Så här tjänar du mer pengar – konkreta tips & tankar

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Att tjäna mer pengar, fortsättning på förra avsnittet
2. Hur man tar betalt: de tre prislägena
3. Billigast, mitten eller dyrast
4. Pris är inte det vi värderar högst
5. Skilj på studenten och nio till fem-aren
6. Vad gör en dyr produkt dyr?
7. Tävla i att ta betalt
8. Var beredd på åsikter, och skit i dem
9. Sluta med rabatter
10. En forskningsattityd till prissättning
11. Brandtalet om lön, chefer och värde
12. Hjärnkirurgen och städaren
13. Tråden om rimlig lön och asymmetrin i förhandling
14. Nästa case: appen, och att sälja innan du bygger
15. Sälj skinnet innan björnen är skjuten
16. Banken, finansiären och att ge bort sin idé
17. Vem är kunden?
18. Sverige producerar, Danmark säljer
19. Boken som såldes innan den skrevs
20. Att vara driven är en träningsfråga
21. Höj priserna med 7 procent
22. Prova tio, inte en
23. Hundra gånger innan du får uttala dig
24. Grit, ensamhet och att hitta en community
25. CV:t över misslyckanden
26. Vems kunder har nytta av det jag har?
27. Erik Strands fond och win-win
28. Brädgårdar och fler synergier
29. Far out there igen: husappen och Vi i Villa
30. Skriv kort, skicka till rätt person, och ge inte upp
31. De två advokaterna i samma möte
32. Det är en lek
33. Zlatan, matchen och leken
34. Företaget ska tjäna dig, inte tvärtom
35. Arrogant är bara självsäker på för hög volym
36. Tre sätt att sälja: synergier och tredjepartsvärde
37. Tänk lateralt, och förädla värdet
38. Sista caset: skilsmässan och ett starkt varför
39. Tjäna pengar på sitt boende
40. Min mammas varför
41. Smågrejer som gör uthyrning enkel
42. Sjuksköterskan och det mentala steget
43. Det kreativa och varför kris kan vara skönt
44. Leka allvar, och lugna pulsen
45. Avrundning

Att tjäna mer pengar, fortsättning på förra avsnittet

Jan: Jag tror att en av nycklarna är att göra det man tycker är roligt, det man redan gör, det man tycker är kul, och sedan ställa sig frågan: hur kan jag tjäna pengar på det här?

Du lyssnar på Rika Tillsammans-podden som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Varmt välkommen till Rika Tillsammans-kanalen på YouTube som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. Vårt mål är att du varje vecka ska få konkreta tips, råd och inspiration för att ta din privatekonomi, ditt sparande, till nästa nivå på ett enkelt och roligt sätt. Jag heter Jan Bolmeson och idag har jag med mig Caspian Almerud, kollega och vän till oss, som är initiativtagare till de här två avsnitten som handlar om hur man kan tjäna mer pengar, och naturligtvis min älskade fru Caroline.

Caroline: Hej.

Jan: Välkommen, tänkte jag säga. Men det lät jättefånigt. Tanken är väl egentligen att vi idag ska fortsätta på avsnittet vi gjorde förra veckan, där vi pratade om hur man kan tjäna mer pengar. Nu spelar vi in det direkt efter, så jag hade gärna velat ha lite feedback från läsarna eller något sånt.

Caroline: Vi tar det efteråt.

Jan: Vi får ta det efteråt som ett extra bonusavsnitt.

Caroline: Ja, men är det möjligt att vi kommer få fler case?

Hur man tar betalt: de tre prislägena

Jan: Ja, precis Caspian, det kommer nog fler case. Och fler invändningar som vi bara kan massakrera.

Caspian: Jag menar du.

Jan: Eller så blir det så här: detta är tondövt och detta kommer aldrig publiceras.

Caspian: Ja, det är det värsta scenariot. Att vi inte har förstått vad problemen är. Men var slutade vi sist?

Jan: Då slutade vi i hur man tar betalt. Och då sa vi så här, att du ligger rätt i pris när 20 % av dina försäljningar inte går igenom. För att du är för dyr.

