En läsares investeringsdagbok för våren 2020

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Att investera handlar om att skaffa sig erfarenhet
2. Helikopterperspektivet och en favoritblogg
3. Florence Nightingale och grafernas historia
4. Myter om krig och människans ovilja att döda
5. Ansvarsbegränsning och villkor
6. Läsarmejl 1: en dålig investering i kraschen
7. Bra beslut kontra bra utfall
8. Det matematiskt korrekta mot det känslomässigt korrekta
9. Alla förlorar periodvis pengar
10. Genuint misstag eller intressekonflikt?
11. Panik på botten
12. Läropengar och guldkorn
13. Grattis att det gick åt helvete
14. Att dölja sina misstag
15. Inautenticitet och att hålla sig själv högt
16. Att mentalt stålsätta sig med en strategi
17. Lekhinken som utlopp för spänning
18. Empati med sig själv och inre framgångsfaktorer
19. Hjärnan vill ha snabba resultat
20. Går detta i linje med min strategi?
21. Thoughtful disagreement och rätten att ha rätt
22. Strategin innan vi hittade strategin
23. Att kryssa av vad som inte funkar
24. Läsarmejl 2: samma båt och Evolution Gaming
25. Varningsmejlen från Avanza
26. Svårigheten att tajma marknaden
27. Läsarmejl 3: Mattias och dagboken
28. Dagboken: 22 mars
29. Vad Mattias gjorde, sammanfattat
30. En strategi för krisen
31. Belåning som verktyg
32. Jämförelsen 21 mars mot 9 juni
33. Dagboken: 25 mars
34. Optionskostnaden och bankkvinnan som vabbar
35. Dagboken: 26 mars och ångerns tempel
36. När experterna drar åt alla håll
37. Dagboken: 7 april och fear of missing out
38. Dagboken: 11 april
39. Experterna kommer när börsen vänder
40. Twitter tar fram det sämsta
41. Dagboken: fortsättning 11 april
42. Förlust på vinsten, inte på insatt kapital
43. Att gå tillbaka till normalläget
44. Dagboken: 16 april och att jämföra med index
45. Dagboken: 16 april, fortsättning
46. Dagboken: 21 april och oljepriset
47. Börsen ligger före marknaden
48. Dagboken: 26 och 27 april
49. Dagboken: 6 maj och att inte öppna appen
50. Dagboken: 15 maj och Pexip-noteringen
51. Dagboken: 5 juni, sista inlägget
52. Sammanfattning: vissa saker är alltid sig lika
53. Tur eller skicklighet, dumma och smarta pengar
54. Att ha en plan och möjlighetskapital
55. Det enkla slår det komplexa
56. Irrationella exempel: MQ:s konkurs
57. Bottenfiska inte skiten
58. Skadeglädje och dopamin
59. Mattias dagbok som inspiration
60. Avslutning och Patreon-tips

Att investera handlar om att skaffa sig erfarenhet

Jan: Jag tror att investera handlar mycket om att skaffa sig erfarenhet, att allt som händer är en träning inför något som komma ska. Och därför gör det ingenting om man periodvis förlorar lite pengar, om man bara ser till att skaffa sig guldkornen från det och använder den insikten för att tjäna ännu mer pengar i framtiden.

Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Idag är det dags för avsnitt 158, och jag tänkte att vi ska prata om att vissa saker alltid kommer vara sig lika. Och om att investera...

Caroline: Spännande, ja. Vi ska prata vidare.

Jan: ...och investeringsdagbok 2020. Det är så här: vi har fått en del läsarmejl, och nu har det gått ett par månader, tre månader eller ett kvartal sedan det var som värst med coronakrisen. Vi har fått en del läsarmejl kring det där med corona, och vid ett tillfälle i våras nämnde jag att det är en ganska klok grej att föra investeringsdagbok. Alltså hur det känns, hur det går och vad man tänker.

Caroline: Under en sådan kris? Kanske också när det går bra, eller?

Jan: Ja, det är alltid bra att göra det. Men speciellt under en kris.

Helikopterperspektivet och en favoritblogg

Caroline: Speciellt under en kris.

Jan: Och då var det den där läsaren Mattias som har gjort det, och han skickade sin investeringsdagbok till oss. Så jag tänkte att vi ska läsa lite i den och följa det. Och sedan tänkte jag att vi skulle försöka ta ett litet helikopterperspektiv, det här med att vissa saker alltid kommer vara sig lika och sådant.

Caroline: Ja, jag ser fram emot när det kommer in i bilden, det här att vissa saker alltid kommer vara lika. Men jag antar att en kris alltid kommer se ut som en kris. Eller i vårt medvetande.

Jan: Nej, men jag tänkte sammanfatta det.

Caroline: Ja, men du behöver inte säga det nu. Låt det bli en cliffhanger.

Jan: Ja, precis. Så det här avsnittet kommer vara, vi kommer ta en del läsarmejl. Vi kommer sammanfatta en del. Mycket av det här avsnittet bygger också på en av mina favoritbloggar, "A Wealth of Common Sense". Så jag kan inte ens ta åt mig äran för vissa av graferna här, eller...

Caroline: Nej, det är synd.

Jan: Nej, det är inte synd.

Caroline: Nej, det är inte synd. Utan jag tycker man ska ära den som äras bör, helt enkelt. Jag vet ju hur du känner för dina grafer. Men oavsett om det är någon annans eller dina egna så gillar du graferna.

Florence Nightingale och grafernas historia

Jan: Ja, men vet du historien bakom grafen, cirkeldiagrammet?

Caroline: Vadå?

Jan: Nej, men du vet det här med hur cirkeldiagram och de där graferna kom till.

Caroline: Men var det Florence Nightingale?

Jan: Ja, precis.

Caroline: Se, jag har koll ändå. Ibland.

Jan: Ibland, alltså. Ja, det var ju så att efter första världskriget, eller under första världskriget var det väl, så var det väldigt många människor som dog, väldigt många soldater. Och då jobbade hon som sjuksköterska. Då uppfann hon ett sätt att visualisera vad soldaterna dog av. Hon behövde ju övertyga...

Caroline: Generalerna.

Jan: Ja, att det inte bara var hittepå att de dog av sina skador eller sjukdomar. Till större del än...

Caroline: Det var nog sjukdomar, ja. Det var inte krigsskadorna.

Jan: Nej, men det var väldigt... Alltså det här var faktiskt väldigt spännande.

Caroline: Nu är vi så här, skönt att vi har börjat i ett sidospår direkt.

Jan: Ja, det är alltid det. Men jag har läst en jättespännande bok som visar mycket om sådana här myter. Till exempel att man alltid pratar om slagen mellan Aten och Sparta. Liksom flera hundra år.

Caroline: Vad? Det är skönt att det är du som är på sidospår nu, inte jag.

Myter om krig och människans ovilja att döda

Jan: Vi tar sidospåret, och sedan lovar vi att vi kommer tillbaka till det som det här inlägget ska handla om. Jag läste en jättespännande bok, och så pratade de om att det finns så mycket myter. Till exempel det här med slagen mellan stadsstaterna i Grekland, Sparta och Aten. Man tror att de var jätteblodiga och att det var många som dog. Men sedan visade det sig att de ofta inte var farligare än en match i amerikansk fotboll.

Caroline: Det är ju alltid någon som har beskrivit det i efterhand, eller under tiden som det har pågått. Då måste man beskriva det som att den och den staten var så farlig. Det behövde man inte kriga med, för si och så många dog. Kanske ljög man lite.

Jan: Ja. Och sedan också det här att under första och andra världskriget var det faktiskt bara mellan fem och tio procent av soldaterna som sköt, som avfyrade sina vapen. Det handlade om den ovilja vi människor har mot att ta livet av någon annan, och att det ligger i naturen. Att ett gammalt och ett ungt lejon, när de slåss, så handlar det många gånger om status, och det är väldigt dumt av arten om det gamla lejonet skulle slå ihjäl det yngre. De resonerar nog inte så, men det kanske sitter någonstans i generna. Så jag tyckte att det var väldigt spännande. Kejsaren är naken, att man tror att alla sådana här slag var jättevåldsamma och sådant. Men jag fick ändå hopp om mänskligheten när jag läste det.

Ansvarsbegränsning och villkor

Caroline: Bra. Jag tänker att vi ska prata om det. Ska vi ta ansvarsbegränsningen och villkoren innan vi hoppar in i dagböckerna?

Jan: Ja, precis. Eftersom vi kommer prata om historisk data och sådant är det viktigt att säga att det är historisk avkastning. Avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. Bara för att det har varit så historiskt behöver det inte bli så i framtiden. Och det här avsnittet är inte sponsrat heller.

Caroline: Nej. Och det är också viktigt att man inte ser det här som finansiell rådgivning, utan att det är allmän och subjektiv information. Sedan är det också så att alla investeringar kan öka och minska i värde, och i värsta fall kan man förlora sitt insatta kapital.

Jan: Och särskilt som jag var inne på innan, att det här avsnittet bygger på information som vi har sammanställt från både läsare och från "A Wealth of Common Sense" och andra bloggar som vi har bedömt vara tillförlitliga. Men fullständiga villkor finns på rikatillsammans.se/villkor.

Och jag tänkte faktiskt att vi skulle börja med ett läsarmejl. Jag har klippt in hela läsarmejlet här i en slide, för de som vill läsa det i stället för att lyssna. Men jag tänker, vill du läsa det snabbt? För jag tycker att det här är ett väldigt illustrativt läsarmejl.

Läsarmejl 1: en dålig investering i kraschen

Caroline: "Tack för ert frågeavsnitt, särskilt delen om misslyckade investeringar. Det värmde att ni vågade och ville dela med er av det. Jag har gjort en så fruktansvärt dålig investering i den här kraschen. Jag hade 500 000 kronor i februari som min bankman ville att jag skulle placera. 300 000 kronor var ett arv och 200 000 kronor var en fond på ett fondkonto som legat i minst 20 år. Fonden såldes med vinst och alla pengarna flyttades till ett ISK-konto och fördelades mellan lite olika fonder. Såklart blev jag lurad att välja bankens egna fonder."

