sethi väldigt mycket, som vi pratade om i ett avsnitt. Han är en amerikansk ekonomibloggare och författare.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Och jag gillar verkligen att han säger: spendera extravagant, och var brutalt snål. Det handlar om att vara både och. Gillar du kaffe, spendera extra, drick sådant där kopi luwak-kaffe.

Spendera extravagant, var brutalt snål

Caroline: Det är böna som har vandrat genom matsmältningssystemet på något djur.

Jan: Så det är helt enkelt en kaffeböna som blivit utskiten.

Caroline: Ja, men det ska tydligen vara gott. Det står ju med i den där filmen "Bucket List", som för övrigt är en väldigt bra film.

Jan: Ja. Eller så säger han: gillar du skor, spendera extravagant på skor. Men gillar du inte heminredning eller tycker boendet inte är så viktigt? Köp inte den där bostadsrätten för en miljon kr extra. Jag ska också säga att det kräver sin kommunikation med den partner man har.

Caroline: Ja, absolut. Jag gillar inte kött, men det gör du, och du vill köpa sånt Angus. Du vill spendera på kött, och jag är så här: det var inte det jag ville med mina pengar.

Jan: Ja, men såklart. Man får vara överens.

Caroline: Jag tänker att man måste kommunicera och vara överens oavsett.

Jan: Det handlar ju inte heller bara om...

Caroline: Du vet, jag hörde på den där ekonomibloggaren, nu pratar han om att ta sms-lån, jag ska spendera extravagant.

Jan: Nej, det handlar om att göra det ansvarigt, inom de medel man har. Men det jag tror kommer vara lite temat för detta avsnitt för mig är att dra åt extremerna. Jag är lite trött på att vara så mellanmjölkig.

Caroline: Jag är också trött på det. Hur kan vi komma fram till samma sak? Jag har också sådana insikter.

Att ha låtit rädsla göra en mellanmjölkig

Jan: Berätta, hur låter din insikt?

Caroline: Jag kan ta en insikt. Att jag har låtit rädslor styra mig så mycket att jag har blivit mellanmjölkig. Jag tar inte vissa konversationer i relationer, för jag tänker: då kommer det bli konflikt, och så kanske vi inte löser det. Och så drar man det i tanken åt ett håll som det kanske inte alls kommer bli. Och jag har varit rädd för vissa saker i livet, och så upplever jag inte det som hade varit fantastiskt. Till exempel segling.

Jan: Berätta om seglingen.

Caroline: Det handlar om att jag vill känna att jag lever mitt liv fullt ut. Och då kan jag inte bara vara på land, jag kan inte jobba bara på land. Jag måste klara mig ute på havet med. Det är som en erövring, att förstå hur jag gör det. Hur jag är ute på havet och klarar mig utan att drunkna, ha slut på vatten eller inte veta var jag är någonstans. Det är en erövring av land och hav, och att inte vara rädd längre. Luft behöver jag inte än. Det kanske kommer när jag är 50.

Jan: Okej, jag kommer stötta dig 100 procent, och jag kommer inte vara med på någon båt. I'm sorry.

Caroline: Titta här, mellanmjölk. Rädd är du. Du är rädd, Jan.

Jan: Kanske. Jag är trött på att vara rädd, men jag vet att jag inte är attraherad av det. Jag såg någon scen från den där Greta-filmen, hålla på och tänka på vad media matar dig med för rädsloscener.

Caroline: Det är inget.

Jan: Jag finner bara inte det där behovet.

Rädsla eller autenticitet?

Caroline: Jag har respekt för det. Men jag har inte respekt för att man låter sig begränsas av rädsla.

Jan: Nej, såklart.

Caroline: Men det är det som blir klurigt också. Är beslutet baserat på rädsla, eller är det autentiskt? Just nu känner jag inte att jag är rädd. Vi har ändå varit ute och seglat med våra kompisar, och vi hade en båt i Thailand.

Jan: Men skitsamma, vi hoppar... Men det är det där, vi vill inte vara mellanmjölk. Vi återkommer till det.

Caroline: Ja, precis. Det ska bli spännande.

Jan: Och sen var det faktiskt en grej till. Ramit Sethi är bra där. Han säger också att man ska ha någonting i sin ekonomi som heter "kosta vad det kosta vill"-kategorin.

Caroline: Det är spännande. För då måste man ändå få någon slags inkomst till den. Kosta vad det kosta vill. Man får ett spännande liv.

Jan: Ja. Och så insåg jag: har jag någon sådan "kosta vad det kosta vill"?

Caroline: Jag har inte det.

Jan: Har du inte det?

Caroline: Nej, inte än.

Jan: Jaså? Det är en oskuld man måste ta igen, tror jag. Man har gjort det en gång, och sen kan man bara inte gå tillbaka.

Caroline: Nej. Mellanmjölk, alltså.

Böcker, efterrätter och teknikprylar

Jan: Men är du säker på att...

Caroline: Okej, vad är det för kategori du har? Vad ingår i den?

Jan: Böcker. Jag bryr mig inte om vad en bok kostar. Böcker har den där potentialen, jag kommer prata om det, det asymmetriska. En dyr bok kostar 200, 300 spänn, och den kan förändra livet. Då är det de mest välinvesterade pengar. Sen är det faktiskt en grej till, som jag upptäckte häromdagen när vi var ute och åt.

Caroline: Jag vet redan vad det är. Det är sladdar. Nej, jag bara skojar. Vad var det då?

Jan: Efterrätter. Inte ett helt restaurangbesök, jag hade inte tagit in en flaska vin för 8 000 kr. Men efterrätter eller en förrätt, då bryr jag mig inte om vad den kostar.

Caroline: Men det kan ju inte kosta mycket.

Jan: Nej, det behöver inte kosta mycket. Det behöver inte vara så här "kosta vad det kostar, jag köper en Lamborghini". För mig är det böcker, det är förrätt eller efterrätt. Och sen faktiskt vissa teknikprylar. Jag köpte ett sånt där grafikkort nu för typ 15 000 kr. Vi behövde det i och för sig till jobbet.

Caroline: Ja, bra.

Tänk om din ekonomi är tråkig

Jan: Men hur kom vi in på detta, och vilket spår var vi på?

Caroline: Att privatekonomi kan vara roligt. Att det inte handlar om att dra ner.

Jan: Jag har en vän, eller vi har en vän, Charlie Söderberg. Han brukar säga: tänk om det inte är ekonomi som är tråkigt. Tänk om din ekonomi är tråkig.

Caroline: Ja.

Tänk om det inte är ekonomi som är tråkigt. Tänk om det är din ekonomi som är tråkig.

Jan: Det är värt att fundera på. Sen säger han: man kanske inte ska säga det till någon som tycker att ekonomi är tråkigt. "Vet du vad, tänk om det är din ekonomi som är tråkig."

Caroline: Varför ska man inte säga det?

Jan: Jag vet inte, jag är konflikträdd.

Caroline: Ja, okej.

Gör en sak om året du minns om 30 år

Jan: Och sen den sista. Återigen Ramit Sethi, han har gjort intryck på mig i år. Han sa att varje år borde man göra en sak som man kommer ihåg om 30 år.

Caroline: Du ser helt så här ut. Nej, jag bara tänker: vad kan det vara för något? Åren går, och jag kommer nog inte ihåg en sak från varje år.

Jan: Jag tror att om vi hade satt oss och gjort en tidslinje... Det gör man ju på vissa kurser. Det är faktiskt sjukt bra. Vi får göra en sådan tidslinje.

Caroline: Sjukt bra övning.

Jan: Det vet jag att man gör på vissa kurser, till exempel i London. Där du får göra så här för varje år sedan du föddes, och ta fram kort och sånt.

Caroline: Jag har inte gjort det själv. Vi har hört talas om det. Jag tror mycket på att lycka är minnen man skapar tillsammans med andra. Och det är klart att vi har minnen från många år.

Fokus på det som gör skillnad

Jan: Så detta var väl min första: privatekonomi kan vara roligt. Och om jag ska runda av punkten: lägg fokus på det som gör skillnad. Nu har vi faktiskt, på den nya bloggen som vi har uppdaterat, om man går på Kom igång-guiden och sen trycker på "nio tips för din privatekonomi", listat det som gör mest skillnad. Utan inbördes ordning skulle jag säga att det viktigaste är att man börjar spara och investera, att man automatiserar sparandet så att man inte är inblandad i det själv, och att det första man gör när man får in pengar är att man sparar. Då kan man spendera och konsumera med gott samvete, och pengarna har börjat jobba åt en. Du ser högst skeptisk ut.