Caroline: Men vänta lite, vi hade tagit upp två case. Vi kanske ska säga det, om det är här man börjar lyssna. Vi tog upp en nio till fem-arbetare som inte har någon speciell hobby, men som ändå vill tjäna pengar vid sidan om sitt jobb. Och så tog vi upp en student också.

Caspian: Precis. Som stickar eller gör något handarbete. Och som också undrar: hur kan jag tjäna pengar på det här vid sidan av?

Caroline: Behöver man lyssna på det förra avsnittet innan man lyssnar på det här?

Jan: Jag tror att det kan vara bra.

Caspian: Jag tror att det är jättebra.

Caroline: Det är nog bra, ja. Så då kan man lyssna på det och sen komma tillbaka.

Billigast, mitten eller dyrast

Jan: Jag kom på en grej till kring försäljning. Jag har mycket tankar kring det här med försäljning, så här när det gäller prissättning. För vad ska man ta betalt? Jag vet inte om detta funkar kring lön, men det funkar i alla fall när man säljer någonting. Det finns bara tre lägen man kan vara i pris. Du kan antingen vara billigare än alla andra, du kan vara där alla andra tar betalt, eller så kan du vara dyrare än alla andra.

Problemet med att vara billigare än alla andra, det är att det alltid kommer någon jävel som gör det billigare. Eller kör någon kampanj, eller ger bort det, eller kommer någonstans utomlands ifrån. Så att driva en affär på att vara billigast upplever jag väldigt, väldigt svårt. För någon kan alltid i en period göra det billigare.

Då kan man ligga där alla andra ligger i pris. Eller har lön som alla andra. Men då är det ju ingen skillnad på dig och alla andra. Varför ska man välja dig?

Caroline: Ja, man måste ha något annat som särskiljer en. Så att andra väljer ens mössa, eller vad det nu är man vill sälja.

Jan: Ja, jag börjar fundera. Det funkar nog i lön också. Eller så är man dyrast. Och jag gillar det. Jag brukar försöka placera saker i dyrast. För är det dyrast, så först får du hjälp av den här intuitiva grejen, att ju dyrare det är, desto bättre är det.

Caroline: Ja, det är det vi tror.

Jan: Och det stämmer ibland. I många fall.

Caroline: Det stämmer väl ändå i majoriteten av fallen.

Jan: Förutom i finansbranschen, där det är tvärtom. Men det har vi pratat om i andra avsnitt.

Pris är inte det vi värderar högst

Jan: För du får dessutom fördelen att om du tar mer betalt än andra, så kan du ofta leverera en högre servicegrad. Du kan ha en bättre förpackning, du kan skicka det snabbare, du kan ha bättre kundsupport, eller whatever.

På många sätt är det också så att när vi människor köper någonting, så tror vi ofta, när vi är på säljsidan, att människor värderar ett billigt pris överst. Men när man gör alla sådana undersökningar, vad värderar människor, vilka kvalitetsfaktorer, så kommer pris ofta först på femte eller sjätte plats. Först kommer att jag får den varan jag har beställt. Jag vill få varan när jag har beställt den. Om den inte funkar vill jag ha hjälp. Jag vill att den ska hålla, att det ska vara bra kvalitet. Jag vill att den ska vara hållbar, inte ha förstört världen. Och sen kommer pris.

Nu behöver det inte vara de här grejerna i den ordning jag sa. Jag pekar bara på att det finns andra faktorer än pris som vi egentligen värderar högre.

Caroline: Ja, det är bra att komma ihåg. Vi måste komma ihåg också att det handlar kanske om en student nu, som vill sälja sina stickade alster.

Jan: Ja, fast vet du vad? Jag blev nyfiken. Nu har jag inte testat detta, men det hade varit ganska spännande att se en tjänsteman eller en programmerare som söker, och alla vill ha 35 000, och så kommer den här som säger: jag vill ha 47 000. Det hade åtminstone, jag hade som på andra sidan blivit nyfiken. Varför vill den ha 40 000–45 000?

