Våra och andras ekonomiska misstag (och de viktigaste sakerna att få rätt på)

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Nio grundregler bakom de flesta misstag
2. "Vi gör alla så gott vi kan och fattar så fort vi hinner"
3. De nio punkterna: spendera i linje med dina värderingar
4. Köp ett boende och en bil du har råd med
5. Maximera dina inkomster och starta gärna eget
6. Undvik skulder du inte tjänar pengar på
7. Investera tidigt, brett och billigt
8. Ha en plan som rymmer att du har fel
9. Använd tiden till det som är viktigt i livet
10. Tid är viktigare än pengar
11. Adde: varje löneökning gick till konsumtion
12. Köp det billigaste först, kvaliteten sen
13. Alice: tusenlappar på hudvård som försämrade hyn
14. Ossi: började spara utanför sparkonto först vid 40
15. Att sätta igång lyfter en börda
16. Trissaratops: tog ut sparandet av dåliga skäl
17. Låt ränta på ränta göra sitt jobb
18. Tedwin: en raket först, sen 500 000 back i en enda aktie
19. Paradox of skill: när tur misstas för skicklighet
20. Sidospår: livets längd och en livsuppgift
21. Adde: för generös vid en separation
22. Energi och pengar beter sig likadant
23. Investera i dina energitillgångar
24. Gulketchup: pengar som inte sattes i arbete
25. Skuggtomten: nollräntekonto och en grannes dyra hemförsäljning
26. Investera117: agerade på ett tips utan kunskap
27. Vininvestering som gemensamt projekt
28. Att betala för att lära sig
29. Investera117: daytrading i Tesla och den känslomässiga berg- och dalbanan
30. Förhoppningsbolag, krypto och en lägenhet i Turkiet
31. Att vissa investeringar aldrig blir något ingår i spelet
32. Stämningen i turkisk domstol
33. Att bo billigt och inte köpa bostad
34. Investor som tickar på och de bolag som inte gjorde det
35. För lite betalt för det värde man skapat
36. Att inte satsa när oddsen var på ens sida
37. Erfarenhet att se när oddsen är på din sida
38. Att inte ta fullt CSN-lån
39. En dyr tjänstepension vid 22 års ålder
40. Dåliga köp och trösthandel
41. Dubbla försäkringar och prylförsäkringar
42. Att agera på det senaste tipset
43. Caroline om att vara modig och dela med sig
44. Caroline: Tesla-aktierna som låg i en IPS
45. Caroline: ångest som fick henne att röra sparpengarna
46. Caroline: 200 spänn i månaden som student som hon slutade med
47. Jans experiment: en hundralapp i månaden till fadderbarnet
48. Charmen i att spara med små belopp
49. Pinsam: sålde Mips för några procent, sen gick aktien upp 1 252 procent
50. Bedöm strategin på processen, inte utfallet
51. Köp och håll: det stora misstaget att sälja för tidigt
52. Jan Bolmeson: tron att mer tid och kunskap ger bättre resultat
53. Dobi: nästan köpte 3 000 bitcoin för en tusenlapp
54. Vikten av att ha en strategi
55. Avrundning och nästa avsnitt

Nio grundregler bakom de flesta misstag

Jan: Jag tror att många av de här misstagen som vi pratar om kan härledas till någon av de här nio ganska grundläggande, basala reglerna för långsiktig ekonomisk framgång. Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå, på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 200.

Caroline: Yes, och vad ska vi prata om idag?

Jan: Det roliga är att vi ska prata om misstag. Vi ska prata om våra och andras misstag.

Caroline: Men det roliga var ju så här, ja men vad ska vi göra? Det är ju ett jubileumsavsnitt. När vi hade avsnitt 100 så hade vi ju Ola Selmén och vi åkte runt i bil och...

Jan: Det var jättekul.

Caroline: Nej, du tyckte inte det var kul.

Jan: Jo, jag tyckte det var kul, men det var bara det att Ola är så himla rolig. Så jag känner mig jättetråkig jämfört med honom. Så jag vågar mig inte på det igen.

Caroline: Ja, och sen ställde jag frågor på forumet.

Jan: Ja, men det är snart dags för avsnitt 200. Vad ska vi prata om? Och så var det någon läsare som skrev så här: jag tycker de här jubileumsavsnitten är ganska tråkiga, för det handlar mest om de som pratar och inte om oss som lyssnar.

Caroline: Ja, men det är rätt.

Jan: Och så kände jag bara, nej nu gör vi bara ett vanligt avsnitt.

Caroline: Den tog. Ja, vi gör bara ett vanligt avsnitt.

Jan: Om andras misstag.

Caroline: Ja, precis. Om våra lyssnares misstag. Nej, men jag tycker att det där är ganska roligt. Vi har ju på RikaTillsammans-forumet nu, på bloggen, jättemycket frågor och diskussioner varje dag.

Jan: Och så var det, som jag kommer visa sen, en användare som heter Alice som startade en tråd som hette "vilka ekonomiska misstag har du gjort?". Och så här 60–70 svar senare...

Caroline: Har det utkristalliserat sig? Eller är det massa olika? Kan du säga, nej, det här är en major. Det är ett stort misstag många gör.

Jan: Ja, men jag tror att vi kommer se det. Jag har inte tagit alla svaren, men jag har tagit en del svar som jag tänker att vi ska titta på. Framför allt så tror jag att min förhoppning med det här avsnittet är att säga: du är inte ensam, vi är alla lite dumma i huvudet.

Caroline: Vi agerar ibland på impuls.

Jan: Ja, eller som en av våra vänner, Moa, brukar säga: alltså ibland är jag lite för smart för att vara så här dum. Lite för dum för att vara så här smart.

Caroline: Ja, visst, man känner sig oftast smart och sen så gör man någonting idiotiskt och så vill man bara glömma det. Det passar inte in i ens självbild.

Jan: Eller så förnekar man det.

Caroline: Förnekar, ja. Så att idag blir det lite att gotta sig i våra misstag och i andras misstag. Och framför allt så tror jag att förhoppningen är att ta med sig ett guldkorn. Att man lär sig någonting bra och kan göra någonting annorlunda. Och jag tycker också det är skönt att veta att man inte sitter där själv med sina dumma misstag. Det är ganska skönt att man kan gå vidare från dem när man vet att andra också gör dem.

Jan: Ja, och ha lite empati.

"Vi gör alla så gott vi kan och fattar så fort vi hinner"

Caroline: Börja om liksom.

Jan: En vän till oss, Lennart, han brukar alltid säga att vi gör alla så gott vi kan och vi fattar så fort vi hinner. Och jag tycker det är så himla fint att ha empati med sig själv. För det är till exempel det här: varför började jag inte lyssna på er podd? Eller spara pengar, det skulle jag ha gjort när jag var 20 år gammal.

Caroline: Ja, men du gjorde inte det när du var 20 år gammal.

Jan: Bästa tillfället att börja göra det är idag. Det är som kineserna säger, tydligen. Det hade jag någon forskare på.

Caroline: Är det verkligen ett kinesiskt...

Jan: Ja, det var också roligt i forumet. Forumet är så här fantastiskt. Då var det någon som skrev: jag är gift med en kinesiska. Och jag frågade henne om det var ett kinesiskt ordspråk det här, att bästa tillfället att plantera träd var för 20 år sedan, näst bästa är idag. Och så bekräftade hon: ja, det finns på kinesiska. Det var inte kinesiskt från början, utan det kom någon annanstans ifrån.

Caroline: Men jag tänker att egentligen hoppar vi...

Jan: Ja, vi kan hoppa in nu då i det här. Och innan vi börjar så tänker jag att egentligen är det ganska enkelt med sparande, med ekonomi och sparande. Vi har faktiskt en tråd i forumet som jag inte vet om vi ska ta upp vid något annat tillfälle, som var "vilka ekonomiska framgångar har du haft?". För när vi hade misstag så kände vi att vi borde ha en tråd om framgångar. Och förresten, länken finns ju såklart i anslutning till beskrivningen till videon eller till poddavsnittet, så att man kan gå in och läsa.

Caroline: Ja, eller än hellre, komplettera själv. Så att det blir roligare. Det går bra att vara anonym i det här.

Jan: Men då konstaterar vi att många av framgångarna egentligen är tur. Det som egentligen var en framgång var det som var processbaserat. Där du fattat beslut och har en strategi, det vi pratade om i avsnittet om Paradox of Skill. Du kan fatta bra beslut och ha otur. Bara för att du hade otur betyder det inte att det var en dålig process eller ett dåligt beslut.

De nio punkterna: spendera i linje med dina värderingar

Jan: Men om vi tittar på det jag tänker är de viktigaste grejerna i sparande, så att vi ändå kan ha det i avsnitt 200, nio punkter. Det handlar om att spendera sina pengar i linje med sina värderingar. Och framför allt spendera mindre än man tjänar. Det är så enkelt så att det är trist. Ha större inkomster än du har utgifter. Och sen vet jag att du gillar Ramit Sethi.

Caroline: Ja, det gör jag.

Jan: Den amerikanske, vad ska man säga, investeringsgurun och bloggaren.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Och vad är det han säger? Att man ska spendera lavishly, vad säger man?

Caroline: Extravagant.

Jan: Extravagant på det som man tycker om och spara in...

Caroline: Brutalt.

Jan: Brutalt på det som man inte... Man går liksom till extremerna. I stället för att säga, nej, men jag spenderar inte så mycket på det jag vill och inte så mycket på det jag inte vill. Så var extrem, så länge det är inom ramen för din ekonomi. Älskar du skor, spendera extravagant på skor. Gillar du inte heminredning, var brutalt snål med heminredning. Eller ha inte en bil. I stället för att vara, det här som Nassim Taleb, också en amerikansk författare, pratar om, i extremerna. Vi hittar ofta mer tillfredsställelse och bättre resultat i att vara i extremer än i att vara i någon slags mellangrej.

Caroline: Ja, men det betyder väl ändå att om man är någonstans mitt emellan, så har man ju kompromissat med sig själv.

Jan: Ja.

Caroline: Det krävs en del personlig utveckling eller självkännedom. Och att man står för vem man är. För att säga, jag vill spendera jättemycket på växter. För det gör mig glad. Och så kommer någon kanske opponera sig.

Jan: Det kommer alltid vara någon som opponerar sig.

Caroline: Ja. Men det kan vi inte ta hänsyn till.

Jan: Men måste vi det? Man får ha den diskussionen då kanske.

Caroline: Ja, precis.

Köp ett boende och en bil du har råd med

Jan: Okej, vi går vidare till nummer två. Köp ett boende och en bil som du har råd med. Det här är ett så här trist råd, men jag tror också att det är två stora utgifter. Sen kan man diskutera, nej, men det är inte en utgift, du köper en tillgång för du kan sälja det.

Caroline: I ditt hus alltså?

Jan: Eller ditt boende. Boende och bil. Men jag påstår att det är få saker som driver kostnader som ett boende och som en bil.

Caroline: Ja, verkligen.

