Brist vs överflöd

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Brist eller överflöd: jorden blomman är planterad i
2. Tabut kring att prata om pengar
3. Känslan som dök upp var skam
4. Verklighetsfrånvänd och Brené Brown
5. Bakgrunden: 40 lånade frågor och en ny app
6. Rika Tillsammans-communityn och Erik Strand
7. Sjukdom, handhygien och igång med frågorna
8. Fråga: svårt att ta upp ekonomi i relationen
9. Att tänka tanken till slut
10. De tre rädslorna
11. Lekhinken kontra grundsparandet
12. Fråga: kul och spännande eller svårt och tråkigt
13. Kunskap och frånvaron av brist
14. Ekonomi är hushållning med en resurs i brist
15. Resan är målet
16. Större än världen eller mindre än världen
17. Att alltid ha haft självförtroende
18. Fråga: vad är en god ekonomi
19. Jans definition: frihet och valmöjligheter
20. Fråga: gemensam eller separerad ekonomi
21. Gemensam ekonomi som ett gemensamt projekt
22. Brist- kontra överflödsperspektiv
23. Överflöd är inte enkelt
24. Schampona blir ett gemensamt projekt
25. Att lägga problemet på bordet
26. Skruva upp och lägg till, inte krymp
27. Fråga: dyrare eller billigare boende
28. Det hade inte påverkat vardagen
29. Inspiration från flera håll
30. Att stå på jättarnas axlar
31. Fråga: vad du skulle ändra i din relation till pengar
32. Lifestyle creep
33. Att vara sämst klädd i rummet
34. Tvärtom-perspektivet: bilen som temperaturmätare
35. Carolines svar: en mer avslappnad relation till pengar
36. Fråga: vad är alltid värt att spendera pengar på
37. Spendera på det som ger energi
38. Fråga: pengar och känslan av lugn
39. Fråga: pengar och känslan av framgång
40. Vad framgång egentligen mäts i
41. Att bli värderad på fel sak
42. Fråga: vad du uppskattar med partnerns syn på pengar
43. Att inte stå i vägen
44. Fråga: synen på pengar jämfört med föräldrarna
45. Carolines minne: att alltid ge bort det man tjänade
46. Fråga: vem har lättast att spendera
47. Fråga: vad du uppskattar med hur ni hanterar ekonomin idag
48. Fråga: spendera nu eller spara för framtiden
49. Fråga: tio miljoner
50. Fråga: det viktigaste att lära barnen om pengar
51. Dottern och aktierna
52. Att låta barnen utforska
53. Fråga: gemensamma ekonomiska mål
54. Fråga: konflikter kopplade till pengar
55. Fråga: bra och dåliga lån
56. När lån för att investera blir dyrt
57. Avslutande reflektioner

Brist eller överflöd: jorden blomman är planterad i

Caroline: Ja, precis. Det är de här två perspektiven med brist eller överflöd som jag har fått jobba mest med under de senaste åren. Jag tror att det är det som har gjort störst skillnad i vårt liv och vår ekonomi. Och inte bara i området pengar, utan att alltid tänka: kommer jag från brist eller kommer jag från överflöd? Vilken jord är den här blomman planterad i?

Jan: Du lyssnar på Rika Tillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 175. Det är en liten fortsättning på förra veckans avsnitt, som var 20 frågor om ekonomi och pengar att prata om med en familjemedlem eller en bekant. Någon som också tycker det är kul och spännande med pengar och vill göra en ekonomisk resa. Eller som inte tycker det. Det kan också vara en ganska intressant diskussion.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Jag tänker att det är några sådana här saker från förra avsnittet. Först och främst vill jag säga, stort tack för alla fina kommentarer som vi har fått, framför allt på YouTube. Det kändes som en bra idé när vi spelade in det, eller när vi förberedde det.

Caroline: Du förberedde det. Jag vet aldrig vad det ska handla om.

Jan: Det kändes bra för dig då. Sen höll vi på och det kändes inte så bra under tiden. Jag tyckte det var så snackigt. Men många har gillat det.

Tabut kring att prata om pengar

Caroline: Ja, men sen var det roligt att jag tvekade ända upp till söndag kväll om jag skulle lägga ut det.

Jan: Eller om vi bara skulle låta det ligga i mappen av det som aldrig blev publicerat.

Caroline: Nej, men plötsligt, jag tycker detta är intressant, för det är ett tabu kring att prata om pengar. Det är ändå en norm att man inte pratar pengar. Vi har varit på en middag, men inte med vänner.

Jan: Du menar ute i samhället?

Caroline: Ja, överhuvudtaget. Var som helst.

Jan: Normalt sett brukar jag inte tänka så himla mycket på det. Jag tänker, vi har en ekonomipodd, vi pratar pengar hela tiden. Men sen insåg jag, nej, det är jättestor skillnad att prata om fondsparande i en fondrobot eller en strategi eller Nassim Taleb, eller hur man kan tänka kring vad som är smartast att investera allt på en gång eller sprida ut det över tid. Och att prata om de här personliga frågorna. Hur man relaterar till sin privatekonomi, eller vad man tycker om lyxkonsumtion.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Och vad skulle jag vilja göra annorlunda i mitt liv om jag hade alla resurser? För plötsligt handlar det om ens värderingar, ens uppväxt, synen på pengar, vilka normer man följer.

Caroline: Ja, man kan få skit för det man säger. Att man aldrig har lärt sig förklara riktigt varför man har vissa värderingar, eller vad de kommer ifrån, eller vad de baseras på.

Känslan som dök upp var skam

Jan: Vet du vad det intressanta var som jag har reflekterat över efteråt? Att känslan som dök upp, det var inte rädsla. Vet du vad det var? Det var skam.

Caroline: Det är inte ofta du känner skam.

Jan: Nej, och detta var ganska roligt. Eller det var inte roligt att känna skam. Men jag kommer ihåg att jag hade ett coachsamtal med Moa, min coach, för många år sedan. Vi hade precis pratat om skam och jag sa, men jag känner aldrig skam.

Caroline: Nej, vi pratade om det och du såg i vårt gemensamma liv att jag ofta känner skam. Då tänkte jag, du är så jävla... Kommer du här och säger att du aldrig känner skam? Det har jag väldigt svårt att tro, men okej.

Jan: Det händer kanske inte så ofta. Men det hände nu. Jag tycker det är spännande, för den rationella synen på skam är att det är en historisk, evolutionär känsla som är bra. För då sticker du inte ut från gruppen, och sticker du inte ut har du gruppens beskydd. Har du gruppens beskydd så överlever du. Det är en social känsla för att hålla ihop gruppen. Plötsligt kände jag, när vi pratade om pengar, gud, nu blottar vi vissa saker som gör att vi inte är i gruppen. Eller vi vet inte om vi är i gruppen, eller vilken grupp vi är i.

Caroline: Ja, tänk om vi blir uteslutna.

Jan: Rädslan var, tänk om vi är helt verklighetsfrånvända. Det kanske vi är. Jag fattar ju att vi har en ekonomi som de flesta inte har. Vi har jobbat hårt för att ha den i mer än 15 år. Men ändå var reflektionen för mig, gud vad...

Caroline: Men vad skämdes du över egentligen?

Verklighetsfrånvänd och Brené Brown

Jan: Nej, men det var detta. Jag vet inte, jag fattar, jag vill inte låta förmer.

Caroline: Ja, det är lite jante. Det är också svårt att vara i all den verklighet som finns där ute. Det är extremt svårt. Man kan inte åka till en soptipp i Guatemala och samtidigt blogga om pengar. Och samtidigt se hur börsmäklare lever i New York och tar livet av sig. Vi kan inte det. Vi är våra verklighetsfrånvända, okej? Välkommen till den här ekonomipodden som plötsligt handlar om skam.

Jan: Ja, om vilka värderingar man har. Men ska vi inte hoppa in i det? Nu pratar vi jättemycket om annat.

Caroline: Jo, det ska vi göra.

Jan: Vi ska bara ta några grejer till. Jag måste rekommendera Brené Brown. Konsten att våga vara sårbar är ett fantastiskt TED talk. Det har gjort stor skillnad för mig. Det är en bra bok också. Det är en forskare som undersöker skam. Så sjukt bra. Det är nästan att jag skjuter mig själv i foten. Att jag säger, ta paus från vår podd och vår YouTube-video. Googla Brené Brown.

Caroline: Varför ska man se den nu mitt i?

Jan: För att man annars förmodligen inte hade sett det. För mig skulle jag ranka det som ett av de viktigaste videoklippen jag har sett. Just det här att börja tänka kring att vara sårbar. För det är egentligen det som detta avsnitt också handlar om. Att vi kommer visa oss sårbara, för vi pratar om 20 frågor som är personliga. Så jag tänker att nu ska vi inte prata mycket mer om det, vi hoppar in i det.

Man kan inte åka till en soptipp i Guatemala och samtidigt blogga om pengar.

Bakgrunden: 40 lånade frågor och en ny app

Jan: Dagens avsnitt är en fortsättning lite på förra veckan. Detta bygger på inspiration från en läsare som heter Anna Ekeneld, som tillsammans med sin man Mikael har gjort en app. De har en sajt som heter Bättre relationer, där de har frågor kring sex och intimitet, love bombing och relationer. Vi har valt pengar och ekonomi där. Detta är inget samarbete, utan vi har snott 40 frågor av 120, och då tycker vi att man kan ge äran åt den som äran bör. Man kan kredda tillbaka. Sen har jag lagt till några egna frågor kring det här också.

En lite annan sak är vad som faktiskt hände häromdagen. Apropå något helt annat, nu byter jag samtalsämne totalt för dig som bara lyssnar.

Caroline: Ja, precis. Bara en liten passus här.

Jan: Tink har varit en sådan app i flera år för att hålla koll på sin ekonomi. Nu i veckan lägger de ner. De har skiftat fokus till att vara en leverantör av data till andra banker. Jag vet att detta är sorgligt, för det är många som gillat deras app, och jag själv har använt den vid tillfälle. Men allt behöver inte vara nattsvart. Jag har i mer än ett år utvecklat ett verktyg, det är inte en app på telefonen, jag vet inte varför jag säger det. Det är en hemsida, en sajt, ett verktyg för att just mäta och följa upp sin ekonomi. Jag kommer lägga ut en länk där man kan göra en intresseanmälan, för detta kommer släppas om några veckor. Verkligen så här i november. Vill du vara en av de första som får ut informationen när vi går live kring att mäta och följa upp din ekonomi på ett enkelt och roligt sätt, men framför allt ha full koll och den här tryggheten, så kan man göra en intresseanmälan.

Caroline: Och den heter?

Jan: Spirecta.

Rika Tillsammans-communityn och Erik Strand

Jan: Och sen kort, Rika Tillsammans-communityn på Patreon. Väldigt roligt. Vi hade ett möte med Erik Strand. En och en halv timme bonanza där han svarade på frågor. Det var så roligt, för efter det samtalet är det så att, nej, det finns inget existensberättigande för räntefonder. Man blir efter att ha lyssnat på honom, nej, räntefonder...

