Caroline gör Energikollen och utbrister:"Jag vill ha en bastu!"

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Energikollen: ett av de bästa verktygen för ett rikare liv
2. En av de viktigaste övningarna i programmet
3. Vi gör övningen: dela papperet i fyra
4. Vad är en energiskuld?
5. Carolines skulder: ostädat, mat, julen
6. Skulder ger upphov till utgifter
7. Olivers skulder: renoveringen i Malmö
8. Olivers skulder: utvärderingen och otagna beslut
9. När personer hamnar på skuldsidan
10. Jans skulder: sladdar, obesvarade mejl, bilbeslut
11. Träning som skuld, och vad utgifterna blir
12. Energibufferten och första bästa person
13. Jans tillgångar: Caroline och barnen
14. Jans tillgångar: jobbet och communityn
15. Jans tillgångar: läsning, PT och friheten att välja
16. När en skuld blir neutral och nästan en tillgång
17. Olivers tillgångar: familj, hjälp och systern med cementblandaren
18. Olivers tillgångar: sport, event och programmet
19. Carolines tillgångar: familjen, böckerna och duschen
20. Sidospåret om badrummet och drömmarna
21. Övningen öppnar för drömmar man inte tänkt på
22. Tillgångarna som relationer och sammanhang
23. Sladdarna i plastpåsar
24. Analysen: går du plus eller minus?
25. Att stanna upp och reflektera
26. Flow som lång period av plusenergi
27. Energiflödet och de tröttsamma dagarna
28. Som en ekonomi: utveckla pjäserna
29. Investera i tillgångarna i stället
30. Andra analysfrågan: vilka tillgångar kan du investera i?
31. Fem verktyg för skulderna: göra och pausa
32. Verktyg tre: be om hjälp och delegera
33. Att be om hjälp och lära sin omgivning säga nej
34. Verktyg fyra: kommunicera
35. Verktyg fem: avskriva
36. Tricket: lika många i varje kategori
37. Varför övningen ligger tidigt i programmet
38. Konsekvensen kommer senare: pizza-liknelsen
39. Top five regrets of the dying
40. Programmet 2025 och hur man gör det tillsammans
41. Avslutande reflektion

Energikollen: ett av de bästa verktygen för ett rikare liv

Jan: Välkommen till RikaTillsammans och dagens kortavsnitt, där vi ska prata om ett av de bästa verktygen för ett rikare liv. Vi pratar om hur man kan jobba på ett effektivt, strukturerat och proffsigt sätt med sin energi. Att få den där känslan av flow, när allt bara funkar, man är supereffektiv på jobbet och tänker "bring it on, jag klarar precis vad som helst". Eller, som du sa innan, Caroline: om man är lite trött, så kan man identifiera, okej, varför är jag trött just nu? Varför tar saker energi? Vad kan jag göra åt det? Och framför allt, vilka är de? Då märker man direkt hur man ska göra någonting åt det.

Jan: Det är ungefär som vi pratade om innan, att det är samma sak som pengar. Pengarna försvinner ut, och man bara: vart har de tagit vägen? Varför gick det till på det här viset? Alltså, det är samma sak med energi.

Caroline: Och jag kommer ihåg när jag blev introducerad till det här i våras. Du har ju tagit något väldigt praktiskt från privatekonomi och bara fört över det till personlig utveckling, som ofta kan upplevas som väldigt flummigt. Men det här skulle jag säga är verkligen motsatsen till flummigt. Man får verkligen en plan framåt.

Jan: Exakt, den mest konkreta, flummiga övningen som finns. Nej, men skämt åsido. Det här handlar om energikollen. Vi kom i kontakt med det här verktyget för 16 år sedan. Och jag tycker så här, du vet, när ett verktyg hänger med en i 16 år och man gör det några gånger per år, då är jag så här: ja men it has proven its worth.

En av de viktigaste övningarna i programmet

Jan: Och jag tänker också att sedan ett par år tillbaka är det här en av, enligt mig, de viktigaste övningarna i RikaTillsammans-programmet. Men ibland har jag känt dåligt samvete för att vi håller det i en ganska liten grupp. Det här borde ju fler få tillgång till. Särskilt när vi hade Patreon-träffen i Stockholm förra veckan, där det var en tjej som kom fram och var så här: du, den där energikollen, den har förändrat mitt liv. För plötsligt kunde jag se på livet ur ett annat perspektiv. Och då tänkte jag också: vi borde kanske ta upp den i ett kort avsnitt också.

Jan: Och i grunden är det egentligen inget konstigt, utan vi utgår från pengaperspektivet. Och då säger vi: vilket är det bästa sättet att ha koll på sin privatekonomi? Att styra sin privatekonomi, att utveckla sin privatekonomi?

Caroline: Jo, men det är ju självklart en resultat- och balansräkning. Alltså inkomster, utgifter, tillgångar, skulder.

Jan: Att alla ekonomier har pengar in, pengar ut, och sen har vi vissa saker som vi äger som skapar inkomster. Till exempel tillgångar som ger utdelning eller ränta som vi kan använda. Och sen har vi skulder, till exempel bolån, som ger upphov till utgifter eller kostnader. Och samma grej kan vi göra här. Vi kan bara byta rubriken, så att i stället för att skriva pengar kan vi skriva energiekonomi eller energikollen.

Vi gör övningen: dela papperet i fyra

Jan: Så jag tänkte faktiskt att i stället för att prata så himla mycket mer om det, ska vi faktiskt göra uppgiften. Och jag tänker också att man ska ära den som äras bör. Det här är en uppgift som vi hade från Balansekonomi, tror jag, redan 2008.

Caroline: Bra.

Jan: Så jag tänker att du som lyssnar eller tittar på det här, du kan antingen bara lyssna vidare och göra övningen sen, eller så kan du faktiskt göra den redan nu. Antingen gör man den på papper, eller så tar du fram anteckningsappen på din telefon och fyller i. Gör man den på papper brukar jag rekommendera att man delar upp ett papper i fyra delar. Så att man har fyra kvadranter. Längst upp till vänster har man inkomster, uppe till höger utgifter, nere till vänster tillgångar, nere till höger skulder.

Jan: Och den första delen att börja på är att man inte börjar på inkomsterna, utan att man faktiskt börjar på energiskulderna. För jag tror att det här med energitjuvar, energiskulder, det känner ganska många igen. Så övningen är att ta någon minut till att skriva ner ett antal sådana här energiskulder. Och man kan göra det på tid. Sätt undan två minuter och skriv så många energiskulder du kan. Saker som tar energi.

