Myten om superinvesterarna och andra fällor att se upp med

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Myten om superinvesteraren
2. Utskicket från banken i somras
3. Varför siffrorna skaver: valuta, utdelningar och avgifter
4. Jämför med en fond du faktiskt kan köpa
5. Yrkesstolthet och en bättre story
6. Antaganden vi tror är sanna
7. Du kan vinna vilken diskussion som helst om du får välja tidsperiod
8. Samma bolag, en annan tidsperiod
9. Tidsperioden är för kort
10. Manipulationen i "superinvesterare"
11. Zooma ut: ett år betyder ingenting
12. Ben Carlson: avkastningen ett år spelar marginell roll
13. Det vinner man inga klick på
14. "Missade du tåget?" – tråden på forumet
15. När köpte folk in sig? Avanzas ägardata
16. Hälften av ägarna i Sinch kom in efter toppen
17. Peter Lynch och Magellan: bisarrt bra fond, sämre sparare
18. Länsförsäkringar Fastighetsfond: upp 600, sen tillbaka
19. Behovet av att hänga med
20. LK99 och nördinternets hajp
21. Survivorship bias och bombplanen
22. Topplistan som inte höll
23. David Goggins och de manliga hjältestorierna
24. Citatet om den gamle krigaren
25. Vem tjänar på det? Incitamenten
26. Lackmustestet: vad gör de med sina egna pengar?
27. Krypto-storyn på SVT och de tysta vittnena
28. Michael Burry och prognosmakarna
29. Att sammanfatta: medias och finansbranschens incitament
30. Eugene Fama: "det är finansporr"
31. Det är okej att vara lite gubbig, och att göra misstagen
32. En förutsägelse om framtiden: AI-fonderna
33. Avrundning: inga sådana nyhetsbrev

Myten om superinvesteraren

Jan: Välkommen till Rika Tillsammans. Detta är dagens avsnitt: myten om superinvesteraren. Idag kommer vi prata om den här bilden som ofta spelas upp i media, i forum eller på nätet, kring att det finns superinvesterare. Titta, detta är fonderna de ägde, eller fonderna du skulle ha ägt. Vi kommer titta på tre, fyra misstag som ofta görs kring det, och se att vissa historier inom finans är lika gamla som gatan. Och hur man kan förhålla sig till det här.

Jan: Varmt välkommen till Rika Tillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av vår livsresa, våra erfarenheter, framgångar och misstag, så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver den här podden heter Caroline och Jan Bolmeson. Varmt välkommen till dagens avsnitt, som är 319. Idag tänkte jag att det skulle handla om myten om superinvesterarna, eller myten om superinvesteringarna. Detta kan bli ett avsnitt i två delar, jag vet inte.

Jan: Det här var lite frustration. Jag brukar ju försöka undvika att följa med i media, framför allt finansmedia. Men den här sommaren har det ibland varit svårt.

Caroline: Varför har det varit svårt då?

Jan: För det första känner jag att jag behöver hänga med lite. Men det har varit mycket av det här: experterna, tio aktier att köpa i frossan, stora utdelningar eller kurskrasch efter rapportfiaskot, eller sommarbörsens vinnare och förlorare. Och här är aktierna som har lockat. De här rubrikerna, alltså, till och med jag som inte är så jätteintresserad av ekonomi känner att jag vill klicka på det.

Caroline: Ja, men precis.

Utskicket från banken i somras

Jan: Och detta är faktiskt bara en samling från två dagars mejl som kommer. Sen har det varit lite sådana här också: ja men index, en farlig jätte på marknaden, och det är över nu. De trashtalkar index.

Caroline: Ja, ja, gud ja.

Jan: Vi har en lång tråd på forumet. Det var framför allt Christer Gardell som var ute i media. Men där var en bank som tog priset, som var så här, ja men alltså detta är ju så fel. Så jag kände mig tvungen att kommentera. Jag tänker att du ska få läsa det de skrev, så ska vi prata.

Caroline: Ja, här har du en slide som heter "Utskick från en bank i somras". Och du skriver så här: "De som har lyckats bäst på börsen just nu kallar vi för superinvesterare. Det är alltså de som har lyckats överprestera börsen det senaste året och fått hög avkastning till relativt låg risk. Det senaste året, från 1 maj 2022 till 29 maj 2023, har superinvesteraren haft en medianavkastning på 17 procent. Om man jämför det med den breda Stockholmsbörsen, som under året avkastar 3,6 procent, och världsindex som ligger på plus minus noll det senaste året, så blir det tydligt att våra bästa kunder har slagit börsen med hästlängder."

Jan: När jag läste detta var jag så här, va? Vänta nu. Världsindex noll? Då var det så här, vänta, stämmer detta? Antingen är jag ute och reser eller så är de ute och reser. Sen visar de en fin graf där de hade typ ett rakt streck på nollan på världsindex, och deras investerare hade gått plus 17 procent. Grejen är att min vänliga tolkning är att någon hade otur när de tänkte. För när jag gick in och kollade Länsförsäkringar Global Indexnära, alltså den här fonden som jag brukar prata om i normala fall, så hade den under den här perioden gått plus 15,7 procent.

Caroline: Ja.

När man läste om det blev man verkligen imponerad. Shit, där finns tydligen superinvesterare som har gjort plus 17 procent mot index. Men när jag kollar visar det sig att nej, om deras bästa kunder fick 17 procent och index gjorde 15,7, så slog man inte index med 17 procent, utan med 1,5 procent.

Jan: Detta är sånt som jag kan bli så frustrerad kring. Det är så lätt att skapa en sån artikel, och den har egentligen ingen koppling till verkligheten. Men är man inte lite om sig och kring sig, har den där känslan av att det skaver, så kommer man inte upptäcka det här.

Caroline: Nej, nej. Och det kan man ju inte heller lasta folk för, som bara vill snabbt kolla av sitt nyhetsbrev från den här banken.

Varför siffrorna skaver: valuta, utdelningar och avgifter

Jan: Ja, men precis.

Caroline: Men jag blir så nyfiken på vilket världsindex de menar.

Jan: Ja, för det står inte heller. Och det är en av de grejerna vi kommer in på. Det går inte att spåra tillbaka.

Caroline: Jo, det går säkert om man har tagit fram en lista och räknar baklänges. Men jag tror det var Thomas MH i forumet som skrev så här: alltså det är ju som att jämföra äpplen och blåvalar.

Jan: Och detta är några misstag som man ofta gör. Här kommer vi in på vad som egentligen är bästa lösningen. Är det att jag behöver känna "vänta, va, detta skaver" och sen börja leta index? Nej, det bästa är naturligtvis att inte prenumerera på de här nyhetsbreven överhuvudtaget. Då slipper man detta. Och detta är det jag menar ibland. Att den som är passiv, lat, ointresserad, oinloggad, oengagerad, det är den som kommer få bäst. För då kan man skita i att lägga energi och tid av sitt liv på det.

Caroline: Ja, absolut. Jag får ju inte de mejlen.

Jan: Precis. Du kan ju vara så lyckligt ovetande om sånt här. Men jag tror att missen som har gjorts här är att man inte har tagit hänsyn till valutaskillnader.

Caroline: Nej. Man har förmodligen jämfört ett index i svenska kronor mot ett USD-index, eftersom världsindex ofta är i dollar. Och det säger sig självt att om kronan har försvagats jättemycket, så kommer det ha påverkan. Ett världsindex i svenska kronor kommer skilja sig ganska mycket mot samma index i amerikanska dollar.

Jan: Och då måste man börja skrapa på ytan. En annan sån grej är att titta på det här indexet man jämför med: har det inkluderat utdelningar eller inte? Man kan ha det så kallade prisindexet, där man bara tittar på vad kursen är och inte tar hänsyn till om bolagen i indexet har delat ut pengar. Det andra man också många gånger missar i de här jämförelserna, och som jag också har missat tidigare, det är därför jag inte ens försöker hänga ut vilken bank det är, är att det finns avgifter och friktion. Det är transaktionskostnader och förvaltningsavgifter. Det är väldigt ofta svårt att få avkastningen som är index, utan det blir alltid index minus avgifter eller index minus friktion.

