Sex nivåer av rikedom

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Sju nivåer av rikedom
2. Ett nytt decennium framför oss
3. En omvärldsspaning om förmögenhetsnivåer
4. Nivå ett, två och tre enligt Ben Carlson
5. Nivå tre, och första försöket att placera sig själv
6. Olika belopp har olika värde
7. Jay-Z och det triviala beloppet
8. Sex nivåer enligt Of Dollars and Data
9. Nivå ett, alla priser spelar roll
10. Att levla genom att skifta tankesätt
11. Att skaffa sig större problem
12. Nivå två, livsmedel spelar ingen roll
13. Att sätta saker i relation
14. Pengar som försvinner
15. Nivå tre till fem, restaurang, resor och boende
16. Nivå sex, inga priser spelar roll
17. Finansiellt kapital och humankapital
18. Satsa på humankapitalet när du är ung
19. Att bygga sin gubbe
20. Förmögenhetsnivåtrappan, nivå för nivå
21. Beloppen bakom varje nivå
22. Att hänga med mentalt
23. En känsla av brist
24. Var första klass värt det?
25. Lounge i stället för första klass
26. Påverkan av ett enskilt beslut
27. Tricket: spendera enligt sin nivå
28. Undantaget: köpa sig till rätt sammanhang
29. Förebilder och Lamborghini
30. Vilken livsstil vill du ha?
31. En reality check till sist
32. Kommande avsnitt och en parentes om Netflix
33. Patreon och avrundning

Sju nivåer av rikedom

Caroline: Precis, så man kan testa vilken av de här sex olika rikedomsnivåerna man befinner sig på. Och precis som vanligt är det en kombination av det matematiska och det känslomässiga svaret.

Jan: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 132, som kommer att handla om sju nivåer av rikedom.

Caroline: Och det handlar väl idag lite mer om relativ rikedom snarare än olika nyckeltal. Så att man kan känna igen sig, var någonstans på de här sju olika nivåerna man är, Jan. Det är ett lite annat sätt att prata om det än som nyckeltal. Men jag gillar det också, för man ska kunna se var man befinner sig och att det finns andra nivåer. Man vet att det finns andra nivåer, men vilka är de? Jag funderar ibland på hur de allra rikaste har det. Kommer du ihåg att jag frågade dig i morse och sa: "Jan, jag undrar hur de allra rikaste i världen spelar julklappsspelet? Är det liksom en klocka för 25 000 som är med i spelet?" Och du bara "Nej".

Jan: Ja, jag vet. Skitsamma, vi behöver inte gå in på det.

Caroline: Men att vi vet att det finns olika nivåer. Och jag tycker också det är skönt att man vet var man själv befinner sig. Och man kan vara nöjd kanske. Vi får se.

Jan: Ja, precis. Är det bra annars?

Caroline: Ja, det är bra.

Ett nytt decennium framför oss

Jan: Vi sitter här i december 2019, det var därför jag tog upp julklappsspelet. Men du hade ändå ett ganska roligt resonemang häromveckan.

Caroline: Ja, det var så här: nu är det snart slut på 2019. Och dessutom slut på ett decennium. Så jag frågade: ja, vad vill du att nästa decennium ska handla om, Jan?

Jan: Och jag blev bara så… Ja, alltså, det är egentligen inte så jag brukar tänka.

Caroline: Men Moa, din gamla coach, hon pratar ju i decennier.

Jan: Ja. Och det känns helt mindboggling, för man har åtta decennier på sig. Alltså, jag tycker det är jobbigt. Men samtidigt, om man nu skulle tänka på att man har ett nytt decennium framför sig, så skulle ju sjukt mycket kunna hända om man bara bestämde sig för vad det ska bli.

Caroline: Det vet ju både du och jag, att man kan önska sig saker och få allt uppfyllt. För om man har uttalat det, så är det som att man försöker uppfylla det efteråt. Och man lyckas nästan alltid.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Så vad ska nästa decennium handla om?

Jan: Det ska handla om mitt skrivande. Skriva skönlitteratur, filmmanus och sånt.

Caroline: Spännande.

Jan: Jag tänker inte säga något mål, för det kommer man att titta tillbaka på. Någon kommer att säga: "Kommer du ihåg att du sa det där 2019?" Och jag bara, åh gud. Eller vad ska ditt decennium handla om?

Caroline: Jag vet inte, jag tänker nog att det ska handla om att upprätthålla det vi har. Och sen tror jag att jag vill ha roliga saker. Jag har i alla fall bestämt mig för att 2020 inte kommer att handla om några nya projekt, utan om att göra det jag redan gör bättre.

Jan: Men jag tänker att vi kanske får återkomma till det i något avsnitt i början av 2020. Vad är planen? Och jag tror att vi nog behöver hjälp, att vi bjuder in en gäst. Moa kanske ska prata om det här.

Caroline: Ja, Moa kanske ska hjälpa oss. Och ni som lyssnar och tittar. Vad ska det nya decenniet kunna handla om?

Jan: Coolt.

En omvärldsspaning om förmögenhetsnivåer

Caroline: Det här avsnittet är ju egentligen mer en omvärldsspaning, skulle jag säga.

Jan: Och det är för att vi normalt brukar prata om ekonomisk frihet som olika typer av nyckeltal. Att till exempel säga att dina passiva inkomster är större än dina totala utgifter. Det vill säga att din utdelning kan bekosta alla dina utgifter, eller sparkvoter, du vet, hur mycket av din lön du sparar och sånt. Men de är inte så känslomässiga, eller enkla att komma ihåg eller relatera till. Det är liksom mycket det matematiskt korrekta svaret. Medan idag tänkte jag att vi skulle prata lite mer om det känslomässigt korrekta svaret, eller känslomässiga nivåer.

Och detta är faktiskt inget jag har kommit på själv, utan hela det här avsnittet är lite inspirerat av andra bloggar. Men framför allt är det inspirerat av en intervju med Stewart Butterfield. Vet du vem det är?

Caroline: Nej. Var det han som blev intervjuad?

Jan: Ja, precis. Han är grundaren av Slack, det här kommunikationsverktyget som är superpopulärt på många företag och i många projekt.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Så han blev intervjuad av Guy Raz, som har podden How I Built This. Och det är ganska roligt, för Guy Raz frågade honom i slutet av poddavsnittet.

Caroline: Vad frågade han?

Jan: Okej, Guy Raz frågade Stewart Butterfield, grundaren av Slack: "Så nu när ditt företag har blivit värderat till 50 miljarder kronor, du har haft vissa privatekonomiskt positiva konsekvenser i ditt liv. Har detta eliminerat stressen i ditt liv? Den ekonomiska stressen?"

Caroline: Ja, precis. Betyder det nu att allt är färdigt i ditt liv? Allt är löst?

Jan: Och då svarade Stewart att nej, men det finns tre nivåer av rikedom, eller tre nivåer av förmögenhet. Och den här diskussionen har nu pågått ett tag, för jag tror det här var i augusti eller september. Den har pågått på ett antal amerikanska bloggar som jag följer. Och jag tänkte: nej, men det här är ett ganska spännande resonemang. Att tänka på sin ekonomi i form av wealth levels, som de pratar om, alltså förmögenhetsnivåer eller rikedomsnivåer.

Och det började med att Stewart nämnde tre, men sen har det byggts vidare till fem, sex, sju stycken. Så jag tänker att vi kan börja med Ben Carlson på bloggen A Wealth of Common Sense. Han definierade de här tre nivåerna, han tolkade det Stewart hade sagt. Så du kan ju läsa den första nivån.

Caroline: Det kan jag göra. Bara en liten fråga: så han svarade alltså inte på om han inte var stressad kring pengar längre?

Jan: Nej, utan det blev en diskussion kring nivåerna.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Och poängen är, det kommer vi prata om sen, att mängden pengar i en viss nivå inte spelar så stor roll. Det är väl egentligen det som är poängen.

