Paradox of skill – Ju skickligare investerare blir, desto mer tur behöver de

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Paradoxen: ju skickligare du blir, desto mer tur behöver du
2. Howard Marks om beslut och utfall
3. En kommentar från forumet
4. Låg skicklighet och mycket tur
5. När 7 500 börjar tvivla på den som hade 12 500
6. David och Goliat: spela ett annat spel
7. Vi drar fel lärdomar av historien
8. Coronakrisen: "Dags att köpa nu" var ren flax
9. Dra inte fel slutsatser av 2020
10. Playboy-stunten 2006
11. Definitionen av tur
12. Indirekt bevis: börsen är inte ett skicklighetsspel
13. Tillbaka till forskaren Michael Mauboussin
14. Varför accepterar vi det här bara i finans?
15. Reversion to the mean
16. Provresultat-exemplet: belöna inte turen
17. Reversion to the mean i fonder
18. Streaks och skillnaden mellan spel
19. Att förutsäga med statistik, inte spådom
20. Work Ethic Fallacy
21. Jans forskning: tur eller skicklighet i labbet?
22. Studier som är fel, och hjärnan vi inte ska lita på
23. Den genomsnittliga fonden underpresterar
24. Den genomsnittliga investeraren får bara två tredjedelar
25. Charles Ellis och "The Loser's Game"
26. Barras-studien: skickliga fonder blir sällsynta
27. Maratontiderna 1932–2008
28. Motsvarigheten på finansmarknaden
29. Warren Buffetts krympande överprestation
30. Stephen Jay Gould och baseballen
31. När misstagen försvinner blir gränsen fysiologisk
32. Samma sak på börsen
33. Hela paradox of skill
34. Stridspiloter och Vietnamkriget
35. Tillbaka till de två påsarna
36. Ju bättre investerarna blir, desto mer tur behöver de
37. Börsen är ett nollsummespel
38. Förmätet att tro att du slår proffsen
39. Vi är inte ens med i påsen
40. Paolo Sodini och insikten på en ny nivå
41. Från boken: varför kortsiktig framgång inte testar skicklighet
42. Morningstar: det som var excellent är nu bara bra
43. AI, edge och Renaissance Technologies
44. High frequency trading: så spelar de ett annat spel
45. Payment for order flow och Robinhood
46. Marginalnyttan urholkas
47. Spelplanen har jämnats ut
48. Indexfonden ger dig genomsnittlig skill gratis
49. Gratisåkare som piggybackar på de aktiva
50. Vad krävs för att överleva i kvarteret
51. En bättre process slår instinkterna
52. Veta vad man vet och vad man inte vet
53. Att sluta på en positiv not
54. Jeremy Siegel: genomsnittlig investerare utan träning
55. Vad Caroline tar med sig
56. Vad Jan tar med sig
57. Hjärnan vill inte acceptera det
58. Avrundning

Paradoxen: ju skickligare du blir, desto mer tur behöver du

Jan: Den här paradoxen, att ju skickligare du blir, desto mer tur behöver du, den ser man i alla områden, inte bara i sparande och investerande. Man ser den i företag, man ser den i idrott och på många andra ställen i naturen.

Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Ja, då var vi tillbaka, i fortsättningen egentligen på avsnitt 187. Vi har bara delat upp det här avsnittet, för det hade lätt blivit 2,5 timme annars. Och så kände vi att det ser kanske mer aptitligt ut i två delar på en timme. Så jag skulle verkligen rekommendera att om du har börjat på det här och inte lyssnat på del ett av 187, gå tillbaka och lyssna på 187, starten, och sen kan du bara fortsätta här. Vi har inte gjort någon sådan uppdelning, så du kommer komma rakt in i det där vi slutade i förra avsnittet.

Howard Marks om beslut och utfall

Jan: Men vi kan läsa Howard Marks, som har skrivit en bok. Han är förvaltare på Oaktree Capital. Han skriver fantastiska texter om investeringar. Du kan läsa vad han skriver:

"You cannot tell the quality of a decision from the outcome. You can make the best decision you can, based on what you know. But the success of your decision will be heavily influenced by (a) relevant information you may lack and (b) luck or randomness. Because of these two factors, well thought-out decisions may fail and poor decisions may succeed."

Så han sammanfattar. Vi har pratat om blackjack, han pratar om investeringar. Anna Kunnikova sa det om poker, eller hur? Och då hade vi tittat på idrott.

Caroline: Gillar man baseball? Jag har aldrig fattat baseball.

Jan: Det är sjukt mycket exempel i hans bok om baseball.

Caroline: Är det ett skicklighetsspel eller tur? Det känns som det är...

Jan: Både och.

En kommentar från forumet

Jan: Så det här är en kommentar. Och det här är från forumet. Det handlar inte om att jag vill hänga ut den här personen, utan det här är bara ett sjukt illustrativt exempel, och det var det jag hade närmast till hands. Men du kan läsa det här.

Caroline: "Jag håller på att bygga en utdelningsportfölj. Är relativt ny på börsen och gör nu mitt andra år med ett track record på 68 procent första året. Jag går all in på Avanza utöver en större buffert som ligger på ett konto för oförutsägda händelser. Jag förväntar mig stabil avkastning och att hämta in pengar från tillväxtportföljen som ska ge mig cirka 50 procent per år."

Jan: Får jag bara säga att "all in" är en pokerterm. For the record.

Caroline: Strunt samma. Vad säger personen? Att jag är relativt ny på börsen, men jag har fettur.

Jan: Nej, det säger han ju inte.

Caroline: Nej, han säger inte det. Utan han var så här, jag gjorde 68 procent om året. Så jag tycker att det är rimligt för de kommande åren att jag ska göra 50 procent om året.

Jan: På börsen?

Caroline: Ja. När jag läser det vet jag inte ens var jag ska börja.

Jan: Nej, men vet du vad, hade jag träffat någon sådan på ett mingel hade jag inte heller vetat vad jag skulle göra. Jag hade gått iväg och tagit en ny drink. För det går inte, jag vet inte vad man ska säga. Så, grattis då.

Caroline: Ja, absolut. Om det går bra, så grattis. Och det är så här... Jag vill också att det inte ska gå dåligt för personen.

Jan: Nej, nej.

Caroline: Det ska inte gå skitdåligt.

Jan: För jag får en sådan känsla i magen av att det kan göra det med de förväntningarna på 50 procent per år.

Caroline: Ja.

Låg skicklighet och mycket tur

Jan: Det här var ju en avkastning som var tur. Om jag ska vara lite krass. Om vi leker med våra påsar igen.

Caroline: Påsarna.

Jan: Med påsarna. Låg skicklighet. Och det här är ingen värdering, dålig eller bra person. Men om man är ny...

Caroline: Men han säger ny.

Jan: När man är ny så har man låg skicklighet. Är du med? Och sen hade han jättemycket på tur. Är du med? Eller hon?

Caroline: Det är en han, jag kan nog...

Jan: I can tell. Okej. Bra. Jättemycket på tur. Problemet blir nu att man har utvärderat den här strategin. Och så tänk så här, det här är skicklighet. Jag hade minsann en story. Jag valde det här på grund av de här anledningarna. Och så har man fallit för hindsight bias. Man har hamnat i illusion of control. Man har hamnat i confirmation bias. Du vet, man hamnar i alla de här fällorna. Och så skapar man en story kring sin utveckling förra året, och att den har gått väldigt bra för att vara nybörjare.

Caroline: Ja, och att det är en tillväxtportfölj.

Jan: Och det handlar mycket om tech. För jag vet att det var mycket tech i den här portföljen. Jämfört då med någon annan, som kanske förra året hade en global portfölj som gjorde 3 procent.

Caroline: Ja, vi hade ju en sådan person, som i jämförelse tyckte att det var dåligt. Inte dåligt.

När 7 500 börjar tvivla på den som hade 12 500

Jan: Ja, och för mig blir det här ett real life-exempel på någon som kom ut och hade 12 500, och sen någon annan som kom ut och hade 7 500. Och problemet är nu också att den som har 7 500 börjar tvivla på sin strategi. Trots att hen egentligen...

Caroline: Och det händer väl hela tiden inom finans, skulle jag kunna tänka mig, att man aldrig stannar vid en strategi, för att det är inget som funkar i längden.

Jan: Ja, och har man dessutom dåligt självförtroende i det här, då vill man ju byta till den där som kommer göra 68. Hans strategi förväntar sig 5 procent om året. Du vet han Bolmeson där borta, du vet han pratar om en strategi som kanske ska ge 6 procent om året.

Caroline: Ja, det är inte sexigt.

Jan: Nej, men det är det att det ser sexigt ut med 50 procent, och jag har bara varit på börsen i ett år.

Caroline: Men ja, det är mycket så.

Jan: Den som hade gjort 50 procent konsekvent om året, du vet, ring till Rentec, du blir anställd på dagen. Allvarligt talat.

Caroline: Rentec, ja.

Jan: Den gamla godingen Rentec. Vi utvärderar Rentec någon dag.

Caroline: För du hade någon tanke om hur de gör sin avkastning?

Jan: Ja, de spelar ett annat spel.

David och Goliat: spela ett annat spel

Jan: Men det pratar han om också i boken, David och Goliat. Om du är David och Goliat.

