Om pengar inte gör dig lycklig – då spenderar du dem nog fel…

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Lycka är något du själv kan påverka
2. De två studierna avsnittet bygger på
3. Skillnaden på lycka och lycka
4. Kahnemans två sorters välmående
5. Gallup-studien på 450 000 människor
6. Det finns ingen enda sanning om pengar och lycka
7. Sammanfattningen av de åtta punkterna
8. Vad pengar faktiskt bidrar till
9. Tunnelbanestationerna och Stefan Löfven
10. Varför myten om att pengar inte ger lycka lever vidare
11. Okunskapen om vad som gör oss lyckliga
12. De två felen vår hjärna gör om framtiden
13. Vi missuppfattar hur lyckliga vi kommer bli, och hur länge
14. Princip 1: Köp upplevelser istället för saker
15. Natten i djungeln och femstjärniga hotellet
16. Vi anpassar oss till sakerna, men inte till upplevelserna
17. Närvaro betyder mer än vilken aktivitet det är
18. Princip 2: Hjälp andra istället för dig själv
19. Att bjuda någon på lunch gör dig gladare
20. Princip 3: Köp många små nöjen istället för få stora
21. Frekvens och intensitet slår storleken
22. Det optimala antalet sexpartners
23. Det svårförklarliga gör att vi anpassar oss långsammare
24. Varför vi slutade gå på fine dining
25. Mindre avtagande nytta med små upplevelser
26. Princip 4: Köp färre försäkringar
27. Det psykologiska immunförsvaret spinner bort ånger
28. Princip 5: Betala nu och konsumera sedan
29. Att se fram emot något ökar lyckan
30. Uppskjuten konsumtion ger bättre val
31. Tipset att maximera lyckan för barn i leksaksaffären
32. Princip 6: Tänk på det du inte tänker på
33. Du kan designa din vardag för lycka
34. Stora och avlägsna händelser blir abstrakta
35. Princip 7: Akta dig för jämförelseshopping
36. Borrhammaren och de dyra verktygen
37. Chokladkackerlackeexperimentet
38. Miniavsnitten mellan söndagsavsnitten
39. Princip 8: Följ flocken istället för ditt huvud
40. La Rochefoucauld på 1600-talet
41. Sammanfattning av de åtta principerna
42. Prenumerera, nyhetsbrevet och miniavsnitten
43. Patreon och avrundning

Lycka är något du själv kan påverka

Caroline: Det som jag gillar är att studierna visar att lycka inte bara är något som uppstår, utan det är något som man aktivt själv kan påverka för att göra sig själv lyckligare.

Jan: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 116. Och idag ska det handla om hur man ska spendera sina pengar för att bli lyckligast.

Caroline: Ja, forskningens åtta principer för att maximera lycka från pengar.

Jan: Ja, och det är roligt, för det var det första du sa när vi satte oss ner och inte riktigt visste vad vi skulle prata om idag. Vi brukar ju inte förbereda oss, för att det ska bli som bäst. Då var det så här: detta ska bli intressant. Vad tänkte du?

Caroline: Nej, men jag tänker att vad som helst kan komma upp här. Och det är säkert någon överraskning som vi inte visste om. Det finns många myter där ute om pengar och lycka.

Jan: Ja, precis. Men vet du vad, jag tänkte faktiskt att idag blir det ett avsnitt "right up your alley". Vet du vad jag har gjort idag? Idag har jag inte bara läst en studie. Idag har jag faktiskt skrivit ut dem. Så ser de ut.

Caroline: Ja, och… två stycken.

Jan: Så jag tänkte faktiskt att istället för att titta så mycket på myter och egna uppfattningar, vad säger forskningen? Och jag måste säga att de här artiklarna var mycket, mycket roligare att läsa än vad jag någonsin trodde. Jag har bara njutit.

Caroline: Jag vill bara kolla snabbt här. Ja, du kan ju läsa titeln på den första studien.

De två studierna avsnittet bygger på

Jan: Det här är publicerat i Journal of Consumer Psychology: "If money doesn't make you happy, then you probably aren't spending it right."

Caroline: Ja, och sen den andra.

Jan: Den andra är publicerad i PNAS, heter den. Det är en förkortning. "High income improves evaluation of life, but not emotional well-being."

Caroline: Ja, så det är väl lite innehållet i dagens avsnitt.

Jan: Ja.

Caroline: Och det är lite roligt att du faktiskt sa det, för det är så mycket myter. Alltså, när jag googlade på det, gör pengar oss lyckliga, så var det allt från "pengar gör dig inte lycklig, punkt" till "ja, men om du inte blir lyckligare av dina pengar så har du inte tillräckligt". Du vet, det är så kontroversiellt. Och det är så mycket. Jag kan tänka mig också att man kanske säger lite olika i till exempel USA om pengar än i Sverige. Kanske? Jag vet inte.

Jan: Nej, jag skulle säga, när jag googlade så var det mycket artiklar. Och sen var det faktiskt också lite beroende på om man var vänster- eller högertidskrift. Det var ju mer Dagens Industri och Financial Times och Wall Street Journal, då var det mer att du blev lycklig av pengar, medan andra, typ Aftonbladet och lite mer vänstertidningar, var så här: pengar gör dig inte lycklig, och efter 50 000 kronor i månaden blir du inte lyckligare av dina pengar. Och då var jag så här, men…

Caroline: Det kan vi också prata om, varför vissa tidskrifter skriver så. Varför vi inte ska eftersträva.

Jan: Ja, precis. Men jag tänkte så här, jag gillar ju att gå ner till källan. Så jag googlade de här studierna, och det finns jättemycket studier, och någonting som jag upptäckte ganska snabbt är att det är skillnad på lycka och lycka. Eller happiness.

Caroline: Ja, det är väldigt subjektivt. Kan vara svårt att mäta.

Skillnaden på lycka och lycka

Jan: Ja, och framförallt så hänvisar man till olika studier som mäter olika saker.

Caroline: Var hänvisar man från? Jag hänger inte med riktigt. Du sa att du googlade studier som…

Jan: När många av de här tidningarna refererar studier. När media i allmänt tal säger så här: den studien visade att pengar inte kan köpa lycka. Och sen säger någon annan: ja, men pengar kan visst köpa lycka. Och så är det liksom olika saker. Och inspirationen till detta avsnitt kom faktiskt för två veckor sedan när vi gjorde Ramit Sethi-avsnittet, där han sa att många studier misstolkas.

Caroline: Ja, av media, absolut.

Jan: För media kan inte läsa studier. Eller läser dem inte ordentligt, eller vinklar dem på ett sätt som gör att…

Caroline: Som passar ens egen.

Jan: Som passar dem. I'm sorry, men det är ju för jävligt.

Caroline: Ja.

Jan: Å andra sidan, Caroline, vi kommer också vinkla det här avsnittet så att det passar oss.

Caroline: Ja, jo. Kanske det. Men du kommer prata om studier. Vad har du nu tittat på för studier? Har du tittat på de studierna som också säger att du inte blir lycklig av pengar, eller har du bara tittat på studier som säger att du kommer bli lycklig?

Jan: Precis, jag har skön confirmation bias här. Jag tittar bara på studier som säger att man blir lycklig. Nej, men jag har försökt läsa så mycket som möjligt. Sen har jag inte läst allt. Allvarligt talat, jag tror jag har läst elva olika studier. Jag har till och med läst en koreansk studie om handikappade barn. Huruvida de blir lyckligare av vardagsaktiviteter eller inte. Men den tar vi inte.

Caroline: Du kom in på den.

Jan: Ja, men får jag bara säga.

Caroline: Koreanska sportnationen, Riksidrottsförbundet, hade gjort någon studie på det där.

Jan: Nej, men grejen är så här att jag är inte så mycket av en att avdöma frågan, utan däremot tycker jag alltid, jag är ju ingenjör i hjärta och botten, så jag vill veta det praktiska. Vad kan jag göra? Vad kan jag göra rent konkret för att bli lyckligare? För det finns det mycket forskning på. Sen har jag inte läst alla studier som de refererar till, men jag har tagit många av exemplen, och sen vissa har jag läst vidare. Ett exempel kring kackerlackschoklad. Jag trodde aldrig jag skulle använda ett ord som kackerlackschoklad.

Caroline: Som kackerlackor gillar det, eller som är gjord på kackerlackor?

Jan: Det kommer vi till. Men det var liksom ett ord som jag aldrig trodde jag skulle ta i min mun. Så jag har försökt kolla.

Kahnemans två sorters välmående

Jan: Men i alla fall, om jag hoppar in i det så tänker jag så här. Det vanligaste misstaget som jag upplever, det är att om vi tittar på den här studien som gjordes av Daniel Kahneman, som fick Nobelpriset, som har skrivit den här boken…

Caroline: Som har skrivit den här, "Tänka, snabbt och långsamt".