Skilj på studenten och nio till fem-aren

Jan: Och nu kan jag hamna på ett annat sidospår, om det är okej. Men nu blev detta så här. Jag känner att det blev, ja jag vet inte vad som hände här nu.

Caroline: Jag vill bara att vi skulle hålla det så, precis som du säger, så att det inte blir tondövt. Och att du pratar som företagare och att man ska sätta igång en hel apparat där man har kundtjänst och sånt. Utan vi pratar om en student som gör handarbete, som ska få sälja det, som behöver få svar på vissa frågor. Hur tar jag betalt? Vad var det mer, Caspian?

Caspian: Ja, hur tar jag betalt, och hur höjer jag priset ifall det är aktuellt? Jag tänker att det är två separata. Jag upplever att det du drog iväg på nu, Jan, har mer att göra med nio till fem-an än studenten. Vi får särskilja när det handlar om nio till fem-aren som vill förhandla sin lön och när det handlar om studenten.

Jan: Ja, för mig är det same same.

Caspian: Ja, men det är inte så för alla som lyssnar.

Jan: Nej, men det handlar också om en marknadsföringsfråga. Det är det det handlar om i grunden. Hur marknadsför du dig själv och dina tjänster? Det är därför du applicerar det på båda. Du kan lägga dig högt i pris. På lön? Eller om jag lägger mig högt i pris och säger: detta är superexklusiva cashmere, eller som vi pratar om, champagne.

Vad gör en dyr produkt dyr?

Jan: Det finns ju champagne som kostar 25 000 kr flaskan. Vad är det en champagne som kostar 25 000 kr per flaska gör, som en champagne som kostar 250 kr per flaska inte gör? Eller vice versa. Jag tycker det är superspännande. Vad är det någon som tjänar 100 000 kr i månaden gör, som jag som kanske bara tjänar 25 000 kr i månaden inte gör? Det är väl superspännande.

Caroline: Ja, det är jättespännande. Och tar vi ner det på en ännu lägre nivå, så kan det handla om att sälja en mössa för 100 spänn, eller 300 spänn.

Jan: Eller 799.

Caroline: Ja, men precis. Om vi tar ner det på en basnivå, för den här studenten, så kanske det är svårt att ens ta 100 spänn. Och då är emotionella resan upp till 750 spänn jättemycket längre än till 300 spänn.

Jan: Är det det?

Caroline: Nej, jag tror inte det heller.

Jan: När man väl har börjat resan, då är det enkelt. Jag kanske bara pratar utifrån mig själv, men när jag började ta betalt ordentligt, när jag höll föreläsningar, då kände jag att jag bara kör på och ser om de är okej med 28 000. Och det var de. Och så blir man bara: okej, då är det inte tillräckligt dyrt. Man måste testa lite, olika nivåer kanske, innan man märker att nu har vi nått den. Med lön, med mössan eller något annat.

Tävla i att ta betalt

Caspian: Han hade pratat om att tjäna mer pengar.

Jan: Så här, vad som hjälpte mig, det var att jag och mina kompisar började tävla i hur mycket man kan ta betalt. Vi hade en tävling, så här: nej men nu tog jag 40 000 för en föreläsning, eller nu tog jag så mycket för den där konsulttimmen, eller nu tog jag så mycket för coachingtimmen, eller nu tog jag så mycket för produkten. Och sen kommer alltid i den här, och det gick. Först var det så här, och det gick, och så bara: fan, jag skulle tagit mer. Är du med? Och det är ju där, att inte ta den här feedbacken, alltså komma ihåg att det är ett spel. Det är en lek. Det är en lek från den som gör detta på daglig basis eller som är van.

Jag ska bara säga det, att vi skulle ha någon känd föreläsare, tror jag, på någon konferens på universitetet. Hon ville ha 120 000. Och så var de så här: hur tror hon att vi ska kunna betala det? Det gick sånt snack. Och vet ni, då återkom hon sen och sa: vi kan ta lite lägre om ni vill, vad är rimligt för er? Och då tyckte de att det var också idiotiskt.

