Om byta bankman istället för bank, kapitalförsäkringar & Vanguard-fonder

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Välkommen till avsnitt 23: kloka grejer för privatekonomin
2. Skaffa en träningsbank
3. Lojala mot banken, byter bankman
4. Respektfull attityd i banken
5. Kapitalförsäkring och barnsparande
6. Vanguard och lågkostnadsindexfonder
7. Problemen med Vanguard för svenska sparare
8. Att orientera sig bland Vanguards förkortningar
9. Så fungerar ombalansering
10. Femstjärniga fonder kontra indexfonder
11. Fyra kriterier: stjärnor, index, avgift och sharpekvot
12. Globala barnportföljen: varför inte 100 % aktier?
13. Belåning som verktyg vid börskrasch
14. Hur objektiv är Vanguards forskning?
15. Sunt förnuft och forskning
16. Confirmation bias och avrundning

Välkommen till avsnitt 23: kloka grejer för privatekonomin

Jan: Välkommen till RikaTillsammans-podden, avsnitt 23, som handlar om kloka grejer att göra i sin privatekonomi. Jag heter Jan Bolmeson och detta är min fru Caroline.

Caroline: Hej!

Jan: Det är jätteskönt att det idag är onsdag och vi spelar in, för det betyder att det blir den andra artikeln den här veckan. Det har varit en artikel i veckan under november, för då har det varit lite kaos. Så det är jätteskönt att vi har fler artiklar, och jag hoppas att du som lyssnar eller tittar på det här också uppskattar det. Men jag tänker att vi har massor av frågor idag som är uppföljning på det här med att amortera, spara, byta bank, tjänstepension, indexfonder och Vanguard. Vi ska också prata lite om ombalansering och sånt. Så jag tänker, shoot. Vi hoppar rätt in.

Caroline: Det är det här med, vi har fått en kommentar om att byta bank. Vi nämnde ju i förra avsnittet att vi har bytt bankman.

Skaffa en träningsbank

Jan: Precis, nej, vi nämnde inte det, men vi pratade om det här med träningsbank. Mitt bästa råd är att skaffa sig en träningsbank. Det vill säga att man ska ha en bank som man är kund i till vardags, till exempel Swedbank, Handelsbanken, SEB eller Nordea. Vid sidan av det behöver man naturligtvis Avanza eller Nordnet, som är en bank för ditt sparande och din pengamaskin. Men utöver de här två bankerna pratade vi om att man ska skaffa sig en träningsbank. Om man vill göra någonting, om man vill skaffa ett bolag, investera i ett företag, låna pengar eller göra någonting annat, så är bankerna så pass lika idag. Det spelar ingen roll vilken du går till. Vi är ju kunder i Swedbank primärt, men vi är även kunder i SEB. Och jag kommer aldrig på de andra smarta grejerna när man väl sitter där på mötet. Så då går man först till SEB och testar sin idé, får massa nej och massa frågor, och sen antecknar man det, skaffar sig svaren och går till sin andra vanliga bank. Och då låter man sjukt smart när man är där. Vad de inte fattar är att man redan har fått alla de frågorna en gång innan.

Det är som att fuska, fast det är helt okej. Man har fått alla frågorna redan innan.

Caroline: Och då var frågan så här. Vi har fått en kommentar från en person som skriver att byta bank är inget hen är nöjd över längre. Hen har bytt två gånger sedan hen blev bostadsrättsägare för två och ett halvt år sedan.

Jan: Och sen var det någon annan som skrev typ att hen hade bytt 20 gånger under 40 år. Det finns knappt några banker att byta till. Det finns ju många olika skolor på nätet, och en av de klassiska är att om du vill ha en lägre ränta ska du hota med att lämna. Jag gillar inte att använda hot i en förhandling. Jag tänker att det är mycket bättre att försöka lösa det. I en affär ska båda parter få det de vill. Så man behöver fatta vad det är som driver banken.

Lojala mot banken, byter bankman

Jan: Men det som vi har gjort, som jag tror är lite speciellt, är att vi har varit kunder på Swedbank. Sen är det pinsamt att säga att min mamma också är kund på Swedbank.

Caroline: Vi hade Sparbanken Finn. Som sen blev uppköpt.

