Uppföljning av ”Så tjänar du mer pengar”

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Fel fråga: hur tjänar jag mer pengar?
2. Kontrollbehovet och rädslan för kommentarerna
3. Rädslan att inte få vara med
4. Skapa värde för andra: ge för att få
5. Det fatala felet i förra avsnittet
6. Vi skippade de vanliga grejerna
7. Två drivkrafter: hot och dragning
8. Tänk om jag inte vill ha ett företag?
9. Anställd kan tjäna mer än företagaren
10. Earn while you learn
11. Madeleine Albright: gratisjobb som väg
12. Två millimeter extra och Extreme Ownership
13. Lägre hängande frukt: börja fakturera
14. Det viktiga är att komma igång
15. Diskrepansen mellan den vane och nybörjaren
16. Man vet inte vad man inte vet
17. Du behöver bara veta nästa steg
18. Osynliga barriärer kring företagande
19. Provokationen: arbetslösa med F-skattsedel
20. Den personliga utvecklingen i att tjäna egna pengar
21. Hobbyverksamhet som lägsta steget
22. Varför Jan ändå förespråkar AB
23. Insikterna är värda mer än kostnaden
24. Hur fan hinner man?
25. Lilla stegets kraft: en timme i veckan
26. Bussen på fel busshållplats
27. Att managera sin energi
28. Pomodoro och prokrastinering
29. Rakhet är snällhet
30. Vad konsumerar du egentligen?
31. Det man tycker är roligt gör man redan
32. När man får barn blir vissa saker viktigare
33. Management och ledarskap: gör rätt sak rätt
34. Hattleken: vilken hatt har jag på mig?
35. Medvetna beslut framför slöseri
36. Priset kommer, men senare
37. Svaret på frågan varför
38. Att kommunicera om sin tid med partnern
39. Den första frågan: varför vill jag tjäna mer pengar?
40. Frilansa med sina kompetenser
41. Tankespjärnet om semestern
42. Du är inte genomsnittspersonen
43. Affärsidén som flög över huvudet
44. Se affären, eller ta hjälp
45. Be om hjälp, made in here-symtomet
46. Glassaffären: backa bussen till rätt hållplats
47. Låt någon annan göra bokföringen
48. Caroline: knäppgöken som vågade fråga
49. Det som inte passar in är en tillgång
50. Lägg undan skammen över misslyckade affärer
51. Det är livet, inte bara entreprenörskap
52. Att vara ute på spelplanen
53. Caspian: outcast och misfit
54. Tio big wins och en resurslista
55. Idéerna som blev till intet
56. Kommande avsnitt och teasers
57. Avrundning och tack

Fel fråga: hur tjänar jag mer pengar?

Jan: Många gånger upplever jag att frågan "hur tjänar jag mer pengar" eller "hur blir jag rikare" är felställd. Frågan att ställa sig i stället är: hur kan jag skapa värde för andra? Oavsett om det är arbetsgivare, kunder eller någon annan.

Du lyssnar på RikaTillsammans-podden som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Varmt välkommen till RikaTillsammans-kanalen på YouTube, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. Vårt mål är att du varje vecka ska få konkreta tips, råd och inspiration för att ta din privatekonomi och ditt sparande till nästa nivå, på ett enkelt och roligt sätt.

Jag heter Jan Bolmeson och idag har jag med mig Caroline, min fru, och så har jag med Caspian. Som gör comeback här från avsnittet när vi pratade om att tjäna mer pengar och GameStop. Kollega och vän till oss. För övrigt även den som klipper avsnitten och hjälper oss att hålla oss på spår. Gör oss bättre, helt enkelt.

Caspian: Det är en schysst titel.

Jan: Ja, men så här: "gör andra bättre". Tanken med dagens avsnitt är egentligen en fortsättning på avsnittet om hur man kan tjäna mer pengar.

Kontrollbehovet och rädslan för kommentarerna

Caroline: Jag tänkte nästan börja med att fråga hur det känns med ditt kontrollbehov.

Jan: Du har ingen aning om det.

Caroline: Jag sa ju det innan, för du tyckte det kändes så jobbigt. Caspian är den som sitter på hela avsnittet här, och vi ska liksom interagera med Caspian i stället för att det är du som har dina PowerPoint-slides.

Jan: Ja, mina grafer. Jag har jobbat mycket på sistone och inte riktigt haft tiden och möjligheten.

Caroline: Då har du ju läst kommentarerna, och jag har så här: vågar jag gå in och läsa? Och så sa du, ja, men där är några frågor som är utestående. Och så sa du, låt oss ta dem i ett nytt avsnitt. Så här sitter vi, och jag är lite nervös för vad som komma skall.

Jan: Det är nästan lite roligt, det här kommer jag på nu. Vad tror du är kommentarerna? För du föreställer dig ju någonting. Det är någonting som gör att du inte går in och kollar. Vad föreställer du dig?

Caroline: Kan vi inte bara prata om hur man tjänar mer pengar?

Jan: Vi ska prata om det också. Det ska vi ju såklart. Men vad tänker du att vi fick för det, det sämre?

Caroline: Nej, men det är klart att det handlar om mig och mitt ego. Och mig och mitt ego är ju rädd för att vara så här, ur takt med tiden. Eller att jag tycker att det är enkelt, och så säger någon att det är fel. Eller att det inte är sant. Eller att jag inte har hajat någonting.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Att det inte landar och att jag framstår som något rövhål. Det är väl det. Och så kommer det tillbaka till rädslan för det. Om jag är ett rövhål, så kommer ingen tycka om mig. Och om ingen tycker om mig, så blir jag ensam. Och om jag är ensam, så dör jag.

Rädslan att inte få vara med

Jan: Ja, alltså. Dra det ända in i kaklet.

Caroline: Ja, men det kommer ju alltid. Rädslorna kommer ju alltid till. Rädslan för att inte få vara med. Rädslan att bli ignorerad. Och rädslan att bli själv.

Jan: Ja, någon av dem var det.

Caroline: Ja, precis. Sen måste jag säga en grej till också. Några kommentarer har jag läst. Och de är alltid så här: måste du alltid avbryta Caspian? Eller måste du alltid avbryta våra gäster?

Jan: Jag är ledsen. Jag jobbar på det. Och det går inte.

Caroline: Det kommer ju ner till att det du har att säga, det tycker du är viktigare än den som du avbryter. Eller du brukar säga det som att "jag vet redan vad du kommer att säga".

Jan: Det är ännu sexigare. Varför har jag gjort det? Nej, men förlåt.

Caroline: Det är för att du är en sån stark person som vi är tvungna att förstärka oss själva på din bekostnad.

Jan: Ja, men det är okej. Det bjuder jag på. Vi ska inte hålla på här nu. Vi ska gå in i avsnittet. Men en grej som jag tänkte på, förra avsnittet —

Caroline: Ja, säg det nu så vi kan komma till det konkreta.

Skapa värde för andra: ge för att få

Jan: Jo, men det var ju så. Detta är nog ändå så självklart för mig, jag tror inte att jag tog upp det i förra avsnittet. Och det är så här att många gånger är frågan "hur kan jag tjäna mer pengar" egentligen felställd.

Caroline: Okej, säg något mer då.

Jan: Jag tänkte på det sen, du vet, vaknade mitt i natten. Det sa vi nog inte i avsnittet. När man ställer sig själv frågan "hur kan jag tjäna mer pengar" eller "hur kan jag bli rikare", är det egentligen fel. För då utgår man från något slags nollsummespel: jag ska bli rik på din bekostnad. Medan den mycket bättre frågan är: hur kan jag skapa värde för andra människor? Hur kan jag hjälpa andra att få det de vill ha?

Och då är min tes den här, "ge för att få". Om du skapar värde för andra människor, så kommer de hjälpa dig att få det du vill ha. Vill du ha bra relationer, så kommer du få bra relationer. Vill du ha pengar, så kommer du få pengar. Det handlar om att man måste ge först.

Det är som metaforen med spisen. En person ute i en snöstorm kommer in i ett kallt hus och sätter sig framför vedspisen. Och så säger man: ge mig lite värme, så ska jag stoppa ved i dig. Det är bakvänt. Först måste du lägga in. Du måste ge för att få.

Men jag tror inte det framkom, eller att vi tog upp det i förra avsnittet.

Caroline: Nej, kanske inte riktigt. Men jag tänker förra avsnittet och detta avsnittet. Om man nu inte har lyssnat på det förra —

Jan: Ja, det förrförra, tror jag att det är lite ordning. Hur tjänar man mer pengar?

Caroline: Vad kommer man nu få i detta egentligen? Ja, Caspian. Vad kommer man få?

Det fatala felet i förra avsnittet

Caspian: Jag tror att det jag vill börja med att säga är att vi gjorde ett fatalt fel i förra avsnittet.

Jan: Ja, nu känns det ju mycket bättre när du säger så.

Caroline: Nej, låt honom nu prata till punkt.

Caspian: Vi döpte det helt fel. För det vi pratade om var inte hur man tjänar mer pengar, utan det vi pratade om var hur kan jag tjäna pengar på det jag tycker är roligast i världen. Det var egentligen där vi la mest fokus.

Vill man tjäna mer pengar, vill man ha extra pengar, då är tipset så här: ring närmsta ICA-butik. Försök få så många helgpass som möjligt och jobba röven av dig. Du kommer tjäna bra mycket mer pengar på det än att sälja dina stickade mössor.

Jan: Nu kommer du göra det.

Caspian: Det vi gjorde i förra avsnittet var helt enkelt att vi pratade om helt andra grejer än hur kan du tjäna mer pengar just nu. Vi pratade inte om att gå och klippa din grannes gräsmatta. Vi pratade inte om att gå promenader med hundar, även fast du inte tycker om det. Vi pratade inte om att ta ett extrajobb.

Jan: Nej, det gjorde vi inte. Nej, det är sant.