Caroline: Ja, men akademin, ta inte in akademin i att tjäna pengar.

Var beredd på åsikter, och skit i dem

Caspian: Jag förstår, Jan. Men jag måste bara säga att man får liksom, det är som du säger, det får vara en lek. Vad är det värt för er? Jag tar det här priset. Om det inte är värt så fine. Det kommer alltid vara åsikter. Jag vill bara säga det, så att man är beredd på det. Det kommer vara åsikter och du måste skita i det. Du måste skita i dem, för huvudsaken är att någon vill köpa detta i slutändan.

Det kommer alltid vara åsikter. Och du måste skita i dem, för huvudsaken är att någon vill köpa detta i slutändan.

Jan: Jag tänker två grejer när du säger det. Det första är att många gånger om det är något som är dyrt, det har jag varit med om flera gånger, har jag kanske inte haft råd att köpa det dyra alternativet, så har jag köpt ett billigare. Men jag har ändå gått och tänkt på hur det hade varit om jag köpt det dyra. Och jag kommer ändå sträva efter att köpa det dyra i framtiden. Är du med? Så det är vad som händer. Det är helt okej att säga till folk: nej, tacka nej. Och sen när de kommer och är villiga, då är de mer motiverade också.

Caroline: Vadå, när de kommer?

Jan: Och sen kan köpa det i framtiden.

Caroline: Ja.

Jan: För det kommer ligga kvar. Om det inte vore så, hade folk inte köpt Ferrari-bilar, till exempel, eller något som är dyrt. Är du med?

Sluta med rabatter

Jan: Det andra jag tänker på, om man är i den situationen, till exempel när det gäller föreläsningar, jag har en policy: jag tar betalt det jag tar betalt, eller så gör jag det gratis. Jag sänker aldrig priset. Inga jävla rabatter. Sluta med rabatter. Rabatter är det värsta man kan göra.

Caspian: Ja, ur ett säljarperspektiv tror jag verkligen det är det.

Jan: Ja, utifrån ett tjäna pengar-perspektiv.

Caspian: Ja, absolut.

Caroline: Jo, men det handlar ju också om att det här känns nästan som ett helt eget avsnitt. Det här med att ta betalt. För jag kan bara få känslan av att man ska bara ta skitmycket betalt. Vissa är inne på det, att man ska ta jättemycket betalt. Och sen när det inte går, då räknar man inte det som den procenten som inte är villig att betala det. Att det är bara så. Utan då ska man ner och sänka. Och det är ju inte heller värdigt kanske. Eller vad tänker du?

Caspian: Tror du att det finns en ovana vid att ta ordentligt betalt? Och när man väl gör det och sen får nej, så är det jobbigt. Och då vill man sänka.

Jan: Ja, och så har man inte varit forskare.

Caroline: Nej, men jag menar som forskare, som attityd.

En forskningsattityd till prissättning

Jan: Nej, men jag pratar inte om forskarna nu. Nu pratar jag om något helt annat.

Caroline: Det var inte det jag sa. Alltså att ha en forskningsattityd. Att jag testar. Jag testar att ta betalt 100 kr. Nej, det var ingen som ville betala. Jag testar att ta 95 kr. Ja, men det var folk villiga att betala.

Jan: Men jag kan inte ta det på något anekdotiskt bevis. Du hade så här, Caroline: den personen käkade en potatis och fick inte corona. Du hade ju aldrig godkänt det som ett experiment.

Caroline: Nej, det är. Utan du behöver ha en population. Så du behöver ha 100 och testa 100, kanske 10, 20, 30 gånger, innan du vet att 100 är för mycket. Och det är det vi aldrig vill ha. Bara så här: nej, det gick inte med 100. Ja, men då testar jag 90. Nej, det gick inte på 90. Ja, men då testar jag 70.

Jan: Och sen kanske att man blir lite.

Caroline: Ja, man blir rädd.