Caroline: Nej, jag känner också så, varför ska jag ha det egentligen nu när jag ska ställa in sparande på min fondrobot?

Jan: Ja, precis. Det är så lätt att man har den här recency bias. Att man agerar på det man har hört senast.

Caroline: Ja, för Erik Strand är ju, vad ska man säga, guld och silver-guru.

Jan: Ja, jag tyckte du sa att han är guld och gröna skogar.

Caroline: Nej, men han tror ju på sitt scenario.

Jan: Så där var det faktiskt också så att efter det avsnittet sa han, alltså han är så jävla bra, så nu behöver vi något för att balansera upp det. Så nu har vi faktiskt bjudit in en ränteförvaltare av en större räntefond.

Caroline: Ja, men det är bra, så kan man jämföra lite.

Jan: Det var någon som skrev, kan vi inte ta med Erik inkognito i mötet, så får han ställa frågor som Erik, Patreon-medlem.

Caroline: Varför har vi inte egentligen två sådana som har motsatta åsikter? Som får lov att diskutera. Som i en debatt. Fast utan tidsbegränsningar.

Jan: Ja, det kanske vi ska, vi får se. Någon gång. Vi kommer ha det i rikets alla fall. Min poäng är, mycket roligt i Rika Tillsammans-communityn. De här spelas in också, så man kan se dem i efterhand. Det gör inget att du ser detta avsnitt och lyssnar senare.

Caroline: Hur kommer man dit då?

Jan: Rikatillsammans.se/medlem eller Patreon.com/rikatillsammans.

Caroline: Ta bara en. Det är så fruktansvärt förvirrande med flera olika.

Jan: Rikatillsammans.se/medlem.

Caroline: Bra. Okej. Då blir man medlem i Rika Tillsammans-communityn. Man väljer själv. Snyggt.

Sjukdom, handhygien och igång med frågorna

Caroline: Det var någon som kommenterade i YouTube förra avsnittet. De frågade om du hade corona eller inte. Du har ju varit på Svågertorp.

Jan: Jag har varit sjuk en vecka. Jag hostade och det gick inte att hålla sig under poddavsnittet. Det gick inte att klippa bort. Jag trodde, men jag fick ett negativt besked, vilket också var lite konstigt. Det var skönt att man kunde vara ute bland folk igen och inte behövde sätta sig i karantän. Men samtidigt blev jag ändå lite besviken. Det hade varit skönt att get it over with.

Caroline: Vi vet inte hur sjuka vi skulle kunnat bli. Så vi bara tvättar händerna och håller avstånd och hoppas att vi kanske aldrig får det.

Jan: Jag kan säga att det har sina fördelar att bo med en doktorerad molekylärbiolog. Detta med handhygien, fråga våra barn, du kör en strikt rutin.

Caroline: Men det gjorde du redan innan också. Jag har varit sån hjärnofob.

Jan: Ja, bra. Så jag tänker att nu kör vi frågorna, helt enkelt. Är det 20 frågor till?

Caroline: Idag är det 20 frågor till.

Jan: Okej, men vi kör på.

Caroline: Herregud.

Jan: Vi behöver inte hinna någonting.

Caroline: Ja, men bra.

Jan: Sen märker jag att jag inte har numrerat dem, men skitsamma. Så jag börjar. Caroline, tycker du att det ibland känns svårt att ta upp frågor om ekonomi i vår relation? När och på vilket sätt?

Fråga: svårt att ta upp ekonomi i relationen

Caroline: När jag har handlat.

Jan: Ja, berätta. Säg någonting mer om det.

Caroline: Nej, men jag är bättre på det nu. Men ibland gör jag sådana sweeps.

Jan: Berätta.

Caroline: Okej, jag behöver en ny baddräkt, så köper jag två stycken. Och så bara sitter de skit. Och så säger jag, okej, jag får väl bara köpa någon dyrare. Och så köper jag dyra. Och det är svårt att berätta det för dig. Det är jättesvårt. Men sen går jag på babysimmet med Elsa och känner, vad skönt att baddräkten är fin och att den sitter bra. Och jag har en till.

Jan: Men varför är det svårt?

Caroline: Men varför är det svårt?

Jan: Det är inte som att jag brukar banna dig.

Caroline: Nej, det gör du aldrig. Men för mig är det också så att Jan inte har märkt det. Och sen när han märker det, då är det mitt i natten. Då sitter du och, ja men då, och sen glömmer du bort det. Vad har du handlat det här för?

Jan: Va? Okej, jag sitter inte på nätterna och kommer på det där. Bara, nu ligger Carro.

Caroline: Herregud. Nej, jag gör det på nätterna.

Jan: Men det är inte som att jag reagerar på det. Berätta, vad är farhågan? Att jag ska misstycka, eller att du inte är värd det? Vad är grejen?

Caroline: Nej, men det är väl att jag vet att det finns billigare. Men jag har en mammakropp och den tål inte sådana här flimsiga saker från H&M.

Jan: Ja, precis, men nu motiverar du i köpet. Det var inte det jag frågade efter.

Caroline: Nej, vad var det du frågade om? Vad sa du för något?

Jan: Varför du tycker att det är jobbigt? Vad är din farhåga? Vad är du rädd att jag ska säga? Vad hade varit det värsta jag kunde säga?

Caroline: Nej, men det hade varit, hur kan du handla för så mycket? Eller jag vet inte ens vad det värsta skulle vara. Jag kanske bara målat upp halva meningen i mitt huvud, men slutet finns inte. Så jag vet inte vad det skulle vara. Det är bara en känsla av att du säger att du kan inte handla på det här viset.

Jan: Och vad hade hänt då?

Caroline: Jag hade motiverat min shopping. Så det kan jag visst.

Att tänka tanken till slut

Jan: Det där är klassiskt inom coachning, att vi ofta inte tänker tanken slut, utan vi fastnar i rädslan. Vi drar inte ut vad som skulle hända. Ja, då hade du motiverat det. Och vad hade jag sagt då?

Caroline: Du hade sagt, ja okej.

Jan: Ja, spännande.

Caroline: Nej, men jag märker det. Jag blir bättre på det nu faktiskt, och tänker att det här är faktiskt okej.

Jan: Bra, är det något annat? En situation du tycker är jobbig?

Caroline: Nej. Det är bara till mig själv. Fast det var ändå så att någon morgon var det någon investering som hade exploderat. Verkligen så här förlorat pengar. Och då satt du vid datorn, och sen kom jag upp vid nio, och du bara kollade, och jag såg direkt att det var någonting. Du satt helt bestämd, läpparna var små. Du var så här, hur mycket pengar... Hur mycket satte vi i det där? Inget sa du.

Jan: Det var ju bra det.

Caroline: Ja, det känns jobbigt om vi har investerat i någonting, i lekhinken då, som har gått dåligt.

Jan: Jag vet att det är en del av spelet faktiskt, när man investerar i osäkra, vad ska man säga? Inte osäkra investeringar, men det är åt det hållet. För någonstans i mitt huvud tror jag att det handlar om skicklighet, och så var vi inte det.

Caroline: Det är ingen skicklighet.

De tre rädslorna

Caroline: Nej, och där är din rädsla för att bli förödmjukad. Det är det värsta som kan hända.

Jan: Ofta är det så att vi har tre rädslor, de flesta av oss i olika grad. Jag brukar ibland tänka på det som tre lampor. Rädslan att bli förödmjukad, det vill säga, snart kommer de på mig att jag är en bluff, eller att jag inte kan detta. Att jag gjorde fel.

Caroline: Att jag gjorde fel.

Jan: Och då kommer jag säga det inför alla att jag gjorde fel.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Sen är det rädslan att bli ignorerad, och rädslan att bli avvisad. Att nej, ingen ska se mig eller höra mig. Så ja, det är coolt hur det bara hoppar in. Men du då, tycker du ibland det känns svårt att ta upp frågor om ekonomi i vår relation?

Caroline: Nej, jo. När jag kommer med mina spekulationer.

Jan: Och vad tror du att jag ska säga då? För jag säger oftast nej.

Caroline: Ja, precis. Du kan bara få ett nej, Jan.

Jan: Ja, men det är hard.

Caroline: Så jag vet inte, nu har jag hittat på att vi har en gräns, så under 50 000 behöver jag inte berätta för dig.

Jan: Ja, men du säger också, jag sa att det bara var si och så mycket.

Caroline: Ja. För du berättar inte det ens.

Jan: Nej.

Caroline: Du får gärna berätta, Jan.

Jan: Ja. Jag kommer inte säga, eller jag kommer säga nej, men... Jag får veta att det där är ett känsligt ämne för dig, med mina spekulationer.

Lekhinken kontra grundsparandet

Jan: Och då ska vi säga, vi pratar lekhinkar, vi pratar inte Lysa eller vårt grundsparande.

Caroline: Nej, det är ju så lite i sten.

Jan: Ja, och där är vi helt överens. Men just den här, när jag kommer, du, här är ett sånt bolag som ska börsnoteras om två år. De har en bra idé. Eller, Niklas har sagt att detta är en bra idé.

Caroline: Ja, men det som jag kanske kan ha åsikter om, det är vad det är för slags bolag. Du skulle inte sätta i kasinobolag.

Jan: Nej.

Caroline: Det finns vissa grejer som vi aldrig skulle sätta pengar i. Men sen är det någon slags gråzon. Man tänker, men de lånar ut pengar. Men okej, vem är det som lånar här? Nu sätter de folk i klistret egentligen.

Jan: Ja.

Caroline: Sånt vill jag gärna veta om, ifall mina pengar går till sånt. Och kunna säga nej.

Jan: Ja, precis. Ja, men bra. Vi fortsätter. Känns ekonomi som mest kul och spännande, eller svårt och tråkigt för dig? Vad tror du det beror på?

Fråga: kul och spännande eller svårt och tråkigt

Caroline: Det känns både kul och spännande. Och det har känts svårt och tråkigt. Ibland, när jag råkar ut för sådan här ekonomilingo, känner jag att det är så svårt och tråkigt att jag nästan vill slå någon eller skära mig själv. Då blir jag, hur fan kan du kommunicera på det här viset? Så jävla svårt och tråkigt. Jan, gör inte det svårt och tråkigt. Varför gör du det då? Jag blir så arg att jag vill svära. Alltså jag kan svära.

Jan: Jag ser att du blir arg nu.

Caroline: Fruktansvärt är det med dålig kommunikation. Fruktansvärt. Jo, men du ger mig filer, för ibland skickar jag ut mejl. Till exempel till en av våra saminvesteringar som vi gjort nu på Patreon, så skickade jag ut ett mejl. Jag skrev, för det ger oss möjligheten att skifta ut aktier. Och du var så här, vad betyder skifta ut aktier?

Jan: Ja, jag kunde inte ens komma på själv vad det kunde vara.

