Vad säger forskningen om sparande och investerande?

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Vad säger forskningen egentligen?
2. Avstamp i andra källor och en egen metaanalys
3. Contrarianer och en solid vetenskaplig grund
4. Fördelarna med akademiska studier
5. Oberoende, inte företag
6. Nackdelarna: anknytningen till verkligheten
7. Riskjusterad avkastning och bryggan till verkligheten
8. Antaganden som inte stämmer
9. Bristen på data om småsparare
10. Vi är irrationella
11. Svårlästa artiklar
12. Ingångsvärden: vad är syftet med ditt sparande?
13. Tron på den egna förmågan
14. Autenticitet och drivkraft
15. Jack of all trades
16. Cremers metaanalys: 20 års forskning
17. Marknaden har förändrats
18. De tidiga studierna håller
19. Markowitz 1952: modern portföljteori
20. Den effektiva fronten
21. Svår att använda framåt
22. Bidraget: risk hänger ihop med avkastning
23. William Sharpe 1964: CAPM
24. Köp hela marknaden
25. Effektiva marknader och börsvärdesviktning
26. En rikedom i att veta var saker kommer ifrån
27. Expert, kommunikatör eller ointresserad
28. Skattjakten
29. Eugene Fama 1965: den effektiva marknadshypotesen
30. Dow Theory mot random walk
31. Teknisk analys saknar värde
32. Random walk-modellen tål inga motargument
33. Intervjun med Eugene Fama
34. Lapptäcket: slumpen syns i grafen
35. Beteendevetenskapen kliver in
36. Vi är dina pengars största fiende
37. Hjärnan sparar energi
38. Vi tänker inte långsamt
39. Framing: lampan och Teslan
40. Hjärnan ändrar värdet av pengar
41. Rabatt eller överpris
42. Förlustaversion: vinst mot förlust
43. Dubbelt så ont att förlora
44. Anders Hansen: rädslans gräddfil
45. Rätt beslut även när du har fel
46. Börsens berg- och dalbana: känslorna
47. Ångerns tempel
48. Avrundning och vad som kommer härnäst

Vad säger forskningen egentligen?

Jan: Precis, det forskningen säger är att det inte går att skaffa sig ett bättre sparande än en billig, global, passiv indexfond som är marknadsviktad. Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå, på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Jan: Idag är det dags för avsnitt 138. Och jag tänkte att idag ska vi prata om: vad säger forskningen egentligen om ekonomi?

Caroline: Om ekonomi och sparande.

Jan: I många av de andra avsnitten gör vi alltid hänvisningar så här: forskningen säger, studier säger. Och så fick jag någon som var lite fräsch: "ja, men vilka är de här studierna då? Och vad är det de säger? Jag kan ju slå index."

Caroline: Sa den personen.

Jan: Ja, precis. Så det här kommer faktiskt nog bli flera avsnitt. Jag tänker att vi ska gå igenom de viktigaste, mest kända, mest inflytelserika studierna i ekonomi om vad som funkar. Om sparande, investeringar, aktivt, passivt, hur ska man göra som småsparare, vanliga misstag och så vidare. Vad säger forskningen?

Caroline: Jättebra.

Jan: Sen ska jag säga redan nu att det här kommer låta lite förmätet, men jag har totalt 30 studier som jag har valt ut, 30 artiklar. Flera av de här artiklarna har fått Nobelpriset, liksom 20–30 år senare. Och då känner jag: okej. Även om vi lägger mycket tid på att göra det här till tre avsnitt, så blir det fem till sex minuter per studie.

Caroline: Ja, men man måste ta ner det lite grann, så att det går att lyssna på.

Jan: Ja, precis. Så ibland tänker jag: ja, du vet, här är en hel livstids forskning och vi avhandlar det på fem minuter. Men å andra sidan tänker jag att det är fem minuter mer än vad de flesta någonsin har hört talas om de studierna i vanliga fall.

Avstamp i andra källor och en egen metaanalys

Jan: Den här artikeln tar lite avstamp i andra källor. Jag är inte först med att göra en sån här artikel. Det finns ett amerikanskt företag som heter IFA, Index Fund Advisors, som gjorde en artikel för några år sedan som heter Academic Edge.

Caroline: Det heter väl litteraturstudie, när det är en vetenskaplig studie som går igenom alla andra vetenskapliga studier.

Jan: Ja, inom ett ämne. Man kan kalla det metaanalys också.

Caroline: Metaanalys.

Jan: Det är en metaanalys från 31 oktober 2019, som jag hittade först när jag hade gjort klart allting.

Caroline: Så då hade du gjort en egen metaanalys, och sen kunde du kolla vad proffsen sa.

Jan: Ja, precis. Det är någon som har gått igenom 20 års forskning och varenda grej. Apropå ett litet sidospår: jag öppnar den här metaanalysen och så är den 80 sidor lång. Och så börjar jag läsa. När man kommer till sidan 40 så står det "conclusion", och sammanfattning. Och sen börjar referenserna.

Caroline: Ja, så det är ju aldrig så långt som 80 sidor. Kände du att du hade liksom...

Jan: Jag fick en bonus där, att plötsligt var man klar, trots att man egentligen trodde att man var halvvägs, för de resterande 30 sidorna var bara referenser.

Jan: Sen var det naturligtvis en fråga på bloggen, som var: ja, men var får du all den här forskningen ifrån? Att jag är confirmation bias på bloggen, och att jag inte tar in nya studier.

Caroline: Alltså, det är jättebra att det kommer. Absolut. Det är klart att man kan vara det, men man kan också inte vara det.

Jan: Ja, precis. Kritiken var: du letar bara bevis för det som du själv tycker.

Caroline: Ja, och det gör vi ju hela tiden så.

Jan: Men det är därför vi också tar det här blogginlägget nu.

Caroline: Ja, precis. Och den här serien, tror jag.

Contrarianer och en solid vetenskaplig grund

Jan: Sen hittade jag en sajt som heter retailinvestor.org, som också läst precis samma studier, men som är contrarian. Han pekar ju ut alla fel i de här studierna.

Caroline: Ja, men det är bra det med.

Jan: Ja, så jag har försökt ge en, alltså, det blir ju aldrig objektivt. Det är ändå jag som har valt ut studierna här. Men det är inte bara som att jag har dragit dem ur hatten, utan det finns många andra som tittar.

Caroline: Men frågan är då, finns det massa andra studier som säger saker som du inte gillar?

Jan: Ja, det finns det, men de är med.

Caroline: De är med, okej. Då så.

Jan: Ja, precis. Sen vill jag också vara supernoga med att poängtera att syftet inte är att bevisa att det inte går att slå index. För det är det vanliga: "nej, men det går inte. Men nu ska du slå oss med studier här, för vi tror inte på dig." Det här är genuint, för jag har inget investerat i det, utan det jag har investerat i, det är precis som du som lyssnar: jag vill ha så bra avkastning som möjligt, jag vill ha så bra odds som möjligt. Rekommendationen för en sån som mig. Det är faktiskt det som är utgångspunkten.

Caroline: Har du upptäckt något nytt då?

Jan: Ja, det är några grejer faktiskt, som överraskade mig lite. Kändes lite jobbiga, men det kommer vi till.

Caroline: Vad bra, vi kommer till dem.

Jan: Ja, så mitt syfte här är att visa att, om vi ska sammanfatta det, det finns en solid vetenskaplig grund för de rekommendationer, för det vi pratar om i de här avsnitten. Att spara passivt, spara långsiktigt, spara regelbundet, spara billigt och så vidare.

Det är fem minuter mer än vad de flesta någonsin har hört talas om de studierna i vanliga fall.

Fördelarna med akademiska studier

Jan: Jag tänker att det här kan du bättre än mig. Lite läskigt att skriva de här grejerna, för du har ju doktorerat, i och för sig inte i ekonomi.

Caroline: Inte i ekonomi, nej.

Jan: Men jag tänker, vad ser du som fördelar med akademiska studier?

Caroline: Ja, men det är ju att forskarna är människor som är supernyfikna och som kanske försöker i det längsta att inte hitta grejer inom forskningen som bara säger det de trodde. Och de är väldigt kritiska. Till allting, till sina egna teorier också. Och det är väldigt positivt.

Jan: Ja, precis. Jag håller helt med, och det är faktiskt också min reflektion från att ha läst om många av de här studierna nu. Man uttalar sig väldigt sällan som att detta är naturlag. Man är väldigt: ja, så här kan det vara, det är våra indicier, så här tänker vi. Men framförallt, en av de stora fördelarna är att de är peer-reviewed.

Caroline: Ja, och det betyder att kollegor eller människor som är i samma forskningsfält har fått läsa artikeln som man har skrivit och komma med all sin feedback och negativitet. Så man har fått, för att sen få flera år på sig, att fundera ut hur man ska ta sig ur...