Caroline: Vilken av dem menar du?

Jan: Om vi har David och Goliat. Goliat, mycket större, mycket högre skill. Så om man är en aktör som har mycket högre skill mot en oskicklig aktör, då ska man, som han pratar om, en mot en, svärd, den här arenan, Goliat. Så att ens skicklighet kan spelas ut i sin fulla rätt. David, som är en unskilled player i det spelet, måste spela ett annat spel.

Caroline: Stenen och slungan.

Jan: Eller hur? Och Warren Buffett sa det här fantastiskt också, tror jag. Han sa så här, sättet att slå en stormästare i schack. Vet du vad det är? Hur slår man en stormästare i schack?

Caroline: Man kan ju gissa att den personen inte ska få sitt kaffe eller någonting annat sådant.

Jan: Väldigt enkelt, man spelar inte schack. Man spelar inte det spelet.

Caroline: Nej, du spelar inte... om du ska slå en stormästare, du spelar inte schack. Ta dem och spring hundra meter eller programmera.

Jan: Spela ett annat spel.

Caroline: Prata, vem kan flest glosor på kinesiska? Jag slog en schackspelare.

Jan: Ja. Fast inte i det.

Caroline: Man behöver inte specificera spelet.

Jan: Nej, spela ett annat spel.

Vi drar fel lärdomar av historien

Jan: Så om vi idag läser direkt från boken. Då står det så här. Ska jag läsa det?

"If we look into the past, skill and luck appear to be inextricably fixed, even though the history that we have lived through was but one of many possible histories that could have occurred. While we are capable of contemplating a future pulsating with possibility, we quickly forget that our experience was one of many that could have been. As a consequence, often we draw lessons from the past that are simply wrong."

Det här är jätteviktigt. Så vad han säger, eftersom vi i de flesta fall inte kan skilja på tur och skicklighet, utan vi blandar ihop dem, så glömmer vi bort att den historia vi levde oss igenom bara är ett utfall av väldigt många andra utfall. Och som en konsekvens av det här, så även om vi står här idag och tittar framåt och intellektuellt kan förstå att det kan hända många olika saker framåt. När det väl har hänt, då har vi fakta, vi har informationen och vi har resultatet. Och då skapar vi en story som hänger ihop, och då glömmer vi bort alla de andra utfallen som faktiskt också hade kunnat hända.

Coronakrisen: "Dags att köpa nu" var ren flax

Jan: Exempel, coronakrisen förra året. När vi stod där, jag tror den 22 mars, släppte vi ett avsnitt som hette "Dags att köpa nu". Det var ren flax. Vi publicerade det dagen innan börsen bottnade. Det var verkligen så. Det visste vi inte då. Eller hur? Och sen vände börsen och den gick upp.

Så nu, det som jag upplever och som jag är jätterädd för, det är att de flesta investerare som är nya var så här, jag är grym i en nedgångsfas. Jag satt stilla i båten. Jag investerade till och med mer på botten och sen tjänade jag pengarna. Och så har man lärt sig läxan att om det går ner så kommer det gå upp direkt.

Caroline: Ja, och det är inte säkert, nej.

Jan: Och förlåt, det är verkligen inte säkert. Det är bara ett utfall. Vad som hade kunnat hända är att det hade kunnat fortsätta ner. Och hade det fortsatt ner hade vi haft en helt annan verklighet. Då hade vi haft en verklighet där, till exempel, kommer ni ihåg Nordnet Smart, som vi gjorde oss lite lustiga över i avsnittet med bästa fondrobotarna 2021? Då hade deras strategi, eller Better Wealth, varit så här, vi är den bästa fondroboten, vi räddade dina pengar på väg ner, för vår dynamiska strategi omviktade när börsen hade gått ner, då omviktade den till säkra papper och titta, din avkastning slog index med hästlängder.

Medan nu var det inte den verkligheten som utföll, utan det som hände var ju att det vände. Och Nordnet Smart och Better Wealth, ja, de fick stryk. De missade nedgången och sen missade de uppgången, så plötsligt blev de losers. Bara beroende på slump.

Dra inte fel slutsatser av 2020

Jan: Och då drar vi liksom så här, det värsta jag såg också i den här tråden vi hade, "vad är dina stora insikter från 2020". Ja, men då var det så här, när det går ner så kommer det gå upp, och så ska man investera mer när det har gått ner. Och jag är så här bara, tittar du på en period mellan 1930 och 1960 då hade du varit i konkurs. Med en sådan strategi. Så det här är sjukt viktigt. Dra inte fel slutsatser.

Så börsen då, nu ska vi börja på börsen, det du har varit inne på. Du har antagit att börsen är tur eller skicklighet. Låt oss titta på fakta.

Playboy-stunten 2006

Jan: Så 2006 skulle man göra ett stunt, ett reklamstunt. Vad man gjorde var att man tog tio Playboy-tjejer som inte kunde någonting om aktier. Sen fick de välja tio stycken aktier. Och sen var det en massa förvaltare som också fick välja aktier. Så skulle man tävla. Kan Playmates vara bättre investerare än andra? Hon som vann hette Diana Brooks. Hon valde fem aktier som gick plus 43 procent det året. S&P 500 gjorde plus 14. Hon slog 90 procent av alla förvaltarna. Och fyra av de andra tjejerna slog också index, S&P 500. Medan bara 30 procent av de andra förvaltarna gjorde det.

Caroline: Ja, vad säger det här egentligen? Det säger egentligen inte så himla mycket. Det säger inte ett skit, Jan.

Jan: Nej, men det ger upphov till en ganska spännande fråga.

Caroline: Vilken?

Jan: Hur kommer det sig att en grupp amatörer kan göra ett bättre jobb än majoriteten av professionella förvaltare?

Caroline: I ett fall?

Jan: I ett enda fall.

Caroline: Det är därför jag inte tycker att det säger ett skit.

Jan: Det säger asmycket.

Caroline: Ja, det är roligt att du tycker det. Det här är ju ett enda fall. De har fått välja aktier vid ett enda tillfälle. Och de kunde valt något annat som inte hade gått bra.

Jan: Exakt. Helt rätt.

Definitionen av tur

Jan: Vad var definitionen av tur?

Caroline: Definitionen av tur påverkar en person eller en grupp av personer. Kan vara i olika riktningar. Kan vara av godo eller av ondo. Och det är rimligt att anta att det kunde hänt ett annat utfall.

Jan: Ja, det kunde det gjort.

Caroline: Men nu känner jag att jag inte får ut någonting av värde från den här stunten. Jag kan ju inte följa de här Playboy-tjejerna sen och tänka att de gör ett bra jobb. Och de andra tråkiga förvaltarna, de har ingen koll på saker. Jag kan inte dra slutsatser. En enda slutsats.

Jan: Jag håller helt med.

Caroline: Jag hade bara ignorerat det här och gått vidare i livet.

Jan: Ja, du kan dra en slutsats. En slutsats blir väldigt uppenbar.

Caroline: Ja, men de hade tur kanske då.

Jan: Ja! Men vet du vad jag kan tänka mig att folk tänker så? De kan inte allihopa haft tur.

Caroline: Nej! Och då vet man inte vad man ska tro i sitt förvirrade lilla huvud.

Jan: Hur många hade tur?

Caroline: Hälften.

Jan: Ja. Exakt. Så vad kan vi dra för slutsats? Ett år på börsen. Utfallet av ett år på börsen påverkas till en ganska stor nivå av tur.

Caroline: Ja.

Indirekt bevis: börsen är inte ett skicklighetsspel

Jan: Så det här blir de facto ett indirekt bevis på att börsen inte är ett skicklighetsspel. För hade vi haft tio Playmates som skulle spela mot tio stormästare i schack, hade fem av tio Playmates vunnit i schack.

Caroline: Inte om de aldrig spelar schack och inte intresserar sig och inte har någon som helst skicklighet i schack. Så hade de ju inte slått någon stormästare i schack.

Jan: Exakt.

Caroline: Stormästarna hade ju vunnit. Kanske oavsett om man har spelat schack med sina bröder eller någon annan kompis.

Jan: Så vad kan vi dra för slutsats? Schack är ett skicklighetsspel med väldigt liten påverkan av tur. Börsen, ett spel där skicklighet spelar roll, men bara över lång tidsperiod. På kort tidshorisont är det väldigt mycket tur. Om det inte vore tur hade det här inte kunnat hända.

Caroline: Nej.

Jan: Så det intressanta är inte "åh, jag kan inte kopiera Playmates". Nej, fuck that. Det intressanta är att vi kan härleda att tur spelar roll på börsen.

Caroline: Det kan vi göra, absolut Jan. Jag tycker det är jättebra att du drar den slutsatsen. Och du vet, jag kan bara irritera mig på sådana här stunts. För jag vet inte vad de vill att jag ska tänka.

Jan: Nej, men skit i det.

Caroline: Varför gjorde man det?

Jan: Ja, för att få uppmärksamhet.

Caroline: Ja, och det är väl superbra. Jag vet inte, jag tycker bara så. Ta inte min uppmärksamhet ifrån mina viktiga grejer.

Jan: Ja, men det är därför jag inte är på sociala medier eller läser massa tidningar. Men det här bevisar ju, som ett stunt är det skitbra.

Caroline: Ja, absolut.