Caspian: Och vi pratade inte om det här man gör, att titta på valfritt avsnitt av Lyxfällan.

Caroline: Det finns förresten Lyxfällan på norska. Nu har jag börjat titta på norska.

Jan: Vad har det med att tjäna mer pengar?

Vi skippade de vanliga grejerna

Caroline: Jo, men för där gör de ju alla de där. Sälj bilen, sälj grejerna på loppis, lägg upp grejer på Tradera och på Blocket. Ta ett extrapass, få ett jobb om du inte har ett jobb.

Jan: Ja, precis. Och för mig, så börjar jag ju inte där.

Caroline: Nej, och vi skippade ju hela det steget.

Jan: Jo, men det gjorde vi. Har vi fått feedback på det?

Caroline: Ja, uppenbarligen. Att vi skippade alla de vanliga grejerna man kan göra. Det har varit ett par personer som har sagt det.

Jan: Mest bang for the buck just nu, och för många över ganska lång tid, är att ta extra timmar på jobbet. Det är det första. Kan du jobba mer, så jobba lite mer. Men då blir invändningen: det var ju inte det vi pratade om. Eller hur?

Caroline: Nej, men jag dör ju lite inombords.

Jan: Jo, fast det kan ju vara viktigt för någon där ute.

Caroline: Ja, ja, absolut. Och det missade vi.

Jan: Det är absolut sant att vi missade hela den biten med hur man tjänar mer pengar just nu.

Två drivkrafter: hot och dragning

Caroline: Men vet du vad jag tänker på det? Nu kidnappar jag dig, och du ska få fortsätta där. Men jag tänker att det där kanske handlar också om lite, vad motiveras jag av? För vi pratar väl ändå om frågan om varför. Varför ska jag göra någonting?

Och då tänker jag så här att det finns två drivkrafter. Den ena är hotet om någonting, det som vissa kallar för hootivation. Jag är trött på att vara trött. Nu måste jag göra en förändring. Jag skaffar jobbet på ICA. Det är liksom steg ett, det är liksom att komma igång-grejen.

Och sen på andra sidan skalan, där har man: varför? Jag vill göra detta för att jag är så attraherad av en bild av framtiden. Du vet, man vaknar tre på morgonen, piggare än vanligt, när man ska åka på semester. Men man har aldrig vaknat vid det tillfället om man skulle till jobbet. Man vaknar till och med innan klockan ringer, för att man är så inspirerad av den framtiden.

Jan: Det finns ju inga objektiva råd, utan allt är ju subjektivt.

Caroline: Och förra avsnittet blev ju väldigt subjektivt från mig. Där jag tänker, jag kommer ju inte vilja ha så många extra pass på ICA resten av livet. Jag kan inte ta mer än ett visst antal, så jag hoppar det steget, för att jag har glömt bort att det var ju det jag gjorde i början. Och som vi alla någon gång har gjort. Särskilt när man är yngre.

Jan: Bra Christian, bra ni som har kommenterat.

Caroline: Ja, verkligen.

Tänk om jag inte vill ha ett företag?

Jan: Och jag tror att det är viktigt att säga precis det också, att det är det man gör i början. För dig är det i början.

Caroline: Det var en grej som jag läste mellan raderna på många av de som kommenterade. Så här: men tänk om jag inte vill ha ett företag? Tänk om jag inte vill bygga någonting själv? Tänk om jag inte är entreprenöriell?

Jan: När man kommenterar det, bara så här, fråga nyfiken: är det för att man inte gillar konceptet juridisk person, alltså företag? Eller för att man inte är företagsam?

Caroline: Båda, skulle jag nog säga. Jag tror att det finns personer som känner båda. Ja, men "Jan, jag är inte så företagsam på det viset att jag är entreprenör".

Jan: Jag skulle säga att du är företagsam, men du är inte entreprenöriell.

Caroline: Nej, jag är inte entreprenöriell. Det är jag inte. Och då är det kanske inte det sättet som jag är bekväm med heller att gå in i. Det är en ytterligare barriär för mig att tjäna pengar, genom att nu så ska jag göra det på Jans sätt.

Jan: Och du med. Ja, du har ju bara ett bolag. Då är man inte entreprenöriell. Och man behöver inte ha ett bolag heller. Nej, förlåt. Nej, det är ingen förutsättning såklart.

Caroline: För jag tänker, företagsam kan man ju vara. Jag har ju jättemånga kompisar som är intraprenörer, till exempel.

Jan: Och vad är det då?

Caroline: Ja, men då är man ju företagsam eller driftig på det jobbet man är. Inuti ett annat företag. Så det är ju inte företagsformen som avgör. Om det är ett AB eller inte ett AB, anställd.

Anställd kan tjäna mer än företagaren

Jan: Och där finns ju, även om jag många gånger säger att det är lättare att tjäna pengar som företag eller företagare, för du får en större spelplan, så är det ju, om jag tar extremen, bara för att göra det tydligt: Annika Falkengren, som var vd på SEB, hon är ju anställd och tjänar mer än 99,9 % av alla företagare. Så tvärtom går det nog snabbare att tjäna mer pengar som anställd än att göra det som företag.

Så det är väl bara att ta det med en nypa salt, att det är en så stark preferens för mig kring att få utlopp för kreativitet i ett företag. Så det blir ju lätt att jag vill frälsa världen.

Caroline: Ja, då virvlar vi runt det i förra avsnittet. Men jag gillar att vi har den här dialogen med läsarna. Jag gillar det jättemycket, för då kommer ju båda sidorna. Och att vi får tänka också så. Så gjorde vi också en gång i tiden. Jag jobbade ju på äldreboende. Det var en massa pass där, medan jag pluggade och så.

Jan: Ja, men det är många som gör det. Många som hittar andra jobb vid sidan av.

Earn while you learn

Caroline: Om vi ändå ska hålla vidhållet — nu kommer jag återigen från mitt eget, jag bara hör det själv. Men jag gillar ju Rich Dad, Robert Kiyosaki, "Rich Dad, Poor Dad". Han säger så här: "earn to learn", eller "earn while you learn". Det finns ju inget sätt att lära sig snabbare, om man nu sen vill starta företag i framtiden. Nej, jag bara skojar. Att ta ett jobb där man kan lära sig egenskaper som kanske tar mig till nästa steg.

Och det behöver inte vara företag. Jag vill kunna ta nästa steg i min karriär, till exempel. Många drömmer om att vara vd. Okej, men då behöver jag ledarskap, jag behöver vara duktig på människor, jag behöver vara duktig på försäljning. Bra att ta ett säljjobb, eller ta ett chefsjobb, så att man kan ta den lågt hängande frukten.

Jan: Och det är precis som du säger, det är vad du sa egentligen. Lågt hängande frukt är att ta extra pass på ICA, eller jobba som personlig assistent, eller undersköterska.

Caroline: Kanske mer då för den som inte är så entreprenöriell av sig. "Jag har ingen ambition om att starta företag." Då kanske man ska ta ett extraknäck. Men det var någon som sa det också, att jobba gratis med någonting som du tycker är kul, vill utvecklas kring. Eller gå med i någon förening, som kan ge dig kompetens.

Jan: Från vilken vinkel är vi nu?

Caroline: Det är för att man ska få kompetens. Jag tänker att det bygger mot att tjäna mer pengar. Eller tjäna pengar på någonting.

Madeleine Albright: gratisjobb som väg

Jan: Jag har ett sånt extremt exempel på det.

Caroline: Ja, ta. Berätta. Kör.

Jan: Det var Madeleine Albright. Hon var väl utrikesminister under Clinton. Hon var hemmafru jättelänge och pluggade väl någonting på universitetet också. Kanske sociologi eller så. Men hon hade sjukt många sådana här projekt där hon jobbade gratis. Och det gjorde till slut att hon blev utrikesminister.

Caroline: Det är sjukt, jag har läst hennes memoarer. Det är crazy.

Jan: Men i USA går det. Hon fick högre och högre positioner på de här jobben som hon gjorde inom olika föreningar och som hade med hennes barn att göra.

Caroline: Ja, men alltså engagera sig. Plus att hon pluggade. Men jag tror att det handlar alltid om att engagera sig, om att göra. Det är lite det som vi pratar om också, skillnaden.

Två millimeter extra och Extreme Ownership

Caroline: Och detta är så svårt att ge bort. Men skillnaden mellan den som, säg bara, jag hittar på, som tjänar 100 000 och den som tjänar 1 miljon. Det är ju inte att den som tjänar 1 miljon jobbar tio gånger mer för att få tio gånger mer inkomst. Utan ofta är det bara grejer. Tony Robbins, den amerikanska coachen, kallar det de där två millimetrarna. Gör de där två millimeter extra.

Jan: Jag har en kompis, Niklas, vi pratade om det här utifrån Jocko Willink-boken "Extreme Ownership". Så sa vi så här att Extreme Ownership går ut på att ta ansvar för allt som händer i ditt liv och som inte händer i ditt liv.

Caroline: Så det är ingen annans fel?

Jan: Det är ingen annans fel, det är min egen möjlighet. Och då pratar vi om det, för han jobbar liksom som, han är ju en av Sveriges bästa organisationskonsulter, Niklas. Och så sa han så här, att med många pratar jag om att man tar inte ens ansvar för sin egen arbetsbeskrivning. Sina arbetsuppgifter. Och då var det liksom de där två millimetrarna extra, att ta ansvar bortom din arbetsbeskrivning. Ta ansvar för din chefs arbetsbeskrivning. Gå och fråga chefen: vad har du för en arbetsbeskrivning? Vad är ditt ansvar? Läs den och sen lek leken som att du är ansvarig för de grejerna också. Så att du fattar vad som behövs för att din chef ska bli framgångsrik. Förstås, att man tänker en nivå extra.

Caroline: Vad kommer vi kalla detta avsnittet?

Jan: Jag vet inte. Det kommer inte vara "tjäna mer pengar", eller?