Jämför med en fond du faktiskt kan köpa

Jan: Det är därför jag tycker att det är mycket mer rättvist att jämföra med en specifik fond. Därför jämförde jag inte "vänta, världsindex", utan då använder jag en fond som till exempel Länsförsäkringar Global som proxy. Och här är också viktigt, när vi pratar i dagens avsnitt: det är inte en rekommendation av Länsförsäkringar Global, utan bara en illustration. För där kommer allt det där med att historisk avkastning inte är en garanti för framtida avkastning, och man kan förlora delar eller hela sitt kapital. Så man får läsa mer om det där med risk. Men det är mycket schysstare, tycker jag, att jämföra med en specifik fond som jag de facto skulle kunna lägga pengarna i.

Jan: Samma sak när jag jämför med Stockholmsbörsen. Då jämför jag gärna med en fond som till exempel SEB Sverige Indexnära, eller en som har alla bolag i Sverige. För det är de facto en fond som jag kan få. Har jag lagt pengarna i den, och haft pengarna från 31 maj 2022 till 29 maj 2023, så är det de facto 15,7 procent jag har fått. Det är efter avgifter och allt det här.

Jan: Sen finns det ytterligare massa saker man kan missa kring index. Till exempel viktningar. Ibland ser jag mig själv göra det ibland, när jag ska förenkla. Det finns olika Sverigeindex, men till exempel innehåller ett index Sveriges 30 mest likvida bolag, alltså de som handlas mest. Och så vill man gärna säga: ja men du vet, då köper man 30 av Sveriges 1 000 börsnoterade bolag. Ja, fast alla de 1 000 bolagen har ju inte samma vikt i indexet. Atlas Copco har ofta en ganska hög vikt i det här Sverigeindexet. Eller vissa säger så här: köper jag en fond som till exempel Spiltan Aktiefond Investmentbolag, då har du tre bolag som står för 50 procent av innehavet i den fonden. Så jag brukar alltid ta jämförelser med en nypa salt, för det går alltid att fuska lite med det här.

Caroline: Jag känner alltid när du tar fram sånt här att jag vill lägga mig ner på golvet i fosterställning och bli så här: varför gör de så? Varför?

Yrkesstolthet och en bättre story

Jan: Det är också så att det finns en yrkesstolthet, tycker jag. Storyn är ju mycket bättre att säga att våra superinvesterare slår börsen med 17 procent, än att säga att våra bästa sparare slår börsen med 1,5 procent.

Caroline: Det är bara det att jag kommer från forskarvärlden, och där hade de sett dig på en gång och bara spikat upp dig på väggen. Alltså seriöst, Jan, det är så jävla viktigt att ha på fötterna när man hävdar någonting på universitetet. Jag har tagit med mig det in i den verkliga världen, där det inte är samma krav.

Jan: Nej, men precis. Men det var fler som noterade. Det kom direkt upp en tråd i forumet, jag minns inte vem som startade den. Men det var så här: "Finn fem fel", och sen i parentes "(det är inte ens svårt)", kring den här artikeln. Jag tyckte ändå att det var illustrativt. Nu fick vi ett avsnitt av det också, så man får väl vara tacksam. Det gick igång några tankar hos dig, sa du.

Caroline: Ja, när de pratade om den här superinvesteraren. Jag blir så trött på att det framställs som att det finns några superinvesterare där ute. Eller att det finns superinvesteringar där ute.

Jan: Och vi kommer till det. Jag ska ta några misstag först, men jag kan börja känna mig lite gubbig. Och sen blir jag lite också, ja men... För ibland blir vissa som har lyssnat på oss länge oroliga bara. "Vi har lyssnat på Rika Tillsammans och köpt den här indexfonden. Det är kanske inte så som forskningen säger." Och så blir man orolig, och så vet man inte vad man ska titta efter. Medan precis som du säger, som forskare, jag tittade på dig och var bara så här: va? Det stämmer inte överens med min bild.

Jan: Men då är det också så här, jag har gjort detta snart i... Jag inser att om tre år har vi gjort detta i 30 år. Och då har man en annan känsla. Men vi kommer till det, jag vill inte bli gubbig än i avsnittet.

Caroline: Du är inte så gubbig än. Bara för att man kräver lite... vad kallar man det? Någon slags... whatever. Det är inte ens ord för det.

Antaganden vi tror är sanna

Jan: Det andra, som egentligen är ännu värre, är det här att man... För jag tänker alltid, det är vad man säger implicit. Alltså, vad är det jag säger utan att säga det? Vad säger jag mellan raderna? Vilket antagande har jag gjort som jag upplever är sant? Jag upplever alltid att det är antagandena. Det är inte det man inte vet som ofta ställer till det. Utan det som ofta ställer till det i livet, det är det man tror är sant, men som sen visar sig att det inte är. Det man tror är en basplatta, och så bygger man huset på det, och sen inser man så här: fan, den var ju inte trygg.

Caroline: Nej, det kan kännas jättejobbigt.

Det är inte det man inte vet som ställer till det. Det är det man tror är sant, men som visar sig inte vara det.

Jan: Ett sånt här implicit fokus som jag upplever att typ nästan alla gör de första tio åren av sin investeringskarriär. Så detta för dig som lyssnar är så här: här får du en genväg, don't do this. Det är att det är sånt fokus på resultatet. Där man implicit säger att den som har haft bäst avkastning har gjort den bästa placeringen, och den som har valt bästa placeringen har varit bäst investerare. Men grejen är, och som jag åter och åter tjatar om, att det gäller inte i en aktivitet som baserar sig delvis eller till stora delar på slump. Och börsen är till stor del baserad på slump.

Jan: Där finns "A Random Walk Down Wall Street" av Burton Malkiel, som är en hel bok på det här. Och det finns böcker av Nassim Taleb, en som heter "Fooled by Randomness". Så det är inget jag har dragit till med bara så här, nu drar vi till det i dagens avsnitt, utan det finns ganska mycket. Vi har fått trådar om det på forumet också.

Du kan vinna vilken diskussion som helst om du får välja tidsperiod

Jan: Min poäng blir därmed att eftersom det är delvis slumpmässigt, så är detta en regel man kan ta med sig om man vill: du kan vinna vilken diskussion om investeringar som helst, med vilken ståndpunkt som helst, under villkoret att du får välja tidsperiod.

Så länge du får välja tidsperioden kan du visa precis vad som helst, med i princip vilken investering som helst.

Jan: Du kan ta vilken ståndpunkt som helst och säga att detta var den bästa investeringen. Eller "titta, detta slog index", eller "detta underpresterade mot index", eller "detta var en stor rörelse". Här upplever jag att det blir fokus på resultat, och fokus på en viss tidsperiod. Så när det kommer "detta gick x procent i den tidsperioden", behöver man alltid ta det med en nypa salt.

Jan: Jag tänkte att jag skulle använda ett par bilder från Ben Carlson, som driver bloggen. Det är inte så viktigt vad de här graferna visar, för de visar fyra stycken aktier: Apple, Facebook, eller Meta, Nvidia och så vidare. Tittar man på hur de har gått i år, alltså 2023, från första januari 2023 till nu, typ mitten av augusti, då kan man må lite dåligt. Jag tror Nvidia är upp 220 procent och Meta är upp 173 procent. Jag tror Apple är 50 procent upp.

Caroline: Varför kan man må lite dåligt?

Jan: Man tänker så här: ja, här sitter jag i min indexfond som har gjort plus 10 procent, och så kunde jag ju ha ägt Nvidia som plus 200.

Caroline: Så jag mår inte dåligt, jag tänker att jag har Apple i min indexfond. Jag är ju ointresserad av att äga enskilda aktier.

Jan: Jo, men exakt. Men det blir ju så här, i den här tidsperioden, som ändå är en rimlig tidsperiod att säga, sen början av året. Det tilltalar oss. Precis som jag har en kompis, Jonathan, som brukar skicka sms: "vi tar möte 9.47", eller "9.21". Och jag var så här, va? Sen tänkte jag på det, han har ju rätt. Det är ju ingen skillnad på tidpunkten 9.21, eller 9.47, eller 9.30, eller 10.00. Det är bara att vi människor gillar runda tal.

