Bli en bättre investerare genom att bli bekväm med slumpen

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Att bli bekväm med slumpen
2. Likheterna mellan poker och investerande
3. Att utvidga horisonterna i ekonomins utkanter
4. Vad är syftet med att investera?
5. En feministisk bok skriven på ett icke-feministiskt sätt
6. Varians och varför vissa yrken blir dåliga investerare
7. Första citaten: matematik plus den mänskliga faktorn
8. Poker går snabbare än börsen
9. Vi är inte gjorda för att tolka statistik
10. Ett sidospår om tigrar och Testify
11. Tillbaka till magkänslan mot statistiken
12. Investerande som ett spel av tur och skicklighet
13. Vad är syftet med att spela poker?
14. Syftet är att fatta goda beslut
15. Utvärdera beslutet, inte utfallet
16. Otur eller dåligt beslut
17. Wirecard och betydelsen av ett varför
18. Min edge och vad andra vet som inte jag vet
19. När känslan trumfar tanken
20. Less certainty, more inquiry
21. Att vara kvar i frågan
22. Assumptions are the mother of all fuck-ups
23. Inflation, guld och att inte avdöma
24. Att vara nyfiken på sig själv och andra
25. Hur man förlorar och lär av att förlora
26. Kiplings dikt och hela livet
27. Variansens mörka sida
28. Att hålla fast vid strategin när det går back
29. Triumf och nederlag är bara påhitt
30. Vår intuitiva uppfattning om slump
31. Hur dataspel manipulerar slumpen
32. Studien: Tails I lose, heads it's chance
33. Motgångar och tron att man kan bli bättre
34. Pick your spots
35. Situationsanpassad aggressivitet
36. Hur vet man när det är läge?
37. Att vara strateg kräver en tankeprocess
38. Att välja sina tillfällen och managera känslorna
39. Skammen och att andra ser dig
40. Gambler's fallacy och Monte Carlo-villfarelsen
41. Roulettkulan på svart 26 gånger
42. Den kollektiva villfarelsen
43. Är börsen styrd av slumpen?
44. Den lilla edgen över lång tid
45. Vi tillskriver slumpen olika betydelse
46. Vidskepelse vid spelbordet i Las Vegas
47. Kontrollokus: tur eller skicklighet
48. Inre och externt kontrollfokus
49. En preferens, inte ett antingen-eller
50. När inre kontrollfokus ställer till det
51. Att vara stark i fel muskel
52. Att ha tränat båda musklerna
53. Spelet Lodden Things
54. Reglerna i Lodden Things
55. När frustrationen tar över vid matbordet
56. Det handlar inte om det rätta svaret
57. Kommunikation i verkliga livet
58. Att träna andra färdigheter
59. Spekulation i förväntningar, inte i företaget
60. Att spela med andras kort
61. Lodden, strumporna och 160 000 dollar
62. Reglerna sammanfattade
63. Bad beat stories och avrundning
64. Patreon, krediter och sommaruppehåll

Att bli bekväm med slumpen

Jan: Just det här med att bli bekväm med det obekväma, att bli bekväm med sannolikhet och att vissa saker styrs av slump. Det tror jag är en framgångsfaktor för varje investerare.

Du lyssnar på Rika Tillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå, på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Idag är det dags för avsnitt 159, och idag blir det ett kanske lite annorlunda avsnitt.

Caroline: Du säger det ibland. Vad är det för annorlunda idag?

Jan: Jag tänkte att idag är det så att jag läste en bok som heter The Biggest Bluff, som är skriven av Maria Konnikova. Den handlar faktiskt om poker.

Caroline: Okej.

Jan: Hon har undertiteln How I Learned to Pay Attention, Master Myself and Win. Om jag ska beskriva den här boken i stora drag—

Caroline: Vänta, vad har den med ekonomi att göra egentligen?

Likheterna mellan poker och investerande

Jan: Okej, jo, men det var dit jag tänkte komma. Det jag tänker att den handlar om är att det finns väldigt mycket likheter mellan poker och att investera. Jag tänkte inte att vi kommer prata om poker, det har inte blivit en pokerpodd. Jag tänkte att vi ska prata om de effekter som är likadana inom pokern som inom investerande.

Och det roliga med Maria är att hon har doktorerat i psykologi. Sen, när hon börjar den här resan, så vet hon inte ens hur många kort det är i en kortlek.

Caroline: Men vad är resan?

Jan: Att bli pokerproffs.

Caroline: Okej, hon ska bli pokerproffs.

Jan: När hon börjar, så kan hon ingenting om poker. Hon kan inte hur många kort det är, hon kan inte reglerna för poker. Men hon har doktorerat i psykologi.

Caroline: Varför väljer hon poker?

Jan: För att pokern har väldigt många likheter.

Caroline: Det vet hon väl inte innan?

Jan: Jo, för hon hade läst. Det finns någon som heter Johan von Neumann som skrev om spelteori. Det jag tycker är så fascinerande, för jag spelade poker för många år sedan, och min bror är väldigt duktig på poker och spelar mycket. Vi har pratat ganska mycket om likheterna.

Det som är spännande med pokern är att den handlar så mycket om psykologiska faktorer, och att den till exempel är ett spel av ofullständig information. Jag vet vad jag har, men jag vet inte vad andra har. Sen är det mycket av det här, hur aggressivt man spelar. Det är hela det här betting-momentet, att man ska satsa, som också handlar om girigheten. Jag vill satsa för att tjäna pengar, men sen kan jag också bli rädd och dra tillbaka mina pengar. Allt det där som händer när man investerar också.

Att utvidga horisonterna i ekonomins utkanter

Jan: Ibland, ett sätt för mig att försöka utvidga mina horisonter, det är inte att läsa ytterligare en bok om sparande i indexfonder. Jag tror inte att det är där det stora utvecklingshoppet för mig kommer komma. Jag tror mycket på att läsa böcker som ligger närliggande. Det här är i utkanten, så att säga, av ekonomi och investering.

Caroline: Precis.

Jan: Vi kommer inte prata så mycket mer om hennes resa. Jag kan kanske spoila det direkt, det går väldigt bra för henne. Hon får mentorer som är de bästa pokerspelarna, och de försöker under det här året lära henne spela. Det slutar med att hon efter ett och ett halvt år vinner en väldigt stor turnering med flera tusen spelare.

Och hela den här resan, där hon hela tiden gör parallellerna mellan livet och pokern. Hon lärde sig spela poker, där hon hela tiden blir överkörd, till när hon sen har en förhandling, som journalist också. Hon skriver för The Atlantic och för massa andra tidningar. De vill att hon ska skriva en artikel, och hur hon bara sa: "Nej, men jag har inte tid just nu." Hon bara synade vad de hade, vad de skulle göra, och sen fick hon mycket mer betalt. Så det är väldigt mycket paralleller.

Caroline: Ja, men jag gillar det sista du sa, att man kan syna och få mer betalt.

Jan: Hon sa så här: "Ja, men jag bara, som i pokern, jag bara följer med i potten, jag ser vad det blir. Jag synar inte, eller jag höjer, jag är inte aggressiv. Men jag vill se vartåt detta tar vägen."

Caroline: Ja, nu är jag intresserad.

Jan: Vad skönt.

Vad är syftet med att investera?

Jan: Jag tänker att i dagens avsnitt blir det lite inspiration, för hon ställer sig frågor: Vad är syftet med att spela poker? De insikterna i diskussionen kan man verkligen direkt föra över på investeringar. Vi kommer prata om ganska många psykologiska effekter i det här avsnittet, eftersom hon är psykolog.

Det är roligt, för när man läser hennes bok skriver hon om händelser som har skett vid bordet och sen kommer direkt: "Ja, men detta är Dunning-Kruger-effekten", eller "detta är description-experience gap", de här psykologiska effekterna.

Caroline: De här termerna för vad som sker i henne, eller vid bordet.

Jan: Ja, och vi påverkas av dem som investerar. Jag kände igen mig väldigt mycket från investerande, i exakt de här psykologiska effekterna.

Caroline: Vad tänker du att det är bra att förstå? Jag älskar när man namnger saker, för då har man distingerat att det är detta det handlar om. Men det är också så att man distanserar sig till det som händer.

Jan: Absolut, men det är hennes grej. Hon är både journalist, så boken är fantastiskt välskriven. Men sen är hon psykolog, och hon refererar till sjukt många studier som har gjorts. Hon pratar med forskarna, och hon hittar till och med studier som inte har publicerats, pratar om slutsatserna.

En feministisk bok skriven på ett icke-feministiskt sätt

Jan: Det var någon som skrev om boken, jag har ju läst vad andra har skrivit om den, och det var någon som skrev att det är ganska roligt, för det är en feministisk bok skriven på ett icke-feministiskt sätt. Hon tar upp massa saker, som till exempel att män bluffar ofta 6 % mer mot kvinnor, eller mot spelare som har en kvinnlig avatar, alltså en logga eller—

Caroline: Ja, när man spelar poker online.

Jan: Ja, trots att de sen förnekar att de skulle spela annorlunda mot kvinnor.

Caroline: Men sånt kan vi aldrig veta vad vi sysslar med.