Caroline: Och då är man utanför. Så fort man använder ord som andra inte förstår eller begrepp, så utesluter man folk.

Jan: Man ska komma ihåg att människor oftast inte kommer vidare i texten. Om de stöter på ett hinder på det viset.

Så fort man använder ord som andra inte förstår, så utesluter man folk.

Kunskap och frånvaron av brist

Jan: Men vad är det som gjorde att du har gått från... För jag upplevde när vi träffades 2003, då var ekonomi svårt och tråkigt. Men nu tycker du ändå att det är ganska kul och spännande.

Caroline: Jag tror jag har lärt mig mycket ändå.

Jan: Men tror du att det handlar om kunskap?

Caroline: Ja, jag tror det handlar om kunskap. Och sen tror jag också att det handlar om att vi inte har brist på det längre. Vi har ju haft brist och vi har vänt och vridit. Man har fått lägga ner drömmar och fina baddräkter.

Jan: Det är så jävla roligt. Temat idag är baddräkter. Förra veckan var det segling som var helt out of the blue. Men vad är den gemensamma nämnaren?

Caroline: Jag har inte ens tänkt på det.

Jan: Okej, bada eller dyka, solsemester eller vad? Vad är den gemensamma nämnaren? Tänk nu lateralt, Jan. Ja, men jag kan inte det. Segling, baddräkt. Vad är den gemensamma nämnaren?

Caroline: Men kom igen nu.

Jan: Jag bara tänker, vältränad.

Caroline: Ja, okej. Vi går vidare. Det är vatten.

Jan: Okej, ja men okej.

Caroline: Det är oftast så enkelt, Jan. Vi går vidare nu. Hur är det för dig då?

Jan: Nej, men vänta. Jag vill säga en sak. Charlie, en vän till oss, brukar säga när han coachar eller håller föreläsningar. Han brukar säga, tänk om det inte är ekonomi som är svårt och tråkigt. Tänk om det är din ekonomi som är svår och tråkig. Och för mig var det, fan, det där är en sån grej som är ett slag i magen att tänka på.

Tänk om det inte är ekonomi som är svårt och tråkigt. Tänk om det är din ekonomi som är svår och tråkig.

Ekonomi är hushållning med en resurs i brist

Jan: För så tror jag att det kan vara för många, att egentligen ekonomi, hushållning och resurser... Gillar man att spela dataspel, då jobbar man med ekonomi. Jag tror de flesta pysslar med resursfördelning eller någon typ av resurstänk. Och det är det jag tror många tycker är svårt och tråkigt. För att man upplever en brist, en begränsning, att det inte är tillräckligt, och jag har ändå inga pengar, och nu ska jag fördela de här pengarna. Ekonomi är ju hushållning med en resurs i brist.

Caroline: Ja, det betyder det. Ordet ekonomi betyder det.

Jan: Ja, och då tänker jag, ja, men då är det så konstigt att det blir svårt och tråkigt. Förstår du?

Caroline: Nej, men jag tänker också, absolut, att om man ska göra det kul att investera pengar och spara, så måste man integrera hela den här sparfilosofin och hur man investerar. Det måste integreras på något vis i ens egen ekonomi, för det får inte vara utanför, som det oftast är. Det är utanför mig, det är utanför min kunskap.

Jan: Det där tänker jag, för det kommer vi prata mycket om, vi ska göra ett avsnitt om ekonomisk frihet snart. Och ekonomisk frihet handlar egentligen mer om personlig utveckling än om ekonomi. Ekonomidelen i ekonomisk frihet, det är investera långsiktigt, investera på ett ansvarigt sätt. Och sen handlar det om att växa som människa.

Caroline: Bra cliffhanger till det avsnittet, hur man ska växa som människa för att bli ekonomiskt fri.

Resan är målet

Jan: Jag tror att en av nycklarna här, hur man gör sin ekonomi rolig, det är ungefär som en resa. När är det man tycker det är spännande, när mår man bra, när man ska iväg och resa till Grekland? Är det när man sitter på flyget eller på hotellet? Det är olika tillfällen, men de flesta tycker nog det är roligt att planera och sitta och beställa. Okej, det är ett dåligt exempel i coronatider, men de flesta njuter av en resa redan när man har bestämt sig och börjar planera och är på väg.

Samma sak med, jag har från tid till annan hamnat i det här att jag ska gå ner i vikt. Och det är inte som att jag är nöjd först när jag gått ner i vikt, utan ofta redan när jag har börjat träningen kan jag känna mig nöjd. Så jag tror att ett trick att hjälpa sig själv att göra ekonomi mer spännande och roligt, det är att se att det är resan som är målet. Att börja planera. Nu har jag kommit igång med sparande på en fondrobot. Nu har jag gjort något som 95 procent av befolkningen aldrig kommer att göra, och jag kommer få ett resultat som de flesta aldrig kommer att få.

Caroline: Ja, men vet du vad, nu var vi inne på den här frågan. Känns ekonomin mest kul och spännande eller svårt och tråkigt för dig? Svara på den frågan.

Jan: Ja, men för mig är det kul och spännande.

Caroline: Har det alltid varit det?

Jan: Ja.

Caroline: Har det aldrig varit så att du har tänkt, vad fan snackar den här bankmannen?

Jan: Jo, såklart.

Caroline: Men det har inte gjort det svårt och tråkigt. Varför har det inte det?

Större än världen eller mindre än världen

Jan: Nej, men för att jag kan läsa in mig på allt, och då är det bara så, jag har bara inte läst in mig på det här. Och sen, det andra är att jag tror att jag är större än världen. Som personlighetsdrag.

Caroline: Ja, det låter ju jättekonstigt när du säger det.

Jan: Som person kan man vara antingen mindre än världen, och jag lägger ingen värdering i bra eller dåligt, rätt eller fel, utan det är bara olika preferenser. Så man kan vara högerhänt eller vänsterhänt. Det betyder ingenting. Om man är mindre än världen vill man förstå hur världen fungerar, man vill förstå reglerna, så att man kan navigera. Är man större än världen ser man världen som en massa lera som man kan forma precis som man vill. Och där är till exempel du mindre än världen by default, och jag är större än världen by default, vilket innebär att jag kan ha lätt att avdöma saker, nej, han har fel för jag vet bättre själv. Det är en klassisk ingenjörsgrej. Jättebra i vissa fall och katastrof i andra. Vi har vänner som är kvinnor och som är större än världen, precis som jag. Och det finns män som är mindre än världen. Och återigen, lägg ingen värdering i det.

Caroline: Nej.

Jan: Bra. Så det har alltid varit kul?

Caroline: Jag tycker alltid att du har tyckt det var kul och spännande.

Jan: Jag måste bara läsa in mig på det. Ja, jag har alltid tyckt det var kul och spännande. Jag kan genuint finna nöje i att läsa en promemoria från Riksbanken.

Caroline: Jo, jag förstår det, Jan. Men vi går vidare. Har du aldrig varit i den situationen att du inte haft pengar och inte vetat hur man ska skaffa mer?

Att alltid ha haft självförtroende

Jan: Jo, men det är klart jag har. Vi var ju back när vi flyttade till vår hyreslägenhet.

Caroline: Jo, men jag förstår det. Men då var du redan inläst på saker.

Jan: Ja, vi hade inte ens... Det ska jag säga, vi hade inte råd att köpa en bostadsrätt efter studierna. Och vi hade inte föräldrar som kunde hjälpa oss heller. Så nej, jag har alltid varit så här, detta är något jag kommer klara av. Jag har alltid haft ett självförtroende.

Caroline: Är det inte så att du tittar tillbaka och inte minns exakt hur?

Jan: Nej, men jag har alltid haft det. För jag tänker, så som man har ett beteende i ett område har man det ofta i alla andra. Och för mig är det så att jag alltid haft bra självförtroende, men jag har alltid haft dålig självkänsla. Jag har alltid varit ambitiös, högpresterande och mått lite dåligt. Det har varit mitt framgångsrecept.

Caroline: Okej, ja, vi kom in på helt andra saker nu. Men ska vi gå vidare?

Jan: Vi går vidare. Vad är en god ekonomi för dig?

Fråga: vad är en god ekonomi

Caroline: Det är en ekonomi som går runt utan att vara superansträngd, tycker jag. Det funkar liksom.

Jan: Jag hörde någon som sa till mig, god ekonomi är att ha så mycket pengar så jag inte behöver bry mig om dem. Och jag var så här, det är som att säga, jag vill ha så många vänner, så jag inte behöver bry mig om dem. Och jag tänkte, detta är nog kanske inte ett framgångsrecept. Så jag gillade verkligen att du inte sa, jag vill ha så mycket pengar att jag inte behöver bry mig om dem. Utan att du pratade om att sätta igång den här pengamaskinen och låta den jobba.

Caroline: Ja, det kan också vara så att det inte ens är en pengamaskin, utan att det går runt bra, man har pengar över, man sparar.

Jan: Men brukar inte du...

Caroline: Sen behöver man byta ut sin panna och då kan man det. Den är inte ansträngd. Är du med på vad jag menar? Det finns marginaler.

Jan: Ibland brukar du säga att du vill kunna köpa overaller till barnen och gummistövlar, och de ska vara hela och rena. Det är egentligen någon grundnivå för dig. Sen spelar det ingen roll om vi bor i hus eller lägenhet. Det är en massa andra saker som inte spelar roll för dig.

Caroline: Ja.

Jan: Vad är en god ekonomi för dig då? Ville du inte säga mer om det här?

Caroline: Nej, men jag tycker att det är uttömt på mitt håll.

Jans definition: frihet och valmöjligheter

Jan: Okej, så en god ekonomi för mig är... Gud, jag hade kunnat prata mycket om det här. Man kan prata om det på någon lägstanivå, en ekonomi som går plus över tid. Den behöver inte gå plus varje månad, men över ett år ska den gå plus. Det kan vara en god ekonomi, så som vi pratade om i ett avsnitt, som vi kan länka till, om sex nivåer av rikedom. Att inte behöva bry sig om vad det kostar på Ica, nästa nivå behöver jag inte bry mig om vad det kostar på en restaurang, jag behöver inte bry mig om vad det kostar på en resa, jag behöver inte bry mig om vad det kostar att bo någonstans. Så att för mig handlar god ekonomi egentligen om frihet. Friheten att få välja, friheten att inte vara begränsad, att ha valmöjligheter.

Sen tror jag inte att det handlar om någon summa. Jag skulle säga att vi hade en god ekonomi när vi var studenter och tjänade 15 000 kronor i månaden och gick kanske en tusenlapp plus. Och vi har en god ekonomi idag, när vi har en lön på 43 000 innan skatt. Så ja.

Caroline: Bra. Nej, jag tror inte att det är så mycket mer. Det var en ganska torr fråga.

Jan: Det är roligt. Jag tänker, vi hade kunnat prata mer. Ska vi ta nästa? Om du fick välja, skulle du vilja att vi hade en mer gemensam eller separerad ekonomi?