Caroline: Vi får se. Det kan bli kass. Långsiktigt. Men ska vi gå vidare lite grann med feedbacken och kommentarerna, så kan vi spinna runt dem.

Lägre hängande frukt: börja fakturera

Caroline: Och där tänker jag att vi egentligen ska fortsätta på samma grej. För där har du ju spåret, om du faktiskt inte är så intresserad av att bli entreprenör eller frilans. Eller egenföretagare. Men om du vill bli det, så finns det lägre hängande frukt än de vi tog upp i avsnittet, skulle jag säga.

Vi pratade mycket om så här: ja, men bara starta ett AB, det är inte så svårt. Fyll i blanketter på verksamt.se och sen så är du färdig. Men då var det till exempel JFB på forumet som sa att du kanske ska börja öva genom att använda en faktureringstjänst. Det kanske är där första steget är för dig, att du faktiskt bara börjar sälja. Skit i att starta AB, skit i att starta enskild firma, skit i hela den processen. Hur kan du göra det du gör för någon annan?

Jan: Sälj skinnet innan björnen är skjuten.

Caroline: Precis, och det var det han sa.

Jan: Vad finns det för några? Jag har hört talas om —

Caroline: Vänta, vänta, vänta. Det känns som att vi hamnar helt fel fokus. Vi pratar om helt olika saker.

Jan: Det gör vi kanske, men det kommer ju, vadå faktureringstjänst? Kommer folk att undra nu.

Det viktiga är att komma igång

Caroline: Nej, men jag tänker ju att det viktiga är att komma igång. Allt sådant kan man ju lösa i efterhand. Företagsform och skatt och så där. Så jag tänker att det viktiga — ja, detta blir ju jättekonstigt här nu när jag ser det, men det där är ju detaljer, det är ju inte det som är det svåra.

Jan: Kolla här nu. Jag känner att jag har fått feedback från de kommentarerna jag har hört. Då är det att vi penslar lite för brett också.

Caroline: Jo, men så här. Starta företag, gör det som du tycker om, att sticka mössor, och så säljer du dem genom ditt företag. Och så är det kanske inte exakt vad man har förväntat sig att få. Så det här lilla steget då som JFB pratar om, att använda en faktureringstjänst i stället för att bara starta företag det första man gör. Då kan man fråga sig vad då för faktureringstjänst. Om vi tar den lilla detaljen, så kan vi gå vidare sen till det som du tycker är viktigt.

Jan: Vadå, kan man ta betalt utan att ha AB?

Caroline: Ja. Det är det som är grejen här.

Jan: Till exempel Cool Company, till exempel Frilans Finans.

Caroline: Bra.

Jan: Då kan du skicka en faktura som privatperson. Där har du lågt hängande frukt. Då kan du börja sälja, både sälja skinnet och skjuta björnen. Utan någon risk. Så du har ingen nedsida. I ett AB har du liten nedsida, den är mikroskopisk, men den finns. Cool Company har du ingen.

Caroline: Det är 5–6 procent.

Jan: Ja, ja. Nej, men absolut. Svar ja.

Diskrepansen mellan den vane och nybörjaren

Caroline: Du har rätt, Caspian. Du har det på film.

Jan: Jag kommer klippa ut den biten.

Caroline: Nej, men jag tror att en diskrepans som finns mellan dig, som har drivit företag väldigt länge och tycker att det är enkelt, lätt och kul, så finns det en diskrepans i att de som inte tycker det. Eller som är vana, eller som ens vet var de ska börja.

Jan: Ja, men precis. Det är första steget.

Caroline: Och det var lite det många sa att de förväntade sig av förra avsnittet.

Jan: Vad? Starta företag?

Caroline: Ja, men det visste jag.

Jan: Vad blir så? Men vad är frågan då egentligen? För jag tänker så här att det är klart att vi kan göra ett avsnitt. Du vet, steg ett är att gå in på verksamt.se. Steg två, skaffa ett bokföringsprogram. Till exempel Bokio är gratis. Eller hitta en redovisningskonsult. Det är egentligen bättre. För varje timme du lägger på att lära dig bokföring, är en timme du inte är där ute och säljer. Och det är viktigt att du säljer, tjänar pengar, betalar bokföringen och behåller vinsten själv.

Vi kan prata om Frilans Finans, vi kan prata om vilka företagsförsäkringar man ska ha. Men jag tänker så här att det där är ju saker man löser längs vägen. Om man är riktigt företagsam och inte känner sig nedslagen av att man fan inte hittar informationen, eller vad skillnaden är mellan de här två. Vad ska jag välja?

Caroline: Det är väldigt utpumpande energimässigt att ta de här —

Jan: Man vill bara göra det man tycker är kul. Man kanske bara vill sticka sina mössor. Är ni med?

Man vet inte vad man inte vet

Caroline: Ja, men jag tror ännu mer än det. Man vet inte vad man inte vet.

Jan: Nej.

Caroline: Jag visste inte, innan jag startade mitt företag, att jag behövde försäkringar i företaget. Jag hade ingen aning, och sen så sa de det på banken. Jag var så här, åh, fan.

Jan: Och man kan driva sitt företag utan. Jag har fler företag utan försäkring.

Caroline: Jag tycker det är jättespännande detta här nu, Jan. För det här gillar jag med dig, jättemycket. Att du är så här, "man löser det längs vägen, det är inga problem". Du är otroligt resourceful, heter det. När man hittar resurserna till det.

Medan jag har liksom fått, i mitt liv, när jag har försökt mig på saker och det fan inte har gått på första, andra eller tredje försöket. Då har jag fått lägga mig till med ett motto som heter: dyk alltid upp, ge aldrig upp. För att jag ska förstå att det är motgångar i början med saker. Och det är svårt i början när jag är ovan. Men det kommer att gå.

Jag har fått lära mig den här resourcefulness-heten som du sa. Vad heter det på svenska? När man hittar de här resurserna hela tiden. Förstår du vad jag menar? Du är ju jättestark på det. Du bara tycker det är självklart att man hittar de här sätten att lösa saker.

Du behöver bara veta nästa steg

Jan: Men handlar detta om den här skillnaden? Att jag inte behöver ha hela vägen färdig innan jag ska börja gå. Jag behöver inte ha hela checklistan. För mig är det så här, vet jag bara nästa steg —

Caroline: Är inte det Covey, eller någon sån här, som pratar om det? Steven Covey eller någon sån.

Jan: Du behöver inte ha steg nummer tre, fyra, fem. Utan det enda du behöver veta är nästa steg. Ett steg. För grejen är vad jag har lärt mig under de här många åren, det är att när jag väl har tagit det där första, andra och tredje steget, så ser ofta situationen helt annorlunda ut. Så det där som egentligen var steg fyra när jag var på steg ett, det är inte relevant eller är helt förändrat.

För mig blir det ett slöseri på resurs att fundera på vilken försäkring eller vilket bokföringsprogram jag ska ha, innan jag ens har sålt min första mössa.

Caroline: Ja, men det är något som du har lärt dig.

Jan: Ja, gud ja. Man ska inte hålla på och ha alla ljusen gröna medan man kör bil.

Caroline: Men det är ju som sagt någonting du har fått lära dig om. Och då har du aldrig gett upp heller. Du har — åh, fan, nu blev det fel här. Och jag vet många, inklusive mig själv, som gärna vill ha planen utlagd. Och det handlar också om att man är rädd för att misslyckas. Att det är skönt att ha planen utlagd. Men man lär sig ju efterhand som man både jobbar och har företag, att det finns ingen mening med att ha det.

Osynliga barriärer kring företagande

Jan: Det finns sådana trösklar här. Så om vi inte pratar om dem, så kommer de att vara där som osynliga barriärer. Som folk kommer säga: det är skitjobbigt att ha företag, så jävla mycket att tänka på. Och det är mycket att tänka på i början. Men efter ett tag är det ju inte det längre. Vad tänker du, Caspian? Du känner ju oss bra. Nu får vi ha lite reality. Nu sitter vi här och pratar återigen om företagande.

Caspian: Nej, men jag tänker att det vi kan göra som en resurs för alla era läsare är ju att faktiskt sätta ihop en artikel med tio big wins.

Jan: Ja.

Caspian: Tio big wins för att starta företag. Eller för att sälja någonting som man kan göra.

Jan: Alltså, ska vi inte göra så här. Jag har en idé. Du och jag var ju och bollade lite. Vi borde ha någon sån här kurs. Som är så här: fakturera dina första 10 eller 20 000. Målet är inte att starta företag. Du kan till och med köpa dig ett företag. Vill du inte fylla i verksamt.se, så är det bolagspartner.se. Gå in där och så köper man ett bolag. Så har du det för 7 000 spänn. Och så har man på visitkort "företag". Men för mig är det så här, det är inte det som är poängen.

Caroline: Nej, vad är poängen nu? Är det inte att tjäna mer och jobba mindre?

Provokationen: arbetslösa med F-skattsedel

Jan: Ja, det är det. Och nu kan jag provocera skiten av de som har företag här nu. För nu har vi bashat, liksom lyft det där. Då kan man säga så här: har du företag och du jobbar mer och tjänar mindre än vad du hade gjort som anställd, då är det liksom ett tillfälle att stanna upp. Och så liksom prata så här: vad är det jag inte ser i mitt företag? För poängen är ju ändå att du ska jobba mindre och tjäna mer.

Så nu kan jag ha provocerat vissa här. För det är många — vet du vad, det är en kompis, jag behöver inte nämna något namn. Han sa så här: det är sjukt många där ute som är arbetslösa med F-skattsedel.

Caroline: Ja, jo, men precis. Nej, men för det är det. Ja, absolut. Sätta ihop någon typ av kurs, eller hjälpa folk. Ja, just det.

Jan: Förlåt. Poängen — nu avbröt jag igen, nu kommer jag få skit för det. Poängen är ju att tjäna pengar. Så att du vet, när du har fått in dina 20–25 000, då tror jag att man blir taggad. Och då tänker man så här: du vet, har jag ändå tjänat 25 000 en gång, då kan jag göra det igen.