Jan: Det är inte sant. Eller hon skriver något som jag tyckte är lite jobbigt för mig, som har två döttrar, jag kanske blir en sån här pappafeminist. Till exempel att aggressivitet hos män i en anställningsintervju, eller i företag, ses som potential, medan aggressivitet hos en kvinna ses som något väldigt negativt och bestraffas. Till exempel i en förhandling, när någon ska anställas, om en man ber om högre lön, så ses det som positivt att han tar för sig och att detta kommer bli bra. Medan en kvinna som i samma löneförhandling ger exakt samma begäran, ja, då kommer hon bestraffas. Och inte bara att hon kommer bestraffas av män som inte gillar aggressivitet hos kvinnor, hon kommer dessutom bestraffas av andra kvinnor.

Caroline: Ja, vi håller varandra på plats.

Jan: Det är tragiskt på sätt och vis, men jag tror att det håller på att förändras lite grann. Om vi nu bara kommer in på det.

Caroline: Jag hoppas det i alla fall.

Varians och varför vissa yrken blir dåliga investerare

Jan: Det är väldigt många sådana saker. Sen kommer vi prata ganska mycket om det här med varians, vilket jag tycker är jättespännande. Du kan inte bara tjäna pengar, utan det går ner också. Det är lite roligt, för hon hjälpte mig faktiskt få syn på det där som jag ibland brukar prata om. Varför är vissa yrken överrepresenterade som dåliga investerare? Och vad är det som ställer till det för oss? Jag har varit och nosat på det här, men jag har aldrig hittat den psykologiska termen som handlar om kontrollokus. Så vi kommer prata om kontrollokus.

Caroline: Ja, bara kör igång nu. Jag ska inte fråga mer.

Jan: Sen kommer vi prata om lite andra saker, som spelet Lodden Things. Som du försökte med oss runt matbordet igår.

Caroline: Jag bara tyckte det var astråkigt.

Jan: Ja, men vi kommer till det. Det var också för att jag—

Caroline: Ja, men vi behöver inte säga så mycket mer.

Jan: Men Lodden Things tror jag det är många som kommer att tycka om. Det är också ett fantastiskt spel som jag tror kommer göra en till bättre investerare.

Caroline: Ja, det tror jag också.

Jan: Vi säger inte mer nu. Vi kommer till Lodden Things sen.

Caroline: Ja, precis.

Första citaten: matematik plus den mänskliga faktorn

Jan: Jag tänker att vi tar lite citat, och sen pratar vi om de här citaten. Citaten från boken. Du kan få läsa första citatet.

Caroline: Okej. Man kommer rätt in i en mening här. "...has a mathematical foundation, but with a dose of human interaction, psychology, nuance, deception, little tricks that don't reflect reality but help you gain an edge over others. Humans are not rational. Information isn't open to all. There are no rules of behaviour, only norms and suggestions." Och så tar jag nästa: "Real life is based on making the best decisions you can from information that can never be complete. Never know someone else's mind."

Jan: Jag gillar detta, för handlar det om sparande eller handlar det om poker? Både och, eller hur? Det finns en matematisk, en statistisk grund, både när det gäller att investera. Det handlar om statistik, det handlar om sannolikheter. Man kan hävda, om bara datorer höll på med investerande, då hade man bara tittat på fundamentala faktorer. Hur mycket tjänar det här bolaget? Hur mycket växer det per år? Vad har tillväxtökningen varit? Vad har omsättningsökningen varit? Men eftersom vi sen lägger på oss människor på börsen, att vi är giriga, vi blir rädda, vi får panik, vi tror på ett bolag, vi har olika mål. Vissas mål är inte ens att tjäna pengar, utan det är att ha en historia eller vara med om någon spänning. Om vi inte är det här rationella, så blir det någonting helt annat.

Poker går snabbare än börsen

Jan: På det sättet tycker jag att poker kan bli ganska kul, för den är mycket snabbare på kort sikt. Förstår du vad jag menar? Att man kan simulera.

Caroline: Ja, att man kan simulera på sätt och vis.

Jan: Börsen kan ta ett år, två år, innan den svänger. Medan i pokern, eller i livet, går de här sakerna mycket snabbare.

Jag gillar också det här, att man säger att information inte är tillgänglig för alla. Det är någonting som jag verkligen har börjat se det här året, att marknaden inte är rättvis. Alla har inte tillgång till samma information, alla har inte tillgång till samma affärer. Vilket vi kommer prata om i kommande avsnitt, där vi själva har gjort ett par affärer som inte alla kan göra. Vi tar nästa citat.

Caroline: Nästa citat. "Numerous studies show that professional investors have a remarkable ability to ignore statistical information for their own gut and intuition, and that they would often be better served not trading at all as a result."

Jan: Det är där vi kommer in.

Caroline: Men detta är inte från boken då?

Jan: Jo, det är också från boken.

Caroline: "Professional investor" står det här.

Vi är inte gjorda för att tolka statistik

Jan: Hon pratar mycket om kopplingarna mellan investerande, pokern och livet. Att det är samma sak, att vi människor inte är gjorda för att tolka statistisk information. Vi kan ta det nu, jag hade det lite längre fram i bildspelet. Bildspelet för övrigt kan man alltid ladda ner, det finns en länk i anslutning till oss.

Caroline: Menar du från Slideshare?

Jan: Ja, precis, från Slideshare. Hon pratar till exempel om något inom psykologin som kallas description-experience gap. Som är det här gapet mellan att vi kan berätta för folk vad oddsen är för någonting, men en egen upplevelse kommer alltid trumfa det numeriska, det statistiska. Till exempel använder hon exemplet att folk gärna köper strandtomt, ända tills de har varit med om en översvämning. Eller om man har varit med om ett terroristdåd. Hon är från New York, så hon skriver: "Ja, men du vet, sannolikheten för att halka i duschen och slå sig och göra sig riktigt illa är mycket högre än sannolikheten att utsättas för ett terroristdåd." Men vi är mycket mer rädda för det där terroristdådet.

För att vi människor, jag kan säga till dig att sannolikheten att träffa på en tiger i den här delen av landet är en procent. Det är ännu lägre sannolikhet att bli anfallen av den här tigern. Men har du upplevt den där tigern, så kommer det vara så här: "Alltså, här var en tiger och den var sjukt läskig." Och just den här, "här var en tiger och den var sjukt läskig", kommer trumfa vilken sannolikhet som jag kommer med i alla fall.

En egen upplevelse kommer alltid trumfa det statistiska. "Här var en tiger och den var sjukt läskig" slår vilken sannolikhet som helst.

Ett sidospår om tigrar och Testify

Caroline: Vad?

Jan: Nej, men säg.

Caroline: Nej, det var inget.

Jan: Ja, men säg nu.

Caroline: Nej, det var något helt annat.

Jan: Jo, men säg.

Caroline: Okej, jag bara läste någon bok häromdagen med Freja. Om att i vissa delar av Indien så finns det tigrar. Och där har någon student kommit på att om man sätter påmålade ögon på sin rygg, så anfaller inte tigern en. Fast man står med ryggen mot den, för den klarar inte av att det finns ögon som ser en. Man har sett tigrar som följer efter människor som har en mask med ögon på bakhuvudet. Den anfaller inte, men den följer efter, och sen går de ut från tigerns område. Och sen har man klarat sig. Bara så ni vet.

Jan: Strunt samma. Det är så värdelöst att veta. Men det är rätt roligt. Vad heter den där boken som ni läser?

Caroline: Galna fakta, tror jag.

Jan: Var det inte du?

Caroline: Nej, det var något sånt där. Myter, eller, ja, det var nog Moderna myter.

Jan: Okej.

Caroline: Barn älskar ju sånt. Och sen var det det här med Testify också. Det var att Testify kommer från ordet testiklar. Förr höll man om sina testiklar, och lovade på alla sina framtida barn och ättlingar att man höll sitt ord kring någonting. Man lovade på sin framtida familj.

Jan: Okej, bra. Kan vi hoppa tillbaka till det?

Caroline: Ja, det var du som tog upp det.

Tillbaka till magkänslan mot statistiken

Jan: Nu hoppar vi tillbaka. Var var vi någonstans?

Caroline: Jo, det var det där med att ens magkänsla kommer trumfa statistiken, även om man känner till statistiken över någonting.

Jan: Om vi tar investeringen direkt, så är det till exempel att folk fortsätter investera i enskilda aktier, trots att statistiken säger att i två av tre fall kommer man köpa någonting som underpresterar mot index. Och att en indexfond eller fondrobot är mycket bättre, statistiskt, än det du köper själv. Forskningen säger faktiskt ganska tydligt att alla avsteg från index medför en risk som du inte får betalt för.

Caroline: Ska vi ta Daniel Kahneman, som fick Nobelpriset i ekonomi? Är det utdrag från hans bok?

Jan: Nej, detta är fortfarande från hennes bok.

Caroline: Men han säger i alla fall: "The successful funds in any given year are mostly lucky. They have a good roll of the dice. There is a general agreement among researchers that nearly all stock pickers, whether they know it or not, and few of them do, are playing a game of chance."

Investerande som ett spel av tur och skicklighet

Jan: Detta är inget nytt. Du som har följt oss i podden eller här på YouTube vet att det här har vi sagt i många, många år. Men det är här jag tycker det är så himla spännande. Om vi utgår från att investerande är ett spel, vi bara kallar det för ett spel idag, som består av tur och skicklighet, så är det ganska intressant att börja försöka urskilja turen från skickligheten. Vilket är någonting som en pokerspelare naturligt måste förhålla sig till. Att man har både tur och skicklighet. Och det är mycket renare i pokern, för att alla är medvetna om det. Medan när det gäller investerande, så tror jag inte att det är lika väl urskilt av alla.

