Högre avkastning till lägre risk

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Paradoxen: högre avkastning till lägre risk
2. Ett nytt och kontroversiellt koncept
3. 97/3-portföljen mot nybörjarportföljen
4. Ett frö som etablerades på soffan
5. Inte säkert att vi kommer agera
6. Taleb: investeraren som blev filosof
7. Optionen och olivpressarna
8. Mandelbrot, Fama och den akademiska provenansen
9. Talebs trading-historier
10. Att slå uppåt
11. De fem böckerna i Incerto
12. Avsnittet som diskussionsunderlag
13. Universa-fonden och 4 000 procent
14. Att förvalta miljarder
15. Provprat-konceptet
16. Vad är en normalfördelning?
17. Standardavvikelse och kyrkklockan
18. En person på fyra meter
19. Börsens dagliga rörelser
20. Svarta måndagen 1987
21. Seeking Alphas sammanställning
22. När svansarna inte håller ihop
23. Fat tail-fördelningen
24. Famas motargument
25. Den logaritmiska skalan
26. Svarta svanar
27. Wikipedias definition
28. Internet, persondatorn och andra svanar
29. Exemplet med kalkonen
30. Förutsägbart för vissa
31. Mediokristan mot extremistan
32. Extremistan, där svanarna bor
33. Verktyg från fel land
34. Varför hjärnan lurar oss
35. Asymmetrier
36. Försäkringens asymmetri
37. Jobb, eget företag och lekhinken
38. Switcher, Tesla och blankning
39. Felprissättningar och bubblor
40. Räntefonder och för mycket pengar
41. En aversion mot symmetrier
42. Att tänka utanför det traditionella
43. Lärdomen från Balansekonomi
44. Skin in the game
45. Hammurabi och Lindyeffekten
46. Att tipsa bara om det man själv gjort
47. "If you see fraud..."
48. Värdet på ditt ord
49. När systemet skyddar oss från misstag
50. Barbell-strategin
51. Fonderna som inte går att köpa
52. Vem kommer åt Universa?
53. "Jag behöver ha rätt en gång på hundra år"
54. Cambria Tail Risk
55. Vad som kommer i nästa avsnitt
56. Naturen är antifragil
57. Diskussionen fortsätter på Patreon
58. Avrundning: vad tog ni med er?
59. Att maxa både vinst och trygghet
60. Aggressiv där det ska vara aggressivt

Paradoxen: högre avkastning till lägre risk

Jan: Paradoxen ligger i att vi kan få en högre avkastning till en lägre risk, men det bygger på en förståelse av Nassim Talebs resonemang, allt från sannolikheter och slumpen till asymmetrier, till det här med mediokristan och extremistan, och sen hans Barbell-strategi.

Caroline: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt.

Jan: Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 166, och idag är det dags för ett sånt här "jag tänker att tänka tillsammans"-avsnitt.

Caroline: Men vänta här nu, är detta ett nytt koncept? För vi har RikaTillsammans, vi har FikaTillsammans. Du-tänker-tillsammans, vad är detta?

Jan: Jag tänker att många avsnitt som vi gör, där berättar vi hur det är, eller vi svarar på frågor, eller vi har en gäst. Men detta är ett sånt här avsnitt där jag inte har tänkt tanken färdig. Detta är så här att jag tänker att jag behöver hjälp, eller att vi slår våra kloka huvuden ihop, alla vi, du som lyssnar och tittar.

Caroline: Som en jättestor mastermind, där man kommer fram till något större tillsammans.

Jan: Ja, jag tänker att det handlar lite som till exempel i början av året, då sätter vi alltid ihop portföljerna tillsammans, att vi samskapar.

Caroline: Ja, och det har ju funkat jättebra.

Ett nytt och kontroversiellt koncept

Jan: Jättebra. Så därför tänker jag att detta är lite så, men låt oss testa tillsammans. Det jag tänkte att vi skulle prata om idag, det är ett relativt nytt koncept, lite kontroversiellt inom investeringsbranschen, men det tar upp en del av kritiken mot den strategin som vi normalt brukar prata om, mot gängse uppfattning och konsensus i forsknings- och finansvärlden.

Caroline: Ja, och det är lite kontroversiellt, men i och med våren 2020 så fick de här tankarna ny luft. Du sa att det handlade om risk?

Jan: Detta handlar om hur man kan försäkra sin portfölj mot nedgångar. Och det handlar inte plötsligt om heliga graalen, utan det handlar mer om att tänka som en hemförsäkring. Att ha sin portfölj, sina pengar.

Caroline: Ja, precis, för de flesta av oss betalar för en hemförsäkring, vi utnyttjar den inte och då har vi betalat pengar. Vi har en begränsad nedsida, men skulle huset brinna upp så får vi väldigt mycket mer pengar tillbaka.

Jan: Vi får mycket tillbaka. Och detta kallas inom finans för tail risk. Vi kommer prata om tail risk, eller svansrisk. Och då är det till exempel en fond som jobbar med den här tail risk-strategin, som under kvartal ett, nu under 2020 med corona, när börsen föll med 30 procent, gjorde över 4 000 procents avkastning. Den gjorde 40 gånger pengarna. Och jag tänker att det skapar vissa intressanta möjligheter.

Istället för en krockkudde, är det inte bättre att köra full fart och ha en försäkring om det händer något?

97/3-portföljen mot nybörjarportföljen

Jan: Det finns en studie, som vi kommer prata om i ett kommande avsnitt, som visar att om man har 97 procent av sin portfölj i aktier, inga räntor, 97 procent i aktier och 3 procent i sån här "hemförsäkring", då kommer den ha lägre risk och högre avkastning än vår nybörjarportfölj, som har 60 procent aktier och 40 procent räntor. För räntorna där är ju en stor del som ska vara en krockkudde.

Caroline: Ja, som en krockkudde.

Jan: Men här är det så att istället för en krockkudde, är det inte bättre att köra full fart och ha en försäkring om det händer något?

Caroline: Ja, men det är bra sagt, Jan. Jag blir väldigt nyfiken på vad detta är. Och speciellt nyfiken på vad den här fonden som har gjort 4 000 procent har gjort, för jag tänker så här, men har inte den bara... Nej, alltså jag kan inte tänka ut det själv vad den har gjort.

Jan: Nej, och vad den har gjort är väldigt tekniskt. Men vi behöver inte ta det än.

Caroline: Nej, vi kommer inte ta det än.

Jan: Detta kommer förmodligen bli två, tre eller fyra avsnitt. Det här avsnittet är för att ge en introduktion, ge en bas så att vi alla kan diskutera från samma nivå. För detta bygger på massa böcker och massa studier.

Caroline: Men du har också sagt att de här tankarna som du presenterar, de kommer liksom...

Jan: Nej, de är inte klartänkta, och vi tänker tillsammans.

Ett frö som etablerades på soffan

Caroline: Men de har kommit från ett frö som etablerades. Jag vet inte, kanske för länge sedan, men du fick liksom lite jord över det när du blev sjuk.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Och du la dig och läste på soffan.

Jan: Ja, precis. Jag var sjuk i somras. Det var inte corona, jag vet att jag var bara trött och förkyld.

Caroline: Du vet inte att det inte var corona, Jan. Men strunt samma. Du är frisk nu.

Jan: Och då hade jag en författare som heter Nassim Taleb, som jag har haft på min läslista länge. Han har skrivit en samling som han kallar Incerto, som är fem böcker. Jag vet inte vad Incerto betyder, men det är någon sorts deluxe edition. Om man tittar här så har vi en slide på hans deluxe box. Det är en samling böcker. Och jag har länge haft ett resonemang om att det finns vissa böcker som är så här "quakeböcker", kallar jag dem. Alltså böcker som har förändrat livet. Jag har till exempel Rich Dad, Poor Dad, som vi har pratat om i ett tidigare avsnitt. Jag har Four Hour Work Week av Tim Ferriss, som också har förändrat livet. Och jag tror att de här böckerna har den potentialen också. Men jag har inte landat riktigt i det, jag bara märker att, shit, det är vissa saker som verkligen resonerar med mig.

Inte säkert att vi kommer agera

Caroline: Jag tänker också att vikten med det här avsnittet är att det inte är säkert att vi kommer att agera på det. Det är inte säkert att man kan skaffa sig den här "hemförsäkringen" på de fonder vi kommer nämna i slutet, de går inte ens att köpa i Sverige.

Jan: Jag har pratat med ganska mycket folk i finansbranschen, och de flesta känner inte till det här konceptet. Så en halv poäng är att det finns fem, sex personer i finansbranschen som jag har pratat med, som jag vill ska lyssna på den här serien, för att vi ska se om man kan göra detta rent praktiskt. Och tanken är, för dig som tittar eller lyssnar, så är det lite som... Vi har fått feedback ibland, att det har varit mycket sponsrade avsnitt på sistone. Och då tänker jag så här, poängen med våra sponsrade avsnitt är inte alltid att man ska agera. Som vi pratar om Savr till exempel, eller vi kommer ha två avsnitt med Hypoteket framgent, som handlar om bolåneutmaningar. Om vi tar Hypoteket som kommer komma, så kommer vi prata om säkerställda obligationer, vi kommer prata om hur pengar trycks, vi kommer prata om bolånefonder.

Caroline: Ja, vi vill alltid att det ska vara mer värdefull information, eller att man ska få tankespjärn i avsnitten. Trots att de är sponsrade, så ska det vara annat som gör att man får ut mer av det.

Jan: Ja, exakt. Och lite samma sak är det med detta. De här avsnitten är inte sponsrade, men det är ett annat sätt att tänka.

Taleb: investeraren som blev filosof

Jan: Det som är så fantastiskt med Nassim Taleb är att han började som investerare. Han försörjde sig på att handla med optioner. Optioner är så kallade derivat. Det är där man spekulerar i förändring i framtiden.

Caroline: Marknadens förändring.

Jan: Ja, och man kan säga så här, det är vissa som kallar derivat för weapons of financial mass destruction. En option kan gå upp flera hundra procent, men den kan också bli helt värdelös. Medan när vi pratar om en global indexfond, den kommer sällan att öka med flera hundra procent, men den kommer heller aldrig bli värdelös.

Caroline: Nej, precis. Jag tänkte att aktier också kan gå upp hundra procent och bli värdelösa, men optioner är lite annorlunda.

Jan: Det är mycket mer sannolikt att en option blir värdelös. Och en option ligger lite i namnet också, att jag köper en option, en möjlighet att göra någonting, men jag behöver inte göra det i framtiden.