Jan: Då sa han att för det första måste man skilja på det som kallas för emotional well-being och life satisfaction.

Caroline: Okej, så känslomässig… känslomässig kvalitet. Välmående.

Jan: Precis, alltså hur de definierar det. Den känslomässiga kvaliteten på ens vardagliga upplevelser. Det vill säga, hur ofta och hur starkt upplever jag glädje, stress, ilska. Sådant som gör mitt liv behagligt eller obehagligt. Så det är den ena definitionen, emotional well-being. Och sen så pratar de om life satisfaction. Det vill säga, hur upplever jag mitt eget liv när jag tänker på det? För många av de här studierna som folk refererar till, då ställer man frågan: hur nöjd är du med ditt liv? Eller hur upplever du din vardag? Så det är ganska trubbiga frågor. Och då måste man titta på de här två. Beroende på vilken av de här två aspekterna man tittar på, så får man två helt olika resultat.

Caroline: Men du, jag hänger inte med riktigt. Så jag kan känna ganska mycket glädje i min tillvaro under en vanlig torsdag.

Jan: Ja.

Caroline: Och det är emotional well-being. Och sen så life satisfaction kan ändå vara nere på 1, på en tiogradersskala. För att på något sätt så är jag inte lycklig med hur mitt liv är utformat. Vilka premisser jag har för att gå fram i min vardag. Är det så det kan vara?

Jan: Exakt. Jag skulle säga att det är en bra beskrivning. Du kan ju vara nöjd med vardagen, och sen kan du ibland, när du har dina nerperioder, vara så här: jag har inte gjort något med mitt liv.

Caroline: Nu låter det som att jag är deppig på något vis. Det är jag inte faktiskt.

Jan: Nej, men det är en frustration.

Caroline: Man kan vara det. Det är inget fel på att vara deppig. Men visst, det är sant. Det kan vara så att premisserna inte stämmer riktigt för mig. Men jag kan ändå vara superglad över att umgås med dig och barnen.

Gallup-studien på 450 000 människor

Jan: Exakt. Och då säger forskningen, de här studierna, till exempel den här Kahneman-studien, att man undersökte 450 000 människor. I Gallup. För Gallup är ett amerikanskt företag som varje dag frågar tusen amerikaner en massa frågor. Varje dag alltså. Och då såg man så här, att om vi tittar på emotional well-being, så ökar inte den vardagliga upplevelsen med en större summa pengar. Där finns en viss gräns. Och det är ofta den här, när man pratar om så här: du blir inte lyckligare bortom en lön på 50 000 kronor i månaden. Då är det den gränsen man pratar om, emotional well-being. Men däremot så har man också visat att mindre pengar har en hög korrelation till emotionell smärta. Så att lite pengar gör att du inte är lika lycklig. Men du blir inte supermycket lyckligare för att du har, som de i den här studien, 75 000 dollar eller 2 miljoner dollar om året. Så där är ingen skillnad.

Caroline: Men man ska inte ha för lite heller, helt enkelt.

Jan: Nej. Däremot, om man tittade på den här life satisfaction, alltså hur nöjd är du med ditt liv, så finns ingen bortre gräns i mängden pengar. Utan tvärtom, ju mer pengar du har, desto högre life satisfaction har du.

Caroline: Varför är det så nu då? För jag tänker så här, att ett exempel skulle kunna vara vi, när vi köpte vårt hus, så såg vi till att det låg nära skolan och nära tandläkaren och nära BVC. Så vi har ordnat det så att vi inte behöver åka så långt och vänta så länge.

Jan: Ja, fast jag tror att du är inne på emotional well-being där också, för det är ju de vardagliga grejerna.

Caroline: Jag tror att det handlar också om…

Jan: Ja, men de hänger ju ihop ändå.

Caroline: För om vi inte skulle bott här, då hade vi ju ändå haft lite jobbigare i vår vardag.

Jan: Absolut. Men jag tänker egentligen så här, jag vill gärna gå vidare, för jag tycker egentligen inte detta är så intressant.

Caroline: Nej, men jag behöver ändå få det konkret, för annars blir det som att jag svävar iväg.

Jan: Ja, men det kommer vi till.

Caroline: Men vi kommer att komma till det.

Jan: Ja, superbra. I promise.

Det finns ingen enda sanning om pengar och lycka

Jan: Men i alla fall, min poäng med de här två studierna var att man kan mäta lycka i båda de här två områdena. Och att det finns inte en sanning att pengar skapar lycka, eller att pengar inte skapar lycka. Utan beroende på hur frågan ställs och beroende på vad man mäter, så får man olika resultat. Punkt, tänker jag.

Caroline: Vad? Du säger punkt, och så bara känns det så. Det sista har inte sagts som det. För beroende på hur man ställer frågan, olika svar.

Jan: Ja, men för mig blir det så, jag uppskattar inte de här teoretiska diskussionerna, utan jag vill ju ner på det konkreta. Sen vet jag att du gillar den stora bilden. Men jag tänker, jag går vidare till Samuel Jackson. Samuel L. Jackson. Och han lär ha sagt att "whoever said money can't buy you happiness, probably never had any". Och jag tyckte det var ett ganska kul citat, för det visar ju den ena änden på den här skalan. Inte som att han har rätt, men som att skalan är ganska stor, när jag kommer att kontrastera det mot DN.

Whoever said money can't buy you happiness, probably never had any.

Sammanfattningen av de åtta punkterna

Jan: Och tittar vi på den här studien, som vi ska ta sammanfattningen av nu, vi är långt inne i avsnittet för att ta en sammanfattning, men då är forskningen ganska entydig kring just det här med pengar och vad man kan göra för att få en högre upplevelse av lycka för sina pengar. Och jag tänker att vi kommer gå igenom alla de här åtta punkterna i detalj och ge exempel, men nu drar jag bara sammanfattningen för den som zonar ut. Och detta är då från "If money doesn't make you happy, then you probably aren't spending it right".

Caroline: Exakt. Studien.

Jan: Exakt. Bra. Så den första säger, att det handlar om att köpa upplevelser hellre än saker. Att använda pengar för att hjälpa andra snarare än sig själv. Det handlar om att köpa många små nöjen istället för några få stora. Att undvika garantier och försäkringar när man köper saker. Att skjuta upp konsumtion. Denna var svår, för den fattar jag inte förrän vi kommer gå in på detalj. Men att man ska se hur perifera funktioner kan påverka vardagen. Eller hur små detaljerna kan påverka vardagen. Och sen den sjunde, att akta sig för jämförelseshopping. Vilket var så här, wow, det hade jag ingen aning om. Och sen vara uppmärksam på andras lycka. Så det är de åtta punkterna jag tänkte att resten av avsnittet kommer handla om.

Vad pengar faktiskt bidrar till

Jan: Och om vi tittar på det som forskningen är tydlig kring, det finns mängder av studier de refererar till, många andra studier i varje sådan här punkt. Men där har jag bara sammanfattat det. Och då ser de så här, att pengar kan köpa lycka, men mycket mindre än man tror. Och man säger att korrelationen mellan inkomst och lycka, alltså mellan pengar och lycka, är positiv. Men att den faktiskt är ganska blygsam. Så den är inte så stor som man kan tro. Men den finns där. Och vad man däremot säger att pengar bidrar till, det är att människor med mer pengar lever längre. Människor med mer pengar lever hälsosammare. Människor med pengar har mindre oro än människor utan pengar. Med pengar kan man skapa en buffert mot oro och smärta och negativa upplevelser. Människor med pengar har mer fritid, och man har mer tid över för familj och barn och hobbyer etcetera. Och man kan också styra över sina dagliga aktiviteter. Vi kommer prata om att de dagliga aktiviteterna är källan till lycka. Och att man får bättre näring, mat, sjukvård etcetera. Så det är faktabitarna, men det är inte så mycket värdering kring det.

Caroline: Då menar du att det inte är värdering kring det? Man säger inte att det är bra eller dåligt?

Jan: Ja, utan detta är mer så här, detta ser man tydligt. Objektivt ser man detta.

Caroline: Objektivt ser man detta, att medellivslängden är högre.

Tunnelbanestationerna och Stefan Löfven

Jan: Jag följer ju inte nyheter, men det var ju någon som sa till mig nu att Stefan Löfven hade gjort något uttalande där. I någon klämma, han hade sagt någonting. I Stockholm är det tydligen poppis att jämföra livslängden mellan tunnelbanestationer. Att om jag bor vid den tunnelbanestationen, då lever jag 18 år längre än vid den andra tunnelbanestationen. Men så var det tydligen någonting om knark. Och så visade det sig att de som levde längre knarkade mer. Så att det uttalandet hade blivit så här: okej, så ska jag knarka för att leva längre. Och det var väl kanske inte riktigt hans poäng, misstänker jag. Men som sagt.