Caroline: Nej, det är så himla mystiskt varför vissa är framgångsrika och varför andra inte är det. Alltså, man har inte urskilt det alls, tycker jag.

Jan: Ja, och sen kommer alltid massa motiveringar till det.

Caroline: I efterhand.

Jan: Det är därför jag tycker det är spännande att besöka pokern. I pokern är man så tydlig: detta är tur, detta är skicklighet. Och hur kan man då spela oavsett?

Vad är syftet med att spela poker?

Jan: I boken får hon en mentor som heter Erik Seidel, som har spelat poker i 40 år, som anses vara en av de bästa spelarna. Han skickar henne på en kurs, där hon får frågan: Vad är syftet med att spela poker? Jag tycker det var ganska spännande, att om man bara byter ut det: Vad är syftet med att investera? Vad skulle du säga?

Caroline: Tjäna pengar. Alltså, jag är ju ingen spelare, som du vet. Så jag vill bara gå med statistiken och ha min indexfond och låta det vara.

Jan: Men vad är syftet med att investera för dig?

Caroline: Nej, men jag hade också väl sagt: tjäna pengar. Men nu har det fått mig att tänka.

Jan: Jag tänker att det där faktiskt är en väldigt bra fråga att fundera på. Att kanske pausa och fundera i 30 sekunder. Vad är syftet med att investera? Jag tror att det naturliga för många av oss är direkt: tjäna pengar. Och det roliga är, om man frågar många pokerspelare, så kommer de säga exakt samma sak. Men tänk om det inte är det bästa svaret.

Caroline: Nej, det finns andra svar. Som att man vill ha lite spännande.

Jan: Eller hur? Men det kanske inte heller är något superbra svar. Vad tänker du att det finns för svar?

Caroline: Jag tänkte ju samma sak som du, så jag ska inte framstå som någon—

Syftet är att fatta goda beslut

Jan: Nej, men du har tänkt efter. Jag gillar jättemycket svaret som han ger henne. Han säger: "The object of poker is making good decisions." Alltså att syftet med att spela poker är att fatta goda beslut.

Caroline: Det låter gåtfullt för mig.

Jan: Jag tycker det är briljant.

Caroline: Men då sitter han och övar sig på att ta goda beslut genom att spela poker.

Jan: Ja. Och är inte det vad investerande egentligen också handlar om? Att ta goda beslut. För ibland kommer man ta goda beslut, som till exempel att köpa en indexfond, och sen sitter man med frågan: Ska jag investera allt på en gång eller sprida ut det över tid? Så tittar jag statistiskt: det bästa är att köpa på en gång. Och sen råkar detta vara 18 februari 2020. Sen har vi en månad då börsen går ner med 30 procent. Har jag tjänat pengar? Nej.

Caroline: Nej, eller hur?

Jan: Vilket gör, kommer du ihåg brevet vi hade i förra veckan?

Caroline: Ja, ja. Lådboken.

Jan: Då tänker jag: tänk om man hade syftet. Vad var syftet med att spara och investera? Jo, men det är att fatta goda beslut.

Syftet med att investera är inte i första hand att tjäna pengar. Det är att fatta goda beslut.

Utvärdera beslutet, inte utfallet

Jan: När jag läste detta så kom jag direkt på Howard Marks, en sån här jättekänd investerare som har ett fondbolag och har skrivit sådana här böcker, som är jättebra, om spaning och sådär. Han pratar också om att du aldrig kan utvärdera ett beslut utifrån utfallet, utan du måste utvärdera beslutet utifrån tankeprocessen. Har man en investeringsstrategi, nu är det ju lite—

Caroline: Då är det tankeprocessen, får man säga.

Jan: Ja, precis. För du kan inte förbättra utifrån om du har tjänat pengar eller inte, för det är till viss del slump, när andra människor agerar, alla andra människor som inte är rationella. Det kan jag inte påverka. Men jag kan påverka min egen tankeprocess. Make sense. Vad tänker du?

Caroline: Nej, men jag tänker att... Eller jag hade någon tanke innan, men den försvann.

Jan: Okej. Den kommer tillbaka sen. Han säger så här, vill du läsa?

Caroline: Ja. "When you lose because of the run of the cards, that feels fine, it's not a big deal. It's much more painful if you lose because you made a bad decision or a mistake."

Otur eller dåligt beslut

Jan: Jag kan faktiskt känna så när det gäller investering också. Även om man till exempel investerar i lekhinken.

Caroline: Jo, men i lekhinken där har jag en annan syn på investeringen än vad jag har med bulken av mina pengar. Vad jag tänkte innan var så här: man kan ha otur när man investerar. Man kan förlora 30 procent. Och sen kan man känna att jag tog ett dåligt beslut. Fast det var det ju inte. Det var att man hade otur. Är det det han menar där? Man kanske fick en run of the cards.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Och då kan jag bli så att jag tycker det är skönare att inte vara med och spela. Utan bara låta mina pengar hålla på i 10–20 år. Jag är inte med och spelar, helt enkelt. Jag håller inte på där inne och mår dåligt över att jag hade otur, eller att jag tog ett bra beslut. Jag har redan tagit mina beslut med min investeringsstrategi. Det är nog också därför som jag inte är så förtjust i spel överhuvudtaget. För det känns meningslöst. Ibland har jag tur, ibland har jag inte det. Jag vill bara kunna bestämma själv, och därmed basta.

Jan: Jag tror att detta är det vi kommer prata om sen, kontrollokus.

Caroline: Ja, det kanske det är.

Jan: Jag tror att du ogillar att inte ha kontrollen.

Caroline: Ja, jag ogillar mycket att inte ha kontrollen. Då har jag min investeringsstrategi, och det är den kontrollen. Och så kvittar det att det går ner 30 procent. För jag är in it for the long run. Det är min kontroll.

Jan: Jag hatar det när jag ska vara med i något spel, och jag vet att nu kommer slumpen avgöra, och att min intelligens kommer ifrågasättas av mig själv. Nej, jag vill inte vara med om det. Never.

Wirecard och betydelsen av ett varför

Jan: Där är saker som... För jag vet att det är några av dem som lyssnar som till exempel investerar i enskilda aktier. Ta Wirecard till exempel, som var ett tyskt fintechbolag. Andreas och Henrik pratade om det när de var här. Sen visade det sig att förmodligen har vd:n eller någon blåst dem på typ 19 miljarder kronor. Så aktiekursen bara rasar. Har man då investerat i Wirecard, ja, det är svårt att förutsäga att någon har varit bedräglig.

Caroline: Ja, det är mycket svårt.

Jan: Då menar jag att det är som ett run of the cards. Men om jag har haft en bra tankeprocess innan jag investerade i Wirecard, så får jag bara säga: okej, nej, men det funkade inte den här gången.

Caroline: Nej, absolut. Man kan säga att det inte är ditt fel.

Jan: Nej.

Caroline: Roligt att du tänker så.

Jan: Vad han pratar väldigt mycket om är att alltid ha, eller som han försöker träna Maria i, att alltid ha ett varför. Till varje sak man gör, ha ett varför. Man har tänkt ut det redan. Man har haft en tanke kring varje sak man gör. Och sen, det roliga, nästa nivå är: Vad är den andres varför? Varför har andra agerat?

Min edge och vad andra vet som inte jag vet

Jan: Detta är också en sån här grej som jag kommer ihåg när jag läste en investeringsbok för många år sedan. När man gör en investering ska man fundera: Vad är det jag vet som inte andra vet? Vad är min edge? Men sen ska jag också fundera: Vad är det andra vet, som inte jag vet? Jag tycker det är en sån här sjukt spännande fråga. Och jag märker, trots att jag har gjort detta snart 25 år med att investera, jag märker att jag fortfarande tar väldigt dumma beslut ibland. Att investera på gut feeling.

Caroline: Gör du det?

Jan: Ja, det gör jag. Häromveckan hade vi ju så här—

Caroline: Men det har gått bra för mig.

Jan: Ja, precis. Nej, men det är tur.

Caroline: Nej, men det är klart att det är tur.

Jan: Självklart är det tur. Jag har inte tänkt ut hur fantastiskt det ska gå för mina fåtal enskilda aktier som jag äger. Men även andra situationer. Att ställa sig frågan: Varför reagerar jag så här? Varför reagerar den andra så här? Det handlar inte bara om investeringar, utan om livet, eller en konflikt, eller andra situationer också. Ofta är vi inte där och har en tankeprocess kring någonting.

När känslan trumfar tanken

Caroline: Vänta här nu. Vad menar du med att vi inte har en tankeprocess kring någonting? Vad är det du inte har en tankeprocess kring?

Jan: Det kan vara många saker. Om jag till exempel är förbannad på dig och tycker att du är dum i huvudet.

Caroline: Ja, men låt oss ta något annat.

Jan: Massor av saker. Att jag blir arg eller ledsen, massor av situationer. Någon tutade på mig i bilen häromdagen.

Caroline: Okej, vad hände då?

Jan: Jag blev förbannad och gav fingret.

Caroline: Okej. Jag är likadan. Men för det mesta tycker jag att jag har tankeprocesser kring allt möjligt. Tills jag blir i känsla. Det är då jag inte har någon tankeprocess.

Jan: Nej, precis. Vi hamnar i känsla, och känslan trumfar alltid tanke.

