De viktigaste konversationerna om pengar att ha med tonåringar

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Därför handlar det här avsnittet om att spara tillsammans med barnen
2. Välkommen till kanalen
3. Artikeln om Freja och de tidiga lärdomarna
4. Att ge bort drivkraften
5. När föräldern är redo
6. Humankapitalet är det stora värdet
7. När man inte kan vara sur på den som inte fattar
8. Så är julkalendern uppbyggd
9. Sankt Moritz och samtalet som dog
10. Värdet i att hamna i diket
11. Kalendern som ursäkt för samtalet
12. Vill ha kontra behöver
13. Vill-höver: kategorin mitt emellan
14. Varför vi varit dåliga på att prata pengar hemma
15. Övergången till investeringar
16. Att låna ut och att sprida risken
17. Korta videor och 460 omtagningar
18. Metaforen med skeppen på 1700-talet
19. När bankbranschen vill peka ut rätt skepp
20. Den röda tråden genom luckorna
21. Det som inte fick plats den här gången
22. Att poola luckor och göra det i egen takt
23. Be om feedback och vad som kommer härnäst

Därför handlar det här avsnittet om att spara tillsammans med barnen

Jan: Välkommen till Rika Tillsammans och det här kortavsnittet, som är en reflektion kring vikten av att spara tillsammans med barnen i stället för att bara spara till dem. Det här är insikter från arbetet med Rika Tillsammans-julkalendern, som är till för dig med en tonåring. Vad är de viktiga sakerna man ska prata med en tonåring om? Vilka är sakerna att ge bort? Hur fångar man intresset?

Hur bygger man den här kedjan, från där tonåringen ofta står, att man har för lite pengar för allt det roliga man vill göra, till hur man tar sig vidare? Att du faktiskt kan avvara lite av de pengar du har för att investera dem för framtiden. Och prata om vad ett investeringskonto är. Vad är ränta på ränta? Vad är en räntefond? Vad är en indexfond och liknande?

Så tanken med dagens avsnitt är att du ska få lite av hur vi har tänkt bakom kulisserna, vilka de olika sakerna är som vi tar upp i julkalendern och lite andra sådana saker. Jag tänker att du ska få glädje av det här avsnittet, även om du inte har tonåringar i dag, även om du inte har tänkt köpa Rika Tillsammans-julkalendern. Vi gör det inte svårare än så. Här kommer Caroline och Oliver, så ses vi där.

Välkommen till kanalen

Jan: Varmt välkommen till Rika Tillsammans-kanalen, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår livsresa, våra framgångar och våra misstag, så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver den här kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson.

För några dagar sedan fick jag ett meddelande i forumet. "Jan, du har inte synts till, lever du, har det hänt något?"

Caroline: Nej, jag har bara varit så djupt nere i grottan med den här Rika Tillsammans-julkalendern för tonåringar, för det är snart december.

Jan: Vår äldsta har blivit tonåring i år, och sen har vi två syskonbarn som fyller 18. Och så kände vi det, när vår yngsta kom med en julkalender från farmor, att gud vilket bra sätt, eller vilken bra struktur, att hänga upp ett samtal om ekonomi på.

Artikeln om Freja och de tidiga lärdomarna

Jan: Det här med barn och ekonomi är något som har legat nära om hjärtat redan sedan 2011, när Freja föddes. Kommer du ihåg vad vi gjorde då? Eller inte du, vad jag gjorde då?

Caroline: Vad du gjorde? Ja.

Jan: Jag skrev en sådan här artikel typ dagen efter att Freja föddes.

Caroline: Du ser lite förlägen ut.

Jan: Ja, men i efterhand är det lite pinsamt. Men då skrev jag en artikel som var "så här ska Freja bli miljonär när hon fyller 18". Och så var jag så sjukt stolt, jag hade strategier, vilka fonder vi skulle ta, hur mycket sparande och ränta på ränta-effekter.

Caroline: Den var säkert välläst.

Jan: Den var faktiskt väldigt populär.

Caroline: Ja, men också.

Jan: Kommer du ihåg att den hamnade på något vis i den där spalten på Aftonbladet, som är spalten bredvid alla artiklar där det kommer upp sådana här andra nyheter?

Caroline: Jaha, ja, ja.