Caroline: Jo, men fokus på det som gör skillnad. De här insikterna är väl...

Jan: Jo, detta är inte så mycket insikter. Det är bara apropå min irritation på alla de här lågnivåtipsen.

Caroline: Jag köper dig. Så vad är det som gör skillnad?

De tipsen som faktiskt spelar roll

Jan: Det är att börja spara, byt till sjunde AP-fonden i ditt PPM-sparande, be om ett amorteringsunderlag från din bank, det vill säga förhandla bolåneräntan. Det är en fantastiskt bra grej för att sätta igång den konversationen. Sen någonting vi har pratat alldeles för lite om, nu är jag trött på mig själv, det måste vi prata om nästa år: löneförhandla och byt jobb. Få grejer kommer ha så stor skillnad för ditt liv som din lön.

Caroline: Ja, det har vi inte sagt så mycket om.

Jan: Löneförhandling påverkar din pension, hur mycket du kan spara, din livskvalitet. Det påverkar asmycket. Och verkligen överväga att byta jobb. Nu har jag faktiskt varit så tuff i ett av tipsen: får du inte tjänstepension på ditt jobb, byt jobb. Och sen, kolla upp vad som händer om du dör. Ekonomiskt, för de efterlevande, är det mycket viktigare än en kopp kaffe om dagen. Det kan ha katastrofala konsekvenser. Och sen de här säkra upp-tipsen: säkra upp på Skatteverket, säkra upp på Klarna.

Caroline: Ja, så att inte någon kan stjäla din identitet.

Identitetsstöld och NetOnNet som ringde

Jan: Ja, det har jag inte berättat för dig. Du vet att jag har haft ganska mycket att göra de senaste dagarna. De ringde till mig från NetOnNet: "Du, det är någon som har beställt fyra..." Och de undrade, "ja, vi ringer bara och dubbelkollar, för det har beställts på faktura att det är du som beställt dem." Och jag bara: nej. Man blir lite förbannad.

Caroline: Jag hade blivit asförbannad och letat upp den jäveln. Jag har ett starkt hämnddrag i mig.

Jan: Anyway, det var bra gjort att de... Kudos till NetOnNet, som ringde och kollade.

Caroline: Jättebra. Men hur kan man göra så, ens beställa på faktura? Behöver man inte visa upp någon typ av identitetshandling?

Jan: Nej, de har gjort det på nätet.

Caroline: Men man måste ju ha bank-id?

Jan: Nej, man måste inte det.

Caroline: Där jag beställer måste jag alltid ha bank-id.

Jan: Jag kan ju beställa i ditt namn om du inte har slagit på plånaskyddet, till exempel. Då kan jag beställa grejer i ditt namn.

Caroline: Men du har väl skydd?

Jan: Ja, på mig som privatperson. Men inte på dina företag, det finns inget sånt skydd för företag.

Caroline: Men detta känns ju som en viktig grej. Kan man ha det på sina företag?

Jan: Jag vet inte, det måste vi kolla upp.

Caroline: Eller om det är någon som lyssnar eller tittar som vet.

Ett märkligt börsår

Jan: Om vi går vidare. Investeringsmässigt tycker jag att detta har varit ett väldigt märkligt år, 2020. Det är förmodligen det år som har haft störst nedgång och uppgång samtidigt. Och då måste man ändå tänka att faller börsen med 30 procent, räcker det inte att den går 30 procent upp, utan den måste typ 40, 50 procent upp för att vara tillbaka på noll.

Caroline: Och har det gjort det? Har det gått upp så pass?

Jan: Ja. Och jag vet inte om du kommer ihåg, men i våras hade vi dagar på plus minus 10 procent.

Caroline: Jo, det minns jag. Det var som "Hela havet stormar". Jag kommer ihåg att vi skulle göra en insättning på Lysa, och det var taskig tajming, för 10 procent av insättningen försvann.

Jan: Ja, för du satte in det vid fel tidpunkt.

Caroline: Ja, så det var till och med så att jag ringde till Lysa: om jag sätter in pengar nu, när är de investerade?

Stolt över att ha köpt på nedgången

Jan: Det var helt galet. Men det som jag faktiskt är stolt över syns på den här bilden. För dig som bara lyssnar är det ett skärmklipp från Lysa, där det är en massa punkter.

Caroline: Men det är en graf, ja.

Jan: Ja, men det är inte grafen som är intressant. Om man använder Lysa kan man klicka i en knapp under grafen som heter "Visa kontohändelser". Då kan man se när man har satt in och tagit ut pengar. Och om du tittar i februari–mars, vad är det vi har gjort? Vi stoppade in ganska mycket pengar. Vi tog det månadssparande vi skulle ha senare under året och satte in det i februari–mars istället. Eller inte istället, utan vi satte in extra.

Caroline: Jo, jag fick frågor om jag skulle ta ut mina pengar nu, från människor omkring oss, Jan. Då när det var i mars. "Ska jag ta ut mina pengar nu från Avanza?"

Jan: Ja. Och där gjorde vi avsnitt 146, där vi skickade ut: är det dags att köpa nu? Jag är sjukt nöjd att vi agerade korrekt, att vi tog rätt beslut. Men återigen, jätteviktigt: bara för att man tar rätt beslut betyder det inte att utfallet blir rätt. Det var fortfarande rätt beslut att köpa där, men börsen hade inte behövt gå upp.

Caroline: Nej.

Rätt beslut är inte detsamma som rätt utfall

Jan: Vissa läsare skrev, såg jag på forumet som vi ska prata om sen, "min stora insikt är att det var bra att jag köpte på nedgången". Och jag är så här: ja, det är bra, och de senaste åren har det varit väldigt lönsamt att köpa på nedgången. Men tittar man till exempel under 1900-talet finns det vissa perioder då du köpte på nedgången och bara gjorde stora förluster, för det fortsatte ner. Så köper man på nedgång behöver man vara medveten om att det kan fortsätta ner ytterligare ett, två, tre, fyra år. Det är inte en strategi som är klockren utan fara. Men det är därför jag gillar definitionen på sparande som att det handlar om att ta bättre beslut. Här tog vi bra beslut, vi hade oddsen på vår sida och bettet föll väl ut. Vad tänker du? Du ser lite utzonad ut.

Caroline: Nej, jag har inte zonat ut alls. Det var bara väldigt bra balanserat att du tog upp att det kan fortsätta neråt. Det är ju därför folk vill ta ut sina pengar, tänker jag. De är rädda att det ska fortsätta neråt, medan vi alltid är i det här att man ska investera långsiktigt. Då blir jag inte kortsiktig, utan jag säger: det är klart du inte ska ta ut dem.

Jan: Sen ska man också säga att vi tog ut pengar 2001, och vi tog ut pengar 2008. Så vi har gjort alla de här misstagen. Nu har vi snart... 96 började jag investera, så nästa år är mitt 25:e investeringsår. Det är faktiskt lite coolt.

Caroline: Bra.

Jan: Så jag är stolt över att vi köpte mer.

Skillnaden på proffs och amatörer

Jan: Någonting jag också har noterat är att det i år har varit stor skillnad på proffs och amatörer. Nu är detta väldigt anekdotiskt, ingen vetenskaplig studie. Men i mars gjorde vi en undersökning på bloggen, och vi hade flera tusen som svarade: när tror vi att börsen är tillbaka, när är corona på börsen över? Konsensus bland oss småsparare var 1–2 år. Det kändes inte orimligt. Men när jag pratade med till exempel Eric Strand, eller när vi pratade med Coeli, så var de så här: detta är över till midsommar.

Caroline: Ja.

Jan: Det var inte ens nära.

Caroline: Vad var det som inte var nära, Jan? Jämförelserna var ju inte ens nära. Nej, de hade rätt.

Jan: Ja, de hade rätt.

Caroline: Ja.

Jan: Men jag menar att det var en väldigt stor spridning på svaren mellan proffsen och oss. När jag sen pratade mer med Henrik, som vi intervjuade i de förra avsnitten, från Coeli, så var han så här: det var inte ens en chansning. Eftersom räntan är låg och sjönk, och man gjorde stimulanser, kan man räkna med att avkastningskraven på aktier minskar, och då går aktier och allt annat lika upp.

Räcker stimulanser för att börsen ska stiga?

Caroline: Jo, men kan man det egentligen? Det kan vara så att det sker stimulanser och allt möjligt, men att det ändå inte går upp. Eller?

Jan: Jag vet inte om det handlar om sannolikheter.

Caroline: Jo, men sannolikheter.

