Att prata om sparande och privatekonomi med en partner

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. En kommentar Jan inte kunde godkänna
2. Frågan Jan läser högt
3. Kommentaren slut, och första reaktionen
4. Vill kvinnor bli försörjda?
5. Är det normen, eller bara vår bubbla?
6. Vem ska ta notan på första dejten?
7. Får man prata ekonomi på första dejten?
8. När lyfter man sina ekonomiska mål?
9. Kortet som inte funkade
10. Hur tar man upp pengar med någon ny?
11. Måste det vara jämlikt?
12. Behöver båda dela samma drivkraft?
13. Man kompletterar varandra
14. Om portföljen tar din nattsömn är den för dyr
15. Känner du som man att du måste försörja?
16. Att vara familjeförsörjaren
17. Det enkla i teorin, knepiga i praktiken
18. Ska man kunna ha en egen buffert?
19. Ramarna och innehållet
20. Är delad ekonomi ett problem?
21. När den ene inte vill prata pengar
22. Att skilja sakfrågan från känslorna
23. Kärlekens fem språk
24. Tillbaka till kärnfrågan
25. Rädslor mer än pengar
26. Varför är pengar tabu?
27. Lön som mått på hur duktig man är
28. Kvinnor är bättre investerare
29. Risktagande och behov
30. Testosteron och risk
31. Att utbilda barnen om aktier
32. Aktien som blev ett hål i budgeten
33. Att jobba ihop till det man vill ha
34. Hur uppfostrar de riktigt rika sina barn?
35. Avslutning: prata pengar, det är en del av livet

En kommentar Jan inte kunde godkänna

Elisabeth Svensson: Du skojar med mig. Du har inga pengar på ditt konto. Och för mig var det en sån här wow, nej nej nej, det här händer liksom inte. Pengar har man alltid. Det var för oss en riktig turn around.

Jan: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 39, och idag ska vi prata om en ganska rolig sak: ekonomi i parrelationer. Vi har med oss en speciell gäst, vi har med oss Elisabeth. Välkommen!

Elisabeth Svensson: Tack så jättemycket, Jan!

Jan: Tack för att du ville följa med. Du delar ju det här intresset för ekonomi precis som vi har. Du driver bloggen rikakvinnor.se och har också tyckt att det har varit roligt med ekonomi de senaste åren. Du har varit mycket aktiv i sociala medier och har satt det här ganska stora målet att du ska kunna gå i pension innan 40. Jag tror också att du sa att förra året hade du en ganska stor framgång, du har kommit ganska långt på det där målet också. Är det någonting du vill tillägga i presentationen, så att lyssnarna och tittarna får reda på vem du är?

Elisabeth Svensson: Jag tycker det var en ganska bra sammanfattning. Och det känns jättekul att vara här tillsammans med er. Det är ett spännande ämne.

Frågan Jan läser högt

Jan: Det är ett jättespännande ämne. Och saken är så här: för några veckor sedan fick jag in en kommentar på bloggen. Är man ny läsare på bloggen och skriver en kommentar, så måste man godkänna de här kommentarerna, och det gör jag manuellt varje dag. När jag läste den här kommentaren var jag så här, jag kan nog inte godkänna den här. Sen har den bara hängt med mig, och sen insåg jag, gud nej, men det är en väldigt spännande fråga bortom den här kommentaren. Så jag tänkte att jag läser den högt.

Caroline: Den som du inte kan godkänna.

Jan: Den som jag inte kunde godkänna. Nej, men precis. Det var en fråga som kom in, och den löd så här: "Här ska jag ta upp en intressant fråga som aldrig diskuteras. Man vill ju ha brudar, annars skulle man ju kunna skita i kläder och hygien och bara jobba, jobba, jobba, spara, spara, spara, och den som inte bjuder flott får inte heller doppa gott, och i stort sett så är det så." Och sen fortsätter den: "Så vill man nu bli rik och tillsammans med en dam, så är det inte sådär jävla lätt. Det lättaste skulle ju vara att vara född rik, för då kan man både leva flott och doppa gott och hitta en dam, och med lagom tur kan man hitta en dam som också är född rik. Men så är det inte, och då kommer vi till problemet. Problemet är väl att det inte är så himla svårt om man ska jobba och spara pengar, men hur kul är det på en skala, och att jobba massa extra är ju inte heller så kul. Och damer vill ju ha kläder, ute, smink, resor, och så är det bara, och de flesta fattiga damer har uppdämda spenderbehov."

Och sen fortsätter han: "Så, Jan med flera läsare: hur många sparfanatiker vet ni som har haft dam på samma våglängd, som skaffat dam och där damerna börjar tröttna på den snåle fan som bara vill spara, spara, spara och jobba, jobba, jobba?" Sen tar han faktiskt upp några exempel. Jag har inte sett det, men det finns ju något program som heter Superspararna. Har ni sett det?

Caroline: Nej, jag har inte sett det.

Kommentaren slut, och första reaktionen

Jan: Då skriver han så här: "Linus i Superspararna är ett bra exempel." Och sen var det någon annan, alltså jag kan knappt läsa det här. "Men Svenne bajsar borta lite annorlunda, för han tjänar faktiskt bra med pengar." Och sen var det Peter, som syr om dammsugarpåsar och tvättar kaffefilter, och han cashade in och köpte hus. Och sen har han till och med fyra barn, så uppenbarligen en dam också.

Caroline: Ja, precis. Så han har lyckats skaffa en dam.

Jan: Och då kommer det så här: "Hur många snåljävlar har det gått åt helvete för när det gäller damrelationer? Och vad har hänt sen med dem? Hur mycket har deras pengar och inkomster dränerats? Det var intressant att veta. Damer är inte svåra om man tjänar 20–30 tusen i månaden, på att spendera och ha ett värstingboende. Damer vill bli försörjda väl, även i jämställdhetens ankdamm, även om de förnekar detta."

Caroline: Ja, låt oss.

Jan: Är det slut där nu? Nu är det slut. Och jag ska vara helt ärlig: när jag läste den där först, ni fattar varför jag inte ville godkänna den. Men sen har jag ändå pratat med folk om den, och då tänkte jag, det är ju ganska spännande frågor i det här. Hur lever man i en parrelation, hur gör man om man bara vill spara, spara? För det här är ju en poäng. Man kan spara, spara, spara, spara, inte spendera några pengar. Det fanns ju till och med en sån här blogg, "Jag ska bli miljonär", och så stod det "snåljoppens väg till miljonen", och det var så här: "Denna veckan spenderar jag bara 50 kronor." Då fattar man ju klart att människan kommer att bli miljonär. Men att leva på 50 kronor i veckan är inte så himla roligt.

Caroline: Nej. Och det kan ju vara så att det går an när man är singel, men man kanske inte vill ha det så när man är tillsammans med någon. Så där ligger väl en del av frågan.

Vill kvinnor bli försörjda?

Jan: Så då är man egentligen tillbaka i det. Vad tänker ni när ni hör den här kommentaren?