Jan: Lurad, inom citationstecken, får man väl säga här.

Caroline: "Att välja bankens egna fonder med skyhög avgift. Två dagar efter fondköpet var den första dagen av börsfallet, och jag förlorade 13 000 på en dag. Jag blev rädd och övervägde att sälja allt omedelbart, men jag tänkte att det går ju upp och det går ner, så jag avvaktade. Som ni vet fortsatte det käpprätt nedåt."

Jan: Jag tänker att vi pausar där.

Caroline: Vi kan pausa där, ja.

Bra beslut kontra bra utfall

Jan: Och så kan vi göra lite analys av det här. Jag tänker så här: kommer ni ihåg så som vi har pratat om i andra avsnitt, man kan inte alltid dra slutsatser om huruvida ett beslut var bra eller dåligt baserat på utfallet. För utfallet bestäms av en massa information som man inte har när man fattar beslutet. Alltså, om jag ska fatta ett beslut om att investera vet jag ju inte hur börsen kommer gå i framtiden. Det är ofullständig information.

Så jag skulle säga så här: att ta pengar från ett gammalt fondkonto där pengarna har stått länge, där man betalar 30 procent skatt på vinsten, och flytta dem till ett ISK, det är ett statistiskt korrekt beslut. Så man behöver inte gräma sig att det var fel. I de flesta fall är det mer lönsamt att flytta pengarna från en aktiefonddepå, där man betalar 30 procent på vinsten, till ett ISK eller en kapitalförsäkring där man betalar 1 procent på hela beloppet. Så det var klokt.

Sedan det andra, att då investera pengarna på en gång. Det är också statistiskt korrekt. Att man inte ska portionera ut sina pengar över tid och investera.

Det matematiskt korrekta mot det känslomässigt korrekta

Caroline: Nja, jag skulle säga att det finns två svar på den frågan, vad som är smartast att göra.

Jan: Det matematiskt korrekta svaret är att investera allt på en gång. För ju längre tid pengarna kan jobba, desto bättre är det. Det känslomässigt korrekta svaret är snarare att sprida ut dem över tid. För då minskar man risken för just det här som kommer att hända, att hon grämer sig.

Det matematiskt korrekta svaret är att investera allt på en gång. Det känslomässigt korrekta svaret är att sprida ut dem över tid.

Så jag brukar säga så här: till proffs, alltså någon som hållit på länge och investerat, om de kommer till den frågan, då säger jag precis det här svaret. Och så säger jag, investera allt på en gång. Vi själva försöker ofta investera allt på en gång, om vi får en utdelning eller något sådant. Annars kanske vi sprider ut det över tid.

Det andra, som kanske kommer mer i mejlet sedan, är att hon gör ett klassiskt nybörjarmisstag som vi också har gjort. Och det är att man börjar titta på det i belopp i stället för i procent. Hon skrev så här: "Nej, men vi tappade 13 000 kronor." Ja, vad är det av 500 000? Det är ungefär 2 procent. Och tänker man på det som 2 procent är det ju inget konstigt att börsen faller med 2 procent. Men när man börjar jämföra med 13 000, och sätter de 13 000 i relation till att det är halva ens lön, då känns det mycket, mycket värre att säga att jag förlorade 50 procent av en månadslön på en dag, än att tänka: nej, av mitt totala investerade kapital gick det ner 0,5 procent eller 2 procent.

Alla förlorar periodvis pengar

Jan: Sedan vill jag också säga så här: hon skriver att det värmde att vi vågade och ville dela med oss av våra förluster. Vi kommer prata om det sedan. Alla förlorar periodvis pengar på börsen. Det är inget konstigt, det är inget att skämmas för, det tillhör spelet. Och det här visar också på vikten av att göra så mycket misstag så tidigt som möjligt, med så lite pengar som möjligt.

Caroline: Ja, men har hon gjort ett misstag här egentligen?

Jan: Nej, jag tycker inte det.

Caroline: Jag tycker inte heller det.

Jan: Nej. Det jag kan tycka här, jag hade nog ställt ett lite högre ansvar på rådgivaren att förklara just det här, att ja, alternativet är att sätta in allt på en gång, som är matematiskt korrekt, men känslomässigt korrekt är mer att sprida ut det. Och sedan kanske dragit slutsatsen att det här var en ny sparare, och då kanske man skulle övervägt att månadsspara.

Caroline: Ja, men är det så att banktjänstemän sysslar med den typen av...

Jan: Nej, jag upplever många gånger att de som jobbar på bank har ganska dålig ekonomi.

Caroline: Alltså, är det inte bara att man vill få kunden att göra som man vill?

Jan: Förlåt mig, ni som jobbar på bank och inte känner igen att ni agerar på det viset.

Caroline: Men att man vill bara få det klart?

Genuint misstag eller intressekonflikt?

Jan: Nej, men jag tror att det här kan vara ett genuint misstag också. Säg att det är en bankrådgivare som är väldigt duktig, och så utgår man från sig själv.

Caroline: Ja, så kan det vara, naturligtvis.

Jan: Och så säger man, för det är inte fel att flytta allt till ett ISK, och att investera på en gång är ju inte statistiskt fel. Men man har inte tagit hänsyn till det här känslomässiga temperamentet.

Caroline: Ska du fortsätta? Men vi hade ju också det här att hon kände sig lite lurad.

Jan: Ja, att hon fick fonder med skyhöga avgifter. Det kan man ju ha en åsikt om. Nu vet vi inte vilka fonder det var.

Caroline: Men har man blivit lurad en gång så blir man inte det igen.

Jan: Jo, det finns... Caroline, vi har blivit lurade både en och två och tre gånger.

Caroline: Och kanske inte på samma sätt.

Jan: Nej, inte på samma sätt.

Caroline: Det var det jag menade.

Jan: Och jag måste säga, vår kompis Niklas Danelid har ett kul uttryck. Han säger så här: en gång är ingen gång, men två gånger är en gonggong.

Caroline: Ja, snyggt. Okej, ska vi köra vidare här i mejlet?

Panik på botten

Caroline: "När det föll som värst förlorade jag mer än två månadslöner på en dag. Till slut fick jag så mycket panik att jag sålde allt med 200 000 kronor i förlust. Jag sålde alltså på absoluta botten. Det kändes verkligen som om världen skulle gå under och vi skulle få en ny depression som på 30-talet. Jag känner mig så dum över att ha bränt arvet på tre veckor. Och extra surt är förstås att jag dessutom kommer behöva skatta på vinsten från fondförsäljningen nästa år, men jag kan inte göra avdrag eftersom förlusten skedde på ett ISK, investeringssparkonto."

Jan: Så här märker vi också det här, hur man får panik. Och jag brukar säga, alla freakar ut. Hon är inte den enda. Lugnt har jag fått 20 sådana här mejl under den här våren. Och då är det ändå bara de som har mejlat. Jag brukar ha en tumregel: är det en som mejlar så är det minst tio andra som tänker samma sak.

Och det här hände min mamma. Det har hänt oss. Vi investerade inte på fem år, mellan 2001 och 2005, för att vi gjorde precis samma misstag. Så det viktigaste här, som vi också kommer prata om, det handlar om att se till att de här 200 000 kronorna som har försvunnit, att man får ut värde av dem. För det är liksom där, det finns guldkorn i den här tunnan med skit.

Läropengar och guldkorn

Caroline: Ja, vad tänker du att det finns för guldkorn? För det finns ju ett lärobland.

Jan: Jag brukar alltid säga läropengar. Jag har gjort så mycket misstag i investeringar. Jag tror jag har gjort vartenda misstag i boken. Mental bokföring, övertro på egen förmåga, hoppats, följt flocken, agerat på tips och så vidare. Men tricket är ju, som jag alltid brukar säga, att när en person med erfarenhet träffar en person med pengar så brukar alltid samma sak hända. Personen med pengar får erfarenhet och personen med erfarenhet får pengar.

När en person med erfarenhet träffar en person med pengar brukar alltid samma sak hända. Personen med pengar får erfarenhet och personen med erfarenhet får pengar.

Nu vet jag inte hur gammal den här personen är, men om man fortsätter investera så kommer det komma en ny krasch om tio år. Och då har man kanske mer pengar, och då kan man agera mer rationellt. Och då har man gjort det tack vare att man minns hur det var nu när man agerade fel och kände sig dum. Så därför, och det här är kanske en mental bokföring eller en rationalisering, men jag tänker att det är mycket bättre att hoppa upp på hästen igen.

Caroline: Ja, vad är alternativet? Alternativet är att skita i allt och sedan bara...

Jan: Att säga så som jag gjorde: nej, det här med investeringar och aktier verkar inte vara till för mig. Då måste man vara smart, eller man måste ha en ekonomiutbildning, eller man måste vara en krösus, eller något annat. Och jag tror verkligen på att hoppa upp på hästen igen och lära sig.

Grattis att det gick åt helvete

Jan: Och jag skulle på mångt och mycket säga, ibland frågar folk mig: vad är er framgångsfaktor? Nej, men vi har haft förmånen att ha många människor runt oss som, när vi har varit i den här situationen, har sagt till oss: grattis att det gick åt helvete. Vad är det mest fantastiska med den här situationen?

Caroline: Ja, vi har ju hjärntvättat oss på det viset, kan man väl säga. Att tänka på ett annat sätt. Och det är en sjukt frustrerande fråga mitt i det där. Men så vet man också att det är den bästa frågan egentligen.

Jan: Det är den bästa frågan. Och den funkar lika bra på barn som på kollegor som på sin partner. När något har skitit sig, oavsett om det är pengar på börsen eller något annat: vad är det mest fantastiska med den här situationen som har inträffat nu? För ofta upplever jag att vi fastnar i att titta på den dörren som har stängts, så att vi missar alla de andra dörrarna som har öppnats. Men det kräver liksom, och det är svårt att göra på egen hand, ofta behöver man en partner eller vänner.