Vad är en energiskuld?

Jan: Och när man pratar om energiskulder kan det vara saker som... du vet, det kan vara en person, det kan vara en kollega på jobbet som tar energi. Eller det kan vara att jag har lovat något som jag inte har hållit. Eller att det är ostädat. Jag vet ju att du är allergisk, det är en sådan energiskuld hos mig.

Caroline: Man kommer in i hallen. Hela tiden måste jag ta hand om det.

Jan: Ja, precis. Där är ostädat, eller där är någonting som är sönder, eller något man skulle ringt. Det kan vara precis vad som helst. Bara det att ofta när jag tänker på det, så tappar jag lite energi.

Oliver: Och vad är skillnaden mellan skulder och utgifter?

Jan: Det kommer vi till. Så just nu är det bara att skriva ner alla de här sakerna, eller saker som jag inte har gjort, eller saker som tar energi, som jag har dåligt samvete för, brutna löften. Om jag är arg på någon, eller någon är arg på mig. Energitjuvar, helt enkelt.

Caroline: Jag har ju en livslång skuld, att jag skriver dåligt, inser jag nu. Det kan man kanske inte göra något åt.

Jan: Ja, fast då är det också värt att skriva den.

Caroline: Så dålig är den ändå inte, man kan läsa vad du skriver.

Jan: Det var ju generöst. Så låt oss ta en, två minuter till att skriva ner de här skulderna.

Carolines skulder: ostädat, mat, julen

Jan: Så, då har vi gjort lite som man gör i tv-kocksprogram. Vi tog ett par minuter, men dem har vi bara klippt bort. Så nu har vi alla skrivit några grejer. Så Caroline, vill du börja? Vad har du?

Caroline: Det är som vi sa innan: ostädat, ingen mat hemma, ingen egentid, julklappar som ska köpas in, överenskommelser om julen som jag inte har gjort än, hur vi ska ha det. Högar med tvätt, brist på motion, beslut jag behöver men inte har tagit. Det kan vara vad som helst. Oftast är det en stor energitjuv för mig. Trädgården, garderoben.

Jan: Och vad blir det med trädgården, garderoben?

Caroline: Jo, men trädgården behöver handpåläggning ständigt, för att det inte ska bli totalt kaos. Och garderoben... alltså jag behöver ju ta bort mina sommarkläder. Nu är det ju november. Jag har inte gjort det.

Jan: Då får de inte vara med.

Caroline: Nej, och så vet jag det. Så att det ligger och tar energi från mig.

Jan: Ja.

Skulder ger upphov till utgifter

Jan: Och om vi nu, som Oliver, du hade ju frågan innan, hur hänger det ihop med utgifter? Så om vi börjar där. Till exempel ostädat, och vad sa du? Ingen mat hemma.

Caroline: Ingen mat hemma.

Jan: Vad är kostnaden i energi?

Caroline: Den är ganska stor, de hamnar högst upp.

Jan: Jo, men vad är den? Är det stress? Är det att du blir trött?

Caroline: Det blir stress.

Jan: Ja, så då kan man skriva: okej, de två ger upphov till stress. Ja, till exempel, vad var det du hade där? Ingen överenskommelse kring julen.

Caroline: Ja, som jag vet att jag behöver göra med alla inblandade. Hur vi ska ha det, vem vi ska vara hos, etc.

Jan: Ja, och vad är energiutgiften till följd av det?

Caroline: Trött.

Jan: Ja, så då får du skriva.

Caroline: Ska jag skriva här?

Jan: Ja, utgift. Det ger upphov till... en skuld ger alltid upphov till en utgift. Så de utgifterna för dig blir trött. Det ger upphov till, vad sa du, mer stress.

Caroline: Ja.

Jan: Vad är det mer?

Caroline: Alltså, det är egentligen de två.

Jan: Alltså du är så snygg.

Caroline: Ja, men jag vet inte, jag sitter här och tänker i real time.

Jan: Caroline är inte med på kockprogrammet, jag vill ha ut en bra kaka.

Caroline: Jag är med. Men vad tänker du, att jag försöker hålla någon fasad här?

Jan: Nej, men jag tänker att det till exempel är dåligt samvete.

Caroline: Ja, dåligt samvete, ja. Det ger ju upphov till att jag blir trött eller stressad.

Jan: Ja, och nej, det är inte det dåliga samvetet som ger upphov till det. Det är de andra grejerna som ger upphov till dåligt samvete och stress. Dåligt samvete är en utgift. Det är en konsekvens av en skuld. Trötthet är också en konsekvens av någonting annat.

Olivers skulder: renoveringen i Malmö

Jan: Hur ser det ut för dig, Oliver? Vad har du på utgiftssidan? På skuldsidan?

Oliver: Ja, på skuldsidan har jag att jag håller på att renovera en lägenhet här i Malmö. Och det är små steg framåt. Men det är också den konstanta frågan: när ska du flytta in? Jag vet inte. Och det flyttas fram och fram hela tiden. Problem som ska lösas, hur ska man göra det?

Jan: Oliver åkte med en betongslip på bussen från Höör till Malmö. Då gick tåget dessutom sönder, så att du hade en massa andra positioner.

Oliver: Ja, det var helt fullt där på bussen. Och där satt jag med min betongslip och höll den och tog upp en massa plats. Så ja, det är många turer kring det också. Man tänker att man har en lösning. Så går jag och pratar med någon som jobbar med det här, och bara sågar det. Så känner man också: det är bara att börja om. Så det är mycket stress också som utgift kring det. Oro, hur man kan lösa det. Går det ens att fixa? Kommer jag göra fel nu?

Jan: Ja, visst. Men det kan jag också säga, vad jag hör. Vad är utgifterna?

Oliver: Ja, men dels stress, man vill lösa det snabbare. Blir orolig om man kan lösa det.

Jan: Precis, stress och oro. Du får skriva.

Oliver: Ja. Stress, oro.

Jan: Ja. Jag hörde även en viss frustration.

Oliver: Ja, men det är där utan tvekan, det går ju så långsamt. Jag har dåligt tålamod när det gäller sånt här. Otroligt dåligt tålamod.

Olivers skulder: utvärderingen och otagna beslut

Jan: Ja. Bra, vad hade du mer?

Oliver: Jag hade ett event i helgen med Unga Aktiesparare, och där skulle jag skicka ut en utvärdering. Den har jag inte löst, och det är torsdag nu. Så det har jag inte gjort.