Caroline: Ja, och grejen är att även om man tyckte det var asjobbigt att tjäna de pengarna, och man var utanför sin komfortzon, så kommer man ju ha flyttat gränsen för vad som är jobbigt eller komfortzon med det. Bara det tycker jag är värt så att man betalar.

Den personliga utvecklingen i att tjäna egna pengar

Caroline: Nej, jag ska inte säga så. Men det är sjukt spännande med den personliga utvecklingen som kommer med att tjäna pengar utanför sitt vanliga jobb, eller på det man tycker är kul. Och det är det som jag tror många tycker är extremt jobbigt. För du får ju feedback från omvärlden. Tycker inte människor om dina mössor, så köper de inte mössor.

Jan: För folk kommer att säga: jättebra idé, det är klart du ska starta företag. Sen frågar jag: ska du köpa en mössa? Nej.

Caroline: Och det blir ju väldigt in your face, och man kan bli skitledsen. Ja, förlåt, jag avbröt dig. Så vad var det du tänkte innan?

Jan: Nej, men jag tänker så här, det är två grejer egentligen. Det ena: vi kan sätta ihop en artikel med massa resurser och med tio första tips, eller tio första steg. För det vet jag att du har. Det är bara att du tycker inte det är lika intressant som "börja sälj" eller "börja göra". Eller affärsutveckla.

Caroline: Det kan man bara kolla upp, ja.

Jan: Ja, och det du kallar detaljer är ju hinder för andra. Jag vet att du sitter på jättemycket resurser i den formen.

Hobbyverksamhet som lägsta steget

Caroline: Det andra är faktiskt en parentes som jag fick av en kompis, som var så här: ja, ni missar ju en jättestor grej i att man kan ha en hobbyverksamhet. Det finns någonting som kallas hobbyverksamhet i Sverige. Jag vet inte exakt hur det funkar.

Jan: Ja, vad är det för något då?

Caroline: Du kan sälja någonting, eller du kan göra saker som klassas som din hobby. Till exempel sticka saker. Och sen så kan du dra av momsen på något sätt, om du återinvesterar i din hobby.

Jan: Ja, det är som företag light. Det är typ 18 eller 30 000.

Caroline: Jag hade ingen aning. Detta hade du alltså koll på, Jan? Jag visste inte detta.

Jan: Hobbyverksamhet. Hobby brukar ju kosta pengar för dig.

Caroline: Precis. Men att det kan kosta mindre pengar då, att man kan återinvestera. Hon tog upp exemplet, det är designat för att de som rider till exempel ska kunna vinna vinstpengar och sedan kunna återinvestera i typ en ny sadel, utan att det ska kosta en massa i moms eller i skatt.

Jan: Det är smart.

Caroline: Det är en sån grej om man tycker att steget upp till företag — jag har Frilans Finans, men också hobbyverksamhet. Så det var väl de grejerna. Jan är helt tyst. Du var också mållös, hur smart det är.

Varför Jan ändå förespråkar AB

Jan: Nej, jag ska vara helt ärlig, jag är inte insatt i de reglerna, men för mig så hamnar det i samma kategori som enskild firma.

Caroline: Jo, jag förstår det, men det kan vara bra.

Jan: Nej, men det är så här, jag ska inte säga någonting som jag inte kan. Jag ska vara tyst med hobbyverksamhet, men jag vet ju att vissa har samma resonemang kring enskild firma. "Jag skaffar mig en FA-skattsedel, så jag kan vara både anställd och ha min firma." Det jag ogillar med de här, det är ju att det hamnar i min privata ekonomi. Att jag där tar en ekonomisk risk. Kanske.

Caroline: Det är inte så på hobbyverksamhet, för jag tror att gränsen går på, det är mellan 20–30. Jag tror i alla fall inte att det är mer än 50 000. Så där är det ändå begränsat.

Jan: Men oftast när det går åt helvete för folk, så är det i en enskild firma. Att man är personligt betalningsansvarig. Så ja, jag fattar, och det är rätt.

Caroline: Men du förespråkar fortfarande AB?

Jan: Av många skäl. För det ett, det blir liksom så här, AB är en grej, jag är en annan person. Särskilt åtskilda från varandra. Du har ett skydd. Länder, stater, vill ha — även socialistiska stater vill ha — företag. Det är företag som driver utveckling. Det är de som genererar inkomster, det är de som finansierar det offentliga systemet, et cetera. Så jag tänker att där är en vinst.

Insikterna är värda mer än kostnaden

Jan: Även om du inte tjänar några pengar och du går 10 000 back på ditt företag. Du startar det, du fakturerar ingenting, du får göra ett bokslut och du får lägga ner bolaget. Ja, det kanske kostar dig 15 000. Men de insikterna och det du har lärt dig längs den vägen, det påstås att det är lätt värt många gånger mer. Som en erfarenhet. Så jag tänker liksom så här, kör på, gör det ordentligt från början, i stället för någon sån här halvmesyr.

Caroline: Och då säger jag till alla er som vill hålla på med halvmesyrer, att Jan för några veckor sedan sa: köp den billigaste, se om du använder den, och sen köper du den dyra. Han har alltid sagt något man kan hålla emot honom. Så det ni kan säga då är: ja, men jag kör på den billiga och så testar jag.

Jan: Bra! Det viktiga är att man testar.

Caroline: Så här, sälj är det viktigaste. Sen, fuck resten. Det löser man. Om man gör det i hobbyverksamhet eller enskild firma. Det viktigaste är att man säljer och får in pengar, och gör något man tycker är kul. Bra, Caspian.

Hur fan hinner man?

Caroline: Nästa grej som var genomgående. Eller genomgående var det inte, men det var ett par kommentarer som var så här: men hur fan hinner man? Hur ska man hinna med att ha sitt företag bredvid familj och jobb? Jag läste någon kommentar att man måste till och med planera duschen ibland. Det är på den nivån. Jag fattar hur det är.

Jan: Vad tänker du, Caspian? Låt oss gå in i detta nu. Var hittar man tiden?

Caspian: Nej, men för det var någon som skrev, och så sa jag att jag har ju absolut inget tolkningsföreträde i den här frågan. Jag har inte ens nästan en familj att ta hänsyn till.

Jan: Jag brukar skoja med er om det.

Caspian: Nej, nej, men jag har inget. Jag jobbar alltid. Det är lugnt. Det jag hade gjort om jag hade haft en familj, om jag hade haft andra personer att ta hänsyn till, är att jag hade börjat samtala. För är det här viktigt nog, så kan man börja ha samtalet kring det. Och då kan det vara en personlig utvecklingsresa för alla inblandade. Om man ska börja pippla med att säga: kan jag få sitta två timmar på lördagen förmiddag, och du tar hand om barnen? Då är det ett samtal man får ha. Att man får berätta att det är viktigt för en. Man skulle vilja ha två timmar.

Caroline: Precis.

Lilla stegets kraft: en timme i veckan

Caspian: Och då kan man, tänker jag i alla fall, komma överens om att då får du två timmar till någonting annat, och så löser vi det. Och det var någon annan som också sa att, ja, men vi växlar så att den ena hämtar varannan dag och jag hämtar varannan dag. Och då jobbar den andra mycket, mycket längre. Och sen så löser vi det på andra sätt också. Så får man ihop 60 timmar per vecka.

Jan: Jag tänker oavsett, för att ta ner det ännu mer, så är det lite så här: lilla stegets kraft. Kan du få loss en timme i veckan till att göra det du tycker är jättekul? Då kanske inte AB är lika relevant längre. Men kan du göra en timme av det du tycker är superkul? Sen om det är att utveckla en app, eller sticka, så kommer du komma ganska långt på det. Och en timme tror jag att alla kan få loss.

Jag tror inte att det är svårt. Sen så kommer man fatta, ja men okej, en timme var inte så svårt. Då kanske det går att få loss en timme till. Och en timme till. Och så vaknar man en timme tidigare. För att det är så roligt.

Caroline: Precis. Så det tänker jag. Vad tänker du, Jan?

Jan: Jag trodde aldrig ni skulle fråga. Nej, jag tänker Schwarzenegger. Det var min första tanke. Kan du inte länka till det klippet med Schwarzenegger? Han sa "sleep faster". Nej, men du har helt rätt, Caspian.

Bussen på fel busshållplats

Jan: Och återigen, jag gillar jättemycket att du tar det, liksom så här, du — jag har ju en tendens att köra bussen till en busshållplats där folk inte är. Och så tänker du så: varför är det ingen här som förstår mig? Och sen har jag åsikter om att folk borde vara vid den hållplats de inte är vid.

Men jag tänker spontant två saker. Jag tänker att det ena är att det inte handlar så mycket om tid, utan att det handlar om energi. Det är min första. Jag använder ofta ursäkten tid. När en kompis ringde till mig för många år sedan: "ska vi gå ut och dricka en öl?", när vi bodde på Möllan. Och jag var så här, nej men jag hinner inte. Och sen så satt jag bara och kollade på tv den kvällen.

Och sen inser jag så här: fan vad — jag brukar ju säga att jag inte ljuger. Men här ljög jag ju. Och så var jag så här, vad hade varit sant att säga? Det sanna att säga hade varit: jag pallar inte, jag har inte energi, jag är trött. Eller, om man ska vara ännu hårdare: nej, men jag prioriterar inte dig. Jag prioriterar att kolla på tv. Eller ligga i sängen.

Det första är att inte börja titta på det som en tidsfråga, utan börja titta på det som en energifråga.

Caroline: Och det gäller väl även att hänga med barn?

Jan: Ja, ja. Allt i livet.

Att managera sin energi

Jan: Och det kommer jag tillbaka till hela tiden, att mitt jobb är ju att managera mitt välmående, min energi. Om jag kan managera min energi, så kommer jag ha tid att kunna göra de grejerna som är viktiga.

