Sparande vs känslan av konsumtion (och lite om pension)

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Välkommen till avsnitt 21
2. Spartvångit och konsumtionsångest
3. Känslan bakom konsumtionen
4. Behöver jag det, eller vill jag det?
5. Pensionen och demografin
6. PPM och AP7 SÅFA
7. Allra och höga avgifter
8. Ekobrottsmyndigheten och informationsöverläget
9. Ränta på ränta och relation till procenten

Välkommen till avsnitt 21

Jan: Välkommen till RikaTillsammans-podden som handlar om konkreta och smarta grejer för din privatekonomi. Detta är avsnitt 21. Jag heter Jan Bolmeson och vid min sida har jag Caroline, min fru. Hej! Vad konstigt det känns att säga hej till sin fru.

Caroline: Jag säger inte hej till dig, jag säger hej till våra tittare och lyssnare. Hej på er!

Jan: Okej, tack. Vad otrevlig jag känner mig nu. Men i alla fall, jag tänkte att vi idag ska prata om pension, som det har varit mycket om i media. Men jag tänkte faktiskt att vi skulle börja med att ta upp våra två senaste avsnitt.

Caroline: Ja, det har kommit jättemycket kommentarer kring dem. Det var ju inkomstkvadranten.

Jan: Just det. Det handlade om de här små stegen. Det var frustration över några av våra kompisar som hade haft samma startläge som vi för tio år sedan. Vi använde ju den här metaforen med en bil som kör 105 km/h och en som kör 110 km/h. Det är en väldigt liten skillnad i början, men över tid blir det en väldigt stor skillnad.

Caroline: Och sen hade vi också fått jättemycket kommentarer på det här med huset, att det inte är en investering.

Jan: Ja, det är inget som engagerar så mycket som att säga till folk om deras största affär. Men var tänker du att vi börjar idag?

Caroline: Vi börjar med inkomstkvadranten. Vi har fått en jätteintressant kommentar från en läsare.

Jan: Som heter O.

Caroline: En lyssnare som heter O. Han eller hon skriver så här: "Så fort jag får pengar över ska de sparas. Jag har lite svårt att unna mig grejer, trots att jag sliter ganska mycket för mina pengar, och då förtjänar man ju att unna sig. Vill jag till exempel åka på resa tänker jag att det är bättre att spara." Och vad tänker du kring det? Du nämnde att du hade det här tvånget att spara.

Spartvångit och konsumtionsångest

Jan: Ja, nästan. Det är ju som vi pratade om i det avsnittet. Man kan ju bli lite sparmongo, brukar jag säga.

Caroline: I den här konsumtionsvärlden, skulle jag vilja tillägga.

Jan: Ja, fast det var inte det jag tänkte på. Jag tänkte snarare på det här: om man tittar på ränta, jag tror det var 8 % ränta på 20 år, så är det fem gånger pengarna. Har du ett belopp på 1 000 kronor, jag använder mobiltelefonen som exempel. Jag köpte en ny mobiltelefon, den nya iPhone, som för övrigt inte var värdet som någon annan kommenterade, de där 13 000 kronorna. Men poängen var att om jag istället för att köpa en ny iPhone hade sparat de där 13 000 kronorna i 20 år till 8 % ränta, så hade de varit värda 5 gånger mer, alltså 65 000. Och sen var det en annan läsare, jag tror Andreas, som kommenterade att en av mina favoritbloggar, Mr Money Mustache, hade skrivit att om du har en veckovis utgift på till exempel 100 kronor, så är det över en 10-årsperiod med ränta på ränta ackumulerat 752 gånger pengarna. 100 kronor i veckan motsvarar då, med ränta på ränta, 75 000 kronor på tio år. Det blir sådana enorma summor.

Caroline: Lite idag och jättemycket imorgon.

Jan: Nu är jag ju nördig här, men jag tror att en månadsutgift på 1 000 kronor på 10 år, med ränta på ränta, var 172 gånger pengarna.

Caroline: Jag fattar att du vägleds av det på något vis. Men det finns, som en parentes, de som kanske skulle hjälpas av att tänka så när de ska ut och spendera.

Jan: Exakt, det är precis det som är min tanke. De flesta borde ifrågasätta sina egna köp. Porslinstomten för tusen spänn. Man tänker: okej, men detta skulle ju kunna vara värt 5 gånger 5 000 spänn över lång tid. Grejen är att det är ju det som slår pendeln åt det ena hållet, och det är ju det som O pratar om. Det tar ju liksom över hela tiden, och man kanske borde unna sig mer. Och här kan jag ibland känna att jag är ute på hal is.