Fråga: gemensam eller separerad ekonomi

Jan: Detta kan jag tänka mig var kontroversiell. Om man sitter med en separerad och vill ha en gemensam. Detta kan vara en fråga som är läskigt torr.

Caroline: Det kan det nog vara. Jag känner inte att vi behöver förändra någonting. Vi har ju gemensamt. Vi har helt gemensamt.

Jan: Men när vi hade problem i vårt förhållande för typ nio år sedan, så ville du dela upp den.

Caroline: Jo, men det berodde ju på var vi befann oss i livet. Nu kommer jag inte exakt ihåg, men det sprang någonting i huvudet på mig här.

Jan: Ja, du hade nog att göra med att du ville bli helt självständig.

Caroline: Jag ville betala mina räkningar själv. Jag ville inte att du skulle ta hand om sådana saker, för jag ville bara ha koll på allting. Jag gillade inte att du betalade alla räkningar och sen visste inte jag. Jag bara kände, jag har ingen koll på mitt liv. Men det var andra saker också tror jag som spelade in.

Jan: Du ville skiljas och sen gick vi i parterapi. Vi har faktiskt ett avsnitt med vår parterapeut som är ganska uppskattat. Inga kommentarer till det, men det är ett av de mest sedda avsnitten. Vilket är kul. Men vad är det som är skillnaden nu? Det är fortfarande inte du som betalar räkningarna.

Caroline: Nej, jag betalar inte alla räkningar. Det är du som gör det. Men jag tror vi har hamnat på en annan platå. Jag har hyfsad koll på vad vi behöver betala.

Jan: Det är bättre att en gör det faktiskt än att två försöker klara av det. Och så blir det någon räkning som är glömd. Det är bara praktiskt.

Gemensam ekonomi som ett gemensamt projekt

Jan: Men jag tänker, om vi hoppar till det här. För mig är det så att jag vill att vi ska ha en gemensam ekonomi. Det ingår i den dealen du och jag har gjort. Hur vi har designat vårt liv. Men detta kan vara så fascinerande. För vi har haft en gemensam ekonomi typ jättelänge innan vi hade barn. Jag vet att det är många som går över till en gemensam när man får barn. Eller när man har gift sig. Och sen kan man ha helt uppdelade, sen finns det alla varianter däremellan. Att man betalar procentuellt, man har något gemensamt konto, etcetera. Så ja, jag vet inte. Jag tänker, tänk om det också kan vara grundat i den där bristen som vi pratar om. Att man inte känner att man har tillräckligt. Och då vill man i alla fall ha koll på den lilla man har.

Och då tänker jag att sporten för dig och mig har alltid varit så att vi hade också den här bristgrejen. Det var en av mina vänner, Lennart. Lennart, i flera år, så var det det enda han coachade mig på. Sluta med det där bristtänket. Börja med... Han var så här, det är mycket roligare att ha ett överflödstänk. Och detta dyker upp i så många områden i livet.

Brist- kontra överflödsperspektiv

Jan: Allt från till exempel det här som jag brukar återkomma till. Att om du ska ha mer pengar över i slutet av månaden, så kan du antingen dra ner på utgifterna, vilket är det klassiska. Men det är ett tydligt bristperspektiv. Och problemet med bristperspektiv är att det alltid finns en gräns. Du kan max dra ner alla utgifter du har, och det går inte. För vissa utgifter behöver du ha. Vissa grejer är obligatoriska i Sverige. Medan ett överflödstänk, skillnaden på frågorna är att bristtänket ställer frågan, hur mycket kan jag dra ner? Överflödstänket är så här, hur mycket kan jag tjäna? Och det finns ingen begränsning på att tjäna pengar.

En annan brist-grej, som jag fick mycket feedback på, var antingen-eller. Semester där eller den utbildningen, till exempel. Och coachingen jag alltid fick var att tänka antingen eller i bristtänk. Ställ istället frågan, hur kan du göra både och? Och för mig tog det flera år att börja skifta det här.

Caroline: Jo, men det är väl för att hjärnan måste börja tänka i nya banor på något vis. Men du blir väldigt attraherad av tanken både och. När du första gången hörde den.

Jan: Det är så mycket roligare att säga och istället för att säga men. Jag fick som uppgift av min coach att i min mejlklient byta ut, varje gång jag skrev men, så gjorde den autokorrigering till och. Och det roliga var, i 99 fall av 100 funkar det. Och det blir ett mycket mer positivt mejl.

Det är så mycket roligare att säga och istället för att säga men.

Överflöd är inte enkelt

Jan: Så jag tror att just detta med brist och överflöd är så himla viktigt att ta hänsyn till.

Caroline: Vi pratar om överflöd som att det är enkelt. Det är inte enkelt.

Jan: Det säger vi inte heller att det är. Utan det är mer att man måste jobba sig åt det hållet.

Caroline: Om man vill det, ja.

Jan: Om man vill. Och så öppnar sig en ny värld.

Caroline: För oss har det öppnat sig en ny värld.

Jan: Och jag tror att det var det som gjorde det gemensamt. För då var det inte så här, jag blev sur. Nu är du ute på din resa, men jag behåller dina slantar.

Caroline: Ja, för du hade ju dåligt samvete för du kom innan. Och så hade du så här, ja men nu har jag köpt ett schampo för 700 spänn. Det har jag aldrig gjort.

Jan: Det kanske var schampo och balsam för 700 spänn.

Caroline: Okej, schampo och balsam. Same same. Det kommer i samma tub. Eller nej, det gör det inte.

Jan: Ja, okej. Vi säger det. Okej, jag märkte att jag trampade i något klaver här.

Caroline: Nej, men okej.

Jan: Men du tyckte att du kom ihåg det som att du hade dåligt samvete för mig.

Caroline: Ja, du ville inte berätta och det var jobbigt för dig.

Jan: Och jag kommer ihåg att jag tyckte att det var lite dyrt. Men grejen var, vad?

Schampona blir ett gemensamt projekt

Jan: Och då var tricket, jag fattar att det där är viktigt för dig. Det gör ditt liv rikare, det ger dig energi. Du lägger inga pengar på skor eller jackor eller väskor eller någonting annat. Men dina skönhetsprodukter är viktiga för dig. Och då är det så att om det ger dig energi, så vill jag att du ska vara lycklig. Dessutom blir mitt liv mycket bättre när du är lycklig. Och har fint hår. Så då var det för mig, hur gör vi nu för att det ska funka? Och då blev det plötsligt ett gemensamt projekt. Att jag engagerar mig i dina schampon, inte som att jag är så intresserad av schampona, utan jag är intresserad av att du ska kunna göra det som gör dig lycklig. För då blir mitt liv bättre. Förstår du? Då blev det gemensamt.

Caroline: Det var för att vi hade gemensam ekonomi.

Jan: Nej, men jag tror att det blev en följd.

Caroline: Nu låter det som att du skulle provide för mig.

Jan: Nej, nej.

Caroline: Det låter det som. Se till att kvinnan hade...

Jan: Nej, men det var inte det jag menade. Jag menade att vi gjorde saker som gemensamma projekt. Och eftersom vi hade gemensamma projekt, så blev det naturligt att ha en gemensam ekonomi. Och det är därför jag tror många tar steget när de får barn. För plötsligt har de ett gemensamt projekt. Och då vill man spegla det.

Caroline: Men det kan också vara jobbigt. Tänk dig det. Att du ska hjälpa till att betala för någon annans 700-kronors whatever.

Jan: Ja, fast då tror jag att det är som en investering. Att man måste tänka på det som, okej, jag avvarar något nu för att få det enklare sen.

Att lägga problemet på bordet

Caroline: Hur då? Tänker du att inte konflikten kommer nu? Tänk dig att man har en ekonomi som inte... Man klarar sig. Och så har man gemensam ekonomi helt plötsligt. Och så vill den ena köpa dyra grejer medan man själv håller igen. Den diskussionen kan nog bli en konflikt.

Jan: Ja, men då drar man inte åt samma håll. Och då behöver man prata om det. Och komma överens. Och kanske, hade vi inte haft råd att köpa dina schampon, då hade vi sagt så här, vet du vad, nu har vi som ett gemensamt mål. Det är inte ditt problem att du vill köpa schampo, utan det är vårt problem. Det gemensamma problemet, vi pratar inte om dig och mig, det är att pengarna inte räcker till. Och så separerar vi det problemet. Jag gillar den här metaforen att man lägger problem på bordet. Och sen pratar man om problemet på bordet, istället för att prata om att du är Slösa, som vill köpa schampo för 700 spänn. Vårt gemensamma problem är att vi inte har pengar så det räcker till. Och då kommer ju sporten. Okej, hur får vi detta att räcka till? Det är den roliga delen. Är det genom att prioritera om i våra utgifter? Som till exempel när vi sa, vi skiter i en skidresa och omprioriterar de pengarna till att hitta på något roligt varje vecka istället. Det var en tydlig omprioritering. Eller så säger man, okej, hur kan vi göra för att du ska få detta? Jag tror inte på att skruva ner, då är vi tillbaka i det här bristtänket.

Lägg problemet på bordet och prata om det, istället för att prata om att du är Slösa.

Skruva upp och lägg till, inte krymp

Jan: Jag tror genuint inte att livet blir rikare av att man ska bli mindre. Jag ska köpa mindre, eller jag ska bli mindre stressad, eller jag ska bli mindre, ta för mig, eller något som vi ofta ska hålla tillbaka. Att man krymper något. Jag tror att man ska skruva upp volymen och lägga till något som balanserar.

Jag är till exempel en person som har väldigt lätt att bestämma. Jag fick feedback på träningen igår, jag fick plötsligt hålla uppvärmningen för hela gruppen. Och sen var det någon som kom till mig och sa, ja du gillar ju att dominera och sådant.

Caroline: Var det någon som sa det?

Jan: Ja, det var det. För jag är ganska tydlig. Och då fick jag lägga till relation sen. Jag kan inte gå in på nästa uppvärmning och vara mindre dominerande. Jag är ju den jag är. Men jag kan lägga till relation och ta hand om den. Hur är läget? Var det okej? Är du med på banan? Och då har jag balanserat ut något. Man lägger till något istället för att sluta dominera. Eller sluta vara tydlig.

Caroline: Det var en lång utläggning.

Jan: Ja, det var det verkligen. Vad är vi på för fråga? Jag har glömt numrera dem. Hur skulle det påverka vår vardag om vi flyttade till dyrare eller billigare boende?

Fråga: dyrare eller billigare boende

Jan: Okej, om jag börjar här. Jag har tänkt på den här frågan förr. Det var så att vi skulle flytta till ett större hus och ännu större trädgård. Men nu på sistone har jag blivit, nej, not gonna happen.

Caroline: Det var jag som tog upp det, att vårt nästa boende kommer nog vara i en lägenhet. Det var inte du som tog upp det. Jag sa, Jan, vår trädgård är för jobbig.

