Fortsättningen: Tolv misstag vi gjort i vårt sparande – del 2 av 2

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Del två av våra vanliga ekonomiska misstag
2. Flockbeteende: att stå utanför gruppen är jobbigt
3. En egen plan att stå kvar med
4. Bubblor är flockbeteende i sin renaste form
5. Studien om fem procent som styr massan
6. Fingerprint-aktien och den femte personen
7. Påverkan av media och experter
8. Vem ska man lita på?
9. Övertro på sin egen förmåga
10. De mest aktiva spararna förlorar på sin aktivitet
11. Kvinnor är ofta bättre investerare
12. För smalt perspektiv: narrow framing
13. Mental bokföring: easy come, easy go
14. Buffertpengarna som "inte räknas"
15. Inköpspriset och huslånet
16. Kryddan i portföljen
17. Prospect theory: värdefunktionens fyra egenskaper
18. Exempel ett: den säkra vinsten
19. Exempel två: den möjliga förlusten
20. Hur prospect theory styr en budgivning
21. Små sannolikheter får för stor vikt
22. Gambler's fallacy: krona och klave
23. Misstaget med små populationer
24. Övriga misstag: hemmabias och tro på "nya tider"
25. "Det är annorlunda nu" är aldrig sant
26. Att byta strategi och överskatta sin risktolerans
27. Absolut avkastning, ombalansering och avgifter
28. Historisk avkastning och att misstolka statistik
29. Olika strategier för olika konton
30. Köpa dyrt och sälja billigt
31. Att prata om det som gått åt skogen

Del två av våra vanliga ekonomiska misstag

Jan: Vi har den här berömda studien. 82 procent av alla tillfrågade bilförare tillhörde de 30 bästa procenten. Du lyssnar på RikaTillsammans-podden som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 54, och detta är en fortsättning på förra veckans...

Caroline: Ja, man får säga del två av de här vanliga ekonomiska misstagen som vi har gjort.

Jan: Precis. Det var ju så att vi tänkte att det skulle vara ett avsnitt. Och sen när vi hade pratat i en timme insåg vi: gud, vi har gjort så mycket misstag. Vi fick för mycket att säga. Vi har gjort så mycket misstag så vi har delat upp det här i två avsnitt helt enkelt. Så idag är det del två av de vanliga misstagen.

Caroline: Ja, om vi tar nästa slide.

Jan: Ja, då är det flockbeteende.

Caroline: Flockbeteende.

Flockbeteende: att stå utanför gruppen är jobbigt

Jan: Eller herding. Herding? Är inte det något annat? Jo, men på engelska heter det herding.

Caroline: Jaha, hoarding tänkte jag på.

Jan: Ja, vad är det?

Caroline: Det är när man samlar prylar på sig som man aldrig gör sig av med. Hoarding.

Jan: Ingen aning.

Caroline: Flockbeteende i alla fall. Säg någonting om det.

Jan: Flockbeteende bygger på antagandet att ju fler personer som tar samma beslut, desto mindre är sannolikheten för att det är felaktigt. Alltså, ju fler som gör det, desto mer rätt borde det vara. Och det är ju crazy.

Caroline: Men precis som du skriver här, och säkert vill säga, så är det extremt jobbigt att stå utanför gruppen.

Jan: Ja, jag kan ta ett exempel. Det senaste exemplet där jag upplevde det här riktigt känslomässigt var när du och jag sprang Zombie Run i Köpenhamn förra året.

Caroline: Ja, det var ett roligt lopp. Massvis med zombies i skogen.

Jan: Precis. Kort sidospår: sjukt roligt. Hälften av löparna är utklädda till zombies. Och sen är det som på gympan när man var liten. Man springer och så har man en sån här, vad heter det, liv. Och de här zombiesarna ska ta dem.

Caroline: Ja, men liven är små.

Jan: Ja, men sådana svansar man hade på gympan. Plastsvansar man har på sig, som liv. I alla fall. Så vi är en startgrupp med kanske 200 personer. Vi springer och kommer iväg i starten. Vi har några zombies efter oss.

Caroline: Nej, de har inte kommit än.

Jan: Nej, de har inte kommit.

Caroline: Men hela gruppen drar sig till den större leden som går över en bro.

Jan: Ja.

Caroline: Medan de små flaggorna som märker ut leden går åt andra hållet, in i skogen.

Jan: Och jag börjar springa efter de här flaggorna.

Caroline: Och jag springer över bron.

Jan: Ja. Och du bara...

Caroline: Ja.

Jan: Alla utom jag sprang över. Alltså sprang fel. Och vet du, jag ångrade mig. Jag skulle också springa över den där bron trots att jag visste att det var fel.

Caroline: För det var ändå någonting som gjorde att...

Jan: Ja, men sen ångrade jag mig. Jag vet inte hur du kallade på mig. Sen kallade jag på dig.

Caroline: Jag visste att det var hit och inte dit.

Jan: Men det var ett ögonblick av extremt obehag. Alla springer dit och jag springer åt ett annat håll. Sånt här är också extremt jobbigt, där folk säger: hur kan du ha räntefonder? Hur kan du göra de här grejerna? Hur kan du investera i Better Globe? Alltså massa sådana här grejer. Men att göra som alla andra tenderar sällan att vara det som funkar.

Att göra som alla andra tenderar sällan att vara det som funkar.

En egen plan att stå kvar med

Caroline: Hur gör du för att stå kvar då?

Jan: Ja, men jag har...

Caroline: Förutom att du har en strategi.

Jan: Ja, då kommer vi in på nästa misstag: övertro på sig själv.

Caroline: Du menar att det kan vara bra?

Jan: Ibland kan det vara bra. Men jag har en plan. Jag har en plan och jag har bollat den planen. Jag har arbetat fram de här portföljerna i så många år att jag är trygg i att det här är rätt. Och sen får folk tycka vad de vill. Jag har ingen prestige i det, utan det handlar om en trygghet. Ett tillfälle när man inte är känslomässigt påverkad. Det är därför många, alltså en fondförvaltare jag pratade med, tog alla sina beslut under helgen när marknaden inte var öppen. För då hade han tillgång till hela sitt intellekt och hela sitt känslospektrum, medan han sa: när börsen sen öppnar, ja, då är det bara att kasta planen genom fönstret, för då händer det massa grejer.

Caroline: Okej, men han hade i alla fall sin plan.

Jan: Ja, precis, och den gjorde man när man inte var påverkad. Det är där jag brukar... Jag gillar verkligen det där citatet av den store filosofen Mike Tyson, han sa: everybody has a plan until they get punched in the mouth. Så det gäller att ha en plan. Och det handlar om viljan att vara med. Det sociala trycket. Vi är ju djur.