Jan: Ja, och vad ger det?

Oliver: Dåligt samvete är det ju dels. Det är väl också stress. Kommer glömma det snart säkert, om jag inte tar tag i det. Och så har man ju så här...

Jan: Ja, men förväntning från andra.

Oliver: Ja, precis.

Jan: Det blir ju liksom också ett brutet löfte, så blir det ju dåligt samvete. För jag vet så här: shit, ringer den här personen nu som jag har sagt att jag ska göra det här till, så är man knappt att man vill svara i telefon. För man vet att man kommer få frågan. Och sen så här: nej, men jag låtsas att jag inte hörde att du ringde. Jag är på gång med det.

Jan: Ja, men precis, för det har jag också. Det är en sådan här bostadsrätt jag har köpt, och så ringde valberedningen förra veckan. Jag har inte ens flyttat dit. Och så frågade de om jag vill vara involverad och hjälpa till. Och det skulle jag ju så här... Så sa hon bara: ja men jag ringer väl typ om en vecka, då har du bestämt dig. Ingen energi, måste ta beslut. Så det är också så, förväntningar finns ju på att jag ska ha svar på det nu.

Jan: Ja, men precis, och där blir det ju också så här, att otagna beslut ofta är en energiskuld som vi inte tänker på.

Oliver: Precis. Verkligen.

Jan: Så det är en stor sak också, sådana här förväntningar från andra. Eller om man får dåligt samvete: jag borde höra av mig till någon kompis, som jag har tänkt på men inte gjort.

Oliver: Samma med min farfar, som brukar säga att jag ska komma förbi. Det har jag också dåligt samvete för, att jag inte har tagit tag i.

När personer hamnar på skuldsidan

Jan: Precis. Sen kan det ju också vara så här, barn kan man också ha, både på energiskuldsidan och på tillgångssidan. Så där är också en sådan här... att ibland vill man ju inte sätta upp sin partner. Så ibland när vi bråkar, Caroline, så hamnar du på min skuldsida, för då tycker jag att du är dum i huvudet.

Caroline: Ja, men du hamnar också på min.

Jan: Du hamnar mer på min, nej.

Caroline: Nej, men precis.

Jan: Så att det kan ju också vara personer. Nu har ju ingen av er sagt: åh, jag har den här personen på min energiskuldsida. Men det är ganska vanligt när man gör den här.

Caroline: Bra. Tack för att ni frågar vad jag har kommit in i.

Jan: Ja, du vill inte veta vad du har.

Oliver: Nej, men jag läser inte i den utsträckning som jag vill läsa. Och när jag läser, så läser jag skit. Det har ju gett dåligt samvete. Varför satt jag och läste den här artikeln på Politico om amerikanska valet? Det bidrar inte med någonting i mitt liv.

Jan: Nöje, eller?

Oliver: Nej, inte ens det.

Jans skulder: sladdar, obesvarade mejl, bilbeslut

Jan: Sen har jag vissa smågrejer. Och det är också viktigt, inte värderat som bra eller dåligt. Men till exempel, jag har sladdar på arbetsbordet. Jag fick för några månader sen, när jag tyckte det var jättekul, och det blev knökigt på riktigt. Samma sak, jag fick massa fina mejl och sådana här vykort från folk som jag inte heller hört av mig till och sagt tack till.

Jan: Jag har också bilbeslutet. Vi är så här: ska vi köpa bil? Ska vi inte köpa bil? Sen ska vi åka skidor. Så hade vi liksom att vi skulle hyra bil med Volvo on demand, en XC90. Så tänkte jag: fan vad gött, då är det fixat. Äntligen får jag köra XC90. Jag får testa den i en vecka. Och sen får man ett mejl häromdagen: nej, men vi lägger ner Volvo on demand. Och det var så här: men vad fan, hur ska jag nu göra? Så du tar ett nytt beslut om hur vi ska ha bil under skidresan.

Caroline: Ja, men precis.

Jan: Och sen så här, vilken typ av bil? Så det har tagit så här. Ja, men återigen, brist på beslut. Rätt nivå på räntor och aktier. Börsen har gått upp 30 %. Och sen har vi liksom Rickard som säger så här, handbromsen i, och samtidigt är jag så här: ja, fast du vet 2008, hur hade jag mått om vi tappat 40 % av portföljen? En sådan här, mycket "vad vill jag?". Jag hinner inte programmera. Det är väl också en sådan sorg. Bok har jag velat skriva ett tag också.

Träning som skuld, och vad utgifterna blir

Jan: Att jag är otränad, att jag har mage.

Caroline: Fast det kan du väl inte tycka att det är?

Jan: En energiskuld? Nej, men tack för att du värderar mina skulder.

Caroline: Ja, din energiskuld, den gäller inte.

Jan: Alltså, har inte vi alla den här, jag borde träna mer?

Caroline: Jo, jag vet inte, kanske någon har inte. För mig, jag borde träna mer, men jag tycker ändå att jag tränar, så just den här har jag inte. Men du har den.

Jan: Och för mig blir det här mycket dåligt samvete, att jag slår på mig själv. Det tar energi, jag blir trött, jag kan bli frustrerad, ledsen, en sorg.

Oliver: Kan det finnas självhat som en sådan effekt här?

Jan: Säkert. För mig dyker kanske inte så mycket självhat upp, utan det dyker ofta upp som sorg. Att det är en sorg att jag inte gör mer av det här.

Jan: Så då har vi skulderna som ger upphov till de här utgifterna. Trött, frustrerad, dåligt samvete. Irritation.

Caroline: Irritation, såklart. Att man är arg.

Jan: Man är arg på någon som borde städa i hallen, men jag får ju alltid göra det.

Caroline: Ja, eller precis.

Energibufferten och första bästa person

Jan: Och det kan ju också vara så att, du vet, sen kommer någon hem och så får man det i knät, vad som var en ganska liten grej för. För att man har inget mentalt överskott, man har ingen energibuffert. För att man har så mycket utgifter.

Caroline: Ja, det är så mycket på utgifterna som bara vill komma ut.

Jan: Och så gör de det på första bästa person, som man känner sig trygg med.

Caroline: Exakt. Ja.

Jan: Bra. Så känner vi att vi börjar ha koll på skuldsidan och på utgiftssidan. Bra. Då kan vi göra nästa grej, titta på tillgångarna. Så vad har vi för tillgångar i vårt liv som ger oss energi? Och här kan ni... Det kan också vara lite samma sak. Jag kan sätta upp dig, Caroline, som en energitillgång i mitt liv. Och då blir det så här: okej, vad ger det sen upphov till för inkomster? Jo, men till exempel, jag upplever att du bidrar med harmoni i vårt liv. Du bidrar med kärlek och glädje, med lekfullhet, med massa energiinkomster.