Jan: Så där låg den, och folk frågade mig om det.

Caroline: Ja, men pinsamheten.

Jan: Grejen var att det här var ju sedan, typ 2016 eller 2017 eller 2018, då skrev jag boken Gör ditt barn rikt tillsammans med Charlie Söderberg. Och då intervjuade vi massa experter, vi intervjuade en psykolog. Och sen, i slutet av intervjun, blir psykologen så här: "Ja." Och sen var det det där med att ge en stor summa pengar till barnen, för att det kan lika gärna stjälpa som hjälpa.

Att ge bort drivkraften

Jan: Och jag bara: "Va?" Jag är på väg, vi är typ halvvägs mot den där miljonen. Och så sa han: "Ja, fast grejen är, om man tar det ur ett psykologiskt perspektiv, du tar ju bort allt incitament, du tar ju bort..."

Caroline: Den inre drivkraften.

Jan: Den inre drivkraften att man ser att man kan, precis som barnen. Alla barn är så här "kan själv, vill själv".

Caroline: Ja, men också, speciellt när man kommer upp i tonåren och mot 20-årsåldern. Jag tänker att man vill klara saker själv, inte ha så jädra mycket hjälp egentligen. Lärdomarna längs vägen. Det är ju ingen spikrak väg. Man får inte ta del av alla de grejerna längs vägen, små som stora.

Jan: Exakt. Och jag tror att egentligen gäller det där oss vuxna också. Hur blir man en duktig investerare? Jo, men du behöver misslyckas. Vad brukar du säga? Snittåldern på en framgångsrik företagare?

Caroline: Är 48.

Jan: 48. Så man har varit med om en del. Inte bara: man blir 18, fick en miljon, och så bara kör vi.

Caroline: Nej, men exakt.

Det handlar om att misslyckas tidigt, misslyckas i liten skala. Hellre förlora några hundralappar eller tusenlappar än att du satsar pensionen och misslyckas med att få rätt på den.

Jan: Och jag tror att det där med barn, eller det handlar om vuxna också, att det handlar om att misslyckas tidigt, misslyckas i liten skala. Hellre förlora några hundralappar eller tusenlappar än att du satsar pensionen och misslyckas med att få rätt på pensionen.

När föräldern är redo

Caroline: Jag gillar det. Jag tror du och Charlie skriver det i boken, att ofta handlar det inte om när barnen är redo att prata om ekonomi. Ofta handlar det om när föräldrarna känner att "jag är redo att ta det".

Jan: Exakt, exakt. Och där tänkte jag också att luckorna är en sjukt bra struktur. För jag pratade med Niklas, min kompis, och sa: "Ja, men jag håller på med den här julkalendern." Men det är ju skitbra, för det är dessutom så begränsat. Det är bara 24 dagar, alla fattar att det kommer att ta slut, det är ingen evighet. Och julkalendrar är en sådan struktur som vi alla är vana vid.

Så min poäng är egentligen inte så mycket att i det här kortavsnittet sälja julkalendern. Även om jag tycker, om jag får säga det, att jag är så sjukt stolt över den, så jag tycker alla är lite töntiga som inte köper den. Men det får man säga när man är stolt över något. Men skitsamma, det viktiga är inte att du köper vår julkalender.

Det viktiga är att du pratar om ekonomi om du har barn. För det är mycket, mycket viktigare att ge dem ett ekonomiskt självförtroende och en ekonomisk kompetens.

Humankapitalet är det stora värdet

Jan: För om man tittar på livsinkomsten på en genomsnittlig 25-åring, så har de mellan 10 och 20 miljoner som de kommer tjäna under sitt liv. Alltså humankapitalet, värdet av alla framtida kommande löner. Och att hjälpa ett barn med 25 000 eller 50 000 kr, eller hjälpa dem med kontantinsatsen till en lägenhet, det är en ganska liten procentuell andel av det där andra.

Så jag tror, vad var det du sa innan, handlar det inte om att lära folk fiska i stället för att ge dem fisk?

Caroline: Ja, men jag kan bara reflektera från min egen uppväxt. Jag hade gärna lärt mig vardagsekonomi. Hur betalar man räkningar? Var kommer lönen in någonstans? Det här med sparande, vi pratar inte om det. Och det är många saker man tar för givet.