Caroline: Är det en fördel att vara en sån här lite lone wolf? Vad ska man säga, en människa som aldrig har känt sig delaktig i det sociala.

Jan: Skulle kunna vara. Men det finns ingen poäng i att bara göra tvärtemot alla andra heller.

Caroline: Nej, nej, nej.

Jan: Utan det behöver vara... Det sa ju Erik i intervjun, att han gillade vissa hedgefondförvaltare. För de behövde ha sin egen bild av världen.

Caroline: Ja. Och det är ju det det handlar om. Du behöver...

Bubblor är flockbeteende i sin renaste form

Jan: ...ha en egen bild av världen. Och det tar tid innan man skaffar sig en, och då är vi inne på det här med media. Det är lätt att den förändras. Och bubblor är ju typiskt flockbeteende. Bitcoin som vi pratade om i höstas, det var ju helt sjukt.

Caroline: Alla skulle ha bitcoin. Men du kände inte att du ville ha bitcoin då?

Jan: Nej. För att jag har sett det här så många gånger förut. Bostadsbubblan är också en sån grej. Det har varit naturligt att lägga flera hundratusen i budgivningar. Vi var ju i en budgivning ända tills jag insåg att nu är vi på väg att bjuda 500 000 kr mer än vad vi hade tänkt. Bara för att 500 000 kr, när du har lagt 7 miljoner, spelar inte så stor roll. Ända tills jag insåg att 500 000 kr är en årslön efter skatt. IT-bubblan var ju också en sådan. Och det kommer hela tiden. En annan sån här grej kring flockbeteende: oproportionerligt mycket pengar går till fonder som har fyra-fem stjärnor på Morningstar.

Caroline: Vad tänker du då?

Jan: Antal stjärnor är bara ett mått på hur det historiskt har gått. Det har ingen projicering framåt. Det finns många studier som visar just på det, att bara för att en fond har fem stjärnor säger det inget om dess framtida prestation. Därför är jag till exempel inte så himla rädd att sätta upp trestjärniga fonder i min lista Bästa fonder 2018. Återigen för att jag vet att det är baserat på helt annan fakta. Det här är en indexfond, den ska gå på det här sättet. Den kommer aldrig vara den bästa fonden. Den ska inte tävla med de femstjärniga fonderna. Men det är också typiskt flockbeteende. Fem stjärnor, då är det bra, då tar vi den. Ja, då går det extremt mycket pengar till de här femstjärniga. Flockbeteende, fidget spinners. Kommer du ihåg det? Förra sommaren.

Caroline: Jo, jag kommer ihåg.

Jan: Jag vet inte hur många fidget spinners vi har hemma.

Caroline: Nej, men vi har bara två. Vi tyckte inte om dem.

Jan: Nej.

Caroline: Men Freja älskade det.

Jan: Ja, och nu är det ingen som har fidget spinners. Typiskt flockbeteende. De såldes ju överallt.

Caroline: Ja, man skulle köpa biljetter, något inträde till en djurpark, och så var det fidget spinners...

Jan: Ja.

Caroline: ...som man kunde köpa där också.

Jan: Ja, precis. Så det är typiskt flockbeteende.

Studien om fem procent som styr massan

Jan: Man gjorde faktiskt en spännande studie på det här. Där man skulle titta på hur mycket som behövs för att skapa ett flockbeteende.

Caroline: Men vadå? Hur många människor?

Jan: Jo, man gjorde en studie på det här med flockbeteende. Där man sa till studenter: gå i den här korridoren, slumpmässigt vilken sida du vill. Och sen sa man till ett antal studenter: gå på den här sidan. Och det visade sig att det räckte att man sa till fem studenter av hundra att gå på en specifik sida innan alla studenterna började gå på den sidan i korridoren.

Caroline: Jag har ju många frågor här, men det kanske inte är helt relevant.

Jan: Testa, testa.

Caroline: Var det de som gick först eller de som gick i mitten?

Jan: Nej, men det spelar ingen roll.

Caroline: Strunta i det där studentexemplet.

Jan: Men i alla fall, poängen var att det räcker med rörelse hos fem procent av massan för att få massan att röra sig åt ett visst håll. Så 95 procent följer liksom 5 procent ledare. Spännande, va? Du kan få läsa studien själv.

Caroline: Jag vill jättegärna läsa den studien.

Jan: Sen pratar vi om flockbeteende som något dåligt, men jag vill också lägga till att det inte bara behöver vara dåligt. Till exempel den arabiska våren, eller franska revolutionen.

Caroline: Nej, det finns mycket gott med det.

Jan: Där finns ju liksom... revolutioner är ju ofta flockbeteende. Där det går åt rätt håll.

Caroline: Det är bara väldigt få som behöver vara ledare för det. Så är det ju positivt på det viset.

Jan: Ja, precis. Så om jag tittar så här, har jag gjort misstag i flockbeteende? Absolut. IT-bubblan 99 kan jag säga.

Caroline: Det känns som att man gör det typ varje vecka. Har man något flockbeteende man följer?

Fingerprint-aktien och den femte personen

Jan: Nej, men jag kan säga så här. Ett av de flockbeteenden där jag... det här har jag inte erkänt.

Caroline: För mig?

Jan: Ja, för någon. Nu kommer det riktigt. Nej, det är ingen sån skandal. Men vid ett tillfälle köpte jag fingerprint-aktier också. För att alla andra skulle ju ha fingerprint-aktier.

Caroline: Och det var ju rent flockbeteende. Hur snabbt gjorde du dig av med dem?

Jan: Jag hade dem bara fem dagar innan jag tog mig samman. Men där var det liksom det. Jag hade vägrat fingerprint skitlänge. Och sen till slut köpte Per Börjesson dem. Honom ser jag jättemycket upp till. Och när han köpte det, då köpte jag också. Och sen var jag så här: men varför köpte jag den här skiten?

Caroline: Det är ibland så att någon vissa ska göra en grej för att man själv också ska följa.

Jan: Ja, men där kom den femte personen typ, någon jag hade tillit till. Och då var jag där. Så jag har också förlorat pengar på fingerprint, men det var inte så mycket.

Caroline: Rationaliserar du det?

Jan: Ja, det är klart jag gör.

Påverkan av media och experter

Caroline: Okej, men vi går vidare till nästa slide.