Jan: Med reklam är det briljant. Säger det någonting om investeringsstrategier? Inte ett piss. Men det säger att tur är en faktor när du investerar på börsen.

Caroline: Men vet du vad, det gör det inte ens, för det här är inte... man måste göra det här många gånger för att kunna säga någonting.

Tillbaka till forskaren Michael Mauboussin

Jan: Nu återgår vi till forskaren Mahmoud, eller vad han hette, Michael Mauboussin.

Caroline: Nej, vi kan inte dra slutsatser från ett enda litet experiment som man gjorde på en marknadsföringsavdelning.

Jan: Nej, men det händer ju tillräckligt ofta att amatörer slår proffs.

Caroline: Ja, absolut. Det kan vi säga, att det händer jätteofta. Det är typ irriterande, för då tror de att de har varit duktiga.

Jan: Ja, men precis.

Caroline: Nej, det har du inte.

Jan: Det är roligt att du...

Caroline: Och du vet, det är så jävla oförtjänt. Här sitter jag.

Jan: Det är nog det som gör det så irriterande. Det är oförtjänt och de tror att de var skickliga.

Caroline: Man är så här, fuck you, ditt jävla lilla... Och jag har inget emot Playmates of the...

Jan: Man?

Caroline: Nej, ingenting emot dem. Det är inte dem jag har något emot. Mupparna som tror att de var skickliga, som slog mig eller något annat sådant. Som kommer så in your face.

Jan: Det har aldrig hänt mig, men jag kan se det framför mig hur någon kan så här, in your face. Då... ja.

Caroline: Man vill ju ge dem en pungspärr. Eller hur, Jan? Alla de amatörerna som tycker att de var duktiga.

Jan: Det roliga är att du möter ju bara det här typ på mingel. Jag möter det aldrig. Jag har mött det en gång, kanske två.

Caroline: Ja, det roliga är dock att jag möter det här. Det är många sådana mansplainers. Händer det en enda gång till? En enda gång till! Som någon ska mansplaina mig om ekonomi. Jag vet inte vad som kommer hända då, men något kommer att hända.

Jan: Något djupt spännande.

Caroline: Ett förtäckt ord. Någon kommer att känna så här, vad kul.

Varför accepterar vi det här bara i finans?

Jan: Men grejen är så här, vi skulle inte förvänta oss det här i schack. Vi ska inte förvänta oss det av en tandläkare. Vi ska inte förvänta oss det av en redovisningskontroll.

Caroline: Nej, nej, absolut inte.

Jan: Varför kan vi då förvänta oss det och tycka att det är spännande i finans? Och sen sitter man med slips på sig och säger att det här är ett skicklighetsspel. Det är så upprörande. Det tycker jag är upprörande.

Caroline: Ja, vad bra.

Svaret blir självklart: börsen handlar om tur.

Reversion to the mean

Jan: Och det blir också en följdeffekt av det här. Om vi har en aktivitet som påverkas av tur, så kommer vi se en tydlig reversion to the mean. Alltså att vi kommer se att om snittskickligheten är fyra, till exempel i den här påsen med skicklighet, och turen varierar. Så över tid, har du haft tur, ja då fick du en sexa någon gång. Hade du otur och fick minus två, ja då fick du en tvåa. Men ju fler dragningar man gör, desto mer kommer vi hamna runt fyran. Än mer för att turen och oturen kommer kvitta ut varandra. Kan du se?

Och det här är sjukt intressant, för det här fattar inte de flesta. Vi fattar det intellektuellt, men känslomässigt är vi helt spåniga. Det betyder att när jag har haft ett bra utfall, alltså jag har avvikit positivt från snittet, vad är mest sannolikt kommer att hända framgent?

Caroline: Ja, det är ju att jag kommer att prestera sämre.

Provresultat-exemplet: belöna inte turen

Jan: Och det här är så sjukt intressant. Du vet, han har ett exempel i boken med barn som kommer hem med ett provresultat. Prov är skicklighet och tur. Det är skicklighet att du har pluggat, men det är också tur att det kommer de frågorna som passade dig. Så att om man kommer och liksom belönar någon som har haft ett bra provresultat, sitt barn som har haft ett bra provresultat, så är det en ganska kass uppsättning. För att förmodligen kommer vi nästa gång se reversion to the mean, att de kommer ha ett sämre resultat. Är du med? Så vi kan i all välmening säga nästa gång, fan, du skulle ju ansträngt dig lika mycket som första gången. Och det är ju ingen chans att de kunde gjort det, för skillnivån kan ju ha varit samma inför båda proven, men turen varierade i utfallet.

Caroline: Men vänta lite, nu måste vi göra en avvikare här. Du har väl gått i en klass där folk var skitduktiga hela tiden, och hade de så mycket tur, tycker du?

Jan: Nej, men det varierade ju.

Caroline: Varierade det?

Jan: Ja, men det är klart att det varierade. Sen var det ju vissa som hade en högre skill. Vi har Sofia till exempel. Hon har enormt hög skill. Konsekvent. Så turen spelade inte så stor roll för henne. För prov, det är mer skicklighet än det är tur. Men det är klart att hon också hade prov som inte gick bra. Är du med?

Caroline: Jo, men ja.

Reversion to the mean i fonder

Jan: Så när vi tittar på fonder, så kommer vi också se en tydlig reversion to the mean. Och det här är också anledningen till varför de flesta inte slår index. Till exempel, kommer ni ihåg i avsnitt 123, tror jag, eller 132, då pratade vi Morningstar, där de sa så här:

"Of funds with a five-star rating, three years later, only 14 percent had performed at the five-star level."

Det vill säga, för att få ett femstjärnigt betyg på Morningstar, då ska du vara topp 10 procent i din kategori. För att nå topp 10 procent i din kategori, så måste du ha skill och tur. Nästa år kan du ha skill och tur. Men eftersom det är så stor påverkan av tur, så är det mer sannolikt att du inte kommer ha tur. Eller hur? För det är mer sannolikt.

Caroline: Är det reversion to the mean du pratar om nu? Alltså att det jämnar ut sig.

Jan: Ja, tur. Du har ju inte bara tur.

Caroline: Nej, det har man inte. Men du pratar ju om det där, att man kan ju ha tur flera gånger på raken.

Jan: Man kan ha otur flera gånger på raken. Det finns ju ingen sådan där... Visst, över lång tid så jämnar det ut sig och blir 50 procent ungefär.

Caroline: Noll.

Jan: Det blir noll. Turen spelar ingen roll.

Streaks och skillnaden mellan spel

Jan: Och då blir det så här. Har du då i två år haft tur. Han pratar också om streaks. Det är en helt annan forskning. När du har haft tur flera gånger i rad. Men grejen är att även streaks slutar ju. Så har du presterat på den där höga nivån i ett spel. Återigen, vi måste hela tiden skilja på: beror resultatet på skicklighet, eller skicklighet och tur, eller bara tur?

I ett skicklighetsspel, Roger Federer, du kan prestera på en hög nivå. För tur spelar inte så stor roll i resultatet. Men spelar du ett spel där tur spelar roll, har du då levererat ett högt resultat, för då har du haft tur och skicklighet. Och du blir av med turen. Vad händer då? Då kommer din prestation minska. Alltså kommer du gå från fem stjärnor till tre stjärnor.

Och den här effekten pratar man ju också om i det här Morningstar-citatet. Att om du egentligen vill överprestera, då ska du välja en fond som har haft otur. Alltså som har gått sämre. Där skillen är lika hög, men de inte har haft tur. Är du med? För en sådan fond kommer ju egentligen prestera bättre.

Caroline: Och det här är ju en fattja. Det är jättekonstigt. Jag vill inte tänka så. Jag vill inte det, John.

Jan: Nej, fy fan vad jobbigt. Att hålla på på det viset.

Att förutsäga med statistik, inte spådom

Jan: I till exempel Morningstar-artikeln konstaterar de att att välja en fond som har levererat fem stjärnor kommer ha en sannolikhet större än 50 procent att gå sämre de kommande åren.

Caroline: Men det är ju att förutsäga framtiden, väl?

Jan: Nej, men det är ju all statistik. Det är ingen förutsägelse att det kommer gå. Så vi bara säger att eftersom det här är ett spel som handlar om tur och skicklighet, den här personen har haft tur eller de har haft otur, att tur över tid jämnar ut sig, eller hur? Så kommer de som har presterat bättre prestera sämre, och de som har presterat sämre kommer prestera bättre.

Vill man titta på det här, vi ska läsa här, men han har det här resonemanget om reversion to the mean. Han tar exempel från ligor i hockey, i fotboll, i investeringar, i företag, etcetera. Överallt där det är ett spel som handlar om tur, där tur är en faktor. Och ju mer tur, desto tydligare blir det. Är du med?

Caroline: Absolut.

Jan: Och det här antyder, det blir också ett bevis på det, att ja, börsen är ett turspel. För om det inte hade varit ett turspel, då hade det varit som tennis, och då hade vi haft samma spelare alltid i toppen. Men så är det ju inte.

Caroline: Nej.