Jan: Men de bedömde sannolikheterna olika. Och det är väl där också som, även om jag många gånger klagar på proffsen och säger att det inte är lönt att köpa en aktivt förvaltad fond, så är det ändå så att majoriteten av alla professionella förvaltare hamnar på index. Medan majoriteten av småsparare hamnar under index. Så det är bättre att satsa på en professionell förvaltare, då kommer du åtminstone närmare index än om du är småsparare.

Caroline: Va? Vad säger du nu, Jan? Jag förstår att vi småsparare kan göra dumma saker. Men du har ju alltid haft ett ont öga till professionella investerare.

Jan: Ja, att de inte slår index. Att de också säger att de slår index.

Caroline: Ja.

Jan: Men skit i det. Vi pratar inte om att slå index, vi pratar om att hamna på index. Till exempel den här undersökningen med Barras från 2010. Den sa: 74 procent av alla professionella fondförvaltare över en 30-årsperiod hamnade på index. 24 procent hamnade under, 0,6 procent hamnade över. Så jag gör inte jämförelser, jag har inte ändrat åsikt. Jag säger bara att professionella investerar bättre än småsparare. Sen slår inte heller de professionella förvaltarna index, men det är inte huvudpunkten.

Caroline: Nej, det var inte poängen.

Jan: Nej. Insikten är väl att erfarenhet ändå spelar roll. Det är den slutsatsen man kan dra.

Årets stora oh shit: Spiltan-fonden som frös

Jan: Sen tänker jag: årets stora "oh shit", som jag inte hade tänkt på, var det här med att Spiltan stängde en räntefond.

Caroline: Jo, jag minns det mycket väl, Jan. Det var som att Hallå-baloo ringde länge här i huset.

Jan: Ja, och de kaskadeffekterna det hade.

Caroline: Nej, det vet jag inte något om.

Jan: Det gjorde till exempel att Lysa inte kunde prissätta Avanza.

Caroline: Okej. Jag trodde det var efter själva krisen.

Jan: Nej, massa andra fonder kunde inte prissätta. Som fond måste man behandla alla andelsägare lika. Och kan man inte prissätta en del i sin portfölj, kan man inte prissätta hela portföljen.

Caroline: Och var det för att det gick upp och ner så mycket, så att det inte gick att säga just i den stunden?

Jan: Vi behöver inte återupprepa hela storyn. Men Spiltan tyckte inte att marknaden hade rätt i sina värderingar av deras tillgångar, och då ville de inte värdera dem. Och i och med att de inte värderade sitt innehav kunde de andra inte värdera sitt innehav. Och eftersom ingen kunde värdera sitt innehav, kunde man inte sälja, för hade man fel i sin värdering sålde man på bekostnad av en annan andelsägare. Så allt frös till is. Och det var ändå en av Sveriges största räntefonder.

Jag tror att det var många i finansbranschen som fick sig en tankeställare där. Allt bara frös till is, och det var en av Sveriges största räntefonder.

Mer positiv till bankkonto efter krisen

Jan: Det har gjort mig mycket mer positiv till bankkonto. Jag har inte varit jättepositiv till bankkonto innan, men nu lutar jag mer och mer åt bankkonto och en global indexfond, eller en bra fondrobot. Och jag vet att Lysa och många andra fondrobotar gjorde stora ändringar i portföljerna för att minimera påverkan av det här.

Sen tänker jag att det var förutsägbart hur småspararna agerade under krisen. Precis som du säger, många sålde tyvärr av. Och det är synd, genuint. För ofta förlorar man två gånger: man säljer på botten, och sen missar man uppgången. Man har gjort dubbelfel.

Rådgivningssamtalet med banken

Jan: En grej jag nog kommer minnas är det här rådgivningssamtalet, där jag skulle få finansiell rådgivning från en bank, som jag spelade in. Det var så uselt.

Caroline: Å andra sidan... Gjorde banktjänstemannen sitt jobb?

Jan: Jag vet inte. Jag vet genuint inte.

Caroline: De sålde till dig, menar jag.

Jan: Ja, de sålde till mig. Men genuint, min stora behållning från det mötet var: han tror på det här själv.

Caroline: Och då gav han dig råd som du vet inte funkar.

Jan: "Lägg till 40 procent i en ny teknikfond." Eller en årlig medelavkastning du kan räkna med framgent på 15 procent. Lysa säger 7 procent, börsen i genomsnitt gör 8 procent. Att ha en förväntning om att börsen ska göra 15 procent om året, det är Warren Buffett-nivåer.

Caroline: Ja, eller Renaissance Technologies.

Jan: Ja.

Caroline: Det har tydligen gjort stort intryck på dig, vi ska göra ett avsnitt om Renaissance Technologies. Men det är sant, det är inte vem som helst som kan få det.

"Hur investerar du dina egna pengar?"

Jan: Nej, och han trodde genuint på det.

Caroline: Får jag fråga, hur investerar du dina pengar? Varför placerar ni dem så?

Jan: Det är också jävligt skrämmande. Jag får alltså råd beroende på den här investeraren. "Vad har du för erfarenhet av att placera pengar?"

Caroline: Jo, men kolla här, det är två grejer som är intressanta. Den här människan jobbar på bank och tycker att han kan pengar. Han har det som jobb till och med. Och han googlade inte dig innan du gick dit.

Jan: Nej. Sen spelade jag ju dum, det kan man göra. Man kan alltid säga "berätta mer" eller "jag förstår inte".

Caroline: Ja, för att få förtydliganden.

Jan: Och flera gånger sa jag: "Så du menar genuint att jag kan räkna med 15 procent i avkastning på börsen?" "Ja."

Caroline: Var det någon gång du avslöjade det, eller sa att detta tror inte jag på, jag har sett att forskningen säger något annat?

Jan: Jag sa: "Mina kompisar sa innan mötet att jag skulle fråga om indexfonder."

Caroline: Och vad sa han då?

Jan: "Ja, men de har gått mycket sämre." Och så jämför han med den fond som har gått bäst den senaste perioden. Och om man inte är bloggare inom ekonomi kan man då känna att han nog vet vad han gör.

Caroline: Ja!

Bankens rådgivare, autentiska eller ej

Jan: Så jag har skrivit här: bankernas rådgivare är urusla, men de är åtminstone autentiska.

Caroline: Ja, det vet du inte. Tro mig. Om jag hade frågat "hur investerar du dina egna pengar", och han hade svarat så, hade jag inte trott på det. Jag hade fan inte trott på det.

Jan: Tror du att de ljuger?

Caroline: Jag tror inte att alla ljuger, Jan. Men jag tror att vissa ljuger, och jag tror att många ljuger för att få saker sålda. "Vilken dammsugare har du? Denna."

Jan: Tror du det?

Caroline: Ja, jag tror det. Självklart tror jag det.

Jan: Alltså, jag är så naiv. Jag tror att människor gör som de gör.

Caroline: Och jag kan nog syna sånt om jag hamnar i en sådan situation. "Vad är det för dammsugarpåse som ska till? Hur funkar den på mattor? Jag har hund och katt." Jag hade blivit så förbannad om jag känt så: du ljuger för mig.

Jan: Okej. Sorry, vi kan gå vidare.

Caroline: Det här är en av mina aggressivare sidor.

Jan: Vad handlar det om?

Caroline: Det handlar om att de inte ska komma och tro att jag är lättlurad. Det handlar om mycket mer, men vi behöver inte ta det nu.

Jan: Jo, men nu blir det ju spännande.

Caroline: Nej, vi ska prata om ekonomi här.

Aggression, mikrouttryck och att gå därifrån

Jan: Berätta nu.

Caroline: Om jag tror att någon ljuger för mig, det är ändå vissa mikrouttryck man gör. Jag blir arg och förolämpad. Och sen börjar jag tänka sådana tankar som att "du sitter här på det här jobbet och du gillar inte ditt jobb, för du ljuger för mig nu". Det blir mycket större för mig, och så blir jag arg. Men jag går därifrån innan jag visar upp det.

Jan: Tränar du kampsport också? Vi går vidare.

Caroline: Ja, det är jätteskönt. Vi går vidare.

Tesla, och en blankning som inte gick som planerat

Jan: Ja, och sen. Årets insikt är väl så här: Tesla. Och sen tänker jag: inga fler kommentarer.

Caroline: Vad är insikten där? Det där har du bara för att kunna säga att det var... Någonting hände här. En krigshistoria. En lumparhistoria. Du har inga Tesla-aktier, Jan. Det är det du inte har.

Jan: Nej, jag har förlorat pengar på blankning.

