Ekonomisk jämställdhet och jämlikhet för par – tips och tankar

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Välkommen och dagens två ämnen
2. Richard Thaler och kritiken mot sjunde AP-fonden
3. Så fungerar hävstången i AP7 SÅFA
4. Hävstången satt i perspektiv
5. Hävstång åt båda håll och lite sans
6. Thaler har delvis rätt, men de fyra ingredienserna sitter
7. Andrés fråga om vardagsekonomi i parförhållandet
8. När synen på pengar krockade i början
9. Bristsynen på pengar
10. Böcker som förändrat livet
11. Tillbaka till bristtanken
12. Siffrorna bakom pengastress i Sverige
13. Ojämlikhet i siffror och i det egna förhållandet
14. Jobbet som drivkraft och olika livsval
15. Emotional work och relationskapital
16. Vad det emotionella arbetet egentligen är värt
17. Forskning om hur par delar ekonomin
18. Tips ett: prata om hur ni vill ha det
19. Klassiska fällor: gråa utgifter och kapitalvaror
20. Sammanfattning av de fyra tipsen
21. Den juridiska biten: sambo, gift och testamente
22. Att våga prata om en separation
23. När bråken om pengar tystnade
24. Förväntningar och "ett ekonomiskt sänke"
25. Vad har vi för glädje av pengarna?
26. En-kilometersradien och vad som gör livet rikt
27. Förväntningar, projektion och insikten om Steve Jobs
28. Framgång mäts inte bara i pengar
29. Hur vi vill leva och hur vi pratar om risk
30. Avrundning och var du hittar oss

Välkommen och dagens två ämnen

Jan: Välkommen till RikaTillsammans-podden som handlar om allt det som är roligt med privatekonomi. Jag heter Jan Bolmeson och detta är min fru Caroline. Hej! Och idag är det avsnitt 28. Jag tänkte att vi skulle prata om två saker. En liten kortis om Nobelpristagaren Richard Thaler som har kritiserat den här sjunde AP-fonden. Jag har faktiskt fått lite frågor på Facebook om det. Kan vi inte kommentera det? Och sen tänkte jag att vi pratar om det här med ekonomisk jämlikhet.

Caroline: Ja, det ska vi absolut göra.

Jan: Ja, i förhållanden. Du sa att André hade frågat lite.

Caroline: Ja, vi har fått en läsarfråga från André som vi tar upp sen.

Jan: Och sen tänkte jag naturligtvis att jag är lite förkyld, så det pratar min förkylning. För när vi män är förkylda, då är det synd om oss.

Caroline: Jag har en teori om varför det är så synd om er. Vi kan ta den sen också. Det är ju inte synd om kvinnor på samma sätt.

Jan: Nej, okej.

Caroline: Jag tror vi står ut med mer, faktiskt.

Jan: Jaha, okej. Bara vi sparar det till jämlikhetsdiskussionen.

Caroline: Vi sparar det till jämlikhetsdiskussionen.

Richard Thaler och kritiken mot sjunde AP-fonden

Jan: Men om vi hoppar in i det här med Richard Thaler. Det är han som fick Nobelpriset nu. Han fick det framför allt för boken eller konceptet Nudge. Att göra små, vad ska man kalla det?

Caroline: Putta på.

Jan: Putta på, att knuffa i rätt riktning för att uppnå positiva resultat. Och jag läste den här intervjun som han gjorde på SVT:s hemsida, där han var lite negativ till det svenska pensionssystemet. Hans huvudpoäng, om jag förstod det rätt, var att han var kritisk till att vi har 800 fonder i vårt pensionssystem. Och framför allt den här sjunde AP-fonden var han kritisk mot. Vilket var det som vi i förra avsnittet, jag bara hyllade som den bästa fonden i PPM. Och det tycker jag faktiskt fortfarande.

Caroline: Jag har ju den nu. Jag har ju bytt nu.

Jan: Ja. Och där, vad var det jag skulle säga. Jo, det som han var mest kritisk mot, det var det här icke-valsalternativet. Men jag blev faktiskt lite förvånad över att han var kritisk mot det, eftersom icke-valsalternativet har varit det som har varit bäst. Så det går rakt i linje med hans grej kring nudge, att puffa folk i rätt riktning. Men det som framstod var att han pratade om hävstången i sjunde AP-fonden. Och så var han kritisk till det.

Så fungerar hävstången i AP7 SÅFA

Jan: Hävstången innebär att för en investerad hundralapp i sjunde AP-fonden så har fonden möjligheten att låna upp till 35 kronor på den hundralappen. Vilket innebär att om den fonden har 10 % avkastning, så har du 10 % på din hundralapp som du har satt in. Det vill säga 10 kronor. Men du har också 10 % på de 35 kronorna som sjunde AP-fonden har lånat upp. Alltså 3,50. Så du tjänar egentligen 13,50 på din hundralapp. Vilket då är 13,5 % i stället för 10 %.

Och när detta kom var det många som var kritiska till det. Inklusive jag själv. Bara så här: gud, nu höjer man risken. Men allvarligt talat, om man tar ett steg bakåt och tittar, så är det så här. Den svenska börsen, eller den globala för sjunde AP-fonden investerar i bolag i hela världen, har en positiv utveckling. Det är fler positiva år än negativa, och i genomsnitt gör de 7 %. Och om vi tittar på att de flesta har en väldigt, väldigt lång tidshorisont. Alltså du och jag, nu har vi sjunde AP-fonden, jag är 36, du är 22. Det betyder att vi har över 20 år kvar. På en 20-årsperiod kommer årsmedelavkastningen vara positiv. Alltså lämpar det sig att ha en viss hävstång på den.

På en 20-årsperiod kommer årsmedelavkastningen vara positiv. Alltså lämpar det sig att ha en viss hävstång.

