Veckopeng kräver lika mycket träning som fotboll

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Veckopengen som Freja klarade sig utan
2. Två år, klippångest och Google Docs
3. Referenser, marshmallows och sju kronor per bok
4. För barn eller för föräldrar?
5. När är barn redo att prata om pengar?
6. Energiekonomi: inkomster, utgifter och skulder
7. Varför ska man spara till barnen?
8. Att skälpa i stället för att hjälpa
9. Hur mycket bör man spara? Ungefär 200 000
10. Den ekonomiska kompetensen är gratis
11. Att lära genom lek: bomullskulorna på BR
12. Sanning, lärotillfällen och att stå på barnets sida
13. Månadens aktie: när Freja ville äga en Youtube-kanal
14. När Alphabet-aktien kostade 9 000 kronor
15. Claes Hembergs 50-lapp och förtroendet som band
16. Veckopengsbudgeten: 60–20–10–10
17. Primus och de bortskänkta pengarna
18. Det handlar om samtalet, inte summan
19. Att inte ha prestige inför sina barn
20. Prestationsbunden eller villkorslös veckopeng?
21. Värdebaserad veckopeng: ansvar och befogenheter
22. Hur mycket veckopeng, och i vilken form?
23. Det handlar om förhållningssättet, inte beloppet
24. Att få barn är en chans att utvecklas själv
25. Kapitalförsäkring med barnen som förmånstagare
26. Två miljoner eller 600 000? Skillnaden mellan syskon
27. Pengarna är barnets enligt lagen
28. Bosparande och en sista summering

Veckopengen som Freja klarade sig utan

Jan: Vi hade veckopeng, och så skulle man ju hjälpa till. Vid ett tillfälle ville inte Freja hjälpa till. Då sa jag så här: nej, då får du ingen veckopeng. Och så svarade Freja: nej, det är okej pappa.

Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Idag är det dags för avsnitt 41. Jag tänkte att vi skulle prata om en grej som nästan är lite pinsamt att vi inte har pratat om innan. Jag tänkte nämligen att vi skulle prata om min och Charlies bok, Gör ditt barn rikt. Det är ju inte som att vi inte har pratat om den, vi har pratat om boken förut på bloggen. Men vi har liksom aldrig pratat om innehållet.

Caroline: Nej, vi har kanske inte tagit ut kontentan riktigt och gett de allra bästa råden från boken.

Jan: Ja, nej, men precis. Så hur gör man, eller vad ska man göra? Hur tänker vi kring det?

Två år, klippångest och Google Docs

Caroline: När var det nu ni skrev boken? Det var något år sedan som den kom ut?

Jan: Det här var ju roligt. Den kom ut i början av 2017. Sen tog det oss två år att skriva den. Det roliga var att i ett och ett halvt år hade vi, Charlie kallade det för klippångest. Alltså ångesten för att ta tag i saxen, sätta den i tyget och börja klippa. För när vi väl skrev boken, det var när redaktören hörde av sig. Och då hade vi redan använt alla ursäkterna, det började bli pinsamt. Jag kunde inte säga att Freja är sjuk, eller att jag inte hunnit.

Caroline: Men varför var det så svårt att liksom bara ta tag i det?

Jan: Jag har ny respekt för människor som skriver böcker idag. Man vill ju att det ska vara bra. Från början, helt.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Och sen är det mycket text, och man kommer på grejer efter ett tag. Det är liksom en enorm kulle man ska upp för.

Caroline: Men du vet vad, du har ju ett dataprogram som heter Word.

Jan: Ja.

Caroline: Du behöver inte skriva som författare gjorde förr. Där de liksom skrev i en följd och sen fick kila in nya papper.

Jan: Nej, precis. Komma på nytt. Och helt ärligt, vi skrev faktiskt inte boken i Word, utan vi skrev den i Google Docs. För vid ett tillfälle var redaktören så här: ja men det är skitbra, ni kan lämna in på onsdag. Och då var det typ fredag. Och vi bara, fan, vi har ju inte börjat skriva än. Andreas, jag hoppas att du inte hör det här. Jag tror han är van. Förmodligen.

Referenser, marshmallows och sju kronor per bok

Jan: Den roliga anledningen till varför vi använde Google Docs var att då kunde både jag och Charlie skriva samtidigt i dokumentet. Och när redaktören väl hade det, så kunde vi fortsätta skriva i det samtidigt som han började jobba. Så vi skrev verkligen samtidigt.

Det var en massa grejer som var roligt med boken. Jag är ju så himla rädslodriven. Det har vi pratat om i andra avsnitt. Men en sak var att jag och Charlie skulle ha ungefär halva boken var. Min del är den där det finns referenser. Jag tror jag har 140 referenser på mina 140 sidor. Charlie skrev mycket, han skrev också, hand på hjärtat, många av de här delarna som inte kräver referenser, de som handlade om våra tankar och erfarenheter, så klart. Men vi skojade med honom att han fick med en referens på sina 140 sidor, och det var det här med marshmallow-testet. Han skrev om den studien där man lärde barn om uppskjuten belöning. Nej, men det var liksom, ja, det var en grej.

Och sen ska jag hand på hjärtat säga så här: boken är bland det minst lönsamma vi har gjort. Så visst, man skulle kunna säga att det här avsnittet är reklam. Men allvarligt, om boken inte säljer spelar det inte så stor roll, vi kommer ge bort mycket av det här. För efter skatt tjänar vi 7 kronor per såld bok, det är ju ingen hemlighet. Jag önskar att den var en bästsäljare, för jag tycker att alla föräldrar borde läsa den. Även om man kanske inte sparar till sig själv, så kanske man vill spara till sina barn. Man vill ju ge sina barn den bästa starten i livet, tänker jag.

För barn eller för föräldrar?

Caroline: Men är boken för barn eller för föräldrar? Om man bara ska hårdra det.

Jan: Om man ska hårdra det är den till för föräldrarna, så klart. Titeln är ju Gör ditt barn rikt. Men hand på hjärtat har vi hört att det är ganska många barn, eller barnungdomar, som läser den.

Caroline: Är det?