Optionen och olivpressarna

Jan: Nassim Taleb skriver att en av de första optionerna handlade om en filosof. Han älskar ju filosofer i gamla Grekland, eller romartiden. Det var en filosof som funderade mycket på detta med optioner, och alla sa bara att det är påhitt. Och då gick han till sådana som hade olivpressar. Han sa, vet du vad, jag betalar dig hundra drachmer, och så har jag optionen att få hyra dina olivpressar under en viss period. Och de gångerna det blev jättemycket skörd, då blev den optionen jättemycket värd, för då ville alla komma och använda olivpressarna samtidigt, eller hur? Och sen kunde han sälja sin option till någon annan och få jättemycket betalt.

Caroline: Jag förstår.

Jan: Häng med. Om det hade varit en dålig skörd, då finns det ju ingen efterfrågan på olivpressarna och då blir optionen värdelös. Så det är egentligen det. Detta finns på börsen också i form av optioner. Vi har pratat om det lite i tidigare avsnitt.

Caroline: Häng med.

Jan: Men i alla fall, det roliga är att han började med att handla optioner, och sen hade han vissa idéer som var ganska kontroversiella, och så var det ingen som lyssnade på honom. Nu hittar jag på och förenklar, så det behöver inte vara så här, men detta är min tolkning. Han doktorerade och träffade andra som var lite outcast inom ekonomibranschen, akademiker som ingen ville lyssna på.

Caroline: Ja, sådana finns det. Men de kan ha rätt ibland.

Mandelbrot, Fama och den akademiska provenansen

Jan: Ja, till exempel Benoît Mandelbrot, som är känd för fraktaler.

Caroline: Men han är matematiker, väl?

Jan: Men han har väl haft doktorander som har varit inom ekonomi?

Caroline: Ja, precis. De har använt matematiken till någonting annat.

Jan: Benoît Mandelbrot, det är också lite roligt, för det finns en sorts provenans inom akademin.

Caroline: Men provenans är för att...

Jan: Vem kommer varifrån? Vem har varit doktorand hos vem? Eugene Fama, som fick Nobelpris, vars forskning bygger på det med indexfonder, han har varit hos Mandelbrot, och Mandelbrot har också hjälpt Taleb. Så Taleb doktorerade, men han är lika mycket filosof. Han har en hatkärlek till finansbranschen. Många av hans böcker är liksom en uppgörelse med andra akademiker. Vissa stör sig så mycket att de inte kan läsa hans böcker. Men jag tycker att det är ganska kul.

Caroline: Det är väldigt intressant när man har två områden som man är intresserad av och duktig på, så man kan merga dem. Jag tror också det är ett sånt framgångsrecept som man har forskat på, att det är så det funkar. Som arkitekten som gjorde, vad heter han...

Jan: Turning Torso.

Caroline: Han var ju också ingenjör. Han blev ingenjör därför att han ville få byggnader att se ut som att de kunde sväva och sånt. Och då behövde han en annan disciplin för att kunna göra det han ville.

Jan: Vad Taleb också har gjort.

Talebs trading-historier

Caroline: Vad Taleb också har gjort är att ta filosofi och ekonomi och historia, väl?

Jan: Ja, filosofi, men framför allt trading. Han har varit på golvet och tradat och han har massor av historier. Vi hade ett exempel, Caspian, vår kollega som hjälper oss och klipper de här, han bara: "Ja, det märks att du hänvisar till Taleb i alla de senaste sex avsnitten. Kommer du ihåg det exemplet vi pratade om, Green Lumber?"

Caroline: Jag vet inte.

Jan: Nej, men det var till exempel en person som var jätteduktig handlare, och han handlade med Green Lumber. Sen var det en annan handlare som visste allt om träden, han hade all kunskap, men han var mycket sämre än den första tradern. Och det roliga var att den första tradern, han visste inte ens vad Green Lumber var för något, att det var virke som inte var torkat. Han hade den här street smart, han var inte så intelligent, kunde inte föra sig, men han kunde sin grej.

Caroline: Han kunde sin grej.

Jan: Och det är lite roligt med Taleb, att i de här böckerna ger han sig på Nobelpristagare, han ger sig på massa andra kända akademiker, och kallar dem för bluff och sådant.

Caroline: Ja, det är fräscht.

Jan: Och sen det roliga är att han inte bara är massa tunna ord...

Caroline: En tunn tunna som skramlar mycket.

Jan: Nej. Utan han har de facto gett ut akademiska artiklar också, som bevisar matematiskt det han har skrivit. Så han är inte jättepoppis.

Att slå uppåt

Caroline: Men vet du vad, jag tror också att om man är lite underdog, nu vet jag inte hur Nassim Taleb har vuxit upp, men om man är underdog i skeden av sitt liv, om man märker att man gillar att slå uppåt, och att man slår uppåt bäst, snarare än att slå nedåt, det låter ju hemskt nu, men så kan det vara, då ska man ägna sig åt det som Nassim Taleb gör. Att ifrågasätta även Nobelpristagare. Det är fräscht, tycker jag.

Jan: Han har så mycket roliga idéer. Han har till exempel i sina böcker en grej där han säger, ja, här skulle ett kapitel vara, men det kapitlet var tråkigt, jag fick leta referenser, och min tes är att om inte jag tycker detta är kul, då kommer ingen annan heller tycka det är kul, så bara stryker han det.

Caroline: Jag har inte läst Nassim Taleb. Jag vet inte ifall jag skulle tycka om hans metod, men strunt samma.

Jan: Och sen har han en lista, "intellectual yet idiot". Han har massor med...

Caroline: Men skitsamma, vi ska inte prata... Vad var det för något? Intellectual yet idiot? Det verkar som han har ett speciellt språk.

Jan: Jättespeciellt språk.

Caroline: Men är det så att det är lite dimridåer som gör att det är svårt att ta till sig hans budskap? Måste man se förbi hans språk?

Jan: Ja, det måste man. Man måste se förbi hans mindervärdeskomplex.

De fem böckerna i Incerto

Jan: Men skitsamma, nu var det en lång utsvävning här.

Caroline: Vi har verkligen svävat ut här.

Jan: Men i alla fall, han har skrivit fem böcker. Fooled by Randomness, "Lurad av slumpen". The Black Swan, som han är mest känd för, som jag tycker är nästan minst bra av de här. The Bed of Procrustes, Antifragile och Skin in the Game. Vi kommer ta koncept i detta, så vi kommer blanda hans koncept. För egentligen är det bara en idé som han har. Och den här idén har ett antal förverkliganden, eller implementationer. Jag själv skulle rekommendera att läsa Antifragile. Det är den jag tycker är bäst, och jag kommer be dig läsa den, Caroline. För jag tror att det är en sån där...

Caroline: Jag läser bara skönlitteratur. Nej, jag bara skojar. Jag ska läsa den.

Jan: Den är jättebra. För att komma in i det, så är det de här idéerna i den här samlingen böcker som vi kommer läsa. Sen har jag läst lite sidoböcker. Jag läste The Misbehavior of Markets av Benoît Mandelbrot, som var hans mentor, som skrev de första tankarna på det här.

Avsnittet som diskussionsunderlag

Jan: Tanken är, som sagt, att detta avsnitt är ett diskussionsunderlag. Vi kommer presentera hans idéer. Vi kommer presentera varför han påstår att de flesta modeller och ekonomer som investerar tänker fel och har fel. Och vi kommer prata om det här med normalfördelning kontra fat tail-fördelning, som är hans statistik.

Caroline: Fast hur man använder det annorlunda, antar jag?

Jan: Nej, inte hur man använder det annorlunda, men varför det blir fel. Varför de här Nobelpristagarna har fel, varför de flesta investerare har fel, etcetera.

Caroline: Det är grundläggande med normalfördelning i statistik.

Jan: Ja, precis. Men det är det han är expert på. Han är statistiker och det är det han har gjort i 40 år, så han kan sin statistik. Då leker han också lite med det, och tänker, men tänk om det är så här i stället för en normalfördelning.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Så säger han bara en massa historier. Böckerna är skitbra. Men läs Antifragile, sen kan man skippa de andra. Vi kommer prata om svarta svanar, hans koncept från Black Swan-boken, och asymmetrier, för egentligen är det vad det handlar om. Och vi kommer prata om en metafor som han introducerar, som han kallar extremistan och mediokristan. Sen kommer vi omvandla det till hans tankar kring hur man bör investera, som går så tvärtemot vad typ alla andra säger.

Universa-fonden och 4 000 procent

Jan: Sen, i kommande avsnitt, för det kommer vi inte göra i dagens, då kommer vi prata om den här fonden Universa. Universa-fonden är startad av hans adept, om man kan kalla det så, som heter Mark Spitznagel. Och det är den fonden som gjorde 4 100 procent under kvartal ett. Det är ganska intressant, det finns typ inga intervjuer, det finns bara två eller tre olika YouTube-klipp med Mark Spitznagel kring hans fond nu under krisen. Sjukt intressanta. De två hade en fond tillsammans, Taleb och Spitznagel hade en fond som hette Empirica. Sen gick Taleb vidare och slutade handla och blev mer filosof. Och sen gör Spitznagel den här fonden. Sen finns det en annan fond också, som heter Cambria Tail Risk Fund, som gör samma sak.

Jan: Och poängen vi ska komma till de kommande avsnitten är hur det kommer sig att en 97/3-portfölj, alltså en portfölj som har 97 procent aktier och 3 procent i till exempel den här Universa, presterar bättre än en 60/40-portfölj. Alltså en portfölj med mycket lägre risk och en högre avkastning. Och detta är ganska intressant, för de största pensionsfonderna, Norska oljefonden och så vidare, de kör ju 60/40. De flesta pensionsfonder och universitet kör någon variant på 60/40-portföljen.

Att förvalta miljarder

Jan: Han pratar om att många pensionsfonder, till exempel statliga fonder i USA, aldrig kommer kunna nå sina mål, för de har tänkt fel.

Caroline: Det är en grej att vara småsparare, en helt annan grej att förvalta miljarder.

Jan: Jag hade tyckt det var sjukt spännande att prata med Sjunde AP-fonden om det här. Eller prata med Lysa om det här, eller prata med Erik Strand om det här. Men när jag pratar med dem, så har de flesta inte hört talas om de här strategierna. Och därav tänker jag att vi ska titta på det.

Caroline: Bra.

