Pengar är inte lösningen, bara en förstärkare

Men oj oj oj vad ni övertänker livet, tänker jag. Jag kanske är en av dom där dumma,
som Jan sa, som inte förstår att dom mår dåligt. Jag ska inte börja rota i det i onödan.

Mera av Carolines tacksamhetstänk:

“De med en stark hobby är de som klarar sig bäst…” Men EXAKT @MoaD! Har man ingenting att göra blir man deprimerad på kuppen, det gäller varenda pensionär jag träffat, oavsett ålder. Det är då man ringer till “ring P1” och gnäller om felparkerade elsparkcyklar eller skriver insändare om kattbajs i rabatterna. Har man däremot något man vill syssla med tror jag det kan finnas en väldigt smidig övergång från arbetsliv till pension. Att @janbolmeson driver företag som hobby gör ju att han slipper göra den övergången… någonsin.

Snart stundar årets livs-PRAO-period… sju veckors semester utan många måsten. Men likförbaskat fylls den av meningsfulla uppgifter och jag vågar nästan lova att den kommer att “sakna” paraplydrinkar helt och hållet.

Grattis till att du har slutat snus @Caspian !! Starkt jobbat! Passa dig för 5-månaders relapse.har många vänner som trillat dit då. Sist en undran. vill minnas från ett tidigare avsnitt att en av dina behållningar var att kunna spendera gränslöst på fint snus. Vad har du ersatt det med? Har du ersatt det med nåt?

Jag tycker @carolinebolmeson touchade på ett ganska viktigt samtalsämne gällande personlig utveckling, “jag vill bara vara lycklig”. Det blir lätt så när man försöker förbättra sig själv att man mer och mer upplever och ser problemen i världen samt alla människor som bara traskar runt som vanligt utan ett oro för någonting. Precis som problem uppstår när man har “för mycket pengar” där man kan känna missförstådd och inte få utlopp för någon typ av diskussion. Kan samma ämne ske vid personlig utveckling om man saknar människor att diskutera detta med. Aldrig kul att vara den enda som jobbar mot ett visst mål, vem bollar man med då?

sen har jag en liten vänskaplig ryggkniv till @janbolmeson Du sa att du testade att inte jobba några dagar men att du mådde sämre av det och bara ville tillbaka.

Om du skulle fråga valfri heroinist om hen trivs bättre utan heroinet efter 24-72h skulle personen troligtvis säga något i stil med, nej jag mår mycket sämre nu, jag trivs bättre när jag brukar heroin.

Men skulle du fråga hen efter ~4 månader utan heroin skulle personen troligtvis säga att livet känns bättre nu.

Summa summarum, du kanske hade för kort testtid?
Ponera ett scenario där du väljer att inte jobba på några månader eller max låta dig själv jobba 20h i veckan. Hur skulle Jan om 4-8 månader må då?

Tänk om det visar sig att du likt heroinisten egentligen inte trivs lika bra med att bruka din drog (jobb) som du tror?

Vill även förtydliga att detta absolut inte är påhopp eller kritik, enbart en tanke som slog mig. Även om liknelsen mot en heroinist kanske inte är det mest smickrande, men heroin eller arbete, drog som drog. Vi har alla våra laster.

Jag har en kompis som är expert på missbruksbeteende som brukar säga ungefär samma sak för mig. Mitt missbruk är arbetet och att det på många sätt är svårare än andra droger, eftersom dessa andra droger kan man klara sig utan. Men det är lätt att komma undan med “arbetsmissbruk” (och “matmissbruk”) eftersom det är något de flesta behöver göra.

Så du är förmodligen inte helt långt från sanningen. Men just nu “vågar” jag inte prova för jag autentiskt är oklar och rädd över konsekvenserna. På sätt och vis är jag “fångad” i ett ekorrhjul som alla andra och mycket möjlighet att jag “kletar över det” genom att säga att jag älskar jobba (vilket jag iof autentiskt tror att jag gör). Men som du säger och som @MoaD säger i avsnittet - svårt för mig att som fisken beskriva världen från ett annat perspektiv än vatten eftersom allt jag har upplevt är vatten.