Jan: Sen är det det här med påverkan av media, experter och nyhetsbrev. Och man gjorde också, återigen, en studie där man lät två grupper påverkas av media. De hade sin portfölj, och sen sa man till vissa: ni får inte titta på några nyheter under den här studieperioden. Till de andra: här får ni alla nyhetsbrev, här får ni alla nyhetskanaler och så vidare. Och så fick de agera på nyheterna, de som fick dem. Vilken grupp tror du det gick bäst för?

Caroline: De som inte fick.

Jan: Ja, de som inte fick.

Caroline: Men samtidigt kan jag tänka mig att de som fick tillgång till media kände: wow, vad bra. Alltså, om de hade känt till den andra gruppen hade de inte velat vara i den som inte fick tillgång till någon som helst nyhet.

Jan: Ja, förmodligen. Precis, men tvärtom visade det sig att det inte funkade. För man känner att kommer det ny info så måste man agera på den. Man hör att kronkursen försvagas: jag måste göra någonting med den. Trump har handelstullar: jag måste göra någonting. H&M har gått ner: jag måste göra någonting.

Caroline: Vad skulle du säga, påverkar nyheter generellt, som Trumps handelstullar, ens oss?

Jan: Om du har en tioårig portfölj... Det enda jag påstår är att man ska spara på tioårshorisont eller längre tidshorisont. Och som jag skrev här på bloggen, eller i PowerPointen: nyheter är ofta irrelevanta för den långsiktiga utvecklingen. Det är bara brus. Jag följer i princip inga nyheter. Vi har massa tidningar men jag läser dem knappt. Veckans Affärer och Dagens Industri, det är bara brus. En nobelpristagare kallar det till och med för financial...

Caroline: Financial pornography.

Jan: Och ofta är det så att nyheter skapar stress, så att vi tar felaktiga beslut. En annan sak är att vi sätter tillit till nyhetsbrev eller experter. Det fanns en sån här Hulbert Report, som under 30 år utvärderade nyhetsbrev. Den kom fram till att det i princip inte var något som slog index. Återigen, det vi pratade om: det går inte att se framtiden. Men ändå ställer vi väldigt hög tillit till dem. Sen kan det finnas vissa nischade grejer där man kan utnyttja små affärer. Men som helhet är nyheter bara brus. Och samma sak här, då är vi tillbaka på det här med ankring.

Vem ska man lita på?

Caroline: Du får säga vad du tänker på. Vem ska man lita på?

Jan: Du kan inte lita på någon. Det var det du ville säga. Det finns ingen som på kort sikt kan förutsäga någonting. Utan det man kan göra... man ska till och med ta det jag säger med en nypa salt. För jag kommer ju från mitt perspektiv, med mina förutsättningar. Jag säger att jag inte är ute efter att maximera risken. Jag vill ha en rimlig avkastning över långa tidsperioder. Jag utgår från att man kan gå plus varje månad. Jag har gjort en massa antaganden, sen har jag försökt göra de antagandena så att de passar in på så många som möjligt. Men det är klart att det inte är one size fits all. Sen försöker jag också, utifrån det vi sa innan, skilja på dåliga beslut och dåliga utfall. Att säga att det här sannolikt kommer funka i 80 procent av fallen, eller 90 procent.

Du kan inte lita på någon. Det finns ingen som på kort sikt kan förutsäga någonting.

Caroline: Om vi går vidare till nästa slide.

Övertro på sin egen förmåga

Caroline: Optimism och övertro på sin egen förmåga.

Jan: Ja, det är den här klassikern. Vi tror generellt att bra saker kommer hända mig i mitt liv, och att dåliga saker, det händer inte mig utan bara andra. Och det här har man bevisat i hur många studier som helst, där man till exempel säger att risken för hjärtinfarkt är mycket större hos andra än hos mig själv. Vi har den här berömda studien: 82 procent av alla tillfrågade bilförare tillhörde de 30 bästa procenten. Och man ser det här också typiskt hos läkare och ingenjörer. Mensamedlemmar är oftast sämre än genomsnittet på att investera pengar. Man har en övertro på sin egen förmåga. En övertro som kan gagna en som till exempel konsult eller egenföretagare. Då är det ganska bra att vara optimistisk. Man tar sig an grejer som man kanske inte hade trott att man klarar. Sen klarar man av dem.

Caroline: Och man klarar ofta det.

Jan: Ja.

Caroline: Så att man får vatten på sin kvarn.

Jan: Och så blir man en sån arrogant sak som jag kan vara ibland. Men vi vill ju inte vara som andra. Och jag brukar säga att ett av mina största genombrott som sparare var när jag insåg att jag är en genomsnittlig sparare.

Caroline: Men var det en sorg som kom då över dig?

Jan: Ja, men också. Det är klart att det var en sorg, för man vill ju vara kompetent och duktig. Men ju snabbare man inser att nej, jag är bara genomsnittlig, och man börjar spela kortspelet på det sättet, så har man ju ändå mycket större fördel.

Caroline: Men nu tycker du att det är en styrka. Ja.

Jan: Precis, och nu har jag övertro på det igen.

De mest aktiva spararna förlorar på sin aktivitet

Jan: Här gjorde man också en jättekul studie där man tittade på de 20 procent mest aktiva spararna, alltså de som loggade in mest och gjorde flest förändringar i sin portfölj. De 20 procent mest aktiva respektive de 20 procent som var minst aktiva. Då konstaterar man att de sparare som var minst aktiva hade en omsättning i sin portfölj på 0,19 procent per månad, tror jag det var. Så de bytte i princip inte ut något. Om du har 100 procent omsättning betyder det att du har bytt ut alla dina värdepapper under en månad. Så 0,19 procent tyder på att de i princip inte gjorde några förändringar. De hade en genomsnittlig årsavkastning på 18,5 procent.

Caroline: Det är rätt bra.

Jan: Det är skitbra. Under den perioden, alltså över tid. Sen tittar man på de 20 procent mest aktiva spararna. De omsatte 21 procent av sin portfölj per månad, alltså nästan en femtedel, så då är man ganska aktiv. Man säljer kanske förlorarna, man vill ta in vinnare, man håller på att tradea. De hade en genomsnittlig avkastning på 11,4 procent. Så de förlorade mellan 7 och 8 procentenheter på årsbasis på att vara aktiva. På att vara inne och fippla med sina aktier. Och det här kommer från övertron på sin egen förmåga. Det drabbar särskilt människor som till exempel går på Handelshögskolan, är duktiga, och sen tar sig in i ett spel som finansbranschen, som är extremt svårt, där det här inte funkar. Och det finns fler studier som har kommit fram till samma sak. Det var en svensk studie som kom fram till ungefär samma grej.

