Om shop-stopp, en globalfond-tävling och några vanliga frågor

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Carolines shopstopp – varför sluta shoppa?
2. Shopping som en manifestation av osäkerhet
3. Var går gränsen mellan att behöva och att vilja?
4. Två sorters shopstopp: nyfikenhet och nödvändighet
5. Insikten: att våga be om hjälp
6. Pengarna som blir över går till sparande
7. Tre råd till den som vill testa shopstopp
8. Att prata om pengar slår att spara på egen kammare
9. Konkret hjälp finns – inte bara samtal
10. En tävling mellan fem globalfonder
11. Fonderna i loppet och deras avgifter
12. Ombalansering av RikaTillsammans-portföljen och MiFID
13. Uppstädning i portföljen
14. Läsarfråga: två nedgångar på 50 % på en 15-årsperiod
15. Läsarfråga: sälja bostadsrätten nu eller inte?
16. Att förstå incitamenten bakom andras råd
17. Läsarfråga: varför pratar ingen om ETF:er i Sverige?
18. Nackdelar och risker med börshandlade fonder
19. Månadssparande i ETF:er
20. Läsarfråga: placeringar för en 70-åring
21. Att prata om döden är att vara ansvarig
22. Läsarfråga: kapitalskyddade placeringar
23. En lågriskportfölj på väg
24. Avrundning

Carolines shopstopp – varför sluta shoppa?

Caroline: Jag tycker om att shoppa, och jag är nyfiken på vad som händer i mig när jag slutar med det i sex månader.

Jan: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 40.

Jan: Idag tänkte jag att vi ska ha ett lite annorlunda avsnitt än de senaste tre. För då har de haft enskilda, specifika teman. Idag tänkte jag att vi ska spänna lite över olika teman. Bland annat ombalansering, lite frågor och svar, lite vetenskaplig artikel. Men jag tänker att vi ska börja med en annan grej. Det var så att för ett par dagar sedan blev vi intervjuade i P1. Vad var det programmet hette?

Caroline: Tendens heter programmet.

Jan: Har du lyssnat på det?

Caroline: Jag har faktiskt inte lyssnat på det, men jag har kollat in vad det är. Det verkar vara personporträtt. Ganska spännande.

Jan: Det skulle komma ut i slutet av mars. Vi lägger självklart ut det. Men när du blev intervjuad av den här journalisten pratade du faktiskt om en grej som jag kom på och sa att den här har vi inte pratat om i podden. Det handlar om ditt shopstopp.

Caroline: Ja, mitt shopstopp har inte pågått så länge, än en månad, och det innebär att jag inte handlar. Jag shoppar inte.

Jan: Berätta mer. Varför shopstopp?

Caroline: Jag tycker att vi är omringade av… alltså, i hela samhället uppmanas vi hela tiden att shoppa.

Jan: Och spela på casino.

Caroline: Och spela på casino, gud ja. Vilket jag inte gör, men jag shoppar. Jag tycker om att shoppa, och jag är nyfiken på vad som händer i mig när jag slutar med det i sex månader. Jag är nyfiken på varför jag shoppar. Jag tror att det har jättemycket att göra med osäkerhet.

Jan: Ja.

Caroline: Så jag vill gärna hitta min säkerhet, min personliga inre säkerhet, i något annat än shopping.

Shopping som en manifestation av osäkerhet

Jan: Hur har detta tagit sig? Hur kom du på det här med att det handlar om din inre säkerhet eller trygghet?

Caroline: Jag vet inte riktigt hur jag kom på det. Jag kommer faktiskt inte ihåg hur det var. Men jag sökte i alla fall på Adlibris och kollade om det fanns någon som hade gjort det här förut. Jag kommer att tänka på en modejournalist som har slutat shoppa helt i ett år, och hon jobbade ju liksom…

Jan: …väldigt mycket i fast fashion. Men var det inte mer så att det kanske var ett politiskt ställningstagande? Ungefär som att vissa blev vegetarianer?

Caroline: Jo, det tror jag faktiskt. Men det var ju också det här: vad gör man då, när man jobbar inom modebranschen och inte shoppar kläder på ett helt år? Vad händer då? Det finns oförutsägbara grejer, så man måste kanske bli mer uppfinningsrik.

Jan: Ja, men vi pratade häromdagen om det här också. Vi var ju två veckor i år och åkte skidor, och då sa du så här: jag hade inget smink.

Caroline: Nej, jag hade inte smink på mig på nästan två veckor, och i slutet kändes det så jättejobbigt.

Jan: Varför det?

Caroline: Nej, men för att jag kände mig inte så snygg, och så började jag fundera på vad andra tyckte. Att man tycker att jag inte är snygg heller. Så det är ju en osäkerhet. Jag shoppar för att jag känner mig osäker. Väldigt känslomässigt shoppande. Kräm och smink, allt möjligt sånt som gör att jag kan känna mig lite snyggare. Och inget ont om flärd, vi kan behöva det. Men jag vet precis när det blir så att jag shoppar för att jag känner mig osäker, för att jag vill att andra ska tycka att jag är snygg.

Var går gränsen mellan att behöva och att vilja?

Jan: Men hur vet man… alltså, den här nivån av introspektion är jag inte i närheten av. Hur vet du när du okej, nu shoppar jag för att vi behöver detta, eller jag behöver det? Vi brukar ju säga, när man shoppar, att man ska ställa sig frågan: behöver jag detta, eller vill jag ha detta? Var går gränsen för dig?