Hävstången satt i perspektiv

Jan: Och då kan jag ändå tycka att hävstången är ganska begränsad. För den är upp till 35 %. De flesta av oss när vi köper boende i Sverige, då tar vi 150 000, lånar 850 000 och köper en bostadsrätt för en miljon. Och många gånger räcker det inte med en miljon, utan vi gör det i kanske 2–3 miljoner. Så vi har 450 000.

Caroline: Men han var kritisk till hävstången.

Jan: Och han sa att de flesta, när han berättar för dem, de vet inte att det här är hävstång. Det är väl positivt, eller det är väl kanske inte positivt, men man borde veta vad man investerar i.

Caroline: Jag visste inte att det var hävstång, men jag tänker så här, vart lånas de pengarna ut då?

Jan: Det vet jag, det lånar de förmodligen med de papperen som säkerhet. Det är inget konstigt. Till exempel använder jag ju belåning både i RikaTillsammans-portföljen och nybörjarportföljen. Säg till exempel Nordnet nu. Har du 100 kronor i deras fonder som de har värderat med 80 % säkerhet, då kan du låna upp till 40 kronor per hundralapp och betala 0,99 i ränta. Så det betyder att i dagsläget kan du låna 100 000 kronor för 990 kronor. Drar du av ränteavdraget så är det 600 kronor. Så på en hundratusenlapp behöver du tjäna mer än 600 kronor. Och jag påstår att det inte är så himla svårt.

Hävstång åt båda håll och lite sans

Jan: Men man måste vara medveten om den risk som hävstång faktiskt ger. Precis som jag pratade om med en hundralapp och de här 35 kronorna: om det går ner 10 % så förlorar du 10 kronor på din hundralapp. Men du förlorar också 10 % på de där 35 kronorna som är lånade. Så det går både uppåt och neråt snabbare. Men eftersom börsen är positiv över tid så är hävstång i vissa sammanhang inte en dålig grej. Tvärtom påstår jag, om vi tar den här bitcoin-historien: det är mycket bättre att belåna dina stabila fonder än att sätta pengar obelånat i bitcoin.

Så jag tycker att vi behöver ha lite sans och reson kring det här med hävstång. Jag är i grunden positiv. Jag gillar att sjunde AP-fonden använder hävstång för långa tidsperioder. Jag tycker det är en jättebra grej. Det är väl inte ofta man går upp emot en Nobelpristagare.

Caroline: Han kommer hit och kritiserar oss och får tio miljoner.

Jan: Får han det? I Nobelpriset?

Caroline: Ja.

Jan: Är det så? Det visste jag inte.

Caroline: Jo, men det är nog alltid tio miljoner per pris.

Jan: Okej. Sådär.

Caroline: Den går bra, den Nobelprisfonden.

Jan: Ja, precis. I stiftelsen.

Caroline: Nej, men alltså det är väl bra att han vågar sig på.

Thaler har delvis rätt, men de fyra ingredienserna sitter

Jan: Han har ju rätt i delar av kritiken. Att ha 800 fonder där det mesta är skit, det är ju inte bra. Särskilt inte när det gäller pensionen. Å andra sidan är det bara 2,5 % av din pension som sätts av till PPM. Resten, 16 %, sätts av till inkomstpension som staten förvaltar. Så nej, jag tycker lite så här, lite rim och reson. Det är inte dåligt att sjunde AP-fonden har hävstång. Tvärtom är det så att den har låga avgifter. Den investerar globalt. Den investerar långsiktigt. Den använder hävstång. Det är alla fyra ingredienserna.

Caroline: Men vi som inte visste att det fanns hävstång. Vi vet det nu.

Jan: Ni vet det nu. Och det är inte dåligt. Om du har mer än 20 år kvar till pension. Är du 65 och har sjunde AP-fonden, då skulle jag kanske minska risken. Bra. Det får vara nog om Richard Thaler. Vet du vad? Vi får läsa boken Nudge. Det var länge sedan jag läste den. Och så får vi prata om den. För den är bra.

Caroline: Du hade den på din Kindle. Jag började läsa den med att...

Jan: Du checkade ut.

Caroline: Jag checkade ut. Det kanske finns ett annat intresse för mig nu. Jag tycker det är jättespännande med beteendeekonomi.

Jan: Okej. Vad spännande, det kan vi prata mer om. Ska vi köra in på Andrés fråga som egentligen startade hela detta?

Andrés fråga om vardagsekonomi i parförhållandet

Caroline: Ja, precis. André är väldigt intresserad av hur vi sköter vår vardagsekonomi tillsammans. Han menar att ett av de största bråken inom parförhållanden är just ekonomi. Och han undrar hur vi har kommit överens om fördelningen inom vår vardagsekonomi, helt enkelt. Vem som ska köpa vad. Om vi ens har diskuterat det under de här tio åren.

Jan: Ja, var börjar vi?

Caroline: Vi har nog börjat med att inte diskutera någonting, tror jag. De första åren.

Jan: Ja, alltså de första åren när vi var tillsammans. Då ställde ju pengar till det. Rätt mycket för oss faktiskt. Vi hade väldigt olika syn på ekonomi. Du är ju ganska sparsam av dig.

Caroline: Jag tror vi ger mixed messages.

Jan: Jag sa bara, berätta.

Caroline: För jag är både i brist och vill handla.

Jan: Okej.

Caroline: Så kan du säga något mer om det då? Du uppfattar mig som att jag är sparsam och att jag håller tillbaka och så.

Jan: Ja.

Caroline: Men nu har vi ju handlat julklappar och sånt. Och då har jag handlat lite till mig själv också. Då har jag inte hållit tillbaka så.