Jan: Så ta lika mycket en stund här nu med att få ner: vad finns det för energitillgångar i ditt liv? Varsågoda.

Jans tillgångar: Caroline och barnen

Jan: Hur går det, Caroline? Är du klar?

Caroline: Jag tänkte att du kanske kunde börja den här gången.

Jan: Vi vill veta. Och här kan man också fylla på efterhand. Men jag har skrivit Caroline, men det tog vi innan. Barnen. Jag upplever ändå att vi har... Barnen bidrar med, till exempel Elsa bidrar ju med bus. Och hon är verkligen här och nu. Det är verkligen ingen oro, utan det är så här: "Jag fick inspiration att göra en julkalender, då gör jag det nu." "Jag fick inspiration att ha det här på mig." Hon är ett litet lyckopiller.

Caroline: Ja, det är hon.

Jan: Och även vår andra. Att hitta på många roliga grejer. Vi var hos en PT för första gången, och sen var hon så här: "Pappa, jag vill åka på skjutbio." Så då åkte vi på skjutbio och sköt med geväret.

Jans tillgångar: jobbet och communityn

Jan: Jobb är en sådan här för mig. Den är både på tillgångs- och skuldsidan. Där är vissa saker som inte är så roligt, det tar energi. Där är vissa saker som är jätteroliga. När vi spelade in det här hade vi gjort julkalender. Vi ska sätta igång med RikaTillsammans-programmet igen. Vi har träffat massa människor i communityn och hört alla så här... folk som faktiskt använder programmet för att göra skillnad i livet på riktigt. Det ger jättemycket energi. Tänk att vi fick vara med som en liten del av det där.

Jan: Men tillfredsställelse, det ger självförverkligande.

Caroline: Ja, och perspektiv också. På sitt liv. Vad det är som pågår egentligen.

Jan: Det ger bidrag, perspektiv. Så det tycker jag.

Jan: Jag har beställt en ny dator. Yay! Det var ett sådant beslut som annars tog tid. Den är i Shanghai idag. Varje morgon när jag vaknar går jag in och kollar: var har den förflyttat sig nu? En ny MacBook.

Caroline: Det är lite så, om någon ska flyga från Shanghai när den kommer ut: bara ring! Kanske kan datorn komma fram snabbare.

Jan: Ta med Johans dator. Exakt. Det är också en sådan, jag har haft i tre år, som energiskuld. Vi har Mac-miljö, eller Apple-miljö, på allt förutom min PC-dator. Och det är hål i huvudet. Saker blir jobbigare.

Jans tillgångar: läsning, PT och friheten att välja

Jan: Sen har jag hittat en app som heter Matter, som plockar fram kurerad läsning som jag börjar testa, apropå att försöka fixa den där energiskulden. Jag har en PT som jag tränar med, Rik, som jag tycker är fantastisk, som vi får bjuda in här.

Jan: Tillgångar måste jag ändå sätta upp på listan. Det känns ändå skönt att vi har friheten att välja. Säger Freja så här: jag vill åka på skjutbio, som kostar 1 800 spänn. Ja, men då gör vi det. Att vi har möjlighet. Massa fina relationer. Jag har Caspian, jag har Niklas, jag har massa vänner som jag kan ringa och busa med och prata med.

Jan: Ja, så det var väl i stora drag de energitillgångarna. Så ska jag sammanfatta inkomsterna, så blir det glädje, harmoni, ett rikt liv, inspiration, bidrag i världen. Där som man i Maslows behovstrappa, självförverkligande. Så lite trygghet.

Caroline: Ja, nja.

Jan: Jo, pengarna, absolut. Trygghet. Men även sen också träningen, att jag faktiskt har gått ner fyra kilo och typ tio centimeter i midjeomkrets.

Caroline: Och vad ger det då? Någon känsla?

När en skuld blir neutral och nästan en tillgång

Jan: Än så länge är det inte så mycket. Just nu skulle jag säga, om det var minus innan, det var på skuldsidan, så nu är det neutralt. Och jag tror att om man kommer ytterligare ett litet steg till, så kan det till och med vara så här: shit, du vet, tänk om det finns potential till rutor på magen eller nåt. Och då hade det blivit stolthet. Då hade man så här: shit, kolla här, vilket manligt praktexemplar. Det är liksom något jag aldrig har tänkt i.

Caroline: Jo, men det är ju ändå ett jobb man har gjort.

Jan: Ja, men exakt. Nej, och sen såklart kärlek, glädje, lycka, mycket sådant. Ja, hur är det för er?

Oliver: Jag, ska jag börja?

Jan: Ja, okej.

Olivers tillgångar: familj, hjälp och systern med cementblandaren

Oliver: Nej, men det är väl lite samma tema också, att familj och vänner. Dels nu med renoveringen. Det har varit jobbigt på många sätt, men det har aldrig gått utan hjälpen. Experthjälp, men också bara att få det gjort går så mycket snabbare än att göra det själv.

Jan: Dina systrar har ju hjälpt till jättemycket.

Oliver: Ja, Madicken har varit otrolig och hjälpt mig mycket. Så det får hon all beröm för. Hon är lite arbetsledare kan man säga.

Jan: Så när du berättade att hon hade en egen cementblandare, det är inte next level, men next level-legenden.

Oliver: Jo, hon bygger sin lilla maskinpark, om man säger det. Hon är två år yngre än mig, 21, men hon tycker det är så kul. Så var det på jobbet förra året, så jobbade hon på en byggvaruhandel. Så kom en och sa att det här är utförsäljning. Så förhandlade hon lite där och köpte den. Hon har en cementblandare.

Jan: Ja, det är helt otroligt.

Oliver: För jag sa bara: kan jag låna pappas? Hon bara: nej, nej, den är min. Så jag fattar inte själv det ibland. Så det är jag väldigt tacksam för.

Olivers tillgångar: sport, event och programmet

Oliver: Men sport och träning är också en stor tillgång. För det är roligt, man träffar vänner, spelar.

Jan: Ja, du har ju sprungit Lidingöloppet och massa sådana coola lopp.

Oliver: Korpinnebandy. Ja, välmående. Det är väldigt kul. Så det har varit den här veckan. Sen klagar jag på Unga Aktiesparare, men det ger också energi.