Jan: I alla fall, och tittar vi då på kontrasten till Samuel Jackson, så till exempel den här Dagens Nyheter. Det är bara att googla. Då var det så här: högre lön ger större lycka, men bara upp till 50 000 kronor. Det var en artikel.

Caroline: Ja, precis.

Jan: I DN från 14 januari 2018.

Caroline: Men om det är så här som forskningen säger, att pengar kan ge mer lycka, varför envisas vi med att prata om att pengar inte ger mer lycka? Varför har vi de här myterna? Pengar är inte det viktiga, det viktigaste är familjen. Det viktigaste är inte pengar, utan det viktigaste är att vi är friska. Ja, varför?

Varför myten om att pengar inte ger lycka lever vidare

Jan: Ja, och grejen var den, som gjorde mig först uppmärksam på detta, det var ju vår vän Charlie Söderberg. Det är ett ganska konstigt resonemang, för det är ju som att säga att det inte handlar om pengar, utan det handlar om hälsan. Då är det som att säga att rika människor är sjuka. Och vi har precis tittat på studier som säger att rika människor är friskare. Så det ligger ju inte någonting i det. Tvärtom visar ju studien också att rika människor har bättre relationer, för de har mer tid för relationerna. Inte alla såklart, där finns undantag, men ändå.

Jan: Och då skriver de i den här ena studien, eller om det var en artikel som jag läste, som jag tyckte var så himla fin. För då sa de så här: ja, men det är få av oss som faktiskt vet vad som skapar lycka och vad som bibehåller den här lyckan över tid. Och då sa de så här: det är inte så förvånande att om man har en förmögen människa som inte kan någonting om vin, som plötsligt ska köpa ihop en vinkällare, ja, då kommer den ju se ut som andra människors vinkällare. Eller hur? Den kommer ju inte bli bättre än någon annans. Men således är det ju inte heller förvånande om förmögna människor som inte kan någonting om lycka, inte är lyckligare än andra som inte heller kan någonting om lycka.

Caroline: Nej, det ligger något i det.

Jan: Vad tänker du? För nu har jag pratat här länge. Känns det som att du hänger med?

Caroline: Ja, jag känner att jag får liksom bara se vart detta tar vägen.

Jan: Okej. Vadå? Du vill inte gå in på teoretiska resonemang och sånt.

Caroline: Jag har ingenting kring det här. Det var en bra liknelse med vinkällaren där.

Okunskapen om vad som gör oss lyckliga

Jan: Ja, och det handlar om en okunskap, att vi vet inte vad som gör oss så lyckliga, och att vi gör många misstag. Vi kämpar på precis likadant nästan allihopa. Eller hur? Och det som förvånade mig var att det var så mycket, när jag relaterade till investerande, så upplevde jag så här: gud, men det är precis samma sak här. I brist på kunskap så gör vi många konstiga grejer. Och så är det i området lycka också.

Jan: Och då hade de en grej här, som var så här, detta var jag tvungen att ta som ett eget citat. Då säger forskarna så här. Pengar, eller vet du vad, du kan ju läsa citatet.

Caroline: Pengar är en möjlighet till lycka. Men det är en möjlighet som de flesta av oss rutinmässigt slarvar bort. Ofta är det nämligen så att de saker vi tror kommer göra oss lyckliga inte gör det.

Pengar är en möjlighet till lycka. Men det är en möjlighet som de flesta av oss rutinmässigt slarvar bort.

Caroline: Okej, så pengar tror vi inte kommer leda till lycka, så då?

Jan: Nej, men vi tror det, men det är en möjlighet. Men vi måste utnyttja möjligheten. Och de flesta av oss utnyttjar inte möjligheten, utan vi slarvar bort den. På grund av okunskap, till exempel. Men också så som vi har pratat om i så många avsnitt, är att vår hjärna inte är gjord för att tänka de här tankarna. Vår hjärna lurar oss själva. Och det pratar vi om i avsnittet med Elin Helander.

De två felen vår hjärna gör om framtiden

Caroline: Ja, men kan du inte bara säga hur vår hjärna lurar oss?

Jan: Jo, men…

Caroline: Vi är inte bara sysselsatta med problem hela tiden.

Jan: Nej, men det handlar om att vi underskattar. De forskarna säger så här, att när vi gör våra förutsägelser och våra uppskattningar av framtiden, så gör vi två fel. Och det ena är att vi förutser inte vår egen anpassningsförmåga till både bra och dåliga negativa händelser. Vi människor är extremt duktiga på att anpassa oss. Och just den här förmågan, som vi kommer prata mer om, att den här förmågan att anpassa oss ställer till det med vår lycka. Och den andra är att vi klarar inte av att skifta mentalt mellan sammanhanget när vi gör förutsägelsen och när vi väl upplever det vi har förutsagt. Jag kan till exempel uppleva att du och jag har bråkat, jag har inte ätit och jag är på ett miserabelt ställe. Och sen ska jag göra en förutsägelse om framtiden, så kommer den färgas av min miserabla upplevelse idag.

Caroline: Absolut. Men är det samma? För jag har också tänkt att när man hör om någon som blir sjuk, man får ligga på sjukhuset, så tänker man: gud, vad hemskt. Och så bara är det så fruktansvärt i ens huvud. Men om man själv skulle vara med om det, så skulle man bara fixa det.

Jan: Ja, för de har anpassat sig till den specifika händelsen. Och detta leder ju till att vi ofta missuppfattar, eller har fel kring, vad som kommer att göra oss lyckliga. Vi underskattar, du vet, jag har ingen bil idag och jag kan liksom inte ta mig till jobbet. Och då är det så här: om jag bara hade en bil, för jag kommer från en bristkontext. Men när jag väl har bilen, så kommer jag tänka, men när jag har bilen så kommer allt lösa sig. Men då kommer det vara ett helt annat sammanhang. Då kommer inte det vara ett problem längre, och då plötsligt kommer jag ha problem med att, ja, men bilen ska servas. Så kontexten skiftar.

Vi missuppfattar hur lyckliga vi kommer bli, och hur länge

Jan: Så då säger de så här: vi missuppfattar vad som kommer att göra oss lyckliga. Vi missuppfattar hur lyckliga vi kommer att bli. Och vi kommer dessutom också underskatta hur länge den lyckan kommer att hålla i sig. Och vi kommer att ta massor av exempel på det här. Ett exempel, för att ta redan nu, var ju när vi flyttade till huset. Jag köpte ju så sjukt mycket teknikprylar. Sådana här Philips Hue-ljud, du vet, lampor, och skulle sätta upp robotdammsugare. Men liksom så här, hur länge tyckte vi det var coolt med Philips Hue? Alltså det var typ…

Caroline: Ja, nej, det var nog inte så länge.

Jan: Nej, det var den kvällen. Och idag är det mest så här, ja, man går, lamporna tänds, men jag får ingen energi, så som jag fick den första timmen. Wow, jag behöver inte trycka på någon lampknapp.

Caroline: Nej, om jag bara ska ta en parentes där, så är det ju så att man måste tänka tacksamma tankar aktivt ibland.

Jan: Ja.

Caroline: Gud, vad skönt att det tänds nu när jag har fullt i händerna och inte kan trycka på knappen. Men det gör vi ju inte.

Jan: Men det är roligt hur…

Caroline: Ja, det är roligt hur vi…

Jan: Nej, men det är roligt hur du faktiskt, för det är precis dit vi är på väg.

Princip 1: Köp upplevelser istället för saker

Jan: Så de här forskarna, nu är vi på deras åtta principer. Vad kan man göra för att jobba liksom med sin hjärna? Vad kan man göra för att uppleva den här lyckan? Och då säger de så här, det första handlar om att man ska köpa upplevelser istället för saker. Och då är det liksom att studier visar, när man intervjuat människor, och här tänker jag egentligen vi kan ta våra egna upplevelser, men att fler människor blir lyckligare av köp av upplevelser än av materiella saker. Och vad detta beror på är samma princip, den här hedoniska effekten på upplevelser. Att till exempel en materiell sak kan ge oss en positiv upplevelse när vi köper den. Men ett minne eller en upplevelse kan ge oss en positiv upplevelse även långt efteråt. Både innan, under tiden och efter. Och oftast är det att vi har en relation med andra samtidigt som vi gör den här saken. Vi är ju liksom, vad heter det, "wired" för att "connect" med andra människor.

Caroline: Så, ja, jag fattar det.