Jag tror inte att lösningen att unna sig handlar om att man kan lösa det problemet i den ekonomiska arenan.

Jag har ju haft Moa, som är min coach sedan många, många år tillbaka. Vi pratar en gång i månaden. Och detta är ju något vi alltid återkommer till. Njut. Det handlar ju inte bara om att livet ska vara bra, för mitt liv, eller vårt liv, är ju fantastiskt på många sätt och vis, och ändå känns det inte alltid så. Jag har ju pratat om det här innan: jag är rädsludriven. Det var en stor grej som jag skämdes för rätt länge. Sveriges största ekonomibloggare, och det enda han drivs av är sin rädsla. Det här att när min pappa gick bort när jag var tretton år gammal, visste vi inte om vi kunde bo kvar i huset. Och så tänkte jag: jag ska inte hamna i den här ekonomiska situationen igen. Så det har gjort att jag sparar hela tiden. Och så kan jag tänka: tänk om det går till helvete. Men någonstans med det beteendet blir det att jag unnar mig inte så mycket grejer, för det är hela tiden nya saker som kan gå snett. Man hittar bara på nya scenarier. Först tänkte man: gud, jag borde ha en buffert på 20 000. Sen kommer man upp till en buffert på 50 000. Sen bor vi i ett hus, nu borde man ha en buffert på 100 000. Var det inte Ann Wibble som sa att man skulle ha en årslön på banken? Det tar ju aldrig slut.

Caroline: Men du säger att du och din coach har pratat om det, att detta inte är något man löser i den ekonomiska sfären?

Jan: Nej, utan detta behöver man lösa med självkännedom. Arbete med självkänsla. Det handlar inte om att sätta ekonomiska mål. Som Moa säger till mig alltid, och jag ska faktiskt bjuda in Moa till ett poddavsnitt vid tillfälle: sätt inte ekonomiska mål, sätt ett mål känslomässigt. Hur vill du att det ska kännas? Jag tycker det är jätteskumt. Men jag tror på det.

Caroline: Du, kan du ta ett exempel?

Jan: Istället för att sätta så här: åh, jag ska spara hundratusen, kan man sätta: vilken känsla vill jag ha? Att tryggheten kanske inte ligger i pengarna, utan i förmågan. Vi föddes ju inte med hundratusen, utan vi har gått från noll till hundratusen. Att man kan hitta ett lugn där, istället för att vara rädslodrivna.

Sen tror jag också att detta att unna sig handlar om att man behöver tycka att man är värd det. Om vi hoppar till ett helt annat område, i vår relation. Det är ju det jag jobbar på från tid till tid. Jag fattar ju fortfarande inte varför du är gift med mig. Och sen kan jag rationellt tänka: ja, jag är ändå ganska framgångsrik. Det är därför jag är gift med dig, sa du. Kom ihåg när du sa det till mig första gången. Du blev skitförbannad.

Caroline: Nej men det var ju lite tufft.

Jan: Ja. Så jag tror tyvärr att det handlar om att börja titta på det från ett energiperspektiv.

Känslan bakom konsumtionen

Caroline: Får jag fråga: vad är det som händer med dig när du sätter undan de här pengarna? Hur känns det?

Jan: Ja, det känns bra. Man tänker: nu har vi ytterligare en månads ekonomisk frihet.

Caroline: Hur kändes det när du köpte telefonen?

Jan: Alltså, det kändes ganska meningslöst, helt ärligt. Det var roligt, det var kudos till Apple, men sen köpte jag den och upplevde bara: ja, detta var den telefonen. Det är ju det som blir problemet.

Caroline: Det är lätt att gå in där och smäta till det med att konsumtion är tomt. Men det är inte tomt med konsumtion om man kommer från rätt håll, tycker jag.

Jan: Nej, exakt. Och det är det som Moa och de här coacherna som pratar om självkänsla försöker säga till mig. Det handlar inte om själva grejen du gör utan om perspektivet du kommer från när du gör det. Det kan fortfarande handla om att köpa telefoner, det kan fortfarande handla om att spara. Men sparar du på grund av en rädsla som kanske inte ens är rationell eller verklig? Eller sparar du för ett framåtriktat mål? Därför menar jag att just det här handlar väldigt mycket om beteende. Och som ni hör, jag har inget fantastiskt svar på det.