Jan: Så vi är typ som de flesta andra svenskar. Vi är kunder i samma bank som våra föräldrar. Jag såg till och med en sjuk siffra som visade att den genomsnittliga svensken är mer trogen mot sin bank än mot sin partner. Vilket är värdelöst vetande. Men i alla fall, vad vi har gjort är att vi har bytt bankman typ 13 gånger på samma bank innan vi hamnade hos Göran.

Caroline: Alltså inom Swedbank, men sen har det varit olika kontor.

Jan: Vi har bytt olika kontor, vi har bytt olika bankmän. Och man behöver inte ta det personligt, utan du behöver driva din affär. Där har vi sagt att vi inte tycker samarbetet funkar så himla bra och att vi gärna vill fortsätta vara kunder, men har du en kollega? Eller så byter man kontor helt enkelt. Det här är faktiskt ett tips som vi listade ut för något år sedan. Om du är som vi, att du har ett företag och en privatekonomi, så har vi insett att det är mycket enklare att ha både företagsrådgivaren och privatrådgivaren på samma möte. Om ens företag är tätt ihopkopplat med ens privatekonomi finns det vissa grejer som privatrådgivaren inte kan svara på men som företagsrådgivaren kan. Det är ett sånt klassiskt råd. Och jag vet faktiskt, vi listade ut det med Swedbank, att de har vissa privatrådgivare som bara jobbar med företagskunder.

Caroline: Men de är inte så många?

Jan: De är inte så många, och det verkar vara någon hemlighet. En hemlighet som inte är hemlighet nu längre, om vi inte har missuppfattat det. Så skaffa dig en träningsbank. Hota inte med att byta bank, utan byt till någon kollega på kontoret.

Respektfull attityd i banken

Caroline: Jag ska också tillägga att du låter som att du är arg på banken ibland.

Jan: Ja, det är det för det mesta.

Caroline: Men när du väl sitter med banken så är det ju ett civiliserat samtal. Respektfullt. Man behöver ha en respektfull attityd mot vem som helst.

Jan: Nej, men det handlar om att sätta sig in i bankens position. Vad behöver de, och hur kan man försöka ge dem det de behöver? Det är en klassisk fråga: när jag inte får som jag vill, så frågar jag vad de skulle behöva för att jag skulle kunna få det jag vill. Och då säger de ibland...

Caroline: "För att jag ska kunna få det jag vill", säger du. Det låter ju så omtänksamt.

Jan: Ja, men precis. Det handlar om affär. Om du vill ha en lägre ränta erbjuden, så får de argumentera att vi har låg belåningsgrad, vi har det här sparandet, vi har jobb. Så var det för oss. Vi fick visa att vi inte plockar ut maximal lön, men att vi har pengar i bolaget. Då kunde de fatta att vi har en högre kapacitet än vad vi plockar ut i lön. Och då kunde vi lösa det här, trots att vi plockade ut typ 35 000 kr i lön.

Caroline: Jag tror det är bra att du nämner de där grejerna du tog upp nu. För jag kan tänka mig att om en helt vanlig människa ska gå till banken och börja argumentera om sin ränta eller något annat, så kanske man behöver en liten intro till vad det är man kan lägga upp på bordet. Är du med? Att jag har mitt sparande här och mitt lån här.

Jan: Precis, fast man bör ju inte ha sitt sparande på Swedbank, Handelsbanken, SEB eller Nordea, utan det bör man ha på Avanza eller Nordnet.

Caroline: Absolut, men de...

Jan: Men du har rätt i poängen. Det handlar om att erbjuda banken det de behöver för att de ska kunna tacka ja. Det behöver vara win-win. Och man behöver inte alltid maximera sin egen vinst. Vi har inte den lägsta räntan på våra lån, men vi uppskattade relationen, och idag har vi inget sparande på Swedbank, utan allt det har vi på ett annat ställe. Så visst, vi hade kunnat få lite lägre ränta, men då hade vi behövt flytta sparandet, och det är ganska mycket bök. Så man får hela tiden koppla det till det vi alltid tjatar om: koppla det till energi och tid. Men nu vill jag hoppa vidare.