Caroline: Vad står det? "Ingen mer kommentar"?

Jan: Den jävla aktien...

Caroline: Den har inte gått ner så mycket, va? Skyll dig själv att du tog upp det, Jan.

Jan: Jag tycker att det är trams.

Caroline: Okej.

Jan: Nu går vi vidare. Årets strategiförbättring.

Caroline: Det är trams? Det är trams att ta upp någonting och säga "ingen kommentar", för du vill ju kommentera det.

Jan: Okej, okej.

Caroline: Är detta en sån där grej där jag sitter och vet att du ljuger? Ja, du sitter och ljuger för mig. Ta upp någonting.

Jan: Fast jag vill inte prata om det.

Caroline: Om det hade varit tjejer hade du sagt "jag vill inte prata om det". Så vad är det du vill säga om Tesla?

Jan: Nej, men jag tycker det är fascinerande. Hur någonting kan vara så... Det är liksom ingen realism. Jag upplever det så, och då hade väl Andreas och Henrik sagt: ja, men då är det väl du som inte fattar någonting. Så jag får bara säga: nej, där är någonting jag inte fattar kring det. Och det har kostat. Men jag har åtminstone satsat pengar på min egen åsikt och förlorat.

Caroline: Ja, du har blankat Tesla. Du förlorade pengar på det. Och så sitter du där och är lite nöjd. Du vet att hälften av dem är dina, som du förlorade.

Jan: Jag vet, men jag har ändå tjänat 13 000 kr eller mer. Jag ska gå in och kolla hur mycket jag har tjänat på det.

Caroline: Vi har gått plus i vilket fall, trots dina dumheter. På mina två Tesla-aktier.

Jan: Okej, vi går vidare nu.

Årets strategiförbättring: boutiquefonder och hybrid

Jan: Saker jag tar med mig till nästa år att undersöka är det här. När vi träffade Andreas och Henrik från Coeli pratade de om att man behöver skilja på aktiva fonder, till exempel boutiquefonder och storbanksfonder. Man kan inte dra alla över en kam. Och sen, på RikaTillsammans-forumet och på bloggen, har vi börjat, jag tror det var Daniel Nilsson eller Fredrik, någon Ramagon, som publicerade en artikel från Vanguard som pratar om en hybrid approach. Det vill säga att man använder både passivt förvaltade fonder, men kan komplettera med vissa andra fonder som har ett förväntat alfa. De har en ganska lång genomgång, 15 sidor, om hur man kan tänka en strategi kring en hybrid.

Caroline: Jag kommer inte ihåg vad de här boutiqueaktierna var för någonting.

Jan: Nej, inte boutiqueaktier, fonder. Boutiquefonder.

Caroline: Ja.

Vad en boutiquefond är

Jan: Det är fonder som ägs och drivs av fondförvaltarna, som har varit där länge, som har massor av egna pengar i fonden och som har helt andra mandat.

Caroline: Okej, som om de hade en egen affär.

Jan: Om Andreas kommer på något bra behöver han bara värva Henrik, och sen kan de köpa det på eftermiddagen. Säg att du jobbar på ett stort fondbolag, då är det en investeringskommitté, då ska det föredras, och sen är det 13 personer som ska säga sitt. Du har en helt annan tröghet. Eller som de berättade: vi har kompisar som jobbar på sovereign funds, alltså storfonder för länder. De får åka på två resor per år. Vi kan åka till sju länder på två veckor. Så jag tror att det är fel av mig att avfärda alla aktivt förvaltade fonder som dåliga. Den intressanta frågan blir: kan man identifiera en delmängd av de aktivt förvaltade som har förutsättningarna att prestera bättre än en annan delmängd?

Caroline: Delmängd?

Jan: Ja. Förlåt, matte.

Caroline: Du får prata svenska.

Jan: Om du har tio fonder, tänk om man ska dela upp dem istället för att dra alla tio över en kam. Tänk om man ska gruppera dem, tre och sju. Då blir tre en delmängd av tio.

Caroline: Okej, det är något som låter spännande inför nästa år.

Jan: Ja.

Caroline: Då ser vi fram emot att få veta mer om det nästa år kanske.

Strategifrågorna ur "Mer pengar för pengarna"

Jan: Det andra som kommer förbättra min egen investeringsstrategi är det vi tog upp i avsnitt 177, tror jag det var, Småspararguidens bok "Mer pengar för pengarna", som nog är årets bästa sparbok. De hade tre frågor, men som ingenjör tar man ju någon annans grej och gör den bättre i sitt eget huvud. Deras tre frågor var: finns det en teoretisk förklaring till avkastningen, stödjer historisk data avkastningen, och tror man att det kommer gå så framåt? Jag har försökt utöka det till att handla om strategi istället. Vad är strategin? Till exempel köpa investmentbolag, köpa fondrobot, köpa bitcoin. Vad är tesen till att strategin fungerar? Vad är bettet, vad är det jag gör? Stöds tesen av historisk data, finns det i historiken? Finns det en teoretisk förklaring till att det funkar, är det sannolikt att strategin kommer fungera i framtiden? Och sen en superviktig fråga: om strategin funkar, hur kan man göra det som småsparare?

När strategin inte går att följa som småsparare

Jan: För vi kom fram till, vi hade superbra svar på de första fem frågorna med tail-risk. Kommer du ihåg det, med metall, och att skydda sig mot nedgångar? Och sen visar det sig att för att följa strategin behöver du 50 miljoner US-dollar, och det ska vara 2 procent av din portfölj. Så du behöver 1 600 miljarder kr i förvaltat kapital för att kunna följa strategin. Och då spelar det ingen roll.

Caroline: Nej, men det behöver man väl inte ha?

Jan: Det är länder som har så mycket pengar.

Caroline: Ja, eller pensionsstiftelser. 1 000 miljarder, sa du verkligen det?

Jan: Jag vet inte, jag har gjort bort mig redan när jag har med...

Caroline: Det är väl så sjukt mycket pengar.

Jan: Jo, men det måste det vara. En miljard är 1 000 miljoner, eller hur?

Caroline: Ja.

Jan: Ta till exempel Andreas och Henrik, de förvaltar 7 miljarder, 7 000 miljoner.

Caroline: Ja, fast du sa 1 000 miljarder.

Jan: Ja, och om du ska ha 2 procent, nu pallar jag inte göra matten, men om 2 procent ska motsvara 500 miljoner, då måste jag ha mycket, mycket mer. Då är det över 1 000 miljarder kr.

Caroline: Okej. Vi får dubbelkolla sen. Men du brukar ha rätt. Det är bara att miljonerna och miljarderna kan bli fel när det ska komma ut.

Jan: Ja. Jag vet att Kaspi, som hjälper oss med produktionen, sist klippte in den där riksdagsledamoten som också hade problem. Det lär väl komma ett sånt klipp här, gissar jag, om jag är ute och reser.

Strategifrågorna som diskussionsverktyg

Caroline: Om du är ute och reser, ja. Så man kan inte följa strategin som småsparare?

Jan: Nej, och då blir det en väldigt relevant fråga: jag har kommit på världens bästa strategi, men jag kan inte göra den som småsparare. Och vet du vad, jag har märkt att jag använder det där på forumet. När folk skriver "vad tycker du om det här?" brukar jag fråga: vad är strategin? Vad finns det för data som stödjer detta? Och så kan man ha mycket bättre diskussioner.

Caroline: Som en checklista nästan, som gör att man kan diskutera bättre.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Bra.

Jan: Så nu är jag snart klar.

Caroline: Vad är vi på här nu?

Jan: Ja, vi är kvar på mina sista.

Talebs asymmetrier, årets viktigaste lärdom

Jan: Störst påverkan på mitt liv, långsiktigt ekonomiskt, har faktiskt de här två Taleb-avsnitten haft. Vi hade avsnitt 166 och 167.

Caroline: Du hade läst några böcker av honom?

Jan: Ja, jag läste hans serie, han har en samling, Incerto, det är fem, sex böcker, där han pratar om asymmetrier. Han utvärderar allting, inte bara investeringar, utifrån nedsida och uppsida, och begränsningar i uppsida och nedsida. Han tar allt möjligt i livet. Till exempel: ringa till någon och be om hjälp. Begränsad nedsida, du får ett nej, och då är ditt liv precis som det var innan. Men du kan få en jättestor uppsida. I investeringar på samma sätt: vad är nedsidan i den här affären, kontra vad är uppsidan? Till exempel är räntefonder typiskt asymmetriska, som jag inte gillar just nu: liten uppsida, stor nedsida.