Caroline: Jag skulle kunna berätta hur det känns om jag unnar mig någonting. Jag befinner mig i framtiden och tänker: hur gött det skulle vara att ha den pyjamasen när jag myser på kvällen. Jag har sett en pyjamas på Twilfit, och jag går in i känslan och konsumerar för att det ger mig energi. Förstår du vad jag menar?

Jan: Kanske.

Caroline: Du har aldrig gjort det. Du har aldrig hamnat där, att föreställa sig hur det skulle vara att ha, att föreställa dig telefonen i din hand och hur lättare det skulle vara att jobba med Siri som du älskar att prata med?

Jan: Nej, jag vet inte. Jag handlar inte alls på det viset.

Caroline: Du handlar inte med känslorna?

Jan: Eller kanske gör jag det. Men jag jämför med hur det var när man var ungefär 15 och jobbade en hel sommar, och sen gick man och köpte en extra hårddisk eller en ny skärm. Man hade sett fram emot den hela sommaren, och när man fick den smakade det. Jag sparade i två år till en ny dator när jag var liten. Idag kan jag ha en ny dator hemma om en halvtimme. Det ger mig ingen känsla. Det ger inte den där lyckogrejen. Och därför tror jag att det är viktigt att fundera på vad är det som ger mig energi när jag konsumerar, och att hela tiden utvärdera det, inte från det ekonomiska perspektivet utan från livskvalitetsperspektivet. Det är för oss som har pengar, som är duktiga på att spara. En person som är, om jag ska överdriva, helt okänslig och som tänker att det kommer kännas så bra, men inte har några pengar på sparkontot.

Caroline: Det är många av oss.

Jan: Den personen borde snarare tänka: detta är 752 gånger pengarna på tio år med ränta på ränta.

Caroline: Ja, absolut. Det har hindrat mig från att handla grejer och jag har inte ångrat det —

Jan: I efterhand. Jag har bara tänkt:

Caroline: Vad skönt att jag inte köpte det där. Det hade jag ändå glömt bort vid det här laget.

Behöver jag det, eller vill jag det?

Jan: Det var en annan läsare, Pelle, som kommenterade det briljant. Jag tyckte det var så smart skrivet. Han sa: det handlar om att skifta frågan från "har jag råd med det här" till "behöver jag det här?" Och jag skulle vilja lägga till: behöver jag det här, men framför allt, kommer det göra mitt liv rikare? Inte rika penningmässigt, utan rikare som koncept. Kommer jag bli glad, kommer det ge mig energi, kommer det bidra till mitt liv? Sen är det ju liksom vissa grejer som jag köper och älskar. Jag har ju vissa tröjor och kläder som jag alltid tar på mig.

Caroline: Ja, den där orange.

Jan: Den där orange klassikern, eller mina fjällrävenbyxor. Jag tror att man behöver angripa detta känslomässigt. Men tyvärr är många av oss som är ekonominördar lite snedfördelade åt Excel-hållet. Vi har pengarna men njuter inte. Sen finns det folk som njuter men som fan inte har några pengar.

Caroline: Nej, för vi njuter hela tiden av dem.

Jan: Ja, och då borde man kanske kunna hitta den här balansen. Jag ska ta hit Moa vid ett tillfälle. Jag tror jag redan har bokat in henne någonstans i december.

Caroline: Ja, du skulle nog kunna bjuda in flera olika aktörer hit.

Jan: Ja, jag tror särskilt —

Caroline: Och det kan ju bli en överraskning i framtiden.

Jan: Ja, precis. Bra.

Pensionen och demografin

Jan: Sen ska vi prata om pension. Det tycker jag är roligt. Du har plockat upp Aftonbladet. Ja, det är första gången jag köpte Aftonbladet. Från vilken dag? Det är från i fredags, 7 november. Jag var på ICA, och rubriken var, för dig som lyssnar och inte ser det på video: "Så blir den nya pensionsåldern." Det är spännande. Det dyker alltid upp som en överraskning för folk. Du vet: och nu ska de förändra pensionen.

Caroline: Och vissa tar det personligt.