Natten i djungeln och femstjärniga hotellet

Jan: Men ta till exempel vårt exempel, när vi var i Thailand för tio år sedan. Och vi var ute i djungeln, och vi sov, som vi brukar berätta den historien, vi sov ute i djungeln.

Caroline: Längsta natten i mitt liv.

Jan: Ja.

Caroline: Vi sov hos lokalbefolkningen i norra Thailand, på golvet, och där sprang djur, och det var liksom dagen innan…

Jan: Även om det var någon slags…

Caroline: På pålar.

Jan: Åh gud, jag blir helt känslosam här.

Caroline: Hur jobbigt det var att något var i mitt hår.

Jan: Ja.

Caroline: Ja, continue.

Jan: Ja, precis. Och sen så dagen efter, så kommer vi liksom till femstjärnigt hotell.

Caroline: Ja, det var julafton.

Jan: Julafton, de dricker drinkar. Vi bara är helt…

Caroline: Under tamarindträdet.

Jan: Ja.

Caroline: Ja, kom vi där.

Jan: Vi är helt skitiga och liksom, och den här kontrasten. Och sen, du vet, du blir känslosam nu. Det blir ett minne.

Caroline: Ja, det var ett jättefint minne.

Jan: Eller hur? Och detta pratar vi om långt efter. Än att bara, ja, men du vet, kommer du ihåg när vi köpte V70:n?

Caroline: Ja.

Jan: Eller hur?

Caroline: Ja, ja, visst.

Vi anpassar oss till sakerna, men inte till upplevelserna

Jan: Och detta handlar just om den här som du var inne på, det här med sjukhuset. Vi anpassar oss. När vi väl har köpt V70:n så har vi anpassat oss till den. Den ger inget mer energi. Medan det är svårt att anpassa sig till den där upplevelsen i Thailand, för den hände ju bara en gång. Häng med. Så att anpassningen, ju mer vi anpassar oss, desto mindre lyckliga blir vi.

Caroline: Ja, jag tycker också det finns en positiv grej med den här anpassningen till prylarna. För det kan mycket väl vara så att man inte alls känner att man förtjänar kanske en bra bil eller vad det nu kan vara, vettiga kläder. Så att man skaffar sig aldrig det och har en låg standard i sitt liv. Skaffar det, och så känns det skitjobbigt och ovant. Folk tittar och sånt. Men sen så efter ett tag så blir det ju den nya standarden. Så på ett vis tycker jag att man vänjer sig till saker är väldigt bra.

Jan: Vi kommer prata, vi har en hel punkt som handlar om det här med anpassning. Och det kan vara så här att vi många gånger också minns upplevelsen mer, och kan ibland till och med, som du var inne på, uppskatta fantasin mer än själva upplevelsen. Att det här var ju till exempel det här att vi ska åka på resan. Eller, du vet, när man träffar en ny tjej, eller du vet, man ser fram emot första gången man ska ha sex. Alltså fantasin kan vara större. Vad var det? Du bara skrattade åt mig.

Caroline: Roligt exempel.

Jan: Ja, men är det inte så?

Caroline: Ja, ja, visst.

Jan: Ja, eller så är det inte.

Caroline: Nej, det är nog bara du.

Jan: Okej. Okej, om det är någon läsare eller tittare. Snälla, rädda mig här. Säg att jag inte är…

Caroline: De har faktiskt sagt det i studien.

Jan: De har sagt det i studien, ja. Så det var sant.

Caroline: Ja, precis.

Närvaro betyder mer än vilken aktivitet det är

Jan: Sen, jag vill gå vidare. Sen handlar det om att också en upplevelse delar man ofta många gånger med andra. Och redan innan den här artikeln så brukar jag ju säga att lycka är minnen som man skapar tillsammans med andra. Andra människor är viktiga. Och sen är det också så här att olika upplevelser kan ge olika grad av lycka. Men skillnaden är mycket mindre än man tror.

Caroline: Vadå tänker du då?

Jan: Jo, men de gjorde en… På bloggen kommer jag publicera den här bilden. Eller du som tittar på videon kan se den här. Att där man fick ranka till exempel arbete till sex. På en skala 0 till 100. Hur lycklig eller hur mycket energi.

Caroline: Hur lycklig man var, ja.

Jan: Och då till exempel, ja men, skillnaden mellan träning och jobb var inte särskilt stor. Däremot var man helt inne på det som du sa bara i förbigående, utan att ha läst studien. Att det som däremot är mycket viktigare är, gör jag det med närvaro? Är jag närvarande när jag gör det? Det kan göra en mycket större skillnad. Att till exempel, har jag dåliga tankar, är jag stressad så att jag inte liksom…

Caroline: Är jag här och nu?

Jan: Här och nu, när jag till exempel leker med barnet. Eller är jag någon annanstans. Alltså att vara här och nu var nästan ännu viktigare än att ha en framtida positiv upplevelse av saker. Så ska man sammanfatta den här punkten, så upplevelser istället för saker. För att vi kan se fram emot dem, vi minns dem mycket längre. Och anledningarna är bland annat för att vi anpassar oss sämre till upplevelser än till materiella saker.

Princip 2: Hjälp andra istället för dig själv

Jan: Då går vi vidare till punkt nummer två.

Caroline: Ja.

Jan: Och den går så här: hjälp andra istället för dig själv.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Och det handlar ju om att all forskning visar att vi människor, vi är sociala varelser. Och att kvaliteten på våra sociala relationer har en starkt påverkande faktor. Tydligen så är det så att de enda som har lika komplexa sociala relationer som vi är termiter och nakna mullvadsråttor. Det tog de också upp.

Caroline: Ja, det kunde jag tänka mig.

Jan: Allvar, eller vad driver du med mig nu?

Caroline: Jag skojar bara, men det är ju roligt att det är de två djuren. Man tänker annars att det är gorillor eller någon annan primat som lever…

Jan: Nej, nej, men det var det inte. Det stod där. Och det var också någon hänvisning till någon studie som hade gjorts på det där. Den läste jag inte. Så i princip var det så här, att man har sett att i princip vad som helst som vi gör för andra ökar vår egen lycka. Och man har ju sett detta också i magnetröntgen, där man haft människor i sådana här maskiner som skannar hjärnan. Så har man sett…

Caroline: Medan man får tänka på någonting.

Jan: Ja, ja, ja, precis. Och så ska man fatta olika beslut, och så ser man vilka center som påverkas i hjärnan. Och då har man sett att när man spenderar på andra, så aktiveras samma områden i hjärnan som när vi själva får en belöning. Så att det är liksom så här primalt "wired" att vi ska göra saker för andra. Vi ska vara oegoistiska, vad heter det? Altruistiska.

Caroline: Altruistiska, precis.

Att bjuda någon på lunch gör dig gladare

Jan: Och studien visar också att många tror felaktigt att allt det här vi pratar om, som man ska unna sig själv och ta hand om sig själv, att det kommer göra mig lyckligare. Men det stämmer inte. Utan är jag olycklig, så handlar det inte, som vi ofta får råd om, gå och unna dig själv någonting, köp till dig själv. Utan tricket man skulle sagt är: du bjuder mig på lunch. Så blir du gladare.

Caroline: Ja, det är ett tips för alla som behöver bli bjudna på lunch då och då.

Jan: Kanske så. Bjud mig på lunch så blir du lyckligare.

Caroline: Jag blir lycklig också då, väl? När jag blir bjuden på lunch.

Jan: Ja, kanske så. Så det var inte så mycket mer att gaffla om. Så jag tänker att vi tar nästa.

Caroline: Okej.

Princip 3: Köp många små nöjen istället för få stora

Jan: Punkt nummer tre. Köp många små nöjen istället för några få riktigt stora.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Och här hade de ett långt resonemang, det var faktiskt så här, detta måste vi ta upp. Och då skriver de så här, att anpassa sig, den här förmågan vi har till att anpassa oss, det är ungefär som med döden. Att vi är rädda för döden, vi kämpar med det, vi vill skjuta upp det, men till slut så förlorar vi allt. Att det är oundvikligt. Men precis som med att acceptera döden, så finns det fördelar med att acceptera den här anpassningen. Att vi anpassar oss. Och vad det handlar om då är att om vi anpassar oss till de här stora enstaka upplevelserna, Thailandsresan, eller lyxsemester, eller sportbilen, varför inte då spendera pengar på många små och frekventa saker istället?

Jan: Att till exempel, de visar i studien att det är mycket bättre att spendera pengar på små vardagliga saker. Som till exempel, de hade strumpor med högt antal "thread count".

Caroline: Ja, men det är fint stickade strumpor, som inte kliar eller går sönder så lätt.

