Går det att konsekvent slå börsindex?

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Forskningen om sparande, avsnitt 145
2. Bajsmail och bra feedback
3. Inte hittat på själva – en genomgång av studierna
4. Vad avsnittet handlar om: går det att slå index?
5. Osannolika händelser sker på börsen
6. Människor blir irrationella i panik
7. Fat tail-fördelningar och nörderi
8. Barras, Scaillet och Wermers – tur eller skicklighet
9. 6 av 1 000 slår index konsekvent
10. Problemet: hitta de sex i förväg
11. Flam och Vestman replikerar i Sverige
12. En professor som vågar rekommendera
13. När någon citerade Flam fel
14. Fama och French – Luck versus Skill
15. Debatten med Erik Sprinchorn
16. En matematisk omöjlighet
17. William Sharpe: The Arithmetic of Active Management
18. Hundra investerare, ett genomsnitt
19. Här slår vi hål på argumentet
20. En statistisk illusion med coronaviruset
21. Vanguard illustrerar Sharpes matte
22. Om man inte fattar matematiken
23. Caroline om statistik och tacksamhet
24. Marknaden är aktiva plus passiva
25. Svaret på Eriks fråga
26. Invändningar: Lasse Heje Pedersen
27. Marknaden är inte statisk – true market
28. Småspararna versus index: Dalbar och Morningstar
29. 100 000 kr blir 214 000 eller 298 000
30. Avanza-kundernas resultat
31. Tyska småsparare: Just Unlucky
32. Att släppa egot
33. Shareville och de tre stjärnorna
34. Sammanfattning: går det att slå index?
35. Är det en relevant jämförelse?
36. Det är inte ett rättvist spel
37. Korpenlaget mot Barcelona
38. Bridgewaters veckomöte
39. Anställning och uppsägning av förvaltare
40. Det var bara tur
41. Byten av strategi: performance chasing
42. Riskkapitalbolag och private equity
43. Man kan sabba även indexfonder
44. Slutsatsen: spara passivt, regelbundet, billigt
45. Avrundning och Patreon

Forskningen om sparande, avsnitt 145

Jan: Jag tror att de flesta inte förstår att det är en matematisk omöjlighet för den dyra snittförvaltaren att slå den billiga snittförvaltaren.

Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå, på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Jan: Idag är det dags för avsnitt 145, och jag tänkte att vi ska fortsätta på vår serie här. Vad säger forskningen och studierna och vetenskapen om sparande och investerande?

Caroline: Men är det så att man måste lyssna på de andra först?

Jan: Nej, de är fristående.

Caroline: Är det fristående avsnitt? Då är jag fristående.

Jan: Det är skönt att veta att man kan lyssna på de andra, men man behöver inte.

Caroline: Nej, jag tänker det som typ CSI eller X-Files.

Jan: Det är inte alla som vet vad det är. Vi är ju gamla.

Caroline: Det är ju liksom en genomgång av de viktigaste och mest inflytelserika studierna.

Jan: De vetenskapliga studierna. Och det är också egentligen detta som är grunden till vår investeringsfilosofi och mycket av det vi pratar om.

Bajsmail och bra feedback

Jan: Detta är roligt. När vi bloggar och poddar får man ju ibland lite sådär speciella mail, eller lite sådär bajsmail.

Caroline: Vad är det för någonting, bajsmail? Är det ris?

Jan: Ja, det är mycket ris. Man får ändå skilja på det, för det är väldigt många som kommer med väldigt bra, konkret feedback. I förra avsnittet hade vi ju kallat det här med marknadstajming. Och då sa jag typ att det var betingad sannolikhet när man multiplicerade 0,7 gånger 0,7. Och då fick jag feedback från en sån här, ja, jag är doktorand i statistik. Det är inte betingad sannolikhet, det är unionen av sannolikheter. Och det är liksom sådan feedback som man lär sig någonting av.

Caroline: Ja, man lär sig absolut.

Jan: Jag visste inte vad betingad sannolikhet var från början. Jag måste säga att det har flugit över min radar.

Caroline: Ja, så sådan feedback är bra. Det är jättebra. Det får vi tacka för.

Jan: Men sen får man också feedback som handlar om hur dålig jag är och hur mycket bajs. Och sen kommer den sista, fantastiska avslutningen på det här mejlet. Och sen, allt detta är ingenting som ni har hittat på själva. Det är ingenting som man inte kan läsa i någon annan bok eller på något annat ställe på nätet.

Caroline: Nej, det stämmer.

Jan: Och jag var bara så här, jag vet inte, men i min värld är det en bra grej.

Caroline: I din värld är det en bra grej. Nej, ja men precis.

Inte hittat på själva – en genomgång av studierna

Jan: Detta är en genomgång av studier. Nej, vi har inte hittat på något själva, utan man kan läsa om detta i andra studier. Så för några av er kommer det vara lite repetition, särskilt om man har hört oss länge. Men vi kommer även ha lite nya grejer i det här avsnittet också. Det handlar mycket om att få referenser till de här vetenskapliga studierna, faktiskt, så att man kan kolla upp det själv. Och då vet man också att...

Caroline: Ja, det är lite så där att slå på källkritik, tror jag. Att visa, ja, det här har vi inte tittat på själva, och så här säger de ursprungliga studierna.

Jan: Ja, och som vi också pratade om i det första avsnittet, 138, att fördelen med akademiska studier är ju att de granskas av andra, och sen skriver man andra artiklar. Vi jämförde det med att man skriver en studie och lägger ut den på Colosseum, och sen får den vara där och fajtas med alla de andra studierna.

Caroline: Ja, den får fajtas med andra forskare inom samma fält, som kan lika mycket och som ifrågasätter. Hur kan ni komma fram till det här?

Jan: Precis. Detta avsnitt är en fortsättning på avsnitt 138, 140 och 142. Det är de tidigare avsnitten. Men som sagt, man kan lyssna på detta och sen gå tillbaka och lyssna på de andra om man tycker, eller titta på dem.

Caroline: Men vad handlar detta avsnittet om då? Går det att slå index?

Vad avsnittet handlar om: går det att slå index?

Jan: Ja, och sen framförallt alla studier som har gjorts på det. Och sen kommer det också handla om hur duktiga småspararna är som grupp, och hur duktiga proffsen är som grupp. På att slå index?

Caroline: Ja, precis.

Jan: Och då jämför vi alltid med index, genomsnittet för hur marknaden går. Och vi kommer också bryta ner, ganska materialistiskt idag, det här med index.

Caroline: Och det kan man höra på A-ekonomi och sånt. Inte vad det är, men de pratar om det som att...

Jan: Det är hur börsen har gått. Alla vet vad index är, men alla vet det inte.

Caroline: Nej, precis.

Jan: Och särskilt nu när vi spelar in detta, så är det den 10 mars. Vi har haft en nedgång på 20 % från toppen den 19 februari.

Caroline: Är det på Stockholmsbörsen?

Jan: Jag tror detta är den globala börsen, eller amerikanska börsen faktiskt. Så det är där jag har mätt.

Caroline: Och det beror inte bara på coronaviruset?

Jan: Nej, utan på oljepriset och sånt. Och det är ganska intressant faktiskt, för jag skrev ett bonusinlägg på bloggen häromdagen som heter "15 bra frågor att ställa sig". Och jag läste något sånt här memo som skickades ut via en finansiell rådgivningsfirma, och de skrev en ganska intressant grej. Statistiskt, det som har hänt de senaste veckorna har bara en sannolikhet på mindre än 0,1 procent över en hundraårsperiod. Så det är onekligen spännande tider.

Osannolika händelser sker på börsen

Caroline: Samtidigt tänker jag så. Ja, saker händer och det är så liten sannolikhet. Först kommer coronaviruset, sen kommer oljepriset gå ner. Och sen kommer räntorna sänkas.

Jan: Ja, visst. Osannolika händelser, men de sker ju. Vi vet att de sker. Och framförallt på börsen tenderar osannolika händelser ske väldigt mycket mer sannolikt. Det är så konstigt.

Caroline: Nej, det är inte konstigt, utan det är snarare så att sådana händelser överdrivs på börsen. Att de amplifieras eller förstärks, så att vi ser dem på ett annat sätt.

Jan: Precis, och det är egentligen det som vi pratade om i förra avsnittet med Erik Strand, om de här vänstersvansarna.

Caroline: Jag kommer inte ihåg det.

Jan: Nej, men att börsen är normalfördelad till 95 procent.

Caroline: Ja.

Jan: Avkastningen samlas runt medelvärdet.

Caroline: Men sen kommer de där slagen åt sidorna, som i svansarna. Där det är väldigt få händelser. Eller vad tänker du?

Jan: Nej, men låt mig få prata till punkt. Jag tänker så här. Börsen går i genomsnitt kanske 0,5 procent per dag, eller backar 0,4. Men vi har också de här dagarna där plötsligt börsen inte går minus 0,5, utan den går minus 7 procent. Alltså att den går ett helt års avkastning på en enda dag. På samma sätt som börsen kan gå upp 4–5 procent utan problem. Så man har en normalfördelning, men sen sticker den upp i svansarna, både på vänster och höger sida. Det är det man menar, att osannolika händelser är väldigt mycket mer sannolika på börsen.

Caroline: Jag tycker ändå det låter konstigt. Men vi går vidare.

Jan: Vi går vidare.

Caroline: Kanske att jag inte fattade det riktigt.

Människor blir irrationella i panik

Jan: Nej, men människor är irrationella. Det är ju det vi kommer prata om idag också. Och när vi får panik, så är det inte som att vi är sunda, utan då blir det panik. Och när det blir panik blir vi irrationella. När vi blir irrationella blir det så här, nej, jag ska komma ur den här situationen. Vi hade en sån diskussion häromdagen med en av våra vänner som ska skilja sig, och den relationen är dålig. Och då är det liksom så här, nej, du vet, jag är villig att ge honom allt bara han flyttar ut.

Caroline: Är med, irrationellt liksom.

Jan: Och det är det jag menar. När man är irrationell, då är man beredd att bara, nej, jag vill bara bli av med den här skiten. Och det får kosta vad det kosta vill. Jag bryr mig inte längre. Och det är det som händer på börsen också, att nej, nu bryr jag mig inte. Nu har jag förlorat, som vi skojade om, så har jag loggat in på vårt Avanza-konto, vi har förlorat pengar som en liten personbil.