Jan: Ja, och sen sa jag, jag har faktiskt varit på Hemnet och kollat lägenheter.

Caroline: Ja, men då var vi överens i alla fall. Vi var på samma bricka i spelet.

Jan: Ja, så när barnen flyttar hemifrån kommer vi inte ha någon mer trädgård. Vi kommer ha en stor lägenhet med terrass. Det är bara det att du och jag, vi gillar att sitta framför datorn. Jag gillar att hålla på med ditt jobb.

Caroline: Med mitt jobb, ja.

Jan: Och du gillar att hitta på. Vi klarar inte av vår trädgård. Men där är en intressant grej. Apropå detta med brist. Så sa du vid ett tillfälle, Jan, du vet när du var arg på mig att jag jobbade för mycket. Så sa du, jag kan tänka mig att flytta till en billigare lägenhet. Jag hade kunnat vara en sådan som bara bor i en liten tvåa. För att skriva på mina texter. Jag behöver inte bo i något stort hus.

Caroline: Nej, men för att jag inte ville att du skulle behöva jobba så mycket. För att vi skulle kunna bo här. Det bara kändes så fattigt. Att inte ha någon relation till dig. För du har ju relation med ditt jobb.

Jan: Ja.

Det hade inte påverkat vardagen

Caroline: Men så bor vi i det här huset. Då känner jag, jag kan skita i det här huset. Då flyttar vi till en lägenhet.

Jan: Så jag hade det så här, men den konkreta frågan, hur skulle det påverka vår vardag? Det gemensamma svaret för oss båda är att det hade inte påverkat vår vardag. Vi hade haft mer pengar och ett mindre boende. Men vi hade inte gjort andra saker. Vi hade inte gjort någon skillnad i vårt liv på det sättet. Mer än att det hade synts på kontot.

Caroline: Bra.

Jan: Vi går vidare. Vilken ekonomisk förebild har du?

Caroline: Jag har nog ingen ekonomisk förebild. Vad har du för ekonomisk förebild?

Jan: Du kan inte bara ducka frågan.

Caroline: Ja, men jag har ingen ekonomisk förebild.

Jan: Okej.

Caroline: Jag brukar stå mig själv som förebild. Om någon hade frågat, vilken är din stilikon? Det finns ingen stilikon för mig. Jag kör min egen stil. Jag tycker inte det finns någon som har the style.

Jan: Nej, men så är det inte för mig heller.

Caroline: Men är det inte sådana du tar inspiration från? Typ Coco Chanel. Som var avantgarde och en av de första.

Jan: Jo, hennes tidiga stil.

Caroline: Ja, och Karl Lagerfeld.

Jan: Nej.

Caroline: Bra att du försöker namedroppa.

Jan: Det är all fantasi jag har nu.

Caroline: Nej, men det är klart man kan få inspiration.

Inspiration från flera håll

Jan: Ja. Så vem får du inspiration av i ekonomi?

Caroline: Jag får inspiration av dig. Och det tänkte du säga var ett givet svar. Ja, nu har du tagit hand om hygienfaktorn. Jag vet inte. Jag tror också att jag kan få inspiration av en vän till oss kanske. I det här med att unna sig lite mer. Av också Caroline.

Jan: Ja. Tack, Caroline. Men jag vet inte mer. Det här känns som en sån... Jag är ofta så att jag behöver tänka ett tag. Jag kanske kommer imorgon och säger, jo förresten.

Caroline: Ja, men då får vi ta det nästa avsnitt.

Jan: Så himla jobbigt att få sådana här frågor på tid.

Caroline: Ja.

Jan: Men jag tänker, jag inspireras av vissa delar. Det är många jag kan gilla. Jag kan gilla till exempel Warren Buffett som har hållit sig till sin strategi i 70 år. Det är kudos till att verkligen gå sin egen väg. Jag kan gilla Erik Strand i det också. Jag vet inte om han har rätt. Men han tror på sitt case och satsar ordentligt på det. Medan jag kan vara så här, jag tror inte på något case. Så jag förbereder mig för allt. Så det blir lite medelmåttigt. Jag kan inspireras av... Jag gillar de här bloggarna. Ben Carlson på A Wealth of Common Sense, som jag läser dagligen. Jag gillar Cornucopia, Lars Wilderäng, som jag tar viss inspiration från.

Caroline: Men han skriver också om ekonomi.

Jan: Nej, inte så mycket.

Caroline: Men vad är det nu du menar att du får inspiration från då?

Jan: Nej, men det är vissa saker. Till exempel att gå min egen väg. Det är viktigt för mig.

Caroline: Jag trodde vi pratade om ekonomisk förebild.

Att stå på jättarnas axlar

Jan: Jag hade också kunnat prata om vilka förebilder jag har som skriver böcker. Men i ekonomi är det vissa sådana.

Caroline: Ja, jag tycker att du går utanför ämnet.

Jan: Okej, men då har jag ingen sådan person, utan jag tar grejer hos flera inom området ekonomi.

Caroline: Inom ekonomi, okej.

Jan: Ja, jag kan gilla Andreas och Henrik som förvaltar sin aktiva globalfond. Som jag tycker är grymt.

Caroline: Ja. Sen om det gäller privatekonomi.

Jan: Nej. Det blir väl så när man sätter ihop sitt eget. Om man har tagit inspiration från många ställen, så blir det att det inte finns en enda. Den ekonomiska förebilden. Jag fattar så här att jag står på, vad är det man säger, I stand on the shoulders of the giants who came before me. Så är det verkligen. Jag kan göra de grejerna jag gör för att det är så många som har gjort så mycket jobb före. Men nej, det blir flummigt. Vi går vidare. Vad i din relation till pengar skulle du vilja ändra på?

Fråga: vad du skulle ändra i din relation till pengar

Caroline: Jag skulle vilja bli bättre på hur man tjänar pengar. Och det är jag inte så duktig på. Jag är duktig på att fördela resurserna och säga, nu behöver detta åtgärdas nu. Jag är inte så duktig på att tjäna pengar. Men samtidigt älskar jag att få sitta själv i min dator. Utan krav på att tjäna pengar på det viset. Hitta på nya sätt. Så jag skulle bli en lite annan person då kanske. Vad i din relation till pengar skulle du vilja ändra på?

Jan: Det där med att köpa grejer med skam. Är det något du skulle förändra eller känner du att den vill jag behålla?

Caroline: Nej, jag vill inte behålla någon skam till mina köp. Det går bättre och bättre.

Jan: Ja, absolut.

Caroline: Men okej. Jag vill inte höja min konsumtionsstandard. Men jag känner att jag är på väg att göra det. Jag vill inte det. Det känns väldigt jobbigt att gå från att... Det låter så himla förmätet nu. Men låt oss bara säga som det är.

Jan: Jag är jättenyfiken på vad som kommer nu.

Caroline: Ja, du kommer bli besviken. För det är inte så himla sexigt. Men om jag i vanliga fall köper ett par festskor för tusen spänn. Så kan jag nu köpa för femtusen. Och det är jobbigt. Jag vill inte det. Jag tycker det känns för räkigt. Men så är jag där så att gud, det är bättre kvalitet. De är skönare, de är snyggare. Framför allt är de snyggare. Jag låter som en klassisk kvinna här, men det här är min konsumtion. Jag köper ordentliga overaller till barnen. Jag skulle kunna köpa en kashmirtröja till dig.

Jan: Men frågan är om Jan skulle uppskatta det. Jag skulle inte ens märka det.

Caroline: Nej, du skulle inte märka det.

Lifestyle creep

Caroline: Det är jobbigt när jag märker att jag börjar gå över den nivån som jag brukar handla på.

Jan: Ja. Spännande. Keep me posted.

Caroline: Jag vet inte vad jag ska... Jag vill att du ska säga så.

Jan: Nej, men det är vräkigt. Det är vräkigt.

Caroline: Jag vill att du ska säga det. Jag vill bli stoppad.

Jan: Det är vräkigt och det är inte bra för naturen och miljön.

Caroline: Nej, men det är sant. Sen är det så här, man bör skilja på vill och behöver.

Jan: Ja, man behöver ju oftast ingenting.

Caroline: Nej, vi behöver ingenting. Man kanske behöver handla en gång per månad någonting man behöver. För att någon mössa gick sönder.

Jan: Ja, men det där är det som kallas för Parkinsons lag i pengar. Vi är vana att säga att en arbetsuppgift tar den tid som är avsatt. Är det två veckor tills det ska vara färdigt, så tar det två veckor. Ska det vara inlämnat om en timme, så är det klart om en timme. Och utgifterna ökar i exakt samma takt som våra inkomster ökar. Och det är där du är. Det finns mer inkomster, ja, men då kan jag unna mig mer.

Caroline: Ja, jag gillar inte det riktigt. Men sen är det väl också det att någon gång kanske vi skulle gå på något julmingel med någon partner till oss. Och så kommer jag där. Det är jobbigt för mig att känna mig som den sämst klädda i rummet. Jag kan se det framför mig hur vi vid något tillfälle kommer att vara i ett sådant sammanhang. Där man ser att de har konsumerat i linje med sina inkomster. Och den statusen som finns där.

Att vara sämst klädd i rummet

Jan: Fast det roliga är, Caroline, medan jag inte har gjort det.

Caroline: Nej, men du vet, så blir det så konstigt. Jag vet inte ens hur jag ska berätta detta. Men det är så jag funkar.

Jan: Ja, jag fattar.

Caroline: Man måste ändå hålla någon... Jag kan gå i second hand-kläder när jag är hemma och håller på och det är vardag. Men så ska man iväg någonstans. Och jag måste veta vilken nivå jag ska lägga detta på. Med outfiten.

Jan: Det låter som en sån Instagram-profil. Fruktansvärt.

Caroline: Ja, det är bara jobbigt att vara sämst klädd i rummet. Det är bara det.

Jan: Okej, jag visste inte detta. Det är sådana här framkomna grejer i vår relation här i podden.

Caroline: Ja, spännande.

Jan: Nej, men detta kallas lifestyle creep. På engelska.

Caroline: Jaha, vad betyder det? Creep? När man får krypningar i kroppen eller när man är ett creep?

Jan: Nej, glidning. Livsstilsglidning. Jag läste faktiskt en artikel, vi kanske ska prata om i ett annat avsnitt, som var just, how much lifestyle creep is okay? Hur mycket är det okej att det glider? För vi har redan gjort en stor glidning. När vi var studenter levde vi gott för 15 000 kronor innan skatt.

Caroline: Ja, för vi la ihop våra studielån och bidrag. Och det är ingen hemlighet. Detta kan man slå upp på kreditupplysning. Vi plockade ut 43 000 kronor innan skatt båda två.

Jan: Så vad blir det? Det är typ 55 efter skatt. Och vi gör av med en stor del av de pengarna. Så vi har redan haft den där glidningen.

Caroline: Det har vi absolut, sen vi var studenter.