Jan: Bara kort, eftersom vi kommer prata om strategier, fonder och så vidare, så är det viktigt att säga att detta inte är någon finansiell rådgivning, utan tvärtom en diskussion. Och detta bygger på historisk avkastning, det finns inga garantier för historisk avkastning eller att börsen kommer upprepa sig på samma sätt. Vill man läsa mer så finns det på rikatillsammans.se/villkor. Och återigen, detta är min tolkning av Taleb, min tolkning av den här statistiken. Det kan vara fel. Jag kan ha fel här. Men det är därför jag tänker att vi ska tänka tillsammans, och att hela det här avsnittet är typ ett provprat.

Provprat-konceptet

Jan: Som Niklas. Det är förresten ett fantastiskt koncept som en av våra kompisar, Niklas Delmar, alltid brukar använda. Att när man provpratar, då säger man någonting utan att kanske ha tänkt igenom allt och bli hållen till vad man har sagt.

Caroline: Exakt, att man kan säga, jag tar tillbaka det, det var bara provprat.

Jan: Så om jag plockar ut en av poängerna som Taleb gör, är att han säger att de flesta modeller är fel.

Caroline: De flesta modeller, vilka modeller? Inom industrin eller inom forskningen, som man använder inom ekonomi, är felaktiga. De bygger på fel antaganden. Kan du inte bara berätta här nu? Det blir så otroligt diffust för mig. Vad är det som är fel? Vilka modeller är det? Är det alla modeller?

Jan: I princip alla modeller som handlar om avkastning, hur börsen beter sig, vad risken är i investeringar i aktier, vad risken är att investera i räntor. Det här resonemanget om att räntor är en krockkudde. Det är en modell.

Caroline: Det är en modell, ja.

Jan: Och alla de här modellerna bör man ta, enligt honom, med en nypa salt. Eller han skulle inte uttrycka det som en nypa salt. Han säger att de är dead wrong. Så mycket av det som klassisk finans pratar om är liksom fel. Och detta bygger på normalfördelningen. Man bygger på att det är en normalfördelning, men verkligheten är inte normalfördelad.

Vad är en normalfördelning?

Caroline: Och då tänker du att vi behöver prata om normalfördelning.

Jan: Ja, vi behöver prata om det.

Caroline: Alla vet inte vad normalfördelning är.

Jan: Nej, och därför ska vi prata om normalfördelning. En normalfördelning berättar hur ett antal utfall fördelar sig. Man pratar om till exempel längd. Om jag skulle hitta på en längd i Sverige. Då brukar man ta de som mönstrar och deras längd.

Caroline: Ja, så noga har jag inte varit.

Jan: Nej, okej, skitsamma. Men jag har gjort så här, medellängden i Sverige hittar jag någonstans, det var ungefär 180 centimeter.

Caroline: Okej, så det är medlet, det är det mittersta.

Jan: Har vi 100 personer, så kommer medellängden vara 180 centimeter bland män. Sen hittar man på något som man kallar en standardavvikelse. Hur mycket avviker längden på män från 180 centimeter, som är det mittersta värdet?

Caroline: Ja, för vissa är 190 och vissa är 175.

Jan: Ja. Så då har jag hittat på helt eget. Det finns inga källor på det här, jag har gjort det för att det är enkelt att räkna och för att det är rimligt. Ish.

Caroline: Ja, kör på.

Standardavvikelse och kyrkklockan

Jan: Så jag har sagt att variansen, standardavvikelsen, är 10 centimeter från 180. Och det är här normalfördelningen hjälper till. Standardavvikelse är ett mått som man kan räkna fram. Hade vi haft alla Sveriges 5 miljoner män, så hade vi kunnat räkna ut vad standardavvikelsen är. Och då får vi en graf som visar hur fördelningen ser ut. Den grafen ser allt som oftast ut som en kyrkklocka.

Caroline: Bell curve, brukar man väl kalla den?

Jan: Precis.

Caroline: Tack, jättebra.

Jan: Eller gaussisk fördelning. Och då säger vi att 68 procent av alla mäns längd hittar vi inom 180 centimeter plus minus en standardavvikelse, alltså 10 centimeter. Så 68 procent av alla män kommer ha en längd mellan 170 och 190 centimeter. Det är det man kallar plus minus ett sigma.

Caroline: Okej.

Jan: Om vi går vidare och räknar två standardavvikelser, det vill säga 20 centimeter, då säger normalfördelningen att vi hittar 95 procent av alla män i intervallet 160 till 200 centimeter. Det är plus minus två sigma. Går vi vidare till tre sigma och tre standardavvikelser, då säger normalfördelningen att vi hittar 99,7 procent av alla män inom intervallet 150 till 210 centimeter. Och räknar man då inom forskningen, så vet jag att man pratar om sex sigma, som är ett väldigt högt statistiskt mått, för det är 99,9999998.

Caroline: Ja, då är man säker på sin sak.

En person på fyra meter

Jan: Då är man helt säker på sin sak. I vårt fall skulle man säga att vi hittar 99,9999998 procent av alla svenska män i intervallet 120 till 240 centimeter. Och varför jag säger att detta är rimligt: Sveriges längsta man genom tiderna var, enligt Wikipedia, 245 centimeter.

Caroline: Ja, så där var en.

Jan: Ja, det är precis utanför, men det var en person. Så detta är vad normalfördelningen säger. Den berättar för oss sannolikheter för vissa utfall. Att hitta en person som är 240 centimeter är ju sjukt ovanligt. Vi vet inte ens om det är någon i Sverige som är 240 centimeter. Så rent intuitivt, it makes sense. Träffar jag en man så kommer han sannolikt vara runt 180 centimeter.

Caroline: Ja, okej. Så det hjälper en, normalfördelningen, att förutspå vad man ska hitta för resultat. När man tittar på en specifik sak.

Jan: Ja, precis. So far so good. Problemet uppstår nu när vi börjar titta på avkastningar, enskilda dagar på börsen.

Caroline: Men vad är det nu du har normalfördelning på?

Jan: Ja, utvecklingen på börsen, i aktier, för en enskild dag.

Caroline: Kan man ha normalfördelning på det? Hur gör man då?

Jan: Du räknar ihop alla sådana.

Caroline: Alla årets dagar?

Börsens dagliga rörelser

Jan: Ja, alla sådana. Ett börsår har 250 veckodagar. Börsen är öppen de flesta av dem, så man brukar räkna 250–252 handelsdagar per år. Och så tittar man, hur mycket har börsen rört sig? När de på Aktuellt på kvällen säger att idag har börsen gått plus 0,5 eller minus 0,5, då kan man hitta olika sådana intervall. Och då brukar man normalfördela de här. Det är det alla modeller bygger på. Till exempel när Lysa eller när vi beräknar risk. Hur stor är risken att förlora? Vi säger, ja men över en tioårsperiod kommer du med 95 procents sannolikhet gå med plus. Eller över en 20–30-årsperiod kommer du med 99,99 procents sannolikhet gå plus. Allt det bygger i grunden på normalfördelning.

Caroline: Absolut. Och det stämmer ju allt som oftast.

Jan: Ja, allt som oftast.

Caroline: Men ibland hittar man en man som är 245 centimeter lång. Är det det du ska komma till?

Jan: Ja, fast det kommer bli värre.

Caroline: Okej, det kommer bli värre. Jag måste bara dricka lite här. Det blir så spännande.

Svarta måndagen 1987

Jan: Nej, men om vi tittar till exempel så här. Den 19 oktober 1987 hade vi en börskrasch som kallas Svarta måndagen. Då föll börsen med 22,6 procent.

Caroline: Ja.

Jan: Okej, en normal dag rör sig börsen kanske 0,2–0,3 procent. Den föll med 22,6 procent. Att en börs faller med 22,6 procent, det är en 22-sigma-händelse. Alltså inte en sex-sigma-händelse, utan 22 sigma. För att sätta det i relation, så är det något som har en sannolikhet med 0, 50 nollor och en etta. Det vill säga något som ska hända typ en gång på hela universums livstid. Eller ungefär som att vi skulle träffa en person som är fyra meter lång.

Caroline: Ja, precis. Är med. Och du menar, låt mig gissa här nu. Du menar att de här händelserna sker mycket oftare än en gång på universums livslängd.

Jan: Ja, det hände ju här under de senaste hundra åren. Men vi har ju inte träffat en man som är fyra meter lång.

Caroline: Inte än, nej, det har vi inte gjort.

Jan: Vi kommer sannolikt inte göra det heller.

Seeking Alphas sammanställning

Jan: Tittar vi på en sammanställning som Seeking Alpha har gjort, som är en sajt på nätet. De har tittat på de här normalfördelningarna och rankat det i sigma 1 till 10. Och så har de tittat på hur ofta en händelse borde inträffa och hur ofta den de facto har inträffat. Tar vi ett sigma, en standardavvikelse från medlet, alltså det som vi kallade 10 centimeter på en man, så motsvarar det att börsen ska röra sig plus minus 1 procent. Sannolikheten en enskild dag är ungefär 1 på 3, så var tredje dag ska det inträffa. Det ska inträffa ungefär 80 gånger per år. När de gjorde den här sammanställningen tittade de på alla börsdagar mellan 1950 och 2016. Då såg de att det borde inträffa 5 000 gånger. Det hände ungefär 3 200 gånger.

Jan: Tittar vi på två sigma, en rörelse som är ungefär 2 procent, plus eller minus, det bör hända ungefär 12 gånger per år. På den här perioden inträffade det 776 gånger, och borde ha inträffat 750 gånger. Så det stämmer ganska väl. Det är därför normalfördelningen faktiskt används.

Caroline: Absolut.

När svansarna inte håller ihop

Jan: Tittar vi på tre sigma, en rörelse på mer än 3 procent, det ska hända ungefär en gång per år, en gång var åttonde månad. Men under den här perioden har det hänt 229 gånger, fast det borde bara ha hänt 44 gånger. Så nu börjar vi se att ju extremare rörelser, desto lägre sannolikhet borde det inträffa, men det inträffar ändå ganska ofta. Tittar vi på fyra sigma, så ska det hända en gång vart 62:a år. Det vill säga en rörelse på över 4 procent en enskild dag. Det har hänt 100 gånger på den här perioden, men borde bara ha hänt en gång.

Caroline: Men varför har man inte räknat in det i normalfördelningen? Det känns som att man har gjort normalfördelningen inte utifrån verkligheten, utan utifrån vad man tycker och tror att marknaden ska röra sig.

Jan: För att normalfördelningen är ganska enkel att räkna på och den är ganska standardiserad.

Caroline: Okej, men då är det inte baserat på verkligheten egentligen?

Jan: Nej, precis. Vilket är Talebs stora invändning.