Jan: Ja. Det är jätteroligt. Jag har fått mejl från flera 14–15-åringar som har läst. Och grejen är, hand på hjärtat, att den är väl egentligen två delar. Den ena handlar om hur man pratar med barn om pengar. Hur man lär sig om pengar, pengars historia, exempel, veckopeng och sådana bitar. Den andra delen handlar om det här som vi skrivit om på bloggen många gånger, om pengamaskiner. Vi pratar om globala barnportföljen. Det är egentligen det som är poängen. Men den delen handlar lika mycket om man ska spara till sin pension eller till sig själv. Den är egentligen inte relaterad till barnen.

Caroline: Jag tänkte precis fråga om vem som helst kan få ut någonting av den.

Jan: Nej, men det tycker jag. Har man inte barn så är kanske inte veckopengsdelen det mest intressanta. Men det är ju det.

Caroline: Men du vet vad, jag har kollat lite vad som skrivs om boken, de som har recenserat. Många som recenserar tycker att de gillar balansen mellan praktiska råd och insikter kring hur man pratar med barn om pengar och ger dem ekonomisk intelligens.

När är barn redo att prata om pengar?

Jan: En av de bärande frågorna i boken var: när är barnen redo att prata om pengar? Och där pratade vi mycket med barnpsykologer, och vi pratade ganska mycket med Frejas förskollärare. Vårt konstaterande var att det inte handlar så mycket om när barnen är redo att prata om pengar, utan om när vi vuxna är redo att prata om pengar. Vi tog exempel som Freja, som spelade Pokémon då när vi skrev boken. Hon hade ju koll på vilka Pokémon hon hade fångat var, och hur många godisar de har.

Caroline: Hur många godisar hon behöver för att kunna evolvera dem.

Jan: Ja, och vilka som evolverat i vilket. Och det är ju...

Caroline: Ett sorts ekonomiskt tänk.

Jan: Ja, men precis. Ekonomi handlar ju om hushållning med en resurs. På Balansekonomi, där vi höll mycket föreläsningar, jag och Charlie, pratade vi mycket om att man kan ha många olika typer av ekonomi. Man kan ha en kärleksekonomi. Man kan ha en tids...

Caroline: Vi kan ta det och säga vad en kärleksekonomi är.

Jan: Ja, men en tidsekonomi, en energiekonomi. Det handlar...

Caroline: Jaja, okej, ekonomi i olika områden. Det är inte bara pengar.

Jan: Nej, det handlar om hushållning med en resurs.

Energiekonomi: inkomster, utgifter och skulder

Caroline: Jag har energi i mitt liv och jag kan hushålla med den. Eller få mer.

Jan: Precis. Det är det som är ganska intressant. Om man tar energi specifikt, så beter den sig väldigt mycket som pengar. Du kan ha energiinkomster, du kan ha energiutgifter. Och att man kan ha energiskulder är ju ganska känt.

Caroline: Man har en energifrån som ligger och är så låg, inflammatorisk i ens liv.

Jan: Nej, men precis, och du kan ha energitillgångar. Som till exempel, om vi tar Freja, hon är ju en stor energitillgång i vårt liv. Precis som i ekonomi, där en tillgång genererar inkomster i form av lycka, skratt, närhet, kärlek, minnen och så vidare. Så kan man ha energiskulder i sitt liv. Till exempel just nu har jag rätt mycket resor, och det är en typisk energiskuld. Det tar energi, jag känner mig stressad, jag känner mig arg, jag känner mig frustrerad. En massa saker, så det tar energi. Och har man då mycket mer energiutgifter än energiinkomster, då går man minus på energi. Så på det sättet tänker jag att om man kan relatera till pengar och ekonomi så, då får man tillgång till många fler verktyg.

Caroline: Ja, och ett annat tänk också. Kring hur pengar flödar i ens liv. Vad det egentligen är som genererar pengar och vad det är som tar pengar.

Jan: Precis. Den som pratar mest om detta är vår vän Lennart Göthe, som pratar väldigt mycket om det här med flöden av tid, flöden av pengar.

Caroline: Jag gillar det, för det ger en annan känsla för mig kring pengar. Att det inte är en bristvara där ute, utan det flödar. Och det finns. Det är bara det att jag lär mig hur jag ska ta del av det flödet.

Jan: Vi får bjuda hit Lennart vid tillfälle för att prata just om det. Det är ju hans kärleksbarn.

Varför ska man spara till barnen?

Caroline: Men vi tänkte ju i den här podden att ta upp lite rent praktiskt.

Jan: Ja, tanken på det.

Caroline: De praktiska råden från boken. När man sparar ihop pengar till barnen och vad man gör med dem.

Jan: Precis. För det första bör man ställa sig frågan: varför ska man spara till barnen överhuvudtaget? En av anledningarna vi kom fram till när vi pratade med en massa människor, det är att när barnen ska bli vuxna, när de fyller 18, även om hjärnan och allt annat utvecklas ytterligare, så ska man flytta hemifrån, hitta ett nytt boende, börja med studier eller få sitt första jobb, och börja sköta sin ekonomi själv.

Caroline: Gud ja, man är ju så vuxen.

Jan: Ja, så där är liksom tre stora grejer som sker i princip samtidigt. Tar man en av de grejerna för sig är det en ganska stor grej. Då tror vi, och det här är en tes som vi bygger boken på som man måste ställa sig frågan om man håller med om eller inte, att vi inte kan förutsäga vad som kommer i framtiden. Med digitalisering, med ökade priser på bostadsrätter och boenden och så vidare. Men en av de grundläggande teserna är att vi tror att det blir enklare att hantera de problemen om man har en startplåt. Det är bättre att ha pengar än att inte ha pengar.

Att skälpa i stället för att hjälpa

Jan: Sen var en av de stora insikterna i boken att man som förälder inte ska vara överambitiös. För som förälder kan man lika gärna stjälpa som hjälpa. Och där handlade det mest om mig.

Caroline: Du gillade att spara ihop pengar till Freja och gillade att investera dem.

Jan: Ja, men precis. Vi hade ett sparande till Freja, du vet, när hon föddes hade vi skrivit en artikel om hur Freja ska få två miljoner när hon fyller 18. Jag hade gjort en plan, och det var sparande med barnbidraget, lite tillskott, och sen ränta på ränta, precis som vanligt som vi pratar om. Sen pratade vi med Tobias Schildfat, som skrev boken Vägen till din första miljon. Vi pratade med Claes Hemberg på Avanza. Vi pratade med en massa andra människor. Och alla, utan undantag, sa att om jag hade fått en miljon eller två miljoner 2018 så hade jag haft mindre pengar idag. Så i den här ambitionen, intentionen att hjälpa Freja, var det snarare så att vi stjälpte än att vi hjälpte.