Samma bolag, en annan tidsperiod

Jan: Så tittar man på den här tidsperioden. Men då kan jag direkt ta en annan tidsperiod och säga: hur gick det för de här företagen under 2022, alltså 1 januari till 31 december 2022? Då ser vi att samma bolag var minus 24, minus 50, minus 57, minus 64.

Caroline: Ja. Hur ska det gå för dem?

Jan: Ja, precis. Så det går från "bolaget du skulle ha ägt i år" till "bolaget du skulle ha undvikit förra året". Exakt samma bolag. Och dessutom, slår vi ihop tidsperioderna, alltså jag tittar från 1 januari 2022 till augusti 2022, då är det ganska beskedligt. Då ligger de flesta på plus minus noll. En ligger på plus 11, vilket är hyfsat nära index. Och sen har vi en outlier, den där Nvidia som var på 227 procent, som egentligen bara ligger på plus 50. Så återigen, det enda vi har gjort här är att hoppa lite i tidsperioderna.

Jan: Och då ska vi inte ens komma in på att detta egentligen är helt meningslös information. Det är också en sån grej jag stör mig på, att vi fortfarande klickar på artiklar som heter "detta är fonderna du skulle ha ägt". Det är ju bakåtblickande information. Vad har jag för glädje av den? Särskilt när det återigen finns massa forskning som säger att historisk avkastning inte är en garanti för framtida avkastning. Tvärtom visar flera studier, till exempel från Morningstar, att de fonder eller aktier som har gått bra tenderar att underprestera framgent, eftersom de redan har fått ut den avkastningen.

Du kan vinna vilken diskussion som helst om du bara får bestämma tidsperioden. Vi kan prata om att aktierna varit skitdåliga, eller att de är skitbra.

Tidsperioden är för kort

Jan: Så jag tror att det är ett misstag att lyssna på de här artiklarna, läsa dem och gå på myten. Det tredje misstaget i den här konversationen, när de plockar fram de här superinvesterarna, är att tidsperioden är alldeles för kort. Den viktiga frågan, påstår jag, när det gäller tidsperioder och sparande, blir: vad är målet med ditt sparande? Vad är sparhorisonten?

Jan: Jag märker att man rätt ofta gör fel, även på forumet. Man tittar till exempel på en räntefond som har tioårig löptid. Så folk som köper den här räntefonden har sagt: detta är en spekulation om vad vi tror att räntan kommer vara i genomsnitt de kommande tio åren. Och sen får jag en fråga: varför ska jag köpa den här räntefonden när jag kan lägga in pengarna på ett sparkonto och få 3 procent på tolv månader? Och då är jag så här: ja, för att du jämför återigen äpplen och blåvalar. Du jämför vad räntan förväntas vara på tolv månader med vad räntan förväntas vara på tio år. Och då är det klart att räntan på tio år håller mycket mer osäkerhet. Den kommer vara lägre än räntan på tolv månader, som man kan förutsäga med ganska hög sannolikhet.

Jan: Så när man lyssnar på de här mejlen från banken blir jag så här: tävlar du i tolvmånadersperioder? Är det okej för dig att vinna matchen i en period och sen straffa ut dig i en annan period? Ja men fine, följ den här korta hetsen. Då kan man läsa de här tidningarna och följa finans-Twitter eller finans-Insta.

Caroline: Men det är nog inte det det handlar om, Jan. Det är en story där du får veta genvägen till att bli en framgång. Att bli en hero, en hjälte. Det är det som är manipulationen i det där. Jag dröjer mig kvar i det, för jag känner mig så otroligt manipulerad.

Jan: Okej. Ja, men säg någonting mer om det.

Manipulationen i "superinvesterare"

Caroline: Jo, för man pratar om den här superinvesteraren. Och så tänker man, om jag bara också börjar hålla på här i den här banken, så kanske jag också kan bli framgångsrik.

Jan: Ja, exakt.

Caroline: Och du vet, det kanske inte ens är ett område du vill bli framgångsrik inom från början, men du pushas dit, för du kan ju bli det. Om du bara gör så här, eller köper lite aktier i den här banken.

Jan: Ja, och vet du vad, de gav ju förslag på tio aktier.

Caroline: Ja, det gjorde de säkert.

Jan: De tio aktierna som de här superinvesterarna hade, och de tio fonderna som de här superinvesterarna hade.

Caroline: Det är bara en manipulation. Och du kanske inte ens ville bli en superinvesterare från början, innan du läste nyhetsbrevet.

Jan: Ja, precis. Men det är ju implicit sagt. Har du inte ambitionen att bli en superinvesterare, titta, de här är det, så är du dum i huvudet.

Caroline: Ja, exakt. Och jag tycker du är så gullig, Jan, för du sitter här och är inte särskilt arg och sånt. Men du kanske var det innan, i natt, när du tog fram detta. Men jag blir ju svinförbannad över manipulationen.

Jan: Ja, nej, jag vet inte. Alltså, jag tittade till och med på listan med investeringar och var så här, bara, jag orkar inte.

Caroline: Men jag tycker det är jätteintressant det du säger, om de här olika sätten man kan ta fram en sån story på. Man bestämmer själv tidsperiod, man jämför på ett sätt som kanske är orättvist.

Jan: Ja, och du kan välja. Du kan skapa vilken story som helst i vilken tidsperiod som helst, och visa precis vad som helst. Jag tycker det är mer intressant att bryta ner de här grejerna. Man jämför med fel index, man jämför i fel tidsperiod, och det blir väldigt beroende av slumpen.

Zooma ut: ett år betyder ingenting

Jan: Det är därför jag vill komma tillbaka till det här med att tidsperioden betyder ingenting. Eller, ett år betyder ingenting. Det är för kort tid. Om jag ska dra det till en metafor: om man sparar långsiktigt, det vill säga jag sparar till min pension, jag sparar för ekonomisk trygghet, jag sparar till mina barn, jag sparar för att bli FIRE, eller för att ha fler valmöjligheter, så blir det att jämföra på tolv månader, eller folk jämför ännu kortare, som att få en kommentator att berätta hur det gick de senaste hundra metrarna i ett maratonlopp. Och det fattar alla, att hur det går på hundra meter i ett maratonlopp är ganska ointressant. Det finns 420 hundrameterslopp i ett maraton. Det finns sjukt många små perioder i ett långsiktigt sparande.

Att jämföra ett långsiktigt sparande på tolv månader är som att fråga en kommentator hur det gick de senaste hundra metrarna i ett maratonlopp.

Jan: Och det är det jag tycker man ska zooma ut. Men det blir ju skittråkiga grafer och en skittråkig story. Detta är en sån här bild som jag lägger upp här nu, så du som lyssnar kan ladda ner bildspelet eller trycka på länken till avsnittet, så kommer jag lägga den här bilden. Vad jag visat här är att jag har tagit från 1981, alltså när jag föddes, för att få en rimlig storlek på bilden, fram till 2023, så har jag plottat hur börsen gått de enskilda åren. Om det gick så att börsen 1999 gick upp typ plus 70 procent, sen ner minus 22 procent förra året, och så vidare. Det blir staplar som är hugget som stucket. De går upp och de går ner, olika högt och olika lågt.

Jan: Men det intressanta var så här. Jag är 42 år gammal, så om vi tar till exempel min pension, så har jag 25 år kvar. Så jag tog de här staplarna och gjorde om dem till 25 års rullande avkastning. Jag tittade: okej, vad är den genomsnittliga årsavkastningen på 25 år? Eller man skulle till och med kunna ta 10 år. Och så har jag lagt upp det som en linje ovanpå den här grafen med alla de enskilda åren. Du kan ju berätta för den som bara lyssnar hur det ser ut.

Caroline: Det är nästan ett rakt streck.

Jan: Ja, det är ett rakt streck vid 8 procent.

Ben Carlson: avkastningen ett år spelar marginell roll

Jan: Och vi kan läsa vad Ben Carlson skrev, för jag har snott idén från honom, så man ska ära den som äras bör. Ben Carlson är också blogggranne, han driver "A Wealth of Common Sense" och är en amerikansk rådgivare. Du kan läsa vad han skriver: "Avkastningen på ett års sikt kan ge en känsla av glädje eller ge jättejobbiga känslor. Men påverkan på ditt långsiktiga resultat kommer att vara högst marginell, givet att du inte spränger din portfölj."