Caroline: Jag tänker så här. Han tar upp jämställdhetens namn och så på slutet. Men det är ändå som att han har en föreställning om att kvinnor vill bli försörjda, eller att man behöver spendera massa pengar. Men är det inte så då? Nej, det tycker jag inte att det är. Jag tror det finns väldigt många kvinnor som gillar att ha sin egen ekonomi och som inte alls tänker att någon annan ska betala för deras shopping eller flotta boende eller whatever det kan vara.

Jan: Vad tänker du, Elisabeth?

Elisabeth Svensson: Jag tänker samma som du, Caroline. För om jag får utgå från mig själv som person, så skulle jag aldrig känna mig bekväm med att ha någon som försörjer mig. Jag tror att det handlar mycket om, jag vet inte om det är en kulturell fråga heller, att det är en väldigt svensk approach.

Jan: Om jag ska vara lite djävulens advokat: jag känner ju er två ganska väl, och ni är ju ganska starka kvinnor. Ni vet vad ni vill och ni är bestämda. Om ni skulle titta bland era tjejkompisar, är det regel eller är det undantag?

Caroline: Jag tror att om man är tjej i Sverige idag, så vill man nog ha ett jobb och försörja sig själv. Man flyttar hemifrån, man behöver ha ett jobb, man behöver försörja sig själv, man behöver fixa sin ekonomi på något vis. Jag vet inte vilka det är som vill att mannen ska försörja dem. Jag är jättenyfiken på om det är något jag inte har sett.

Är det normen, eller bara vår bubbla?

Elisabeth Svensson: Men jag tänker att det också har att göra med mycket. Om jag tittar på vilka unga jag är med, hur deras liv ser ut, och tittar tillbaka på det, så är vi ju ganska lika. Och det kan ju vara en problematik om vi ska diskutera den här frågan, för då tittar jag på människor som är ganska lika mig själv och utgår från att det på något sätt är normen. Men så kanske det inte ser ut överallt. Är det så i Sverige, eller är det mer polariserat här?

Caroline: Nu bor vi i Malmö, den tredje största staden. Men det är kanske annorlunda om man kommer längre ut.

Jan: Menar ni i landet eller i Europa?

Caroline: Nej, vi pratar om Sverige nu. Vi får hålla oss till Sverige idag. Men om man kommer ut på landsbygden, jag vet faktiskt inte hur det skulle kunna vara där.

Jan: Men är det ändå inte ganska många kulturellt rotade grejer, som att killen ska bjuda om det är på dejt till exempel?

Caroline: Det är väl romantiskt, men det är... Vi pratade ju med en kompis innan idag och frågade det här om dating till exempel. Hur gör du när du dejtar, och det är en kvinna då? "Ja, första dejten betalar man för sin egen kaffe eller sin egen öl, det tycker jag", sa hon. Men det håller inte jag med om. Där blir jag ju supertraditionell. Men då pratar vi också om vad som är praktiskt och vad som är romantiskt. Romantiskt är ju att bli bjuden. Om vi säger att killen har frågat "ska vi ta en kaffe?", då är det snyggt, tycker jag, att han bjuder på kaffet. Men hon pratar också om att om det är nätdating, så tar man sin egen kaffe då. Man känner inte varandra, man har inte träffats innan.

Vem ska ta notan på första dejten?

Elisabeth Svensson: Ja och nej, tycker jag då.

Caroline: Ja, men berätta, du tycker att killen ska ta det?

Elisabeth Svensson: Ja, första dejten vill jag att killen ska ta det. För jag vill att han på något sätt ska visa ett intresse. Där är jag, jag vet att jag är jättetraditionell i den synen. Men sen bjuder jag jättegärna nästa gång. Första dejten tycker jag ändå, jag förväntar mig nog det. Jag vet inte om det skulle ha blivit en andra dejt om jag inte hade blivit bjuden. Jag tänker bara så här, om jag ser tillbaka. Nu har jag ju fast relation.

Caroline: Vad händer när du blir bjuden? Känner du dig liksom... omhändertagen? Känner du killen intresserad? Eller vad tänker du?

Jan: Vad är det som väcker känslor?

Elisabeth Svensson: Känslan som väcks, tycker jag nog, är att det är en fin gest, att han visar att "jag gillar dig och jag vill bjuda dig på det här". Jag menar, handlar det om en kaffe eller vad det nu må vara? Jag skulle nog inte förvänta mig, och jag tror inte jag har varit på någon dejt där jag hade käkat middag. Det har jag säkert varit. Men oftast tar man kanske en kaffe. Jag menar, 35 spänn. För mig blev jag nästan lite provocerad om en kille skulle bjuda på 35 spänn.

Jan: Så han har en poäng här.

Elisabeth Svensson: Man måste bjuda.

Jan: Man måste bjuda.

Elisabeth Svensson: Kvinnor kostar pengar. Men jag skulle inte förvänta mig en trerätters middag, och att det skulle vara på första dejten. Det hade jag nog känt mig rätt obekväm i också.

Får man prata ekonomi på första dejten?

Jan: Ja. Men säg nu att man är på den där första dejten. Är det okej att prata om ekonomi?

Caroline: Jag tror inte att det riktigt är det samtalet, om inte båda är jätteintresserade av ekonomi och man kanske har skrivit det på sin profil. Om man nu har nätdating, då kommer man ju in på det naturligt.

Jan: Förlåt, jag bara skrattar åt "skrivit det på sin profil". Jag kommer ihåg, för ett och ett halvt, kanske två år sedan, när Tinder kom. Nu har jag ingen koll på det. Men i alla fall, då gick det på Twitter en sån här bild. Det var någon kille som hade lagt upp en bild på sig själv där han stod på något gym och bara fotade sig själv i spegeln, minimala kalsonger, väldigt vältränad. Det var bild nummer ett. Bild nummer två hade han gjort en skärmdump på sitt bankkonto, och då stod det att han hade typ 7,2 miljoner på bankkontot. Min första tanke var, okej, funkar det där?

Caroline: Men han tror nog också att kvinnor kan köpas.

Jan: Eller att de kostar pengar i alla fall. Men it kind of backfired. För i vår ekonominördkrets dök den där bara upp. Vill man verkligen visa upp att man har 7,2 miljoner på ett nollräntekonto?

Elisabeth Svensson: Det var precis min tanke. Jag bara, det är ett så dåligt beslut. Det är misshandel av pengar.

När lyfter man sina ekonomiska mål?

Jan: Precis. Men säg att man har målet. Alltså, du har ju också haft målet att kunna gå i pension innan du är 40.

Elisabeth Svensson: Jag har det fortfarande, för jag är inte 40. Jag har inte gått i pension än.

Jan: Men liksom, när lyfter man det? Att man har det målet, och att man kanske lägger undan pengar.

Elisabeth Svensson: Jag tänker bara på hur det var när jag och Björn träffades. Då hade jag ju det här målet uppsatt, och det var nog någonting vi pratade om ganska tidigt i relationen. För mig var det väldigt viktigt. Men inte på första dejten.

Jan: Inte?

Elisabeth Svensson: Nej, inte på första dejten.

Jan: Inte så här: "Hej, jag heter Elisabeth, jag ska gå i pension i förtid"?