Caroline: Jättespännande. Har du möjlighet att lägga de här referenserna på något vis i blogginlägget?

Jan: Nej. Jag kan göra det, men jag är skitdålig. Jag läser studierna och sen klickar jag bort dem. Jag är inte så här referens.

Caroline: Vi löser det framgent genom att jag samlar dem.

Jan: Ja, du som har doktorerat får göra referenser.

Caroline: Det är viktigt att man får läsa dem, om man har hört talas om dem och själv vill referera till dem.

Jan: Men jag ska försöka vara bättre på att samla dem. Det är bara det att när jag gör research så gör jag mycket research samtidigt.

Caroline: Ja, det är lugnt.

Kvinnor är ofta bättre investerare

Jan: Annars, där också: kvinnor är ofta bättre investerare än män.

Caroline: Men varför är det så? För det är många som säger att kvinnor är mer riskaversa, vi undviker risker. Men det kan ju också vara så att vi kanske går in färre antal gånger på våra...

Jan: Jag ska säga så här, ofta handlar det om olika faktorer. Kvinnor har en mindre övertro på sin egen förmåga än män. Män är ju ofta mer självsäkra. Vi har ett ord som heter mansplaining, vi har ju inte det motsatta för kvinnor. Det andra är att kvinnor är mindre aktiva, vilket också är ett plus. Och kvinnor är ofta mer långsiktiga. Det är flera faktorer som spelar samman. Och de här hänger ofta ihop med de andra: övertro, nyheterna och så vidare. Så jag vet inte vad jag ska säga. Jag är ju naturligtvis en bättre bilförare, en av de 30 procent bättre. Jag tillhör ju naturligtvis dem också, tycker jag själv. Jag har ju många mil i kroppen.

Caroline: Men vet du vad det roliga är? När jag sitter här tänker jag så här: jag är nog inte en så superbra bilförare. Alltså helt ärligt. Men sen när jag väl sitter i bilen och håller ett bra tempo in i stan...

Jan: Så tycker jag alltid så.

Caroline: Varför kör folk så långsamt? Jag måste om här nu. Gud, ta inte sån tid på dig.

Jan: Och så vidare.

Caroline: Och då kan jag mycket väl tycka att jag är en bättre bilförare.

Jan: Men det roliga är att du är ju en annan person när du kör bil än vad du är i vanliga fall. Du är en annan Caroline. Du ska ju tuta.

Caroline: Jag tutar nog nästan varje gång jag kör. Jag förstår att man ska tuta när det är risk för fara, när det är en olycka som kan uppstå, så ska man tuta för att någon annan...

Jan: Jag tutar en gång om året. Vi går vidare. Vi har inte så många kvar nu.

För smalt perspektiv: narrow framing

Jan: För smalt perspektiv, det är nästa grej. Att man fattar beslut från ett narrow framing, heter det. Att man tittar på ett väldigt smalt perspektiv. Jag ska ta några exempel. Klassiskt: du ska välja i din PPM. Då tittar du bara på PPM istället för att titta på hela din portfölj.

Caroline: Alltså man tittar bara på PPM-utbudet, menar du?

Jan: Ja, men du tittar på ett för smalt urval, en liten population. Till exempel: du ska välja en fond som du ska ha i tio år, men du tittar på hur den gått de senaste tio dagarna.

Caroline: Jaha, du menar så. Är du med?

Jan: Alltså, att man jämför inte med helheten. Det är samma sak om vi ska titta på hur vi förvaltar våra pengar. Det spelar i princip ingen roll vad du väljer i ditt sparande i förhållande till hela det sparande vi har gemensamt. Är du med? Men du kan ju sitta och oja dig över ditt eget sparande, eller hur? För du har ett för smalt perspektiv. Och det där har jag gjort hur många gånger som helst också.

Caroline: Man tror att det lilla har stor effekt.

Jan: Ja, man tittar inte på hela kombinationen. Man tittar på en enskild grej. Jag brukar tänka på det som att investera pengar är som att ta kulor ur en påse. Att investera är att ta ut många kulor ur den här påsen, över många år. Men vi tittar bara på den senaste kulan: nu har jag dragit fem kulor och alla har varit dåliga. Men man får ju titta på det som att du ska dra det här tusen gånger. Har du 80 procent sannolikhet att lyckas, då kommer du dra bra.

Att investera är som att ta kulor ur en påse, över många år. Men vi tittar bara på den senaste kulan.

Caroline: Man kommer ändå att tjäna pengar i slutändan.

Jan: En klassiker, hur det här kan se ut: jag kommer ihåg när jag hade teknikaktier. Och vad ville jag köpa när jag skulle köpa nya aktier? Då köpte jag ytterligare teknikaktier. Någon jämförde det här med att man ska köpa en bil. Och sen är man inne i bilbutiken och köper en sportbil, trots att man egentligen har en sportbil i garaget, när man egentligen skulle köpa en kombi. För det hade varit bättre för hushållet att ha en sportbil och en kombi. Så man tittar inte på helheten.

Caroline: Man köper det man är bekväm med. Alltså det som redan är känt.

Jan: Det är det man känner igen. Absolut.

Mental bokföring: easy come, easy go

Jan: Mental bokföring är ett klassiskt misstag. Det har jag pratat om på bloggen innan. Men det handlar helt enkelt om att vi värderar pengar olika.

Caroline: Det är det där easy come, easy go. När man vinner tusen spänn på Triss.

Jan: Då kan man smälla dem på en gång.

Caroline: Ja, men precis.

Jan: Jag hade som exempel vinstpengar. Vi värderar dem olika. Till exempel, nu gifte sig min bror, och då fick de ju pengar. Det hade varit väldigt konstigt om de använde de pengarna för att betala elräkningen. De pengarna vill man ju ska gå till en resa.

Caroline: Ja, det ska vara något speciellt.