Less certainty, more inquiry

Jan: Vad han pratar väldigt mycket om, han är hennes mentor, och det är detta som jag gillar och som man kan föra över också i spaningen: less certainty, more inquiry. Han säger att poker, och enligt mig investerande, handlar om att bli bekväm med osäkerhet och slump.

Caroline: Ja, det är sjukt spännande. Att bli bekväm med det.

Jan: Ja, för det händer ju i livet hela tiden.

Caroline: Ja, och slump händer mycket mer än vad vi vill tro. Vi vill gärna tro att det är vi som påverkar vårt liv, men där är ändå en ganska stor faktor av slump.

Jan: Och de flesta av oss, vi gillar inte den där osäkerheten. Det har vi pratat om i andra avsnitt, att vi människor, du har 25 procents chans att vinna 250 kronor, eller 200 kronor i handen. Vad kommer du ta? De flesta av oss tar 200 kronor i handen, trots att det egentligen statistiskt vore bättre att vara med om slumpen. Nu tror jag att jag tog fel siffror i det exemplet, men det var inte så viktigt.

Vad han säger är: det finns ingen trygghet eller säkerhet. Det finns bara din tanke. Hans stora poäng är: våga vara kvar i frågan och i undersökningen. Ofta är vi så snabba på att avdöma saker som rätt eller fel, bra eller dåligt.

Det finns ingen trygghet eller säkerhet. Det finns bara din tanke.

Att vara kvar i frågan

Jan: Jag tänker också på det där som vi pratade med en kompis om. När barn kommer och frågar: Hur rika är vi? Freja har börjat komma och ställa sådana frågor. Det är naturligt, hon ställer frågor om allt möjligt. "Vilket är ditt favoritdjur" ställer hon frågan tre gånger om dagen.

Caroline: Ja, eller favoritfärg och sådant.

Jan: Istället för att direkt ge ett svar, att ställa sig frågan: "Men vad spännande, varför undrar du det?"

Caroline: När är det han menar att man ska vara kvar i frågan och undersökningen? Är det när Corton har sprungit med en?

Jan: Nej, men han tänker så här, i varje steg, i varje runda man spelar, i allt som händer. De pratar mycket om att storyn när man spelar poker ska hänga ihop. Allting som en person gör är ju att man bygger en story om sig själv och hur man spelar. När man då till exempel bluffar, så kan det många gånger inte hänga ihop med resten av storyn. Men det är inte så applicerbart direkt på investeringar. Jag tänker mer på det vi kommer prata om mer, att lära sig kring sig själv. Varför reagerar jag på det här sättet? Varför loggar jag inte in på mitt konto nu? Varför vill jag köpa det här? Vad är det som gör att jag hör detta tips och så agerar jag?

Assumptions are the mother of all fuck-ups

Jan: Att inte vara så säker på saker. Det går också i linje med någonting annat som jag brukar tänka, som låter så här: assumptions are the mother of all fuck-ups. Det vill säga, det som ställer till det för oss i vårt liv är inte det vi inte vet om, utan det är det som vi tror är på ett visst sätt, som sen inte är så. Det är därför jag hela tiden ifrågasätter: är indexfonder det bästa att göra? Så att jag inte har, okej, det var bra nu, men tänk om någonting har ändrats som gör att det inte är bra längre. Har jag då bara gjort en assumption, ja, men indexfonder är bara det du ska ha? Då stänger man ju alla andra dörrar, och då blir man väldigt utsatt.

Caroline: Ja, absolut.

Inflation, guld och att inte avdöma

Jan: På samma sätt tänker jag, en av de vanligaste frågorna som jag får just nu: Vad tänker du här med inflation och guld, att det trycks så mycket pengar? Något som många är rädda för, att nu när det trycks så mycket pengar, så borde det bli hyperinflation. Och jag är inte så säker på det. Det är så många som har avdömt det, medan när jag pratar med andra som inte delar den uppfattningen, så säger de: ja, men det kommer inte bli inflation, för att till exempel Assa Abloys aktiekurs, eller Lysas värde på fondroboten, räknas inte med i inflationsberäkningarna. Och så länge pengarna håller sig inom tillgångar, inom investeringar, och inte är i den riktiga ekonomin utanför, så kommer det inte bli en inflation. Dessutom har vi haft USA, 20 miljoner arbetslösa, arbetslösheten stiger. Det är inte en miljö där det kommer bli inflation.

Caroline: Nej.

Jan: Så jag tror att det handlar mycket om att—

Caroline: Ja, det blir mer spännande.

Att vara nyfiken på sig själv och andra

Jan: Detta borde vara sådant som du gillar, som är lite så här, att vara nyfiken. Det är egentligen det de pratar om: vara nyfiken. Både på dig själv och på andra.

Caroline: Men om man nu är nyfiken, ska jag bara säga, på vad man sysslar med. För oftast märker jag det när jag får en sån här impuls till någonting. Då kan jag vara så här: Varför vill jag detta nu? Och då är det baserat i osäkerhet oftast. Osäkerhet på mitt utseende, eller status, eller något annat. Det är oftast sådant vi inte vill kännas vid.

Jan: Nej, men precis. Ska du läsa här? Nu är det citat från honom, Erik Seidel.

Caroline: Och då är det här med coachen alltså?

Jan: Ja, precis. Nu har jag stavat fel där först, men du kan läsa det i alla fall.

Hur man förlorar och lär av att förlora

Caroline: "When things go wrong, other people see it as unfairness. That's always surrounding them. They take it personally. They don't know how to lose, how to learn from losing." Fortsätt? "They look for something or someone to blame. They don't step back and analyze their own decisions, their own play, where they may have gone wrong themselves. It's really a big handicap in life to think that way. All of us can step into that sometimes, but it's important to know the difference. It's like that great quote from Kipling: If you can meet triumph and disaster and treat those two impostors just the same. I love that. This is such a fundamental part of poker. The wins really go to people, and the losses they can't deal with. It's so easy to be delusional in this game."

Jan: Han säger att han gillar Kiplings citat, att man ska behandla seger och nederlag på precis samma sätt. Att det bara är något att lära av, förmodligen. Vi kommer prata lite mer om det, men jag tycker jättemycket om det här, att vissa människor, när något går fel, så ser man det som otur, eller att det är någon annans fel.

Caroline: Ja, det är ett fruktansvärt handikapp.

Jan: Och att man letar efter någon att skylla på, istället för att titta: okej, så vilket beslut var det som jag tog, som ledde mig hit?

Caroline: Ja, varje dag, alltså. Varje dag.

Jan: Vadå?

Caroline: Nej, men jag har ju motgångar varje dag. Och så är jag så här: jag kan inte skylla ifrån mig på det här. Vad gjorde jag nu, eller vad gjorde jag inte?

Kiplings dikt och hela livet

Jan: Precis. Men det är det som jag gillar så mycket, att detta handlar inte bara om poker eller investerande, utan det handlar faktiskt om hela livet. Sen fick jag faktiskt slå upp den här dikten av Rudyard Kipling.

Caroline: Ja, var det en dikt?

Jan: Ja, det var en dikt, där han pratar om: tänk om man kunde agera på det här sättet. Han fick Nobelpriset i litteratur.

Caroline: Fick han det?

Jan: Ja. Jag förstår det. När man läste var jag så här: "Mm, detta är bra." Han har skrivit Djungelboken.

Caroline: Men jag har aldrig riktigt förstått hans storhet. Men skitsamma.

Jan: Jo, men det är väldigt vackert språk. Ska vi ta nästa?

Variansens mörka sida

Caroline: Förstå variansens mörka sida. Den enda gången man lär sig förstå sin beslutsprocess är när man förlorar. När man vinner är det väldigt enkelt att inte stanna upp och reflektera. Varför bry sig när saker fungerar?

Jan: Detta hänger ihop med det vi pratade om precis, det här med triumf och nederlag. Många gånger, om det handlar om den här tankeprocessen, så är det så, som när de pratar om poker, att alla kan spela bra när de vinner. Det är ingen konst. Men frågan är: kan jag kontrollera mig själv och spela bra när jag förlorar? Och inte så att jag blir konservativ, utan att jag spelar objektivt.

Detta är precis samma sak när det gäller den vår vi hade nu, 2020, med corona. Det är ingen konst att vara en duktig investerare när allt går upp. Vad man än köper, som vi har haft tio års uppgång. Utan tricket är att vara en duktig investerare när det vänder. Det finns så många ordspråk om det här, att det är då man ser, när tidvattnet försvinner, vem som har badat utan badbrallor.

Det är ingen konst att vara en duktig investerare när allt går upp. Tricket är att vara duktig när det vänder.

Att hålla fast vid strategin när det går back

Jan: Detta tänkte jag också på, jag gillade det som han skrev. Okej, så när jag förlorar, när jag går back, vilket vi fortfarande gör i vissa portföljer, kan jag fortfarande vara en duktig investerare? Kan jag fortfarande hålla mig till min strategi? Kan jag fortfarande göra de saker jag sagt att jag ska göra? Vilket jag tänkte på också, det här förra avsnittet med investeringsdagboken med Mattias, som var så här: ja, man hade en plan, och det var så lätt att avvika från planen. Man höll sig ändå till planen.

Caroline: Ja.

Jan: Där kommer det här klassiska Mike Tyson-citatet, att alla har en plan tills man får ett slag i ansiktet. Erik säger till exempel att det är först när du går igenom en månad när allt går fel, som du kommer veta om du har det som krävs eller inte.

Caroline: Har det som krävs för att?