Caroline: Ja.

Jan: Och då hade man kunnat vara så här, nej, men skit i det. Vi kunde ha köpt en ny bil istället för att ha pengarna på börsen.

Caroline: Att man kan bli känslosam. Men det som gjorde att jag inte kände att jag förstod det där du sa, om svansarna. Nej, att statistiskt osannolika händelser har en tendens att ske väldigt mycket oftare än vad de borde. Och då tänker jag, men är det så himla statistiskt osannolikt då? Det var det som bara snurrade runt i mitt huvud. Men vi behöver inte gå in på det mer.

Jan: Det behöver vi inte göra. Jag tror jag fattar, jag hoppas att ni där ute fattar.

Caroline: Det är inte så viktigt heller att fatta detta, tror jag.

Fat tail-fördelningar och nörderi

Jan: Nej, utan ska man bli väldigt teknisk så handlar det om att normalfördelning inte är en fantastisk fördelning för att simulera börsen. Utan man behöver andra fördelningar. Och då behöver man sådana som kallas för fat tail-fördelningar. Och då är vi inne på ganska mycket sådär...

Caroline: Det är nörderi.

Jan: Nörderi-statistik.

Caroline: Det är ändå ganska kul. Fat tail. Låt oss gå vidare. Jag ska vara helt ärlig, jag kan inte det där. Men han doktoranden i statistik, eller hon, jag vet inte. Kan vi fortsätta nu? Det känns som att vi är tio minuter in och vi har inte kommit förbi slide.

Jan: Jag har försökt gå vidare många gånger.

Caroline: Eller hur?

Jan: Jag har sagt så, nu går vi vidare. Och nu gör vi det. På riktigt.

Caroline: Ja, bra.

Barras, Scaillet och Wermers – tur eller skicklighet

Jan: En av de mest refererade studierna, som vi refererar till väldigt, väldigt ofta, är en studie som gjordes av Laurent Barras, Olivier Scaillet och Russ Wermers, 2010. Den heter "False Discoveries in Mutual Fund Performance: Measuring Luck in Estimating Alphas". Som vi pratade om i de tidigare avsnitten, så handlar det om att när en fondförvaltare... Denna studien gjordes mellan 1975 och 2006, där man tittade på över 2 000 fonder, och man tog hänsyn till fonder som hade slutat, alltså dött eller likviderats. Kommer du ihåg att vi gjorde det avsnittet med Morningstar?

Caroline: Det var många, under lång tid.

Jan: 50 procent av alla fonder inom en 15-årsperiod läggs ner. Så de tog hänsyn till detta, och så konstaterade de att när en fondförvaltare får en avkastning som är bättre än genomsnittet, så beror det antingen på två saker. Det beror antingen på skicklighet eller på tur. Man hade tur och valde bra aktier, eller så var man skicklig och valde ut rätt aktier. Och då använde de faktiskt en metod, tror jag, från medicin. Alltså från medicinsk forskning, där man ville separera vad som är bra slump och vad som är statistiskt signifikant. Så de var de första, som jag förstår det, som gjorde att man kunde urskilja skicklighet från tur.

Caroline: Ja, det är bra att man kan det. Speciellt inom medicin.

Jan: Ja, precis, medicinsk forskning.

6 av 1 000 slår index konsekvent

Jan: Det de kom fram till var ju ganska trist, kan man säga.

Caroline: Vad kom de fram till?

Jan: Jo, de konstaterade att 75 procent av alla fondförvaltare, alla proffs, hade exakt samma avkastning som index. Det vill säga samma avkastning som om man bara hade köpt alla aktierna. Och sen hade vissa företag gått bra, andra dåligt, så hade det gått som genomsnittet för alla de här företagen. Så de skapade inget mervärde. 75 procent, tre av fyra, skapade inget mervärde. 24 procent underpresterade mot index. Så de var alltså sämre än om jag bara hade köpt alltihop. Typ en fondrobot, det är egentligen det vi pratar om. Och endast 0,6 procent, det vill säga 6 av 1 000, var konsekvent bättre än index.

Caroline: Ja, detta känner jag igen. 6 av 1 000, det har vi pratat om tidigare.

Jan: Det har vi pratat om tidigare. Så det man kan konstatera, om man spinner budskapet lite annorlunda, är så här: 99,4 procent av alla professionella investerare slog inte index.

Caroline: 99,4 procent av alla proffs. Man kan fråga sig varför de kallar sig proffs.

Jan: Eller de är kanske proffs. Definitionen av proffs är att du gör det på heltid och du får betalt för det. Definitionen av proffs är inte att du är fantastisk på det.

Caroline: Nej, utan du livnär dig på det. Och detta är ganska tragiskt. Men det är också skönt på något vis.

Jan: Jo, med tanke på vad vi brukar prata om, att man behöver inte lita på ett proffs.

Caroline: Nej, nej. På det sättet är det bra. Vi pratar ju om att man kan göra det här själv.

Jan: Man kan följa index med sin fondrobot.

Caroline: Ja, och man behövde inte ta hjälp av ett proffs.

Problemet: hitta de sex i förväg

Jan: Nej, precis. Detta kommer vi prata om också. Då säger folk så här, är det omöjligt att slå index? Nej, sex av tusen personer kommer ju slå index. Men som vi kommer komma till, problemet är hur jag ska kunna identifiera de här sex personerna i förväg? Om vi ställer upp tusen personer.

Caroline: Men är de olika från år till år, eller finns det någon som alltid gör det?

Jan: I deras forskning, i deras studie, var det sex av tusen som gjorde det hela tiden.

Caroline: Hela tiden, konsekvent.

Jan: Och sen, som vi har pratat om tidigare, så ska en studie kunna återupprepas eller replikeras i ett annat område, eller på en annan marknad, för att man ska veta att den är signifikant.

Flam och Vestman replikerar i Sverige

Jan: Och då gjorde professor Harry Flam och Roine Vestman, som är professor på Stockholms universitet, en liknande studie, två eller tre år senare, efter Barras studie. Jag tror att de gjorde denna för att 2013 fick Eugene Fama Nobelpris för liknande studier. Det pratar vi om i avsnitt 138. Så då gjorde de om Eugene Famas och Barras studie i Sverige, på svenska fonder, för det andra var gjort på amerikanska fonder. Och då kallade de detta "Swedish Equity Mutual Funds: Performance, Persistence and Presence of Skill". Och detta tog mig lite tid att fatta. Persistence handlar alltså om att om jag är duktig ett år, är jag då persistent nästa år, hänger det kvar? Det är därför persistence är liksom nyckelordet i det här. Så man gjorde om den 2014, och deras slutsats har jag citerat direkt från studien. Så jag tänker att du kan få läsa vad de skriver.

Caroline: "In conclusion, there is practically no evidence of true stock-picking skill among managers of Swedish equity mutual funds, including managers that have achieved the highest average gross excess returns." Men vi kan pausa där. Så vad är det han säger?

Jan: Jo, han säger, vår sammanfattning är att det finns i princip inga bevis för att det finns någon förmåga att välja ut aktier bland svenska fondförvaltare. Inte ens bland dem som har överpresterat mot index.

Caroline: Ja, så det fanns ingen persistens. Är det det de säger?

Jan: Nej.

Caroline: "Gross excess returns at both ends of the distribution can be obtained by good and bad luck and not by superior and inferior skill."

Jan: Så då pratar de egentligen om detta precis med svansarna. De säger att de här överavkastningarna eller underavkastningarna på båda sidor av distributionen, alltså både de som var riktigt dåliga och de som var riktigt bra, gör att man inte kan dra någon slutsats om huruvida det var skicklighet eller bara jävligt kassa förvaltare, utan att det kan handla om tur och otur.

Caroline: Ja.

En professor som vågar rekommendera

Jan: Så då kommer de också med en rekommendation till investerare. Jag tycker det är ganska skönt, ni vet, det ska ändå ganska mycket till för att en professor ska våga komma med en rekommendation, upplever jag.

Caroline: Absolut, för man brukar säga att man sitter där i sitt ivory tower och inte är i kontakt med verkligheten. Det är det jag tänker, hur kan han komma här och säga vad vi ska göra? Han har aldrig tagit hand om en fond. Men okej, då har han i alla fall rekommendationer.

Jan: Ja, precis. Jag tänker ibland att många rapporter slutar så här, resultaten verkar lovande, men de är inconclusive och mer forskning behövs.

Caroline: Ja, alltid.

Jan: Men det är inte så de här studierna avslutas.

Caroline: Nej. Hur avslutas det då?

Jan: Ja, men du får läsa.

Caroline: "Investors wanting exposure to the Swedish stock market through mutual funds should be aware of the lack of persistence in fund returns and choose a passively managed fund with low or no fees rather than an actively managed fund."

Jan: Det är så jag blir så, åh!

Caroline: Gillar du sånt?

Jan: Ja, jag gillar honom. Jag vet inte om han gillar mig dock. För jag vet att vi har...

Caroline: Har ni varit i luven på varandra?

Jan: Ja, vi var faktiskt så här i SVT Debatt, för många år sedan.

Caroline: För många år sedan. Var ni i motsatta läger?

Jan: Ja, vi skulle debattera bostadsbubblor.

Caroline: Så var det ja.

Jan: Men jag har jättestor respekt för honom och hans forskning. Han är jätteduktig. Sen kan vi ha lite olika åsikt kring...

Caroline: Men hittills har han ju vunnit.

Jan: Nej, han vann inte den debatten, upplever jag.

Caroline: Han vann inte debatten, men det har ju inte blivit någon bostadsbubbla.

Jan: Nej.

Caroline: Du trodde ju att det skulle vara det snart. Men han sa nej. Ja, vi byter samtals...

Jan: Vi hoppas att Harry Flam lyssnar på detta. Vi är ändå på din sida. Vi är fans.

Caroline: Jag är ett fan.

När någon citerade Flam fel

Jan: Och framförallt är jag ett stort fan också för att det var någon som citerade hans studie. Eller en annan av hans studier. Som bevis för att man skulle välja en aktivt förvaltad fond.