Elisabeth Svensson: "Du, vad har du för lön?" Nej, inte där. Det kan misstolkas. Men däremot, inte så långt därefter pratade vi pengar. Det är nog också mina gamla erfarenheter och rädslor kring det som gjorde att det var viktigt för mig.

Caroline: Det är ju också olika hur man tar det, hur bekväm man är med att prata om pengar. Vissa vill ju aldrig prata om det.

Jan: Om man tittar på undersökningar, så är det ju just det där att prata om pengar som ger upphov till ganska mycket konflikter i ett förhållande.

Elisabeth Svensson: Fast om man har olika syn, skulle jag säga. Det handlar mycket om det. Har du samma syn, så upplever inte jag att det blir lika mycket konflikter. Det är just när man har de här olika synerna.

Jan: Jo, det är bra att du är tydlig där.

Caroline: Jag tror också det handlar om att man vanligtvis inte pratar om pengar, och så kommer det upp av en händelse att man måste prata om det.

Kortet som inte funkade

Jan: Men om vi skulle...

Elisabeth Svensson: Jag hade en sån situation. Då kan det nog bli konflikt.

Jan: Berätta.

Elisabeth Svensson: Jag har fått tillåtelse av Björn att prata om det här.

Jan: Okej, vad bra.

Elisabeth Svensson: Han kommer att skratta så mycket av det här. Efter att vi hade träffats i ungefär tre månader, tror jag det var, satt vi och skulle fika. Och Björn ska ta notan. För det första köpte han helt fel kaka till mig, en kaka som jag absolut inte tycker om, men det hör inte till saken.

Jan: De kakorna, vad var det för kaka?

Elisabeth Svensson: Kärleksmums. Han tyckte det var gulligt. Jag gillar inte kärleksmums, jag vill ha en semla. Anyway. Så kommer han fram till mig och säger bara, mitt kort funkar inte. Och jag bara, nej. Okej, kan du ta det? Och jag bara, självklart kan jag göra det. Sen tar jag det. Jag var ganska upprörd.

Jan: Vilken kille som köper kärleksmums till dig.

Elisabeth Svensson: Dels det, och sen var jag på dåligt humör redan. Sen sätter vi oss ner, och så börjar han logga in på sin internetbank. Och så tittar han på mig och säger bara, nej, alltså, mitt konto är slut. Jag har inga pengar. Och jag bara så här, du skojar med mig. Du har inga pengar på ditt konto? För mig var det en sån här wow, nej nej nej, det här händer liksom inte. Pengar har man alltid. Det var för oss en riktig turn around. För, jag menar, han är läkare. Det är inte så att han har en dålig lön. Men för mig var det en sån här, nej nej nej, det här är inte okej. Och det var då vi på allvar satte oss ner och verkligen pratade om hur vi vill ha det. För det här funkar inte för mig. Verkligen, it's make it or break it. Jag tolererar inte att lönen tar slut den 20:e, eller vad det nu var, åttonde varje månad.

Jan: Det var inte okej.

Elisabeth Svensson: Nej, det är ett big no-no. Så för oss var det en sån händelse som gjorde att vi behövde prata om pengar, verkligen och på allvar. För innan hade vi ju bara berört det.

Hur tar man upp pengar med någon ny?

Jan: Men vi ska ta det där tipset: hur kommer man in på det här samtalet om pengar? Om vi skulle ge ett tips till den här läsaren, på dejten, vad skulle ni ge för råd? Hur tar man upp det? När tar man upp det?

Caroline: Man går på en dejt, kanske, och sen kan man säga "ja, det är viktigt för mig att lägga undan pengar, et cetera". Men inte utgå från att kvinnor inte kommer att tolerera det, eller att det inte kommer att tas emot väl. Jag tror man ska utgå från att det kommer att tas emot väl, och att man kan ha ett intressant samtal om det, och att man faktiskt får en förståelse för: är den här damen lik mig, eller ska vi sluta dejta nu? Så man tar ett par dejter, och sen kommer man in på det, för det är viktigt för honom. Det skulle vara mitt tips.

Jan: Vad skulle du säga?

Elisabeth Svensson: Jag tänker också att man kanske inte ska göra en så stor grej av det, utan snarare: "Det här är viktigt för mig, hur ser du på den här frågan?" Då får man ju ner det på en annan nivå.

Jan: Som att säga att det är viktigt för mig att spara pengar, det är viktigt för mig, jag har mål?

Elisabeth Svensson: Men inte dramatisera. Jag tänker också ur hans perspektiv, för det är viktigt för mig att kanske båda i en relation tjänar pengar och sparar pengar. För det var väl lite det. Jag tolkar det som att vi får vara försörjare.

Måste det vara jämlikt?

Jan: Men måste det då vara jämlikt?

Caroline: Vad jämlikt? Hur tänker du jämlikt? Att båda tjänar lika, eller att båda tycker lika?

Jan: Jag tänker nog så här. Jung sa ju redan i början av 1900-talet att vi tenderar att gifta oss med den som har löst våra omedvetna problem. Som till exempel, om jag tar dig och mig som exempel: mitt känslospektrum är ju inte jättestort, medan du är väldigt kompetent i att vara närvarande till dina känslor. Och sen har jag andra egenskaper, som att jag får saker gjort.

Caroline: Det får inte jag. Jo, men vi har... om vi ska överdriva, jag är mer uppgiftsorienterad, du är mer relationsorienterad, till exempel. Så vi har ju det här.

Jan: Du är introvert, jag är extrovert.

Caroline: Ja, det kan jag skriva under på.

Jan: Och min upplevelse är att vi har de här olika styrkorna. Naturen försöker på något sätt balansera det. Och handen på hjärtat, du har ju inte varit så himla intresserad av det här med sparande på den nivå som jag har varit.

Caroline: Nej, och det är också för att du har tagit plats inom det området.

Jan: Ja.

Caroline: Som jag, nu vet vi inte, men om vi säger att jag hade varit singel, då hade jag ju fått ta det själv. Och jag vet inte, jag tror kanske inte att intresset hade väckts så himla mycket.

Behöver båda dela samma drivkraft?

Jan: Men det är viktigt här också att det inte är en kompetens. Jag tror att alla kan göra allting, man behöver bara sätta sig in, och sen har man olika lätt för det. Men min poäng är att behöver det vara så att båda har det här målet? Jag ska ha haft målet "jag ska gå i pension innan jag är 40", och har inte du haft det målet sedan du var 15, då ska jag hitta någon som har haft det målet. Och så är det kanske inte. Halva poängen är kanske att träffa, precis som du berättade om Björn, att man balanserar. Du har ju själv berättat att medan du också vill göra och skapa karriär och prestera grejer, så sa du så här, "Björn kan ligga och lyssna på musik i en bra stund". Och jag kan bli så här, gud, det hade jag också velat unna mig, men jag har en annan driv. Jag tror att två personer som är för lika inte hade funkat i en relation.