Jan: Ja, detta kan man göra ett sidospår på, vi har inte ens gått in på det. Men detta är ett sånt antagande som jag glömmer bort ibland. Att vissa människor tar en sån risk att deras portfölj exploderar. Och då menar jag inte explodera i den positiva bemärkelsen, att den går jättemycket upp. Jag menar att de spränger sin portfölj, de har inga pengar kvar. Att man blir av med alla pengarna för att man har investerat i något som gick ner med 90 procent eller 70 procent, och plötsligt har man inget kapital. Man kan inte spela spelet längre. Och detta är också viktigt, för vi kommer återkomma till det i slutet av avsnittet. Att tricket, eller ett av tricken, är att aldrig någonsin ta en sådan ekonomisk risk att man inte kan hämta sig från den, eller att man inte får sitta vid bordet.

Jan: Han fortsätter: "Det kommer att finnas bra år och dåliga år. Ibland fungerar allt, ibland fungerar inget. Andra gånger kommer det vara stor spridning i resultat och avkastning beroende på tillgångsklass, stilen, strategin eller geografin."

Caroline: Ja, jag tänkte på stilen.

Jan: Ja, investeringsstilen. Stora bolag eller små bolag. Tillväxtbolag eller värdebolag.

Jan: "Beroende på tillgångsklass, stilen, strategi eller geografi. Det kommer alltid att finnas något att oroa sig för, oavsett vad marknaderna gör. Förra året var det lätt att oroa sig för att marknaden skulle falla ännu mer. I år är oron att vi har stigit för snabbt och är redo för en tillbakagång. Det ligger i människans natur att uppmärksamma kortsiktiga resultat. Men framgång i investeringar uppnås bara när du inser att det är den långa horisonten som spelar roll. Det är de tålmodiga spararna som vinner över tid."

Det vinner man inga klick på

Jan: Jag tycker det är ganska fint skrivet. För han sammanfattar detta, och det är det jag menar med bilden med staplarna. Att det spelar inte så stor roll hur det går det enskilda året. Det som spelar roll är det här långsiktiga resultatet. Och det är det jag menar, detta vinner man inte så mycket klick på. "Senaste årets utveckling spelar ingen roll. Håll fast vid din strategi. Köp indexfonder, sitt still i båten." Det märker man. Där upplever jag ibland att jag gör det svårt för mig, att jag inte skriver klickrubriker. Om jag skulle titta på vad som hade gett oss mest pengar på bekostnad av publiken...

Caroline: Nej, men om du hade velat göra en story av detta så hade det ju gått. Det är bara det att man måste visa upp helt andra familjer och helt andra investerare. Och helt andra mål och resultat. Det kommer ändå aldrig att locka alla.

Jan: Nej, men det kommer inte att locka lika mycket som det andra. Det är ju så här, kolla hur många tidningar som har startat och försökt vara seriösa. Och ändå är det Aftonbladet och Expressen som är störst.

Caroline: Ja, vi kanske gillar skräp.

Jan: Ja, men vi vill ha det snabba.

Caroline: Det som man skriver där, människan är gjord för att uppmärksamma det kortsiktiga resultatet.

Jan: Alltså, det är i alla områden, i träning. Folk inom träning och hälsa, det är samma frustration där: tre snabba tips. Och jag är så här, tre snabba tips har väl aldrig någonsin funkat. Och det är här jag känner, som jag sa i början av avsnittet, att jag börjar bli lite gubbig. Att det som går upp kommer ner. Och vad? Du bara skrattar åt mig.

Caroline: Ja, jag lyssnar.

"Missade du tåget?" – tråden på forumet

Jan: Jag startade en tråd i forumet som heter "Missade du tåget för tre, fem eller tio år sedan? Ingen fara, kolla här." Och vad jag visar i den tråden, det finns en länk i beskrivningen, är många av de här investeringarna som var väldigt populära för ett par år sedan. Hur har det gått för dem? Jag tänker att vi ska ta några exempel. Och nu kan vänner av ordning säga: "Hör du, argument på tidsperiod?" Och jag är så här: ja, jag inser det. Men min poäng är kanske inte just det här enskilda exemplet, utan: skit i de enskilda exemplen. För jag har inte tid här att prata hundra exempel. Det är därför vi har en tråd på forumet, där jag uppdaterar.

Jan: Men gör så här, bara för skojs skull. Gå in på finans-Insta eller finans-Twitter, eller i Dagens Industri, eller vilka medier du nu än följer. Gör några skärmdumpar. Vad skriver de om idag? Och sen kom tillbaka till detta om fem år, eller om tio år. Och titta hur mycket av det som slog in.

Jan: Det är det vi också kommer in på, tror jag, i nästa avsnitt. Att för den som skickar ut det här nyhetsbrevet om superinvesterare, eller för den som är Gardell, som vi pratade om i media, som bajsar lite på indexfonder, vilket är mycket ironi, eftersom jag vet att han förr har varit delägare i Lysa. Så det är jättekonstigt. Men grejen är att göra ett uttalande i media, eller göra ett sånt här, det ger dig uppmärksamhet. Det ger dig gratis reklam här och nu. Och nedsidan för dig är ganska liten, eftersom det är ingen som kommer komma ihåg det här mejlet om tio år, eller om fem år. Förstår du, det är den där snabbmaten. Vi äter den och sen förtränger vi den. Och du blir inte hållen ansvarig för det. Så jag fattar, vill man ha uppmärksamhet, ja men då är det bara att köra på i media.

När köpte folk in sig? Avanzas ägardata

Jan: Och sen en annan sån grej, när du gör den här jämförelsen. Jag kommer göra den i några exempel. Avanza har en funktion där man kan gå in och kolla, i alla fall på enskilda aktier, hur många ägare den här aktien har och när de köpte. Hur många ägare fanns det vid olika datum? Naturligtvis plottar de inte det i samma graf som utvecklingen, men man kan sätta dem bredvid varandra. Och så kan man se: när köpte folk, och vad var kursen då? Jag tycker det är en fascinerande övning, för detta är en insikt som kan spara en tusentals kronor, eller hjälpa en undvika misstag.

Caroline: Hur ser de graferna ut då, när man lägger dem ovanpå varandra?

Jan: Ja, men låt oss titta. Vi kan ta ett exempel. Nu tar jag det som är mest i media just nu i Sverige, hösten, augusti 2023. Det är SBB, eller Samhällsbyggnadsbolaget. De har haft en fantastisk resa under en period. Uppemot 200 000 småsparare köpte, bara på den här banken. Och då ska man komma ihåg att i Sverige kan man tycka att 200 000 inte är så mycket. Men det är ju rätt mycket.

Caroline: Är det inte det? Med tanke på hur få egentligen som sparar och investerar i Sverige.

Jan: Exakt, det var precis dit jag var på väg. I Sverige är det ungefär mellan 10 och 20 procent av befolkningen som äger aktier. Det är mellan en och två miljoner människor. Och av de här en till två miljonerna hade mer än 10 procent köpt det. Och då kan man kolla hur det har gått. Tittar man mot index, så återigen, du som bara lyssnar, du kan föreställa dig att index är ett ganska rakt streck. Och sen har du den här aktien som har gått två, tre gånger bättre än index under en period. Och då är det inte så svårt, när det pågår, att ställa sig frågan: är du dum i huvudet som äger index? Du kunde ju ha ägt det här och haft tre gånger pengarna, alltså 300 procents avkastning i stället för 8 procents avkastning.

Caroline: Ja, jag vet, jag vet, jag tycker bara det känns jobbigt med sådana här som går upp och ner.

Hälften av ägarna i Sinch kom in efter toppen

Jan: Ja, men kolla på det. Eller om jag tar Sinch, som var populärt för några år sedan. Samma sak, alltså index syns knappt, det är en rak linje. Och en jättehög uppgång. Men om man tittar på när folk köpte in sig, så har jag kollat: när hade de hälften av ägarna? Innan de började gå upp där 2019, då hade de 4 000 ägare. Sen gick de upp, och så tittade jag: när hade de hälften? På max hade de 100 000 ägare. När kom hälften in? Då kom hälften in efter att toppen hade passerat. Så hälften av ägarna i Sinch kom in efter att toppen hade passerat, och var med på nedgången.