Caroline: I vilket sammanhang?

Jan: I en tidning, en debatt i en tidning. Och så går Harry Flam ut och skriver väldigt diplomatiskt, väldigt snällt, så här bara: "Jag tror du har misstolkat min studie. Du kan inte dra de slutsatserna från det jag har skrivit."

Caroline: Och jag tycker att det är så pinsamt. Tänk att citera en studie och sen bara missa... Och sen kommer upphovsmannen och säger att det inte var det han skrev.

Jan: Nej, det är lite jobbigt faktiskt. Så vad Harry Flam säger här är att om man är en investerare, har liksom ägt svenska aktier, så ska man inte välja en aktivt förvaltad fond, för det finns inga bevis för att det finns någon skicklighet i detta. Utan man ska hellre välja en passivt förvaltad fond med inga eller låga avgifter, istället för den här aktivt förvaltade fonden.

Caroline: Vilket går helt i linje med det som vi alltid pratar om. Fondrobot och passivt sparande, regelbundet, så billigt som möjligt, där pengarna är. Inte ha någon som försöker vara aktiv och välja ut vilka bolag som kommer gå bra i framtiden.

Jan: Så nej, Harry, som sagt, väldigt kul att följa honom. Han gör mycket sån här forskning.

Fama och French – Luck versus Skill

Jan: Det finns en dansk professor som vi också kommer citera. Men min lite så här husgud, här bredvid Ray Dalio, är Eugene Fama, som vi varit inne på. Han producerar mycket. Han gjorde en sån här artikel också, tillsammans med Kenneth French. Det var, kommer du ihåg, det var han som gjorde den här trefaktorprincipen. Nej, du kommer inte ihåg.

Caroline: Okej.

Jan: Du som bara lyssnar på detta, ibland kan du bara se Carolines min här.

Caroline: Nej.

Jan: I alla fall, det var han som pratade om att värdebolag går bättre än tillväxt, små bolag går bättre än stora bolag, aktier går bättre än räntor, och hög lönsamhet går bättre än låg lönsamhet. Som låter helt logiskt. Men han har visat att det är så på riktigt.

Caroline: Ja, så i alla fall.

Jan: Han gjorde en studie 2010 som heter "Luck versus Skill in the Cross-Section of Mutual Fund Returns". Efter att man kom på den här metoden, hur man kan särskilja tur från skicklighet med hjälp av den forskning som gjorts inom medicin, så är det ganska många som har gjort den här studien på olika grejer. Och där gjorde man också en liknande. Man undersökte över 3 000 fonder mellan 1984 och 2006.

Caroline: Aktiva fonder.

Jan: Aktiva fonder, precis. Och vi kan läsa deras slutsats också, tänker jag.

Caroline: "For fund investors, the simulation results are disheartening. The net excess returns after fees of the active fund management community were no better than what would be expected by random chance." Så disheartening betyder att det är, gillar det ordet.

Jan: Men det är liksom nedslående.

Caroline: Nedslående. Ja, precis.

Jan: Så han säger så här, för investerare som sparar i fonder är resultaten nedslående. För överavkastningen efter avgift, alltså det som ska gå bättre än index, är inte bättre än det man skulle förvänta sig av att singla slant, eller av slumpen. Du kan läsa sista meningen de skrev.

Caroline: "If there are some skilled managers who can produce enough risk-adjusted outperformance to cover their costs, they are hidden by the mass of managers with insufficient skill." Jag måste säga att nu när jag försöker skriva skönlitteratur kan jag verkligen uppskatta en vacker mening. För detta var fint. Det var fint skrivet. "Hidden by the mass of managers with insufficient skill."

Jan: Ja, så de säger egentligen samma sak. Om det finns förvaltare som är duktiga, som kan leverera en bättre avkastning än genomsnittet, än index, och att de kan leverera det här värdet riskjusterat efter sina avgifter, så är de liksom dolda i den här massan av förvaltare som inte levererar det här värdet. Det vill säga samma som Barras var inne på, att sex av tusen är lönsamma, är bättre. Men hur ska du hitta de där sex av tusen bland de där 994 som inte gör det?

Caroline: Nej, visst. Ja.

Debatten med Erik Sprinchorn

Jan: Och här är faktiskt en ganska intressant grej. Jag var med i en debatt nu i början av 2020.

Caroline: Vad var den nu då?

Jan: Den pågick i media.

Caroline: Ja, det är en sån liten pöl, eller vad man ska säga, ankdamm. Så att du vet, för oss var det bara "Åh, det är debatt!" och vi ska prata om så här.

Jan: Då var det så här att det började i Dagens Industri att Fondbolagens förening gick ut och sa att det är bättre att ha aktivt förvaltade fonder i sitt PPM-sparande, tror jag det var. För det har varit mycket diskussion i PPM om vilka fonder som ska vara kvar. Och då blev det en debatt, varpå jag skrev en replik på realtid.se. Och där var då också förvaltaren Erik Sprinchorn, som förvaltade den här Core Ny Teknik för TIN Fonder. Det var han som förvaltade Swedbank Roburs Ny Teknik-fond, som har gått väldigt, väldigt bra. Och då har jag bara citerat honom rakt av, från den här debatten i Realtid. Så du kan läsa vad han har skrivit där.

Caroline: "Jag gillar inte pajkastning, utan tycker vi ska fokusera på fakta. Det mest intressanta borde vara att försöka förklara varför inte fler aktiva fonder lyckas bättre. De allra flesta aktiva förvaltare är välutbildade, duktiga yrkesmänniskor med goda intentioner. De har ofta valts ut i hård konkurrens. Så varför gör de som grupp inte bättre ifrån sig?"

En matematisk omöjlighet

Jan: Nu kommer här min egen tes. Återigen, det handlar inte om kritik mot Erik på något sätt, utan jag tycker det är en intressant frågeställning.

Caroline: Ja, det är det absolut.

Jan: Men vad jag upplever, nu kommer jag från mitt håll och nördig på statistik och forskning, då tänker jag så här, att jag tror att de flesta inte förstår att det är en matematisk omöjlighet för den dyra snittförvaltaren att slå den billiga snittförvaltaren. Jag kommer säga det en gång till, och sen kommer vi bryta ner detta matematiskt och bli lite nördiga.

Det är en matematisk omöjlighet för den dyra, genomsnittliga fondförvaltaren att över tid slå den genomsnittliga, billiga fondförvaltaren.

Caroline: Okej.

Jan: Vad tänker du?

Caroline: Jag tänker att jag gärna vill se det i matte, hur det är en matematisk omöjlighet. Jag kan dock tänka mig att de behöver överprestera, för de behöver ju ta pengar för sin lön.

Jan: Ja, precis.

Caroline: De behöver överprestera lite bättre, eller lite mer.

Jan: De behöver överprestera mer för att täcka sina avgifter. De som har en låg avgift behöver inte täcka lika mycket. Eftersom vi pratar om genomsnitt.

Caroline: Men jag tänker att vi testar.

Jan: Jag tänkte bygga detta. Hur omöjligt är det?

Caroline: Det är förmodligen rätt svårt.

William Sharpe: The Arithmetic of Active Management

Jan: Ja, men jag tänker så här, låt oss gå igenom. Återigen, jag kan inte ta kredit för detta själv, utan jag kommer använda William Sharpe, som fick Nobelpriset också, för han skrev detta redan på 60-talet. Det här logiska resonemanget. Så mitt jobb här blir att försöka guida oss genom det, så får vi se om det går. Resonemanget kommer från William Sharpes artikel som heter "The Arithmetic of Active Management". Och då säger han så här, "it must be the case that", och så kommer hans första regel, att före kostnader så måste den genomsnittliga aktiva avkastningen vara samma sak som den passiva avkastningen. Hänger du med på det? När vi pratar om passiv avkastning, det är marknadens genomsnitt. Och hur får man marknadens genomsnitt? Jo, det måste ju vara det genomsnitt som alla aktiva förvaltare gör. I och med att det är en massa folk som är aktiva, så kommer hälften av dem vara bättre, hälften vara sämre. Och den som är passiv, om det inte är någon som har tagit avgifter, måste ju vara samma som genomsnittet. Okej? Hänger du med på det?

Caroline: Jag tror det.

Jan: Okej, men säg vad är det du...

Caroline: Jo, men jag tänker. Före kostnader, före alla fondkostnader och så, så ska den aktiva... Du skriver "average active return" här. Bara samma som "passive return".

Jan: Tänk så här.

Caroline: Jo, men det är okej. Vi säger att det är så.

Hundra investerare, ett genomsnitt

Jan: Vi säger att det är så. Det är så. Om du har 100 investerare, okej, och så säger vi så här, 50 av dem kommer gå bättre än snittet, 50 av dem kommer gå sämre än snittet. Är du med på det? Och sen säger jag så här, att jag är en passiv investerare, så jag nöjer mig med genomsnittet av de där 100.

Caroline: Av alla dem?

Jan: Av alla de 100.

Caroline: Jajamän, okej.

Jan: When you put it that way.

Caroline: Ja.

Jan: Så då kommer jag vara genomsnittet. Jag som är passiv kommer vara genomsnittet av de aktiva. Och ingen har tagit några avgifter.

Caroline: Nej.

Jan: Är ni med?

Caroline: Ja.

Jan: Så om detta stämmer, då kommer efter kostnader den genomsnittliga aktiva avkastningen vara mindre än den passiva.

Caroline: Absolut. Ja, för det försvinner ju pengar till löner och sånt.

Jan: Ja, och i fondavgifter.

Caroline: Men det är ju det som fondavgifterna...

Jan: Bland annat.

Caroline: Bland annat, okej.

Här slår vi hål på argumentet

Jan: Så kan du se här, att redan här slår vi hål på det där argumentet, Erik. Det är matematiskt, den aktive, dyre, genomsnittlige förvaltaren kommer underprestera mot den genomsnittliga, billiga förvaltaren. För att den genomsnittliga aktiva fonden, som är dyrare än en passiv fond, kommer prestera sämre. Är ni med? Och det är det som han skriver så himla skönt också.