När synen på pengar krockade i början

Jan: Ja. Fast jag tror att det är en tidsskala också. När vi träffades 2003, eller hur? Då hade vi väldigt, du jobbade, vi var ju både studenter och du jobbade extra och hade inte jättemycket pengar. Och var ganska sparsam av dig. Jag hade ju inte heller jättemycket pengar, men jag tjänade lite och ville spara och investera. Det var ju därför vi gick balansekonomi från början, vi gick deras utbildning.

Caroline: Ja, jag tror du upptäckte att jag hade ett ångestförhållande till pengar.

Jan: Ja, och det var ju då som jag också köpte Charlie och Lennarts bok, Ett rikare liv. Till julklapp till dig där 2005 eller 2006 eller 2007. Och så tyckte jag det var bra. Det där var ju jätteroligt, för ett par dagar innan julafton, så jag vet fortfarande inte hur det gick till att du kom på det. För du kom ju till mig och sa så här: jag hoppas att du inte har köpt någon jävla självhjälpsbok till mig i julklapp. Och jag bara fick ångest. Men det är den kvinnliga intuitionen.

Caroline: Intuitionen, ja.

Jan: Ja, men i alla fall, där började vi inse att vi behöver synka vår syn.

Caroline: På pengar. Men jag läste ju boken och gjorde alla uppgifter i den och kände att jag fick en sådan här uppenbarelse kring min egen syn på pengar.

Jan: Kommer du ihåg vad det var då?

Caroline: Jag kommer bara ihåg att jag förstod att jag hade en bristsyn på pengar, att det finns aldrig tillräckligt.

Bristsynen på pengar

Jan: Säg något mer om det här med bristsyn. Det är ett rätt vanligt koncept för dig och mig. Vi pratar ju om det.

Caroline: Jag är rädd att om jag spenderar pengar nu så kommer jag inte ha sen. Eller att saker är dyrt. Det är för dyrt. Den enda gången som jag inte alls funderar på om något är dyrt eller inte, det är när Freja vill ha en bok.

Jan: Då blir det så. Då köper vi det till henne. Jag förstår å andra sidan, Caroline. Böcker i vårt liv har en särställning.

Caroline: Jo, men kolla här, Jan. En barnbok kan kosta 150 spänn. Vi läser den en gång, sen är Freja nöjd med det. Och jag bara: det var de 150 kronorna. Finns inget andrahandsvärde på dem?

Om du får ett boktips, köp boken. Fundera inte ens på det en eller två gånger, för böcker har den förmågan att de kan förändra liv.

Jan: Nej, men å andra sidan, jag kommer ihåg att jag fick ett tips kring böcker. Jag vet inte vem det var som sa det till mig, men det var en klok person, och de sa så här: om du får ett boktips, köp boken. Fundera inte ens på det en eller två gånger, för böcker har den förmågan att de kan förändra liv. Och jag kan verkligen hålla med, det är ju ett antal böcker i vårt liv som bara gjort skillnad som natt och dag. Så kallade quakeböcker. Jag tror det är en bloggare, Barking Up The Wrong Tree. Han brukar prata om quakeböcker. Alltså sådana som bara raserar och förändrar.

Böcker som förändrat livet

Caroline: Har du något exempel på dig?

Jan: För mig är en quakebok Tim Ferriss, The 4-Hour Workweek. Den förändrade mitt liv. Den förändrade alla företag jag har jobbat i. Den förändrade hur vi jobbar med bloggen. En så fantastisk bok. Vet du vad? Vi sätter upp den som tema. Att vi pratar om Tim Ferriss bok. Det ska vi göra. Jag tror vi har alla upplagorna hemma. En annan sådan här quakebok, Rich Dad Poor Dad av Robert Kiyosaki. Livet såg inte likadant ut efter att man hade läst den. Gud vad trist, jag inser att alla mina böcker handlar om prestation och ekonomi. Men har du någon quakebok då?

Caroline: Jo, men Ett rikare liv förändrade massvis för mig. Men sen, det tål att tänkas på, jag tycker också att det är lite trist att det är så. Ja, det finns en bok som heter Never Eat Alone som jag fick som tips i någon av Tim Ferriss poddar, av någon gäst han hade där. Som också förändrade mycket för mig kring det här med nätverken, och att man ska se att man är en del av ett sammanhang och andra människor. Jag skulle vilja säga Rainer Maria Rilke.

Jan: Vem är det? Är det någon kulturperson?

Caroline: Jo, men om jag bara ska...

Jan: Nobelpristagare i litteratur?

Caroline: Nej, det är han inte. Han levde för länge sedan. Han var en poet och han har skrivit På västfronten intet nytt.

Jan: Är det han som var här i Skåne...

Caroline: ...och reste runt i Borgeby. Han har skrivit en annan jättetunn bok som heter Till en ung poet, och sånt där. Letters to a Young Poet. Och det är jättemånga som rekommenderar den boken. Också sådana här snygga tjejer i flödet och så. Och jag tänker nu när jag har läst den boken, har de läst den? För jag får aldrig någon förklaring till varför de tycker den är så bra. Men han var väldigt mycket före sin tid kring det här med jämlikheten bland kvinnor och män.

Jan: Gud vilken snygg återkoppling du gjorde där. Nu har vi spårat ut.

Caroline: Han var jättemycket före sin tid med saker. Jag kan rekommendera den boken.

Tillbaka till bristtanken

Jan: Men om vi nu ska gå tillbaka. Vi pratade om brist, och så gjorde vi sidospåret kring böcker. Bra. Så vad skulle du mer säga om brist? Vad skulle du mer säga om det här med bristtanken?

