Kom igång och börja investera i fastigheter och hyreshus

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Specialavsnitt om fastigheter med Annika Backlund
2. Annika brinner för att fler ska våga investera
3. Disclaimer om utbytet med Annika
4. Från turism och campingplatser till hyreshus
5. De första radhusen i Fjärdhundra
6. Du behöver inte köpa där du bor
7. Att ha eget skinn i affären
8. Använd övervärdet i din bostad som startkapital
9. Affären står på egna ben hos banken
10. Bostadsbristen och varför det inte byggs på små orter
11. Krav på tillgänglighet driver upp byggkostnaderna
12. Det enklaste urvalskriteriet: skulle jag själv vilja bo här?
13. Tornrummet i Sala och husets ekonomi
14. Köp aldrig under 6,5 procents direktavkastning
15. Driftschablonen banken räknar med
16. Skötsel, löpande och periodiskt underhåll
17. Varför mäklarens siffror sällan stämmer med bankens
18. Passiv inkomst som inte är så passiv
19. Hur ofta händer det egentligen?
20. Behöver man en förvaltning?
21. Idén bakom fastighetsskolan
22. Att spekulera i värdestegring i Stockholm
23. En fin verksamhet först, vinsten sen
24. Vänkretsen i Stockholm och kopplingen till Balansekonomi
25. Rädslan sitter ofta djupt psykologiskt
26. Vad ska man lära unga om pengar?
27. Riskerna att se upp för
28. Färdiga lägenheter eller egna projekt?
29. Var letar man efter objekt?
30. Devisen: man bakar inte bröd på utsädet
31. Tålamodet de första fem åren
32. Sju år senare: fastigheter för flera hundra miljoner
33. ABHEM som en öppen bok
34. Avslutning och nästa avsnitt om PPM

Specialavsnitt om fastigheter med Annika Backlund

Jan: Välkommen till RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi, sparande och sådant. Jag heter Jan Bolmeson och detta är avsnitt 26. Idag är det ett lite speciellt avsnitt, för det kommer att handla om fastigheter. Det är dessutom en intervju med Annika Backlund från ABHEM. Jag vet att det är många av er läsare och lyssnare som tycker att just det där med fastigheter verkar lite spännande. Och lite svårt. Hur kommer man igång? Man har en massa farhågor och rädslor. Tänk om man inte får det uthyrt? Det där med fastigheter verkar vara sådant som man måste vara jätterik för, eller sådant som andra håller på med.

Det som jag tycker är extra roligt med dagens avsnitt är att Annika under de senaste tio åren har byggt upp ett fastighetsbolag som idag har fler än 400 lägenheter, värderat i flera hundra miljoner. Men det roliga är att hon har börjat på många orter som banken och de flesta anser vara C-orter. Alltså små orter utanför storstäderna. Och hon har gjort det extremt framgångsrikt.

Annika brinner för att fler ska våga investera

Jan: Det som är roligt med Annika är att hon verkligen brinner för att fler människor ska kunna komma in på den här marknaden och investera. Hon säger att detta är det roligaste som finns. Så hon delar med sig av sina bästa tips. Hon delar med sig av sina misstag. Hon delar med sig av de här tio åren: vad är de värsta grejerna som har hänt? Hur resonerar hon när hon tittar efter fastigheter? Vad räknar hon på? Vad är hennes erfarenhet med bankerna? Och en massa andra sådana saker.

Även jag, som tycker att jag kan en hel del, lärde mig många nya saker. Jag tänkte: wow, så här har jag inte riktigt tänkt. Det handlar mycket om sunt förnuft. Det är verkligen som hon säger. Det handlar om så enkla principer som att man inte bakar bröd på utsädet, utan att det handlar om att spara och återinvestera.

Jag vill säga att det är två saker med den här intervjun som jag vill flagga för. Det ena är att jag spelade in intervjun med Annika redan innan midsommar. Då var jag inte så himla bra på det här med teknik och ljud, som är mycket svårare än vad jag egentligen trodde. Jag hade inte så bra utrustning heller. Eftersom intervjun är inspelad via Skype är inte ljudkvaliteten lika bra som nu när jag gör den här inledningen, eller som i de senaste avsnitten. Men jag tycker att det vore synd att inte publicera den, för den är så himla bra. Det är så himla många bra saker som kommer fram. Så jag hoppas att det är okej.

Disclaimer om utbytet med Annika

Jan: Och sen det andra, för att vara supertydlig med en disclaimer. Jag har inte fått något betalt för den här intervjun eller för den här artikeln. Men jag har gjort ett utbyte med Annika. I utbyte mot att hon ställer upp på en intervju får hon också göra lite reklam för sin fastighetskurs. Det är nämligen så att hon har många väninnor som har velat komma igång och inte vet hur man gör. Under 2018 har hon en fastighetskurs där hon säger att människor som är intresserade på allvar kan hänga med henne, kika över hennes rygg, svara i hennes telefon, titta i hennes mejl. Så visar hon dem att det inte är så himla svårt, och trots att hon inte vill kanske hon kan tänka sig att sälja en liten fastighet till dem ur sitt bestånd. Så att de får en mjukstart.

I samband med det här poddavsnittet och på bloggen kommer jag att lägga upp ett intresseanmälningsformulär. Då är det bara att gå till RikaTillsammans och trycka längst ner i artikeln, så finns det en länk till formuläret. Det enda jag gör sen är att jag skickar uppgifterna till Annika, som tar kontakt med dig. Så du förbinder dig inte till någonting. Med den tydligheten sagt, jag hoppas att du står ut med ljudkvaliteten. Den är inte katastrof, men den är inte perfekt. Jag hoppas att du får ut stort värde av den. Så här kommer den. Hur började den här resan med fastigheter för dig?

Från turism och campingplatser till hyreshus

Annika Backlund: Jo, den började så här att jag har jobbat hela livet inom turism. Min pappa var en av de första som startade campingplatser och stugby i Sverige. Det höll jag på med väldigt länge. Jag brukar skoja och säga att jag jobbade åt min pappa i tio år efter att han gick bort. Brorsan kom in i bilden och ville fortsätta, men inte utan mig. För att göra en lång historia kort blev jag till slut utköpt. Då fick jag ett antal miljoner, min andel av familjeföretaget. Då var jag redan 46 år och hade ingen lust att börja på något vanligt jobb. Jag tänkte att jag skulle investera de här pengarna. Men det var inte tillräckligt mycket för att jag på något vis skulle kunna gå in på börsen och leva på det. Så mycket pengar var det inte. Och jag tänkte att det skulle jag inte vilja heller, jag är liksom arbetsnarkoman.