Caroline: Och jag tror inte heller att det är så att man blir förälskad i den som är superlik en själv. Vi måste räkna med att det kommer in känslor i bilden också, inte bara att man rent praktiskt prickar av sin lista över partnern som man ska vara tillsammans med. Så blir man förälskad, så får man växa ihop på något vis där. Och inte göra en så stor grej av det här med ekonomi, men att det är viktigt för en.

Jan: Vad tänker du?

Caroline: Inte förminska att det är känslor inblandade.

Jan: Nej, absolut inte. Vad tänker du, Elisabeth?

Elisabeth Svensson: Vilken fråga pratar vi om?

Jan: Nej, men vi pratar om: måste det vara så här jämlikt? Måste den andra också ha sparat i aktier? "Vet du inte skillnaden på ett ISK och ett KF-konto? Vet du inte vad en indexfond är? Jag är ledsen, går den här ut? Här är två års utbildning hos Aktiespararna, vi ses när du är klar."

Man kompletterar varandra

Elisabeth Svensson: Nej, absolut inte. Jag tror snarare att man kompletterar varandra. Jag har ju lärt Björn att bli ekonomisk. Han var ju inte det överhuvudtaget. Han var inte ens intresserad av pengar. Det kom in och det gick ut, och han hade ingen aning om vad som hände däremellan. Det var liksom bara, puff.

Jan: Men det måste ju ändå vara ganska skönt, kan jag tycka, att ta den inställningen. Alltså, så mycket som jag har gått och oroat mig för pengar i mitt liv. Jag har tänkt så här, jag har bara en buffert på 20 000. Vet du, om jag bara har en buffert på 50 000, och sen tjänar fyra, då tar det ju aldrig, förlåt, då tar det ju aldrig slut. Så på sätt och vis kan jag bara avundas det där happy go lucky. Och då menar jag verkligen inte negativt eller med värdering, utan jag kan verkligen se att det kan vara rätt skönt att inte oroa sig för pengar.

Elisabeth Svensson: Och där tänker jag också, där kompletterar Björn och jag varandra väldigt bra. För jag är ju mer som du. Jag är ju liksom rädd.

Jan: Vi kanske ska starta en sån här terapigrupp.

Elisabeth Svensson: Vi får göra det.

Jan: Bloggare som är rädda.

Elisabeth Svensson: Jag är inte rädd för att förlora pengar. För jag menar, herregud, man tittar på sin portfölj och den går ju upp och ner. Men det bekommer en inte på samma sätt längre.

Om portföljen tar din nattsömn är den för dyr

Jan: Men Caroline sa, förlåt, Caroline sa en väldigt bra grej i förra avsnittet. Hon sa så här: om din portfölj tar din... vad var det du sa?

Caroline: Ja, men om den tar din nattsömn, så är den för dyr.

Elisabeth Svensson: Jag passerade den, det har jag väl passerat. Men om jag tänker på hur Björn ser på pengar, så har vi väldigt olika syn på pengar. Han är ju mycket mer, vad ska man säga, chill inställd till pengar. Så på ett sätt pratar vi ofta här om vad man är när man är ekonomiskt fri. Är det att ha pengar så att man klarar sig, eller är det att inte vara beroende av pengar, så att man vill ha dem för att man ska känna sig trygg? Och där är han mycket längre kommen än vad jag är i den frågan.

Jan: Ja, men det där är jättespännande, för det tänker jag också på. Jag brukar tänka på den här fabeln. Där går en fiskare på stranden och slänger i sjöstjärnor, och så kommer det någon och frågar: "Du, vad gör du, varför är du inte och jobbar?" "Nej, men jag har varit ute och fiskat i natt och nu har jag fått min fångst." "Men du vet, om du har sålt, varför köper du inte en större fiskebåt?" "Varför då?" "Ja, men då kan du göra större vinst, och då kan du köpa fler båtar, och så kan du bygga ett imperium, och sen kan du göra precis vad du vill." Och han bara, "ja, och då hade jag gått på stranden och slängt i sjöstjärnor i havet".

Elisabeth Svensson: Precis, det är så skönt. För det är ju det det handlar om. Eller, det är inte det det handlar om, men när det kommer till kritan: vad är livet? Vad handlar livet om? När är vi lika?

Känner du som man att du måste försörja?

Caroline: Jag tänker att vi inte ens har berört vad du som man tänker kring den här kommentaren. Känner du att du måste vara en provider?

Jan: Nej, men om jag ska ta vad jag känner för kommentaren, så känner jag jättemycket empati. För jag upplever ändå att det är en frustration, det är ändå en vilja, att man vill träffa någon, man vill dela, man vill dela den här ekonomiska resan. Men jag upplever också att det är en rädsla kring hur saker och ting ska vara. Och sen är det ju lätt för oss att säga att vi inte delar bilden av kvinnor som vill bli försörjda. Men i hans värld är det så, och så är det på riktigt. Så jag hoppas kunna bidra med perspektivet, precis som ni sa: nej, det är inte så, det finns kvinnor som är intresserade av ekonomi, och det handlar mycket om samtalet. Sen tror jag absolut... nej, men jag känner ju ett ansvar.

Caroline: Vad är det för ansvar? Berätta, berätta.

Jan: Jag tror det handlar kanske inte så mycket om manligt och kvinnligt. Jag är lite allergisk mot det där. Jag tror mycket mer att vi har olika personlighetsdrag. För jag har träffat så många kvinnor som har de dragen jag har, och jag har träffat många män som har kvinnliga drag på det sättet. Så jag tycker inte det är så mycket manligt och kvinnligt. Men min personlighet är, jag är ju the guardian i de här personlighetstesterna. Jag är personlighetsbeskyddaren. Jag vill ha min lilla sköld, och bortom den här lilla skölden, där har jag alla dem jag har nära. Dem ska jag ta hand om ekonomiskt, jag kan göra tjänster. Jag känner ju absolut ett behov av att vara den som försörjer, men kanske inte utifrån mansperspektivet, utan snarare från min personlighetspreferens, eller vad man nu ska kalla det.

Att vara familjeförsörjaren

Elisabeth Svensson: Jag har ju liknande i vår relation, och då är det jag som känner det ansvaret, att det är jag som är familjeförsörjaren. Och det har vi pratat jättemycket om, för jag upplever det som en jättetung börda. Att det är jag som ska dra in pengarna, det är jag som ska se till att vi kan göra det vi vill göra, att vi ska ha vår ekonomiska frihet och det ena med det andra. Så där är det ju precis tvärtom då.

Jan: Och det är därför jag menar att det inte är så mycket manligt eller kvinnligt.

Caroline: Men vad är det egentligen man behöver ta upp om man ska prata om ekonomi i en parrelation?

Elisabeth Svensson: Man behöver ta upp hur vi ska hantera vår ekonomi. Ska den vara gemensam, ska den vara separerad? Vad vill vi göra med våra pengar är kanske jätteviktigt. Vad är målet, både de kortsiktiga, men jag tänker också de långsiktiga.