Caroline: Eller om man inte har vänner eller en partner. Jag upplever att man kan göra det lite efter att man har blivit känslomässigt upp i varv. Då upplever jag att jag kan ta mig dit. Det är nog ändå några dörrar som har öppnats här nu.

Jan: Det är som att man övertalar sig själv att det faktiskt är helt okej och att det blir bra.

Caroline: Men vi lurar oss själva hela tiden.

Jan: Bättre att lura sig själv i rätt riktning.

Caroline: Och vi är alla lite dumma i huvudet ibland. Vad tänker du nu?

Att dölja sina misstag

Jan: Nej, men jag vet inte, jag får sådana svar. För ibland, också som en annan läsare som vi kommer läsa, lyssnar de på andra poddar och sådant, och så är det så här: jag tajmade börsen perfekt och nu är ett tillfälle att köpa. Och man pratar aldrig om när man har trillat av hästen eller gjort fel, utan man vill dölja sina misstag. Och jag är lite trött på det, för det finns ingen investeringsstrategi som inte innehåller misstag.

Alltså, världens bästa fond brukar anses vara Renaissance Technologies. Det är en amerikansk hedgefond.

Caroline: Gud, jag har aldrig hört talas om den. Är det världens bästa fond just nu?

Jan: Nja, fondföretag. De är asduktiga. Det är de som har typ alla anställda är doktorander. Vi har pratat om dem innan.

Caroline: Ja, det har vi.

Jan: Och de tjänar groteskt mycket pengar. Och de säger så här: ett bra år har vi 51 procent rätt. Men den där 51 procent rätt betyder att man har mer rätt än man har fel. Och det kan man tjäna väldigt mycket pengar på. Men de har ju 49 procent fel också.

Caroline: Ja, men då gäller det också att minimera förlusten när man har fel.

Jan: Ja.

Caroline: Och som du säger, det ingår i spelet.

Inautenticitet och att hålla sig själv högt

Jan: Det ingår i spelet.

Caroline: Men det du säger om att man pratar om att man har lyckats tajma marknaden, att man vill sopa misstagen under mattan. Jag håller också med om det, att det är så himla jobbigt med den här inautenticiteten som vi sysslar med hela tiden. Att man håller sig själv högt på något vis. På ett sätt som andra kan se. Man kanske inte ser det själv, men andra kan se. Nu känns det inte riktigt ärligt här. Andra kan se det.

Jan: Jag gillar också det Lennart, vår kompis, brukar säga: time will either promote you or expose you.

Caroline: Okej, ska vi gå tillbaka till mejlet nu då?

Jan: Ja, vi går tillbaka till mejlet.

Caroline: "När börsen sedan bara steg och steg tänkte jag att jag måste in igen för att åtminstone få tillbaka lite av förlusten. Det var fredag för en vecka sedan som jag bestämde mig för att försöka köpa tillbaka. Nu är jag nere ytterligare 7 procent. Jag har inte särskilt hög lön, så genom att leva på minimum och spara varenda öre kommer det ta mig cirka fem år att vara plus minus noll. Jag har verkligen lärt mig den hårda vägen att man inte ska försöka tajma börsen. Jag är en ny lyssnare, men jag har lärt mig så mycket om smartare sätt att investera passivt och systematiskt. Det jag gärna skulle vilja höra är ett avsnitt om hur man kan tänka kring dåliga ekonomiska beslut. Hur man kan gå vidare och lära sig av sina misstag på bästa sätt. Hur kan man stålsätta sig mentalt för att följa sin strategi även när magkänslan säger nej? Ska man någonsin gå på känsla, och i så fall när? Och hur såg processen ut för er innan ni hittade er investeringsstrategi?"

Att mentalt stålsätta sig med en strategi

Jan: Många bra frågor. Vad tänker du spontant?

Caroline: Det var flera frågor. Men det där hur man ska stålsätta sig mentalt. Det gör vi ju genom att vi har en investeringsstrategi. Det är så vi mentalt stålsätter oss mot olika tips och grejer. Och du vet, panik i tidningarna och sådär.

Jan: Det är det ju. Och när det är minus på...

Caroline: Avanza-kontot.

Jan: Vi kommer se det sedan också, lite längre fram. Men det första är så här: jag lyssnar inte på andra experter, alltså på media och sådant. Jag läser inte tidningar på det sättet. Nummer två: jag loggar inte in på Lysa eller på våra Nordnet-konton och kollar hur det är.

Caroline: Då är du ändå den som är intresserad av oss.

Jan: Jag är minimalt intresserad. Jag är där aldrig. Kanske två gånger om året.

Caroline: Det roliga med Caroline, som ni såg i något avsnitt, är att man kan ta med sig en fråga så här: "Var är mina Tesla-aktier? Hade inte jag någon Tesla-aktie någonstans?" Jag hittar knappt dem.

Jan: Men i vilket fall, det lönar sig att inte vara överdrivet intresserad efter att man har satt sin investeringsstrategi.

Smart sparande är inte spännande. Att investera ska vara som att se målarfärg torka, eller som att se gräs växa.

Lekhinken som utlopp för spänning

Jan: Det är verkligen så. Men det är också för att vår investeringsstrategi är så 10–15 år framåt. Jag är inte intresserad av att göra supersnabba klipp. Det är verkligen så långsiktigt. Men det kan man göra i lekhinken. Det gör vi ju ganska mycket på Patreon, i vår RikaTillsammans-community. Då brukar vi ungefär en gång eller varannan månad lägga ut: det här är en spekulation för lekhinken, ska ni vara med nu? Till exempel nu för några dagar sedan.

Caroline: Vänta lite här nu. Då får man säga att lekhinken är en avgränsad del av ens ekonomi. Och där vet man att det händer allt möjligt. Och spännande. Det kan gå bra, det kan gå dåligt. Det är jättespännande. Men då är den avgränsad. Och då vet man att det inte kommer spilla över på ens övriga ekonomi, att man behöver leva på minimum och så. Eller hur?

Jan: Det är så vi har tänkt.

Caroline: Precis.

Jan: Och det är det jag menar. För att få utlopp. Vi är känslomässiga varelser. Så låt oss få. Vi behöver utlopp för spänning. Och när vi har för mycket spänning, då vill vi ha lugn och ro och trygghet. Och när vi har för mycket trygghet, då vill vi ha spänning. Det är återigen där man kan variera. Spänning kan jag ha för till exempel 2 000 eller 5 000 kronor. Jag behöver inte ha spänning för 500 000 kronor. För det är inte som att det blir tio gånger större kick i hjärnan bara för att det är tio gånger större belopp.

Empati med sig själv och inre framgångsfaktorer

Jan: Så jag tror att det handlar mycket om att ha empati med sig själv. Mycket av det här handlar, så som vi också pratar om i det här avsnittet, kommer du ihåg den serien vi hade med fem delar på den kanadensiska coachen? De inre framgångsfaktorerna. Att det handlar om att lika mycket jobba med sig själv och lära känna sig själv som att jobba med det tekniska.

Caroline: Ja, så att man kan hacka sig själv lite.

Jan: Och lura sig själv. Förlåt att jag använder det. Men det jag gör jättemycket är att jag lurar mig själv hela tiden. För att ta mig själv i rätt riktning.

Caroline: Har du något mer sådant förslag på hur man kan lura sig själv?

Jan: Ja, jag kanske kommer på något. Och sedan en annan grej som vi har pratat om: sluta jämföra det med månadslöner. Eller med pengar, eller en bil.

Caroline: Så kunde jag också vara när vi var som det. Ja, men nu har man liksom, nu är vi back två bilar.

Jan: Man kan inte sätta det i relation så. Det är det här med framing som vi pratat om, misstag. Utan tricket, den bästa framingen man kan göra om man ska jämföra, det är att jämföra med index. Ligger jag bättre eller sämre än index? Mitt jämförelseindex. Det är det viktigaste, tänker jag.

Hjärnan vill ha snabba resultat

Caroline: Men en sak som jag kan säga som jag lurar mig själv med, det är att min hjärna väldigt gärna vill ha snabba resultat.

Jan: Ja.

Caroline: Jo, men så här, man köper något. Jag vill gå ner i vikt nu, den här veckan, och jag vill ha framgång nu med mitt skrivande, och nu vill jag liksom... Det är nu. Men då får jag hela tiden gå tillbaka och säga: jag kommer inte nå någon framgång om jag inte låter det ta lite tid.

Jan: Ja.

Caroline: Det är som att jag, då får jag lura mig själv. Det är inte intuitivt för mig att tänka att saker ska ta tid.

Jan: Nej, och så är det väl också. Man köper en aktie eller en fond, och så vill man att den ska gå upp samma dag man har köpt den, så att man får bekräftelse på det här beslutet att köpa den.

Caroline: Det kan vara så att unga människor lyckas med det här. Men jag lyckades nog inte när jag var 20 med att lura mig själv, så jag fattar inte hur man kunde det.

Jan: Nej, och jag kan säga att fortfarande, jag är 40 och har snart gjort det här i 25 år, när jag köper en fond eller en aktie eller Lysa, eller vad det är, jag vill fortfarande att det ska gå upp samma dag jag har köpt den. Jag vill fortfarande få den här bekräftelsen på att jag har gjort rätt. Och det suger fortfarande.

Går detta i linje med min strategi?

Caroline: Men kan det inte vara så att du tänker, även om det går ner, men jag vet att det här är rätt, det är de andra som har fel? För så kan jag tänka.

Jan: Ja, men jag tänker inte så mycket att andra har fel. Utan jag tänker så här: går det här i linje med min strategi? Ja, det gör det. Bra. Och strategin har jag tagit fram vid tillfällen då jag inte är känslomässigt påverkad. Det är ju dumt att ta fram en strategi när man ligger minus 30 procent i coronatid, utan strategin är något man ska göra när man är neutral.

Man ska aldrig fatta beslut när man är känslomässigt påverkad, varken åt det ena eller andra hållet.

Men det var som min mentor Klas-Erik alltid sa: man ska aldrig fatta beslut när man är känslomässigt påverkad, varken åt det ena eller andra hållet. Och han var alltid så rolig, för han sa: ja, även om man sitter i en jobbig förhandling så kan man alltid gå på toa. Man kan alltid ta en paus.