Jan: Ja, och man kan ha glidning. Och där är frågan, hur mycket glidning är okej? Hur mycket tillåter vi oss i vårt förhållande? Det behöver vi inte prata om nu, men det är en spännande fråga. Jag tror att alla har råkat ut för detta på någon nivå. Att man glider.

Tvärtom-perspektivet: bilen som temperaturmätare

Caroline: Bra. Jättespännande, keep me posted. Och jag har empati med att det är klart att du inte ska behöva känna dig sämst klädd i rummet.

Jan: Men för mig, det jag tänkte med reflektion på det där, jag kan vara precis tvärtom. För mig har det blivit en grej nu, att vi har en V70 från 2009. Jag har inte ens, ja, senaste månaderna har jag inte tänkt på att vi ska byta bil. Så jag kan nästan säga, ja men det är klart att vi kan köpa en ny Tesla för en miljon, om det skulle vara så. Men why? Varför?

Caroline: Du ville det ju ett tag.

Jan: Ja, men jag har märkt, vet du vad, detta var en sjukt stor insikt. Detta var nog den största insikten från sommarpraten. Alla sommarprat jag lyssnade på i somras. Det var när jag lyssnade med journalisten, som var på Sydsvenskan innan, som jobbade i Kina.

Caroline: Han Wong, Ola Wong.

Jan: Ja, och då började han sitt sommarprat med att läsa från sin journal. När han var, från psykiatrin. Och en av de frågorna som psykiatern ställde till Olas familj, var, har patienten ökat sin konsumtion och sina utgifter på sistone? Och då är det tydligen något sådant diagnostecken, när man är deprimerad, att man börjar shoppa. Och för mig blev det så himla tydligt, när jag är på ett dåligt ställe och är oinspirerad, då börjar jag shoppa. Och det är då alltid bilen. Så det där är för mig nästan nu som en temperatur. Mår jag bra, så är det bra. Mår jag dåligt, så kommer jag vilja ha.

Caroline: Men du kommer förneka det och säga, men denna gången är jag inte deprimerad eller nere eller på ett dåligt ställe. Denna gången är det på riktigt, Carro.

Jan: Ja. Okej.

När jag är på ett dåligt ställe och är oinspirerad, då börjar jag shoppa. Det där är för mig nästan som en temperatur.

Carolines svar: en mer avslappnad relation till pengar

Caroline: Nej, men jag känner inte riktigt det behovet faktiskt. Sen är det enklare för mig. Men vad i din relation till pengar skulle du vilja ändra på? Jag tycker jag har blivit mycket bättre på att inte lägga så mycket vikt i pengar. Innan la jag jättemycket värdering kring att pengar är en trygghet. Utan pengar ingen trygghet, mycket pengar mycket trygghet. Men det har jag fattat att det funkar inte riktigt så. Men jag kan ändå komma tillbaka till att mycket pengar är bättre än lite pengar.

Jan: Så jag skulle egentligen någon gång känna att jag kommer till, nu behövs det inte mer. Så jag skulle säga att innan var det så här, 100 procent det behövs mer pengar, 0 procent det är roligt att tjäna pengar för att det mäter hur det går i livet. Medan idag är jag nog så här, 80 procent, det är en ball grej. Kan jag göra någonting?

Caroline: Vad är resten nu då?

Jan: Ja, men 20 procent trygghet.

Caroline: 80 procent är att det är en ball grej, 20 procent är trygghet.

Jan: Men det hade varit mycket roligare om det kom till 100 procent, det är en ball grej. Det är en sport, det är en lek, det är ett spel. Det är som att spela dataspel och försöka varva spelet. Så tänker jag mycket kring pengar idag. Inte för att jag behöver dem. Så jag skulle vilja ha en lite mer avslappnad relation till pengar.

Caroline: Bra, ska vi gå vidare?

Jan: Ja. Vad är alltid värt att spendera pengar på?

Fråga: vad är alltid värt att spendera pengar på

Caroline: Det är alltid värt att spendera pengar på hälsosam mat.

Jan: Ja, det tycker jag.

Caroline: Det tycker jag. Och bra kläder och skor.

Jan: Där är vi helt samma.

Caroline: För barnen.

Jan: Ja, och för oss själva.

Caroline: Där är inte jag lika viktig. Jag minns tillfällen, en vinter när jag inte hade ordentliga skor. Jag hade inte råd att köpa det. Och så fick jag ett par skor av min mamma. Sådana här curlingkängor. Och jag bara, herregud. Detta är himmelriket. Så här måste man ju ha det. Detta är livskvalitet. Så bestämde jag mig för att aldrig mer inte ha råd med det.

Jan: Okej. Om jag ska hoppa bortom oss. Grejer till barnen. Det ska vara bra vattentätt. Det ska vara vattentäta Goretex-skor. Så att de kan hoppa i sin vattenpöl. Det är basnivån.

Caroline: Ja, okej. Det är alltid värt att spendera pengar på. Det kommer jag aldrig dra ner på. Om jag inte måste.

Spendera på det som ger energi

Jan: Men annars tänker jag, här är grunden. Spendera pengar på det som ger dig energi. Och det som är kul. Det är lite Ramit Sethi. Poängen är inte att dra ner eller spara. Utan spendera extra på det som ger dig energi och glädje. Som du älskar. Och sen vara brutalt snål i det som inte ger dig någon energi eller glädje.

Caroline: Ja.

Jan: Så därav, inga pengar på bil. Men mycket pengar på overall och mat. Vet du vad, för mig, vad är alltid värt att spendera pengar på? Investeringar. Och det kan vara investeringar, inte bara aktier, men det kan vara typ barnvakt. Eller att någon gör trädgården så att jag kan jobba. För så länge jag tjänar mer pengar på min timme än vad den som hjälper till i trädgården, så har jag gått plus. Och dessutom har jag skapat ett arbetstillfälle för den att få inkomst. Och dessutom har jag skapat skatteintäkter till dig och mig. Och alla andra. Så jag har aldrig snålat på att köpa in tjänster.

Caroline: Nej.

Jan: Bra. Då tar vi nästa. Vilken betydelse har pengar för att du ska känna dig lugn och fri från oro?

Fråga: pengar och känslan av lugn

Caroline: Väldigt stor betydelse.

Jan: Säg någonting mer om det.

Caroline: Nej, men jag bor i ett bekvämt och tyst hus. Med allt som jag kan behöva. Jag bara såg någon sån här... När man funderar över vilka som faktiskt inte alls klarar sig så bra från corona. Då är det ofta människor som inte har ett lugnt och tyst hem att rekreera sig i. Som inte har tillgång till mat som är hälsosam.

Jan: Ja, att det är socioekonomiska faktorer.

Caroline: Ja, det är socioekonomiska faktorer som gör att man lever längre. Jag vill ju leva länge och må bra. Så pengar har stor betydelse i mitt liv. För de kan köpa mig allt det där. Jag blir orolig och stressad av att inte ha en uppsättning av grejer i mitt liv. Som gör att jag kan sova gott på nätterna. Och inte frysa och inte vara hungrig. Hur är det för dig?

Jan: Nej, men så är det. Det jag pratade om i förra frågan. Det handlar absolut om trygghet. Och lugn och ro. Men jag tror inte... Hade jag inte haft pengar idag, så tror jag inte att jag hade varit så stressad som jag var förr. För idag har jag förmågan att göra det som behövs. För att tjäna pengarna.

Caroline: Okej, så du har resurserna i ditt huvud på något vis.

Jan: Ja, precis. Jag har så många idéer jag hade kunnat göra. Så nej, jag är inte så orolig för det. Vilken betydelse har pengar för att du ska känna dig framgångsrik?

Fråga: pengar och känslan av framgång

Caroline: Inte så mycket. Jag känner mig hyfsat framgångsrik. Men det har inte så mycket med pengarna att göra. Utan det har att göra med vad jag åstadkommer. I mitt jobb till exempel. I mitt yrke. Om jag inte åstadkommer så mycket under en dag, så känner jag mig inte framgångsrik. Men jag har börjat fatta nu också att vissa dagar gör man inte det. Och det är ändå en process på gång. Det kanske är en mer komplex fråga än vad det ser ut att vara.

Jan: För mig är det ganska viktigt. I och med att för mig är detta ett spel. Detta är för mig som en highscore-lista. Jag tycker att man ska ha på fötterna att prata. Det har varit svårt för mig att driva en ekonomiblogg och inte investera själv.

Caroline: Nej.

Jan: Men man kan också fråga sig vad jag är framgångsrik i. För jag känner mig ibland framgångsrik med barnen.

Caroline: Ja.

Jan: Att jag spenderar tid med dem, de får lov att prata.

Caroline: Så här, Karin. Pengar är inte viktigt för dig för att du ska känna dig framgångsrik.

Vad framgång egentligen mäts i

Caroline: Nej, jag tror inte pengar är viktigt för mig alls för att jag ska känna mig framgångsrik. Det är viktigt för mig, absolut. För jag har andra delar i det spektret. Om jag har en dålig relation med mina barn, då hade jag känt mig sjukt oframgångsrik i livet. Känt mig som en loser, verkligen. Som inte ens kan möta mina barn på deras nivå. Jag känner mig gråtfärdig bara jag tänker hur det skulle vara. Då hade jag inte varit framgångsrik. Jag vet inte hur du tänker kring det. Har du den aspekten?

Jan: Först och främst måste man definiera vad jag menar med framgångsrik, rik på framgång. Och vad är då framgång? Om vi ska prata i att det går bra, att det verkar funka det jag gör, så är pengar för mig absolut ett mätetal. Det dyker upp kanske ett av de högsta. Jag skulle säga, pengar är inte så viktigt, utan jag mäter faktiskt först och främst impact, alltså har jag en positiv påverkan på människors liv. Det är det som är viktigt. Jag är en hjälpare. Och ett sätt att mäta det är pengar. Så för mig är det en mätare.

Och sen när jag hamnar på dåliga ställen i livet, ja då vill jag ha Teslan för att sätta upp den på garageuppfarten. För jag ska minsann visa dem. I olika sammanhang. Vi har vissa sammanhang ibland, där det pratas mycket bil, och då kan jag ibland känna, okej, jag går bara och köper den jävla bilen, så kan jag vara med i diskussionen, och sen vinner jag diskussionen, och sen kan vi gå vidare.

Caroline: Men det är ju för att du tycker att diskussionen är fånig från början.

Att bli värderad på fel sak

Jan: Ja, och så blir jag värderad på någonting som inte är så viktigt för mig.

Caroline: Men så är det, Jan. Det här är intressant. Att man blir värderad, eller upplever sig bli värderad på något som inte är viktigt för en. Det kan vara skitjobbigt. För man känner att jag vill säga så, men hur viktigt är det egentligen till de som sitter där och diskuterar? Men för dem är det viktigt.

Jan: Jag kan gå iväg till köket och ta ett glas vatten, bara var inte med i diskussionen.

Caroline: Nej, jag fattar.