Caroline: Alltså, alla behöver ju tvätta sig och borsta tänderna. Man behöver duschkräm, man behöver tandborste och tandkräm. Det är ju grundläggande. Men sen, om jag köper ett schampo för 400 spänn eller något sånt, då vet jag att det inte bara handlar om att bli ren. Då är det något annat som kan vara trevligt i sig, att det känns lyxigt. Men jag vet ju när jag håller på. Det är ett beteende. När jag varje dag måste gå ut och kolla. När jag ägnar jättemycket tankekraft åt vad jag ska handla. Och det finns också ett smygbeteende med det.

Jan: Ja, så berätta.

Caroline: Nej, men jag berättar inte allting för dig, till exempel. Vad jag shoppar, eller hur mycket det kostar.

Jan: Ja.

Caroline: Och då vet jag att det inte är sunt.

Jan: Ja, men vad handlar det om då?

Caroline: Det vet jag inte.

Jan: Om du skulle gissa.

Caroline: Nej, men det är för att jag inte vill… flånt, vad heter det på svenska? Jag vill inte visa upp hur osäker jag är, hur pass osäker jag är. För det jag handlar är en manifestation av det. Förstår du? Jag vet att det är en manifestation av det. Det är inte säkert att du vet det, du kanske bara rycker på axlarna. Men jag vet att jag manifesterar min osäkerhet på det viset.

Två sorters shopstopp: nyfikenhet och nödvändighet

Jan: Så man kan säga att den ena anledningen till shopstopp är det här som du är lite nyfiken på. Vad händer med dig själv, den känslomässiga resan. Men sen vet jag ju också, när jag har sett shopstopp så har det varit mer av: shit, min ekonomi håller på att sjunka, jag behöver shopstoppa. Och sist jag kollade var det inte riktigt det som var anledningen för dig. Men du pratade om någon fotograf också?

Caroline: Ja, det finns en kille som heter Marcus Stenberg som har en blogg som heter "Jag har inte råd. Sorrow number five". Han har nu skrivit en bok också. Han behövde sluta handla för att han hade kreditkortsskulder, och varenda intjänad krona gick till att betala av dem. Då hade han inte ens räknat med mat i sin budget. Så vissa behöver shopstoppa för att ekonomin håller på att sjunka.

Jan: Så hur sa du, du skulle ha sex månader?

Caroline: Ja, det har gått en månad nu.

Jan: Så vad är insikten efter en månad?

Caroline: Insikten är… för häromdagen var det ju jättejobbigt, och jag sa det till dig också. Jag har aldrig bett om hjälp, känslomässig hjälp, innan. När jag har bestämt mig för att nu får det räcka i tre månader eller något. Men den här gången gjorde jag det. Det var jätteskönt att bara kunna säga: nu är det jobbigt, Jan. Och få stöd. Jag kände att jag inte behövde shoppa då heller, när jag fick stödet. Det var jättebra.

Insikten: att våga be om hjälp

Jan: Och vad är insikten från det då?

Caroline: Att ta hjälp, helt enkelt. Att berätta om sitt projekt, och att det inte är någon skam i det.

Jan: I att ta hjälp?

Caroline: Både att sluta handla, för att man behöver det eller vill det, och att be om hjälp. Det känns med sitt stöd. Det finns ingen skam i det. Jag tror man blir jättestark av att få hjälp.

Jag tror man blir jättestark av att få hjälp.

Jan: Jag tror absolut det. Det pratar vi ganska mycket om, det här med sårbarhet. När man visar att man är sårbar, så är det inte som att folk tänker "gud, vilken loser". Utan snarare vill man gärna hjälpa till. Och det blir kanske också okej för en själv att prata om det man tycker är jobbigt. För jag kan kanske inte uppleva att jag shoppar för att döva någonting. Men däremot har jag ett väldigt tydligt beteende kring mat. Att jag tröstäter. Eller att jag gärna, när jag ska fira eller när jag tycker synd om mig själv, gärna äter glass. Så jag tror absolut att det är en spännande utforskning, att se vad det är för känslor som vi omedvetet försöker uppfylla på det sättet. För det är något som jag tror att vi gör hela tiden, och det har en absolut påverkan på vår ekonomi.

Jan: Nu var det länge sedan jag såg Lyxfällan, men jag var på hotell här om veckan. Jag slog på tv:n, och då var det Lyxfällan. Det var någon tjej som hade slutat dricka, men då hade hon ersatt det med något annat. Och det handlar just om en känslomässig flykt kanske.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Nej, jag tycker detta är superspännande.

Caroline: Vi kan ju återkomma till hur det går och vad vi tänker.

Jan: Ja, precis. Jag hejar på dig.

Caroline: Tack.

Pengarna som blir över går till sparande

Jan: Vad ska du göra med alla pengarna då?

Caroline: Jag sätter undan dem på Avanza.

Jan: Du gör det? Okej.

Caroline: Det är tusenlappar varje månad.

Jan: Ja, det är så. Spännande. Bra.

Caroline: Jag ska lägga till en sak som var oväntad för mig. Nu när jag har det här shopstoppet har jag ju pengar kvar på kontot. Jag har inte handlat upp pengar som jag egentligen inte har, som man kan göra på Klarna och allt möjligt. Så jag har pengar kvar på kontot. Och… vad var det jag tänkte säga om det? Jag känner inte att jag behöver skämmas över mitt kontoutdrag. Det är en helt ny känsla. Där är det inget som manifesterar min osäkerhet, utan det är bara helt vanliga utgifter.