Work Ethic Fallacy

Jan: Och det är den här fuck-upen som vi inte är vana vid, utan vi tar allt det här. Ju hårdare jag jobbar, desto bättre resultat. Ju skickligare jag är, desto bättre resultat får jag. Det har till och med gjorts en forskning på det här som heter Work Ethic Fallacy, där man intervjuade människor på just de här frågorna. Det visade sig att mellan 30 och 60 procent av alla 30-åringar, som skulle fatta beslut kring investeringar, fattade beslut så här att ju bättre resultat de har, desto duktigare är de. Apropå det där blackjack-exemplet innan. Så de forskarna var ju så här, man borde till och med sätta en stor jävla varningsskylt på fonder för småsparare.

Caroline: Med statistiken, eller vad ska man säga?

Jans forskning: tur eller skicklighet i labbet?

Caroline: Men du, jag bara funderar, när jag forskade, så gjorde jag ju mycket experiment. Med celler och man blandade buffertar och sådant. När jag skulle göra experiment mot slutet av min doktorandtjänst, de sista åren där, så inbillade jag mig ibland att jag höll på med sådana här voodoo-grejer innan jag skulle sätta igång. För då hade jag ju blivit någorlunda duktig på att göra de experimenten. Men jag satt här och funderade, förstod jag då att det finns också en komponent av tur i det här? Jag är inte säker på det, för egentligen höll jag bara på att sätta allting på sina platser.

Jan: Du måste först avgöra, är det ett skicklighetsspel eller är det tur inblandad i det eller inte?

Caroline: Det är så jävla svårt att veta, men man blir ju...

Jan: Kan du misslyckas med flit?

Caroline: Ja, det kan jag göra.

Jan: Ja, men det är ju som så här, ja, men köp optioner så misslyckas du med att investera i börsen. Men om du fick två alternativ, storbolag, småbolag. Jag vet inte vad motsvarande hade varit i ditt experiment.

Caroline: Nej, men det är nog jättelätt att misslyckas.

Jan: Men är det med flit?

Caroline: Med flit, ja.

Jan: Ja, men utan att sabba det.

Caroline: Utan att sabba det helt? Ja, utan att... Nej, det är inte så lätt. Det tror jag inte. Jättekänsliga system som man bara måste... Allt måste vara helt rätt kring bänken. Pipetterna skulle vara på rätt ställe. Det var lite som att förbereda en måltid, tror jag. För att den skulle bli så bra som möjligt. Jag kan ju inte det.

Jan: Nej, jag kan inte heller det.

Caroline: Men jag vet om att jag höll på i huvudet nu med att jag behövde all tur jag kunde få i det här experimentet. Och så visste jag att jag har gjort allt jag kunnat för att det ska gå bra. Håll tummarna! Och då är det ju så att jag förmodligen har förstått att det finns en komponent av tur också.

Jan: Ja, ja.

Caroline: Men jag visste inte vad det innebar. Att det kunde vara någon som inte har torkat av bänken ordentligt. Eller med fel grej eller whatever.

Jan: Men jag skulle nog argumentera att det där är mer skill.

Studier som är fel, och hjärnan vi inte ska lita på

Caroline: Sen är det ju en massa sådana... Håller vi inte på med sådana här saker också? Mentala...

Jan: Jo, men så här, vi ska inte lita på vår hjärna.

Caroline: Nej, vi ska inte det.

Jan: Den spelar inte samma spel. Men där gjordes ju den rapporten som var så här, massor av studier inom forskning är fel.

Caroline: Och det var... ja, det är så 50 procent. Det är så sjukt.

Jan: Ja, jag tror till och med att han sa att 80 procent av alla observational studies är fel. Skitsamma, det är inte det. Vi hoppar tillbaka.

Caroline: Ja, 50 procent i alla fall. Du får läsa här.

Jan: Okej, vilken ska jag...

Caroline: Det är så skitmycket text här, John.

Jan: Ja, det är engelska, får du läsa. "And funds with a five-star rating..."

Caroline: Nej, det har jag läst.

Jan: Ja, det har du läst. "The sad fact..." Kom igen, Caroline.

Caroline: Nu måste jag... Fokus.

"The sad fact is that there is significant evidence that investors, both individual and institutional, fail to recognize and reflect reversion to the mean in their decisions. To illustrate, the S&P 500 index generated returns of 8,2 percent in the 20 years ended 2009."

Vänta, jag blir helt knäpp.

Jan: Okej, men läs bara färdigt meningen så översätter vi.

Caroline: "The average mutual fund earned returns of about 7 percent, reflecting the performance drag of fees."

Den genomsnittliga fonden underpresterar

Jan: Ja, så de säger så här. Det hemska, eller det ledsamma faktumet, är att det finns mycket signifikant bevis att investerare, både på institutionell och privat basis, inte tar hänsyn till reversion to the mean. Det vill säga att vi återgår till medelvärdet. Och medelvärdet i börsen är ju index. Så slår du index några år så kommer du förmodligen underprestera mot index andra år. Det är väldigt svårt att slå index. Det är ju det vi har pratat om i 100 andra avsnitt. Barras från 2010 etcetera. Din favorit.

Caroline: Ja, jag har faktiskt ett sidospår. Jag funderar faktiskt på att bjuda in honom till ett avsnitt. Men jag vågar inte skicka mailet än. Men jag ska göra det under året. Det får vara min utmaning för i år.

Jan: Han får säkert aldrig sådana mail. Han kommer bli jätteglad.

Caroline: Men då säger han så här. Okej, om vi tittar från 2009 och 20 år bakåt. Så var den genomsnittliga avkastningen för S&P 500, alltså amerikanska börsen, 8,2 procent. Men den genomsnittliga fonden fick 7 procent. Så den genomsnittliga fonden underpresterade mot index till följd av sina avgifter. Okej? Så det är vad de säger. Men du kan fortsätta läsa nu där.

Jan:

"But the average investor earned a return of less than 6 percent, about two-thirds of the market's return. The reason investors did worse than the average fund is bad timing. They put money in when markets or funds were doing well and pulled the money out when markets or funds were doing poorly. This is the opposite of the behaviour you would expect from investors who understand reversion to the mean."

Den genomsnittliga investeraren får bara två tredjedelar

Caroline: Ja, så de säger så här, den genomsnittliga investeraren fick inte då 7 procent eller 8,2 procent. De fick 6 procent. De fick liksom två tredjedelar av den avkastning som börsen gjorde i genomsnitt. Och anledningen till att de fick den här sämre avkastningen är att de sätter in pengar i det som har gått bra och tar ut pengar från det som har gått dåligt. Vilket är precis det vi pratade om i förra avsnitten också.

Jan: Och då säger han så här, om man fattar reversion to the mean, så hade man ju inte betett sig så här. Då hade man gjort tvärtom. Och det här är liksom då ett tecken på att de flesta investerar. Och det spelar ingen roll, det här gäller i mycket större utsträckning privatpersoner än proffs. Proffs gör också det här, fast inte till en lika hög grad. För de är mycket mer strikta. De har ett regelverk, ska rapportera till en chef. Och gör du en sådan här grej och det står i pappren att du inte får göra det, så får du sparken. Så där är andra incitament. Men de hade också siffror på att det var över 100 miljarder kronor som hade gått förlorade till pensionsstiftelser etcetera. För att fondförvaltare också håller på så här. Och sen pratar han mycket om karriärrisk med sådant.

Charles Ellis och "The Loser's Game"

Jan: Så det här är Charles Ellis. Han är en känd investerare och han har skrivit mycket böcker och artiklar. Och han har skrivit en artikel som har uppdaterats flera gånger. Första gången kom den 1975 och sen var det en variant 2015. Men det här är ett ganska känt citat från honom. Det kommer från "The Loser's Game".

"Gifted, determined, ambitious professionals have come into investment management in such large numbers during the past 30 years that it may no longer be feasible for any of them to profit from the errors of all the others sufficiently often and by sufficient magnitude to beat market averages."

Ja, så han säger så här, de senaste 30 åren har det kommit så mycket nya proffs in på marknaden att det inte längre är möjligt för någon av dem att utnyttja de fel som andra gjorde tillräckligt ofta och tillräckligt mycket. För det gäller ju inte bara om du spelar poker. Det gäller inte bara att du får en bra hand. Du måste ju kunna satsa och bli mött av den andra som har en annan åsikt. För många gånger kan du ha den bästa handen, men om alla lägger sig, ja, då spelar det ingen roll. Då vinner du inte stort. Då kunde du inte vinna stort.

Barras-studien: skickliga fonder blir sällsynta

Jan: Så han säger att de senaste åren, Barras då, samma studie, du kan läsa här.

Caroline:

"We also uncover some notable time trends in our study. Specifically, we observe that the proportion of skilled funds decreases from 14,4 percent in 1990 to 0,6 percent in 2006, while the proportion of unskilled funds increases from 9,2 percent to 24 percent."

Jan: Ja, så vad de säger här är att de definierar en skilled fond och en unskilled fond som en fond som överpresterar respektive underpresterar mot index. Så det är inte att de är dåliga, för alla är bra. Alla fondförvaltare är duktiga, men man tittar på deras prestation. Och då säger de så här, mellan 1990 och 2006, på 16 år, så ser vi att antalet fonder som överpresterar mot index går från 14,4 procent till 0,6 procent. Andelen fonder som underpresterar mot index går från 9 till 24 procent.