Jan: Precis, eller fikar, eller dubbla lattes, eller frekventa pedikyrer istället för en sportbil. Att lyckan du kommer få från de här många små händelserna kommer bli större än lyckan för det enskilda köpet. När du väl har anpassat dig till sportbilen så har du anpassat dig. Men köper du många små sådana så kommer du behöva anpassa dig kontinuerligt. Och då får du en större upplevelse av lycka.

Caroline: Ja, coolt. Vad är nu en pedikyr, Jan?

Jan: Det är väl som man fixar naglarna, eller är det inte det? Tårna. Fötterna.

Caroline: Okej, nej, det visste jag inte.

Jan: Så alla vet det nu.

Frekvens och intensitet slår storleken

Jan: Och vet du vad, jag tänker så här, detta har vi upplevt empiriskt.

Caroline: Vad tänker du då?

Jan: Nej, men jag tänker att för många år sedan så var det de stora resorna. Vi var så här, du vet, Thailand, eller skidresor och så. Och vi spenderade mycket pengar på det. Och sen nu så var vi så här, vi pratade bara häromdagen, ska vi åka på skidresa nästa år? Och vi var så här, nej, kanske inte, att vardagen är mycket viktigare för oss. Att jag gör hellre små grejer i vardagen än att lägga massa tiotusenlappar på en skidresa. Och det säger då den här forskningen, att lycka korrelerar mycket mer med frekvens och intensitet med en upplevelse. Så det är viktigare att göra många små saker än att göra en stor grej. Och jag älskar detta, för detta är mitt "flit och systematik istället för hjältedåd", och "många små otillräckliga steg".

Lycka korrelerar mycket mer med frekvens och intensitet i en upplevelse än med storleken på den.

Det optimala antalet sexpartners

Jan: Och det var också så här, nu kommer en sådan här, det var mycket hänvisningar till sex i de här studierna. Men då var man liksom, då sa de så här, att föga förvånande så blir det att de som har sex är lyckligare än de som inte har sex. Eller hur? Det är kanske inte så konstigt.

Caroline: Nej.

Jan: Ja, men det är klart att du ska ifrågasätta.

Caroline: Jag tänker direkt på sådana där munkar som är nära Nirvana och sånt. Men jag ska inte gå dit.

Jan: Men du är helt sams. Detta är varför vi har det knökigt i vårt förhållande ibland.

Caroline: Jo, men vi är bara olika där. Vi ska inte gå in på det. Vi bara behandlar detta som en blindtarm här nu. Vi är bara olika. Och så fort någon säger någonting så blir jag så här, finns det undantag? Är det verkligen sant det där? Och någon måste tänka så.

Jan: Men låt oss bara fastställa att visst, de som har sex är lyckligare än de som inte har sex.

Caroline: Förutom de munkar som lever i celibat i Tibet.

Jan: Okej. Men vi går vidare. Det var bara en parentes.

Caroline: Jag har bara svårt att hämta mig. Från att liksom hamna i diket.

Jan: Ja, det var inte meningen. Ja, jag vet inte vad jag ska fortsätta. Jo, men okej. Så studien sa så här, det är inte så förvånande att de som har sex är lyckligare än de som inte har sex.

Caroline: Och jag bara tänker på munkar.

Jan: Men i alla fall, då sa de så här, vad däremot många blir förvånade över, vad är det optimala antalet sexpartners över en tolvmånadersperiod?

Caroline: Alltså, bara man har en så kan det väl funka?

Jan: Ja, men om det funkar, men vad är optimalt?

Caroline: Jag vet inte, fyra kanske?

Jan: Nej, en.

Caroline: En, ja. Jag sa ju det. Och du bara envisas.

Jan: Nej. Okej, och vad det handlar om är att, visst, det kan vara spännande med olika, men det regelbundna skapar ju den där njutningen som skapar en högre lycka.

Det svårförklarliga gör att vi anpassar oss långsammare

Jan: Och då fortsätter de också så att de säger så här, att ju enklare vi kan förstå och förklara en upplevelse, desto snabbare anpassar vi oss till den. Och då säger de också så här, att allt som gör att en upplevelse blir svårare att förstå eller förklara, det gör ju att anpassningsperioden blir längre. Så att då ser man att en upplevelse, till exempel någonting som vi aldrig har upplevt förut, det blir ju svårt att anpassa sig till, för vi har inga referenser. Det blir en högre upplevelse. Vi förutsåg till exempel inte att händelsen skulle inträffa, att vi blir överraskade. Det blir också så här, det skapar en anpassningsperiod. Att vi faktiskt inte är så riktigt säkra på vad som hände skapar också den här anpassningen. Och att upplevelsen förändras över tid.

Jan: Och här kan jag tänka, när jag skrev detta, så tänkte jag på många saker. Till exempel, jag var ju på svensexor med min bror, när han skulle gifta sig. Och då var ju upplevelsen ute på utestället en sak. Men sen när vi träffades till frukost och pratade om upplevelsen, då fick man ju liksom en helt ny bild av vad som hände. Och då blev ju det ännu roligare. Det är därför man uppskattar många gånger de här samtalen efter en utekväll. För att historien förändras. Vi är inte riktigt säkra på vad som hände.

Varför vi slutade gå på fine dining

Jan: Och det förklarar ju också, som du och jag, ett tag så gillade vi fine dining. Vi gick på trestjärniga restauranger. Och sen när vi hade varit i New York, på en sådan här trestjärnig restaurang, så bara blev vi helt avtända.

Caroline: Ja, jag vet inte vad som hände.

Jan: Ja, men det som hände är ju precis detta. Vi hade anpassat oss. Det var ingen skillnad på en trestjärnig restaurang i New York, som det var i Köpenhamn, som det var i London. Det var "same same".

Caroline: Ja, och vi fick direkt efter att vi hade varit på den trestjärniga där på Madison Avenue, eller vad det var, så gick vi hela familjen ju, till någon familjerestaurang. En italiensk kvarterskrog. Vi blev överraskade. Vi har aldrig varit med om det förut.

Jan: Nej, det var mycket relation där också.

Caroline: Ja, och de skrek på varandra. Barnen var där och det var mycket ljud. Vi visste inte vad som skulle hända. Vi blev överraskade. Så vi blev mycket lyckliga, och den restaurangen är ju ett mycket större minne för oss.

Jan: Ja, det är ett större minne faktiskt. Och vi är lyckligare av det.

Caroline: Jag tänker ofta på det. Vad var det egentligen som hände där?

Jan: Ja, exakt. Är du med? Och detta förklarar ju psykologiskt varför den upplevelsen för oss är större, och varför vi har slutat gå på fine dining-restauranger. Det förklarar också varför en after work med arbetskollegor kan vara trevligare än en middag med sin partner på en finrestaurang. För det har man gjort. Medan den där andra, du vet, man vet inte vilka som kommer dit, man vet liksom inte. Där är den här osäkerhetsfaktorn. För att middagen, eller after worken, är inte som förra gången och så vidare.

Mindre avtagande nytta med små upplevelser

Jan: Och sen är det också så här att med många små nöjen, istället för några riktigt få stora, då pratar man också om att det är en mindre avtagande nytta med en liten upplevelse. Och för att ta, jag kan ta mig själv som exempel.

Caroline: Ja, ta ett exempel.

Jan: Glass. Om jag ska äta en liter finglass vid ett tillfälle, eller om jag får sprida ut den, en liter finglass, över tre tillfällen, så kommer jag uppleva mig lyckligare vid tre tillfällen än att äta det vid ett tillfälle.

Caroline: Okej.

Jan: Does it make sense?

Caroline: Ja.

Jan: Bra. Så att slutsatsen som man kan dra från den tredje punkten är att de som njuter av vardagen är många gånger lyckligare än de som inte gör det. Och att det kan till och med vara så här, tillgången till de här, som de kallar det för "peak experiences", alltså du vet, lyxsemester i Thailand, eller trestjärniga middagar, kan tvärtom vara kontraproduktiv. Att man kan bli mindre lycklig av dem än…

Caroline: Men det är ju där pengarna spenderas.

Jan: Ja.

Caroline: Så då tror man automatiskt att, nej, men pengar gör mig inte lycklig.

Jan: Nej, precis. Men det har inte med pengarna att göra.

Caroline: Nej.

Jan: Det har med hjärnan att göra.

Caroline: Ja, precis.

Princip 4: Köp färre försäkringar

Jan: Ska vi ta nästa punkt? Då är det nummer fyra.

Caroline: Ja.

Jan: Köp färre försäkringar.

Caroline: Ja.

Jan: Och detta blev jag lite överraskad av att se som en så tydlig punkt. Men då sa de så här, att, ja, men det positiva…

Caroline: Du är ändå också försäkringsknarkare på något vis.

