Ekonomiska misstag som vi och andra har gjort

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Varför vi pratar om misstag
2. Misstag är skicklighet, motgångar är otur
3. Some day this will just be another story
4. Att visa sig sårbar är att vara stark
5. Världens första digitala RikaTillsammans-workshop
6. Så funkar workshopen och RikaTillsammans Plus
7. Erik: CSN-lånet och rädslan för börsen
8. Borde börjat med börsen tidigare
9. 400 000 på nollräntekonto i åtta år
10. Erik gick all in i den bästa fonden
11. Det känslomässigt korrekta beslutet
12. Boys will be boys
13. Ångerns tempel
14. Misstaget var att inte diversifiera
15. Erik och aktiebolaget
16. Personligt ansvar i enskild firma
17. Daniel Kahneman om att tajma marknaden
18. Erik D: två typer av misstag
19. Apple och Amazon lämnade ingen utdelning
20. Att låna till utdelning är lyxfälle-beteende
21. Caroline om biotech-branschen
22. Historisk avkastning är ingen garanti
23. Att hamna utanför komfortzonen
24. Strategi eller känsla i karriären?
25. Gör det som är roligt och tjäna pengar på det
26. Är det ett misstag att inte vara strategisk?
27. Du kan inte connect the dots i förväg
28. Det är ingen mening att gråta över spilld mjölk
29. Tajt resultaträkning, stark balansräkning
30. Misstaget var att inte vara ärlig om känslan
31. Det handlade om rädsla, inte om klänningen
32. Enkel ekonomi, lyxfälla och investerarens ekonomi
33. Lampan och bilen: mental bokföring
34. Pengar i huset finns på riktigt
35. Daytrading och guldordern
36. Husköp tillsammans: blind tillit
37. Du kan inte delegera bort ekonomin
38. Låt inte folk komma undan med dåligt beteende
39. Skuld- och budgetrådgivare är jätteduktiga
40. Borgensåtagande inom familjen
41. Gå inte i borgen för företag
42. Dyr bil och Millionaire Next Door
43. André: vågar inte starta aktiebolag
44. Hur man skaffar sig en mentor
45. Ge bort 10 procent mot en mentor
46. Alec: lägenhet i stället för villa
47. Guldordern som blev tio gånger för stor
48. Stresskost
49. JFB: hyrstereon och dyra bilar
50. JFB: dotcom, teknisk analys och lojaliteten
51. JFB: feg för att satsa, men margin of safety
52. Ket: destruktivt snål
53. Allmänt umgänge ur ett asymmetriskt perspektiv
54. Carl 8: trodde investeringar var komplicerat
55. Skapa dig din egen bild
56. Mattias A90: pillade för mycket i portföljen
57. Att tjäna jättemycket första tiden leder fel
58. Vi har olika bild av vad som är svårt
59. Kul väger tyngre än effektivt
60. Olika sätt att planera
61. Tesla-aktierna
62. Don't argue with reality
63. Att köpa mer kräver en beslutsprocess
64. Henrik 79: panik och rädsla 2008
65. Folk som vill rub it in
66. Fråga hur processen gick
67. Henrik 79: dyr bil för status
68. Aldrig mer aktier och sån skit
69. Bästa sättet att starta företag är utan pengar
70. Henrik 79: köpte ren skit för hög utdelning
71. Tack till alla som delat med sig
72. Assumptions is the mother of all fuck-ups
73. Därför är en processbaserad strategi viktig
74. Jag kan inte träna på att inte göra misstag
75. Avslutning och onsdagsfikor

Varför vi pratar om misstag

Jan: Jag tror att det är viktigt att se misstagen som en del av läroprocessen och ha empati med sig själv. Vi gör alla så gott vi kan, och vi fattar så fort vi hinner.

Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Idag är det dags för avsnitt 203. Och jag tänker att det idag faktiskt blir en fortsättning på avsnitt 200, där vi pratar om våra och andras misstag. Jag tycker att det här är så viktigt. En tråd som handlar om vad du har gjort bra är inte alls lika intressant, för där blir det mycket turgrejer.

Caroline: Ja, man vet inte vad som var tur och vad som var skicklighet.

Jan: Inom ekonomi är det jättesvårt att förstå. Så därför tänker jag: låt oss fokusera på misstagen, för dem kan man lära av varandra. Då behöver man kanske inte upprepa de misstag som både vi och andra har gjort.

Caroline: Men hur vet man att det är ett misstag och inte otur?

Jan: Precis, vi får se vad som dyker upp här i del två. Det är ett fristående avsnitt, får man ändå säga. Man behöver inte ha lyssnat på del ett för att hänga med.

Caroline: Nej, men man kan göra det.

Misstag är skicklighet, motgångar är otur

Jan: Jag tänkte säga att alla framgångar är skicklighet och alla motgångar är otur.

Caroline: Ja, eller någon annans fel.

Jan: Tack också för alla glada tillrop i det förra avsnittet. Det var någon som skrev: vad kul att ni kan prata om era misstag och garva åt det.

Caroline: Ja, men det kan man efteråt. Ett tag efteråt, men kanske inte i direkt anslutning. Jag vet inte hur ni som lyssnar och tittar känner, men det behöver gå ett litet tag innan man får distans till det.

Jan: Vet du vad, jag upplever att jag blir bättre och bättre på det där.

Caroline: Det blir du säkert, för du gör ju så många misstag.

Jan: Ja, då fick du in det också. Nej, men apropå, det här har inte alls med finans att göra. Men kommer du ihåg, för ett antal år sedan, att jag var helt pepp på att jag skulle börja springa? Jag hade löptränat i ett par veckor. Sen pratade jag med en av våra kompisar, och hon säger: du, nästa vecka på måndag går det ju ett lopp. Och jag tänker: ja, det ska jag anmäla mig till. Helt pepp.

Så jag kollade på nätet, man kunde efteranmäla sig till det här loppet. Jag går upp på morgonen, tar på mig träningskläderna redan på morgonen för att vara peppad, käkar pastalunch. Och sen promenerar jag bort till stadion i Malmö där man kunde efteranmäla. Jag anmäler mig, och hon som tar emot min anmälan bara tittar på mig.

Caroline: Funktionären.

Jan: Funktionären bara tittar på mig och säger: ja, ursäkta, men du kanske vet att Vårruset bara är till för tjejer?

Caroline: Alltså, du skulle bara ha hållit upp så här: jag är vad jag vill. Jag är varken tjej eller kille.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Sa du det?

Jan: Nej, jag vet inte.

Some day this will just be another story

Caroline: Men varför kommer den här historien upp nu?

Jan: Jo, för jag kommer ihåg att det bara tog i magen och jag bara skämdes. Du vet, som när man gick på högstadiet och gjorde något pinsamt och bara ville försvinna. Det är samma känsla. Sen kommer jag ihåg att jag gick därifrån, och då tänkte jag på något jag hört på en sån där utbildning i personlig utveckling. Han sa: "Some day this will just be another story." Och jag tänkte: ja, det här kommer bli en jävligt bra historia.

Det coolaste var att den här föreläsaren sa: det coola är att du väljer ju själv hur du vill att storyn ska sluta. Om du är medveten medan storyn pågår, att det här är en story jag kan berätta en dag, då kan man välja slutet själv.

Du väljer själv hur du vill att storyn ska sluta, om du är medveten medan storyn pågår.

Jan: Det tycker jag är det absolut coolaste jag har hört kring våra liv, kring våra misstag. Och nu tycker jag att det är en ganska dråplig historia.

Caroline: Hur slutade den för dig då?

Jan: Jag blev förbannad när jag dagen efter såg att det var en massa män som sprang utklädda till kvinnor.

Caroline: Du kunde ju ha gjort samma sak. Haft peruk, så hade saken varit biff.

Jan: Ja, precis. Men jag tror att det ibland kommer guldkorn av att inte ta så himla allvarligt på det. Misstag tar oss ur balans från tid till annan, och det kan vara mycket pengar involverade.

Att visa sig sårbar är att vara stark

Caroline: Vi tror ibland att om man pratar om misstag så har man visat att man är dum. Att det är bevis på någonting.

Jan: Ja, och vi vill inte gärna skylta med våra misstag.

Caroline: Men jag tror att det är precis tvärtom. Jag älskar Brené Brown, den här amerikanska forskaren. Hon forskar inom socionomi, tror jag, och har forskat mycket på skam. Hon har ett fantastiskt TED-talk som heter "Kraften i att vara sårbar", eller "Daring Greatly". Hon säger precis tvärtom: när man kan visa sig sårbar, det är ju då man är stark.

Jan: Man öppnar också dörren för andra genom att visa sig sårbar.

När man kan visa sig sårbar, det är ju då man är stark.

Caroline: Och jag tänker, när vi ska prata om det här avsnittet, "Våra och andras misstag, del två", så är det ju många som har delat med sig av sina misstag på vårt forum.

Jan: Ja, det kommer från forumet. Det här kommer från en tråd, eller en diskussion: vilka ekonomiska misstag har du gjort?

Caroline: Det är fint, tycker jag, att man har delat med sig så generöst.

Jan: Precis. Det var ett långt intro.

Caroline: Ja, som vanligt. Men ska vi köra nu då?

Världens första digitala RikaTillsammans-workshop

Jan: Jag tänkte faktiskt, innan vi kör, att vi hade världens första digitala RikaTillsammans-workshop. Vi kör ju normalt, när det inte är coronatid, en sån här endagsutbildning som heter RikaTillsammans-workshopen, där vi går igenom grunderna, hur man kommer igång och sparar. Vi går igenom fyra-hinkar-principen, man får göra upplevelsebaserad inlärning, som det så fint heter, och spela ett spel.

Caroline: Det är rätt roligt, det spelet.

Jan: Och framför allt har vi mycket diskussioner, mycket frågor och svar under de här tillfällena. Men det har inte gått att ha nu under corona, så till slut kastade jag in handduken och tänkte: ja, men vi gör en digital version. Jag var supernervös, men vi var faktiskt 20 personer nu i början av maj. Baserat på feedbacken var det väldigt uppskattat. Det är såklart inte samma sak, men det är något annat. Värdet verkade vara detsamma. Folk var så här: gud vad spännande, nu fattar jag mer, nu har jag kommit igång, nu är jag taggad.

Caroline: Vem är den till? Du säger att det är grunderna?

Jan: Det man får med sig är ju liksom det bästa av bloggen. Sen är det vissa saker som vi inte har tagit upp i avsnitten, för jag vill kunna erbjuda lite extra. Egentligen handlar det om att man bygger en investeringsplan, att vi går igenom metodiken. Det är mycket mer en röd tråd. När vi började prata idag var det ju inte meningen att jag skulle ta storyn om Vårruset. Så det är mycket mer koncentrerat.

Caroline: Får man jobba med sin egen ekonomi då, eller?

Så funkar workshopen och RikaTillsammans Plus

Jan: Det är mer att vi går igenom saker, man ställer frågor. Sen har vi den digitala versionen uppdelad på två dagar, två kvällar. Man kör den ena kvällen, går hem och gör grejer, kommer tillbaka den andra kvällen och så fortsätter vi. Man kan läsa mer på rikatillsammans.se/plus. Där står det om RikaTillsammans-workshopen.

Caroline: Plus PLUS, eller?

Jan: Ja, precis. PLUS, som plustjänster.

Och jag vet att vissa fackförbund, till exempel Unionen, erbjuder utbildningsstöd, så då går man nästan gratis om man kan få ett studieintyg.

Caroline: Men nu pratar du om att det kostar något.

Jan: Ja, den digitala kostar 1 200 kronor inklusive moms och den fysiska kostar 3 600 kronor inklusive moms. Men den kommer nog inte förrän i september, så det tror jag att vi kommer prata mer om.

Caroline: Ska vi ta den första då?

Erik: CSN-lånet och rädslan för börsen

Jan: Det här kommer från användaren Erik. Erik skriver: "Jag har inte tagit något CSN-lån alls någonsin, fast jag borde ha gjort det under fem år. Tog bara bidragsdelen."

Jag tänker att vi kan säga en grej där. Vi var inne på det här lite förra avsnittet också. Det är inget fel i att bara ta CSN-lånet. Den som är satt i skuld är inte fri. Men å andra sidan tror jag att CSN-lånet i dagsläget har 0,5 procents ränta, så det är typ gratis. Och så länge man inte konsumerar lånet, utan använder det till något produktivt, som man så fint pratar om i nationalekonomin, alltså något för att skapa en högre inkomst i framtiden, så är lån bra. Till exempel utbildning.