Caroline:

"Thus, although the number of actively managed funds dramatically increases over this period, skilled managers, those capable of picking stocks well enough over the long run to overcome their trading costs and expenses, have become exceptionally rare."

Jan: Så vad de säger är att eftersom antalet aktörer på marknaden har blivit många fler, så har antalet som slår marknaden blivit betydligt färre. Okej? Och sen visar man det här som en standardavvikelse.

Maratontiderna 1932–2008

Jan: Vi ska faktiskt ta en annan graf här. Det här är en graf från hans bok. Och för dig som bara lyssnar, den visar maratontider från 1932 till 2008. Vinnarnas tider i olympiska spel. Och det intressanta här är att på hundra år har man gått från en sluttid på ungefär tre timmar till två timmar. Så vi har drastiskt minskat tiden. Nu har vi ju till och med han som har sprungit under två timmar. Sen är det inte godkänt rekord, för att han sprang själv och det var massa andra grejer. Så att den absoluta prestationen har blivit mycket, mycket bättre.

Men vad som egentligen är mer intressant i den här grafen är att 1932 var skillnaden mellan vinnaren och den som kom på 20:e plats 38 minuter. Så vinnaren 1932 kunde komma in, göra en intervju, börja ta en dusch, käka en macka.

Caroline: Och 20:e personen fortfarande inte komma in. Och heja på den som kom in på 20:e plats.

Jan: Vad som har hänt 2008 är att skillnaden mellan den som kommer först och den som kommer på 20:e plats är mindre än sju minuter. Så vad man pratar om här är att variansen har blivit mindre. Är ni med? Den absoluta förmågan har ökat och variansen har blivit mindre.

Caroline: Ja. Ja, då är man ju beroende av att skorna verkligen inte väger mer än den som vinner. Det är så mycket smågrejer som man blir beroende av då. Man kan påverka dem, men man kan inte påverka alla, för man har inte koll på alla.

Jan: Ja, och så blir det en viss smått tur i det också. Men vi hoppar till det.

Motsvarigheten på finansmarknaden

Jan: Så vad man gör här, om man tittar på Morningstar och Credit Suisse, så tittar de så här. Vad är motsvarande exempel på vinnaren och egentligen mer intressant mellan första och tjugonde plats i maraton? Vad är motsvarande analogi på finansmarknaden? Och då tittar man på variansen i överprestation mot index. Det vill säga, vad är skillnaden? Hur mycket bättre eller sämre än index? Vad är den variationen? Och då såg man att om vi tittar på 1967, då kunde det vara uppemot 16 procents skillnad. Medan nu är vi nere på 6–7 procents skillnad. Så variansen, standardavvikelsen, 1967 var standardavvikelsen 16 procent. Nu är standardavvikelsen kanske 7–8 procent.

Caroline: Ja. Standardavvikelse är ju något som inte alla...

Jan: Nej, men det är variansen runt det här snittet. Det man kan ta med sig är så här, förr i tiden var det mycket större skillnad mellan den som var bäst och sämst. Idag är det mycket mindre skillnad.

Caroline: Det skiljer mycket mindre mellan den som är bäst och sämst.

Jan: Och det kan man uttrycka antingen i varians eller i standardavvikelse. Ungefär samma sak.

Warren Buffetts krympande överprestation

Jan: Tittar man på Warren Buffett, världens bästa investerare, så tittar man så här, hur mycket bättre har han varit än marknaden. Genomsnittet, hur mycket har han överpresterat mot marknaden. Och vad som syns ganska tydligt på den här grafen är att han överpresterade mot marknaden mycket, mycket mer på 80-talet och på 60- och 70-talet än vad han överpresterar nu. Hans överprestation de senaste fem, sex åren är ju i princip obefintlig. Är du med?

Caroline: Ja.

Jan: Så vad man kan se här, och misstaget som man ofta blir lurad av, det är att man tror att fondförvaltare idag är sämre än vad de var på 70-talet. Nej, tvärtom. De är ju mycket bättre. Det är svårt att argumentera att Warren Buffett är en sämre investerare idag än vad han var för 40 år sedan.

Caroline: Nej, han borde ju ha mer erfarenhet, men sen är han ju också äldre.

Jan: Ja, precis. De tittar på sådana fysiologiska faktorer där också. Bästa tennisspelaren är man när man är 24 år gammal. De bästa ekonomiska besluten fattar man när man är 53 år gammal. Det finns sådana aspekter, men det är inte det som påverkar.

Stephen Jay Gould och baseballen

Jan: Och då finns det en biolog, en paleontolog och biolog som hette Stephen Jay Gould.

Caroline: Ja, honom känner jag till.

Jan: Ja, det är han. Han är känd inom branschen, biologi. Men du kan läsa vad han har sagt. Han var ju baseballnörd. Så hans stora fråga jämte biologin var så här, att det fanns tydligen på 60-talet någon sådan här fantastisk baseballspelare som träffade 40 procent av alla sina slag. Och idag är det ingen som är i närheten av att träffa 40 procent, utan de bästa ligger på kanske 360. De mäter i .370. Det är ingen som når upp till 40 procent. Och han var så här, hur kommer det sig att ingen idag är lika bra eller får lika bra värden som han fick på 60-talet? Och så var han lite nyfiken, du vet det man ibland funderar på. Hur hade det varit om man tog honom från 60-talet och placerade honom i ett lag idag?

Caroline: Ja, absolut. Det är ju spännande.

Jan: Eller om man tog någon från idag och placerade i ett lag. Så de funderingarna gick han med. Och då skrev han så här.

"Variation in batting averages decreases as improving play eliminates the rough edges that great players could exploit, and average performance moves toward the limits of human possibility."

När misstagen försvinner blir gränsen fysiologisk

Jan: Okej. Så vad han säger är att när alla spelarna blir bättre, då tar man bort alla misstagen. Och plötsligt blir begränsningen det som är fysiologiskt möjligt. Så vad som händer, till exempel om vi pratar om några batting averages som han Michael tar upp i sin bok, då säger han så här. På 60-talet fanns det ganska många dåliga spelare. Och då var den här världsspelaren som var bäst, som slog 0,40. Han var fyra standardavvikelser bättre än de andra. Så han var mycket bättre än de andra. Vad som har hänt de senaste 60 åren är att alla de andra spelarna har blivit mycket, mycket bättre. Så snittet har ökat. Variansen har minskat. Och eftersom variansen har minskat, att vara fyra standardavvikelser bättre, om du har någon som är relativt sett lika bra som han var relativt sett sina konkurrenter på 60-talet, så kommer han ändå vara sämre. Han kommer aldrig få samma snitt som de tidiga spelarna. Och översatt till börsen är det ju precis samma sak.

Caroline: Jag måste förstå vad det är. Det innebär att de andra spelarna har blivit bättre. För då har man ju den som kastar bollen. Pitchern kanske det heter.

Jan: Skitsamma, det spelar... i baseball.

Caroline: Jo, men jag vill bara förstå det här nu. Därför att man har olika funktion.

Jan: Låt oss prata om börsen. Jag kan börsen, jag kan inte baseball.

Caroline: Ja, för jag tycker inte om när man pratar om någonting och inte går in i någon detalj för att förklara det lite bättre. För det måste ju vara så att den som kastade, kastade på ett sådant sätt att han ändå kunde... De var sämre till exempel. Förutsägbar kastning eller något annat som gjorde att han kunde utnyttja dem.

Jan: Ja, och så var det många olika.

Samma sak på börsen

Caroline: Vad säger du nu om investeringar?

Jan: Det är samma grej. Vad som har hänt är att alla fondförvaltarna, alla småspararna, alltså en småsparare 2020, är hästlängder bättre än en småsparare 1990.

Caroline: Hur vet vi det? 1990?

Jan: Ja, för att du har tillgång till mer information, du kan handla fler papper, du kan göra massa grejer.

Caroline: Vi kan inte säga sådana saker utan att förklara vad det är som är mycket bättre. Vi kan inte bara anta det.

Jan: Ja, men återigen, det är inte det som är poängen. Poängen är att variansen var mycket högre förr.

Caroline: Okej, kan du säga att vi pratar att det stämmer för baseballspelare, det stämmer för maratonspelare, det stämmer för fonder, det stämmer för Warren Buffett.

Jan: Ja. Variansen var högre tidigare. När variansen minskar, det betyder ju att idioterna inte spelar längre, är inte längre med i matchen. Det var det Charles Ellis sa också. De misstag som man kunde utnyttja och tjäna pengar på, eftersom folk blir bättre, så finns inte de fördelarna längre.

Hela paradox of skill

När alla blir bättre, så ökar behovet av tur, för att liksom särskilja dig från mängden.

Jan: För du kan inte särskilja dig från mängden på skicklighet, för att alla andra är bättre. Så utfallet av ditt resultat är inte att ju bättre du är, desto mindre tur behöver du. Det blir att ju bättre du är, desto mer tur behöver du. Och det här är en fuck-up.

Caroline: Vadå fuck-up? Fuck-up är något annat, Jan, än vad du menar här. Det är någonting som är svårt att greppa. Fuck-up är när man har gjort fel på något vis.

Jan: Okej, men jag tänker så här, för gärna blir det här error.

Caroline: Ja, det blir kanske error.

Jan: För det är ju inte det här som vi tänker oss.