Jan: Mat och sånt. Coolt. Grattis, älskling. Jag är all for det där. Jag tycker det är spännande. Och lite konstigt, om jag ska vara helt ärlig.

Caroline: Det är säkert fler som tycker det är konstigt. Vi kan återkomma till det så smått.

Tre råd till den som vill testa shopstopp

Jan: Men om det är någon som blir inspirerad och vill göra samma sak, vad är dina tre bästa råd?

Caroline: Det är att bestämma sig. Och att tala om det för sin omgivning, åtminstone sin familj: nu har jag det här projektet, och jag skulle behöva stöd i det. Och kanske också varför man gör det, om man vet. Och om man då lyckas spara undan pengar, att man också ser till att de hamnar på något sparkonto. För det kommer ju sparas hundralappar kanske, eller tusenlappar, så att inte de pengarna äts upp av något annat. Det är så lätt att det blir så.

Jan: Och du sa ändå att du har läst böcker. Är det någon bok eller blogg eller något sådant man ska kolla?

Caroline: Jo, man kan läsa en bok som heter Shopstop av Gunilla Brodej. Hon är journalist. Och man kan läsa Marcus Stenbergs blogg, "Jag har inte råd. Sorrow number five". Och man kan läsa Sofia Hedströms bok Modemanifestet. Och då…

Jan: Det är ju lite från modehållet. Men det är de tre böckerna jag känner till. Jag måste bara kolla en sak. Gud, nej, jag känner att jag kommer göra bort mig här nu. Men är det sån här tjejböcker, kan man säga så?

Caroline: Nej, jag tycker Gunilla Brodejs bok är helt allmängiltig för alla. Hon berättar om den känslomässiga resan. Marcus Stenberg, han är fotograf och lite mer konstnärligt lagd. Hans bloggposter är väldigt spännande. Man kan läsa boken eller bloggen.

Jan: Det känns så att det skulle vara ett rätt stort steg för mig, det visar ju mina fördomar, men att börja med Modemanifestet. Det känns inte som att det är där jag börjar.

Caroline: Jag fattar det, och jag tycker frågan är jättebra. Jag har inte hittat någon annan bok eller blogg än. Det finns säkert någon man, låt säga någon mäklare eller whatever, som kan ha gett sitt perspektiv på sitt shopstopp. Jag har inte hittat det än, men om vi gör det…

Jan: Ja, men vi lägger ut det. Man kan kommentera på bloggen som vanligt.

Att prata om pengar slår att spara på egen kammare

Jan: Jag tänkte på en grej när du sa det här med att be om hjälp. För jag tänkte på det igår, eller här för ett par dagar sedan, när vi blev intervjuade. Jag fick ju frågan: kan alla bli rika? Vad rekommenderar du som första steg? Och jag märkte att jag svarade faktiskt annorlunda den här gången. Jag vet inte om du tänkte på det. Normalt sett brukar jag säga att man måste spara några kronor. Det handlar inte om summan, utan om att få igång vanan. Och så brukar jag säga att om man inte har råd, så använd den här metoden som man kallar för Save More Tomorrow. Att man sparar mer av en framtida löneökning, när man får tillbaka på skatten eller får högre bidrag. Det finns ett fantastiskt TEDx-klipp om det, Save More Tomorrow. Och sen brukar jag säga, för de som har en bra ekonomi, att spara minst 10 % av sin lön.

Jan: Men det jag sa annorlunda här var faktiskt: börja prata med andra människor, be om hjälp. För nu när vi var i Åre läste jag den här boken Fattigfällan. Ganska skrämmande läsning, faktiskt, om hur de som har det tuffast ekonomiskt i Sverige har det, hur deras liv ser ut. Det var ett porträtt, man fick följa en kvinna. Och det slår mig också, för vi har ju från tid till annan hjälpt människor i utsatta ekonomiska situationer. Men det som jag alltid glömmer bort är skammen. Hur man känner sig ensam i det där. Det var en situation där hon skulle försöka berätta för sina kompisar, och då skulle kompisarna ta med henne på lunch, på typ Grand i Stockholm. "Vi fattar att du inte kan betala, men jag betalar." Så äter man en lunch för tusen spänn, när tusen kronor hade kunnat ge henne mat i två veckor.

Att börja prata med andra människor om pengar tror jag har en större påverkan på ens ekonomiska resultat än just det enskilda sparandet.

Jan: Så jag tror att börja prata med andra människor om pengar, be om hjälp… Och det handlar inte bara om de som har det svårt, för många av dem som tittar här har naturligtvis fantastiska ekonomiska situationer. Men jag tror att det rådet, att börja prata med andra människor, lägga ut små frön, det börjar vi mer och mer luta åt att det är bättre än att försöka spara själv på egen kammare. I längden får man nog ut mer.

Caroline: Men vad är det du tänker att man ska be om hjälp med? När man har det jättedåligt ekonomiskt.

Jan: Berätta hur det är. Lite som vi pratade om innan, med sårbarhet. Om man visar att man är sårbar, så tror man att människor kommer att döma en, eller se ner på en, eller ha åsikter. Jag tror inte på det. Jag och Moa pratade om det i ett avsnitt här med Brené Brown, det här med att våga vara sårbar. Ett fantastiskt TED-klipp. Så det var bara en sån grej som jag tänkte på.

