12 misstag som vi gör och har gjort i vårt sparande

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Misstagen som format oss
2. En andra chans, både med barn och ekonomi
3. Gäster, AI och planer framåt
4. Tack till läsarna och in i avsnittet
5. Läsarfrågan från Johan
6. Strukturen för misstagen
7. Målsnöret som flyttas fram
8. Att skilja känsla från statistik
9. Att inte vilja sälja under inköpspris
10. Att behålla förlorare och sälja vinnare
11. Eftergifter i förhandlingar
12. "Det är bara en teoretisk förlust"
13. Att sälja för att man inte ville se den falla mer
14. Att logga in på kontot
15. Ankring: att fästa vid den senaste informationen
16. Guld, nyheter och ny input
17. Att jämföra mot fel index
18. Det senaste tipset väger för tungt
19. Vi gillar heltal
20. Vad en stop loss faktiskt är
21. Naiv diversifiering
22. Statistiken om en enda aktie
23. Att glömma helheten
24. Halloween-godiset och diversifiering
25. Att välja från det tillgängliga
26. Vad kan kocken laga?
27. Att undvika ånger
28. Ju närmare förlusten, desto starkare känsla
29. Att inte köpa aktier på all time high
30. Halvvägs, och vi sparar resten

Misstagen som format oss

Jan: Jag hade verkligen inte varit här där jag är finansiellt, och där vi är i livet, om jag inte hade gjort en massa misstag tidigare. Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 53. Det är ett avsnitt som är baserat på en läsares fråga.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Vi ska prata om vanliga misstag som vi har gjort, som de flesta sparare gör, som de flesta studier är överens om, och som kostar oss sjukt, sjukt mycket pengar. Jag konstaterade när jag förberedde det här avsnittet att under de här 20–25 åren som jag har investerat och sparat pengar har jag nog gjort allihop.

Caroline: Allihop?

Jan: Allihop. Och det är faktiskt lite pinsamt.

En andra chans, både med barn och ekonomi

Caroline: Men innan vi körde igång med de här ekonomiska misstagen satt jag bara här och tittade på skärmen som är bakom mig. Och så tänkte jag så här: man får alltid en andra chans på något vis. Vi ska ju ha vårt andra barn här snart.

Jan: Ja.

Caroline: Ja, mycket snart.

Jan: Ja.

Caroline: Och så tänkte jag så här: vi ska göra annorlunda grejer den här gången. Vi ska ha mer grönsaker till det här barnet. Till flera. Men visst är det ändå så, inom ekonomi.

Jan: Ja.

Caroline: Man får chans efter chans.

Jan: Ja gud.

Caroline: Inte på samma vis som med barn, liksom.

Jan: Men faktiskt på ett annat vis.

Caroline: På en annan nivå, kanske.

Jan: Jag tror att det verkligen är så. Jag har som livsfilosofi att allt som händer är en träning inför något som kommer. Jag hade verkligen inte varit här där jag är finansiellt, och där vi är i livet, om jag inte hade gjort en massa misstag tidigare. Så jag tror absolut att det är en träning. Det är samma sak som när vi gjorde den där intervjun med Per Bolund i förra avsnittet, vilket var jättekul. Att intervjua en minister. Men sen i efterhand inser jag: men gud, vänta nu. Jag gjorde en intervju på en timme och fick inte svar på hälften av frågorna, trots att jag ställde dem.

Caroline: Nej, han var medietränad.

Jan: Han var grym. Det kan jag verkligen konstatera i efterhand.

Caroline: Ja, och vi är ju inte heller journalister.

Jan: Så det är lite så här respekt till Mats Knutsson och alla sådana andra på SVT.

Caroline: Alla journalister som aldrig släpper frågan som det egentligen handlade om från början.

Gäster, AI och planer framåt

Jan: Det var länge sedan bara du och jag var i ett avsnitt. Vi har haft mycket gäster. Vi har haft Erik Strand här, där vi pratade om guld och hedgefonder. Sen hade vi Per Bolund. Sen har vi ytterligare tre avsnitt som vi inte har släppt än, med Henrik Tell, den oberoende rådgivaren, där vi pratar om räntefonder. Vi pratar allmänt om läsarfrågor som kommer. Sen har vi ett avsnitt med Ather Gattami om artificiell intelligens, som vi har tajmat in så att när vi är på BB får det avsnittet gå ut. Så du som följer oss kommer att veta att veckan med Ather, då är det...

Caroline: Men du, varför vill du prata om artificiell intelligens i ekonomi? Alltså bara en parentes här nu.

Jan: För att det kommer att ha en enorm påverkan på vårt liv i framtiden. Vissa säger att det är...

Caroline: ...det sista människan kommer att uppfinna.

Jan: Ja, kanske. Man pratar om fjärde industriella revolutionen. Och det som är roligt just med Ather är också att, du vet, ibland säger man så här "den smartaste människan", men med honom är det sant på riktigt.

Caroline: Det kommer att bli ett helt grymt poddavsnitt.

Jan: Ja, det vet jag. Så mycket vågar jag inte säga. Men jag kan säga att när jag gjorde civilingenjörsutbildningen på fem år, som ändå är utsatt tid, då gjorde han det på två år. De andra tre åren, när vi höll på i två år, då doktorerade han. Och sen blev han professor efter fem år, typ den som blivit doktor och professor snabbast i LTH:s historia.

Caroline: Ja, det finns mycket spännande att säga om honom, och då om AI också.

Tack till läsarna och in i avsnittet

Jan: Och sen vill vi också verkligen tacka alla läsare för alla förslagen kring det här med hur vi kan göra med finansiering av bloggen. Vi har faktiskt under maj månad jobbat med ett förslag på hur vi kan göra. Så det kommer också att komma ett förslag på hur vi kan göra. Det händer sjukt mycket spännande. Vi tar inte semester, va?

Caroline: Nej, precis. Vi tycker inte ens om semester.

Jan: Men ska vi hoppa in i dagens avsnitt?

Caroline: Vi hoppar in i det här om vanliga ekonomiska misstag. Som du, framförallt du, har gjort.

Jan: Jaha, för du gör inga misstag.

Caroline: Jag gör misstag, men jag känns ju inte vid dem på samma vis i det här poddavsnittet som du. Och jag är inte inne och kollar på min portfölj särskilt mycket. Mina Tesla-aktier, om de går upp eller ner.