Stridspiloter och Vietnamkriget

Jan: För vad som händer, och det här är så roligt, när jag gjorde research hamnade jag på amerikanska militärens flygstridsskola. De hade en vetenskaplig artikel om hur man ska slåss som stridspilot. Och det var precis samma sak. Stridspiloterna idag är mycket bättre. Variansen mellan stridspiloterna är mycket mindre idag än vad den var under Vietnamkriget. Så du kan läsa vad de skriver där. Under den här grafen står det:

"Over time, as the average skill level exhibited by participants in a particular endeavor increases, the variation in skill between the top performers tends to narrow. When this happens, luck, that which cannot be controlled or affected by skill, becomes dominant over a marginal edge in skill for determining outcomes."

Tillbaka till de två påsarna

Jan: Ja, så det här är återigen, om vi tar vårt exempel, de två påsarna. Är ni med? Om vi hade en stor varians i skicklighet, alltså minus 7 till plus 7, och sen hade vi tur minus 7 till plus 7. Då kommer vi få ett brett utfall. Du kan få minus 7 och 7 och du kan få alla kombinationer. Men om vi säger så här, nej, skicklighet, alla har blivit mycket bättre. De spelare som är minus 7, de är inte med längre. Ingen spelare är med under 4. Så nu har du liksom så här, okej, vi har ett kluster kring färdighet kring 4 och 5. Är du med? Då kommer, eftersom turen inte har påverkats, ju turen bli mycket viktigare för utfallet än skickligheten.

Caroline: Jag tycker att du har landat i det här budskapet nu, John.

Jan: Okej, bra. Så det blir liksom smalare ju bättre det blir. Så om vi ska definiera den här paradox of skill, med risk att jag säger samma sak. Genom att alla blir bättre så minskar variationen mellan den som är bäst och den som är sämst. Utfallet mellan vem som blir bäst eller sämst styrs då av slumpen.

Ju bättre investerarna blir, desto mer tur behöver de

Jan: Och fortsätter vi på det här. Det leder till den ointuitiva slutsatsen att ju bättre investerarna blir, desto mer tur behöver de för att lyckas. Större skicklighet leder alltså inte till mindre behov av tur, utan till ett större behov av tur.

Caroline: Ja.

Jan: Eller om man omformulerar det, om man ser det på ett annat sätt. När den absoluta skickligheten ökar. Och det ska man vara så här, när han Michael pratar om så här. Han säger att den absoluta skickligheten har ju aldrig varit högre än den är nu. Vi springer fortare, vi presterar bättre, produktiviteten är högre. Alla faktorer av skill har aldrig varit så höga som de är idag. Hänger du med? Men, han säger, det som folk inte fattar är att den relativa skickligheten har aldrig varit så låg. Så den absoluta skickligheten, hur duktiga folk är på någonting, har aldrig varit bättre än den är idag. Men den relativa skickligheten, skillnaden mellan den som är bäst och sämst, har aldrig varit så liten.

Börsen är ett nollsummespel

Jan: Och för att tjäna pengar som investerare, eftersom börsen mer eller mindre är ett nollsummespel, så är det ju den relativa skickligheten du tjänar pengar på. Du tjänar inte pengar på att säga, nu har jag certifierat mig som investerare X, det är det här jag kommer tjäna pengar på. Du tjänar pengar på att vara bättre än någon annan. För att du ska vinna, så måste någon annan förlora än mig. För att du ska kunna köpa en aktie, måste någon annan sälja en aktie. Så någon annan måste ha en annan marknadstro än du, för att det ska bli affär. Okej. Och det här är det som är viktigt. Det är den relativa skickligheten som är det relevanta.

Caroline: Okej.

Jan: Vad tänker du?

Caroline: Det finns något spännande i det. Om vi har tagit till oss det här. Då finns det inte så mycket hopp mer än att investera i en indexfond. Eller att leka lite i sin lekhink och hoppas på tur i den. Är det så?

Jan: Ja, det är en av slutsatserna.

Förmätet att tro att du slår proffsen

Caroline: Det här är något som jag tror kommer sticka i ögonen på många. Man måste ju ändå få lov att... Men jag kan bli duktig, whatever.

Jan: Ja, och om vi ska hoppa in i den dammen. Det är ganska förmätet att tro att jag som småsparare ska kunna slå ett proffs som jobbar på en hedgefond i New York. Som har doktorerade astrofysiker som jobbar med det här tolv timmar om dygnet. Liksom sju dagar i veckan. Jag tror det är svårt för den enskilde att förstå vilken skicklighet som ligger där i det.

Caroline: Ja, ja. För vi har ju den här övertron. Varenda hjärna som går på jorden har en övertro på sig själv.

Jan: Ja, såklart. Sen kan man vara lite mer ödmjuk än andra.

Caroline: Visst, men det kvittar om vi vet att någon har doktorerat i astrofysik. Vi kan inte relatera till den...

Jan: Men skit i det. Dåligt exempel då. Ta bara så här. Om vi nu skulle säga att det är ett skicklighetsspel. Och vi tror på att work ethic fallacyn inte finns. Då är det ändå så att den som anstränger sig mest kommer få bäst resultat. De flesta småsparare är småsparare just för att de inte gör det här på professionell basis. Det finns människor, oavsett om de är doktorerade astrofysiker eller inte, som gör det här på heltid, sju dagar i veckan. Jobbar du i investmentbank jobbar du inte fem dagar i veckan. Och du jobbar inte åttatimmarsdagar. Är ni med?

Vi är inte ens med i påsen

Jan: Så grejen är att som småsparare, du vet, vi pratar här om proffs. Och vi pratar om att proffsen inte lyckas, utan att proffsen har ett stort behov av tur. För då har de ändå i påsen plus fyra i skicklighet. En småsparare har ju inte ens plus fyra i skicklighet. Så vi är kanske inte med i den påsen riktigt. Vi är inte ens med i påsen. Och ändå tävlar vi mot dem. För vi glömmer bort att på börsen tävlar inte jag mot dig. Utan jag tävlar ju mot alla. Förlåt mitt lilla brandtal här.

Men en annan sådan här miss vi gör är att i schack räcker det att jag slår dig. Eller hur? Men om vi skulle översätta det till börsen, så är det inte så det funkar. För eftersom börsen är ju den samlade åsikt som alla har. Varje gång jag köper eller säljer någonting är det som att jag röstar på priset på den här aktien. Så marknaden har ju en åsikt. Så när du har en annan åsikt än marknaden, då är det inte så att det räcker att jag har rätt mot dig. Jag måste ha rätt mot alla andra också. Så det är som att spela mot alla stormästarna samtidigt. Och den enda gången du kommer tjäna pengar, det är om du slår allihop.

Hur kan jag ens tro att jag har en suck i det här spelet?

Paolo Sodini och insikten på en ny nivå

Jan: Ja, men så tänker jag. Och då har jag ändå gjort det här i 25 år. Och jag fattar det på en ny nivå när han Paolo Sodini är professor i det ena avsnittet. Jag tror den här gör en vandrande resa. När jag köper någonting så tänker jag så här, den som sitter på andra sidan är mycket smartare än mig. Och då är den här professor och undervisar på Handelshögskolan i Stockholm. Förstår du? Vi är så naiva. Vi är så naiva och vi är så dumma. Eller inte dumma, så kan jag inte säga. Vi blir lurade av vår hjärna. Att spela ett spel där vi inte har en chans. Och sen, för att verkligen ställa till det, så ger universum så här, grattis! Du fick 68 procent ditt första år.

Caroline: Det känns ändå som vi måste sluta det här avsnittet på en positiv not.

Jan: Ja, men vi kommer dit. Men jag vill ändå bara driva hem ytterligare några konsekvenser.

Caroline: Är det samma som innan du ska driva hem, eller är det något nytt nu?

Från boken: varför kortsiktig framgång inte testar skicklighet

Jan: Nu kommer det så här från boken om investeringar. Du kan läsa det här. Vi behöver inte lägga ner så mycket tid på det.

Caroline:

"But only a small percentage of investors have shown an ability to systematically beat the market over time. It's not that investors lack skill, it's the paradox of skill. As investors have become more sophisticated and the examination of information has gotten cheaper and quicker over time, the variation of skill has narrowed and luck has become more important. When everyone in business, sports and investing copies the best practices of others, luck plays a greater role in how well they do. Because investing involves so much luck in the short run, it would stand to reason that short-term success or failure is not a reliable test of skill. But all of us effortlessly find causes for the effects we see, and making money appears to be clear evidence that the investment manager knew what he was doing. Investing is a field where the fallacy is very costly. Most people want to invest their money with a manager who has done well in the past. But that's no indication of what he will do in the future. In investing, as in other activities that are heavily probabilistic, process trumps outcomes."

Jan: Det här är väl egentligen en sammanfattning av att när duktiga investerare kopierar det andra investerare gör, då försvinner ju fördelen man har i färdighet, utan då börjar det handla om tur. Och misstaget som vi många gör här är att vi tror att det handlar om skicklighet, och att tjäna pengar eller ha en bra avkastning är ett tecken på skicklighet, och så blandar vi ihop det. Och det han säger här, det finns ingen tydlig koppling mellan avkastning och skicklighet. Och det är vårt blackjack-exempel på ett annat ställe.