Jan: Och så är det ofta, vinstpengar ska gå till något speciellt. Eller om vi har en mindre förlust: det var ju bara vinstpengar. Mitt favoritexempel här är så här: föreställ dig att du ska köpa en lampa för 1 000 kr i en affär. Och sen när du står i kassan och ska köpa den för 1 000 kr så säger de: vet du vad, samma lampa har du i en affär två kilometer bort för 500 kr. Då kommer typ 99 procent av alla åka till den andra affären två kilometer bort för att spara 500 kr. För det är ju halva priset, 500 kr i förhållande till 1 000 kr. Men ta då exempel nummer två: om man står i en bilaffär och ska köpa en ny Volvo för 400 000 kr, och någon säger: vet du vad, du kan få samma Volvo två kilometer bort hos en annan handlare för 399 500 kr. Hade du åkt till den andra affären? Då är det typ ingen som hade åkt till den andra affären. Så mycket besvär gör man inte för 500 kr. Och den enda skillnaden här är ankaret. Återigen: 500 kr i förhållande till ett ankare på 1 000 kr, det är mycket pengar. 500 kr i förhållande till ett ankare på 400 000 kr, det är ingenting. Men ändå är det samma 500. Det är samma 500-lapp. Du kan köpa samma grej för båda 500-lapparna. Så det är en mental bokföring.

Buffertpengarna som "inte räknas"

Jan: Vi kan ju till exempel säga så här: jag vill ha en krydda i portföljen. Också en sån grej, att jag har gjort vinst här så jag kan unna mig det här.

Caroline: Det är fel, tycker du?

Jan: Ja. En annan sån här grej är min mamma, som var så här: jag har inga pengar. Och sen loggade vi in på hennes internetbank och så var det flera tusenlappar, alltså många tusenlappar. Så jag sa: mamma, här har du ju pengar. Ja, men de räknas inte, det är mina buffertpengar. Det är ju mental bokföring. Du brukar ju också ha den här ibland, "vi har inga pengar".

Caroline: Nej, och det är absolut så att jag kan säga att det känns som att vi inte har några pengar. Och så kan du bara stirra på mig och säga: nu tittar du på fel konto. För då kanske det bara är mitt eget konto, där jag liksom precis har... för att du har tankat bensin och storhandlat.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Så är det inte alls sant att vi inte har pengar.

Jan: Nej, för då har du liksom bokfört så här: för att ha känslan av att vi har mycket pengar, då ska det vara pengar på det kontot.

Caroline: Ja, det ska vara pengar på det kontot.

Jan: Men där står kanske hundratusen i ett buffertkonto på en annan bank. De räknas inte in, "vi har inga pengar".

Caroline: Och jag tror det handlar om självbevarelsedrift. De pengarna är ju speciella. Vi ska inte röra dem till vad som helst.

Jan: I det här fallet, man kan använda mental bokföring, som ni hör, även till nyttiga grejer. Bra, fortsätt så, de ska inte röras. Jag brukar ibland prata om det som en finansiell termometer. Det är också så att du vet att vi har olika nivåer. Är det kanske 10 000 kr, ja, då är det mycket pengar. Men om det är 8 000 kr, då är det lite pengar.

Caroline: Alltså att man har en sån här nivå. Man kanske inte ens är medveten om den.

Jan: Men den finns där.

Caroline: Och den ger en känsla.

Jan: Ja, precis.

Inköpspriset och huslånet

Jan: Det här har vi också pratat om innan, att inköpspriset har oproportionerligt stor vikt. Jag vill inte sälja under det, för det är vad jag har köpt det för. Så man ser att många av de här misstagen hänger ihop. En annan sån här klassiker är att huslånet har med huset att göra. Som att man inte kan skilja på att huslånet egentligen bara är ett lån med huset som säkerhet. Men pengarna kan du använda för att köpa aktier, köpa en bil eller köpa något annat. Det är bara att huset är säkerheten för lånet. Men där kollapsar vi också ihop det.

Caroline: Där tänker jag att det är faktiskt vissa som inte alls gör som du säger, utan de väljer att köpa andra grejer också.

Jan: Konsumerar annat också, som bil och så. Men just det här handlar också om mental bokföring. Man har liksom: billånet hör ihop med bilen. Nej, du kan ta ett huslån och köpa bil. Även om man kanske inte rekommenderar det. Den här fyra-hinkar-strategin som vi pratade om i något avsnitt, det är ju mental bokföring i kvadrat. Där vi använder det på ett genererande sätt.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Så ingen av de här är bra eller dåligt. Ofta är det så att vi åker dit, men man kan använda det till sin fördel också.

Caroline: Ja, det man kan säga om de här misstagen är väl att om man får syn på dem så kan man använda dem till något positivt, eller bli medveten om sitt beteende och rätta till om man har lust med det.

Jan: Ja, precis.

Kryddan i portföljen

Jan: En annan klassiker är att man ska ha en krydda i portföljen. Det är många som pratar om det. Jag kan unna mig det här med lite högre risk, den här fonden eller något.

Caroline: Du sa ju det precis. Vi har berört detta.

Jan: Ja, ja, ja. Det är det jag vill visa, att många av de här misstagen går ihop. Men jag är anti det här med krydda i portföljen. För man bör ju titta på hela portföljens riskvikt, inte en enskild krydda. Jag behöver välja: vad vill jag ha för risk i min portfölj? Men då kan vi ta oproportionerligt stor, liksom: nej, men det här är min kryddinvestering. Och om man skiljer på till exempel ett arv eller arbetade pengar, eller som vi sa, vinst och arbetade pengar. Så att vi är inte helt logiska. Sista här, det här stora blocket.

Prospect theory: värdefunktionens fyra egenskaper

Caroline: Sista stora misstaget.

Jan: Misstagsgruppen, kan man säga, handlar om det här som de fick Nobelpris för, prospect theory. Och det här är egentligen basen, eller kärnan. Många av de andra misstagen kommer från det här stället.

Caroline: Ja, men berätta vad det är.

Jan: Jo, då pratar man inom ekonomi om en så kallad värdefunktion. Alltså, hur stort värde har någonting för mig som sparare. Och då utgår man från fyra egenskaper. Den första egenskapen är att man definierar en vinst i förhållande till en förlust. Att nyttan av en vinst... en förlust väger tyngre än en vinst. Alltså, vi ogillar en förlust mer än vad vi gillar en vinst. Den tredje faktorn är att vi har en riskaversion mot vinster. Att vi vill låsa in vinsten, hämta hem vinsten, ta hem vinsten, medan vi vill undvika en förlust, så där tar vi ofta mer risk. Och sen ger vi små sannolikheter en oproportionerligt stor vikt.

En förlust väger tyngre än en vinst. Vi ogillar en förlust mer än vad vi gillar en vinst.

Exempel ett: den säkra vinsten

Jan: Jag tänkte vi ska ta två exempel. Det första exemplet är att, utöver de pengar du har, låtsas att du har fått en tusenlapp. Och så får du antingen 50 procent sannolikhet att få ytterligare 1 000 kr, eller så får du 500 kr med 100 procent sannolikhet.

Caroline: Okej, så antingen 1 000 kr med 50 procent sannolikhet...