Vad är nedsidan i den här affären, kontra vad är uppsidan? Det tänker jag väldigt mycket på.

Asymmetrier i företagande och i livet

Jan: Jag driver ju företag. Då försöker jag göra projekt där jag kan tjäna jättemycket pengar om projektet blir bra. Om det inte blir bra, har jag investerat den tid jag lagt ner och en begränsad summa pengar. Men en konsultverksamhet är inte asymmetrisk. Det är liten nedsida, liten uppsida. Jag kan sälja de timmar jag säljer. Eller jag kan ha min massagesalong, det kommer aldrig bli miljarder, men det blir inte heller någon stor nedsida.

Caroline: Vissa skulle tycka att det var en fördel.

Jan: Men om man utgår från att man vill ha en stor uppsida, så är det inte det. Jag vill ha en obegränsad uppsida och en begränsad nedsida.

Caroline: Och jag har aldrig tänkt på det i olika områden i livet på det sättet.

Jan: Detta leder också till någonting jag tar med mig till nästa år. Precis som Ramit Sethi: att sluta vara mellanmjölkig. Att mer och mer gå på extremerna. Att till exempel ha bankkonto och den här indexfonden. Eller bankkonto och onoterade bolag. Istället för att göra den här mellanmjölksgrejen. Och mellanmjölken, många skulle sagt att indexfonder är mellanmjölkigt.

Caroline: Ja, så vet jag att vissa resonerar.

Jan: Jag tycker inte det kanske, men... Jag skulle säga att räntefonder är lite mellanmjölkigt just nu.

Är guld mellanmjölkigt?

Caroline: Guld är inte mellanmjölkigt.

Jan: Det är det väl inte, om man ska utgå från ett perspektiv. Ska man utgå från perspektivet?

Caroline: Nej, men jag tror det beror på vilket syfte man köper guld i. Köper jag guldet i syfte att spekulera? Nej, då är det inte det. Köper jag guldet i syfte att göra min portfölj bättre, ja, då är det ett annat spel.

Jan: Men jag tror mer på att försöka dra åt extremerna. Och det handlar inte om att lägga allt i en teknikfond, utan om att börja tänka annorlunda, att få tankespjärn. Vi kommer återkomma till detta under 2021.

Caroline: Ja, det är det jag tänker. Jag har inte riktigt landat i det här.

Alligatorstrategin

Jan: Och lite roligt i sammanhanget: jag har en kompis, Mikael Brander, och vi har börjat diskutera någonting som vi kallar alligatorstrategin, som kan vara ganska intressant som ett komplement till ens bassparande i en indexfond. Alligatorer behöver bara äta en, två gånger om året. De kan ligga i vassen i ett halvår, göra ingenting, och sen plötsligt kommer bytet, och pang, så tar de det när tillfället blir rätt. Och där tänker jag att jag inte har tålamodet att ligga stilla i ett halvår. Har jag pengar på kontot vill jag investera dem. Men att unna sig att vara lite alligator, så att man har pengarna när tillfället kommer. Återigen, det är inte marknadstajming jag pratar om, utan att ibland sker det felprissättningar, och att utnyttja läget när läget ges.

Caroline: Det kan ta lång tid, ja.

Jan: Bra.

Konsumtionstid och produktionstid med barnen

Jan: Och mina sista grejer som inte är ekonomirelaterade. Den kanske stjäl en av dina insikter. Vi har ju barn som är i tioårsåldern, och vi har haft den här diskussionen om skärmtid. Och så slog det mig, när Freja sa "ja, men pappa, du sitter ju mycket framför skärmen", att det var svårt att argumentera mot. Först var jag så här: livet är orättvist, get used to it.

Caroline: Fy fan, Jan. Så kan man inte säga till ett barn.

Jan: Nej, inte så.

Caroline: Men du sa det inte, du tänkte det. Men sen kom du på...

Jan: Jag säger ibland till Freja att livet är orättvist, så att hon fattar att livet faktiskt är orättvist i vissa avseenden. Det är orättvist att vi bor i Sverige, vi hade kunnat bo i Jemen. Men sen inser jag: när jag var tio år, i hennes ålder, det var då jag började programmera och satt jättemycket vid datorn, för jag fick mammas dator. Och hon är ju väldigt kreativ. Så jag började diskutera, och sen kom vi fram till att skilja på konsumtionstid och produktionstid. Hon får bara titta på YouTube, Netflix eller Disney+ en timme om dagen. Men om hon till exempel ritar, som hon gör på iPaden...

Caroline: I Photoshop.

Jan: Ja, precis. Där behöver vi inte ha samma begränsning.

Caroline: Nej.

Jan: För vi hade inte sagt till henne: "Freja, nu har du suttit och ritat på pappret i köket i två timmar, nu får du lämna ifrån dig papper och penna, nu räcker det." Så hade vi inte gjort. Så det är väl min stora insikt i det där.

Caroline: Ja, så tänker jag. Det är bra.

Jan: Mycket extremt så här: play hard, work hard, gå åt extremerna.

Caroline: Ja, det har du gjort i år, det får man säga.

Carolines insikter, och Ant Middleton

Caroline: Vilken avslutning, så här bara.

Jan: Kör du nu, berätta. Nu får du mikrofonen.

Caroline: Här har du klippt in mina insikter. De är inte alls så uppstolpade som dina. Du har ju bara bett mig komma med mina insikter, och inte riktigt göra det så snyggt som du har.

Jan: Kom igen nu. Okej, vad har vi först här?

Caroline: Hållbart investerande avkastar bättre än det traditionella.

Jan: Ja.

Caroline: Det trodde jag aldrig. Jag trodde att det skulle vara noll skillnad, eller att det skulle vara sämre med hållbart investerande. Men det var det inte. Vi hade ju Magnus Alfredsson här, från Proethos, som hade tittat mycket på det och jobbat i finansbranschen.

Jan: Och förvaltar en fond nu.

Caroline: Och förvaltar en fond nu, ja, som är hållbar. Och det har visat sig på andra håll också att hållbart investerande ger bättre avkastning. Det är ju sjukt.

Ingen naturlag, men en möjlighet

Caroline: Nu tyckte du att jag drog för mycket över en kam, eller?

Jan: Ja, det tycker jag. På senaste året har hållbara fonder gått bättre. Men det är ingen naturlag, som att säga att till exempel Fama-French-faktorerna... Det är ingen naturlag. Men vi har sett att det kan vara så.

Caroline: Det kan vara så. Absolut.

Jan: Så man behöver inte tänka "nu sparar jag hållbart, nu kommer det gå sämre, jag betalar en premie för det".

Caroline: Nej.

Jan: Men det är ingen garanti. Nu har det hållbara överpresterat mycket. Hans fond, om vi tar Proethos-fonden, nu har jag inte kollat upp inför avsnittet, men han har 20 procent räntor i sin fond. Så han har 20 procent handikapp, och har ändå sprungit rundor runt andra fonder med 100 procents aktieexponering.

Caroline: Ja.

Jan: Sen har jag faktiskt inte kollat, det tänker jag göra nästa vecka, att jämföra Lysa hållbar och Lysa vanlig.

Caroline: Coolt.

Drakportföljen och hur kort vår erfarenhet är

Caroline: Sen hade vi ett annat avsnitt där vi pratade om hur det har sett ut när man har investerat 100 år bakåt.

Jan: Ja.

Caroline: Det var väl 100 år.

Jan: Ja, precis. Det var ett avsnitt med Eric Strand, där vi tittade på drakportföljen. Det var en studie gjord av Artemis Capital, där de undersökte hur börsen gått från 1900 fram tills nu, och hur det gått per generation. Och de konstaterade att det finns perioder då aktier verkligen inte har varit bäst. Varför pratar vi så mycket om aktier och räntor nu, 2020? Jo, för det är det som har gått bäst de senaste 50 åren.

Caroline: Ja, och det är inte så lång tid egentligen.

Jan: Nej. Och så skrev de: tänk om det är så att den genomsnittliga finansiella rådgivaren är typ 45 år, och de bara pratar utifrån det här recency bias. Pratar du med någon finansiell rådgivare i slutet av 70-talet, som hade 40 års erfarenhet från 1930, då hade de nog aldrig satt ihop en 100 procent aktieportfölj. De hade definitivt haft guld i det, för de upplevde inflationen. Så det var en sådan insikt: aktier har inte alltid varit det bästa sättet att investera. Och att vi lever väldigt mycket i vår egen tid.

Caroline: Ja, gud ja, absolut. Det kan vara lite ögonöppnande att se hur jävla kort period vi har varit här och investerat.