Morningstar: det som var excellent är nu bara bra

Jan: Morningstar, det är roligt, du vet Morningstar, de som utvärderar fonder har också uttalat sig på det här ämnet, så det här är en annan källa. Så du får gärna...

Caroline: Jag vill inte läsa mer engelska nu.

Jan: Okej, men då läser jag så här.

"This logic applies to money management as well as sports. More assets than ever before are run by certified professionals. What once was excellent is now only good."

Det tycker jag är intressant. Så det som vi för 30 år sedan ansåg vara en briljant fondförvaltare. Samma briljanta fondförvaltare med samma färdighetsnivå är bara som alla andra idag. Och det här är ju det svaret. Hade vi plockat en fondförvaltare från idag och placerat dem för 40 år sedan, hade de varit stjärnor. Är ni med? Medan den briljanta fondförvaltaren från förr bara kommer vara medelmåttig idag.

Caroline: Det som jag funderar över nu, det är ju att man verkligen vill skapa sig en edge.

Jan: Ja, vi kommer prata om det lite.

Caroline: Vad är det du behöver göra för att ha en edge? Och hur gör de som har mest pengar och är skickligast på det? Använder de då AI till exempel för det här?

AI, edge och Renaissance Technologies

Caroline: Ja, men förlåt att jag tar upp ämnet. Nu skrattar du bara.

Jan: Men om vi nu i mänsklighetens historia kommer till vår gräns, då måste vi flytta den gränsen. Med teknik till exempel. Det kommer ju vara precis samma sak. Den första AI:n kommer springa rundor runt fondförvaltarna. Sen kommer de kopiera den och sen är det ingen fördel längre att ha AI. Sen kan man ha en diskussion kring AI här, att den första AI:n kommer förhindra att andra AI:er utvecklas. Men vi går inte in i det. Jag vill inte ha den filosofiska diskussionen. Men så fort någon kommer på någonting, så handlar det ju om att...

Caroline: Jo, men då tar vi Rentec här nu. De har ju kommit på något. Men de är ju hemlighetsfulla. För att de inte ska bli kopierade.

Jan: Bland annat. Men sen, återigen, Rentec berättar ju inte vad de gör. Men till exempel, man pratar om den här high frequency, vi ska prata om den här boken Flash Boys. Som datorn gör. Jag trodde rätt länge att de... du vet, man hör de här firmorna ibland så här, vi har inte förlorat pengar en enda handelsdag de senaste tre åren.

Caroline: Ja, men det är där David och Goliat. De har fattat att hålla på och investera på börsen så som vi småsparare gör, det går inte. All forskning, allt det här som pratar.

Jan: Så de spelar ett annat spel än mig. De möter inte Goliat 1-1 med svärd, utan de har sin lilla slunga och sin sten som de skjuter i huvudet på honom.

High frequency trading: så spelar de ett annat spel

Caroline: Och hur gör de det då?

Jan: Jo, till exempel genom att, hur ska jag förklara det här på ett enkelt sätt, när man lägger en order, så är det så att i USA finns det inte en börs. Det finns typ 90 olika börser som har samma aktier. Så vad de gör är bara så här, okej, du vill köpa en aktie för så många kronor. Och sen innan din order har hunnit ut till alla de här 90 börserna, så tar de din order, springer till alla de andra börserna, mycket snabbare än du, kollar vad den aktien kan köpas för, köper den billigare och sen säljer de den till dig. Och så har de en mellanskillnad. Och så har de tjänat kanske 0,0001 cent, eller dollar, på det där. Är ni med? Så de spelar ett annat spel.

Caroline: Hur kan de få lov att göra det? Man kan väl inte gå in och kolla vad folk lägger för ordrar?

Jan: Jo.

Caroline: Är det verkligen lagligt att göra det?

Payment for order flow och Robinhood

Jan: Det finns till och med sådant som kallas för payment for order flow. Att du betalar, till exempel Robinhood har ju jättestora problem med det här. Robinhood är en sådan där typ som Avanza i USA. Där de sålde sina kunders ordrar. Är ni med? De tjänar pengar på någon slags mellanskillnad där.

Caroline: Det är jättefult av dem. De ska ju bara tillhandahålla.

Jan: Ja, fast då säger de så här, ja, men annars får ni betala courtage, och då ville kunderna ha gratis courtage. Och då säger Robinhood, ja men då tillhandahåller vi...

Caroline: Hur mycket tjänar de på det då?

Jan: Lika mycket som om det skulle vara courtage. Jag såg någon stämning som var över 180 miljoner dollar. Det var mycket dyrare för kunderna att ha gratis courtage. För de får ju inte de bästa affärerna. Jag ser inte att Rentec gör det, men det finns sådana firmor som gör det där. Och då tjänar de pengar på börsen, det ser ut som en fond, men de spelar ett helt annat spel.

Marginalnyttan urholkas

Jan: Och vad hände? När den första fonden kom upp och gjorde det här, ett par år senare fanns det hundratals fonder som gjorde det här, och plötsligt har marginalnyttan, precis som de skriver här, blivit mindre. Så nu är det inte alls lika bra som det var. Och det där är ju ett av argumenten. Okej, så om du ska vara bättre än marknaden, du ska vara bättre än de andra investerarna, ja, men då måste du göra något som de andra investerarna inte gör. Du måste hitta en marknad där ingen annan är. Du måste säga att den här marknaden är felprissatt, och du måste ha rätt om det. Är du med? Och det här är ju samma sak som på Andreas och Henrik, El-grabbarna, de säger så här: ja, börsen på ett år, det går inte att säga att man har mer rätt eller fel. Det är först på längre sikt som vi kan säga att det här bolaget är felvärderat.

Caroline: Okej.

Spelplanen har jämnats ut

Jan: Och sen säger de så här:

"What was once excellent is now only good. The argument doesn't stop here though. The problem for the active mutual fund manager is not just that there are more competitors, and those competitors are better trained, but also that the field has leveled. Conditions that once permitted winning investment managers to stay ahead of the also-rans have also been eroded, if not eliminated entirely."

Så inte bara att folk har blivit bättre, de fördelar man hade innan, att man kunde få mer information, alltså större databas, bättre börskurser, den är borta. Att få tag på nyckeltal, till exempel för bolag, kunde man förr i tiden. Vd:n rapporterade, för du ägde aktier i mitt bolag, och sen satt vi och träffades, så sa jag, du förresten, det kommer bli ett skitbra kvartal. Och sen visste inte andra det, så du hade ett informationsövertag. Det här har man ju reglerat bort. Gör du det, du kommer få sparken och du kommer bli dömd. Så det har ju försvunnit. Corporate communications, IPO-flipping, det är att man kunde köpa en stor post i en börsnotering. Det vill säga att man hade fördelar, och de har man många gånger reglerat bort. Så det är ju mycket, mycket svårare.

Indexfonden ger dig genomsnittlig skill gratis

Jan: Och det här leder ju också till en ganska intressant grej. Det är så här, vad jag förespråkar, är ju liksom silver lining här, det är så här, nej, men vi kan inte tävla med de här som har hög skill. Men vad jag kan göra är ju att jag kan köpa min indexfond. Då hamnar jag ju på samma skill som dem. Utan att behöva anstränga mig, så får jag samma skill som den genomsnittliga förvaltaren.

Och återigen en mindfuck. Så genom att vi som väljer indexfonder, så blir ju vi bortplockade från marknaden. Så när folk investerar i indexfonder, så säger vissa som hävdar så här, ja men då är det idiotiska pengar, de är dumma, det kommer göra sannolikheten för aktiva förvaltare att de överpresterar mot index bättre. Och jag hävdar nog precis, och det är många fler som hävdar det, att det blir ju tvärtom. Eftersom alla småspararna, du vet idioten vid bordet i pokern, slutar spela poker, då betyder det att det bara är de bästa som är kvar. Och är det bara de bästa som är kvar, då sjunker den här relativa skickligheten ännu mer. Det vill säga att tekniskt sett sjunker alfat. Och det här är liksom, man kan googla "the shrinking alpha", som är ett ganska intressant resonemang.

Gratisåkare som piggybackar på de aktiva

Jan: Så på det här sättet, vi som investerar i index, vi ska egentligen bara vara sjukt tacksamma och köpa blommor och choklad till alla aktiva fondförvaltare. För vi är ju egentligen free riders.

Caroline: Ja.

Jan: För att utan ansträngning, utan att betala för det, så piggybackar vi på att de håller marknaden effektiv, att de värderar aktier, att det finns likviditet i marknaden. Så man kan till och med hårdra det och säga så här, aktiva fonders höga avgifter subventionerar oss indexinvesterare. Så vi småsparare, vi är egentligen gratisåkare. Och för mig blir det också ibland så här, varför skulle man inte vilja vara en gratisåkare? Jag kan åka på den här bussen, som är gratis, och få ett fantastiskt resultat över tid. Eller så hoppar jag av bussen, och plötsligt är jag i ett kvarter där det är brottslingar, det är mörkt, du vet det är liksom alfahanarna som har varit där i 30 år. Och jag ska plötsligt vara kungen. Jag måste ut där och utmana, för det är det som är sexigt att göra. Jag ska vara kungen på Kungsan, liksom.

Caroline: Kungsan.