Men eftersom det är så svårt idag att få tag på en bostadsrätt eller en villa, kan man spara de här pengarna och använda dem till en kontantinsats efter studietiden. Så att det blir som ett sparande. Har man en hög risktolerans, som vi också pratar om, är man ung och har ett högt humankapital och en lång sparhorisont, då är det över tid statistiskt lönsamt att investera de här pengarna. Vi pratar inte om att man ska konsumera dem, utan använda dem till exempel till kontantinsatsen till ett boende. Och använder man dem inte, kan du alltid lämna tillbaka dem. Räntan är gratis.

Caroline: Är du säker på att det är 0,5 procent?

Jan: 0,5 procent, ja, jag kollade upp det häromdagen. Det är väl det som har varit kontentan när vi diskuterat i tråden. Och vi har ett avsnitt som heter "Amortera, spara, investera eller belåna", där vi pratar mer om det.

Borde börjat med börsen tidigare

Jan: Erik fortsätter: "Jag har tyckt att det har varit häftigt att spara på sparkonto och inte fatta det här med börsen tidigare än jag gjorde."

Caroline: Det tror jag många känner igen sig i, att man borde börjat spara på börsen tidigare.

Jan: De flesta börjar väl i alla fall med att spara sina pengar på sparkonto. Det är det mest intuitiva. Sen när det börjar bli lite mer kanske man känner att man borde göra något med dem, men vet inte riktigt vad. Jag tror att den här rapporten från von Euroclear visar att det är typ bara 20 procent av svenskarna som äger aktier. Sen är de siffrorna lite oklara, för vad är en aktiepost, och sen äger folk fonder och så vidare. Men det är ändå ovanligt.

Caroline: Så att det blir naturligt efter ett tag att äga aktier och fonder. Man kan knappt se tillbaka till den tid då man inte gjorde det. Men det är fortfarande vanligare att ha pengarna på sparkontot.

Jan: Ja, det vanligaste är ju att inte ha några pengar alls.

Caroline: Ja, okej.

400 000 på nollräntekonto i åtta år

Jan: Men Erik fortsätter: "Vilket gjorde att jag hade en sådär 300 000–400 000 kronor oinvesterade på nollräntekonto under kanske sju, åtta år."

Det är jättemycket pengar. Och där kan man säga, nu ska vi inte strö salt i såren.

Caroline: Nej, det ska vi inte, men du vill göra det ändå.

Jan: Jag vill göra det ändå, för vi är ofta väldigt dåliga på att räkna ränta på ränta. Jag brukar tänka så här: har man en fondrobot med 100 procent aktier ger det ungefär 7 procent om året i årsmedelavkastning. Inte varje år blir 7 procent, men ett snitt över en tioårsperiod blir ungefär 7 procent.

Och då finns det något som heter 72-regeln, en matematisk förenkling. Om du tar 72 och delar med antalet procent i avkastning, får du antalet år då pengarna dubblas. Tar vi 72 delat på 7 procent blir det ungefär 10. Så vid 7 procent dubblas pengarna ungefär vart tionde år.

Vid 7 procents avkastning dubblas pengarna ungefär vart tionde år.

Jan: I det här fallet har alternativkostnaden för Erik varit, skulle jag gissa, 200 000–300 000 kronor. Så mycket mer hade han fått om han haft dem investerade. Det är en bra tumregel: i en global indexfond eller fondrobot dubblas pengarna ungefär vart tionde år. Har du 10 procents avkastning är det sju år. Då dubblas pengarna, oavsett om det är 100 000, 10 miljoner eller vilket belopp som helst.

Erik gick all in i den bästa fonden

Jan: Erik fortsätter: "När jag väl fattade att jag borde investera, gjorde det matematiskt riktigt att gå all in i den bästa fonden, 'bästa' inom citationstecken, för tillfället." Och då var det definierat som den som hade gått bäst senaste veckan, månaden eller kvartalet, och som storbanken rådde att köpa.

Nu får jag läsa nästa mening också: "Som såklart störtdök med sådär 10–15 procent första månaden."

Det där är det värsta som kan hända nybörjare. Man tar mod till sig, köper det man får råd om, och förlorar 10–15 procent. Vad som då händer är att man hamnar, kommer ni ihåg när vi pratade med den här kanadensaren om personlig utveckling? Vi pratade om trocirkeln, att vi alltid hittar bevis för det vi vill tro.

Har man tänkt i många år att börsen inte är till för mig, jag har pengarna på sparkonto, och så har man någon som bryr sig om en och säger: nu ska du investera. Och man har tron att börsen inte är till för mig, man bara förlorar pengar. Och det första som händer är att man förlorar pengar. Då får man vatten på sin kvarn. Då tar man ut pengarna, har tappat pengar i själva grejen och har dessutom blivit bränd, så att man inte investerar framgent. Och det kan kosta en pengar.

Det känslomässigt korrekta beslutet

Caroline: Och då skriver han: "Och då gjorde jag det känslomässigt korrekta beslutet att aldrig investera mer, ta ut alla pengar på botten och höll mig borta från börsen i ytterligare två år."

Jan: Så han hade förlorat pengar, och det är det som kallas botten. Det där är så vanligt. Jag brukar säga: när du väl har valt att investera, bara blunda, håll för näsan och logga inte in på två år. Då har du hög sannolikhet att det har gått upp. Och det här är jättesvårt. Jag har investerat i 25 år, och jag vill fortfarande att när jag köper något ska det gå upp första dagen, så att jag får bevis för att jag gjorde rätt.

Idag, när vi spelar in, vad är det? Den 19 maj. Så hade jag spekulerat lite i börsintroduktionen på Tweak, som backade 30 procent vid öppning. Och det var ju skitsuckigt. Jag tänkte: fan, jag skulle inte gjort det.

Caroline: Du är för intresserad för ditt eget bästa.

Jan: Ja, jag vet.

Caroline: Du ska vara som jag, Jan. Jag bara köper något och sen orkar jag inte logga in.

Jan: Ja, det är ju det.

Caroline: Åh nej, jag måste ha bank-id. Nej, jag pallar inte.

Boys will be boys

Jan: Jag håller ju på nu i forumet också, att sammanställa den där artikeln som du varit på mig om, med forskningsartiklar.

Caroline: Ja, vi skulle samla alla våra referenser. Forskningsartiklar som vi refererar till.

Jan: Och då var det en sån där, "Boys will be boys", det finns en sån artikel. Den visar att kvinnor i genomsnitt är bättre placerare än män.

Caroline: Men beror inte det på lite andra saker? Generellt är kvinnor mindre benägna att ta risk.

Jan: Nej, det handlar om att de handlar mindre.

Caroline: Jaha, jag trodde det var testosteron som inte var bra.

Jan: Nej, de handlar mindre. Kvinnor handlade 47 procent mindre än männen. Sen gjorde de dessutom en jämförelse mellan kvinnliga singlar och manliga singlar, och då blev det ännu värre. De ensamstående männen handlade 67 procent mer. Och singelkvinnorna hade 2,7 procents bättre avkastning per år, tror jag att det var. Eller 2,4. Vilket är jättemycket.

Caroline: Ja, det är jättemycket.

Jan: Tänk att pengarna dubblas vid 5 procents avkastning, oj, nu blir det jobbigt att räkna, vart fjortonde år. Medan om du har 7 procent är det vart tionde år. För männen tog det fyra år extra att dubbla pengarna än vad det tog för kvinnorna.

Caroline: Ja, så här värdelöst vetande.

Ångerns tempel

Caroline: Men Erik har ju ändå fortsatt här. Ska vi säga något mer om det? Det här är väl en klassiker som vi alla...

Jan: Jo, det är det här som vi brukar prata om, ångerns tempel. Börsen är fantastisk. Vi kommer alltid få besöka ångerns tempel. Vi handlade för lite, handlade för mycket, sålde för tidigt, sålde för sent, köpte fel grej, köpte för lite av rätt grej. Vi har alla varit där.

Det ingår när man investerar att du kommer ångra dig. Det är inträdesbiljetten.

Jan: Så det är som Andreas Brock säger, alla besök vid ångerns tempel ingår.

Caroline: Det är bra att du tar upp det, Jan. För jag tänkte: vad ingår i det här spelet? Det kanske man inte vet när man är nybörjare och har sina 300 000 som man ska investera. Man vet inte vad som ingår i spelet.

Jan: Det jag hade sagt till den här personen är: statistiskt gjorde du helt rätt. Statistiskt, matematiskt, rationellt skulle du investera allt direkt. Det är korrekt. Kanske inte emotionellt, men statistiskt korrekt. Sen skulle jag nog ha haft ett samtal om processfelet. Det är att han investerade det som hade gått bäst på sistone. Där finns ingen korrelation. Det är misstaget.

Misstaget var att inte diversifiera

Jan: Sen skulle jag också säga att misstaget var att inte diversifiera. Att inte lägga det i flera olika fonder, i olika tillgångsslag. Att till exempel ha det man får i en fondrobot, aktier och räntor, som hade kunnat hämta hem en del av det där. Vill man göra det lite mer komplicerat kan man ha guld också, som tenderar att inte korrelera med aktier. Så det är processmisstaget.

Caroline: Att lägga det mesta i en, snarare än att komma igång och förlora.

Jan: Och det är där jag också tänker att det är så viktigt, som vi pratat om i andra avsnitt: att inte utvärdera ett beslut på utfallet, utan utvärdera beslutet på processen.

Caroline: För de som inte är bekanta med processen, kan du säga något mer om det?

Jan: Ibland kan jag ha oddsen på min sida i någonting. I nio fall av tio kommer jag lyckas. Då ska jag försöka. Det kan hända att jag inte lyckas, för jag hamnar i den där tiondelen. Och då kan man inte säga: fan vad dum jag var som inte lyckades. I stället börjar man tänka: nej, men om jag gör det här tio gånger till, så kommer jag lyckas i nio fall av tio. Jag hade bara oflyt. Oddsen var inte på min sida, stjärnorna stod inte i rätt riktning.

Caroline: Och processen är ju...

Jan: Det är att satsa när du har oddsen på din sida. Vilka beslut har jag tagit längs vägen?

Caroline: Det låter lite diffust, men vi har pratat om det tidigare, den här processen.

Jan: Ja, vi pratar om det framför allt i avsnittet "Paradox of skill".

Erik och aktiebolaget

Caroline: Sista grejen från Erik nu då. "Jag har drivit enskild firma vid sidan om ordinarie anställning och betalat på tok för mycket skatt, på tok för många år, innan jag fattade att AB was the shit." Aktiebolag, alltså.

Jan: Ja, jag tycker också: har du bestämt dig för att driva bolag ska du i 99 fall av 100 göra det i ett aktiebolag. Det lever kvar någon myt om att aktiebolag är dyrt eller omständligt. Det är samma bokföringsregelverk som gäller för AB som för enskild firma. Du behöver göra en årsredovisning extra. Men du får juridiskt skydd på ett annat sätt än med en enskild firma. Du får fler alternativ, du betalar lägre skatt, du kan välja om du ska ta utdelning eller inte. Så har man väl bestämt sig för att driva ett företag, oavsett om man gör det vid sidan av sin anställning eller inte, är aktiebolag grejen.

Caroline: Men vad var det som gjorde att Erik fick betala för mycket skatt med enskild firma?

Jan: Det handlar om att alla inkomster i en enskild firma beskattas som lön, medan i ett AB väljer du vad som ska beskattas som lön och vad som ska beskattas som utdelning. Så där är lite skillnad.

Jag brukar skoja: enskild firma borde man få lov att starta först när man har haft ett aktiebolag i tio år. När det går åt helvete är det oftast enskilda firmor.

Personligt ansvar i enskild firma

Caroline: Det går åt helvete, det är ett otroligt brett begrepp, vad som kan gå fel.

Jan: För du blir personligt ansvarig i en enskild firma, vilket du inte är i ett aktiebolag.

Caroline: Ja, det är främst det jag tänker. Jag skulle nog hellre velat ha aktiebolag, för då är min privatekonomi separerad från företagets ekonomi.