Jan: Bilen är ju värdeförlust, försäkring, reparation, underhåll, vinterdäck, you name it. Och ett boende tenderar också driva. Vi har en tråd på forumet som heter "vilken är den mest oförutsedda utgiften?". Och det är ju mycket husrelaterade grejer. Som till exempel när vi skulle ta det här elementet.

Caroline: Ja, vi hade ett gammalt element från typ 30-talet. Som var ett flanell-element.

Jan: Ja, det var det det hette. Eller...

Caroline: Ja, jag tror det hette så.

Jan: Lamell-element var det kanske?

Caroline: Flanell. Nej, det var i alla fall gammalt. Det märks ju på min kunskap i det området. Och vi behövde byta det för att...

Jan: Det hade gått så det läckte, ja. Och då kunde man sätta in ett vanligt element, sånt här som är tunt, i stället för sådana som har sådana fjäll.

Caroline: Lameller, ja.

Jan: Och då var det så att det kostade 30 000. Det var till och med så att VVS-firman var här och bara: ja, men vi kommer allihop för att vi vill se det här elementet. Det är sådan här tjock anslutning och sådant gör man inte längre.

Caroline: Ja, de var så nördiga och fina när de stod och tittade. Har du sett hur tjock den anslutningen är där, från röret in i själva elementet?

Jan: Ja, precis. Och hade vi inte haft huset hade vi aldrig haft en sån kostnad. Så boende, det driver trädgårdsmöbler, inredning, försäkring, något går sönder, tak. Det tar aldrig slut. Så det är viktigt att ha ett boende och en bil som man har råd med. Skittrist, men det spelar roll.

Caroline: Men hur ska man räkna på om man har råd med sitt boende om det nu är så många oförutsedda utgifter? Då måste man nästan lista, fönstren är si och så gamla, om man nu har ett hus till exempel. Eller vad tänker du?

Jan: Ja, men vi kommer faktiskt ha ett avsnitt här med Husappen. Det är två killar som har gjort en app som heter Husappen, som vi ska ha ett avsnitt med. Så jag tänker att vi ska prata om hemekonomi och boende. Men annars tänker jag att man behöver inte maxa sitt lånelöfte.

Caroline: Nej. Bra. Ska vi ta trean då?

Maximera dina inkomster och starta gärna eget

Jan: Dina inkomster över livet, och om möjligt starta eget. Det där kommer vi prata om också som ett vanligt misstag. Men som vi har sagt i andra avsnitt, till exempel framför allt med pensionen, sikta på en lön på 45 000 så att du får maximal avsättning till pension. SGI, alltså hela svenska välfärdssystemet. Jag fattar att det inte går i alla yrken, i alla kategorier, och det är därför jag säger sträva efter det. Byt jobb. Löneförhandla.

Caroline: Löneförhandla.

Jan: Och sen finns det ibland så att, jag var på en promenad med Maria som är sjuksköterska, som gick vår livsplanskickoff. Och hon berättade så här, att hon jobbade och sen så var det... och att hon jobbade statligt.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Hon jobbade i Region Skåne, men sen hoppade hon av, startade eget och hyrde ut sig som sjuksköterska och fick typ jättemycket mer betalt.

Caroline: Ja.

Jan: Så det finns ofta sätt att göra det, även som man inte tror initialt. Och sen brukar jag skriva: om möjligt, starta eget. Det är få saker i Sverige som är så lönsamma som att ha ett företag. Och nu vet jag att det här är superkontroversiellt, det passar inte alla. Och det är därför jag säger, om möjligt sträva efter. Jag säger inte, säg upp dig på ditt jobb och starta eget. Det är dumt. Men man kan ofta starta eget vid sidan av. Och sen naturligtvis finns det inte möjlighet för alla, för man har konkurrensklausul. Men ha det som en ambition. De flesta i Sverige som har tjänat mycket pengar har gjort det via eget företag. För du får en hel spelplan till att spela på som du inte har som anställd. Har du ett eget AB, det kommer vi också prata om, då kan du vara anställd men du kan vara företagare. Är du anställd i Region Skåne, då har du bara anställd-spelplanen att spela på.

Caroline: Ja, men bra.

Undvik skulder du inte tjänar pengar på

Jan: Fyra, undvik skulder. Också lite kontroversiellt. För matematiskt rationellt så är det lönsamt att ha skulder, i alla fall när man är ung. Under 55 år, så länge det är produktiva skulder. Och det har vi ett helt avsnitt om, det här amortera, spara eller investera. Om man använder skulder för att tjäna pengar, så har jag inget emot att man har skulder. Men saker som inte tjänar en pengar, typiskt ens eget boende, ens bil, sådana saker bör man sikta på att försöka amortera ner.

Caroline: Det är inte alla som håller med om att man ska amortera ner sitt boende.

Jan: Nej, jag vet, och jag har tvekat.

Caroline: Man hellre ska investera de pengarna.

Jan: Ja, precis. Och det är det jag menar när man är ung. Ung för mig är man under 55. Men sen kommer man också till, blir jag lycklig av mer pengar? Jag tycker hävstång och skulder är bra i en get rich-fas. Kanske inte lika bra i en stay rich-fas, för att skulder kan utsätta dig för sådana här ruinerande risker, som vi har pratat om.

Investera tidigt, brett och billigt

Jan: Sen, femte, investera tidigt, långsiktigt, regelbundet, passivt och billigt i hela marknaden. Typ en global indexfond eller fondrobot. Avsnitt 99. Det känns inte som vi behöver säga så mycket mer om det, det finns fler avsnitt om det. Försök inte tajma marknaden, sitt still i båten.

Caroline: Då var det punkt sex, ja.

Jan: Ja, fyra-hinkar-principen. Där hade jag faktiskt något, du kunde ju inte vara med förra veckan när vi hade Henrik Tell. Men jag frågade honom vad som är det sämsta finansiella rådet. Och då sa han: sitt still i båten. Det tyckte han var det sämsta. För han sa, det förutsätter att du har en bra båt.

Caroline: Ja, absolut. Det har jag inte tänkt på.

Jan: Jag förutsätter att folk har en bra båt. Men har man en dålig båt, ja då ska du tusan inte sitta i den.

Caroline: Man måste ha en bra båt. Men jag tänkte inte att man sitter i en dålig båt som läcker.

Jan: Nej, men det finns ju folk som gör det.

Caroline: Byta båten.

Jan: Ja, precis. Och sen lite där som vi också pratat om, att låt det vara långsiktigt. Tiden minimerar misstag. Tiden ökar avkastning. Tiden ger dig ränta på ränta. Tiden ökar sannolikheten för att det kommer gå plus. Så att det finns inga genvägar, utan var vän med tiden, tänker jag.

Ha en plan som rymmer att du har fel

Jan: Och sen de sista två, åttan och nian. Åttan: ha en plan som har utrymme för att du har fel. Och då tänker jag mycket på det vi pratade om, det här Psychology of Money, pengar och psykologi, del 3. De flesta gör misstaget att man har en plan som måste inträffa. Att man måste köra helt rätt. Jag tror snarare på att ha en plan som har utrymme för att jag har fel. Att till exempel jag har en plan som säger, jag går i pension mellan 60 och 70. I stället för att säga att jag går i pension när jag är 65. Ha en plan som säger, jag behöver mellan 5 och 9 procents avkastning, i stället för jag behöver 7 procents avkastning.

Caroline: Ja, lite utrymme.

Jan: Och sen när det gäller pension, när vi hade de här avsnitten här om veckan, ingenting är så bra som att jobba lite längre.

Använd tiden till det som är viktigt i livet

Jan: Och har man dessutom, som vi kommer in på i nian, använd tiden till det som är viktigt i ditt liv. Försök hitta någon sysselsättning som du inte upplever är som jobb. Att du trivs med ditt jobb. Jag tror ju inte på det här att man ska sluta jobba. För mig är det så här, det finns sådana här undersökningar som säger att mellan 50 och 70 procent av alla som är på ett jobb trivs inte på sitt jobb och hade slutat om de bara hade vågat eller haft ett annat jobb. Och då tänker jag att sluta jobba är ett sådant här fejkmål. Det handlar om att man inte trivs på sitt jobb, eller att man inte har de fysiska förutsättningarna för att göra det jobbet resten av tiden. Men om du fick göra någonting som du tycker är kul och fick betalt för, varför skulle man sluta göra det?

Caroline: Och sen vet jag att det finns farhågor. Det här har vi diskuterat mycket på forumet.

Jan: Om jag plötsligt tjänar pengar, då kommer förväntningar och då blir det inte lika roligt och då blir det ett jobb. Men det där verkar, om jag ska vara lite tuff, mest komma från folk som inte tjänar pengar på det de tycker är kul. Att det kommer som en farhåga, precis som jag hade det när jag skulle plugga på universitetet. Jag valde teknisk fysik i stället för data, för jag var rädd för att om jag gör data på fritiden, data på skolan och data på jobbet, så blir det lite för mycket data. Och så plågar jag mig igenom en femårig utbildning i teknisk fysik i stället. Vilket var hål i huvudet så här i efterhand. Så jag är lite så här, tänk om det inte är sant, det där.

Tid är viktigare än pengar

Jan: Och sen tänker jag också att tid är mycket viktigare än pengar. Har man gjort några dåliga affärer kan man alltid tjäna in pengar som man har förlorat. Det är svårt att återskapa tio år förlorade barnår med sina barn. Och jag tänker, gör man de här nio grejerna, då kommer det gå bra. Och ingen av de här är ett utfall, lägg ner massor av tid, eller ha tur, eller synd att du inte läste på Handelshögskolan. Utan det här är processorienterade saker.

Caroline: Absolut.

Jan: Men vad tänker du?

Caroline: Nej, men som du sa, om man gör det här så kommer det gå ganska bra. Men finns det då utrymme för miss...

Jan: Ja, ja. Det här är väl, om jag skulle sammanfatta... Det är misstag vi ska prata om idag. Och jag tror att något av misstagen, alla av misstagen, egentligen kan härledas till en av de här nio punkterna. Att man har brutit mot någon av de här.

Caroline: Okej, vad spännande. Nu pratar vi om det. Ja, men vad bra. Ska vi ta första här då?

Adde: varje löneökning gick till konsumtion

Jan: Så det här är klipp från forumet. Jag har bara copy-pastat vad andra läsare, lyssnare och följare har skrivit. Ska du läsa här från Adde?

Caroline: Ja. "Jag tror inte att jag är ensam i det här, men verkligen mitt största misstag var att jag i flera år såg varje löneökning enbart som anledning att öka min konsumtion. Och att jag spontant lade 3 600 kronor på ett golfset som ett år senare fortfarande var inplastat, det är jag inte heller så stolt över." Bort med impulsköp.

Jan: Ja. Vad tänker du?

Caroline: Ja, jag håller med. Gud, det är jobbigt att se de där impulsköpen. Om de var dyra dessutom.