Kapitalförsäkring och barnsparande

Caroline: Okej, vi går till kapitalförsäkring och det här med barnsparande. Det är Anders som har skrivit in, och han vill gärna att du ska centrifugera kapitalförsäkringen lite mer. Han ser inga fördelar med kapitalförsäkring, för det verkar krångligt med regler för uttag och kostnader. Dels kostar det en avgift som han inte kan säga att han får något för. Det är en sak.

Jan: Ja, men bra, vi tar det. Vi tar det i taget. För det första: jag rekommenderar alltid ISK. Det är alltid det man ska skaffa sig. Förutom i specialfallet sparande till barn. För en ISK kan man inte överlåta. Vilket innebär att om du ska ge pengarna till barnet, så behöver du ta ut pengarna från ditt ISK, och sen behöver pengarna sättas in på en annan ISK, och då uppstår en skatteeffekt. Visst kan man hävda att den skatteeffekten är marginell, men det är ändå en skatteeffekt. Och jag som gillar att optimera grejer, jag gillar inte det där. Kapitalförsäkring, det andra sen. Många banker har en avgift för det här. Det vill man inte ha. Det är återigen därför Avanza och Nordnet, där är kapitalförsäkring gratis. Sen finns det skillnader om man går in på det nitty gritty. En ISK äger du, och den är transparent. En kapitalförsäkring äger egentligen försäkringsbolaget. Det är därför det finns ett försäkringsmoment i det.

Caroline: Vad menar du med transparent?

Jan: Att om du till exempel äger aktier i ett bolag och har dem i ett ISK, så kan du gå på bolagsstämma, för du är registrerad som aktieägare. Har du samma aktier i en kapitalförsäkring, så vet inte företaget att det är du som äger dem, för då står Avanza som ägare. Så kapitalförsäkring har under många år använts för att fuska, för att runda insiderregler och massa annat. För då blir det som en stängd påse. Men egentligen, om man bortser från specialfallet med barnsparande, och man vill kunna överlåta det och ha förmånstagare, så är det alltid ISK.

Caroline: Men i övriga fall? Kapitalförsäkring, tycker du att det är bra?

Jan: Nej.

Caroline: Om man inte har barnsparande?

Jan: Nej, då är det inte bra. Och absolut inte betala avgift. Ska man ha en kapitalförsäkring, ska man ha den hos Avanza eller Nordnet, eller någonstans där den är gratis. Men inte annars.

Caroline: Sen tar han också upp det här med att man måste betala för att efterlevande ska få tag i det som ligger i kapitalförsäkringen.

Jan: Ja, det vet jag inte. Man får ofta ut 101 % av värdet av kapitalförsäkringen. Men det finns kapitalförsäkringar som är gratis. Punkt. Man ska inte betala för en sån.

Caroline: Nej. Okej, men då tror jag att vi kan gå vidare faktiskt.

Jan: Ja, vad bra. Har vi löst det?

Caroline: Hoppas att Anders har fått svar på de flesta av sina frågor.

Vanguard och lågkostnadsindexfonder

Caroline: Okej, vi går till Vanguard och indexfonder. I love Vanguard. Och här kommer en fråga: Kan du prata om Vanguards lågkostnadsindexfonder, och berätta om de även är gynnsamma för en svensk investerare över tid?

Jan: Ja, jag älskar Vanguard. Om Vanguard inte var först, så var de ett av de första företagen som lanserade indexfonder.

Caroline: Är det amerikanskt?

Jan: Det är ett amerikanskt bolag, startat av, gud, vad heter han? Jag har publicerat intervjuer med honom. Jag och han har upplevt att vi har jättemånga likheter. Han är bara typ 70 år äldre än mig. Han lanserade de här indexfonderna, och han har indexfonder idag som har en avgift mellan 0,05 %, alltså inte 0,5 % utan 0,05 %, upp till typ 0,22 %. De här fonderna är ju fantastiska. Det var ju en Vanguard S&P 500-fond på den amerikanska börsen som Warren Buffett använde när han slog vad om att en indexfond skulle slå fem olika hedgefonder.

Caroline: För han gjorde ett vad för inte så länge sedan.

Jan: Ja, tio år sedan.

Caroline: Ja, okej, jag tänkte att det kanske var ett nytt nyss.

Jan: Nej, utan vadet blev färdigt nu.

Caroline: Ja, okej, har det blivit färdigt nu? För man mäter under så lång tid. Under tio år?