Jan: Det var också det första jag tänkte: målen. Målen är jätteviktiga. För jag tror, om man tittar på sparande och investeringar, så handlar det ju lite om uppskjuten belöning. Man avvarar lite idag för att få mer i framtiden. Och då tror jag att det är väldigt viktigt att man är på samma våglängd. Men vi gör kanske... en sån fråga som har gjort stor skillnad för mig är "behöver jag detta, eller vill jag ha det?". Väldigt stor skillnad. Och sen tror jag också att det handlar om att organisera familjen på ett sådant sätt att det funkar och går i linje med det man vill. Jag tänker till exempel, om det är en som tjänar mer, då ska man kanske kompensera den andra med större pensionsavsättningar eller ISK. För så har ju vi gjort. Till exempel nu, när du har gått ner på halvtid för att ta mer tid med Freja och hemma och sånt, ja, men det ska ju inte drabba dig i pensionsavsättning. Då sätter vi en extra i pension.

Det enkla i teorin, knepiga i praktiken

Caroline: Men jag tycker det är lätt att det flyter lite här uppe, den här diskussionen. Låt oss säga då att man kanske har gemensam ekonomi och den ena röker. Då blir det helt plötsligt problem om den andra inte tycker att vi ska lägga 1 500 kronor per månad på rökning. Jag menar, det kan vara så många olika grejer som kan göra att det inte blir så himla lätt ändå. Teoretiskt låter det enkelt, men sen kommer det där. Den ena tjänar mer, och den andra kanske vill göra något annat med sina pengar, eller röker, eller gör något som...

Elisabeth Svensson: Eller har en häst.

Caroline: Eller har en häst, ja, eller någonting sånt där. Och det är verkligen så individuellt. Man måste ju ha den kommunikationen. Vad var det de sa? Att det största ämnet man bråkar om i en relation är pengar. Och det är på grund av att man inte har kommunikationen om det.

Jan: Det var ju jättemånga sådana undersökningar. Gud, jag minns inte exakt. Jag tror att det var så att 30–40 procent döljer några utgifter för sin partner. Det var ganska mycket.

Elisabeth Svensson: Jag skrattar, för jag har ju koll på vartenda utflöde, så det är ingen som kan dölja något från mig. Det går inte.

Ska man kunna ha en egen buffert?

Caroline: Men jag tycker också att man ska kunna dölja. Alltså, om man är i en dålig relation och behöver ta sig ur den, då ska man ju ändå kunna lägga undan lite av sin egen lön kanske. Men jag tycker absolut...

Jan: Man ska alltid ha en egen buffert.

Caroline: Men jag tänker på det. Det finns egentligen bara typ fyra sätt. Medan ni pratar slår jag upp det här.

Jan: Fyra sätt att jobba i en parrelation med sin lön.

Caroline: Här är de fyra... äktenskapssätten. Det handlar ju inte om privatekonomi.

Jan: Vi pratar hela tiden om ekonomi.

Caroline: Nej, men jag tänkte...

Jan: Det finns ju det här att man har helt gemensam ekonomi, alltså att man lägger alla pengarna i en pott, oavsett vem som har tjänat dem. Sen delvis gemensam ekonomi, att man lägger en del i en pott och betalar de utgifter som man har. Sen har man helt uppdelad ekonomi, att man har pengarna var för sig och sen delar man på vissa kostnader. Och sen har man det som kallas proportionellt uppdelad ekonomi, att den som tjänar mest betalar mer. Tjänar jag dubbelt så mycket som du, så delar vi inte rakt av, utan jag betalar en större andel. Vad tänker ni om det?

Elisabeth Svensson: Det där är ju ramarna för ekonomin. Alltså ramarna, systemet. Sen är vi ju inne på de andra delarna, det är ju innehållet, så att säga. Att jag tycker att det är okej att du vill röka, men det har inte med...

Ramarna och innehållet

Jan: Om vi har helt gemensam ekonomi, då behöver vi ju prata om den finansierande hästen. Men om vi har delvis gemensam ekonomi, så som vi hade innan vi gifte oss, då hade vi ju månadspeng. Vi hade två tusen kronor var som vi gjorde egna grejer för. Om du sedan röker eller har en häst för dem, det spelar väl ingen roll, lika lite som om jag köper en glassmaskin.

Elisabeth Svensson: Nej, men jag tänker, om man också har långsiktiga mål, eller de här kortsiktiga: men ska du spendera de här 2 000 på detta nu? Vi vill ju spara det till en resa, eller vad det nu må vara. Jag tycker ändå att det kan bli... det är inte helt...

Jan: Jag vet inte. Spontant gillar jag det. Jag tror att detta handlar om olika faser i en relation. I början har man ju helt uppdelad ekonomi. Sen, säg att man flyttar ihop, man är inte gift, man har inte barn, då kan jag väl tycka så här proportionellt uppdelat. Jag är ju så här rättvis. Tjänar en part mer än en annan, så kan jag tycka att den personen kan ta mer ansvar. Men sen, och nu kommer personlig åsikt, men jag tycker, är man gift och har barn, då ska man ha gemensam ekonomi. Det blir väldigt konstigt, kan jag uppleva, annars.

Caroline: Hur blir det då om man nu inte har gemensam ekonomi, om man är gift och har barn? Alltså, hur blir det då? Tänker jag.

Elisabeth Svensson: Ja, alltså, jag tänker, vi har ju fortfarande delad ekonomi. Eller den är så här gemensamt delad. Gemensam så till vida att jag sköter den, men delad så till vida att vi fortfarande har den uppdelad, så att vi kan se de olika flödena. Vilket är bra, för då inser vi att vi gör av med ungefär lika mycket pengar. Så det blir väldigt enkelt, den dag vi gifter oss, att slå ihop det där. Men sen vet jag inte om det är för att jag är så himla nördig och tycker att det där är jättekul att hålla på med. Men för mig är det inget problem att den är delad just nu.

Är delad ekonomi ett problem?

Caroline: Men om man nu är gift och har barn och har delad ekonomi, det betyder att man har sitt eget lönekonto, det kommer in pengar, man lägger kanske en gemensam pott till utgifter och sparande, och sen har man bara sin egen lilla del kvar. Är det ett problem?

Jan: Jag vet inte. Jag är inte säker på att det är det.

Caroline: Nej, jag tror... eller, det är det.

Elisabeth Svensson: Vi har inget problem nu. Och jag tänker, skulle jag haft större utgifter, så får jag ju ta in de kostnaderna och splitta det på hälften.

Caroline: Det kan ju vara så, som vi har kommit in på i ett annat poddavsnitt, att någon part tar mer av utgifterna i hemmet. Köper barnkläder eller maten.

Jan: Precis. Det är ju en risk att den ena parten ser mer, "nu behövs det en vinteroverall". "Ja, men det gick inte på det gemensamma." "Ja, men då får jag väl ta det för mina egna pengar." Det kan vara ett problem, absolut. Men sen tänker jag väl så att man kan ju testa. Det är ju ingen naturlag. Man kan testa det, och gillar man inte det, så kan man väl gå tillbaka.

När den ene inte vill prata pengar

Caroline: Men hur... jag har kastat upp en fråga här nu. Vi måste ju prata om pengar, naturligtvis. Men om nu den ene parten inte är så himla sugen på det?