Jan: Men jag tänker lite så här, det här är lite Parkinsons lag. De flesta känner igen den för arbetsuppgifter, att en arbetsuppgift tenderar att ta exakt den tid som är avsatt för ändamålet. Har jag två veckor på mig att lämna in en rapport så tar det två veckor. Har jag två timmar så tar det två timmar. Och samma sak med pengar. Våra utgifter tenderar att växa i exakt samma takt som våra inkomster, och tar varje inkomstkronas möjlighet. Och jag brukar skoja och säga ibland att när du och jag träffades 2003 och vi levde på korridor och var studenter. Vad var CSN då, 7 300?

Caroline: Ja, det var det.

Jan: Så vi hade liksom 15 000 och vi levde gott. Vi reste, vi gick på restaurang, vi gjorde massa saker. Och nu så är vi så här, fan, du vet, vi klockade in den här månaden på bara 45 000. Och då är det så här, vad hände? Vad hände de här 15 åren att vi tycker att nu är det en bra månad om vi klarar oss på 45 000 i utgifter? Det känns som, du bara sitter här och ler.

Caroline: Kan vi gå vidare nu? Nej, nej, men jag bara funderar över hur jag kan chippa in i det här. Med både Parkinsons lag och impulsköp. Ja, jag kan inte säga så mycket mer än att vi håller på med det.

Jan: Nej, absolut.

Köp det billigaste först, kvaliteten sen

Caroline: Någonting jag har tänkt på sistone, jag såg något råd på nätet som jag gillade. De sa, om du ska köpa en ny pryl som du inte har använt, köp den billigaste. Skit i om den går sönder. Och så är det, använder du den, så nästa pryl du köper av den sorten, då köper du den dyraste. Då köper du kvaliteten. Men många, som till exempel jag, gör ju tvärtom.

Jan: Ja, för du tänker, du ska inte vara dumsnål. Jag ska inte vara dumsnål, och så köper jag en skruvdragare eller en borrhammare för 2 500, för jag ska ha en bra borrhammare om jag ändå ska borrhamra. Och sen har jag borrhamrat fem gånger.

Caroline: Är det det jag gjorde när jag skulle sätta upp alla våra brandvarnare? Kanske. Ja, vad skönt att jag också har använt den.

Jan: Men du, vet du vad? Jag fattar, John. Jag vet inte om det finns någon tröst i att man kan hyra ut den. Men det har vi inte gjort.

Caroline: Det har vi inte gjort, nej.

Jan: Vi måste in i den cirkulära ekonomin. Men hur som helst.

Caroline: Ja, men jag gillade det sättet.

Jan: Det är en bra idé att köpa det billigaste. Och sen se om det används i stor utsträckning. Och då köper man en bra. Så sparar man pengar på det. Vi håller med Adde. Ska vi ta nästa?

Alice: tusenlappar på hudvård som försämrade hyn

Caroline: Alice. "Kom ihåg att jag hade en period då jag la säkert några tusen på hudvårdsprodukter som snarare i slutändan bara försämrade min hy."

Jan: Ja, men Alice. Så kan det vara. Jag vet inte vad jag ska säga. Det är fruktansvärt när det här händer.

Caroline: Jag kan ge ett tips. Eller jag vet inte ifall det stämmer. Men i USA, på Sephora, så köper man något som inte funkar och så kan man gå tillbaka med det och få tillbaka sina pengar. Det är superbra. Men jag fattar inte hur den kedjan kan överleva. För det måste vara så många felköp som görs hela tiden. Speciellt på smink och hudvård.

Jan: Okej. Men du gör ju sådana experiment ibland.

Caroline: Vadå tänker du?

Jan: Köper hudvård och sen kommer du, nej, det här funkar inte.

Caroline: Ja, absolut. Hela tiden. Vi kanske ska starta en hudvårdstråd på forumet. Jag kan göra det. Jag vet inte ifall någon kommer och...

Jan: Nej, men det är absolut, och det är så jävla dyrt också med hudvård.

Caroline: Ja, det är jättedyrt.

Jan: Ska vi ta nästa? Vi går vidare.

Ossi: började spara utanför sparkonto först vid 40

Jan: Då är det från Ossi här. "Att jag inte började spara utanför sparkonto före 40 års ålder." Det där är ju en klassiker. Det är det jag brukar säga, att de flesta har antingen för hög risk eller för låg risk. Och här hade ju typiskt Ossi för låg risk. Det är vanligt att många tänker att börsen är en spekulation, börsen är ett kasino. Och det brukar jag säga att det stämmer på tolv månaders sikt. Men det stämmer inte om man tar ett fem- eller tioårsperspektiv. Eller till och med ett tjugoårsperspektiv. Så det där tror jag också att många känner igen sig i. Att man inte började spara eller investera förrän efter en viss ålder.

Caroline: Jag håller med. Och jag tycker det är trist att det kan vara så. Men jag blir också förvånad lite grann. För jag kan höra människor som inte heller ser till att de har lite eget sparande i pensionen, och de är från Sverige. Där det är så, nej, men det är inte så aktuellt än. Och så är de 47, och så har varit hemma med barn och sånt. Jag blir så förvånad. Samtidigt inte, för man tänker inte på det kanske. Det finns annat som tar upp ens tankemöda.

Jan: Ja, och sen blir det också ett sånt här oöverstigligt hinder. Man har inte börjat med det, man har dåligt samvete.

Caroline: Ja, och så blir det, ska jag verkligen ta tag i det här nu?

Att sätta igång lyfter en börda

Jan: Så vi hade ju till exempel vår frisör Jenny, som jag tyckte var jättemodig. Vi har klippt hos henne i jättemånga år. Hon vet ju vad vi gör. Och hon var så här, nej, men nu känner jag mig redo. Och jag tyckte, fan vad bra. Att börja spara nu och ta tag i det. Och sen så träffades vi, vi hjälpte henne. Och du vet, på en timme satte vi igång allting. Barnsparandet, hennes sparande, familjens, vi tittade på pensionen. Och sen behöver du inte göra någonting nu på tio år.

Caroline: Nej, det kan vara en enorm börda som lyfts.

Jan: Att man bara sätter igång. Och jag tror att vi många gånger underskattar mängden energi saker tar. Och vi underskattar mängden energi vi får när vi har gjort en sån surdeg. Så att det är en sån double whammy. Det blir liksom plus plus att faktiskt ta tag i det.

Caroline: En eufori.

Jan: Nu ska vi inte ta i...

Caroline: Jo, det kan infinna sig en eufori. Okej.

Trissaratops: tog ut sparandet av dåliga skäl

Caroline: Nästa är från Trissaratops, en trogen läsare. Ja, en tjej är det faktiskt. "Jag känner att jag har sparat i flera år", säger hon, "men tog faktiskt ut mina besparingar av vanligtvis dåliga skäl. Jag började ganska mycket från grunden för ett år sedan. Minimering av min tid på marknaden var förmodligen mitt största ekonomiska misstag."

Jan: Precis. Man sparar lite, sen tar man ut det, man blir rädd. Det kommer återkomma här i fler misstag.

Caroline: Att man tar ut sina besparingar?

Jan: Ja, för att man ska åka på en semester, eller man ska köpa en bil, eller man ska renovera köket. Det är det jag menar. De flesta svenskar. För det första är det så här, Svea Ekonomi hade en undersökning som visade att 27 procent av Sveriges befolkning inte har pengar för en oförutsedd utgift på 5 000 spänn. Sen såg jag, när SEB hade förmögenhetsstatistik, att 4,4 miljoner svenskar inte hade 50 000 kronor i finansiella tillgångar. Och ändå åker folk till Thailand. Det är bara att kolla de här som vi har varit så här nyfikna på, vem kör alla de här premiumbilarna?

Caroline: Ja, vi ser här i Malmö, som inte ska vara en särskilt rik stad ens.

Jan: Ja, men det var så här, vi åkte från oss till Emporia, som är i Malmö, det är 10 minuter med bil. Jag tror jag såg fyra Porsche-SUV:ar, två stycken elektriska. En Maserati.

Caroline: En Maserati.

Jan: Jag var så här, vad är det som händer?

Caroline: Men det är väl förmodligen, för nu har jag fått se, du vet som när vi var gravida, då ser man alla med barnvagn. Så nu har jag fått syn på de här premiumbilarna. Och så blir jag alltid nyfiken, undrar vem det är som...

Jan: Som köper dem?

Caroline: Ja. Och vad kostade de i månaden?

Jan: Ja, och förmodligen är det så att folk lånar på dem eller leasar, eller så är det folk som lyssnar på det här och bara, nu tittar han, nu håller han på där, surt sa räven om rönnbären. Ja, jag vet inte.

Låt ränta på ränta göra sitt jobb

Jan: Men i alla fall, och med det sagt, så blir det ofta att det inte blir något investerande, utan man sätter pengarna lite i någon fond och sen tar man ut dem när man ska på semester. Och då är det inte något investerande, utan då är det någon sån här periodiserad utgift eller målsparande. Och då får inte ränta på ränta göra sin grej. Jag brukar säga så här, pengar är sjukt tröga i början, när de är nya på jobbet. De fattar inte hur det här går till, det tar lite tid innan man listar ut hur kaffemaskinen funkar och hittar sin roll hos kollegorna. Så pengarna tjänar pengar först över tid. Så jag tror att det verkligen handlar om att låta pengarna få tjäna pengar, låt pengarna få jobba hårt åt dig, i stället för att du behöver jobba hårt åt dina pengar.

Caroline: Ja, men tänk också det du säger, att man tar målsparande kanske, i stället för en investering. Man kan ju ha flera olika målsparanden. Det kan man ju ha, till bilen, till inredning eller resa.

Jan: Precis. Men då ska ju det vara separat från det långsiktiga sparandet.

Caroline: Det måste det vara, ja. Och det kanske är det att man inte tänker på det.

Jan: Ja, precis. Bra. Ska vi ta Tedwin?

Tedwin: en raket först, sen 500 000 back i en enda aktie

Caroline: Mm. Ta du den.

Jan: Ja, tack. Så då skriver han så här: "Använde nästan alla pengar jag tjänade på mitt sommarjobb som 19-åring till att köpa aktier i ett högriskbolag. Fick fatt i en raket och hade en kvarts miljon på fickan när allt såldes av året efter. Det var ju hur lätt som helst, bara att göra likadant en gång till. Alla pengarna åkte in i nästa aktie tillsammans med alla medel utöver det som fanns att tillföra under två, tre års tid. Aktien gick konsekvent i fel riktning och blev bara billigare och billigare. Handla mer, tänkte jag, för den skulle ju upp. Handlade även för lånade pengar. Som djupast cirka 500 000 back med ett innehav i en enda aktie innan jag vaknade till och insåg att det inte är så här man varken vinner spelet eller får en god nattsömn. Att betala 50 000 i läropeng vid första tillfället hade varit att föredra framför att betala tiofaldigt avgift för samma läxa vid det andra tillfället. Nu för tiden gillar jag index."

Caroline: Det är så modigt att dela med sig.