Caroline: Som curlingföräldrar.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Men jag måste säga att jag tycker att det är fint, för vi pratade i början av poddavsnittet om att det krävdes ganska mycket av er att skriva boken. Men det här är ju en sådan oväntad bonus. Att när man väl gör research för en bok och pratar med människor, så kommer det fram helt fantastiska grejer som man själv aldrig hade tänkt på. Att man kanske stjälper genom att ge för mycket pengar till sitt barn, eller när de nu ska få pengarna.

Jan: Nej, men precis, så var det verkligen. Men å andra sidan tänker jag, frågar du Freja så vet du fan om hon kommer tycka att det var en stor grej. Och plötsligt gick det från två miljoner till en mycket lägre summa.

Caroline: Vi får se vad hon säger när hon är 52 och får sina pengar.

Jan: Ja, precis.

Caroline: För hon är lagom vuxen.

Hur mycket bör man spara? Ungefär 200 000

Jan: Nej, men det där var också en sådan bärande fråga i boken. Hur mycket pengar ska man spara till barnen? När vi tittade på en massa undersökningar, till exempel sådana som Länsförsäkringar hade gjort, kom vi fram till att ungefär 200 000 är en bra summa. Det räcker till en handpenning på ett boende, det räcker till bufferten, det räcker till körkort, studier. Men grejen är att man ska inte betala hela. Det är väldigt viktigt, apropå det här att hjälpa i stället för att stjälpa, att barnen får vara med och betala. Till exempel, om kontantinsatsen är 15 %, låt dem betala 2, 3, 5 % så att de också får anstränga sig.

Så det var väl egentligen en av de stora insikterna: att inte överspara till barnen. Jag vet att många föräldrar som har goda ekonomiska möjligheter sparar hela barnbidraget. Och sparar man hela barnbidraget, vad är det nu, 1 050?

Caroline: Ja, nu har de ju höjt det också nu i mars.

Jan: Så det är faktiskt högre. Så jag vet helt ärligt inte vad det är. Men sparar man 1 050 så är det för mycket. Utan att spara ungefär 400, 450, 500 kronor, det är rätt lagom om man sparar en hel 18-årsperiod.

Caroline: Och barnbidraget ska ju gå till annat också. Sparandet ska ju liksom gå till stövlar och sådant där. Men jag tänkte en grej, att det finns säkert en del föräldrar som tycker att 200 000 kronor är ganska mycket pengar till ett barn också. Och i boken nämner ju du Charlie om att man som förälder ska spara till sig själv först.

Den ekonomiska kompetensen är gratis

Jan: Ja, precis, för det var det andra vi pratade om. Om många inte har pengarna, då kan 400 kronor vara jättemycket. Vi känner ju familjer själva som kämpar för att få ihop det. Och det var det jag tyckte var så himla skönt att kunna skriva: nej, pengarna är faktiskt sekundära. Det viktigaste handlar om den ekonomiska kompetensen. Och den ekonomiska kompetensen kan man ge bort utan att ge bort pengarna. Det är fantastiskt.

Den ekonomiska kompetensen kan man ge bort utan att ge bort pengarna.

Jag fick inga hundratusentals kronor när jag fyllde 18, och det fick inte du heller. Så det kan gå ganska bra för en även utan pengarna, så klart. Då handlar det om den ekonomiska kompetensen. Det är ganska naturligt för oss att tänka att till exempel fotboll kräver träning och att man spelar matcher. Man lägger rätt mycket tid med barnen på fotboll eller simning eller ridning eller vad man nu gör. Men man tänker, eller jag tänkte i alla fall inte innan, att veckopengen är i samma kategori.

Caroline: Nej, det har jag heller aldrig tänkt.

Jan: Nej, men veckopengens uppgift är ju att lära barnet om pengar. För vi har inget annat forum i Sverige idag där vi lär oss om privatekonomi.

Caroline: Man lär sig av sina föräldrar, eller av dem omkring en.

Jan: Ja, precis. Annars är det ju inte så mycket. Innan hade man ju hemkunskap, men på hemkunskapen idag bakar man. Man pratar inte pengar. Och i högstadiet och på gymnasiet gör man det inte heller.

Att lära genom lek: bomullskulorna på BR

Caroline: Skulle du vilja skriva en bok till barn om pengar?

Jan: Det hade varit ganska kul. Men jag tror inte jag är kompetent för det.

Caroline: Du har lyckats med allting som du någonsin har föresatt dig. Gör ett samarbete med någon.

Jan: Jag tror att det handlar mycket mer om pedagogik. Hur man lägger upp det. Jag tror att det handlar om lek. Vi leker ju rätt mycket pengar med Freja.

Caroline: Kan du inte ta ett exempel?

Jan: Nej, men till exempel en sådan händelse som vi beskriver i boken. Det var att vi var på BR, alltså leksaksaffären. Freja älskar ju BR. Och hon ville alltid ha grejer där. Och det var alltid så här: vi nej, nej. Och jag nej, nej, nej, nej.

Caroline: Alltså, det är ju ändå ofta som vi handlar någonting där, när vi är där.

Jan: Ja, men nu har vi gjort lite annat.

Caroline: Vi försöker säga nej.

Jan: Fast grejen var att jag ville ju inte säga nej. Det var ju då vi gjorde det här med kulorna. Vi hade en skål, när hon var tre år, och vi sa så här: om hon hjälper till eller gör någonting så lägger vi sådana bomullskulor i en skål. Och så sa vi: när den skålen är full, då får du köpa vad du vill på BR. Så det var ingen koppling till att hälften är 200 kronor och hälften, utan det var snarare så att när den är full handlar vi någonting. Och det här var egentligen någonting jag hade snott från mitt företag, där vi hade försäljningssiffror på pingisbollar i ett rör.

Caroline: Det är jätteroligt. Men hur tyckte du det funkade med Freja?

Jan: Det funkade jättebra under en period.

Caroline: Under en period, ja.