Jan: Vad tänker du då?

Caroline: Jag tänker att pengar kan vara en ganska känslig grej. Man kan ha mycket självförtroende som hänger på det, eller brist på självförtroende som hänger på pengar. Och så ska man prata helt öppet med någon annan om det, om kanske sina spenderingsbehov eller... du vet, det öppnar dörrar som kanske inte alla vill öppna. Det kan ju vara mycket skam. Hur kan man då komma åt det och säga att allting är okej, allt som vi är är okej?

Jan: Men jag tror...

Caroline: Det kommer när vi öppnar ekonomin. Ekonomiboxen.

Jan: Men jag tror att det där handlar nog också om, precis som du säger, att vi älskar varandra, det här är någonting som vi ska lösa tillsammans. Jag tror att det ofta är så att man kopplar ihop det med sig själv. Du vet, "nu Caroline, nu ska vi prata om dig och dina spenderingsbehov, dina skönhetsgrejer", och du vet, redan där hamnar man ju på defensiven. Jag tror att poängen snarare är att försöka ta problemet och lägga det här på bordet, och nu pratar vi om det. Vi pratar inte om dig, det spelar ingen roll. Nu jobbar vi tillsammans. Vi sätter oss på samma sida av bordet.

Försök ta problemet och lägg det på bordet. Vi pratar inte om dig. Vi sätter oss på samma sida av bordet.

Caroline: Och det får man öva på, tycker jag. För det är så lätt att associera sig med sin ekonomi.

Att skilja sakfrågan från känslorna

Jan: Ja. Jättelätt. Ibland när vi hamnar i bråk, så är jag så här, direkt när vi hamnar i en argumentation, då säger jag: nej, men nu har vi liksom hamnat i diket. Poängen här var ju inte att det skulle vara en argumentation, utan vi skulle ju lösa någonting.

Caroline: Kan vi prata om sakfrågan? Vilken sakfråga? Jag är ledsen.

Jan: Precis. Och jag blir så här, nu pratar vi om uppgiften. Kan du ta hand om dina känslor?

Elisabeth Svensson: Jag ser att vi har helt olika personligheter här.

Jan: Personlighetstyper. Jo, men så är det. Nu har ju du och jag gjort rätt mycket personlig utveckling, så vi kan ju skratta åt det. Men där är ju sådana hårdsmälta saker. Jag kommer ihåg, för många år sedan, när vi hade det lite kämpigt, så kom du fram och sa "du älskar inte mig längre". Och jag blev helt så här, va? Du vet, jag har kört dig till Sturup, jag har skickat sms till dig, jag ringer dig, jag älskar dig visst. Och jag blev helt upprörd. Och sen fick vi tipset om den här boken, Kärlekens fem språk, där man pratade om att man har olika kärleksspråk. Och det visade sig att det sättet jag känner mig älskad, det är när folk gör tjänster åt mig och när folk berättar för mig att de tycker om mig. Och det gjorde jag ju till dig.

Caroline: Vilket folk?

Jan: Ja, men precis, alla, du vet.

Caroline: Ja, precis, vilket är folket.

Jan: Jag gillar att bli uppskattad via verbal bekräftelse, sms eller mejl eller sånt här. Gud, vad det lät nördigt. Man kan gilla mig på Facebook.

Kärlekens fem språk

Caroline: Gör det. Jag brukar skicka sådana här roliga Instagram-foton till dig. Det är faktiskt ett bevis på min kärlek.

Jan: Ja. Men i alla fall, poängen var att du har ju inte alls verbal bekräftelse och tjänster, utan du har ju tid tillsammans och fysisk närhet. Och de två matchar ju inte varandra. Så när jag gjorde saker för att visa att jag tycker om dig på mitt sätt, så kände ju inte du dig uppskattad på det sättet.

Caroline: Nej, det var inte så att det gick så djupt för mig.

Jan: Nej. Och då är metaforen i den boken att man har en kärlekstank, och man kan bara fylla den med sitt eget språk. Och ofta, apropå det där med balans och naturen, så har vi olika kärleksspråk. Det femte kärleksspråket är presenter. Och det är roligt, för det verkar ju både min mamma och Freja, vår dotter, ha. Vi var ju på en värdefri vernissage häromdagen, och vi var så här, gud, vi kanske ska köpa en present. Alltså, världens sämsta föräldrar.

Caroline: Nej, hon kommer få så mycket, Janne. Hon kommer inte komma ihåg vad hon har fått av vem, så det spelar ingen roll.

Jan: Ja, precis. Och Freja, som bara, "jag vill ha imorgon, jag vill ha frukost på sängen som present". Och vi bara, okej, vi åker. Freja kommer att höra detta när hon är 18, och sen kommer hon bara, fan, vad sjuka föräldrar.

Tillbaka till kärnfrågan

Caroline: Men hur kommer vi nu tillbaka till kärnfrågan här?

Jan: Jo, men kärnfrågan var att prata om problemet i stället, och ha respekt för att man har olika skillnader.

Caroline: Att man kommer från kärlek, får man väl säga, så att det inte blir som en argumentation mellan två som inte tycker samma.

Jan: Nej, precis. Och sen tror jag också att det handlar om vad du kan ta ansvar för, för det verkar ju du och Björn ha gjort. Vad kan jag ta ansvar för, vad tycker jag är kul, vad är våra mål, vad är förväntningarna, vad är farhågorna, vad kommer naturligt?

Caroline: Får jag bara fråga dig, Elisabeth? Du kände att det var en börda att ta hand om det här, se till att pengarna räcker och att ni kan göra det ni vill, att de kommer in. Hur löser ni det, hjälper Björn dig på något vis där? Jag är bara nyfiken, vi pratar ju jättemycket om det.

Rädslor mer än pengar

Elisabeth Svensson: Sen handlar det ju jättemycket om mina egna rädslor för ekonomi. För jag tror på något sätt att mitt worst case scenario, det är liksom att vi ska bli hemlösa och inte ha råd att betala räkningar. Det är liksom där jag är ibland, så här rätt irrationella rädslor. Och Björn bara, "alltså, älskling, det är lugnt, vi kommer att klara det". "Ja, men tänk om, men tänk om, så hamnar vi där." Men det handlar ju mycket om mina rädslor, och det handlar om dem. Så där är han den supporterande i, liksom, hur pratar vi om det på ett konstruktivt sätt? Så det handlar mycket, mycket mer om rädslor än om pengarna i sig. Men jo, ibland upplever jag att jag kan känna ett ansvar för vår gemensamma ekonomi. Men det är ju också för att jag har intresset, och det är jag som har drivkraften, och det är jag som har det här målet. Som då Björn känner att han redan i princip är där. Han upplever sig ekonomiskt fri i princip redan. Han jobbar 50 procent, eller 60 kanske just nu, men däromkring. Och han har en schysst lön ändå för att jobba den tiden.

Caroline: Man får ju säga att det är lite synd, Elisabeth, att du är upptagen. För det verkar ju vara just den typen av dam som den här personen som kommenterade, som skrev frågan, egentligen skulle vilja träffa. Just det, tänker jag. Som är intresserad av ekonomi och vill lägga undan.