Caroline: Ja, de fick vara med på nedgången. What a ride.

Jan: Ja, det är ju det jag menar. Så det blir till och med så här när man pratar om "titta, detta har gått upp", att man dessutom börjar ta hänsyn till okej, men när köpte folk det? För du kan vara back i en investering som har gått jättemycket upp. Detta är också ett ganska komplext resonemang. Men de flesta har sämre avkastning än investeringen de investerar i. Hur kan man ha sämre avkastning än investeringen man investerar i? Jo, för att man tajmade fel.

Jan: Och detta är också varför jag känner mig gubbig. Här visar jag det med SBB och Sinch, som är ganska nära i tid. Man kan visa det med ARK, den här fonden med Cathie Wood, som var jättepopulär för några år sedan. Hennes nyhetsbrev får jag, men jag läser aldrig det.

Caroline: Nej.

Peter Lynch och Magellan: bisarrt bra fond, sämre sparare

Jan: Och det är samma sak där. Det var någon tidning, New York Times, någon som visade att majoriteten av investerarna i hennes fond ligger back. Och så tänker man, ja men detta var en ny företeelse. Då är det så här, Peter Lynch, jag tror det var 1976 till 1989, eller något sånt, alltså typ på 70- och 80-talet. Jag kan ha fel på årtalen. Men han hade en fond som hette Magellan under 13 år. Under de här 13 åren gjorde fonden i genomsnitt 28 procent om året. Det vill säga att satte du in typ 100 000, så hade du över, jag tror, 1,3 miljoner. Så det var bisarrt mycket pengar på ett par år. Men Fidelity räknade fram att den genomsnittliga spararen i Magellan förlorade pengar.

Fonden gjorde 28 procent om året i tretton år, men den genomsnittliga spararen förlorade pengar. Man köper när de jävla nyhetsbreven kommer, och då har toppen redan passerats.

Jan: Återigen, av exakt samma anledning. När köper man de här grejerna? Jo, när man får de här jävla nyhetsbreven, förlåt att jag svär. Och då köper man dem redan när toppen har passerats. Så när det kommer i media är det för sent. Och då är du ofta med, som de delägare, majoriteten, eller mer än hälften av delägarna i SBB, eller mer än hälften av delägarna i Sinch, bara på nedgången. Och det är det jag menar med gubbighet. Att detta är en story som är gammal som gatan. Det har varit så här sedan 70- och 80-talet. Och det kommer vara så här, om vi gör ett avsnitt om tio år, så kommer jag kunna ta nya exempel där exakt samma sak har hänt.

Jan: Och det är där jag menar, så till dig som lyssnar: inse att detta är så som människor fungerar, och du behöver inte vara med i det här spelet. Behöver du bevis för att de här alla är tillbaka där index är bättre? Om du bara har suttit från innan det steg till efter att det har fallit, så har du sluppit hela den här uppgången och fallet, och fått en bättre avkastning med din indexfond.

Länsförsäkringar Fastighetsfond: upp 600, sen tillbaka

Jan: Och detta gäller i princip allt som har gått upp jättemycket. Länsförsäkringar Fastighetsfond. Folk var så här: Jan, du är dum i huvudet, varför rekommenderar du inte Länsförsäkringar Fastighetsfond? Den har gått upp 600 procent när den var på toppen, mot index 200 procent i samma period, som jag tror var tio år. Hur kan du, varför rekommenderar du inte den? Och det var under flera år, alltså från typ 2014 fram till 2023, så gick Länsförsäkringar Fastighetsfond mycket bättre än index. Och då var jag så här: nej, det tenderar, det som går upp tenderar att komma ner tillbaka till index. De flesta slår inte index över tid.

Jan: Och mycket riktigt, nu 2023, när fastighetsbranschen i Sverige har fallit på grund av höga räntor, så är indexfonden bättre. Eller bättre, det är bättre att ha haft en högre avkastning. Och då faller vi till och med in i det här "bättre" för att den hade bättre avkastning. Men jag påstår att den var bättre för att du hade mer riskspridning, du hade riskspridning i hela världen, du hade riskspridning i valutor, du hade mindre volatilitet. Så det är inte en tillfällighet att vi kommer tillbaka till index. Och då kan vän av ordning säga: ja, men om du hade sålt på toppen? Absolut, och det är säkert folk som ibland lyckas sälja på toppen, ja, då är det en bättre investering att köpa Länsförsäkringar.

Jan: Men när jag kollar på antalet ägare, så är det så här, det förändras sällan särskilt mycket från toppen till kraschen. Det är ungefär lika många ägare i SBB när de var som mest, som det är nu efter massa procents nedgång. Det är ungefär lika många.

Caroline: Ja, och jag är ju med på Teslas nedgång nu.

Jan: Ja, ja. Så jag är också där och håller på. Det är samma sak, vi kan gå in på TIN Ny Teknik, om man tar sedan de startade, eller Swedbank Robur, de senaste tio åren, eller de senaste fem åren. Jag upplever väldigt sällan ett behov av att man måste agera på de här grejerna, att man måste vara med på att detta är det bästa i år. För sannolikheten, skulle jag säga, är större att vi kommer hamna tillbaka till index förr eller senare.

Behovet av att hänga med

Caroline: Det är intressant det du säger om gubbighet. Anledningen till att jag till exempel har ARK:s nyhetsbrev, som jag inte ens öppnar, för att jag pallar inte det. Jag signade upp på det för att hålla mig ajour, och jag tyckte att de hade olika analysgrupper, där de höll på med olika nya teknologier. Du vet hur jag älskar sånt. Du vet, framtiden är ljus och sånt där. De har en fantastisk story.

Jan: Jo.

Caroline: Då är det antitesen till att vara gubbig eller gummig, för då håller jag mig ajour, och jag är med. Förstår du vad jag menar?

Jan: Ja, men återigen. Om vi tar ARK. Fantastisk story.

Caroline: Fantastisk story.

Jan: "Vi håller koll på de fem disruptiva teknologierna som kommer att förändra mänskligheten för alltid."

Caroline: Exakt.

Jan: Du vet, det är AI, det är robotics, det är custom läkemedel.

Caroline: Läkemedel, ja.

Jan: Och det är ny energi. Och du vet, det är det som är i ropet. Det ger massor av marknadsföring.

Caroline: Plus att hon är kvinna, också i en mansdominerad bransch. Det var så mycket som var bra.

Jan: Och jag ska inte vara någon jävla asshole här, förlåt, det är mycket svordomar idag, men det är för att jag blir så engagerad i frågan. I Patreon hade vi en föreläsning, vi lyssnade med Cathie Wood, och jag blev också woo-ad av henne. Det enda var, tack och lov gick det ju inte att sätta pengar i hennes fond när den var som mest populär. Och där kan man väl också skratta lite eller gråta lite, att ja, då har vi en storbank som tog in Cathie Woods fond till Sverige. När då? Jo, efter att hela uppgången och nedgången hade skett. Och hon kämpar och försöker fortfarande, "det kommer gå bra". Och hon har hamnat spektakulärt fel med Nvidia, till exempel. Så det visar att det inte går att långsiktigt förutse marknaden. Du kan ha tur kortsiktigt.

Caroline: Nej, men vad jag försökte peka på var det här behovet av att känna att man hänger med.

Jan: Ja, men det är skillnad på att hänga med och att behöva lägga pengar på det.

Caroline: Ja, men steget mellan är inte långt, Jan, tror jag.

Jan: Nej.

Caroline: Och då är du ju med på riktigt.

Jan: Ja, jag fattar det. Och det är därför jag ibland säger: men låt oss ha en lekhink. Du kan få göra de här spekulativa grejerna.

Caroline: Ja, eller så hittar jag något annat område där jag får hänga med, eller känna att jag inte håller på att bli gammal, eller whatever. Kanske inte bara med mina pengar.

LK99 och nördinternets hajp

Jan: Ja, absolut. Och vi gillar de här storyerna. Vi hade ju det här, vi har inte pratat om det i podden, men vi hade det här med LK99. Där har vi en supraledare i rumstemperatur. Och hela nördinternet var ju superengagerat i det där ett par dagar. Och sen var det andra gubbiga forskare som var så här, nej, vi pallar inte med den här hajpen, det kommer en sån här artikel om året, det kommer sannolikt inte vara någonting. Och alla bara, ja men det är nya tider nu, kolla videon och kolla den här ryssen som har gjort detta. Och jag kan säga, jag går på det varenda gång det är nya upptäckter nu, också för att jag gillar den typen av stories.