Jan: Du vet att de gick upp nu, efter att de hade haft en kapitalmarknadsdag. Men det är en annan historia.

Caroline: Men vi ska väl ändå prata lite mer åt det personliga hållet. Dels vilka misstag som vi, eller du, har gjort.

Jan: Vad skönt att du faktiskt är så här. Du har rubbat in.

Caroline: Nej, jag försöker inte rubba in. Utan jag vill bara poängtera att...

Jan: ...att det är du som har gjort misstagen.

Caroline: Nej. Det kan hända den bästa, liksom. Och att vi inte lägger det här poddavsnittet på ett väldigt abstrakt plan, som att man kan göra de här misstagen, utan att det är vi som har gjort dem.

Jan: Ja, precis. Du får se till att hålla det down to earth. Så kan jag få vara abstrakt. Och du får gärna också säga vilka misstag du känner igen.

Caroline: Absolut, om jag själv har gjort dem också.

Jan: Ja, precis. Not likely. Jag gjorde ett misstag någon gång där i 92. Sen dess har det inte...

Caroline: Jag är den ödmjuka av oss.

Jan: Ja, jag märker det.

Läsarfrågan från Johan

Jan: Men om vi hoppar till läsarfrågan nu. Det här avsnittet, inspirationen kom från en läsare som heter Johan. Han skrev till mig så här: "Om jag träffade dig på bussen, då skulle jag vilja ställa de här tre frågorna." Och jag tyckte: fan, gud, vilka bra frågor. Den första frågan var: vilka är dina största investeringsmisstag? Vad gick fel och vad lärde du dig av dem? Och när du nu vet det som du har lärt dig, och du tittar tillbaka, ser du några varningstecken idag som du inte såg tidigare?

Jag tänkte så här: vi kör ett vanligt fråga-och-svar-avsnitt. Men när jag började bryta ner detta blev det en så lång lista på misstag jag kände att jag hade gjort. Sen har jag ändå försökt knyta ihop det med beteende, framförallt beteendemisstag. Så jag har inte stoppat med "räknat fel", utan håller mig inom det som man kallar finansiell beteendevetenskap. Och det här är för övrigt det som Daniel Kahneman fick Nobelpriset för. Han skrev den där boken Tänka, snabbt och långsamt. Den är superbra. Det är en av få böcker där man läser den, man inser att "nu kommer jag att bli lurad, jag ska inte bli lurad" i exemplen, och så bara... ja, och fan, jag blev lurad. Jag kommer att ta några av de här exemplen.

Men om vi tittar på den uppdelning som jag har försökt göra, så har jag delat upp det som man brukar i beteendemisstag, och sen sådana här partiskheter eller bias. Och så tänker jag att vi går igenom de här.

Caroline: Det är inte samma sak, nej.

Jan: Nej, alltså det är ju misstag, men de har sin grund i lite olika saker. De ena har grund i psykologiska faktorer, och de andra är att vi har fördomar. De här bias, den här partiskheten.

Caroline: Ja, fördomar.

Jan: Det kan man också kalla det. Så det blir den här typen: att värdera vinst och förlust olika, att man ankrar information, att man diversifierar felaktigt. Och sen några av de här misstagen har engelska namn, men jag har inte hittat någon bra svensk översättning.

Caroline: Nej, men vi kan diskutera kring dem för att det ska bli begripligt.

Strukturen för misstagen

Jan: Ja, jag kommer att ge exempel från mitt eget beteende. Disposition-effekt. Att lyssna på media, en klassiker. Optimism. Övertro, det har aldrig inträffat i mitt liv att jag har haft för hög tro på mig själv. Och sen pratar man om det här, narrow framing.

Caroline: Nu är vi inne på partiskheten.

Jan: Mental bokföring. Att ångra sig, eller att man vill undvika att ångra sig. Och sen det som de fick Nobelpriset för, det som kallas prospect theory, Daniel Kahneman och hans kollega. Det är många som har gjort den forskningen. Men jag tänker att vi hoppar rakt in.

Så jag hoppas, Johan, när du ställer den här frågan, att du inte räknar med att få en lista på 200 misstag. Men jag tror ändå att detta är ett schysst sätt så att det blir någon struktur i att prata om misstagen.

Det första misstaget handlar om att vi människor, inklusive jag, värderar vinst och förlust helt olika. En förlust upplever vi, smärtan från en förlust upplever vi många gånger nästan dubbelt så stor som glädjen från en vinst. Så om man vinner 100 kronor eller förlorar 200 kronor är känslan helt olika. Och det kan man ta böter som exempel, parkeringsböter. 500 kronor i parkeringsböter gör ganska ont.

Caroline: Ja, man tänker länge på det. Men om man undviker att få den...

Jan: Ja, om man hade tur. Då har man ju undvikit en förlust. Så då ger det en schysst känsla. Men om vi tjänar 500 kronor på fonder, så är det ingen som bara hoppar runt och gör high fives på en 500-lapp.

Caroline: Nej.

Jan: Och dessutom känns känslan av en kommande vinst mycket mer än själva vinsten.

Målsnöret som flyttas fram

Caroline: Jaha, hur tänker du då? Att man ser fram emot sin...

Jan: När jag skrev detta tänkte jag till exempel på ett mål. Jag kan gilla att sätta upp mål i framtiden, och se fram emot att vara inspirerad och så. Men när jag väl uppnått målet kan det många gånger kännas tomt. Jaha, var det allt? Att man flyttar fram det här målsnöret. Man går på nästa direkt, kanske till och med.

Caroline: Precis, man går på nästa direkt.

Jan: Och man har gjort jättemycket studier på det här. Inom ekonomi, inom beteende. Att en förlust känns ofta två och en halv gång värre än en vinst. Nu pratar vi ganska teoretiskt om det, men jag ska ta några exempel. För jag ska säga att detta är det misstag som påverkar flest människor omedvetet. En klassisk varningssignal som jag har råkat ut för, det är att man tar för låg risk för att man är rädd att förlora. Så man sätter hellre pengarna på ett bankkonto.

Caroline: Och det är rätt många som gör det faktiskt. Men också för att man inte riktigt vet vad man ska hitta på med dem. Men som du säger, man vill inte förlora någonting av sina pengar.