Vi fattar många gånger beslut på sju års historik. Egentligen hade vi behövt 3 000 års historik för statistisk signifikans. Det är ju löjligt.

Jan: Gud ja. Jag minns när jag intervjuade Paolo Sodini, professorn på Handelshögskolan. Han sa: egentligen, för att få total statistisk signifikans på den nivån, hade vi behövt 3 000 års historik. Och vi fattar många gånger beslut på sju års historik. Det är ju löjligt.

Caroline: Ja.

Effektiv altruism och välgörenhet

Jan: Ska du ta nästa?

Caroline: Nästa insikt är att välgörenhet inte alltid ser ut som jag har tänkt mig, eller som andra tänker sig. Och det handlar om ett avsnitt där vi hade en intervju med Wilhelm.

Jan: Wilhelm, ja.

Caroline: Från effektiv altruism.

Jan: Effektiv altruism, ja.

Caroline: Vi pratade om att man inte alltid behöver ge bort sina pengar för att det ska vara välgörenhet. Ute på stan, de som kommer fram, "vill du signa upp dig för Röda Korset" eller vad det kan vara. Utan han pratade om att man till exempel kan vara högutbildad och ha ett jobb som ger väldigt bra betalt, och sen använda en stor del av de pengarna till någon typ av välgörenhet, som kanske inte är att man ger bort pengar till Röda Korset på stan. Utan att man väljer mer medvetet. "Jag vill jobba med havet, till exempel, att vi rensar havet på plast." Istället för att man bara ger pengarna till något som dyker upp framför ansiktet på en.

Due diligence på välgörenhet

Jan: Det jag gillade där var att han pratade mycket om att vi utvärderar investeringar, men vi har inte alls samma due diligence på välgörenhet. Och han var också så här: spelar det någon roll att jag engagerar mig? Till exempel klimathotet, det är så många som engagerar sig i det, så kanske det inte är där jag får mest avkastning på mitt engagemang.

Caroline: Precis.

Jan: Och det är roligt att du tog upp det, för han mejlade mig häromdagen och sa: om du får tillfälle, kan du inte puffa för geeffektivt.se. För de har samlat, enligt de här kriterierna, nu har jag inte läst på, vad som gör mest impact. Och det roliga, jag kollade snabbt, det var till exempel malarianät, i förhållande till investerad krona och mest räddade liv. Så funderar man på att ge en gåva eller skänka, kolla på geeffektivt.se.

Caroline: Det kan man kolla på, ja.

Pengar som behöver ta vägen någonstans

Caroline: Ska vi ta nästa? Nästa insikt är också i anslutning till ett avsnitt vi gjorde med Fredrik Gertten, heter han va, filmaren. Han pratade om en film han gjort som hette "Push". Insikten jag fick av att prata med honom är att det finns väldigt mycket pengar där ute som behöver ta vägen någonstans. Och jag har nog inte fattat hur mycket pengar det är. Och att det kanske till och med, i vissa fall, kan vara smutsiga pengar som har tvättats och sen går in i samhällsapparaten.

Jan: Ja.

Caroline: Det är också en sjuk grej. Att alla de pengar vi har i vårt samhälle, det kan vara maffiapengar också, som rör sig där inne. Jag vet, det spelar kanske ingen roll, men jag har inte tänkt på det. Och jag har inte heller tänkt på hur mycket pengar som behöver ta vägen någonstans.

Jan: Det tror jag vi har pratat med, var det Coeli? Vi pratade om vart pengar söker sig.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Det är väldigt spännande, särskilt i tider nu när det är så här, there is no alternative, TINA. Det finns inte så många ställen, det är därför de söker sig till börsen, fastigheter eller bostäder.

Caroline: Ja, precis. Absolut.

Revolut-kortet, från skepsis till fan

Caroline: Sen vill jag säga att Revolut-kortet, som jag ogillade från början, jag tänkte: gud, Jan, måste jag ha ett sånt här kort som har en tillhörande app? Och du pratade om att det var ett smartkort.

Jan: Ja, jag var så här: man kan inte skilja på om detta är en app eller ett kort.

Caroline: Nej. Och i början tyckte jag det var jättejobbigt, för jag förstod inte appen helt, och hade inte surfat runt inuti den. Så jag kunde inte se vad det var som gjorde att jag helt plötsligt inte kunde betala med mitt kort på Ica.

Jan: Ja, och du var ju så frustrerad. "Jag kan inte betala."

Caroline: Och då var det att jag hade satt någon gräns på 1 500 kr den månaden, och det hade jag överskridit. Vecka 2 på månaden. Och då kunde jag inte betala. Men det finns så väldigt mycket bra med Revolut-kortet. Nu har jag inte ens kortet med mig när jag handlar, för jag har min app. Jag kan spärra kortet när jag vill, jag kan handla med ett virtuellt e-kort som spärras direkt efter köp.

Jag kan inte gå tillbaka nu till ett vanligt betalkort som inte har en app till sig.

Caroline: Du kommer ihåg att jag var frustrerad då?

Jan: Ja, jag kommer ihåg att du ringde mig från Ica. Asförbannad. "Jag står här i kassan med Elsa, jag kan inte betala, folk står efter mig i kön, vad är detta för..." Och jag bara: okej, andas, nu löser jag det. Det finns inga problem. Det är roligt att du är ett fan nu, när jag har slutat vara ett fan.

När företagskortet började strula

Caroline: Har du slutat vara ett fan?

Jan: Ja.

Caroline: Det har underlättat mitt liv, men hur har det försvårat ditt?

Jan: Vi hade ett samarbete med dem förut. Jag ska också vara tydlig med att detta inte är något samarbete, vi får inte betalt, det är ingen ersättning, varken sponsrad länk eller någonting. Problemet är nu att de är baserade i Storbritannien, och Brexit. De flyttar väl till Lettland eller vad det var.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Privatkortet har inte strulat, det funkar. Men mitt företagskort har strulat så in i helvete. De vill att jag ska skicka in massa dokumentation, och sen godkänner de inte svensk myndighetsdokumentation, till exempel om vem som äger bolaget. I Sverige har vi något som heter huvudmannaregister, så man kan gå på Bolagsverket: vem äger, vem kontrollerar vilket bolag. Men det har de inte i Storbritannien. Utan då ska man skicka in en vidimerad kopia på någon aktieägarlista. Det är okej att man skickar in en kopia på en aktieägarlista, men då ska den vara stämplad av en notarius publicus. Och det kostar långt över tusen spänn. Så plötsligt ska jag inte bara leta upp en notarius publicus, som inte ens finns i alla städer, jag ska dessutom betala för det. Jag har varit så förbannad på det. Och då har jag ändå haft kontaktpersoner på Revolut som jag har skällt på och jagat: det kan väl inte vara rimligt att det ska vara så här?

Bästa kortet 2021

Jan: Jag vet inte. Revolut, privatkortet absolut. Men eftersom jag använder företagskortet mycket mer, så just nu har inte Revolut många pluspoäng i min bok. Vi får se. Vi kommer göra bästa kreditkortet 2021, så får vi se.

Caroline: Ja, men jag vet också, vet du vad, Komplett som vi också använder, de har sänkt sin bonusgräns. Så det är en tråd på forumet just nu där vi försöker lista ut och hjälpas åt allihop, vilket som är det bästa kreditkortet eller det bästa kortet. För just nu känns det inte självklart längre.

Jan: Får man lov att säga att vissa saker var bättre förr?

Caroline: Ja, innan Brexit.

Jan: Okej. Ska du ta dina sista?

Barn lyssnar mer än man tror

Caroline: Ja, precis. Nu tar vi något annat än privatekonomi. Vi har ju två barn.

Jan: Har vi?

Caroline: Det är en sån torr humor som jag bara... Jag har inte många pluspoäng hos dig idag.

Jan: Jo, det har du. Men du behöver inte vara undrande kring hur många barn vi har. Du vet mycket väl. Vi har en nioåring och en två och ett halvt-åring.

Caroline: Och nioåringen har vi jobbat ganska mycket med, att hon ska göra sina läxor, bädda sängen.

Jan: Ja då, ja då. Det är tufft att uppfostra ett barn.

Caroline: Men sen nu, helt plötsligt, gör hon allt det där. Och hon har sagt: tjata inte på mig. Och så tjatar jag inte. Och sen har jag tänkt: jag säger saker en gång, och hon lyssnar. Det verkar som att barn lyssnar, fast man tror att de inte gör det. Det har varit en insikt för mig. Jag har känt att det är så jävla tufft att uppfostra barn. Men man ska nog ha tålamod med dem.