Konkret hjälp finns – inte bara samtal

Caroline: Men jag tänkte på en sak med den boken. Jag har inte läst hela, utan jag läste ett par sidor in. Och sen pratade du och jag om det, och då nämnde du grejer som att det de inte riktigt tog upp är att man faktiskt kan få hjälp av Kronofogden.

Jan: Det var du som tog upp det.

Caroline: Sådana här konkreta grejer som man kan få hjälp med. Inte bara att man ska söka hjälp hos andra människor, prata om att man ska skämmas för sin dåliga situation, utan konkreta grejer som man inte gör för att man kanske har resignerat och inte tar reda på att det finns hjälp att få. Jag kanske inte ska vara så kategorisk.

Jan: Nej, men ofta tror jag att det handlar om att det verkligen är ett oöverstigligt hinder för dem. Det handlar inte om att… för det är också det här att de har varit oansvariga med sina pengar. Men du vet, det behöver inte handla om det överhuvudtaget. Men jag tänker att det där faktiskt är ett spännande poddavsnitt. Att vi kanske ska se om vi kan hitta någon gäst som är expert på det.

Caroline: Absolut, det gör vi.

Jan: Men min poäng var i alla fall: att börja prata om ekonomi tror jag egentligen har en större påverkan på ens ekonomiska resultat än just det enskilda sparandet. Så det var min insikt från min egen introspektion. Att man sitter där och så säger man bara: det där lät ändå ganska klokt.

En tävling mellan fem globalfonder

Jan: Jag tänker att vi ska ta en annan lite rolig grej. För ett par avsnitt sedan hade vi ju Andreas och Henrik här, och de pratade om sin fond, den här Coeli Global Selective. Sen efter det kom jag på det här vadet som Warren Buffett hade gjort, och blev lite inspirerad att man borde göra en tävling.

Caroline: Men kan du inte kort säga, vad var det för vad som Warren Buffett gjorde?

Jan: Warren Buffett, som är en av världens fem rikaste män, sa för tio år sedan att en billig indexfond kommer att slå fem aktivt förvaltade fonder, alltså fem hedgefonder. Och mycket riktigt gick det så. Den här billiga indexfonden, som bara köpte alla bolagen, vann det med hästlängder. Så jag tänkte inte riktigt göra samma val på det sättet, men däremot tänkte jag att det skulle vara väldigt roligt att jämföra fem stycken globalfonder mot varandra.

Jan: Vår häst har jag valt ut på egen hand, och vår häst i det här loppet heter Länsförsäkringar Global Index Nära. Inte helt oväntat, eftersom det är det jag tycker är den bästa fonden, och den är med i alla våra portföljer. Och sen naturligtvis den här Coeli Global Selective. Andreas och Henrik tyckte ju att detta var skitkul. Så vi sa: fem år, vinnaren bjuder de andra på middag. Men sen tänkte jag, det är inte så roligt med ett lopp med bara två hästar.

Caroline: Nej, det skäms.

Jan: Det måste vara fler. Så jag har faktiskt lagt till tre hästar till. Då lade jag till femstjärniga globalfonder, alltså sådana som har fem stjärnor på Morningstar och anses vara bäst i sin kategori. Och då tog jag faktiskt med Lancelot Camelot, som också är ett svenskt fondbolag. Bara namnet, jag som är riddarnörd…

Caroline: Men jag tänker, är det ett skämt?

Jan: Nej.

Caroline: Varför heter den så?

Jan: Bolaget heter Lancelot, och sen heter deras fonder Camelot. Jag tycker det är skitcoolt. Du tänker att det är ett skämt, och jag tänker bara "coolt, nörd". Så är man.

Fonderna i loppet och deras avgifter

Jan: Så det är den ena. Den andra utmanaren är Spiltan Globalfond Investmentbolag, som idag är en halvt aktivt förvaltad fond. Man köper investmentbolag, som man gör. Och sen är det en sån här multifaktorfond, Storebrand Global Multifaktor, som också har fått jättebra betyg.

Caroline: Vad är multifaktor?

Jan: Jag kan det inte helt exakt. Men det är att man gör vissa urval, till exempel att man säger okej, men småbolag tenderar att gå bra, då vill man ha med det. Så det är ganska dyra fonder, som vi normalt sett inte brukar ha här i portföljerna.

Caroline: Dyra på vilket vis?

Jan: Årsavgiften. Att till exempel Lancelot-fonden har nästan över 1,4 % i avgift, mot Länsförsäkringar som ligger på 0,22. Eller, nu blev jag osäker, men det är omkring 0,2–0,3. Men det är i alla fall det roliga. Så nu har vi tagit en depå på Avanza, ett rent ISK-konto. Vi lade in 50 000, och så lade vi 10 000 kronor i varje sån här fond. Och så startar vi dem samma dag, så att alla fem fonderna börjar på 10 000. Och nu får de jobba.

Jan: Det är lite roligt, för just idag leder Storebrand med 267 kronor. Den har ökat 2,67 procent. Coeli ligger på 2,48. Lancelot 2,0 %. Och Länsförsäkringar ligger efter.

Caroline: De ligger efter just nu.

Jan: Ja, precis. Så jag tycker att detta är skitspännande. Det kommer pågå under de kommande fem åren, så en till två gånger om året får ni höra hur det går för den här globala fondportföljen. Det ska bli himla spännande. Jag vet inte varför jag är så barnsligt förtjust.