Jan: Krisen.

Caroline: Men man får också väldigt mycket, som man säger, inte kreativ feedback, vad heter det? Konstruktiv.

Jan: Konstruktiv feedback.

Caroline: Saker som man inte tänkte på, av människor som kan fältet lika bra som en själv och kanske till och med angränsande fält.

Jan: Jag gillar jättemycket att det är ganska strikta riktlinjer för att bli publicerad. Och sen pågår mycket av den här diskussionen i de vetenskapliga magasinen. Du vet, jag såg framför mig hur de kommer: jag fäktar här med min artikel och sen kommer någon annan. Jag fäktar tillbaka med min. Sex år senare kommer nästa fäktningsdrag.

Caroline: Ja, precis. Det är charmen med det.

Oberoende, inte företag

Jan: Sen gillar jag också att man återupprepar studierna i andra områden. Man börjar komma fram till att det här är tre faktorer som funkar på den amerikanska marknaden, och sen är det ofta någon annan som gör om samma studie, fast på svenska marknaden. Och då vill man helst att de ska visa samma resultat.

Caroline: Ja, eller att man blir överraskad i alla fall.

Jan: Min poäng här är att det är en jättestor skillnad på de här vetenskapliga studierna. För det här har jag i mitt bibliotek där jag samlar filer, så har jag gjort en skillnad på rapporter, till exempel sådana som Vanguard släpper, och Dimensional, och sen vetenskapliga studier.

Caroline: Ja, oftast gör inte företag vetenskapliga studier, utan det måste göras av oberoende institutioner. Universitet då till exempel. Forskningsställen där man gör forskning i alla fall. Och inte företag.

Jan: Ja, men sen märker jag att det är många av de här professorerna och Nobelpristagarna som sen startar företag och jobbar med andra företag.

Caroline: Ja, men det kan de mycket väl göra, men det ska inte komma forskning från de företagen.

Jan: Nej, men det gör det. Men det är många av de här som faktiskt gör bra undersökningar också. Men i de här kommande avsnitten är det ingenting som är från Vanguard eller Dimensional eller något sånt, utan alla är publicerade från universitet. I vetenskapen.

Jan: Vilket också, ska jag säga, för övrigt märks på layouten, som är så himla trist på de här artiklarna.

Caroline: Det är som det är, Jan.

Jan: På artiklarna menar du?

Caroline: Ja, men det är för att det är ett akademiskt format.

Jan: Jag vet, och det är skittråkigt.

Caroline: Ja, men samtidigt gör det det så himla enkelt. Sen när man ska, man kanske inte hinner läsa den supernoga artikeln, men man hittar ändå information ganska snabbt, för det är alltid samma format. Men man kan lägga lite färg och lite sånt.

Jan: Det är för att man tittar på bilderna i tidskriften.

Nackdelarna: anknytningen till verkligheten

Jan: Ja, men jag tänker att vi ska ta några nackdelar här. Nackdelar med akademiska studier.

Caroline: Yes, kör.

Jan: Min feedback är att ibland saknar de anknytning till verkligheten.

Caroline: Hur tänker du då? Berätta vidare.

Jan: Jag tänker så här, det bästa exemplet jag har, det var ju när jag var med i SVT Debatt. För ett par år sedan skulle jag diskutera bostadsbubblan med en professor. Då var det: nej, men vi har inte haft någon bubbla, för det uppfyller inte de akademiska kriterierna för en bubbla med avseende på volatilitet eller så här. Och jag är så här: ja, fast du vet, om man förlorar pengar som småsparare, så bryr man sig inte om att det inte uppfyller de akademiska kraven för en bubbla. För jag upplever att jag har förlorat pengar i alla fall.

Caroline: Nej, men jag känner att jag blir lite upprörd. De akademiska kriterierna har man ju ändå forskat fram, okej, så det kanske kan vara en halv bubbla eller någonting. Vad vet jag. Men han har ju en poäng ändå.

Jan: Känns skönt att du behöver försvara akademin.

Caroline: Nej, jag försvarar inte.

Jan: Jag tänker att debatt i SVT är vad det är.

Caroline: Ja, men det är pajkastning.

Jan: Det är roligare när man kan ha ett samtal kring det.

Caroline: Och han berättar, vad är de kriterierna? Och varför tycker inte han att det uppfyller? Det hade han säkert inte tid med där.

Jan: Nej, men såklart. Men i alla fall, så att min poäng är: man kan inte bara ta studien och applicera den i verkligheten.

Caroline: Nej, det kan man oftast inte.

Riskjusterad avkastning och bryggan till verkligheten

Jan: Till exempel en sån grej som de gör jämförelse i: ja, men investerarnas avkastning var lite högre än jämförelseindex, men korrigerar man för en riskjusterad avkastning så var den sämre. Och då är det: men du vet hur många av oss småsparare som bryr oss om riskjusterad avkastning? Har jag bestämt mig för att jag vill investera 60 procent i aktier och 40 procent i räntor, så kommer jag inte göra en beräkning och säga: "åh nej, men den riskjusterade avkastningen här blir fel med tanke på småbolagen", och då korrigerar jag för en annan fördelning på småbolag. Akademiska studier är inte till för att småsparare ska kunna gå in och tillämpa det själva.

Jan: Däremot finns det en brygga som saknas mellan akademin och verkligheten där ute. Och den bryggan, det är för att det oftast inte finns någon som läser de akademiska studierna och sen bryggar över det till: okej, men hur kan vi nu tillämpa det här i verkligheten, det som står här? Det är extremt ovanligt.

Caroline: Exakt, det är det jag tänker att vi ska göra i det här avsnittet.

Jan: Superbra. Så det är viktigt att man ändå får ta dem med en nypa salt, men de pekar ut den generella riktningen. Det är: gå vänster, gå inte höger. Men sen är "gå vänster" inte så här, gå längs den här linjen, utan det kan snarare vara en ganska bred aveny. Det var i alla fall min slutsats.

Antaganden som inte stämmer

Jan: Sen tänker jag också att de gör lite antaganden som inte alltid stämmer med verkligheten. Och varför jag också tar upp det här är för att jag vet att när andra har skrivit om studier så är det alltid den här kritiken som kommer mot studierna. Så jag tänker att vi kanske tar den direkt. Då gör man till exempel antaganden för att alla transaktioner som man gör, görs den sista i månaden. Men så ser det inte ut i verkligheten, utan då månadssparar man kanske under hela månaden. Eller man gör transaktioner.

Jan: Och sen är det hela tiden det här problemet med populationer. Alltså vilket urval har jag gjort?

Caroline: Ja, det håller jag med om.

Jan: Så här till exempel: okej, men vi tittar på småspararna. Och sen visar det sig, okej, hur har ni approximerat småsparare? Ja, men då tog vi 96 000 tyska småsparare mellan 2005 och 2010. Och då är jag: men vänta här nu. Vad vet de om den gruppen?

Caroline: Exakt, exakt.

Jan: Och så är det också när man tittar: ja, men vi har tittat på riskkapitalbolag. Ja, men då tog man alla riskkapitalbolag som var med i en klubb för riskkapitalister.

Caroline: Det finns så många fel man kan göra när man gör sitt urval. Och det får de ju också skit för, oftast av sina kollegor.

Jan: Ja, precis. Peers. Men det finns ingen, det är ingen naturlag. Det är inte som att släpper du en boll här så kommer den att landa på marken.

Caroline: Nej, forskningsrapporter är inga naturlagar.

Bristen på data om småsparare

Caroline: Nej, och sen är det också så att många av de här rapporterna är gjorda på professionella fondförvaltare, för där finns det mer data än på småsparare.

Jan: Så där finns egentligen inget, alltså jag hade ju önskat, om det är någon forskare som lyssnar på det här, eller om jag själv skulle doktorera någon gång, då hade jag försökt nästla mig in hos Nordnet eller Avanza och kollat på deras statistik. Finns det ingen forskning som har ett samarbete med den typen av...

Caroline: Nej, väldigt lite. Det finns två studier som har tittat lite på det.

Jan: Är inte det förvånande?

Caroline: Jo, mycket. Fast samtidigt inte, för man kan tänka sig att de inte vill ha akademiker rännandes i korridorer och "varför kan jag få den här datan?".

Jan: Ja, mycket av datan är inte... Alltså, det är vår data, ja, fast vi tänkte visa att det som ni gör inte funkar.

Caroline: Ja, nej, men det är klart ni kan få den datan då.

Jan: Precis, som när Facebook-forskarna undersökte hur man mår bättre eller sämre av att hänga på Facebook.

Caroline: Ja, så blev det sämre.

Jan: Oh my god.

Vi är irrationella

Jan: Ja, men sen är det också så att många av de här studierna inte heller tar hänsyn till att vi är irrationella, utan de utgår från att vi fattar rationella beslut och att vi är så här, "econ", heter det på engelska.