Jan: Sen kan man fortfarande tabba sig med ett aktiebolag också, men det är svårare. Tack, Erik, för alla insikter.

Så har vi Kent H, som skriver: "Mitt största misstag historiskt har definitivt varit att alltid stå utanför marknaden."

Caroline: Och vad betyder det?

Jan: Han har stått utanför marknaden, han har inte investerat sina pengar heller. Här kan man tolka, jag vet inte så mycket mer, men det kan vara så att man trott att nu kommer marknaden gå ner, nu tar jag ut pengarna. Nu kan inte marknaden gå upp mer, nu har det gått upp, snart går det ner, så jag hoppar ut. Det var till exempel många som gjorde det under 2020, under coronakrisen, att man hoppar ut och sen inte hoppar in igen.

Det är viktigare med time in market än att tajma marknaden.

Daniel Kahneman om att tajma marknaden

Jan: Det är viktigare med tid inne i marknaden än utanför. Daniel Kahneman, som fick Nobelpris, sa att det i genomsnitt kostar ungefär 2 procent om året i förlorad avkastning att försöka tajma marknaden. Och då ligger man ju ofta utanför. Sen är det också så att börsen inte rör sig jämnt, den slår jättehögt. Missar man de stora rörelserna, det kan vara så att börsen gör 3 procent på en dag, är det jättesvårt att ta igen om man har missat det.

Caroline: Vi har pratat om det innan, att det är väldigt svårt att komma in på marknaden när den är som lägst, följa med upp, sälja, gå ur och vänta på nästa.

Jan: Ja, det är jättesvårt. Så det är lika bra att ge upp det. Det är som när vi gjorde intervjun med Henrik Tell, den finansiella rådgivaren: sitt still i båten om du har en bra båt. Och en bra båt är typ en fondrobot eller de här modellportföljerna som vi har. Så det här är också en klassiker. Jag har också gjort den, jag stod också utanför mellan 2000 och 2005.

Caroline: Mellan 2005?

Jan: Mellan 2000 och 2005, när vi pluggade. I stora drag.

Caroline: Ja. Ska vi ta nästa?

Erik D: två typer av misstag

Jan: Erik D har skrivit: "Jag har gjort två typer av misstag. Det första är att jag har investerat dåligt och det andra är att jag har tjänat för lite pengar." Ska vi ta de dåliga investeringarna?

Han har spaltat upp det. Han skriver: "Köpt aktier med hög utdelningsprocent, för jag har tänkt att då får jag snabbare tillbaka det investerade beloppet. Tyvärr har de ofta en hög utdelningsprocent av en anledning."

Caroline: Kan du förklara vad det här är?

Jan: Ofta är det så att det går mode på börsen, vad man ska ha. Det är allt från investmentbolag, sen var det utdelningsbolag, och nu är det mycket kryptovalutor. Sen kommer det vara något annat om några år. De här utdelningsstrategierna har varit populära, att bolag delar ut en stor mängd pengar. Jag har aldrig riktigt förstått det. Jag har alltid hävdat att folk som lyckas bättre med en utdelningsstrategi, det handlar om att om du köper företag som gör en utdelning, då har du implicit sagt att jag köper bolag som har en vinst. Förhoppningsvis. Och bara det att man köper lönsamma bolag är en jättestor fördel jämfört med att köpa olönsamma tillväxtbolag eller förhoppningsbolag.

Problemet är att om jag tittar på det som företagare, så är ett företag som lämnar utdelning ofta ett företag som inte har någon större kreativitet. Hade de varit kreativa hade de använt pengarna i verksamheten för att öka vinsterna. Så att ett bolag ger utdelning är inte alltid ett gott tecken. Det kan vara det om det är en mogen bransch.

Apple och Amazon lämnade ingen utdelning

Caroline: Jag tänkte det också, att det behöver väl inte alltid betyda att man vill produktutveckla.

Jan: Om man säger att man inte kan växa mer, eller man är i en mogen fas. Men titta på Amazon eller Apple. I många år lämnade de ingen utdelning. Och det var ju då företagen växte som bäst, gjorde som bäst grejer. Så jag har hellre ett företag som återinvesterar sin egen vinst. De ska ju kunna göra det bättre än vad jag kan göra.

Sen blir sådana här högutdelare ofta straffade så fort de sänker utdelningen. Då lämnar folk, för då har de brutit mot den magiska regeln att utdelningen ska vara ökande över tid. Och så är det sådana här påhitt som att "det här företaget är en utdelningsaristokrat".

Caroline: Jag har aldrig hört talas om det. Men Erik skriver att de ofta har en hög utdelningsprocent av en anledning. Är det något du har nämnt nu?

Jan: Ja, att de till exempel inte är kreativa. En annan anledning är ännu värre. Det finns bolag som har lånat till utdelningarna.

Caroline: Vi har pratat om det för länge sedan. Jag fattar inte, varför gör man det?

Jan: För att ägarna behöver pengar.

Caroline: Men det låter inte klokt.

Att låna till utdelning är lyxfälle-beteende

Jan: Det är inte nice, om vi säger så. Det straffar andra ägare, eller kanske inte straffar dem direkt, men det straffar företagets långsiktiga utveckling. Man tar skuld, det är som att ta skuld till konsumtion. Det är lite lyxfälle-beteende. Det är inte som att jag lånar för att växa företaget, för att anställa folk, ta marknadsandelar eller köpa en konkurrent. Det är ett oproduktivt lån.

Caroline: Som kostar pengar för företaget.

Jan: Ja, så det går sämre för företaget.

Caroline: Då känner jag att jag får en sjunkande känsla i magen av att jag vill lämna, jag kommer sälja de här aktierna, det kommer inte gå bra för det här företaget.

Jan: Precis.

Caroline: Okej, då ska vi se vad han skriver. Du har ju så liten text här, Jan. "Köpte aktier i förhoppningsbolag, exempelvis något som skulle utveckla en ny typ av cancermedicin. Ska man göra sånt måste man sprida risken och köpa minst 10–20 stycken."

Jan: Ja, precis. Jag går aldrig in i biotech. Det är förhoppningsbolag och jättesvårt. Då måste man ha en portfölj av förhoppningsbolag. Man behöver tänka som en affärsängel: fem av tio kommer gå i konkurs, tre kommer ge tillbaka pengarna, en kommer gå med vinst, och en kommer vara den där som ger tio gånger pengarna och betalar för alla andra.

Caroline om biotech-branschen

Caroline: Absolut, och jag tror du har stenkoll på det här. Men jag känner att jag aldrig någonsin vill gå in i biotechföretag. Eftersom jag har varit i forskningsbranschen, har jag stått i labbet och kämpat med de här substanserna som man ska få celler att acceptera och gilla. Det är så mycket som ska till för att allting ska funka.

Jan: Men sen, när det lyckas så lyckas det. Är du med? Då blir det hundra gånger pengarna.

Caroline: Nej, jag vet inte. Det är så lång väg dit innan det ska lyckas. De kan lyckas i labbet, då kallas det in vitro, sen ska man in vivo i möss och människor, och sen funkar det inte och man har lagt så mycket pengar.

Jan: Absolut, men det finns massa olika bolag i olika faser i de där projekten.

Caroline: Ja, och det finns de som funkar, men man vet inte vilka. Och det är absolut som Erik skriver, man måste köpa 10–20 stycken.

Jan: Ja, och ha en helt annan strategi i strategin.

Caroline: Det är rätt, Jan. Okej, han skriver: "Köpt aktivt förvaltad fond eftersom den hade gått bra den senaste tiden."

Historisk avkastning är ingen garanti

Jan: Jag tror att alla vi som har varit investerare någon gång har köpt det som gått bra baserat på historik. Och sen lärt oss den svåra läxan: historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. Antalet Morningstar-stjärnor säger ingenting. Fondrating säger ingenting. Det är därför man blir lite bitter på det där. Man tänker: det här misstaget gjorde jag för tio år sedan. Hur kommer det sig att företag fortfarande kan komma undan med fondratings och sälja på det? Eller man går till banken och de bara: ja men köp Swedbank Robur Ny Teknik, för den har gått bra.

Caroline: Okej, men då går vi över till Eriks kolumn "Tjäna pengar". "Han har varit dålig vid löneförhandling", skriver han.

Jan: Ja, det har vi pratat om i förrförra avsnittet, där vi pratar om att tjäna pengar.

Caroline: "Han har inte utnyttjat rätt tillfällen i karriären. Ibland ges möjligheter som sällan ges. Hoppar man över dem kan det dröja länge innan man får samma möjlighet igen."

Jan: Här tror jag att det handlar om självförtroende. Att ibland våga ta steget. Jag hamnar ju där ibland också. Nu har jag blivit ombedd att hålla i ordförandeskapet för en bolagsstämma i morgon. Det var min kompis som sa: kan du inte bara hålla i det? Det är bara en pappersstämma. Och jag: jo, det kan jag göra.

Att hamna utanför komfortzonen

Jan: Sen får jag en så här lång konversation mellan två advokater som diskuterar vad som ska tas upp på bolagsstämman, där de diskuterar undantagsregeln i aktiebolagslagen. Och jag kände: okej, jag har inte självförtroende att göra det här längre. Kan jag hoppa av? Och sen inser jag att det bara är jag som inte har självförtroende. Och så tänker jag igen: vad är det värsta som kan hända? Värsta som kan hända är att de får ta om den där jävla bolagsstämman en gång till. Och då kommer jag ha en bra historia om hur jag gjorde bort mig framför massa folk.

Caroline: Men det är ovanligt för dig att ha lite dåligt självförtroende.

Jan: När jag kommer med mitt dåliga självförtroende är det så här: nej, men det är bara att... vift, vift, vift.

Caroline: Upplever jag. Men det är roligt att höra att du också ibland skakar till.

Jan: Ja, att man hamnar utanför sin komfortzon. Men det är utanför komfortzonen som man växer. Sen får man bara vara ärlig med att okej, det här är något ovant, något jag inte kan, jag får be om hjälp. Så nu fick jag av den ena juristen: okej, du ska säga den här meningen.

Caroline: Okej, jag är inte dum i huvudet.

Jan: Nej, men det var snällt, för nu fick jag det verkligen så att jag kan läsa innantill. Så det ska nog gå bra. Vi får se. Dyker jag inte upp i nästa poddavsnitt så vet ni varför.

Strategi eller känsla i karriären?

Caroline: Och då skriver Erik vidare: "Mitt största misstag i karriären är att jag enbart kört på känsla och gjort det jag velat just då. Vill man tjäna mer pengar bör man nog ha en mer uttänkt strategi om vad man vill."

Jan: Det där skulle jag inte säga är ett misstag. Jag skulle säga att inte utnyttja tillfällen som ges, för att man inte har självförtroende, det är ett misstag. Men att gå på det man tycker är kul och det man vill göra, det tror jag är bättre än att vara strategisk i sin karriär.

Caroline: Man kan nog också vara strategisk.

Jan: Ja, men det är svårare. Man kan inte vara långsiktig om man inte vet exakt vad det är man tycker om att göra. För mig är det jättesvårt. Klart att man kan designa en karriär: jag ska få bra betyg på universitetet, sen göra McKinsey i två år, mina hundår, sen gå till investment banking, sen bli vd på ett litet bolag, sen vd på ett börsbolag. Så kan man designa en karriär som kommer tjäna massor av pengar. Men genuint tror jag att det där ofta är fejkmål. Så jag tror inte att man ska designa. Jag hade inte rekommenderat våra barn att designa en sån karriär.

Caroline: Nej, det hade inte jag heller. Utan att gå mer på vad som är roligt och sen anpassa det.

Gör det som är roligt och tjäna pengar på det

Jan: Hellre göra det man tycker är kul och ställa sig frågan som vi pratade om i förra avsnittet, hur man tjänar pengar. Hur kan jag tjäna pengar på det här? Det tror jag är en bättre strategi än att ha någon femårig managementkonsultplan.

Caroline: Erik kanske känner att han överhuvudtaget inte har tänkt på var han vill hamna eller vad han vill göra. Jag håller med dig, man ska göra det man tycker är kul.

Jan: Sen ska man säga att kul är en av mina viktigaste värderingar. Är det inte kul kan det vara. Så det här kommer väldigt subjektivt från mig.