Jan: Ja, och så sätter man dem på ett bankkonto. Många farföräldrar sparar till barn på ett bankkonto. Eller vuxna.

Caroline: Vem är det? Vår mamma?

Jan: Det hade varit sjukt konstigt. Min mamma har ju gjort det också. Pengar på bankkonto, för det är tryggt, för man vill inte ta risk. Och vad man missar då är till exempel inflationen, att pengarna minskar i värde på bankkontot. Så det är en klassisk så här: "nej, men det låter riskabelt att sätta pengarna i aktier eller fonder, så jag tar hellre en låg risk."

En annan sådan, alla de här strukturerade produkterna. Vi var ju på en fika idag där vi pratade med kompisar som hade blivit uppringda av Skandia. Där Skandia sa: "ja, men du får den här, och du kommer inte att backa pengar, men du låser pengarna i 15 år." Väljer man den typen av produkter är det samma sak. Man är rädd att förlora, så man söker den här tryggheten. Den ganska säkra produkten. Sen handlar det inte om att ta för hög risk, men det kommer vi att prata om sen.

Att skilja känsla från statistik

Caroline: Men har du gjort det någon gång, att du har varit risk... Avers? Jag vet ju att du är det generellt.

Jan: Jo, men jag försöker skilja på vad som är min känsla och vad som är statistiskt rätt. Det är väl det som är erfarenheten efter de här 20 åren. Att inte titta så mycket på känslan, utan mer titta på vad som är sannolikt. Vi kommer att prata om det här, gambler's fallacy, lite senare i avsnittet.

Caroline: Men får jag bara fråga, vad är ditt beteende när du är med om någonting? Jag vet inte om vi ska ta det lite senare. Vad händer med dig när du förlorar pengar?

Jan: Jag ångrar mig.

Caroline: Men blir det så att du vill backa ut?

Jan: Det beror på vilken typ det är. Har jag satsat pengarna? Har jag tagit rätt beslut, men beslutet föll inte väl ut? Alltså, om jag har 80 % sannolikhet att vinna, så betyder det att om jag gör det här caset 100 gånger, så kommer jag att vinna 80 av dem. Då är det rätt beslut. Om jag sen förlorar för att jag hamnade i utfallet på 20 %, det gör mig ingenting. Det rör mig inte i ryggen. För jag vet att nästa gång kommer jag att ha 80 % sannolikhet att vinna. Och att investera är inte att dra en kula ur en påse, det är att dra hundratals kulor efter varandra.

Caroline: Men det är inte så vi gör. Vi drar oftast en, och så är vi med om något som...

Jan: ...går åt skogen.

Caroline: Sen vill vi inte dra någon mer.

Jan: Nej, precis. Men det där är ett annat misstag som vi kommer att komma till. Det handlar om att ankra. Att vi lägger oproportionerligt mycket vikt vid den senaste händelsen.

Att inte vilja sälja under inköpspris

Jan: Men jag har rätt många exempel på det här, för vi är fortfarande på det här att värdera vinst och förlust olika. En klassiker: att man inte vill sälja sitt hus eller en aktie under inköpspriset.

Caroline: Nej, det vill man inte. Nej, det höll du med om.

Caroline: Nej, men jag har pratat med många om det där med husförsäljning, att de flesta inte vill sälja nu...

Jan: ...för att nu går ju marknaden...

Caroline: ...neråt.

Jan: Och då har den ändå inte gått ner. De flesta har tjänat pengar. Tänk dig när det börjar komma ner med 30–40 % förlust. Då kommer folk helt irrationellt att vara så här: "jag vill inte sälja för mindre än vad jag har betalt."

Jag har varit med om detta i ett bolag som aktieägare, ett onoterat bolag. Man köpte aktierna i bolaget för 11 kronor aktien. Sen gick det 5–6 år, och bolaget utvecklades inte alls som det skulle. Så aktien var bara värd 2 kronor. Jag erbjöd massa andra aktieägare att jag köper era aktier för 2 kronor, som är marknadsvärdet. Och de sa: "nej, men jag säljer för 11." Jag bara: "men bolaget är inte värt fem gånger pengarna." "Nej, men det spelar ingen roll, för jag har betalt elva, så jag ska ha elva." Så vi har liksom ingen relation till värdet, utan vi vill inte ta en förlust.

Och det är supervanligt. Man kan prata mycket om det här med inköpsvärdet. Om man dessutom tar till exempel fonder eller aktier, när man har köpt vid flera tillfällen, då är ju inköpspriset ganska irrelevant, faktiskt.

Caroline: Absolut. Men just med hus, bara en parentes: det är ju att många ser det som en spekulation också.

Jan: Ja, att man ska tjäna pengar på sitt hus, helt enkelt.

Caroline: Istället för att det är en konsumtion.

Jan: Som du och jag har pratat mycket om. Ja, precis.

Att behålla förlorare och sälja vinnare

Jan: Så det här misstaget har jag gjort. Jag har haft aktier, jag har köpt dem för 100 kronor, de har varit på 70 kronor, och jag har inte sålt dem för jag ska ha 100. Ratos var ett sådant exempel för 6–7 år sedan. Jag köpte typ för 85 kronor och hade kvar dem till 40.

Caroline: Jag vet inte, men jag blir så att jag vill bara bli av med det. Jag kan inte se de röda siffrorna på mitt Avanza-konto. Jag känner så här: jag måste bli av med det här.

Jan: Ja, fast då resonerar inte de flesta som du.

Caroline: Nej, jag fattar.

Jan: Vi kommer till det. En annan klassiker på detta är också att man säljer en aktie som gått upp, bara för att ta hem vinsten.

Caroline: Okej, vänta lite här nu. Säg något mer om det.

Jan: Nej, vi kommer att prata mer om det också. Men många säger: "nej, men den här aktien har ju gått upp, så nu säljer jag den. Då tar jag hem vinsten, då riskerar jag inte en förlust, att den går ner." Och detta är så dumt av flera anledningar, för en aktie som har gått upp tenderar att fortsätta gå upp. Så redan här kan vi börja se det som kallas disposition-effekt. Alltså att vi behåller förlorare för att vi inte vill sälja dem, och vi säljer av vinnare för tidigt.