Jan: För att lyckas, för att vara en duktig investerare, vara en duktig pokerspelare, vara duktig i livet, eller vara vd, eller vad som helst. När det går bra är det ingen konst.

Caroline: Nej, precis.

Triumf och nederlag är bara påhitt

Jan: Sen pratar han väldigt mycket om att, ja, men när det kommer till inlärning, så är triumfen den riktiga fienden, och nederlaget läromästaren. Men man ska ändå komma ihåg att båda två är påhitt. För att, både att investera på kort sikt, när jag tjänar pengar så är det slump, när jag förlorar pengar på kort sikt så är det också slump. Så båda två är egentligen bara slump. Men vi gillar inte den här slumpgrejen.

Vår intuitiva uppfattning om slump

Jan: Det var faktiskt ganska intressant. Hon gör ett sidospår, författaren, och säger till exempel att vår intuitiva uppfattning om slump är så här: om vi singlar slant tio gånger, vad borde vi få?

Caroline: Ja, hälften, hälften.

Jan: Eller hur? Och så kommer det vara om vi gör det en miljon gånger. Men om vi skulle ta ett mynt och singla slant tio gånger, så kommer vi inte få 50/50.

Caroline: Nej.

Jan: Vi kan få 8–2 eller 7–3. Då visar det sig, hon pratar med en speldesigner som gör dataspel. I dataspel har man insett att vi människor har en intuitiv förståelse för slump som är felaktig. Och så har vi slumpen, hur den är i verkligheten. Vad man gör i dataspel är att vi människor ogillar när vår intuition kring slumpen och slumpen inte stämmer överens.

Caroline: Ja, det är jobbigt.

Jan: Hänger du med? Det blir skitjobbigt för oss. Vad man gör i dataspel är att man sabbar slumpen, så att slumpen i dataspel inte är som slumpen är i verkligheten. Utan den är så som det är intuitivt.

Caroline: Hur har man... Alltså, man måste ha psykologer med, när man har utvecklat spel. För att det ska bli så härligt som möjligt att spela.

Hur dataspel manipulerar slumpen

Jan: Du spelar ett spel, och så slår du tio gånger och du förlorar åtta av dem. Då tycker du inte det är rättvist. Och är det inte rättvist, så tycker man: vilket jävla skitspel. Och så slutar man spela. Så i många dataspel är det tydligen så att när det har blivit 7–3, så kommer nästa ha en större sannolikhet att det blir 7–4, och det blir ännu större sannolikhet att det blir 7–5, tills det blir 7–7, och sen börjar det om från början. Vilket jag tycker är ganska intressant.

Det är därför till exempel många ser det som att poker på det sättet blir väldigt rent, för pokern straffar delusioner. Den straffar vår felaktiga uppfattning om slump. Duktiga pokerspelare har en mycket större förståelse för den naturliga slumpen, än för den som vi tycker att slumpen borde vara. Superintressant, tyckte jag.

Studien: Tails I lose, heads it's chance

Jan: Detta har man också gjort vetenskapliga studier på. Det finns en Ellen Langer på Harvard som gjorde en studie som heter "Tails I lose, heads it's chance". Där tog man studenter i tre grupper, och sen skulle de slumpa mynt. Men vad de inte visste var att det var riggat. Den ena gruppen studenter hade fel i början, oavsett vad de sa, och sen fick de mer rätt i slutet. Eller så var det helt slumpmässigt, eller så hade de mer rätt i början. Sen ställde hon frågor: Är detta något som du skulle kunna bli bättre på?

Caroline: Ja.

Jan: De som hade rätt i början svarade att, hade de gjort detta ett par gånger till, så hade de naturligtvis blivit mycket bättre på det. Vilket är helt ointressant.

Caroline: Men vad de gjorde var att singla slant. Men de kan ju inte bli bättre på det.

Jan: Exakt. Men de var helt övertygade om att de kunde bli bättre på det. För att man hade rätt, och det tilltalade en. "Titta här, nu har jag gjort detta tio gånger i rad." Så jag tycker det är sjukt intressant.

Caroline: Men de som hade fel i början kände inte att det kunde bli bättre.

Motgångar och tron att man kan bli bättre

Jan: Nej, precis.

Caroline: Det är sjukt intressant. Det kan man verkligen tillämpa på livet. När vi får motgångar hela tiden, när vi ska lära oss något nytt, så vill vi ge upp.

Jan: Ja.

Caroline: Vi tror inte vi kan bli bättre, det är nog kört.

Jan: Hon citerar till exempel Don Quijote, att där är det också att... jag har faktiskt inte läst den boken.

Caroline: Vilken?

Jan: Don Quijote. Han har väl massa otur?

Caroline: Ja, han är väl en riddare som fäktas mot delusions.

Jan: Ja. Och så är det något stycke till, där man säger: nu har vi haft otur så länge, så nu är det nog vår tur att få tur. Och det är ju en delusion.

Caroline: Fast han är galen, tror jag.

Jan: Ja. Men där är det här att... Och vi är också galna. För att vi tror att när vi har haft otur så pass länge, då måste jag... så nu borde jag ha tur. Det tycker jag är väldigt spännande också.

Pick your spots

Jan: Sen pratar han om ett koncept som han kallar "pick your spots", som jag också tycker applicerar på investerande direkt.

Caroline: Ja, då läser jag här. Det är han, Erik Seidel. Eller Maria, jag vet inte, någon av dem. "The point is winning over the long term, and winning as much money as possible with your best hands, all the while losing as little as possible with your worst."

Jan: Detta applicerar på sparande direkt också. När det gäller, kanske lite mer när vi pratar mer aktivt, till exempel lekhinken, eller när man får vissa möjligheter. Det handlar om att försöka se det långsiktigt. Och sen när man gör dåliga affärer, som man kommer göra från tid till annan: cut your losses short. Att minimera skadan från det som går dåligt. Och vi kommer alla göra dåliga affärer. Ska vi ta nästa?

Caroline: "In order to do that, you need to learn to pick your spots. Know when to be aggressive, and how to be aggressive. The passive player doesn't win. And the scared player, who always thinks someone can beat him, doesn't win. But the openly aggressive player doesn't win either. You have to be a strategist."

Situationsanpassad aggressivitet

Jan: Jag gillar detta jättemycket också. För återigen, detta handlar inte bara om poker eller investering. Detta handlar om livet.

Caroline: Nej, du kan inte gå igenom livet och vara passiv och tro att det bara är till för någon annan.

Jan: Men man kan inte heller bara vara aggressiv.

Caroline: Nej, för det passar inte i alla situationer.

Jan: Nej, utan det handlar om situationsanpassat. Man brukar prata om situationsanpassat ledarskap. Men situationsanpassad aggressivitet här också. Där tänker jag till exempel, vi gjorde en affär här för några veckor sedan, där vi var ett gäng som gick ihop och investerade i ett onoterat bolag. Sannolikheten var på vår sida att detta kommer gå bra. Då var det värt att göra en ordentlig, aggressiv satsning. Och inte spela för att inte förlora. Sen vet vi inte om den kommer gå hem eller inte, men beslutsprocessen för att göra den har varit korrekt.

Och detta gillar jag också. Hon skrev till exempel att när hon sen förhandlade om lön, eller förhandlade om en artikel, så är det vissa tillfällen då hon kan vara aggressiv och be om en löneförhöjning. Och ibland veta när man ska spela och när man inte ska spela.

Hur vet man när det är läge?

Caroline: Ja, men hur vet man när det är läge? Är det erfarenhet?

Jan: Jag tror att det handlar om att också testa. Återigen, då är vi tillbaka på triumf och nederlag. Gick det inte? Ja, men vad var det som inte funkade? Vad var det i nederlaget? Var jag för aggressiv i den här situationen? Eller var jag för passiv? Och återigen, där blir pokern en mycket bättre läromästare än investerande. Hur många föreläsningsförfrågningar får jag på ett år? Jämfört med när du spelar poker, där du får hand efter hand efter hand. Där du kan vara arg och spela varje hand passivt, aggressivt, eller inte. Medan det kanske är svårare i investeringssammanhang.

Men jag upplever att det gäller absolut investering också. Kommer det en felprissättning, så var aggressiv. Som vi pratade om i våras med corona. När börsen var 30 procent ner. Då pratade vi om att vara aggressiva. Det är nu det handlar om att öka månadssparandet. Det är nu det handlar om att kanske dra ner på andra saker för att kunna investera mer. Och då var vi aggressiva i en situation dessutom då de flesta inte var aggressiva, utan många var passiva. Så jag upplever att det funkar väldigt bra. Ska vi ta sista?

Att vara strateg kräver en tankeprocess

Caroline: Ja, men jag tänker bara att för att vara strateg måste man ju utvärdera vad man tänkte, varför det blev som det blev. Kanske även fast det gick bra.

Jan: Ja, och man behöver ha en tankeprocess, för annars har du inget att utvärdera.

Caroline: Nej, precis.

Jan: Så det hänger ihop, allt det här med att ha en strategi, ha en tanke. Och sen, till exempel just att ha en investeringsdagbok, som vi pratade om i förra avsnittet, är väldigt bra. Jag har slarvat i flera år nu, att jag inte har haft det, men jag blev inspirerad av att kanske börja med det igen. Det blir svårt att utvärdera annars.

Caroline: Sista citatet här då: "Not playing scared doesn't mean barreling your way over everything and into everyone. It means being aggressive, yes, but strategically so, against the right people in the right circumstances."