Caroline: Jag håller med honom so far.

Jan: Hoppar vi till åtta sigma, det ska hända en gång per 3 miljarder år enligt normalfördelningen, alltså över 8 procent en enskild dag. Det har hänt 8 gånger mellan 1950 och 2016. Jag tror det hände 3 gånger i våras. Är du med? Det ska liksom inte hända. En rörelse på över tio sigma, som ska ske en gång var 2,6 gånger 10 upphöjt till 21 år, alltså typ universums livstid, det har hänt 3 gånger under den här 60-årsperioden. Det är en rörelse över 10 procent.

Fat tail-fördelningen

Jan: Vi kan konstatera att när man sätter en normalfördelningskurva på hur börsens utfall faktiskt är, så ser man att inom ramen för tre standardavvikelser, alltså i den tjocka medelklumpen, där funkar den ganska bra. Men det är när vi börjar titta ute i kanterna, och det är därför det kallas "tails", svansarna. Börjar vi titta i svansarna, så håller det inte ihop. De osannolika händelserna händer mycket oftare än vad de borde enligt normalfördelningen.

Caroline: Jag tänker också så här att Nassim Taleb kritiserar olika ekonomimänniskor, inklusive Nobelpristagare, för att de använder fel modell. Eller underbygger sina modeller fel, kanske är rättare. Men de är ju inte dumma i huvudet. Varför har man inte utarbetat någon helt annan statistisk metod för att underbygga modellerna?

Jan: Ja, för man är inte överens om någon.

Caroline: Så då tar man normalfördelningen för att den är praktisk? Det låter ju jättekonstigt att man skulle använda sådana felaktiga statistiska metoder.

Jan: Ja, vi kommer prata om det också, för det finns ett svar från Eugene Fama på Taleb, som vi kommer prata om i nästa avsnitt.

Caroline: Nästa avsnitt?

Jan: Ja, det får bli lite cliffhanger.

Famas motargument

Caroline: Ja, det får det bli.

Jan: Men där argumenterar de för att detta är så osannolika händelser, och över lång tidsperiod spelar det inte någon roll, utan du får betalt för den risken i alla fall. Argumentationen skulle vara, vad spelar det för roll? Titta på coronakrisen, ja, det föll med 30 procent, det är osannolikt, men det följdes av en uppgång på 40 procent. Så vi behöver inte bry oss om det i ett långsiktigt sparande.

Caroline: Är det svaret nu? Nu fick vi den ändå.

Jan: Ja, men det är ish åt det hållet. Sen är det alla plattfördelningar, paretofördelningar, det finns massa diskussioner. Det är massa plåster man använder också för detta. Om vi nu ska gå helt på Nassim Talebs linje och hålla med honom, så är det att man försöker skyla över misstaget att använda normalfördelningen. Han ger sig på hela ekonomskrået när han säger att ekonomer så gärna vill tro att ekonomi är som fysik. Men det är det inte. Och då gör man sådana här modeller.

Caroline: Ja, om alla använder det och ens handledare använder det när man doktorerar, då är, who are you, att komma och ifrågasätta? Det kan man göra när man har doktorerat klart, förmodligen.

Jan: Ja, precis.

Den logaritmiska skalan

Jan: Jag har en graf till för dig som tittar. För dig som lyssnar finns bildspelet som vanligt i anslutning till avsnittet. Vad man har gjort här är att man har tagit logaritmen, man ändrar skalan till en logaritmisk skala, så framstår de här svansarna mycket tydligare. Att de inte ryms innanför den här normalfördelningen, utan ligger utanför. Och det är en intressant grej, att vi pratar om det som tail risk, men det är egentligen bara den vänstra sidan som är en risk. Alltså den negativa, vi pratar om rörelse i höjden. Kommer du ihåg att en person kunde vara 170 eller 190? På börsen kan börsen gå minus 10 eller plus 10. Men när den går plus 10 så tycker vi inte att det är dåligt, vi tycker bara minus 10 är dåligt. Så därför pratar man om vänster och höger svans.

Jan: Detta är egentligen det vi pratar om med Erik Strand också, när vi pratar om den här studien, The Allegory of the Hawk and Serpent, att skydda sig mot de här svansslagen. Det man konstaterar är att för att ha en fördelning som är mer rättvisande, så bör man ha det som kallas fat tail, eller fet svans. Det är egentligen den här normalfördelningen, den här kyrkklockan, fast kanterna på sidorna är mycket högre, så att de rymmer de här osannolika händelserna. Så att de osannolika händelserna inte blir så osannolika.

Caroline: Nej, okej. Hänger med.

Jan: Så det är det som kallas fat tail distribution.

Svarta svanar

Caroline: Bra.

Jan: Det finns många sådana här förslag, men man har inte enats om någon annan bättre.

Caroline: Och här är väl återigen en sådan grej där, hjälp mig här, om man kan lägga till något som ökar förståelsen. Men så här långt har jag tänkt det. Men Spitznagel, har han kommit på ett sätt att använda sig av de där osannolika händelserna?

Jan: Ja, exakt. Och det är det vi kommer komma till. Detta är inputen till nästa resonemang som Taleb har. Och det är resonemanget om svarta svanar. En svart svan är en metafor för att göra något som anses vara omöjligt, eller att motbevisa något som har varit närmast en sanning. I många år, i medeltida Europa, var det en sanning att alla svanar är vita, eller hur? Och detta leder också till, nu ska vi inte hamna i en diskussion om vetenskapsteori, men man kan bevisa saker på olika sätt, och ett sätt är med induktion. Jag har inte sett något på motsatsen, alltså är detta sant. Problemet med bevis genom induktion är att det räcker att vi har en observation, att vi ser den första svarta svanen, så kan vi säga att påståendet "alla svanar är vita" inte är sant. Hänger du med? Och det hittade man ju i Australien. Där hittar man svarta svanar.

Caroline: Ja, absolut. Är de släkt med de vita? Jag vet inte. Jag känner att jag vill ta reda på det.

Jan: Det är en sån grej. Jag hade sagt att de inte är släkt med varandra. Det är en helt annan fågel.

Caroline: Det är säkert så man argumenterar också. Men vi har haft i Pildammsparken, det har vi haft här i Malmö. Två stycken.

Jan: Svarta svanar?

Caroline: Ja. Fåglar vill ju gärna vara i par.

Wikipedias definition

Jan: Okej. Om man fortsätter, nu har jag ett snutt här från Wikipedia. Så du kan läsa vad Wikipedia skriver som definitionen på svart svan.

Caroline: Japp. "Den oproportionerligt stora roll som sällsynta händelser med stor effekt, vilka är svåra att förutse och som är bortom de normala förväntningarna, har inom historia, vetenskap, ekonomi och teknik."

Jan: Vi fortsätter.

Caroline: "Att sannolikheten för dessa sällsynta händelser inte är beräkningsbara med hjälp av vetenskapliga metoder på grund av själva naturen av låg sannolikhet. Den psykologiska bias som gör människor individuellt och kollektivt omedvetna om den massiva roll en sällsynt händelse har haft i historiska frågor."

Jan: Så svarta svanar är egentligen de här på kanterna, de här tail events. Det är de händelserna som ska inträffa en gång på universums livstid, men som har hänt tre gånger sedan 1950. Är ni med? Och det finns massor av sådana. Han har en hel bok som handlar om den här svarta svanen. Han blev känd för att han mer eller mindre förutsåg finanskrisen.

En svart svan är bara i förhållande till dina förväntningar.

Internet, persondatorn och andra svanar

Caroline: Men andra svarta svanar är som internets uppkomst. Det var ju en låg sannolikhet som förändrade livet för alla. Och ingen kunde väl förutse vad det skulle...

Jan: Nej. Få kunde det. Ja, eller persondatorn. Det finns ju klassiska exempel, IBM:s chef, som sägs ha sagt att han bedömde världsmarknaden för persondatorer till typ 11 stycken. Eller vad det var. Första världskriget var en svart svan. 11 september, en svart svan. Negativa räntor, svart svan. Coronapandemin, också en sån här svart svan.

Caroline: Ja, nästan.

Jan: Ja, precis. Intressant att du säger det, nästan. Varför sa du nästan?

Caroline: Jo, för att man har ju ändå... Man vet ju att det skulle komma pandemier. Men man vet inte när. Hur ofta de kommer.

Jan: Men det finns absolut experter som säger så.

Caroline: "Jag förutsåg det." Det kan man ju säga i efterhand.

Jan: Men vissa har förutsagt det. Och detta är rätt intressant. För då kan man skilja på vita, gråa och svarta svanar. En svart svan är bara i förhållande till dina förväntningar.

Exemplet med kalkonen

Jan: I boken har han ett fantastiskt exempel som heter Turkey. Då illustrerar han problemet som många forskare gör. Han säger, föreställ dig ett samhälle med kalkoner.

Caroline: Varför frågar du mig om kalkonerna?

Jan: Ja, men Turkey.

Caroline: Ja, det är kalkon. Ja, kalkoner.

Jan: Och så har han en graf. Den här kalkonstyrelsen på företaget, som bor hos bonden, de bara drar ut kurvan: bonden tycker om oss, han matar oss bra, tillväxten ökar, vi blir fler och fler kalkoner, ekonomin går skitbra. Så ritar de en uppåtgående kurva. Så här många kommer vi vara, och så här kommer utvecklingen ske. Och så har man en prognos som bara går ända upp. Och sen kommer Thanksgiving, eftersom man är amerikan. Och då är Thanksgiving en svart svan. För vad händer på Thanksgiving?

Caroline: Det var det otänkbara.

Jan: Det otänkbara, bonden slaktar alla kalkonerna. Och plötsligt rasar den här populationen.

Caroline: Populationen.

Jan: Populationen, de här prognoserna, bara tar tvärslut. Eller hur? Så man kan säga att Thanksgiving är en svart svan för kalkonerna. Men den är ingen svart svan för oss.

Caroline: Nej. Är Thanksgiving en svart svan för bonden?

Jan: Nej.

Caroline: Nej.

Förutsägbart för vissa

Jan: På samma sätt kan man tänka kring pandemin. Pandemin var inte en svart svan för epidemiologer eller Bill Gates eller alla de här. För de har ju pratat om det och kanske förberett för det. Medan för många andra kom det som en överraskning. Så detta är det viktiga kring svarta svanar. Att det är en händelse med låg sannolikhet, men det behöver inte vara att den var helt oförutsägbar. Problemet är att de flesta av oss inte tänker på det.