Så jag gick in och tittade just på hyreshus. Jag har alltid varit intresserad av hus. Jag tycker om hus, jag har bott i hus, renoverat, byggt till och så. Och jag tycker om människor. Från campingen var jag ju van vid att få nya gäster varje vecka. Här får man hyresgäster som stannar i flera år.

Jan: Det som många ser som en nackdel, att det är hyresgäster som byts ut, det var du van vid redan från början.

Annika Backlund: Jag måste lära mig nya varje vecka. Här får jag ha kvar dem i flera år. Jag hinner till och med lära mig vad deras hund och katt heter.

De första radhusen i Fjärdhundra

Annika Backlund: Så jag började 2009 och köpte 18 radhus i Fjärdhundra. För de som inte vet det ligger Fjärdhundra mellan Enköping och Sala. I och med att jag köpte det beståndet blev Fjärdhundra världens mitt. Plötsligt blev Sala väldigt centralt, för det ligger bara 20 minuter från Fjärdhundra. I ett senare skede kom jag att köpa mycket i Sala.

Jan: Och bor du där i närheten också själv då?

Annika Backlund: Var jag bor är en mycket speciell fråga, för jag är sjukligt nomadisk. Just nu har jag flyttat upp till Hälsingland, för jag har träffat en man där. Så där kommer jag nog att bli kvar. Men på den här tiden, när jag köpte husen i Fjärdhundra, då bodde jag först i Göteborg och sen flyttade jag till Örebro.

Jan: Och för mig som är så dålig på geografi, hur långt är avståndet från Göteborg till Fjärdhundra?

Annika Backlund: Ja, det är ju långt. Men jag bodde inte så länge i Göteborg. Just när förvärvet genomfördes bodde jag kvar i Göteborg, men sen flyttade jag upp. Man behöver ju inte vara där. Med nästan varje hyreshus man köper följer det med någon slags person, en fastighetsskötare om det är ett stort bestånd, eller någon hustomte bland hyresgästerna som har vissa uppdrag. Så det är sällan man behöver vara där och lösa alla de praktiska problemen själv.

Du behöver inte köpa där du bor

Jan: Precis, för det är väl en rätt vanlig invändning jag hör från folk. "Jag kan inte köpa något hus. Bor jag i Malmö måste jag köpa i Malmö. Och så är det jättedyrt i Malmö." Och så ignorerar man fastighetsmarknaden, "den är inte för mig". Men där tänker du annorlunda.

Annika Backlund: I Malmö skulle jag tänka så här. Bor jag i Malmö är det kanske dumt att köpa i Fjärdhundra. Men man kan köpa i någon liten ort i Skåne. Man behöver inte köpa i Malmö. Kan du åka dit på en eller ett par timmar, kan du göra ett besök över dagen, då räcker det. Säg en radie på två timmar. Man kan ju göra det också, men det behövs inte.

Jan: En sak jag tänker på. Här hade du ju ett startkapital. Det är också många som säger till mig: "Jag skulle gärna vilja börja med fastighet, men jag har liksom inte pengarna riktigt själv." För en nybörjare som inte har ett par miljoner, vad skulle du ge för råd då?

Annika Backlund: Jag tycker att de ska spara ihop åtminstone en del, eller kunna få låna på sitt huvud. Har man ingenting att stoppa in... En miljon kanske är lite mycket, men säg att man ska ha råd att köpa åtminstone ett hus med två eller tre lägenheter i och kunna lägga kontantinsatsen själv. Sen beror det på vad huset kostar, det beror bara på var det ligger. Men jag tycker att man inte kan börja. Eller, det kanske man kan, men man måste satsa någonting själv.

Att ha eget skinn i affären

Annika Backlund: För du tar... om jag tänker så här: här är mina pengar. Det är de jag kan konsumera för. Jag kan resa ut med dem, jag kan köpa kläder för dem, eller jag kan göra något annat jag tycker om. Men dem tar jag istället och satsar i det här fina hyreshuset. Men om man bara använder andra människors pengar, eller pengar som man har lånat... Man får ju låna av banken upp till 60–70 procent, till en väldigt fin ränta. Idag ligger den under 2 procent. Men jag tycker nog, och det är min personliga åsikt, att man ska lägga någonting själv.

Jan: Så att det...

Annika Backlund: Om det går dåligt.

Jan: Så att man har skinn i affären.

Annika Backlund: Ja, precis. Och det är ju de pengarna som växer. Jag kan tänka mig att mitt bestånd har växt så mycket som det har gjort just för att jag har tagit varje peng jag har kunnat få tag i och köpt nytt. Det fina med hyresfastigheter är ekonomin i det. Om jag kan få ihop en tredjedel av pengarna själv, antingen genom egna medel... jag hade mycket egna medel från början. Sen har jag också gått in och lånat. Min mamma har lånat ut en miljon till mig, för hon har en bostadsrätt som det inte finns några lån på. Sen lägger man till det som banken investerar. Då får du en avkastning på hela huset. Säg att huset avkastar 6–8 procent. Då tjänar du de 6–8 procenten dels på den tredjedel jag har skaffat fram själv, dels på de här två tredjedelarna där jag betalar 1,5 procent till banken.

Jan: Precis, så att det är en hävstång på det.

Annika Backlund: Ja. Jag vill korrigera en sak jag sa, för jag menar inte att man ska spara ihop till en miljon. Jag menar att man måste ordna fram den på något eget sätt. Det kan vara via vänner.

Använd övervärdet i din bostad som startkapital

Jan: Jo, men man behöver ju ett startkapital, det kommer man inte runt. Och där är det många... det vet jag, jag har kompisar också som har tagit ett övervärde i huset. I det hus de bor i har de tagit ett par hundratusen. Sen har folk köpt allt från bilar till resor. Men här kan man ju använda det som en startplatta till en fastighet. Det är verkligen ett mycket bättre alternativ, tycker jag personligen.

Annika Backlund: Det är det absolut. Då får du låna de pengarna också billigt. Om du bor i en bostadsrätt eller i en villa och har rätt... Om en villa är värd 4 miljoner och bara har lån på en, då kanske du får låna mer på den villan du bor i. Då får du en väldigt låg finansieringskostnad på den pengen också. Så det är vad jag tycker. Man måste få fram en tredjedel själv, men man behöver inte spara ihop den, som jag sa. Det var fel.

Jan: Och vad är din upplevelse av vad banken vill ha i kontantinsats?

Annika Backlund: De vill ha en tredjedel, så där en rundaslängare.