Jan: Tio år, tror jag att det var. Och då var det just en Vanguard-fond. Så Vanguard är klassikern.

Problemen med Vanguard för svenska sparare

Jan: Problemet är egentligen att jag har sett två problem med de här Vanguard-fonderna. Jag äger flera av dem själv. Vi har dem i Lysa, så jag använder de här Vanguard-fonderna. Problemet med Vanguard-fonder är att de är svårtillgängliga för oss i Sverige, vi kan bara nå dem via ETF:er. En börshandlad fond. Så du kan inte spara i en vanlig fond, utan man får gå via en sån här börshandlad fond. En marginell förändring kanske. Men det betyder att för att kunna handla en sån här Vanguard-fond på Avanza eller Nordnet, så måste man ha ett avtal så att du kan handla amerikanska aktier.

Caroline: De måste skriva på.

Jan: Men det är gratis.

Caroline: Skulle jag kunna gå in på Avanza till exempel och säga att jag vill ha Vanguard?

Jan: Och då kan du söka på dem, och då får du upp alla Vanguards fonder. Och då kan du köpa dem. Men man behöver köpa dem över börsen, en så kallad börshandlad fond. Det som jag upplever som lite problematiskt är att de handlas i US-dollar. Vilket gör att man har både fondrisken och valutarisken. Sen spelar det kanske inte så himla stor roll, för vi har alltid valutarisken där. Men om jag kan välja, och här kanske jag har fel, så här kanske någon av er läsare får rätta mig: om jag ska välja en svensk fond som investerar i ett amerikanskt börsindex, alltså S&P 500, till 0,1 % avgift, eller jag kan välja en Vanguard-fond som är noterad i US-dollar till 0,1 % avgift, så tar jag hellre den svenska fonden.

Jan: Men sen finns det vissa specialfonder som Vanguard har som är skitbra. Till exempel för obligationer och räntefonder. Då kan du få en räntefond som placerar i hela världen. De har amerikanska småbolagsfonder för en avgift på 0,10–0,22 %. Så de har jättemånga bra fonder.

Caroline: Men det är den amerikanska marknaden?

Jan: Nej, de har alla marknader.

Caroline: Alla? Globalt?

Jan: Ja, de har globala, de har globala exklusive USA, de har Europa, Asien. De har alla indexfonderna för alla de stora indexen, och de är skitbilliga. Hade vi bott i USA hade vi bara haft Vanguard-fonder. Nu bor vi i Sverige, så där det inte finns en bra svensk motsvarighet, då väljer jag ofta Vanguard. Och sen ska man inte vara halleluja för Vanguard. iShares är också jättebra. Det är också ett sånt bolag som har massa indexfonder med väldigt låga avgifter.

Caroline: Är det väldigt nära besläktat med Vanguard?

Jan: Det är samma. Jag vet inte om det var något...

Caroline: Jo, men det är lite... Att man betalar extra kostnader för en VU, till exempel jämfört med den europeiska versionen VUSA? Jag har ingen aning vad det är.

Att orientera sig bland Vanguards förkortningar

Jan: Ja, det är så här med de här förkortningarna för Vanguard-fonderna. När man går in på Avanza, så har de så här VT, VNX och VB, alltså det är deras förkortningar.

Caroline: Är det svårt att orientera sig där?

Jan: Nej, men ofta får man använda Google. Googlar man Vanguard, eller går in på Vanguard.com, så kan man få alla listorna, och sen får man ta förkortningen och gå in på Avanza eller Nordnet och söka efter den.

Caroline: Så det är lite jobb man behöver göra för att hitta det man vill ha.

Jan: Ja, precis. Okej.

Caroline: Bra. Ska vi gå vidare då? Här kommer en fråga: Ska jag ombalansera min portfölj inför 2018?

Jan: Ja, svar ja.

Caroline: Men gör det en gång om året?