Jan: Han har ett annat exempel i boken, om ett kasino. Han berättar att han blev tillkallad som rådgivare. Kasinot hade full koll på alla spelare. Man hade koll så att ingen fuskade, man hade begränsat hur mycket man fick betta. Man hade oddsen på sin sida.

Caroline: För att kasinot ska gå med vinst.

Jan: Ja, precis. För man ville undvika att kasinot förlorar pengar eller går back. Sen visade det sig att den som jobbade med skattefrågor på kasinot hade glömt skicka in skattesedlar för storspelarna till amerikanska skatteverket, vilket gjorde att kasinot fick flera miljarder i böter. Så de hade en jättestor förlust, men den kom i ett helt annat område än de hade förväntat sig. Och därför blev det en svart svan för kasinot. Detta resonemang bygger han vidare på.

Mediokristan mot extremistan

Jan: Nästa påbyggnad blir det här med Mediokristan kontra Extremistan, som han kallar två länder, eller två områden där olika slump sker. Han använder de här två för att förklara slump, två olika typer av slump. Han säger att Mediokristan är ganska förutsägbart, det är ganska mediokert, ganska lugnt, en ganska behaglig plats. Alla val eller beslut man gör i detta område, till exempel karriärval i Mediokistan, det är ingenjör, läkare, konsult, tandläkare, massageterapeut. Man har en begränsning i tid, en begränsning i antal, och därmed kommer inkomsten vara förutsägbar. En enskild dag, om du är sjuk på onsdag eller inte, kommer inte ha en jättestor påverkan på din livsinkomst eller månadsinkomst. Det är samlat runt mitten. Skillnaden mellan framgång och misslyckande är inte jättestor.

Jan: Han använder exemplet att om du har en stadion och tar in människor baserat på längd eller vikt, så kommer den största eller den tjockaste människan i världen inte förändra medelvikten särskilt mycket på alla människorna i den stadion. För det finns begränsningar. Detta har han visat matematiskt. Han säger att Mediokristan utsätts för gränsen av något slags Chebyshev-bound, eller vad det hette.

Caroline: Vad var det för något?

Jan: Att det finns en matematisk begränsning, att en enskild observation inte kommer förändra egenskaperna för den stora populationen.

Extremistan, där svanarna bor

Jan: Extremistan, å andra sidan, säger han, är en oförutsägbar plats där extrema händelser är väldigt vanliga och där de svarta svanarna bor. Tar vi karriärval, så är detta karriärval som tillåter dig att lägga till en nolla på din inkomst. Ofta idébaserade yrken, till exempel författare, investerare, entreprenör. Det är en jättestor skillnad mellan att lyckas, alltså Mark Zuckerberg, Bill Gates, och att inte lyckas. Är du med? En enskild affär eller en enskild dag kan göra jättestor skillnad för din förmögenhet eller din framgång.

Jan: Till exempel investera. Kommer du ihåg, vi hade en läsarfråga, om någon som hade investerat sina pengar i januari, i början av coronakrisen. Sen när börsen på tre veckor hade fallit 30 procent, då tog hon ut alla pengarna. Och sen återinvesterade hon på toppen och förlorade igen. Så på två dumma beslut förlorade hon flera årsinkomster. Det kan inte hända i Mediokristan, men det kan hända i Extremistan.

Jan: Han säger, om vi har en stadion full med människor men sorterar dem efter förmögenhet, då kan vi ha 50 procent av jordens befolkning, de som är fattigast, och så sätter vi dit Bill Gates och Warren Buffett, och de kommer förändra hela den populationen. Medelförmögenheten kommer förändras radikalt.

Misstaget som väldigt många gör är att de tar egenskaper från Extremistan, men försöker använda verktyg från Mediokristan.

Verktyg från fel land

Jan: Och det är där det blir fel. Vi skiljer inte på att det är en stor skillnad på att jämföra fördelning av vikt, av längd, av lön i Sverige, och att jämföra dem med förmögenhet. Du kan läsa detta i ett direkt citat från Taleb: "Consequently, if we are in the domain of Extremistan and we use analytical tools from Mediocristan for prediction, risk management, etc. we can face enormous surprises. Some of these surprises may be positive and some may be negative, but their impact will likely exceed what we are prepared for." Hänger du med?

Caroline: Ja, jag hänger med.

Jan: Bra. Om man bygger vidare på detta, då säger Taleb att det är fullt rationellt att vara paranoid kring saker som en pandemi, en terroristattack, att terrorister förorenar vattenförsörjningen eller sprider ut ett virus eller biologiska vapen. Eftersom påverkan av en sådan enskild händelse hör hemma i Extremistan.

Caroline: Men då är vi egentligen redan i Extremistan. Men tack vare nyheterna så tror vi att allt hemskt ska hända oss hela tiden. Men det gör det ju inte.

Jan: Nej.

Caroline: Och det är ju en egen liten damm, nyheterna.

Varför hjärnan lurar oss

Jan: Absolut. Jag har hoppat över allt som handlar om varför hjärnan lurar oss, varför vi har så svårt att förutse. Han har långa utläggningar om varför vi har så svårt att acceptera svarta svanar. Som när alla sa, ja men det var ju klart att finanskrisen inträffade 2007, det var ju klart att coronakrisen skulle komma. Det är en egenskap hos en svart svan, att den ska vara förklarbar och rationell i efterhand. Alla borde ha fattat den i efterhand, medan den är i princip omöjlig att förutse i förväg.

Jan: Han uttalar sig mycket så här, han är rätt rolig att följa på Twitter också. Han argumenterar till exempel för masker. Hade han varit i Sverige hade han argumenterat för ansiktsmask, nu i coronatider. För då säger han att det är rationellt att ta det säkra före det osäkra, där det inte kostar dig särskilt mycket att ha fel. Men det räcker att du har rätt en gång, det vill säga att den svarta svanen kommer, och det räddar ditt liv eller din portfölj. Han menar att kostnaden för att bära en ansiktsmask är väldigt låg, men den potentiella uppsidan kan vara väldigt stor. Hänger du med? Man kan resonera utifrån ett rent statistiskt perspektiv.

Caroline: Ja, det kan man göra. Säger han detta på Twitter alltså?

Jan: Till exempel.

Caroline: Ja. Jag ska bara lägga till en parentes. Vad jag har förstått kring de här maskerna, det är att de räddar andras liv, de räddar inte ditt.

Jan: Ja. Men resonemanget är att om det är en liten kostnad för dig och en stor vinst, då ska du ta det. För det räcker att det inträffar en gång, så blir det kört.

Asymmetrier

Jan: Och sen bygger han vidare på detta i nästa resonemang, som är asymmetrier. Så man ser hur detta bygger på varandra. Det är därför jag säger att Antifragile, som är hans sista bok, vill jag tro, är mycket bättre än de första. För han har utvecklat idéerna. Idéerna har kanske mognat lite mer. En annan stor fördel är att, till exempel Fooled by Randomness, den tror jag är över tio år gammal nu. Fördelen är att han har besvarat alla kritiker i de nya upplagorna av böckerna.

Jan: Detta med asymmetrier är väl det som jag har fastnat för mest, och som jag inte riktigt har landat i.

Caroline: För du har pratat om det här med asymmetrier förut, innan du läste Taleb, har du inte det?

Jan: Nej, jag har haft detta på känn. Intuitivt, inte i alla områden. Jag har inte haft orden för det, jag har inte haft det lika utvecklat. Men du vet, när jag läste det var det bara, shit, där klonkade femkronan.

Caroline: Jag vet att du har pratat om asymmetrier innan du läste Taleb.

Jan: Ja, för du kommer se här, it makes sense.

Caroline: Du fick det du behövde från Taleb.

Jan: Ja, men jag fick etiketten och resonemanget och en solid bas hela vägen bakåt. Så för mig är detta att tänka i asymmetrier inte ett nytt sätt, men det är ett nytt perspektiv att utvärdera saker. Att tänka på huruvida nedsidan eller uppsidan är begränsad, eller om uppsidan eller nedsidan befinner sig i Mediokristan eller Extremistan. Och detta kan man använda i alla områden.

Försäkringens asymmetri

Jan: Jag tänker försäkring. Jag gillar ju försäkring. Varför har jag gillat försäkringar? Jo, för att de är asymmetriska. Jag betalar en begränsad peng varje år i form av en försäkringspremie som jag vet i förväg vad den är. Vill jag ha en hel försäkring, halvförsäkring eller liten? Vill jag ha en extra drulleförsäkring eller inte? Och sen vet jag att jag kommer ha en stor uppsida.

Caroline: Och är vi i Mediokristan där nu med försäkringen? Är det det du säger?

Jan: Ja, om huset liksom...

Caroline: För du har massa kända parametrar. Men du är beredd på att du kommer flytta till Extremistan?

Jan: Ja, men konsekvensen... Jag vet inte, nu provpratar jag.

Caroline: Ja, vi provpratar bägge två tror jag. Konsekvensen av att vårt hus skulle brinna ner och vi inte skulle ha en försäkring skulle vara katastrofal. Eller hur? Alltså, make sense att ha en hemförsäkring.

Jan: Ja. Om vi tittar på uppsida och nedsida. Försäkring på Frejas cykel, alltså självriskreducering.

Caroline: Nej, det känns onödigt.

Jan: Nej, för att både nedsidan och uppsidan är begränsad. Eller hur? Så nej, det går bort.

Jobb, eget företag och lekhinken

Jan: Vanligt jobb. Begränsad nedsida, eller hur? Jag får sparken, jag får a-kassa eller inkomstförsäkring. Uppsidan också begränsad. För även de som har bäst lön, där går gränsen någonstans runt 40 000, 50 000, 60 000. Få i Sverige har en lön över det. Jag tror jag såg en siffra att om du tjänade 38 000 kr så tjänade du mer än 90 procent av Sveriges befolkning. Så ett vanligt jobb: liten nedsida, liten uppsida.

Jan: Låt oss lägga till att starta eget företag vid sidan. Kommer du ihåg när vi har pratat om lille storebror, lillebror, lillasyster? Olika projekt man har.

Caroline: Olika projekt. Som kan ge framtida inkomst.

Jan: Ja, precis. Kombinationen av ett vanligt jobb och att starta eget företag vid sidan: liten nedsida, stor uppsida. Lyckas inte mitt företag, då faller jag tillbaka på det jobb jag har haft. Lyckas mitt företag vid sidan, då kan jag leva det livet jag vill ha.

Caroline: Med ditt företag.

Jan: Med mitt företag, om det är så jag vill ha det.