Jan: Sen var hon inte så intresserad av det längre. Och där var också en av Charlies stora grejer i boken: prata med barn om pengar, men gör det max halva barnets ålder. Och så var det någon läsare som skrev så här i timmar. Och jag bara: nej, i minuter. Det handlar ju inte om att dra fram PowerPointen inför barnen.

Sanning, lärotillfällen och att stå på barnets sida

Caroline: Man får inte bli för ambitiös kanske, när man pratar om pengar med barn. Utan så länge de visar ett intresse, när de zonar ut så är det dags att bara avsluta.

Jan: Med värdighet. Och sen, det andra, var att det är viktigt för oss att vi har sagt till Freja: vi vill ju inte att du ljuger, i vår familj pratar vi sanning. Och skulle vi då vara där på BR och säga nej men vi har inte pengar, så är det ju en lögn. Eller jag har inte med mig pengar, det är också en lögn. Och då var det också, jag vill inte ljuga. Tricket som Charlie skrev mycket om i boken, det är hur du sätter dig på barnets sida. För att köpa grejen till barnet är ett misslyckande. Att säga nej till barnet är också ett misslyckande, eller inte misslyckande, men barnet lär sig ingenting.

Caroline: Nej, barnet lär sig ingenting.

Jan: Utan tricket är hur man kan fånga. Charlie pratar mycket i boken om det här med lärotillfällena. Hur kan man fånga ett extra lärotillfälle? Som förälder, av tio lärotillfällen missar vi majoriteten av dem. Men om man kan fånga ett extra då och då.

Caroline: Och vad tänker du om när vi är på BR med Freja? Lärotillfället är?

Jan: Ja, men lärotillfället, jag sa: wow, vad spännande, berätta varför du vill ha den här och varför den är viktig. Och ställa den viktigaste frågan. Jag brukar säga att jag vill också köpa den här till dig. Så berätta för mig, hur ska vi göra? Hur kan jag hjälpa dig? Vad kan du hjälpa till med hemma? Hur ska vi göra för att finansiera den här? Och hon är ofta kreativ. Som kommer ihåg när hon gjorde spa.

Caroline: Hon gjorde spa till oss. Vi fick gurkor på ögonen och massage. Och sitta på stolar med kuddar.

Jan: På toaletten, ja.

Caroline: Och så sa hon: ni måste betala med riktiga pengar.

Jan: Ja, precis. Hon har lärt sig det där med skillnaden på riktiga...

Caroline: Och bomullskulor och rimburk.

Jan: Precis, precis. Sen kan vi ju ha en konversation kring henne, vad riktiga pengar är, eller vad värde är i verkligheten. Men det får vi ta sen.

Månadens aktie: när Freja ville äga en Youtube-kanal

Jan: Sen tror jag också, om vi tittar på någonting som vi intervjuade bland annat Stefan Thelenius om, på Twitter. Han har gjort mycket, hans barn är lite äldre än Freja, och Primus, Charlie och Andreas son. Han införde något som han kallar för månadens aktie, och det har vi snott rakt av. Varje månad ger vi Freja, vi har pratat om en aktie, hon vet att en aktie är en liten del i ett företag. Att om man äger en aktie så äger man en liten del av ett företag. Och då fick hon, första gången tror jag hon fick välja mellan BR, Disney och Netflix, BR, för hon gillar ju BR. Och sen kommer jag ihåg att vi gick till affären en gång och hon bara: äger jag en liten bit av den här? Ja, det gör du. Wow! Och så hade vi ett samtal: kan man äga av andra affärer också? Vi gick förbi H&M och jag sa: ja, men det kan man. Så det var jättekul.

Caroline: Och sen, som jag berättade i förra avsnittet, frågan är ju varför man vill äga en liten del.

Jan: Ja, men precis, för då får man ju en liten del av den vinsten. Så Freja, det har vi inte testat, men jag tror att hon är ganska på det klara med att om man vill tjäna pengar så kan man göra det på lite olika sätt. Antingen kan man hjälpa till och laga mat, eller så kan man göra spa eller någonting sådant. Eller så fattar hon ju att pengar tycker om att vara tillsammans, så att pengar växer. Att man kan tjäna pengar på pengar. Och då är ju detta ett sådant sätt.

Och jag berättade, jag tror det var två avsnitt sedan, när vi hade Elisabeth här, att ibland så slår de här grejerna tillbaka. Man har så god ambition. Men till exempel det här med att vi skulle ha månadens aktie, och så pratade jag med Freja: vad ska vi välja den här gången? Har du tänkt någonting? Och då hade hon precis kollat på någon Youtube-kanal som hon gillar. Hon sa: jag vill äga den Youtube-kanalen, för den är populär. Det funkar inte riktigt, utan då måste du äga hela Youtube. Och så sa jag: vet du vad Freja, du som dessutom går i skolan nu, där är ju ett ganska coolt företag, det heter ganska coolt, som äger Youtube. Det heter Alphabet. Wow, Alphabet, men då köper vi den.

När Alphabet-aktien kostade 9 000 kronor

Jan: Och här märks det ju hur lite vi köper aktier. För då gick jag och skulle logga in på depån, och så bara inser jag att den här Alphabet-aktien kostade 1 050 US-dollar. Så det blev ju världens dyraste 8 000 spänn, eller vad det var. Ja, det var nästan 9 000 kronor. Och då har Freja sitt eget ISK-konto med de här aktierna. Men det har vi separat från sparandet till henne som hon inte vet om. Det kommer vi ta, inte som någon överraskning, utan när hon blir äldre.

Caroline: Ja, när hon blir äldre kan vi gå in tillsammans och titta på det och se hur det ser ut. Du valde ju de här aktierna när du var lite yngre, och se hur de har gått.

Jan: Ja, precis. Så det där är fantastiskt. Och sen har vi faktiskt gjort så här, det här är också supertydligt, nu är vi ju lite nördföräldrar här. Freja är faktiskt med i Unga Aktiesparare också. Det kostar ju 49 kronor per år. Så hon fick ett sådant här välkomstpaket, och jag berättade för henne att det här är en sådan här tjejfika de hade i Lund nu. Så jag sa: när det blir lite större ska vi gå på en sådan här tjejfika och prata om aktier. Så jag tror mest det handlar om att göra det naturligt för henne, så att hon inte tänker att en aktie är något konstigt. Det handlar om att träna, om att prata om pris.