Caroline: Absolut. Men jag håller med dig, Jan, för jag har ofta hamnat i det jag har varit duktig på, men som jag inte har tyckt var kul. Projektledning. Då måste man vara mer aktiv, tänka ut vad jag tycker är kul eller känna efter. Hade jag gått på det jag bara var duktig på hade jag inte kommit så långt till slut på det heller.

Jan: Nej, jag vet inte. Tyvärr är det så.

Caroline: Den här sista punkten känns som att vi kommer komma tillbaka till vid något tillfälle. Om 50 avsnitt eller något.

Jan: Jo, det känns som en viktig punkt.

Caroline: Du som lyssnar och tittar får gärna kommentera. Tycker vi att det är ett misstag att enbart köra på känslokarriär?

Är det ett misstag att inte vara strategisk?

Jan: Det här är en större punkt än vad vi tror. Det är därför vi sitter här och är lite clueless över vad vi ska säga nu. Eller du var inte clueless, men jag var så här.

Caroline: Vad är jag duktig på? Vad tycker jag är kul? Det är inte riktigt samma sak alltid. Jag har inte utvecklat det jag tyckte var kul. Ni får jättegärna kommentera. Är det ett misstag att inte vara strategisk i karriären?

Jan: Bra. Ska vi gå vidare?

Caroline: Nu går vi vidare. Okej.

Leona Bird skriver: "Jag kan berätta ett verkligt ekonomiskt misstag jag gjorde. Jag fick 350 000 kronor som 19-åring och brände allt på några år. På resor, festande och bara typ hushållsekonomi. Och att inte jobba och bara ha det gött. Det var ett ekonomiskt misstag."

Jan: Jag skulle argumentera på samma sätt. Jag är inte helt säker på att det var ett misstag. Hade hon, eller han, haft mer pengar idag om de investerat dem? Ja. Hade de haft lika bra historier? Nej. Hade de haft samma livserfarenhet? Förmodligen inte.

Du kan inte connect the dots i förväg

Jan: Jag tror att man, som Steve Jobs säger i det här commencement speech, en fantastisk YouTube-video, inte kan connect the dots i förväg. Du kan bara göra det i efterhand. Han berättar att han fick en kurs i kalligrafi för att han tyckte om det. Sen tio år senare blev Macen den första datorn som hade fina teckensnitt och fonter, för att han hade gått en kalligrafikurs. Det var inte som att han tänkte: nu ska jag läsa kalligrafi, för om tio år ska jag designa en dator och då behöver vi teckensnitt.

Du kan inte connect the dots i förväg. Du kan bara göra det i efterhand.

Jan: Så att slå sig själv för det här, det tror jag inte att man har så mycket för. Sen tänker jag på det här som vår vän Lennart brukar säga: alla gör vi så gott vi kan och fattar så fort vi hinner. Sen kan man som förälder tänka: om vi har 350 000 till våra barn så kommer de inte få 350 000 på ett bräde. Men absolut ska en del pengar användas, det är den här balansen mellan att spendera idag och spara långsiktigt. Allvarligt talat, vi vet ju inte om vi kommer vara här långsiktigt. Så jag skulle inte komma med någon pekpinne och säga: gud vad dumt, du skulle investerat, då hade du haft 750 000 i stället. Dum, dum, dum.

Caroline: Nej, tänk också att det säkert finns människor i omgivningen kring Leona Bird som har sagt: det skulle du inte gjort. Eller tänk om du hade investerat. Man kan ha den rösten själv till och med.

Det är ingen mening att gråta över spilld mjölk

Jan: Det är bara att gå vidare, jag håller med. Man har massa bra historier och kanske lite visdom, att nästa gång vill jag lägga undan pengarna, eller hälften av dem. Och uppenbarligen sitter hon ju på forumet idag.

Caroline: Ja, absolut.

Jan: Så nej, jag hade inte tyckt att det var något... Det är ingen mening att gråta över spilld mjölk, skulle jag säga. Och jag skulle inte ens säga att det är spilld mjölk.

Caroline: Men du, jag tänker på en slide som vi inte har förberett. Du och jag hade ju en diskussion om ekonomi häromdagen.

Jan: Ja, det hade vi. Det var en bra diskussion.

Caroline: Vill du dela med dig?

Jan: Jag vet inte ens var jag ska börja. Kan inte du börja så kommer jag in i diskussionen?

Caroline: Jag kan säga så här. Från mitt håll har jag kanske inte varit helt ärlig med vad jag behöver. Ibland, nu ska vi kanske resa någonstans, så är jag så här: jag skulle vilja att vi hade det kortet, och där är si och så mycket pengar, så jag vet att vi har det till vad som nu kommer hända. Och så sa jag inte det till dig, utan det var bara en sån ansträngd situation. Är du med?

Tajt resultaträkning, stark balansräkning

Jan: Ja, fast det tror jag är lite oförklarat. I vår ekonomi har vi, jag brukar säga, en ganska tajt resultaträkning. Det vill säga att inkomster och utgifter på månadsbasis matchar varandra ganska exakt. Vi går inte så mycket plus på månadsbasis. Däremot har vi en ganska stark balansräkning, det vill säga ganska mycket tillgångar och hanterbart med skulder i förhållande till det. Det gör att i mitten av månaden kan det på vårt Swedbankkonto vara kanske 5 000 kronor.

Caroline: Och det tycker du är jobbigt.

Jan: Du tycker det är jobbigt.

Caroline: Jag tycker det är jobbigt, för jag vet inte hur mycket vi har egentligen som vi kan hämta in, och om vi kan gå till Ica och spendera si och så mycket. Jag är uppvuxen med att vara snål, så jag går bara igång på det. Men det gör mig också olycklig, att snåla. Sen är det också det här att du inte prioriterar dig själv.

Jan: Ja.

Caroline: Då blir det att jag vill avboka frisören och den ansiktsbehandling som jag haft bokad i två månader. Jag vill bara avboka sådana saker och snåla. Och då har jag inte tittat på vår balansräkning, att det finns pengar. De är borta för mig, de är inte där, man ska inte konsumera dem.

Misstaget var att inte vara ärlig om känslan

Jan: Så hur skulle du definiera insikten eller misstaget för dig själv?

Caroline: Som jag sa i början, att inte vara ärlig med hur det känns eller vad jag tänker. Att bara harva på på mitt håll och inte säga till dig: du vet vad, nu känns det som att det är lite ont om pengar på kontot, och det känns inte bra för mig, och nu vill jag avboka frisören. Det sa jag ju till slut till dig, jag gjorde någonting annorlunda den här gången och sa: Jan, det känns inte bra för mig. I stället för de andra gångerna. Jag vet inte hur många gånger jag har avbokat saker för mig själv för att jag känt att det inte finns plats i ekonomin för det nu.

Jan: Har det funnits plats?

Caroline: Det är bara att jag inte har sett det. Eller velat se det. Mitt största misstag var att inte vara ärlig med hur det känns kring pengar för dig, så att vi kunde lösa det tillsammans.

Jan: Precis. Det där är jättevanligt, tror jag. Sen är ju inte jag oskyldig i det heller.

Caroline: Berätta mer nu.

Jan: Nej, men det kan vi gå vidare med. Jag har ju så svårt att relatera till det där, så som du sa, jag kan vifta bort det. När du kom till mig häromdagen: jag har tittat på en klänning, den är jättedyr, den kostar någon tusenlapp. Jag bara: men köp den. Och sen gick jag vidare.

Caroline: Du tyckte: vad är problemet?

Det handlade om rädsla, inte om klänningen

Jan: Men då hade vi inte pratat om vad problemet var, att det var en rädsla, en attitydfråga. Det var det som var problemet. Det var inte att klänningen var dyr.

Caroline: Nej, och du var så här: vad, den kostar två tusen kronor, fuck it, bara köp den. Och jag visste, vi har fem tusen kronor på Swedbank, jag bara: nej.

Jan: Jag är inte där och kollar, utan jag kollar mer på helheten.

Caroline: Du kollar mer på helheten.

Jan: Och sen när vi väl satt, då sa jag: men titta här, Caroline, vi kan med några dagars varsel få en ganska stor summa till vårt Swedbank. Men det är ingen poäng i att ha massa pengar liggande på Swedbank, på ett nollräntekonto. Så vi hade ett superbra samtal kring det där sen. Men jag tror att det är rätt vanligt, att man skiljer väldigt mycket på resultaträkning och balansräkning. Man tittar bara på inkomster in och ut, och tänker inte på hur man kan hantera sina tillgångar och skulder.

Enkel ekonomi, lyxfälla och investerarens ekonomi

Jan: Det är rätt intressant, för jag tror att de flesta har det man kallar en enkel ekonomi. I Balansekonomi hade vi tre definitioner. Enkel ekonomi, det är pengar in, pengar ut, det blir inget över. När man är student är det typiskt en enkel ekonomi. Nästa steg blir att man har pengar in som går till att betala skulder, ofta ett bolån. Och då börjar de plötsligt kopplas ihop, resultatet och balansräkningen. Det är där man har sett lyxfällan. Fokuserar man väldigt mycket på skulder, får många skulder, så käkar det upp alla inkomsterna och vi har de här minus 10 000 i månaden. Plötsligt har balansräkningen en väldigt negativ påverkan på resultaträkningen.

Resultaträkning heter så för att det är inkomster minus utgifter som blir ett resultat. Balansräkning, det är tillgångar minus skulder, vilket blir min förmögenhet. Men om man i stället har en ekonomi som jag tror många som lyssnar på oss har, då fokuserar man på tillgångssidan. Man köper tillgångar som förhoppningsvis ökar i värde över tid, eller som vi ser dubblas på tio år. Då kan man sälja av en del av de tillgångarna och få in dem så att man kan använda dem för att spendera pengar. Men den kopplingen gör vi aldrig, utan vi tycker att pengar man en gång har sparat ska sparas i all framtid. De kan man inte använda för att köpa en klänning, för de får ett annat mentalt värde.

Caroline: Det är exakt så för mig.

Lampan och bilen: mental bokföring

Jan: Där kan man göra just det här, att vi tillskriver pengar olika mentalt värde. Jag brukar ta exemplet med en lampa. Föreställ dig att du åker till en affär för att köpa en lampa för tusen kronor. Du hittar den, den är jättefin. Du står i kassan, ska precis betala, och så är det någon som knackar dig på axeln och säger: vet du vad, den här lampan finns på rea i en affär en kilometer bort, så där får du den för 500 kronor. Frågar man en grupp, jag brukar ställa den frågan på föreläsningar, hur många hade åkt en kilometer, fem minuter bort, för att spara 500 spänn på en tusenlapp? De flesta hade gjort det. Det är 50 procents rabatt, klart att man gör det.

Följdfråga. Föreställ dig att du ska köpa en ny bil. Du står i bilhandeln och ska precis köpa den nya bilen för 300 000 kronor. Precis när du ska skriva på pappren är det någon som knackar dig på axeln och säger: vet du vad, den här bilen finns på ett annat ställe, exakt samma modell, samma utrustning, allting, för 299 500. Du tjänar 500 spänn på att åka till det andra stället. Hur många hade åkt? Majoriteten säger...

Caroline: Det var aktiestinsen. Jag lägger undan den femhundringen för all evighet.

Jan: Men majoriteten hade inte åkt, för man tänker: 500, fuck it, det är så lite i sammanhanget. Och det här är intressant, för i båda scenarierna är det 500 kronor som sparas. Men vi värderar de 500 kronorna väldigt olika. Först värderar vi dem i förhållande till 1 000, det är jättemycket pengar, värt att göra ett visst beteende. 500 kronor i förhållande till 300 000, väldigt lite pengar, ger upphov till ett helt annat beteende. Inte hos alla, men hos ganska många.

Pengar i huset finns på riktigt

Jan: Så just den här mentala bokföringen, att vi tillskriver pengar olika värde beroende på var de är. Det är bara att fråga många, till exempel min mamma. Mamma, du har ju massa pengar i huset. Nej, men de pengarna finns inte på riktigt. Jag skulle säga att staten inte resonerar så, för säljer du huset tycker staten i allra högsta grad att pengarna finns, eftersom du får betala skatt på dem.

Caroline: Men då har vi bokfört det, en värdeökning, ett värde i huset.

Jan: Det är där många knökar, till exempel med fyra-hinkar-principen också. "Det kan jag inte ta upp, det är ett värde som är låst i huset." Att man inte ser pengar, en krona för en krona.