Caroline: Jo, men det är ju en tävling. Och du är tävlingsinriktad, det får man ju säga.

Jan: Ja, det får man faktiskt göra.

Caroline: Hur kommer det kännas om Länsförsäkringar inte vinner? Har ni bestämt vad ni ska bjuda på middag? Beroende på vem som vinner.

Jan: Jag tänker att det är fem år fram. Det är 2023, så det är många år. Men vi får se. Jag tycker det är spännande, för jag brukar ju inte vara så himla positiv till de här aktivt förvaltade fonderna. Men det roliga var att Andreas och Henrik, de var så här: det är inga problem alls.

Caroline: Ja, kul inställning.

Jan: Precis. Det är alltid roligt att prata med någon som är helt annorlunda. Men som du säger, det har gått en månad, så man kan inte säga någonting. Det ska bli sjukt roligt. Jag gillar sådana här långsiktiga grejer, flit och systematik över tid.

Ombalansering av RikaTillsammans-portföljen och MiFID

Jan: Det andra vi har gjort nu i veckan är att balansera om RikaTillsammans-portföljen. Normalt sett brukar jag göra detta i januari, men nu är det ju typ mars. Och det var det här med den nya lagstiftningen, MiFID, att man inte kunde välja alla fonderna. Så vi har fått göra ganska mycket research. För de fonder vi hade innan kunde vi inte välja om.

Caroline: MiFID började vid årsskiftet. Har det ställt till det inom ekonomivärlden?

Jan: Ja, en hel del. Det var ju en lagstiftning. Den berör oss, det här är märkbart och det berör oss. Men bankerna och finansinstituten har berörts jättemycket. Det var någon som sa till mig att det var 1,6 miljoner paragrafer. Alltså 1,6 miljoner textstycken i den här lagstiftningen. Det är ju helt crazy. EU-lagstiftning som reglerar. Och det som berör oss, eller RikaTillsammans-portföljen, var att alla utländska fonder idag behöver ha ett fondfaktablad på svenska. Och en fond som kanske har 700 sparare i Sverige, varför ska de ta sig tiden att uppfylla europeisk eller svensk lagstiftning? Så det har varit lite störigt.

Jan: Nu har jag i alla fall balanserat om. Utan att gå in för mycket på RikaTillsammans-portföljen, så handlar det om att ha de här olika ekonomiska klimaten. Man säger att det är en portfölj för alla väder: inflation, om pengar minskar i värde; tillväxt, om aktier ökar i värde; korta räntor, om det är recession, alltså om ekonomin backar; och deflation, om pengarna ökar i värde.

Uppstädning i portföljen

Jan: Jag ska inte gå in på detaljerna, det kommer en artikel på bloggen om det här, och man kan följa det på Shareville. Men jag har också gjort det att… den förra portföljen var ju så komplex, jag tror jag hade 30 fonder i den. Så på sätt och vis var det bra att detta hände, för det gav ett tillfälle att städa upp och rensa.

Jan: Så nu blev det två guldfonder, en i schweizerfranc och en i dollar, och sen en realobligationsfond. Sen blev det Länsförsäkringar Global Index Nära, såklart, för aktiedelen, tillsammans med Spiltanfonden. Och sen var det samma för recessionsdelen, där den korta räntan är Spiltan Räntefond Sverige. Och sen en sån här ETF, börshandlad fond. Tanken har varit att sprida detta över hela Europa, att inte bara vara koncentrerad till Sverige. Så när vi har tittat på räntefonderna har vi tagit europeiska räntefonder, och aktierna har vi tagit globalt. Men det finns mer info på bloggen. Det är så här supertekniskt, men jag hoppas att det går.

Caroline: Men nu när det är så tekniskt, hur ska man göra om man är helt grön?

Jan: Om man är helt grön, då skippar man RikaTillsammans-portföljen. Då går man på antingen nybörjarportföljen eller globala barnportföljen. Och allt det här är samma sak: gå in på rikatillsammans.se, tryck på "mina fondportföljer" längst upp, så kommer man till en sida för det där.

Läsarfråga: två nedgångar på 50 % på en 15-årsperiod

Caroline: Men du, jag tänkte också att vi skulle hinna med några läsarfrågor.

Jan: Ja.

Caroline: Vi har faktiskt fått en fråga från både Joel och Martin, de undrar samma sak. Du säger att man ska kunna klara av två stycken nedgångar per år.

Jan: Nej, precis. Så här var det: att på en 15-årsperiod kommer det statistiskt sett att vara minst två stycken nedgångar på 50 %. Om man har en sån här 90/10- eller 100/0-portfölj, alltså typ globala barnportföljen, den som har högst risk.

Caroline: Och då undrar de här två, hur ska man kunna komma igen ekonomiskt om man har 8 % avkastning per år?

Jan: Och här tror jag att jag tyvärr har varit lite otydlig. För det är inte så att man har 8 % avkastning varje år, utan ett år kan det vara 30 % upp och ett annat år minus 50 %. Så det är inte att det går 8, 8, 8, 8, minus 5, 8, 8, 8, utan det kan vara plus 30, plus 27, plus 12, minus 35, minus 20, plus 32, minus 10, plus 22. Så de här 8 procenten, det är över tid. Om jag investerar de här pengarna i kanske 10 eller 20 år, då kommer det, när jag räknar ihop alla åren, i genomsnitt att bli plus 8.