Claes Hembergs 50-lapp och förtroendet som band

Jan: Till exempel Claes Hemberg hade också ett sådant här fantastiskt sätt att träna barnen i pengar. Han sa så här, när han skickade iväg barnen till affären för att köpa till exempel mjölk, så sa han: okej, men här är 20 kronor till mjölken, och här får ni en 50-lapp, och köp någonting du upplever att vi behöver. Och sen när de kom tillbaka fick de berätta hur de hade tänkt kring det de köpte, varför de valde just det, om de hade jämfört med någonting annat.

Caroline: Det är så himla intressant att höra vad barn köper då. För de köper inte godis, som man kan tro. Utan de har tänkt ut någonting som man behöver hemma.

Jan: Ja, och grejen är att barnen fattar att om de får ett förtroende och missbrukar det, så kommer de inte få det förtroendet sen.

Caroline: Nej, det kommer vara lite svårare.

Jan: Och det där pratar ju Susanna, Frejas förskollärare, mycket om också. Det är så de gör på förskolan också. Man ger barnen förtroende, klarar de att leva upp till det förtroendet, ja, då får de lite mer förtroende och en lite större cirkel att röra sig på. Och klarar de det inte, ja, då får de en mindre cirkel. Så det är liksom som ett gummiband.

Caroline: Ja, visst.

Jan: Och sen tror jag naturligtvis att olika barn, barn är inte likadana. Så man behöver ha den här lilla känslan: vad är det som är intressant?

Caroline: Ja, så det kan man säkert märka bland syskon.

Jan: Absolut. Eller kompisar. När jag var liten sparade jag allting, min bror använde upp. Ja, han använde säkert upp mitt också. Så där handlar det helt enkelt om att fånga, jag tror som sagt, fånga lärotillfällena. Jag har fyndat ganska mycket på barnloppis. Det är också en sådan grej Freja insåg ganska snabbt. Att man får mer grejer på ett barnloppis än vad man får på BR.

Caroline: Ja, att man kan förhandla lite och sådant också.

Veckopengsbudgeten: 60–20–10–10

Caroline: Men du vet vad, jag skulle vilja ta upp det här med veckopengsbudgeten.

Jan: Ja.

Caroline: För i boken har ni delat upp barnens veckopeng i ett par delar, som jag tycker är väldigt intressant. Och då är det 60 % som går till konsumtion, 20 % till sparande, 10 % till investerande och 10 % till välgörenhet. Kan du inte säga någonting mer om de här olika delarna?

Jan: Jo, men jag tror att vi tänkte att det ska försöka likna en vanlig ekonomi så mycket som möjligt. Att i en vanlig ekonomi, kan man hålla den fördelningen, så är man ju fantastisk. Sen tror jag att det är väldigt svårt för de flesta att prata om en sparkvot på 40 %. Men eftersom barnen inte har så mycket utgifter, så tror jag att man kan köra på det sättet.

Och då handlar det om konsumtionen. Jag tror att det är viktigt för barnen att pengar är något lustfyllt, inte att pengar är något det är brist på, utan att när det finns pengar kan man göra roliga saker. Sen tror jag att det är viktigt att de lär sig sparande i form av uppskjuten konsumtion. Att jag behöver spara och lägga undan på hög för att kunna göra saker jag inte har råd med just nu. Sen tror jag att det är viktigt med det långsiktiga investerandet också, att de lär sig att okej, du kan köpa fonder eller aktier, du kan sätta pengar i arbete. Och sen tror jag också att det är viktigt att man lär sig det här att andra människor inte har samma förutsättningar som en själv. Då tycker i alla fall jag, och vi vet att du tycker samma sak, att det är viktigt att man hjälper dem som inte har samma möjligheter. Därför får Freja välja själv. Ibland har vi gett till människor som suttit utanför affärerna. Ibland köpte vi sådana här WWF-paket som Freja ville ha. Så hon får välja. Jag tror att det handlar mycket om att låta barnen välja fritt inom sin domän. Hon kan inte välja att nej, jag vill inte skänka bort. Utan du får välja vem du vill skänka bort till.

Primus och de bortskänkta pengarna

Caroline: Jo, men det där var ju roligt, för ni hade ju någon episod med Charlies son Primus, när han blev jättearg över att...

Jan: De skulle springa något lopp, var det inte så. Och så skulle man skänka pengar. Och Primus blev väldigt upprörd över att man skulle skänka bort de här pengarna.

Caroline: Han ville ju inte skänka bort pengar i den här skoljoggen. Och det här är liksom på sidan 86 i boken. Charlie skriver: "Först trodde jag att det handlade om Primus ovilja att jogga." Så han ville inte vara med i joggen. "Men det visade sig att det var de där extra pengarna han skulle ha med sig till skolan. Och då sa Primus: pappa, jag har funderat lite på det. Jag tror vi struntar i det. Jag tänker att jag kan spara de pengarna till något annat istället." Och då insåg Charlie att det kanske inte var så att han snålade, utan att det var något annat som var på gång med Primus.

Nu ska vi se här. "Han hade insett att pengar inte räcker till allt och börjat värdera vad han får ut av pengarna. Vi pratade om saken och tappade vad han genuint upprör när jag berättade att vi som familj skänkte ett antal tusen varje månad, och en hel del av det till och med skänktes i hans namn. Ger ni bort mina pengar? ropade han och kastade jackan på hallgolvet. Det blev ett oerhört viktigt samtal. Vi pratade en lång stund om värdet av att bidra till omvärlden. Och vilken skillnad lite pengar på rätt ställe kan göra. Och hur det kan vara att själv vara den som behöver hjälp."

Jag bara tycker att den är så himla bra. Jag kan förstå att man blir arg för en sådan grej, om man inte förstår själva värdet i att lite pengar skänks bort. Alltså, man kan ha den diskussionen med barn. Och det är inget konstigt.

Det handlar om samtalet, inte summan

Jan: Poängen här handlar verkligen om samtalet om pengarna. Du vet, det handlar om att ta sig tid. För Freja, eller barn, har ju alltid en logik. Det är samma sak nu när vi var borta i två veckor och åkte skidor. Freja längtade ju hem, och så pratade du med henne. Och hon sa: jag minns mitt gamla rum i vårt första boende. Och det var jättekonstigt, tyckte vi.