Caroline: Jag vet inte om jag kan säga något mer. Det är bara att jag är rädd för att jag ska... Jag är faktiskt rädd att jag ska vara fattig. När jag blir äldre. Att jag ska ha tänkt så: vad har jag gjort med mina pengar under mitt liv? Varför sparar jag inte mer? För det finns ju massvis med grejer jag skulle vilja göra. Åka på dykresor. Och så bara tänker jag direkt, direkt när jag tänker: gud vad gött det skulle vara att få vara nere i havet med sköldpaddor. Vilken dyr resa det skulle bli. Så händer det ingenting. Jag planerar inget. Jag googlar inte dykresor. Det blir bara... De två tankarna hänger ihop. Vad jag skulle vilja göra och hur dyrt det är.

Jan: Vad roligt, för jag är helt tvärtom. Jag går igång på det där. Gud, jag har inte råd att köpa en Ferrari. Nu måste jag tjäna pengar så att jag har råd att köpa en Ferrari.

Caroline: Och jag blir att jag måste spara. Pengarna får inte försvinna.

För mig handlar det om valet, att jag måste få bestämma själv. Det är mycket enklare att säga "jag väljer att inte köpa en Ferrari" än att säga "jag har inte råd".

Jan: För mig blir det en motivation. Att nu vill jag tjäna de där pengarna, och sen behöver jag inte ens en Ferrari när jag har det. För mig handlar det om valet, att jag måste kunna bestämma själv. Det är mycket enklare att säga "jag väljer att inte köpa en Ferrari" än att säga "jag har inte råd att köpa en Ferrari". Det är skitmycket jobbigare.

Caroline: Jag gillar ju det sättet. Vi måste ge det till Freja.

Jan: Ja, vilket av dem?

Caroline: Inte mitt sätt i alla fall. Jag vill att hon ska uppleva saker och inte känna att det finns inte pengar till det. I stället: hur skaffar jag mig pengarna till det?

Siffrorna bakom pengastress i Sverige

Jan: Vi roar oss med att vi använder Google för att ta reda på lite fakta. Länsförsäkringar har ju gjort en undersökning. Och vad var det? Var tredje par kände sig stressade för pengar, eller hur var det?

Caroline: Ja, vi skulle ju prata om det här med jämlikhet inom förhållanden. Men jag hittar inte det.

Jan: Du kan leta så kan jag prata under tiden. För det finns ju många sådana här undersökningar. SEB visade till exempel att 19,8 % av Sveriges befolkning inte har råd med en oförutsedd utgift på 11 000 kronor.

Caroline: Det står att en av fyra har mindre än 20 000 kronor på sparkontot.

Jan: Ja, men eller hur? Och Länsförsäkringar...

Caroline: ...säger att varannan svensk är stressad. För lite pengar.

Det är mer okej att prata om sex än att prata om pengar. Vilket jag tyckte var superkonstigt.

Jan: Så detta är ju verkligen ett område som är känsligt. Jag kommer ihåg när vi var på en middag, bekanta, inte våra nära vänner, där jag blev så förvånad. Jag insåg att det är mer okej att prata om sex än att prata om pengar. Vilket jag tyckte var superkonstigt.

Caroline: Jag kommer inte ihåg den middagen. Men intressant. Jo, men det är nog så faktiskt. Det är väldigt känsligt. Och du och jag har ju pratat om det där att man faktiskt kan fråga människor vad de har i lön. Och det har jag gjort någon gång då och då när jag har varit nyfiken. Och jag har berättat vad jag själv har i lön. Och jag har nog aldrig stött på motstånd. Men det kan nog vara så att det känns obehagligt för många att berätta vad de har i lön. För man kanske borde haft mer.

Ojämlikhet i siffror och i det egna förhållandet

Jan: Jag tror att vi lägger så mycket värde i hur duktig man är eller hur mycket man betyder beroende på vilken lön man har. Och rationellt är det väldigt liten koppling mellan det. Men om vi ska kolla på just det där med ojämlikhet. Jag har för mig att jag sa någon sådan siffra, att kvinnor tjänar i genomsnitt 86 % av vad män gör. Och en annan undersökning som var så här att kvinnor jobbar i genomsnitt 26 timmar i hushållet i obetalt arbete, män gör i genomsnitt 21 timmar.

Caroline: Alltså per?

Jan: Ja, det vet jag inte. Per vecka. Gissar, ingen aning. Jag kan skriva det i artikeln sen. Alltså, där är ett litet sidotips till dig som lyssnar. Kolla gärna på bloggen också. Även om du bara lyssnar på detta. För ofta skriver vi mer i artikeln till följd av att vi har pratat. Så där finns lite mer tips. Men det där är ju ojämlikt. Och tyvärr måste vi säga att vårt förhållande där också är ojämlikt. På det ekonomiska.

Caroline: Det kan vi berätta. Du har ju inget heltidsjobb och jag har inte ett heltidsjobb. Har jag ett heltidsjobb? Det är inte så att du går iväg till ett kontor någonstans. Du jobbar ju i ditt företag. Jag jobbar i mitt företag också. Du jobbar jättemycket mer än vad jag gör. Det är vad vi har kommit överens om. Jag jobbar mindre med mitt företag. Jag vill ta mer ansvar kring familjen. Jag tycker jättemycket om att laga mat med kärlek och så. Det är viktigt för mig.

Jobbet som drivkraft och olika livsval

Jan: Men låt oss, om vi försöker föregå med gott exempel här. Jag jobbar ju i genomsnitt mellan 60 och 80 timmar i veckan. Det snittar jag varje vecka. Och det är inte för att jag måste, utan för att jag tycker att det är genuint roligt. Jag älskar verkligen det jobb jag gör. Du är lite beroende av det. Jag är lite beroende av det också. Men det är en annan historia. Jag pratade med en kompis som går på AA, och jag insåg när han berättade att om jag hade bytt ut alkohol mot jobb så hade det varit ganska likt.