Jag hade ett sådant här samtal med vår tonåring, där vi kom in på det här med mobiltelefon. Så sa jag: "Jag har precis betalat din mobiltelefonräkning, och eftersom du var utomlands och inte hade koll på det här så blev det liksom typ 700 spänn." Och hon var helt chockad och var så här: "Va? Är inte det gratis? Man har köpt telefonen, och sen när man använder den borde det vara gratis." Det var så tanken var.

När man inte kan vara sur på den som inte fattar

Caroline: Exakt, och jag var så här: "Make sense." Men, och så var jag så här, sen är det så att man inte kan vara sur när någon annan inte fattar. För då har man ju bara förklarat. Och då inser jag också att det är ganska många saker som även vi som jobbar med ekonomi inte har pratat med våra barn om.

Jan: Och jag upplever också att många gånger blir det styltigt. Att det blir så att man pratar om en grej för att det kommer upp en sådan fråga, "men vad är ett investeringssparkonto?" Men sen har man inte pratat om skatt, eller man har inte pratat om ränta på ränta. Och varför måste man betala för att använda telefonen?

Caroline: Ja, men det blir också ganska lätt, för mig i alla fall, att jag predikar. Jag vill inte komma dit. Då är det roligare att ha ett samtal.

Så är julkalendern uppbyggd

Jan: Men vi kan ju ta det. I den här julkalendern har vi gjort 24 luckor, och i varje lucka har man ett samtal med sin tonåring eller med sitt barn. Och jag tänkte att jag skulle ge bort ganska många av de här temana. För jag menar, vill du inte köpa julkalendern, så spara det här, så har du temana du kan prata om.

Och lucka ett var ju, som vi körde det i vår familj... vi i vår familj körde i diket redan på lucka ett. För att lucka ett var...

Caroline: Jag tyckte inte vi körde i diket, Jan.

Jan: Okej, men...

Caroline: Kör på här nu.

Jan: Ja, men så här, första frågan var: "Tycker du att pengar är viktigt?" Så skulle man diskutera det med sin tonåring. Och sen var fråga nummer två i lucka ett: "Om du hade alla pengar i världen, om pengar inte var ett bekymmer, vad skulle du vilja ha, äga, uppleva, resa till eller liknande? Vad skulle jag göra mer av? Vad skulle jag göra lite mindre av?"

Och då började vi prata med...

Caroline: Ja, ni stod i köket, och så stod jag en bit bort och lyssnade på samtalet.

Sankt Moritz och samtalet som dog

Jan: Ja, och vad sa Freja?

Caroline: Och då säger Freja: "Nej, men jag hade önskat, jag hade velat träna mer, jag hade velat resa." Och så frågade jag: "Vart hade du velat resa?" Och så säger hon: "Sankt Moritz."

Jan: Ja, som är en exklusiv skidort i Schweiz, väl?

Caroline: Ja, jag tror det. Vi tror det. Exklusivt.

Jan: Så stod jag där bara och sa: "Va? Vill du åka dit?" Jag kommer ihåg också hur det var att vara tonåring. Man försökte förstå världen. Man försökte få plats i gemenskapen och statussignalera på olika sätt. Inte sticka ut.

Caroline: Inte sticka ut, men kanske sticka ut på ett trevligt sätt.

Jan: Ja, imponera på andra. Och så uppfattade jag det som att det skulle vara någon slags statussignalering då. Att få åka till Sankt Moritz och sen lägga upp det på Snapchat. Jag uppfattade det så.

Caroline: Det var nog inte alls... Jag tror bara, för dig, att jag hade sett någonting från Schweiz, att det var fint liksom. Och det kan du... du kanske kallar det att hamna i diket.

Jan: Ja, men det var så att samtalet dog.

Caroline: Ja, det blev jättedålig stämning.

Jan: Det var jättedålig stämning, och jag fick be om ursäkt. För det var liksom... Och sen också så...

Caroline: Och sen var du så här... Och nu kommer Freja säga det. Och innan jag har packat ner här i köket så kommer du ha beställt flygbiljetter. Du är lite snabb ibland, Jan.

