Därför är denna studie viktig
Buy the Dip har blivit ett av de mest populära investeringsmantra sedan 2020. Men fungerar det verkligen att köpa efter nedgångar? AQR testade 196 olika varianter av strategin över 60 år och fann att majoriteten underpresterade. Om du någonsin funderat på att vänta på en dipp för att köpa, visar denna forskning varför det sällan lönar sig.
Så gjordes studien
Forskarna byggde 196 olika BTD-strategier genom att kombinera fyra dipdjup (5-20 procent), sju diplängder (1 vecka till 1 år) och sju innehavsperioder (1 månad till 5 år). Varje strategi testades på S&P 500 från januari 1965 till september 2025. När en dipp inträffade köptes aktien och hölls under den angivna perioden, annars låg kapitalet i kontanter.
Huvudfyndet: BTD slår inte köp-och-behåll
Över 60 procent av alla 196 BTD-implementeringar hade sämre riskjusterad avkastning än att passivt hålla aktier. Den genomsnittliga Sharpe-kvoten var 0,04 lägre än för passiva aktier – en försämring på cirka 16 procent. Under perioden 1989-2025 var resultaten ännu sämre med en Sharpe-försämring på 47 procent.
Ingen statistiskt säkerställd alfa
Av 196 testade strategier hade endast 16 stycken – bara 8 procent – statistiskt signifikant alfa. Den genomsnittliga alfan var 0,5 procent per år, men variationen var stor och kunde lika gärna bero på slumpen. Även om vissa implementeringar såg lovande ut varnar forskarna för att välja ut de bästa i efterhand – det är klassisk datamining.
Varför BTD misslyckas: fel strategi vid fel horisont
Forskarna identifierar orsaken: BTD är i princip värdeinvestering på en momentumhorisont. Marknader tenderar att fortsätta sina trender på kort och medellång sikt, men BTD satsar på reversering. Det innebär att BTD-investerare konsekvent satsar mot den rådande trenden – precis motsatsen till vad forskningen visar fungerar.
Trendföljning: det bättre alternativet
SG Trend Index, som följer de tio största trendföljande hedgefonderna, levererade 4,7 procent årlig alfa jämfört med BTD:s genomsnittliga 0,3 procent. Skillnaden i Sharpe-kvot var 0,20 till trendföljningens fördel. Korrelationen mellan BTD och trendföljning var genomgående negativ (-0,14), vilket bekräftar att strategierna går åt motsatta håll.
Ett undantag: korta dippar
BTD fungerar bäst när nedgångar är korta och snabba. Under covid-kraschen februari-mars 2020 – en kort men djup nedgång – presterade trendföljning sämre med endast -2,4 procent. Men detta är undantaget. Utdragna nedgångar är det som verkligen hotar investerares långsiktiga mål, och där misslyckas BTD konsekvent.
Under börskrascher spelar skillnaden stor roll
Under de fyra värsta nedgångarna för S&P 500 sedan 2000 gav trendföljning i genomsnitt +28,6 procent avkastning medan BTD i genomsnitt förlorade 18,4 procent. Under finanskrisen 2007-2009 föll S&P 500 med 55 procent, BTD förlorade 34 procent, men trendföljning gav +31,7 procent. BTD presterar alltså sämst just när investerare behöver skydd som mest.
Magnificent 7: samma mönster
Forskarna testade även BTD på de sju största teknikaktierna (Google, Amazon, Apple, Meta, Microsoft, Nvidia och Tesla). Resultatet var detsamma: BTD underpresterade köp-och-behåll även för dessa populära aktier. Strategin fungerar alltså inte bättre på enskilda aktier än på breda index.
Portföljalternativ med alfa och beta
En 60/40-portfölj som allokerade 20 procent till trendföljning fick lägre volatilitet, lägre aktieexponering och grundare värsta nedgång – samtidigt som avkastningen bibehölls. Med portable alpha-implementation ökade avkastningen med över 20 procent årligen jämfört med startportföljen, dock med något högre risk.
Viktiga begränsningar
Studien baseras på hypotetiska strategier utan transaktionskostnader, vilket skulle försämra BTD:s resultat ytterligare. Analysen fokuserar på amerikanska aktier och S&P 500, så generaliserbarheten till andra marknader är osäker. SG Trend Index redovisas efter kostnader medan BTD är före kostnader, vilket gör jämförelsen något konservativ.
Praktiska slutsatser för svenska sparare
Istället för att vänta på dippar för att köpa, investera när du har pengar tillgängliga. Tid i marknaden slår att försöka tajma marknaden. Om du vill ha taktisk exponering, överväg trendföljande fonder framför att själv försöka köpa dippar. Automatiska månadsköp eliminerar frestelsen att tajma och ger dig hela aktieriskpremien.
Tack för att du postar rapporter; Mycket uppskattat!
Hur passar rapportens slutsatser in i ett DCA/DollarCostAveraging scenario, när man delar upp en större summa på flertalet utspridda köp? Det kan “kännas” naturligt att öka investeringstakten i exempelvis globala aktieindex-fonder vid dippar…
Edit: Såg nu att de berör DCA i en fotnot på sidan 6. De verkar föredra Buy-and-Hold framför DCA eftersom man då maximerar sin tid i marknaden. De menar att det är mer logiskt att investera när man kan, snarare än att försöka vara taktisk med sina inträdespunkter… Men det besvarar inte riktigt frågeställningen om man (av känslomässigt skäl) har DCA som en premiss.