Caroline: "These assertions depend only on the laws of addition, subtraction, multiplication and division. Nothing else is required."

Jan: Är ni med? Vi har inte pratat några statistiska grejer, utan vi har bara plus och minus och genomsnitt.

Caroline: Ja, det är inte så komplicerad matematik. Man måste bara tänka rätt. Det är därför som jag gillar, jag måste bara inflika här, matematiker som använder sin matematiska talang för att liksom visa oss saker. Det är fantastiskt.

Jan: Ja, absolut.

En statistisk illusion med coronaviruset

Caroline: Vilket också är ganska intressant nu med det jag läste på, jag vet inte om det var New York Times eller Wired. Det är typ bara de två grejerna jag läser. Att det var en sån här matematiker som sa att med coronaviruset, att vi är i en situation där dödligheten kommer att öka först.

Jan: I virusutbrottet?

Caroline: Men det kommer vara en statistisk illusion. Och sen kommer det minska. Man säger så här, vi kommer först få reda på alla de mest allvarliga fallen och de som är mest sjuka. Och då kommer de vara högre i förhållande till de upptäckta. Men efterhand som man upptäcker till exempel de som bara haft milda symtom eller de som inte har kommit till sjukhus, så kommer den minska.

Jan: Ja, det är därför de är ändå, i New York Times tycker jag, noga med att säga att vi inte vet egentligen hur många det är som är smittade, och därför kan vi inte heller veta den exakta siffran på dödstalet.

Caroline: Och då uppför den sig som en influensa ungefär. Och det var så coolt, för han skrev detta på Twitter, den här matematikern, och sen två veckor senare, dödligheten ökar och sånt. Och han var bara så här, jag skrev om detta för två veckor sen.

Jan: Så vi blev lurade också av siffror.

Caroline: Ja, av siffror och media.

Vanguard illustrerar Sharpes matte

Jan: Men jag tänker att jag ska illustrera detta som vi pratade om sist. För dig som bara lyssnar, alla de här slidesen som vi går igenom i YouTube-avsnittet finns på bloggen. Och jag kommer länka till det så man kan gå in där och titta på dem om man vill.

Caroline: Är det specifika bilder som du kommer lägga ut?

Jan: Jag lägger ut alla. Så kan man titta här. Den här som vi tittar på är en Vanguard, där fondbolaget har illustrerat detta resonemanget som vi precis förde. Och då heter sliden "William Sharpes grundläggande matte". De säger så här att om vi har hela marknaden, då har vi liksom genomsnittet i mitten, såklart. Och sen har vi de som har överpresterat mycket och de som har underpresterat mycket. Och så har vi alla samlade runt mitten, för det är det som ett genomsnitt är. Hänger du med? Och då säger de så här, en indexfond kommer prestera lite sämre än det här snittet. Eller hur? För att en indexfond tar ju också avgifter, även om det kanske är 0,1, 0,2 eller 0,4 procent. Men eftersom medianen, alltså den mittersta eller genomsnittliga aktiva fonden, har en högre avgift än den genomsnittliga indexfonden, så kommer den förskjuta medelavkastningen för aktiva fonder till att bli sämre än vad den blir för indexfonder.

Caroline: Ja, efter alla kostnader.

Jan: Efter alla avgifter. Vilket gör att antalet fonder som överpresterar måste bli mycket mindre än antalet fonder som underpresterar efter avgifter.

Caroline: Ja, och då förskjuts hela statistiken på något märkligt sätt.

Jan: Ja, precis. Antalet förskjuts. Och det är det de illustrerar här, kring att en billig indexfond alltid kommer vara ett bättre val, en genomsnittlig billig indexfond kommer alltid vara ett bättre val än en genomsnittlig dyr, aktivt förvaltad fond.

Om man inte fattar matematiken

Caroline: Hur ska man göra här, Jan, om man inte fattar detta riktigt? Om man inte är bekant med normalfördelning och...

Jan: Man kan bara skita i allt det vi säger och så bara vara trygg i att en indexfond, eller en fondrobot som typ Lysa som vi pratar om i andra avsnitt, det är det bästa man kan göra. Och sen kan man vara så här, det finns andra människor som är smartare än oss som sitter här och försöker förklara detta. Och som har visat detta med forskning och statistik och sånt. Så man kan vara trygg i att det finns en solid grund, att det inte är någon tjomme i Malmö, i en källare, som sitter och spelar i en podd och säger detta.

Caroline: Det är inte livsviktigt att man fattar detta, men om man skulle vilja det och inte riktigt hänger med, så kan man... Vad kan man göra då?

Jan: Nej, men det är väl egentligen, det är inte så mycket. Detta är ju att vi bygger, så här, vi klär skelettet eller granen här med kulor. Vi är långt ner i kaninhålet i detta avsnittet. Och vi ska ner lite till i kaninhålet.

Caroline: Ja, det kan vara så att man märker att man är intresserad av detta men inte förstår. Då får man kolla lite på grundläggande statistik. Eller så gör man så här, man tittar på innehållsförteckningen i samband med beskrivningen på poddavsnittet eller YouTube, och så bara hoppar man till nästa kapitel.

Jan: Det kan man göra, ja.

Caroline om statistik och tacksamhet

Caroline: Jo, men jag tycker... Vet du varför jag ställer denna frågan? Det är för att jag är lyckligt lottad som har fått lov att doktorera och använda statistik. Och jag har blivit tvingad till att använda statistik, och jag tyckte att det var pestigt innan jag fattade. Och nu känner jag mig så jävla tacksam, för det gör att jag förstår det som vi pratar om. Men jag hade inte förstått det annars, och så vill jag att andra också ska få det. Men man får liksom titta på grundläggande statistik. Okej, fatta normalfördelning, och då kommer man fatta det här också.

Jan: Men vi kan testa en sista gång innan vi går vidare. Det kan vara så här, återigen, vi har de här hundra investerarna. Vi har den mittersta, som genomsnittet. Jag vet att jag blandar median och genomsnitt här friskt, men det är liksom inte så blodigt.

Caroline: Inte just nu i alla fall.

Jan: Inte just nu, nej. Och då tittar vi på den femtonde, alltså genomsnittet. Och så säger jag, jag är passiv, då ska jag ha samma som den som är genomsnittlig. Men sen kommer de ta avgifter. Och det betyder att eftersom min passiva indexfond tar mindre avgifter, så kommer det kanske vara så att då minskar plötsligt genomsnittet. För det här kommer vara 10–15 procent som efter avgift inte hamnar under den här genomsnittsavkastningen. Hänger du med på det? Vilket betyder att när min fond blir billigare, så kommer jag inte sjunka lika mycket under det.

Caroline: Under det.

Jan: Jag vet inte om det hjälpte, eller förmodligen gjorde det sämre. Vi kanske ser om vi klipper bort. Det är jättebra att du försöker.

Caroline: Okej.

Marknaden är aktiva plus passiva

Jan: Vi fortsätter här. Vi ska ner i kaninhålet fem minuter till. Och det kommer bli spännande detta.

Caroline: Ja, vi får se. Det är mycket färger i alla fall.

Jan: Så vi fortsätter på Sharpes resonemang, för han slutade inte där. Vi var ju på så här, marknaden är lika med alla aktiva investerare och alla passiva investerare. Make sense?

Caroline: Ja.

Jan: Okej. Och då säger han så här, om marknaden är alla aktiva investerare och alla passiva investerare, så betyder det att marknadens avkastning kommer vara medlet av alla aktiva investerare och alla passiva investerare. Det vill säga att marknadens avkastning är medlet av aktiv avkastning plus passiv avkastning.

Caroline: Men detta har vi sagt, väl?

Jan: Ja, vi bara fortsätter.

Caroline: Du bara fortsätter nu.

Jan: Det vill säga så. Så fortsätter vi då. Då kan man säga så här, att passivt investerande, att vara passiv, definieras som att man äger ett marknadsviktat index. Det vill säga att man äger alla aktier, alla bolag i hela världen, i förhållande till hur stora de är.

Caroline: Ja.

Jan: Eller hur? Att vi sa att om Apple är tio gånger så stort som H&M, då ska jag ha tio kronor i Apple och en krona i H&M. Okej? Så då säger han så här, att marknadens avkastning är lika med den passiva avkastningen. Häng med.

Caroline: Ja.

Jan: Och då kan man leda till att marknadens avkastning är lika med den passiva avkastningen, som vi precis sa, vilket är lika med den genomsnittliga aktiva avkastningen.

Caroline: Ja. Men detta har vi sagt, väl?

Jan: Ja.

Caroline: Men du sa att han inte hade stått...

Jan: Ja, men detta är ju så här, han konstaterar ju att den passiva avkastningen är lika med den genomsnittliga aktiva avkastningen, som är lika med marknadens avkastning. Det vill säga att allt annat kommer bara bli en försämring mot det där.

Caroline: Ja, okej. Det kändes som att innan var det så här jättesvårt, och du bara, ja, ja, okej, vad är problemet?

Jan: Jo, men för vi har grindat detta, eller vad man säger.

Caroline: Okej.

Jan: Vi har tagit detta flera gånger nu, så visar du det i logiska resonemang.

Caroline: Jättebra.

Svaret på Eriks fråga

Jan: Ja. Och sen dessutom vill de aktiva ha betalt för sitt jobb. Alltså kommer de aktiva vara sämre än marknadens avkastning. Vilket är svaret på frågan på Erik Sprinchorns fråga, varför är de inte som grupp bättre, trots att de har bra utbildning, de är välbetalda, de har gjort detta. De kan inte...

Caroline: Samma sak som Erik, att tänka som en gud. Hur kan det vara på det viset? Det måste vara så otroligt komplext.

Jan: Det är därför som de inte är bättre. Men nu har vi ett annat svar här, som är väldigt, väldigt logiskt.

Caroline: Ja, som är så här, de kan inte vara bättre som grupp.

Jan: Nej. Inte som grupp i alla fall.

Caroline: Nej, det går inte.