Jan: Ja, för det är också så att när jag har pratat med banken ibland är min upplevelse att om man lägger in 25 procent i kontantinsats och huset har en bra kalkyl, så brukar de gå med på 70–75 procent belåning.

Annika Backlund: Fast vi gör det på det lägsta av köpeskilling och värdering. Banken gör alltid en egen värdering, eller också frågar de efter en extern värdering. Så om din kompis vill sälja ett hus till dig som är värt 2 miljoner, och han säljer det till dig för 10, då lånar inte banken ut.

Jan: Nej, såklart. Men om man utgår från att marknadspriset och värderingen är samma.

Annika Backlund: Precis, då är det 70–75 procent ungefär. Men det är på väg ner. Det är därför jag säger 70, för det är på väg mot 60.

Affären står på egna ben hos banken

Jan: Ja, precis. Och då är det också så här, min upplevelse, du får rätta mig om jag har fel, men då behöver du liksom inte gå in med din egen privatekonomi. Då tittar de inte på om du har jobb eller om du är anställd, vad du tjänar. Utan då räknar man affären för sig själv.

Annika Backlund: Just det.

Jan: Vad upplever du är de vanligaste myterna kring att äga fastigheter?

Annika Backlund: Att det är svårt att hyra ut lägenheterna. Att man är rädd för vakanser. Det frågar bankerna också efter: vad är vakansnivån? Jag har ägt fastigheter nu i sju år på de mest märkliga orter. Sådana som är sämsta tänkbara läge i bankens ögon. Jag har aldrig några tomma lägenheter. Där tror jag att jag har något med mig från campingplatsen: service. De ser på Blocket. Där ringer människor, eller de mejlar in och säger att de vill hyra lägenhet. Då synar man det. Man vill inte hyra ut till några som har skulder och anmärkningar. Jag har sagt nej till flyktingar som inte talar flytande svenska eller engelska. Vi måste kunna prata på telefon. Vissa av mina orter ligger så till att man måste ha bil, faktiskt. Man måste inte ha bil, men har man inte bil får man cykla till matbutiken.

Men ändå, om man bemöter människor med respekt, är trevlig, visar intresse, pratar med dem, känner lite på vilka de är, då är det lätt att få bra hyresgäster även på orter som anses dåliga. Det beror på att vi har en generell bostadsbrist i Sverige.

Bostadsbristen och varför det inte byggs på små orter

Jan: Jag gjorde en intervju häromveckan med en kvinna som heter Isabel. Där pratade vi rätt mycket om privatuthyrning. Alltså att man hyr ut en del av sitt rum eller av huset man bor i. De funderade på att flytta till en ort, och för att få reda på om det fanns folk som var intresserade av att hyra en lägenhet, så satte hon ut en annons på Blocket. Hon skrev: "Vi avser att köpa den här fastigheten. Där kommer att finnas den här lägenheten. Är du intresserad av att hyra den?" Och då fick hon en känsla. När hon fick 60 svar på 24 timmar, då fanns intresset där.

Annika Backlund: Och man kan inte säga att det här intresset kommer att finnas alltid. Men så länge ett bygge kostar 25 000 eller 30 000 kronor per kvadratmeter att bygga, på orter där hus är värda under 10 000 kronor per kvadratmeter, då kommer det inte att byggas något på de orterna. Ett bygge kostar lika mycket om du bygger i Stockholm, Malmö eller på landet utanför Laxå.

Jan: Schysst att du fixar en släng på Laxå där också.

Annika Backlund: Men det ska jag berätta om sen under intervjun, för det är ganska intressant. Mitt mest lönsamma objekt ligger på den sämsta orten. Det låg ute i ett år, ingen annan ville ha det. Så länge det inte byggs tillräckligt på landsorten, vilket det inte gör, för varför skulle man bygga ett hus som kommer att gå med förlust? Det beror också på att byggbranschen sedan tio år tillbaka har fått mycket ökade säkerhetskrav, vilket är bra. Man har fått ner olycksfallen per år till tror jag tio procent av vad det var. Men det har ökat byggkostnaderna otroligt, med all administration, och att det ska vara ställningar och skyliftar och sådant man måste och inte får göra.

Krav på tillgänglighet driver upp byggkostnaderna

Jan: Sen är det väl också så att husen ska vara anpassade, och där finns det massor av krav. Jag vet att när jag tittade på en fastighet som vi skulle göra om till en förskola, då var vi tvungna att ha dit en hiss. Jag visste inte att en hiss kostade en miljon kronor. Det var helt galet.

Annika Backlund: Jag tror också att du har handikappkrav på alla lägenheter som byggs idag. Det gör att det inte byggs något. Alltså, det byggs inte ingenting, men det byggs inte på de orter där jag är verksam.

Jan: Men det där är jätteintressant också, för det är ju egentligen vad du säger här: man behöver inte vara särskilt rädd för de här små orterna som ligger en bit utanför.

Annika Backlund: Så länge man är trevlig, tycker om människor och är beredd att lägga en hel del av jobbet på att ligga ute på Blocket och visa framfötterna. Man kan också säga så här: jag har köpt en hel del renoveringsobjekt. Ett hus som ingen har målat de sista 30 åren. Jag börjar alltid, när jag har köpt ett nytt område, med fasad, fönster och trädgård. Då ser hela bygden att det har hänt något där. Det har blivit trevligt. Alla som kör förbi ser: "Åh, det här sunkiga området, titta vad fint det har blivit." Sen, i andra hand, går jag in och renoverar inne i lägenheterna, inte tvärtom. Då skapar man den här känslan av att det blir synligt. På varje ort finns det folk som vill bo. Det gäller bara att vara en av de bästa hyresvärdarna på den lilla orten där man är verksam. Det är så många dåliga hyresvärdar. Det var svårare att vara en bra campingplats än att vara en bra hyresvärd.

Det enklaste urvalskriteriet: skulle jag själv vilja bo här?

Jan: Aha, eller hur? Jag kan verkligen tänka mig det. Om du skulle säga så här till någon som tittar på ett hus så där två timmar från en storstad, om man bor i en sådan: vad är grejerna du tittar efter?

Annika Backlund: Ja, det är jätteenkelt. Jag har ett jättebra svar på den frågan. Jag älskar att få säga det här.

Jan: Vad sa du?

Annika Backlund: Jag älskar att få säga det här. För ibland frågar banker, och mäklare också, vad det är som gör att jag väljer ett visst hus. Lyssna: skulle jag vilja bo här? Skulle jag vilja bo här? Och det leder till ganska ologiska saker i mitt fall, för jag gillar inte att bo vid trafikerade vägar. Så följaktligen har jag inga hus som ligger vid trafikerade vägar. Även om det mycket väl kan hända att mina hyresgäster inte har något emot att bo så. Men jag tycker att svaret är väldigt bra. För skulle jag kunna tänka mig att bo i det här huset, då måste det finnas något som är fint. Det kan vara naturen, det kan vara huset, det kan vara stämningen, känslan.