Så detta har jag också gjort hur många gånger som helst. En aktie har gått upp, den har ökat med 50 %, så tänker man "jag har tjänat 50 % på den här aktien", man säljer av den, och sen fortsätter den öka. Och så tröstar man sig: "det var ändå bara vinst, jag har redan tjänat 50 %."

Eftergifter i förhandlingar

Jan: En annan klassiker är att man accepterar... när man ska göra en överenskommelse, men man har bestämt sig: jag ska inte gå under den här nivån.

Caroline: Vad tänker du då, mer konkret?

Jan: Jag tänkte mycket på det här i en förhandling. Om man går in i en förhandling och säger: "nej, men jag ska inte acceptera en lön under 25 000." Och sen blir man erbjuden 24 000 och en tjänstepensionslösning och någonting annat. Men då är det så här: "nej, men jag kan inte vara med på den här förlusten, att jag har fått göra en eftergift." För man gillar inte det här att få göra en eftergift, man gillar inte den här förlusten. Och så gör man liksom ett suboptimalt val.

Man har ofta fokus på en investering som har gått ner, istället för att titta på alla andra som har gått upp. Också jättevanligt.

Caroline: Alltså, man har en portfölj, tänker du?

Jan: Ja, till exempel nu är det många som mejlar mig med räntefonder i portföljen. De går ju back, eller de ligger nere. Och så ser man inte att aktierna har gått upp med massa procent vid sidan av. Så det blir väldigt mycket fokus på det som går back, för man står inte ut med att ha det i portföljen, vilket kanske är att du måste ha det i portföljen, annars missar du balansen.

Det här har vi pratat om: man säljer investeringar som går plus, behåller investeringar som går minus, som jag har varit inne på. Det är det vanligaste misstaget, och det är så dumt, för man får minus-minus. Du får inte att de går upp så mycket som de hade kunnat gå upp, och du behåller det som går dåligt. Och det som går dåligt tenderar att fortsätta gå dåligt. Och i händelse av en kris, så går det som har gått dåligt innan krisen ännu sämre efter krisen. Så det är det klassiska.

Caroline: Men hänger inte det också ihop med att man går ifrån sin strategi då, kanske?

Jan: Jo, absolut.

"Det är bara en teoretisk förlust"

Jan: En annan sådan här också. Jag vet hur många gånger jag har sagt till mig själv: "jag har inte förlorat pengarna innan jag har sålt, det är bara en teoretisk förlust."

Caroline: Man konstruerar liksom sådana här...

Jan: Man skyddar sig. Det är hur många som helst som säger så här: "ja, men om du bor kvar i huset under tiden det sjunker i värde, så har du egentligen inte gjort någon förlust förrän du säljer." Alltså, du måste ha hört människor som har sagt så här.

Caroline: Ja, jag har hört många som har sagt på det sättet.

Jan: Men det är också så dumt, för det stämmer inte. Försök, när ditt hus har sjunkit, eller din aktie har sjunkit med 50 % i värde, försök gå till banken och använd den aktien som säkerhet. "Ja, men ni kan få den, för när jag köpte den för hundra spänn, så är den egentligen värd hundra spänn." Det kommer de aldrig att gå med på. De säger: "nej, den är värd femtio." Så det där resonemanget, att du inte har tagit en förlust, alltså att du inte har förlorat pengar förrän du har tagit förlusten, det är liksom bullshit. Men det har jag gjort hur många gånger som helst. Tänker på det fortfarande.

Caroline: Vad var det då?

Jan: Aktier och fonder. Där man har suttit med det som att det snart går upp, och att det inte är en förlust förrän jag säljer det. Botemedlet är det som du var inne på. Cut your losses short. Och det är ofta det som skiljer proffs från amatörer.

Caroline: Jo, men de har väl också sådana här stop loss? Eller hjälper det inte?

Jan: Det hjälper.

Caroline: Jag var ju så glad nu, att jag kunde det här med stop loss. High five.

Jan: Vi kan gå in på vad det är någon annan gång.

Att sälja för att man inte ville se den falla mer

Jan: Ja, precis. En annan sådan här är att man säljer en aktie som gick ner. Rationalen var att man skulle köpa mer, för det var liksom ett misstag, en felprissättning på marknaden. Men den hade gått ner, och jag ville inte att den skulle fortsätta gå ner, så jag sålde av den, trots att det egentligen inte fanns något case för att sälja den. Jag skulle egentligen ha ökat. Så återigen: man vill inte ha den där, man står inte ut med de där siffrorna.

Oförmågan på detta, som vi pratade om innan, oförmågan att skilja på ett dåligt beslut och ett dåligt utfall.

Caroline: Hur tänker du då?

Jan: Nej, men ett beslut kan ju vara det där som jag sa, 80 %. Jag har 80 % sannolikhet att det kommer att funka. Då var det rätt beslut, men jag fick ett kasst utfall, för det hamnade i de där 20 % som skulle gå dåligt. Häng med: jag slog tärningen, men jag vinner på 1–5, och på en sexa förlorar jag. Jag slår tärningen, jag slår en sexa. Då är det vissa som säger: "jag skulle aldrig ha slagit med tärningen." Nej, det var inte ett dåligt beslut att slå med tärningen, du hade bara ett dåligt utfall. Så när man förlorar pengar på det sättet måste man skilja på de här två.

Att logga in på kontot

Jan: Om vi tittar vidare, så är ett klassiskt misstag också att man loggar in på sitt Avanza- eller Nordnet-konto för att se hur det går.

Caroline: Ska man inte göra det?

Jan: Nej, där finns studier. Det fanns en studie från 2008. Jag tror Arne Karlsson, eller någon sådan, heter författaren. De gjorde studier på just det här, och de visade att när börsen går bra, när marknaden går bra, så är det många som loggar in, då ökar antalet inloggningar. När marknaden föll, när börsen gick sämre, då minskade antalet inloggningar med hälften.

Caroline: Men är inte det rätt bra egentligen? Alltså att man inte loggar in och hittar på grejer på kontot?

Jan: Jo, men det visar ju just detta. Det är ett tecken på den här loss aversion. Att man inte vill titta på det när det har gått dåligt. Man står inte ut med det.

Caroline: Och då menar du att då kan man inte heller skydda sig?