Caroline: Hur stavas det?

Jan: E-C-O-N. Det är typ som en människa, som en zombie. Vi fattar alltid rätt logiskt beslut och vi är alltid ute efter att maximera nyttan för oss själva. Vilket också, där finns massa annan forskning som har visat: nej, vi är inte ute efter att alltid maximera nyttan för oss själva, utan vi är ganska altruistiska och så vidare. Så poängen är att studierna är indikativa, men ej avgörande. Så ska jag säga.

Svårlästa artiklar

Jan: Och sen, min sista innan vi börjar titta på ingångsvärden och går igenom studierna. Fy tusan vad de är svårlästa. Alltså, många av oss... Jag fattar det där att det var någon som, jag vet inte om det var du, som sa till mig att den genomsnittliga doktorsavhandlingen läses av 0,8 personer.

Caroline: Inte ens handledaren läser och orkar ta sig igenom. Hela. Eller kanske inte ens hon själv.

Jan: Men nej, de är ju svårlästa. Vad tänker du mer om det? Berätta.

Caroline: Att de inte är gjorda för att man ska vara vanlig människa och läsa dem. Det finns vissa artiklar och så här: ja, jag har läst här nu och jag fattar inte vad jag har läst.

Jan: På vissa artiklar var jag så här: den här artikeln är viktig, men jag fattar inte den. Så jag har ringt till bland annat Oscar på, jag vet inte, Oscar på Lysa, som är en av deras investeringsansvariga, och bara så här: du Oscar, jag fattar inte vad här står. Kan inte du bara hjälpa mig förklara?

Caroline: Men vad har det varit då? Har det varit så?

Jan: Ja, men jag har läst en mening. Jag har läst en mening och jag sa: jag fattar inte vad den här meningen betyder. Så jag och Oscar hade en diskussion kring, är det här korrekt tolkning av den här studiens slutsats. Så tack Oscar för hjälpen med det här. Men då känner jag ändå: fan, jag är ändå lite nördig och jag fattar inte vad det säger.

Caroline: Det är oroande.

Jan: För det här avsnittet eller?

Caroline: Nej, men det är oroande därför att skriver man så obegripligt, det kanske inte ens är så att ens kollegor riktigt fattar vad man har skrivit. Och då har man ju slösat skattepengar. Så skulle jag vilja säga.

Jan: Det finns ju i andra områden, i matte, så vet jag att det här inte är helt ovanligt. Det är någon som kommer fram till något matematiskt bevis. Och sen har de en fyra dagars konferens för att förklara det matematiska beviset i artikeln. Och ändå fattar inte folk.

Caroline: Nej, det är mattens värld.

Jan: Men det var tydligen så här i ekonomi också, det var svårt.

Ingångsvärden: vad är syftet med ditt sparande?

Jan: Sen är det superviktigt att titta på att ingångsvärdena, alltså vad man kommer med för bagage till de här artiklarna, är väldigt, väldigt viktigt.

Caroline: Vadå? Jag fattar inte vad du menar.

Jan: Jo, men jag tänker så här, en av de första, viktigaste frågorna här är: är sparandet en hobby för mig eller inte? Till exempel, är mitt syfte att lära, att utveckla mig själv och lära mig nya saker? Eller är det viktigt att ha roligt eller att uppleva spänning, alltså sensationslystnad? Eller som till exempel Henrik Milton och Andreas Brock, som förvaltar 5 000 miljoner kronor i en fond. De säger: för oss handlar det mycket om att mäta oss själva mot marknaden. Vi har en tes och sen lägger vi ut tesen där ute på marknaden och sen ser vi om vi får rätt i den eller inte.

Caroline: Men vems bagage är det vi pratar om?

Jan: Jo, men när man lyssnar på det här, vad är syftet med mitt sparande? Det kan vara väldigt, väldigt olika och det kan till och med vara så här: Aktiespararna, jag misstänker att väldigt många som är med i Aktiespararna har sparandet som en social hobby, som ett socialt umgänge. Man åker till Spanien på en aktieresa.

Caroline: Ungefär som en träningsresa då, eller?

Jan: Ja, precis. Och i så fall, då kan det vara helt okej att min hobby kostar pengar. Det är ingen som blir förvånad så här: nej, men mitt träningsintresse eller mitt hästintresse kostar pengar. Men vi pratar inte om att mitt aktieintresse kostar pengar. Kanske inte i de facto pengar, men i förlorad avkastning. Så det handlar lite om: vad har jag för perspektiv när jag lyssnar på det här?

Tron på den egna förmågan

Jan: Och sen återigen, de här två frågorna som vi pratade om i avsnitt, 19 eller 31 tror jag. Vad är min egen tro på min egen förmåga? Tror jag att jag är en av de här sex av tusen personerna som kan hitta felvärderade investeringar? Är jag en av de som kan tajma marknaden? Det kommer också ge väldigt olika perspektiv på hur man lyssnar på det här.

Caroline: Men du, vi pratade ju innan om de här akademiska studierna från ett kritiskt håll. Men nu ska vi ändå ta i dem, och berätta vad du har sett för någonting. Det känns lite konstigt. För vi sa ju att de inte har, ibland, anknytning till verkligheten. De är svåra att tillämpa, ibland fattar man inte riktigt vad det står. Jag känner att jag, jag vet inte ifall jag kan lita på det som vi säger nu. Förstår du vad jag menar? Hur ska vi nu känna entusiasm kring de här studierna som du har tittat på?

Jan: Jo, men jag skulle säga återigen, för att de pekar i en viss riktning.

Caroline: Ja, de gör det.

Jan: De pekar i en viss riktning. Sen betyder inte det att det är hela sanningen. Det är inte så här: nej, men om du går vänster så kommer allt bli bra. Går du höger så kommer du dö. Det finns ju människor som går höger och överlever. Men statistiskt sett kommer det vara bättre för de flesta om du går vänster istället för höger.

Caroline: Ja, bra. Jag tror du sa det, det var bara att jag blev så uppfylld av det här. Med kritik mot dem.

Autenticitet och drivkraft

Jan: Ja, men jag tror också att det är viktigt att faktiskt ta en minut och fundera på sig själv. Vad är min tro? Vad är mitt syfte med mitt sparande? För det kan vara så att forskningen säger att det här är det du ska göra för att optimera dina chanser. Ja, men det är ju inte spännande för fem öre. Så brukar vi ju säga i andra avsnitt. Smart sparande är inte spännande, eller hur? Men om mitt mål är att jag vill ha ett socialt umgänge, jag vill ha sensationslystnad, jag vill ha spänning, jag vill tävla, jag vill utveckla mig, ja, fuck that shit, liksom, att jag inte får det optimala sparandet. För jag vill ju ha ett spännande sparande.

Jan: Så jag menar att man behöver ha koll på de där grejerna. Samma sak som man behöver ha koll på sin risktolerans. Och ställa sig frågan, så här autentiskt, som jag har fått göra: är jag autentiskt ute efter att tjäna pengar, eller är det en annan drivkraft jag är ute efter att tillfredsställa?

Caroline: Och vad har kommit då?

Jan: Då har ju...

Caroline: Trygghet till exempel.

Jack of all trades

Jan: Ja, men för mig tänker jag så här att spontant är det så att jag är ute efter bäst balans. Jag gillar den här metaforen som typ bara 80-talister och tidigare förstår, typ med Super Mario Bros. Du vet, det här spelet innan. Jag är ju Mario, liksom. Vad är det så här? Jack of all trades, master of none. Att jag är generalist. Jag vill att det ska vara bra balans mellan oss. Det ska vara enkelt. Det ska gå att förklara. Det ska gå att förstå. Det ska vara balans mellan avkastning, avgift och så vidare.

Jan: Och jag fattar till exempel Lysas Patrik, som är vd på Lysa. Han sa ju det rakt ut i ett avsnitt här: ja, där finns säkert optimeringar vi hade kunnat göra. Men vi kommer aldrig kunna förklara de optimeringarna för våra kunder. Och då inser vi att det är bättre för kunden att långsiktigt förstå exakt vad det är vi gör, än att kanske optimera på den där sista procenten. Och introducera en komplexitet som inte går att förklara.

Caroline: Absolut.

Jan: Jag vet inte, jag kanske är i diket här när jag försöker prata om de här grejerna. Men jag upplever efter att ha läst alla de här studierna, att jag måste, jag kan hålla studien i handen, men innan jag applicerar den på mig själv, så måste jag titta utifrån på mig själv och studien. Och så fatta beslutet. Vad är det som är autentiskt viktigt för mig? Och då kan man komma till andra slutsatser än de som nödvändigtvis är bäst.

Caroline: Ja.

Jan: Does it make sense?

Caroline: Ja, absolut.