Skulle jag själv kunna tänka mig att bo här? Då måste det finnas något som är fint.

Jan: Och det blir kanske mycket enklare också att sälja in det. Att berätta för en annan: "Skulle jag själv kunna tänka mig att bo här? Titta här."

Tornrummet i Sala och husets ekonomi

Annika Backlund: Ja, jag har faktiskt en lägenhet i Sala som har ett tornrum. Hon har aldrig sagt upp. Hon har bott där redan sedan jag köpte huset. Men den dag hon säger upp är jag nästan lite sugen på att flytta till Sala. Nej, jag skojar. Men den är så fantastiskt fin. Det är högst upp i ett gammalt sekelskifteshus, det är ett sånt där torn med fönster åt alla håll. Det är så man tänker.

Sen är det väl viktigt att titta på ekonomin också, givetvis. Man måste se att de hyror som kommer in räcker till att betala vad det kostar att driva huset, och så ska det bli en slant över. Det ser ju banken till. Om banken låter dig köpa huset kan du lita på att det kommer att gå runt, för de släpper inte en affär där de inte har säkrat att huset går att driva.

Jan: Precis. Och en sak till, för jag vet att man tittar på de här lite olika avkastningskraven beroende på om det är storstad, mellanstor ort eller om det är på landet. Vad skulle du säga är direktavkastningskraven?

Annika Backlund: Nu måste vi förklara vad direktavkastningen är. Om du får in alla hyrorna och så betalar du alla kostnader utom räntor och amorteringar. Och där ska egentligen inte heller pengarna till dig själv vara med. Utan när du har betalat alla kostnader, men då även skatt, även renoveringar och även pengar du lägger undan för att kunna laga taket om tre år. Allt som huset kostar.

Köp aldrig under 6,5 procents direktavkastning

Annika Backlund: Nu håller avkastningsnivåerna i Sverige på att gå ner. Det har blivit lite hårdare tryck på fastighetsmarknaden. Om man köper ett riktigt renoveringsobjekt kanske man måste ha en avkastning på 10–12 procent för att ha råd att renovera huset. Men jag säger att jag köper aldrig under 6,5 procent. Det gör jag för att jag tänker att 2 procent är amortering till banken, och då har man 4,5 procent kvar att betala räntor för. Så den dag räntorna stiger över 4,5 procent går huset antingen med förlust, eller så måste man börja tulla lite på det, skjuta lite på den där takomläggningen.

Den elasticiteten har man. Jag jobbar så att så länge jag har pengar över, och det har jag haft nu de sista åren, då stoppar jag tillbaka dem inne i husen. Jag renoverar, jag lägger om tak och jag byter fönster. För den dag räntorna går upp kan jag vänta i tio år utan att behöva göra en enda stor insats. De små insatserna, läckande kranar eller något elfel, eller måla och tapetsera, det får man göra hela tiden. Men just de tunga grejerna, stambyten, tak, de sakerna.

Och det är inte så aktuellt för den publik som jag talar till nu. Det är mer som jag var för tio år sedan.

Jan: Jo, men så är det.

Annika Backlund: Då är det inte några gigantiska hus det handlar om, utan hus som kanske är lite större än en villa. Typ gamla bruksgårdar med fyra, fem lägenheter. De jobben är inte större än att man kan greppa dem. Man kan vara med själv lite grann. Kan man inte det, så kan man hyra in någon. Jag menar, man måste inte ringa Peab eller Skanska och säga: "Gör om hela huset", för då blir det drygt.

Driftschablonen banken räknar med

Jan: Precis. Där tänker jag, när man pratar om drift, så tycker jag att jag har sett siffror på att man ska räkna ungefär... När jag var och träffade banken och tittade på ett hus, då hade jag med mig de här driftsiffrorna från mäklarannonsen. Det första banken gjorde med kalkylen var att de tog en penna och bara strök dem, och så satte de dit typ 420, 440 kronor per kvadratmeter. Så sa de att detta är någon slags schablon, en driftschablon. Skulle du hålla med om det?

Annika Backlund: Bankerna kommer alltid att räkna med schablon, de måste göra det. Det är därför jag säger att om banken låter dig låna pengar på huset, då har de kollat att även med den här kostnaden du nämner nu så kommer huset att gå runt. Men sen är det så här också att mäklarna anger olika saker. Olika mäklare anger olika saker. Där tycker jag att man ska skilja på fyra saker.

Det första är, om man säger ren drift. Det är el, vatten, sopor, uppvärmning, försäkring och skatt. Det är de sex grejerna. El, alltså gatlyktor, tvättstugor. Elen betalar oftast hyresgästerna själva inne i lägenheterna, men tvättmaskinsel eller bergvärme, om det är sådant. Uppvärmning kan vara olja, pellets, fjärrvärme eller bergvärme. Vatten och sopor, alltså VA och sopor, och sen försäkring och skatt. De kommer du inte ifrån och de går inte att göra så himla mycket åt. Man kan isolera lite, man kan sätta in snålspolande kranar, vad heter det, vattensparkranar. Vissa mäklare anger bara det här. Då blir skillnaden jättestor mot de här 440 kronorna. Det här kanske blir 200.

Skötsel, löpande och periodiskt underhåll

Annika Backlund: Sen är nästa grej det som kallas skötsel, löpande underhåll och periodiskt underhåll. Skötsel, det är gräsklippning, snöröjning, trappstädning, fastighetsskötaren, han som är där och pysslar. Löpande underhåll, det är att toalettstolen springer läck, det droppar i kranen, någon hade sönder en fönsterruta. Avhjälpande underhåll är ett bättre ord, löpande avhjälpande underhåll. Det måste man också ta itu med hela tiden, det kommer man inte ifrån.

Men sen har du det här fina, periodiskt underhåll. Det är det jag försöker ligga före med. Det handlar om att måla om fasaden, göra i ordning fönstren, kitta om dem eller byta till plastfönster. Det handlar om tak, stambyten, byta inredning i kök, lägga nya golv. Det är sådant som handlar om perioder på 15–20 år eller mer. Där ligger en väldigt stor peng. Där, typ på det sätt bankerna räknar, ligger 110–150 kronor per kvadratmeter. För när du gör ett stambyte blir det fantastiskt dyrt, ska jag väl säga.