Jan: Och det är detta jag menar med att den genomsnittliga, dyra, aktiva förvaltaren alltid kommer vara sämre än den genomsnittliga, billigare förvaltaren. Liksom så här, det är bara matematik. Men jag tror inte att det är så många som tänker på det här sättet. Utan man tänker att det handlar om skicklighet eller otur, eller att de är giriga bastards som bara vill tjäna pengar till sig själva. Och det tror jag inte, utan jag tror att precis som man skriver, många är duktiga yrkesmänniskor, de vill väl, både för sig och för sina investerare. Men det är svårt att argumentera med verkligheten.

Caroline: Ja, men nu visar man det på en matematisk nivå. Att det inte går för de aktiva att vara bättre.

Jan: Ja. Make sense?

Caroline: Ja, absolut. Men det är också så... Det är lite ledsamt.

Jan: Ja, det är lite ledsamt, för det är som att det kommer finnas människor som vill vara aktiva fondförvaltare även efter denna presentationen.

Caroline: Ja. Och de har så mycket emot sig. Ja. Man ska inte skratta åt det naturligtvis.

Jan: Nej, och detta kan jag säga är en stor anledning till varför jag aldrig vill förvalta någon annans pengar. Man har sådana odds.

Invändningar: Lasse Heje Pedersen

Jan: Men vi kommer prata om detta mer, apropå oddsen mot sig. Men jag tänker att vi fortsätter. För det finns ju invändningar mot det här, såklart.

Caroline: Ja, de får vi ta.

Jan: Och då är det Lasse Heje Pedersen, som är en professor, tror jag, i Danmark. Han verkar vara av danskt ursprung. Han gjorde en artikel som heter "Active and Passive Investing", och den är från 2019, så den är väldigt aktuell. Och då säger han så här, att i stora drag har Sharpe och Fama rätt, men han säger att deras antaganden inte håller fullt ut. Liksom att det är kanske, typ, nu hittar jag på själv här, typ 90 procent rätt. Men det är inte 100 procent rätt. Då säger han, deras antagande, som då Fama eller William Sharpe gör, det är att marknaden är oföränderlig. Att marknaden är som marknaden är. Och den är samma.

Caroline: Men vad betyder det att den är oföränderlig?

Jan: Jo, till exempel att det är exakt samma bolag som är i index hela tiden. Men så är det ju inte, utan bolag växer och minskar och gör bra resultat. Och det varierar över tid. Så ett index är ju aldrig statiskt, utan det förändras. Han säger till exempel så här, att även passiva investeringar måste ibland handla, alltså köpa och sälja. För att det kommer in ett nytt företag i index, eller indexet förändras, eller det blir uttag från indexfonderna. Så då måste indexfonderna sälja för att ge kontanter till sina investerare. Det kommer börsintroduktioner, som vi har pratat om mycket, som oftast är felprissatta. Så man kan faktiskt tjäna pengar på börsintroduktioner. Det gör vi ganska mycket på Patreon, där vi ger tips om den här börsintroduktionen ter sig vara felvärderad. Och där har vi många gånger gjort 9, 10, 15 procent på en dag. Under 2019, till exempel, var EQT-aktien en sådan att alla som tecknade... så skickade vi ut ett extra nyhetsbrev. Och då fick alla 2 000 spänn som tecknade där.

Marknaden är inte statisk – true market

Jan: Så han säger att marknaden inte är statisk, utan där sker aktieåterköp, där sker emissioner, där sker börsintroduktioner. Vissa bra förvaltare kan överprestera, även om det handlar om tur. Vilket då leder till att även en passiv investerare avviker från det som man inom forskningen kallar för "true market". Och samma sak, till exempel, världen består av 40 000 aktier, medan till exempel Lysa, som har väldigt riskspritt, har bara 6 600 av de aktierna. Är ni med? Så även om det matematiska resonemanget är solitt, så är det inte så att till exempel Lysa försöker göra en approximation, en bild av marknaden. För man kan inte ha hela marknaden så som forskningen definierar hela marknaden.

Caroline: Nej, jag fattar att det inte är praktiskt möjligt.

Jan: Och därför uppstår avvikelser.

Caroline: Ja, det kan jag hålla med om.

Jan: Men trots det här skriver han tydligt, han är också tydlig, att när till exempel aktiva förvaltare tradar med varandra, är det ett nollsummespel. För om någon köper, så måste någon annan sälja. Och om någon tjänar pengar, måste någon annan förlora. Är ni med? Han säger också det här, att avgifter i en härk, det äter upp spararnas pengar. Så låga avgifter, precis som Fama och Flam och alla de andra. Och sen konstaterar han också att många förvaltare inte skapar något mervärde. Och rekommendationen till småspararna är så här, jag sparar i... Förlåt, nu bara tappade jag dig. Jag skulle säga passiva indexfonder, så bara kom det, aktiva, var inte det jag menade. Passiva indexfonder.

Caroline: Passiva indexfonder, ja precis.

Jan: Så återigen, även de som är kritiska och invänder mot de andra artiklarna, håller med om de stora penseldragen.

Caroline: Jo, fast han var inte kritisk till själva slutsatsen, att man ska spara i passiva indexfonder, utan han var kritisk till: hur har ni tänkt att forskningen ska spegla verkligheten i form av true market?

Jan: Ja, precis.

Småspararna versus index: Dalbar och Morningstar

Caroline: Bra.

Jan: Sen finns det mycket studier på hur småspararna ligger till versus proffsen. Hur ligger småspararna och proffsen till versus index? Och då finns det massor av olika studier på det här. En som jag gillar är Dalbar, som är ett amerikanskt företag som varje år ger ut en rapport. Hur har det gått för marknaden? Hur har det gått för småspararna? Och sen är det naturligtvis så här, det finns alltid kritik mot Dalbar att de tar hänsyn till att man investerar allt i januari och sen tittar man hur det gick i december. Men man tar till exempel inte hänsyn till att man kanske har månadssparat under den tiden. Och då finns det en annan studie från Morningstar som heter "Mind the Gap", som tar hänsyn till att man har månadssparat. Men oavsett vilket så visar allihop att småspararna underpresterar. Det enda man är oense om är hur mycket underpresterar de? Underpresterar de med 0,6 procent per år, eller är det 1,2, eller är det uppemot 3 procent? Och sen är det också partsinlagor, såklart. Dalbar vänder sig mot finansiella rådgivare, och då vill man berätta att, titta här, den småspararen utan finansiella rådgivare underpresterar med 3 procent, och då är det motiverat att ha en finansiell rådgivare, för då kanske du bara underpresterar 1 procent. Hänger du med?

Caroline: Men är det verkligen så objektivt det de gör då?

Jan: Nej, men det är därför jag säger att jag inte bara lyfter upp Dalbars studie, utan jag kommer presentera flera olika saker som pekar i samma riktning.

Caroline: Bara liksom bli helt avtänd. När det ska liksom riktas på något vis och visas upp siffror som kanske... Ja, men där finns en skew liksom. Eller att man har någon vinkel och man vill göra en poäng.

Jan: Men bara för att man vill göra en poäng, så invaliderar inte det alla slutsatserna. Och sen är inte min poäng att säga så här, åh, genomsnittliga småsparare underpresterar med x procent. X:et är inte så intressant. Särskilt inte om det finns tre, fyra olika sätt man kan titta på detta på. Alla visar att den genomsnittliga småspararen underpresterar.

Caroline: Ja. Nej, visst. Vi går vidare.

100 000 kr blir 214 000 eller 298 000

Jan: Till exempel Dalbar visade att över en 20-årsperiod gjorde den amerikanska börsen 5,6 procent, den genomsnittliga småspararen gjorde 3,8 procent. Och det blir ganska mycket. Det kan vara en skillnad på, till exempel, om man hade investerat 100 000 kr, då fick du 214 000 kr om du gjorde det själv, eller hade aktivt förvaltade fonder, försökte tajma marknaden och massa andra grejer. Men om du bara hade en indexfond, då hade du 298 000 kr, det vill säga nästan 100 000 kr mer. Och på räntesidan var det ännu värre. Så om man ska säga någonting, då kan man säga så här. Ska jag förvalta mina pengar själv som småsparare, då kommer jag vara sämre än index. Jag kommer dessutom vara sämre än den genomsnittliga fondförvaltaren. Så i valet mellan att göra själv och ge det till en fondförvaltare, är det bättre att ge pengarna till en fondförvaltare. Men jag kommer ihåg att 75 procent av alla fondförvaltare levererade samma som index. Så det är bättre att ha en aktivt förvaltad fond än att göra det själv. Men eftersom 99,4 procent underpresterar mot ett index, så är egentligen det bästa du kan göra att ha en indexfond. Hänger du med?

Caroline: Det som slår mig här är att det är så otroligt mycket som händer för småspararen, som vi inte ser här. Idiotiska grejer man gör. Man köper bitcoin eller något annat.

Jan: Vi kommer att prata om det. Jag har en studie här.

Caroline: Och det är klart att man underpresterar då. Man flyger som ett löv för vinden hela tiden och läser Veckans Affärer eller vad det kan vara.

Jan: Ja. Och jag kan säga att detta har vi inte ens tagit hänsyn till. De där grejerna med bitcoin och all annan skit som folk gör.

Caroline: Men det ligger väl inbakat i det här? Vilka småsparare är detta då?

Jan: Ja, men detta är småsparare som ändå har investerat på börsen.

Caroline: Ja.

Jan: Men vi har inte tagit hänsyn till småsparare som har pengar på bankkonto, eller pengar som aldrig ens investeras, eller som hamnar i bitcoin eller i lekhinken eller massa annat.

Caroline: Nej, för vilken typ? Det finns ju många olika sorters småsparare. Men okej, det är bra att vi har... De är utsorterade i alla fall. De bästa småspararna som underpresterar.

Jan: Sen finns det småsparare som är ännu sämre.

Caroline: Vi skulle haft ett avsnitt. Småspararnas... Vem är du som småsparare? Vi kan ha ett sånt.

Jan: Jag köpte en bok. Jag brukar alltid göra så att jag köper en bok när jag får boktips. Då hade de så här "Three Rules and Eight Deadly Sins". Så vi kan göra ett avsnitt på så.

Caroline: Vi kan se ifall du läser boken också.

Jan: Ja, jag har läst två kapitel i den. Jag tyckte den var bra.