Jan: Jaha, du skrev, det var UA. Jag tror det stod VA. Så var det så här: undrar vad du har med Malmö vatten och avloppsverk?

Oliver: Det har jag inte något med att göra. Sen, som du nämnde, event och träffar tycker jag är väldigt roligt. Träffar likasinnade. Vi har ju Patreon-träff i Malmö här idag. Sen hade vi i Stockholm förra veckan. Sen tycker jag, julen är ju snart runt hörnet. Det ger mig också mycket energi och glädje.

Oliver: Också, som jag sa, med RikaTillsammans-programmet, för att knyta an till det: det känns surrealistiskt att jag kan sitta i möten, och så berättar folk att jag har fått hjälpa dem, kanske med den här specifika ekonomibiten. Alltså att de har köpt huset tidigare än vad de trodde, eller att de kan gå i pension idag. Det känns sjukt att jag kan sitta och ha en del i det.

Jan: Ja. Snyggt.

Carolines tillgångar: familjen, böckerna och duschen

Jan: Caroline.

Caroline: Ja. Jo, men jag tror att på tillgångssidan är det lite likadant för oss alla. Man har ju sin familj och sina vänner. Jag har ju nattningen med Elsa som är mysig. Simskolan med Elsa också. Med dig, Jan, så är det ju så att vi har tränat mycket tillsammans innan. Det är ju kul. Samtal och jobb. Böcker och biblioteket är ju en så stor tillgång för mig. Ica också. Konstigt, jag vet, sånt här. När jag hämtar maten som vi ska sitta och äta tillsammans sen. Och duschen tycker jag också är en sådan. Där är det liksom som att man får en omstart.

Jan: Ja. Hänger ni med? Man kan också göra sig fin i duschen.

Caroline: Jo, vänta, vänta. Sånt här är ju roligt att göra tillsammans. Du duschar ju liksom så två minuter på morgonen. Jag är så att jag tar en halvtimme och håller på. Och då blir det som en omstart. Man har fixat sig. Man är ren, man är fin.

Sidospåret om badrummet och drömmarna

Jan: Jag tycker det är coolt, bara för att göra ett sidospår. Vi ska göra om badrummet kanske nästa år, eller nästa år igen. Och då tänker jag: hade jag inte vetat det här så hade jag varit så här, vi kan ha någon billig dusch. Men om jag vet att det här betyder så mycket, då kan man ju ha sådant med mist. Och det här en uppifrån och en man håller i handen. Och sådana saker.

Caroline: Ja, men det kan vi ha. Det hade nog varit fint. Jag erkänner ju inte det riktigt. Jag hade velat ha ett lyxbadrum.

Jan: Men så här, det här är en av anledningarna till varför den här övningen är ett rikt liv på riktigt. Och det här var inte planerat. Nu vet jag ju någonting om dig som jag inte visste innan. Alltså på riktigt.

Caroline: Jag hade också velat ha en liten bastu. Vi behöver inte ha det, men det är så här, jag fantiserar om det ibland. När man fryser och bara behöver bli varm och slappna av, så kan man sitta där i den lilla bastun.

Jan: Okej.

Caroline: Men vi behöver inte ha det, det är bara att...

Jan: Jag skulle aldrig berättat det för dig, tror jag.

Caroline: Nej, jag hör inte.

Övningen öppnar för drömmar man inte tänkt på

Jan: Välkommen, Oliver, in här i vårt relationsavtal.

Oliver: Det är ju inte första gången jag har fått ta del av det här, för det är mycket det som det har varit i programmet. Folk så här, man sätter upp spelramarna, som energikollen gör nu, och så ger man folk utrymme att bara prata om någonting som man inte hade tänkt.

Jan: Ja, så kanske det kommer fram lite drömmar och sånt som man hade önskat. Alltså en tillgång som man hade önskat att man hade, kanske. Jag vet inte.

Oliver: Ja, coolt.

Caroline: Ja, pengar har jag också skrivit här faktiskt.

Jan: Ja, någonting mer?

Caroline: Nej.

Jan: Och vad ger det för inkomster? Så vad leder det till?

Caroline: Jo, men det är jättemycket välmående. Att vi har det tryggt ekonomiskt. Alltså att vi kan ha mat i kylskåpet. Vi har ju Städpatrullen också. Det är ju också en tillgång. Jätteskönt, det är harmoniskt för mig.

Jan: Harmoni, får jag skriva. Kärlek och glädje.

Caroline: Ja. Avslappning. Närvaro. Absolut närvaro där under nattningen eller simskolan. Och så mycket relation för dig. Kärlek blir det ju också med barnen. Goda relationer.

Tillgångarna som relationer och sammanhang

Oliver: Jag har också det. Fika och träning med vänner som jag har stående. Det har jag inte sagt. Det är också en otrolig känsla av att jag är i ett sammanhang.

Jan: Det där är du grym på. Att träffa Sandy och Lotta och löpande.

Oliver: Hyfsat. Det är också lite dåligt samvete. Hur länge sedan var det nu vi sågs? Men vissa har jag stående.

Jan: Ja, precis. Bra. Så nu när man har gjort det här. Och här kan man verkligen ta någon minut extra och verkligen titta. Men vad är det mer? Om jag skulle skriva tre grejer till. Tre energiinkomster från det här. Eller tre energiutgifter. Eller tre energitjuvar till. För det här är inte en sådan lista som blir färdig. Den kan man nästan alltid fylla på. Och här kan man naturligtvis sno från oss också. Har du också sladdar på bordet som du får dåligt samvete av?

Sladdarna i plastpåsar

Jan: Alltså jag måste ändå visa, när vi ändå sitter här. Det här är också så här... Jag har inte bara sorterat mina sladdar. Jag har lagt dem i sådana här plastpåsar. Jag får visa efteråt. Så att jag har en sådan här sladdpåse som bara är micro-USB-sladdar. Och sen har jag en som är USB-C-sladdar. Och det här ger faktiskt lite...

Oliver: Ja, bra jobbat.

Jan: Oliver är så bara, this is not real.

Oliver: Jo, men i förhållande till hur det har varit tidigare. Det är en enorm struktur nu.

Jan: Ja, precis. Jag gav mig faktiskt energi när jag satt där och sorterade häromdagen.

Analysen: går du plus eller minus?

Jan: Bra. Men när man har gjort det här tänker jag att man kan göra lite analys. Och den första, mest övergripande analysen är så här: har jag mest energiinkomster eller har jag mest energiutgifter? Vad skulle ni säga?