Värdet i att hamna i diket

Caroline: Men det som jag tycker var fint, i och med att vi körde i diket med det här, var att vi ändå fick ett samtal. Där vi märkte att Freja har en uppfattning, jag har en annan och du har den tredje. Och ja, det kan hända att man inte förstår varandra till att börja med. Men man får inte ge upp där, utan försöka ha förståelse. "Vad menar du? Eller kan du berätta mer?" Jag måste ju lägga band på mig om jag märker att det kommer någonting som triggar mig.

Jan: Jag är övertygad om att man kan bli triggad.

Caroline: Ja.

Jan: Det är helt okej.

Det är jävligt nice att ha den här diskussionen nu med sin tonåring och lära känna varandra på det viset. Hellre det än att det kanske kommer mycket senare.

Caroline: Och att det är meningsfulla samtal.

Jan: Ja, men det har ju faktiskt några andra också. För vi har en sådan här testgrupp som kör ett antal dagar innan december, innan alla andra. Och där är det några andra som också rapporterat det. "Nej, men jag gör det med min dotter och hennes pojkvän." Så hon bjöd in pojkvännen också. Och hon sa: "Ja, gud, vi hade ett jättespännande samtal, där vi såg att pengar betydde väldigt olika, både för pojkvännen, för dottern och för mamman." Så hon var så här, det här var ett superbra samtal.

Kalendern som ursäkt för samtalet

Caroline: Ja, det kan ju vara så att man inte har det samtalet. För det kommer typ inte upp.

Jan: Nej, och det är dessutom lite känsligt.

Caroline: Nej, det är dessutom lite känsligt. Medan där blir ju kalendern en ursäkt. Ni fick ett sms, dagens lucka är att prata om det här ämnet. Och det är Jans fel.

Jan: Nej, men jag tänker att det är så... Du säger att det är känsligt, Caroline. Men ju mer man pratar om det, desto mer normalt och naturligt blir det. Och jag tycker det är jättefint.

Caroline: Ja.

Jan: Och sen var vi också så att, för vi börjar... Jag har också tänkt att det behöver vara en röd tråd.

Caroline: Genom luckorna menar du?

Jan: Ja, att man behöver hämta folk vid den busshållplatsen där de står.

Caroline: Ja, det är svårt att veta vad du menar med det.

Jan: Nej, men ibland blir det också, för att man har så olika perspektiv kring det. Så jag tänkte att de första luckorna handlar om att jag upplever att alla tonåringar, nu kommer en fördom här, skulle önska mer pengar. Att det är så man önskar, att man önskar fler tröjor eller prylar, dataspel, eller att göra resor. Man vill använda sina pengar.

Vill ha kontra behöver

Jan: Så vi börjar ganska mycket i att använda sina pengar. Och där var ju också en lucka tre: vad vill jag ha, respektive vad behöver jag? Och vad vill-höver jag? Och där pratade vi med din syster. Vi var och hälsade på din syster i går. Och där sa också det ena syskonbarnet: "Ja, men jag tyckte det var en jättecool övning, att inse att jo, det är en skillnad på vad jag vill ha och vad jag faktiskt behöver."

Och det är så roligt, för jag har gått och tänkt på det där själv nu. Som till exempel, jag frågade dig innan i dag, det är Black Week, har du köpt något?

Caroline: Nej, jag har inte köpt något.

Jan: Jag bara, fan, jag har köpt något. Jag behövde det.

Caroline: Jan vill-behövde vadå för någonting?

Jan: Ja, men jag har ju köpt en MacBook nu. Och då får man en laddare med den.

Caroline: Men fick du någon Blackbook-rea? Eller vad heter det? Black Week-rea?

Jan: Nej, det fick jag inte. Apple, såklart. Men då får man ju laddare till. Men om man reser så har man ju med sig mobiltelefon, och man har en Apple Watch och så vidare. Då hade jag behövt ha en annan laddare också. Och då insåg jag att jag verkligen behövde, eller snarare vill-höver, ha en laddare med tre uttag, så man kan ladda både datorn, telefonen och Apple Watchen från samma adapter.

Caroline: Ja, det är kablarna igen.

Vill-höver: kategorin mitt emellan

Jan: Ja. Men också som distinktion. Att skilja på vad behöver jag, vad vill jag ha, och sen vad hamnar mitt emellan. Så för mig brukar jag inse nu för tiden att det mesta för mig hamnar någonstans i vill-höver.