Det är ingenting man behöver göra annorlunda för att komma tillbaka. Det är verkligen bara att fortsätta månadsspara regelbundet, och lita på processen.

Jan: Så det är ingenting man behöver göra annorlunda för att komma tillbaka. Det är verkligen bara att fortsätta månadsspara regelbundet. Och lite så här, lita på processen.

Caroline: Jag tror det blir tydligare nu, faktiskt.

Läsarfråga: sälja bostadsrätten nu eller inte?

Caroline: Sen har vi Daniel J., som sitter på en bostadsrätt. Han vill gärna göra sig av med den. Och alla runt omkring honom säger att du ska inte sälja nu, för då kommer du att förlora pengar. Men målet för honom och hans sambo är att de ska kunna köpa hus i framtiden, i ett bra område för hans sons skull. De vill ha redo handpenningen och kliva ur, för att ta koll på pengarna och komma närmare målet. Jag förstår hans fråga, det är lite jobbigt när alla säger "nej, sälj inte nu". Men vad tänker du när du hör detta?

Jan: Jag tänker att det är jättesvårt, för det är en spekulation i framtiden. Hur bostadspriserna ska gå ner. Och jag har tydligt haft fel i den här frågan i tio år. Men jag skulle väl säga så här, lite hur man kan tänka. Om man planerar att köpa ett dyrare boende, så är det egentligen inte negativt att priserna går ner. För säg att jag bor i ett boende som kostar en miljon, och så backar priserna med 10 %, då har jag förlorat 100 000, då har jag 900 000. Men om jag siktar på att köpa ett boende för två miljoner, och det också har backat 10 %, då har det backat 200 000. Så på det sättet är en nedåtgående marknad inte särskilt negativ för den som vill köpa något större.

Jan: Problemet kan ju vara att helst hade man velat behålla sin miljon och att det andra backade, i den bästa av världar.

Caroline: Precis.

Jan: Och så kan man ställa sig vid sidan. Man brukar prata på börsen om att det finns tre möjligheter: man kan köpa och man kan sälja, men man kan också stå utanför. Och att stå utanför är den enda positionen där du inte förlorar pengar. Men du tjänar inte heller någonting. Så i det valet kan jag inte råda eller ge något fantastiskt tips. Där får man se det som en egen sak, lite hur riskbenägen man är.

Jag tar hellre fakta än en spekulation.

Jan: Jag är ju en person som tar hellre fakta än en spekulation. Så jag hade kunnat kliva av, och bara: okej, jag är med på att vi inte är med på den här uppgången, men jag vet att jag har den här miljonen nu, och så får vi se. För de flesta tror nu att bostadsmarknaden kommer att korrigeras på något sätt. Vi har sett prisnedgångar, det byggs mycket mer fastigheter. Så det är inte så mycket som talar för en fortsatt uthållig uppgång. Så jag skulle ungefär fundera på det som en försäkring. Man kan försäkra sig bort från det där.

Jan: Och sen skulle jag säga: tänk inte så himla mycket på vad andra människor säger. Jag tror att det viktigaste är att man går sin egen väg.

Att förstå incitamenten bakom andras råd

Caroline: Och mäklarkompisar, ju.

Jan: Ja, men mäklarkompisarna har ju ett eget incitament i att marknaden ska gå upp. Så när man tar råd från någon, behöver man se vad den personen har för incitament. Och om personen inte har några incitament, då brukar det andra vara att man ofta får råd i linje med den personens egen risknivå, benägenhet eller personlighet.

Caroline: Absolut. Och det är inte säkert att ens egen personlighet är samma som den andras.

Jan: Precis.

Caroline: Så det behöver inte vara fel, det är bara att man har olika…

Jan: Ja, man behöver vara medveten om det. Innan man sätter sig med någon annan i en bil, vill man kanske veta vart bilen åker. Jag är till exempel så att by default är mina råd alltid försiktiga och defensiva, eftersom jag är en försiktig general. Och det vet du, när vi har träffat kompisar som är betydligt mer aggressiva. De tycker att det jag pratar om är så tråkigt så att man kan dö. Så, ja, nej, så skulle jag vilja säga, utan att liksom resonera och komma fram till vad som är viktigt för oss just nu.

Jan: Vi bodde ju i en hyresrätt i tio år och väntade på vårt hus. Och då kan man säga att vårt hus blev dyrare och dyrare under de tio åren. Det gick upp över två miljoner mellan 2008 och 2017, när vi köpte. Men å andra sidan hade vi en annan strategi. Och jag tänker, det kan man inte ångra sig på.

Caroline: Nej. Bra. Då hoppas jag att Daniel har fått svar lite grann. Eller fått något att tänka på.

Läsarfråga: varför pratar ingen om ETF:er i Sverige?

Caroline: Vi har en fråga från Kerstin, som verkar ha bott i Tyskland. Ja, hon är uppväxt i Tyskland. Och ETF:er är mycket populära bland privatsparare i Tyskland. Nu har hon flyttat till Sverige och känner att ingen pratar om ETF:er överhuvudtaget. Varför tror du att det är så?

Jan: Alltså, jag tror så här. ETF, det är ju det här med börshandlade fonder. ETF står för Exchange Traded Fund, så det är en fond man köper på börsen. De börjar växa i Sverige också, men nu hade vi ett problem. Jag ska inte säga att många, men en del av de här börshandlade fonderna försvann i och med det vi pratade om, MiFID. Så det blev plötsligt väldigt mycket svårare med de börshandlade fonderna.