Caroline: Du smyger med ditt jobb.

Jan: Nej, jag smyger kanske inte med jobbet, men jag får säga, hade någon tagit ifrån mig jobbet så hade det varit jäkligt jobbigt.

Caroline: Jo, men du är inte den enda.

Jan: Men i alla fall, om vi kommer tillbaka till det. För jag har alltid jobbat i eget företag privat, och du har ju varit på universitetet. När du doktorerade, då var det 22 000.

Caroline: Ja, men jag vet inte, jag tror det gick upp till 26 typ på slutet.

Jan: Ja, men det var ingen fetlön. Och sen när du jobbade som kommunikatör på universitetet, då fick du ut typ...

Caroline: Nej, men om jag hade jobbat 100 % då hade jag 33.

Jan: Ja, precis. Och jag försöker ju ligga på 39, liksom på gränsen. Och sen har vi pengar i våra bolag.

Emotional work och relationskapital

Jan: Men vad vi i alla fall insåg, och detta var egentligen en stor insikt för mig, jag tror det var när jag pratade med Moa som var med i ett av avsnitten här för några gånger sedan. Hon sa så här: jo, men det som Caro gör, det är ju det som kallas för emotional work. Väldigt mycket. Du är ju den som håller ihop familjen. Du har en fantastisk relation med Freja. Du tar henne till skolan. Du läser böcker för henne.

Caroline: Gör inte du det då? Du har ju ett annat sätt kanske.

Jan: Jag gör ju grejer med Freja. Aktivitetsorienterat. Det älskar jag. Men jag är ju inte där. Jag hänger inte med henne i timmar lika mycket som du gör. Jag behöver inte smyga med det, utan så är det faktum. Samma sak. Det är ju du som sköter våra relationer. Som bjuder hem folk på middag. Eller ser till att vi är bjudna på middagar på andra ställen. Och detta är ju tyvärr väldigt klassiskt. Det är fler som har sagt det, att ofta vid till exempel en skilsmässa, så går mannen iväg med det ekonomiska kapitalet. Men typ inget relationskapital.

Caroline: Nej, han är ofta ganska ensam.

Jan: Medan kvinnan ofta har relationskapitalet. Men inte det ekonomiska kapitalet. Och där har ju du och jag gjort en överenskommelse. Och detta tog mig ett tag att fatta, att det emotionella arbetet är minst lika mycket värt som när jag sitter och tjänar pengar eller konsultar.

Caroline: Minst lika mycket?

Jan: Ja, men det tycker jag.

Caroline: Ja, låt oss säga att det är lika mycket värt. Har du en annan åsikt? Nej, men även om man inte kan räkna det i pengar så, tänk efter. Om jag bara skulle lämna hela skiten, så skulle ju mycket falla i hushållet.

Vad det emotionella arbetet egentligen är värt

Jan: Det hade varit väldigt mycket falafel och köpt hem-tron.

Caroline: Jo, att man tänker så här: nej, men då skaffar jag en städerska, eller whatever. Det är så himla lätt att lösa det där i hushållet nu för tiden. Medan det är inte samma grej som att du sätter dig vid datorn och gör dina arbetsuppgifter. Det finns en sådan mental värdering kring vad jobben är värda.

Jan: Ja, fast för mig är det så här att mitt liv skulle vara fattigare utan dig.

Caroline: Ja, det skulle det absolut vara.

Jan: Ja, tack.

Caroline: Mitt skulle också vara fattigare utan dig, Jan.

Jan: Men där har vi ju bestämt så att du jobbar mindre än vad jag gör, och du tar hand om andra grejer. Så här klassiskt.

Caroline: Så jag skulle inte ens mått bra av att jobba så mycket som du har. Nej, jag skulle aldrig stått ut med det.

Jan: Men är inte det också lite så här som Jung sa? Vi tenderar att gifta oss med den som har löst våra undermedvetnas problem. Så du har ju mycket det där, harmoni, lugn, det ska vara fint och inredning och sånt där. Medan jag är mycket mer så här: prestation, jag måste prestera, nu ska vi tjäna pengar, nu ska jag åka på semester. Och det där tror jag också kommer, jag såg det, Charlotte Nyman hette hon.

Caroline: Hon forskade vid Umeå universitet, va?

Forskning om hur par delar ekonomin

Jan: Ja, hon hade skrivit den här avhandlingen, Mine, Yours or Ours. Där hon undersökte hur olika svenska par har gjort. Och nu har ju du och jag, vi hade separerad ekonomi när vi träffades. Sen gick vi ihop, hade gemensam ekonomi, helt gemensam. Sen hade vi ju för två år sedan, när vi inte visste om vi skulle fortsätta vara gifta...

Caroline: Då delade vi upp alltihop igen. Och det var bra för mig, för jag kände att du annars tog över allt. Jag visste inte vilka räkningar vi ens betalade.

Jan: Och det där också, du sa innan det avsnittet: gud vad heteronormativt detta är. Klassiskt. Jag har varit inne...

Caroline: ...i vår podd idag.

Jan: Men jag tror att det viktigaste är att man kan prata om det och sen bestämma sig. Det är okej. Så vad vi försöker göra, eller vad jag försöker göra, är mycket att kompensera dig i till exempel din pension.

Caroline: Att vi lägger undan till min pension.

Jan: När vi kollade här på minpension.se, så hade vi i princip samma pension. Och det är en sådan grej som jag tycker är en rättvisegrej. Att se till att du inte förlorar på att du gör det här andra jobbet som normalt inte värderas med lön.

Tips ett: prata om hur ni vill ha det

Caroline: Men det mesta av det vi har läst kring ojämlikhet i familjen. Det är ju att man måste prata om hur man vill ha det.