Innan jag applicerar studien på mig själv måste jag titta utifrån på mig själv och studien. Och så fatta beslutet. Vad är det som är autentiskt viktigt för mig?

Jan: Bra. Och det känns ju som att nu är det sjukt långt intro för att komma till studierna. Men jag upplever ändå att det är viktigt att lägga den här basen så att man fattar. Jag förstår, kanske overkill för dig som har doktorerat och gjort egna studier.

Caroline: Men du behöver inte... Jag känner mig lite...

Jan: Så här jobbigt att nu har jag tagit 20 minuter här för att bara mala på. Vi har inte ens pratat om den första studien.

Caroline: Ja, men låt oss göra det. Låt oss gå in på det.

Cremers metaanalys: 20 års forskning

Jan: Okej, bra. Det finns en studie som släpptes 31 oktober förra året, som gick igenom 20 års studier. Så alla de studierna som vi går igenom har de också gått igenom. Och det de konstaterar är att det faktiskt har hänt en hel del på de här 20 åren, sen de första studierna. Till exempel en av studierna vi kommer referera till, kom 1965. Det har liksom hänt grejer sen dess. Så det är också så att alla de grejerna som vi kommer säga, återigen, det är en indikation. Det var kanske en naturlag för 20 år sedan, men det är inte en naturlag.

Caroline: Då kan man ju diskutera om det var en naturlag från början.

Jan: Men skitsamma. Då säger de till exempel så här: många av studierna gjordes när avgifterna var mycket högre än vad de är idag. Avgifterna på fonder.

Caroline: Fonder till exempel.

Jan: Eller för att handla aktier, courtage. Bara för några år sedan, du som har sparat länge, kom ihåg att man fick betala 99 kronor som lägsta avgift för att handla en aktie. Idag är den en krona eller gratis. Jag tror till och med att man kan bli kund på Avanza och Nordnet och handla, om man har under 50 000 kronor, så handlar man gratis. Så studier som från 1980 har inte tagit hänsyn till det. På samma sätt finns det idag fondrobotar, det finns billiga passiva fonder och så vidare.

Marknaden har förändrats

Jan: Och där finns ju till exempel, för 50 år sedan var 90 procent av all handel mellan småsparare. Idag är mindre än 2 procent av all handel mellan småsparare.

Caroline: Det låter ju helt sjukt alltså. Det var färre företag förr som höll på med...

Jan: Nej, nej, kunder, småsparare. Idag är det institutioner och professionella förvaltare, banker, som är majoritet.

Caroline: Jo, men vad sa du, när var det som det var färre institutioner som höll på?

Jan: Ja, det var på typ 50-, 60-talet. Då var det småsparare. Så där finns aktörer i marknaden idag vars enda uppgift är att tillhandahålla likviditet. Som handlar bara för att det ska vara möjligt att handla. Sånt fanns ju inte innan. Det har blivit komplexare.

Caroline: Det är mycket, mycket komplexare. Men vad är det för studie? Kan du inte bara gå in på den? Jag känner att jag sitter och väntar här.

Jan: Vad den heter? Jag tänkte att jag inte behöver läsa alla studier, då kommer vi sitta här.

Caroline: Nej, men vad heter studien och vem är det som har gjort den?

Jan: Den heter Cremers et al. De var många. "Challenging the conventional wisdom of active management. A review of the past 20 years of academic literature on actively managed mutual funds."

Caroline: Okej, så det är aktivt förvaltade fonder de tittar på. Bra, då förstår jag nu.

Jan: Ja, och det är egentligen det, för det är hela det. Det känns viktigt att vi sa det.

Caroline: Ja, för det är ju det som vi kommer prata om. Aktiva versus passiva, vad ska en småsparare göra?

De tidiga studierna håller

Jan: Och senaste tio årens studie har visat att de här andra studierna, de tidiga studierna, de håller fortfarande. Det är ingen som har motbevisat dem. Men man har kommit med invändningar att ni behövde inte vara så neggo som ni var, utan där finns faktiskt ljusglimtar.

Caroline: Var de negativa?

Jan: En av de mest kända studierna, jag tror från 97, det var så här: det finns inget mervärde med att anlita en finansiell förvaltare, en rådgivare. Det är bara bortkastade pengar. Punkt. Det stod alltså rakt ut så. Och nu visar det sig, nej, men där finns vissa förvaltare som kan bidra med ett mervärde. Men alla säger fortfarande, jag kommer ta upp en av de här neggostudierna, så säger de: nej, men jag håller fortfarande med slutsatsen, för de flesta är det bättre med en passiv, billig indexfond. Men man kan inte utesluta att alla är sämre eller bara hade tur.

Jan: Och sen har jag lagt ut alla de här studierna och länkar finns på bloggen, så jag kommer inte länka det på YouTube eller i poddavsnittet, utan man får gå in på bloggen och alla studierna finns där.

Caroline: Din förhoppning är att det ska läsas?

Jan: Nej, nej, alltså jag har knappt...

Caroline: Om man vill.

Jan: Jag har läst dem, men som sagt, det har tagit mig en massa dagar.

Markowitz 1952: modern portföljteori

Caroline: Bra, ska vi börja med då den, det är egentligen den första studien.

Jan: Så om vi hoppar till 1952, så var där en professor som heter Harry Markowitz, som skrev en artikel som heter "Portfolio Selection". Och det roliga med honom var att han egentligen inte var ekonom, utan han var matematiker. Så han introducerade, han flyttade matematiska begrepp in i finansvärlden. Och det var ganska roligt, för när han gjorde det och sen doktorerade, då fick han kritik av etablerade professorer, typ Milton Friedman och sådana, som sa att: nej, men det här är inte ekonomi. Och sen visade det sig att det var en av de mest kända artiklarna. Han fick Nobelpriset för det här 1990.

Jan: Då säger han så här: det räcker inte att bara ta hänsyn till att ha högst avkastning, man måste ta hänsyn till risken. Och då säger han också att genom att sprida äggen i flera olika korgar, så kan diversifiering sänka risken för en förväntad avkastning. Så att om jag vill ha en förväntad avkastning på 8 procent, så kan jag antingen välja till exempel 100 procent aktier, eller så kan jag göra en kombination av aktier, räntor, guld och annat, och också få 8 procent, men till en lägre risk.

Caroline: Var det det han visade?

Jan: Det var det han visade matematiskt. Och det här är roligt, för den här vetenskapliga artikeln, det är egentligen en mattebok. Så här mycket grafer.

Den effektiva fronten

Caroline: Men var det det han fick Nobelpris för?

Jan: Att han introducerade det som han kallar för modern portföljteori, MPT. Och så sa han: vid en jämförelse mellan två portföljer med samma avkastning, så är lägre risk bättre än högre risk. Sen återigen, vi hade kunnat prata i en vecka om hans artikel och vad det här innebär.

Caroline: Nej, men vi vill ge det göttaste bara till...

Jan: Vi vill ge det göttaste. Så han introducerade något som heter den effektiva fronten, eller Markowitz efficient frontier. Och det här ser man ibland i texter eller artiklar. Och då har jag gjort en graf här på bilden där jag faktiskt gjorde en sån här efficient frontier-beräkning för vår, tror jag att det var, nybörjarportfölj. Och då kan man säga att genom att alla de här fonderna rör sig på olika sätt, de har olika avkastning och olika risk, och den här risken kan man statistiskt beräkna. Och då kan man också statistiskt beräkna, vad är den optimala portföljen? Vad ger högst avkastning till lägst risk? Och då får man en halvmåne som går, och då kan man välja ut en portfölj.

Caroline: Men är det här något som man använder till vardags någonstans?

Svår att använda framåt

Jan: Både ja och nej. Jag skulle säga så här, för det har ju kommit mycket forskning på det här, hur effektiv är den här effektiva fronten? Och det finns simulatorer. Här har jag lagt en annan bild som visar: okej, så om jag vill ha till exempel 7 procents risk, hur ska jag då fördela mellan de här sju olika fonderna i nybörjarportföljen? Så visar den en sån här graf.

Jan: Problemet med den här effektiva fronten är att den är extremt enkel att beräkna i efterhand, när all data är känd. Men att göra den framåt kräver att du har sjukt rätt i dina antaganden. För du behöver ange: okej, vad kommer den förväntade medelavkastningen vara och vad kommer den förväntade risken att vara? Hur mycket kommer det här svänga? Och har du bara lite fel här, så kan det slå jättemycket.

Caroline: Ja, det känns ju som att den inte riktigt går att använda för framåtsyftande investeringar. Eller, det är ju alla investeringar i framåtsyftande.

Jan: Ja, men precis. Till exempel, när jag gjorde den där effektiva fronten för nybörjarportföljen, då fick jag till exempel: ja, men vi ska splitta en högräntefond till 9,9 procent i portföljen, vi ska ha AMF Räntefond Mix till 1,88 procent, AMF Räntefond Lång till 2,39 procents allokering, alltså stor del av portföljen. Men jag påstår: hur ska jag använda det här? För sätter jag då en annan förväntad avkastning, ja, då blir de här dimensionerna precis olika.