Jan: Ja, och jag tänker: pension borde vara det som minst av allt är en överraskning för folk. Det handlar ju om demografi, om befolkningen i Sverige. Det är fakta man inte har åsikter om. Fakta i Sverige: vi blir äldre, vi lever längre, medellivslängden ökar. Forskningen i hälsovården går framåt. Vi har en kompis som är läkare som sa: var tredje barn som föds idag kommer bli hundra år gammalt. Och man misstänker till och med att den människa som kommer bli 200 år gammal redan är född. Det är ju ganska coolt.

Men vi blir färre som arbetar, eftersom vi får färre och färre barn i västvärlden. Att vi då inte kan ha kvar det pensionssystem vi haft kan inte vara en överraskning. Jag brukar berätta historien att det var 1913 när man införde pension i Sverige. Revolutionerande, i slutet av industrialiseringen. Då sa man: har du jobbat i industrin hela ditt liv, för det var tungt och slitsamt, så betalar vi dina utgifter när du går i pension. Pensionsåldern var 67, om jag inte minns fel. Men medellivslängden var 58. Det var ett ganska riskfritt beslut från starten. Från 1913 till 2017 har medellivslängden ökat från 58 till 83, ungefär 83,4. Och pensionsåldern har sänkts, inte höjts. Man kan idag gå i pension vid 61.

Caroline: Om man har råd.

Jan: Ja, om man har råd. Så det säger sig självt att det inte går ihop. Det fattar politikerna också. Problemet är att om man säger "grattis 61-åring, du fick tio år till" händer det som hände i Grekland för många år sedan. Man såg pensionärer som kastade gatsten. Det funkar ju inte. Men pensionssystemet bygger på ett förtroende, som det står i artikeln. Finns det inte tillräckligt med pengar måste man höja pensionsåldern. Men man kan inte göra det i ett stort slag utan behöver smyga in det. Och det är den här smygningen som har pågått de senaste åtta åren.

Det som är nytt nu är att Annika Strandhäll, vår minister, har sagt att de inte utesluter att det fattas beslut innan nästa val om den nya pensionsåldern. Den ska höjas från 61 till 63. En tvåårshöjning. Och sen ska man kunna jobba tills man är 67, alltså inte kunna bli avskedad på grund av åldern. Men grejen är att detta räcker ju inte. Man kommer behöva höja detta till över 70. Lugnt över 70, för att få ihop ekvationen.

Caroline: Vänta, medellivslängden är ungefär 83, och man ska jobba tills man är, låt oss säga, 71. Då har man ju inte så många år kvar. Tio år innan man dör.

Jan: Det är därför jag säger: man behöver skaffa sig en pengamaskin vid sidan om. Bygga upp ett eget sparande.

Caroline: Så varje individ behöver ta ansvar själv?

Jan: Ja, definitivt.

Caroline: För att få flera år att njuta?

Jan: Ja, definitivt.

PPM och AP7 SÅFA

Jan: Och där tänker jag på några saker. Det är just nu mycket fokus på inkomstpension och PPM. Och där vill jag verkligen rekommendera passiv förvaltning på din PPM-pension. Håll inte på och byt aktivt. De passiva, de som inte gjort något val, ligger i princip alltid bättre än de med aktiva val, i alla undersökningar. Jag får ofta frågan: vad har du gjort med din pension? Och jag har AP7 SÅFA, alltså standardvalet. Jag har aktivt valt att vara inaktiv. Det var ett aktivt val att vara passiv.

Jag gillar AP7 SÅFA för att den har hävstång. För oss som är 20, 30, 40 eller kanske upp mot 50 är det bra, för aktiemarknaden går ju upp över tid. Du har dessutom upp till 1,5 gångers hävstång, vilket ger en väldigt bra exponering. Så man behöver inte ha dåligt samvete om man inte gjort ett aktivt val. Den här "sofan" är ett utmärkt alternativ.

Jag gillar AP7 SÅFA för att den har hävstång. Jag har aktivt valt att vara inaktiv.

Sen, är man lite äldre, skiftar AP7 SÅFA automatiskt mot räntefonder när man närmar sig pension. Vad är det som sköter den? Det är AP7, ett statligt fondbolag. Det är en av de få gånger jag tycker att staten har gjort något riktigt, riktigt bra. Vill man jämföra sig, för jag vet att det är en del som gillar att jämföra med andra, finns tjänsten Kollektiva. Där kan man jämföra sig med andra i sin åldersgrupp, gratis. Sen kommer de försöka sälja in att byta till deras fonder och följa de bästa. Men då är man inne på aktiv förvaltning igen, och jag tror inte att aktiv förvaltning slår passiv förvaltning. Gör det för att se hur du ligger till, men använd det inte som direkt rådgivning. Vet du vad du har i din pension, Caroline? Du borde väl också ha AP7 SÅFA?