Att välja sina tillfällen och managera känslorna

Jan: Det handlar om: när ska man satsa? När ska man vara aggressiv? Som att välja sina tillfällen, brukar vi väl säga på svenska. Och att tänka, för mig var det verkligen en ögonöppnare att tänka på detta i andra områden. Men det handlar om att managera sina känslor också. Det kan mycket väl vara så att man känner att nu borde jag, eller jag vill, för att jag har förlorat så länge nu.

Caroline: Ja.

Jan: Du vet att man har någon sån här känsla. Och då kanske det ändå inte är rätt tillfälle.

Caroline: Nej.

Skammen och att andra ser dig

Jan: Hon har massor av exempel i boken där hon gör sådana grejer. Och sen är hon så... Så går det dåligt.

Caroline: Ja, ja.

Jan: Sen är hon rolig, för hon är så här brutalt ärlig också. Hon säger: "Den här handen kom inte med i utvärderingen när jag gick igenom med min mentor." För hon skämdes för den. Hon tog inte med den av skam.

Caroline: Ja.

Jan: Sen pratar hon mycket om hur hon gör vissa grejer, för att hon tror, vad ska andra tycka? Och då har man gjort en studie, till exempel på pokerspelare, som visar att pokerspelare som spelar runt ett bord som sänds på tv, spelar sämre än när kameran inte är där. För då är de upptagna med hur det ska se ut: "När andra ser mina kort kommer jag få skit för hur jag agerade."

Jag tänker, så är det med oss i vanliga fall också. Du vet, om jag ska säga någonting inför en stor grupp, så blir det så här: vad ska andra tänka? Man måste väga sina ord.

Caroline: Ja, och man blir nervös.

Gambler's fallacy och Monte Carlo-villfarelsen

Jan: Jag tänker att vi hoppar över. Vi har pratat om den, description-experience gap. Ska vi ta här? Den här gillar jag också. Okej, du har skrivit Gambler's fallacy. Spelarens villfarelse. Monte Carlo-villfarelsen.

Caroline: Ja.

Jan: Detta är ett vanligt misstag, och det är ett vanligt misstag som pokerspelare gör, och som även investerare gör. Det är en psykologisk term. Och ska man översätta, så hon sammanfattar den riktigt bra. För jag googlade när jag förberedde mig här, och så var det långa förklaringar. Medan hon har bara sammanfattat det i en mening. Hon skriver att spelarens villfarelse handlar om den felaktiga idén om att sannolikheten har ett minne. Det vill säga det vi har pratat om: nu har jag haft otur så länge, så nu borde jag få tur.

Caroline: Ja.

Jan: Detta kallas tydligen också för Monte Carlo-villfarelsen.

Caroline: Jag vet inte om detta är sant. Är det för att man spelar hasardspel i Monte Carlo?

Roulettkulan på svart 26 gånger

Jan: Nej, men det kom från Monte Carlo, typ 1913. Man spelade roulett där, och det var då en serie där kulan hamnade på svart 26 gånger i rad. Du har ju svart eller rött. Så det ska vara ungefär varannan gång. Men 26 gånger i rad hamnade kulan på svart. Och folk förlorade kopiösa mängder pengar.

Caroline: Ja, det kan jag tänka mig. Men kanske vissa också vann?

Jan: Nej. För man vågar inte. Tänk när kulan har hamnat 20 gånger i rad på svart. Vad tänker man då? Att nu borde det vara rött, eller hur? Och sen så hamnar den där igen. Tänk så här, 21 gånger i rad.

Caroline: Nej, det är inte klokt.

Jan: Satsar man på svart då?

Caroline: Det gör man inte. Nej, jag vet inte. Jag är ju inte sån spelare, så jag hade gått därifrån. Och tänkt: vad fan. Alltså, vad som helst kan hända. Detta är inte för mig.

Jan: Nej, precis.

Caroline: Men redan så här, känner du, jag kan redan när vi pratar om det här. Du vet, 20 gånger har det hamnat på svart. Det är inte som att jag tänker att nästa är 50/50.

Den kollektiva villfarelsen

Jan: Jag kan tänka mig också att folk har stått där tillsammans och bara tänkt: detta är inte klokt. Nu måste det komma. De har tagit en drink till och bara: nu måste det komma.

Caroline: Ja. Och sen den här kollektiva.

Jan: Ja, precis. Att det förstärks kollektivt. Det handlar om det här: om jag har haft otur ett tag så tycker jag att nu är det min tur. Och sen är det detta som vi pratade om, att i vårt huvud så är sannolikheterna normalfördelade. Så vi gör misstaget att, för det första, vi tror att sannolikheten har ett minne. Att har det hamnat på svart 20 gånger så kommer den ihåg att den har varit på svart 20 gånger, nu borde det vara rött. Men där finns ingen. Hon säger: probability has amnesia. Sannolikheten har minnesförlust. Jag tyckte jag var så här: det där kommer man ihåg.

Och sen tror vi, för det andra, att det är normalfördelat. Att om vi slår 10 gånger eller 100 gånger, då ska vi få 50/50. Vi är inte okej med att det blir 80/20 eller 100/0, vilket det statistiskt kan bli.

Är börsen styrd av slumpen?

Caroline: Men du, jag tänkte bara. När vi gör den här jämförelsen med investeringar, alltså börsen, så är ju börsen inte styrd av slumpen på samma sätt som ett spel. Det skulle jag inte säga. Den är styrd av människors känslor och förväntningar.

Jan: Ja, fast det finns en bok som heter, av Malki... vad heter han? Malcolm Gladwell? Nej, Burton Malkiel, så heter han. Den heter A Random Walk Down Wall Street. Där han argumenterar ganska mycket för att börsen på kort sikt är slumpmässig. Så man kan absolut argumentera för att börsen på kort sikt är slumpmässig. Sen är kanske, och detta är väl det som är intressant, jag tror att börsen går upp 52 procent och ner 48. Så att där är en liten edge.

Caroline: Mot att det ska balansera.

Jan: Mot att det går upp.

Caroline: Ja, okej, mot att det går upp.

Den lilla edgen över lång tid

Jan: Och det är den långsiktiga. Det är precis som ett kasino. Till exempel i roulett, så är det, har jag för mig, att huset har en av de här 36 som ingen vinner på. Och den här, en av de här 36, gör att kasinot går plus på roulett. En liten, väldigt liten sannolikhet, över lång tid gör en ganska stor skillnad. Men det är det vi normalt inte förstår. Vi försöker översätta sannolikheter, något sådant som att det borde vara i det lilla, så borde det vara i det stora. Men så är det inte.

Vi tillskriver slumpen olika betydelse

Jan: Sen är det också intressant att vi tillskriver slumpen olika betydelse. Att om jag har en slump där jag har tjänat mycket pengar över tid, vilket Daniel Kahneman kommer ihåg som fondförvaltare, då ser vi att den här fondförvaltaren är het, eller han är duktig, eller han har flyt. Man pratar om det till exempel i basket, hot hand, eller i sporter. Medan vi också pratar om att man har otur. Och det är egentligen precis samma grej, för det är slump. Men vi tillskriver det olika värden.

Du kan ju läsa vad hon skriver, Maria. Sannolikheten har minnesförlust.

Caroline: "Probability has amnesia. Each future outcome is completely independent of the past. But we persist in thinking that its memory is not only there, but personal to us. We will be rewarded eventually, if we are only patient. It's only fair."

Jan: Sannolikheten ska dessutom vara rättvis.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Okej, vidare här.

Caroline: "But here is the all-too-human element. We are just fine with runs when they are in our favor. Hence the hot hand. When we are winning, we don't think we are due for a change in the least. If the run is on our side, we are thrilled to let it continue indefinitely. We think that bad streaks are overdue to end yesterday, but no one wants the good to end."

Vidskepelse vid spelbordet i Las Vegas

Jan: Men jag fick en sån här flash från när jag var i Las Vegas för några år sedan, på hur människor beter sig när de har flyt. Vi stod vid ett sånt här bord där de spelar craps. Jag tror man spelade med två tärningar då. Och då var det någon som hade flyt, man fick en viss sju, eller vad det var, ett långt tag. De började med ramsor och liksom. Och de ville ha saker på ett visst sätt på bordet. Man såg också hur croupieren gav tärningar till han som hade flyt på det sätt som han ville ha. Kanske ett och ett då, två tärningar. Att de skulle stå så, för då kände han att han fick tur innan han tog dem i sin hand. Väldigt intressant att se hur vidskepliga människorna blev runt det bordet.

Och sen är det så här, du vet, att vi säger: ja, men detta är min turtröja. Eller hockeyspelare som tar på sig skridskorna i viss ordning. Man gör vissa ritualer. Men jag var också vidskeplig när jag stod i labbet och höll på med mina cellodlingar och skulle köra igång ett nytt experiment när jag doktorerade. Då var jag också så, saker skulle vara på ett visst sätt. För annars skulle det gå dåligt. Och det var ju också så att man hade dukat upp allt som man skulle ha. Kombinerat med vidskepligheten, att om det inte är så som det ska vara, som jag brukar ha det, så blir det dåligt.

Caroline: Ja, precis.

Kontrollokus: tur eller skicklighet

Jan: Bra. Ska vi ta och prata lite om det här med tur eller skicklighet? Vi ska prata om studien om kontrollokus. Tricket där är så här, att många gånger tror vi att när något händer, så är det till följd av vårt eget agerande, att det är skicklighet. Eller är det till följd av en extern faktor, alltså tur? Då gjorde man en studie, Julian Rotter 1966, där man myntade begreppet kontrollokus, eller kontrollfokus. Lokus kommer tydligen från latin, och betyder plats. Loci. Visste du det?