Caroline: Vem använder det då?

Bidraget: risk hänger ihop med avkastning

Jan: Man använder det som en indikation. Återigen, skulle jag säga.

Caroline: På institutioner som...

Jan: Ja, absolut. Sen ska jag säga att jag kollar ju på det här när jag gör portföljen också, men jag lägger inte supermycket vikt vid det. Men det viktiga att förstå här egentligen, hans bidrag var det som är en sanning idag, som är: ja, risk hänger ihop med avkastning. Du kan inte ha 3 600 procents avkastning till noll risk.

Caroline: Trodde man det innan, att det var görbart?

Jan: Ja, innan var det så här: ju högre avkastning desto bättre. Och då var han: nej, ju högre avkastning i förhållande till den risk du tar. Så det var hans bidrag.

William Sharpe 1964: CAPM

Jan: Det här byggdes vidare. Titta, nu går det snabbt här.

Caroline: Ja, nu går det lite snabbare.

Jan: Det byggdes vidare av William Sharpe. Och det här är nog den mest groundbreaking artikeln som gjordes.

Caroline: När kom den då?

Jan: Jag tror att... alltså, den är också lastgammal. 64. Eller vad stod det? Något sånt tror jag att den är. Och den heter "Capital Asset Prices. A Theory of Market Equilibrium Under Conditions of Risk." Och det här var också, han fick Nobelpris 1990 för det här, och han utvecklade Markowitz teori till det som kallas för CAPM-modellen.

Caroline: Ja, den har jag hört talas om. Jag vet inte var.

Jan: Nej, men jag pratade om den i avsnittet med Paolo Sodini. Så det här var: hur prissätts aktier, hur, liksom...

Caroline: Vad ska man göra?

Jan: Så mycket av det här som vi kommer prata om nu med passiva indexfonder kommer från den här studien. Sen har den utvecklats vidare såklart, de här 30 åren.

Caroline: Men vad sa han nu då? William Sharpe.

Köp hela marknaden

Jan: Ja, ska jag läsa? Jag läser lite här. "Rather than trying to select an optimal portfolio of individual equities from the thousands of securities in the market, Sharpe showed that investors should simply hold the full market, that is, all equities offered, as the risky part of their allocation."

Caroline: Så då känns det som han pratade om att man skulle köpa allt. Index.

Jan: Precis.

Caroline: Fanns index innan han pratade?

Jan: Nej, det fanns inte. Så vad han sa, istället för att försöka välja en optimal portfölj av massa individuella aktier, för det finns ju tusentals aktier, så istället för att jag ska sitta och försöka plocka ihop de här 30 aktierna, så säger han: köp alla aktierna. Och så ska man ha det som optimal del i den delen som ska stå för risk, alltså aktierna. Okej, sen fortsätter den. "If markets are efficient and investors can act in a completely unconstrained manner, then the market portfolio, which weighs each security according to its market capitalisation, is inherently the most efficient possible portfolio. Hence, the model is known as the capital asset pricing model."

Caroline: Vad sa han nu? För jag läste här, men sen så bara tappade jag bort det tankemässigt.

Effektiva marknader och börsvärdesviktning

Jan: Jo, men han säger så här, att om marknaderna är effektiva, vilket det finns mycket diskussion kring, men ingen som har motbevisat. Det kan vi också prata om, vad det betyder, att det är effektivt.

Caroline: Ja, men precis.

Jan: Men att effektiv betyder att priset på en aktie återspeglar all tillgänglig känd information. Så att priset på en aktie är rätt i förhållande till den information som finns. Och då, vad är det för information? Jo, men då är det historisk information. Men också förväntningar om framtiden. Att investera handlar om information. Och sen kommer vi prata om informationsasymmetri och sådant.

Jan: Men då säger han: så om marknaden är effektiv och investerarna kan bete sig utan begränsningar. Till exempel, en fond kan ha begränsningar för att bara ha 60 procent aktier. De får bara köpa hållbara aktier. Då är man ju inte unconstrained.

Caroline: Nej.

Jan: Men om det inte fanns några begränsningar, så ska man äga en portfölj där varje aktie är viktad i förhållande till dess börsvärde. Det här är ju anledningen till, till exempel, varför man inte ska ha 50 procent i USA och 50 procent i Sverige. För Sverige står bara för 1 procent av det totala börsvärdet i världen. Så det här är ju varför vi pratar om indexfonder och global viktning, varför vi inte vill övervikta. Sen är det en diskussion också, för vi har överviktat mot Sverige. Det är en annan diskussion. Men till exempel Sjunde AP-fonden gör ju exakt det här. De äger alla aktier i hela världen i förhållande till deras börsvärde. Det är det som man väljer i Sjunde AP-fonden. Och de äger bara 1 procent i Sverige. Så härifrån kommer det här. Det ska vara marknadsviktat i förhållande till börsvärde. Det ska vara alla aktier. Och det här kom 1964, åtta år senare kom den första indexfonden.

En rikedom i att veta var saker kommer ifrån

Caroline: Men du, får jag bara fråga, känner du att du har fått något fint i och med att du har pluggat sådana här studier nu? Känner du att du har blivit grundad på något annat vis?

Jan: Nej, jag har inte blivit överraskad av någonting. Å andra sidan, det känns som, jag som är rädd för kritik, så är ju det här ett fantastiskt sätt att bara deflekta. Skyll inte på mig, skyll på studien.

Caroline: Ja, men jag tänker, är det här någonting som man får lära sig på Handelshögskolan, till exempel? Det vet inte jag. Det kan kännas kul att veta det här. Det var Sharpe och han kom där och då sa han att index funkar bra. Och sen har man testat det och det funkar rätt bra i verkligheten också. Är du med? Det är kul när man får en teori och sen får man se den där ute, där den lever sitt liv i verkligheten.

Jan: Ja, men precis. Jag skulle säga så här, du som lyssnar på den här podden, nu gör vi något som 99 procent av befolkningen aldrig gör.

Caroline: Och vad är det?

Jan: Ja, men vi tittar på var det här kommer ifrån, och gör forskning. Och jag kommer ju citera andra fondförvaltare här. Och jag tror att det är många fondförvaltare som inte ens har läst det här. De har kanske hört talas om CAPM, men de har inte läst studien.

Caroline: Nej, men det finns en rikedom i att veta var saker kommer ifrån. Bara för en själv i sin profession.

Det finns en rikedom i att veta var saker kommer ifrån. Bara för en själv i sin profession.

Expert, kommunikatör eller ointresserad

Jan: Ja, ja, absolut. Nej, så jag vet inte. Sen är det ju så som vi har pratat om i något annat avsnitt. I vissa områden är man ju expert. Och då kan man de här "nitty-gritty". Alltså det här är verkligen nitty-gritty, det vi pratar om. Sen i andra områden är man ju den som är kommunikatören. Du vet, jag har ju inte kommit på någon av de här modellerna själv. Men jag är duktig på att kommunicera dem till andra. Och sen är det andra områden där man är helt ointresserad. Där man egentligen bara vill veta: vad ska jag göra med mina pengar? Ja, men investera i Lysa. Och så är det färdigt. Eller: vilka kläder ska jag ha på mig? Ja, men här är lådan med kläder. Och jag vill inte lägga mer tid på det här.

Jan: Sen kan det ju vara schysst att om jag då väljer att titta på den här lådan. Varför har de valt den här hatten? Eller varför har Lysa gjort det här? Jo, men då finns det en solid grund till att de har gjort de val de har gjort.

Caroline: Tittar man närmare på saker så finns det alltid någon fantastisk historia.

Jan: Inte alltid.

Caroline: Jo, men för det mesta.

Jan: Vad tänker du som inte har det?

Caroline: Ja, men det finns ju många fonder om vi tittar.

Skattjakten

Jan: Jaha, jag tänkte mer så på vad du hittar i din klädlåda eller...

Caroline: Kakel, om du köper kakel så kan du bara: vad är det här för kakel? Ja, det är från Marocko. Då vet man att det är sånt handgjort som någon gjorde. Som någon kom på, och det var det första i världen som kom på det här. Så är man på en sån skattjakt som Moa pratade om i ett av våra avsnitt här.

Jan: Ja, det var bara mina 25.

Caroline: Jo, precis. Men sen finns det ju vissa av de där kaklet som kom från någon övergiven fabrik i något u-land som... framställdes med kolkraft.

Jan: Ja, det finns absolut så.

Caroline: Men man lär sig ju också var skatterna finns liksom. Precis som du också lär dig det här.