Caroline: Javisst. Och det kom en artikel i Nature i förrgår, där de hade löst det. Nej, det var inte supraledare, det var ferromagnetiskt. Och så förklarade de att det var fel. Och då var det forskarna, som jag kan känna igen mig i, jag var så här, det dröp nästan i bakgrunden på Nature-artikeln, så här: vad var det vi sa?

Jan: Ja, men då ska vi lägga till att Nature, som är världens mest prestigefulla tidskrift för vetenskap, de hade varit de första att publicera om det hade varit en supraledare.

Caroline: Ja. Så de kan absolut ha åsikter om att det inte var en sån.

Jan: Men nu var det inte det som var ämnet idag. Så jag vill på intet sätt säga att jag är bättre, eller har varit bättre, utan jag har också gjort de här misstagen. Och det är därför jag idag kan hålla mig undan Sinch och SBB och alla de här. För jag känner igen det från 99, då det hette Ericsson, eller Anoto, eller Fly Me, eller Northland Resources, eller Icon Medialab, eller Framfab. Jag har varit där och härjat i alla de här och förlorat pengar. Så det är kanske så att man måste göra den här resan, för att i SBB kunna känna igen när det kommer tillbaka.

Caroline: Ja.

Jan: Och det kommer bli så här även i framtiden.

Survivorship bias och bombplanen

Jan: Sen, ett sista misstag vi ska ta, är att det man ofta glömmer är det här med survivorship bias. Väldigt förenklat kan man säga: ja men titta, jag är superinvesterare, det är enkelt, alla kan göra det. Och sen glömmer man bort att det finns 99,9 procent som inte lyckades, som försökte göra samma sak. Och bara för att du lyckades och var den där 0,1 procenten, betyder inte det att alla kan göra det. Det kan betyda att du faktiskt bara hade tur.

Jan: Vill man ta den lite mer seriösa approachen, så finns det här från andra världskriget, då man formaliserade det här med survivorship bias. Man tittade på bombplanen som kom tillbaka från räderna, och prickade in var de var skadade någonstans. De var skadade på ytterdelen av vingen, eller i mitten av flygplanskroppen, eller på stjärtfenorna. Och så tänkte man: ja, vi behöver förstärka där, för det är ju där de blir skjutna. Men grejen är att det är ett misstag att tänka så, eftersom detta faktiskt är planen som kom tillbaka.

Caroline: Ja, som inte hade blivit fatalt skjutna.

Jan: Ja. Så det är mycket smartare, om du ska förstärka det här flygplanet, att inte förstärka där hålen var på de plan som kom tillbaka. Du behöver nog förstärka de vita områdena, där det inte kom tillbaka något flygplan med träff. För det är förmodligen där de har blivit träffade, och det har blivit så fatalt att de inte har kunnat komma tillbaka.

Förstärk inte där hålen var på planen som kom tillbaka. Förstärk de vita ytorna, där inget plan med träff kom tillbaka alls.

Jan: Och många av dem du hör om... Det är KronoCoop, en bloggranne, han brukar prata om "de tysta vittnenas kyrkogård". Du hör ju inte om alla de här som förlorat pengar i SBB, utan du hör om den där ena personen som i så fall kommer ur det. Eller den där superinvesteraren, som var superinvesterare i den korta perioden.

Topplistan som inte höll

Jan: Och det är också en sån grej jag stört mig på. En annan bank hade ett sånt här socialt sparande, där man kunde titta: detta är de bästa investerarna, detta är det de ägt. Och jag följde det ett tag. Sen började jag göra skärmdumpar. Och så var jag så här: men kommer den här personen som är i topplistan nu, vara på topplistan om tre månader, eller sex månader, eller tolv månader? Och vid ett tillfälle trodde jag att jag skulle bli utslängd från banken, för jag drog ner alla deras 25 000 investerare och vilket resultat de hade, för att göra detta automatiskt. Och då insåg jag att de som var topp tio under en period inte ens var i närheten av topp tio andra perioder. Så återigen, survivorship bias.

Jan: Och återigen, jag lyssnar mycket hellre på en person som har varit med länge. Jag kan, vi kan ta ett citat.

Caroline: Vad är det?

Jan: Ja, men detta kan vara ett sånt citat som är lite macho, manligt, och jag vet att du är lite allergisk för sådana här machocitat. Men du kan, vi kan köra.

Caroline: Jag ska inte säga någonting.

Jan: Du kan köra detta. Detta kommer inte från investeringar, detta kommer från kampsport eller från militär.

Caroline: Ja, naturligtvis.

Jan: Ja, så här. Jag menar naturligtvis.

Caroline: Ja, så här, välkommen till mitt liv med Caroline.

Jan: Ja, men jag tar det om gymmet sen, Caroline.

Caroline: Vad?

David Goggins och de manliga hjältestorierna

Jan: Jo, men när jag berättade för dig att jag hade varit på gymmet, och så var det några gymnasiekillar som stod och höll på. Och så sa de: ja, jag läste David Goggins bok hela flygresan. Jag känner till David Goggins, som är någon gammal militär, en sån här specialstyrka, som är känd för att han aldrig ger upp.

Caroline: Så det är liksom det som är manlighetens manlighet för ungdomar. Det är sådana här ultramanliga killar som aldrig ger upp. "Jag går upp fyra på morgonen, lyfter skrot, vältränad."

Jan: Det är lite coolt, han springer ett 24-timmarslopp. Han bryter foten, sen silvertejpar han foten och springer färdigt loppet. Och så fortsätter han.

Caroline: Ja, men det är inspirerande. Men grejen är att jag vill inte skratta åt sånt, verkligen inte. För det är ändå sånt som påverkar människor.

Jan: Ja, det är också en bra story.

Caroline: Det är också en bra story, ja.

Jan: Och det är också en story med survivorship bias. För du hör inte alla de som bröt foten och avslutade loppet, ur de här ultraloppen. Jag vet till och med inom maraton, så har man det här att man behöver plocka ut folk om de inte uppfyller vissa tidskrav. Jag läste om Stockholm Marathon, att de tydligen har sådana här väktare som plockar ut folk, för ibland kan folk bli aggressiva.

Caroline: Ja, man blir aggressiv när man har vätskebrist. Så när man börjar bli arg och störa sig på de andra, det är bara ett tecken på vätskebrist. I've been there.

Jan: Varför hör vi då talas om David Goggins? Jo, för att snubben silvertejpar sin fot och springer i alla fall. Eller han gör detta oavsett väder. Eller vi har Jocko Willink, som också är en sån här, som har ett Instagram. Det enda han lägger upp är en bild på sin klocka när han går upp 04.30 och går till gymmet.

Caroline: Ja, han har det fortfarande. Jag var där häromdagen.

Jan: Ja, så teamspridare.

Citatet om den gamle krigaren

Jan: Ta nu citatet här. Nu tar vi det manliga citatet, Bode Sanders: "Akta dig för en gammal man inom ett yrke där män vanligtvis dör unga. Gamla krigare blev inte gamla av en slump. De blev gamla genom att vara visa, ha rätt kunskap och vara tuffa. Underskatta aldrig en gammal man som har växt upp i ett tufft yrke eller en hård miljö. Dessa män har varit med om mycket. De har gjort saker och upplevt saker som du troligtvis aldrig ens har tänkt på."

Jan: Ja, sen fortsätter det, men detta var den bra delen. Och detta tänker jag på i det här fallet. Att, survivorship bias, ha hellre respekt för en person som har gjort samma sak i tio år. Som har pratat om indexfonder i tio år, eller pratat om sin strategi eller gjort det här i tio år, som har varit med över de här olika långa tidsperioderna. För de är ganska sällsynta. Och sen, titta dessutom på vad säger de.

Ha hellre respekt för någon som gjort samma sak i tio år. De har förmodligen varit med om uppgång, nedgång, saker du inte ens har tänkt på.