Caroline: Hur managerar du ditt välmående och din energinivå då? Det är ju du högst medveten om att det går i perioder. Ibland är du duktig på det, ibland är du mindre duktig.

Jan: Jo.

Caroline: Men jag vill veta hur du gör. Jag funderar hur jag själv gör.

Jan: Okej, men till exempel så här. Jag märker väldigt tydligt idag när jag är effektiv med en arbetsuppgift. Ibland tar det två minuter att svara på ett mejl. Och sen ibland kan jag bara komma på mig själv att nu är detta tredje gången jag öppnar detta mejlet. Och nu har jag nog lagt tio minuter på det. Eller nu verkar det gå långsamt. Och då slutar jag jobba. För nu är det så här, detta är inte tidseffektivt. Något jag imorgon kan göra på två minuter, det tar mig en kvart nu. Det är inte värt det.

Och sen så försöker jag också disponera vissa uppgifter efter energi snarare än tid. Jag vet att jag är effektiv mellan nio, halv nio på morgonen och elva. Det är min mest effektiva tid. Då försöker jag ta mina energimässigt mest tunga grejer där. Medan vissa saker kan jag spara till kvällen. När jag kan ha på nyheterna eller någonting. Så jag försöker prioritera efter energi snarare än efter tid.

Pomodoro och prokrastinering

Caroline: Sen älskar jag jättemycket det du sa också, om jag har en arbetsuppgift som är svår att komma igång med. För jag prokrastinerar också. Så jag vill inte vara så här att, du vet, jag har löst allt.

Jan: Jag har sett det. Ja, precis.

Caroline: Som du säger, det finns ju den här Pomodoro. "Jag ska bara göra den uppgiften i fem minuter." Lilla stegets kraft. Jag sätter då 20 minuter. Och sen när man väl har lagt fem minuter eller 20, då kan man lika gärna lägga tio minuter till. Och har man ändå lagt en halvtimme, då kan jag ändå göra den färdig.

Och sen tror jag också att börja se vilka uppgifter jag är bra på och vilka jag inte är bra på. Vad ska jag göra själv? Vad kan jag be om hjälp med? Jag tror att vi generellt sett är dåliga. Det har ju du och jag haft mycket samtal om. Vilka arbetsuppgifter vill jag göra? Till exempel gräsklippning har ju varit en sån grej. Där jag är så här, men detta borde vi ta någon jepster som är 16 år. Medan du var så här, nej men detta ger mig energi, jag vill göra detta.

Jan: Perfekt. Och när det inte gör det, så har jag en som kommer och gör det.

Rakhet är snällhet

Caroline: Ja, så jag tror att prioritera på energi. En sån grej.

Jan: Och sen om jag ska vara lite tuff, jag gillar ju rakhet. Rakhet är snällhet. Tydlighet är snällhet. Det är som de sa i mitt sånt här "16 weeks of hell": tycker du att du äter bra och du tränar bra, och du går upp i vikt, då ljuger du för dig själv.

Caroline: Hur tillämpar du nu det på energinivå?

Jan: Jo, jag tänker så här: "men jag har ingen tid." Kolla vad du lägger din tid på under en vecka. Gör en tidsjournal. För du vet, genomsnittssvensken för några år sedan la tre timmar på medier varje dag. Tre timmar på medier varje dag. Alltså det är ju tusen timmar på ett år. Tusen timmar på ett år, alltså det är ju typ 60 procents tjänst. Det kan det ju inte vara.

Caroline: 1 600 timmar är en arbetsdag på ett år.

Jan: Ja, just det, det är alla dagar i veckan. Dålig matte från min släkt. Nej, jag tror det är 1 600 timmar man jobbar som en heltidstjänst. Så det betyder att jag har tusen timmars mediekonsumtion. Och då är vi tillbaka på energi. Vilken av de här tusen timmarna gav mig energi som gör att jag faktiskt vill se dem?

Vad konsumerar du egentligen?

Jan: Alltså som när vi såg "Raya" på Disney Plus, till exempel. Hela familjen, det var någonting vi ville konsumera. Men sen är det ju, kanske norska Lyxfällan halv ett på natten för att se hur det går för Anna som har festat upp 400 000 på två år. Kanske inte det jag behövde lägga mina minuter på.

Caroline: Nej. Jag funderar på hur jag managerar min energi. Jag har varit dålig på det, jag har trott att jag måste göra allting själv. Så jag pratar ju med dig.

Jan: Jag måste, förlåt, jag måste bara släppa denna tanken. Norska Lyxfällan har alltså växt på mig. Du vet när de är arga på norska? Det är jättesvårt att ta seriöst när han ska skälla ut honom på norska. Att han har spenderat för mycket pengar på snus. Förlåt. På snus. Snus och sexpack. Det var så, ja, förlåt. Nu har jag fått ut det ur systemet här till 25 000 lyssnare, förlåt.

Caroline: Är du säker, Jan?

Jan: Ja.

Caroline: Nej, men du sa så här, hur jag managerar min energi, det är att jag bara får säga till dig: Jan, jag behöver egentid nu. Eller jag behöver — ja, vi behöver barnvakt, helt enkelt. Jag vet att det var någon som kommenterade på att man inte vill ha massa randoms i sitt hus. Men det är inga randoms. Det är folk vi känner som vi litar på och som har hand om våra barn ibland. När man själv behöver göra något annat. Eller som klipper gräsmattan, för att man själv ska kunna vara med sina barn.

Det man tycker är roligt gör man redan

Caroline: Och sen tror jag också så här, det man tycker är roligt, det gör man ju på någon nivå redan. Annars är man ju ofta utbränd eller deprimerad eller något annat. Och då behöver man vidta andra grejer.

Jan: Egentligen är det samma sak. Återigen, managera din energi. Det är bara att man får ta mycket, mycket mindre steg.

Caroline: Ja, mycket mindre steg kan man ta. Och mer hjälp, ja. Jag tror vi underskattar den här med fem minuter med sig själv. Med sin hobby eller vad det är. Jag skriver ju. Jag kan inte säga så här, nu ska jag skriva två timmar om dagen. För det går inte. Utan jag får ta en kvart.

Och förlåt, jag måste säga en grej till. När du säger det, för det är så klokt. För det är lätt att — när jag föreläste för många år sedan, så sa jag de här grejerna. Och så var det många som sa: vänta tills du får barn, så får du se att det inte kommer vara så lätt. Och sen fick vi ett barn. Och så var det så här, nej men det är klart, livet blir annorlunda när man får barn. På många sätt och vis.

När man får barn blir vissa saker viktigare

Jan: Men nu blev ju många av de här, till exempel den här resan mot ekonomisk frihet, som det var viktigt för mig då, det blev ju ännu viktigare. Det var ju inte som att nu har jag barn och skiter i det, utan tvärtom, för mig blev det ännu viktigare, för nu har jag ju barn. Som dessutom — jag kan inte bara ta hand om mig själv, bara sticka om jag inte gillar läget.

Caroline: Och vet du vad folk sa? Ja, vänta tills du får två barn, så ska du få se.

Jan: Och någonstans längs vägen så börjar man säga: tänk om det inte handlar om antalet barn, utan tänk om det handlar om att där är någonting. "Jag tycker jag äter bra, jag tränar bra, jag går upp i vikt." Någonstans så ljuger jag för mig själv. Och med kärlek. Så det handlar inte om att slå på sig själv, för vi ljuger alla för oss själva hela tiden. Det handlar inte om att slå på sig själv, bara så här: du ljuger för dig själv, du borde vara lika klok. Jag ljuger för mig själv varje dag också.

Caroline: Ja, men precis.

Management och ledarskap: gör rätt sak rätt

Caroline: Jag tänker också, för att någonstans knyta säcken på energi och att managera sin energi. Jag tror att vi ska göra en distinktion på, samma distinktion som man gör i företag, på management och ledarskap. Absolut, gör det du ska göra mest effektivt, men gör du rätt sak? Det är ju det viktiga du måste fråga.

Jan: Du har ju kommit på att skrivande är viktigt för dig, Caroline. Det har ju tagit tid, det är ju en process, bara det. Och sen att faktiskt göra det. Så att man separerar de två sakerna och sen faktiskt gör dem tillsammans. Så gör rätt sak på rätt sätt.

Caroline: Ja. Jag håller med.

Jan: Vi ska inte gå in där. Det finns en hattlek man kan ha.

Caroline: En hattlek? Vilken hatt man har på sig, menar du?

Jan: Ja, men jag gjorde det i en styrelse. Jag vet aldrig varför man säger att man satt i en styrelse. Jag arbetade i en styrelse, och vi hade ett problem att de som arbetade i styrelsen även arbetade i företaget. Så att ibland när vi hade en diskussion på styrelsemötet om att vi borde göra det, så kom det en massa invändningar mot det. Som jag till slut insåg, men de här invändningarna kommer inte mot att detta är fel sak att göra, utan det kommer från att de som ska göra det sitter här i mötet och de är inte sugna på att göra det, för de har redan fullt upp. Och sen säger jag att de ska göra ytterligare en grej. Och så kom motståndet mot det.

Hattleken: vilken hatt har jag på mig?

Jan: Och då införde vi en sån här hattlek. Återigen, inget jag kom på, utan jag har ju stulit det från någon som jag inte ens vet. Kanske Stanford.

Caroline: Ja, kanske Stanford.

Jan: Men vi hade hattlek, och så sa jag så här: okej, vem är det som pratar nu? Har du på dig styrelsemedlemshatten? Eller har du på dig arbetarhatten? Och du kan inte sitta på styrelsemötet i arbetarhatten. Och det är väl lite samma sak som jag tänkte du hörde där. Vilken hatt har jag på mig? Vet jag vad jag borde göra? Jag borde äta bra. Mitt högre jag vet ju så här, jag borde träna, jag borde äta bättre, jag borde inte äta denna glassen, eller jag borde göra den här grejen just nu för min egen skull. Och sen har vi den där andra i oss som protesterar, som ska vara rebellen mot det där.