Så fungerar ombalansering

Jan: Ja, ungefär. Jag tror att vi kommer skriva en artikel eller göra en inspelning om det typ om en månad. Så i slutet av december, i början av januari, då tror jag att vi kommer göra den här ombalanseringen. Ombalansering handlar egentligen om att man går tillbaka till den ursprungliga fördelningen. Jag brukar säga att tumregeln är att man ska ha lika mycket räntefonder eller obligationsfonder som man är år gammal. Så jag som är 36 ska ha 36 % av mina pengar i ränte- och obligationsfonder, och sen vad blir det, 64 % i aktieindexfonder. Vad som händer under året är att eftersom aktierna nu har ökat, så ökar den andelen, och då minskar räntefonderna. Då behöver vi i slutet av året gå tillbaka och sälja av aktiefonderna, öka räntefonderna, så att det åter blir 36–64. Men det kommer artiklar om det i slutet av december. För vi brukar alltid göra det.

Caroline: Är det jobbigt att ombalansera?

Jan: Nej, det tar två timmar.

Caroline: Bra.

Jan: Du kan få vara med.

Caroline: Ja, jag vill gärna vara med. Annars är det sånt som du gör. Sitter själv klockan tolv på natten när jag har gått och lagt mig. Eller hur?

Jan: Man får göra det med Excel och sånt. Det är ganska roligt.

Caroline: Ingen som frågar något.

Jan: Nej.

Femstjärniga fonder kontra indexfonder

Caroline: Okej, vi går vidare då. Till Viktor som säger så här: Jag har investerat i fonder i ungefär ett år nu, och oftast kollar jag på Avanzas femstjärniga fonder med mycket bra avkastning och kurvor med stabil ökning över tid. Jag har även testat att köpa de fonder du rekommenderat i RikaTillsammans-portföljen, och han tycker att samtliga har gått dåligt. Och nu undrar han: Varför inte investera i femstjärniga fonder med bra historik som har liknande riskråd som dina förslag?

Jan: Det kan man absolut göra, och det är oftast en mycket bättre strategi än den som bankerna erbjuder. Men tittar man på forskning, så finns det en rapport, återigen från Vanguard tror jag, som visar att bara för att en fond har fem stjärnor i år, så är det ingen garanti för att den kommer ha fem stjärnor nästa år. Tvärtom är det väldigt sällan en fond behåller sina fem stjärnor. För ofta vad som händer är att när de får fem stjärnor, så får de jättestort inflöde. När de får jättestort inflöde, så blir det svårare att göra bra affärer. Så de gör sämre affärer, förlorar sina stjärnor och blir av med sitt kapital, kan göra bra affärer igen, och så får de fem stjärnor. Så det där rullar runt.

Statistiskt sett, bara för att något har fem stjärnor i år, så betyder det inte att det kommer ha fem stjärnor nästa år.

Jan: Därför skulle jag inte ha det som enda kriterium när jag väljer en fond. Men det är ett bättre kriterium än många andra.

Caroline: Ja, men om de har gått bra i flera år i rad?

Jan: Ja, men då går de ofta som index. Och då är det bättre att välja indexfonden för det index som den fonden har valt. Det är väldigt sällan de här fonderna slår index. Man får titta på vilket index det är. Till exempel USA. Sverige går ju från tid till annan fantastiskt bra. Och då ser det ut som att de här Sverigefonderna gör jättebra resultat. Men jämför man dem med dem som inte är Sverigeindex, så presterar de inte jättebra över det här indexet. Så då är det bättre att köpa en Sverige-indexfond.

Fyra kriterier: stjärnor, index, avgift och sharpekvot

Jan: Sammanfattningsvis, har man inget annat kriterium, så brukar jag säga: titta på stjärnorna, men titta på hur nära fonden följer indexet, titta på avgiften och sen titta på det som kallas sharpekvoten. Sharpekvoten är ett mått på hur mycket risk du har tagit för att få den avkastningen. För det är inte bara hög avkastning som räknas, utan man måste ta det i förhållande till risken.

Caroline: Vad ska sharpekvoten vara för att det ska vara bra?

Jan: Det är ett tal som man jämför med den riskfria räntan. Sharpekvoten berättar så här: om du hade haft pengarna i den riskfria räntan, alltså i ränte- eller obligationsfond eller på bankkontot, då hade sharpekvoten varit noll. Och då säger man att allt över noll är bra, allt under noll är dåligt. Och då vill man titta på sharpekvoten över tid. När jag tittar på fonder så tittar jag på antalet stjärnor, men jag tittar även på sharpekvoten, jag tittar på index, jag tittar på avgift, på de fyra.