Avanza-kundernas resultat

Jan: Så detta är ett sätt. Ett, Dalbar, som visar detta. Morningstar har en studie som heter "Mind the Gap" som visar samma sak. Tittar vi på en sån här bild som vi hade med i början av året, hur har det gått för den genomsnittliga Avanza-kunden i förhållande till Stockholmsbörsen, så är det också så att nio av elva år har de underpresterat. Så nio av elva år hade det varit bättre för den genomsnittliga Avanza-kunden att bara ha en svensk indexfond än att ha det som man har själv.

Caroline: Ja, absolut. Jag tror på de här siffrorna. Jag är bara lite skeptisk till... Använder de inte samma siffror allihopa? Alla de här tre?

Jan: Nej, Dalbar är gjort på amerikanska fonder. På inflöden och utflöden. Morningstar tittar på fonder, hur den genomsnittliga fonden har gjort och hur den genomsnittliga spararen har gjort. Detta har ju ingenting med amerikanska fonder och amerikanska företag. För detta är de facto vad Avanza har när de kör igenom sina småsparare och aggregerar dem.

Caroline: Man måste också veta, vem är småsparare? Det vet de kanske när de ser vem som köper och säljer.

Jan: Jag fattar inte frågan.

Caroline: Nej, men till exempel Avanza-kunder. Där är det både småsparare och...

Jan: Men där finns bara småsparare.

Caroline: Okej, det är det. Ja, okej, det visste inte jag. Nu tittar du på mig som att jag är lite dum, men okej. Jag vet inte sånt, Jan.

Jan: Ja, det är ingen fara.

Caroline: Ja, okej.

Jan: Proffs, det är de som förvaltar fonder. De som förvaltar fonder eller de som förvaltar stiftelser.

Caroline: Men var lägger de sina beställningar någonstans? När de köper aktiefonder?

Jan: Ja, de har ju ofta någon, till exempel Carnegie eller SEB eller Swedbank.

Caroline: De kör inte alls Avanza?

Jan: Nej.

Caroline: Där ser man. Man lär sig något nytt varje dag. Jag känner mig som att jag är helt naken här.

Jan: Vilket gör som det är. Skönt att du behövde påpeka det. Okej. Ska vi fortsätta nu?

Caroline: Sen fattar jag återigen att alla småsparare, vi har ju till exempel buffertkonto på Avanza. Vi har inte alla pengar i 100 procent aktier. Så man kan inte ta det face value.

Jan: Men trenden är ändå i den riktningen, skulle jag säga.

Caroline: Ja, det är bara att ju mer jag tänker på det, desto mer ifrågasätter jag varför de siffrorna är från, och vad är det för typ av småsparare de tittar på. Och det kanske inte ens har någon relevans just här.

Jan: Det kanske det inte har.

Caroline: Det är bara att jag blir intresserad. Väldigt intresserad av vad småspararna egentligen sysslar med med sina pengar.

Tyska småsparare: Just Unlucky

Jan: Ja, men det kommer en studie på det här alldeles strax. Jag kan bara ta så här, småsparare där. Man har gjort studier i Tyskland mellan 2005 och 2010, där man tittade på 9 000 småsparare. Man konstaterade att 91 procent av dem underpresterade mot index. Du kan ju läsa slutsatsen vad de skrev i den studien.

Caroline: "It can thus be concluded that the large majority of individual investors do not have the skill to outperform the market, and if they do, it is mere luck." Och då är det småsparare, man pratar om "individual investors".

Jan: Exakt, ja. Och den studien hette "Just Unlucky? A Bootstrapping Simulation to Measure Skill in Individual Investors' Investment Performance". Så jag tycker, även nu har vi tittat på detta på fyra olika sätt. Vi har tittat på amerikanska småsparare, vi har Dalbar, vi har tittat på Morningstar, vi har tittat på studier från Tyskland, vi har tittat på våra egna siffror från Avanza, som Avanza har delat med sig av. Vi får acceptera detta.

Caroline: Du får acceptera, jag har redan accepterat detta.

Jan: Ja.

Att släppa egot

Caroline: Vad kommer här nu? Småspararen är lite dum i huvudet, står det. Du vet om att vi är småsparare.

Jan: Ja, jag vet! Och det är därför jag tycker att det är okej, för jag ingår i det här. Jag har nog varit dum i huvudet mer än de flesta, om jag tittar historiskt. För jag har ju förlorat mängder av pengar, flera gånger.

Caroline: Men jag tänker att vi ska titta på den här studien...

Jan: Jag brukar säga på våra workshoppar, som vi håller någon gång då och då, jag brukar säga så här, ju fortare du inser att du är genomsnittlig, desto mer pengar kommer du tjäna.

Caroline: Det är intressant det du säger om egot. Det känns som att egot står i vägen för allt bra man kan företa sig. Egot är ju till för att skydda en mot allt som kan hända. Men som när jag skriver också, jag måste ju släppa egot. I barnuppfostran måste man släppa egot. Jag vet inte när egot egentligen surrar mig. Jag vet inte.

Jan: Nu har jag ju varit iväg på bara-vara nu, ett par dagar, ett meditationsretreat i Dalarna, då vi pratade mycket om ego. Jag tror att ego är varken bra eller dåligt. Det är ju en överlevnadsmekanism. Så jag tror inte det är någon som kan leva utan egot. Men jag tror att det handlar om, är det egot som får styra? Man måste få syn på sitt ego och se när det styr. Och ha empati med det.

Caroline: Ja, och ha empati med att nu kommer det här.

Jan: Så det är inte som att jag idag är tjänste, du vet, att logga in på Avanza och se att vi har förlorat mer pengar än vad en personbil kostar, och känner mig helt oberörd. Det är klart att jag är så här, fuck, men jag väljer att inte agera på den känslan. För jag har fått syn på känslan och jag vet att det finns massa trygghet. Jag kan ju inte gå emot alla de här studierna till exempel. Men jag tänker att det där kan vara ett spännande samtal, jag ska försöka göra det med Issa, som är så här duktig på just det här med ego.

Caroline: Ja, det skulle vara kul att prata mer om egot och hur det styr och påverkar oss vanligtvis.

Jan: Ja.

Shareville och de tre stjärnorna

Jan: Jag tänker att vi ska gå vidare här. Ett annat sånt här bevis på att småspararna inte är helt fantastiska investerare. Det var ju så att på Shareville på Nordnet kan man ju följa våra modellportföljer. Och där blir man rankad jämfört med alla de andra 200 000 investerarna, som också har sina portföljer på Shareville, där man kan se vilka innehav man har, vad man har köpt, vad man har sålt, men man kan inte se beloppen. Och då kan man få en till tre stjärnor på sina portföljer, där man mäter hur bra den riskjusterade avkastningen varit. Och då hade alla våra tre portföljer tre stjärnor i januari 2020. Och det säger ju också något absurt, att på en portfölj som består av indexfonder, som är genomsnittet för hur marknaden går, borde vår portfölj rent logiskt kan man tycka ligga bland de 100 000 av 200 000. Så den borde ligga i mitten. Men den hade tre stjärnor, vilket innebär att den är topp 10 procent. Vilket innebär att den är bland de 20 000 bästa portföljerna av de här 200 000. Och om man då är topp 10 procent med en genomsnittlig portfölj, vilken skit måste de andra ha i sin portfölj för att vara sämre? Hänger du med? Återigen, logiskt resonemang.

Caroline: Du har gjort din egen undersökning med Shareville.

Jan: Ja, typ. Sen varierar det där. Nu tror jag, i corona, så tror jag att det bara är en som har tre stjärnor och två stycken har två stjärnor. Så jag lägger inte så mycket vikt vid det där.

Caroline: Nej, nej, det var bara en intressant iakttagelse.

Jan: Det var bara så här, återigen, ytterligare en insinuation.

Caroline: Nej, det är inte insinuation.

Jan: Jo, insinuation. Insinuering. Ja, eller något sånt.

Caroline: Nej, men så här när man pratar i domstol. Indicier.

Jan: Jag tänkte säga insemination, men det var något helt annat.

Caroline: Indicierna, är du med? Indicierna pekar åt samma håll.

Sammanfattning: går det att slå index?

Jan: Så ska vi sammanfatta detta. Går det att slå index? Ja, det går att slå index. Sex av tusen professionella investerare gör det. Och ja, det finns fondförvaltare som är riktigt duktiga. Problemet är dock, som vi redan har sagt flera gånger, hur ska jag hitta de här sex av tusen i förväg? Det är lätt att hitta dem i efterhand. Problemet är, eftersom det inte finns någon persistens, att det är svårt att hitta dem i förväg. Och sen har jag också resurserna att investera i researchen, att hitta de här. Till exempel Länsförsäkringar, som har indexfonder. De förvaltar ju inte sina indexfonder själva. Men de har hela team av analytiker, vars enda jobb är att utvärdera andra fondförvaltare. Eller om jag gör det själv, hur vet jag att jag är den där topp en procent som kan slå marknaden? Hur vet jag att jag inte bara hade statistisk tur? Är du med?

Caroline: Man kan säga att om man skulle singla krona, så att få krona elva gånger i rad, det är ganska svårt.

Jan: Ja. Du ska få samma elva gånger i rad. Men fem av tio tusen människor kommer ha det. Har du tio tusen människor som singlar slant elva gånger, så kommer det vara minst fem som statistiskt kommer klara elva gånger i rad. Och det är det som egentligen de här studierna säger, att det är svårt att hitta något annat resultat än det som är statistiskt förutsägbart.

Caroline: Ja, jag fattar.

Är det en relevant jämförelse?

Jan: Och sen är det också så här, när man pratar om det här att slå index, så behöver man också titta, är det en relevant jämförelse? För jag kan till exempel säga så här, att RikaTillsammans-portföljen, som vi har som modellportfölj, har slagit Stockholmsbörsen fem av sex år. Nybörjarportföljen har slagit Stockholmsbörsens OMX30 fyra av fem år, och Globala barnportföljen har slagit Stockholmsbörsen tre av tre år. Okej, då skulle man ju kunna säga så här, jag hade ju kunnat använda detta i reklam. Jag är skitgrym. Kolla den här portföljen, 100 procent av fallen har den slagit index, och den har slagit index i över 80 procent av fallen. Men problematiken blir ju då, är det ett relevant index? Är det relevant att jämföra RikaTillsammans-portföljen, som består av 25 procent guld, 25 procent globala aktier, inte svenska aktier, och 50 procent räntor, med ett index som består av 100 procent aktier i Sverige?