Caroline: Hon kom mest ihåg hur hennes rum var i vår lägenhet. Nu har vi bott i huset ett år, lite mer. Ja, det var konstigt. Först tänkte jag: varför kommer du inte ihåg ditt rum som du har nu?

Jan: Ja.

Caroline: Jo, sen förklarade hon, några dagar senare. Det var för att hon hade bott mycket längre i lägenheten.

Jan: Ja. Och då var det...

Caroline: Vi fattar ju det.

Jan: Det är logiskt. Ja, precis. Och det är där jag tror att det handlar om att ta sig tiden. Att sitta ner i ett samtal. Att sitta ner och förstå. Att fråga och vara nyfiken. På hur tänkte du nu? Att det är sällan den första...

Caroline: Det är sällan den där första tanken egentligen stämmer, som man får. Charlie trodde först att Primus var lite snål mot dem som hade det sämre. Men det var ju inte alls det det handlade om.

Jan: Nej, precis. Så det där tror jag är superviktigt. Och där tror jag också att man behöver utforska tillsammans med barnen.

Att inte ha prestige inför sina barn

Jan: En cool grej var också en förälder som mejlade mig: jag har en 14-årig dotter. Hon är superintresserad av pengar. Men jag kan inte ge henne mer, för jag kan inte så mycket om pengar själv. Kan inte hon få prata med dig, eller få mejla dig? Och det där tycker jag är så himla coolt. Att inte ha så mycket prestige. Är barnen intresserade? Låt oss skapa, ge de möjligheterna kring det där. För jag kan många gånger, okej, nu har jag kanske inte det där i området pengar, men det är en massa andra områden där jag känner mig halvt handikappad. Freja kommer med grejer och jag vet inte hur jag ska bete mig som förälder här nu. Då handlar det om att ta hjälp, verkligen.

Och i boken försöker vi ge exempel på hur man kan tänka kring veckopengen. Det finns egentligen bara tre sätt att ge veckopeng på. Och det var ju också sådana här saker som slog tillbaka. Hemma hos oss hade vi veckopeng, och så skulle man hjälpa till. Vid ett tillfälle ville inte Freja hjälpa till. Och då sa jag: nej, då får du ingen veckopeng. Och så svarade Freja: nej, det är okej pappa.

Caroline: Men ingen hållhake.

Prestationsbunden eller villkorslös veckopeng?

Jan: Nej, ingen hållhake. Sen bara insåg jag, nej, men det är inte okej, för att vi plockar undan efter oss när vi har ätit i alla fall, oavsett om det kommer veckopeng eller inte. Då insåg vi att det är mycket bättre att ha en del i veckopengen som är oberoende av prestation. Du får en viss del veckopeng, och sen är det vissa andra grejer vi gör i vår familj. Punkt. Sen kan man ha en prestationsbunden del. Om du hjälper till att laga mat, eller städar, eller gör spa, eller hon gör olika grejer naturligtvis.

Och sen är det den delen som på Medium.com, som är en sådan här sajt som samlar väldigt bra artiklar, där var det en amerikansk entreprenör som skrev så här: jag ogillar det här med prestationsbaserad veckopeng, för det lär jag och mina barn hamnar i konflikt. För jag som betalar vill ju att uppgiften ska lösas så himla bra som möjligt, och barnen vill att uppgiften ska lösas så snabbt som möjligt. Och han säger att det där är väldigt likt relationen jag har med mina anställda. Som entreprenör får du ju aldrig betalt för den nedlagda tiden, utan du får betalt för det värde du skapar. Så han ville prata med sina barn mycket mer om värdebaserad veckopeng.

Värdebaserad veckopeng: ansvar och befogenheter

Jan: Till exempel fick barnen mer betalt om man upptäckte problem. Hittade att man behöver kratta i trädgården. Sen fick de också hjälpa till med arbetsledningen. Så han sa: okej, men nu ska vi städa i trädgården, det är ni som bestämmer och arbetsleder. Och han sa att barnen växte hur mycket som helst av att få ett ansvar, men få befogenheter också. För ofta gör vi det misstaget, och det gör vi mycket i företag, det är ju där jag har sett det många gånger: vi ger ett ansvar men vi ger inga befogenheter.

Caroline: Vad tänker du med befogenheter där?

Jan: Nej, men det är som att säga: vet du vad, du ska fixa massa nya kunder, men du får ingen budget. Då har du fått ett ansvar men inga befogenheter. Du måste ju få ett ansvar, nu ska du fixa nya kunder, och här är x kronor i budget. Okej Freja, du ska vara ansvarig för att det ska bli rent i trädgården. Och här har du mig och mamma att arbetsleda, och vi hjälper till.

Caroline: Man tänker att det är många som känner igen sig på sina jobb. Att de har ansvar men inga befogenheter.

Jan: Ja, och det är kass.

Caroline: Det är säkert det vanligaste.

Jan: Och det är kass.

Caroline: Det var ju jätteintressant med han på Medium. Hur han tänkte om det. Hur ska jag göra mina barn självständiga i sitt tänkande kring att hitta problemen och arbetsleda?

Jan: Ja, precis. Och han sa: det har gett massor. Det var ju något exempel. Han skrev att de upptäckte att bilen var skitig, så de skulle tvätta bilen. Och då ville de ha betalt för att de hade tvättat bilen. Men ni har ju använt min bilvax och mitt tvättschampo och sånt. Ni måste ju dra av för resurserna ni har använt. Så då gav han dem 100 dollar, och sen tog han ifrån dem 50 dollar för vattnet. Just för att lära dem det här entreprenörskapet. Och återigen, det är inte så att det där är det bästa sättet. Så kan man göra om man vill. Det handlar om att han ville lära dem olika saker. Och i det här fallet ville han lära dem om entreprenörskap. Och hans barn har vuxit enormt av det.

Hur mycket veckopeng, och i vilken form?

Caroline: Men det här med veckopengen, hur mycket ska man ge?

Jan: Alltså, jag tror man ska ge, det finns väl bra tabeller. Och jag tror att det inte är för mycket. Nu ger vi 20 kronor, ganska mycket. Nu har vi slutat ge fysiska pengar. För det var så bökigt för oss. Vi glömde det, och vi hade inte 20 kronor hemma.