Caroline: Men tänker du aldrig det, att andra kan ha fel? För det här är nog en sådan mognadsfråga för min hjärna. Nu är jag 43, kanske om 20 år tänker jag inte att andra har fel och jag har rätt. Det är definitivt en sådan omognad, att sitta och tänka att man själv har rätt.

Thoughtful disagreement och rätten att ha rätt

Jan: Jag tror att det handlar lite om område i livet. Sitter jag i styrelsemöte, eller när det gäller företag eller sådana frågor, då tycker jag ju alltid att jag har rätt och alla andra har fel. Sedan brukar jag i och för sig försöka lyssna på andra, för jag gillar det här thoughtful disagreement. Att man ser att världen inte ser ut så som jag ser den, utan den bästa bilden av världen får man om man pratar med andra.

Men på börsen har jag tränat mig i så många år att för mig, det här är ett påhitt, men för mig är det här 100 procent sant: på börsen, antingen har du rätt eller så tjänar du pengar. Det går inte att ha både och. Antingen har du rätt eller så tjänar du pengar. Och jag är mer intresserad av att tjäna pengar än att ha rätt.

På börsen, antingen har du rätt eller så tjänar du pengar. Och jag är mer intresserad av att tjäna pengar än att ha rätt.

Caroline: Spännande. Och det kan nog vara... att man kan ta det till andra områden än börsen.

Jan: Ja. Man brukar säga inom personlig utveckling att en av de stora heliga gralerna är att för att bli fri, ge upp rätten att ha rätt. Eller: vill du ha frihet i livet, ge upp rätten att ha rätt. För ofta fastnar vi i att jag har minsann rätt och du är dum, och jag har rätt och jag är oförrättad. Vi hakar oftast in i vårt förprogrammerade beteende.

Strategin innan vi hittade strategin

Caroline: Snubblar man än en gång. Så sista här, hur såg vår strategi ut innan? Innan vi hittade... hur såg processen ut för er innan ni hittade er investeringsstrategi?

Jan: Väldigt virrig. Jag skulle säga att vi vände kappan efter vinden.

Caroline: Det var så här, någon pratade... nu minns jag inte, för det här var typ 20 år sedan. Det måste ju vara att vi provade massa grejer. Och sedan insåg vi en efter en att vi kunde bocka av att det här inte var rätt för oss, det här var inte rätt för oss. Sedan läste du ju också samtidigt.

Jan: Ja, men jag skulle säga så här, det var väldigt mycket, nu minns jag inte exakt, för det här är mer än 15 år sedan. Vi skulle skrivit dagbok. Om jag skulle översätta det till idag: hade någon sagt "guld, du ska äga guld", så hade vi tänkt, ja, de kan nog mer än mig, så jag köper guld. Och sedan hade någon sagt onoterade bolag. De kan nog mer än mig, så vi köper onoterade bolag. Och sedan säger någon indexfond. Och någon säger högutdelande aktier. Och någon säger utdelningsstrategi, och någon säger magic formula, och någon säger teknisk analys, och någon säger fundamental analys. Så vi var ju all over the place.

Att kryssa av vad som inte funkar

Jan: Och sedan, när man gjort något tillräckligt länge, då inser man så här: nej, de som pratar om teknisk analys, de har inte mer rätt än någon annan. De har snarare mer fel än varandra. Okej, fundamental analys. Nej, på kort sikt funkar inte fundamental analys heller.

Caroline: Så du menar att vi måste prova lite, eller?

Jan: Ja, eller så tittar man på de som har provat allt, och då kan man börja kryssa av sådana här saker. Nej, det här funkar inte, det här funkar. Och sedan till slut har man förädlat sin strategi till vad som funkar och inte funkar. Och det finns ganska mycket forskning för det. Och det som forskningen är tydlig med att det funkar är så här: investera globalt, billigt, långsiktigt och regelbundet.

Och sedan börjar man anpassa det till sitt eget lynne eller temperament. Som till exempel att vi har en strategi som tar ganska lite risk. Vi har mycket räntefonder, och sedan har vi en lekhink. Så jag skulle säga att för oss har det tagit tio år, minst, att försöka förfina den här strategin. Och idag när folk kommer med till exempel onoterade bolag, alltså bolag som inte finns på börsen, då är jag i 99 fall av 100 så här: nej, det är inte intressant att investera i onoterade bolag. Och sedan vet jag också vad det där hundrade fallet är, där vi gör ett undantag.

Caroline: Vad tänker du? Make sense.

Jan: Ja, det gör det ju.

Caroline: Men jag tror man ska göra lite misstag själv. Man måste göra misstag. Då landar det mycket mer än att någon kommer med en färdig strategi oftast.

Läsarmejl 2: samma båt och Evolution Gaming

Jan: Vi tar läsarmejl 2.

Caroline: "Jag vill tacka er för lugn och saklig argumentering för hur man bör agera i de turbulenta tider vi ser. Speciellt vill jag nämna ert inlägg från 12 mars, corona och börsen. Tyckte det var modigt att lägga ut skärmdumpen från ert eget Avanza-konto för att påvisa att vi alla sitter i samma båt. Mina egna förluster låg i paritet med era. Avanza skickade ut ett varningsmejl varje gång mitt portföljvärde sjunkit med 10 procent. 10-, 20- och 30-procentsmejlen kom i rask takt, och det kändes oerhört jobbigt. Då var det skönt att veta att jag inte var ensam. Läser man på andra börsforum skriver folk hellre om hur de förutsåg nedgången och sålde i tid. Jag har läst tillräckligt på er blogg för att inte försöka tajma marknaden, utan fortsätta spara regelbundet. Dock grämde det mig lite, för när de första rapporterna om corona kom från Kina i början på januari tänkte jag att allt det här kan påverka börsen negativt. Hade aldrig tänkt sälja allt, men jag har haft otrolig tur i aktien Evolution Gaming som gått upp över tusen procent för mig, och det här kunde vara ett bra tillfälle att ta hem vinsten. Men det gjorde jag aldrig och såg kursen störtdyka. Sedan vände det, och nu är Evolution högre än den någonsin varit. Något jag garanterat hade missat om jag hade försökt tajma marknaden."

Varningsmejlen från Avanza

Jan: Så vad tar du med dig från det här?

Caroline: Jo, men det var roligt att den här personen inte sålde sin Evolution Gaming.

Jan: Eller sin andra.

Caroline: Ja, men så hade jag nog inte heller sålt något som jag hade gillat att ha. Nu ska jag inte säga att jag hade vunnit fantastiskt på det. Det är inte säkert. Men jag tänkte på det här med varningsmejlen som kom från Avanza. Det fick ju vi också. Men var det... du förklarade att det var enligt lag?

Jan: Ja, det är en lagstiftning. När ens portföljvärde sjunker med 10 procent så måste man skicka ut information om det.

Caroline: Och varför är det så egentligen?

Jan: Jag vet inte.

Caroline: För folk hade kanske förlorat pengar. De visste inte, och var och en hade loggat in. Men är det inte upp till var och en att logga in?

Jan: Nja, jag vet inte. Jag tycker inte att det är en så intressant fråga faktiskt.

Caroline: Jag tycker det är jätteintressant det här med personligt ansvar.

Jan: Jag har ingen aning. Strunt samma.

Caroline: Vad tog du med dig då?

Svårigheten att tajma marknaden

Jan: Nej, men jag tycker det här är spännande. Det visar på den här svårigheten att försöka tajma marknaden. Att ofta är börsen ett år senare högre upp än vad den var innan krisen påbörjades. Och här fick den här läsaren det bevisat för sig. I det här enskilda fallet. I realtid.

Jag tyckte också det var roligt det här, som man skriver på andra forum, att man bara pratar om hur bra man är. Hur man tajmade marknaden. Det finns något som man brukar kalla för de tysta vittnenas kyrkogård.

Caroline: Berätta, vänta. Har vi pratat om det innan? Kan du inte säga vad det är för något?

Jan: Nej, men det är många som inte gör något väsen av sig, de som inte lyckades.

Caroline: Nej.

Jan: Och då brukar man säga att den stora tysta massan... Ofta är det bara några få, i de flesta sammanhang, som hörs. Men som man tror representerar majoriteten.

Caroline: Men så behöver det ju inte alls vara. Vet du vad jag sitter och tänker? Jag tänker att det inte ens är sant kanske.

Jan: Nej, så kan det ju också vara. Och det vet ju inte jag något om.

Caroline: Nej, eller så kan det vara väldigt mycket cherry picking.

Läsarmejl 3: Mattias och dagboken

Jan: Läsarmejl 3.

Caroline: Ja. "Du uppmanar på din blogg att skriva dagbok under börskraschen, vilket jag hoppas fler gjort. Oklart om vi är ute ur den här kraschen, även om det onekligen varit en jäkla åktur. Det vore roligt att få läsa fler patroners dagböcker, om du kunde uppmana till ett sådant inlägg på Patreon. Rent praktiskt vet jag inte om det ska publiceras direkt i ett inlägg, eller om man ska få ladda upp sina dagböcker. Du får gärna undersöka om intresse finns. Tack vare tips från er och Börskrafters så ligger min portfölj nu plus 5,5 procent upp från årsskiftet. Det hade jag aldrig vågat om inte ni hade publicerat era artiklar. Stort tack, Mattias."

Jan: Jag tycker det här är jättekul. Han är en av våra Patreon-medlemmar. Om det är fler av er som har publicerat dagböcker eller skrivit dagböcker, skicka gärna dem. Ni kan sudda ut siffrorna och sådant. För det är ganska kul att läsa. Så jag tänkte att vi faktiskt ska läsa Mattias dagbok här, från några olika inlägg. Vi läser, och sedan tar vi upp det som är intressant.

Caroline: Okej.