Jan: Ja, I love it. Det här bidrar till andra människor.

Caroline: Vad tänker du när du säger så?

Jan: Jo, men för att andra kanske kan undvika att göra samma misstag.

Caroline: För att man tror att man är duktig. Man kanske är helt ny och har också tjänat ihop en massa pengar som man sätter på ett enda ägg. Att det kan väcka någon till liv kanske. Det är modigt, tycker jag.

Paradox of skill: när tur misstas för skicklighet

Jan: Ja, jag håller helt med. Och det här illustrerar det vi pratar om, att ibland kan man lära sig fel saker. Det här pratar vi om med den där Paradox of Skill. Här fick ju Tedwin i den första affären ett positivt utfall av en felaktig, dålig process. Och så drar man slutsatsen som många gör. Eftersom vi inte gillar slump, vi vill inte säga, nej, men mitt resultat är inte till följd av att jag var smart, utan att jag hade tur. Det är ju jättejobbigt att säga. Då utgår man liksom från att det här var hur lätt som helst. Jag själv hade kunnat skriva nästan samma sak. Jag var ju kungen av aktier, både 2000 och 2008, och många gånger. Men man lär sig ju fel grej av det här. Och det här är bara att kolla på alla sådana här, nu finns det något som heter Finansinsta. Massa influencers på Instagram. Och du vet, när jag ser deras portföljer, det är mycket Tesla, det är mycket Coinbase, det är mycket Square, bara sådana här techbolag. Och jag är bara så här, du vet, det här kommer sluta så här. Ingenting går till himlen. Och även om du går till himlen, det spelar ingen roll att du hade tio bra år, om du utsätter dig för en så här ruinerande risk.

Caroline: Nej, det är jättejobbigt att veta det, att man kanske hade tio bra år som man sen slarvade bort på grund av att det var satt i två eller ett ägg.

Jan: Ja, precis. Tio år är lång tid i ett människoliv.

Sidospår: livets längd och en livsuppgift

Caroline: Ja, ja. Jo, det tycker jag att det är, Jan. Jag är ju lite tids... Vad ska man säga? Jag tycker att livet är kort.

Jan: Ja, du har ju någon sån där rädsla för död-grej.

Caroline: Varför har du det? Om vi ändå nu ska dyka off-topic. Vem har inte det?

Jan: Jag upplever inte att jag har det.

Caroline: Att du inte är rädd för att dö?

Jan: Nej. Jag vill inte framstå som något sånt asshole här nu.

Caroline: Nej, men jag vet att du har sagt i många år att du inte är rädd för det. Att du känner att det hade varit okej att dö nu. Du kanske är väldigt självuppfylld, Jan. Medan jag känner att du gör det som du vill. Medan jag känner att jag tummar mycket på att göra vad jag vill. Och jag är inte ens i kontakt med vad jag vill göra med livet.

Jan: Jag tänker ju så här, att du är inte färdig. Du är inte färdig med din uppgift. Medan jag känner, jag har gjort mer än vad jag någonsin trodde jag skulle göra.

Caroline: Så vad är rädslan när du säger att jag inte är färdig med min uppgift?

Jan: Då är det att jag blir som den här tuppen, Hej Hej, i Vaiana. Som inte är särskilt bright, och som hon tar hand om och ser till att den inte drunknar. Och sen så vid ett tillfälle så gör den en kritisk insats.

Caroline: Ja. Den stackars tuppen.

Jan: Och då bara sa jag, nu har den fullgjort sin uppgift.

Caroline: Ja, det sa du i lördags. Där satt den.

Jan: Det var därför den tuppen var med. Och så kan det kännas för mig också. Någon dag så kommer jag ha fullgjort min uppgift. Och då kanske jag dör i en bilolycka dagen efter.

Caroline: Ja, men vad är din uppgift?

Jan: Det kanske är så att jag fångar någon som trillar framför en buss.

Caroline: Så du vet inte vad din uppgift är?

Jan: Nej.

Caroline: Varför pratar vi om det här nu?

Jan: Jag vet inte. Det blev tajming för dig. Nej, jag bara skojar. Det är inte så att man har en enda uppgift.

Caroline: Men det kanske heller inte är så att man har någon uppgift. Vi kanske inte har någon uppgift, jag och du. Det kanske bara är så att man måste vara lycklig i det. Att livet är...

Jan: Att du får fylla det med mening, annars blir det meningslöst.

Caroline: Nej, men det tror jag jättemycket på.

Jan: Och det är ju någon sån här filosof som har det: livet är tomt och meningslöst, det är upp till mig att fylla det med mening.

Caroline: Ja, det ska bli spännande.

Jan: Men säg inte så. Det kan vara så att det aldrig händer att jag finner min uppgift.

Caroline: Står du så? Nu går vi vidare. Jag tycker att det här inte hör hemma här i bloggen om pengar.

Jan: Ja, eller så gör det det. Vi ser ifall det är ett återkommande tema här med ens livsuppgift.

Caroline: Ja, jag bara såg framför mig så att jag sitter och käkar popcorn. Tittar på.

Jan: Tittar på vadå?

Caroline: Ja, men när du gör din livsuppgift.

Jan: Ja, vi går vidare.

Caroline: Vi går vidare. Sluta, Jan.

Jan: Okej, vi går. Okej, ska vi ta nästa?

Adde: för generös vid en separation

Caroline: Adde. "Efter ett avbrutet förhållande ville jag bara bli av med det hela. Tog hälften av anskaffningsvärdet av vår gemensamma bostadsrätt och lämnade kvar stora delar av mitt eget bohag. Jag visste att jag hade högre lön och bättre ställt och att jag skulle ha betydligt lättare att landa rätt igen på det privatekonomiska planet. Men i efterhand var jag alldeles för generös och i affekt."

Jan: Ja. Jag vet inte om det här är så mycket ett misstag.

Caroline: Det tror jag många gör. Man vill bara vidare.

Jan: Jag tror inte det här är så mycket ett misstag.

Caroline: Adde skrev ju det som ett misstag.

Jan: Ja. Och jag tror att det här var klokt. Det här skulle jag nog inte, men jag vet inte, jag kanske har fel. Men jag tänker att energi är mycket viktigare än pengar. Och tid. Energi för mig och tid är samma sak. Ofta säger vi, jag har inte tid. Men vad det handlar om är att jag inte har energi. Så i det här fallet var det så att han ville bli av med det hela. Och då blir det, okej, energin var viktigare. Fuck it, jag kommer klara mig i alla fall. Jag tror att det är en bra grej. Det där är någonting som jag har sagt till ett par andra vänner som är i en skilsmässa. Bara: skit i det. Sluta jaga den där sista kronan, att det ska vara rättvist. Ge den andra lite mer nu. Du kommer ändå tjäna in mycket mer än så. Och jag tror att annars sitter man fast energimässigt. Och det är flera som skrev det här, en liknande sak. Att man bara ville gå vidare. Så att jag, jag vet inte, jag får svara till Adde. Jag har faktiskt inte svarat på det där. Det bara slog mig nu när du läste det, att fan, det här är nog inte så mycket ett misstag.

Caroline: Nej, men det känns ju som ett misstag för honom nu.

Jan: Ja, jag tror att det är ångern.

Caroline: Det är ånger.

Jan: Men jag tror inte det. Det kan ju vara att andra har sagt, ja, men lämnade du soffan? Jag vet inte, det kan vara så. Att man får andras...

Caroline: Åsikt på sig. Jag vet inte.

Jan: Det där skulle vara intressant att få lite kommentarer på, vad andra tycker. Om det är bra att spara in den energin.

Energi och pengar beter sig likadant

Jan: Jag tror att det handlar om vad man prioriterar. Och jag prioriterar ju alltid energi. Och det här, nu låter det så jävla drygt, jag har inte alltid gjort det. Väldigt länge prioriterade jag alltid pengar överst. Medan nu säger jag till och med till folk, kompisar som är chefer eller ledare, jag säger så här, din viktigaste uppgift som ledare är att managera din energi. Det är det viktigaste. Kan vi managera vår energi så kommer pengar, tid, relationer, lycka och glädje som ett resultat av att managera sin energi. Men jag tror oftast är det inte så vi ser det.

Caroline: Nej. Det är inte heller så lätt att ta på. Det är inte konkret. Pengar och soffor och bohag är ju konkreta.

Jan: Jo, men precis.

Caroline: Och då blir det att man fokuserar på det. Jag skulle också kunnat göra det. Du och jag har pratat mycket om energi. Så då är det ju en sak för oss. Det är inte en sak för alla.

Jan: Det här kommer ju från ett resonemang som kommer från balansekonomi initialt, när jag jobbade i balansekonomi. Och jag gillade det jättemycket, för då sa man så här, energi och pengar är egentligen samma sak på det sättet att de beter sig. Det handlar om ekonomi. Och ekonomi handlar egentligen inte om pengar. Ekonomi handlar om hushållning med en resurs. Och precis som du kan hushålla med eller managera dina pengar, kan man managera sin energi. Men de flesta av oss tänker inte så att vi har energiinkomster, energiutgifter, energitillgångar och energiskulder. Det enda vi pratar om någorlunda mainstream är energiskulder. Men vi pratar inte så mycket om energitillgångar, och vi pratar framför allt inte om energiinkomster och energiutgifter. Även om de flesta känner igen sig i att en energiutgift, man träffar en viss person och sen är man helt slut efteråt. Då har man ju haft en energiutgift på det där sättet.

Investera i dina energitillgångar

Jan: Och precis som man i en ekonomi kan sanera skulder, så kan man absolut sanera energiskulder. Vad är det för ostädat rum jag kommer in i som tar energi? Eller vad är det för räkning jag inte har betalt? Eller vad har jag för icke-fungerande relationer? Men tvärtom, vad många av oss inte gör, framför allt inte när vi har lågt om energi, det är ju att investera i våra energitillgångar.

Caroline: Nej. Ja, jag skriver under på det. Jag är jättedålig på att investera i mina energitillgångar, och vet knappt ens vilka de är.

Jan: Ja, och exempel på det kan vara, okej, men god hälsa, att gå och träna, att träffa relationer som fungerar, träffa sina vänner eller läsa en bok, eller vara ute i naturen, eller gå ut med hunden, eller ta ett bad, eller vad det nu kan vara, så att man får den där energiinkomsten. Så behöver man inte späka sig med skulderna. Gör du tillräckligt mycket på energitillgångssidan, så kommer du få plusenergi som du sen kan använda för att investera, antingen genom att göra mer energitillgångar, eller att ta bort en energiskuld. Att få den här positiva spiralen. Nej, jag tycker det här med energi är superviktigt. Och det är det där många frågar mig. När du har blivit lurad, eller när du har gjort förluster, varför har ni inte polisanmält eller gjort sådana saker? Nej, jag orkar inte. Jag vill bara ha bort det i mitt liv så jag kan gå vidare. Det tar för mycket energi. Jag vill inte lägga... Och då tycker jag själv att jag är ganska duktig på att avskriva saker som tar energi. Nej, jag vill inte att det där tar mer energi i mitt liv. Och så är det färdigt.