Caroline: Alltså det är lika på området där.

Jan: Men är det lika, Caroline?

Caroline: Ja, det är fler skulder, det är fler skulder. Jo, men...

Jan: Det här är Caroline i ett nötskal. Jag ställer en fråga och får svar på något helt annat.

Caroline: Ja, men förlåt mig. Det var för att jag satt här och tittade på mina tillgångar och skulder.

Jan: Ja, fast det handlar inte om antalet.

Caroline: Nej, okej.

Jan: Det handlar så här: om du skulle titta på en dag eller en månad, är det mest energiinkomst eller mest energiutgifter? Går du plus eller minus?

Caroline: Jag går plus.

Jan: Så i ditt liv är det mer energiinkomster, det är mer energi plus än det är minus. Vilket jag också upplever, som känner dig: du verkar vara på ett ganska bra ställe i livet.

Caroline: Japp, absolut.

Jan: Eller hur?

Caroline: Absolut, jag har bara inte varit på bibblan nu på ett tag. För att ta tag i det.

Jan: Jag skojar bara med dig, men det är sant.

Caroline: Men jag la in det så. Jag är på ett bra ställe.

Att stanna upp och reflektera

Jan: Ja, hur är det för dig?

Oliver: Jo, men jag kände också samma, att om man bortser från antalet och kollar på helheten, kände jag också verkligen att man har det rätt så bra. Överlag tycker jag också det. Jag blev också glad. Det är så lätt att bara ösa på i det dagliga, utan att stanna upp och göra den här typen av reflektioner. Jag känner också att det, ja.

Jan: Så min poäng är inte att räkna antalet. För grejen är så här, om vi ska prata ekonomi, så ska vi säga att det är skillnad på kapitalviktat och antalviktat. För vissa av de här sakerna ger mycket, mycket mer energi än vad de andra sakerna tar energi. Så min poäng här är att titta så här: jo men, går jag plus eller minus?

Jan: Och är man i livet på ett ställe, till exempel att man är trött, eller man är mycket frustrerad, ja då är väl sannolikheten ganska stor att det är mer minus än vad det är plus. På samma sätt, när man är på en sådan plats i livet att allt känns enkelt. Någon beskrev det så här: nej men när man är riktigt kär, då känns ju allt skitenkelt. Ja, men då är det jättemycket plus.

Flow som lång period av plusenergi

Jan: Och då säger man ibland att den här känslan av flow, att de flesta av oss någon gång har upplevt den, och att den dyker upp ibland. Men då brukar jag säga så här: ja men tänk om det inte är att flow dyker upp ibland, utan flow är bara att du har massa plusenergi under en längre period. Och så plötsligt har den här plus plus plus, och då blir det enkelt enkelt i livet.

Tänk om flow inte är att flow dyker upp ibland, utan flow är bara att du har massa plusenergi under en längre period.

Caroline: Ja, så man är ju inte ett offer för sina skulder, eller för sina energiskulder tänker jag, utan man kan ju jobba mycket med tillgångssidan så att den genererar mycket.

Jan: Ja, fast du är så snabb, Caroline.

Caroline: Ja, men förlåt mig då.

Energiflödet och de tröttsamma dagarna

Jan: Ja, så först liksom: analysera resultatet, kassaflödet, energiflödet, är det plus eller minus? Och att se så här: okej, så till exempel du har ju också dagar då du är trött, eller hur? Och då är det ofta att de dagarna vi är trötta, ja men då är det till exempel en energiskuld, jag har sovit för lite, det har varit ostädat, vi har bråkat, eller barnen har varit lite småjobbiga, katten har blivit av med sin GPS. Och det är mörkt ute. Och så ska man gå och knacka på hos grannen som inte hör vad man säger, och som frågar om det är deras trädgård man letar efter GPS:en i.

Jan: Ja, och så säger grannen liksom så här: är ni nyinflyttade? Och vi är bara så här: nej, det är åtta år sedan, men vi har inte sagt hej. Men du fattar, och så säger jag att det blir liksom plus, plus, minus i det här.

Som en ekonomi: utveckla pjäserna

Jan: Sen kommer vi till det som du var inne på nu. Det betyder inte så här: okej, grattis, här är din energikoll, det är kört för dig. Utan precis som en ekonomi, eller som man pratar i schack, att man kan utveckla sina pjäser. Så som man i en ekonomi kan utveckla den, ta den till nästa nivå, så kan man göra precis samma sak här.

Jan: Och det första misstaget som jag upplever att många gör, är att vi är så vana vid energiskulderna att vi bara fokuserar på energiskulderna. Att, ah, nu är jag liksom trött, okej, nu ska jag gå och flytta sladdarna, jag ska skicka alla tackmejl, jag ska ta beslut kring bilen, och jag ska fundera ut vad jag vill i livet, och jag ska börja programmera. Och så blir man så här, och så sätter man upp sig själv för att misslyckas.

Investera i tillgångarna i stället

Jan: Och naturligtvis, vi ska prata om hur man kan hantera de här energiskulderna. Men jag vill säga att det som många missar är ju att, precis som i en ekonomi, så kan man amortera, eller så kan man faktiskt investera och lägga tid på sina tillgångar. Att okej, men om jag är trött och jag är minus, så behöver jag inte minska på kostnaden, jag kan faktiskt öka inkomsten i stället. Att jag kan lägga mer tid. Jag kanske kan lägga lite extra tid på barnen, eller lite extra tid på träningen.

Om jag är trött och går minus, behöver jag inte minska på kostnaden. Jag kan faktiskt öka inkomsten i stället.

Jan: För det är ju det som ofta händer, folk blir stressade, man har lite tid, vad är det man drar ner på? Man drar ner på träningen. Eller man drar ner på egentid. Jag gissar att du har egentid här, på min tillgång.

Caroline: Ja.

Jan: Och vad är det som händer när man blir stressad? Jag har massa energiskulder och jag drar ner på min egen tid. Vilket är liksom lite så här, när vi pratar om det så är det obvious, det är hål i huvudet. Men vi blir lite dumma i huvudet när vi hamnar i stress. Det är liksom symtomet på stress.

Andra analysfrågan: vilka tillgångar kan du investera i?

Jan: Så den första analysfrågan är så här: går din resultaträkning, ditt kassaflöde, är det plus eller minus? Den andra frågan blir så här: vilka energitillgångar skulle du kunna investera i? Och här blir det faktiskt också att använda riktiga pengar.