Jan: Vad tänker du, Caroline?

Caroline: Jag bara kommer att tänka på här nu, inte i relation till hattleken, men pratar vi egentligen om att man ska jobba på sin karaktär lite grann? Förstår ni vad jag menar? Att man ska börja fundera över sitt liv. Vad är viktigt för mig i livet? Göra tid till det, och kanske inte slösa bort tiden på Instagram. Är det inte att jobba lite på sin karaktär, eller har jag helt fel?

Jan: Framför allt bara inte slösa på sin tid, tänker jag.

Medvetna beslut framför slöseri

Caroline: Ja, jag vet. Men tänk om man är van vid det då? Och bara så, jag måste bara — jag ska bara scrolla lite.

Jan: Men jag tror att vi är tillbaka på energi och medvetna beslut. Jag har inget emot att någon lägger timmar på Instagram, om man genuint säger: jag vill lägga flera timmar på Instagram, för det är det som gör mitt liv rikt, det är det jag vill. Men min upplevelse är att många som lägger flera timmar på Instagram, autentiskt, egentligen hellre hade gjort någonting annat.

Och det är där, det är det som jag kan vara så här, jag tycker det är jobbigt att vi har företag där det jobbar beteendevetare, doktorander, professorer. Men det enda som gör att de ska hålla kvar dig i det här flödet. TikTok är ju bäst på det där. Förutsäga vad du kommer vilja se. Och så är det bara "one more". En till. Ja, vad finns det mer? Ja, eller? Ja, visst.

Caroline: Jo, men det känns ändå som att om man nu ska tjäna lite pengar vid sidan av, kanske på det man tycker är kul, så måste man ändå fråga sig varför på något plan. Och sen måste det följa med hela tiden. För mig i alla fall. Följa med hela tiden i de här små stegen som jag ska ta. Fem minuters skrivande, eller en kvarts skrivande. För jag vet ju att annars kommer jag bli olycklig.

Priset kommer, men senare

Caroline: Men det är inte som att den olyckan drabbar mig på en gång. Det kommer efter två veckor med inget skrivande, där jag känner att jag inte har fått utlopp för min kreativitet. Den historien håller på hela tiden. Men för mig är det jättemycket att jag måste jobba på min karaktär lite grann och bara tänka så: det kommer komma ett jävla högt pris för det här, att jag inte gör det. Så nu, prioritera din tillvaro här, denna måndagen, eller onsdagen, eller torsdagen. För annars kommer du betala ett högt pris.

Jan: För mig är det där lite klimatkrisen. Eller dålig hälsa, att 40 procent av Sveriges befolkning är överviktiga. Hade vi dött av att käka en pizza direkt, hade vi slutat käka pizza. Men nu är det så här, konsekvensen kommer, som du sa, om två veckor. Och då är den svår att koppla till aktiviteten idag. Klimatkrisen kommer om 40 år i en grads högre temperatur. Det är svårt att koppla det till när jag tar bilen till ICA. Men man måste göra kopplingen.

Caroline: Man måste göra den kopplingen, tror jag, för att man ska vilja göra de här små stegen. Hela tiden. Och summera upp det till någonting substantiellt. Som kan ge en mer pengar över tid. Kanske.

Svaret på frågan varför

Jan: Och det är svaret på frågan, varför? Varför ska jag göra detta? För att jag kommer att må dåligt. Och då är det så här att det kanske ger dig mer pengar över tid. Du vet ju inte det.

Caroline: Nej, och då har jag åtminstone haft roligt, för det har gett mig energi. Och du gjorde det som höll på att — vad ska man säga? Som du ville göra. Som spökade där bak hela tiden.

Jan: Jag tror att det är många som har det. Saker som spökar där bak hela tiden. Men hur är det för dig? I stället för att prata om andra.

Caroline: För mig är det så att om jag inte skriver på ett tag, så kommer det, och folk bankar här inne i mitt huvud. Och säger: men jag, skulle inte du berätta min historia? Och sen så kommer det någon annan som håller på. Så det blir ett jävla oväsen till slut. Och sen så har jag då gett upp på att jag någonsin kommer publicera detta. Men det måste i alla fall ner någonstans. Och då är det kanske en kvart om dagen.

Jan: Ja.

Caroline: Och sen är du ganska misärlig när du inte har gjort det på två år.

Jan: Ja, och det är — jag kan inte koppla ihop det med att det bankar i huvudet på mig. Men efter ett tag förstår jag att jag måste ändå sätta mig.

Att kommunicera om sin tid med partnern

Caroline: Då säger jag så till dig: Jan, jag tror jag måste sätta mig och bara skriva lite. Och då säger du så, ja fine, jag tar barnen till lekplatsen. Och då har vi ju kommunicerat om det här. Så då vet du vad som gäller.

Och sen ska jag också vara så här, så att inte Jörnen sätter oss på någon jävla piedestal. Där är hur många gånger som helst vi har hamnat i diket. Fruktansvärt många, och vi gör det fortfarande.

Jan: Ja, där du kommer och är helt asförbannad. Och jag är så här, shit, vad var det för åskväder som drog in här?

Caroline: Ja, och kanske om några år så kan vi stoppa det i åskvädret lite tidigare.

Jan: Ja, så det är naturligt.

Caroline: Och jag tror att det handlar om att prioritera sig själv. Och det är klurigt, särskilt med barn. För man är så här, barnens behov går först.

Jan: Det är mycket som går först, ja.

Caroline: Det är främst för kvinnor, tror jag. Tyvärr är det så.

Jan: Ja, det kan jag inte svara på. Vad tänker du, Caspian?

Den första frågan: varför vill jag tjäna mer pengar?

Caspian: Jag tänker absolut att det handlar om att bygga karaktär och hitta sig själv. Och jag tycker vi var inne på det väldigt många gånger förra avsnittet. Eller då förra gången vi pratade. Om att det faktiskt handlar om: vad vill jag? Den första frågan är ju egentligen, varför ska jag tjäna mer pengar? Det var någon som kom fram till det på forumet också.

Jan: På det jag tycker är kul, va? Vi är inne på det spåret. Överhuvudtaget.

Caspian: Ja, visst. Ja, för det var någon som kom fram till att vi vill inte — vi vill vara lediga mer.

Jan: Ja, perfekt. Då var det så här, det var fel tråd för dig. Du ska inte hitta ett extrajobb. Häng med barnen. För det är det du vill göra. Har ni de möjligheterna, kör.

Och det är första frågan. Och sen blir frågan, om du ska tjäna mer pengar, hur vill du göra det? Och när vill du tjäna mer pengar? Och var har du bäst potential över tid? På kort sikt och på lång sikt. Så att man lägger in ett avstånds — ska jag ha mer pengar inom 48 timmar? ICA, liksom jobba mer. Eller till och med bara sälja grejer.

Caroline: Ja, eller precis. Sälj grejer på Blocket.

Frilansa med sina kompetenser

Jan: Du, en grej som hamnar där, som jag också faktiskt vaknade och hade dåligt samvete över. Registrera sig själv på de här, Fiverr eller Upwork eller något sånt.

Caroline: Ja, men det pratade vi om.

Jan: Pratade vi om det? Att man kan ha —

Caroline: Ja, jag tror att vi pratade om att man kunde köpa tjänster.

Jan: Jag menade att man kunde registrera sig.

Caroline: Jag tror att vi har pratat om att man kan lägga upp en profil där, ja. Med det som man kan. Och frilansa. Frilansa med sina kompetenser.

Jan: Ja, och det har jag liksom — jag följer ju några sådana som är digital nomads. Och sen bara frilansar de. Och sen bor de i lågkostnadsländer. Vi hade ju liksom, det är ju ett av de roligaste exemplen. Vi har ju en kompis Robin. Han var ju ekonomiskt fri på, tror jag, 6 000 kronor i månaden, och flyttade till Thailand. Och så var han 22 år gammal. 6 000 kronor i månaden från två hus han hyrde ut i Sverige. Och så levde han bra i Thailand på det.

Caroline: Medan 6 000 kronor, det hade ju liksom, fan, vi har ju inte ens kommit igång.

Jan: Nej, precis. För oss.

Tankespjärnet om semestern

Caroline: Hade vi fler grejer?

Jan: Vi har faktiskt inte jättemycket mer. Det var en rolig kommentar som jag tyckte i alla fall. Där är ju en hel del som motsätter sig att tjäna pengar på sin hobby. Fortfarande. Det är så roligt. Det var någon som skrev, Clueless skrev, det vore intressant om Jan kunde ta ett tankespjärn under sin nästa semester och sätta ett avkastningskrav på den. Och sen återrapportera hur mycket roligare han tyckte att den aktiviteten blev, jämfört med en vanlig semester. Jag fattar inte.

Caroline: Okej, men vad är det du ska göra?

Jan: Detta är så roligt, detta är så genuint. Nu fick jag sådär, det är som när man mediterar. Det är helt tomt i huvudet.

Caroline: För du tänkte på ett omöjligt problem.

Jan: Ja, jag fattar inte.

Caroline: Låt oss prata mer om vad människan menar. Jag tror att det är i förhållande till er kompis som sa att de skulle tjäna pengar på att vara på semester tillsammans med er. När ni gick 50 000 back.

Jan: Ja, där gick de plus. Men det gjorde han ju på sina företag.

Caroline: Ja, men fortsätt. Och om du då ska tjäna pengar på till exempel att vara på semester, hur skulle du göra? Och hur mycket roligare skulle det göra semestern? Än om du inte tjänade pengar samtidigt? Grejen är att det skulle göra Jans semester skitmycket roligare om han tjänade pengar på den. Så du skulle ju stortrivas, Jan. Om du bara fick vara entreprenöriell på din semester.

Du är inte genomsnittspersonen

Jan: Nej, men så här. Jag tror rent krasst, om vi ska titta på dig som person, så är ju inte — dels så är du ju inte normal. Du är ju inte genomsnittspersonen i hur du tänker när du är out and about.