Är man nybörjare och köper sitt första hus: köp inte ett hus där du måste byta stammarna imorgon. Dagens tips.

Annika Backlund: Eller där taket måste läggas om. Däremot är fasadmålning inget jag tycker man ska vara rädd för. Det är ganska lätt. Nu försvann du.

Jan: Nej, jag är kvar. Jag är bara tyst så att jag inte pratar innan du pratar.

Varför mäklarens siffror sällan stämmer med bankens

Annika Backlund: Vissa mäklare anger bara den här som jag kallar rena driften, de här sex grejerna. Andra anger vissa delar av skötseln. Det är lite olika. Vänta, en grej till. Det är sju grejer. Kabel-tv kan vara med också bland de här rena driften.

Jan: Men det ligger väl ofta också på hyresgästen?

Annika Backlund: Nej, det gör det inte. Det tas ut via hyran.

Jan: För när jag bodde i hyresrätt förra året, då hade jag det på hyresavin separerat.

Annika Backlund: Men det är inte alltid det.

Jan: Det är en småsumma.

Annika Backlund: Det är därför mäklarens siffror inte stämmer med bankschablonen. Det har att göra med vad mäklaren tar upp. Och sen är det de facto så, varför jag säger det: om banken går med på att låna ut, då är du hemma. För vem som helst som är mån om sitt eget skinn... man gör inte av med de där 440 kronorna per kvadratmeter och år. Det är tilltaget, därför att de flesta som förvaltar fastigheter idag är mycket större än jag. De har tusentals hus, om du tar allmännyttorna till exempel. De ringer in en firma när det ska målas en fasad. Medan syftet för dig som jag talar till nu, och som jag vill rikta min lilla utbildning till, är ju den som tjänar pengarna på att göra de här grejerna själv i den mån du går.

Passiv inkomst som inte är så passiv

Jan: Precis. Nej, men det vet jag också från kompisar som har fastigheter, att de säger att tricket är att kunna göra det här effektivare än vad de stora företagen gör. Och att det inte är särskilt svårt om man anstränger sig lite. Men det här är också en fråga, vi pratade om det lite innan, att man brukar prata om det som passiva inkomster. Men det är ju egentligen inte så passivt, utan man får lägga ner en del tid. Hur resonerar du? De flesta som tittar på det här videoklippet har ändå ett vanligt jobb, och sen ser man kanske detta som starten för att i framtiden kunna välja hur mycket man vill jobba, och som en extrainkomst. Så vad tänker du kring tidsaspekten?

Annika Backlund: Jag tycker att man måste kunna ha ett jobb där man åtminstone kan ta emot sms. Alltså, man måste ha en jour. Även om man bara har fyra hyresgäster kan man hantera 99,99 procent av all hantering av dem på kvällar och helger. Men om någon råkar låsa sig ute, eller om det helt plötsligt är strömlöst i hela kåken, då måste man kunna nås. Och det är klart, står du då som lärare och har en klass framför dig och ser sms:et på lunchen, det räcker. Men du får inte vara onåbar i en vecka. Så där har du en grej, att det kan vara jobbigt att vara ensam om detta. Vill du åka på semester i Thailand en vecka eller två eller tre, då måste du be din vän eller granne. De måste kunna nå någon. För det kan börja brinna, det kan bli översvämning, eller folk låser sig ute, och då är det någon liten enkel grej man måste hantera.

Hur ofta händer det egentligen?

Jan: Och hur ofta händer det på fyra hyresgäster?

Annika Backlund: Kanske en gång vart tionde år. Men det kan hända. Jag har 400 lägenheter idag. Jag började med 80. Så låt oss säga att jag i snitt under de här sju åren har haft kanske 200 lägenheter. Jag har haft två översvämningar, en brand, kanske två, tre utelåsningar. Sen har det varit en hel del sådant där det är störningar. Jag vill inte ha störningsjour, för det är jättedyrt om man har Securitas som ska rycka ut. Utan de får ringa mig om det är grannar som bråkar. Det har väl varit kanske tio gånger. Men det beror på vilka fyra hyresgäster du har i huset.

Jan: Precis. Och sen tror jag också att...

Annika Backlund: Det händer sällan. Det händer otroligt sällan. Så det är ingenting som är störande. Jag kan inte säga att den här branden, när den väl hände... det är klart, då var jag ju skitstressad. Men det var ingen som omkom och de fick stopp på det i tid. Ja, men det kan hända. Och det är det som gör att du aldrig kan koppla av 100 procent. Du kan inte försvinna från jordens yta i tre månader om du vill. Du måste ha någon annan som dina hyresgäster kan ringa till.

Behöver man en förvaltning?

Jan: Jag tror också att jag har hört att det inte lönar sig med en fastighetsförvaltning förrän man har kanske 10–20 lägenheter. Att det då blir enklare att delegera mycket till ett vaktmästeri eller liknande. Hur tänker du kring det?

Annika Backlund: Ja, jag tror oftast att man ska köpa ett hus med fyra lägenheter i, vilket jag tror är lagom som första steg. Alternativt, om man inte har pengar, så ett allra första steg. Det steget har jag faktiskt haft, att jag köpte en tvåfamiljsvilla. Då bodde jag på övervåningen och hyrde ut där nere. Det var på campingtiden, så jag försvann varje sommar, men då skötte de gräset där nere. Och det är väl det bästa: kan man få en av de här fyra hyresgästerna som är lite hustomte, då är det väldigt bra. Det behöver inte vara något mer än att personen känner ansvar. Det kanske är någon som har parkerat sin skrotbil på vår tomt, den har stått här nu i två veckor. Sådana saker kan också hända. Så jag tycker nog att man ska ha en av hyresgästerna som är lite kontaktperson. Och det brukar de ofta vilja vara. Framför allt herrar 65 plus brukar tycka att det är toppen att få en åkgräsklippare, känna att man är lite viktig, att man har ett ansvar, att man är hyresvärdens kontaktperson.

Idén bakom fastighetsskolan

Jan: Och jag vet att ett av dina mål, hur vi kom i kontakt med varandra, var att du verkligen vill göra detta tillgängligt. Du brinner ju verkligen för det här. Du har pratat om att du till hösten kommer att starta en utbildning, där du hjälper människor att ta sig från, jag tror att du sa det så här, att de har haft en tanke kring det men inte riktigt kommer till skott. Om du skulle beskriva stegen, säg att man sitter här och skulle kunna få tag på en halv miljon kronor, att man har det i övervärde på huset. Om du skulle beskriva processen steg för steg, vad är det man behöver göra?