Jan: Ja, men absolut. Jo, men absolut att det finns massa fonder som är helt ointressanta och liksom... Det finns ingenting att hämta där i teoretisk bildning.

Caroline: Nej, nej, men jag fattar. Men man lär sig också var man hittar det, vilka trailers man ska gå liksom.

Jan: Absolut. Ska vi ta nästa?

Caroline: Vi tar nästa.

Eugene Fama 1965: den effektiva marknadshypotesen

Jan: Det är EMH-teorin. Efficient Market Hypothesis-teorin. Det här är en studie som gjordes av Eugene Fama, som heter "The Behavior of Stock Market Prices", som också publicerades 1965. Det är mer än 50 år gamla artiklar. Nobelpriset 2013 för det här. Och det här är ju det som vi pratade om innan, effektiva marknadshypotesen, att priset på en tillgång reflekterar all känd och tillgänglig information. Och utmaningen med det här är att man liksom inte kan bevisa det tekniskt, säga: den stämmer. Men det har under de här 50 åren inte presenterats något bevis som motbevisar den. Sen finns det dock mycket anekdotiska invändningar mot det här.

Caroline: Nej, men den fonden eller den gjorde det där. Och det stämmer inte med den teorin då?

Jan: Ja, men den här har ju gett upphov till hur många artiklar som helst. Den här EMH-teorin. Och sen förfinade de det också. Det märker man också att det är vissa som återkommer. Han är ju Eugene Fama. Han har, fan, förlåt att jag svär, han har legat i, ska jag säga.

Caroline: Ja, han har jobbat hårt va?

Jan: Han är nog den mest citerade i vår genomgång. Jag tror han står för nästan hälften av studierna.

Dow Theory mot random walk

Caroline: Vad är det han säger här nu då?

Jan: Jo, men då säger han så här, det finns två stycken sätt när man tittar på marknaden och börsen. Det ena är det som klassiskt kallas för Dow Theory, det vill säga att historien återupprepar sig i mönster. Genom att studera historien kan vi dra slutsatser om framtiden. Om beteendemönster, hur var inflationen, hur var konjunkturen och så vidare. Och sen finns det de som pratar om random walk. Att priset har inget minne, det är mer eller mindre slumpmässigt. Från en dag till en annan.

Jan: Och vi kan läsa så här från studien, så här har jag citerat studien. Citat från Eugene Fama: "The main conclusion will be that the data seem to present consistent and strong support for the random walk model. This implies of course that chart reading, though perhaps an..." Vänta. "...interesting pastime, is of no real..." Ja, skulle jag läsa eller skulle du?

Caroline: "...though an interesting pastime, is of no real value to the stock market investor."

Jan: Nu kan du komma in. Ja, okej, förtydliga.

Caroline: Ja, så vad är det han säger?

Teknisk analys saknar värde

Jan: Så han säger, den viktigaste slutsatsen är att den data som vi har visar ett konsistent och konsekvent stöd för att random walk-modellen stämmer, det vill säga att priset inte har något minne, att det är statistiskt, det är slumpmässigt. Det här leder till, skriver han, att titta på grafer och teknisk analys och sådant, även om det är en intressant hobby att fördriva tiden med, har inget reellt värde för aktieinvesteraren.

Caroline: Ja. Ord och inga visor. Så han säger att när man analyserar gamla siffror...

Jan: Ja, att titta på historien för att bedöma framtida avkastning har ingen relevans. Att titta på teknisk analys har ingen relevans. Det är det han säger här. De som inte vet vad teknisk analys är, det är när man tittar på graferna. Man säger: jag skiter i vad företaget gör, jag bara tittar på hur har aktiekursen gått historiskt, eller hur har den här fonden gått.

Jan: Det här var egentligen en av de stora kritikerna vi gjorde i avsnittet Morningstar-stjärnor. Som var bara: ja, men den här fonden var bäst i sin kategori de senaste fem åren. Ja, men so what? Det säger ingenting om framtiden. Och det här är ett av de vanligaste misstagen, det finns en annan studie lite längre fram som pratar om att det här är ett av de vanligaste misstagen som småsparare gör. Att man tror att det är en koppling mellan historien och framtiden.

Caroline: Ja, det har jag absolut gjort. Det misstaget har varit... investerat pengar på saker som inte har...

Random walk-modellen tål inga motargument

Jan: Ska vi läsa vidare? Ett nytt citat här från Eugene Fama. Det är samma, det bara fortsätter. "This is an extreme statement and the chart reader is certainly free to take exception. We suggest however that since the empirical evidence produced by this and other studies in support of the random walk model is now so voluminous, the counter arguments of the chart reader will be completely lacking in force if they are not equally well supported by empirical work."

Jan: Så det han säger är att man absolut kan tycka något annat, men siffrorna säger att random walk-modellen gäller.

Caroline: Ja, och att det finns så många studier och så mycket stöd för den. Så att det går inte att motsäga egentligen.

Jan: Och det här är jätteroligt, för här kommer nu en av de stora konflikterna. För alla som håller på med aktiesparande, att välja ut aktier, välja ut fonder, tro att marknaden kommer gå upp eller gå ner. För de säger ju precis motsatsen till det här han säger.

Intervjun med Eugene Fama

Jan: Och så säger han, det finns faktiskt en intervju. Jag kan tyvärr inte länka intervjun i det här poddavsnittet, men jag kommer länka till den i beskrivningen. Det är en intervju från Rapport där de intervjuar Eugene Fama från 2013. Den intervjun är en av de bästa som finns. Och så säger den här reportern på SVT, på Rapport: jo, men de säger, fondförvaltare och investerare säger ju att de lyckas hitta de här vinnarna som kommer att gå bra. Och så svarar han: yes, but the evidence says they don't. Och så frågar reportern: ja, men alla de här tidningarna, de säger, det här är de bästa fonderna, det här är analysen av aktierna, och det här är det du skulle göra. It's just entertainment. Det är som en interesting pastime, men det skapar inget mervärde.

Jan: Så är det så att du har möjlighet, du sitter och kollar på det här på YouTube, eller du har möjlighet, så bara pausa här, klicka på den här länken med intervjun med Eugene Fama. Alltså den är sevärd.

Caroline: Ja, den är sevärd. Den är rolig.

Jan: Den är rolig, ja. Precis.

Lapptäcket: slumpen syns i grafen

Jan: Bra, men då tänker jag, då fortsätter vi. Han säger, det går inte att förutsäga morgondagen. Man kan illustrera det antingen så supervetenskapligt som han gör, men hur jag gillar att visa den är de här lapptäckena som vi har skapat.

Caroline: En graf är det.

Jan: Ja, det är en graf som visar till exempel hur stora aktier gått, hur guld gått, hur fastigheter gått över en 50-årsperiod. Och då märker man det totalt slumpmässigt. Det går inte att säga: okej, guldet var liksom i botten i 15 år, sen plötsligt är det det i toppen och sådant. Så det går inte att förutsäga morgondagen. Och det spelar inte någon roll om man pratar om tillgångsslag eller om man pratar om enskilda aktier eller om man pratar om länder eller någonting.

Caroline: Får man titta på det här och undra vad det är för någonting som syns, så är det ju massa olika, det är massa färgblock som sitter i den här grafen.

Jan: När man har tittat på till exempel de senaste 20 åren så har man tagit 20 av de största aktierna, till exempel på amerikanska börsen, och så har man rankat dem i vilken av de här 20 aktierna som var bäst, då är den överst, och vilken var sämst, så var den nederst. Och då ser man att de slår hejvilt. Den kan vara sämst ett år, så är den bäst nästa år. Där finns inget, det som man pratar mycket om i studien, det är persistence.

Caroline: Nej, för om det skulle varit så att någon bara hade varit bra hela tiden här, då hade det synts liksom som ett färgfält. Som en rad.

Jan: Som en rad, ja. Och det finns ingen rad här, det finns bara massa olika färger. Sen är ju inte det här något bevis, men det är bara en illustration, och han presenterar ju bevis. Det här ska kunna visualisera att det inte är så att det finns någon som är bäst alltid eller sämst alltid. Och där finns inget minne i marknaden på det sättet.

Beteendevetenskapen kliver in

Jan: Bra, så det här är de viktiga. Sen parallellt med det här, nu är vi på 70- och 80-talet, så gjordes det ganska mycket forskning av och på beteende.

Caroline: Beteende... vi småsparare...

Jan: Nej, beteendevetenskap, hur vi människor är. Att vi agerar inte rationellt. Vi maximerar inte vår egen nytta på det sättet som antaganden hade gjorts i de tidiga studierna. Så det här var egentligen ett parallellt spår som gjordes av psykologer och beteendevetare. Men sen som mergades ihop av Daniel Kahneman och Amos Tversky, som var de första som mergade ihop ekonomi och beteendevetenskap. Så det blev finansiell beteendevetenskap. Och en av de mest kända artiklarna först, det var den som heter "Prospect Theory, An Analysis of Decision under Risk". Och den publicerades 1979, fick Nobelpriset 2002, och 2011 blev den mest känd, för då släpptes den här boken Tänka snabbt och långsamt, av Daniel Kahneman.