Jan: Där har vi exempel Warren Buffett. Återigen, så extraordinär att nästan alla känner till honom. Men även kolla på hans avkastning, de senaste tio åren har han inte slagit index. Och han är ju rak med att säga det. Det han säger är: det är mitt tips, det jag rekommenderar till alla, köp en billig, långsiktig indexfond. Och det kommer lite mer, vi ska citera Buffett i nästa avsnitt. Så ha hellre respekt för de som har gjort detta i tio år, som kan visa tio års historik. För de har förmodligen varit med om uppgång, nedgång, saker du inte ens har tänkt på.

Vem tjänar på det? Incitamenten

Caroline: Men jag tänker att han, nu höll jag på att säga Jonas Gardell, men det var det inte. Han har ju ändå varit med länge. Och han är duktig inom det han gör. Sen fattar jag, vi behöver inte gå in på hans artikel, men bara ett exempel.

Jan: Ja, men precis. Där behöver man också kolla på det här Cui bono: vad tjänar han på det här? Vad är hans grej? Du vet, det var länge sedan han var i media. Hur får man media? Jo, men att kritisera någonting som de flesta gör, eller kritisera indexfonder. Indexfonder är också enkelt att kritisera, för indexfonder är en stor massa. Och det är inte någon som kommer och rider ut till indexfondernas försvar. För det är få av oss som har någon uppsida på att ta en fight med Gardell.

Caroline: Jo, men jag tycker det är svårt ändå, det där med att veta vem man ska lyssna på. Om Christer Gardell har varit med länge, det har han ju. Tycker han inte om indexfonder? Så tänker man, men här har vi ju en vis man. Eller är du med? Vad är det jag då ska titta efter, när jag vet att den här personen nog har varit med om lite olika saker?

Jan: Jo, men precis. Och då behöver man kolla på resultat, och kolla vad incitamenten är. Och ett av de första incitamenten är: vem tjänar på det? Det kommer man på redan under romartiden. Cui bono, vem gagnas av det här? Jo, vad tjänar Gardell pengar på? Man tjänar pengar på att förvalta andras pengar, och förmodligen institutioners pengar och stora investerares pengar.

Jan: En trend som har varit supertydlig de senaste tio åren är att massor av pengar har gått från aktiv förvaltning till passiv förvaltning. Till exempel ta AP7 SÅFA, premiepensionen, som jag är ett stort fan av. De får ju typ 90 procent av pengarna som går in i premiepensionssystemet. Och fler och fler har börjat fatta detta som vi har tjatat om de senaste åren: de flesta aktiva förvaltare slår inte index. Nu har jag inte kollat på Gardell, men det är ingen svår gissning att säga att det nog har varit ett och annat möte där Gardell har suttit och försökt sälja in sin fond, och där motparten har sagt: men varför ska vi inte investera i en indexfond, eller följa index? Och då fattar jag den frustration han känner kring det, att det inte gör hans affär bättre att det pratas så mycket om indexfonder. Och då är det någon liten poäng han har kring indexfonder, till exempel att det är ett ansiktslöst ägande. Ja, men då kan man gå ut i media och basha indexfonder.

Lackmustestet: vad gör de med sina egna pengar?

Jan: Så jag tror alltid att man ska kolla på incitamenten.

Caroline: Ja, vad man har att vinna i det.

Jan: Ja, eller så här, ett av de enklaste lackmustesten inom finans är: den du pratar med, kommer den tjäna olika beroende på vilket val du gör? Där kan man börja. Och sen det andra: vad gör de själva med sina egna pengar? Där vet jag att finans... Vi har haft det här avsnittet med de två brittiska professorerna, som visar att det är många i finansbranschen som säger en sak på jobbet och sen gör en annan grej med sina egna pengar. Jag vet att vissa indexfonder, de första pengarna de fick var från aktiva förvaltare i finansbranschen. För de var så här: detta vet jag har bäst odds för mina pengar.

Jan: Och om vi då hoppar tillbaka till survivorship bias. Detta som vi pratar om gäller i alla områden. Vi hör ofta om till exempel Michael Burry, jag vet inte om du kommer ihåg filmen "The Big Short", eller det gäller influencers och så vidare. Vi människor, vi gillar hjältedåd. Vi gillar "han blev framgångsrik över en natt". Eller, en journalist var så här: jag vet inte om du kan uttala det här, det var någon som hade tjänat 200 000 på SBB, någon kort spekulation.

Caroline: Ja, jag kommer ihåg. Han kunde knappt sova på natten, för han mådde så dåligt över den perioden, eller något sånt.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Var det i Aftonbladet, eller vad var det?

Jan: Ja, men det var någonstans. Det var en story i alla fall.

Krypto-storyn på SVT och de tysta vittnena

Jan: Och samma sak, det var på SVT, någon serie om krypto. Det var också helt sjukt, det var någon som skulle köpa en lägenhet och sen skulle de inte få lägenheten förrän om tre månader. Så tog han kontantinsatsen, alltså typ 150 000. Och så köpte han någon udda kryptovaluta för den. Och du vet, man slår sig för huvudet. Alltså, snälla, snälla rara. Men naturligtvis, då köpte han någon kryptovaluta som gick upp 130 gånger. Så de här 150 000 var under en period värda över 22 miljoner.

Jan: Och det är återigen så här, hur kommer det sig att vi berättar detta nu? Jo, för det kom på SVT. Det har filtrerats i så många led, för det är så extraordinärt hjältedåd. Men vi pratar ju inte om alla de där 99 andra som hade tagit kontantinsatsen och spekulerat bort den, och sen varit skyldiga banken pengar, som skulle köpa lägenheten och inte kunna flytta in. Det vill säga, där det är seriösa problem, för de är på de tysta vittnenas kyrkogård. De filtreras inte upp, för det är ingen kul story.

Michael Burry och prognosmakarna

Jan: Och vi måste säga någonting om Michael Burry, för han är ju rolig också. Han blev superkänd efter finanskrisen, för han var typ ett av tre team som förutsåg den här subprime-finanskrisen.

Caroline: 2008, ja.

Jan: Ja, tjänade massor av pengar. Återigen, en så bra story att det blev en film om det. Men sen har han fortsatt göra sina förutsägelser, som han gjorde innan bostadsmarknaden kom att krascha. Och återigen, det blir ett sätt för honom att få reklam. Det är en person som heter Adam Cooe på Twitter, som har sammanställt Michael Burrys förutsägelser sedan 2015. Och Michael Burry har ett ganska roligt Twitter-konto. Han är så här: december 2015, "Crash is coming in a few months". Maj 2017, "Global financial meltdown is coming". September 2019, det är en bubbla i index, ETF:er. Då fick vi till och med göra ett avsnitt, för det var så mycket frågor: "Michael Burry har sagt att indexfonder är dåliga." Februari 2021, "Market bubble crash is coming". September 2022, "More failure is coming". Nu i augusti, "borta index".

Jan: Och då kan man fråga sig, hur har börsen gått sedan 2015? Ja, med plus 156 procent. Men det kostar ingenting att lägga ut de här tweetsen, för i nio fall av tio, eller 99 fall av 100, så blir du inte synad. Det är ingen som sitter och tittar: titta, detta är vad du sa då, titta hur det gick. Så kostnaden är väldigt liten.

Jan: Jag tror det var Barry Ritholtz som skrev om detta. Han skrev så här: prognosmakare som har gjort en korrekt avvikande förutsägelse, alltså de har förutsett finanskrisen, tenderar att fortsätta göra fler avvikande prognoser. Och B, vad som är värre, är att de tenderar att bli tagna på allvar av alla andra, för de hade ju rätt en gång innan. Man får ge honom kredd för att han nuckade rätt 2008. Men jag påstår, hans odds har gått sen dess, så det var förmodligen lite tur. Eftersom han inte verkar ha haft rätt i någon av sina förutsägelser sen dess.

Jan: Och detta är inte bara Burry. Den här undersökningen har man gjort på förvaltare ända tillbaka sen 80-talet. Då hade vi en krasch 89, tror jag det var, svarta måndagen. Och då var det vissa förvaltare som hade förutsett den, och så fick de massor av pengar, för de förutsåg det, de har färdigheter och de är duktiga, och sen har de underpresterat mot index. Återigen en historia lika gammal som gatan. Och förmodligen kommer det hända precis så framgent.