Caroline: Ja, om det är så du vill ha det.

Jan: Lekhinken, varför har jag svårt med lekhinken? För den har alltid skvalpat.

Caroline: Har den skvalpat för dig? Berätta vidare. Jag har inte vetat att den är svår för dig.

Jan: Nej, men egentligen var modellen tre hinkar. Låg risk, mellanrisk, hög risk. Men sen var det många investeringar i lekhinken som inte passade in i någon av de här. Och därför har vi försökt hålla den begränsad. Vi brukar säga max 10 procent av kapitalet i lekhinken, av den passiva hinken. Varför? Jo, för att lekhinken har stor nedsida och begränsad uppsida.

Switcher, Tesla och blankning

Jan: Ta Switcher, eller Trine, eller Lendify, eller Tessin, alla de här klassiska som många gillar. Ta Switcher, som vi hade i förra avsnittet. 6 procent avkastning, eller hur? Begränsad uppsida. Säg att Switcher går i konkurs. 100 procent nedsida.

Caroline: Ja, ja. When you put it that way. Ja, när du säger det på det viset. Jag förstår din tanke. Så är det med Trine också. 6, 7, 8 procent.

Jan: Jag tänkte inte så mycket på dem. Jag tänkte på mina Tesla-aktier där i lekhinken. Förlåt mig.

Caroline: Ja, men återigen, samma sak. Man skulle kunna resonera där också.

Jan: Ja, skitsamma.

Caroline: Vad? Ska vi klippa detta?

Jan: Nej, vi låter det vara kvar. Vi vill bara fortsätta.

Caroline: Jag bara hade en åsikt.

Jan: För dig som inte är på Patreon, så är det så att jag har blankat Tesla-aktier. Jag tycker att det är orimligt att Tesla har den värdering den har, och att den har gått upp 600 procent på, vad är det, typ 1–2 år.

Caroline: Ja, men mindre. Kortare tid.

Jan: Ja, och att den är mer värderad än Toyota, trots att de säljer en bråkdel av bilarna. Så jag har tagit ett bet, och detta har vi pratat om i vår RikaTillsammans-community. Jag har tagit ett bet på att Tesla ska falla i värde. Om Tesla faller i värde så tjänar jag pengar. Om Tesla ökar i värde så förlorar jag pengar, men du tjänar pengar.

Caroline: Det känns som att vi sitter i två olika båtar här.

Felprissättningar och bubblor

Caroline: Men grejen var att jag fattar inte heller vad du menade med att Tesla hade ett oproportionerligt stort värde. För senast jag kollade på mina Tesla-aktier så hade jag 13 000 kr där på två aktier, och då hade jag gjort 500 procent.

Jan: Ja.

Caroline: Och sen när du visade mig nästa gång, då var det 24 000 kr, och då tänkte jag, ja... Det låter inte rimligt.

Jan: Nej, det var till och med mer än så. Men jag kommer ju ha dem kvar.

Caroline: Ja.

Jan: Det har också på Patreon varit mycket diskussioner om hur stämningen är vid middagsbordet, om vi följer Tesla. Nej, det gör vi inte. Men grejen är också, det är väl detta vi kommer komma till, att marknaden kan vara effektiv, men det finns vissa felprissättningar. Tittar man på det som har hänt i USA, så delar de ju ut pengar, alla fick 600 dollar och 1 200 dollar. Arbetslösa och folk, alla i USA fick 1 200 dollar. Så det finns en sån här Robinhood, som är en amerikansk Avanza.

Caroline: Robinhood.com. Det är en sajt. Jaha, okej, det är en sajt där man kan köpa och sälja aktier.

Jan: Ja, och de har fått in 50 000 nya sparare under en månad, typ alla köpte Tesla. Så jag upplever att det är en bubbla i Tesla. Och vi kan ta blankning, det är ju också en sån grej, det jag gjorde, som egentligen också är dumt. Uppsidan är begränsad. En aktie kan max falla med 100 procent, så jag kan max tjäna 100 procent. Men nedsidan kan bli hur stor som helst. Så återigen en asymmetri.

Räntefonder och för mycket pengar

Jan: Om vi tar räntefonder, så ökar de i värde när räntan faller och vice versa. Så räntefonder nu, när räntan är noll, då är det låg uppsida, begränsad uppsida, eftersom de kan gå negativt, men hur mycket negativt kan de gå? Medan räntan kan stiga hur mycket som helst. Återigen en asymmetri.

Jan: Att ha för mycket pengar, också en asymmetri. När du har mycket pengar, säg att du har 20 miljoner kr, som jag vet många som har som vill leva på FIRE. Om jag har 20 miljoner kr, då kan jag leva på avkastningen. Då har du en asymmetri som är så att mer pengar inte kommer göra dig jättemycket lyckligare. Du kommer inte göra ditt liv bättre eller annorlunda. Men om du skulle förlora de pengarna, så kommer det ha massiv påverkan på ditt liv.

Caroline: Ja.

Jan: Terrorism, eller gerillakrigföring, också lite nedsida, stor uppsida. En självmordsbombare kan ha begränsad nedsida för organisationen, inte för den enskilde självmordsbombaren, men kan ha jättestor påverkan i form av rädsla i ett samhälle.

Caroline: Ja.

Jan: Och så vidare. Prepping, som jag gillar. Förberedelser för krisen eller zombieapokalypsen.

Caroline: Ja, lite nördigt.

Jan: Om jag har fel, då har det kostat mig några tusen. Om jag har rätt, så kan det göra en massiv skillnad.

Jag gillar att man kan tänka asymmetrier i alla områden i livet. Det är ett par glasögon som jag kan ha på mig.

En aversion mot symmetrier

Jan: Vi behöver inte ta fler exempel, men jag gillar att man kan tänka asymmetrier i alla områden i livet. Vad tänker du?

Caroline: Jag tänker att din hjärna preparerades för detta när du var liten, förmodligen. Tänker inte du asymmetri?

Jan: Inte i ekonomi.

Caroline: För jag tänker asymmetri hela tiden. Jag tror din hjärna är preparerad för detta nu, att den mognar fram något som du har burit på länge, under hela ditt liv kanske.

Jan: Ja, detta har ju gjort hur jag har drivit företag också. Jag har alltid haft svårt för att konsulta, att sälja timmar. För uppsidan är begränsad. Medan jag har inget emot att säga till någon: vet du vad, vi testar detta i sex månader, vi tar inget betalt, men om det funkar, då ska vi kunna tjäna hur mycket pengar som helst på detta. Och jag har en genuin aversion mot det symmetriska.

Caroline: Vad kommer det ifrån?

Jan: Jag vet inte.

Caroline: Om du skulle gissa. Klassisk coachfråga.

Jan: Nej, säkert.

Caroline: Jo, men det är det.

Jan: Jag vet inte. Jag får fundera, jag får återkomma. Jo, men vet du vad? Det kommer nog från att jag av misstag har hamnat på rätt sida i de här asymmetrierna. Att jag har varit så här, shit, här tjänar jag 100 000 kr på två timmars jobb. Och så har jag till och med kommit till dig och sagt, kanske är detta helt sjukt, detta är helt oproportionerligt. Och bloggen är också asymmetrisk. Vi kan lägga ner ett par timmars jobb på en artikel, men sen ligger artikeln ute för alltid. Så jag har nog tänkt på det som skalbarhet eller oproportionerligt. Men egentligen är det en asymmetri.

Att tänka utanför det traditionella

Caroline: Ja, precis. Men varför har det varit så himla kul med sånt?

Jan: För att belöningen är så jävla stor när den kommer. Och du behöver inte så många belöningar, det räcker med några få.

Caroline: Jo, men har inte det också gjort att du oftast tänker utanför hur man brukar göra saker traditionellt? Om vi säger hur man driver företag traditionellt.

Jan: Jo, men det är...

Caroline: Det upplever jag i alla fall, att du tänker så. Med Jan är det alltid lite spännande, för han gör inte saker som man brukar, det är alltid någon twist eller något annat. Han brukar tänka på ett annat sätt.

Jan: Jo, men det är för att när förslagen kommer så är de nästan alltid symmetriska. Eller begränsade i uppsida.

Caroline: Tycker du det är tråkigt?

Jan: Ja. Jag gör inte ett projekt i dagsläget. Den twisten behöver vara där för att jag ska tycka att det är kul. Och eftersom jag är känslostyrd, där min viktigaste faktor är att det ska vara roligt, så måste den här twisten finnas. För annars gör jag inte det.

Caroline: Och finns inte twisten så ser du till att den finns.

Jan: Ja, eller lämnar projektet.

Caroline: Eller lämnar projektet, ja.

Lärdomen från Balansekonomi

Jan: Och detta är väl så här, att jag har bränt mig. Jag drev ju ett utbildningsföretag, Balansekonomi.

Caroline: Vänta nu, ja, precis ja.

Jan: Där fanns det ingen skalbarhet i väldigt många år. Utbildningar, och jag hade 150 resdagar om året. När en deltagare hade gått igenom kurserna, ja då var det färdigt, då skulle man hitta en ny. Jag började som konsult. Och så insåg jag, nej, affärsmodellen "vara konsult" är jävligt dålig. Jag kommer ihåg att jag försökte ta mer betalt. Men sen var det så att när man började ta 2 000, 3 000, 4 000, 5 000 kr i timmen, då började det sticka i ögonen för folk. Och då började jag i stället ta betalt i resultat, eller ta betalt i ägande, eller på något annat sätt.

Skin in the game

Jan: När man pratar om asymmetrier, om vi hoppar till hans bok, nu är detta ett sidospår, hans bok Skin in the Game. För problemet som uppstår med asymmetrier är att man kan vara jävligt ful med asymmetrier, vilket i princip hela finansbranschen är. Där har man det så att hela vinsten tillfaller finansbranschen, men risken tillfaller skattebetalarna. Han har ett långt utlägg, det fanns en amerikansk bankchef som fick hur många miljoner i bonus som helst när det gick bra, men när det gick dåligt, då hände ingenting.

Caroline: Nej, vilken asymmetri.

Jan: Ja, vilken asymmetri. Och detta är egentligen det hela boken Skin in the Game handlar om. Han pekar på de filosofiska och moraletiska sidorna. För i asymmetrin blir det att minoriteten kommer härska över majoriteten. Det kommer hända på grund av asymmetri. Han säger, fråga inte rådgivare vad de tror, be dem visa sin portfölj. Han invänder mot politiker. Politiker fattar ofta beslut som påverkar många människor, men de tar sällan konsekvenserna av det.