Dagboken: 22 mars

Caroline: "22 mars. Börserna har rasat 30 procent sedan toppen 19 februari. Aldrig förr har fallen gått så fort. Aktiemarknaden är volatil som tusan. Minus 10 procent ena dagen, plus 10 nästa dag. Omöjligt att tajma. Till och med guld går ner. Ryktas om att stora bolag blankat guld och håller ned kurserna. Spiltan Räntefond låste möjligheten för uttag i fredags. XX tusen kronor sitter fast där. Återupptas när det går att värdera rätt igen."

Jan: Vi har suddat ut siffrorna. Jag vet inte om du minns det här, men det här var runt 20 mars.

Caroline: Jo, jag minns det. Jag minns det när det var minus 30. Och vi trodde att jag kanske går ner till minus 50. Och jag frågade, från när räknar man? Och du sa 19 februari.

Jan: Ja, precis. Ska du fortsätta läsa?

Caroline: Mm. "Media är mycket dystra i sina prognoser om ekonomin. Ryktas om depression. Våra portföljer har tappat 11 procent, den här 60/40-portföljen, och 19 procent på 85/15-portföljen. Känns bra att ligga bättre än index. Ingen ångest alls, trots att förmögenheten minskat med tusentals kronor. Från och med nu frångår vi vår ursprungsplan för att kunna nyttja krisen. Lite motigt och läskigt när det väl ska göras. Inspirerande när vi skapade planen. Lägger ihop portföljerna för att kunna nyttja portföljbelåning fullt ut. Ökar utrymmet till tusentals kronor."

Vi har suddat ut siffrorna där, kan vi bara säga.

Caroline: "Säljer av alla räntepapper nu. Tänker initiera steg ett i coronastrategin och köpa aktier för mycket pengar idag. Räntepapper plus belåning. Lite läskigt, men känns ändå okej i magen. Läste en blogg om att det kunde bli mycket värre och fick lite panik."

Vad Mattias gjorde, sammanfattat

Jan: Okej, men kan inte du bara summera vad han eller hon har gjort?

Caroline: Ja, som Mattias här, tillsammans med sin fru.

Jan: Han skriver så här, just att det var väldigt volatilt. Det vill säga att det svängde mycket där i mars. Plus 10 ena dagen, minus 10 en annan dag. Allt gick ner, till och med guldet som skulle skydda i sådana tider. När det blir sådan här panik på marknaden så säljs allt, helt oavsett. Och man säger att stora företag hade blankat guld.

Caroline: Ja, det vet jag inte. Jag har inte hört något om det.

Jan: Nej, det vet vi inte. Men att blanka betyder i alla fall att man spekulerar i att det ska sjunka i värde.

Spiltan Räntefond låste sig. Det var något som inte vi eller någon annan förutsåg på marknaden. Så det inträffar alltid grejer som ingen har tänkt på. Och det betydde att man inte kunde ta ut eller sätta in pengar på just...

Caroline: Spiltan.

Jan: Men det fick följdeffekter att Avanza Auto drabbades, Lysa drabbades. För alla som ägde Spiltan Räntefond kunde inte prissätta korrekt.

En strategi för krisen

Jan: Det andra som jag tar med mig är att Mattias har haft en strategi. Han har haft en strategi som gäller i vanliga fall, och sedan hade han dessutom en strategi för vad som ska hända i en börskrasch. Och då har man verkligen levlat. För de flesta har ingen strategi i vanliga fall. Att dessutom ha en strategi för vad man ska göra i en börskrasch, det är guldstjärna i kanten.

Att ha en strategi för vad man ska göra i en börskrasch, det är guldstjärna i kanten. Och särskilt när det är en strategi som går ut på att bli mer aggressiv när alla andra blir defensiva.

Och särskilt när det är en strategi som går ut på att bli mer aggressiv när alla andra blir defensiva. Det här går precis i linje med, det finns ju till exempel Warren Buffett, världens rikaste man. Han säger så här: var girig när andra är rädda, och var rädd när andra är giriga. Så här är det helt korrekt.

Och sedan är det också roligt att han säger, jag tolkar utifrån det han säger här, att han har tänkt ut den här strategin i början. Han skriver så här: "inspirerande när vi skapade planen." Det var nog inte den 21 mars han skapade planen. Och planen var att sälja räntepapper, öka belåningen, så man kunde låna pengar.

Belåning som verktyg

Jan: Och det här är så här, vi har ett helt avsnitt som handlar om att amortera, investera och belåna. Där jag vill, om man vet vad man håller på med och har en strategi, så är belåning absolut ett verktyg att kunna utnyttja. Men till exempel som den första läsaren, som var orolig, då hade jag sagt: aldrig i livet att du ska belåna. Medan vi själva använder belåning från tid till annan. Men jag tror det är ett avsnitt, ja, man kan kolla, vi kan lägga ut en länk i beskrivningen.

Och sedan har jag faktiskt roat mig med att plocka upp en gammal slide, eller grafen vi hade framme då, 21 mars. Den visar fördelningen på USA:s S&P 500, den amerikanska börsen, de 500 största bolagen. Den 21–22 mars var 156 av 500 bolag minus mer än 40 procent. 86 företag hade backat med mer än 50 procent, och 40 företag, alltså nästan 10 procent, var minus 70 procent eller mer. Och bara 21 företag, vilket är typ 4 procent, var på plus. Så det betyder att 9 av 10 företag var mer än minus 10 procent back.

Jämförelsen 21 mars mot 9 juni

Jan: Och det här kan jämföras med, vi kommer prata om det sedan, men det kan jämföras med 9 juni, alltså typ en vecka sedan när vi spelar in i dag. Idag är 80 procent av alla företag på plus 10 procent eller mer. 183 av de här 500 bolagen är på plus. Och det är bara 86 företag, eller, den 21 mars var det 86 företag som var minus 50 procent, som hade halverat sin aktiekurs. Idag, 9 juni, är det bara fem.

Så det intressanta, som jag kan tycka, är att om man hade varit på typ någon sådan här Robinson nu i sex månader i år, och sedan bara loggar in på sitt Nordnet-konto och ser det här, då skulle man säga: 2020 var ett ganska trist börsår.

Caroline: Ja, om man inte tittar på hur det har gått, hur det såg ut i marknaden.

Jan: Så om man bara tittar på siffrorna nu, så är det inget som antyder den berg-och-dalbanan som man har varit i innan. Så det visar på de här stora svängningarna.

Dagboken: 25 mars

Caroline: Men vi kan fortsätta läsa Mattias dagbok. Jag tycker det är superspännande. "25 mars. Gick inte in med... vad ska jag säga? Pengar. X kronor. Det blev bara hälften på söndagen. Måndag gick det ner med 7 procent. Köpte X kronor Walt Disney och X kronor Latour i dippen. Sedan kom ytterligare ett räddningspaket som gjorde att det gick upp 11 procent på tisdagen. Samma dag som det gick upp gick jag in med X tusen kronor. Missade en del av tappet på grund av min obeslutsamhet. Det är sjukt svårt att tajma marknaden, särskilt med fonder. Orsaken till att vi ej gick in med hela det planerade beloppet var att vi tyvärr väntar på ökning av godkänt bolån. Nu vabbar bankkvinnan tyvärr och vi får inget besked nu heller. Just nu har vi X tusen kronor i obligationer som är låsta, Spiltan. De hade vi velat omvandla. X tusen kronor i guld, men dessa ska vara kvar till minus 50 procent på S&P 500. Just nu har guldet ökat med 5 procent. Så äntligen kommer guldet loss."

Jan: Vad tänker du?

Caroline: Jag tycker det här är jättespännande.

Jan: Ja, det är jättespännande, för det är ganska detaljerat ändå.

Caroline: Absolut. Man ser precis hur han gör och tänker.

Optionskostnaden och bankkvinnan som vabbar

Jan: Det jag kan ha åsikter om är investeringar i de enskilda aktierna. Det hade jag undvikit. Walt Disney och...

Caroline: Ja.

Jan: Sedan kan man säga så här också, att det är jättespännande att höra hur man har försökt ta bolån. Och sedan blir man så frustrerad. För det är alltid på sådana idiotdetaljer som vissa saker kan falla. Som så här, bankkvinnan vabbar. Det är ingen annan som kan ta över det.

Caroline: Nej, men precis.

Jan: Och det kan utan problem ha kostat 25 000 kronor. Så det är där som jag ibland brukar prata om att vara ombytt till matchen. Att ibland kan det vara värt att ha en optionskostnad. Att ha till exempel lån och pengar på banken. För då kan man säga: ja, det kostar, det är inte optimalt. Hur kan du ha lån och pengar på banken? För det kostar dig 2 000 kronor. Ja, men det är bättre att du har betalat 2 000 kronor för att kunna ha den här möjligheten, än att bankkvinnan vabbar och jag sedan missar 25 000. Då hade jag kunnat hålla på i 12 år med den där optionskostnaden.

Så jag känner igen, jag känner så igen det där. Och det är så sjukt frustrerande.

Caroline: Det hade varit roligt, måste jag säga, att få veta varför de köpte de enskilda aktierna.

Jan: Mattias, du får återkomma.

Caroline: Du får gärna återkomma, ja.

Dagboken: 26 mars och ångerns tempel

Jan: Så dagen efter, 26 mars.

Caroline: "26 mars. Börsen har gått upp rejält de närmsta dagarna. Lite jobbigt att det går upp. Hade velat handla mer innan. Men det ligger fortfarande cirka minus 25 procent från toppen. Handlar i alla fall för X tusen kronor till. Portföljbelåning plus månadsspar. Stor risk att inte lyckas fånga nedgången på ett bra sätt. Det är sjukt svårt att tajma marknaden. Det går inte. Några experter säger att det är läge att handla mer nu. Några säger att det kan rasa 20–30 procent till. Det är extremt svårt att försöka hitta ett bra läge för köp."

Jan: Men är det inte så att man bara ska handla genom hela krisen?

Caroline: Jo, man ska handla hela tiden. Ha en strategisk plan.

Caroline: "Nu handlar jag, inte försöker tajma det, tänker jag."