Caroline: Nej, det kan inte jag göra.

Jan: På gott och på ont. Sen kan det ibland hända att jag behöver sova en dag. Det vet ju du, att när jag är deppig eller inte har någon energi. För mig har jag ju lärt mig att sömn funkar som en reset. Att om jag sover två, tre timmar så har jag en nystart där energin är mer plus minus noll. Det är kortslutning i hjärnan.

Caroline: Det är kortslutning i hjärnan.

Jan: Det är därför jag ligger och skakar. Som den där elektriska stöt man får.

Caroline: Ja, precis. Ska vi ta nästa?

Gulketchup: pengar som inte sattes i arbete

Jan: Japp. Och då är det Gulketchup som har skrivit den här. "Mitt största misstag har varit att jag har haft alldeles för mycket pengar som jag inte har satt i arbete tidigare. Hade nog någonstans kring 200 000 kronor på nollränta under större delen av min studietid och något drygt år därefter. Cirka sju år. Bor i hyresrätt och låga kostnader. Visserligen har jag under den här perioden investerat mycket också. Nu i efterhand känner jag mig lite korkad att jag ansträngde mig för att investera löpande när jag kunde dunkat in många månaders löpande sparande på en gång. Som hade kunnat tjäna mig mycket pengar."

Jan: Så då har vi återigen det här att man inte är i marknaden, man har haft för låg risk. Och sen så kommer den här ångern. Ångern kommer alltid komma. Det är så jäkla lätt att ångra sen, för man får ju alltid facit. Men man måste alltid komma ihåg, hur var beslutet när jag fattade det? Och om man har haft för låg risk, att gå från 200 000 och aldrig investera, till att dunka in 200 000 på en gång, det gör man inte. Det är dumdristigt i princip. När man sen har investerat i tio år och fattat, då är man så här, det är klart jag skulle lagt in allt på samma gång. Men det visste du inte då, och du hade inte den förmågan då. Och det här har vi också, avsnitt 93, där vi går igenom att ja, rationellt är det smart att dunka in allting på en gång, men emotionellt och känslomässigt så är det bättre att sprida ut det över tid.

Caroline: Yes, ska vi ta nästa?

Skuggtomten: nollräntekonto och en grannes dyra hemförsäljning

Caroline: Skuggtomten. Så här skriver Skuggtomten: "Jag har låtit företagets löpande kapital stå på nollräntekonto under åtta års tid."

Jan: Ja, det är en punktlista här.

Caroline: "Betalade av CSN-lånen vi har i förtid. Jag har gått på känsla, de har dragits med, och köpt eller sålt vissa aktier och fonder. Jag kan berätta om grannens misstag då han sålde ett hus med sjöläge eller strandtomt. Tog fyra helkassa bilder med mobilen och använde inte mäklare, trots att flera av oss grannar försynt påpekat att det nog kunde vara en bra idé. Såldes för 5,2 miljoner för tre år sedan. Nu är det värderat till 12 till 14."

Jan: Jobbigt. Men där kanske också för en sån energigrej. Jag vill bara bli av med huset.

Caroline: Ja, så kan det ju vara.

Jan: Sen när vi sålde vårt utespa, det var också så här, jag vill bara bli av med det. Men samma sak här, sen att återkomma, man investerar inte, man har pengarna på ett nollräntekonto. Man betalar av ett CSN-lån, ofta på tanken att det är dåligt att ha lån. Man agerar emotionellt. Vad är CSN-lånet i dagsläget? 0,06 procent, alltså sex baspunkter. Sen det där att gå på känsla, absolut, kan jag också känna igen mig i. Man hör någonting, nu har det gått upp, nu ska man säkra hem vinsten. Jag tror på vatten framgent, eller jag tror på IT, nu tror jag inte längre på IT, och så agerar man emotionellt. Jag vet inte om man ska säga någonting mer om det där än grannens misstag. Jag tror att man ser inte verkligheten som den är, utan man behöver hjälp av andra. Har man grannar, eller människor som bryr sig om en, lyssna för guds skull på deras råd.

Caroline: Jag tänker också att jag kan fatta att man vill bli av med sitt hus och gå vidare i livet. Men där kan det ju vara så att man lämnar för mycket på bordet.

Jan: Absolut, och det blir en balans. Vad tar den energin? Jag tror mycket på, vad är det jag vet som inte andra vet? Vad är det andra vet som inte jag vet? Och vad är det jag inte vet att jag inte vet? Det är tre sådana bra frågor att ställa sig. Jag tänker på det där asymmetriskt också. Vad hade varit problemet att ta in en mäklare? Nedsidan är ganska låg, uppsidan i det här fallet ganska stor. Ja, men det är inte så mycket mer att säga om det där.

Investera117: agerade på ett tips utan kunskap

Jan: Investera117. Skriver så här: "Fick information om ett klockrent kap på börsen av en vän på jobbet. Detta var innan jag ens hade skapat ett konto på Avanza. Min erfarenhet och kunskap var på noll, men det hindrade inte mig. Skapade ett konto och investerade cirka 30 000 i bolaget. Jag köpte verkligen på toppen. Förlorade ungefär 16 000 på den."

Jan: Man hör någonting. Och det här har vi också pratat om, då har skeppet redan seglat. Oftast, fast det är också inte sant, så kan man inte heller säga. En topp följs ofta av nya toppar. Men däremot så skulle jag säga att man spelar olika spel. Man glömmer bort att vi pratar om att vi investerar. Och så är det som att vi gör samma aktivitet. Men grejen är att vi har olika tidshorisont, vi har olika kompetens, vi har olika mål, vi har olika risknivå, vi har olika strategi.

Caroline: Någon som tipsar en.

Jan: Någon som tipsar en. Absolut. Och det ser man inte, utan det enda man ser är, det är en bra aktie, jag köpte den aktien.

Vininvestering som gemensamt projekt

Jan: Det är ju till exempel, om jag ska ta så här, vi har ju börjat köpa lite vin, investera lite i vin. Och jag vet precis hur det kommer låta. Visste du att Jan och Karro investerar i vin? Och så kommer det vara, men om de investerar i vin så måste det vara bra, då ska jag också investera i vin. Medan om vi tittar på varför vi investerar i vin, då är det, du tycker inte det är jättekul att investera, men liksom...

Caroline: Jo, men jag vill inte hålla på så mycket med det. Jag gillar ju min fondrobot.

Jan: Ja, exakt. Och så var det så här, okej, vi har lite för lite tid tillsammans, så låt oss ha något gemensamt projekt. Och då sa jag, okej, låt oss då ha vininvestering som ett gemensamt projekt.

Caroline: Ja, men det är också så att vi gillar vin.

Jan: Ja, precis. Vi lär oss mer om vin, och då såg vi det som en, inte primärt som en investering, utan mycket det som går runt. Och sen sa vi dessutom, om 20 år, vilket gör att vi har en lång tidshorisont, antingen behöver vi pengarna så säljer vi vinflaskorna och tjänar pengar förhoppningsvis, och behöver vi inte pengarna så dricker vi upp dem. Och i värsta fall så har vi lärt oss om vin och vi har haft kul under tiden. Och det är inte ens en halv procent av vår portfölj. Men alla de bakgrundsinfun framkommer inte när man säger, nu investerar vi i vin.

Caroline: Ja, det framkommer inte ens hur vi gör det heller, om vi går till Systemet och köper.

Jan: Ja, men det kan vi ta i ett annat avsnitt. Det är jättekul.

Caroline: Ja.

Jan: Så på det sättet, att när man lyssnar på andras råd, man behöver veta så mycket, mycket mer än bara...

Caroline: Om det passar en själv.

Jan: Ja, precis.

Att betala för att lära sig

Caroline: Sen kanske det här var positivt i alla fall, annars hade kanske inte kontot kommit igång, jag hade inte kommit igång med sparkarriären.

Jan: Så att på sätt och vis, vad jämför vi det här med, med den andra läsaren som tjänade en halv miljon på sin första raket, så var ju det här mycket bättre. För här fick man insikten för 16 000 direkt på den första aktien.

Caroline: Absolut, och hade ett igångsatt konto på Avanza.

Jan: Så ibland pratar du om det där med att man har betalat för att få lära sig någonting.

Caroline: Ja.

Jan: Och de första åren kommer man förlora på börsen. Så har det varit för oss alla.

Investera117: daytrading i Tesla och den känslomässiga berg- och dalbanan

Jan: Ja, han fortsätter här, Investera117. Kan du ta det då?

Caroline: Okej, då skriver han så här: "Började daytrada i Tesla, gick plus några enstaka tusenlappar och underskattade riskerna enormt. Vaknade en morgon där jag helt plötsligt fick för mig att testa liknande på ett annat bolag som jag inte visste någonting om. Vid öppning köpte jag för 100 000 i det här bolaget. Backade 20 000 inom loppet av två timmar. Ångesten var enorm. Sålde allting strax innan stängning och hade förlorat 15 000. Att man underskattat eller inte ens varit medveten om den känslomässiga berg- och dalbanan när man handlar aktier. Det är väldigt många gånger man tittar på händelseförloppet av en aktie som sträcker sig över ett år och tänkt, om jag bara hade köpt för ett år sedan, utan att vara medveten om att man högst troligt hade sålt långt innan dess. Långt innan aktien nådde sin topp, och att risken finns att man till och med hade sålt på minus."

Jan: Jag tycker det här är fantastiskt. Så klokt. Och här har vi samma sak. Man lär sig någonting på ett ställe och sen tror man att det är överförbart. Och framför allt så ser man också att när man är nybörjare så fokuserar man inte på processen. Man fokuserar på utfallet. Och det pratar vi om i det här avsnittet Paradox of Skill, hur detrimental, jag vet inte vad det heter på svenska.

Caroline: Detrimentalt.

Jan: Nej.

Caroline: Nej, men jag vet, hur det kan gå åt helvete.

Jan: Genom att tro en sak. Tro att saker beror på skicklighet när det egentligen bara beror på tur. Jag kommer återkomma. Jag har en graf med från mitt eget misstag, som är på samma tema här.

Caroline: Bra. Sen har vi här. Ska du läsa första punkten?

Förhoppningsbolag, krypto och en lägenhet i Turkiet

Jan: "Jag har investerat i onoterade", förhoppningsvis inom parentes, "bolag."

Caroline: Nej, förhoppningsvis.

Jan: Förhoppningsbolag.

Caroline: Jaha, förhoppningsbolag.

Jan: "Utan en tydlig exit. Har fortfarande mer än 500 000 kronor låsta i sådana bolag."

Caroline: Ja. Trist. Förhoppningsbolag. Låsta pengar. Ja, jag fattar. Det kan inte... Är det punkter här från den här personen?

Jan: Ja. Nästa punkt: "Under ett par år runt 2009, för att testa alternativa investeringar, efter att ha blivit inspirerad av Rich Dad Poor Dad och andra böcker. Investerade i den tidens motsvarighet till krypto och blev av med allt."