Jan: Men jag tror vi hamnar där jätteofta. Och vi vet inte ens om att vi hamnar där. När jag blir primitiv i hjärnan, får primitiva tankar, när man vill slå folk på käften, då har jag varit så här, jag dunkar väl in den där jävla Porschen nu för två miljoner, så kan ni sitta och prata om er jävla Volvo.

Caroline: Men det hade inte hjälpt dem i den diskussionen. Du hade ändå inte vunnit diskussionen, för du hade bara gått därifrån och tänkt, de kan snacka om sina Volvobilar.

Jan: Ja, vi fortsätter.

Caroline: Eller Porsche eller vad det är.

Jan: Ja, vi går vidare.

Caroline: Porsche.

Jan: Nästa fråga, vad uppskattar du med din partners syn på pengar? Nu får du svara först.

Fråga: vad du uppskattar med partnerns syn på pengar

Caroline: Nej, men jag uppskattar att pengar inte är så viktigt för dig. Faktiskt.

Jan: Inte för att visa upp framgång?

Caroline: Nej, men överhuvudtaget. Och du är duktig på, som vi pratade om i förra avsnittet, resursfördelning. Du är ju ofta, din spontana reaktion är nästan alltid nej. Men sen, you always come around.

Jan: Du tänker där med investeringar?

Caroline: Ja, men det är allt. Nu fick jag idén häromdagen att vi skulle köpa sådana här Yale Doorman-lås med kod på ytterdörren. Och du var helt nego.

Jan: Ja, vi var hos min syster och såg dem.

Caroline: Och du bara, å det ska vi också ha. Är ni nöjda? Så blev diskussionen lång och du blev mer och mer intresserad av detta. Och sen på vägen hem åkte vi förbi Bauhaus. Och köpte ett sånt lås.

Jan: Ja, men jag tyckte det var en dålig idé från början. Och sen var det, ja men detta tar lite tid.

Caroline: Och jag sa, ja, du är inte lika snabb som jag, men allvarligt talat, det tog dig en timme. Sen var du med på banan. Så jag uppskattar att du alltid är med på banan.

Jan: Ja, du kan ta väldigt snabba beslut.

Caroline: Nej, inte beslut. Jag kan ändra mig väldigt snabbt.

Jan: Ja, du kan ändra dig väldigt snabbt. Och det gör inte jag.

Caroline: Nej, jag anpassar mig väldigt snabbt till ny information. Jag har inga, nej.

Jan: Nej, det gör inte jag.

Att inte stå i vägen

Caroline: Men du, är det pengar detta vi pratar om?

Jan: Ja, men det handlar om pengar. Jag tänkte på det i investeringar.

Caroline: Nej, men annars är du ganska neutral. Du står ju varken och applåderar eller kommer med investeringar. Men du står inte och håller emot heller.

Jan: Nej.

Caroline: Så jag uppskattar det.

Jan: Det uppskattar du, att jag inte håller emot. Att vi inte ska investera.

Caroline: Nej, men man behöver inte stå... I en relation eller i ett partnerskap, man behöver inte vara 100 procent entusiastisk för det den andra håller på med. Men man behöver inte stå i vägen.

Jan: Nej.

Caroline: Man behöver inte stå där och uppmuntra. Men man behöver framför allt inte stå i vägen.

Jan: Ska vi ta kort här? Vad uppskattar jag med dig?

Caroline: Du får ta det kort. Ta det väldigt kort.

Jan: Det är att du har överflödsperspektivet. Och att du vet hur man tjänar pengar. Får jag väl säga. Att du är innovativ och att du är så här. Nu har jag kommit på ett nytt sätt här. Eller har du tänkt på. Och nu kan vi göra så här. Ja, jag uppskattar det. Att du är så... Vad heter det? Kreativ.

Caroline: Kreativ.

Jan: Tack. På vilket sätt ser du på pengar annorlunda än dina föräldrar?

Fråga: synen på pengar jämfört med föräldrarna

Caroline: Jag har ingen aning om hur de såg på pengar. Det är svårt för mig att svara på. Detta blir lite jobbigt. Min mamma brukar lyssna på de här. Men jag upplever att jag är uppvuxen med ett bristtänk. Vilket jag fattar. För det var den situationen de... De kommer hit som invandrare från Tjeckoslovakien.

Jan: Jag är också uppvuxen med ett bristtänk. Att det inte finns pengar på träden. Så jag skulle säga att den största skillnaden som jag har fått kämpa med, det är att försäljning är något fult. Att pengarna inte finns till. Att det viktigaste inte är pengarna, utan det viktigaste är att vi har hälsan eller familjen. Och det är sant. Men varför välja mellan hälsa och pengar? När blev det antingen eller? När tvärtom alla undersökningar visar att det är en korrelation, som du var inne på, mellan socioekonomiska faktorer och hälsa. Så det jag upplever att jag har fått anstränga mig mest med, fått ta mest hjälp, mest terapi, mest coaching, det är att gå från ett bristtänk till ett överflödstänk. Och det är därför jag blir så provocerad idag av bristtänk. För jag känner igen mig själv. Och jag gillar inte den sidan med mig själv.

Det jag har fått anstränga mig mest med, mest terapi, mest coaching, det är att gå från ett bristtänk till ett överflödstänk.

Carolines minne: att alltid ge bort det man tjänade

Jan: Vad tänker du? Eller nej, du kände att du inte visste.

Caroline: Ja, det är jättesvårt för mig att säga hur jag ser annorlunda på pengar än mina föräldrar. För vi har nog aldrig pratat om det riktigt. Mer än att jag borde chippa in hela tiden. Och det är sant, det ska man. När man bor hemma tycker jag absolut att man ska chippa in om man kan det. Och kan man inte det, så ska man hjälpa sitt barn med att hitta jobb eller självförtroendet att hitta det. Men jag kände nog mest att jag bara var tvungen att ge bort det som jag tjänade. Och det var jobbigt faktiskt.

Jan: Det var inte ens en procent, utan det var allt?

Caroline: Vad är sant? Det är min upplevelse och mitt minne. Det är inte säkert att det är sant, men det är min upplevelse.

Jan: Gud, vad mycket empati jag fick för dig.

Caroline: Ja, jag känner att det är lite sorgligt faktiskt. Mina minnen från när jag bodde hemma, om jag tjänade någonting, så skulle jag göra mig av med det. Då skulle det in i kassan på något vis. Det är mitt minne av det.

Jan: Jag vet inte hur vi ska fortsätta. Vi bara tar nästa fråga. Jag kände också det. Jag fick mycket empati för det. Vem av oss har lättast att spendera pengar?

Fråga: vem har lättast att spendera

Caroline: Jag tror vi båda har lätt att spendera pengar.

Jan: Ja, fast på olika grejer.

Caroline: På olika grejer, absolut. Ja, ofta, det pratade vi om lite förra avsnittet. Jag gör ju ofta större inköp.

Jan: Ja, men Doorman-lås för 3 000 spänn.

Caroline: Ja, men det köper vi.

Jan: Ja, det hade jag inte riktigt... Det hade tagit tid för mig innan jag hade gått och köpt det. Jag har en nyckel till ett lås som funkar. Varför ska jag göra det då?

Caroline: Det är nu du kan säga, du gör när du sen går och köper dina skor. Så kan du säga, du, vi bytte lås trots att det funkade.

Jan: Ja. Ja, vi går vidare. Vad uppskattar du mest med sättet som vi hanterar vår ekonomi på idag?

Fråga: vad du uppskattar med hur ni hanterar ekonomin idag

Caroline: Har vi inte haft den förra avsnittet?

Jan: Jag vet inte. Vad uppskattar du mest?

Caroline: Jag uppskattar att vår ekonomi går i linje med våra värderingar, med vårt liv, våra intentioner, och vart vi är på väg. Så ekonomin lever inte sitt eget liv, utan det är viktigt för oss med överflöd.

Jan: Ja, men vi försöker ha överflöd i ekonomin.

Caroline: Ja, och medveten konsumtion, och att vi sparar ganska mycket och investerar.

Jan: Sparar jättemycket.

Caroline: Sättet vi konsumerar på tycker jag är bra. Att vi investerar hållbart. Det är jätteviktigt.

Jan: Hur viktigt tycker du att det är att spendera pengar nu i jämförelse med att spara för framtiden?

Fråga: spendera nu eller spara för framtiden

Caroline: Lika viktigt.

Jan: Ja, jag håller med. Balans. Jag tror inte på FIRE. Så fort jag tänker spara för framtiden och hålla igen nu, så känner jag hur blodet bara försvinner från hjärnan och jag kan inte tänka ordentligt.

Caroline: Ja, men det är lite bristtanke återigen. Varför inte båda två?

Jan: Jag kan spendera idag och jag sparar inför framtiden. Jag tycker livet ska kunna vara så.

Caroline: Tråkig fråga. Förlåt Anna och Mikael, men ni får göra om detta.

Jan: Men det är en kuggfråga skulle jag säga.

Caroline: Ja, men det hade varit mycket mer spännande. Denna frågan skulle, om detta skulle varit en spännande fråga, då hade den låtit, hur ska vi göra tillsammans för att både kunna spara för framtiden och spendera idag? Hur gör vi för att både kunna spendera pengar nu och kunna spara för framtiden?

Jan: Det är fan en mycket bättre fråga.

Caroline: Ja, se.

Jan: Ja. Om du plötsligt fick tio miljoner pund eller euro eller kronor. Vad skulle du göra med de pengarna?

Fråga: tio miljoner

Jan: Det är en sån fråga de ställer till sina intervjuobjekt i DI Weekend.

Caroline: Ja. Oftast vill ju folk ge bort dem eller köpa en sommarstuga eller någonting sånt.

Jan: Om jag hade fått tio miljoner, då hade jag förmodligen tagit ut tio procent för att hitta på balla grejer för att fira någonting. Vi hade väl gjort någon resa, någon middag, bjudit massa vänner. Generositet är en viktig värdering för oss. Jag hade gjort någonting som hade varit generöst för en miljon och sen hade jag investerat nio.

Caroline: Skittråkigt.

Jan: Nej, men jag tror det är också på den linjen. Det tar tid innan man vet vad man ska göra med den summan. Jag hade kunnat investera alla tio, men då har jag inte spenderat något idag. Då har det inte varit jättekul. Jag hade kunnat skänka pengar till välgörenhet, hade jag nog också kunnat göra. Men inte så mycket, utan då hade jag hellre investerat dem i välgörenhetsprojekt med avkastning.

Caroline: Ja, eller någon slags hållbara projekt.

Jan: På något vis, ja. Vad är det viktigaste att lära våra barn om pengar?

Fråga: det viktigaste att lära barnen om pengar

Caroline: Ja, jag tycker... Jag ställde frågan till mig själv.

Jan: Ja, men ställ den till dig själv.

Caroline: Nej, men jag tycker det vi gör. Jag tycker det är så sjukt coolt att vår dotter som är nio, att hon fattar att det är tre sätt man kan tjäna pengar på.