Caroline: Jag tror det, men jag har också gått in på Kollektiva någon gång och bytt. Jag får nästan kolla det till nästa gång.

Jan: Det får vara din uppgift till nästa gång.

Allra och höga avgifter

Caroline: Men du, bara en liten utvikning kring pensionen. Allra. Man har ju läst mycket om det. Det skulle vara aktiv förvaltning —

Jan: Mellan pengarna.

Caroline: Men vad tror du gjorde att sådana skojare kunde komma in?

Jan: Att vi konsumenter inte är tillräckligt insatta. Apropå det vi pratade om i början: folk fattar inte ränta på ränta.

Caroline: Nu har vi inte förklarat det här, men de var —

Jan: De snodde en massa pengar från pensionsspararna genom att ha höga avgifter. Grejen är, jag hatar att förutsäga framtiden, men jag ska inte bli förvånad om de frias. Folk åker sällan dit för ekobrott. Och vad de har gjort är att de haft höga avgifter på sina fonder. På det sättet har de mjölkat alla sparare. Men att ha höga avgifter är inte per definition olagligt för en sparare att ha gott om. Man kan inte vara arg på någon annan, för man har gjort en dålig investering.

Caroline: Du menar att det inte är olagligt att ha höga avgifter?

Jan: Nej, utan det är vi konsumenter som måste titta på de höga avgifterna och fatta. 1 % avgift om året låter inte så mycket, en krona på en hundralapp. Men med ränta på ränta på 25 år blir den där 1 % ungefär 30 % av din vinst.

Caroline: Ja, det är helt sjukt.

Jan: Så jag tror faktiskt inte att han kommer åka dit.

Caroline: Nej, men det är det som är så konstigt. I ekobrott verkar det som att de aldrig åker dit.

Ekobrottsmyndigheten och informationsöverläget

Jan: Ja, nu har vi verkligen spårat ut. Men det där är ju jätteintressant. Det som man kan titta på i HK-målet, till exempel, är att de som anklagas för ekobrott ofta har väldigt mycket pengar själva. De är väldigt insatta i det som skett och har full koll på transaktionerna. På det sättet har man ett informationsöverläge mot åklagaren. Och eftersom man ofta har pengar kan man anlita advokater som är ganska aggressiva. Eftersom du har ett informationsövertag och kan betala duktiga advokater är det väldigt tufft för Ekobrottsmyndigheten. Och det är ju så: varför ska du jobba som ekobrotsåklagare och kanske tjäna 40 000 i månaden när du med samma kompetens kan jobba som försvarsadvokat i samma mål för 150 000 i månaden? Så alla de här myndigheterna, Finansinspektionen och sånt, det är tyvärr inte där de bästa i sina områden hamnar. Om man inte har den inre kompassen. Jag säger inte att de som är där är dåliga, verkligen inte. Men man behöver ha en övertygelse om att man vill göra rätt. Och de är tyvärr färre än de som vill tjäna mycket pengar. Så därför tror jag att det är svårt.

Caroline: Jag ska bara säga en sak om det här Aftonbladet. Jag läste det i morse tidigt när jag var uppe själv, och det var någon person som var med i Trusterhärvan.

Jan: Joakim Posse.

Caroline: Han har blivit tagen nu.

Jan: Igen. Vad var det de skulle låna, 117 miljoner? Det där, vad tänker du?

Caroline: Jag tänkte: men gud vad bra, men det kanske bara är skriverier som egentligen inte leder till något.

Jan: Nej men jag tror: ingen rök utan eld. Men jag tror att det handlar om att den generella svensken inte är särskilt bra på att ta hand om sina pengar. Vi tar stora risker och litar på andra. Vi tycker att 7 % avkastning är tråkigt. Vi fattar inte ränta på ränta. Det var en professor som sa: antingen fattar du ränta på ränta, och då betalar den dig, eller så fattar du inte ränta på ränta, och då betalar du åt den.

Jag har träffat människor som kommit fram till mig och sagt: "Du, Jan, jag har 22 % bolåneränta." Och jag var: 22 % bolåneränta? Du har blivit lurad. Och sedan säger de: jo, jag har ett lån på 4 %, ett på 3,5 % och ett på 5 %. Och lagt ihop alla lånen har jag 22 %.