Caroline: Vi kan ju bara ta exemplet som när vi var och käkade glass. Och Jan kläcker ut sig så här: här kan vi affärsutveckla. Han satt ju där och hade en jättebra idé. Och sen utnyttjade han ju inte den, den glassmästaren.

Jan: Glassmästaren. Problemet var ju att han har ju gourmetglass. Men han får ju inte in den varje dag. Och han har inget schema när den kommer in. Så vill jag ha hans gourmetglass i den smaken, så vet jag inte när jag ska komma in.

Caroline: Men du borde ju ha en sån här lista.

Jan: Man kan skriva upp sitt telefonnummer. Och sen får jag ett sms när den funkar. Du behöver bara ha en iPad här, och du bara liksom formulerar.

Caroline: Han bara stod som en fågelholk.

Jan: Så till slut sa jag så här: vet du vad? Jag fixar det åt dig. Fixar en iPad, jag fixar programvaran. För så viktigt var det att du fick Royal Vanilla, eller vad det var.

Caroline: Nej, men det var en sån mango.

Jan: Ja, skitsamma. Och så sa jag så här, ja men det är det enda jag vill ha i utbyte. Jag vill ha gratis glass när jag kommer hit.

Caroline: Skatteverket kommer säkert ha problem med det här. Du får gratis glass.

Jan: Så jag får väl sätta det i något bolag sen bara. Vi gör någon förstudie.

Affärsidén som flög över huvudet

Caroline: Okej, så när han får in den här mango-glassen, då kommer det komma ett sms till dig. "Hej från Kjöld. Vi har mango-glassen nu."

Jan: Idag och imorgon. Kom in och få.

Caroline: Och då får han fler som kommer in och handlar. Ja, han höjer sin omsättning. Han tjänar mer pengar. Men för honom är det helt omöjligt att göra den där grejen.

Jan: Men för mig så är det så här, fan det är ju värdefulla verktyg som jag redan använder i massa andra projekt. Svårigheten i detta är bara så här, jag måste bort till en affär och köpa en iPad. That's it.

Caroline: Ja, men nej, svårigheten för dig hade varit att låta bli.

Jan: Ja. Ja, faktiskt.

Caroline: Och det är där det ligger. För om du skulle åka på semester, så skulle du ha svårare att inte affärsutveckla åt folk du träffar på gatan, än att inte göra det. Och det är där, liksom, att försöka återigen förstå sig själv. Det kommer tillbaka till det.

Men samtidigt så vet jag ju att Jan har ju jobbat upp den här förmågan. Jag tänker att jag vill inte att man ska tro att det är omöjligt. Att det är en personlighetsfråga bara. För det är inte bara det. Vill man bli en människa som är entreprenöriell, så kan man öva upp det. Och man kan titta hur andra gör. Fundera i varje situation: hur kan någon och jag tjäna pengar här? Eller whatever.

Se affären, eller ta hjälp

Jan: Jag tror egentligen, tänk om det är så här att vi bara har hamnat i diket här. För, ja, där finns olika, vissa människor är duktiga på att sjunga. Vissa människor är duktiga på att rita. Andra människor är duktiga på att se den här affären. Eller se inkomstmöjligheten. Man behöver ju inte — jag behöver inte bli bäst på piano. Förstår du vad jag menar? Utan jag kan ju ta hjälp. Behöver jag någon som spelar piano, så kan jag hitta någon som spelar piano.

Och jag tror att detta är väl den där, förlåt, jäkla myten som vi har i Sverige. Ensam är stark, själv är bäste dräng, karl för sin hatt. Och så glömmer vi bort att det handlar om teamwork, att be om hjälp.

Caroline: Men hur menar du nu? Med tanke på att vi pratade om din personlighet, att när du är out and about, affärsutvecklar du?

Jan: Ja, men precis, för jag tycker att det är kul.

Caroline: Men nu pratar vi så här, men nu börjar jag tänka affärer och sånt.

Jan: Nej, du behöver inte tänka affärer. När vi diskuterar, vi har mycket idéer. Och hälften, inte hälften, nio av tio idéer blir ju aldrig någonting. Men det är generöst räknat. En av tio blir någonting. Majoriteten av idéer blir inget. För att du och jag tycker det är jättekul att diskutera de här idéerna. Men jag har ju massor av kompisar som aldrig har en idé. Men de är sjukt duktiga på execution.

Be om hjälp, made in here-symtomet

Jan: Så jag tror att många gånger ibland så behöver man bara öppna munnen och be om hjälp och fråga. Och sen kan man liksom göra grejerna själv. Man behöver inte komma på allt själv. Vi har det här symtomet att det måste vara made by us eller made in here. Och så behöver det ju inte vara så.

Caroline: Men har du något bra exempel där, Jan? Bara så att vi får ner det lite. Lite konkret.

Jan: Nej, men alltså, om jag ska ta väldigt — om du tycker att någonting är kul och du har ingen aning hur du ska tjäna pengar på det, i stället för att ägna tre veckor av miserabelt så här, "jag kommer ingenstans, jag kommer ingenstans". Lägg frågan i forumet, och så låt mig eller någon, Caspian eller någon som tycker sånt här är kul, svara. Du vet, vi kommer ju bli helt till oss. Titta vad man kunde göra här. Och får vi någon uppskattning, en klapp på huvudet, så kommer vi, åh, det är som en liten dresserad hund. Och sen kan man ta den idén och springa vidare med den.

Jag tänker att ibland borde vi göra mer av det vi är bra på, i stället för att försöka tvinga oss till någonting vi inte är bra på.

Glassaffären: backa bussen till rätt hållplats

Jan: Det var ju det som var min insikt med den här glassaffären. För jag gav ju idén till honom. Det var så här, idé: du kan bjuda mig på en glasskula i stället för idén. Värdera inte ens idén. Men så märkte jag att den bara gick helt förbi. Och sen gick vi därifrån. Och så var det så här, den där idén flög ju helt över huvudet. För han, återigen, var bussen på en annan hållplats än vad han var.

Och det var så här, okej, vi får backa upp bussen till där han är. Och då kom jag till honom så här, ja men du kan få en iPad och du kan få den här. Och han blev så här, ja skitbra. Och du vet, det ska vara någon sån här på gatan i sommar, då kan jag sätta den i fönstret. Då blev han hämtad med bussen vid rätt busshållplats. Och kunde relatera till det själv.

Och så tror jag att vi ibland, vi bara står vid fel — vi pratar förbi varandra. Och det är därför jag älskar forumet, där man kan få mer hjälp. Och jag funderar på att vi borde kanske göra någon sån här kurs eller digitalt program: tjäna dina första 25 000.

Du behöver inte vara bra på allt. Du behöver bara vara bra på det du tycker är kul. Och det du tycker är kul tenderar vi att vara bra på.

Låt någon annan göra bokföringen

Caroline: Ja, och det var samma där. Det var många som skrev det. Hur orkar man med bokföringen och ekonomin i ett företag? Jag fattar inte ens att de som tycker det är kul orkar med det.

Jan: Och då är jag lite så här, det är samma där. Jag kan ju säga så här, Kristina som gör bokföring för alla mina företag, hon tycker ju det är det roligaste som finns. Bara, åh Jan, du vet jag ringde till Skatteverket och pratade med dem. Du vet det finns en ny blankett och den kan man fylla i så här. Och jag bara — Kristina, jag älskar dig. Och detta är skittråkigt.

Caroline: Ja, men precis. Låt någon annan göra det.

Jan: Men då kommer ju ofta invändningar så här, ja men det är ju lätt för dig att säga, som tjänar massa pengar. Det är klart, hade jag haft massa pengar hade jag också kunnat göra det.

Caroline: Ja, men det där kommer — då är vi tillbaka på den där veden och spisen. Börja med sälj, så att du får in pengar.

Jan: Du har ändå inget att redovisa innan du har sålt någonting. Så att, liksom, spänn inte vagnen framför hästen.

Caroline: Nej, precis.

Caroline: knäppgöken som vågade fråga

Caroline: Upplever jag. Men jag vet inte. Nu är jag ju gift med dig och har varit det i många år. Och jag vet inte vart denna tanken tar vägen här nu. Men jag har alltid varit en sån här knäppgök, har jag upplevt i min omgivning. Att jag har tyckt att det är väl enkelt att man går och frågar någon som vet.

Och, vad ska jag ta för något exempel, när jag var yngre. Jag tyckte inte heller om att vara ensam med mina problem. Så då fick man gå och fråga grannen om de visste hur man startar gräsklipparen. Förstår ni vad jag menar? Man får inte vara så himla blyg. Och jag är introvert. Men samtidigt som jag är introvert, så är jag också lite gränslös. Jag fattar inte vad man inte får fråga. Och ni kan tänka er att jag sågs som en knäppgök i min skola när jag växte upp. Och jag kände inte igen mig i någon annan heller. Jag vet inte vart jag ska ta vägen med det här.

Jan: Men det är en fördel om man är lite knäpp i huvudet, tror jag.

Caroline: Jag tror inte jag är knäpp i huvudet. Jag har alltid känt mig annorlunda. Förstår du vad jag menar, Jan?

Det som inte passar in är en tillgång

Jan: Jag fattar vad du menar. Och jag tror också att många känner sig annorlunda. Att man inte passar in och sånt där. Men alla de där grejerna som inte passar in, de är en tillgång egentligen.

Caroline: Ja! Kanske det jag vill komma till. För jag har känt mig så jävla utanför hela min uppväxt och skolgång och sånt. Och så nu så tänker jag så, ja. För alla de gränslösheterna som jag har hållit på med, det är egentligen sånt som är till hjälp för mig.

Jan: Ja, precis. Men jag tänker ju också så här, vad är så här nackdel? Om jag nu frågar och jag får ett nej, ja då är det ju som det var innan. Det är inte det.