Vi är dina pengars största fiende

Jan: Och då, kritiken som de framförde var att människor inte är så rationella som antas i CAPM-modellen. Eller i den här effektiva marknadshypotesen. Det vill säga att vi inte gör matematiskt korrekta val. Och det är till och med snarare tvärtom, att vi anstränger oss extraordinärt för att undvika eller minimera förluster. Istället för att göra det som är optimalt. Och det här är ju det som jag brukar säga också, att man många gånger inser att du själv är dina pengars största fiende. Att sannolikheten inte är noll att du kommer ställa till det mer för dina pengar än vad aktiemarknaden kommer ställa till det för dina pengar. Och det finns ju massor av forskning och studier på det.

Du själv är dina pengars största fiende. Sannolikheten är inte noll att du kommer ställa till det mer för dina pengar än vad aktiemarknaden kommer göra.

Jan: Den här boken Tänka snabbt och långsamt är ju fantastisk.

Caroline: Jag har faktiskt inte läst den.

Jan: Jag gillar den. Den är återigen också ganska tung.

Caroline: Alltså du menar inte tung i handen?

Jan: Ja, det är det också. Det är typ 800 sidor. Men det roliga med den boken är att man läser studier och massa exempel. Och så börjar nästan alltid varje kapitel med en fråga. Och så är man så här: okej, jag vet att jag kommer bli screwed.

Caroline: Du ska själv besvara frågan.

Jan: Jag ska svara på frågan, ja. Jag vet att jag kommer bli lurad. Så jag går redan in med den och verkligen försöker. Och tänker att nu ska jag inte bli lurad. Nu ska jag vara smart. Nu ska jag svara statistiskt korrekt. Och då har jag ändå läst ganska mycket statistik på universitetet. Och jag blir ändå lurad. Och då vill de visa det, att vi har...

Caroline: Har svårt att tänka vissa grejer.

Hjärnan sparar energi

Jan: Ja, men till exempel en sån här grej. Att hjärnan är gjord för att spara energi. Och det är mycket enklare för hjärnan att spara energi genom att säga: det jag hör många gånger är sant. Istället för att hela tiden ifrågasätta. Stämmer det här?

Caroline: Ja, eller hur? Ja, absolut.

Jan: Så det är en sån typisk grej. Där finns ju såna här klassiska exempel. Som vi har haft i andra avsnitt. Här är en person som tycker om att ha ordning och reda. Han tycker inte om att ta särskilt mycket risk. Och han ser alltid till att ha sina saker i ordning. Vad är Stens yrke? Är han bibliotekarie eller är han jordbrukare?

Caroline: Då tror man ju att det ska vara bibliotekarie.

Jan: Varför det?

Caroline: Jo, men för att där är ordning och reda. Och det känns som ett konservativt yrke.

Jan: Ja, precis. Och vad skulle du säga?

Caroline: Sorry alla bibliotekarier. Älskar bibliotekarier.

Jan: Vad skulle du säga är sannolikheten att ha rätt på den frågan?

Caroline: Mycket dålig förmodligen. Men 50/50, två yrken.

Vi tänker inte långsamt

Jan: Ja, men nu kommer tankarna här.

Caroline: Nu kommer flashbacken, ja. Att jag vet att det inte finns så många bibliotekarier här i världen, tyvärr. Och det finns fler bönder, är det inte så?

Jan: Exakt, så är det. Så de flesta skulle säga spontant att det här är en 50/50-fråga.

Caroline: Ja, ja. Är man bibliotekarie eller så. Jag har två alternativ, 50/50.

Jan: Ja, det är få av oss som tänker så här. Statistiskt sett, hur många bibliotekarier finns det i Sverige? Hur många bibliotek finns det? Hur många jordbrukare finns det?

Caroline: Nej, men det finns fem gånger fler jordbrukare än det finns bibliotekarier.

Jan: Alltså borde jag satsa mina pengar på att han är jordbrukare. För att det är en större sannolikhet. Så tänker vi inte när vi får den frågan.

Caroline: Nej, man tänker inte långsamt på det viset. Det är väl det han menar. Man vill bara snabbt ta sig igenom den här frågan och gå vidare i livet.

Framing: lampan och Teslan

Jan: Och sen pratar han ju mycket om att hur man framear en fråga spelar väldigt, väldigt stor roll. Framear, alltså hur man lägger upp den.

Caroline: Hur man lägger upp en fråga.

Jan: Om vi tar mitt favvoexempel, som jag har tagit i andra poddavsnitt. Föreställ dig att du ska köpa en lampa. Du står i affären och ska köpa den här lampan för tusen spänn på Ikea. Och sen är det någon som säger: vet du vad? Den här samma lampan finns på en annan möbelbutik, 1,5 kilometer bort, för halva priset. Så ska du betala tusen spänn på Ikea, eller ska du betala femhundra spänn i den andra affären för att de har en kampanj? Hade du åkt till den andra affären för att spara femhundra spänn? Ja, 1,5 kilometer bort.

Caroline: Ja, det hade jag gjort.

Jan: Ja, och majoriteten, när jag testar det här på våra workshoppar, så är det alltid en majoritet som säger: ja, jag hade åkt till den andra. Fråga nummer två. Vi ska köpa den där Teslan, som vi har pratat om i många år, och så kostar den liksom femhundratusen. Och sen, precis när du står där och ska köpa den här Teslan för femhundratusen, så säger någon: vet du vad, där finns en annan bilhandlare, 1,5 kilometer bort, som säljer exakt samma Tesla för 499 500. Hade du då åkt till den andra bilhandlaren, 1,5 kilometer bort, för att få den billigare Teslan?

Caroline: Det hade jag inte gjort, men det hade ändå svidit. Nej, jag hade inte sagt att vi borde få 500 kronor rabatt. Jo, jag hade kunnat göra en sån grej. Men... för att jag inte vill ha ånger.

Hjärnan ändrar värdet av pengar

Jan: Men det är ganska intressant, för här är det väldigt få som hade gjort det andra. Väldigt få som hade åkt till den andra. Och återigen, det är samma 500 spänn i båda fall. Samma 1,5 kilometer. Det enda som är skillnaden i framingen, att i det ena fallet är 500 i förhållande till 1 000, alltså 50 procent, väldigt mycket pengar. 500 kronor i förhållande till 500 000 kronor, det är knappt en promille liksom. Och då blir det ointressant. Så hjärnan ändrar betydelse, ändrar värdet av pengar beroende på vilken ram.

Caroline: Jag tänker att det här måste de ju ändå ha sett, i en större skala, påverka ekonomin. På ett större sätt än att det påverkar dig och mig och 500 kronor.

Jan: Ja, men det här är ju egentligen det som handlar om förlustaversion. Och det ser man ju när till exempel börsen dyker. Att människor tar ut pengar när börsen... Det är ju ett klassiskt beteende då, som påverkar den stora ekonomin. Som börsen, till exempel.

Rabatt eller överpris

Jan: Men återigen, samma sak här. Här kan man också testa, som jag skulle säga till dig, Caroline, vill du ha ett erbjudande där du hellre får en rabatt på 50 kronor, eller vill du undvika ett överpris på 50 kronor?

Caroline: Du vill ju hellre undvika, jag känner att jag vill inte betala mer.

Jan: Exakt. Återigen, samma sak.

Caroline: Vad sa du? Skulle jag få rabatt, eller skulle jag undvika?

Jan: Precis, vad vill du helst ha?

Caroline: Det känns som en jättejobbig fråga.

Jan: Ja, vill du helst ha 50 kronor rabatt, eller vill du undvika ett överpris på 50 kronor?

Caroline: Men, alltså det är trevligare med rabatt väl? Alltså, jag bara känner hur det brinner så i mitt huvud. Jag vet inte vad jag ska svara.

Jan: Ja, men precis. Och det här är ju en typisk fråga som är formulerad för att fucka upp hjärnan. För de flesta av oss kommer svara: nej, men jag vill inte betala mer. Skit i rabatten. Jag kan betala ordinariepris, men jag vill fan inte betala något överpris.

Caroline: Nej, man blir irriterad och sen tänker man inte på att man kunde ha fått rabatt egentligen.

Jan: Ja, och det är bara en formuleringsfråga. Okej, vi sätter priset på 150 kronor och ger rabatt, eller vi säger till kunderna: vet du vad, betala 150 kronor istället för att få ett överpris. Och där, hur man säljer in försäkringar på det här sättet, till exempel, har man ju visat jättestor skillnad.