Jan: Ja precis, det måste ju ändå vara tips nummer ett. Att prata om hur man vill ha det.

Caroline: Någon här, 17 var det någonstans, som hade sagt att det bästa sättet att få jämlikhet i en relation är att ha separerade ekonomier. Det kan i och för sig vara ett sätt, men det är ju roligare om man vill ha gemensam ekonomi, då är det bästa sättet att prata om hur man vill ha det.

Jan: Här har jag ju en åsikt. Jag tycker att gemensam ekonomi är bättre än uppdelad. Men jag fattar att det finns många olika lösningar. När jag googlade var det någon som föreslog till exempel att man kan ha separata lönekonton och sen ett gemensamt konto. Och sen sätter man in antingen lika stor summa, vilket inte är särskilt jämlikt kan jag tycka, eller så var det någon annan som hade löst det genom att de sätter in 50 % av sin lön. Så om jag tjänade mer än vad du gör, så fick jag sätta in mer pengar.

Caroline: Ja, det medför massa problem att ha separerade ekonomier. Om man inte kan prata om att lösa det.

Jan: Men där var ju hon, Ingela Gabrielsson på Nordea. Hon tyckte ju att det var bra att det var separerat.

Caroline: Ja, men det var nog hon som sa att det är det bästa sättet att få en...

Jan: ...att det hade sjunkit, att par som hade helt gemensam ekonomi hade sjunkit från 71 till 51 %.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Men hade hon något bra argument för det där?

Klassiska fällor: gråa utgifter och kapitalvaror

Caroline: Nej, hon sa att det var glädjande och att det är det bästa sättet att få en jämlik ekonomi.

Jan: Varför tror du det? Jag fattar inte det.

Caroline: Ja, för det betyder ju inte automatiskt att den ena parten sparar lika mycket. Eller vad ska man säga? Man beter sig ändå inte likadant i sin ekonomi, och det är inte som att det blir superjämlikt för det.

Jan: Nej, alltså det var ju några sådana klassiska fällor som de pratade om. Ofta är det till exempel så att mannen köper kapitalvaror för sina pengar. Alltså typ bil eller inredning, soffor eller kamera eller resa. Medan kvinnan ofta använder sina pengar för det man kallar för gråa utgifter. Maten, eller om man ser vad barnen har för behov som kanske inte mannen ser. Och då går ofta en stor del av kvinnans pengar till det här med barnen. Och där tror jag att det gäller att se upp.

Caroline: Vad var det jag menade med att det är heteronormativt?

Jan: Jaså.

Caroline: Att vi utgår från heteronormen här.

Jan: Ja, men jag ser egentligen inget annat sätt att göra det på. Så om jag skulle...

Caroline: Nej, vi vet ju inte hur det är i samkönade äktenskap eller sådär.

Jan: Gud, jag gillar inte sådana här diskussioner om man och kvinna eller heteronormativitet.

Caroline: Nej, men vi behöver ta det, Jan.

Jan: Vad ska jag säga, det spelar väl ingen roll om det är mannen som ser, utan ofta är det så att en i relationen ser saker som inte den andra ser.

Caroline: Det håller jag med om, det tror jag absolut. Så är det i alla förhållanden.

Jan: Sen om det är man eller kvinna, det spelar ingen roll.

Caroline: Nej, men när vi läser om det här, då är det mycket prat om att kvinnan tar gråskaleutgifterna och mannen tar de större.

Sammanfattning av de fyra tipsen

Jan: Och att man behöver ha koll på detta. Så om vi skulle sammanfatta det, vad säger vi? Det första tipset är så här: man måste prata om pengar. Bestäm hur ni vill ha det. Det andra tipset, vad skulle det vara? Det är att kompensera. Kompensera framför allt i pension. Att om den ena parten tjänar mycket mer, större pensionsavsättningar, se till att den andra också får det jämnt. Och sen nummer tre. Dela, se upp för sådana här gråa utgifter. Att om det är någon som har mer koll på vad hushållet behöver, eller vad barnen behöver, så att det inte blir att det tas från en persons konto bara för att man råkar se det.

Och sen tips fyra. Att planera. Det hänger väl ihop. Prata tillsammans, planera. Vem är hemma? Ska någon gå ner i arbetstid? Det var vissa par som jag läste om på nätet, där båda gick ner i arbetstid. Så jag tror att det är att testa.

Den juridiska biten: sambo, gift och testamente

Jan: Och sen tror jag, framför allt, att titta på den juridiska biten. Nu är det så här, jag ogillar ju den juridiska biten, för man måste vara supernoga, och jag är mycket mer så här att en överenskommelse kan man ju bara göra om. Men där är det ju jättestor skillnad på att vara sambo och att vara gift. Där vet jag, Claes Erik, min första mentor, han sa alltid så här: gud, har ni råd att inte vara gifta? Jag kommer ihåg att jag fattade aldrig vad han menade. Har ni råd att inte vara gifta, ni måste ha mycket pengar? Och sen sa han så här: ja, men ni måste betala hur mycket som helst i advokatkostnader för att ha koll, för att reglera allting. Så det där tror jag också är jätteviktigt, att man har samboavtal eller att man är på det klara med vad det innebär att vara sambo. Man ärver ju inte...

Caroline: ...varandra automatiskt heller.

Jan: Ja, det är en sådan grej som jag inte vågar...

Caroline: ...uttala mig om. Nej, man måste skriva testamente då om man är sambo. För annars är det ju ens närmaste släktingar som ärver en.

Jan: Och sen är det mycket med enskild egendom. Det där är ju en sådan grej. Man får inte underskatta det juridiska paketet som kommer med att man är gift.

Caroline: Och har man barn då, i ett samboförhållande? Jag tycker absolut. Då måste man prata om det och skriva avtal.