Jan: Och sedan är det så roligt det här som vi alltid pratar om, att börsen är ångerns tempel. Att man ångrar sig för vad som än händer. Man ångrar sig alltid. Man har köpt för mycket, man har köpt för lite, man har köpt för tidigt, man har köpt för sent, man skulle köpt mer. Det går inte. Utan det är att ha en strategi. Och de har en strategi.

Caroline: Men man märker också den här slitningen kring strategin. Och jag tycker det beskriver den här kampen väldigt väl, mellan att följa sin strategi och känslomässigt försöka...

Jan: Göra något som är utanför.

Caroline: Ja, precis.

När experterna drar åt alla håll

Jan: Den här svårigheten också, du vet, man börjar lyssna på experter. Och sedan märker man de här kriserna, det drar åt alla håll. Och det värsta är att när man lyssnar på de här experterna så är de duktiga, för de har ofta argument för både och.

Caroline: Ja, men det gör också att det blir så error i hjärnan på mig faktiskt.

Jan: Ja, och där har jag dragit slutsatsen att jag är väldigt noga. Jag tror inte att jag kan investera bättre än andra. Och jag lyssnar sällan på vissa typer av råd. Och det här är också så här, för jag är ett exempel på att man ska ha rådgivare. Vi har till exempel Per, en av våra kompisar, som vi ska ha med i podden vid ett tillfälle, där jag brukar bolla investeringar. Men jag lyssnar aldrig på en rådgivare om hur marknaden ska gå i framtiden. Däremot kan jag lyssna på råd som säger: okej, i förhållande till dina mål, eller i förhållande till din tidshorisont, så borde du kanske kunna tänka så här i stället. Den typen av råd ska man ta. Men inte: Latour kommer gå bättre än Disney de kommande två veckorna. Eller: Disney kommer lämna en bättre rapport än så.

Det är jättesvårt. Och det säger till och med Andreas och Henrik, som var här, förvaltarna av den här Cred Global, att trots att de är proffs säger de så här: det är svårt att göra en bättre analys än någon annan, kortsiktigt.

Caroline: Ja, när massa smarta människor försöker lösa samma problem så tenderar lösningen bli samma.

Dagboken: 7 april och fear of missing out

Jan: Så vi hoppar från 26 mars till 7 april.

Caroline: "Positiva tongångar på börsen som gått upp flera dagar i rad. 7 procent igår. Fear of missing out. Nu har guldet kommit loss också, på grund av alla stimulanser ute i världen. Högsta nivån på guldet sedan 2020. Känns fortfarande bra i magen. Länder börjar lätta på restriktioner och det ser ut att minska i smittspridning. Vi får se om det här stämmer eller om det kommer fler setbacks. Ligger kvar fullinvesterad och tittar på showen."

Jan: Jag älskar det. Jag är också så här. Jag tror det var Cornucopia, en bloggranne, som brukar prata så här: ta fram popcornen och börja titta. Jag älskar det. Det är det bästa. Man kan bara vara en åskådare.

Caroline: Ja, men då måste man också mentalt distansera sig. Och då har man kanske ett annat perspektiv.

Jan: Och jag gillar det som Mattias skriver också, att här kommer den här fear of missing out. Åh, det gick upp 7 procent. Fan, jag skulle vara med. Och även om man har en strategi så kommer känslorna vara där och dra i en. Tricket är ju det som vi brukar säga: man behöver inte tro på allt hjärnan känner eller säger eller tänker eller tycker.

Och sedan gillar jag också att han förmodligen i sin strategi, så som vi också pratar om, att i kristider tenderar guldet gå upp. Det gör inte det direkt, det gör inte det alla dagar, men det tenderar att hålla. Så här har han i sin strategi gjort ett bet på att guldet kommer gå upp över tid i en kris, vilket det också gjorde. Så han fick inte panik och tänkte: guld ska gå upp när aktier går ner, guldet går ner, jag säljer. Utan så här, man håller sig vid sin strategi, för på kort sikt är marknaden irrationell. Men över tid brukar de stora dragen gälla.

Dagboken: 11 april

Caroline: Ska vi ta 11 april?

Jan: Så vi hoppar från 7 till 11 april.

Caroline: "Ja, börsen har rusat 12 procent den här veckan. Fler och fler experter uttalar sig positivt, samtidigt som vissa pratar om björnfällor och nya kriser. OMXHPI ligger minus 30 procent fortfarande och Nasdaq ligger fortfarande minus 20 procent under högsta toppen. Totalt var Nasdaq ned minus 35 procent. Obs, krävs mycket mer för att återhämta ett tapp, så börsen är upp mer än 20 procent från lägstanivån idag. Vår sammanlagda portfölj ligger på minus 20, det vill säga samma som Nasdaq. Guldet har lossnat och ligger på plus 13,5 procent i år. Vi har 15 procent i portföljen idag. Hittills har vi investerat extra under krisen. Vi har omvandlat X tusen kronor i räntefonder till aktier, belånat portföljen med X tusen kronor, köpt guld och aktier då. Månadssparat X tusen kronor och omvandlat X tusen kronor eget kapital till aktier. Totalt X tusen kronor."

Vi vet inte hur mycket, men förmodligen en del.

Experterna kommer när börsen vänder

Jan: Jag tycker det är jättekul också här att se att när börsen börjat gå upp, då kommer fler och fler experter. Nu kommer det gå bra, när börsen går dåligt. Nu kommer det gå dåligt. Och sedan försöker de som har haft fel, som har sagt att börsen ska gå ner, och så går börsen upp, så blir det så här: "Nu är det dags för en tjurfälla." Det är nu de sista spararna kommer gå, och sedan ska de liksom gå till skolan.

Caroline: Men nu hör jag lite, vad heter det, förakt?

Jan: Ja, det är lite förakt.

Caroline: Absolut.

Jan: Och det hänger ihop med den här forskningen, som vi också säger, att det är bättre att singla slant än att lyssna på en experts förutsägelse om framtiden. Och jag blir liksom så här att experterna har ju mindre än 50 procent rätt. Och det värsta är att det hugger tag i mig också. Jag är inte mycket på Twitter, jag tycker att det är lite avskrädesställe. Men ibland är jag ändå där och tittar. Och sedan, jag ska inte säga avskrädesställe, det var fel. Jag tycker det ser ut som en krigsplats. Ett slag, ibland.

Caroline: Ja, jag upplever sällan att jag mår bättre när jag har lämnat än när jag har kommit dit.

Jan: Men du går dit ändå ibland.

Caroline: Ja, det är väl någon sådan här sjuk fascination.

Twitter tar fram det sämsta

Jan: Och du vet, jag kommer ihåg att när vi publicerade den 12 mars, så fick jag kommentarer: hur kan du vara så här dum i huvudet och rekommendera att man köper nu? Det kommer ju gå ner. Och sedan tänker jag så här, nu ligger vi väl plus 30 procent från det. Jag har sådan lust. Det är så här den primala delen i mig vill bara: vad var det jag sa? Så jag upplever, ska jag nog säga, att Twitter tar fram det sämsta i mig. Så därför är jag inte där särskilt mycket.

Men jag ska också säga att vi vill ju prata om krisen när den pågår. Och då blir det att man lätt kollar på nyheterna och experterna, man pratar med grannarna eller kollegorna och så. Vi har ett behov av att prata om det som sker. Men där kan man också luta sig tillbaka och titta på sitt eget behov. Och kan man distansera sig där, då är det också en show.

Caroline: Ja, Twitter är nog ett sådant ställe där man ska ha popcorn. Och nu var det ju det här med Alexander Bard och Bianca Ingrosso.

Jan: Jag har inte hängt med i det.

Caroline: Där är någon Twitter-feud. Har du tagit fram popcornen?

Jan: Nej, jag har inte ens tagit fram popcornen.

Dagboken: fortsättning 11 april

Caroline: Ska vi ta fortsättningen?

Jan: Mm, tar vi fortsättningen på 11 april.

Caroline: "Allt känns fortfarande bra i magen. Belånar inget mer i dagsläget, men fortsätter månadsspara. Känns som om nya tillfällen skulle kunna uppstå längre fram. Om smittan får fart igen, eller den ekonomiska krisen spiller över till andra branscher. Just nu är restaurang, hotell och resor drabbade värst. Om jag kommer ihåg så hade vi investeringar på X tusen kronor innan krisen. Nu har vi X tusen kronor eget kapital. Således minus X tusen kronor från toppen, men ingen förlust av insatt kapital. Funderar mycket över hur världen kommer se ut om några år. Risker när det pumpas in så gigantiska belopp som det görs nu från alla riksbanker. Vissa tror på nya kriser om några år. Behöver bestämma när vi ska återgå till den vanliga fyrahinkar-strategin. Vi ska i alla fall byta ut vårt tidigare 60/40-portfölj mot en allvädersportfölj som ligger plus 6 procent hittills, enligt RikaTillsammans."

Förlust på vinsten, inte på insatt kapital

Jan: Så jag tänker att det inte är så mycket att säga här. Jo, men jag tycker ändå, nu ska vi se, vad var det jag tänkte på? Det som kan vara värt att säga: vi ligger så mycket pengar back, men det är inte eget kapital. Det vill säga att då är det ofta en vinst som man ligger back.

Caroline: Ja, precis. Det var det jag tänkte. Att man får förtydliga lite.

Jan: Ja.

Caroline: Det är något annat, jag tänker inte att det är så mycket mer att säga.

Jan: Där kunde man önskat att han redan definierat i förväg när man ska återgå. Alltså när...

Caroline: Jag trodde att han hade det i strategin.

Jan: Ja, precis. Annars är det väl egentligen inte så himla mycket att säga.

Här kan man spekulera att det är många, jag tycker det där, nu blir det ett litet sidospår, men det är många som spekulerar kring att nu trycks det jättemycket pengar och det kommer bli inflation och sådant. Men jag har pratat med ganska många i finansbranschen, och de tror inte på en inflation. För de säger så här: ja, inflationen sker i tillgångarna. Men eftersom inte Boliden-aktien är med i hur man räknar inflation, så kommer inte inflationen drabba den vanliga ekonomin. Och så länge pengarna är kvar på aktiemarknaden, så spelar det ingen roll att vi får en tillgångsinflation. Problemet skulle bli om pengarna plötsligt skulle gå från aktiemarknaden till den vanliga ekonomin.