Caroline: Ja.

Jan: Man använder det i DNA-sammanhang.

Caroline: Okej.

Jan: Det är en faktor, eller en psykologisk term, för uppfattningen om var vi har kontroll. Är det jag som är orsaken? Har jag kontroll över utgången i någonting, eller finns kontrollen utanför min egen makt? Det vill säga, är jag upphov till det, eller drabbas jag av någonting?

Inre och externt kontrollfokus

Jan: Det inre kontrollfokuset, jag får saker att hända. Då handlar det om att mitt eget arbete ger erfarenhet. Jag har färdigheterna och kunskapen för att bli framgångsrik. Jag behöver inte bekräftelse från andra, utan jag är kapabel. Medan det externa kontrollfokuset, saker händer mig, då utgår jag från att saker är utanför min kontroll. Att mina erfarenheter har varit ett resultat av tur eller slump. Jag är osäker på min egen färdighet. Och det jag gör påverkas av andra.

Ibland brukar man prata om detta: Är jag större eller mindre än världen? Skapar jag världen, formar jag världen så som jag vill, då är jag större än världen. Eller så är jag mindre än världen. Att jag behöver lära mig hur världen fungerar för att kunna hantera världen. Make sense?

Caroline: Absolut, men är det inte en kombination? Att man lär sig hur världen fungerar, och så hanterar man det?

Jan: Jag vet inte, jag tror att det är... jag tror inte det är varken eller, John.

Caroline: Eller jag sa varken det ena eller andra. Att man är större eller mindre.

En preferens, inte ett antingen-eller

Jan: Återigen, man är inte detta, men man har en preferens. Jag har till exempel en preferens till att jag är större än världen. Att jag vill anpassa världen så som jag vill ha den. Och jag tror till exempel på överenskommelser. Så länge det inte är en naturlag, så är det bara en överenskommelse. Då kan man anpassa den.

När man gjorde den här studien, och när man har följt upp den, så visar det sig att, i typfallen, inte alltid, men i de flesta fall, så kommer ett inre kontrollfokus ge människor en större framgång i karriären, eller i ekonomisk framgång. Man är mer psykiskt frisk. Man har mer kommando över sin situation. Och de som har ett externt kontrollfokus har till exempel en större risk för depression. Man har ofta mer en nonchalant inställning till jobb: det är inte lönt, jag kan ändå inte påverka min situation, det är upp till chefen.

Caroline: Jag lyssnar. Jag försöker fundera över om det är sant för mig.

När inre kontrollfokus ställer till det

Jan: Det intressanta hon skriver om, och detta har hjälpt mig att sätta ord på det här med kontrollfokus, för jag är en person som tror att jag kan påverka världen, att mina aktioner styr mitt resultat. Det gjorde att i 15 år så investerade jag i aktier direkt, och jag skulle vara bättre än index, jag skulle vara bättre än andra sparare, om jag bara läste på, la ner tid och engagerade mig.

Caroline: Ja, ja.

Jan: Så kommer den brutala sanningen, när jag underpresterar mot index. Då blev jag liksom, plötsligt insåg jag att jag behöver skifta fokus på kontrollen.

Caroline: Innan det så kände du väl att det var djävulen?

Jan: Ja, men det var otur och det var massa andra människors fel.

Caroline: Ja, okej, du tänkte så.

Jan: Men det intressanta de pratar om är att när det gäller poker, och jag skulle säga till viss del investerande, så är det bättre att ha ett externt kontrollokus, för att bedöma sannolikhet och slump. En människa som är så här, jag påverkar min situation, lirar inte jättebra med slump.

Caroline: Nej, det gör man inte. Så man har svårt att acceptera slump.

Att vara stark i fel muskel

Jan: Medan en person som är mindre än världen, så är det: nej, men slumpen händer, jag behöver anpassa mig till slumpen. På det här sättet är det ganska intressant, för det jag alltid säger, det är klart man ska ha ett inre kontrollfokus, att jag är orsaken till allt som händer och inte händer i mitt liv. Men är jag väldigt stark i den muskeln, så kommer den ställa till det för mig i situationer som handlar om sannolikhet och slump. Vilket jag tyckte var väldigt intressant.

Caroline: Ja.

Jan: För mig var detta en stor grej, och det känns för dig som att, ja, okej, så är det.

Caroline: Nej, men jag vet inte, jag har inte tänkt exakt på det viset med kontrollokus. Vi har ju pratat om det, att man kan vara större än världen eller mindre, men jag tror det är så olika situationer. I vissa situationer kan man vara större än världen, och i andra är man inte det.

Jan: Ja, fast jag tror att det är mer default, utan att vi tänker på det.

Att ha tränat båda musklerna

Caroline: Ja, fast kolla här, jag har fått lära mig att, när jag doktorerade var jag större än världen, då skulle jag kontrollera det, och jag blev väldigt, väldigt kontrollerande. Och jag trivdes i det, för att jag fick jobba på den muskeln, och kände att jag kan nog göra detta. Men det är inte default för mig. Jag är nyfiken på världen, den är större än mig.

Jan: Du vill förstå världen, ja.

Caroline: Den är större än mig. Och i och med att jag har fått lära mig att använda den muskeln, men det är inte default för mig, så har jag bägge. Och jag kan ibland ha svårt att avgöra om det är slump eller skicklighet. Så fungerar det för mig.

Jan: Nej, men jag fattar. Jag tror att det kommer till att sannolikheter fungerar över lång sikt, men på kort sikt kan det gå hur som helst. Och en sån som jag, jag har inte vetat att det är detta det handlar om, men det är det jag har behövt anpassa mig till. Att där är slump som jag inte har kontroll på. Och då får jag försöka, ja, men sluta ta det personligt till exempel, är en väldigt stor grej. Och acceptera att det är utanför min kontroll.

Spelet Lodden Things

Jan: Då tänker jag att vi rundar av med det här spelet Lodden Things. Detta tyckte jag var en sån här kul grej, apropå ett träningsredskap i detta med slump och andra människor. Eller egentligen psykologi.

Det är tydligen så här, att man spelar i en sån här liga eller turnering i poker, World Series of Poker. Det var tre stycken pokerspelare som satt och spelade, och de hade ganska tråkigt. Och många sådana här pokerspelare, de gillar att slå vad. Det var Phil Laak, Antonio Esfandiari och Johnny Lodden. Johnny Lodden är en norrman. De två började ställa en fråga till den här Johnny Lodden. Och det roliga med det här spelet var att man ska ställa en fråga med ett numeriskt svar. De hade ett spel utanför sitt pokerspel.

Caroline: Ja, precis. Så de hade tråkigt.

Reglerna i Lodden Things

Jan: Antonio och Phil skulle slå vad om vad den här Johnny Lodden tänkte om en fråga. De ställde en fråga: Hur gammal är Clint Eastwood? Och sen bettar de inte på hur gammal Clint Eastwood är, utan på vad Lodden tror att Clint Eastwood är. Vilket blir ganska intressant. För plötsligt blir det rätta svaret ganska irrelevant.

Caroline: Ja, det var därför jag inte gillade spelet.

Jan: Ja, precis. Sen går det till så att den ena ställer en fråga med ett numeriskt svar. Till exempel: Hur gammal är Clint Eastwood? Och då säger den första, det vill säga 20. Och då kan den andra säga: nej, men jag tror att Johnny tror att det är högre. Okej, men jag är på 25. Och då kan den andra säga: nej, men jag tror att det är högre, och säger 30. Och så går det över till den andra. Någonstans kommer man till ett svar där man säger: nej, jag tror att... jag synar. Så är svaret då till exempel 75. Och då vill jag inte höja mer än 75, utan då säger jag: jag synar. Är svaret då 74 eller lägre, så vinner jag. Är det högre, så vinner den andra.

Caroline: Ja.

Jan: Och så har Lodden skrivit på sin lapp vad han har trott.

Caroline: Ja.

När frustrationen tar över vid matbordet

Jan: Vi gjorde det här spelet igår när vi spelade, när vi käkade middag med vår dotter. Där vi hade frågor allt från: Hur långt är avståndet i mil från solen till jorden? Du tyckte detta var väldigt frustrerande.

Caroline: Ja, men jag har lite svårt att se poängen med sådana här spel.

Jan: Jaha.

Caroline: Jag vill veta hur långt det är. Men istället pratar vi om någonting som någon trodde hur långt det var. Tråkigt. Men jag kan tänka mig att det finns många som tycker just sådana här spel är kul.

Jan: Och vad skulle du säga är syftet? När man får dra in en tredje part. Vad tror den? Det är den som sitter på något slags svar.

Caroline: Ja. Men jag vet inte, jag kanske är helt ute och reser, men jag tycker detta spel är jätteintressant.

Jan: Varför tycker du det?

Det handlar inte om det rätta svaret

Caroline: Nej, men jag tänker, för detta handlar inte om vad rätt svar är. Det blir en osäkerhet. Och tänk om jag dessutom skulle satsa, nu satsar inte vi pengar, men tänk dessutom att satsa pengar på det här, vad den andra tror. Det här är ju historia, du vet, pokerspelare satsar 10 000 dollar på vad den andra tror. Så för mig, jag tycker detta är jätteintressant. För det handlar om: vad börjar jag själv tänka? Vad tror jag att du tror? Det blir ett väldigt bra sätt för mig att sätta mig in i—

Caroline: Jag kan inte veta vad du tror.