Annika Backlund: Om man har en halv miljon, då kan man köpa för en och en halv miljon. Det räcker inte till mer än ett hus med två, tre lägenheter på sin höjd, och då är du på en liten ort. Alltså inte dålig, men en liten ort. Om jag går tillbaka... jag tänkte att jag skulle teckna det också, varför kom den här idén upp?

Jan: Ja, berätta.

Annika Backlund: Jag har ett gäng människor omkring mig. De dras till mig som flugor till ett flugpapper. "Annika, jag har hört att du håller på med hus. Vi har också den här tanken, jag och min man, att vi ska köpa." Men de flesta av de här människorna bor i Stockholm, och de känner just det här att det måste vara Stockholmsnära. Och Stockholmsnära är mycket värre än Malmönära, det vill säga avstyr.

Att spekulera i värdestegring i Stockholm

Jan: Jag kan säga så här, vi pratade lite om det innan med direktavkastningen. I Malmö var det också så att vi hade en stor familj som ägde, de sålde sina fastigheter till Akelius för, jag tror det var 2–3 miljarder. Jag vet att det är många fastighetsägare i Malmö, eller firmor, som har mycket pengar. Och har man mycket pengar på banken så betalar man ju idag för att ha pengar på banken. Så jag tror att direktavkastningarna i Malmö idag är ungefär 2 procent.

Annika Backlund: Ja, 2–3 kanske, 2 i Malmö. Men det kan vara ännu mindre. Och där kommer lite min kvinnliga, eller vad ska jag kalla det för, åsikt in. Jag vet inte om det är en kvinnlig åsikt eller vad det är för slags åsikt. Jag är lite emot det här med att spekulera i fastigheter, framför allt i bostadsfastigheter. För i Stockholm är det ju så att man köper ett hus, och så ska man tjäna pengarna på värdestegringen. Du kan inte driva runt ett hus på en direktavkastning på två procent. Ja, två, men inte på en och en halv. Du ska amortera två procent till banken. Nu kanske Akelius kan det, för det är ingen liten ekonomi bakom Akelius, de tänker strategiskt.

Men jag tycker någonstans att man ska tjäna pengarna på själva verksamheten. På kassaflödet, det vill säga det som blir över efter att hyrorna har kommit in, man har betalat sina kostnader, man har betalat räntor och amorteringar till banken. För om man köper ett hus och tänker att man ska tjäna pengar på hyrorna, då vill man rusta. Då vill man måla om, då vill man byta stammarna, då vill man göra fint. Den investeringen man gör i huset, den får man tillbaka på lång sikt. Men den som köper ett hus bara för att sälja det tre år senare och skära emellan, den kommer inte att göra någonting. Du får inte tillbaka det på tre år, du får inte tillbaka det på fem år. På lång sikt får du tillbaka det.

En fin verksamhet först, vinsten sen

Annika Backlund: Och det gör också att många av de här som köper för att spekulera, de har inte det här intresset för människorna. Det här begreppet vinst är på ett sätt väldigt viktigt, men det har blivit för viktigt i samhället. Jag tycker att det första är att man måste ha en fin verksamhet. En frisör ska klippa håret bra. En restaurang ska servera god mat. Jag ska vara en bra hyresvärd för mina hyresgäster. Blir det sen vinst också? Lysande. Men det är ganska självklart att om någon väljer att lägga en timme på att klippa mitt hår eller väljer att lägga en kvart, då är det klart att den som lägger en kvart hinner klippa fyra personer i timmen. Men det blir kanske inte så bra.

Jan: Och man kanske inte kommer tillbaka heller.

Annika Backlund: Nej. Och hyresbranschen är lite känsligare, det får man hålla med om. Jag sa skillnaden mellan vad en campingvärd och vad en hyresvärd är. Driver man en campingplats... det finns många fler dåliga hyresvärdar än det finns dåliga campingvärdar. Varför det? Har du en dålig campingplats så kommer inte folk. Men alla måste ha en bostad. Det gör att om du bor i ett hus, du trivs med dina grannar, barnen går i skolan i närheten, du har kanske till och med en liten radhustomt där du har satt en massa fina äppelträd. Så säljs huset, och så plötsligt får du en jättedålig hyresvärd som struntar i dig och inte finns tillgänglig. Du är i dennes våld.

Camparen kan bara åka till nästa campingplats. Men den som redan bor, vars barn redan går i skolan och har kompisarna i närheten, det enda hen kan göra är att flytta.

Annika Backlund: Och i värsta fall måste du flytta, så barnen måste börja i en ny skola. Det är därför jag tycker att det här är så tråkigt, när det blir den här spekulationen i värdestegring och sådana saker. Den är endast ojämn.

Vänkretsen i Stockholm och kopplingen till Balansekonomi

Jan: Precis. Och nu blev det ju ett litet sidospår, för du berättade där att du har väninnor och sådant i Stockholm som ringer till dig och blir attraherade och inspirerade av det du gör.

Annika Backlund: Och sen vet jag också, det börjar egentligen med just Balansekonomi, där du också har varit eller är verksam, för där har några av de här gått. Då tänkte jag att jag skriver till Charlie, eller till dig, och säger att jag vill göra det här. Och då kanske vi kan samarbeta på ett sätt. För jag tror att jag är en bra person att både ge de konkreta, faktiska råden, men också att ingjuta tron på sig själv. För det handlar mycket om det. Vissa av de här människorna skulle kunna göra det här med marginal, men de vågar inte.

Jan: Och vad tror du rädslan är, som gör att de inte vågar?

Rädslan sitter ofta djupt psykologiskt

Annika Backlund: Jag tror att det ofta sitter väldigt djupt psykologiskt. Min pappa var egenföretagare. Han flyttade hemifrån och startade eget när han var 14. Om du har läst den där boken, Rich Dad, Poor Dad...

Jan: Absolut.

Annika Backlund: Jag föddes med en...

Jan: Rich Dad.

Annika Backlund: Så jag har det här tänkandet med mig. Jag tror att det kan vara bara en ängslighet. Man har haft ängsliga föräldrar som har haft fasta jobb, kanske till och med lågavlönade jobb, där man fått vända på slantarna, och då blir de ängsliga. Det ängsliga tänket har man med sig någonstans. Så när man väl ska komma till skott, då känner man att nej, inte jag.

Jan: Detta är något som andra människor gör.

Annika Backlund: Ja. Jag brinner för att ge den här... Jag är också asförbannad över att man inte undervisar om det här i vanliga skolan. De två viktigaste sakerna som förstör flest människors liv, som man borde lära sig något om i skolan, det som ställer till med flest livskriser för folk, det undervisar man inte om: parrelationer och ekonomi. Men man ska lära sig mossornas fortplantning och vad huvudstaden i Togo heter.