Jan: Ja, precis, men det kan vi ta i ett annat avsnitt. Men då säger de så här, det positiva med att vi anpassar oss är att vi även anpassar oss till dåliga händelser. Och att vi har, och jag älskade den här termen, vi har ett psykologiskt immunförsvar. Och de flesta av oss tänker inte på att vi har ett psykologiskt immunförsvar. Som liksom anpassar sig. Som när du säger så här, vi hamnar på sjukhuset med brutet ben. Vi kan inte jobba, eller någonting har gått sönder. Ja, men då anpassar vi oss ganska mycket till det.

Caroline: Ja, och får det rätt gött ändå i sin situation.

Det psykologiska immunförsvaret spinner bort ånger

Jan: Ja, precis. Och detta är liksom så här, det psykologiska immunförsvaret är till exempel väldigt duktigt på att spinna bort, det vill säga förklara bort, ånger. Att vi har ångrat oss, eller vi har tagit fel beslut, genom att vi ofta pekar på någon annan. Och då har man gjort mycket sådana här experiment, till exempel, där man hade människor, och så frågar man så här, vad kommer du vara mest besviken över om du missar tåget? Om du missar tåget med fem minuter eller med en minut? Och då säger de flesta att, nej, men jag kommer bli mest besviken om jag missar tåget med en minut. Medan när man pratar med folk som har missat tåget med en minut, så är de väldigt lite ångerfulla. Man rycker lite på axeln.

Caroline: Ja, precis, precis det är jag.

Jan: Och så säger man ofta så här, ja, ja, men det var liksom så här, det var någon framför mig i kön som gjorde att jag inte kunde komma fram, eller bussen var sen, eller det var rödljus. Alltså, vi rationaliserar bort det här. Och detta gör vi i alla områden. Och vad de här företagen utnyttjar är ju den här rädslan, där de tror att vi kommer ångra köpet. Så därför erbjuder de de här försäkringarna. Och då underskattar vi att, skulle det bli det där dåliga köpet vi är rädda för, så kommer ju vi ta hand om det, precis som vi rationaliserar att vi var en minut sena till tåget. Det kommer inte bli så illa som man tror.

Caroline: Nej, precis, precis.

Jan: Så att ta de här försäkringarna är inte bara dyrare, det är dessutom kanske till och med helt onödigt, utifrån ett lyckoperspektiv.

Caroline: Då pratar man alltså om försäkringar på prylar när man köper dem. Vill du ha ettårsförsäkring för att den går sönder?

Jan: Ja, exakt.

Caroline: 99 kronor.

Jan: Ja, precis. Ofta är de dyrare än så, skulle jag säga.

Caroline: Per månad kanske då, 99.

Jan: Visst.

Princip 5: Betala nu och konsumera sedan

Jan: Då tar vi nummer fem.

Caroline: Ja.

Jan: Betala nu och konsumera sedan.

Caroline: Ja.

Jan: Oftast är det ju tvärtom.

Caroline: Ja, precis. Köp nu och betala sedan.

Jan: Ja, Klarna. Klarna har fått konstigt mycket kritik i vår podd på sistone, men det tar vi. Men i alla fall, då läste jag också någonstans att det första kreditkortsbolaget bildades, jag tror det var på 40-talet eller någon sådan, någon som hette Frank McNamara var på middag med ett par vänner och sin fru, och sen kunde han inte betala, och så fick hans fru betala. Och ack denna skam. Så då bildade han då världens största kreditkortsbolag.

Jan: Och forskningen är ganska tydlig här, att det här konsumera nu, betala sen, leder inte bara till ett kortsiktigt beteende. Med dåliga beslut, ökade skulder, mindre pensionssparande, dyrare betalning etcetera. Men det leder ofta till olycka, man måste ju förr eller senare betala det. Och detta finns det ju massor av studier på, som där marshmallow-testet som vi har tagit upp, där man…

Caroline: På 70-talet.

Jan: På 70-talet. Där man visar att människor som inte är lika tränade på uppskjuten belöning får det tuffare i livet än människor som är duktiga på uppskjuten belöning. Och då är det inte heller något som är naturligt, utan det här med uppskjuten belöning är någonting man kan lära sig. Man kan träna sig.

Caroline: Ja.

Att se fram emot något ökar lyckan

Jan: Och utifrån ett lyckoperspektiv så är det också dåligt att konsumera direkt. För då tar vi ju bort den här, som du var inne på, längtanskänslan, eller anticipation, att se fram emot det. Och då gjorde de en jättefin studie på universitet, där de var så här, okej, men du kommer få kyssa den här kändisen som du har velat kyssa. Vill du kyssa dem nu eller om tre dagar? Och så mätte de lyckokänslan. Och de som valde tre dagar var lyckligare än de som valde nu, då hade de ju tre dagar de kunde gå och prata om det, tänka på det, fantisera om det.

Caroline: Ja, fast man undrar varför de valde tre dagar senare.

Jan: Ja, men för det var alternativen de fick. Det var alltså tre timmar eller tre dagar. Så det var studien.

Caroline: Ja, du har säkert något undantag till det också.

Jan: Nej, jag är bara intresserad av varför man väljer det senare.

Caroline: För det är så att man tänker att man ska rengöra munnen. Det hinner jag inte på tre timmar.

Jan: Jo, men varför väljer man? Caroline, du måste inse att detta är ju en intressant fråga. Varför väljer man det om tre dagar? Det är inte som att man tänker så: åh, nu ska jag götta mig i att tänka på hur det kommer att bli. Det gör ju de flesta inte.

Caroline: Du kan läsa vidare om den studien, varför de gjorde så.

Jan: Är det här i…? Ja, perfekt. Det är inte de som gjorde experimentet, det är någon annan. Jag kan säkert hitta det i referenserna.

Uppskjuten konsumtion ger bättre val

Jan: Och sen så visar också forskningen i många studier att uppskjuten belöning gör att vi gör bättre val. Att till exempel man har gjort chokladexperiment, alltså så här, du ska välja fika. Och då ska du välja fika du ska ta nu, eller fika du ska förbereda inför nästa veckas fika. Och när vi ska förbereda inför nästa veckas fika, då tar vi avokado och frukt och bananer och nyttiga saker.

Caroline: Ja, det stämmer. Om jag tar fika nu så…

Jan: Så blir det onyttigt. Och jag vet inte varför de fick avokado, det hittade jag på. Så, ja, jag fortsätter bara.

Jan: Och då säger de också att uppskjuten konsumtion kan också öka den här osäkerheten. Och osäkerheten ökar lyckan, för att det gör det svårare att anpassa sig.

Caroline: Osäkerheten i, kommer jag få det eller inte?

Jan: Ja, men precis. För då kan jag inte anpassa mig till det. Jag kan inte bara så här, åh, jag kommer få det och det kommer kännas så, utan jag vet inte om jag kommer få det.

Tipset att maximera lyckan för barn i leksaksaffären

Jan: Och då tog de faktiskt detta tips som vi ska börja använda med våra barn. För då sa de så här, till exempel barn i en leksaksaffär som säger, jag vill ha detta.

Caroline: Ja, och det har vi aldrig varit med om.

Jan: Nej, aldrig. Om man vill maximera lyckan för barnet, då ska man säga så här, ja, vi kan köpa det imorgon, och då köper vi antingen detta eller detta. Så man ger två alternativ, och barnet vet inte vilket av de här två alternativen det blir, och det blir imorgon. Det blir en osäkerhet, plus att de kan sitta och längta efter sin grej.

Caroline: Ja, det blir en "double whammy", för det blir en osäkerhet i vilket av det det blir, så det är svårt att anpassa sig.

Jan: Och det blir också svårt eftersom det inte är nu, utan det är först imorgon. Så det var liksom ett…

Caroline: Ja, visst. Vi kan ju använda det.

Jan: Ja, så det tyckte jag var ett ganska kul, lite kul sätt.

Caroline: Bra.

Princip 6: Tänk på det du inte tänker på

Jan: Ska vi ta nummer sex?

Caroline: Ja.

Jan: Tänk på det du inte tänker på. Och då säger de också så här, att vi underskattar ofta detaljerna och detaljernas påverkan på vårt liv och vår lycka. Och då tog de massa sådana här exempel. Allt från att till exempel, det var en studie som gjordes i Kanada, där typ 90 procent av alla kanadensare längtade efter en stuga. Och liksom beskrev den här stugan i positiva ordalag. Och hur fantastiskt det skulle vara, den här stugan i ödemarken. Men det var liksom ingen som beskrev problemen när rören går sönder och du inte får dit en rörmokare. Eller liksom att jag ska köpa ett pittoreskt renoveringshus. Men sen tänker man inte på när man ska stå där och renovera varenda helg de kommande två åren.