Att våga prata om en separation

Jan: Och sen, ja precis. Jag tror att det handlar om att prata. Och våga prata om sådana saker. Vad skulle hända om vi separerar? Hur gör vi då? Hur kommer det bli? För jag är ju mån om att även om vi skulle separera, så jag oroar mig inte för min ekonomi. Men jag oroar mig liksom...

Caroline: Du oroar dig för min.

Jan: Ja, lite så.

Caroline: Men samtidigt, nu har vi ju pratat om att jag har ett bristtänk kring pengar. Så är jag så. Jag oroar inte mig. Jag fixar det på något vis. Om det skulle hända.

Jan: Det är klart du gör. Du är ju kapabel. Så det är inget konstigt.

Caroline: Men vad var det jag tänkte? Det var något mer kring... Jo, men vet ni vad? Jag kommer på det. Jo, för om man ska prata om ekonomi, vi har ju förstått det som att det är det som flest par bråkar om. Man ska nog inte vara rädd för bråket. Och ju mer man pratar om sin ekonomi med sin partner, desto bättre går det. Också för att man behöver ha respekt för varandras åsikter.

När bråken om pengar tystnade

Jan: Men om vi skulle säga så här, det var ju länge sedan du och jag bråkade kring pengar. Utan oftast är det så att när vi flyger på varandra, det gör vi ju inte i området pengar. Det är ju andra saker.

Caroline: Vi har ju bråkat om pengar, men det var länge sedan. Och det var nog också för att vi inte förstod varandra. Jag visste inte var du stod med pengar, och du visste nog inte var jag stod. Och nu har vi lärt känna varandra. Så nu är det inte så mycket bråk kring det.

Jan: Minns du vad det var vi bråkade om?

Caroline: Det var ju ett tag som vi var lite... Jag kommer inte ihåg... Du tyckte ju nog att det var mindre okej. Vi hade inte kommit överens om hur vi har det nu. Du ville ju att jag också skulle dra in i hushållet lika mycket som du.

Jan: Just det.

Caroline: Och med din arbetskapacitet... Då kan jag inte det.

Jan: Och det hade varit ett jättetråkigt liv...

Caroline: ...om jag hade jobbat 100 %.

Förväntningar och "ett ekonomiskt sänke"

Jan: Ja, bra. Det där handlar om förväntningar. Jag hade en förväntning på dig. Jag tyckte så här: fan, du har ju doktorerat, du borde ha en lön på 40 000–50 000. Du borde tjäna mer pengar än vad jag gör. Men du har ju aldrig varit intresserad av att tjäna pengar. Och jag tyckte, om jag överdriver nu, att du var ett ekonomiskt sänke på min resa till...

Caroline: ...ekonomisk frihet. Ja, tack så mycket, Jan. Tack så mycket. På din resa till ekonomisk frihet. Och grejen är, det roliga här är att när du har velat köpa hus och så, så har jag...

Jan: ...och så har jag...

Caroline: ...tänkt att du är ett ekonomiskt sänke på vår resa till ekonomisk frihet. För vi kunde ju sätta de pengarna någon helt annanstans.

Jan: Ja, för det kommer jag ihåg att när vi skulle ta...

Caroline: ...för vi satte in två miljoner. Vi har nog båda haft den åsikten om varandra vid något tillfälle i livet. Jag har inte varit emot egentligen att vi ska köpa hus och så, men jag har tänkt: så bra, där kunde vi göra annorlunda. Vi hade kunnat bo i en tvåa och stå ut på vägen till ekonomiskt oberoende.

Vad har vi för glädje av pengarna?

Jan: Gud vad roligt. Det där kommer jag ihåg att du sa: ska vi verkligen lägga ut två miljoner i huset? Varför ska vi göra det? Tänk vad de pengarna...

Caroline: ...kan tjäna åt oss.

Jan: Och då kommer jag ihåg att jag argumenterade så här: men vad har vi för glädje av pengarna om vi ändå inte kan använda dem? Vad är det för argument? Ja, men jag vet inte, det lät det som min mamma kanske. Det bara flög över huvudet på mig.

Caroline: Vi har ju glädje av dem, vi kan köpa hundra hus sen.

Jan: Ja, men man behöver ju...

Caroline: Du behöver leva nu, ja.

Jan: Ja, men lite så. Allvarligt talat. Det är ju så här att vi män, det är väl ändå bara 90 % sannolikhet att vi lever på vår 65-årsdag. Och då menar jag så här, vi har ju inte brist på pengar i dagsläget. Och då menar jag så här, hade det varit roligare för att det stått mer pengar på aktiekontot än vad det gör? Hade det det?

Caroline: Nej, jag lyssnar och försöker höra vart du är på väg någonstans.

Jan: Nej, men jag menar att alla beslut kan man inte fatta ekonomiskt. Det är klart att det hade varit mycket bättre om vi bara käkade havregrynsgröt varje dag, då hade vi haft mycket mer pengar. Men det hade ju inte varit något roligt.

En-kilometersradien och vad som gör livet rikt

Caroline: Men den här ekonomiska resan mot den friheten som du pratade om. Hur övertygad var du om det? Vi hade kunnat äta havregrynsgröt.

Jan: Så viktigt är det. Någonstans går det en gräns för mig. Där blir det så här: nej, men pengarna är inte superviktiga. Det viktiga är då att vi har ett hus med det här som jag kallar en-kilometersradien. Att vi ska kunna handla, lämna Freja på dagis, kunna träna, göra alla grejerna inom en kilometer. Det är mycket viktigare för mig än att jag har en massa pengar på kontot.

Caroline: Det är mycket viktigare. Okej, men jag tror det är en viss nivå...

Jan: ...du når upp till ekonomiskt sett.