Att sammanfatta: medias och finansbranschens incitament

Jan: Så om man ska börja sammanfatta detta och avrunda dagens avsnitt: media och finansbranschens uppgift, syfte och incitament är inte att du och jag ska tjäna pengar. Deras uppgift är att skapa trafik, för att få reklamintäkter, för att tjäna pengar, för att kunna dela utdelning till sina aktieägare. En expert är kass i en aktivitet som påverkas av slump, eller när deras lön beror på hur många eller vilka tips de ger. Samma sak med journalister. De får betalt för att skapa klick och trafik, inte beroende på hur mycket vi andra har tjänat pengar.

Jan: Och sen, att komma ihåg med experter och journalister: det är gratis marknadsföring ju mer absurd prognos du gör, eftersom den inte kostar dig någonting och den ofta glöms bort. Och då kan man säga, men varför ska vi lyssna på dig och Caroline, eller vilka experter, vad ska man lyssna på? Jag tänker att vi ska göra ett avsnitt om detta framgent, men jag brukar säga så här: resonemang kring risk och exponering kan man alltid lyssna på. Alltså, vad är risken, vad är nedsidan med det här? Sen kan man lyssna på sannolikhetsbaserade resonemang, där man inser att det kan gå åt flera håll, det kan gå upp, det kan gå ner, här är sannolikheten, detta scenariot liknar det här scenariot, då hände det här. Eller lyssna på råd som inte påverkas av slump, alltså i områden som du har kontroll över.

Lyssna inte på råd som säger något om framtiden, "detta kommer gå upp x procent". Ingen vet.

Jan: Och väldigt enkelt vill man komma ihåg det så här: lyssna inte på råd som säger någonting om framtiden, "detta kommer gå bättre än det", "detta kommer gå upp x procent". Ingen vet.

Eugene Fama: "det är finansporr"

Jan: Bra. Så jag tänker att man kan avsluta med att citera Eugene Fama, som fick Nobelpriset 2013. Han blev intervjuad i SVT, i Rapport. Och efter en ganska lång intervju ställer journalisten den här frågan: hur ska man förhålla sig till alla de här media och tidningar? "Detta är fonderna du skulle ha ägt", "detta är vad superinvesterarna äger", "detta är det som gick bra föregående period". Och då är det roligt, för då säger han bara: det är finansporr.

Caroline: Det är roligt, för det är, vi kallar olika saker som vi bara älskar för porr, du och jag. Du frågar mig på kvällen, vad gör du? Jag kollar på porr. Då är jag på Lyko, skönhetsdestination.

Jan: Och det är sant, det är ju så att man kan...

Caroline: Ja, men det är underhållning. Man kan ju underhålla sig med finansmedia.

Jan: Ja, precis. Det var någon som skrev på forumet också: Dagens Industri, det är som Aftonbladet för ekonomi. Och jag sa, ja, det ligger väl inte långt från sanningen. Så man behöver inte använda det för att fatta investeringsbeslut, och som alltid har de en bra båt. Sitt still i båten. Det finns ingen anledning att följa alla de här utskicken. Och när du får utskicken, återigen, var skeptisk, kolla: jämför de rätt saker, är det en survivorship bias? Vem tjänar på det? Vad är agendan? Vad är incitamentet? Är detta en sån här grej som är återkommande?

Det är okej att vara lite gubbig, och att göra misstagen

Jan: Det är helt okej att vara lite gubbig. Och det är också helt okej att göra misstagen. Om jag ska ta ett exempel på vår dotter nu, hon ska faktiskt gå på sin första Unga Aktiesparare-träff.

Caroline: Jag vet inte riktigt vad hon ska göra där, Jan. Berätta.

Jan: Nej, men jag tycker det är skitbra. För hon har ju bara hört om ekonomi från oss. Och där kommer det vara så här, hon kommer vara yngst fortfarande. Och hon gör det själv. Jag föreslog det, men hon tackade ja. Hade hon sagt nej, hade jag inte tvingat henne. Jag vet att hon kommer prata om enskilda aktier och allt det här. Men där är det också så här, låt henne. Och om du har barn eller anhöriga, gör misstagen. Var med på de här SBB eller Sinch. Men gör det med lite, lite pengar. Du behöver inte satsa din pension eller dina FIRE-pengar för att få den här insikten. Gör det för att hänga med.

Caroline: Ja, alltså verkligen. Det räcker ju med lite pengar för att man ska må dåligt.

Jan: Ja, men precis.

Caroline: Jo, men det gör det ju. Ja, men för att lära sig.

Jan: För att, återigen, jag vill inte sitta på någon hög häst här. Jag har gjort exakt de här misstagen. Och sen kan jag ibland tycka, jag har gjort misstagen, lyssna på mig. Men så är det, vissa saker kan inte läras, vissa behöver upplevas. Så jag har empati med det. Men åtminstone, ett råd: du kan påverka din allokering till 100 procent. Det är ingen som tvingar dig att sätta x procent av dina pengar i den här spekulationen. Nej, don't do that. Utan samla på dig den här erfarenheten. Titta på den här tråden, "Missade du tåget?". Så nästa gång någon säger, du måste köpa detta...

En förutsägelse om framtiden: AI-fonderna

Jan: Och här kan jag göra en förutsägelse om framtiden. Jag tror nästa sån här grej kommer vara de här AI-företagen. Att det kommer vara så här: titta, nu kommer den här AI-teknologin, där man använder AI.

Caroline: Ja, och det är jag lojal.

Jan: Det kommer komma någon AI-fond, och den kommer säkert gå jättebra i en period. Så jag kan ibland i mina mörka stunder fundera att man kanske ska vara med bara på den första delen av resan, tills innan det vänder. Problemet är att en sån som jag, om vi tar det här exemplet med killen med kryptot, hade jag dubblat mina 150 000 till 300 000...

Caroline: Du vill inte sätta in 150 000.

Jan: Nej, men om vi säger så att jag hade haft hjärnsläpp och gjort det. Jag hade ändå aldrig hängt med till de där 22 miljonerna.

Caroline: Du hade inte pallat det.

Jan: Nej, jag hade inte pallat. Och jag hade tagit ut dem långt innan dess. Och en person som hänger med till 22 miljoner kommer ju hänga med från 22 miljoner ner till noll. Det går inte att bara hänga med en bit.

Caroline: Nej, för det psyke man har för att palla uppgången är samma psyke som gör att man kommer vara med på nedgången.

Det psyke man har för att palla uppgången är samma psyke som gör att man är med på hela nedgången. Det går inte att cherrypicka.

Jan: Så det går inte att cherrypicka, som när jag lurar mig själv och tror, men jag kunde köpa nästa AI-fond, eller nästa finans-Twitter-grej, och vara med på uppgången och sen sälja innan peak. Men det kommer inte att gå. Lura inte dig själv. Och det är väl som Jonathan, en kompis, säger: Feynman sa att lura inte dig själv, och du själv är den som är enklast att lura.

Caroline: Grymt.

Avrundning: inga sådana nyhetsbrev

Jan: Jag tänkte vi avslutar där. Vad tar du med dig?

Caroline: Nej, men det här med nyhetsbreven. Jag blir ju jättearg över den där, där de inte ens kunde skriva ut vad det var för världsindexfond de hade. Så det är oseriöst. Jag vet inte, jag fastnar ju ibland på vissa saker, och sen går jag jättemycket på det. Ja, men inga sådana nyhetsbrev. För jag vill ju inte ens följa med i det.

Jan: Och det behöver inte vara nyhetsbrev. Det kan vara kollegan på jobbet, eller taxichauffören, eller grannen, eller forumet. Man kan prata om ekonomi, men man behöver inte agera på alla de tipsen som kommer.

Jan: Stort tack till dig som har hängt med oss idag och lyssnat och tittat. Hoppa gärna in i diskussionen i forumet. Där finns jättemycket. Och där är det ofta så här, man behöver inte vänta två veckor för att få svar på Christer Gardells utspel, utan det sker ofta ganska mycket i realtid. Och då blir man, jag kan ibland uppleva att jag blir tangentbordskrigare. Stort tack. Och så ses vi.