Jan: Absolut.

Det verkar som att barn lyssnar, fast man tror att de inte gör det.

Caroline: De kommer att växa upp till vettiga människor, om man har tålamod med dem och tror på att de kommer att göra det. Att man ber dem och involverar dem i livet.

Tålamod och krav på tillvaron

Jan: Men du är ju duktig på det där.

Caroline: Ja, men jag kämpar, Jan. Man kämpar med dem.

Jan: Ja. Det finns så mycket som kan gå åt helvete, tycker jag. Man tar inte bort smulorna efter sig när man har ätit. Det är för jävligt. Du vet vilka krav jag har på tillvaron.

Caroline: Ja, jag vet. Och jag ska inte vara hård mot våra barn heller. Men jag inser att jag inte heller behöver tro att de inte lyssnar.

Frejas aktieportfölj

Caroline: Det är som när vi körde månadens, eller vi kör fortfarande månadens aktie.

Jan: Påminn mig, när vi går igenom hur portföljerna gick i år, att vi ska ha med Frejas månadens aktieportfölj. För jag tror att den har gått tre gånger så bra som vår portfölj. Genuint.

Caroline: Ja, men jag är glad för det, om det är så.

Jan: Jämför vi vår Lysa-portfölj och hennes portfölj, då tror jag att hennes är 20 gånger bättre.

Caroline: Men det är också större risk i den.

Jan: Det är det. Det kostar att ha den avkastningen, det kostar att ligga på topp. Men ibland tänker jag: fan, vi skulle bara låtit henne... Men den ingår ju i lekhinken.

Caroline: Ja, absolut.

Jan: Min poäng är att jag verkligen inte tjatar på henne med månadens aktie. Vi tar ju det. Sen ibland har jag tänkt: nej, hon är nog inte intresserad. Och sen kom hon hem och berättade att hon hade försökt förklara aktier för sina kompisar. Hon tyckte det var jättekonstigt att de inte hade. "Ni får ju pengar till leksaker från dem."

Caroline: Jo, men det är jättebra. Då kan de kanske också gå hem och säga att de vill ha det, så kan man tillsammans börja titta på aktier. Jag tycker det är bra om det väcker någonting, så att det landar, så att de lyssnar. De lyssnar mer än man tror.

Att dela på ansvaret hemma

Caroline: Sen blir det lite orättvist. I och med att jag vet att du har koll på läget med barnen, kan jag vara mycket mer avslappnad med just det.

Jan: Ja, det löser sig.

Caroline: Ja, men grymt. Grattis.

Jan: Grattis till oss. Och sen ligger du i... Caroline, du gör ett fantastiskt jobb. Faktiskt.

Caroline: Okej, bra. Ska vi ta nästa? Vad har du nu skrivit här?

Jan: Det var inte så jag skrev mina.

Caroline: Nej, det var det inte. Men du skrev... Det är roligt, för jag får skit av dig alltid för mina bildspel, och sen gör du exakt samma grej. Så det här var min lilla hämnd. Nu satte jag bara... Du har bara skrivit "Ant Middleton" här. Du har skrivit mer om vad jag ville säga.

Jan: Okej, men jag freestylar här nu och säger det som kommer fram. Du får berätta vem Ant Middleton är.

Vem är Ant Middleton

Caroline: Ant Middleton, han är en brittisk före detta elitsoldat och författare. Föreläsare, tror jag. Han har varit programledare för den här elit-SAS, elitstyrkor på SVT.

Jan: Ja, "Elitsoldaternas hemligheter", eller vad den heter. Och på Channel 4 i Storbritannien heter den "Who Dares Wins".

Caroline: Ja, och på YouTube har han en egen serie.

Jan: Ja, vi är ju lite fascinerade av sådana här elitsoldater. Hur de arbetar, vilka gränser de pushar.

Caroline: Både du och jag tycker det är spännande.

Jan: Ja, fortsätt. Det är spännande vart detta ska ta vägen.

Caroline: Så vi tittade på "Elitsoldaternas hemligheter" på SVT när det gick, för något år sedan. Och sen nu fick jag en sån här... jag vet inte vad det var. Jag hittade hans bok på bibblan, och så läste jag den. Han har tre böcker, så nu är jag på den tredje.

Jan: Du sa innan att böcker kan förändra livet.

Caroline: Ja, detta förändrar mitt liv.

Rädsla som styrka

Jan: Du får berätta mer, Caroline.

Caroline: Jag ska bara samla mig på vilket sätt det har förändrat. Jag känner att jag har varit väldigt styrd av rädslor. Och han pratar om att rädslor är någonting som kan göra en väldigt stark. När man är rädd kan man ta mycket kraft från det. Det har jag absolut känt. Men jag har tänkt att det inte är positivt att man blir så stark och aggressiv, whatever det är, i en rädslosituation. Medan han utgår från att det är positivt. Och han söker upp rädslor. Och jag har tänkt: shit, vad spännande, att söka upp det man är rädd för.

Det finns ju inget man kan vara rädd för, till slut.

Caroline: Det är sjukt spännande att undersöka det här med rädslor och hur de kan göra en stark.

Rädslobubblan

Caroline: Han pratar om sådana här rädslobubblor. För han menar att det var ett tag då han var väldigt, väldigt rädd. Ett långt tag innan han skulle ut på väldigt farliga uppdrag i Afghanistan, där han ska in och hämta folk, eller in och döda någon, och han vet att det är stor risk att han själv blir skjuten. Så lång tid innan oroade han sig. Och sen tänkte han att han fan inte kan ha det så här, att han oroar sig så långt innan själva uppdraget. Så han sa till sig själv att han oroar sig när han sitter i helikoptern och ska hoppa ner. Då kan rädslobubblan börja. Och sen har han jobbat vidare med det. I rädslobubblan är han rädd, och han vet att han känner sig rädd nu, och sen tar han kraft av det.

Jan: Jag tycker också det är sjukt spännande.

Caroline: Jag kan tänka mig att någon sitter där ute och tänker att man är dum i huvudet. Detta är ju jättespännande. Hur man inte ska oroa sig fram till att det är dags att oroa sig. Och då känner man rädslan i magen och tar kraft av den.

Jan: Jag vet inte hur man ska göra det. Jag ska inte utsätta mig för någonting först, jag ska inte ha kraft.

Caroline: Ja, du får återkomma. Han säger att det kan vara i relationer också, när man är rädd för konflikter.

Jan: Ja, men såklart.

Caroline: Så man behöver inte ut på något berg.

Att vara okej med den man är

Caroline: Jag gillar Ant Middleton jättemycket. Jag känner att jag har börjat tänka tankar som att jag måste vara okej med den jag är, och inte tycka att vissa sidor ska pressas undan och andra får lov att upphöjas. Det kanske inte behöver vara så. Men jag kan återkomma till det under 2021, hur det har gått med att vara den man är. Jag är väldigt disciplinerad med saker, och så har jag tänkt att det är dåligt, att jag verkar vara helt dum i huvudet för andra som tittar på hur... Om jag skulle väga min mat, till exempel. Eller om jag gör sådana här strategier för vad vi ska göra med barnen under jullovet, eller hur jag ska hinna med att fixa naglarna varje vecka. Jag kan skriva ner en lista på hur det ska gå till. Men det är inget fel med det. Jag har känt att jag är vrickad som håller på på det viset. Och nu kan jag tänka: men det är som jag är bara. Jag är en sån som vill vara disciplinerad. Och jag kan tänka mig att folk tycker att jag är dum i huvudet. Och jag har brytt mig för mycket om det, och gömt undan listor och inte berättat om det. Men det är väl det här med att gå på extremerna.

Jan: Gå på extremerna, ja.

Caroline: Jag ska försöka vara mig själv.

Jan: Ja, coolt.

Att vilja prestera

Caroline: I anslutning till detta kommer nästa insikt. Jag tycker om att prestera. Det är också att vara mig själv. Det är fult att prestera, har du märkt det, Jan? På något vis. Folk är utbrända, man ska ta det lugnt. Och om man ska vara kreativ ska man absolut inte söka prestationer.

Jan: Jag är fel person.

Caroline: Ja, du kanske är fel person. Detta är min upplevelse i min verklighet. Det är inte så fint att prestera, eller vilja prestera, eller sätta upp mål, eller vilja vara bäst på saker. Och jag är trött på det också. Jag vill prestera. Och i och med att jag vill skriva böcker ska jag vara kreativ, och jag måste låta kreativiteten komma till mig, och man ska inte jaga den för då försvinner den. Jag försöker hitta en balans. Men då har jag insett att jag måste prestera inom det fältet också, för annars kommer det aldrig hända någonting. Jag kan inte sitta och vänta på att alla idéer ska komma till mig.