Jan: Jag säger inte att man ska agera. Jag säger bara att det finns ett samband mellan antalet inloggningar och om ens portfölj går bra eller dåligt.

Caroline: Ja, vad spännande.

Jan: Och vad jag menar är att om man vore rationell, så skulle det inte vara någon skillnad.

Caroline: Nej, det skulle inte spela någon roll.

Jan: Utan man loggar in en gång om året, oavsett om det går upp eller ner. Eller en gång i månaden, oavsett. Men det finns tydliga samband mellan antalet inloggningar och hur portföljen går.

Caroline: Okej, men då tar vi nästa.

Ankring: att fästa vid den senaste informationen

Jan: Ja, nästa handlar om ankring. Och ankring berörde vi ju innan också. Det handlar om detta, att vi lägger extremt stor vikt vid den senaste informationen som vi får. Och det kan handla om allt: att man har jobbat ihop sin strategi och ska följa sin plan, och sen tittar man på nyheterna, eller läser en blogg, eller hör någon expert, och plötsligt kastar man ut hela strategin.

Caroline: Man går väldigt mycket på känslan.

Jan: Ja, precis. Så det är ett klassiskt misstag.

Caroline: Men var kommer det här ifrån, ankring? För det låter ju lite konstigt, kanske, att man säger ankring.

Jan: Ja, men ankring betyder att man lägger ett ankare vid den sista informationen, så den drar ner, så den sänker allt det där.

Caroline: Jag kan ge ett exempel i mitt liv. Det kan ju vara vad som helst egentligen som jag misslyckas med. Och då lägger jag en ankring vid det, att jag aldrig mer ska göra på det här viset. Och det är som ett väldigt starkt flyktbeteende. Och nu kommer jag inte på något speciellt misstag.

Guld, nyheter och ny input

Jan: Men jag kan ta några exempel. Jag kan ta det här med när jag kom in på guld för 6–7 år sedan. Då började jag läsa kring guld. Jag läste Mike Maloney, jag läste Peter Schiff. Och jag var så här: världen kommer att gå åt helvete, jag ska bara ha guld i portföljen. Och så höll jag på att sälja av massa aktier, för "gud, jag har missat det här". Det har gått sex år. Världen har inte gått åt helvete.

Caroline: Inte än, nej.

Jan: Inte än. Vad är det med dig?

Caroline: Nej, förlåt, jag ville bara jäklas med dig.

Jan: Så det är ju ett exempel. Ett annat exempel är att man läser någonting i nyheterna, eller man hör någonting, eller man får någon ny input. Gärna har man inte hört den inputen innan. Då blir det bara: "gud!" Och så blir den skitviktig.

Caroline: Man känner att man får en reality check, men det kanske inte är det egentligen.

Att jämföra mot fel index

Jan: En annan sådan här grej är till exempel att vi jämför med Stockholmsbörsen. Vi har pratat med många fondförvaltare. Även om man har till exempel en portfölj som Globala barnportföljen. Det hörs ju på namnet, global barnportfölj, att den borde jämföras mot en global portfölj. Nej, men de flesta jämför mot Stockholmsbörsen. Varför då? Jo, för att Stockholmsbörsen är det vi känner till.

Caroline: Vad tycker du man skulle jämföra med?

Jan: Man får jämföra mot ett globalt index, helt enkelt. Och det är det som jag ofta gör, att jag jämför dem mot båda också, att folk ska få sin tillfredsställelse. Det är egentligen fel att jämföra mot det här, för du borde jämföra mot någonting annat.

En annan sådan grej är att vi tittar på den kortsiktiga utvecklingen i portföljen istället för den långsiktiga. Att man tittar till exempel nu på räntefonder, återigen, räntefonder går dåligt just nu, och så säger man: "nej, men ska man verkligen ha räntefonder i portföljen?" Och så missar man... men du vet, sa du inte att din tidshorisont var tio år? På tio år kommer det att ske förändringar i räntan, och då... du köper ju räntefonder för att du ska ha en krockkudde i portföljen. Så det är också så att vi blir ankrade på kort basis.

En klassisk miss här: man köper en fond och vill att den ska gå upp direkt. Jag säger så här: jag köper den för att jag ska hålla den i tio år. Men jag vill ändå att den ska gå upp direkt. Så att jag får en bekräftelse på att det var rätt beslut.

Caroline: Vad jobbigt om den direkt går ner.

Jan: Skitjobbigt. Jag har varit med om det flera gånger, och då är man så här: "nej, jag skulle inte ha gjort detta, det här kommer att gå åt helvete." Och så tänker man: "men hallå, på tioårsperspektiv spelar det ingen roll."

Caroline: Vi kan säga "gå åt skogen" istället.

Jan: Ja, precis. Gå åt skogen.

Det senaste tipset väger för tungt

Jan: Nej, men vi har ju varit inne på detta också. Man värderar det senaste tipset, ja men du vet. Och det gäller även den här bloggen. Att vi råkar ta upp ett ämne, så kan det få oproportionerligt stor påverkan. Nu vet jag att många gillade Erik Strand och de här Pacific Precious och sånt. Och det får också oproportionerligt stor vikt, bara för att det var det senaste, man gillade Erik. Jag känner det själv när jag gjort sådana här intervjuer. Jag bara: "alltså gud, jag borde skita i räntefonderna och bara ha hedgefonder." För att nu har jag pratat med Erik, och det han säger, det låter ju sunt.

Caroline: Ja, men då har vi ju bara pratat med en person.

Jan: Exakt, och strategin ska vara på tio år. Och det är väl där erfarenheten har kommit idag. Att nej, vi gjorde en jättebra intervju med Erik, pratade om guld och hans hedgefonder och marknadsneutralt, men har vi gjort någon förändring i Globala barnportföljen eller Nybörjarportföljen? Nej, det har vi inte. Och det är ju ett sätt att försöka motverka det här ankaret.

Caroline: Men vad tänker du att man ska göra istället, när man upplever att man får en ny pusselbit, man får ny information? Alltså att man sitter lugnt i båten ett tag och funderar.

Jan: Arne Talving, Kavastu på Twitter, som är en fantastiskt duktig investerare. Han har också hållit på sedan 87, så han har hållit på ännu längre. Han säger så här: att när han får ny input, då sitter han på den inputen i två år innan han gör en förändring. Och det är ju sjukt.