Vad ska man lära unga om pengar?

Jan: Ja, precis. Men vad tycker du att man skulle... om du fick ge bort det här till barn? Det är ett sådant jag brinner för, att lära barn om pengar. De fattar så mycket mer än vad vi vuxna tror många gånger. De behöver ibland bara lite guidning rätt. Vad skulle du säga till någon som är ung? Jag vet att jag har en hel del läsare som är kanske i 20–25-årsåldern. Vad skulle du vilja ge dem för råd?

Annika Backlund: När jag växte upp fick man ju ränta på banken. Det får man inte idag. Men man kan få ränta via crowdfunding eller via aktier. Jag tycker att man ska avsätta ett belopp varje månad, se till att tidigt göra en vana av att spara, och se till att dina pengar växer. Annars tycker jag att den djupaste ekonomiska kunskap som finns, det är ju det här marshmallowtestet. Har du talat om det?

Jan: Absolut.

Annika Backlund: Det var ett antal barn som satt i ett klassrum. Läraren säger: "Nu går jag härifrån. Jag säger inte riktigt när jag kommer tillbaka. Ni har fått varsin marshmallow. Ni kan välja själva: vill ni äta upp den, eller vill ni spara den? När jag kommer tillbaka, jag vet inte riktigt när det blir, de av er som har ätit upp er marshmallow, ni får inget mer. Men ni som har kvar er redan, ni får en till." Och så funkar ekonomi. Den som sparar har inte bara sina slantar kvar, utan han får oftast mer.

Riskerna att se upp för

Jan: Jag tänkte, nu också en sista fråga. Vi har inte pratat så himla mycket om riskerna. Vad skulle du säga är riskerna man ska se upp för när man väljer att ge sig in på det här?

Annika Backlund: Jag tycker, när man köper sitt första hus... det var ju för mig när jag var liten, när jag inte hade så mycket, och jag började ändå ganska stort. Men låt oss säga att om jag hade börjat i liten skala, då tål man inga ekonomiska överraskningar. Så då säger jag: köp inte ett hus där det är nära till ett stambyte eller en takomläggning. Se till att du har gjort allt du kan för att försäkra dig mot stora oväntade utgifter. Det är ganska viktigt.

Men annars, det här med att det skulle vara högre risk på små orter, det håller jag inte med om, inte i den skalan. För Akelius, som äger tiotusentals fastigheter, de måste tänka statistiskt. Det är klart, det är lättare att hyra ut en lägenhet i Uppsala än i den lilla orten. Nej, det kanske inte är det, ska jag säga.

Jan: Nej, precis.

Annika Backlund: Men det behöver man inte tänka på. Äger man fyra lägenheter och vårdar sig om de fyra hyresgästerna, ser till att ha lite annonser ute eller något sådant... Nej, vad man inte tål när man är liten, det är en oväntad stor utgift. Och då gäller det faktiskt att besiktiga huset väl innan man köper.

Färdiga lägenheter eller egna projekt?

Jan: Och när du tittar på sådana här fastigheter, tänker du att det måste vara färdigt, alltså att det är flera lägenheter? Eller har du också gjort projekt där man köpt ett hus och sen gjort om det till lägenheter? Vad tänker du om det?

Annika Backlund: Nej, jag tycker att man ska köpa färdigt om man ska ha ett fast jobb och sköta det här med vänsterhanden. Då måste du ha färdiga lägenheter. Dessutom är det så med byggkostnader idag, om man inte kan bygga med egna händer. Jag har mycket letter som jobbar åt mig. Jag har själv hus i Lettland, jag har varit mycket i Lettland, jag pratar nästan lettiska. Jag har kunnat bygga ganska billigt. Men även så... jag inredde en råvind i Sala till fyra lägenheter, och priset jag stannar på per kvadratmeter är ändå detsamma som det hade kostat att köpa ett annat hus. Så det är mer om man tycker att det är väldigt roligt.

Men ska man tjäna pengar, då ska man köpa färdiga lägenheter, då ska man inte bygga och inreda råvindar i Malmö eller Stockholm. Då har du mer utväxling på det, för du kan ta ut en högre hyra per kvadratmeter. Men jag ser nog den här målgruppen jag riktar mig till som ska ha kvar sina jobb till att börja med, och ska kunna klara det här lite vid sidan om, och ändå tycka att det är kul att göra det, för att man vill det och för att det ger en något. Då ska man bara ha färdiga lägenheter där det redan bor folk.

Var letar man efter objekt?

Jan: Och var hittar du dem? Är det på Hemnet och Blocket, eller var letar du? Objektvision?

Annika Backlund: Objektvision. På Hemnet kan man hitta lite också. Vill man hitta på Hemnet får du gå in och söka på så många rum som möjligt. Alltså, 10 rum eller mer, 300 kvadratmeter eller mer, och så mindre än 2,5 miljoner. Då får du se vad du hittar. Då hittar du konstiga objekt.

Jan: Ja, precis. Är det något mer du tänker på som är viktigt, som vi inte har pratat om? Något du tänker skulle vara värdefullt för den som tittar på det här videoklippet.

Devisen: man bakar inte bröd på utsädet

Annika Backlund: Ja, det tycker jag. Jag ska ta min andra devis här. Den första devisen var marshmallowtestet. Men när det gäller att starta företag, framför allt fastigheter, men även andra företag, så har jag faktiskt en devis som jag tycker är väldigt talande. Den är hämtad från bondesamhället: man bakar inte bröd på utsädet.

Om du har sparat ihop en slant, eller du har ärvt en slant, eller du har tagit ett extra lån på ditt hus och fått det här lilla startkapitalet, och så stoppar du in det i ett hus och börjar få hyror tillbaka, räkna inte med att ta ut något till dig själv de fem första åren. Eller hoppas inte på det. För om du inte gör det, utan det du får tillbaka varje år, köper du ett nytt hus för, eller förbättrar det hus du redan har...

Man bakar inte bröd på utsädet.

Annika Backlund: Du fattar själv att om du startar ett företag så är det ganska likt att vara en åker. Du sår ut dina pengar på en åker. Låter du dem växa upp där och tar hem skörden, då får du tiofalt och hundrafalt tillbaka. Då har du så här mycket utsäde. "Oj, jag vill baka bröd och äta." Nej, nej, nej, nej. Nu köper du en åker till, och så sår du ut det här också. Den devisen kommer jag att använda i min fastighetsskola. Den ska hamras in. Man bakar inte bröd på utsädet.