Jan: Men jag tror också att det där är en fördom. Jag har ju träffat många kvinnor som är intresserade av ekonomi.

Caroline: Ja.

Jan: Faktiskt. Jag tror att det kanske till och med många gånger kan vara så att man har ett intresse, men eftersom det är så tabu att prata om, så kommer det inte ens upp.

Varför är pengar tabu?

Caroline: Hur menar du då tabu? Alltså vad är det? Ekonomi är överhuvudtaget tabu, eller har du lön tabu?

Jan: Ja, men typ så att det är som att vi inte pratar om pengar. Precis som ni säger, vi diskuterar inte hur man kan ta upp det på dejten. Men tänk om det är en sån här grej som inte kommer upp. För du driver ju den här rikakvinnor.se, och det är ju specifikt för kvinnor. Och det är inte som att man sa, "åh, jag fick en läsare". Det är ju en hel del. Jag vet ju att när du har varit i sociala medier, så får du ju jättemycket uppskattning för de inläggen du gör. Så det är väl kanske så att, om man skulle ta som konkret råd till läsaren: häng i sociala medier där kvinnor som pratar pengar hänger. Ta lite input.

Elisabeth Svensson: Nej, men det kan jag också uppleva. Jag menar, det finns, absolut finns det tabu kring att prata pengar, det har jag upplevt jättemycket. Även om jag kanske har ignorerat det lite grann.

Caroline: Men vad är det för tabu då?

Elisabeth Svensson: Nej, men tabut tror jag handlar om rädslor. Att man inte är bekväm med...

Caroline: Om jag berättar vad jag tjänar, så kan det vara någon som säger "va, tjänar du?".

Lön som mått på hur duktig man är

Jan: Jag tror att vi pratar om olika saker. Jag tror att lönen är tabu för att den är så orienterad mot din prestation. Att vi värderar duktighet. Har du högre lön än mig på jobbet, då är du en bättre arbetare, du är bättre än vad jag är.

Elisabeth Svensson: Vilket inte stämmer.

Jan: Nej, jag vet, men det är det som är känslan. För vi får inte så mycket annan feedback. Lönen blir liksom ett mått på hur duktiga vi är. Så därför tror jag att lönen kan vara tabu, det är en anledning. Och sen tror jag också att pengarna är lite skam. Det är skamfyllt att prata om vad man lägger pengar på, skamfyllt att man inte har koll. Och jag tycker egentligen, det är så dumt det här med den här skammen. För det är ju ingenstans vi lär oss om pengar. Hade man lärt sig om pengar, så hade du varken behövt blogga eller försökt utbilda folk på det här ämnet. Så jag tror att det handlar om, en kompis och vän till oss, Lennart, han brukar alltid säga så här: man gör så gott man kan, och man fattar så fort man hinner. Så jag tror att det handlar om att ha empati.

Elisabeth Svensson: Jag vill bara komma tillbaka till det här med just sociala medier. Det upplever jag, det finns ju väldigt många grupper nu på Facebook, framförallt för kvinnor, där man pratar väldigt öppet om ekonomi. Det tror jag har öppnat nyckeln för många. Att, oj, jaha, nu kan man verkligen, nu kan man prata pengar, och det är okej. Så jag tror att det har legat ett lock på, som inte riktigt har varit öppet, och sen har man öppnat upp för det.

Kvinnor är bättre investerare

Jan: Och dessutom, tar man ironin, så är det så att kvinnor är bättre sparare än vad vi män är. Så är det egentligen. Och de är bättre investerare.

Caroline: Bättre investerare, sparare vet jag inte.

Jan: Nej, men investerare, om man tar det generella.

Caroline: Sparare tror jag att det är de som sparar, men generellt så tror jag att kvinnor är lite sämre på att spara. Ja, men på att investera. Ja, för är man inte i äktenskap, så lägger man kanske mer pengar på hushållet som kvinna.

Jan: Ja, så har du rätt. Jag menar just att placera pengar, investera sina pengar. Och kvinnliga fondförvaltare är också generellt sett bättre. Jag har en kompis också, som jag träffade, han höll koll, han hade favoritkvinnliga fondförvaltare. Han var så här, jag investerar bara i alla deras fonder, för jag vet att det kommer gå skitbra. Flyttar de, så flyttar mina pengar också. Nej, men jag tror på det. Jag tänker också på mikrolån. Det är också klassiskt att man alltid ger mikrolån till kvinnorna, för kvinnorna är bättre på att hantera pengarna, generellt sett.

Caroline: Och varför är det så egentligen?

Jan: Nej, men jag tror att det handlar...

Caroline: För jag funderar på det. Handlar det om att man har barn och behöver se till att vara safe liksom?

Jan: Ja, jag tror det.

Risktagande och behov

Caroline: Ja, jag tror det.

Jan: Jag tror att man tar mindre risker, man är mer långsiktig, man är mer borta från... alltså, detta låter ju kanske jättedumt, men man är kanske bättre på att bortse från sina egna behov, eller att man är mer i kontakt med sina egna behov. På det sättet. Och jag brukar ju driva den här tesen när jag provocerar folk, att liksom, investerar du för att tjäna pengar, eller investerar du för att tillfredsställa ett behov du har? Och de flesta säger nej, för att tjäna pengar i alla fall. Men skrapar man på ytan, så är det mycket personliga behov. Att få vara duktig, att få ha rätt, att få vara med om en uppgång, att få vara med om ett fall. Alltså, de här historierna bevisar för sig själv att man är smart, et cetera. Och jag upplever att det hävdelsebehovet inte är lika vanligt hos kvinnor. Jag vet inte, håller ni med?

Elisabeth Svensson: Jag håller nog med. Jo, jag kan hålla med dig om det.

Jan: Vad tänker du, Caroline?

Caroline: Ja, det kan kanske vara så. Jag vet inte, men jag tror inte heller att vi är så benägna att hålla på med krigshistorier. Vi berörde det häromdagen i en annan podd.

Jan: Ja, men så här, ni sitter inte och berättar lumparhistorier.

Caroline: Ja, du vet, "när jag investerade i Fingerprint". Jag känner så många som har gjort lumpen, av mina tjejkompisar. Det finns en del, men hör du krigshistorier bland kvinnor? "Jag investerade i Fingerprint, ja du vet, jag förlorade allt."

Jan: Eller "jag körde bit på henne".

Caroline: "Jag tjänade så mycket."

Elisabeth Svensson: Nej, inte så vanligt kanske.

Caroline: Nej.

Testosteron och risk

Elisabeth Svensson: Men jag vet inte, är vi mer omhändertagande?

Caroline: Vi har bara mindre testosteron, och då behöver vi kanske inte heller. Nej, vi är mer behagliga.

Jan: Nej, men jag tror inte att vi är ute på hal is. Vi kommer få så mycket skit för det här avsnittet. Men jag tänker, om man går ut så här: vi män tenderar att ta mer risk. Alltså, de allra sämsta bilförarna är män under 25 år.