Nivå ett, två och tre enligt Ben Carlson

Caroline: Okej, level one då. "I'm not stressed out about debt. People who no longer have to worry about their credit card debt or student loans."

Jan: Så jag tänker att första nivån, så som Ben Carlson definierade det, var så här: okej, men lån stressar inte mig. Det betyder inte att jag inte har lån, men det betyder att jag inte är stressad över att kunna betala räntorna eller amortera. Jag har inte den här kniven mot strupen, den här paniken, det här att jag sover dåligt om natten.

Caroline: Ja, jag tänker också att om man har lån som man inte riktigt känner att man kan betala tillbaka, då är det knappast så att man sparar undan pengar heller. Så hela ens ekonomi blir…

Jan: Blir stressad.

Caroline: Ja, runt de här lånen. Level two. "I don't care what stuff costs in restaurants. How much you spend on a particular meal isn't impacted by your finances."

Jan: Så det spelar liksom ingen roll. När du går på restaurang väljer du det du vill välja. Det spelar ingen roll vad det kostar.

Caroline: Du bara skrattar.

Jan: Jag tänker på Ramit Sethi, som är någon slags finansiell bloggare eller guru.

Caroline: Ja, i USA.

Jan: Och han har nog rätt gott om pengar, han skriver ju böcker. Boken heter I Will Teach You To Be Rich. Vi har gjort ett avsnitt om den, så vi kan länka till en väldigt bra bok.

Caroline: Ja, jag gillar honom jättemycket. Jag har honom på Instagram. Och där hade han skrivit för inte så länge sedan att nu äntligen kan han välja förrätter på restaurang.

Jan: Förrätter.

Caroline: Ja, förrätter. För det känns okej nu. Han bryr sig inte om vad de kostar.

Jan: Ja. Och hur är det för dig?

Caroline: Ja, för mig är det så att jag också kan kolla på förrätter, men jag väljer nästan aldrig det jag vill ha. För jag tänker: nej men gud, vad dyrt det var, det ska jag definitivt inte ha, det är inte värt det. Du vet, sådana resonemang. Och sen kommer du och bara: ja, jag ska nog ha det och det och det. Och så väljer du såklart de goda förrätterna. Men de är ju dyra. Så att vi är på två olika nivåer kanske. Eller jag vet inte.

Jan: Ja, jag skulle säga så här: vi kommer att finfördela de här lite mer sen. Men nej, jag bryr mig inte om vad saker kostar på restaurang. Vill jag ha en förrätt så beställer jag. Jag kan tyvärr beställa två förrätter.

Caroline: Ja, jag vet.

Jan: Men sen finns det någon smärtgräns. Jag var ute och käkade med Charlie, en av våra vänner. Och då var vi på någon stekrestaurang, där man kunde beställa en sån här stor stek. Och då kostade den väl 550 spänn. Och då var jag så här: nej, det kändes lite over the top. Men det var inte som att jag kände att jag inte hade råd, utan det var mer: nej, 500 spänn för en bit, det är det inte värt. Men ja, där är nog gränsen.

Nivå tre, och första försöket att placera sig själv

Caroline: Ska vi ta sista nivån? Level three. "I don't care what a vacation costs. People who don't care how expensive the hotel is. Or which flight they go on."

Jan: Så vad tänker du om den?

Caroline: Nej, men jag tänker tillbaka på för några år sedan, när jag satt vid juletid faktiskt och längtade efter värme på något vis, som jag aldrig gör annars. Och så kollade jag på resor. Inte för att jag skulle boka någonting, men jag kollade Thailand. Och så tyckte jag att det var massa sunkiga hotell. Men så tänkte jag: okej, jag söker kanske på fel prisnivå. Så då kollade jag: vad kostar det? Eller vad är det för hotell jag får om jag kanske lägger 5 000 kr per natt? Och då var det något sånt här, Amanpuri. Men det var fint. Det var så här: någon gång. Någon gång.

Och sen av en händelse så hade jag Fredrik Eklund, mäklaren och författaren, på Instagram. Och då var han ju på Amanpuri och körde någon dans i en trappa och slängde sina flip-flops och var helt lycklig. Och jag bara: där, det är Amanpuri. Han har råd, såklart.

Jan: Okej. Är det roligt? Det här har du inte berättat för mig.

Caroline: Nej, men jag kände inte att det var nödvändigt. Jag kan berätta det nu, för nu kan jag skratta åt det.

Jan: Ja, spännande. Vad tänker du då, kring det med att du inte skulle bry dig om hur mycket en resa eller ett hotellrum kostar?

Caroline: Både ja och nej. Jag skulle säga att jag är där och nosar. Jag är där och nosar, men nej. Det finns sådana obnoxious priser. Varför skulle man betala 25 000 kr för en natt på ett hotell?

Jan: Precis.

Caroline: För mig blir det väldigt… Jättemärklig prissättning, tycker jag.

Olika belopp har olika värde

Jan: Jag tänker att det här är spännande, för det är ju lite det vi pratar om i avsnitten om de inre framgångsfaktorerna också. Att vi har en finansiell termometer. När jag var 20 eller pluggade, då var 25 000 kr jättemycket pengar. Och idag är 20 000 kr fortfarande mycket pengar, men det är ändå inte så att… Jag kan förlora, vi kan förlora mer pengar än så på en dag, utan att jag mår dåligt av det.

Och då kommer vi också till det här att olika belopp har olika värde på de olika nivåerna. Att vissa summor på de olika nivåerna inte spelar någon större roll. Till exempel, om man är på nivå två, jag bryr mig inte om vad ett restaurangbesök kostar, då kommer inte ett arv på 100 000 kr att förflytta mig. 100 000 kr är mycket pengar, men det räcker inte för att förflytta dig från nivå två till nivå tre.

Caroline: Nej.

Jan: Och ännu mindre att förflytta mig från "jag bryr mig inte vad något kostar på restaurang" till "jag kan bo på vilket hotell jag vill, jag kan ta vilken flight jag vill". Det räcker inte med 100 000 kr till. Men 100 000 kr, när man är student eller har kreditkortsskulder och får inkassobrev och sånt, då kan ju 100 000 vara gudaskänkt.

Caroline: Ja, verkligen.

Jan: Att det kan flytta en från nivå ett till nivå två. Så att 100 000 kr kan absolut flytta någon från nivå ett till nivå två, men det kommer inte att flytta någon från nivå två till nivå tre. Och det kommer definitivt inte att flytta en från nivå tre till nivå fyra.

Så det tyckte jag var ganska spännande, för det här är för första gången en modell som tar hänsyn till att det här med pengarna är relativt. Att upplevelsen av rikedom är relativ.

Jay-Z och det triviala beloppet

Jan: Och detta var det en annan blogg som heter ofdollarsanddata.com som exemplifierade ganska extremt. För ett par år sedan har Jay-Z någon låttext. Jag lyssnar inte på Jay-Z, men han har en mening i en av sina låtar som är så här: "What's 50 grand to a motherfucker like me, can you please remind me?" Du bara skrattar åt mig. Säg vad du tänker.

Caroline: Jag tänker att Jay-Z har… megalomani. Nej, men han behöver berätta hur rik han är.

Jan: Ja, du går inte igång på det i alla fall.

Caroline: Nej, jag går inte igång på det.

Jan: Men okej, vi går på Jay-Z och att han tycker att 50 000 dollar är ingenting för honom.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Och då resonerar man på den här bloggen om det här, att 500 000 kr, jag gångar bara med 10 på dollarn för att det ska bli enkelt för oss att räkna. Så en halv miljon kronor, det är mycket pengar för de flesta. Men uppenbarligen, för Jay-Z spelar det ingen roll. Och då gjorde de en beräkning. De sa att 2011 hade Jay-Z, jag tror det var 450 miljoner dollar, alltså 4,5 miljarder. Så då motsvarar 50 000 dollar, eller en halv miljon kronor, alltså 0,01 procent av hans förmögenhet. Alltså inte 0,1 procent, utan 0,01, alltså 1 promille.