Jan: ...eller 500 kr med 100 procent sannolikhet. Vad skulle du välja då?

Caroline: Jag vill ju ha 500 kr med 100 procent sannolikhet.

Jan: Ja, och det kommer de flesta välja. För många är det knappt ens ett val. Det är klart att det ska vara 500 kr. Men statistiskt sett är det precis samma. Du har ett väntevärde: 50 procent av 1 000 kr är ju 500 kr, vilket är det andra alternativet. Så statistiskt sett är det precis samma alternativ.

Caroline: Kan det inte vara så att jag inte får någonting med alternativ A där, 1 000 kr med 50 procent?

Jan: Exakt, och då är vi tillbaka på det här med riskaversion mot vinst. Du vill inte ta en risk med en vinst. Så du tar hellre 500 kr med 100 procent sannolikhet än 1 000 kr med 50 procent sannolikhet. Trots att det egentligen är statistiskt samma.

Exempel två: den möjliga förlusten

Jan: Häng med, för där har vi uppfyllt den andra. Om vi tar alternativ två: utöver vad du äger har du fått 2 000 kr. Välj mellan att förlora 1 000 kr med 50 procent sannolikhet, eller garanterat förlora 500 kr.

Caroline: Jag tänker A där.

Jan: Vi chansar.

Caroline: Jag ska förlora pengar, men det finns en sannolikhet att jag kan komma undan med förlusten. Så det är lika bra att chansa. Jag vill inte definitivt förlora.

Jan: Nej, precis. Och kan du se skillnaden här? Det första var att du definitivt ville ha vinsten. Men här tar du ju inte definitivt förlusten, utan här agerar man tvärtom.

Caroline: Jag känner mig ju smart som gör så här.

Jan: Ja, men... det smarta svaret här.

Caroline: Jag vet att jag är på väg ner genom ett hål här.

Jan: Men jag gör det för våra lyssnare som tycker det är kul. Men det här är det de fick Nobelpris för. För det här som du visade, det är ju exakt det här som händer. Att vi söker, när vi står inför en förlust, så tar vi hellre en risk.

Hur prospect theory styr en budgivning

Jan: Det här är till exempel hur man applicerar det på en budgivning.

Caroline: Ja, berätta lite mer.

Jan: I en budgivning, om du ger ett bud till en säljare som är under det som säljaren har förväntat sig, så kommer de hellre chansa. Om jag ska förlora pengar, då är det bättre att chansa och se om det kommer in något annat bud. Men om du ger budet som säljaren ville ha och säger: jag betalar den här summan, men då ska huset bort från...

Caroline: ...marknaden nu. Ja, då tar vi det nu på en gång.

Jan: Ja, och då kommer de hellre tacka ja till det. Så det här med skambud är ju ett tveeggat svärd. För eftersom vi har den här riskaversionen mot en förlust så kommer vi hellre chansa och vänta. Och statistiskt är det smart.

Caroline: Varför fick de Nobelpris för det här? Har det så stor betydelse i vårt samhälle?

Jan: Ja, gud ja.

Caroline: Men det här måste man ju ändå kunna visa nästan i siffror, till och med, vilken påverkan det har.

Jan: Jo, jo. Det här är ett exempel från Tänka, snabbt och långsamt, från den boken. Och det är det här jag menar: man fattar att man kommer bli lurad, men man går ändå på det. För alternativen här är exakt samma. Det är ju det som är grejen. Det spelar ingen roll, hade de haft fel om den här prospect theory så hade lika många valt A som B. Men det är väldigt tydligt att i fråga ett väljer många den säkra vinsten, och i den andra chansar man hellre kring förlusten. Så det är väldigt tydligt. Tack för att du spelade med, älskling.

Små sannolikheter får för stor vikt

Jan: Och den sista där är att små sannolikheter ges extremt stor beslutsvikt. De flesta av oss vill köpa en försäkring: låg sannolikhet med en extremt stor negativ påverkan, så vi köper försäkringen. Men vi gillar också lotter: liten sannolikhet, stort positivt utfall. När egentligen, räknar vi på det, för de flesta hade det varit bättre att ta pengarna man lägger på till exempel Postkodlotteriet och investera dem i en indexfond, snarare än att chansa på de här sätten. Så vi missbedömer sannolikheter väldigt ofta.

Caroline: Så det du menar är att vi misstolkar statistik helt enkelt?

Gambler's fallacy: krona och klave

Jan: Ja, vi misstolkar sannolikhet. Om man tar sådana här exempel med krona och klave, så säger jag att jag visar två slumpmässiga serier för dig. I det ena fallet har vi kastat krona sex gånger i rad. Vi singlar slant och det blir krona.

Caroline: Och H på sliden står för head.

Jan: Ja, head. Jag tänkte att jag skulle använda det på svenska, men krona och klave är båda K. Det blir skitdåligt. Jag kastar krona, klave sex gånger, och jag får krona alla sex gångerna. Det är den ena serien. Den andra serien är att du gör det en gång till, men då blir det krona, klave, krona, klave, krona, klave. Vilken av de här två serierna är mest sannolik? Sex stycken kronor på rad, eller den blandade?

Caroline: Rent spontant vill man ju säga att den här med sex stycken på rad är osannolik. Men egentligen så är det väl...

Jan: Exakt samma sannolikhet.

Caroline: Ja, det är samma sannolikhet för båda serierna.

Jan: Ja, och båda har sannolikheten exakt 0,5 upphöjt till 6.

Caroline: Men det upplevde jag ändå när jag var i Las Vegas för något år sedan med några kompisar. Det var inte som att jag spelade, men jag stod vid något bord någon gång. Något sånt här craps-bord. Och det är extremt mycket vidskepelse vid spel och så, när man ska slå tärningar. Och de skulle slå sju. Och du vet, det var någon som slog sju, säg sex gånger i rad eller någonting sånt. Och det var helt otroligt hur folk tyckte att det var så osannolikt.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Det var som ett uppror vid det bordet liksom.

Jan: Ja, men exakt. Det är lite crazy. Och det här kallas, om man då ställer frågan: vad blir det sjunde slaget? Precis som du säger, ska jag slå krona en sjunde gång?

Caroline: Det skulle vara helt sjukt.