Caroline: Det var ett litet sidospår. Var det något mer du tänkte utifrån det samtalet?

Jan: Nej, jag tror inte det. Ska vi ta nästa?

Caroline: Ja.

Daytrading och guldordern

Jan: Fraxinius skriver: "Jag testade daytrading under någon månad och gjorde stora vinster på 50 000 kronor i veckan och fick storhetsvansinne. Slutade på minus 70 000 innan jag stängde ner allt efter flertalet varningsmail från min broker."

Caroline: Vad är en broker för någonting?

Jan: Ja, men typ Avanza eller Nordnet. Alltså ens mäklare. Det finns mycket studier på daytrading. Majoriteten, över 90 procent, slutar inom 12 månader.

Caroline: Vad är daytrading?

Jan: Att man ska försörja sig på att köpa och sälja aktier på daglig basis. Inget jobb, utan jag tjänar pengar på att handla med aktier. Majoriteten, över 90 procent, slutar inom 12 månader, sämre. Sen var det också, när man gjorde en undersökning i Brasilien, så visade det sig att extremt få, några på tusen, tjänade pengar. Men då tjänade de ändå inte mer än en vanlig arbetarlön. Så det är extremt svårt.

Caroline: Man får sitta rätt mycket också, väl?

Jan: Ja, och det är för mycket slump. Och det är det som visar sig här, med slumpmässigt stora vinster. Hade det varit processorienterat, hade det handlat om en färdighet, så hade han fortsatt göra 50 000 i veckan. Men det är jättesvårt med daytrading. Jätte, jättesvårt. Så pass att det är liksom don't do it.

Husköp tillsammans: blind tillit

Jan: Det här är faktiskt en kvinna som delar med sig. Du kan läsa högt.

Caroline: "Husköp tillsammans. Han ville ha lån över köpesumman för renoveringar och förbättringar. Han hade renoverat upp och sålt ett par villor tidigare, och hans familj var väl ansedd på orten, bland annat som fastighetsägare. Så det var väl självklart att det skulle in på hans konto som skulle användas till husekonomin. Något år senare upptäckte jag att pengarna gick till att betala upp hans checkkredit, och att han slagit om till elpatron när eldningsoljan tog slut. Och så vidare, och så vidare. Så nej."

Jan: Och framgångsrik familj är ingen garanti för att förmågan gått i arv till alla. Det där tänker jag på. Jag har sett det i Lyxfällan ibland när jag tittat, att man har någon blind tillit till att den andra ska sköta det.

Caroline: Ja, jag tycker ju man ska ha tillit.

Jan: Men vad är det man säger? Tillit är bra, kontroll är bättre. Särskilt i ett nytt förhållande. Var inkluderad. Du har ju till exempel, även om du inte jobbar i företagen, tillgång så att du kan se dem på din inloggning till banken. Vi går igenom grejer tillsammans, även om det är jag som sköter det.

Du kan inte delegera bort ekonomin

Jan: Och sitter du i andra situationer, att du lyssnar och din partner inte är intresserad, ta ändå då och då upp: så här ser det ut. Inkludera dem. För det är väldigt likt att vara oansvarig, att tänka: nej, men det sköter den andra, jag tycker inte det är kul. Men man kan inte skylla på den andra sen.

Som vuxen kan man inte delegera bort ekonomin. Inte fullständigt i alla fall.

Caroline: Nästa punkt är: "Sambo, barn i hushållet och bostadsbidrag. När jag hade fått ut honom upptäckte jag att Försäkringskassan hade ett krav på felaktigt utbetalt bostadsbidrag. Han hade uppgett en för låg inkomstuppgift, solidariskt betalningsansvar, och han sket i det på grund av andra utmätningar. Så jag betalade hela summan för att slippa betalningsanmärkning, eftersom jag blev ensamstående med mina barn."

Jan: Och här är det så att mitt hjärta klappar för människor som den här personen, att de orkar vara starka. Sen tänker jag: tänk om all denna styrka inte hade behövts för att reda ut skit, utan man kunde sitta i båten och använda den här energin för att skapa något, använda den framåtriktat.

Låt inte folk komma undan med dåligt beteende

Jan: Sen är jag lite så här, ibland har jag sett att när jag hjälper människor i en tuff ekonomisk situation tänker de: jag betalar den andra. Och det skulle jag oftast avråda från. Låt inte folk komma undan med sitt dumma beteende.

Caroline: Nej, men nu hade det gått ut över henne och barnen också.

Jan: Ja, och där får man väl också se, kan man strida för det här? Jag vet inte exakt i den här, det är för lite information. Men ibland, jag hjälpte vid ett tillfälle en kvinna och rekommenderade: ta betalningsanmärkningen, ta utmätningen, för när du får utmätning på din lön kommer du ha mer pengar över än vad du har idag. Många försöker göra rätt för sig till den milda grad att, du vet, hon drog in på medicin, hjärtmedicin, och hon var ensamstående med sin dotter. Och jag sa: du kan för fan inte dra in på hjärtmedicin. Vem ska ta hand om din dotter om du dör?

Caroline: Nej, precis.

Jan: Sen är det så att utmätningen, om man hamnar i en sån situation, har sådana här definierade nivåer. Så här mycket pengar är lägsta nivå för mat, om du har ett barn, för boende, internet och så vidare. Och den nivån är många gånger högre än vad de som i sådana här situationer försöker göra rätt för sig och betala alla skulder själva lägger på sig.

Skuld- och budgetrådgivare är jätteduktiga

Jan: Så ibland fattar jag att det är lätt för mig att sitta här på min höga häst, men att inse att det där handlar om min känsla av skam. Jag behöver lägga undan den och titta rationellt. Och där finns kommunens budget- och skuldrådgivare, de är jätteduktiga. Samma sak, har du någon anhörig i närheten, hoppa inte in och börja låna ut pengar, för de behöver ju ändra sig. Kommunens skuld- och budgetrådgivare är duktiga på att hjälpa till med sånt här. Plus att du har en ganska bra förhandlingssits mot banken.

Jag följde med den här kvinnan till banken och sa: okej, nu sänker ni räntan och stoppar de här amorteringarna, annars kommer vi skuldsanera, och då kommer ni inte få någonting. Hon kommer aldrig ha det självförtroendet, för hon sitter med skam och mössan i hand. Men en sån här budget- och skuldrådgivare, som inte alls är lika känslomässig, kan spela ett helt annat spel mot dem som har lånat ut pengar.

Caroline: Ja. Ska jag fortsätta här nu?

Jan: Ja, det tar ju inte slut för den här kvinnan.

Borgensåtagande inom familjen

Caroline: "Borgensåtagande inom familjen. Min nära anhöriga, gäldenären, klarade inte företaget utan gick under jorden. Kvar var borgensmannen, som tog lån för att slippa utmätning. Sen kom räntor på 500 procent. Hej och hå."

Jan: Ja. Vad är det som har hänt här då? Hon har gått i borgen.

Caroline: Ja.

Jan: Var jätteförsiktig. De enda jag hade gått i borgen för är typ våra barn. Typ ingen annan. Sorry, Thomas, men jag hade inte gått i borgen där heller. Det beror ju såklart på situationen, men don't do it. Man ska vara jätteförsiktig med vem man går i borgen för, för du riskerar något, du har ingen uppsida. Är det snällt av den andra att be dig gå i borgen? Nej.

Caroline: När ber folk om att få någon som går i borgen?

Jan: Det kan vara lite olika situationer. Till exempel om man inte har råd med ett bolån. Det är ju så med barn oftast. Man behöver ta lån, man har inte ekonomin för det, så man ber sina föräldrar bli medlåntagare eller gå i borgen. Det är väl det vanligaste. En annan situation är om man driver ett aktiebolag eller en firma och vill låna pengar till företaget. Då får oftast banken inte lov att låna ut de första åren, så då får man ofta gå i borgen för företaget.

Gå inte i borgen för företag

Jan: Men att gå i borgen för företag är så sjukt vanskligt, för summorna kan bli så stora i förhållande till en privatekonomi. Företag är många gånger större än en privatekonomi. Och företag har så många andra sätt att ta in pengar på, som är mer designade för det. Det är därför du har aktier i ett aktiebolag, så att du ska kunna ge ut aktier i utbyte mot pengar. Och om det inte är aktieägare eller investerare som vill investera, varför ska du då gå i borgen?

Jag brukar tänka: om en idé inte får pengar, särskilt idag när det är så mycket pengar där ute, är inte idén tillräckligt bra. Och är den inte tillräckligt bra för att attrahera investerare, då ska du fan inte gå i borgen. Som sagt, gå i borgen för barnen för en lägenhet, men då har man säkerheten i lägenheten.

Caroline: Ja, precis. Man har helt andra sätt att kunna påverka barnen också, i att ta rätt beslut kring sin ekonomi.

Jan: Så jag beundrar den här kvinnan, jag har sån respekt. Ensamstående mammor som gör sådana här hjältedåd, det är magiskt. Sen undrar jag: tänk om de kunde unna sig att, i stället för att släcka bränder, bygga långsiktigt. Ska vi gå vidare?

Caroline: Nej, vi går vidare. Okej.

Dyr bil och Millionaire Next Door

Jan: Här har vi "Low fucking value", som har skrivit: "Dyr bil som var rolig att köra i två veckor. Sålde den direkt efter att ha läst Millionaire Next Door."

Caroline: Vad är det för bok, Millionaire Next Door?

Jan: Du vet att vi har gjort ett avsnitt om den?

Caroline: Ja, jag vet. Men det är inte alla som vet vad det är för bok.

Jan: Nej, men det är en bok som beskriver den genomsnittliga miljonären i USA. Den har fått lite kritik. De brukar oftast inte ha roliga bilar. De har typ en begagnad Toyota eller något sånt. Det är en jättebra bok, tycker jag, för den kastar ljus på att även om man är rik behöver det inte se ut som man är rik.

Caroline: Jag tror den har kommit i en ny version. Uppdaterad, eller?

Jan: Jag vet inte. Vi får kolla upp det till ett kommande avsnitt.

André: vågar inte starta aktiebolag

Jan: Så, André: "Jag har tvekat alldeles för länge kring att starta ett aktiebolag. Har suttit på samma affärsidé i snart två år men inte vågat. Jag är orolig över att göra fel, att inte kunna allt med det här administrativa, medan jag snarare borde fokuserat på affärsidén, konkurrensstrategin och så vidare. Jag skulle behöva en mentor."

Det här handlar också om mod. Nu har ni startat det, så hoppas jag. Jag ska faktiskt ta kontakt med honom efter avsnittet. Men återigen, vad är det värsta som kan hända? Att starta företag är i min värld asymmetriskt på rätt håll. Du har jättestor uppsida och en högst begränsad nedsida. Om man är lite ansvarig, inte gör dumma grejer, typ börjar köpa massa saker. Jag ska ha ett konferensrum och en tv till det och en projektor och visitkort, och jag har inte ens sålt någonting. Det är för mig oansvarigt. Men nedsidan med ett start-up-projekt, ett aktiebolag, det är 1 900 kronor i administrativa avgifter för start och 3 500 kronor för det första bokslutet. Det är 5 000 spänn du riskerar, mot att ha en oändligt hög uppsida.

Caroline: Men sen sätter man väl också en viss summa i sitt bolag, men det ligger ju bara där.

Jan: Precis, men det är ingen kostnad, det är ett aktiekapital. Du får aktier i ditt bolag för de 25 000 kronorna. Du behöver ingen revisor. Vi pratade om det här också i förra avsnittet, hur man tjänar pengar.

Hur man skaffar sig en mentor

Jan: Så att, ja, André, ett misstag, det skulle jag säga. Men återigen, inte slå sig själv. Vi gör så gott vi kan och fattar så fort vi hinner. Och att ha en mentor är superbra. Jag är där jag är idag för att jag har haft jättebra mentorer. Men mentorer står ju inte i kö och knackar på: hej, kan jag få vara mentor till dig?

Caroline: Nej, hur skaffar man sig det?