Caroline: En promille, ja. Av hans förmögenhet.

Jan: Nej, inte en tusen.

Caroline: Nej, men vad är en promille? Är inte det en tusendel? Nu blev jag osäker.

Jan: Vi går bara vidare. Det här borde vi veta.

Caroline: Jag brukar ju alltid få feedback av er lyssnare och tittare på det här med, Jan, det är skillnad på procent och procentenheter. Och det är väl lite skamligt. Jag har 120 poäng matte på högskolan, men det där tycker jag fortfarande är svårt. Så vi går vidare.

Jan: Men i alla fall, de här 0,01 procenten är en bra proxy för en trivial summa oavsett belopp. Vad han menade var att om du till exempel har en krona på 10 000 kr, ja då spelar inte den någon större roll. Det är inte som att, okej, jag har 10 000 kr, jag blir av med en krona, och så är det någon som bara…

Caroline: Men du letar inte efter den, nej.

Jan: Nej, jag kommer inte att leta efter den. Vad tänker du?

Caroline: Nej, jag är inget… Vi går vidare.

Sex nivåer enligt Of Dollars and Data

Jan: Så då utvecklade den här bloggen, Of Dollars and Data, detta vidare på nivåerna. Hur utgår vi? Hur blir nivån, om vi utgår från att vi räknar på det triviala beloppet? Istället för att varje nivå, du levlar inte till nästa nivå förrän du kan handla något på den nivån och inte bry dig om vad det kostar. Ungefär som Jay-Z säger, eller som en krona på 10 000. Hänger du med?

Caroline: Okej.

Jan: Så då byggde han vidare till sex nivåer. Och jag insåg precis att vi har döpt avsnittet till sju nivåer, men där är bara sex. Vad är det med matten idag?

Caroline: Jag vet inte, jag har varit trött. Och sen sitter du vid datorn och frågar mig innan poddavsnittet, hur räknar man ut det här? Och så är det någon sån där ekvation med tre okända och en upphöjt till en. Och jag bara, du, alltså, det var inte min starka sida. Men visst, jag ska hjälpa dig.

Jan: Ja, jag funderade på det här ett tag, att vi kanske skulle släppt det som en cliffhanger. Vad är den sjunde nivån?

Caroline: Ja, det kan vi göra.

Jan: Nej, jag missade det här. Skitsamma, vi kör.

Nivå ett, alla priser spelar roll

Jan: Så den första nivån är att alla priser spelar roll. Minsta krona. Man vänder på varenda slant man har. Man lever som han skrev, paycheck to paycheck, eller vad är det vi säger på svenska, ur hand i mun?

Caroline: Ja, jag vet inte. Ja, men något sånt. Men jag har inte levt så riktigt. Eller, när jag var student så var det verkligen så att jag behövde ha budget och inte gå utanför den. Jag gick ju inte och pantade flaskor, det gjorde jag inte. Men jag kan inte tänka mig att man kanske, alltså, varenda krona spelar roll.

Jan: Och samtidigt som man kan vara på den nivån, att varenda krona är viktig, här tycker jag det är intressant. För hur tar man sig vidare mentalt? Det är ju något tillfredsställande med att vara jäkligt sparsam och veta, alltså, jag har superkoll på mina 50 spänn. Är du med? Och vi kan prata vidare om den här mentala biten sen, den som kommer med att man ska hoppa från "varenda krona spelar roll" till att det inte gör det längre. För man vill gärna hålla sig där. För du vet, det är superkontroll.

Det är ju något tillfredsställande med att vara jäkligt sparsam och veta att man har superkoll på sina 50 spänn. Det är därför man vill hålla sig kvar där man hade kontroll.

Caroline: Ja, absolut.

Jan: Det är ju det vi också pratar om jämt, att din ekonomiska situation är ett resultat, en följd, av ditt beteende.

Caroline: Ja, så man håller sig kvar automatiskt.

Att levla genom att skifta tankesätt

Jan: Ja, absolut. Det är till exempel för att levla på någon av nivåerna, så pratar vi i andra avsnitt om att du kan max spara 100 procent av dina inkomster, men du kan ha hur höga inkomster som helst. Och där behöver man levla från "jag vet vad jag har och jag ska spara en så stor del av det jag har" till att jag spelar spelet så här: okej, jag håller utgifterna konstanta på den här nivån, för här är jag nöjd. Och sen ökar jag intäkterna. Men då måste jag börja fundera på ett annat sätt.

Caroline: Tjäna pengar på ett annat sätt än den vanliga lönen.

Jan: Ja, precis. Och det är därför vi pratar om de här… Jag gillar de här avsnitten om inre framgångsfaktorer, även om det är många som tycker att de är flummiga. För det är där den här stretchen kommer. I att, okej, hur tjänar jag mer pengar? Ja, men det är fel fråga. Det handlar om: hur skapar jag värde för andra?

Nu faktiskt de senaste veckorna, sen vi gjorde de där inre framgångsfaktorerna, har jag träffat andra kompisar som har företag och försöker utveckla dem. Och då har jag refererat till de här avsnitten flera gånger. Till exempel: ja, men det handlar om, ska du tjäna pengar, då handlar det om tillgång gånger efterfrågan, gånger pris, gånger kvantitet. Ja, men då behöver du titta, om du jobbar idag som programmerare eller revisor eller något, då har du till exempel ett högt pris. Där finns en efterfrågan och du tillhandahåller en tillgång. Men du kan fortfarande bara jobba med en klient i taget, eller fem klienter i taget. Ja, då får du ingen utväxling, för kvantiteten är det som begränsar dig.

Så det blir ett spel. Och på det sättet blir det väldigt mycket mentalt. Vad är det jag behöver växa in i för att ta mig till nästa nivå? Och det är ganska jobbigt, som vi också pratar om i de avsnitten. Det är jobbigt precis när man växer, men sen är det inte jobbigt längre.

Caroline: Det är väl en tröst.

Jan: Sen kommer man ju till nästa nivå, som känns komfortabel. Och sen börjar man växa på nästa nivå.

Att skaffa sig större problem

Jan: Och det där tänker jag på ibland, att också när jag tycker synd om mig själv, att jag har stora problem, så tänker jag: men det är ju det här jag får betalt för. De här problemen. Och sen behöver jag skaffa mig större problem. Och det där är också så roligt, för det är en sån klyscha. Ja, men om du har ett problem, det enklaste sättet att lösa det problemet är att skaffa dig ett större problem.

Caroline: Ja, för de andra problemen verkar så små i jämförelse.

Jan: Ja, och jag ska ge ett bra exempel här. Jag har alltid tyckt att bokföringen är ganska knepig med debet och kredit. Och sen sätter jag mig och sätter upp målet att jag ska utveckla ett bokföringsverktyg för privatpersoner. Jag kan säga att debet och kredit idag inte längre är ett problem, när jag sätter det i skalan att jag ska bygga ett bokföringsprogram. Men det kommer mer informellt. Det är ganska skönt när de problem som man bävar inför blir små.

Det enklaste sättet att lösa ett problem är att skaffa sig ett större problem. Plötsligt verkar de gamla problemen så små i jämförelse.

Nivå två, livsmedel spelar ingen roll

Caroline: Ska vi ta nästa nivå?

Jan: Nästa nivå. Nu har vi pratat nivå ett, där alla priser spelar roll. Nivå två, priser på livsmedel spelar ingen roll.

Caroline: Gud, alltså, var är jag egentligen? Priser på livsmedel spelar roll för mig.

Jan: Ja, säg något där.

Caroline: Jag vet inte om jag befinner mig mellan ett och två. Men att jag kollar så: broccoli, eko 25 kr per bukett, eller vad det heter. Nej, det är för dyrt. Och så den andra kostar hälften så mycket. Jag skäms faktiskt lite. Jag skulle kunna köpa eko-broccoli till Freja, som gillar broccoli. Men jag köper hellre något som inte är bra för henne. Men vi sparar tolv spänn.