Jan: Då sa de så här, att forskningen då visar att lyckan är i de små detaljerna. Att det är till exempel middagen med vänner, eller upplevelsen på jobbet idag, snarare än de stora grejerna. Har jag en hög anställningstrygghet, eller är jag gift i livet? Så att psykologisk stress påverkas mer av vardagsgrejer än av de stora grejerna. Så då har man också sett att om man ska bedöma huruvida någon är lycklig eller olycklig och stressad, så handlar det mer om att titta på detaljerna i vardagen än att titta på de stora, hade människan en dålig barndom? Eller är människan gift? Så att vardagen spelar mycket, mycket större roll.

Du kan designa din vardag för lycka

Caroline: Det är jätteskönt att höra. Det betyder att man kan ju faktiskt planera sin dag så att den innehåller massa grejer man gillar. Och så gör det varje dag.

Jan: Ja, ja.

Caroline: Och då blir man lyckligare.

Jan: Ja, precis. Och det går i linje med det som du och jag har börjat upptäcka. Vardagen är viktigare än de stora grejerna. Charlie brukar också säga det, så här, varför inte designa sitt liv så att man har ett liv som man inte behöver ta semester från. Med tanke på semestertider nu, att folk har varit lyckliga för att det är semester och nu ska man tillbaka till vardagen. Och jag har mycket empati med människor som har ångest för att nu kommer jobbet igen.

Varför inte designa sitt liv så att man har ett liv som man inte behöver ta semester från.

Caroline: Ja, och då kan man ju ta tröst i det här. Att man kan ha grejer varje dag i sitt liv som gör en lycklig. Det är vardagen som spelar roll.

Jan: Ja, precis.

Stora och avlägsna händelser blir abstrakta

Jan: Och sen säger de också så här att ju större händelse, eller ju längre fram i tiden den ligger, desto mer abstrakt blir den, och desto mindre detaljer kommer vi se kring den. Den här grejen som vi ser fram emot.

Caroline: Nej, precis.

Jan: Den här stora grejen, som att köpa hus-beslutet. Ju längre fram i tiden den ligger och ju större den är, desto mer abstrakt blir den. Att när man ska köpa det här huset, man tänker inte på att det kommer innebära ökade kostnader, eller att det ska renoveras, eller att man ska ta lån på banken, eller att det måste bytas ett element som ska specialbeställas och som för övrigt inte har kommit än.

Caroline: Nej.

Jan: Ja, och då blir det också så att de här irrelevanta detaljerna döljs när vi fokuserar det här mentala teleskopet. Och det gör att vi liksom också överskattar den känslomässiga betydelsen av det. Så vi är helt enkelt kassa på att göra förutsägelser om stora livshändelser.

Caroline: Ja, men det är väl många som säger så. Hade jag vetat hur jobbigt det skulle bli, hade jag aldrig gjort det. Men sen är de ändå lyckliga efteråt. Så det finns ju en lycka där också.

Jan: Ja, men då har man ju löst problemen. Man har löst problemen och fått helt andra grejer med sig.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Så slutsatsen som man drar från detta är att den som förväntar sig att ett stort enskilt köp kommer ha en bestående effekt på sin lycka, skulle kunna göra en bättre förutsägelse, vara schysstare mot sig själv, genom att snarare tänka på en typisk dag i sitt liv. Och det var egentligen det som du var inne på innan. Att tänk hellre på den typiska dagen, designa den, än tänk vilket fantastiskt hus du ska köpa, eller vilken fantastisk resa du ska göra. Så det var ganska positivt.

Caroline: Ja.

Princip 7: Akta dig för jämförelseshopping

Jan: Ska vi ta de sista två? Då tar vi nummer sju. Akta dig för jämförelseshopping.

Caroline: Ja, eller jämförelse.

Jan: Denna var också lite skott från sidan. Då finns det ju många sådana här sajter som Compricer. Jämför bolåneräntor, eller jämför de här. Här hittar du det billigaste priset, eller vi har prisgaranti. Och då har de här studierna visat att detta kan göra oss olyckligare, eftersom vi mentalt fokuserar, alltså det mentala fokuset flyttas från det som var viktigt. Varför vill jag köpa den här saken? Till plötsligt vad som skiljer de olika alternativen åt.

Caroline: Ja, och vilket som är billigast och hur jag får tag i det billigaste.

Jan: Exakt. Det är därför som jag aldrig går in på Pricerunner och kollar. Det är bara, jag vill ha det.

Caroline: Ja, precis.

Jan: För det gör ju till exempel så att när man väljer hus, vi var ju till exempel på massa visningar under flera år. Och det gjorde ju att till slut så bara fokuserar vi på skillnaderna. Det huset är så stort.

Caroline: Ja, det blev inte roligt. Och det tror jag många kan känna, det här att man bara blir trött på det. Och det är inte kul längre att kolla på hus. För det blir helt annat fokus än det man hade från början. Man vill flytta.

Jan: Exakt. Så då blir det liksom att, och detta leder ju till att när de här skillnaderna förstoras upp med det här förstoringsglaset, så leder ju det också till att man börjar ta felaktiga beslut. Man lånar mer pengar än man behöver, man tar ett större hus än man behövde från början, etcetera. Och vi överskattar återigen den här hedoniska betydelsen av att välja ett mindre attraktivt alternativ, som kanske egentligen skulle gjort oss lika lyckliga.

Borrhammaren och de dyra verktygen

Jan: Och jag kan ta ett konkret exempel. Jag skulle köpa en borrhammare nu när vi skulle sätta upp våra Billy-bokhyllor. Och då fanns det borrhammare för 700 spänn, det fanns borrhammare för flera tusen. Och du vet, jag kunde inte köpa den billigaste. För jag var så här, nej, jag kommer inte vara nöjd med den. Jag kommer ångra mig, och jag började jämföra funktioner. Den hade 700 watt, den hade 400 watt. Och så till slut blev det att jag köpte den dyra. När egentligen den billiga hade förmodligen gjort exakt samma hål i väggen.

Caroline: Ja, det blir jämförelseshopping för dig.

Jan: Ja, för jag började jämföra de olika. Okej, hur är en Makita-borrhammare? Hur är en Bosch? Och hur är en Ryobi? Nej, den där Ryobi ska jag inte alls ha.

Caroline: Intressant att jag är 42 och du är 37. Så du menar att jag kommer… Du har kommit till någonting?

Jan: Nej, men lyssna på mig här nu. Jag har hela tiden trott att dyrare hudvård är bättre. Och nu har jag bara sagt, nej, det var tydligen inte så. Och den här borrhammaren.

Caroline: Ja, precis. Ja, nu har du ju en bra, säkert.

Jan: Ja, nu har jag en jättebra. Det är ju ett skämt bland våra kompisar. Jan har alla de bra verktygen, men han kan inte använda dem.

Caroline: Nej, precis.

Jan: Och det där har jag tänkt på, för jag kommer ihåg att vid något tillfälle så var det någon annan som skulle köpa de här grejerna. Och då köpte de någonting. Jag var så här, den här skiten hade jag aldrig köpt. Och sen när jag använde den så, ja, men det var inte så skit. Och så var jag så här, okej, detta kostade en femtedel av vad jag hade. Har vi lärt oss någonting under den här tiden i livet? Jo, jag tror vi har lärt oss något.

Caroline: Jag tror inte jag har lärt mig något än.

Chokladkackerlackeexperimentet

Jan: Ja, och då kommer vi till chokladkackerlackeexperimentet. Detta var ju jättekul. Så då gjorde man ett experiment där man sa så här, att du kan få välja mellan två chokladbitar. Den ena är en 200 grams choklad som är formad som en kackerlacka. Den är värd 20 spänn. Eller så kan du få en liten bit choklad som är 50 gram, som kostar 5 kronor, men som är vanligt formad. Och då sa 46 procent av alla som fick det här valet att de skulle njuta mer av kackerlackschokladen. Alltså färre än hälften sa att de skulle uppskatta kackerlackschokladen mer. Häng med?

Caroline: Så man gillar inte formen kackerlacka på en choklad. Men vänta, de skulle njuta mer, sa du?

Jan: Ja, så bara 46 procent sa att de skulle njuta mer av den större.

Caroline: Ja, mindre än hälften.

Jan: Men 68 procent valde kackerlackschoklad. För att man får ändå mer.

Caroline: Men man njuter mindre.

Jan: Ja.

Caroline: Det är många grejer här som jag har velat bara ta en sådan timeout på. Det är därför också som jag ser glasartad ut ibland, Jan. Och kommer med konstiga kommentarer. För det är så. Man bara vill sätta sig och titta upp i luften och tänka: hur gick det till? Hade jag gjort så? Är du med?

Jan: Ja.