Caroline: Ja, för mig med. Absolut. Det är väldigt få saker jag önskar mig. Att "åh, det där önskar jag", eller "det där behöver jag". Då köps det ofta ganska...

Jan: Men också det där att inte ha så mycket värdering kring det. Vad man behöver, vad man vill ha och vad man vill-höver. Man kan ha en diskussion utan att det blir dömande.

Och sen tar vi oss från den där konsumtionen i dag, så tar man nästa steg där vi pratar om: men vad köper vi varje månad? Vad använder vi pengar till i dag? Vad använder vi pengar till varje månad? Att just ta hand om den där mobiltelefonkonversationen, eller abonnemangskonversationen.

Och också ge lite, för jag upplever att vi har varit dåliga på att inkludera, i alla fall Freja, i hur vår hushållsekonomi ser ut. Och hon är ändå lite nyfiken, för hon har frågat mig ibland: "Har vi lån på huset?" Men jag tror inte hon har fattat att det kommer med en ränta och amortering och de bitarna, eller att vi betalar för elen.

Varför vi varit dåliga på att prata pengar hemma

Caroline: Varför har vi varit dåliga på det?

Jan: Jag tror bara att det inte har blivit tillfälle. Eller kanske det man tänker också, att hon inte är redo.

Caroline: Ja, och hon är inte intresserad. Och ska jag komma så här: "Åh, titta, här är en elräkning."

Jan: Jo, men det kan man väl göra. På något plan.

Caroline: Ja, men det är ju en lucka här som vi nu ska... vi har inte gjort den luckan än, men uppgiften är att man ska gissa tillsammans: vad köper vi varje månad i familjen?

Jan: Så jag pratar väldigt mycket om vad köper jag själv när jag är på köpcentret? Vad köper vi som familj varje månad? Och sen, vad köper vi kanske en gång om året? Typ en resa. Eller vad vill jag köpa kanske om flera år? Typ en bil eller lägenhet eller liknande. Så man stegar det.

Övergången till investeringar

Jan: Och sen tycker jag, det här är jag faktiskt lite stolt över, att övergången sen till investeringar blir så här: men om jag sparar till kanske den där kontantinsatsen eller bilen, ja, då behöver jag ju inte pengarna nu. För jag behöver dem inte förrän om två år. Och då kan jag faktiskt, precis som en tröja jag inte använder, låna ut den tröjan till någon annan.

Det vill säga att jag kan låna ut hundralappen som jag inte behöver, för att jag ska köpa någonting om två år. Den kan jag låna ut och få en ränta för. Och då kommer vi in på det här med att man kan få ränta på banken. Vi går faktiskt in på att sätta in pengar på banken är en inlåning, och varför det finns insättningsgaranti.

Och då blir det tänkt att vi får se om det här håller. Men att det skulle vara lite coolt, för då vet tonåringen någonting som de flesta vuxna inte kan.

Caroline: Nej, jag tänkte precis på det, att man själv också lär sig. När jag har tittat på de här videorna så har jag lärt mig saker.

Det är väl också det fina, man behöver inte ha någon förkunskap. Alla lär sig, man lär sig av varandra och av videorna. Man behöver som förälder inte ha någon förkunskap.

Jan: Nej, utan man bara hänger på.

Att låna ut och att sprida risken

Jan: Och sen tänker jag att nästa steg blir att också prata om att jag kan låna ut pengar och få betalt för det. Men då kan jag också låna pengar, och då kommer jag behöva betala någon annan för det. Prata om bolån och liknande.

Och sen pratar vi också om att det är bättre, om jag har en hundralapp, att låna ut en krona till hundra personer än att låna ut hundra kronor till en person. Att prata om att sprida riskerna. För det blir ju också basen till när vi ska prata om indexfonder. Så att man kan bygga upp det på det sättet.

Och sen pratar vi om det här med lån. Att investering, varför får jag betalt? Jo, för att vi delar på risken. Och i den här metaforen med Babylon, för 4 000 år sedan, var det kommer ifrån.

Caroline: Det blev cliffhanger.

Jan: Lite historielektion.

Caroline: Men väldigt korta. Hur långa är de här videorna?

Jan: Typ fyra minuter. Fem.