Att gå tillbaka till normalläget

Jan: Men det märker man, du och jag, vårt liv förändras inte huruvida vi har mycket eller lite pengar på vårt aktiekonto. I stora drag. Och på sin höjd blir det kanske att vi om något år, med några års mellanrum, köper en ny bil. Men det är inte mer än så.

Caroline: Make sense. Men du, apropå det med att lägga in i sin strategi när man ska gå tillbaka till normalläget, vad tänker du kring det? Vad skulle man kunna ha gjort då?

Jan: Nej, men jag vet inte, jag försöker hålla en strategi samma under tiden. Så det är väl som man säger, nu slutar man belåna, och sedan kanske man börjar rulla tillbaka belåningen efter, återigen över en tidsperiod, kanske över två år. Eller något sådant, skulle jag gissa.

Dagboken: 16 april och att jämföra med index

Caroline: Vi har två dagboksinlägg till, tror jag. Ska vi läsa? 16 april.

Caroline: "16 april. Börsen ligger minus 13, och minus 16 på amerikanska börsen och minus 16 på svenska börsen. Vår portfölj ligger minus 9 procent. Känns bra i magen."

Jan: Får jag pausa? Där är det jätteintressant. Han gör ju helt rätt. Han jämför sig med index. Och det här gör det mycket enklare att det känns bra i magen, att man jämför sig med index. Och det här är det jag har tjatat om alltid. Att om du har räntefonder så kommer du i en nedåtgående marknad ligga bättre än index. Men i en uppåtgående marknad kommer du ligga sämre än index. Det är kostnaden. Men grejen är att eftersom vi känslomässigt värderar en förlust mycket värre än en vinst, så gör det inte lika mycket känslomässigt.

Det är viktigare att känna sig som vinnare när det går ner än att känna sig som vinnare när det går upp.

Caroline: Jag ligger bara 110 kronor plus, jag hade kunnat lägga 120. Ja, då känns det bra.

Jan: Ja, det känns okej. Det känns inte bra, men det känns mycket bättre att säga att jag ligger på minus 50, men hade jag haft det andra så hade jag legat minus 100.

Caroline: Absolut. Man kan ändå känna sig lite som vinnaren i sammanhanget.

Jan: Ja, och det är viktigare att känna sig som vinnare när det går ner än att känna sig som vinnare när det går upp.

Dagboken: 16 april, fortsättning

Caroline: "De senaste veckornas uppgångar har känts hoppfulla. Guld plus 16 procent. AuAg plus..."

Jan: Ja, det är Eric Strands fond.

Caroline: "...plus 26 procent på en vecka. Galet. Ena dagen går börsen upp 3 procent, nästa dag ned 3 procent. Kursrörelser som tidigare varit mycket ovanliga är vanliga. Nu väntar Q1-rapporterna runt omkring i världen. Vi får se hur det här tar slut. Länder som USA, Danmark och Tyskland pratar om att lätta upp restriktioner. Kina verkar vara igång igen. Sveriges kurva är flack på viruset. Tidningarna präglas av ömsom hopp, ömsom katastrofläge. Några pratar om världens rally som ska hända. Andra om den största recessionen sedan 1930-talets krasch. Mycket svårt att gissa vart det här tar vägen. Bara hålla linjen som tidigare är bestämd."

Jan: Coolt. Inte så mycket jag kommenterar. Sluta läsa nyheter, det skulle vara mitt tips här. Man får ändå inte ut något värdefullt av det.

Caroline: Nej.

Dagboken: 21 april och oljepriset

Jan: Ja. Ska vi ta 21 april?

Caroline: "Q1-rapporterna börjar strömma in och de ser inte vackra ut. I natt nådde oljan nya historiskt låga rekordnivåer. Satte hela marknaden i nya gungningar. Minus 3 procent på Stockholmsbörsen och amerikanska börsen. Rätt dyster natt-nyhetsrapportering. Jag började fundera kring att sälja av lite och minska belåningen, men det är fortfarande extremt svårt att tajma. Jag påverkas av allt som skrivs, och riskerna med en kommande ny krasch. Bestämmer mig för att ligga kvar och inte göra något alls, trots att det känns lite märkligt i magen."

Jan: Ja, det är det där att vi vill göra något i stället för att bara sitta där. Och det sa Jack Bogle, indexfondernas fader. Han sa så här: man säger alltid "sitt inte där, gör något". Och han är bara så här, sitt där, gör inte något.

Man säger alltid "sitt inte där, gör något". Men ibland är det bättre att sitta där och inte göra något.

Så återigen, sluta följa nyhetsrapporteringen. Man kommer inte få ut något av det.

Börsen ligger före marknaden

Jan: En annan grej här, som man skriver. Det här är ganska många nybörjare som inte förstår det här med börsen. Att om man säger så här, men rapporterna blir ju skitdåliga. Eller man lämnar en skitbra rapport och så gick börsen ner ändå. Eller aktiekursen gick ner.

Caroline: Du menar Q1-rapporterna?

Jan: Börsen ligger alltid 6–12 månader före marknaden. Alltså, eller liksom nuläget.

Caroline: I förväntningar.

Jan: I förväntningar och sådant. Så om alla visste att Q1-rapporterna skulle vara dåliga, och nu kommer Q2-rapporterna också vara dåliga, att det kommer vara skitdåligt, då kommer det inte förändra företagens kurser. För alla vet redan att Q2-rapporterna, eller Q1-rapporterna, kommer vara dåliga. Det är där man tittar, skulle jag säga nu när vi är i mitten av juni. Nu börjar man titta på Q1-rapporterna kanske nästa år. Det är de som är intressanta. För alla fattar att det här året kommer vara värdelöst. Typ som ett undantag.

Dagboken: 26 och 27 april

Caroline: Vi har några dagar till här. Ja. 26 april.

Caroline: "26 april. Funderar på att betala av lånet på X tusen kronor i stället för nya investeringar. Vet inte om det är rätt beslut. Sjukt svårt att tajma i alla fall. Känns bra att bli av med lån nu när börsen ändå gått upp med 20 procent. Hela portföljen ligger plus i år."

Jan: Ska vi ta 27 april?

Caroline: "27 april. Samtal med frun. Hon är tveksam till att betala av lånen. Håll kvar i strategin, säger hon. Gör så och fortsätter månadsspara."

Jan: Ja, heja frun! Och vikten också av att inte sitta själv med sina hjärnspöken.

Caroline: Ja.

Jan: Har man valt en strategi, det är svårt att hålla fast vid den. Men man har ju tagit fram en strategi vid något tillfälle för att den skulle vara bra. Så grattis till att ni gör det här tillsammans. Sjukt coolt.

Caroline: Ja.

Dagboken: 6 maj och att inte öppna appen

Caroline: "6 maj. USA anklagar Kina för att de tillverkat viruset i labb. Börsen responderar negativt. Cirka minus 5 procent på ökad oro för handelskrig. Den här veckan har jag inte velat öppna Nordnet. Får man inte se förlusten så finns den inte. Känns faktiskt rätt okej ändå i magen. Inga panikkänslor här inte."

Jan: Samma sak som vi var inne på. Öppna inte skiten.

Dagboken: 15 maj och Pexip-noteringen

Caroline: "15 maj. Börsen ligger och pendlar fram och tillbaka, varken upp eller ner sedan jag skrev. Deltog i börsnotering av Pexip. Fantastisk start och sålde två poster med 40 procent vinst. 8 000 kronor i vinst. Kul att det fortfarande funkar med IPO:er i dåligt börsväder. Media är fortfarande både och. Alla spekulerar. Är botten nådd eller kommer ett ras till? Ingen vet. Portföljen ligger på minus 9,82 procent enligt Shareville i år. Men eftersom vi köpte rätt mycket på botten säger Avanza att vi är X tusen kronor plus. Och Pexip-börsnoteringen..."

Vänta, vad står det?

Jan: Det är också 8 000 kronor plus.

Caroline: "Visar på vikten att våga köpa när det rasar. Fortfarande funderingar om man ska betala av krediten eller månadsspara. Svårt val. Oavsett, lite trist att det bara pendlar, men samtidigt positivt eftersom man kan månadsspara mer."

Dagboken: 5 juni, sista inlägget

Caroline: "5 juni." Sista. "Makalös vecka. S&P 500 upp 5 procent. OMX, Stockholmsbörsen, upp 5,5 procent. Förra veckan var det riktigt bra också. Tekniktunga Nasdaq är plus 9 procent. Glädjefyllt att se hur portföljerna återhämtar sig. Vi ligger en bra bit över 5,5 procent plus på hela portföljen i år. Tack vare aggressiva köp när allt såg mörkt ut. Börsen verkar helt bortse från allt negativt just nu."

Jan: Ja, jag vet inte. Det är en fin dagbok.

Caroline: Du är föredömlig, får man säga.

Jan: Ja, men visst är det roligt.

Caroline: Jag känner att jag har varit med där och lyssnat. Jag tycker det är roligt.

Jan: Jag tycker det är sjukt bra jobbat. Och det är jättespännande att kunna gå tillbaka till, tänker jag också.

Sammanfattning: vissa saker är alltid sig lika

Jan: Så om vi ska sammanfatta det här, så skulle jag säga att vissa saker alltid kommer vara sig lika.

Caroline: Och vilka är de nu då?

Jan: Jo, jag tänker så här. Som ny sparare kommer man överskatta sin riskvillighet eller sin risktolerans i goda tider, och sedan kommer man flippa ut när det går ner. Och vi kommer hela tiden ha den här känslomässiga stormen. "Ska jag göra det, ska jag göra det?" Man blir girig och sedan blir man rädd. Så det är inget konstigt.

Och aktiehandel kommer ge kickar. Det är samma kick i hjärnan som lotteri eller andra... Jag vet inte om det är dopamin.

Caroline: Jo.