Caroline: Och sen så kan du verkligen vara okej med...

Jan: ...med att spendera vissa pengar. Och jag har inga problem med att spendera. Men då vill jag köpa bra grejer. Ta de här, nu har vi köpt nya mikrofoner, vi hoppas att ljudet är mycket bättre. Men en sådan här mikrofon kostar 8 500. Det är ju hål i huvudet om man tar det ur ett investeringsperspektiv. Men å andra sidan vill jag att det ska vara bra. Och då tycker jag att det är värt det. Gud vad konstig jag låter när jag sa "vad är det lönt med pengarna om man inte spenderar dem".

Caroline: Vi trodde aldrig det var om dig.

Jan: Nej, precis, och nu finns det på podd.

Förväntningar, projektion och insikten om Steve Jobs

Jan: Nej, men i alla fall, om vi hoppar tillbaka där vi var med förväntningar. Då hade jag ju en förväntning på dig, att du skulle tjäna pengar. Så jag applicerade mitt, jag projicerade mig själv på dig. Men sen, en av de stora insikterna var ju när jag läste den här boken av Steve Jobs, att folk sa så här: ja, men han var fantastisk men han var ett arsle. Och jag kommer ihåg att jag tänkte så här: gud, han hade ju inte kunnat vara så framgångsrik om han inte samtidigt varit ett arsle.

Caroline: Vart var du på väg?

Jan: Jo, dit jag är på väg nu, det är ju att det är lite samma sak med dig. Jag vill ju inte... om du hade varit som jag, så hade vi tjänat massa pengar. Men vi hade ju typ aldrig setts. Vi hade alltid prioriterat jobbet framför allt annat. Det hade inte varit något trevligt förhållande. Vi hade nog inte ens varit ihop. Och jag konstaterade ju det. Det blev väldigt tydligt. Vi har ju en massa människor runt om oss som vi gillar. Och det är detta jag hatar med manligt och kvinnligt. För folk säger så här att det är en typiskt manlig egenskap. Prestera och springa och laserfokus och tjäna pengar.

Caroline: Men du har väl mött många kvinnor jag med. Som har varit precis på samma sätt.

Framgång mäts inte bara i pengar

Jan: Det är precis det som är min poäng. I vår umgängeskrets så har vi två, tre kvinnor som är extremt framgångsrika, och de har väldigt mycket av den energin och det beteendet som jag har. Och då inser jag, hade jag varit gift med en sådan, det hade ju aldrig funkat.

Caroline: Extremt framgångsrika på det sättet att man kan mäta det i pengar på konto...

Jan: ...eller titel eller karriär.

Caroline: Och vi ska nu också lägga till här att man kan vara extremt framgångsrik på det sättet som man själv vill, i hemmet till exempel. Jag känner mig väldigt framgångsrik på det sättet som jag lever.

Jan: Exakt. Och det är det jag menar. Jag tror att en av de här grejerna är, hur ska vi prata om pengar? Vad ska vi prata om då? Jo, men prata om förväntningar. Prata om livet. Prata om hur man vill ha sitt liv. För där är ju saker som du tycker är jätteviktiga, som att vi äter middag tillsammans.

Caroline: God middag.

Jan: God middag, hemlagad middag...

Caroline: ...varje dag. Och det är en sådan grej...

Jan: ...som gör mitt liv rikt. Som direkt och indirekt har en koppling till ekonomi. Sen, vad är det mer för sådana här saker?

Hur vi vill leva och hur vi pratar om risk

Jan: Sen tror jag att det handlar om lite så här, hur vill vi ha vårt liv? Vi har ju konstaterat nu på sistone, när vi reser, att vi reser nästan bara med andra familjer. Det är också en sådan grej som vi uppskattar. Vi ska åka skidor med två andra familjer. Vi ska åka nu och hälsa på i ett par andra, en familj i Spanien och massa sådana saker. Och då vill vi kunna ha pengar till det här. Så jag tror att det är viktigt att prata om hur man vill ha sitt liv. Hur vill vi spara?

Och sen tror jag också att det är viktigt att, när vi har pratat om hur vi investerar pengar, att vi också har pratat om risk. Även om jag kommer med de flesta investeringsförslag, så pratar jag ju alltid med dig. Och hör din åsikt.

Caroline: Ja, för det mesta.

Jan: Ja, men nästan alltid.

Caroline: Någon gång har du kommit och sagt: jag har gjort detta. Och jag bara: jaha. Men det är sällan nu för tiden. Faktiskt brukar du prata med mig.

Avrundning och var du hittar oss

Jan: Som ni hör, detta är ju inte så här uppfordrande. Gör så här, så här, så här. Utan detta är ju liksom en resa.

Caroline: Det här avsnittet var kanske lite all over the place.

Jan: Ja, men jag tycker ändå att vi har hållit oss till en röd tråd. Jag hoppas i alla fall att du gillade det här. Att du tar med dig några av de här tipsen. Men jag kommer också, när vi publicerar detta, skriva rätt mycket på bloggen till den här artikeln med konkreta tips och frågor och sådant som man kan prata om. Så ofta blir det en liten komplettering, så det är inte ordagrant det som står i artikeln som är i videoklippet eller i poddavsnittet. Och annars hoppas jag att vi ses på onsdag och på söndag, eftersom det faktiskt är så att vi publicerar nästan två gånger i veckan. Och vi har faktiskt också börjat skriva på både Facebook och Twitter. I alla fall ett inlägg om dagen. Så där pågår mycket mer diskussion och lite små tips. Så stort tack för att du har tålamod med oss när vi utforskar de här ämnena.

Jan: Tack för att du följer oss på bloggen och på YouTube och på SoundCloud eller andra ställen där du lyssnar på det här. Tack!