Caroline: Sen hade vi de gamla 20-lapparna.

Jan: Sen hade vi de gamla 20-lapparna.

Caroline: Som jag försökte betala med igår.

Jan: Ja, det gick sådär, va?

Caroline: Ja, men till en 11-åring dessutom.

Jan: På en sådan här melodifestival.

Caroline: Jag skulle köpa en kladdkaka och hon bara: den kan du inte betala mig med.

Jan: Nej, det kan jag inte. Caroline, du vet det.

Caroline: Här ligger de i våren.

Jan: Ja, okej. Nu använder vi den här veckopengs-appen. Det finns ju en app som heter Veckopengen, som är jättebra. Där tror jag man kan få tips på hur mycket det ska vara per ålder. Jag tror också att det är viktigt, även om man har möjlighet, att barnen får ungefär samma som sina kompisar.

Caroline: Det kan man ju aldrig veta riktigt.

Jan: Nej, det är väl en av de grejer jag tänker, låt oss prata med andra föräldrar. Att kunna prata om pengar. Men det finns tabeller. Länsförsäkringar och sådana släpper ofta. Jag kan ju lägga upp dem i samband med artikeln också. Det är inga konstigheter.

Det handlar om förhållningssättet, inte beloppet

Caroline: Men du Jan, hur gammal var du när du fick ditt första bankkort?

Jan: Jag vet inte. Jag tror jag var typ 15 kanske. Det var ett sådant här Mastercard som dessutom inte gick att använda någonstans.

Caroline: Jag fick också ett Mastercard, men jag tror jag var äldre.

Jan: Ja, nej, jag vet inte. Det känns som, nu har vi pratat väldigt mycket om den mjuka sidan.

Caroline: Ja, det har vi gjort. Men vill du avsluta den då?

Jan: Nej, men jag tror att det där är det viktigaste. Prata, prata, prata. Ge barnen ett ansvar. Se att veckopengen är en träning som vilken annan som helst.

Caroline: Jag tänker så här att det nog säkert är lätt för många föräldrar som tycker att det är kul med ekonomi, eller viktigt, eller något annat. Men om man inte själv har supermycket under bältet när det gäller ekonomi och tycker att jag kan nog inte det här området så bra, hur ska jag närma mig det med mina barn? Vad har du för tips då? Om det kanske till och med är lite jobbigt att prata om pengar, ska man prata med sina barn om det?

Jan: Ja, jag tror mycket på att ta hjälp. Boken kan man ju låna på biblioteket, man kan köpa den på Adlibris och sådant också. Annars, gå in på bloggen och ställ frågor i frågor och svar. Ställ frågor, vi är många som tycker att sånt här är roligt, och låt oss dela med oss. Helt ärligt, väldigt få av de grejerna som vi skriver om i boken har vi kommit på själva. Jag har ju redan refererat till Medium, Claes Hemberg som skickade med extra pengar, Stefan Thelenius som hade månadens aktie. Så det handlar inte om att man ska lista ut grejerna själv. Utan jag tror att det handlar om att ta hjälp, prata med andra. Använda en del av den här inspirationen. Jag vet ju att andra föräldrar har skrivit: vi har gjort samma sak med den här skålen med kulorna, det funkade skitbra. Jag vet att andra också har det där med månadens aktie. Så jag tror att det handlar om att prata med andra föräldrar. Och också säga: du, jag vet inte hur vi ska göra nu.

Att få barn är en chans att utvecklas själv

Caroline: Nej, men man skulle också kunna se det som att när man får barn, som förälder får man väldigt stora möjligheter att utveckla sig själv. Det skulle jag nog vilja säga. Och speciellt inom ämnet ekonomi. Om man tycker att det är ett lite jobbigt område, om man själv har jobbiga känslor kring pengar och ekonomi, då är det ju den ultimata situationen att man får barn, om man vill att de ska ha det lite lättare än en själv med pengar.

Jan: Ja, precis. Men annars är ju risken att de också kommer tycka att det är jobbigt.

Caroline: Ja, de tar ju efter ens beteende, helt omedvetet.

Jan: Barn gör ju inte som vi säger, barn gör som vi gör.

Caroline: Och om man själv tycker det är jobbigt med pengar, eller att prata om det, ett lite ansträngt förhållande till pengar, då har man ju den bästa möjligheten att börja titta på det när man får barn.

Jan: Precis.

Caroline: Så att de slipper ha det så som de själva har haft.

Jan: Precis, och det handlar inte om summan. Det är ju det som är det viktiga. Det handlar inte om summan, utan om förhållningssättet, det handlar om beteendet, det handlar om självförtroendet. Att kunna veta att man vet hur man gör, jag vet hur det funkar. Sen kanske jag inte har några pengar just nu. Men jag har i alla fall kapaciteten. Jag har förmågan.

Barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör.

Kapitalförsäkring med barnen som förmånstagare

Caroline: Om vi bara ska gå in lite mer på det konkreta. Du säger att summan inte spelar så jättestor roll, hur mycket man sparar. Man behöver inte spara för mycket ens. Men hur mycket tycker du att man ska lägga undan då? Och är det månadsvis?

Jan: Ja, men precis. Månadsvis brukar jag alltid tänka. Och jag tänker, som vi var inne på lite innan, ungefär 450.

Caroline: 450–500 kronor. Och var lägger man dem då? Är det på ett annat bankkonto?

Jan: Ja, precis. Alltså precis som vi pratar om vanligt. Normalt sett brukar jag alltid rekommendera ett konto på Avanza eller Nordnet och ett ISK till en själv. Men här är väl det enda undantaget, att man ska ha en kapitalförsäkring hos Avanza eller Nordnet. Man har den i sitt eget namn, och så har man barnen som förmånstagare. Och där gör man också så att har man flera barn så tar man alla i samma.

Caroline: Det är 400 cirka per barn då.

Jan: Om man har möjligheten. Har man inte det? Och precis som vi sa innan, du behöver först spara till dig själv innan du sparar till barnen. Det är viktigare att du har en trygghet än att barnen får en stor summa.

Caroline: Det blir buffert och så.