Jan: Ja, du förstår.

Caroline: Ja, jag förstår, jag förstår. Jag känner mig jätteglad över att vara en free rider. Heter det så?

Jan: Ja, gratisåkare. Gratisåkare, tror jag det heter.

Vad krävs för att överleva i kvarteret

Jan: För att liksom beskriva det andra, det man behöver göra, vilket kommer att sluta, nu är det inte mycket kvar, för att lyckas med sin investeringsstrategi, du vet, för att överleva i de där kvarteren, då måste man hitta något som marknaden inte tror på. Man måste ha rätt om det. Och till exempel behöver man hitta ett område som inte är populärt. Och då kan det vara så här, svenska småbolag är ju inte ett populärt område i ett internationellt perspektiv. Varför ska en fondförvaltare i New York vara intresserad av svenska småbolag? Är ni med? Så där har vi då hittat en nisch. Problemet är att den nischen ändå är crowded i Sverige.

Caroline: Jag tänker så, är det inte crowded överallt, Jan, av duktiga människor?

Jan: Det är ju det. Och att spela ett annat spel.

En bättre process slår instinkterna

Jan: Sen måste man också säga att i en aktiv investeringsstrategi, där man säger så här, jag ska slå index över tid, då måste jag ha en bättre process. Och då handlar det om att övervinna alla av de här instinktiva impulserna och reflexerna. Att inte spontant tro att ju mer jag anstränger mig, desto bättre resultat kommer jag att få. Jag behöver skilja på alla de här, illusion of prediction, confirmation bias, illusion of control, gambler's fallacy, illusion of causality, hindsight bias. Alla de här misstagen som vi gör naturligt.

Caroline: Jag tycker det är väldigt svårt att veta när man är tillräckligt skicklig. Om man nu vill jobba inom finans, så jobbar man häcken av sig, och man blir skicklig och man får en fyra i sin påse. Man märker kanske då, naturen börjar spela in. Jag vet inte. Man jobbar ju där för att man gillar det och tycker det är spännande.

Jan: Vissa grejer, till exempel, om vi tar sådana här småbolag, stora bolag, eller growth versus value, som har varit väldigt tydligt de senaste åren. Har du varit en value-fondförvaltare, det spelar ingen roll hur bra value-fondförvaltare du har varit, för du har haft otur. Och att vara en growth-förvaltare av nya teknikbolag senaste året, du behövde bara dyka upp på jobbet. Nasdaq gjorde 44 procent förra året. Dyker du upp på jobbet, du kommer få ett bra resultat.

Caroline: Ja, jag hoppas de har lagt undan pengar.

Jan: Ja, alltså, nej.

Veta vad man vet och vad man inte vet

Jan: Man behöver liksom fatta statistik och odds. Ännu svårare är det så här, man behöver veta vad man vet, man behöver veta vad man inte vet. Och det där är också så här, riktigt duktiga professorer eller sådana människor, de är ju väldigt tydliga med vad de vet och vad de inte vet. Och sen räcker det, istället för att lära dig allt, att utnyttja det lilla området du kan maximalt.

Och sen tror jag också, någonting som jag blir lite frustrerad på, är att de flesta småsparare inte upplever att man tävlar med investeringsvärldens världsstjärnor. När du köper en aktie eller när du gör ett bet som inte är en indexfond, då säger du så här, jag har mer rätt än alla världens aktiva fonder, du har mer rätt än indexfonder, du har mer rätt än hedgefonder, du har mer rätt än mångmiljonärer, än pensionsfonder, en pensionsstiftelse, statliga fonder, norska oljefonden är en stor aktör. Du har många av de här företagen. Du vet, det är de bästa.

Caroline: Jag tror jag förstår det här nu, att jag är chanslös.

Jan: Men John, jag tror poängen är hemma nu.

Caroline: Jag tyckte bara det var coolt att en av de här chefsförvaltarna på ett företag, han var så här, doktorerat i astrofysik och matematik.

Jan: Ja, du blev inte imponerad.

Caroline: Det är nästan samma.

Jan: Nej, det är det inte, okej.

Caroline: Jag vet, men okej, så han har doktorerat i två ämnen, eller han eller hon.

Jan: Ja, men skitsamma, vi går vidare.

Caroline: Vi går vidare.

Att sluta på en positiv not

Jan: Så, okej. Ja, nej, men då hoppar... jag har bara fler citat här på samma ämne.

Caroline: Ja, men jag tror att det är hemma.

Jan: Man kan titta på de här slidesen sen kanske, om man tycker det är otydligt ändå.

Caroline: Okej, bra. Eller?

Jan: Så vi ska sluta på en positiv note.

Caroline: Ja, det tycker jag att vi gör.

Jan: Jag var upprörd och sen fick jag inte så mycket för det här.

Caroline: Jo, men jag blev ju också upprörd, John.

Jan: Ja, okej, bra. Eller kanske inte bra.

Jeremy Siegel: genomsnittlig investerare utan träning

Jan: Men Jeremy Siegel, han är professor på Wharton Business School. Han säger så här, de flesta av oss har ingen möjlighet att vara lika bra som en genomsnittlig person i en aktivitet de har spenderat flera år på att träna sig i. Typ tennis. Ska jag bli en genomsnittlig tennisspelare på vår tennisklubb? Jag kommer att spela mycket tennis innan jag är genomsnittlig. Det vill säga att innan jag får min fyra i den här påsen med skicklighet så kommer jag behöva träna mycket. Men, han säger så här, men vi kan utan problem vara lika bra som en genomsnittlig investerare på aktiemarknaden utan någon som helst träning eller erfarenhet. Det vill säga att på investeringsmarknaden så kan jag bli en fyra i skicklighetspåsen genom att köpa en indexfond. Kommer jag fortfarande påverkas av tur? Absolut, men du har inget handikapp på grund av skicklighet.

Så, ja, ett långt tal. Ja, så här två och en halv timme senare. Vad tänker du? Blev du klokare eller blev du mest upprörd? Eller vad tar du med dig från det här avsnittet?

Vad Caroline tar med sig

Caroline: Men jag blev inte så upprörd. Jag minns faktiskt inte vad jag blev upprörd för nu. Det var mer de noobsen som tycker att de är skickliga när de bara haft tur. Jag vet ju att mina Tesla-aktier, det var ju bara tur. Så kan man sitta och vara glad för det. Att man hade den turen for once in life.

Jan: Men då skulle jag faktiskt säga också så här, sälj nu.

Caroline: Men jag vill ju ha dem.

Jan: Reversion to the mean.

Caroline: Jag vet.

Jan: Sälj hälften då. Så har du ändå fått tillbaka alla pengar du har satt in.

Vad Jan tar med sig

Jan: Det jag tar med mig, jag gillade det här ointuitiva, att ju bättre alla blir, desto mindre blir variansen mellan den som är bäst och sämst, desto större påverkan får tur. Det är ointuitivt. Man tror att ju bättre man blir, desto mindre tur behöver man. Men det handlar inte om mig, det handlar om kollektivet. Och blir kollektivet bättre, så spelar tur mycket, mycket större roll.

Caroline: Jag fattar egentligen inte vad som är tur inom maratonlöpning. Jag börjar fundera på vad det är som är tur, det där då?

Jan: Men det behöver inte vara tur. De har tagit kontroll över alla komponenter de kan.

Caroline: Ja. Så var ligger turen nu liksom? Jag fattar inte det.

Jan: Jag tycker det är jättespännande med tur. Vad som är tur och vad som bara är komponenter vi inte har tagit kontroll över.

Caroline: Löpning är ju väldigt mycket en skicklighetssport.

Jan: Ja, men sen är det ju också...

Caroline: Så det är inte 50/50. Du måste ha fysiken, sen är det löpning.

Jan: Ja, och sen kan du ha bra väder, bra bana, förutsättningarna, bra dag. Vad det nu beror på. Där kan man också eliminera massa...

Caroline: Man kan ta sina vitaminer, sova bra.

Jan: Svårt att säga vad som är tur längre.

Caroline: Ja, men tur är allt du inte kan påverka.

Jan: Ja, och vad är det då?

Caroline: Ja, men allt som du inte kan påverka, men som påverkar ditt resultat.

Hjärnan vill inte acceptera det

Jan: Så det är roligt hur våra hjärnor verkligen inte vill acceptera det här.

Caroline: Jo, jag accepterar att det finns tur. Men jag tänker också att de allra skickligaste här, de har ju sett vilka komponenter de kan påverka. Som jag kanske tror är tur bara. Man måste ju också se, vad är det som är tur egentligen? Och vad är inte tur?

Jan: Ja, så är det.

Caroline: Ja. Bra.

Avrundning

Jan: Jag tänkte egentligen säga så här, om du gillar det här avsnittet. Du hängde faktiskt kvar. Så du får gärna prenumerera på vårt nyhetsbrev, på rikatillsammans.se/nyhetsbrev. Vi skickar ut ungefär en gång i månaden. Nu har vi inte skickat på flera månader, och det är en av anledningarna till att jag vill ta paus nästa vecka. För att kunna skicka ut nyhetsbrev och komma ifatt. Jag behöver komma ifatt. Men jag hoppas, kommentera gärna vad du tog med dig från det här avsnittet. Och sen naturligtvis, lycka till med ditt sparande.