Jan: Strunt samma. Nu fokuserar vi på dig istället.

Caroline: Nej, men det handlar ju så här.

Jan: Jag gillade den här, för det är också så typiskt. För några år sedan handlade vi alltid på Willys. Vi hade matlista och tittade på vad saker kostade. Jag gör inte det längre.

Caroline: Du tar det du vill i affären.

Jan: Ja, och jag bryr mig inte om vad det kostar, om jag handlar på Ica eller på Willys.

Caroline: Det spelar ingen roll för dig.

Jan: Jag vet inte om det är fler som känner igen sig i det. Men det blir en så liten del av det vi ändå har utgifter på. Alltså, vi betalar 10 000 kr i räntor per månad.

Caroline: Det är sant. Man måste sätta saker i relation.

Att sätta saker i relation

Jan: Ja, för det där har vi också haft massa samtal om. Att du ibland säger "men gud, nu måste vi se över ekonomin" och sånt. Vi måste spara lite. Och då går du default och bara "åh, nu ska vi spara på Ica".

Caroline: Nej, men det där behöver vi inte.

Jan: Och jag blir så här: fast du vet, det är bättre att vi sparar på annat. Vi behöver inte åka på skidresa, och sen kan vi handla hur många broccolis som helst. Men då vill du gärna spara in på broccolina, och tänker att det är sjukt många broccolis.

Caroline: Men det är någonting som inte står rätt till där, med hur jag uppfattar kostnader på saker. Och det är det jag menar med att det är lätt att vilja vara kvar där man har kontroll. På den nivån där man hade kontroll. Och det hade jag på nivå ett. Så frågan är om jag kan röra mig någon annanstans.

Jan: Ja, men det där var också lite roligt. Kommer du ihåg häromveckan, för du gör ju massa småöverföringar till ditt kort.

Caroline: Ja, men det är för att jag inte tycker om att ha stora belopp där. För då använder jag det. Jag ser ju hela tiden att vi behöver hushållspapper, och så blir det liksom massa utgifter. Så jag har mycket lite pengar på mitt konto hela tiden, och för över när jag ska till Ica.

Jan: Okej, ja. Vad tänker du om det? Vad var det du ville säga om det?

Caroline: Jag har så svårt att relatera till det.

Jan: För jag tror jag har över 30 000 kr på mitt kort.

Caroline: Jag tänker att jag gärna skulle vilja utvecklas där. Så att det är okej att ha några tusenlappar. Och de går ändå inte åt. Jag kan till och med sträcka mig till att det är ett sjukt beteende. När jag ser pengarna, att de finns där, då måste de rulla. Det är lite sjukt.

Pengar som försvinner

Jan: Ja, fast kanske ändå inte. Jag pratade ju med Charlie, vår kompis, som vi också hade med i någon podd. Han berättade att när han var liten och åkte skidor, så hade han fått en femtiolapp av sin pappa, eller vad det var. Och sen hade han tappat den här femtiolappen. Och det var ju sjukt mycket pengar, så han var jätteledsen. Och sen berättade han: ja, men du vet det jag lärde mig där, när jag var liten och tappade den där femtiolappen, det är att pengar försvinner ändå, så då kan jag lika gärna spendera dem.

Caroline: Ja, det kan vara så att man har lärt sig något som man bara går på sen. Så det kan vara någon sån här, du lärde dig det när du var barn, och sen bara… Så går jag på den sanningen. Jag vet inte vad det är.

Jan: Ja, medan för mig är det så här: om jag är sparsam, så spelar det ingen roll hur mycket pengar jag har på kontot. Jag spenderar inte mer för att det är mer pengar.

Caroline: Nej, men jag vill också vara så.

Jan: Ja, anyway.

Caroline: Vi får träna.

Jan: Sen fick vi faktiskt ett sjukt bra råd av en annan av våra kompisar, Armen, där han sa så här: ja, men innan jag köper någonting, så väntar jag i två veckor. Och sen vill man inte ha det längre.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Och sen säger han: om jag vill ha det efter två veckor, ja då köper jag det.

Caroline: Och det var också någon som sa till mig, det är en bra frågeställning: vill jag ha det här eller behöver jag det här? Vill jag ha det här eller behöver jag det?

Jan: Ja, så det är ju så lite man behöver.

Caroline: Ja, och det roliga var att han sa så här: ja, efter ett tag så slog man ihop dem, vill och behöver, till "vill-höver".

Jan: Precis, ja.

Nivå tre till fem, restaurang, resor och boende

Caroline: Ska vi ta nästa nivå?

Jan: Ja. Då är det nivå tre: priser på restaurang spelar ingen roll. Det har vi varit igenom, det har vi pratat om. Så ska vi ta nästa? Nivå fyra, priser på resor spelar ingen roll. Det har vi också pratat om. Ska vi ta nästa då, nivå fem?

Caroline: Nivå fem, pris på boende spelar ingen roll.

Jan: Ja, vad tänker du där?

Caroline: Alltså boende, som att man, när man köper hus eller lägenhet.

Jan: Ja, precis. Man kan köpa vilken lägenhet eller vilket hus man vill.

Caroline: Man är typ lite Zlatan. Jag går till det dyraste huset, eller det hus jag tycker om i stan.

Jan: Det är en hög nivå, det här.

Caroline: Och sen ger jag dem ett bud som är två miljoner över marknadspris. Så att de inte har något val än att sälja.

Jan: Vem befinner sig där mer än Zlatan?

Caroline: Ja, jag tror att det kan vara ganska många.

Jan: Nej, inte ganska många. Så är det inte.

Caroline: Men en del människor.

Jan: Tänk dig själv att en lägenhet i Stockholm kan kosta 25 miljoner kr, en riktigt stor. Men det finns ju också människor som har 2,5 miljarder. Då spelar det ingen roll.

Caroline: Men vilka är de då?

Jan: Ja, men det kan vara folk som har haft företag som de har sålt.

Caroline: Ja, de här som Wallenberg och Lundbergsfamiljen, Douglas, Spotify-grundarna. De här som man ofta… Jag tror att för att vara på nivå fem, då är man känd för att man har mycket pengar, skulle jag nog säga.

Nivå sex, inga priser spelar roll

Jan: Ja, och sen nivå sex. Inga priser spelar roll.

Caroline: Ja. Det är så här… Vad är pengar? Vad är pris?

Jan: Men varför? Så nivå fem, där spelar priser roll, men inte just på boendet?

Caroline: Ja, men på nivå fem köper du kanske vilket boende du vill. Men du har kanske inte tio privatjet. Eller du har kanske inte ens ett privatjet.

Jan: Nej, men du har kanske inte privatjet. Ett privatjet kostar ändå kanske 500 miljoner kr. Så att nej, för då blir det plötsligt så här: ja, men jag har 2,5 miljarder, som är så sjukt mycket pengar, alltså 2 500 miljoner. Är jag då beredd att lägga 500 av dem på ett privatjet, som efter tio år har förlorat en stor del av sitt värde? Nej, där tror jag att det hade tagit emot.

Caroline: Men vem befinner sig på nivå sex, där inga priser spelar roll då? Ska vi bara fundera lite? Kan det vara Richard Branson?

Jan: Ja, jag vet inte hur rik han är. Men du vet de här som är på de här listorna, rikast i Sverige eller världens 100 rikaste.

Caroline: Carlos Slim.

Jan: Ja, eller Jeff Bezos.

Caroline: Ja, absolut.

Jan: Sen tror jag inte det behöver vara så extremt. Men jag skulle säga, har du kanske 10 miljarder eller 15 miljarder, det finns ju svenskar som har den mängden pengar, ja då är det inte så att det spelar någon roll.

Caroline: Nej, men okej, men det vi försöker få fram här är kanske nivåerna.

Jan: Ja, så ska vi ta nivåerna.

Caroline: Men också något annat är vi ute efter också, känner jag.

Jan: Ja, men det kommer.

Caroline: Ja, det kanske kommer till dig.