Jan: Man får gå till människor som har gjort det man själv vill göra. Och så frågar man: hur gjorde du? Kan jag få dina tre bästa tips? Och sen återkommer man sex månader senare: nu har jag agerat på dina tre bästa tips, kan jag få tre nya tips? Och över tid blir det en relation. Sen kan det ibland vara värt att ta in en person i företaget som har den erfarenheten. För från mentorhållet, jag har varit det ibland, är det en skön känsla att kunna hjälpa andra, att ge bort det man själv kan.

Jag pratade till exempel med ägaren till en ganska stor friskolekoncern. Han berättade att han ibland hade elever som kom till honom och ville att han skulle vara mentor för dem. Då gjorde de en deal, så då köpte han in sig. Han sa: berätta inte för dem, men jag köper in mig i alla bolag. Alla som frågar köper jag in mig på, 7,5 procent. Och sen sa han: ja, några har börsnoterats, så det har varit en fantastisk affär.

Ge bort 10 procent mot en mentor

Jan: Jag menar, ge bort 10 procent av ditt bolag mot att ha en mentor om det är första gången du gör det. Jag lovar att det kommer vara värt det.

Caroline: Men när ger man bort de 10 procenten, i vilket stadie?

Jan: I början. Du har drivit företag och jag skulle vilja ha din hjälp. Eller, om vi gör det här långsiktigt, du vet att du kan få 10 procent av bolaget mot att du hjälper mig. Då blir det ett egenintresse, en uppsida. Det är det som är så fantastiskt med just aktiebolag. Vi ska starta en tråd om det där. André, jag återkommer till dig. Ska vi gå vidare?

Caroline: Nej.

Alec: lägenhet i stället för villa

Jan: Alec skriver: "Jag köpte en medelstor lägenhet i stället för villa till bra pris för två år sedan."

Caroline: Vad är misstaget här då?

Jan: Jag skulle också säga, tveksamt. Jag tror att det här är lite ångerstämpel-tillbedjan, att man är där och behöver bikta sig. "Jag såg att det skulle varit bättre att köpa villa." Ja, jag återkommer till att man inte ska köpa bostad baserat på att man ska tjäna pengar. Man köper bostad för att man behöver någonstans att bo och för att man kan tänka sig att bo där i fem till tio år. Så processmisstaget skulle i så fall vara att man inte har ett tioårsperspektiv.

Caroline: Och att man hade behövt villan men insåg inte det då.

Jan: Ja, att man inte tänkte mer långsiktigt. Det skulle jag säga är processmisstaget. Men annars, om han hade tagit bort misstaget, om villorna hade fallit mer i pris än lägenheten, då är det ju... Det är det som är felet, att man tittar på utfallet i stället för att titta på beslutet, med den information man hade där och då. Det är lätt att vara efterklok när man har facit, men inte innan dess.

Caroline: Nej. Ska vi ta nästa?

Guldordern som blev tio gånger för stor

Jan: Det här tycker jag är ett av de roligaste. BS-pastikern. Okej.

Caroline: "Jag satt stressad och tokknappade köp- och säljorder på lunchen vid förra kvartalsskiftet. Avslutade med att lägga en rejäl köporder på guld eftersom jag tänkt bli extra tung, men glömde att omvandla mellan euro och säck. Mycket guld blev det. Det blev riktigt tunga."

Jan: En rejäl köporder på guld. Uppenbarligen tio gånger större än man hade tänkt. Förlåt, jag bara skrattar. Jag har också gjort sådana här misstag. Det var någon som beskrev ett liknande misstag, man har pengarna på ett konto på Avanza, på ett sparkonto, och jag bara kände igen mig. Avanza har olika sparkonton och de varierar i ränta ibland. Det är ett konto som till exempel har 0,65 och ett som har 0,50. Vi hade pengar på det med 0,50, och jag tänkte: men vad fan, jag kan ju bara flytta dem till det andra kontot så får vi 0,65. Det är ju två minuters jobb, så blir det några hundralappar på årsbasis.

Men då kan du inte flytta från det ena sparkontot till det andra, för de är fysiskt på olika banker. Så du måste först flytta till ditt eget konto. Men då flyttar jag ju till typ ett ISK-konto eller ett KF-konto, där du skattar på insättning och uttag. Så det blev inte något av det. Jag flyttade pengarna, och sen insåg jag att de där hundralapparna jag tjänade förlorade jag, för jag fick betala tusenlappar i skatt.

Stresskost

Caroline: Jobbigt läge.

Jan: Vi har väl alla varit där och hållit på. För lite, för mycket. Det är en kompis till mig som kallar det här för stresskost. Vad kostar det mig att sitta och vara stressad? Och det säger ju vår läsare Peder Blomqvist också, en av våra läsare. Hade han inte det som ett sånt här tips för att leva länge? Man ska aldrig stressa, då lever man längre, enligt forskningen.

Så tack för att du delar med dig. Tack för att du bjuder på ett skratt här, BS-pastikern. Hoppas det gick bra med guldet.

Caroline: Vad är en pastiker för något?

Jan: Jag vet inte, det får vi kolla upp.

Vad har vi här sen? JFB har skrivit rätt många misstag. Vi börjar med det första: "Jag tog max CSN plus extra studielån på Swedbank och blåste varenda krona. Kul men dumt."

Caroline: Det har vi varit inne på. Nästa.

JFB: hyrstereon och dyra bilar

Jan: "Torn hyrstereo på tidigt 90-tal som kostade multum. Jag tvingade mig att ha den kvar i 20 år för att kunna klämma ut värdet."

Caroline: Jag älskar den.

Jan: Eller hur? Man hyr en stereo och sen: nej, nu ska jag sitta och plåga mig själv. Dåligt ljud är det nu för tiden. Jag hade kanske mer resonerat ur ett energiperspektiv och sett det som en sänkkostnad.

Caroline: Ja, för tänk också att det kostar energi när man ser den, varje gång man gör det.

Jan: Man ska bara njuta av den här fuck-upen varje gång man ser den.

"Jag köpte dyra bilar när jag inte fick lån längre på banken, så lånade jag av mina föräldrar och betalade tillbaka det till slut." Ja. Som förälder, låna inte ut till dyra bilar. Inget produktivt lån.

"Köpte inte bostad eftersom det alltid var för dyrt. Dumt, dumt, dumt." Ja, återigen, köp bostad för att du ska bo där i tio år. Skit i vad priset kostar, det är ingen investering. Om du har råd, såklart.

JFB: dotcom, teknisk analys och lojaliteten

Jan: "Fastnade i dotcom-boomen och förlorade så gott som alla pengarna." Jo, där är vi två.

"Fastnade i teknisk analys som kostade mycket i avsaknad av avkastning." Teknisk analys är när man kollar på grafer. Det här har gått upp och nu är det en huvud-skuldra-formation, nu har kursen gått upp över sitt veckovisa snitt.

Caroline: Säg inte mer, det verkar tråkigt.

Jan: "Fastnade i råvaruboomen strax före finanskrisen, men hann ut före det small, så bara avsaknad av avkastning." Man kunde ha förlorat mer.

"Sparade på tok för mycket på mitt konto och alldeles för lite investerades på börsen efter att jag bränt mig på ovan." Känner vi igen det från andra misstag? Ja, jag har också varit där, både 2002 och 2009.

"Jag var för lojal mot arbetsgivare, vilket ledde till dålig löneutveckling, tills jag lärde mig i Leksand att aldrig lita på HR." Det är en bra lön du får.

Caroline: Eller löneförhöjning.

Jan: Ja, men det säger de ju alltid. De säger: vi har våra lagstadgade två procent om året. Titta på förra avsnittet när vi pratade om hur man tjänar mer pengar. Det är till och med ett dubbelavsnitt, jag har mycket åsikter om det.

JFB: feg för att satsa, men margin of safety

Jan: Sista här: "För feg för att satsa rejält när tillfällena gavs. Blivit bättre, men håller nog ändå en större margin of safety än de flesta på grund av historik."

Det här är JFB, en av dem som skriver på forumet och som jag alltid läser, väldigt många kloka åsikter. Jag gillade det här, för det är samma misstag som vi alla gör. Du som lyssnar har säkert gjort något av allt det här. Jag har gjort flera av dem. Jag har gjort teknisk-analys-grejen, jag har förlorat pengar i dotcom-bubblan, vi köpte inte bostad ett tag för att det var för dyrt. Sen var det länge för att vi inte hade råd, men sen hade vi råd och då tyckte vi att det var för dyrt. Tagit för lite betalt, varit för lojal mot arbetsgivare. Jättegeneröst att dela med sig av allt det här.

Caroline: Tycker du att jag har varit lojal mot arbetsgivare?

Jan: Caroline, du tjänade för fan 14 000 som doktorand.

Caroline: Ja, men jag var ju doktorand då.

Jan: Och du fick inte pension. Och sen skulle du jobba för Lunds universitet. Vad fick du? 28 000 i månaden efter en doktorsutbildning.

Caroline: Ja. Alright, vi går vidare.

Ket: destruktivt snål

Jan: Ket skriver: "Mitt största ekonomiska misstag är att jag har brytt mig för mycket om pengar. Jag har varit så gott som destruktivt snål och inte rest, sagt nej till restaurangbesök och allmänt umgänge. Till exempel bröllop som krävt övernattning, som kostat pengar."

Det här gör att jag bara vill bli helt tyst när jag läser det. Vi har å andra sidan en kvinna som säger att hon bränt allt på resor och fester, och sen kommer Ket här med en helt diametralt motsatt uppfattning om sitt ekonomiska misstag. Jag tycker nästan att det här är ett större misstag. Jag ska inte säga så, men jag blir mer ledsen här.

Caroline: Ja, eller hur?

Jan: Jag tror mycket på att man ångrar bara saker man inte har gjort. Jag tror väldigt sällan att vi ångrar saker vi har gjort. Och återigen, ha empati med sig själv, vi gör så gott vi kan och fattar så fort vi hinner. Men relationer, tid, upplevelser, det är ju mycket det som ger oss en upplevelse av lycka. Det ger oss minnen. Jag gillar definitionen på lycka som är minnen vi skapar tillsammans med andra.

Man ångrar bara saker man inte har gjort.

Allmänt umgänge ur ett asymmetriskt perspektiv

Jan: Sen tänker jag på allmänt umgänge utifrån ett asymmetriskt perspektiv. Du offrar fyra timmar, och du kan slå in på en helt ny väg. Att ta sig en kväll på Patreon, jag går med i Patreon och sen har vi gjort saker tillsammans där som har helt skiftat väg. Man vet aldrig vad de här tillfälligheterna leder till. Så jag tyckte det var väldigt generöst av Ket att dela med sig av det här.

Caroline: Och det låter som att insikten har kommit och att man kan prioritera andra saker. Du har ju också varit inne på en variant av den här. Det kanske inte är allmänt umgänge, men du har inte unnat dig själv grejer, som vi pratade om innan, din ansiktsbehandling eller sånt.

Jan: Destruktivt snål.

Caroline: Ja, du vet, jag sitter fortfarande där att jag vill avboka det, för det är så svårt att prioritera sig själv. Jag vill hellre sätta in pengarna någonstans på Lysa då.

Jan: Precis. Man kan ha insikten, men man kan ändå gå i sina spår. Så man måste välja. Man kan inte bara gå i sina gamla spår, man måste välja något annorlunda. Och det är obehagligt. Man kommer missa flera gånger. Du kommer flera gånger avboka. Sen försöker vi hjälpas åt här, att jag får vara förbannad på dig när du avbokar.

Caroline: Ja, för det hjälper mig, Jan, att du blir förbannad. Det betyder inte mig ett skit, kan jag säga, för du är förbannad mer än en kvart.

Jan: Anyway.

Caroline: Den här tog nog i hjärtat lite faktiskt.

Jan: Ja, det var det.

Carl 8: trodde investeringar var komplicerat

Caroline: Carl 8 skriver: "Jag trodde länge att investeringar, aktier och fonder var något extremt komplicerat. Samt att banker och rådgivare var de enda som kunde och visste vad de höll på med."

Jan: Ja, men jag har också varit där. Det är den här guru-grejen.

Caroline: Vem ska man lyssna på?

Jan: Det är finansbranschens stora grej, att man själv inte tror att man kan.

Caroline: Det används otroligt mycket komplicerat språk och termer.

Jan: Terminologi i finansbranschen. Så behöver det inte vara. Jag kan säga att de flesta som jobbar på bank inte har koll, tyvärr. Många rådgivare har inte heller koll, tyvärr.