Jan: Ja, de kommer, men sen händer det ingenting mer.

Caroline: Nu blev detta väldigt babbligt.

Jan: Nej, det är okej. Jag fattar.

Caroline: Jag vet inte vad jag ska säga mer för att förtydliga vad jag menar. Jag upplever det som att vissa tycker det är fult att man vill prestera, att man vill vara bäst på någonting. Och jag är trött på det.

Play hard, work hard

Jan: Jag har ju haft det där hela mitt liv. Jag har jobbat 80 timmar så länge jag kan minnas. Och folk tycker: hur kan du göra det, du kommer gå sönder.

Caroline: Och jag säger att du ska dö i förtid.

Jan: Fuck it. Men jag kanske ska sluta säga att du kommer dö i förtid. Jag trivs med det jag gör. Och det är återigen: play hard, work hard. Jag hade det som en av mina insikter. Jag tror på det. Jag tror inte på något mellanmjölkigt. Och sen är det säkert så att om tio år kommer jag säga: hur kunde jag vara så dum att jag sa så? Men vet du vad, vi tar det då.

Caroline: Vi tar det då.

Jan: Så nu kör vi på. Play hard, work hard. Listor och rädslobubblor och extremt hårt arbete.

Caroline: Ja, så är det.

Jan: Ja, vad spännande.

Caroline: Jag tror det blir tema för nästa år. Vi brukar alltid försöka ha tema. Jag tror att nästa år blir det extremerna.

Jan: Jag tror att det hade varit ett coolt tema.

Caroline: Jag tror det kommer bli ett sånt jävla sjukt år, Jan, för oss.

Jan: Sjukt år kommer det bli. Positiv bemärkelse.

Caroline: Alltid positiv bemärkelse.

Forumets insikter från 2020

Caroline: Jag kan verkligen rekommendera Ant Middletons böcker.

Jan: Ja, kul.

Caroline: Han har skrivit tre. Jag är på den sista, "Zero Negativity" heter den. Och det är inte någon bullshit, det är jättebra. Det är inte så "tänk positivt vad som än händer". Ja, det är det också, men det är jättebra.

Jan: Ja, vad bra. Jag rekommenderar hans böcker.

Caroline: Vi kan ta ett avsnitt om det sen, så kan du dela med dig.

Jan: Jag tänker att vi ska börja runda av. Men vi har den här diskussionen i forumet, i RikaTillsammans-forumet: vilken är din viktigaste lärdom eller insikt från 2020? Man kan gå in på rikatillsammans.se, trycka på forum. Där pågår diskussioner varje dag.

Caroline: Jag har varit där inne och läst, det är jättespännande.

Jan: Och då kan man söka efter "lärdom", så hittar man den tråden. Där är jättemånga som har delat med sig. Jag gillar till exempel Leif. Ska du läsa vad Leif skrev?

Caroline: Ja, Leif säger att man fått veta att man ligger rätt när det kommer till risk, då man inte ändrar sin strategi eller varit orolig när börsen gick ner.

Björn, Alexander och att radera börsappen

Jan: Ja, sen skrev Björn också.

Caroline: "Jag har fått bekräftelse på att min ekonomi är strukturerad på, för mig, rätt sätt. Jag har kört med trehinkar-strategin och skippat lekhinken ett par år. Men det är först då som den verkligen har stresstestats. Flera bekanta lämnade börsen under vårens svacka för att sen försöka tajma marknaden och gå in när börsen sjunkit ännu mer, vilket de knappast lyckades med." Alexander säger: "Har även kommit till insikten att radera Avanza-appen på telefonen, och det är rofyllt för själen."

Jan: Ja, men det är jättebra. Jag gillar också... Inga pushnotiser.

Caroline: Funderar över vad jag får mest ro av.

Ramagons reflektion om elitidrott och investerande

Jan: Och sen är det faktiskt ett inlägg som jag verkligen vill rekommendera. Jag kommer lyfta ut detta som en egen artikel på bloggen. Det är Fredrik, med användarnamnet Ramagon. Han har tydligen, det är ju lite anonymt, men han har tydligen varit professionell tyngdlyftare på pallnivå, SM-nivå i Sverige. Och han skrev en fantastisk reflektion, parallellen mellan sin elitidrottskarriär och investerande på börsen. Han skrev att på nivå 1 är man nybörjare, och då tycker man ändå att man kan allt. På nivå 2 är man medel, jag vet hur mycket jag inte kan. Och på nivå 3 är man på toppen, man vet vad man kan och vet vad man inte kan. Och sen bryter han ner de här nivåerna, 1 till 3.

Nivåerna i träning och i investerande

Jan: Han skriver till exempel: på nivå 1 byter man ofta träningsschema. "I den senaste artikeln om bänkpress stod det så här." Och så är man testande. Eller han säger: i min investeringskarriär byter jag ofta investeringsstrategi. Vad är hett nu? 100 procent aktier, fintech, ny teknik. Man tror att man kan bli starkare och snabbare än alla andra, man har en övertro på egen förmåga. Och man lyfter maximalt varje gång tills man misslyckas, alltså till failure. Och sen gör han hela tiden den här parallellen mellan tyngdlyftning och ekonomi. Ett magiskt inlägg.

Caroline: Ja, absolut. Varför skulle vi i vår hjärna hantera det ena annorlunda än det andra?

Jan: Och jag tycker också det är okej att man är på nivå 1. Man är där tills man kommer till nivå 2, oavsett om det är träning eller ekonomi.

Caroline: Jag gillar också det jättemycket.

Jan: Så det var ett fantastiskt inlägg av Fredrik, användarnamnet Ramagon. Det kan man också göra i forumet, man kan följa vissa skribenter. Jag följer Fredrik, så varje gång han skriver någonting får jag det till mig. Och det är några sådana här, Daniel Nilsson och Nestor. Och sen folk som hänger i forumet, som Jacke.

Caroline: Ja, det är väldigt, väldigt roligt faktiskt.

Jacke och att inte ha fått någon särskild insikt

Jan: Bra.

Caroline: Men jag tror Jacke skrev att han inte hade fått någon speciell insikt. Det är så himla skönt.

Jan: Vadå?

Caroline: Folk är så: det har varit ett skitkonstigt år, jag har lärt mig detta, jag har fått syn på min insikt. "Jag har inte fått någon speciell insikt", eller vad det var han skrev. Något sånt. Jag tycker också det är skönt. Man får lov att ha år när man bara kör på.

Jan: Sen ska det också sägas att Jacke är duktig, han kanske har nått en viss nivå.

Caroline: Ja.

Jan: Han är väl den som är så här: nej, men nu har jag köpt min globala indexfond, eller jag har min Sverigefond, jag bryr mig inte om någonting annat. Han är så sjukt konsekvent. Han är verkligen en av forumets profiler. Ibland när jag skriver ett svar till andra, så skriver jag: okej, 3, 2, 1, och sen vet du, kommer Jacke svara: varför inte bara lägga allt i Länsförsäkringar Global Index?

Forumet och Patreon-communityn

Jan: Nej, men det är verkligen roligt. Forumet är verkligen ett ställe man hänger på. Det är helt öppet. Och sen har vi faktiskt också vår Patreon-community, som är lite mer exklusiv, där vi har lite mer extramaterial, fikar tillsammans.

Caroline: Men det är inte dyrt att vara med?

Jan: Nej, man väljer själv, från 1 dollar i månaden plus moms till 7 dollar. För då kan vi ge börstips och andra saker också. Så det kan man kolla. Gå in på RikaTillsammans och tryck på plustjänster, så kan du läsa mer om Patreon-communityn.

Tack för 2020

Jan: Och med det tänkte vi egentligen säga: detta är nog årets sista ordinarie avsnitt. Ett fantastiskt stort tack för 2020. Skriv gärna i forumet dina insikter. Tack för att du har följt oss i år. Och vi hoppas att få lov att hänga med dig även nästa år, antingen via podden eller via YouTube. Är det något du tänker?

Caroline: Läsa Ant Middletons bok.

Jan: Köpa Ant Middletons bok, ja. Böcker.

Caroline: Nej, men god jul. Detta kommer den 27, efter jul.

Jan: Gott nytt år.

Caroline: Gott nytt år. Och för dig som lyssnar på detta 2021, bara ha... lycka till. Never mind. Lycka till med sparandet.

Jan: Vi ses.