Jan: Så att nivå ett, alla priser spelar roll. Nivå två, priser på livsmedel spelar ingen roll. Nivå tre, priser på restaurang spelar ingen roll. Nivå fyra, priser på resor spelar ingen roll. Nivå fem, pris på boende spelar ingen roll. Och nummer sex, inga priser spelar någon roll. Och, ja, vad tänker du?

Caroline: Nej, jag tänker inget. Vi går vidare.

Finansiellt kapital och humankapital

Jan: Nej, och jag tänker att detta också behöver sättas i relation, att det finansiella kapitalet behöver sättas i relation till humankapitalet och åldern. För till exempel, en miljon är väldigt mycket för en student som är 20 år gammal. Men en miljon för en pensionär i pensionskapital är inte särskilt mycket pengar. Du klarar inte en pension på 30 år på en miljon kronor. Så jag tänker att det också är en aspekt i det där.

Och vi pratade ju mycket om det här finansiella kapitalet med professor Paolo Sodini, som vi kan länka till i det här, jag minns tyvärr inte vilket avsnitt det är. Men vi länkar till det.

Caroline: Ja, det heter ju En vandrande räntefond.

Jan: Och då pratar han ju om att när vi är unga, då har vi ett lågt finansiellt kapital. Vi har inte så mycket pengar då.

Caroline: Nej, vi har inte så mycket sparade eller intjänade pengar, för vi är ju unga. Vi har inte haft någon tid.

Jan: Men å andra sidan kan man ofta plugga, eller man har hela sin karriär framför sig. Så man har det som man kallar för ett högt humankapital. Och humankapitalet är helt enkelt summan av alla mina kompetenser, min färdighet, min utbildning, mina framtida löneinkomster, min framtida karriär och så vidare. Det är ju detta som gör att man kan vara 23 år gammal och låna två miljoner till ett boende av banken. Man vet att han eller hon kommer att betala tillbaka, medan det är svårt för en pensionär att låna två miljoner kronor.

Och då säger han att syftet är att ju äldre vi blir, desto mer kommer vårt humankapital att minska i värde, samtidigt som vårt finansiella kapital ökar i värde. Och tanken är att när vi fyller till exempel 65, eller när vi ska gå i pension, då ska det finansiella kapitalet ha ersatt humankapitalet. Man skulle nästan säga, nu bara hittar jag på här, att humankapitalet plus det finansiella kapitalet bör vara stabilt eller ökande genom livet.

Satsa på humankapitalet när du är ung

Jan: Och det är därför vi också i vissa avsnitt, när jag pratar med unga människor, alltid säger så här: skit i det finansiella kapitalet i början när du är typ 20, satsa allt på att öka ditt humankapital så mycket som möjligt, för det finansiella kapitalet kommer att komma som en följd.

Caroline: Jag blir bara nyfiken också på hur man kan öka sitt humankapital, i olika delar av livet kanske, men främst när man är 20.

Jan: Ja, man kan plugga.

Caroline: Och du säger att man har hela sin karriär framför sig, men det beror också på vad det är för karriär man kommer ha.

Jan: Jag gillar mycket det vi pratade om i ett avsnitt om Robert Kiyosaki, den här Rich Dad, Poor Dad. Då pratar han om "earn while you learn". Tjäna pengar medan du lär dig något. När han beskrev sin karriär var han så här: okej, jag behöver lära mig om försäljning. Jag tror att försäljning är något som kommer att öka mitt humankapital, vilket jag absolut håller med om, för det finns så mycket fördomar om försäljning i Sverige. Och det är samtidigt en viktig profession. Jag påstår så här: kan du sälja, så kommer du alltid att kunna ha ett jobb.

Och då tog han ett jobb som säljare, på Xerox tror jag att det var, och lärde sig försäljning. Och då fick han betalt under tiden han fick lära sig. Sen var han så här: jag behöver lära mig om ledarskap. Ja, men då var han, tror jag, i militären, eller han gjorde någon annan grej. Och det där tror jag är ett väldigt bra sätt att lägga på olika skills.

Caroline: Bygga sin gubbe.

Att bygga sin gubbe

Jan: Ja, men precis, som i ett rollspel, bygga sin gubbe. Sen är det ju olika teser kring huruvida man ska bygga en specialist. Till exempel, jag är ju mer…

Caroline: Jag tänker att det måste bero på personen. Vad man tycker är kul.

Jan: Jag är ju mer generalist. Så jag gillar att kunna lite om väldigt många olika saker. Så jag försöker hela tiden lära mig nya saker, och sen implementerar jag dem.

Caroline: Men sen tror jag, när jag sa till någon student, Axel sa jag till honom: "Åk utomlands, skaffa dig erfarenhet utomlands." Ökat värde på humankapital, nätverk.

Jan: Det var också en sån här, jag går på universitetet, ska jag engagera mig i kåren, även om det kommer att göra att jag kommer ut på arbetsmarknaden ett år senare? Och kommer att tjäna mindre pengar där?

Caroline: Ja, det beror på vad du gör. På vilken nivå. Bygger du ett nätverk, som vår kompis Niklas, han har ju ett enormt nätverk från universitetet.

Jan: Det är ju en av mina sorger. Jag umgicks typ inte med någon när jag pluggade på universitetet.

Caroline: Jag tycker inte du ska ha det som en sorg. Det är mycket personlighet också, att man gillar det. Man får välja det man gillar och bygga sin gubbe med det.

Jan: Ja, precis. Jag älskar uttrycket. Bygga sin gubbe.

Caroline: Ja, för det blir också lite kul. Att man funderar, okej, vill jag lära mig ett språk? Man bygger sin gubbe, och man ser på gubben att den kommer att klara sig bra i det här spelet, som är livet.

Jan: Excel är en sån här, jag tror man alltid har nytta av Excel, eller programmering och sånt. Jag till exempel la ju på, jag ville jobba i styrelse, så jag jobbade i styrelse i 15 år. Och idag insåg jag att det där inte var så kul som jag trodde det skulle vara.

Caroline: Ja, det känns som att vi är klara där. Ska vi gå vidare?

Förmögenhetsnivåtrappan, nivå för nivå

Jan: Ja, och då kommer vi till förmögenhetsnivåtrappan. Och här har du ritat en bild på en trappa.

Caroline: Ja, precis. Vad ser vi här nu?

Jan: Ja, men detta är de här sex nivåerna, som jag har ritat. Det är också inspirerat av Of Dollars and Data, för han gjorde en sån här trappa. Så jag har gjort en egen variant. Då börjar vi alltså på y-axeln, där har vi de olika nivåerna, som går uppåt, det är de 1–6. Och sen på x-axeln har vi summan pengar. Och då har jag räknat en hundradels procent. Alltså det här att en krona på 10 000, det är trivialt, jag bryr mig inte. Och så har jag försökt titta på, okej, vad kostar de olika grejerna på de olika nivåerna? Så hur mycket pengar man har i förhållande till en nivå. Hänger du med?

Caroline: Ja.

Jan: Så om vi har den första nivån, alla utgifter spelar roll, ja då är det typ noll. Alltså man har inte så mycket pengar, man har kanske någon tusenlapp sparad. Så allt spelar roll.

Caroline: Är det noll här? Jag måste bara titta. Men okej, förlåt.

Jan: Ja, men att du levlar till tvåan på hundratusen. När man har ungefär 100 000 kr, då kan man levla till tvåan. Så jag tror att har man mindre än 100 000 kr, då är man på ettan.

Caroline: Lite fel beslut på semestern till Thailand, så har du inga mer pengar. Eller köper en bil eller någonting. Så det går väldigt snabbt, de där hundratusen, hur de försvinner.

Jan: Så jag tror att när man har mellan, som jag skrev här, mellan 100 000 kr och en miljon, då är man på nivå två. Att man har den här friheten kring livsmedel. Alltså, har jag mellan 100 000 kr och en miljon, ja men genomsnittligt inköp på Ica är ju några hundralappar. Eller, det beror på hur ofta man handlar, eller veckohandlar. Men det blir inte så mycket.