Jan: Ja. Men sannolikheten är ju precis samma. Och det här kallas gambler's fallacy. Och det finns ju så mycket av det. En aktie som har gått upp 21 dagar, eller en aktie som har gått ner 21 dagar, vilken kommer du köpa? Och då kommer de flesta säga: köp den som har gått ner 21 dagar. Och då brukar jag säga: jämför med om det hade varit en hästkapplöpning. Du har en häst som har vunnit 21 lopp, och du har en häst som har förlorat 21 lopp. Hade du fortfarande satsat på den som har förlorat 21 lopp? Nej, det hade man ju inte. Men varför gör vi det i aktier? Vi fattar inte det här med slumpmässighet.

Caroline: Nej, jag fattade liksom inte förrän jag räknade på det i skolan. Att varje enskilt tärningsslag räknas helt oberoende av föregående tärningsslag.

Jan: Men vi tror att de hänger ihop. Och översatt till aktier är det som att vi tror: har den gått upp, ja, då måste den gå ner. Och jag har ju svårt att tänka: har den gått upp, så kommer den gå upp 42 gånger till.

Misstaget med små populationer

Jan: Vi har också ett vanligt misstag med små populationer. Det vill säga att vi tittar... jag har köpt en globalfond, jag köpte den förra året, den gick ner. Jag vet inte hur många sådana mejl jag får ibland: jag köpte din portfölj förra året, men nu har det gått ner. Ja, men sa du inte att du hade ett 15-årsperspektiv? Att det går ner, det är ju fullt rimligt, det ska ju gå ner. Det är där jag brukar tjata om att på en 15-årsperiod ska du förlora hälften av pengarna minst två gånger. Det ingår i sannolikheten.

Övriga misstag: hemmabias och tro på "nya tider"

Jan: Om vi tittar avslutningsvis, nu har vi gått igenom de stora blocken av...

Caroline: ...misstag man kan göra.

Jan: Men andra sådana här misstag som jag har gjort, det handlar om övertro på det man känner till. De första 15 åren investerade jag bara i Sverige.

Caroline: Alltså i svenska aktier.

Jan: Tills jag insåg: vänta nu, Sverige är en procent av den totala världsmarknaden. Sverige är en pyttebörs. Ungefär som nu inför VM, det kommer garanterat att vara svenskar som satsar pengar på att Sverige kommer vinna fotbolls-VM.

Caroline: Och det är väl... sorry, men...

Jan: Precis, det kommer inte att hända. Varför inte investera i Holland? Eller Finland?

Caroline: Precis. Nej, nu sabbar du mitt exempel här.

Jan: Nej, men det är nämligen så att den holländska börsen och den svenska börsen är lika stora.

Caroline: Låt oss bara gå på Holland här nu då.

Jan: Varför lägger vi inte 100 procent av våra pengar i den holländska börsen? Det hade ju känts jättekonstigt, eller hur? Och det är det jag menar, att vi känner igen.

Caroline: Ja, och vi kan ju förmodligen inte mer, som hobbysparare, om den svenska marknaden...

Jan: ...än den holländska. Nej, nej. Vi kan ta reda på samma information. Vi vill ha en omedelbar belöning, jag köper en fond och så vill jag att den ska gå upp direkt. Går den inte upp direkt så tycker jag att det är något fel, eller att jag har tagit fel beslut, jag ångrar mig, jag får hela det här känslopaketet. Man lämnar planen, man har sin plan och sen händer något annat.

Caroline: Det känns ju som att alla misstag man gör har att göra med att man har lämnat sin strategi.

Jan: Ja, en strategi.

Caroline: Om man nu hade en strategi ens från början.

Jan: Ja, en plan är ju till för att undvika att man gör massa misstag.

"Det är annorlunda nu" är aldrig sant

Jan: En annan klassiker är "annorlunda nu". Det är den nya tiden, kryptovalutor, det är inte samma ekonomi nu. Varje gång idag, varje gång någon säger att det är nya tider nu, så är jag så här: det är inte sant. Det kommer gå åt helvete snart.

Caroline: Jag vet inte här nu, vad sa du?

Jan: Nej, men att när vi tror att det är nya tider...

Caroline: Att det inte kan gå åt skogen.

Jan: Ja, precis.

Caroline: För jag upplever det snarare som att många tycker att det kommer gå åt skogen vid något tillfälle. Det beror säkert på vem jag pratar med. Men jag kan vara så här: det kan gå hur bra som helst i 40 år till. Är du med?

Jan: Ja, fast det är ju inte sant.

Caroline: Nej, men jag tänker. Det pratas om det här, att vår ekonomi inte kan hålla. Är du med?

Jan: Ja, men jag vet inte riktigt vad du är ute efter. Men genom historien har vi uppgångar och vi har nedgångar. Och det är inte annorlunda nu. Historien upprepar sig. Det är som vissa som är lite cyniska: det enda vi kan lära av historien är att vi inte lär oss någonting. Så det är egentligen det som är min poäng.

Caroline: Nej, men det jag menade var att det finns ändå en hel del människor som tänker att den här ekonomin som vi har nu, den måste ju braka samman någon gång. Och då tänker jag så här... för jag har också umgåtts med de tankarna, och tänkt att det är lika bra att strunta i att investera pengar, för någon gång kommer det braka samman totalt. Men sen kom jag bara på: nej, det skulle kunna vara så att jag inte gör det under min livstid.

Jan: Ja, men folk tror så här: hur vet du att det kommer vara så i framtiden som det har varit? Och då kan jag säga: nej, det vet jag inte. Men så länge pengar styrs av oss människor, som är giriga, är rädda, drivs av tillväxt och är entreprenöriella, då kommer samma grej uppstå. Det är jag helt säker på.

Att byta strategi och överskatta sin risktolerans

Jan: En annan misstag som jag har gjort är att man byter strategi beroende på hur stor portföljen är. Den börjar bli mer och mer pengar, så börjar man byta strategi. Eller när man har lite pengar så vill man ta högre risk. Givet samma mål ska man ju ha samma strategi. Så det är också ett sånt här misstag, att man överskattar sin egen risktolerans.

Caroline: Det har vi varit inne på. Du menar att man inte vet hur man själv beter sig i en kris...

Jan: ...förrän krisen inträffar.

Caroline: Att man är mindre risktolerant än man tror, oftast.

Jan: Ja, precis. Att man är så här: du vet, om krisen kommer, då kommer jag bara köpa på mig mer. Yeah, right. När krisen kommer, då vill man inte ens logga in på sitt Avanza-konto.

Caroline: Nej.

Jan: Så nej. Man har tagit för lite risk, har jag gjort. Jag har haft mitt PPM-sparande och haft väldigt mycket räntefonder i mitt PPM-sparande. Och det är lika fel att ha för låg risk som att ha för hög risk.