Caroline: Ja.

Jan: Nästa punkt: "I enlighet med ovan, investerade med ett par vänner i en lägenhet i Turkiet som skulle byggas."

Caroline: Alltså, jag känner inte... Vi har också gjort...

Jan: Okej. "Marknaden kraschade 2008 och bygget gick under. Blev stämd i turkisk domstol med Facebook." Ja, det är bara Icon. Det blev vi också, ja. "Första aktien jag köpte 1995 var Investor på cirka 90 kronor. H&M på typ 110 och Ratos. Jag sålde 1998, för jag visste bättre", inom citationstecken, "Icon Medialab, Framfab, Ericsson och en massa andra bra bolag", inom citationstecken. "Jag hade en åsikt om bostadsmarknaden i många år och köpte inte." Du som har skrivit det här.

Caroline: Ja. Jag tänkte väl med. Vad sjutton. Vad är det för förhoppningsbolag vi har pengar i?

Jan: Det behöver vi inte säga högt. Men vi har en massa onoterade bolag som vi har samlat på oss under åren. Eller jag har samlat på mig under åren. Där pengarna är låsta.

Caroline: Vad kommer hända med dem då?

Jan: Förmodligen ingenting.

Caroline: Hur gör man för att bli av med pengar på förhoppningar?

Jan: Hur man gör för att bli av med pengar? Det är ju skitlätt.

Caroline: Vi säger att vi har blivit av med dem. Hur gör man för att få investera i sådana här förhoppningsbolag? Vad är det för bolag ens?

Jan: Ja, men det är onoterade bolag. Som ska noteras eller som verkar bra.

Caroline: Ja. De verkar bra.

Jan: Ja, de har visat upp en sån här hockeyklubbagraf. Och att det här kommer gå skitbra. De kommer bli jättestora och ha massa utdelningar.

Att vissa investeringar aldrig blir något ingår i spelet

Caroline: Jo, jo, men vet du vad, Jan? För några år sedan kanske jag hade blivit skitarg och sagt, hur kan du göra så med våra pengar? Men sen så hade vi ju en diskussion om att det här ingår i spelet. Att vissa bolag kommer aldrig bli någonting av det man investerar i. Och man investerar på det viset. Och andra, och så kommer det kanske ett som blir jättebra. Och vi har ju vänner som också, som är affärsänglar till exempel, som säger exakt samma sak, och det ingår i det spelet. Om man spelar på det sättet. Så att jag...

Jan: Jag är förlåten.

Caroline: Du är förlåten, men gör inte om det.

Jan: Ja, okej.

Stämningen i turkisk domstol

Jan: Vi blev stämda i turkisk domstol.

Caroline: Ja, kommer du ihåg det?

Jan: Ja, ja. Jag kände inte mig rädd. Jag kände bara, fuck you. Jag är i Sverige.

Caroline: Men kommer du ihåg att vi fick en fråga sen av våra kompisar, ska ni med på semester till Alanya? Och jag var så här, är det i Turkiet? Och jag bara, nej, jag tror inte det.

Jan: Alltså vi blev ju, det här projektet gick ju i konkurs. Och sen hade vi fortfarande lagfarterna. Och då blev vi ju stämda, för att den som ägde marken ville ju få tillbaka lagfarterna till marken.

Caroline: Kan de inte bara be snällt om det?

Jan: Ja, men vi ville ju ha tillbaka pengar. Vi hade ju förlorat massor av pengar. Det var ju 300 000.

Caroline: Jo, jo, visst, absolut. Men kan de inte bara säga, ni får si och så mycket för lagfarterna? Varför måste de stämma en? Nu kanske jag inte har kunskap om juridik. Men det känns ju som ett väldigt stort steg att stämma någon.

Jan: Det var ju många människor som blev stämda. Det var vi och det var engelsmän och andra svenskar. Och säkert norrmän också. Och sen det roligaste, kommer du ihåg att vi fick det där rekommenderade brevet från justitiedepartementet. Med stämpel, justitiedepartementet. Och sen står det, du ska infinna dig i domstol i Turkiet vid det och det datumet.

Caroline: Ja, så vi och alla andra fick anlita någon advokat för att den skulle representera oss.

Jan: Ja, det var sugigt.

Att bo billigt och inte köpa bostad

Jan: Ja, bostadsmarknaden. Vi bodde i hyresrätt i många år.

Caroline: Sen bodde vi också i hyresrätt.

Jan: Vi hade ju inte råd att köpa bostadsrätt eller villa de första åren. Men vi bodde ju där i över tio år. Kanske inte hade behövt bo där i tio år.

Caroline: Tolv år, ja. Men hyra på...

Jan: Ja, det var inte så farligt. Sex, sju tusen.

Caroline: Hundra kvadrat mitt i centrala Malmö.

Jan: Vi fattade inte hur låg hyran var förrän någon sa, shit, betalar ni inte mer än det?

Investor som tickar på och de bolag som inte gjorde det

Jan: Nej, men det här som jag kan vara lite sugig på, faktiskt, det är ju så att min pappa dog ju 94. Och då fick vi lite pengar och mamma fick pengar. Och jag kommer ihåg att vi fick tipset av Beas pappa, min flickväns pappa, att köpa Investor. Jag kommer ihåg att Investor kostade typ 92 kronor. H&M tror jag kostade 123 kronor eller 118 kronor eller något sånt. Och du vet, Investor ligger idag över 700 spänn. Och det är exklusive utdelningar. Så de har ju delat ut massor. Så att det är ju verkligen så här. Om man bara hade suttit kvar i de här, och det är ju det här, tid, tid, tid. Låt det bara ha den tiden. Och naturligtvis inget av de, Icon Medialab, Framfab eller Ericsson, det är ju någon bra affär. Apropå samma insikt som många andra.

Caroline: Ska jag fortsätta?

Jan: Ja, det kommer mer.

För lite betalt för det värde man skapat

Caroline: "Ja, har tagit alldeles för lite betalt parallellt för det värde jag skapat. Generellt för det värde jag skapat i olika företag, i uppdrag och situationer. Låg självkänsla", inom parentes.

Jan: Vi kan hålla där. Det där tror jag också är ett sådant vanligt misstag. Du vet, folk löneförhandlar dåligt. Jag har ju aldrig haft en anställning, så jag har ju inte löneförhandlat. Utan för mig blir det, vad tar jag betalt? Och du vet, idag kan jag ju ta betalt. Jag tänkte på en grej. Jag gjorde ett liknande uppdrag idag som jag gjorde för typ 15 år sedan, ett ganska likt. Och för 15 år sedan tog jag typ 3 000. Nu var jag så här, de får fan betala 25. Exakt samma grej. Men idag har jag ett helt annat självförtroende i det där.

Caroline: Ja, det handlar väl också om att se vilket värde man skapar för den andra.

Jan: Och jag gör fortfarande tabbar i det där. Jag gjorde förra året en supertabbe i det här området. Jag kunde ta tre gånger mer betalt på ett uppdrag än vad jag tog. Men det är återigen lätt att vara efterklok. Man får bara ta med sig det till nästa gång.

Caroline: Men det tror jag att många är så här, vi frågar inte efter det vi egentligen hade velat ha. För vi tänker, nej, inte, vem är jag? Och fråga efter detta, vem är jag att göra det där? Och det handlar ofta om självkänsla. Är jag värd det här?

Att inte satsa när oddsen var på ens sida

Jan: Okej, nästa då. "Jag har inte satsat tillräckligt mycket i de affärer där oddsen faktiskt var på min sida. Till exempel förra våren i dippen." Ja, då när det var coronadipp på börsen. Så vi gjorde ju rätt, men vi kunde ha varit aggressiva.

Caroline: Jo, men det kunde du inte veta då. Det kunde ju gått ner ännu mer.

Jan: Absolut, men vi skulle ändå varit aggressiva.

Caroline: Okej, vi skulle ha varit det.

Jan: Så att oddsen, alltså så här. Oddsen för en 30-procentig nedgång är inte så stora. Så när det kommer så ska man ju utnyttja det. Visst, det kan sjunka, men det vet man inte.

Caroline: Men jag tror att... Vad hade du velat göra då?

Jan: Nej, men jag tror till exempel höja aktieandelen mer. Varit lite aggressivare, kanske vågat låna lite pengar.

Caroline: Ja, jag är glad att du inte lånade pengar för att investera i en stor börsnedgång. Sorry, John. Den typen av risk vill jag inte ta.

Jan: Ja, men jag fattar. Men det var bara ett exempel. Vi har ju haft andra exempel också. Ibland så dyker det upp felprissättningar eller lägen. Det är ju det som är problemet. Att oftast när lägena är då att investera, det är då man är som minst sugen att investera. Det är då man ska vara... Det är som Warren Buffett säger, när andra är rädda, var girig. När andra är giriga, var rädd. Jag har inga problem med att vara rädd när andra är giriga, att sitta på avbytarbänken. Men jag kan för fan inte sitta på avbytarbänken och sen när jag blir tillfrågad att spela inte gå ut och spela. Är du med? Så att till exempel, ja, vi hade 30 procent eller 40 procent aktier i en portfölj förra året. Det kunde vi investerat till 80 procent åtminstone. Återigen, det handlar inte så mycket om att ångra, utan att det handlar om, är oddsen på en sida? Ser oddsen bra ut, ja, men då bör man också satsa.

Erfarenhet att se när oddsen är på din sida

Caroline: Sen har vi blivit bättre på det där också. Det ska ju faktiskt sägas. Det är ju en erfarenhetsfråga, att se att oddsen är på en sida.

Jan: Ja, så till exempel vi hade ju en sån, på Patreon gjorde vi en saminvestering. Nu är det offentligt. Vi var ett gäng som investerade i Lendify. Och där var ett sånt tillfälle, oddsen var på vår sida. Och då investerade vi ganska aggressivt. Både vi och andra. Men det är roligt, för när det kommer ut i media, så har jag ju mina favorittroll i sociala medier, som alltid är arga på mig, oavsett vad jag gör. De är arga på mig när de tycker att jag ger råd som folk förlorar pengar på, och de är arga på mig när jag ger råd som folk tjänar pengar på. Och det var så här, ja, men hur kunde ni investera i ett bolag som hade slaktat sin kurs med 80 procent? Men om något har slaktat sin kurs med 80 procent, och man är insatt i varför, det är då man börjar investera. Man börjar köpa billigt och sälja dyrt. Och på samma sätt fick jag massor av skit i dippen förra året. Det är folk jag såg upp till. Det är bara att kolla på Twitter. Hur kan du ge rådet att köpa nu? Det har ju fallit 30 procent, det här är en tjurfälla. Nej, sen hade vi ju ren tur. Vi publicerade vårt avsnitt på söndagen, och på tisdagen var botten. Så att, nej. Jag tror att har man oddsen på sin sida så ska man vara aggressiv. Man ska fortfarande vara ansvarsfull. Och sen behöver man också ha erfarenhet så att man fattar vad oddsen är, så att man inte lurar sig själv.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Tänker jag.