De pengar du har sparat ihop, de du vill investera i någonting, antingen ett slakteri, men i det här fallet fastigheter, ge dem tillbaka till husen. Ungefär som en förälder ger tillbaka till sitt barn. Ge tillbaka och ge tillbaka, och inte börja nalla och ta halva utsädet och baka bröd. Du verkligen ägnar de första fem åren åt att bara fortsätta investera. Då kommer du att ha en jättefin återkänsla som du kan äta av resten av livet.

Tålamodet de första fem åren

Jan: Jag håller helt med dig. Jag måste säga att det är mycket mer poetiskt sagt än när jag brukar säga samma sak, liksom: använd avkastningen.

Annika Backlund: Stjäl den om du vill. Baka inte bröd på utsädet.

Jan: Ja, gud ja.

Annika Backlund: Den är din.

Jan: Tack. Jag tror att jag kommer att sätta det som rubrik på videoklippet. Jag tycker det är så briljant.

Annika Backlund: Det är så frestande att känna... jag vet att jag kände det efter tre år. Jag var lite ledsen. På mitt tredje år drabbades jag av flera olika saker. Det var lite putsskador, det var några takläckage, det var den här branden. Och även om det täcks av försäkringen så är det ju faktiskt 40 eller 80 tusen i självrisk. Så tredje året gick det med förlust. De första två åren var det jättelite vinst, och tredje året var det förlust. Då satt jag och deppade lite. Då satt jag inför en luttrad fastighetsägare som har hållit på med det här i många år och som är verksam i Stockholm. Det var så skönt, för han sa så här: "Men Annika, fastigheter ger aldrig något de första fem åren. Det ska du inte räkna med."

Jan: Ah, precis. Då blev det så här: åh, bara två år kvar.

Sju år senare: fastigheter för flera hundra miljoner

Annika Backlund: Ja, precis. Jag kände mig ju misslyckad. Jag kände liksom: jaha, här har jag kämpat i tre år, och så var det små vinstrundor och nu var det förlust. Då satt jag och kände mig... men när han sa det här, jag menar: "Annika, de fem första åren ska du inte räkna med att kunna ta hem något, sen kommer det." Jaha, liksom, han säger så, ja men åh vad bra. Och det stämmer. Jag har hållit på i sju år nu, och nu har jag jobbat heltid, så det är ju en annan sak, men jag har hållit på med det här heltid, och jag menar, jag har ju fastigheter för många hundra miljoner idag. Så bra.

Jan: Ja, det är helt fantastiskt. Om du ska berätta kort om din fastighetsskola, hur kommer det att gå till, hur kommer det att se ut? Vad tänker du?

Annika Backlund: Upplägget på utbildningen ska vara att jag fixar en lokal i Stockholm. Jag har en lokal vid Slussen. Då träffas man ungefär bara en gång i månaden, för det handlar, tycker jag, om ett långsiktigt projekt där man förverkligar sin dröm. Däremellan ger jag uppgifter, och då ska man lära sig: hur räknar jag, vad ska jag tänka på vid besiktningen? Jag kan tänka mig att till och med ge råd om någon av mina elever har något konkret projekt på gång. Då kommer jag att hjälpa till så mycket jag kan. Jag kanske inte kan åka med på varenda visning, men jag kan i alla fall säga: det här och det här skulle jag titta på när det gäller just det här huset.

ABHEM som en öppen bok

Annika Backlund: Sen kommer jag också att erbjuda det här torrsim, att man kan få öva, man kan få testa, och egentligen blir ABHEM som en öppen bok. Man kan titta, läsa våra mejl och se vad det handlar om. Man kan få svara i telefon. Och om några är intresserade kan jag också ha... för 6,5 procent skulle jag kunna ha vissa hus ute till försäljning, som jag egentligen inte vill sälja, men som jag kan sälja. Det roligaste skulle vara... jag skulle tycka det var riktigt kul om några av eleverna gick ihop och köpte ett av mina områden. För då tror jag att de kommer att ha jättestor glädje av varandra också.

Jan: Absolut.

Annika Backlund: "Nu ska jag och min fru till Thailand i två veckor, kan jag få ställa om telefonen till dig?" Och då hjälper man varandra på ett fint sätt. Och det är verkligen rika tillsammans.

Avslutning och nästa avsnitt om PPM

Jan: Ja, precis. Och med det vill jag verkligen säga tack, Annika, för att du har tagit dig den här tiden och delat med dig av dina bästa tips. Jag tycker att det här har varit jätteroligt, och även jag som ändå är lite gammal i gamet tycker att jag har lärt mig nya saker. Så tack så hemskt mycket.

Jag hoppas att du gillade den här intervjun lika mycket som jag. Trots att jag sitter i styrelsen för ett fastighetsbolag och har många kompisar som äger mycket fastigheter, så har jag levt i den världen, och ändå tyckte jag att den här intervjun var superbra. Jag lärde mig mycket av Annika. Som jag sa innan, i samband med artikeln och i beskrivningen på det här avsnittet finns det en länk till intresseformuläret, där du kan fylla i dina kontaktuppgifter om du vill komma i kontakt med Annika och är intresserad av den här fastighetsutbildningen. Jag har för mig att det den 14 december nu, i veckan på torsdag, är ett informationsmöte i Stockholm, och att utbildningen sätter igång i januari. Men all sådan information kommer Annika att återkomma med.

Och sen är det så här att, som Annika säger i den här intervjun, behöver man ofta en större del kapital, kanske 500 000 upp till en miljon, för att komma igång. Så jag ska nog inte rekommendera utbildningen om man inte har ett större kapital. Men då finns det andra alternativ. Om du tittar på RikaTillsammans på bloggen på avsnitt 26 finns det några andra tips på alternativ, hur man kan komma igång med fastigheter med mindre insatsbelopp, helt enkelt genom att gå ihop tillsammans med andra, om man liksom mer crowdfundar. Men allt sådant står i artikeln på RikaTillsammans.

Med det vill jag verkligen säga tack för att du lyssnar på de här avsnitten. Tack för att du följer mig på bloggen. Och så hoppas jag att vi hörs på onsdag, då nästa avsnitt kommer, och då kommer det att handla om PPM. Eftersom nu under helgen har alla PPM-pengarna satts in, så kommer jag att prata om vanliga misstag. Jag kommer att prata om de fonder som jag själv har i min PPM-pott, som jag tycker är de absolut bästa fonderna by far. Och sen kommer vi även att prata lite om ränte- och obligationsfonder, till följd av att det har varit många läsarfrågor kring det på bloggen. Så tack än en gång, ha en fantastisk vecka, och så hoppas jag att vi hörs på onsdag och på söndag.