Caroline: Ja, speciellt med de pengar som ska stå i många år. I decennier.

Jan: Så det är också ett vanligt misstag.

Absolut avkastning, ombalansering och avgifter

Jan: En annan är att man har haft fokus på absolut avkastning istället för procentuell avkastning. Att man tyckte... särskilt i början hade jag 10 000 kr, och gjorde 10 procent, så var det en tusenlapp. Och så tyckte jag att jag kan jobba en dag extra på sommarlovet och tjäna mer pengar. Medan idag inser jag att det är 10 procenten som är det viktiga, för 10 procent funkar på en miljon eller tio miljoner. Och 10 procent på en miljon, det jobbar du inte ihop på en dag på sommarlovet. Och då tänker jag att många tar en högre risk i början än vad de gör sen. En annan är att man inte balanserar om sin portfölj. Man säger att jag ska ha 60 procent aktier och 40 procent räntefonder. Och sen låter man portföljen vara. Och då kommer ju andelen aktiefonder öka.

Caroline: Eftersom de går upp oftast.

Jan: Ja, precis. Så det kommer göra att jag får fel balans i min portfölj. En annan sån här är att jag inte har tagit hänsyn till skatter och avgifter. Att man tänker att man ska köpa och sälja, så missar man att man betalar en avgift i varje transaktion. Eller att man inte har tagit hänsyn till att om jag säljer här så kommer jag få en stor skatteeffekt.

Caroline: Är det inte lite tradigt att man måste betala varje gång man vill byta?

Jan: Jo.

Caroline: Alltså, när jag var ny på de här aktierna tyckte jag det var skoj att byta ofta.

Jan: Men tills du påpekade...

Caroline: ...tänk på att du betalar avgift. Jag bara: vadå för avgift? Titta här!

Jan: Du köpte någon aktie för 70 kr och betalade 99 kr i courtage.

Caroline: Tack för att du tar upp det i misstagen.

Jan: Det var ju jätteroligt. Där fick jag. Precis.

Caroline: Jag skrattade inte då.

Jan: Nej, nej, nej. Det var ju lite pengar.

Historisk avkastning och att misstolka statistik

Jan: Att man har för mycket fokus på den historiska avkastningen, historiken, att man tittar för mycket där. Man misstolkar statistik, det är ju en klassiker. Statistik är ju skitsvårt. Det var ju nyligen någon debatt kring skolan och betyg, där det var någon som svarade på en debattartikel från en forskare. Och det bara märktes att den som svarade på den här debattartikeln inte fattar statistiken. Så det gäller, när man tittar på statistik, att man bör förstå vad det är statistiken säger. Och det kan vara klurigt.

Caroline: Och då tänker du på vilken statistik?

Jan: Nej, men till exempel kring percentiler. Jag pratar ju mycket statistik och percentiler. Vad betyder en percentil? Jo, det betyder att med till exempel 90 procent sannolikhet, det betyder att i 90 fall av 100 kommer det gå bra. Men du har de där 10 fallen.

Caroline: Men när stöter man på percentiler egentligen?

Jan: Läser man våra artiklar, så rätt ofta.

Caroline: Jag tycker ju det är svårt. Jag har ju jobbat med statistik men undvikit percentiler så mycket det bara har gått.

Jan: Så det där kan vara livsfarligt.

Olika strategier för olika konton

Jan: Men också det här, det har varit i din ära, älskling, att vilja ha olika saker i olika portföljer. Om man tittar på PPM, tjänstepension, sin ISK, sin kapitalförsäkring, barnens sparande, så vill man ha olika grejer.

Caroline: Ja, och det är ju den där mentala bokföringen. Det som jag har i pensionen har ju ingenting att göra med resten av min ekonomi. Medan de egentligen är alla delar av samma.

Jan: Och det är för att vi har en plan.

Caroline: Vi har inte en plan för PPM och en plan för ISK.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Investeringssparkontot.

Jan: Nej, precis. Utan det enda som skiljer i vår plan, för de är olika, är tidshorisonterna och därmed fördelningen mellan aktier och räntor. Det är det enda som skiljer dem åt.

Köpa dyrt och sälja billigt

Jan: En annan klassiker är att jag har köpt dyrt och sålt billigt. Att man har köpt när någonting har brakat ihop.

Caroline: Men du säger ju samtidigt att man inte vill det. Att man inte vill sälja under sitt inköpspris.

Jan: Nej, det är ju det jag säger att jag har gjort. Jag har sålt billigt. Jag har sålt under inköpspris.

Caroline: Ja, men var det inte också ett misstag, att man absolut inte ska sälja billigt?

Jan: Okej, okej, då fattar du. Det beror kanske på vad det handlar om, att man köper och säljer. Man säger ju så här: köp billigt, sälj dyrt. Det är så man ska göra. Och jag har gjort precis tvärtom. Det var ju det som var misstaget. Jag har köpt när det har varit dyrt, och sen har jag tvingats sälja när det är billigt. Så själva säljet där var rätt. Men det var fel eftersom jag...

Caroline: Fel timing, för det här hade hunnit gå ner för mycket.

Jan: Nej, inte för mycket, för jag har köpt fel. Säg bitcoin, alla de som köpte bitcoin i höstas köpte dyrt och nu har de fått sälja billigt. Det är rätt att sälja, du har rätt att sälja, men du har ändå gjort förlusten, bara att du säljer i situationen. Det är rätt att torka sig när du har hamnat i skiten, när du väl har hamnat i skiten. Men du hade kanske inte behövt hamna i skiten från första början. Är du med? Det är väl som man säger: har du väl trampat i klaveret, stå still.

Caroline: Jag tyckte inte det rimmade särskilt bra.

Jan: Strunt i dig. Vi avslutar på en high note.

Att prata om det som gått åt skogen

Caroline: ...med ett nytt misstag.

Jan: Är det här att du är matbrist, älskling?

Caroline: Nej, det är det inte. Det är för att det är skojigt att prata om det som har gått åt skogen.

Jan: Ja, precis. Jag håller med. Jag tänker så att det egentligen bara återstår för oss att säga tack till dig som har lyssnat och tittat. Titta naturligtvis in på bloggen, där brukar det stå lite mer kompletterande information. Och kommentera gärna i sociala medier. Berätta om era misstag.

Caroline: Berätta om era misstag.

Jan: Har jag missat något misstag?

Caroline: Ja, det känns ju som att det kanske finns ännu mer att hämta någonstans.

Jan: Har vi missat någonting? Har vi missat något misstag? Men grymt. Jag hoppas att vi ses nästa söndag.