Att inte ta fullt CSN-lån

Jan: Okej, då tar vi nästa punkt här. "Är också skyldig till att inte ha tagit fullt CSN-lån i början." Ja, det finns inget sätt att låna pengar så billigt som i Sverige som CSN-lån. Även om man inte behöver alla pengarna, ta ut pengarna, sätt dem på ett sparkonto, du har ränta på sparkonto som är högre än räntan för lånet och så har du en kontantinsats till ett boende. Det är så basic råd. Så att alla borde göra det. Som kan.

En dyr tjänstepension vid 22 års ålder

Jan: Okej. "Jag hade en tjänstepension på Länsförsäkringar. Länsförsäkringar som 22-åring kostade mer i avgift än jag tjänade med 15 procents avkastning på pengarna." Ja, jag skulle pensionsspara 22-åringar. Som 22-åring ska man inte pensionsspara. Det kommer alldeles för många andra saker i ens liv som kommer att kosta pengar. Som boende, som att man träffar en partner, som att man ska ha barn. Så bättre att spara. Här låste jag det. En dyr tjänstepension som hade administrativ avgift och skalavgift och fan och hans moster. Nej, det var så dåligt. Jag hade 3 500 och gjorde 15 procents avkastning. Så det var väl typ 500 spänn. Och alla de typ 700 spänn i avgifter. Så jag gick back, trots att jag hade 15 procents avkastning. Det var bisarrt.

Caroline: Ja, det är bisarrt.

Dåliga köp och trösthandel

Jan: Okej, nästa. "Dåliga köp har jag hur många som helst. Framför allt teknikprylar. Särskilt innan jag listade ut att jag ibland handlar för att känna mig bättre." Typ trösthandel. Ja, jag vet inte riktigt varför jag satte upp den här nu. Kan vi gå vidare?

Caroline: Är det sladdar?

Jan: Ja, men teknikprylar.

Caroline: Inte sladdar. Det är inte nödvändigtvis en pryl som sladdarna kommer med. Jag tycker det blivit för mycket fokus på sladdarna. Det är ofta prylen som...

Jan: Ja, men det är klart att sladdarna ska gå till någonting. Visst?

Dubbla försäkringar och prylförsäkringar

Jan: Okej, nu ska vi se här. "Jag har haft dubbla försäkringar i vissa områden. Köpt försäkringar som säljs med prylar. En riktig sucker."

Caroline: Vad är det för försäkringar som säljs med prylar?

Jan: Ja, men i början. Sånt här mobiltelefon.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Du kan köpa en iPad och ha två års rulleskydd. Idag köper jag inte dem, men jag tycker det är jättejobbigt att inte köpa dem. Så säger jag, tänk om. Men mitt tips idag, det var någon som skrev på forumet som jobbar i försäkringsbranschen som sa: återbetalning på en försäkring är i genomsnitt 30 procent. Så du får i genomsnitt tillbaka 30 procent av det du betalar på en försäkring. Så försäkra bara det du inte har råd att betala. Då tjänar man pengar på det.

Caroline: Bra.

Att agera på det senaste tipset

Jan: Nästa här då. "Agerat på senaste tipset." Det vill säga agerat på något som jag har hört i media, på något forum eller någon jag sett upp till. Det har många varit inne på. Jag tror alla vi har gjort det. "Generellt väldigt mycket känsla. Det kommer gå åt helvete. Vilket gör att jag tar för lite risk rent generellt. Kostat otaligt mycket pengar." Ja. Jag är ju så här, jag vill ju gärna ha stora krockkuddar. Jag har ju det här från att när min pappa dog så var det, livet kan förändras vilken dag som helst. Mattan kan ryckas undan. Så det är bäst att du har massa kuddar så du kan landa mjukt om mattan rycks undan. Så det har ju kostat jättemycket pengar. Jag tror generellt så har vi haft för låg risk i förhållande till tidshorisont och inkomst och mål. Medan nu upplever jag det så att nu börjar vi ligga mycket bättre i risk. Men, ja, vad tänker du? Känner du igen de här hos mig?

Caroline: Jag känner igen dem hos dig, ja.

Jan: Vad tänker du då? Vad är din reflektion? Du tänker så här, vilken sucker jag har gift mig med?

Caroline: Nej, nej, det tänker jag inte. Jag vet inte vad jag tänker. Jag känner lite så att det är som det är.

Jan: Ja, det är klart det är som det är. Det är ingenting att säga om det.

Caroline om att vara modig och dela med sig

Jan: Jag har också misstag här. Vi har inte skrivit in de här på våra slides, men jag kan säga dem sen.

Caroline: Och då har jag ändå inte varit modig. Du har ju varit modig här, Jan, och förklarat vad du har gjort för någonting. Du vill ju hjälpa andra så att inte de behöver göra samma misstag som du. Så det tycker jag är fint.

Jan: Vad har du för misstag då? Ska jag ta mina misstag här nu?

Caroline: Ja, det här är ju så jävla pinsamt.

Jan: Varför det?

Caroline: Ja, men för att jag känner mig som en idiot.

Caroline: Tesla-aktierna som låg i en IPS

Caroline: Jag har ju Tesla-aktier. Som jag köpte för att jag älskar företaget Tesla. Det är ju så visionärt. Och då köpte jag dem för flera år sedan, och då köpte jag två stycken. Och sen så splittades de och så hade jag tio. Och då hade det gått upp så 70 000 eller vad det var. Två tusen procent.

Jan: Två tusen procent.

Caroline: Och sen så tänkte jag, ja, men för inte så länge sedan, jag tar ut, jag säljer åtta stycken, tar ut och sätter på ett säkrare ställe. Typ i min fondrobot då. Och så gjorde jag det. Och sen när jag väl hade sålt dem så upptäckte jag att de låg i en IPS. Och där kan man inte ta ut pengar, för det är någon slags pensionssparande. Som vi har pausat för att det är, eller vi har avslutat det för att det är för dålig skatte... Vad ska man säga?

Jan: Ja, man ska inte spara olönsamt. Man ska inte spara i IPS, helt enkelt. Man kan ha pengar där nu som man har sparat innan.

Caroline: Så jag kunde inte ens ta ut de pengarna. Och så var jag så här, helvete, ja, okej, jag köper tillbaka mina aktier. Men då kunde jag bara köpa tillbaka sju. För att jag hade inte råd. Det hade ju kostat mig pengar att liksom...

Jan: Vad är det som kostar dig pengar?

Caroline: Courtage. Ja, och sen varierar de i pris. Å, fy fan. Nej, det kändes så korkat. Att inte kolla var de låg någonstans. Det är också för att jag tycker det är lite rörigt på mitt Avanza-konto. Så det var jättetrist.

Jan: Alltså Caspian, vår kollega, han säger ju att vi ska trycka upp en t-shirt där det står "var är mina Tesla?".

Caroline: Ja, men jag tycker det är rörigt på mitt Avanza-konto. Så därför har jag någon gång frågat, var är mina Tesla-aktier? Jag ville titta på dem.

Jan: Ja. Okej.

Caroline: ångest som fick henne att röra sparpengarna

Caroline: Sen har jag också haft pengar på spar. Jag vet att man har sparat en massa och tänkt, men nu ska jag bara sätta undan dem. Och så ska de få växa. Och det ska bli ränta på ränta på dem. Och sen så har jag då av någon oförklarlig anledning fått ångest och bara tänkt, nej. Nu har jag några fakturor här och jag vill inte att Jan ska undra varför det har gått åt massa pengar på vårt gemensamma konto till dem. Som då har varit dålig hudvård eller något annat.

Jan: Eller bra hudvård.

Caroline: Det har jag ingen aning om. Och så har jag då tagit ut från mitt lilla volt och tänkt, det får bara vara så den här gången. Och sen så har jag ångrat mig och tänkt, vad fan, varför gör jag så? Jag skulle ju spara de pengarna. Man ska inte röra dem. Det var det som var tanken. Och så bara fick jag någon impuls att jag skämdes för min konsumtion.

Jan: Ja. Har du satt tillbaka pengarna nu?

Caroline: Nej, det har jag inte. Men sen så vill jag ta en grej till.

Jan: Ja, du får sätta tillbaka pengarna. Och sen får du gå in och kolla på dina Tesla om du har råd att köpa till den där.

Caroline: Ja, jag ska göra det.

Caroline: 200 spänn i månaden som student som hon slutade med

Caroline: Men jag har en sista grej här som jag delar med mig idag. Och då är det så här, att när jag var student, och då var jag kanske 24–25, någonting sånt, så satte jag undan 200 spänn varje månad. Och så tyckte jag det var hanterbart under den tiden. Och tyckte att det var bra och så gjorde jag det ett tag. Och sen så slutade jag med det. Jag vet inte varför. Okej, men de här 20 åren, undrar hur mycket pengar det hade blivit egentligen. Och så räknade jag på det och så blev det 48 000 då. Men sen så tänkte jag, men det måste ju ändå vara någon slags ränta på det. Om jag hade fått en ränta på det och satt det någonstans. Så om det hade varit 5 procents ränta på det så hade det blivit 81 000.

Jan: Ja.

Caroline: Och om jag hade haft 7 procent så hade det blivit 101 000.

Jan: Så vad är din insikt?

Caroline: Ja, men att räntan är ju så. Spara länge och spara där det finns en ränta. Det kan vara 3 procent. Det kommer göra så enormt med skillnad.

Jans experiment: en hundralapp i månaden till fadderbarnet

Jan: Jag kan säga, jag har ju ett litet experiment. Jag har ju inte pratat med dig om det här.

Caroline: Nej, nu kommer det fler sådana hemligheter. Pratar ni med varandra utanför?

Jan: Nej, men vi gör inte det för att vi har aldrig någon barnvakt.

Caroline: Vi ska skaffa det nu.

Jan: Ja, vi hade au pair med hundar och åkte till Ukraina nu.

Caroline: Jo, men du vet Grace, vårt fadderbarn, som vi, får man lov att säga, skaffade eller tog oss an för fem år sedan.

Jan: Ja. Så jag har gjort så att jag har månadssparat en hundralapp till ett separat konto på Nordnet och bara köpt en global indexfond. Det är det enda jag har gjort de senaste fem, sex åren. Och det är faktiskt värt, jag tror, 12 000 kronor. En hundralapp i månaden, fem år, det är 60 månader. Det är 6 000 kronor. Och de 6 000 är nu värda 11 000 eller 12 000.

Caroline: Ja, det är sjukt. Jättemycket pengar. Och när ska Grace få dem?

Jan: Ja, jag tänkte så här att när hon tar studenten eller fyller 18, det är ju inte som att det inte finns tillfällen att ge henne pengarna. Så att det är även så kort tid.

Caroline: För det är ju kort tid, får man faktiskt verkligen säga.