Korta videor och 460 omtagningar

Jan: Jag hade dåligt samvete för ett klipp som var på fem och en halv. Och då var jag så här, fan, men den går ju inte att göra kortare. Och det var ett försök.

Caroline: Ja, vi försöker göra dem mycket kortare. Hur många klipp har du spelat in nu? Alltså omtagningar?

Jan: 460.

Caroline: Det är ju för att de ska vara korta och tajta. Men inte så att man bara... "Jag hänger inte med här." Man måste hänga med.

Jan: Ja, så jag tror så här. Ska man lära barnen, börja i: vad använder man sina pengar till? Ta det i nästa steg till lån, att det handlar om att låna ut sina pengar och att dela på risken. Och sen blir nästa steg att sätta pengarna på bankkontot och få 1–2 procents ränta. Det är inte det som kommer göra en rik.

Caroline: Ja, men då kan man ju låna ut till många. Då kan man låna ut till fler länder, fler företag.

Jan: Och då blir det ganska naturligt att prata om räntefond. Och sen kan man prata om räntefond, då är steget ganska litet till att prata om aktier. Och prata om en indexfond.

Metaforen med skeppen på 1700-talet

Jan: Och där tycker jag också, jag måste säga, jag tycker det är sjukt. Jag berättade för Oliver som kom in på kontoret. Och jag var så här: "Oliver, du måste höra min metafor som jag kom på." Och då pratade vi om aktier. De kom ju till på 1700-talet, när man skulle skicka de här skeppen till Indien från Europa. Typ Ostindiska kompaniet.

Och då ville man ju, det var ju en risk. För ganska många av de här skeppen sjönk ju. Och då insåg man, nej, men det funkar inte som vi har jobbat med lån, att man har lån och säkerhet, för om skeppet sjunker...

Caroline: Ja, men du har säkerhet i ett sjunket skepp.

Jan: Ja, whatever liksom. Så då sa man, jo, men då är det mycket bättre att vi delar på vinsten och delar på risken. Och samma sätt där, bättre att lägga sina pengar i hundra skepp än att lägga alla pengarna i ett skepp. Och så kom vi in på det här med aktier.

Men sen skulle vi prata det här också, att en av de viktiga grejerna i sparande, enligt oss, eller enligt mig och forskningen, är att man ska vara passiv. Man ska köpa alla skeppen. Man ska inte försöka välja vinnarna och undvika förlorarna, du vet, med aktiv förvaltning.

När bankbranschen vill peka ut rätt skepp

Jan: Och då, när jag satt där mitt i natten och skulle spela in det här klippet, var jag så här, jag måste ju göra metaforen med skeppet. Så då sa jag: "Ja, men föreställ dig att bankbranschen, det är som att du står där i hamnen i London på 1700-talet. De här skeppen ska segla. Du har investerat i alla skeppen. Och sen står det någon bredvid dig och säger: 'Vet du vad, det var dumt av dig att investera i alla skeppen. Du skulle valt ut det, det och det skeppet.'"

Och då blir det så här, hur vet du vilket skepp som inte kommer råka ut för en storm och som inte kommer sjunka?

Caroline: Ja, men det är samma i dag. Finns det någon som kan peka ut skeppen?

Jan: Det är det ju inte egentligen. Jag märker på Carolines reaktion att det här var en mycket större grej i mitt huvud.

Caroline: Det är jättebra.

Jan: Det här kan man få i julkalendern.

Caroline: Och det fick du klockan tre i natt.

Jan: Jo.

Caroline: Men det är en väldigt bra metafor.

Den röda tråden genom luckorna

Jan: Ja, och sen bygger man vidare så att man automatiserar. Vi pratar ränta på ränta. Mycket balansen mellan att använda sina pengar i dag och att använda dem i framtiden. Och det här var lat, passiv, oengagerad, oinspirerad, ointresserad.

Så där tänker jag, det där upplever jag är den röda tråden. Och jag upplever, efter 400 försök, att det är den tråden som funkar. Och mitt tips är verkligen, ska du prata med dina tonåringar och inte göra det med julkalendern, prova det här sättet. Det har varit mycket trial and error, tänker jag.

Caroline: Bra.

Jan: Sen är det ju massor av saker som är så här, åh, jag hade önskat att ta med det här också. Jag hade ju velat ta upp inkomstpaletten, de olika sätten att tjäna pengar.