Caroline: Ja, det är... Det är irrelevant. Vad skulle man jämfört med?

Jan: Ja, jag skulle ju behöva jämföra det med ett index som består av 25 procent aktier, 25 procent guld, 25 procent korta räntor och 25 procent långa räntor.

Caroline: Ja, jag fattar.

Jan: Och sen jämför man ju, kom ihåg det också, att man kan fuska med valutan, man kan fuska med att ta indexet med utdelningar eller inte. Och jag tror jag såg någon studie som visade, jag tror det var Morningstar, att 25 procent av alla fonder har jämfört sig med ett felaktigt index.

Caroline: Ja. Vilket avsnitt var det vi pratade om det?

Jan: Det var ett med Morningstar. Illusionen med Morningstar, tror jag.

Caroline: Ja, kan det ha varit, ja.

Jan: Häng med. Så detta också, att slå index, återigen, det känns som en enkel fråga, en ja-och-nej-fråga. Men det är ju inte en ja-och-nej-fråga, för vi behöver då definiera, okej, vad innebär index? Vad är det jag jämför med? Det är ju liksom som att jämföra så här, nej, men den här mjölken är dyrare än genomsnittsmjölken. Ja, fast du vet, denna kanske är ekologisk, den kanske är gjord på ett annat sätt. Alltså, förstår du? Man kan liksom inte jämföra äpplen med päron. Och sen också, vilken tidsperiod har jag jämfört över? Och sen slutligen, hur vet jag att det är skicklighet och inte tur? Och det är väl det jag ska säga, att hade du frågat mig för 15 år sedan, så hade jag sagt att jag är skitgrym och att detta är skicklighet. Medan börsen lär en ödmjukhet. Att nej, det är tur, liksom.

Det är inte ett rättvist spel

Jan: Och sen vill jag också säga så här, jag brukar säga att man behöver också komma ihåg att som småsparare så är det inte ett rättvist spel. Och vad jag menar med det är att 1950 ägdes 90 procent av börsen av småsparare. Alltså 90 procent av alla aktier. 2009, alltså 60 år senare, är det mindre än 30 procent som ägs av individuella sparare, utan 70 procent av börsen ägs av proffs. Och bara 2 procent av all handel som sker en enskild dag sker mellan småsparare. Så 98 procent av all handel sker mot ett proffs.

I 98 fall av 100 handlar du inte av Kalle på andra sidan gatan, utan med en professionell fondförvaltare, ett professionellt fondföretag, en professionell pensionsstiftelse eller någon annan.

Caroline: Som har bestämt sig för att sälja något.

Jan: Ja, som har helt andra resurser än du.

Caroline: Man kan ju undra vad det är som... Alltså 1950, sa du, ägde privat sparande 90 procent av börsen. Och sen har det då vänt totalt. Men det måste ju, hela den ekonomiska sfären måste ju ha förändrats i grunden.

Jan: Jättemycket.

Caroline: Det var ju 1950. Och det är väl säkert en självklarhet för många som fattar detta och som är insatta. Men för mig är det så, jag visste inte att 1950 ägde privata sparare 90 procent av börsen.

Jan: Nej, så är det ju. Det är bara att kolla på Sjunde AP-fonden, som förvaltar 2 000 miljarder kronor. Det är sjuka mängder pengar. Du vet, Lysa, tror jag, sa nu 2019 att de förvaltade 3–3,5 miljarder. Och då förvaltade de åt företag och sånt också. Men det var typ 30 000 sparare. 30 000 sparare har totalt 3,5 miljarder. En enda fond med ett team på ett antal personer förvaltar 2 000 miljarder. Alltså nästan, vad blir det, 500 gånger mer.

Caroline: Jo, men vad är det du vill säga med det? För mig är det som att vad jag ser här är en jättestor, vad ska man säga, finansiell arena, som har bildats på 50 år. Och det känns lite som att man inte förstår hur den cirkusen fungerar riktigt. Och då känns det otäckt.

Jan: Nej, jag skulle inte säga otäckt.

Caroline: Jag tycker det är otäckt. Jag vill ju gärna ha kontroll och förstå. Hur snabbt kommer det här att snurra? Kommer det snurra snabbare och snabbare? Vad innebär det för mig? Eller min familj? Och då blir det otäckt, tycker jag. Men det kanske det inte är.

Jan: Nej, men det visar ju att på 90-talet var det mycket enklare att vara investerare än vad det är nu. Så jag skulle säga att det talar mer och mer för det vi pratar om, index. Försök inte ens spela det där spelet.

Korpenlaget mot Barcelona

Jan: För på den där arenan har du ju typ... Detta är det jag brukar göra paralleller med fotboll. Vi fattar att Barcelona eller Champions League är något annat än division 7, Korpen, som spelar på fotbollsplanen utanför vårt hus. Det är inte samma. Men på börsen spelar Barcelona på samma spelplan som division 7-laget, Korpen, som gör detta för att de tycker att det är kul och har det som hobby. Medan de andra spelar på liv och död. Så det finns ju helt olika förutsättningar.

Bridgewaters veckomöte

Jan: Och jag tog med den här bilden, som jag gillar, från veckomötet på Bridgewater. Som är en hedgefond i USA som har typ 1 600 anställda. Varav flera hundra är doktorer och professorer. Och det är roligt, för när du såg bilden så sa du så här: ja, gud. Vad är det här för något universitet? Alltså, för mig ser det ut som att det är en bunt studenter som sitter och lyssnar på någon jättetråkig chef. Eller en jättetråkig föreläsning. Men veckomötet heter "What's going on in the world" på Bridgewater.

Caroline: Och du säger att hälften av dem har doktorerat.

Jan: Ja, inte hälften, men väldigt många.

Caroline: Någon sitter här och kollar på sin telefon.

Jan: Det kan vara så att den här personen antecknar på sin telefon. Det vet inte jag. Men du tyckte att det här såg sjukt bra ut.

Caroline: Och jag tyckte att det såg ut som... Amatörernas afton. Ja, men att de hade så halvtråkigt på detta möte. Men det är ett viktigt möte tydligen.

Jan: Nej, men min poäng är att det finns företag som varje vecka har veckomöten. Vad händer i världen? Vad kommer hända nästa vecka? Det är jättespännande att de har det. De kan ta in vilken professor eller Nobelpristagare som helst. De har själva utvecklat strategier, varit först inom detta med alfabet och strategier. De var bland dem som utvecklade hela riskparitetskonceptet. De sitter på de här och tycker att det är klurigt. Och funderar på vad som kommer att hända. Skriver rapporter och förvaltar 1 600 miljarder kronor. Är du med? Och det är dem du spelar mot. Det är de som sitter på andra sidan skärmen när jag köper eller säljer en aktie.

Caroline: Ja, men det är en bra bild som du har tagit med.

Jan: Nej, men det är ändå roligt.

Caroline: Du pratar om att det är de här vi spelar mot, bland annat. För de är ju lika... Eller jag vet inte vad jag ska säga om det här. Det är människor, men de har visst en annan nivå på sin utbildning och förståelse för vad de sysslar med än vad jag har.

Jan: Ja, såklart.

Anställning och uppsägning av förvaltare

Jan: Så jag tänker att när vi börjar närma oss här nu, ett långt avsnitt, men jag tänker att vi ska runda av det med lite nedslag i andra studier. Man har gjort en studie som är ganska kul, när man tittade på anställning och uppsägning av professionella förvaltare. Så man tittade på pensions...

Caroline: Nu kommer något bra, jag känner det på mig.

Jan: På pensionsfonder, till exempel, eller stiftelser eller universitet. Det var då Amit Goyal och Sunil Wahal, "The Selection and Termination of Investment Managers by Plan Sponsors", publicerat 2008. Man undersökte 3 400 förvaltare mellan 1994 och 2003, och man inkluderade 869 uppsägningar från 482 institutioner och över 6 000 miljarder i förvaltat kapital. Och det man konstaterade var att förvaltare tenderade ha en överavkastning mot index innan anställning och ingen statistisk överavkastning efter anställningen. Hänger du med? Förvaltare tenderade att ha överavkastning innan. Så de var bättre än index. Deras historik var att de var bättre än index. Sen anställdes de och sen hade de ingen överavkastning längre.

Caroline: What?

Jan: Ja. Kalifornien, en sån här lärarfond, var en jättestor nyhet i den här institutionella världen. De förvaltade 3 800 miljarder kronor. De sparkade hela sitt förvaltningsteam och satte pengarna i indexfonder.

Caroline: Interesting. Men varför var det så att förvaltarna innan de blev anställda hade statistisk överavkastning och sen blev de sämre efteråt? Var det för att de ändrade sitt sätt att hantera?

Jan: Nej. För mig är detta superlogiskt.

Caroline: Ja, men vänta, jag måste tänka här. Jag kan inte komma på det.

Det var bara tur

Jan: Tänk så här, tre år innan de blir anställda, så har de en genomsnittlig avkastning på 3 procent över index.

Caroline: Ja.

Jan: Är du med?

Caroline: Så långt hänger jag med.

Jan: Det blir de anställda på. Titta, detta är en stjärnförvaltare. Han eller hon har överpresterat med 3 procent mot index de senaste tre åren. Honom eller henne vill vi ha. Så anställer man. Och sen tre år efter att man har anställt, om man tittar hur det har gått, underpresterat med 0,5 procent i genomsnitt.

Caroline: Vad har vi pratat om annars?

Jan: De hade bara tur.

Caroline: Ja, okej. Jag tror det var något konsekvent resultat som man såg.

Jan: Nej. Återigen, det finns ingen persistens. Det är ju det detta visar egentligen, från ett annat håll. Det finns inget sånt här, bara för att du har överpresterat de senaste tre åren, så är det inget tecken på att du kommer överprestera de kommande tre åren.

Caroline: De som hade det bäst.

Jan: Ja, för det är de man anställde. Och de hade haft lite tur, så anställde man dem. Och sen kom de ut och så hade de inte tur längre.