Fråga inte rådgivare vad de tror, be dem visa sin portfölj.

Hammurabi och Lindyeffekten

Jan: Och där är det också roligt, för han beskriver det genom historien. Han har också en filosofi när han skriver böckerna, som är att en idé, för att den ska vara värd att presentera, ska ha funnits förut, för 2 000 år sedan. Och då kallas det för Lindyeffekten. Att något som är 2 000 år gammalt sannolikt kommer finnas i 2 000 år till. Något som bara har funnits eller överlevt en vecka kommer sannolikt bara överleva en vecka framåt. Eller vi vet helt enkelt inte.

Caroline: Ja, men högst sannolikt.

Jan: Och då tar han ett exempel från Hammurabi, tror jag det var, någon babylonsk kung, som skrev ner lagstiftning. Och detta är också lite roligt, för det skrevs på arameiska, och Taleb är från Libanon, och då var han så här att en sann filosof borde läsa originalskriften utan att lita på andra. Så lärde han sig arameiska. Och då var det så, att om en arkitekt eller byggare för 4 000 år sedan byggde ett hus, och den som köpte huset dog på grund av att huset rasade ihop, då skulle arkitekten också dödas. Om arkitekten byggde ett hus som rasade ihop och sonen till den som ägde huset dog, då skulle byggarens son tas av daga.

Caroline: Det var ju tuffa tider.

Jan: Ja, eller i England.

Caroline: Men vad kom nu detta ifrån?

Jan: Jo, detta är skin in the game. Eller till exempel, om engelska arkitekter och byggare byggde en bro, då fick de sova med sin familj under bron till en början. För man ville ha skin in the game. Du ska inte fatta beslut som påverkar andra utan att ha eget skin in the game.

Caroline: Vad säger man på svenska då?

Jan: Jag vet inte. Pilotskolan, eller annat.

Att tipsa bara om det man själv gjort

Jan: Jag gillar detta, för det är också sånt som jag har haft intuitivt. Vi tipsar ju aldrig om en investering som vi inte själva har gjort. För jag tycker det är så oetiskt att rådge, men inte ha eget skin in the game. Det är därför jag har hatat finansbranschen, alla fondförvaltare. Var har du dina egna pengar? Det var ju detta som... Jag vet inte, detta är obekräftade rykten. Men att de första pengarna som kom till fondrobotar, det kom från fondförvaltare i finansbranschen. Så de förvaltar andras pengar, men sina egna pengar placerar de på ett helt annat sätt. Och det har med asymmetrier att göra.

Jan: Så asymmetrier är långt bortom bara det här konceptet vi pratade om. Det handlar om hur risk är fördelad. Hur är vinsten fördelad? Det finns asymmetrier där du tar hela vinsten och någon annan tar hela risken.

Caroline: Ja, det gäller att se dem, få syn på dem.

Jan: Ja. Han har också så skönt, jag tycker det är skönt att han har ett etiskt patos. Han tycker att det ska vara rätt, rättvist också. Och det är därför han ger sig på finansbranschen, du vet.

"If you see fraud..."

Jan: Och han har dessutom en annan etisk regel, förutom det här "skriv inte ett kapitel om du inte tycker det är intressant". Han säger: "If you see fraud, but you don't call out fraud, you're a fraud yourself." Så om du ser en bluff, ser ett bedrägeri, men du inte synar bedrägeriet, eller berättar för andra om det, då är du en bedragare själv.

Caroline: Jag fattar att han har det, men det är oftast så att man också måste fundera över, är det ett bedrägeri för mig eller för den andre? Vem är det till?

Jan: Ja, att andra drabbas än finansbranschen.

Caroline: Ja, okej, att andra drabbas, om det bara är någon själv som sitter med sitt lilla bedrägeri. Och jag inte vet om det är ett bedrägeri eller inte. Nu pratar jag utifrån mina egna, att skriva skönlitteratur till exempel. Jag kan ju inte gå in och säga så. Du kan ju inte skriva om saker du inte tycker är kul. För jag vet ju inte vad som driver den människan att skriva sitt.

Jan: Men jag tycker att han är ganska skön där, för han säger också, detta är mitt sätt, varför skriver jag ut namn på folk? Jo, för att det är mitt sätt att ha skin in the game. För om jag kallar ut Eugene Fama som en bluff, och jag inte har rätt, ja då har jag gjort bort mig. Det är mitt skin in the game. Och jag tycker fan att det är jävligt hedersamt.

Caroline: Ja, det är inte många som gör så, tror jag.

Värdet på ditt ord

Jan: Och där pratar man om att det finns andra skäl, att man inte ska hänga ut någon. Och vad är värdet på ditt ord? Han tar massa historier från romerska filosofer, att det finns kulturer där du var ditt ord. Vad är du beredd att offra för ditt ord? En person som inte har skin in the game, eller står för sitt ord, beskrev romarna som en ballong med fötter. "An empty bladder with feet." Så det är mycket intressanta paralleller till hur det har varit i den romerska kulturen, och i grekiska eller arabiska kulturer. Det visar sig att många av de här tankarna har vi haft förut.

Jan: Och det är så skönt. Han skriver till exempel att när du hade folk som startade krig för 2 000 år sedan, då red de först. Var det ett idiotiskt förslag eller ett idiotiskt krig, ja, då sorterades de ut ur genpoolen.

Caroline: Jo, men det stämmer ju att man red. Den som bestämde kriget red först.

Jan: Och det var något hedersamt. Var det en jävligt dålig idé, då fick du ett spjut genom bröstet, och så sorterade du ut dig ur genpoolen.

Caroline: Fast då vet ju alla, där är kungen, tar vi honom, så är kriget slut.

Jan: Ja, och så slutade ganska många krig. Vi behöver inte fördjupa oss, men...

Caroline: Ja, för jag vet inte om jag håller med där riktigt.

När systemet skyddar oss från misstag

Jan: Men jag tycker, investerare, fondförvaltare, har du fel, om du rekommenderar andra jävla skitinvesteringar, ja, då ska du sorteras ut ur finansbranschen. Men problemet är att det händer ju inte idag. Då bara lägger du ner den fonden och startar en ny fond. Vi pratar om hela den här HSB-grejen som vi hade. Ja, förlåt, nu blir jag helt engagerad här.

Caroline: Ja, men vi skyddas oftast från våra misstag. Att inte bli utpekade, eller bli ifrågasatta kring vad vi har gjort och vad vi har sagt. Därför att vi är skyddade av systemet.

Jan: Ja.

Caroline: Och ingen ska få konsekvenser.

Jan: Jag kan också tycka, jag är också trött på det. Det är väl kanske också därför som vi inte sitter på varsitt jobb.

Caroline: Nej.

Jan: Bra. Så om vi fortsätter. Visst är det sjukt spännande med asymmetri?

Caroline: Det är sjukt spännande.

Jan: Och det är sjukt roligt, det här med skin in the game. Det handlar inte ens om investeringar, utan om politik, om massa andra grejer.

Barbell-strategin

Jan: Om vi översätter detta till investeringsstrategi, för jag tänker att det säkert är någon som lyssnar och undrar, när ska det gå? En timme och 20 minuter in. Då säger han så här, att den bästa balansen mellan risk och förtjänst är en fördelning mellan extremt aggressiva och extremt defensiva tillgångar. Och man gör det genom att undvika medelvägen. Han kallar detta för the barbell strategy. Och barbell är skivstången.

Caroline: Ja, skivstång eller hantel.

Jan: Och då bygger han detta på ett resonemang som säger att hanteln, skivstången, ska vara snedfördelad. Du ska ha en del som är trygg, som inte ger någon avkastning, som skyddar mot de här svarta svanarna. Det skyddar dig mot att explodera. Sen kommer hela mitten av stången, och den ska du undvika, eftersom den är otrygg och där är en liten avkastning. Och den andra änden på skivstången, den är otrygg, men den har en extremt hög avkastning. Så du ska ha trygg med ingen avkastning, och sen otrygg, alltså Extremistan, stor utväxling på det som händer. Men de är oproportionerligt fördelade.

Caroline: Ja.

Jan: Han säger att 85 till 100 procent ska vara helt trygga saker som ska skydda dig. Det ska vara kontanter, korta räntefonder, sådant som är väldigt tryggt. Sen ska du ha 0 procent i de här klassiska portföljerna, 60/40-portföljen och sådant. För han säger att den kombinationen av aktier och räntor ger en begränsad uppsida, men en ganska stor nedsida. Du tjänar dina 7 procent om året, men du kan förlora 30 procent på tre veckor.

Caroline: Ja.

Fonderna som inte går att köpa

Jan: Och sen ska du ha 15 till 0 procent i aktier, derivat, onoterade bolag och optioner. Alltså det som kan explodera, bara rusa iväg i avkastning.

Caroline: Men hur vet man vilka man ska välja där då?

Jan: Ja, men det kommer vi prata om i kommande avsnitt. Hur implementerar man detta?

Caroline: Vad spännande.

Jan: Helt rätt. Och där är det framför allt två fonder som utnyttjar den här barbell-strategin. Och ingen av de här går att köpa i Sverige. Hade de gått att köpa, så hade vi haft ett helt annat avsnitt idag. För då hade vi redan köpt dem.

Caroline: Köpt dem, ja. Hade du ändrat hela vår strategi?

Jan: Ja, delvis.

Caroline: Vänta nu. Detta får vi prata igenom, Jan.

Jan: Ja, men det är därför det heter Tänka Tillsammans. Så den ena fonden, den heter Universa. Universa.net. Världens tråkigaste hemsida. Men det är så att de riktigt bra investeringarna, det är sånt man inte kommer åt. Och detta är också sånt jag hatar som småsparare.

Caroline: Vem kommer åt detta då?

Jan: Jag skulle gissa amerikanska pensionsfonder.

Vem kommer åt Universa?

Caroline: Vad händer om många sätter sina pengar i det?

Jan: Nej, det går inte.

Caroline: Jo, det går säkert.

Jan: Problemet är, Universa, det är Spitznagels fond, som gjorde de här 4 000 procent i avkastning. I Sverige, skulle någon komma åt Universa, då är det så att man kommer med 100–200 miljoner kr. Då kanske det är intressant för dem. Typ en pensionsstiftelse, eller kanske en fondrobot. Detta är ju något som jag vill... Jag vet inte vilken det kan vara. Men detta är något som till exempel Lysa borde undersöka. Jag har pratat ganska mycket med Lysa, och jag vet att Oscar, som vi hade här, han var så här, detta är en intressant idé, detta borde vi undersöka.