Caroline: Från Robert Kiyosaki.

Jan: Ja, från Robert Kiyosaki, precis. Att man kan tjäna pengar genom att vara anställd, byta sin tid och energi mot pengar. Sen att man kan vara investerare, och man kan bygga en maskin eller ett system.

Det som inte fick plats den här gången

Jan: Men när jag var inne så här 13,5 minuter in i inspelningen, och vi hade liksom inte ens kommit till uppgiften, så var jag så här, nja, det här får vara... Den har ju prövats, och den får komma någon annanstans.

Caroline: Den får komma en annan gång, ja. När du blir julvärd.

Jan: Precis. Bara: "Vet ni vad, kära barn, inget Disney i dag. I dag ska ni få liksom så här..."

Caroline: Kalle Anka och inkomstpaletten.

Jan: Ja, men precis. Det får vara en bonus, tänker jag. Men så att jag tror, jag hoppas att det har funkat.

Caroline: Ja, men hur går det till? Kan du inte bara säga hur det går till när man har köpt julkalendern och det är första december?

Jan: Jo, men så här, man får ett sms varje dag. Så får man ett kort videoklipp, och sen får man en fördjupning också. För de flesta luckorna är diskussionsfrågor, man gör tillsammans. Så man ska inte utbilda sin tonåring, att man sitter på den sidan bordet. Utan det handlar om att göra det tillsammans.

Caroline: Och det är väl nästa tips. Kör inte en paus. Utan utforska ekonomi tillsammans, att det blir en resa.

Ekonomi är penseln man målar sitt liv med.

Att poola luckor och göra det i egen takt

Jan: Man brukar säga att ekonomi är penseln man målar sitt liv med. Och sen gör man det i sin egen takt. Och sen tänker jag också, det ska vi också erkänna, vi är ju ett par dagar in i testet. Och i lördags gjorde vi ingenting, för då var hon iväg på basketmatcher. Så man kan också poola vissa luckor. Vi sparar de luckorna, och sen gör man tre luckor på en och samma dag. Men jag tror att tricket är just ursäkten.

Caroline: Hur lång tid tar det att göra en lucka?

Jan: Ja, det beror på om man hamnar i diket.

Caroline: Jag tror att vissa kanske inte tar så lång tid, att det tar några minuter. Andra hamnar man i diskussioner som är intressanta, så då får det väl ta den tiden. Det kan ju ta tio minuter kanske.

Jan: Ja, men precis. Vi får lite se från testgruppen. Vi får lite se från de som gör julkalendern. Sen var ju tanken att det ska vara lite roligt.

Be om feedback och vad som kommer härnäst

Jan: Så jag ser egentligen mycket fram emot att få feedback. Både från dig som lyssnar. Vad tänker du om den röda tråden? Börja där. Är det någonting som du känner, "men det här har jag pratat om med min tonåring eller med mina barn, det landade bra"? Finns det något tips eller insikter?

Och sen naturligtvis, om det är någon som lyssnar och har köpt julkalendern och gör den med sina barn sen, ge oss supergärna feedback. För det här är skitläskigt. Det här är lite som när jag skrev boken. Jag känner att det här är som ett litet barn som man har släppt ut där i världen, som man är stolt över. Men man är så här, hoppas det går bra för det.

Caroline: Ja, det kommer växa upp fint.

Jan: Men jag tänker att det ska bli spännande. Det kommer ett ordinarie avsnitt den här veckan, två tror jag till och med. Både med Marie H från communityn, och med Lysa då vi ska prata om pension och risknedtrappning. Det är roligare än vad det låter, om jag ska vara helt ärlig.

Är man intresserad av julkalendern så finns det en länk i beskrivningen, både till där man kan köpa den och där man kan läsa mer om den. Och sen går det bra att skicka ett mejl om man har frågor. Och lyssnar man på det här den 5 december, det vill säga att det redan har gått fem dagar, så går det alldeles utmärkt att hoppa på och göra de andra luckorna ikapp.

Caroline: Snyggt!

Jan: Jag tänker att vi gör det inte svårare än så, och jag kommer synas mer i forumet nu också, för nu är vi klara med det här.

Caroline: Snyggt!

Jan: Tack så mycket till dig som lyssnar och tittar, så ses vi om en, två dagar.