Caroline: Så sharpekvoten ska vara hög?

Jan: Ja, så hög sharpekvot som möjligt. Ofta ligger sharpekvoten mellan 0,8 och 3. Har man en fond med sharpekvot över 2, så är det fantastiskt bra, det är extremt sällsynt. Men som strategi att bara köpa femstjärniga fonder är ingen fantastisk strategi. Det finns inget statistiskt belägg för att det över en 20-årsperiod ska vara bättre än någonting annat.

Ska du ha pengarna mindre än fem år, skit i att investera dem. Sätt dem på bankkontot.

Jan: Och sen, att fonder har gått dåligt på ett år, det är ett års sikt. På ett år är börsen mer eller mindre slumpmässig. Och det är därför jag alltid tjatar. Ska du ha pengarna mindre än fem år, sätt dem på ett låst bankkonto med insättningsgaranti. Ränta idag på typ 0,5–0,8 %. Medan man behöver utvärdera en portfölj på fem till tio års sikt. Så det är därför jag inte följer börsen från dag till dag eller vecka till vecka. Jag tittar typ två till tre gånger om året.

Caroline: Jättebra. Okej.

Globala barnportföljen: varför inte 100 % aktier?

Caroline: Vi har Oskar här som undrar över globala barnportföljen. Han frågar varför man inte ska ha 100 % aktiefonder i den globala barnportföljen.

Jan: Det där är en jättebra fråga, det är återigen en sån här forskningsgrej. Vad de flesta gamla i gamet rekommenderar, och rationalen brukar vara så här: visst, har du 100 % aktier så har du högre förväntad avkastning. Men om man lägger in 10 % med räntefonder eller lägre risk, så får man två effekter. För det första får man en liten krockkudde. Man får en möjlighet att ta ut pengar från portföljen, om det skulle behövas, även om man inte har planerat det. Men den tredje stora grejen är att när det sker extrema rörelser på marknaden, alltså en börskrasch, så har du lite kapital som du faktiskt kan köpa på. Och få en skjuts uppåt. Så rent historiskt och statistiskt har det ofta lönat sig, det har gett en hög avkastning i längden att ha 90 % i aktier och sen ha en liten buffertdel som man kan använda. Sen är det många som använder belåning som en sån där buffertgrej. Till exempel när börsen kraschar, eller när de här extrema rörelserna kommer, där det backar med mer än 20, 25, 30 procent, att man köper på sig med belåning. Så det är återigen att ha kapital tillgängligt när det händer någonting.

Caroline: Köper på sig med belåning? Vad betyder det?

Belåning som verktyg vid börskrasch

Jan: Jo, typ om du har en hundralapp och äger massa fonder, då säger Nordnet eller Avanza: du äger den här indexfonden, vi bedömer den med låg risk, så vi lånar dig 80 kronor med den här hundralappen som säkerhet.

Caroline: Jag sitter här fortfarande med samma frågor som...

Jan: Ja, men det är bra.

Caroline: Ja men det är bra, men...

Jan: Vi får möjlighet att återkomma till det också. Men det betyder att banken säger... Det är som ett hus. Du kan låna upp till 85 % på ett hus, du kan ofta låna upp till 80 % på en aktie eller en fond. Och då brukar jag rekommendera så här 20–30 procent. Så har jag en hundralapp med fonder, då kan jag låna upp emot 20–30 kronor och köpa fler fonder. På det sättet höjer jag risken, men jag höjer också avkastningen, utan att behöva gå in på extrema investeringar, eller att ha mycket högre bolagsrisk eller marknadsrisk.

Caroline: Vad var det för forskning du nämnde? För jag måste säga att jag fastnade lite på det här med Vanguard. Att de hade gjort egen forskning. Hur objektiv är den?

Hur objektiv är Vanguards forskning?

Jan: Jag tycker att de är jätteduktiga. De har en sån här research, så de publicerar sådana här rapporter, och de rapporterna är... När vi skrev boken, jag och Caroline, så använde vi dem jättemycket, jättemånga av våra referenser.

Caroline: Hur kan man veta att de är liksom objektiva?

Jan: Nej, men det är klart att de har en bias. Men de pratar till exempel om vissa saker, som ombalansering, och då har de liksom... Det borde du veta, en vetenskaplig rapport, där finns ju referenser.