Jan: Ja, precis. Och så har man den här kapitalförsäkringen, och så sätter man alla barnen som förmånstagare. Och det där är ingen juridisk grej, utan det handlar mest om en rättvisegrej.

Två miljoner eller 600 000? Skillnaden mellan syskon

Jan: I boken gör jag exemplet att om mina föräldrar hade sparat en tusenlapp i månaden till mig, så hade det när jag var 18, 99, varit väl typ 2,7 miljoner. Min syster som är född 85, hade hon sparat en tusenlapp i månaden i 18 år, 18 till 2003, så hade hon fått ut 600 000. Så det är lite beroende på hur börsen går, det kan bli väldigt stora skillnader i pengar mellan barnen. Och det kan man ju vilja undvika, tänker jag. Det är ju inte schysst att det ena barnet får 2,7 miljoner och det andra får 600 000. Och när det är sådana belopp så är det inte ens som att man kan, ja men då betalar jag 2,1 miljoner i mellanskillnad.

Caroline: Hur kunde det bli så stor skillnad?

Jan: För det var höjden av IT-bubblan 1999.

Caroline: Okej, så då genererades en massa pengar fram till, vad var det? 1987 eller vad det var?

Jan: 1987? Nej, jag var från 81 till...

Caroline: 99. Nej, men från 81, när dina föräldrar började spara.

Jan: Till 99 var det en enorm utveckling på börsen.

Caroline: Ja, för det var ju väl också en... Ja, okej. Jag kan inte den här ekonomihistorien tillräckligt. När luften gick ur 80-talet, tänker jag.

Jan: Ja, men den gick inte ur 87. 87 var det en börskrasch, men den var inte så stor, utan det var snarare efter IT-bubblan efter 2000.

Pengarna är barnets enligt lagen

Jan: Nej, men i alla fall, kapitalförsäkring. Kapitalförsäkring i ens eget namn med barnen som förmånstagare. Det är rekommendationen. Det andra, precis som vi sa, vi sparar i båda barnen samtidigt. Och sen är det globala barnportföljer, eftersom tidsperioderna är så långa. Så är det bara att gå in på bloggen, och har du inte lyssnat på de avsnitten om globala barnportföljen, så går du in på RikaTillsammans-trycket, på mina portföljer, och bläddrar till barnportföljen.

Caroline: Och där står det rent praktiskt.

Jan: Ja, precis. Vilka fonder och hur länge. Och det är ju där det startar.

Caroline: Och man kan få hjälp i kundtjänsten också.

Jan: Eller hur? På Nordnet eller Avanza. Ja, precis.

Caroline: För jag tycker inte helt, alltså jag tycker inte att det är helt trivialt, liksom, när man ska göra det här.

Jan: Precis. Och då kan man liksom sedan välja när man skriver över pengarna. För annars, om man sparar i ett ISK-konto eller i barnets namn, så är det ju barnets pengar. Enligt lagstiftningen, och då kan man inte ens föra tillbaka dem till sitt eget konto. Det upplevde vi vid ett tillfälle, att vi hade sparat pengar till Freja på hennes konto. Och sen skulle vi föra över dem, och bara nej, det går inte.

Caroline: Vem sa det? Var det banken?

Jan: Banken. Banken får ju inte lov att göra det. Och det där handlar ju om skydd för barnet. Det är till och med så att har man sparat väldigt, väldigt mycket pengar till barnet i dess eget namn, så måste man, jag tror det är vid 300 000, då måste man anmäla det till kommunen. Och man måste ansöka om dispens för att få förvalta pengarna. Och det är till skydd för barnet.

Caroline: Det är till skydd för barnet.

Bosparande och en sista summering

Jan: Och sen är det väl en annan sådan grej man kan ha i bakhuvudet, som vi faktiskt inte pratar så mycket om i boken. Men det är att vi bosparar till Freja i HSB Bospar. Också för att hon ska få de här poängen, för att i framtiden kanske kunna välja en bostad.

Caroline: Ja, när man ställer sig i en kö.

Jan: Samtidigt som man bosparar. Sen kan man ju diskutera hur bra det är eller inte. Jag har ju, liksom Dick och många andra, väldigt mycket åsikter om det där. För då kan man spara i en global fond, men den är ju skitdyr och ganska dålig. Och det är väl Swedbank och HSB som tjänar pengarna däremellan. Men det kan vara en sådan grej som är värt att kolla upp. Vi kan ju återbesöka det i ett annat avsnitt. Jag tänker att jag tror vi har fått med det mesta. Har du någon sista fråga annars, som du tänker att detta borde vara intressant?

Caroline: Nej, men jag tänker bara att vi kan summera de tre viktigaste grejerna att ta med sig från det här avsnittet.

Jan: Ja, men då skulle jag säga så här: det handlar om att prata med barnen. Barnen är redo mycket snabbare, mycket tidigare, än vad du tror. Jag ska säga att det inte är pengarna som är det viktiga, utan det är kompetensen. Veckopeng kräver lika mycket träning som fotboll. Och sen tror jag att om du sparar till barnen, spara inte för mycket. Gör inte den här björntjänsten som jag var på väg att göra. Och sen blir det så sjukt mycket pengar över tid.

Veckopeng kräver lika mycket träning som fotboll.

Caroline: Och det är ju lång tid man pratar om. Kanske 18–20 år.

Jan: Ja, precis. Vad tänker du? Vad är de viktigaste poängerna, tänker du?

Caroline: Jag tänker nog att du har tagit dem faktiskt.

Jan: Om du skulle välja en då?

Caroline: Jag tänker att det som dyker upp är att det inte är summan. Att man inte ska bli rädd för att nu måste det gå massa pengar till sparande och så. Det behövs inte så supermycket varje månad, man sätter av det man kan.

Jan: Precis. Nej, jag tänker att vi håller där. Så tack som vanligt. Tack för att du lyssnar, tack för att du tittar och följer oss i sociala medier. Kolla gärna artikeln på bloggen också, jag kommer lägga ut den här tabellen från boken med hur mycket veckopeng per år, och lite andra länkar och sånt. Och verkligen, sitt inte fast med det här, utan be om hjälp. Ja, mejla helst inte, ställ frågorna, för vi får inte lov att svara på frågorna enligt lagstiftningen, men ställ frågorna i frågor och svar på bloggen. Tack för idag, så ses vi nästa söndag.