Caroline: Man måste dela med antalet lån.

Jan: Ja, och jag var: var börjar man? Var börjar man prata med en sådan person?

Ränta på ränta och relation till procenten

Jan: Jag kommer ihåg för några år sedan att vi hade en aktieklubb med ett antal kompisar. Jag skrev om den på nätet, och folk kom fram till mig och sa: du vet vad ni gör, skicka ditt kontonummer så lägger jag in hundratusen. Det hade varit så enkelt att säga: jag tar emot dina hundratusen, investeringarna gick dåligt, vi förlorade 50 %, här får du 50 000. Och sen hade man kunnat behålla 50 000. Det hade varit så lätt att lura människor. Och tyvärr är det människor som ser detta som lätta pengar.

Jag tror att om jag ska runda tillbaka till ränta på ränta, så handlar det om att de flesta människor kanske har 10 000 eller 50 000 på kontot. I sin medianportfölj på Avanza. Det betyder att om de har 10 % ränta får de kanske 5 000 kronor. Och de tänker: 5 000 kronor, ja det var roligt, men vad ska jag göra med dem? 5 000 spänn förändrar inte mitt liv. Och sen börjar man månadspar med en tusenlapp i månaden, och då blir det bara några hundralappar. Jag har träffat många som säger: men vad spelar det för roll att spara, det blir bara 200 spänn på hela året? Om jag jobbar två timmar övertid får jag ut mer pengar.

Och jag sa: helt rätt. Men, 5 % eller de där 10 % de fungerar oavsett vilket belopp du har. Har du en miljon är 10 % 100 000 kronor. Plötsligt väldigt mycket pengar. Jag tror att folk gör misstaget att fokusera på de absoluta kronorna och ha en relation till kronorna, istället för att ha en relation till procenten. Det hade jag jättelänge också. När man investerar på börsen och portföljen går ner med 5 % kanske man förlorade 20 000 den dagen. Och man tänker: jag lika gärna gått till jobbet den här månaden, det var ju hela månadslönen. Man kan inte ha den relationen till pengar, utan man behöver ha relationen till procenten.

Karvastor, Arne Talving, han sa det också på sin kurs: du måste ha en relation till procenten, och gärna procenten mot index, inte de absoluta talen.

Caroline: För annars blir man helt knäpp. Men jag fattar inte riktigt, procenten mot index.

Jan: Man mäter sig mot index hela tiden. Om index är 8 % mäter jag mig: hur mycket fick jag mot index? Jag försöker alltid, om index gör 8 % ska jag göra 8 %. Om index gör 10 % ska jag göra 10 %. Om index gör minus 2 % ska jag göra minus 2 %.

Caroline: Och du investerar åt det hållet också.

Jan: Ja, och jag är alltid nöjd med det som är index. Jag tittar inte på om det är minus 50 000 eller plus 100 000. Jag tittar bara på procenten. Det är det som gör till exempel att Karvastor var jättenöjd när han gjort minus 10 %, för index hade gjort minus 20 %. Han var dubbelt så bra som index. Och sen hade han fått en idiotkommentar: "Så du menar att du är nöjd med att förlora 10 %? Du är ju dum i huvudet." Ja, too bad. Då har man inte riktigt fattat det.

Det verkar som vi hann inte in på bostäder. Vi kanske ska göra ett extraavsnitt i veckan.

Caroline: Om kommentarerna kring boendet.

Jan: Och framförallt skillnaden mellan hyresrätt, villa och bostadsrätt.

Caroline: För det kan bli lite infekterat.

Jan: Så vi kommer tillbaka, förhoppningsvis på onsdag. Hinner vi inte på onsdag blir det nästa söndag. Första advent. Snyggt. Tack för att du lyssnat på oss idag. Tack för att du följer bloggen. Du som lyssnar eller tittar på det här på YouTube, gå gärna in på bloggen på rikatillsammans.se, för mycket av värdet som du hör i dagens avsnitt handlar ju om kommentarerna. Fortsätt kommentera. Tack för att ni kommenterar. Vi läser alla kommentarer, även om vi inte hinner svara. Och det ger oss jättemycket. Jag hoppas att vi kan ge tillbaka. Hela det här avsnittet är egentligen till följd av de kommentarer som kommit in. Tack och vi hörs och ses.