Jan: Universa, det finns inte så mycket information om det. Men grundteorin, det jag har lyckats läsa ut, är att du placerar 3 procent av ditt kapital i Universa, och 97 procent i aktier. De här 3 procenten kommer du med stor sannolikhet förlora varje år. Det är kostnaden för hemförsäkringen. Så de här 3 procenten kommer gå back, du kommer förlora dem varje år. Så varje år måste du sätta av 3 procent till den, och du kommer bli av med dem. Förutom om det inträffar en svart svan. För då kommer denna göra typ 40 gånger pengarna. Är du med? Och de inträffar oftare än vi tror.

Caroline: Exakt.

"Jag behöver ha rätt en gång på hundra år"

Jan: Och då är teorin att han på Universa säger så här, jag behöver ha rätt ett år av hundra. Men eftersom vi vet att detta inträffar fler gånger än en gång på hundra, så kommer detta vara en bra affär. Och räknar man på detta, så visar det sig att den här 97/3-portföljen historiskt sett har en bättre avkastning och en lägre risk än 60/40-portföljen.

Jan: Och detta har jättestora förverkliganden. För stämmer detta, då tänker jag, en fondrobot som Lysa hade kunnat ändra riskprofilen för väldigt många människor. Men forskningen på detta är begränsad, det är ett ganska nytt sätt att tänka, och det är inte så många som kan bygga en sån här försäkring. För det värsta som kan hända är att du har den här försäkringen, huset brinner ner, och så får du inga pengar.

Caroline: Ja.

Jan: Men teorin för hur man bygger detta går att förstå. Och det kommer vi prata om. Man köper helt enkelt säljoptioner långt fram i framtiden. Kommer du ihåg detta med olivpressen? Man säger att i framtiden vill jag kunna sälja mina aktier för 100 kronor, och har börsen då fallit till 60 så har jag tjänat 40 kronor, som jag kan sälja dem för 100. Men eftersom börsen över tid ökar, är börsen på 110, då är den optionen förfallen. Varför ska jag vilja sälja för 100 när jag kan sälja för 110 normalt? Och det är väl här jag inte kan tillräckligt mycket om optioner för att räkna fram om detta är lönsamt att göra, om man kan göra det som småsparare överhuvudtaget, men uppenbarligen kan de göra det.

Cambria Tail Risk

Jan: Sen finns det en annan fond, av en annan person som jag följer, som heter Meb Faber, som har ett fondbolag som heter Cambria. Där finns en fond som heter Cambria Tail Risk, som funkar precis på liknande sätt. Men här har de placerat 90 procent av sina pengar i räntefonder, och sen har de den här tail risk-grejen. Och tittar man på dem så gick de i mars plus 30–35 procent. Och att ha en räntefond som går plus 35 procent i en sån situation, det är ju asbra.

Caroline: Varför heter det Cambria?

Jan: Det är hans fondbolag. Det heter Cambria. Jag vet inte varför. Men han är skitduktig, han med, Meb Faber. Han säger också att vän av ordning kanske undrar, varför inte bara köpa en bear-produkt om jag tror att börsen kommer gå ner? Jo, för att detta kommer ge dig en bättre avkastning om du har fel. Om börsen går upp så kommer du förlora mindre på en sån här än på en bear-produkt.

Caroline: Jag tycker det ordet är jättesvårt.

Jan: Ja. Så det är allt detta vi har pratat om. Uppenbarligen finns det folk som har lyckats sätta detta i praktiken. Utnyttja de här felsannolikheterna, utnyttja de här asymmetrierna.

Vad som kommer i nästa avsnitt

Jan: Och jag tänker att i kommande avsnitt ska vi prata mer om Cambria, vi ska prata om Spitznagel, vi ska titta på en diskussion om huruvida detta går att göra själv. Den här studien som visar att 97/3-portföljen var bättre än en 60/40-portfölj. För enligt mig är detta det nyaste jag har hört de senaste tio åren, sedan vi började bara med indexfonder. Och sen tänker jag att vi ska ha ett avsnitt där vi pratar om Antifragile, som är Talebs bok, som inte handlar så mycket om investeringar, utan återigen om en syn på livet. Precis som med asymmetrierna. Men den är mycket svårare att ta till sig.

Caroline: Men du gillar ju den boken bäst.

Jan: Jag gillar den bäst för att jag har glimtat vad den handlar om. Men jag har inte kunnat omsätta den i praktiken. Jag tänkte göra det kort: det handlar om att vissa saker är ömtåliga, de går sönder när de utsätts för press. Motsatsen, många tänker, är att något är robust. Att det kan stå emot.

Caroline: Ja, det kan stå emot.

Jan: Problemet är att det bara kan stå emot lite till, innan det går sönder. Och sen har han det som han hittade på själv. För det fanns inte det ordet, antifragile. Och antifragile är något som mår bättre ju mer press du utsätter det för. Typ Hydran i legenden, du högg av ett huvud, det växte fram två. Den ville de facto att du hugger av huvudet, för den blev bara bättre och bättre.

Naturen är antifragil

Caroline: Du pratar om muskler.

Jan: Ja, ett exempel är muskler. Ju mer man använder dem och...

Caroline: Ju mer vi utsätter dem för press.

Jan: Kroppen, han pratar väldigt mycket om att naturen är väldigt antifragil.

Caroline: Hur då tänker du?

Jan: Ja, allt från kroppen. När vi inte har ätit på en tid, då blir vi inte dåsiga förrän efter ett tag. Det kommer en period då vi blir mer skärpta, vi får mer effektivitet på vår energi. Så det blir upp och nedvänd värld.

Caroline: Ja, man trodde att det skulle bli annorlunda, och så blev det inte det.

Jan: Ja, okej. Bra.

Diskussionen fortsätter på Patreon

Jan: Och detta är något som vi diskuterar, eller kommer diskutera mycket mer, på Patreon också. Patreon är vår RikaTillsammans-community. Där har vi FikaTillsammans, och vi kommer ha FikaTillsammans om Nassim Talebs böcker, för det är flera som säger, åh, det är de bästa böckerna jag har läst. Och vi har extra material. Vi har faktiskt börjat lägga extra avsnitt på Patreon också. Vi har vissa avsnitt som vi bara gör på Patreon. Vi hade till exempel en diskussion i somras om att investera via företag, att starta företag, olika trick man kunde göra. Och det roliga är att det inte bara är jag som pratar, utan vi hade folk som sa, jag har drivit företag i 40 år, nu gjorde jag så här med mitt företag för att få ut max pengar. Vi har haft avsnitt där vi pratar om krediter, vi har pratat om börsintroduktion. Så det finns bonusavsnitt som är väldigt värdefulla för dig som vill vara med. Det coola är att du väljer själv engagemangsnivå, och du kan läsa mer på patreon.com snedstreck rikatillsammans.

Avrundning: vad tog ni med er?

Jan: Bra. Jag tänkte att det egentligen återstår att säga tack, fast jag blir alltid så nyfiken, eftersom du inte är inkluderad i avsnitten i förväg. Vad tog du med dig från dagens avsnitt?

Caroline: Nej, men det med asymmetrier och varför du är så intresserad av det. Och sen börjar jag fundera på vad Nassim Taleb har för... Alltså hur hans hjärna funkar.

Jan: Ja.

Caroline: Okej. Intressant. Vad tog du med dig mest av allt från ditt eget avsnitt?

Jan: Ja. Nej, men jag är så här att detta är något som vill födas fram, och jag vet inte riktigt vad. Det är ju superspännande vad det kan vara för något. Det är en sån önskedröm, tänk om detta funkar på det här sättet. Tänk om jag kan påverka Lysa, till exempel, eller någon annan svensk fondrobot, att ta in eller göra den här tail risk-strategin tillgänglig för småsparare. För det finns inte.

Han säger, kör järnet, men se till att ha ett jävligt bra bilbälte och en bra grej om det händer någonting.

Att maxa både vinst och trygghet

Jan: Och jag hade älskat att tänka att kunna gala. För det Taleb säger är ju tvärtemot. Jag säger så här, håll en bra balans mellan gas och broms. Och han säger så här, kör järnet, men se till att ha ett jävligt bra bilbälte och en bra grej om det händer något. Så att jag hade kunnat tillfredsställa både den här jakten på vinsten och samtidigt maxa. Du maxar både vinst och trygghet samtidigt.

Caroline: Men har det varit jobbigt för dig att köra balanserat sparande?

Jan: Ja, absolut.

Caroline: Ja, okej.

Jan: Absolut. För jag vill ju inte förlora de pengar vi har sparat ihop under flera år. Bara någon jävla idiotgrej, och sen ska vi sälja huset och du behöver börja jobba.

Caroline: Jag har också tyckt att det har varit jobbigt att veta att, ja, nu har vi sparat ihop och vi får den och den avkastningen per år, och den är bara 5 procent. Och sen kan något bara göra att vi tappar 70 procent av allt i värde. Det har också varit en sån grej som jag har lagt längst bak i hjärnan och tänkt, det finns inget att göra åt det.

Jan: Ja, och här finns det liksom som att det blir något som ska vara till en fördel.

Aggressiv där det ska vara aggressivt

Jan: Och det är ganska intressant, som vi var inne på. Erik Strand kommer ju komma tillbaka i höst och prata. Han är också inne på det här, där han sa, ja men den här Silver Bullet, det är den mest riskabla fonden på Stockholmsbörsen. Den kan gå upp 80 procent, men den kan också gå ner.

Caroline: Var aggressiv där du är aggressiv, och var defensiv där du ska vara defensiv.

Jan: Så till exempel, jag har också haft problemet att vi har ganska mycket pengar oinvesterat. I företagen, på buffertkontot, jag har haft ett stort buffertkonto. Och det har grämt mig. Medan här kan jag någonstans landa i, nej, det är bra att ha ett stort buffertkonto. Jag behöver inte lida av det, för att det är min del av barbellen. Det är den som skyddar mot svarta svanar. Och samma sak, vi sökte inga bidrag nu under coronakrisen och kunde leva vårt liv egentligen ganska mycket som vanligt.

Caroline: Ja, men det är tack vare den tryggheten.

Jan: Men vi borde komplettera med de här hyperaggressiva grejerna också.

Caroline: Ja, det får ju känna sig lite levande.

Jan: Ja, precis. Så jag tänker att vi avslutar där. Ett stort tack, och jag hoppas att om du har kommentarer, skriv gärna på bloggen, så fortsätter vi diskussionen där. Så tack så hemskt mycket.