Och sen finns det ju naturligtvis varianter. Alltså, pratar vi med Jimmy Astillon, som vi hade här, som sparar 70 procent av sin lön, så skulle han ju absolut inte hålla med. Han är så här, det är mycket lägre, jag handlar inte mer än 200 spänn. Medan en Ica-handling för oss kan vara nästan över 2 000 spänn.

Caroline: Det kan vara det.

Jan: Ja, precis. Så det är då första nivån. Eller andra nivån.

Beloppen bakom varje nivå

Jan: Om vi tar restaurangfrihet, så har jag skrivit mellan en och tio miljoner.

Caroline: Ja, det är det man behöver ha. Jag tror absolut att det stämmer.

Jan: Resfriheten, mellan tio miljoner och…

Caroline: Hundra miljoner.

Jan: Hundra miljoner, ja. Det spelar ingen roll vad resan kostar. Man kan flyga första klass, man kan ta Amanpuri i Thailand, et cetera. Och nästa nivå, för nivå fem, husfriheten, då har jag skrivit mellan…

Caroline: Mellan tio och… nej, hundra.

Jan: Tio miljoner och… nej, mellan hundra miljoner och en miljard.

Caroline: Ja, okej. För tio miljoner räcker ju inte för att köpa ett hus.

Jan: Nej, men jag såg fel på nivåerna här. Och sen, när inga priser spelar roll, då har jag skrivit över en miljard. Alltså över tusen miljoner. Håller du med om det här?

Caroline: Ja, det gör jag. Jag har faktiskt tänkt samma sak. Hur mycket måste man ha för att kunna befinna sig på de olika nivåerna?

Jan: Ja, så att 0 till 100 000 kr, nivå ett. 100 000 kr till 1 miljon, nivå två, livsmedelsfrihet. 1 miljon till 10 miljoner, restaurangfrihet, man bryr sig inte om vad det kostar på restaurang. Mellan 10 och 100 miljoner, ja då bryr man sig inte om vad resan kostar, om man flyger första klass eller inte. 100 till 1 000 miljoner, ja då bryr man sig inte om vad huset kostar, om man har flera boenden.

Att hänga med mentalt

Caroline: Absolut, man kan ju tänka sig att det skulle kunna vara så. Men man kan ju ha mycket pengar. Hur mycket pengar tror du han, bloggaren Tim Ferriss, har?

Jan: Ingen aning. Det är svårt att säga. Men han har pengar, det tror jag absolut. Han är jätteduktig på att sälja.

Caroline: Jag är väldigt nyfiken på vart det här är på väg.

Jan: Jo, och då har han också sagt att han inte för så länge sedan började åka första klass. Och det var för att han insåg att det var för jobbigt för honom att inte ha sovit på resan när han ska hålla föreläsning dagen efter. Och jag tänker bara: men gud. Han måste ju ha pengar så att han kan åka första klass, och det borde han ha haft i flera år. Men att man kan befinna sig där, och man gör bara inte det. För det är ju dyrt.

Så ibland kan jag tänka mig att det kan vara så att vad jag har, hur mycket pengar jag har, man hänger inte med mentalt på de här nivåerna.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Och då är vi tillbaka lite där vi pratade. Okej, var känner vi att vi befinner oss?

Caroline: Jag tycker absolut livsmedelsfrihet, förutom dina broccolikvastar.

Jan: Ja, och vad jag ska komma till där, det är ju för att jag inte sätter saker i relation.

Caroline: Nej.

Jan: Det är det man måste göra, tror jag. För att kunna agera utifrån den nivå man egentligen befinner sig på, finansiellt.

Caroline: Säg något mer om det här, fast i ditt eget perspektiv.

Jan: Vadå tänker du?

Caroline: Jag behöver sätta pengar, eller var sätter du inte pengar i relation?

Jan: Nej, men precis. När jag är på Ica så sätter jag inte pengar, vad det kostar med ekovaror, i relation till hur mycket jag egentligen sätter undan per månad och vad vi har i sparande och så.

Caroline: Är inte det kanske bara en sån dum grej, som att du bara har de där 1 200 kronorna på kortet? Och sen är det så här: fan, det måste räcka till de här 1 200 kronorna.

En känsla av brist

Jan: Jo, det kan vara så. Men då kan man undra, varför för jag inte över mer än 1 200?

Caroline: För att jag känner en brist. Jag vill inte, jag tänker att alla de pengar vi har sparat, de finns inte. Utan det är en viss pott per månad. Och nu på sistone har jag börjat tänka så: men herregud, jag behöver inte snåla nu.

Jan: Men blir du inte då sjukt provocerad om jag går och handlar något för flera tusen?

Caroline: Nej, det blir jag inte. Jag tycker det är skönt. Men om vi är på restaurang och jag har sagt att jag inte ska ha någon förrätt, och du sen bara, jag tar gärna de två, och jag bara, vad ska jag göra nu? Jag kanske kan smaka på den, ja. Men det vill jag heller inte, jag vill ha mitt eget. Ja, då kan jag bli lite provocerad. Men inte så att det sticker i ögonen på mig, utan det är mer som att jag får en reality check.

Jan: Ja, men vad bra. Så, men om vi bara ska sammanfatta mitt resonemang här. Ibland hänger man inte med mentalt med hur mycket pengar man faktiskt har.

Caroline: Ja, absolut. Och det är också positivt. Då kommer man ju till nästa nivå snabbare.

Jan: Men man behöver hänga med mentalt också. Så jag tror att du är snart klar med livsmedelsgrejen. Du är på väg till den här restaurangfriheten mentalt.

Caroline: Jag upplever att jag har varit på restaurangfriheten mentalt ett tag. Och jag är där och nosar på resorna. Jag har ju faktiskt ändå två, tre gånger köpt förstaklassbiljett när jag har rest själv med flyg.

Var första klass värt det?

Jan: Får jag bara fråga, har du tyckt att det har varit värt det? Alltså har det varit nice? Det beror kanske också på vilket flygbolag man flyger med?

Caroline: Ja, precis. Nej, men jag har flugit första klass från Amsterdam till Nairobi någon gång.

Jan: Tycker du inte det är värt det?

Caroline: Eftersom jag mentalt inte är på den nivån, på resor-nivån, så tycker jag att de där 6 500 kronorna, som det kostade extra för att få en förstaklassbiljett… Nej, jag värderade…

Jan: Hur lång tid tog det? Sex timmar?

Caroline: Åtta timmar, tror jag. Ja, men så här, jag kunde ligga ner och sova, jag fick mat och så här, men…

Jan: Tycker du inte det är värt det? Var det värt 6 500 kr?

Caroline: Nej.

Jan: Och du vet, sen blir jag ju lite störd i huvudet, för då börjar jag räkna ränta på ränta på de där 6 500 kronorna.

Caroline: Ja, men gör inte det.

Jan: Och så tänker jag så här: ja, på 20 år så är det 65 000 kr.

Caroline: Ja, men jag tror inte man ska ägna sig åt det.

Jan: Nej, det är klart att man inte ska.

Caroline: Men du är broccolikraft.

Jan: Men jag tänker så här, tanken har slagit mig när vi har rest med barnen.

Caroline: Ja.

Jan: Fy fan att resa med barn, som tycker det är jobbigt att sitta flera timmar, eller inte vill ligga, eller är på en, hoppar på en, råkar skalla en.

Caroline: Ja, ja.

Lounge i stället för första klass

Jan: Men däremot, då hade jag tänkt, gud vad skönt det skulle varit om vi hade haft ett bås var och en av oss. Du vet, sånt där man kan ägna in sig i.

Caroline: Låsa in dem.

Jan: Låsa in.

Caroline: Nej, men alltså att man kan vara där inne med ett av barnen och bara, nu kan du vila. Här har du dina grejer, de kan stå upp och sånt.