Jan: ...som man får. Och det var till exempel mycket, jag läste någon artikel, jag tror det var i New York Times, att väldigt många, eftersom all sport har legat nere, så är det många som har flyttat sig från betting till börsen. Och där är ju, jag tänkte ta ett exempel sedan, MQ eller Hertz eller sådana här affärer.

Tur eller skicklighet, dumma och smarta pengar

Jan: Och sedan kommer det också vara så här att perioder, det kommer vara perioder då människor utan kunskap eller färdighet också kommer tjäna pengar. Det vill säga, eller om man vänder på det, alla kommer förlora någon peng någon gång. Och det är där det är viktigt, när någon kommer med ett råd eller en affär, var det tur eller var det skicklighet? Det som vi har pratat om i alla de här avsnitten med forskningen, att det är en av forskningens största frågor när det gäller investeringar. Var det tur, går det att återupprepa, finns det persistens, eller var det bara tur?

Och det är liksom så också, man pratar mycket i sparande om dumma och smarta pengar. Smarta pengar efter de rika hedgefonderna, dumma pengar efter de små. Och det finns ofta situationer där dumma pengar tjänar mer än smarta pengar. Men tricket är ju inte att vinna slaget, tricket är att vinna kriget.

Tricket är inte att vinna slaget, tricket är att vinna kriget.

Och så också, komma ihåg det här, tänker jag, att ingen har rätt alltid. Alla strategier kommer innebära tvivel, alla strategier kommer innebära att man förlorar periodvis, och så vidare. Precis som många tidningar eller forum, jag brukar ibland skoja på engelska: nothing beats hindsight capital. Det vill säga, när man berättar i efterhand hur det har gått, eller...

Caroline: Hindsight är i backspegeln.

Jan: Ja, precis. Man ser aldrig hindsight capital.

Att ha en plan och möjlighetskapital

Jan: Och sedan tror jag också att att ha en plan är A och O. Och framförallt det som ställer till, som jag tycker är personligen jättejobbigt, det är att ha oinvesterade pengar som jag inte har en plan för. Det kan skapa hjärnspöken. Det skapar stress på riktigt. Jag borde investera, och nu missar jag, och så är man inne i den här ångerns...

Caroline: Men det är okej att ha.

Jan: Absolut, alltså att ha pengar på kontot. Vi har pratat om det, att det är viktigt till och med att ha det när det är...

Caroline: Ja.

Jan: Ja, till exempel ta RikaTillsammans-portföljen. Där har man nästan 25 procent av pengarna på konto. Och jag brukar alltid kalla det att det ger möjlighetskapital. Det ger mig möjlighet att göra vissa saker, eller som Mattias, möjligheten att månadsspara mer, möjligheten att belåna mer.

Jag brukar ibland skoja om att livet vore mycket enklare om det vore på börsen som det är i verkligheten, att hårt arbete lönar sig i form av ett bättre resultat. Eller att ju smartare man är, eller ju bättre utbildning man har, det kommer garantera en överavkastning mot index. Eller, men det vore mycket bättre om fundamentala faktorer, som vad företaget tjänar och vad det gör, påverkade mer. Eller att marknaden var logisk. Men så är det inte på börsen.

Det enkla slår det komplexa

Caroline: Vilket är ju det som är så himla spännande.

Jan: Utan tvärtom, så vet vi på börsen att den som är passiv slår den som är aktiv, till exempel. Och det som är enkelt är många gånger bättre än det som är komplext. Henrik Tell, en finansiell rådgivare, brukar säga så här: det är mycket bättre att ha en okomplett plan som man följer än den perfekta planen man inte följer.

Det är mycket bättre att ha en okomplett plan som man följer än den perfekta planen man inte följer. Temperament är viktigare än intelligens.

Så jag skulle till och med säga att temperament är viktigare än intelligens. Tänker jag.

Och sedan är det också, och de här punkterna är från den här "A Wealth of Common Sense". Han skriver också så här, att ibland är det helt enkelt så att marknaden är ologisk och irrationell. Och en klassiker i finanssammanhang är att marknaden kan vara irrationell långt mycket längre än vad jag har råd att hänga kvar.

Irrationella exempel: MQ:s konkurs

Jan: Och jag tänkte bara ta sådana här exempel på den här irrationella grejen, som jag verkligen också vill varna lite för. Det är det som har hänt nu, där erfarna investerare tittar och klår sig i huvudet. Det är till exempel, kommer du ihåg det här med MQ, att det gick i konkurs?

Caroline: Ja, ja, det minns jag väl.

Jan: Men du vet, två dagar innan MQ gick i konkurs, då steg aktiekursen med 66 och 35 procent. Vilket är helt ologiskt.

Caroline: Det minns jag inte. Nej, berätta mer här nu. Vad är det här för något?

Jan: Nej, men att småspararna...

Caroline: Trodde på det?

Jan: Ja, eller man spekulerar i det, och det var lite lotteri. Och samma sak hände i USA.

Caroline: Men var det andra enskilda aktier som också steg på det här viset?

Jan: Nej.

Caroline: Men varför just MQ?

Jan: Ja, för att de hade fallit med typ 90 procent. Och då tänkte man så här, nu är det billigt, eller hur? Ja, nu kan det bara gå upp.

Bottenfiska inte skiten

Caroline: Ja, ja.

Jan: Och där brukar Conny Coop, en bloggranne, alltid vara rolig. Han säger så här: oavsett vilken kurs en aktie är på så finns det alltid 100 procent nedsida. Och varför jag tar upp det här exemplet, det är för att det här har hänt med Hertz i USA och massa andra bolag. Att bottenfiska inte den här skiten. Man märker det nu när vi kommer se mer konkurser och sådant på börsen. Det är irrationellt. Så det är väl ett sådant där misstag jag tänker att man inte behöver göra.

Caroline: Nej, men får jag bara... Det steg 66 procent, det här MQ. Själva aktiekursen. Men då var det ju ändå ingen som gick in och handlade, för alla var rädda för att bli smittade.

Jan: Nej, men det här var vad folk handlade. Den hade sjunkit.

Caroline: Nej, men vänta här nu. Jag menar handlade i affären. För det måste ju ändå kursa för någon, av någon anledning. Försäljningen gick dåligt.

Jan: Ja, och så hade de inte råd, och de hade felaktiga affärsmodeller. Jag vet att jag har satt mig in i MQ-caset.

Caroline: Nej, vi behöver inte gå in på det. Det var bara intressant. Att det kan köpas så mycket, och sedan går folk inte in där och handlar ändå.

Jan: Ja, men det är så här, för att... ja, den enda tolkningen jag kan dra, det är att folk såg det som lotteri. Och ni vet, med stora rörelser, folk gillar stora rörelser, och då kan man tjäna pengar. Det skapar mycket spänning, det ger dopaminkick. Och det här såg vi också när vi gjorde det här avsnittet, vad äger män och kvinnor? Vilka typer av aktier, och vad är det som går positivt?

Skadeglädje och dopamin

Jan: Bra, så jag tänkte så här, vad tar du med dig från dagens avsnitt?

Caroline: Det kanske ändå var många män som förlorade på sina MQ-aktier. Förlåt, jag sitter och tänker.

Jan: Det var väldigt skadeglatt.

Caroline: Ja, förlåt.

Jan: Det här är roligt att säga, vi har varit gifta snart i tio år.

Caroline: Ja, men det är väl en logisk... Du pratade om att män och kvinnor har olika sorters aktier i sina depåer.

Jan: Ja.

Caroline: Och så tänkte jag bara, men då kanske det var många män som köpte de här MQ-aktierna därför att det var stora rörelser och det var mycket dopamin och testosteronet kom in och blandade sig i det.

Jan: Och varför är det så roligt? Och sedan blev jag lite skadeglad. Och det ska man inte vara. Det är fruktansvärt. Men jag erkänner att jag är det ibland.

Caroline: Ja, men berätta varför det är. Varför var det så roligt?

Jan: Jo, därför att jag upplever att jag har blivit skriven på näsan av män i aktiesammanhang tidigare. Och så känner jag så, där fick du.

Caroline: Helt rationellt.

Jan: Vem fick liksom?

Caroline: Någon fick det i alla fall.

Jan: Jag uppskattar att du är ärlig.

Caroline: Ja, jag är ärlig med mina mörka sidor.

Jan: Nej, men det är ingen fara.

Mattias dagbok som inspiration

Caroline: Vad tog du med dig?

Jan: Nej, men jag tog med mig att jag tycker att det här med dagbok är en så fantastisk idé. Jag har gjort det tidigare, jag gjorde inte det nu under coronagrejen. Och jag tycker det är så här kudos till Mattias.

Caroline: Ja, verkligen.

Jan: Det kommer vara en fantastisk grej. Och särskilt att kunna gå tillbaka i nästa kris. Så här kändes det då.

Då tänker jag så här också: ha empati med misstag. Vi har alla gjort misstag. Och ju fler misstag du har, desto fler tillfällen får du att lära dig. Ju fler tillfällen du får lära dig, desto mer erfarenhet får du. Och ju mer erfarenhet du får, desto mer pengar kommer du tjäna.

Men det som jag också tycker är bra med Mattias dagbok, det är att han också skrev hur det kändes. Inte bara vad han gjorde. För det är också det som är en godbit i dagboken.

Caroline: Ja, precis. Snyggt.

Avslutning och Patreon-tips

Jan: Jag tänkte tipsa till slut. På Patreon, som är vår RikaTillsammans-community. Där vi har digitala träffar. Vi delar med oss av till exempel Pexip-tipset, som kommer därifrån. Mattias hänger där. Och väldigt många andra. Så det är en community för dig som vill ha mer. Och vårt mål, som vi har lyckats med med hästlängder, är att de pengar du lägger där, som du väljer själv, ska du tjäna mer på. Genom de tipsen och det som inte kommer på bloggen. Så det är ganska mycket exklusivt material. Det är därför jag också ibland svarar på fler kommentarer på Patreon än vad jag svarar på på bloggen.

Men jag tänkte, nu har vi pratat ganska länge, så stort tack för den här veckan. Och så ses vi nästa söndag igen.