Jan: Ja, och då har vi haft bra börsår. Men på sätt och vis, det här ska jag ju inte säga, men jag kan ibland längta tillbaka till den tiden när man inte hade pengarna. Du vet, när det gick från hundralapp till 200 till 300. Du vet, idag kan vår portfölj, sen jag loggar in på Avanza, det kan svänga månadslöner på en dag. Så att det blir lite svårt att relatera till beloppen.

Caroline: Det blir svårt att relatera, ja.

Charmen i att spara med små belopp

Jan: Medan när man är i början, det är en charm med att spara när man har lite pengar. Du vet, man jobbar extra eller man får 500 kronor extra, och man kan sätta in dem.

Caroline: Absolut.

Jan: Medan, du vet, jag vet inte om jag vågar säga det här, min mamma brukar ju lyssna ibland. Men min mamma är så här, ja, men du vet, och sen får ni ett arv. Och jag är så här, hemskt snällt, men använd du hellre de pengarna. För det där arvet kommer inte göra en jättestor skillnad i vår ekonomi. Så att, så tänker jag. Så att, nej, det är en charm i att börja spara från början med hundralappar. Som jag kan sakna. Och nu vågar jag, nu har jag säkert jinxat det här.

Caroline: Och så bara, ja, men det är lätt fixat. Det är bara, poff!

Jan: Att det imploderar. Ja.

Pinsam: sålde Mips för några procent, sen gick aktien upp 1 252 procent

Jan: Jag tänker att vi ska snart börja runda av. Vi tar två till. Och då är det Pinsam som har skrivit: "Jag fick tilldelning på Mips IPO." Mips, det är då de som gör hjälmar, sidostötsskydd, och IPO, börsnotering. "Höll den i två månader och sålde med några få procents förtjänst. Aktien har gått upp med 1 252 procent sen början av 2017."

Caroline: Men vad betyder nu det här? För att vi har pratat om det där med att man köper aktier och sen håller man. Och då har du varit så här, ja, det beror på. Men hur ska man veta?

Bedöm strategin på processen, inte utfallet

Jan: Det beror på en strategi. Min strategi, apropå process. Du kan inte bedöma en strategi på utfall, du måste bedöma den på process. Min process är så här, vi direkt äger inte aktier generellt. Det är vår strategi. Så därför, jag är med på börsnoteringar, säljer av, sen tittar jag inte tillbaka.

Caroline: Nej, distracts from the now.

Jan: Ja, för att det är meningslöst. Det ingick inte i strategin och kommer bara få mig att ångra mig. Visst är det så här, man tittar på EQT som jag tipsade om på bloggen, som gått upp 200 procent på två år. Men det är inte lönt. Det ingick inte i strategin då, det ingår inte i strategin idag. Samma med Hemnet, som hade börsnotering igår, gick upp 60 procent. Nej, min strategi är inte att äga Hemnet eller direkt äga aktier på det sättet.

Köp och håll: det stora misstaget att sälja för tidigt

Jan: Däremot, om man då gör avsteg från det här, då tycker jag man ska ha den här, kan jag tänka mig äga den här för alltid, och sälj inte aktien. Och jag tänkte jag skulle visa här, det här är den enda bilden som jag har.

Köp de aktierna som du tycker är bra. Håll dem för alltid.

Jan: Och det är för dig som bara lyssnar, så har jag visat en graf över Investors kursutveckling från 1985 till 2021. Och där ser vi att kursen har gått från typ de här 50, 90 kronorna i mitten av 90-talet till över 700. Men Avanza har en ganska kul grej man kan lägga ut, när man har köpt och sålt. Och du kan ju titta där när vi har köpt och sålt Investor i den här grafen. Jag får kolla här. Och det intressanta där är att i de flesta fall så har jag ju köpt billigt och sålt lite dyrare. Men jag tror jag har aldrig ägt Investor mer än 20 procent eller 30 procent uppgång. Medan om jag bara hade köpt och hållit så hade jag haft tusentals procents uppgång. Och det är ju det här som han också kastar ljus på. Och som är problemet med bitcoin. Folk är så här, jag skulle ha köpt bitcoin 2010. Och jag säger så här, du vet, hade du hållit bitcoin när du hade tjänat en miljon på det? Hade du hållit det i resan från en miljon till 100 miljoner? Högst sannolikt inte. Och det här är ju ett väldigt vanligt misstag som är så extremt svårt. För att vi har inte den här tidshorisonten. Jag köpte ju här, Avanza på 90-talet hette det ju Avanza Mini. Så tyvärr har jag inte kvar min affär jag gjorde på 90-talet, utan jag har ju här 2005 som tidigaste köpen. Jag har varit tre, fyra gånger pengarna på det där. Men jag tror det här är jättevanligt. Jag pratade också med en bekant som köpte Zoom-aktier förra året. Så frågade jag, hoppas det har gått bra med dina Zoom-aktier. Hon bara, jag har sålt dem. Jag skulle ju ha hållit dem. Samma.

Caroline: Det är för att man tycker att man ska ta hem vinsten.

Jan: Och det är väl fair om det är en strategi, precis som du säger. Jag tror inte på det. Ska man hitta någon bättre aktie? Det är sånt bullshit. Jag tror ju så här, om du nu ska investera i aktier, välj de aktierna som du tycker är bra. Håll dem för alltid. Vilket kommer utmana oss själva när vi nu kommer stå inför det beslutet med några av våra aktier nästa år.

Caroline: Ja, där har vi haft mycket diskussioner. Om vi ska hålla eller sälja.

Jan: Men statistiskt sett borde man hålla om man har det som strategi.

Caroline: Bra, ska vi ta min sista delning?

Jan Bolmeson: tron att mer tid och kunskap ger bättre resultat

Caroline: Ja, då är det Jan Bolmeson här som har delat med sig ännu en gång.

Jan: Ja, jag har gjort så mycket fel. Så jag tror jag har rekordet i den tråden.

Caroline: Ja, du skriver så här: "Tron på att man får ett bättre resultat på börsen genom att lägga mer tid, engagera sig mer, läsa på mer och vara mer insatt. Till exempel läsa årsredovisningar", det kallas fundamental analys, "eller följa börskurser", teknisk analys. "Det skulle jag säga är det största misstaget." För du har lagt mycket tid på det.

Jan: Ja, ja, ja. För jag har trott att ju mer jag engagerar mig, ju mer jag läser på, ju mer kurser jag går. Jag har ju gått i princip alla kurser som går. Jag har läst massor av böcker på teknisk analys, fundamental analys, jag har använt Hitta Börsvinnare, jag har använt Infront, jag har, you name it, I've been there.

Caroline: Ja, jag tror dig. Det finns nog ingen som är så effektiv som du är.

Jan: Ja, och tror att det ger ett bättre resultat. Men det gör det inte, utan vi kommer tillbaka till de där ganska enkla punkterna i början. Och jag tror att man blir ödmjuk när man kollar i den här tråden. Jag har ju egentligen 18 slides till med misstag. Men jag tänker att vi kanske får ta... Vi får ta dem en annan dag.

Caroline: Vad tar du med dig idag?

Jan: Nej, men att det är lätt att bli efterklok kanske.

Caroline: Ja. Det känns som ett sånt genomgående tema.

Dobi: nästan köpte 3 000 bitcoin för en tusenlapp

Jan: Vi måste ta den här, i och med att vi var inne på det. Det här är Dobi som delar med sig.

Caroline: Ja, han eller hon delar med sig. "Att som gammal datanörd inte genomföra köpet av bitcoin tidigt 2011. Jag tänkte köpa cirka 3 000 bitcoins för 3 000 till 5 000 kronor. Jag var så nära men ångrade mig innan jag genomfört köpet. Och det kändes lite riskabelt med de handelsplatser som fanns på den tiden. Förmodligen hade jag sålt av redan innan jag tjänat en miljon och inte haft kvar dem idag. Vilket varit värt drygt en miljard kronor."

Jan: Det är helt sjukt.

Caroline: Eller hur? Jag vet inte vad jag ska säga.

Jan: Det är någon annan också på forumet som har skrivit så här. Jag hade typ 13 bitcoins på en dator som jag slängde för ett par år sedan.

Caroline: Ja, då är de lost forever.

Jan: Ja, ja. Det är också så här, 13, det hade varit 8–9 miljoner. Men det här är återigen, jag tycker det är så självinsiktsfullt. Det går inte att spekulera i att man hade varit miljardär. Man hade aldrig hållit dem till en miljard. För det första. Och sen, då 2011, visste man ju inte att det skulle bli någonting. Tänk hur mycket skit som hände 2011 som aldrig har blivit någonting.

Caroline: Jajavisst. Så lätt att vara efterklok. Men man måste kanske ändå få lära sig något av det.

Vikten av att ha en strategi

Jan: Jag tänker så, vikten av att ha en strategi.

Caroline: Ja. För att annars så kan det nog bli väldigt kaotiskt. Man vet inte vilken impuls man ska gå på, eller vilken process man ska ha.

Vikten av att ha en strategi är kanske det största. En plan, en strategi eller en process. Same, same.

Jan: Bra, ska vi runda av här då?

Caroline: Ja. Tack för alla som har delat med sig.

Avrundning och nästa avsnitt

Jan: Ja. Och länken är i anslutning till poddavsnittet och videon. Gå gärna in och dela i den här tråden. Så har vi det, en sån här, ekonomiska misstag. Så kan man lära sig. Man kan se att man inte är ensam. Och sen har vi dessutom, som varje forum med självaktning har, så har vi en Losborn-tråd också. Där man kan publicera sina sådana här affärer som inte gick som man hade tänkt sig. Så kan man lägga upp sin...

Caroline: Är det en kurva då?

Jan: Man kan lägga upp en kurva, sin graf. Berätta när man hade otur eller när aktiegudarna var mot en. Ganska humoristiskt det också. Så de två trådarna hör lite ihop, tänker jag. Och sen så tänker jag att vi ses väl nästa vecka igen. Jag tror att nästa avsnitt kommer att bli då med Husappen, den här intervjun. Prata om hemekonomi, prata om hur man ska tänka med drift och underhåll, vitvaror. Så det ska faktiskt bli kul, så att man får dåligt samvete för hur vi missköter vårt hus.

Caroline: Vi missköter inte vårt hus.

Jan: Nej, men det är en massa saker.

Caroline: Som jag känner att det här borde jag veta mer om.

Jan: Jag tror att det kommer bli ett sånt här avsnitt som när vi intervjuade Tibber. Kommer du ihåg elbolaget? Och jag bara fick ta fram elfakturan. Och bara, du, hjälp mig tolka. Vad är det vi ser här?

Caroline: Ja, men det är jättebra, det kan vara till stor hjälp. Men inte bara för oss, med Husappen.

Jan: Ja, och sen så tänker jag att vi därefter kanske gör ett återbesök här och pratar om fler misstag. Jag tror att det finns en outtömlig källa.

Caroline: Snyggt.

Jan: Tack för idag, tack för att du lyssnar, tack för att du hänger med oss, och så ses vi där ute.