Caroline: Ja, det låter ju jättelänge, men i sammanhanget nu...

Jan: ...så låter det ju jättesunt. Annars blir man ju som ett löv i vinden. Blåser det åt ena hållet ena dagen, så flyttar man sig. Det är väl att vända kappan efter vinden.

Caroline: Och egentligen är det ingen som mår bra av det.

Jan: Nej. Jag tror att man ska ha sin långsiktiga plan.

Vi gillar heltal

Jan: En annan sådan ankargrej är att vi gillar heltal. En aktiekurs på 200 känns mycket bättre än 177,85.

Caroline: Vad menar du då? Att man hellre vill köpa den som är rund?

Jan: Ja, men till exempel att man säger så här. Jag kommer ihåg H&M, när den låg över 200. "H&M-kursen kommer inte att gå under 200 kronor." Det har jag hört. Och mycket riktigt så är det psykologiskt spärr vid 200 kronor. Men varför är den spärr vid 200 kronor, inte 177,85?

Caroline: Men vad händer då när den går under? Blir det så att man tappar någonting lite då, hoppet kring H&M?

Jan: Så det här är också så att vi ankrar olika värden. En hel krona är större. Det finns ju till och med penny stocks, som det kallas på engelska. Man har de här aktierna som bara kostar ett par ören. Det tycker vi spontant är skitbra. "Jag har 250 000 aktier som kostar 10 öre styck", istället för att ha en aktie som kostar 250 000. Mycket roligare att ha många fler. Men värdet är ju precis samma.

Så det här har jag väl också gjort. Detta tycker jag är en fördel med fonder, där man inte alls har samma fokus på andelskursen som man har med aktier. Men du vet, folk vill ju gärna veta vad som är målkursen för den här. Och de här målkurserna är förvånansvärt ofta så här: 235 eller 225. Att vi hittar på något som känns bekvämt. Och själva sätter vi så här: "går den under 50 kronor, då säljer jag." Varför inte 52? Och detta utnyttjar ju proffs.

Caroline: Hur utnyttjar de det?

Jan: Att de lägger sig precis innan eller över de här nivåerna. Liksom att man lurar de här småspararna, för man vet att detta är en psykologisk effekt.

Caroline: Så då handlar de upp när de vet att folk är under 150 eller 200?

Jan: Eller man sätter sin stop loss, som vi pratade om innan, lite på de här nivåerna. Så det är väl ett klassiskt misstag då.

Vad en stop loss faktiskt är

Jan: Om vi nu ska nämna stop loss får vi väl säga vad det är för någonting. Nej men, stop loss... vi handlar ju inte med aktier. Det är ett sätt att, om en aktie sjunker, så säger man så här: om den här aktien sjunker till 200 kronor, sälj den. Problemet, varför jag inte är ett stort fan av stop loss, återigen ett vanligt misstag, för man tror att man är skyddad. Problemet är att det är ingen som vill köpa vid 200.

Om du säger att du har en aktie och du köper den på 250 kronor, så sätter du en stop loss på 200. Då säger du att jag inte vill förlora mer än 20 %. Och det kan funka. När man närmar sig 200 så får den sålt. Men om du har ett ras, där verkligen en aktiekurs åker genom källaren, då kan den passera 200 och inte få den såld i alla fall. Och då har du en falsk trygghet i den där stop lossen. Så människor älskar stop loss fram tills första gången de har bränt sig på den.

Caroline: Så jag fick ett bonusmisstag. Ett bonusmisstag som inte finns med på skärmen.

Jan: För dem som tittar på oss.

Naiv diversifiering

Jan: Ett annat sådant här, naiv diversifiering eller felaktig diversifiering. Diversifiering betyder ju detta, att inte lägga alla äggen i samma korg.

Caroline: Ja, att sprida sina investeringar.

Jan: Sprida sina risker. Här gör man sjukt mycket misstag. Att man tror att man lägger de här äggen i olika korgar, men egentligen lägger man dem i samma. För man har liksom inte tittat under ytan.

Caroline: På vad till exempel en fond innehåller?

Jan: Ja, till exempel att många tänker: "jag köper två globalfonder, då har jag diversifierat." Det har du inte alls, för det är samma aktier i två olika globalfonder. Man säger så här: "men jag har diversifierat mellan aktier och räntor, för jag har en aktiefond och sen har jag en räntefond." Men jag har köpt en sådan här high yield-företagsobligationsfond. Då har man liksom att den företagsobligationen handlar om företag. Aktier är företag. Börjar aktier gå dåligt, då går företagen dåligt, så kan de inte betala sina räntor. Och då har du en korrelation mellan din räntefond och din företagsfond. Så att man tror att man har lagt äggen i olika korgar, men de här korgarna var egentligen samma.

Caroline: Men gäller inte det bara att fatta vad det är egentligen man investerar i?

Jan: Jo.

Caroline: Jag tycker fortfarande, nu efter många poddavsnitt där vi då och då har nämnt obligationer, så blir jag så här: "åh gud, vad är det nu för någonting?"

Jan: Men obligationer är bara...

Caroline: Är du med på att jag, och säkert många med mig, inte riktigt har koll på vad vissa investeringar är? Och det behöver man ta reda på, kanske, innan man köper.

Jan: Och vet man inte, så bör man inte investera i dem. Vill man inte sätta sig in i det för mycket, då kan man ju följa vår modellportfölj. För där har ju jag gjort det jobbet.

Statistiken om en enda aktie

Jan: Men tittar vi på det här... jag var och pratade med en storbank och fick statistik från dem. 50 % av kunderna på storbanken hade mellan en och tre aktier. 20 % av kunderna hade en aktie.

Caroline: Alltså att man inte ens har diversifierat?

Jan: Nej, man har inte ens en fond. Man har en aktie.

Caroline: Vänta här nu, en aktie? Men vänta, hade man satt alla sina pengar i en aktie? Eller hade man lite pengar sen?

Jan: Nej, alla pengarna i en aktie.

Caroline: Åh!

Jan: 50 procent. Alltså, du vet, detta är ett av de vanligaste misstagen. Jag har också gjort det. Man kan ju bli av med hur mycket pengar som helst, om den aktien sjunker lite bara. Och ofta har det dessutom varit Telia som har sjunkit, vilket har gjort att folk dessutom sen inte har gjort någonting med det, vilket är crazy.