Jan: Ja, för det handlar återigen om, som Caspian kastade ljus på, det är emotionellt. Att tjäna pengar är emotionellt. Och särskilt extra mycket i Sverige, där det är fult att prata om pengar, fult att prata om värde. Så vi pratar inte om hur duktig du är på jobbet, utan den enda måttstocken på jobbet är till och med lön, eller position. Vilket blir så dum i huvudet, enligt mig.

Brandtalet om lön, chefer och värde

Jan: För att, till exempel, säger man att någon som är ledare eller chef är bättre än andra, och så ritar vi en organisationskarta där den personen är över de andra. Vilken jävla idiotgrej, förlåt nu att det är upprörande, för ledarskap är bara en annan arbetsuppgift. Det är inte att det är bättre än en kundserviceuppgift. Det är bara annorlunda. Men vi har liksom hittat på att en chef är bättre än någon annan eller ska ha mer betalt än någon annan. Jag köper inte det resonemanget.

Caspian: Det låter som att du har blivit socialist, Jan. Kan du bara förklara nu hur du menar med att man ändå ska ta ordentligt betalt?

Jan: Ja, men jag är ju så att man ska ta ordentligt.

Caroline: Du tycker inte att det ska vara automatiskt bara för att man blir chef, så ska man få mer?

Jan: En chef i mitt liv är inte bättre än en kundserviceperson. Eller att en vd skulle vara mer värd eller bättre, utan tvärtom. Jag hade till exempel så här, baserat på vad är det för värdeskapande? Jag påstår till exempel att en säljare kan skapa lika mycket värde som en vd. En fantastisk kundserviceorganisation kan skapa lika mycket värde som andra. Jag säger bara att det är different.

Jag är emot de här, att som vd ska du ha 300 gånger dina anställdas lön. Vad är det för bullshit?

Jan: Caspian, hjälp mig nu så vi kan liksom. Förlåt. Och det sista jag skulle säga där är också att vi värderas på lön. Har du en högre lön så är du bättre än någon annan. Jag köper inte det heller. Utan på sin höjd handlar det om vad värdet av den tjänsten eller produkten eller din tid och din kompetens är. Det säger ingenting om dig som person. Jag vet inte. Förlåt, det var mitt lilla brandtal här.

Hjärnkirurgen och städaren

Caroline: Ja, det var ett litet brandtal.

Jan: Men när jag pratade med kommunister när jag var yngre så sa de ofta något liknande, att en hjärnkirurg och en städare har ju egentligen samma värde.

Caroline: Som människa, absolut.

Jan: Varför ska den ena ha mer betalt än den andra? För kommer ingen och städar och tar ut soporna, så blir det outhärdligt för alla. Medan hjärnkirurgen opererar kanske tre personer på en månad. Och det är de tre personerna. Men städaren ger ju ett större värde för alla andra som ska vara där på sjukhuset.

Caroline: Jag bara, okej, jag vet inte vad jag ska säga.

Jan: Ja, possibly.

Caroline: Jag ville bara ta upp det. För jag fick sån "ding, ding, ding" från gymnasiet när jag pratade med kommunisterna.

Caspian: Precis, men det blir en mer komplicerad fråga, för det handlar om utbud och efterfrågan. Hade det funnits lika många städare som hjärnkirurger, så absolut. Men eftersom du har en lägre tröskel att komma in och vara städare än att vara hjärnkirurg, så är det rimligt att anta att det värde som produceras, det är en högre förädling som sker av hjärnkirurgen än av städaren. Men det säger ingenting om människovärdet.

Caroline: Nej, men det är bra att du tog det på allvar.

Caspian: Ja, men jag håller med dig, Jan. Jag tänker också att det handlar mycket i stort om samhällsstruktur. Om man plockar ner det igen på de här individerna och de här casen, eller det som faktiskt påverkar lyssnarnas liv, så kan man se det värde man själv skapar, och det kan man faktiskt påverka. Det tänker jag är en takeaway. Och leka, leka med att ta betalt, i en anställningsintervju, en löneförhandling. Testa att ta betalt.