Caroline: Hade du? Hade du?

Jan: Jag hade tagit kackerlackschokladen. Trots att jag hade varit lite äcklad.

Caroline: Jag hade också tagit den, men jag hade brutit upp den, så att det inte hade sett ut som en kackerlacka.

Jan: Jag tänkte så här, ja, det är ju en no-brainer.

Caroline: Ja, men de flesta är så här, nej, men varför ska jag ta den mindre? Jag får ju ett mer optimalt beslut.

Jan: Alltså man jämför, och så glömmer man bort det. Men jag ska ju njuta av den. Att man glömmer bort det viktiga syftet. Och detta är intressant.

Caroline: Ja, nej, men jag håller med. Man vill ju fundera på. Det finns så många fler sådana exempel.

Miniavsnitten mellan söndagsavsnitten

Jan: Men vi kanske kan ta dem i våra miniavsnitt.

Caroline: Det kan vi göra.

Jan: För vi har ju börjat med sådana här miniavsnitt mellan de ordinarie söndagsavsnitten.

Caroline: Var hittar man dem?

Jan: Också på samma ställe, YouTube eller Facebook eller på andra ställen.

Caroline: Men inte på bloggen?

Jan: Kanske, inte riktigt än. Men det kommer.

Jan: Så att problemet är då, om man ska sammanfatta den här punkten, att kriterierna som vi väljer på är inte samma kriterier som vi konsumerar för. Liksom att vi ville njuta, men sen så valde vi baserat på var vi får mest choklad. Så njöt vi mindre. Så det är liksom faran med den här jämförelseshoppingen, där man börjar jämföra saker.

Caroline: Bra.

Princip 8: Följ flocken istället för ditt huvud

Jan: Ja, och då kommer vi till sista punkten. Nummer åtta, följ flocken istället för ditt huvud.

Caroline: Ja.

Jan: Och då har man liksom sett så här, okej, vad kommer göra den bästa förutsägelsen, huruvida vi kommer gilla något eller inte. Och då har man gjort en studie från IMDb, där man ger massor av fakta om en film, och så ska man bedöma om man kommer gilla den eller inte. Eller så får man bara…

Caroline: Ja, denna filmen har fått 4,8 av 5 i betyg av 10 000 personer.

Jan: Och då ger det bättre korrelation med vad andra tyckte, än om du fick läsa fakta. Så att man tyckte bättre om filmen, och man följer vad andra tyckte om den, än om man bara fick läsa fakta om den och ska tro någonting själv. Så att andra människor har mer rätt än vad du själv har.

Jan: Man gjorde ett studium med dejting, speeddejting, där man fick se en bild och läsa på om den man skulle speeddejta med. Eller så fick man helt enkelt så här…

Caroline: Rating.

Jan: Ja, de föregående tio kvinnorna gillade den här mannen på speeddejten. Och då var det en högre koll.

Caroline: Nu vill jag också ta en timeout, men vi kör på. För det blir så, man bara… Är det vettigt att ha rating på folk? Men det har man ju kanske inte vid speeddejting.

Jan: Det var bara det här forskningsexemplet.

Caroline: Ja.

Jan: Men då var det i alla fall att andra har mer. Vi ska lyssna på andra i det här avseendet.

Caroline: Kan man tillämpa detta då? Är andra nöjda med den här produkten eller inte?

Jan: Det är därför reviews funkar så himla bra. När de inte är fake.

La Rochefoucauld på 1600-talet

Jan: Och det är lite roligt, för det var tydligen någon fransk filosof som hette François La… vänta, jag kan se vad han heter. La Rochefoucauld. Som skrev på 1600-talet.

Caroline: Ska du läsa vad han skrev?

Jan: Ja, och det är inte på franska utan engelska. "Before we set our hearts too much upon anything, let us first examine how happy those are who already possess it."

Caroline: Ja.

Jan: Så innan vi ska skaffa någonting, låt oss titta på hur lyckliga de som redan har det är.

Innan vi sätter våra hjärtan för mycket på något, låt oss först undersöka hur lyckliga de är som redan har det.

Jan: Och då är det så här att det är en stark korrelation även när andra berättar för oss vad vi tror att vi kommer bli lyckliga av. Eller vilken film vi kommer gilla, eller vilken mat vi kommer gilla. Så om jag berättar för dig att du kommer förmodligen gilla detta, så är sannolikheten högre att du kommer gilla det än om du läser om det själv.

Caroline: Ja, spännande.

Jan: Du är skeptisk. Som alltid.

Caroline: Men det kan ju vara annat som gör att jag gillar det då.

Jan: Ja, men så kan det ju vara. Återigen, det är ju inte en svart och vit skala.

Caroline: Nej.

Jan: De har gjort studier och de har frågat tillräckligt många, så de kan dra en slutsats av det med statistisk säkerhet.

Caroline: Ja, sen är frågan om de har intervjuat de här nakna celibatmunkarna i Tibet, eller inte?

Jan: De var inte nakna, Caroline. De bara hade inte sex.

Caroline: Och mediterade sig mot Nirvana.

Jan: Det var det vi pratade om, Caroline.

Caroline: Okej.

Sammanfattning av de åtta principerna

Jan: Ja, men bra. Så sammanfattar vi detta. Så de åtta stegen, de åtta principerna, var så här: köp hellre upplevelser än saker. Använd pengarna för att hjälpa andra snarare än dig själv. Köp många små nöjen istället för få stora. Undvik de här förlängda garantierna, överprisade försäkringarna. Betala idag, konsumera sen. Och sen beakta hur de här detaljerna kommer påverka vårt vardagsliv när du gör ett stort köp. Akta dig för jämförelseshopping, och var uppmärksam på andras lycka. Alltså, vad är det som gör andra lyckliga? För det kommer med stor sannolikhet göra dig lycklig också. Så det var lite dagens avsnitt.

Prenumerera, nyhetsbrevet och miniavsnitten

Jan: Om du gillade det här så tryck på prenumerera om du tittar på YouTube. Tryck även på den här klockikonen så att du får notiser. Lyssnar du på detta i din poddspelare, följ oss gärna. Och naturligtvis, jag rekommenderar alltid nyhetsbrevet. Jag har pimpat nyhetsbrevet från förra veckan. Och numera så är det så att det kommer fortfarande en gång i månaden. Det är kostnadsfritt, innehåller de bästa tipsen, de bästa artiklarna, de bästa miniavsnitten. Men när du som ny prenumerant anmäler dig, så får du under de kommande fyra veckorna fem mejl som är den röda tråden, bäst av RikaTillsammans. Så att man kan se, har jag gjort rätt grejer och vad är fokuset. Så jag är faktiskt sjukt nöjd med det. Jag kan till och med lägga ut några av de här länkarna i anslutning till klippet.

Caroline: Så man kan läsa det även om man inte är ny?

Jan: Ja, det var det som jag insåg. Jag gör så här att i nästa nyhetsbrev så skickar jag ut länkarna till de som redan är prenumeranter.

Caroline: Ja, perfekt.

Jan: Och sen så på sociala medier, på Facebook har jag nu börjat lägga ut de här miniavsnitten. Så de läggs ut på YouTube och på Facebook. Det är ju helt unikt material.

Caroline: Ja, det är nytt.

Jan: Så får vi se om det dyker upp på bloggen eller inte. Det är ett litet experiment. Det kan vi lägga ut på torsdagar, och då är det max tio minuter. Ofta lite konkret. Så nu förra veckan så handlade det om PPM och AP7-fonderna.

Patreon och avrundning

Jan: Och sen naturligtvis, jag vill alltid tipsa om Patreon. Patreon är ju att du kan bli en del av vår lilla community, RikaTillsammans-community, där vi arrangerar bland annat sådär fika tillsammans digitalt. Vi har faktiskt bokat in Erik Strand den 5 september som ska prata om guld, och vi har bokat in, vad heter han, Patrik Adamsson, vd:n på Lysa, den 3 oktober. Och då är det tillfällen, det är som en livepodd och du får vara med och ställa frågor. Du behöver inte ställa frågor, du kan vara med passiv. Men det tror jag är ett ganska uppskattat tillfälle. Sen lägger vi ut tips, extra artiklar, andra saker. Så det är verkligen ett sätt att skapa ett mervärde för dig som vill stödja oss och för dig som vill sponsra oss. Så det är då på patreon.com/rikatillsammans.

Jan: Så slutligen, kommentera gärna. Håller du med om de här punkterna? Har du också upplevt dem i ditt liv? Konkreta exempel, eller är det kanske till och med så att vi har missat någonting i detta superspännande? Kommentera gärna på bloggen eller där du lyssnar på detta. Och med det så återstår väl egentligen bara att säga tack för idag.