Det har vi pratat om här, med aktier och räntefonder. En annan sådan här...

Caroline: Men säg för säkerhets skull vad vi... För vissa tittar ju på avsnittet.

Jan: Ja, men detta var ju det att man köper en aktiefond och en företagsobligationsfond, och så tror man att det är samma.

Att glömma helheten

Jan: Ett annat exempel är detta, att man säger att man har spridit sina pengar. Men så har man till exempel 50 000 i aktier och fonder, och sen har man köpt ett hus för 2 miljoner. Eller för 1 miljon, för att det ska bli enkelt att räkna. Då kan man säga så här: det spelar nästan ingen roll hur du placerar de där 50 000, för din största exponering ligger ju i huset. Aktierna på 50 000 är bara 5 % av det totala värdet. Så det där är också en sådan grej. Man kollar inte på hela sin ekonomi, utan man börjar diversifiera.

Caroline: Man delar upp den mentalt.

Jan: Huset är för sig. Ja, det kommer vi också att prata om, mental bokföring. Men just det här att man inte tittar på helheten, utan man diversifierar en liten del. Man behöver inte ta hus som exempel. Man kan säga att jag har mina 10 000 kronor som jag har fördelat på fem fonder, men sen har jag min PPM eller min tjänstepension i en enda fond. Så att man tror att man är diversifierad.

Du har ju också varit på mig om detta. Men jag har ju samma fonder i min PPM som i min tjänstepension.

Caroline: Ja, precis. Jag tänkte nästan ta upp det här nu också.

Jan: Men där är du diversifierad, för att vi tittar på det som en helhet.

Halloween-godiset och diversifiering

Jan: Och detta har man ju också gjort jättemycket studier på. Om vi ska flytta oss lite från ekonomi, så gjorde man en studie med barn på Halloween. Barnen fick gå och hämta godis. Och sen sa man till... vi kan nästan testa det. Så föreställ dig, Caroline, att du har hämtat godis. Var har jag hämtat godiset?

Jan: Det spelar väl ingen roll på Halloween. Du har en påse med godis.

Caroline: Ja okej, jag har den.

Jan: Du är bäst på att ställa irrelevanta frågor.

Caroline: Jag tror det spelar roll vad jag har hämtat.

Jan: Och så ska du välja ut fyra godisar som du ska ha de fyra kommande veckorna. Är du med? Så om du skulle välja, skulle du välja fyra likadana eller fyra olika?

Caroline: Jag tror också det är hur man är lagd som person. Jag vill ju ha olika.

Jan: De flesta väljer fyra olika. Om de fick samma fråga, men de fick en fråga i veckan i fyra veckor: vilken godis väljer du den här veckan? Vad tror du att du hade gjort? Hade du valt fyra olika de fyra olika veckorna, eller hade du valt?

Caroline: Det är ju jättesvårt att svara på.

Jan: Jag kan säga att de flesta i studien valde samma godis.

Caroline: Varför väljer man samma?

Jan: För att man har ingen relation till det val man har gjort tidigare veckan. Alltså, älskling, det är bara att kolla på Ica. Du handlar samma choklad varje gång. Varje gång vi är och handlar har du några favoritgrejer. Medan om du skulle köpa fyra choklador för de fyra kommande veckorna, så hade det varit mycket svårare att köpa havssaltchokladen.

Caroline: Jag känner mig inte som alla andra i det här fallet. Det är ju jättemånga olika choklader man kan köpa.

Jan: Ja, det kan man. Men skitsamma, det var lite så här. Men man får ju titta på det här.

Caroline: Men man har alltså ingen relation till sitt förra val, utan då väljer man ofta samma. Varför väljer man samma då? För att man har favoriter?

Jan: Ja, för att man tänker inte så mycket. Utan då tar man ju det man gillar.

Caroline: Ja, som är bekant, kanske.

Jan: Som är bekant, som man gillar. Medan om du ska välja för fyra veckor framåt, då har man liksom en annan tankeprocess.

Diversifierar man inför framtiden tänker man bredare. Sparar man från månad till månad tenderar man att välja samma sak om och om igen.

Att välja från det tillgängliga

Jan: Och detta gäller ju naturligtvis även fonder och sparande. Så att om man månadssparar, så tenderar man att välja samma. Medan om man ska lägga upp en portfölj, så är man mycket bättre på att lägga upp en diversifiering.

Och sen en annan sådan här miss är att vi väljer utifrån det som är tillgängligt, inte utifrån allt som finns.

Caroline: Ja, absolut.

Jan: Absolut.

Caroline: Jo, men jag tänker på inom ekonomi då, att man kanske sitter med sina pengar på sin bank, och så tittar man på fondutbudet där. Men det är ju ett extremt litet fondutbud...

Jan: ...jämfört med något annat. Och det måste man ju veta.

Caroline: Man måste vara lite insatt för att inte bara ta Robur.

Jan: Men det handlar inte bara om kunskap, utan detta är en mental spärr. Alltså, det är så roligt att du blir den rationella här, för det är jag ju aldrig annars.

Caroline: Nej, nej.

Vad kan kocken laga?

Jan: Men jag fattade det här. Jag var på en kurs, och så fick jag se en meny från en restaurang. Och så kom frågan: vad kan kocken laga? Och det roliga är att de flesta av oss svarade så här: "ja, men kocken kan laga spagetti bolognese", för det stod på menyn. Det var ingen av oss som sa "chokladmousse" eller "pizza", som inte stod på menyn. Och det ska ju mycket till för att vi ska på en restaurang beställa något som inte står på menyn. Och det är precis samma sak när vi investerar: vi väljer från det vi har tillgängligt, inte från det andra.

Så det där är en sjukt bra fråga som jag brukar ta med mig: vad kan kocken laga? Sen har jag gjort det lite till vår grej. Vi har ju en stamkrog som är en indisk restaurang, där brukar vi beställa saker som inte är på lunchmenyn, för vi vet att de har lite annat. De har lite annat undanlagt. Så det där är en sådan här klassiker också.

Caroline: Alltså, det är ju superbra att öva sig på detta, att titta utanför de ramarna som finns, vad som finns på menyn eller vad som finns...