Caroline: Jo, men jag har sett vetenskapliga rapporter från någon jättestor matkoncern, en stor matkoncern som vill få oss att köpa mer kaffe. Så gör de forskning som visar att kaffe är bra för kärlen eller någonting. Och det är ju helt...

Jan: Hur betyder det att det är dålig forskning?

Caroline: Ja, det betyder... Alltså, man måste läsa rapporten, men det är ju inget man kan tro på. De är ju otroligt biased, kallar man det.

Jan: Jag vet inte. Jag gillar Vanguard-rapporter.

Caroline: Jag kan anta att det finns väldigt objektiv forskning också på ekonomi. På ekonomi i högskolan.

Jan: Jag läser inte den typen av forskning. Jag tycker att det finns mycket forskning. Om vi tar Vanguards rapporter, så de som gör mest skillnad för mig, det är de som handlar om hur ofta man ska ombalansera, hur mycket aktiv förvaltning slår passiv förvaltning. Och det är klart att de gör det i egen sak, men det är precis som du säger, man behöver inte svälja allt med hull och hår. Men när man börjar se en trend, att Vanguard släpper en sån rapport, och andra professorer, en Nobelpristagare, Harry Flam publicerar samma rapport för svenska fonder, då tänker jag så här: ingen rök utan eld. Alltså, någonting behöver det ligga i.

Caroline: Men så funkar det i vetenskapens värld.

Sunt förnuft och forskning

Jan: Och sen upplever jag ändå att det är ganska mycket sunt förnuft. I det här också.

Caroline: Man kan också säga att ibland regerar inte det sunda förnuftet. För då är det helt tvärtom mot vad man tror. I forskning. Jag lovar. Det känns som att du driver någon agenda. Förlåt, jag ska inte... Vi kan prata om forskning vid något annat tillfälle.

Jan: Men vad är din poäng då?

Caroline: Jo, men poängen är... Jo, men absolut, du har absolut rätt. När det är många som bekräftar samma sak med olika forskning, då håller jag med. Då kan man nog säga att så här är det nog förmodligen. Men sen så, sunt förnuft. Vad tänkte du kring det med sunda förnuftet? Var det i anslutning till forskning, eller var det ditt eget omdöme som kom in där?

Jan: Nej, men det är både och. Med sunt förnuft, alltså så här: om index, om genomsnittliga fonder presterar 8 procent, det är index, och du har en fond som ska prestera 8 procent, men sen ska de ta ut en avgift på 2 procent, då betyder ju det att den avgiften bör tas någonstans ifrån. Och då kommer den bli lägre. Eller hur? Så det är klart att en förvaltad fond med en hög avgift borde underprestera mot en indexfond. Det är ju sunt förnuft. Om man dessutom har forskning som visar att det faktiskt är så...

Caroline: Då tycker jag att ditt sunda förnuft har segrat.

Jan: Okej. Påminn mig nästa gång att inte prata om forskning med en disputerad forskare.

Caroline: Men Jan, jag tycker det är skoj.

Confirmation bias och avrundning

Jan: Men jag tänker i alla fall, du har en poäng som vi ska avsluta med, och det handlar om confirmation bias. Man hittar ju ofta de bevis som man vill hitta. Har jag en tes här som säger att indexfonder är bättre än aktiv förvaltning, så är det klart att jag kommer premiera forskning som visar det som jag vill att den ska visa.

Caroline: Ja, man vill ha rätt.

Jan: Och det behöver man akta sig för. Det är det man brukar kalla echo chamber eller bubbla, inte bara i ekonomi, utan i hela livet. Men jag tänker att vi håller här för idag, och sen kör vi nästa avsnitt på söndag. Tack för att du lyssnade. Jag hoppas att detta gav dig någonting. Prenumerera på YouTube, du kan lyssna på det här på SoundCloud, och vet du vad, även om du lyssnar på det här eller tittar på det på YouTube, glöm inte att besöka bloggen. För vi brukar försöka skriva till varje artikel, och det är framför allt kommentarerna som ger. Jag har upplevt att kommentarerna ger minst lika mycket som artikeln. Eller som inspelningen. Och de är svårare att återge i annan media än i skriftlig form.

Jan: Så tack så hemskt mycket, och på återseende.