Caroline: Vad menar du med koll då?

Jan: De rekommenderar... Jag hade ju fortfarande där rådgivningssamtalet med Swedbank, där de rekommenderade Swedbank Robur och Ny Teknik, och jag skulle ha 50 procent av portföljen i det. Bara så här idiotgrejer. Men det är inte som att de vet och egentligen säger något annat, utan de vet genuint inte bättre.

Skapa dig din egen bild

Jan: Nej, det här är väl superbra, att man behöver skapa sig sin egen bild. Där har vi de här avsnitten där vi tittar på forskningen och hänvisar till andra källor. Men det är jättesvårt. Så det bästa tipset är att ifrågasätta alla som kommer med råd, ifrågasätta även oss. För det finns inga objektiva råd, utan alla råd kommer från kombinationen av åsikter och värderingar. Mina råd är till exempel alltid defensivare än vad de hade behövt vara. Och sen är det andra som alltid ger för aggressiva råd.

Det gäller det här som vi brukar prata om. Ibland tänker vi att investera är en aktivitet som vi kan vara överens om. Men vi tänker sällan på att vi har olika mål, olika bakgrund, olika mängd pengar, olika situation, olika risktolerans, olika mål i livet. En bra beskrivning: säg att du ska ut och springa. Du kan nästan se framför dig en maratonlöpare och en styrkelyftare som pratar om att springa. De kommer ge två väldigt olika råd, två helt olika syften med att vara ute och springa. Då är det viktigt att veta: lyssnar du på maratonlöparen eller styrkelyftaren?

Lyssnar du på maratonlöparen eller styrkelyftaren? Alla råd kommer från någons åsikter och värderingar.

Jan: Superviktigt. Jag har också varit här.

Caroline: Absolut. Ska vi ta några till?

Mattias A90: pillade för mycket i portföljen

Jan: Sen tror jag att vi får avsluta, för nu har vi pratat i en och en halv timme snart.

Caroline: Mattias A90: "Jag har pillat alldeles för mycket i mina portföljer med procent hit och procent dit. Därmed legat utanför marknaden en hel del på grund av sälj-, byt- och köporder hela tiden. Nu har jag lärt mig att låta bli och faktiskt lita på att portföljerna är bra som de är."

Jan: Det här är det vi var inne på. Time in market är viktigare än att tajma marknaden. Och man tänker inte på att när man byter fonder är det ofta en tre dagar då man ligger utanför. Superbra. Pilla inte, återigen, en insikt. Pilla inte på portföljerna. Du är dina pengars största fiende.

Du är dina pengars största fiende.

Caroline: Johan skriver: "Att gå väldigt många procent med vinst i Fingerprint precis i början av mitt investerande gjorde att jag fick en enorm övertro på min förmåga, vilket i sig ledde till fem år av köp i förhoppningsbolag och aktiva fonder. Nu, sex år efter att jag började, har jag äntligen börjat titta på vad forskningen säger."

Att tjäna jättemycket första tiden leder fel

Jan: Det där är precis det man kan förlora på. Det värsta man kan råka ut för som nybörjare är att förlora första dagen, eller att tjäna jättemycket pengar första tiden. För båda leder till fel insikter. Det ena leder till att börsen inte är till för mig, och det andra leder till "fan vad lätt det här var". Och börsen tenderar att göra en ödmjuk över tid. Så grattis. Jag känner igen det här. Bolag som Fly Me och Sting Networks och sånt på 90-talet, tjänade massor av pengar och sen gick det åt helvete.

Caroline: Fly Me, ja, det var länge sedan jag hörde om dem.

Jan: Ja, det var ett flygbolag i konkurs.

Fondgurun skriver: "Största misstaget, så här i efterhand, är att jag gick runt och trodde att jag aldrig kunde lära mig investeringar, att jag aldrig skulle kunna bli ekonomiskt fri." Precis, det här med självförtroende.

Caroline: Men vänta nu. Kan det inte vara så också att man inte vet vad som krävs för att bli ekonomiskt fri eller förstå investeringar? Det är liksom ett töcken. Nu vet jag inte hur det är för Fondgurun, men för mig är det så. Så fort jag inte har lite mer koll på konkreta fakta, eller kan rita på ett papper och lägga upp en plan eller bli konkret med saker, då är det som att jag går omkring och tror saker, att jag inte kan det, eller att det inte finns för mig.

Vi har olika bild av vad som är svårt

Jan: Jag tror att det är så här att vi har en egen bild av hur saker är. Jag har till exempel en bild av att renovering är svårt. Och det är säkert många som lyssnar och bara: va? Som tycker att det är jättekul eller ganska enkelt. Eller spackla. För mig verkar det helt omöjligt.

Caroline: Men jag fattar inte heller att du tycker att det verkar så svårt. Jag tycker det verkar väldigt tillfredsställande att spackla.

Jan: Man kan hålla på i evighet med att spackla.

Caroline: Ja, men exakt.

Jan: Och så ser man målare som bara... Då tänker man: jag har försökt spackla en gång, det gick inte.

Caroline: Och ditt motto är?

Jan: Att går det inte och det inte är kul, skit i det.

Caroline: Och jag är så här, ge aldrig upp.

Jan: Mitt motto är faktiskt att alltid dyka upp och aldrig ge upp. Och det är för att vi pratar om processen. Man har sin process, man har beslutat: jag ska göra det här och det här. Sen går det inte tre gånger, och då ger man upp, fastän man var så nära guldet.

Caroline: Ja, fast om man ändå inte tycker att det är kul.

Kul väger tyngre än effektivt

Jan: Om det är kul, då vet du hur jag är, då ger jag aldrig upp.

Caroline: Du och jag har nog olika syn, för jag kan tycka det är kul efter ett tag.

Jan: Nej, jag tror du lurar dig själv.

Caroline: Men jag lär mig saker under tiden, då tycker jag det är roligt.

Jan: Ja, men det är det som är så här. Du gillar att lära. Du är en person som älskar att lära dig nya saker.

Caroline: Jag älskar inte att lära mig nya saker. Jag lär mig nya saker för att jag måste, eller för att det kommer hjälpa mig nå mitt mål. Men jag gillar inte processen. Men om jag tycker att någonting är kul, då kan jag lägga hur mycket tid och energi på det som helst.

Jan: Och då menar jag, om det inte är kul att spackla och det inte blir bra, varför ska jag då göra det? Det är bättre att jag gör något jag tycker är kul och sen betalar någon annan för att spackla. Och de gör det bättre, snabbare, billigare, mer effektivt.

Caroline: Men effektivt är inte heller något som är så viktigt för dig, att saker är effektiva.

Jan: Inte så, nej, för det finns annat som är viktigare.

Caroline: Att lära mig, att få ha tid med någonting, tillräckligt med tid med någonting. Sen, när vi ska göra ärenden, jag älskar att göra typ fyra ärenden och planera den optimala rundan.

Olika sätt att planera

Jan: Vi planerar ett ärende, du och jag, eller två. Och sen lägger du på tre stycken, och jag känner: men du, vet du vad, vi skulle ju vara där klockan tolv, det hinner vi ju aldrig, nu blir det skitstressigt.

Caroline: Du bara: jag optimerar.

Jan: Och du: vi hade inte planerat det här.

Caroline: Ja, precis. Ska vi gå vidare? Vi har olika sätt.

Henrik 79 skriver: "Jag investerade kraftigt från sparkontot i fonder under 2012 och 2013, när börsen gick som tåget. Tyvärr sålde jag av när en fond gick upp cirka 20 procent. Jag återinvesterade ingenting, utan hade någon märklig åsikt om att rädda vinsten. Ett väldigt kortsiktigt tänk, men kanske ingen katastrof."

Jan: Ja, det är det här. Vi säljer saker som har gått bra, vi behåller saker som har gått dåligt. Den enda gången att sälja något som har gått bra är för att du har något som kommer gå bättre. Många av mina professionella kompisar, när något går bra ökar de i det, de köper mer. Vilket jag i många år, i 20 år, inte har gjort. Utan har något gått bra, då ska man hämta hem vinsten och sälja. Dumt, dumt, dumt.

Tesla-aktierna

Caroline: Det är för att man tror att nu kommer snart...

Jan: Ja, och ändå säger jag: matematiskt följs ett rekord på börsen i genomsnitt av 42 nya rekord.

Caroline: Jag känner att vi har något viktigt att prata om här. Jag har ju mina Tesla-aktier, som har gått jättebra. Jag har tjänat jättemycket pengar på dem. Det här säger jag bara för att det retar Jan.

Jan: Du tror att, så här kan det inte gå, hela tiden säger du att de kommer gå ner.

Caroline: Ja, och de har gått ner.

Jan: Så sitter du här själv. Jag borde köpa mer Tesla då.

Caroline: Ja, vi går vidare.

Jan: Men det finns ju någon slags... Ett aktie är ändå ett företag. Det måste gå i rimlig takt, det kan inte gå hur bra som helst.

Caroline: Det måste gå i rimlig takt, eller hur?

Jan: Räknar man på vissa saker så är det helt orimligt att Tesla har gått så bra som det har gjort.

Caroline: Det är ditt argument här. Jag borde köpt mer Tesla, helt enkelt.

Don't argue with reality

Jan: Ja, jag känner mig lite svarslös här. På ett sätt är jag så här: don't argue with reality. På börsen just nu, en sån som jag förstår inte börsen nu. Det är till exempel Hemnet eller Tesla eller vissa av de här aktierna. Då är det vissa som säger: nej, värderingar spelar inte längre någon roll, något annat är viktigare. Och då är det förmodligen jag som inte fattar. Och då kostar det mig pengar att inte fatta. Men jag är så här, i min strategi: om jag inte fattar, då är jag okej med att jag inte tjänar pengar på det. Så om du tycker att du fattar, så investera mer i dina Tesla.

Caroline: Ja, men jag vill bara... Det är inte Tesla det handlar om. Det som det handlar om är att du säger att dina professionella kompisar köper mer när något har gått bra. Till en viss nivå. Det måste ju ändå ligga så mycket mer bakom det beslutet att köpa mer än att bara, nu har det gått bra, jag köper mer.

Jan: Köper du något bara för att det har gått bra, så är det ju dumt. Det är ju teknisk analys i så fall, det som vi har pratat om.

Caroline: Prata nu om det här, Jan, för det är faktiskt viktigt att det blir lite nyanserat.

Jan: Jag känner mig lite påhoppad här.

Att köpa mer kräver en beslutsprocess

Caroline: Jo, men kolla här nu, Henrik 79, du har absolut rätt. Det är ingen katastrof att du tagit hem vinsten och sålt av något som har gått bra. Men sen kommer du, Jan, och säger att dina professionella kompisar köper mer när det har gått bra. Det kan man ju, men det ligger ju mycket i en beslutsprocess för att göra det. Så det är inte automatiskt något man behöver göra bara för att något har gått bra.

Jan: Nej, absolut. Jag tror att det handlar om... För det första, i en indexfond har jag inga problem att köpa mer när det har gått upp. Jag bryr mig inte om vad indexfonden kostar när jag köper den, den ska bara puttra på. Så här pratar vi kanske mer om att investera i Tesla, som är ett enskilt bolag. Och jag har kanske en felaktig syn, men jag tycker att det är någon verklighetskoppling till att Tesla ändå måste sälja ett antal bilar för att få in pengar, eller solpaneler, eller vad de nu gör. Så de få gångerna jag investerar i lekhinken i enskilda aktier, då vill jag gärna både att företaget ska vara i en positiv trend, att de gått upp, men jag behöver också uppleva att jag och analytiker åtminstone är överens om att det finns potential att uppnå de här målen.

Caroline: Så tänker jag.

Jan: Och man kommer underskatta många. Det vi åtminstone kan vara överens om är att du behöver inte sälja för att det har gått upp. Sen huruvida du ska öka eller inte, det får vara en fråga för ett annat avsnitt.

Henrik 79: panik och rädsla 2008

Caroline: Bra, jag tror att Henrik hade ganska många insikter här, vi kan ta dem ganska snabbt. Nästa insikt från Henrik 79: "Jag agerade i panik och sålde en del fonder 2008. Dock behöll jag kanske 70 procent på börsen och väntade ut. Det stora misstaget var att jag blev så rädd att jag inte vågade investera på flera år. Det mesta jag köpte då köptes bara något halvår innan kraschen. Jag minns en gubbe på jobbet som sa: he he, jag sålde redan i somras, när jag berättade att mina fonder hade gått ner si och så mycket. Jag minns att jag tänkte: hur fan kunde han veta att det skulle krascha?"