Tråden om rimlig lön och asymmetrin i förhandling

Jan: Och jag vet, vi hade en tråd: vad är en rimlig lön i en löneförhandling? Och jag skrev något om hur jag hade resonerat, och jag fick så mycket skit i den tråden. Den finns, vi kan länka till den också. Jag tror den heter "Vad är rimligt att ta betalt". Och sen den här personen tog och gjorde det till sitt eget och kom upp med 30 % löneförhandling, eller vad det var. Och då var jag så här, återigen, om vi tar asymmetrier: det kostar dig ingenting, nedsidan av att säga ett högt pris är väldigt låg. Medan vinsten, om du lyckas, är väldigt hög. Och då bör man rent statistiskt, har du en sån chans, ja men betta på uppsidan.

Låt de andra göra jobbet att förhandla ner dig. Du behöver ju inte förhandla ner dig själv.

Jan: Vare sig med mössorna, eller med lönen, eller med annat. Det är till syvende och sist en annan människas vuxna ansvar att tacka ja eller tacka nej. Så där kan jag ibland tycka, kritik mot finansbranschen, du vet det här med hedgefonder som tar 2 % om året, 20 % av vinsten. Jag tycker det är förkastligt. Men då köper jag ju inte de fonderna. Det är ju mitt ansvar. Om ni tycker att det är bra med Alibaba, kör ni på det. Och då har de ju en affär. Men de har inte min affär. För jag lägger inte mina pengar hos dem.

Caroline: Nej, men jag tänkte att det verkar som att vi fortsatte på de här båda, nio till fem-arbetaren och studenten.

Jan: Jo, jag förstår det.

Nästa case: appen, och att sälja innan du bygger

Caroline: Men ska vi ta nästa case?

Jan: Ja, men absolut.

Caroline: Där har vi ett gäng kompisar som har utvecklat en app baserat på intresse. På fritiden. Det är gjort helt och hållet kvällstid och helger. Och frågan är då: hur går man från gratis till betalande kunder?

Jan: Man börjar inte i gratis. Man börjar i betalande.

Caroline: Fast där har jag en väldigt stor invändning. Hur började du? Rika Tillsammans? Hade du börjat med något nu så hade du inte börjat gratis. Är det det du menar?

Jan: Jo, men där är det så här. Då behöver man kolla på affärsmodellen. Det handlar om att välja affärsmodell. Här var det att många börjar i app och sen vill de ta betalt för appen. Jag har ju ingen ambition att börja ta betalt för Rika Tillsammans. Varken nu eller i framtiden. Därför tycker jag att den jämförelsen haltar. Vill du ha en betalapp så upplever jag: ta det från början. Så skulle jag säga. Innan man ens har utvecklat den. Eller hur tänker du nu?

Sälj skinnet innan björnen är skjuten

Jan: Okej, nu kommer vi åter in på företagande. Jag har mycket åsikter här. Jag har en tes, återigen, som jag fått från Klas-Erik och massa sådana här äldre människor som har tragglat sånt här med mig. Det första de sa var så här: sälj skinnet innan björnen är skjuten. Och översätt nu det. Sälj idén. Sälj produkten och idén innan du börjar utveckla den. För om ingen vill köpa den på idéstadiet, så kommer ingen köpa den färdig. Och då slipper du göra hela utvecklingen för att konstatera att ingen vill köpa den.

Sälj skinnet innan björnen är skjuten. Sälj produkten och idén innan du börjar utveckla den.

Caroline: Men hur tänker du då med förslag? För vissa tänker nu så här: ja, men jag kollar om folk gillar den här idén. Om de säger att de skulle köpa appen, då är det nästan som att ha sålt. Men det är det ju inte.

Jan: Ja, men du kan få dem på en förbindelse. Det beror på vad det är. Det kanske är svårt om det är en app som ska gå till konsument. Men har du en idé eller en tjänst, så är det ingenting som hindrar dig att gå till ett annat företag och säga: vet du vad, vi kommer erbjuda den här tjänsten, den här produkten om sex månader. Vill ni vara med och köpa denna, då får ni skriva ett letter of intention eller betala up front. Det är det magiska. För då kommer du aldrig behöva finansiering av externt kapital.