Jan: Men jag har fortfarande en preferens. Kan jag köpa en vanlig fond som ger mig samma innehåll som en börshandlad fond, så köper jag hellre den vanliga fonden. De börshandlade fonderna är bra för att de kan ge mig tillgång till saker som jag inte kommer åt i vanliga fall. Till exempel i RikaTillsammans-portföljen har vi mycket börshandlade fonder, för att vi inte kan köpa långa räntefonder som är 30-åriga tyska statsobligationer. I RikaTillsammans-portföljen lånar vi ut pengar till tyska staten i 30 år. Det finns ingen svensk fond som lånar ut pengar till tyska staten, och då var jag tvungen att använda en sån här börshandlad fond.

Nackdelar och risker med börshandlade fonder

Jan: Problemet med de börshandlade fonderna är att man betalar courtage. Du betalar en avgift när du köper dem, och du betalar en avgift när du säljer dem. Och sen, lite beroende på om det är en sån här tracker eller en börshandlad fond, kan det vara så att det finns en risk också i den här emittenten, alltså den som har gett ut det här instrumentet.

Caroline: Vad tänker du då för risk?

Jan: Nu blir jag lite osäker, så det kan hända att jag säger fel här. Men en fond, till exempel om vi investerar i Andreas och Henriks fond, så äger vi de där värdepapperna som de äger. Så det är väldigt lite risk om de skulle gå omkull, då äger vi aktierna, pengarna är separerade. Medan det kan vara så i vissa fall, till exempel med trackers eller vissa certifikat, att om till exempel Deutsche Bank, som gett ut dem, går i konkurs, ja, då blir vi av med våra pengar. Och det där kan jag tycka ibland är en onödig risk.

Jan: Och det kan också vara så att det inte är någon som vill köpa och sälja den fonden just då när du vill köpa och sälja, så att spreaden blir stor och sånt. Det är några nackdelar med de här börshandlade fonderna. Men det är också ganska många fördelar med dem. Så jag tror personligen att vi kommer att höra mer om börshandlade fonder. I USA har det växt enormt mycket de senaste åren, och jag tror vi kommer att se det i Sverige också.

Caroline: Ja, okej. Varför har det vuxit så enormt egentligen?

Jan: För att de ofta har låga avgifter, och du kan köpa de här indexen. De här indexfonderna dyker ju ofta upp i form av börshandlade fonder. Och fler och fler går till den passiva förvaltningen.

Månadssparande i ETF:er

Caroline: Okej. Men det var alltså courtage på dem?

Jan: Ja, det vill säga courtage är avgift när du köper och säljer.

Caroline: Säljer, ja. För hon undrar: visst är det courtagefritt att månadsspara i ETF:er, oavsett om jag har nått upp till Nordnets maxbelopp eller inte?

Jan: Nej, alltså, om vi tar Nordnet specifikt, så tror jag att det minsta du kan månadsspara är 500 kronor. Och så är det dessutom bara vissa ETF:er, vissa av de här börshandlade fonderna. Det är svårt med det här månadssparandet. Det är också en annan grej, det är mycket enklare att månadsspara i en vanlig fond. Jag resonerar kanske fel här, men kan jag välja en vanlig fond? Om jag ska köpa en global indexfond, och den finns i fondform och i börshandlad form, vilket den gör, så väljer jag fondformen.

Läsarfråga: placeringar för en 70-åring

Jan: Ska vi ta den sista?

Caroline: Vi tar den sista här. Då ska jag bara hitta den. Vi har en fråga från Daniel, som har pratat med sina föräldrar om ekonomi, och de närmar sig pensionen. Han har skrivit en rätt lång fråga, men jag tar ut kärnan. Frågan är hur man resonerar i deras ålder, de är strax över 70. Ska man tänka annorlunda med sina placeringar och sina pengar än om man är 35?

Jan: I normala fall brukar jag alltid prata om att det viktigaste är tidshorisonten, och det är det i det här fallet också. Men är man 70… nu vet jag inte hur hans föräldrar är, men vad är medellivslängden i Sverige, typ 80? Och här var det ändå ganska mycket pengar, det stod så här 4 miljoner eller något sånt. Då tänker jag, helt ärligt, jag har svårt att se den 70-åringen som behöver mer än 4 miljoner de sista åren i livet.

Jag påstår att det inte finns något egenvärde i att maximera avkastningen. Det behövs inte.

Jan: Så det där skulle jag snarare faktiskt ge ett råd: spendera pengarna, eller bestäm i familjen, ska de ges bort i arv, eller vad vill de? Men skulle vi vara i den situationen, att vi har fyra miljoner och jag är 70, då skulle jag säga: okej, två miljoner går i arv, två miljoner ska vi använda upp de kommande tio åren. Där finns inget egenvärde. För det upplever jag ibland, att människor kommer och så blir det så här "jag måste få avkastningen", man har dåligt samvete om inte pengarna jobbar. Men där är inte jag. Jag påstår att det inte finns något egenvärde i att maximera avkastningen. Det behövs inte.

Caroline: Nej. Han skriver faktiskt här, man kan ju dö imorgon, eller så kan man leva tills man är 95.

Jan: Ja, jag tror det är tipset jag faktiskt skulle ge här. Det är att prata i familjen: hur vill vi att de sista åren ska se ut? Vad är det som är viktigt med pengarna? Man behöver inte vinstmaximera i allt.