Caroline: Nej. Okej. Ja, för jag tänkte så, shit vad konstigt att det hände med dem där inne i anställningen. Men okej, nu fattar jag det.

Jan: Ser du också att det återigen går i linje? Allting går i samma linje.

Byten av strategi: performance chasing

Jan: Man gjorde också en annan studie, gjordes 2009, av Scott Stewart, John Neumann, Christopher Knittel och Jeffrey Heisler, tydligen. "Absence of Value: An Analysis of Investment Allocation Decisions by Institutional Plan Sponsors". Det vill säga att man tittade på när en ny förvaltare kom in, eller om man ändrade hur man skulle investera sina pengar. Så man gjorde alltså en förändring. Istället för att titta på uppsägningar och anställningar tittade man på när man gjorde byten, man ändrade sin strategi. Och då konstaterade man att endast i två av 18 år, mellan 1985 och 2002, bidrog en förändring med ett mervärde. Och det som man ansåg vara den främsta anledningen till underprestation var performance chasing. Att man jagade den här överavkastningen. Och man konstaterade att för de här institutionerna som man undersökte, så hade detta kostat dem över 1 700 miljarder kronor i avkastning som man aldrig har fått. Och jag tycker det är ganska slående, den här grafen, att endast två av 18 år bidrog den här förändringen med ett positivt mervärde. Så återigen, det är knappt lönt att försöka.

Riskkapitalbolag och private equity

Jan: Sen finns det studier på venture capital-bolag, alltså riskkapitalbolag. Du vet, proffsens proffs, de som inte ens är med på börsen, utan de är utanför. Och du måste vara superrik för att få investera med dem.

Caroline: Ja, men här är det väl ändå stor risk med deras pengar?

Jan: Ja, både ja och nej. Inte om du har tillräckligt många bolag. Men då finns det en stiftelse i USA som heter Ewing Marion Kauffman Foundation. Och de förvaltade 18 miljarder kronor. Så de gjorde en uppföljning på hur de hade placerat, hur har det gått för de här 18 miljarder kronorna som vi har investerat på olika ställen. Så det var liksom förvaltarteamet som utvärderade andra förvaltare som de hade placerat sina egna pengar på. Och man undersökte 100 riskkapitalbolag som de själva hade investerat i. 62 procent underpresterade mot ett småbolagsindex på vanliga börsen. Endast 4 av 30 bolag som fick över 4 miljarder att placera slog småbolagsindexet. Och 78 procent av investeringarna gav inget värde för pengarna.

Caroline: Nej.

Jan: Så att återigen, går i linje, riskkapitalbolag. Och sen tittade man även på private equity. Alltså de här som investerar utanför börsen och som är till för de rika människorna. Man tycker alltid som småsparare att om jag bara har mycket pengar, så får jag de bästa investeringarna. Och då är private equity en av dem. Och då gjorde man också en studie 2003, "Private Equity Performance: Returns, Persistence and Capital Flows". Så man tittade, är då private equity-bolagen duktiga? Kan man säga att de som överpresterar ett år, överpresterar de även fortsättningsvis? Och då undersökte man 746 private equity-företag mellan 1980 och 1997. Och slutsatsen var att avkastningen för en genomsnittlig private equity-firma motsvarade, efter deras avgifter, ett genomsnittligt börsindex. Så de var inte heller dock så mycket bättre. Där var dock skillnaderna mycket större än mellan fonderna. Men sen har denna studien kritiserats också lite för att ha lite smalt urval. Så där finns inte, gräset är grönare på andra sidan. Eller man tänker, jag ska bara spara tills jag kan få vara med på de här private equity-investeringarna.

Man kan sabba även indexfonder

Caroline: Men är indexfonder svaret på allt?

Jan: Jag ska säga att det är det absolut bästa valet som man kan göra som småsparare. Men man kan liksom lyckas sabba det. Med indexfonder. Där gjordes en studie 2012 som hette så här, "Abusing ETFs". Eller "abusing" indexfonder. Och då var det så här att även om man kan försöka tajma indexfonder, det vill säga investera nu eller ska jag vänta på kraschen, eller allt på en gång eller sprida ut över tid, alltså den här typen av resonemang. Så bara för att man har typ Lysa, till exempel, som är världens bästa investering, så kan man ändå sabba det genom att sätta in pengar eller ta ut pengar. Att hålla på och mecka med sina insättningar.

Caroline: Ja.

Jan: Och bygger man de här modellportföljerna själv, så finns det idag 70 gånger fler index än det finns aktier. Så bara för att vi pratar om indexfonder, så tror jag att det finns 200 000 index och det finns typ 40 000 aktier.

Caroline: Man tänker sig att det finns många aktier som ingår i flera index.

Jan: Ja, absolut. Så att indexfonder, det finns många olika typer av indexfonder. Vi har pratat om kritiken. Vi gjorde ett avsnitt som heter "Kritiken mot indexfonder" där vi dyker ner i det här. Så det handlar liksom om att även om man investerar i indexfonder, så kan man fortfarande sabba det för sig själv. Det här som vi sa, beteendemisstagen, fel index eller överlappande index.

Caroline: Men vi har pratat om överlappande index innan. Ja. Och då har du inte tyckt att det är ett superstort problem beroende på vilka index man har.

Jan: Nej, men precis. Det beror på hur man sätter ihop sin portfölj. Till exempel, ibland köper folk en global indexfond och en USA-fond. Men en global indexfond består ju av 50 procent USA. Så har du då en USA-fond, så överlappar den med hälften av den globala indexfonden.

Caroline: Alltså kanske den motverkar ens syfte.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Att liksom sprida sina pengar lite.

Jan: Ja, man får ingen effekt. Och det är därför som en fondrobot är så himla bra, för där har de tagit hänsyn till det här.

Caroline: Slipper du fundera ut det själv och noga studera urvalet i indexfonden.

Jan: Ja, precis. Och det är det vi gör i modellportföljen också. Men vad jag menar, att man behöver ha en realistisk syn, att det är inte, bara för att vi pratar om indexfonder, så betyder inte det att det är den heliga graalen, utan man kan sabba det för sig själv.

Slutsatsen: spara passivt, regelbundet, billigt

Jan: Så jag brukar säga så här, slutsatsen man kan dra från alla de här studierna är så här: spara passivt, spara regelbundet, spara långsiktigt, spara billigt i hela världen, i hela marknaden. Och det är det bästa du kan göra. Och sen handlar det ju om den här balansen mellan risk och avkastning, mellan aktier och räntor, som vi har pratat om i till exempel fyra-hinkar-principen. Och en billig, jag påstår fortfarande att en billig fondrobot är den bästa implementationen. Det pratar vi om mycket i avsnitt 99. Och sen också att vara uppmärksam på att inte sabba för sig själv. Särskilt i perioder då det är skakigt. Och verkligen komma ihåg att tiden är ens bästa vän när man sparar. Då har man ändå ränta-på-ränta-effekten.

Caroline: Vad tänker du då på?

Jan: Jag tänker här, att jag har en tabell med detta jag har skrivit så många gånger på bloggen, att på ett års sikt är börsen helt oförutsägbar.

Caroline: Du tänker på själva risken?

Jan: Ja, precis. Medan på tio år så går den upp med över 90 procents sannolikhet. På en 25-årsperiod så är det över 99 procents sannolikhet för att du hamnar på plus. Så att tiden är den viktigaste faktorn. Så allt detta vi har pratat om, återigen, tiden är skitviktig.

Avrundning och Patreon

Jan: Bra, det var egentligen det som jag tänkte vi skulle prata om. Känns det förståeligt, även om det var ett lite långt avsnitt idag?

Caroline: Men jag tycker det var förståeligt. Jag tyckte speciellt att det var spännande det vi pratade om, varför aktiva investerare matematiskt inte kan slå en passiv. Hur den genomsnittliga aktiva fondförvaltaren alltid kommer underprestera mot den genomsnittliga billiga förvaltaren. Och att man visar det matematiskt, hur det fungerar, det har jag inte sett förut.

Jan: Nej, kul. Jag tänkte också så att vi ska bara ta så här kort om Patreon. För jag tycker det är mycket Patreon som är vår community, där vi är flera hundra personer nu, att det är kul med sparande och investeringar.

Caroline: Och att det är viktigt.

Jan: Och att det är viktigt.

Caroline: Det är viktigt att spara och investera.

Jan: Ja, och vi arrangerar afterworks nu i mars, vilket kommer att vara jättekul första gången. Vi ger extra material och vi har livepoddar och vi har frågestunder med gäster och sånt. Och jag måste dela med mig, vi fick ett mejl faktiskt, typ tio minuter innan vi började spela in idag, från en Patreon som heter Daniel. Och han skrev till mig så här, redan nu kan jag säga att Patreon till RikaTillsammans har blivit en av de bästa investeringar med bäst return jag har haft genom åren. Och sen listade han allt han hade gjort. Han hade förhandlat ränta och han hade följt med på börstipsen och han har gjort sådant. Och det är det som jag tycker är så himla schysst.

Caroline: Men det tycker jag är jättefint, för det är inte bara att man sitter med och kollar vad som händer i frågestunden, jag har också en fråga, utan att man gör saker utanför Patreon. Med sina pengar och så.

Jan: Och det är det som jag tycker är ganska coolt också med Patreon, att man väljer ju själv sin engagemangsnivå. Och tanken är ju att du ska få ut mer pengar än det du sätter in, för annars är det ju ingen investering. Och det är därför jag blev så glad att Daniel hade skrivit just det här, att det är den bästa return han har haft i förhållande till vad han har satt in. Så nej, men tack för det, Daniel. Och sen för dig som vill veta mer, gå in på patreon.com/rikatillsammans eller tryck på länken i anslutning till avsnittet.

Jan: Och med det återstår väl egentligen bara att säga så här, tack för den här gången. Tack för ditt tålamod med ett lite längre avsnitt. Men jag vet ju att det är många av er lyssnare som säger att det är okej. Så idag har jag inte ens dåligt samvete för det, utan nästa vecka kör vi precis som vanligt. Så tack för denna veckan, och så ses vi nästa söndag.