Jan: Ja, Henrik, det visste han inte, men han satt där och skrockade.

Caroline: Jag håller också med. Caroline har knutit handen här, jag får ge honom: du hade bara tur, din jävel.

Jan: Säkert min french. Och så är det, folk var också så här: nej, jag missade coronanedgången för jag sålde i julas. Men något som jag hatar är människor som kommer: jag gjorde det, jag gjorde det för länge sedan. Fuck you, säger jag bara.

Caroline: Ja, fast går det?

Jan: Jag förstår, Caroline, jag förstår, nu tycker du att jag svär för mycket.

Caroline: Nej.

Folk som vill rub it in

Jan: Och att det är okej med människor som sitter och tycker att de gjorde så jävla bra grejer. Det gjorde de inte, för de hade bara tur. Och sen säger de: jag gjorde det för länge sedan, jag tog det beslutet långt innan du fattade detta. Åh, jag hatar sånt. Hatar det.

Caroline: Så, Henrik 79, sorry att jag kidnappade det här. Vad skulle du säga, Jan?

Jan: Att jag tänker så här, jag behöver inte lägga så mycket energi på det. När jag får det där säger jag bara: grattis, du var smartare.

Caroline: Jag är inte så stor som du, Jan.

Jan: För du behöver inte rub it in. Förmodligen är det tur.

Caroline: Ja, jag håller med om det.

Jan: Och problemet är att många är så här. Det viktigaste är: ja, de vann den delsträckan. Unna dem att de vann delsträckan. Det viktiga är inte att vinna delsträckan, det viktiga är att vinna maratonloppet.

Det viktiga är inte att vinna delsträckan, det viktiga är att vinna maratonloppet.

Caroline: Det skulle du sagt till honom.

Jan: Nej, du behöver inte säga det heller. Behöver inte rub it in. Och det kanske var skicklighet, det vet vi inte.

Fråga hur processen gick

Caroline: Nej, man måste ha en längre diskussion för att veta om det var någon som ville rub it in eller som förstod saker.

Jan: Ja, och det intressanta med en sån person är att se: hur gick motiveringen till att de sålde redan i somras? Hur ser processen ut? Och är det en solid process, då kan man lära av den personen. Om de svarar: jag hade en känsla av att det skulle gå ner, då kommer du vinna över tid. Det är bara att ge det tillräckligt mycket tid, så kommer de straffas ut.

Caroline: Precis.

Jan: Henrik, man måste hålla sig jättekall i den situationen och bara fråga: hur resonerade du då när du sålde? Grattis, kan du inte berätta för mig hur processen gick, när du tänkte att nu säljer jag? Och så lägger du huvudet lite på sned och ler lite.

Caroline: Jag kan göra det, om jag bara håller mig kall.

Henrik 79: dyr bil för status

Jan: Bra, vi tar Henrik igen. Henrik 79: "Köpte en dyr bil för plus 350 000 kronor som såldes efter 100 mil. Det var ungefär vid denna tidpunkt som jag och min sambo bestämde oss för att byta livsstil helt och hållet och bli riktigt ekonomiska. Det var även här jag mejlade lite med Jan om min tjänstepension, då jag hade börjat intressera mig för sånt på allvar. Bilen köptes enbart för status, som ingen brydde sig om ändå. Ett stort uppvaknande."

Det här är det vi hade i pengapsykologi-avsnitt två eller tre. Vi pratar om paradoxen med bil. Man köper bil för status, men alla som kollar på bilen tänker inte "gud vilken status han har i bilen", utan tänker bara: hur hade det sett ut om jag satt i bilen? Man in the car-paradoxen.

Caroline: Så generöst, dela med sig, och jag känner igen mig. Jag hamnar ju också där i status från tid till annan.

Aldrig mer aktier och sån skit

Jan: Bra. Ska vi ta en sista? Jag tror det är de sista två eller tre misstagen här. Misstag ett: "Mina första köp av aktier var Telia och Framfab."

Caroline: Någon skön som också hade Framfab.

Jan: "Aldrig mer aktier och sån skit, man förlorar bara sina pengar. Och med skit tänker jag fonder, aktier och börsen överhuvudtaget." Kan du se misstaget återkomma? Misstag två: "Sparkonto på Swedbank is the shit under många, många år." Jaså, noll i ränta?

Caroline: Ja, men man kan ju inte förlora dem i alla fall.

Jan: Misstag tre: "La in cirka 250 000 kronor under tre år i eget företag som jag sen la ner eftersom det gick dåligt. Och som grädde på moset råkade jag ut för en olycka och blev långtidssjukskriven." Det sista kan man ju inte hjälpa. Men också, 250 000 in i bolaget, var försiktig. Om ingen annan lägger in pengar i ditt företag, varför ska du lägga in pengar i ditt företag? Och vad har du för garantier? Hade du lånat ut de pengarna till någon annans företag?

Bästa sättet att starta företag är utan pengar

Jan: Så var försiktig med sånt. Jag tror att det bästa sättet att starta företag är om man inte har några pengar. För då behöver man vara kreativ, man behöver sälja. Problemet är att man vill starta företag om man har för mycket pengar privat, då kan man vara slarvig. Men det är en åsikt jag har om företagande och lån, att man ska kunna få pengar från någon annan. Min upplevelse är att om du har en bra idé och du är duktig, så kommer folk slänga pengar på dig. Då kan du sätta in dina egna pengar, för då vet du att det är ett värde. Men om ingen vill investera i ditt bolag, ingen vill låna ut pengar till dig, då borde inte du själv låna ut pengar. Man borde ta den feedbacken. Sen finns det undantag, men som generell tumregel.

Caroline: Det tycker jag absolut.

Jan: Okej, men sista här från Henrik 79 då.

Caroline: Jag vet inte om det är sista.

Jan: Nej, jag tror det är näst sista.

Henrik 79: köpte ren skit för hög utdelning

Caroline: Näst sista från Henrik 79: "Köpte ett antal gilt-aktier som säkert har kostat mig 80 000 kronor då jag till slut sålde skiten. Jag lyssnar på fel personer helt enkelt. Tyvärr har jag också sålt av ett antal bra aktier som till exempel Microsoft, Apple och andra långsamt växande, och köpt ren skit enbart för hög utdelning."

Jan: Ja, det är den här utdelningsstrategin som vi pratade om. Det är många som gör samma misstag. Jag tänker så här, du som lyssnar: om du hör någon som pratar om utdelningsstrategi, tänk på oss som har försökt och förlorat pengar. Du behöver inte förlora pengar på det också.

Caroline: Ja, sista. Sista från Henrik 79, och sista för avsnittet.

Jan: För avsnittet också.

Caroline: "Jag har varit alldeles för feg vid löneförhandlingar på grund av låg självkänsla."

Jan: Ja, den hade jag också.

Caroline: Jag med.

Jan: Så jag tror att det är samma som återkommer.

Tack till alla som delat med sig

Jan: Jag vill först och främst säga, stort tack till alla er som har delat med er så generöst i den här tråden. Och du som lyssnar, jag har inte tagit med allt, vad hade vi suttit här i flera avsnitt till. Jag tänkte att nu får vi sätta stopp någonstans. Men man kan kolla den, det finns länk till den här "Vilka är dina största ekonomiska misstag?", den tråden i forumet.

Caroline: Ja, det är fint, tycker jag.

Jan: Bra, vad tar du med dig från de här?

Caroline: Att man inte ska pilla på sina pengar så mycket. Man ska inte ha dem på bankkontot. Och man måste löneförhandla.

Jan: Ja.

Caroline: Vad tar du med dig?

Jan: Nej, men jag tänker, om man tar ett steg bakåt, så upplever jag att det är många misstag som återkommer i olika former, och som vi alla gör.

Caroline: Vad beror de på då?

Assumptions is the mother of all fuck-ups

Jan: Det beror på antaganden. Jag gillar det här, assumptions is the mother of all fuck-ups. Vi antar att banken kommer hjälpa oss. Vi antar att andra människor vet vad de sysslar med. Vi antar att börsen är ett skicklighetsspel. Vi vill att det ska gå upp, vi gör en massa antaganden. Och jag tror att många av oss i en investeringskarriär inser att många av de här antagandena är fel. Eller att vi gärna lurar oss själva, att vi vill ha en belöning på att det gått upp direkt. Vi har svårt att förstå att börsen handlar så mycket om slump. Vi antar att vi är duktiga för att vi har tjänat pengar, trots att resultatet kan bero på slump och inte på min egen skicklighet.

Assumptions is the mother of all fuck-ups.

Caroline: Men tog du med dig något nytt?

Jan: Det är klurigt att ta med sig något nytt, även för den som lyssnar. För många av misstagen jag har gjort själv känner jag igen och har bränt mig på. Och då är det svårt att relatera till misstag man inte har gjort, för man kan inte känna igen sig i det, man har ingen egen referensram.

Därför är en processbaserad strategi viktig

Jan: Så det är därför det är så viktigt med en processbaserad strategi, att skriva ner: det här är min regel. Till exempel att inte kolla eller inte sälja, utan sitta still i båten. För då kan man ta till sig externa grejer. Förstår du hur jag tänker?

Caroline: Externa grejer som ger råd?

Jan: Ja, precis. Så jag tänker hela tiden i min process: varför gör jag nu detta? Varför vill du sälja?

Caroline: Synd att jag inte fick svar på frågan, men jag tycker du har svarat jättebra, Jan.

Jan: Nej, jag känner inte att det är något misstag som... Jag upplever att jag har gjort alla de här misstagen som det skrivs om. Jag har inte gjort det där misstaget med att ha bott med någon som använt pengarna till att betala sin checkkredit. Men de flesta andra misstagen har jag gjort. Och förlorat pengar.

Caroline: Men det största misstaget för dig, om vi säger så, vore att göra massa av de här misstagen och sen inte gå tillbaka och undersöka: men är det verkligen så att börsen inte är något för mig? Är du med? För du har ju inte gett upp.

Jag kan inte träna på att inte göra misstag

Jan: Nej, men jag tror att det viktigaste för mig är att inse att jag kommer fortsätta göra misstag. Och det viktiga är att lära sig. Jag kan inte träna på att inte göra misstag. Jag kan träna på hur snabbt jag kommer tillbaka på hästen igen.

Jag kan inte träna på att inte göra misstag. Jag kan träna på hur snabbt jag kommer tillbaka på hästen igen.

Jan: Sen försöker jag bolla med människor runt omkring mig och få nya tankar. Vi hade tänkt göra en investering på en viss nivå, sen ringde jag en av våra finansiella rådgivare, bollade med honom, och så halverade jag det beloppet efter att jag pratat med honom, för att han hade kloka åsikter. Så jag tror mycket på att bygga ett litet team med människor, eller använda forumet, och bolla med andra och våga lyssna på dem.

Caroline: Det vi kan säga efter det här avsnittet, och del ett, är att man inte är ensam i det finansiella.

Jan: Nej, och det tillhör spelet, branschen, och alla gör misstag.

Caroline: Och precis som du säger, man kan använda forumet för att få lite hjälp. Det är svårt att tänka nya tankar själv.

Avslutning och onsdagsfikor

Jan: Grymt. Jag tänker att vi ska avsluta. Man kan hälsa på i vår RikaTillsammans-community. Där har vi nu infört onsdagsfikor. Klockan tre varje onsdag kör vi en fika utan agenda. Vi kommer upp med frågor, vi diskuterar olika saker som är aktuella just nu. Vi har ju våra fikor tillsammans med gäster som är strukturerade och bra, där vi bjuder in till exempel fondförvaltare. Men jag saknade lite mer det här utan-agenda-snacket. Så nu har vi tre fikor på onsdagen. Det kan man kolla på Patreon.com/rikatillsammans, så är Patreon-communityn. Och det är många i forumet som är med där också.

Caroline: Grymt.

Jan: Då säger jag tack för att du har lyssnat. Tack för att du följer oss på bloggen, så ses vi nästa vecka. Och då vet jag ännu inte vad det kommer handla om, men det får vi se. Tack så mycket.