Caroline: Det är inte det, för jag har också umgåtts med skam över att, nu har jag gått och frågat det här, eller nu har vi varit och lunchat, jag och den här personen. Och den personen fick inte ut någonting av det. Och jag vet inte vad jag pratade om. Och det känns, shit, vilket var jobbigt. I mitt huvud kan det bli jättejobbigt. Men då får man bara lägga undan den skammen. Förstår du vad jag menar, Jan?

Lägg undan skammen över misslyckade affärer

Jan: Vad var det du sa först som gjorde att jag kom in på det? Att det är samma som det har varit innan?

Caroline: Det är samma som det har varit. Man får bara lägga undan, och man känner konstiga känslor i samband med —

Jan: Den här mannen du pratar om, vem är det?

Caroline: Jag, om jag har gjort någonting som inte har lett till någonting för någon där ute, inklusive mig själv —

Jan: Men hur vet du det?

Caroline: Ja, men jag vet inte det. Men det är människor här i Malmö som jag har samarbetat med eller jobbat lite med, och sen så har jag liksom — så tänker jag nu i efterhand, shit. Jag gjorde inget bra jobb där. Och så har jag sett någon av de här människorna på saluhallen, så har vi bara så här, hallå. Men jag tycker det är jobbigt det där med att jag har gjort affär med någon, och så har jag inte tyckt i efterhand att det har varit så bra. Men jag vet ju inte vad det var bra för den andre. Det är bara att jag kan hitta på i mitt huvud att nu blir det inte bra, och gud vad jag skäms för det.

Jan: Det får man också lägga undan. Om man ska vara lite att röra när det gäller, så måste man bara lägga undan sådana känslor. Över att det blev inte så bra.

Det är livet, inte bara entreprenörskap

Jan: Återigen, det har inget med entreprenörskap att göra. Eller företag. Det där är bara för livet.

Caroline: Det känner jag att det har.

Jan: Det är livet.

Caroline: Ja, det kanske är livet.

Jan: Eller rättare sagt, det är ingenting som är exklusivt för entreprenörskap hos företagare. Om man ska ut där och åstadkomma saker, ja, då kommer detta att drabba en. Det kommer drabba en om du bjuder ut någon på dejt. Och tänker så här, fy fan vad jag var på den dejten. Eller man bjuder ut någon på lunch. Det har ingenting med företagsamhet att göra. Och det är det som jag menar som är så fint.

Caroline: Jag förstår att du tycker det, men det har drabbat mig extra mycket när jag har försökt vara där ute och vara entreprenör igen. Så har jag känt att det har drabbat mig extra mycket. Det är därför jag tar upp det i detta sammanhanget.

Jan: Ja, men för att det är feedback. Det är ju ett val. Det du pratar om är att vara ute på spelplanen.

Att vara ute på spelplanen

Caroline: Ja, och för mig har det varit lite obehagligt. Men det har varit jättemycket växt också. Att jag har lättare för att göra sådana här, inte dumheter, men sådant som jag kan vara så här, jag vet inte hur detta kommer sluta. Eller vi tar en lunch, och så kan vi se om vi kan prata ihop oss med någonting. Det är inte säkert att det blir någonting. Och så skäms jag inte över det sen. För jag har innan känt att allting måste leda till något fantastiskt bra. Och så är det inte. Och så behöver det inte vara.

Jan: Nej, så är det inte. Caspian, vad tänker du? Du är ju också ganska — du startade ju ditt företag här för ett år sedan. Två år sedan kanske.

Caspian: Nej, ganska precis ett år sedan.

Jan: Vad är dina reflektioner? Du är ju mycket närmare där våra lyssnare är. Och samtidigt har du ju hängt mycket med oss också.

Caspian: Ja, jag brukar ju säga att jag är lite Janskadad. Jag har hängt jävligt mycket här de senaste åren.

Jan: I communityn.

Caspian: outcast och misfit

Caspian: Ja, men precis. Men grejen, jag har ju varit i det lite för länge jag med. Så jag var ju entreprenöriell redan innan gymnasiet. Innan dess. Jag har ju varit en outcast under hela min universitetstid. Trots att jag inte hade ett företag, så var jag ju väldigt mycket mer företagsam.

Jan: En misfit!

Caspian: Ja, men absolut. På många sätt. Absolut, i akademin. Absolut misfit. Men så att jag är nog fortfarande lite för långt ifrån uppstarten. För att kunna säga varken bu eller bä.

Jan: Är detta ett sånt där avsnitt vi kommer få lika många kommentarer på?

Caroline: Ja, men säkert. Vart tog avsnittet vägen?

Caspian: Nej, men så här. Jag tror att för att komma tillbaka till någon typ av kärna —

Jan: Ja, och runda av det.

Tio big wins och en resurslista

Caspian: Ja, men precis. Det vi kommer göra, tänker jag i alla fall, vi ska göra en artikel med typ tio big wins. Jag fick tips av en läsare som heter Kwame. Han var så här, kan ni inte bara göra en chill checklista? Man kan skriva ut. Ni har många bra tips, men man vill ju kryssa av och ge sig själv en klapp på axeln när man är färdig.

Jan: Det är bra sagt av Kwame, tycker jag. Mycket bra sagt. Ja, men det har jag tänkt på, att vi har ett par sådana som vi skulle kunna sätta ihop. Bland annat en för företagsamhet. Vi ska sätta ihop en, kanske samma artikel, men en resurslista. Det här är verktyg som vi använder eller som vi har hört gott om. Som då Bokio, som Upwork.

Vet du vad vi också borde göra? Vi borde ha en tråd i forumet. Kan du starta en tråd i forumet som heter så här: bra idéer som vi ändå inte kommer göra något med. Bara idéer. Du vet, för någon som är så här, jag har inga idéer. Så är det bara så här, gå in här i den här tråden. Och så bara lägger vi upp sådana här idéer som man hade kunnat göra. Som andra får.

Idéerna som blev till intet

Jan: Vi måste ju berätta det. Vi har ju två kompisar, vi behöver inte nämna dem vid namn. Men de är ju ännu värre på idéer än vad vi är. De kom på en idé för en julkalender. De säljer in, har möte med SVT. Först i Göteborg. Får godkänt på Göteborg att detta är en jättebra idé för julkalender. De får åka till Stockholm. Säljer in det i Stockholm. I Stockholm säger SVT att detta är en jättebra idé för att göra julkalender. De ska skriva på avtal. SVT konstaterar att de här två har bara en enskild firma. SVT säger så här: vi kan inte göra avtal med en enskild firma. Ni får starta ett aktiebolag. Och då är de så här, nej, verkar för jobbigt. Och sen blir det ingenting.

Caroline: Ja, men det är —

Jan: Så jag menar, där finns människor som har så mycket idéer. Om vi bara lägger ut idéerna, och så är det någon som tar och springer, bjuder oss på glass eller ger oss någon procent equity.

Caroline: Ja, eller bara gör det tillsammans. Jag tycker också att kärnan i den är att man ska värna om de idéerna som man har. Respektera dem.

Jan: Ja, om det kommer en idé, respektera den.

Caroline: Absolut.

Jan: Ja, vi får ha en sån idétråd. Det kommer ju vara jättekul. Kul tråd.

Kommande avsnitt och teasers

Caspian: Andra grejen som jag tänker att vi ska hinta lite om. Jag har plockat ut ett par ämnen från forumet och YouTube. Som vi kommer kunna göra hela avsnitt på. Eller ni kommer kunna göra hela avsnitt.

Caroline: Ja, vad spännande.

Caspian: Lärdomar från "4-Hour Workweek" av Tim Ferriss. Jag tror att det är en avsnittsserie. Och att ta betalt för sina tjänster och produkter. Jag tror att du skulle kunna göra det mer strukturerat och sammanställt. Big wins genom att starta och driva företag. Jag tror på riktigt —

Jan: Men ska vi inte ha detta? Jag tror egentligen det där vore roligt att göra med ett gäng. Kan vi inte sätta upp också sådana här formulär. Om du tycker det är roligt att ha något program som löper över en tid, så får man liksom säga så här: finns det något intresse? Är det något vi ska skapa? För jag tror att det finns en grej kring att hänga kvar över tid. Att man har någon man kan vända sig till. Typ en sex månaders workshop.

Caroline: Vi ser.

Jan: Nu kom det en idé. Vi testar. Det kommer komma upp en länk. Vi kommer förklara lite mer kring det.

Avrundning och tack

Caroline: Ja, så säger vi.

Caspian: Och sen sista är "sälj skinnet innan björnen är skjuten". Jag tycker att du ska göra ett helt avsnitt.

Jan: Vi kan testa, men jag vet inte riktigt vad det skulle vara nu.

Caspian: Nej, men det är bara att gå in på forumet.

Jan: Folk säger inte så mycket feedback.

Caspian: Nej, är det sant?

Jan: Det sa han med rädsla i ögonen. Efter det här så utgår jag från att det kommer finnas en del feedback.

Caspian: Okej, vad bra. Det är grejer jag tror att vi kan teasa om som kommer komma framåt.

Jan: Coolt. Tack Caspian för att du tar detta. För detta känns ändå som att detta är en ny sorts avsnitt som vi har. Vi har ju våra intervjuer med gäster. Sen har vi våra genomgångar med mycket grafer och diagram. Men jag tror att detta är en helt annan typ av avsnitt.

Caroline: Ja, vi går i en annan riktning. Och man får prata mer löst.

Jan: Så ett stort tack Caspian för att du håller i de här taktpinnarna.

Caroline: Förlåt för att jag avbryter. Jag tänker också bara säga det till er som har skrivit och lyssnat. Förlåt om jag missat grejer. Hojta till.

Jan: Ja, så tar vi upp det, så får vi ha fler sådana här.

Caroline: Ja, tack för att ni har skrivit och feedbackat.

Jan: Ja, precis. Tack så mycket, och så ses vi nästa vecka.