Jan: Men däremot, vad vi har börjat göra, det är inte som att vi reser första klass, men vi har däremot börjat ta lounge på flygplats.

Caroline: Ja, och även tåg.

Jan: Ja, och det är ju sjukt bekvämt. Det kan jag rekommendera. Att vara i loungen, du vet, det är mat och dricka och så här.

Caroline: Förutom att alla andra förstaklasspassagerare hatar en, för att man kommer in med sina barn.

Jan: Nej, men så att, jag skulle säga så här: vi är på restaurangnivån. Vi är inte på res…

Caroline: Nej, vi är inte på resnivån.

Jan: Nej. Bra.

Påverkan av ett enskilt beslut

Jan: Och tittar man på detta då, påverkan av ett enskilt beslut. Alltså, ska jag köpa broccolikvastar eller inte? Så på nivå ett, alla priser spelar roll, beslut på 0–10 kr. På nivå två, pris på livsmedel spelar ingen roll, ja men då är det så här, vi pratar hundralappar som det skiljer. Priser på restaurang, ja då pratar vi kanske mellan 100 och 1 000 spänn som ett enskilt beslut. Ska jag ha de där två förrätterna, ja men det är 200 spänn extra, eller 300 spänn extra. Priser på resor spelar ingen roll, ja men då kan det vara 1 000 spänn per natt extra, eller liksom. Vi pratar inte bara kanske 1 000 till 10 000 kr. Pris på boende, enskilt beslut, det kan vara från 10 000 kr och uppåt 100 000 kr. Det är de besluten man, de hoppen man tar.

Caroline: Precis.

Jan: Det triviala beslutet, när livsmedel inte spelar någon roll, när jag säger: nej men jag kan köpa de här eko-oliverna som kostar 50 spänn mer, jag bryr mig inte. På res-nivån, men jag kanske tar den här resan som kostar 20 000 kr mer, jag bryr mig inte. Den här eko-resan. Och sen på sista nivån, ja men då kan man liksom så här, 100 000-kronorsbeslut spelar ingen roll. Där kanske man i julklappsspelet, som du var inne på, köper en klocka för 25 000 kr.

Caroline: Men jag tror, jag har ingen aning. Det skulle vara kul att veta vad våra lyssnare och tittare befinner sig på.

Jan: Ja.

Caroline: Det skulle vara jättespännande.

Jan: Ja, men om jag får gissa, så ska jag gissa att de flesta befinner sig på restaurangnivån. Och sen tror jag att det är en mycket större andel av våra lyssnare än av befolkningen i allmänhet i Sverige som befinner sig på "hus, eller resor, spelar ingen roll".

Caroline: Nej, faktiskt, det tror jag.

Tricket: spendera enligt sin nivå

Jan: Så om vi tar lite reflektion, tänker jag så här, att tricket är ju att spendera enligt den nivå man är på. Alltså, är jag på nivå ett, alla utgifter spelar roll, och jag får kanske ett arv på 70 000 kr, då kan det ta mig till nivå två. Men om jag då köper en resa på 80 000 kr, ja då kan jag ju sabba hela grejen. För då har jag spenderat mer än den nivå jag är på. Sen kan man naturligtvis spendera mindre, ännu bättre.

Men jag upplever till exempel så här, att det blir svårt att förflytta sig kanske från nivå tre till fyra med ett tankesätt på nivå ett. Hänger du med? Det blir så här att jag behöver spara så länge, eftersom det här är lite exponentiellt. Vi pratar, okej, skillnaden att levla mellan nivå ett och nivå två, det är kanske 100 000 kr. Men för att levla mellan, som vi var inne på, nivå fyra, resor, jag kan köpa vilken resa jag vill, till nivå fem, jag kan köpa vilket hus jag vill, ja då pratar vi kanske, du vet, 80 miljoner kr.

Caroline: Ja, steget är stort.

Jan: Stegen blir ju större och större, så det går snabbare att levla i början än vad det tar i slutet.

Caroline: Man kan ju undra vad man behöver göra för att levla snabbt, även på de andra nivåerna.

Jan: Ja, jag tror att man behöver skifta tankesätt helt och hållet. Jag skulle säga, vi har ju några kompisar som är på resa- eller husfrihet, och de tänker ju lite annorlunda än vad vi gör. Vi får undersöka hur de tänker annorlunda.

Tricket är att spendera enligt den nivå man är på. Får jag ett arv på 70 000 kr som tar mig till nivå två, men köper en resa för 80 000 kr, då sabbar jag hela grejen.

Undantaget: köpa sig till rätt sammanhang

Caroline: Men jag tänker också så här, du säger att tricket är att spendera enligt den nivå man är på, eller mindre. Och det finns ju vissa undantag.

Jan: Okej. Nu har jag din uppmärksamhet.

Caroline: Ja, precis. Och det tar vi i nästa avsnitt. Nej, men jag tänker, om man medvetet vill röra sig uppåt på sin nivå, om man vet vad man behöver göra, man kanske behöver träffa rätt människor att göra affärer med, eller befinna sig i ett annat sammanhang, då kan man ju köpa sig dit. Det kan ju vara en sån här välgörenhetskväll, och så kostar den rätt mycket, och det är inte som att man bara skulle betala det för att det är lite trevligt att gå på välgörenhetskväll. Men man vet att där sitter den och den och den, som jag vill träffa och prata med. Och då köper man sig ett litet, litet hopp kanske.

Jan: Ja, absolut.

Caroline: Så tänker jag, men det är ju bara för att jag tycker det är spännande att tänka så här, hur ska man göra för att kunna ta sig uppåt?

Jan: Jag tycker det är jättespännande. I företag brukar man kalla det för "growth hacking", eller hur kan jag hacka systemet? Absolut, så är det ju. Jag brukar säga att det bästa sättet att få något man inte har, eller kunna göra något man inte kan göra idag, är att gå till de personer som gör eller har det idag. Och så fråga: hur gjorde du?

Caroline: Ja, och de känner sig oftast inte hotade på något vis, utan de vill gärna dela med sig.

Jan: Ja, precis. Och då är vi tillbaka på de inre framgångsfaktorerna. Vem är jag att gå och fråga om det där? Och då hade vi dikten från Marianne Williamson. Att man är mer rädd för att… Vi är väldigt rädda för vad andra ska tycka, men det behöver vara mer attraktivt än vad du är rädd. Alltså, jag vill ha den där, jag vill vara den personen, jag vill vara mig själv på det viset. Då måste man vara det.

Caroline: Ja, precis.

Förebilder och Lamborghini

Jan: Jag hörde, jag var på en workshop häromdagen, där man tittade på lite olika, vi skulle gissa olika personer. Det var typ Oprah Winfrey. Vad skulle ni gissa kring dem, vad de gjorde och vilka de var? Och då var där en svensk kvinna som jag glömt namnet på, men som har blivit verkligen en förebild. Som är så här: nej men du vet, jag är typ ung nu, och om tio år då ska jag ha en Lamborghini, jag ska ha det där. Och så har hon blivit en sjuk förebild för ungdomar, framför allt i förorten.

Caroline: Alltså, hur gammal är hon?

Jan: Ja, jag vet inte. Det dumma är att jag har glömt vad hon heter.

Caroline: Har, alltså, vill hon… Hon har en Lamborghini?

Jan: Ja, precis. Och så har hon blivit, alltså, den här föreläsaren sa så här: om hon spelar sina kort rätt, så kommer hon att bli en av de största influencers i Sverige. För att han sa så här: i förorten, ska du ha en Lamborghini, då får du vara kriminell. Det kommer liksom inte bli… Men man kan skaffa sig en Lamborghini på ett annat sätt, och det kan hon visa.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Och hon pratar ju mycket om så här. Jag måste ta reda på vad hon heter, eller någon läsare kan säkert skriva det.

Caroline: Kommer du ihåg vad hon gjorde?

Jan: Ja, men hon var så här att hon skulle bygga företag och inkubera. Och så har hon något sånt här utländskt namn.