Förlustaversion: vinst mot förlust

Jan: Så det här är jättekul. Samma sak här, så egentligen vad de säger, poängen, om vi hoppar till poängen i deras studie, så är det så här: vi värderar inte en vinst och en förlust lika mycket. Till exempel, häromveckan fick jag böter, för jag var på Ica och så glömde jag P-skiva, för Elsa grät och jag pratade med en kompis och det var lite kaos, och då fick jag 600 spänn böter. Och jag var så jävla förbannad. Vi bråkade om det i köket sen efter, för jag sa, jag vill inte ha med det här att göra. Liksom.

Caroline: Det var väldigt jobbigt för dig.

Jan: Ja, och det tog så mycket energi.

Caroline: Men grejen är, om jag bara får gå in på en personlig grej här, så du tycker det är jobbigt med den och blir arg.

Jan: Ja.

Caroline: Medan jag tycker att det är jobbigt med den för att nu måste jag visa upp att jag har blivit av med pengar för dig.

Jan: Jaså, ja. Och du har väl ingenting så, att du måste visa upp en förlust för mig?

Caroline: Nej, men jag är mest arg på mig själv för att jag var slarvig. Och jag är så, åh nej, nu kommer Jan att tycka att jag har varit slarvig här och liksom inte tänkt och varit tanklös.

Jan: Ja, precis. Nej, men precis. En poäng var att de 600, de störde mig så sjukt mycket. Men när jag tjänar 600 spänn, då är det knappt att jag får någon glädje eller energi eller något sånt överhuvudtaget. Är du med?

Dubbelt så ont att förlora

Caroline: Men kan man träna sig?

Jan: Jag vet inte om man kan träna sig. Men de visade i alla fall, de gjorde en forskning, i sin artikel så gör de i alla fall en graf, där de visar hur vi upplever en vinst och en förlust i förhållande till känsla. Och då konstaterar de att vi värderar en förlust i princip dubbelt så illa som vi värderar en vinst i glädje. Så känslomässigt är det två gånger värre. Det blir två minus för ett plus för samma belopp. Jag vet inte om det makes sense.

Caroline: Jag vet inte om det är efter att beteendevetenskap har blivit stort som man börjar prata om det, att våra hjärnor bara är gjorda för att undvika att vi ska bli... vad heter det? Så våra hjärnor är gjorda för att vi ska överleva?

Jan: Ja, för att vi ska överleva, men då måste vi också undvika det värsta.

Caroline: Ja, undvika smärta.

Jan: Smärta, att man är hungrig och så vidare.

Anders Hansen: rädslans gräddfil

Jan: Jag gillar ju Anders Hansen. Han hade ju ett vinterprat nu, vintern 2019, som var jättebra. Han säger så sköna citat i den, så här: rädsla har en gräddfil i hjärnan, och vi är inte gjorda för att vara lyckliga, vi är gjorda för att överleva. Vår hjärna har liksom inte utvecklats de senaste 40 000 åren.

Caroline: Jag undrar det. Ja, vi är ju inne på forskning här nu, men jag tycker bara att det är så konstigt att när du och jag har försökt ändra om den här gräddfilen i hjärnan, och vi kan inte det, men när vi någon gång skulle tänka på ett generativt och möjlighetsorienterat sätt istället för rädslodrivet, då får vi ju så mycket mer ut av det. Jag tycker att evolutionen har gjort fel. Det har den kanske inte, men...

Jan: Ja, men både ja och nej. För att citera Anders Hansen, så säger han så här: ligger du och sover och det prasslar i busken, så kostar det dig 200 kalorier att springa därifrån. Att anta att det är en tiger som vill käka dig och springa därifrån, 200 kalorier. Om du istället är optimistisk, utgår från att det prasslar i busken, det är nog bara vinden, även om det kanske är rätt i majoriteten av fallen. Men grejen är, har du fel, så kostar det dig 200 000 kalorier.

Caroline: Jag fattar det. När då lejonet käkar upp dig.

Rätt beslut även när du har fel

Jan: Min poäng då. Jag älskar det exemplet, för det visar att du kan ha fel tusen gånger och fortfarande säga att det var ett rätt beslut att springa iväg.

Caroline: Ja, absolut.

Jan: Så oddsen på det, jag gillar oddsen på det sättet.

Caroline: Men vad jag menar är att, och säkert också som Daniel Kahneman menar, är att man ska låta rädslan hålla på när den har en plats för det, och det möjlighetsorienterade tänket ska få hålla på när det har en plats.

Jan: Absolut.

Caroline: Och jag är säker på att han skulle unna alla människor att tänka långsamt när det behövs och tänka snabbt när det behövs.

Jan: Det är det som är poängen med hans bok. Att han vill visa att nu har du ett val.

Caroline: Ja, absolut.

Börsens berg- och dalbana: känslorna

Jan: Bra. Jag tänker, nu har vi pratat i snart en timme, så vi ska bara runda av. Så vi rundar av den sista, den frågan som du hade. Hur tenderar det här att vara? Så här har jag stulit en graf. Det här är en påhittad graf från IFA. IFA.com.

Caroline: Vadå påhittad?

Jan: Jo, de har ritat en femårig graf över en börsutveckling. Som det skulle kunna se ut. Så den är inte på riktigt, ingen riktig aktie, utan de har visat den. Det går upp och det går ner. Och sen sätter de in känslorna i massa intervall, från uncertain till interested, confident, greedy, doubtful, fearful, regretful.

Caroline: Hur man känner här. Längs grafens olika händelser.

Jan: Exakt. Och då säger man: när den går sidledes, ja, då är man osäker. Sen börjar det gå upp, ja, då blir man intresserad. Sen har det gått upp ett tag, ja, då blir jag confident. Och sen när det har gått upp ännu mer, ja, då börjar jag bli girig. Så då börjar jag köpa, för nu har börsen gått upp. Mina kompisar har tjänat pengar, alla tjänar pengar, bloggar skriver om det, Dagens Industri skriver om det. Eller hur?

Ångerns tempel

Jan: Sen börjar marknaden vända. Och då kommer alla de här doubtful. Har jag nu gjort rätt? Var det verkligen rätt att investera i den här fondroboten? Var det rådet som Jan eller de gav, var det verkligen rätt? Och man börjar vela och man börjar tvivla. Och sen faller marknaden ännu mer. Ja, då blir man ju rädd. Det var fel. Hur kunde jag vara så dum att jag lyssnade på de här människorna? Hur kunde jag vara så dum att jag köpte det här? Och vad gör man då? Då säljer man. Och sen börjar börsen gå upp igen och då blir man regretful. Då är man hooked igen.

Caroline: Ja, då är man i ånger.

Jan: Och det här är roligt, för Andreas från Coeli, han brukar ju säga att börsen är ångerns tempel. För att du kommer alltid ångra dig. Ångra dig att du inte köpte tidigare. Ångra dig att du inte sålde. Ångra dig att du inte...

Caroline: Det finns alltid något man kan ångra sig för.

Jan: Det finns alltid något du kan ångra dig på börsen.

Börsen är ångerns tempel. Du kommer alltid ångra dig: att du inte köpte tidigare, att du inte sålde.

Avrundning och vad som kommer härnäst

Jan: Jag tänker att vi slutar där. Och så tänker jag att vi fortsätter. Kanske faktiskt inte i nästa avsnitt. Utan i nästa avsnitt tänker jag kanske att vi ska ta in Moa. En god vän till oss, min coach. Som vi hade ett ganska intressant samtal med. Och sen återkommer vi. Jag tror att det här kommer nog ta ett eller två avsnitt till.

Caroline: Ja, det kommer det nog göra.

Jan: Alla studierna, länkarna, bilderna finns på bloggen. Så kolla gärna där. Och sen vill jag också bara säga så här. Tack till dig som lyssnar och tittar. Prenumerera gärna. Prenumererar du i din poddspelare, så lämna gärna en review. En recension. Vad du tycker om de här avsnitten.

Jan: Och sen vill jag naturligtvis också säga tack till er på Patreon, som skapar mycket diskussion. Och vi ska ha våra första träffar här nu i februari. I vårt Patreon-community.

Caroline: Ja, våra första träffar.

Jan: Och vi håller på med fyra-hinkar-scenarierna. Och vi har faktiskt lagt ut årets första tips på börsintroduktion. Så du som är intresserad av att vilja ha lite mer, att vara med i vår Patreon-community, kan också gå in på patreon.com/rikatillsammans. Där finns en länk också. Och det coolaste av allt är att man väljer helt och hållet sin engagemangsnivå själv. Som nu i Göteborg, när vi ska ha första träffen, jag tror vi kommer bli typ 15 personer. Så det ska bli jättekul att träffas och prata och utbyta erfarenheter och utöka sitt nätverk. Så det är jättekul.

Jan: Så tack så hemskt mycket för det här. Den här veckan, och så ses vi nästa söndag, precis som vanligt.