Att prata om döden är att vara ansvarig

Caroline: Alltså, jag skulle säga att det är en större diskussion än bara pengarna.

Jan: Ja.

Caroline: Du säger "de sista åren". Jag hade tyckt att det var jobbigt att ta den diskussionen. För de flesta vill ju inte tänka på att de ska dö.

Jan: Nej, men precis, men det tänker jag att man behöver göra.

Caroline: Varför behöver man det då?

Jan: Nej, men jag tänker att det är något ansvarigt i det där. Till exempel, om jag finns, så kommer jag att dö. Det är något fräscht i det också. Jag har den här tiden, vad vill jag göra med den? Och sen tänker jag också så här. Jag har varit med i situationer där, oftast är det ju mannen som går och dör först, där allt har varit i ordning. Och du vet, en kan liksom säga: gud, du vet, jag fick en pärm, där stod allting. Allt från hur begravningen ska ske. Det finns ju det här Vita arkivet, som Fonus har, där man kan skriva ner allting. Alla försäkringar, alla depåer, alla papper, alla lösenord och sånt. För att man gör det enkelt.

Jan: Om jag dör, så kommer det ju vara tillräckligt stort kaos i ditt liv. Du behöver inte dessutom, ovanpå det, försöka leta efter lösenord och tänka "just det, hur var det nu med depåerna på Avanza och Nordnet, och hur var det nu med träden, och hur var det nu med alla de här grejerna". Så för mig handlar det inte om att jag är vidskeplig, att om jag bara pratar om döden så kommer det att hända snabbare. Utan för mig handlar det om att försöka vara ansvarig.

Jan: Så jag gör så att en gång om året försöker jag uppdatera. Vi har en pärm i vårt bankfack där det står: okej, här är huvudlösenordet till mitt konto med lösenord, här finns allting, här är våra försäkringar, här är våra konton, här är våra depåer. Det här behöver hända om man skulle gå bort. Så jag tror att det handlar om att vara ansvarig.

Caroline: Det är ju roligt att du säger att mannen lämnar efter sig en pärm, men det kan ju lika gärna vara kvinnan också. Givetvis.

Jan: Det är roligt att du ska ha det så här jämställt.

Caroline: Nej, det är för att jag har blivit medveten om att det finns rätt många familjer där kvinnan tar det största ekonomiska ansvaret. Så är det ju inte i vår familj.

Läsarfråga: kapitalskyddade placeringar

Caroline: Men du vet, de har en fråga två här också. Jag tänker att vi tar den. Jo, de här föräldrarnas bank har placerat en del av deras kapital i något de kallar kapitalskyddad placering.

Jan: Vilket…

Caroline: …löper på cirka tre år och mest verkar vara en ursäkt för att skumma av ytan av deras kapital med hjälp av avgifter, courtage och annat. Men jag kan ha fel, skriver Daniel. Jag bara tänkte så, kapitalskyddad placering, jag vet inte riktigt vad det är. Så jag kollade lite, och jag förstår inte vad det är för någonting.

Jan: Oftast… detta är en hel vetenskap, och det är bland det mest komplexa man kan köpa. Och det är helt värdelöst, skulle jag säga.

Caroline: Vad ska de göra då?

Jan: Det är det som kallas för strukturerad produkt: SPAX, aktieindexobligation. Kärt barn har många namn. Men jag rekommenderar väldigt sällan dem. Skulle jag ge dem ett råd, hur ska ni placera pengarna, då hade jag sagt en 30/70-portfölj eller en 25/75-portfölj. Det vill säga 25 % aktier och 75 % räntor.

En lågriskportfölj på väg

Jan: Vilket för övrigt faktiskt är en artikel som kommer att komma under våren. För det har känts så att vi har en aggressiv portfölj i globala barnportföljen, och vi har en balanserad portfölj i nybörjarportföljen, men vi har saknat en lågriskportfölj. RikaTillsammans-portföljen är mer en variant, men den är inte så himla enkel, och den passar inte en 70-åring.

Jan: Så jag har faktiskt börjat på en 30/70-portfölj. Det är precis samma fonder som de andra, men man har bara 30 % i aktier, och sen har man 70 % i räntefonder. Så den kommer dyka upp på Shareville under våren. Och sånt, jag köpte faktiskt stoppfonderna senast igår.

Caroline: Ja, vad kul. En artikel som kommer.

Caroline: Jag hoppas att Daniel har fått lite svar här.

Jan: Ja, precis. Ja, men fantastiskt.

Avrundning

Jan: Jag tänker att det var allt för idag.

Caroline: Det var allt för idag, ja.

Jan: Ja, och precis som vanligt, gå gärna in på rikatillsammans.se. Kolla artiklarna, kolla frågor och svar. Har du fler frågor, kommentera. Och nu har jag också försökt göra så att jag svarar lite oftare på de här frågorna, frågor och svar. Jag vet att det är en tjej, Elin Agurelius, som svarar på väldigt många frågor just nu. Så tack, Elin, för ett fantastiskt jobb.

Jan: Och med det tänker jag att då ses vi nästa söndag igen. Och då tror jag att vi har ett lite spännande avsnitt, att vi kanske ska prata om 90/10-portföljen, varför man ska ha det istället för en 100/0-portfölj. Så tack för att du följer. Och lämna gärna feedback, vad var bra, vad kan vi göra bättre? Vi läser alla kommentarer och svarar så gott vi kan. Tack så mycket.

Caroline: Tack.