Jan: Ja, men det är ju det som är spelet.

Caroline: Ja, men det är ju ointressant då.

Jan: Nej, men tänk så många situationer som vi har med andra människor att göra, där jag inte vet vad de tror. Jag inte vet vad de tänker. Allt från, nu har vi varit gifta i 17 år, men tänk att säga till någon, om man har dejtat: men jag älskar dig. Jag vet inte vad den andra tror.

Caroline: Nej, men då måste du säga det vid rätt tillfälle. Du får vara strategisk.

Kommunikation i verkliga livet

Jan: Ja, men det handlar också om—

Caroline: Eller så kan man kolla vad den andra tror. Man kan ju kommunicera med varandra. I verkliga livet kan man göra det ganska mycket. Jag vet inte när vi ska tillämpa det här. Det är ju i investeringssammanhang naturligtvis, men eller inte. Jag har ju en investeringsstrategi.

Jan: Det känns inte alls som du vill leka med mig i detta.

Caroline: Ja, men förlåt mig. Jag tycker du ska ta upp Lodden Things med någon annan som gillar den här typen av—

Jan: Men varför gillar... Jag tror att du inte gillar detta, för att detta ställer ditt kontrollbehov på kant. För här har du ingen kontroll. Och så ska du satsa pengar på något.

Caroline: Nej, och så ska jag satsa pengar på något som jag överhuvudtaget inte kan räkna ut själv. Då känns det meningslöst för mig.

Jan: Kan du se försvarsreaktionen innan? Bli bekväm med slump och bli bekväm med... Det tyckte jag verkade vara väldigt spännande. Sen när jag tänkte på Lodden Things, så tänkte jag att jag har inte en chans. Hur ska jag kunna jobba med att bli bekväm med slump? Jag har ingen aning om hur det ska gå till, eftersom jag är så obekväm med Lodden Things-spelet och bara vill gå därifrån. Jag vet inte. Men du tyckte det var kul.

Att träna andra färdigheter

Jan: Jag tycker det är jättekul.

Caroline: Vad är det som är kul? Berätta för mig.

Jan: Jag tycker att det är kul, för jag behöver träna andra färdigheter. Min hjärna också, när ni ställde den frågan, för det var ju ni som ställde frågan, hur långt är det mellan solen och jorden, så är ju mitt naturliga att jag vill börja räkna och komma fram till rätt svar. Man vill ligga inom någorlunda rätt. Och det är inte det som är grejen. Skitsamma. Det är vad Freja tänkte som var det intressanta.

Och tänk om detta handlar om det som vi pratade om förra veckan också, att investera handlar om att tjäna pengar och inte ha rätt. Tänk om detta är en sån där grej också. Det handlar inte om att ha rätt på de där fundamentala faktorerna kring ett företag, utan att detta handlar om vad andra tror om det här företaget. Vad tror andra om den här investeringen?

Spekulation i förväntningar, inte i företaget

Caroline: Jo, jag tror vi hade ett samtal, du och jag, när jag var så här: men jag vill inte investera i det här. Det här går utanför vår investeringsstrategi, tycker jag. Och då sa jag, men det är ju spekulation. Och då förklarade du för mig att det inte var spekulation, för att man—

Jan: Jo, det var en spekulation.

Caroline: Ja, det var en spekulation, men det var—

Jan: Inte i företaget.

Caroline: Inte i företaget, nej. För jag började så här, men vad gör det här företaget egentligen? Har det någon produkt som folk vill ha? Då sa du, men det är inte ens intressant i sammanhanget, därför att det är vad folk har för förväntningar på det som spelar roll just i den här situationen när vi investerar. Jag kan förstå Lodden Things, spelet i verkligheten där.

Jan: Precis. I poker pratar man ju om... då blir det intressant.

Att spela med andras kort

Jan: För att bli framgångsrik i poker så räcker det inte att du spelar med dina kort. För du kommer inte få tillräckligt bra kort i tillräckligt hög utsträckning, utan du måste spela andra med deras kort.

Caroline: Men du vet ju inte vilka kort de har.

Jan: På samma sätt gäller ibland investeringar. Ibland är inte investeringen det enskilda företaget och den fundamentala analysen, utan då är det vad folk kommer tro om det där. Och sen kan man också, i vissa fall, till exempel bitcoin för två eller tre år sedan, då var det så här: detta kommer gå upp. Och jag var så här, jag vägrar ta i det, för jag vet att folk kommer göra det, och jag vill inte tjäna pengar på andras bekostnad på det sättet. Så jag tror att det är jätteviktigt att träna sig i vad det är andra tror.

Caroline: Spännande.

Jan: Vi får se om du som lyssnar eller tittar har en annan åsikt här om Lodden Things. Men jag tyckte det var så här: wow.

Lodden, strumporna och 160 000 dollar

Jan: Sen var det roligt också, för de hade en episod där han, Erik Seidel, spelade med någon annan. Då ställde de frågan: Hur mycket pengar vill du, Lodden, ha för att aldrig mer ha strumpor på dig? Och då visar det sig att den här Lodden säger: 160 000 dollar, för att aldrig ha strumpor på sig.

Caroline: Det var inte mycket.

Jan: Nej, och Erik Seidel var så här, jag känner ju, du vet, han går på gym och så, alltså aldrig har strumpor på sig, så han var så här, jag var sjukt sugen att bara ge honom 160 000. Låta honom lida resten av livet att han inte skulle få gå med strumpor. Vilket jag tyckte var kul.

Caroline: Bra. Men kan du inte lägga ut reglerna för Lodden Things, så kan andra också spela spelet runt matbordet.

Reglerna sammanfattade

Jan: Ja, precis. I grunden är det så här: man behöver vara tre spelare, två som ska satsa, en Lodden. Man ställer en fråga till Lodden, Lodden skriver ner svaret. Och det ska vara ett numeriskt tal. Det kan vara en fråga, som de hade ett exempel: Hur många på det här kasinot har mördat en annan person? Så det kan vara spännande frågor också, som spicar upp spelet.

Och den som har ställt frågan får inte börja, utan då börjar den andra. Och då säger den till exempel: ja, men 10. Och då kan jag antingen raisa, alltså säga 15, jag tror att det är 15. Och sen går turen över till dig, och då kan du säga: jag tror att det är 20. Eller så säger du: nej, men jag tror att det är lägre. Och när det är lägre, då slutar bettingen och man tittar på svaret. Är det lägre än det som du har sagt, så vinner du, är det högre, så vinner jag.

Caroline: Så kan man satsa pengar på det?

Jan: Poängen är att man ska satsa pengar.

Caroline: Ja, såklart.

Jan: Annars blir det inte den här psykologiska stressen.

Bad beat stories och avrundning

Jan: Sen är det en massa andra grejer. Vi har pratat om det här med män och kvinnor. Sen var det faktiskt en grej som jag gillar också, en mening som man skriver så här: "Telling bad beat stories is like dumping trash on your neighbour's lawn. It just stinks."

Caroline: Men vad är bad beat stories?

Jan: När man har förlorat.

Caroline: Att berätta om när man förlorade?

Jan: Ja, en krigshistoria. Du vet vilken otur jag hade och köpte Evolution Gaming och den gick ner.

Caroline: Okej, och det tycker de då dumpar skräp på ens...

Jan: Det är som att dumpa på någon annans gräsmatta. Så det tyckte jag var ganska fint sagt. "Nobody likes a shit dumper", var det som stod.

Caroline: Gött.

Jan: Detta blev ju lite längre än vad jag trodde att det skulle bli. Jag hoppas att det var intressant.

Caroline: Det var jätteintressant.

Jan: Tycker du det?

Caroline: Okej, jag får vara lite så här lite stel i sidled. Men ändå tycker jag att det var hyfsat relevant.

Patreon, krediter och sommaruppehåll

Jan: Det jag tycker är roligast just nu är vår Rika Tillsammans-community på Patreon. Det är för dig som vill ha extra material. Där ger vi ibland sådana här börstips där man kan vara aggressiv. Vi har digitala fiket. Nu har vi två stycken planerade faktiskt. Ett med Niklas, vår kompis, som pratar om börsintroduktioner. Och sen kommer vi prata om krediter. Investeringar i krediter, som är ett område som jag inte har tagit i så himla mycket. Och det roligaste är att vi kommer göra det med en kille som heter Ludvig, som precis som vi investerade fram till 2008. Men när vi sen slutade investera och började prata om indexfonder, så var han så här: nej, aktier verkar man ju bara bränna sig på. Så började han fokusera på krediter. Vi kommer ha en sån här digital fika tillsammans om krediter och investeringar i krediter, vilket kommer vara superintressant, tänker jag.

Så ett stort tack för idag. Och sen tänker jag så här, vi får se om vi kommer ha ett sommaruppehåll eller inte. Vi har inte haft det tidigare somrar, men jag tror att vi kanske kommer ha det den här sommaren, kanske två eller tre veckor.

Caroline: Ja, ingen lång tid.

Jan: Ingen lång tid, men det känner jag behöver en liten paus. Det har varit lite mycket på sistone. Men vi får se. Så jag kan inte säga att vi ses nästa vecka, men kanske om två eller tre veckor syns vi garanterat. Så tack för idag.

Caroline: Tack.