Jan: ...i fondutbudet.

Caroline: ...eller där man befinner sig just nu.

Jan: Man går ju lite utanför sin komfortzon.

Caroline: Men som tur är så vidgas den.

Jan: Så detta är misstag jag har gjort. Jag har haft portföljer med en aktie. Jag har valt Swedbank-fonder för att vara kund på Swedbank. Jag har liksom trott att jag är diversifierad, men inte varit det, för jag har haft en grej, tjänstepensionen. Även nu får jag mentalt kämpa för att inte lägga för mycket pengar i huset, försöka hålla portföljen i balans mot värdet på huset, etcetera. Detta också med godisarna, liksom att välja olika.

Att undvika ånger

Jan: Nästa har vi den här disposition-effekten, eller det här med att ångra sig. Vi vill inte ta beslut som kommer att skapa den här känslan av ånger i framtiden. Och ånger, om man tittar på det känslomässigt, så kan man säga att ånger är en känslomässig smärta kring att ett beslut vi tog blev fel. Precis som motsatsen, stolthet, är en känslomässig energi över att vi hade rätt.

Och det värsta som kan hända här, det är att vi absolut inte vill bli lurade. Det här har jag upptäckt.

Caroline: Inte lurade inför andra. Dessutom som andra kan säga att "ja, du blir lurad".

Jan: Ja, det har jag varit med om i många sammanhang. Att liksom, det värsta... man är okej med att förlora pengar, men man är fan inte okej med att bli lurad. Man kan vara okej med att bli lurad också. Men man vill inte få den kommentaren från andra: "hallå, fattar du inte att detta var en bluff?" Ja, det kan man ju förstå. "Ja, det här skulle man ju ha förstått." Alltså, det är ju så att det kniper sig i magen. "Det hade jag aldrig gjort." Ja, precis.

Och detta hänger ihop med, alltså många av de här effekterna hänger ihop, så detta hänger ihop med den här loss aversion, alltså att vi hatar att förlora. Så detta leder till att vi säljer investeringar som har gått plus. Du vet, tänk att du behöver ångesten: "du vet, det var en aktie på 220, men jag sålde inte. Då säljer jag hellre nu, du vet, jag har gjort den här vinsten." Vi behåller investeringar som har gått minus, och hoppas på att de ska gå upp. För att annars kommer jag att behöva säga att jag hade fel.

Ju närmare förlusten, desto starkare känsla

Jan: En annan effekt här, när man pratar disposition, är att ju närmare förlusten har inträffat, desto starkare är den här känslan. Att ju närmare i tiden jag har haft fel, desto jobbigare är det.

Caroline: Alltså, du menar att det lägger sig efter ett tag, den här jobbiga känslan? Så att man ska inte gå på den känslan man har i början?

Jan: Ja, sällan. Det sa ju Claes Eriksson, din mentor: fatta aldrig beslut när du är känslomässigt påverkad.

Caroline: Nej, smart sagt.

Jan: Och detta leder till att om jag säljer av mina vinnare och behåller förlorare, så får jag ju det här dubbelminuset, som vi har pratat om. För att min portfölj kommer inte att öka så mycket i värde som vinnarna hade kunnat dra upp den. Och mina förlorare kommer att sänka den, och i kris kommer de att sänka den ännu mer.

Att inte köpa aktier på all time high

Jan: En annan sådan är ju att vi inte köper aktier som har nått sitt all time high, alltså det högsta värdet de någonsin har haft. Till exempel en aktie eller en fond har gått upp 8 % den senaste perioden, och då känner man: "nej, men den ökningen har ju redan skett." Trots det finns det statistiska belägg för att en aktie som når ett all time high tenderar att nå ytterligare 42 all time highs på rad efter den första.

Caroline: 42?

Jan: 42 stycken. Alltså, så att du vet, där är det återigen helt ointuitivt.

Där också, en jätterolig studie man gjorde. Man tog två grupper, och så gav man till den ena gruppen nyheter kring ett företag, och den andra gruppen fick inga nyheter kring det här företaget. Och det gör att ibland, när de här nyheterna kommer, så säljer folk av när det kommit en positiv nyhet. Då ökar den, man säljer av. När en negativ nyhet kommer, så tenderar man inte att sälja, utan då behåller man. Så det är också helt ointuitivt på det sättet.

Så det misstaget har jag gjort. Att jag har sålt av vinnare hur många gånger som helst. Och det är också så himla skönt, för idag har vi några aktier som har ökat med flera hundra procent. Vi har en aktie som har ökat med nästan tusen procent under de senaste tio åren. Och det känns så himla skönt att bara ha kvar den i portföljen, och inte ha det här "jag måste hämta hem vinsten". För jag minns det, när den hade ökat fem gånger, då var jag så här: "nu måste jag sälja av något av det." Och så bara, nej, jag ska inte sälja det. Mycket riktigt, den är dubbelt så mycket värd idag.

Halvvägs, och vi sparar resten

Caroline: För nu har vi ju kommit halvvägs ungefär.

Jan: Ja, vi är halvvägs. Jag tänkte att vi skulle göra hela det här avsnittet på typ 45 minuter. Men det är så här, övertro...

Caroline: Alltså, det finns jättemycket att säga om misstag, helt enkelt.

Jan: Ja, men precis. Så jag tänker så här, att vi stannar här för den här veckan. Och sen tar vi resten av misstagen i nästa veckas avsnitt.

Caroline: Det gör vi.

Jan: Så tack till dig som lyssnar och tittar på det här avsnittet. Kolla gärna in på bloggen, där brukar det stå lite mer information. Och kommentera gärna, vi läser alla kommentarer och försöker svara på dem också. Vi ses i nästa avsnitt.

---

Föreslå nästa steg:

1. `/skapa-toc` — bygg kapitelförteckning från råtranskriptet (`transkribering-260618.md`), som har tidsstämplarna kvar.

2. `/text-artikel` — bygg en H2-strukturerad artikel om de vanligaste spararmisstagen i Jans röst.

3. `/skapa-reel-manus` — plocka ut reel-kandidater (t.ex. "behåll förlorare, sälj vinnare" eller "vad kan kocken laga?").

4. `/text-faq` — bygg PAA-förankrad FAQ kring beteendemisstag och loss aversion.