Caroline: Biologiskt sett vet man att det beror på testosteron.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Det är så.

Jan: Och tittar man då på att spara på det sätt som vi förespråkar, långsiktigt, regelbundet, så belönar det ju inte det här testosteronstinna risktagandet, utan det belönar snarare det beteende som kvinnor generellt sett har, som vissa män också har, så klart. Men jag tror att det handlar om olika preferenser snarare. Jag tänker att vi ska strax börja runda av, men om vi skulle leka med tanken att man skulle vilja ge bort någonting. Ni är ändå kvinnor, och vi låtsas att ni har barn: vad är rådet, om ni fick en dotter, vad skulle ni skicka med henne för ekonomiskt råd?

Caroline: Det finns ju massor med råd.

Jan: Ekonomiskt.

Att utbilda barnen om aktier

Caroline: Vi är hela tiden i ekonomi med mig också, så det här får låta som att jag pratar om helt andra saker. Vi försöker ju utbilda Freja när tillfället kommer, vad det nu kan vara. Vi pratar om att hon får köpa aktier ibland, och så pratar vi om vad det är för någonting, så att hon kan få en förståelse för hur världen funkar inom ekonomi.

Jan: Vi måste ändå ta en kul historia här. Den har jag inte ens berättat för dig, Elisabeth. Vi har ju från Stefan Thelenius, som är en twittrare, snott hans koncept. Han har så här veckans aktie, eller månadens aktie, med sina barn. Då tog han tre aktier och berättade så här, okej, vilken får du välja? Och då är det inte som att man går igenom de senaste kvartalsrapporterna, P/E-talet och P/S-talet, utan det är så här, det är de här tre, välj, och så är det över på tre minuter. Så vi har börjat med Freja, liksom. För ett tag sedan fick hon välja mellan Netflix, Disney och BR. För då hade hon varit på BR och handlat, som är en leksaksaffär, för er som inte har barn. Och Freja säger, jag vill ha BR. Och BR ägs av EQT, som ägs av Investor. Så vi köpte en Investor-aktie, och det var typ 300 spänn.

Och sen, veckan efter, skulle vi göra en ny sån här. Så jag bara, Freja, har du tänkt på någonting, liksom något du tycker är kul? Och hon bara, ja, men jag vill ha det där, jag vill ha den kanalen på Youtube, den kanalen på Youtube vill jag ha.

Caroline: Den vill hon äga en del av.

Aktien som blev ett hål i budgeten

Jan: Precis. Och så jag bara, nej, men du kan inte ta en specifik kanal, men du kan äga en liten del av hela Youtube. Och här märks det då att jag investerar i fonder, inte enskilda aktier. Så Freja säger så här, ja, men ja, då vill jag ha lite Youtube. "Jag har ett perfekt företag som heter Google, eller Alphabet på börsen, så jag köper en sån aktie till dig." Och jag går upp och sätter mig vid datorn, loggar in på Frejas Avanza-depå och ska köpa en Alphabet-aktie, och inser att den kostar 1 050 dollar. Så Freja ju...

Caroline: Du har lovat henne. Du har ju lovat henne nu.

Jan: Jag bara, så här, vilken växel.

Caroline: Men det här kan vi inte ta, hon fyller ju inte i deklarationen.

Jan: Så nästa gång ska jag kolla upp vad månadens aktie kostar. För plötsligt gjorde den ett stort hål.

Caroline: Så att vi försöker utbilda. Du frågade om råd till en dotter, och jag kan inte säga ett specifikt, men vi försöker utbilda Freja, jag tänker på olika sätt.

Elisabeth Svensson: Att prata pengar, att inte göra det så skambelagt, utan liksom öppna upp.

Caroline: Och göra det spännande kanske.

Att jobba ihop till det man vill ha

Elisabeth Svensson: Och sen är jag ju lite, jag tänkte på det här avsnittet som ni pratade om, hur man känner igen en miljonär. Att en av deras egna, som de jobbade med, var ju det här att de inte gav pengar till sina barn, om jag tolkar det rätt. Och jag tycker den är ganska viktig, för jag tror att det har varit en av mina drivkrafter också. Inte för att vi hade det dåligt ställt, men det var inte så att mina föräldrar kastade pengar eller saker på mig. Ville jag ha någonting nytt, så fick jag se till att skaffa det själv. Jag tror att det är en jättenyttig lärdom, och det är någonting jag vill ta med mig om vi ska skaffa barn. Att vill ni ha saker, så jobba ihop för det, och förklara vad det kostar.

Det gillar jag också med avsnittet med Jakob och Isabel, när ni pratade med dem, Mahnholm. De pratade om det här så väl, jag tyckte det var så himla klockrent. Att ja, men om vi ska åka på semester, så kommer det kosta så här mycket pengar, och de pengarna kan vi i stället vara lediga för så här länge. Vad väljer ni? Den tyckte jag var så himla bra.

Jan: Och barnen var oftast lediga längre, tillsammans med föräldrarna.

Elisabeth Svensson: För det var det de uppskattade, tiden ihop. Inte just den här fläskiga regeln.

Hur uppfostrar de riktigt rika sina barn?

Jan: Men brukar man inte säga att barn uppskattar kvantitet snarare än kvalitet? Jag undrar hur Wallenbergarna gör när de utbildar sina barn.

Caroline: För där är det väl en... jag kan tänka mig att de har en tanke med hur de ska uppfostra sina barn.

Jan: Det hade varit så sjukt spännande.

Elisabeth Svensson: Jag känner en av dem.

Jan: Jag som precis tänkte så här, jag ska jobba ihop självförtroende här i något år, och sen ringer jag till...

Caroline: Ja, men det hade ju varit jättespännande. Är det inte så att man ska hålla på och prata vidlyftigt och berätta om hur rika gör med sina barn, men det hade varit kul att veta om det är någonting man kan plocka upp själv.

Jan: Precis. Så det var till barnen. Om ni ska ge råd till en tjejkompis som ska in i en ny relation. Ny relation.

Elisabeth Svensson: Se till att han bjuder på allt? Jag tänker, prata pengar. Det behöver inte vara så tabu, man behöver inte göra en så stor grej av det.

Caroline: Utan snarare bara så här, det ska inte vara något drama.

Avslutning: prata pengar, det är en del av livet

Elisabeth Svensson: Utan prata om det. Det är en del av livet, det är inte så konstigt. Hur ser du på ekonomi?

Jan: Det är väl en så här lyftande fråga: vad tycker du är roligt med ekonomi? Ja, men grymt. Fantastiskt. Tack för att du ville komma, Elisabeth. Tack för att du var så generös. Och vi ser om Björn och du vill komma på middag vid tillfälle. Eller om Björn är så här, bara plocka ner det där avsnittet. Och jag hoppas att du är sugen på att komma tillbaka.

Elisabeth Svensson: Absolut.

Jan: Vid något tillfälle får vi prata mer. Så detta var Elisabeth Svensson, rikakvinnor.se. Tack, älskling. Och så ses vi nästa söndag, då kommer ett nytt avsnitt. Ha det fantastiskt. Hej.