Jan: Ja, men som till exempel vi hade i RikaTillsammans-programmet, Daniel sa så här: nej men jag anlitar en PT. Så gjorde jag också i början av hösten, jag var så här: nej men jag verkar inte komma iväg till gymmet. Men har jag en stående tid med Rik varje måndag, då dyker jag upp. För om inte annat så blir jag sur för att det kostade massa pengar, och han tar betalt även om jag inte kommer dit. Så investera i tillgångarna.

Fem verktyg för skulderna: göra och pausa

Jan: Och sen kan man ju såklart jobba med skulderna. Och här kan vi faktiskt göra den här övningen också innan vi avrundar. Och det som naturligtvis ofta dyker upp är så här: skärp dig, bara just do it. Och det är en lösning. Att göra, bara bocka av den. Men det finns ytterligare fyra andra verktyg, förutom att göra.

Jan: Och det ena är att pausa. Och den gillar jag jättemycket. Att man säger så här: nej men vet du vad, jag pausar den här. Jag behöver inte fatta beslut om vilken bil vi ska åka med till Sälen. Vi åker i slutet av februari, det är tre månader. Jag kan pausa det beslutet i alla fall en månad, utan att det händer någonting med det beslutet. Då kan man gå igenom sina senare och bara säga: paus. Paus till ett visst datum, eller paus till... till exempel ny dator-beslutet, det hade jag paus till Apples släpp av nya M4. Då behövde jag inte lägga någon kognitiv energi på det. Jag vill inte köpa en gammal M3:a när jag väntar på M4:an. Paus till en viss händelse, eller paus tills vi har så här mycket pengar på kontot. Så man kan ha ett pausvillkor. Så det tycker jag är ganska coolt. Så göra eller pausa.

Verktyg tre: be om hjälp och delegera

Jan: Nummer tre, be om hjälp. Eller delegera, till exempel. Du och jag, i perioder är vi riktigt duktiga på det, Caroline. Att vi ber varandra om hjälp, för att vi vet att jag ofta inga problem har med att ta beslut kring, okej, var ska vi vara till julen, eller vad ska vi göra? För jag tycker det är ganska enkelt att ta vissa typer av beslut. Jag tycker det är ganska enkelt att, till exempel, när våra barn har träning på basket, så är det jag som åker dit och lämnar och hämtar.

Jan: Medan för mig tar det ganska mycket energi: shit, vad ska vi laga till mat? Och så är det så här: men du kan ju bara kolla i kylskåpet. Och jag bara, nej, jag kan inte det. Och då är det så här: men då ska jag ta fram ett recept. Och sen tittar jag på receptet, så står det creme fraiche. Och så har vi inte creme fraiche. Så säger du: ja men du kan använda typ det här i stället. Fast om man skulle använda det här i stället, så hade det ju stått i receptet. Då hade det ju inte stått creme fraiche.

Caroline: Nej, men det är inte så svårt för mig.

Jan: Nej, exakt. Så att man kan be om hjälp, eller delegera. Det är ju samma. Det kanske du har också, Oliver. Att det känns skönt att få be om hjälp till lägenhetsrenoveringen, eller något annat.

Att be om hjälp och lära sin omgivning säga nej

Oliver: Ja, men absolut. Det håller jag med om. Man behöver verkligen hjälp. Sen är det också, jag tänker på det intressanta, att många vill ju ge hjälp. Men man frågar ofta inte om det själv. Det är ju någon liten paradox i det, som jag tänkte på nu själv, att ibland känns det jobbigt. Ska jag be om hjälp för lägenheten igen? Men de flesta vill ju hjälpa till. Och så får man hjälpa dem på något annat sätt sen i framtiden. Så det är väl också lite en sådan push till mig själv, men också, om man lyssnar, det stärker banden.

Jan: Ja, de flesta vill hjälpa till. Och liksom, utgå från att det som också gäller med hjälp är att man får utgå från och lära sin omgivning att säga nej. Att om det inte är okej, så säg nej. Det är ju bara en fråga. Och andra människor behöver vara vuxna och ansvariga och säga så här: ja, jag vill hjälpa till. Nej, jag vill inte hjälpa till. För annars blir det direkt så här: oh, sa nu den personen ja för att de inte vågade säga nej? Etcetera, då blir det jobbigt.

Verktyg fyra: kommunicera

Jan: Sen, så vad sa vi, vi sa pausa, vi sa göra, vi sa be om hjälp, delegera. Vissa saker är också, som näst sista, att kommunicera.

Caroline: Ja, här trodde jag att du skulle skriva stryk.

Jan: Nej, ja, det kommer vi till också. Kommunicera. Alltså prata med någon, bara säga så här: jag har lovat det här, men det kommer inte bli av. Eller att ta hand om, att man löser det med kommunikation i stället för med görandet. Så det är också en sådan här grej, ofta när man har andra människor där. Att vi har nästan i alla relationer något som är osagt, eller där det ligger lite skit som man skulle kunna adressera och kommunicera.

Jan: Så: jag kommer göra det, jag är bara sen just nu. Jag skulle skickat ut utvärderingen i måndags, den kommer inte förrän nästa måndag. Är det okej? Och bara genom att man har kommunicerat. Jag har inte ens gjort det, men jag har ändå stoppat energiutflödet, för att vi har en ny överenskommelse. Så kommunikation är egentligen en annan rubrik man skulle kunna säga är: gör en ny överenskommelse.

Verktyg fem: avskriva

Jan: Och den sista är ju då, som du sa, vad kallar du den? Stryka. Avskriva. Och då är det så här: bara typ släpp den. Det kommer inte hända. Den var inte så viktig.

Jan: Nej, men det viktiga där är att jag kan tycka att den att avskriva är svårast. För då kan man säga så här: nej men jag ska inte ha dåligt samvete över min mage, så jag avskriver den. Och sen så typ i morgon så går jag och duschar, och så ser jag den där magen igen.

Caroline: Ja, men kan det inte vara så att man kan avskriva, men sen, om den är persistent, vad heter det, om den är återkommande, då kanske den inte var bra att avskriva?

Jan: Då är den per definition inte avskriven.

Caroline: Nej, den är inte avskriven, men man trodde den var det.

Jan: Men då får man ju bara acceptera det. Nej, okej, jag kunde inte skriva av det här. Jag tycker inte det är så allvarligt, nej, jag har skrivit av det här, nu är det så. Nej, den vill inte vara avskriven. Så avskriven är ju typ så här, jag brukar ibland tänka, det ska vara på samma nivå som när du får ett nyhetsbrev i inkorgen och jag kommer inte läsa det här, man trycker på delete. Och då är den borta. Den kommer inte komma tillbaka, man kommer inte tänka på den igen. Så, avskrivning.