Jan: Eller två sätt. Tre sätt är det egentligen nu. För varje gång hon ska köpa någonting eller vill ha någonting, så säger vi, en tredjedel måste du tjäna ihop själv, jobba, byta tid mot pengar. En tredjedel kommer du få från oss. Alltså typ bidragsgren. Och en tredjedel kommer komma från dina investeringar. Alltså från dina aktier. Och hon fattar, det är nu när vi kör månadens aktie.

Caroline: Jo, men då har du förklarat också att det är avkastningen.

Jan: Avkastningen. Ja, ibland har vi sålt av.

Dottern och aktierna

Jan: Men det roliga, det vill hon inte.

Caroline: Nej.

Jan: För det var så jävla roligt nu häromdagen. Det är hon som kommer nu. Jag har fått min månadens aktie, och så blir hon sur på mig när jag inte har tagit upp det. Och nummer två, så gjorde vi en kort spekulation i Kurasajt. Som var en sån börsnotering. Och hon tjänade 4 000 spänn på den. För det steg 70 procent. Det var lite sjukt. Och då sålde jag dem. Och hon blev så besviken på att jag hade sålt dem. Hon är en sån som vill hålla.

Caroline: Ja, hon vill hålla.

Jan: Och jag var så här, men... Vi använder de pengarna nu för att köpa en ny iPad till dig.

Caroline: Okej, vänta, vad sa hon då? Men varför ville hon inte det då?

Jan: Nej, men hon ville ha aktier. För henne var det att de skulle tjäna pengar.

Caroline: Okej, men vänta, du sa inte det till henne innan ni hade köpt iPaden?

Jan: Nej, jo, det sa jag till henne innan.

Caroline: Men var hon okej med att köpa iPaden då?

Jan: Nej, jag fick göra så. Jag trillade i fällan direkt. Hon fick köpa nya aktier och fick en iPad.

Caroline: Ja, dåligt parenting här upplevde jag.

Jan: Grejen var att hennes iPad var rätt gammal. Och den funkade inte. Vi köpte en ny. Men jag tycker hon ska få lite tid.

Caroline: Ni kan ju gott stå där i Apple Store och säga så. Men okej, det är ju så här det funkar. Att man får sälja sina aktier om man ska köpa den här iPaden.

Jan: Ja. Nej, och sen det andra som är roligt nu också. Det är att de vill ha aktier i Skånes djurpark. Och jag sa, men tyvärr, det är privatägt. Det kan man inte köpa. Och sen kommer hon på något annat. Och just nu är det väldigt mycket privatägda bolag hon vill investera i. Så jag tror att snart får vi väl introducera detta med onoterade aktier.

Att låta barnen utforska

Caroline: Jo, men Jan, det här det viktigaste att lära våra barn om pengar. Det är ju att man får låta dem vara på den här... Utforska. De måste få utforska.

Jan: Nej, men vänta nu, lyssna. Lyssna på mig. Jag brinner ju för detta ämne. Jag har så mycket att säga. Lyssna nu på mig. Om det är så att man vill spendera pengar. Låt Freja sitta på den här treudden en stund. Och veta så att, okej, men om jag vill spendera så kommer de pengarna någonstans ifrån. Det är inte mamma och pappa som bara har hur mycket som helst.

Caroline: Ja.

Jan: Och sen vill vi också lära dem hur man tjänar pengar.

Caroline: Ja, absolut. Att det är viktigt. Att vara kreativ kring det.

Jan: Det finns inga gränser egentligen för olika sätt man kan tjäna pengar på. Men det är som till exempel, vi belönar med veckopeng eller med mer pengar. När hon kommer med ett förslag på ett problem som ska lösas. Snarare än att säga, du måste gå ut och klippa gräsmattan och så får hon betalt för det.

Caroline: Hon är nio år gammal och jag vet inte. Jag känner att vi har gjort fel när vi har sagt att hon får poäng för att duka.

Jan: Nej, men hon ska inte ha det.

Caroline: Där känner jag så. Vissa grejer ska de bara... Vi bara hjälps åt. Hon får inga poäng för att duka av. Det är en sån grej. Men för att duka, Jan. Eller ta ut ur diskmaskinen. Egentligen vill jag bara att hon ska göra det. För att vi hjälps åt här i den här familjen.

Jan: Ja, men vi kan göra det. Ja, så vissa fel har vi kanske gjort. Men vi testar. Vi testar oss fram. Men jag tror att det viktigaste är nyfikenhet. Och att ha ett ekonomiskt självförtroende att säga att det är lätt med pengar. Överflödstanken. Det tror jag är viktigast.

Caroline: Vi har samma filosofi där.

Fråga: gemensamma ekonomiska mål

Jan: Då tar vi nästa. Vad ser du som våra gemensamma ekonomiska mål?

Caroline: Jag vet inte. Vi har inte så många mål.

Jan: Nej, vi har inte så många mål. Jag tror vi lever i vårt mål. Vi pratar mer om standarder. Vi har ett avsnitt med Moa där vi pratar om standarder. Vi vill ha en effektiv vardag. En vardag med guldkant. Vi har en au pair, vi har städhjälp, vi har Linas matkasse. Vi har barnvakt. Vi har sjukt skön säng. Vi kan jobba med det vi vill. Vi har kontor hemma. Så nej, vi har inget ekonomiskt mål på det sättet.

Caroline: Gud, vad synkade vi är i vissa frågor.

Jan: När har du haft konflikter kopplade till pengar?

Fråga: konflikter kopplade till pengar

Caroline: Det var länge sedan. I olika faser av livet har man väl haft olika. Vi bråkade jättemycket om pengar när vi var i början av vår relation. Men inte sen dess.

Jan: Ja, det var inte roligt, nej.

Caroline: Vad var det som hände som gjorde att vi slutade bråka?

Jan: Ja, men det var att vi började göra den här resan tillsammans.

Caroline: Mot pengamaskinen.

Jan: Ja, och sen tog du jättemycket coaching och gick till terapi.

Caroline: Jag har tagit jättemycket coaching och gått till terapi. Vi har pratat mycket. Vi har varit på väg att skilja oss och gått hos en parterapeut.

Jan: Jo, men det är nog mycket viktigt det här med det gemensamma målet.

Caroline: Ja.

Jan: Gemensam värdering eller standarder. Så här vill vi ha det. Vi vill ha snittblommor på fredagar. Vi vill kunna träna två gånger i veckan. Att det var en resa dit som vi gjorde tillsammans.

Caroline: Ja.

Jan: Bra. Sista frågan så här. Tycker du att det finns bra och dåliga lån?

Fråga: bra och dåliga lån

Caroline: Ja, det finns ju absolut.

Jan: Vad är skillnaden för dig?

Caroline: Jo, men vi har pratat om detta innan. Så det här känns som ett sånt läxförhör.

Jan: Nej, men vi pausar den.

Caroline: Jag håller med. Jag kan säga att mitt CSN-lån med så låg ränta som det var, eller är, jag vet inte vad det är. 0,16. När jag tänkte 0,2. Det var ett bra lån, för jag kunde utbilda mig. Annars vet jag inte. Då hade jag fått bo hemma och vara osjälvständig. Utbilda mig samtidigt. Det hade inte varit kul för någon.

Jan: Jag skulle vara lite hårdare. Jag tycker, vi har pratat om detta i andra avsnitt. Men jag tänker att ett bra lån är ett lån jag tjänar pengar på. Ett dåligt lån är ett lån jag förlorar pengar på. Och sen kan dåliga lån, till exempel vårt huslån, kategoriseras som ett dåligt lån. Huset kostar oss massa pengar. Men det är ändå motiverat för det gör vårt liv rikare. Sen har vi haft tur att vi alla har värdestegring på sitt boende i Sverige idag. Så det är inget konstigt.

När lån för att investera blir dyrt

Jan: Men till exempel, vi har lånat pengar för att investera. Det är inget jag rekommenderar. För vi gjorde det i början av vår investeringskarriär, när vi var nybörjare. Då förlorade vi alla pengar vi hade lånat för att investera. Och det var jävligt dumt. Det var så vi lyckades vara en miljon back och inte en miljon plus. Men om man använder det rätt senare, så till exempel nu i våras, använde vi det för att månadsspara mer.

Caroline: Ja, hur gjorde vi då?

Jan: Vi slutade amortera, var en grej. Vi har tagit upp lån. Nej, jag tycker att det är klart att det finns bra och dåliga lån. Men jag tänker inte vi behöver hoppa ner. Det har vi pratat om i andra avsnitt. Bra, det var sista frågan. Har du någon avslutande reflektion? Nu kommer det inte bli fler sådana här delar, utan nu blir det kanske ett mer tekniskt avsnitt nästa gång.

Caroline: Avslutande reflektion, det är väl att vi är ganska samsynta kring mycket i ekonomi. Men jag tycker ändå det kom fram lite nya grejer.

Jan: Ja, vadå?

Caroline: Ja, men som ditt, att du vill köpa skor, eller det här med badandet och vatten. Det är någonting på gång här.

Avslutande reflektioner

Jan: Jag vet inte, Carro. Det var bara på skoj som jag sa.

Caroline: Det är inte på skoj när det dyker upp. Hedra det. Se vad det är. Du gillar ju att vara nyfiken.

Jan: Så det tänker jag. Jag tänker att det är sjukt bra frågor, faktiskt. Jag tror att det kan vara lite knökigt att prata om. Jag tror att kan man prata om de här dissocierat, det vill säga att man inte pratar om dem som om det vore det. Man lägger dem på bordet. Och pratar om frågorna utan att prata om dig eller mig, eller hur du eller jag är. Så att man ändå associerar sig och blir arg eller har känslor kring det. Och det får man ha. Det har vi haft. Det är viktigt för en. Och jag tror bara att man inte ska ge upp att hitta en lösning tillsammans.

Caroline: Nej, precis.

Man ska inte ge upp att hitta en lösning tillsammans.

Jan: Nej, men grymt. Stort tack för att du har lyssnat på oss ännu en vecka. Nu har vi haft lite sådana här lite mer mjuka avsnitt. Så jag ska se vad vi ska hitta på till nästa gång. Jag har ju något sådant här ekonomisk frihetsavsnitt och sen är det ju lite Coeli-grabbarna kommer tillbaka som också är ett nytt avsnitt. Det blir kanske ett avsnitt om räntefonder bara för att balansera upp det här.

Caroline: Och sen finns det ju alltid... balansera upp Erik Strand menar du?

Jan: Ja, men precis.

Caroline: Jo, men det ska bli jättespännande med räntorna, men jag tror också att jag kommer tycka det är svårfattligt. Vi måste lägga det på en bra nivå.

Jan: Så att vi hoppas att du hänger kvar, prenumererar på kanalen, gillar videon eller poddavsnittet och kommentera gärna, för vi läser alla kommentarer även om vi inte hinner svara på allihop. Tack så hemskt mycket och ha en trevlig vecka.