Caroline: Ja, ja.

Jan: Ja, vi återkommer kanske till det.

Caroline: Ja, för jag har mer research nästa gång.

Jan: Men så kan det vara. Men någon läsare kanske kan skriva i kommentarsfältet.

Vilken livsstil vill du ha?

Caroline: Bra, så att i grunden handlar ju det här om vilken livsstil det är jag vill ha, och vad kostar den?

Jan: Alltså lite så som vi brukar prata om, att istället för att säga, jag vill ha så hög avkastning som möjligt, så bara, ja men vilken nivå vill jag vara på? För jag, helt ärligt, jag känner egentligen inget behov av att jag ska kunna köpa vilket hus jag vill. Jag har däremot så här, ja men kunna åka på vilken resa jag vill.

Caroline: Absolut.

Jan: Känner du att du är där?

Caroline: Nej. Nej, men jag vill dit.

Jan: Du skulle vilja dit.

Caroline: Jag vill dit.

Jan: Men jag känner inget behov av att kunna köpa vilket hus jag vill, eller vara där pengarna. För jag har inte den ambitionen. Jag upplever redan att mitt liv har blivit så mycket bättre än vad jag tror. Medan vi har, som sagt, kompisar som är "jag ska bli miljardär innan jag dör, vad är pengar?". Men jag upplever att jag inte har den drivkraften, utan då gör jag hellre andra saker. Lite det som vi också pratade om i det här avsnittet om inre framgångsfaktorer. Åtar jag mig detta? Och är detta warrior's way? Detta kommer hända, om det så är det sista jag gör i livet.

En reality check till sist

Jan: Så jag tänker faktiskt att vi ska avsluta med en liten reality check. Nu har vi pratat ganska vitt om det här. Och det här är väl också kanske en lite feelgood-stund för dig som lyssnar, för jag vet ju att majoriteten av er som lyssnar har en väldigt god ekonomi.

Och då är det Svea Ekonomi som gjorde en undersökning här under året, som var så här att 27 procent av svenskarna inte klarar en oväntad utgift på mer än 5 000 kr. Det är alltså nästan var tredje person. Var femte person går smärtgränsen redan vid 3 000 kr. Så 20 procent av Sveriges befolkning, när du går på en fest, så var femte person, klarar alltså inte 3 000 kr.

Caroline: Men vad är Svea Ekonomi för något?

Jan: Det är ett företag som jobbar med kreditlösningar, betalningslösningar.

Caroline: Så de har kollat bland sina kunder?

Jan: Nej, de har gjort en sån här Novus-undersökning.

Caroline: Okej, och då är det hela Sveriges befolkning?

Jan: Och sen om vi tittar på hushållens medianportfölj, alltså sparandet, så tittar man på den mittersta, inte genomsnittet, utan den mittersta, så är den i Sverige 42 000 kr. Så att medianen är 42 000 kr i Sverige. Och då ska man ändå komma ihåg att det bara är typ 20 procent av Sveriges befolkning, eller till och med inte var tionde person, som äger aktier. Så var tionde person äger aktier, och medianen är 42 000 kr. Så att det är ju inte så mycket, så när vi pratar om de här nivåerna, så är majoriteten av de flesta på nivå ett och två.

Caroline: Absolut.

Jan: Så att det är viktigt, tänker jag, att faktiskt komma ihåg.

Kommande avsnitt och en parentes om Netflix

Jan: Tittar vi på kommande avsnitt, så är vi ju nu i slutet av 2019. Och då kommer naturligtvis snart ett avsnitt om hur det gick med portföljerna, med sparandet. Jag kan redan nu störa mig på att, du vet, vi är i mitten av december, folk skriver redan så här, det bästa med 2019, och det här är listan.

Caroline: Alltså i media?

Jan: Ja, precis. Jag var inne på Expressens hemsida häromdagen.

Caroline: Och det är inte så mycket kvar.

Jan: Ja, precis. Jag är så här, men det är ju inte färdigt förrän det är färdigt.

Caroline: Nej.

Jan: Så det kommer komma, hur gick portföljerna. Sen kommer vi titta på de bästa fonderna inför 2020. Och vi kommer också göra en ombalansering, komma med förslag på det. Det kommer i stora drag vara samma som det har varit innan, så behöver man ändra? Nej. Men det är ändå lite roligt. Och sen kommer vi faktiskt göra, jag känner mig taggad för att göra en uppdatering av fyra-hinkar-avsnittet. Det är ändå typ 90 veckor sedan vi gjorde det, och det är ett av de populära avsnitten.

Caroline: Får jag bara flika in en grej här nu som inte har så mycket med kommande avsnitt att göra. En parentes. Men du kollade ju på något avsnitt eller någon serie på Netflix som hette Crazy Rich Asians.

Jan: Nej, jag kollade…

Caroline: Snälla! Okej, nu kommer skam.

Jan: Det är inte så konstigt.

Caroline: Ekonomibloggar du.

Jan: Jag tänkte, jag har bara liksom pratat om oss själva och våra… och vi har pratat om amerikanska poddar och amerikanska bloggar och sånt. Men egentligen finns det ju en annan del av världen också, där det finns rika människor på olika nivåer.

Caroline: Naturligtvis. Men okej, du… Jag tänkte om du ville rekommendera den.

Jan: Nej, det vill jag inte. Jag hoppade i det, för jag var så här, vad är detta för något märkligt?

Caroline: Det är nästan så att jag kommer titta lite på det, för att du tyckte det var så märkligt.

Jan: Ja, nej, jag har inte sett det. Jag har mina guilty pleasures på Netflix, typ Pacific Rim och sånt här. Men inte…

Caroline: Hjärndöda filmer.

Jan: Okej, låt oss gå vidare.

Caroline: Nu blir jag nyfiken, vad är inte hjärndött? Är det så The Crown, eller?

Jan: Jag har inte sett The Crown, det är säkert bra. Men du får titta på indiefilmer, det är inte hjärndött.

Caroline: Ja, vi går vidare.

Patreon och avrundning

Jan: Så att, ja, det är svårt. Vart går man nu efter det här?

Caroline: Jo, men nu går vi till Patreon.

Jan: Ja, men det kan vi ta. Patreon är ju vår community, som har växt jättemycket på sistone, och det är jättekul. Det är helt enkelt för dig som är lite mer intresserad, vill ha lite extra material, vill vara med på våra digitala fikan tillsammans. Det är som en livepodd i besök, ibland har vi frågestund, ibland bjuder vi in en gäst, et cetera. Och där delar vi också ibland med oss av vissa investeringstips, som inte riktigt funkar att dela med sig av på bloggen, för att det inte funkar för så många personer, eller för att jag vill hålla Patreon lite exklusivt. Så man kan läsa mer på patreon.com/rikatillsammans. Se hur man kan bli en del av communityn.

Caroline: Ja, precis. Om man tycker att det är kul.

Jan: Vi har ganska kul som medel.

Caroline: Nu har vi diskuterat ekonomisk frihet ett tag. Varför och hur många som är med på den resan, och hur man tänker kring det. Ganska roligt faktiskt.

Jan: Så med det återstår det för oss egentligen bara att säga tack. Och lyssnar du på det här på söndagen eller måndagen, så god jul. Och för dig som lyssnar på det här efteråt, så god fortsättning, eller ha en bra vecka. Tack så mycket.

---

Föreslå nästa steg:

1. `/skapa-toc` — bygg kapitelförteckning från råtranskriptet (det har tidsstämplarna), avsnittets sex/sju nivåer ger naturliga kapitel.

2. `/text-artikel` — H2-strukturerad artikel om de sex rikedomsnivåerna och konceptet "spendera enligt din nivå".

3. `/skapa-reel-manus` — flera starka hooks här (Jay-Z-promillen, broccolikvastarna, "skaffa dig ett större problem").

4. `/text-faq` — PAA-frågor som "hur mäter man rikedom?" och "vad är skillnaden mellan humankapital och finansiellt kapital?".