Jan: Men ofta är det ju så här, det är svårt att avskriva grejer. Så att ofta är lösningen kommunikation, be om hjälp, paus eller att göra det. Säga så här: nej men jag fattar att du kom tillbaka, men du är paus fram till nyår. Liksom så här.

Tricket: lika många i varje kategori

Jan: Bra. Och då kan man ta alla sina energiskulder som man har på listan, och sen bara sätta paus, göra, kommunicera. Och tricket är att det får inte bli att alla ska göras. Utan det ska vara lika många som ska kommuniceras, pausas, avskrivas och så vidare. Och det som är coolt är att när man gör det här, så hindrar man ju den här energiutgiften. Och då får man mer plus, och då kan man få ny energi som man kan återinvestera, tänker jag.

Caroline: Ja, magiskt faktiskt.

Jan: Ja, men...

Caroline: Det känns bra nu när vi har gjort det.

Jan: Det gör det faktiskt.

Caroline: Liksom, precis.

Varför övningen ligger tidigt i programmet

Jan: Bra. Och som vi sa innan, det här är ju en fantastisk övning. Vi gör den rätt tidigt i RikaTillsammans-programmet, för att om man gör den så får man mer energi. Får man mer energi, då har man ofta också energi att ta tag i de grejerna som man kanske inte tänker på direkt från början, som ofta är viktiga i livet men som inte är akuta, som man tänker så här: det där kan jag göra sen.

Jan: Och ofta handlar det vi skjuter på tyvärr om oss själva. Eller det som är viktigt för oss. Om man tänker så här: nej men om jag har lovat någon annan, då gör jag det, för annars blir de sura. Men om jag har lovat mig själv, ja men då kan jag alltid göra det sen. Men jag är liksom lite så här, some day never comes.

Det vi ofta skjuter på är oss själva. Om jag har lovat någon annan gör jag det. Men om jag har lovat mig själv, då kan jag alltid göra det sen.

Konsekvensen kommer senare: pizza-liknelsen

Jan: Jag tror inte vi riktigt fattar vad konsekvensen kan bli, om man många gånger skulle sätta sig själv sist. För det är ju ingen som kan bli sur, det är bara jag som kan bli sur, men jag blir inte sur. Jag tror att problemet är att konsekvensen av att inte göra saker för sig själv kommer senare.

Jan: Det är ungefär som att käka en pizza. Man fattar att det inte är så jävla bra att käka en pizza, men eftersom konsekvensen av att käka pizza kommer om tio år, och inte direkt, så blir det så här: nej men jag gör det ändå nu. Hade vi dött av att käka en pizza idag, eller röka, alltså så här, okej, du röker en cigarett, du dör imorgon, då hade ju inte en jävel rökt. Men eftersom konsekvensen av att röka cigaretter kommer om ett antal år, så ser man inte den. Och så fortsätter man med ett beteende som kanske inte är det bästa.

Top five regrets of the dying

Jan: Och jag tänker till exempel, det bästa avsnittet vi har gjort på det här temat, som vi också pratar om i RikaTillsammans-programmet, det är ju avsnitt 294, Bronnie Ware, Top five regrets of the dying. Att okej, men när kommer kostnaden av att du inte tar hand om dina vänner? Ja, kanske inte nu när du har barnen hemma, men vad händer när barnen flyttar ut? Vad händer om du blir ensam på äldre dagar? Så att du börjar investera kanske i din hälsa, som ofta många av oss bortprioriterar idag.

Jan: Så jag upplever att det är det som RikaTillsammans-programmet också mycket handlar om. Att lite stanna upp i livet, göra det som är viktigt här och nu, prioritera sig själv, prioritera sin partner, prioritera det som är viktigt på riktigt. Och sen kan det vara helt olika saker för olika människor. För någon är det fritidshus, för någon är det att gå ner i arbetstid, för någon, vad vi hade nu, någon som var ledig så här mitt i livet: jag hoppar inte på nästa vd-uppdrag, utan jag väntar i sex månader. För någon var det så här: jag vill vara mer närvarande med barnen, för att jag fick kommentarer från barnen, "pappa, kan du inte lägga undan mobiltelefonen?".

Programmet 2025 och hur man gör det tillsammans

Jan: Och det är ju 2025, så kör vi det igen. Vi ska hoppa in i det.

Caroline: Ja, men precis.

Jan: Så att vi kommer att köra lite beroende på när du lyssnar på det här. Jag hoppas ju att det här avsnittet kan man lyssna på även 2026 eller 2027. Men lyssnar du på det här runt 2024, början av 2025, så har vi något som heter RikaTillsammans-programmet. Finns länk i beskrivningen. Och det är något man gör tillsammans med sin partner, eller en kompis, ett syskon, en familjemedlem. Så att man gör det här tillsammans, både för att fördjupa sin egen relation, men också för att det blir roligare att ha den här typen av samtal som nu. Så bara så här, shit.

Caroline: Ja, men det var ju ändå roligt, och jag fick reda på det där med duschen och bastun, som jag kanske inte hade fått reda på annars.

Jan: Och det är ju så här 12 månader och möjlighet att göra det i programmet digitalt. Eller om man vill köra det över en weekend också.

Caroline: Ja, precis.

Jan: I Malmö eller Stockholm.

Caroline: Exakt.

Jan: Så att, men all info finns, tänker jag, i beskrivningen. Vi har också dessutom, lite beroende på, en intresselista, man kan bara skriva sin mejl och så får man lite mer information om RikaTillsammans-programmet.

Avslutande reflektion

Oliver: Snyggt, jag tänker att vi får väl säkert tillfälle att återkomma med det här. Tänker jag.

Jan: Bra. Någon avslutande reflektion? Något sista vi ska ta upp?

Oliver: Nej.

Caroline: Nej, man får väl göra klart skuldlistan här. Ja, man kommer ju på saker. Men också på tillgångssidan.

Jan: Ja, men vi kan faktiskt till och med göra så att vi lägger ut en sådan här mall, om man vill ha det.

Caroline: Ja, det kan man göra.

Jan: Grymt, lycka till. Återkom gärna med en kommentar eller ett mejl om hur det var att göra det här. Om du gillade det, sätt upp dig på länken för RikaTillsammans-programmet, och så tänker jag att vi ses. Tack så mycket.

Caroline: Tack så mycket.