Banken, finansiären och att ge bort sin idé

Jan: För då kan du gå till banken och säga: titta, jag har kunder här som betalar för den här produkten om sex månader. Vi vill låna två miljoner för att utveckla den. Medan idag gör man precis tvärtom. Man går till någon finansiär och säger: vi vill utveckla denna produkt, men vi har inga pengar. Så säger de: ja, men jag tar jättestor risk med mina pengar, då vill jag ha 80 % av bolaget. Och så har man gett bort hela värdet i sin idé. Så jag är lite anti sånt där.

Sälj skinnet innan björnen är skjuten. Det vill säga: testa. Ta det i en app. Jag har gjort så. Tagit en app, ritat upp den på papper, skissat den, och sen suttit med potentiella kunder och visat: så här ser du, klick, du där, då kommer det här pappret, och trycker du där så kommer det se ut på det sättet. Är ni villiga att betala för det här?

Caroline: Jag vet inte, jag känner bara hur jag tänker, nej.

Jan: Vadå nej?

Caroline: Så du lägger hellre två år, utvecklar någonting på fritiden som sen inte blir.

Jan: Nej, det vill jag inte heller.

Caroline: Men jag känner bara att det inte passar riktigt. Tänk om jag inte exakt vet vilka som är kunderna. Det kan vara vem som helst.

Vem är kunden?

Jan: Ja, men är kunden vem som helst så har du ingen kund. Det är som att säga: jag prioriterar här, och alla tio punkterna är lika viktiga. Då har du inte prioriterat.

Caroline: Nej.

Jan: Nej, men där är jag mycket mer brutal. Här går jag kanske emot det jag säger innan, som går på entusiasm. Javisst, om du tycker det är roligt att utveckla, det beror på vad syftet är. Syftet här, att jag vill utveckla mina färdigheter som programmerare, jag vill ha roligt med mina vänner. À la bonheur, kör på det. Men om du vill göra det kommersiellt och tjäna pengar på det, och tjäna mycket pengar, då är tricket att sälj innan du producerar.

Medan i Sverige, och detta är, förlåt, Gerdin. Detta är ett misstag som Ericsson har gjort, för fan.

Caspian: Varför säger du förlåt till mig? Jag har väl ingen förbindelse till Ericsson?

Jan: Nej, men för jag känner att det blir lite så här brandtal.

Caroline: Ja, men det blir det hela tiden här.

Jan: Ja, det var därför jag var så här, åtminstone självinsikt. Vi vet inte om vi kommer publicera detta. Självinsikt nog att säga att jag klarar inte det här avsnittet själv.

Sverige producerar, Danmark säljer

Jan: Men i Sverige, nu blir det väldigt generaliserande, men ändå ganska, jag hoppas, rampigt. I Sverige har vi historiskt sett alltid haft råvaror. Vi har haft järnmalm, vi har haft skog, vi har producerat grejer. Vi producerade mobiltelefoner, vi producerar pappersmassa. Så vi har alltid kommit undan med att vi producerar en produkt och sen säljer vi den. Och så är det lite att produkten säljer sig själv. Det är lite fult i Sverige att säga att man är säljare. Det ska gärna vara key account manager eller något.

Danskarna har aldrig haft en råvara i hela sitt liv. Så vad de har blivit duktiga på är handel. De har Mærsk, transportlogistik och sånt. Och vi skämtar ju här nere i Skåne, som har mycket med Danmark att göra: har du gjort en affär med en dansk, räkna fingrarna när du har slagit hand, eller tagit i hand, för du har blivit av med någonting. Och det stämmer, fråga folk som har gjort affärer med danskar. Myten är, jag vet inte om detta är sant, men att Sverige betalar två tredjedelar av Öresundsbron och danskarna har två tredjedelar av skatteintäkterna.

Caroline: Ja, jag vet inte.

Jan: Det är myten, sägs det. Någon kanske kan bekräfta detta. Men det går helt i linje med allt.

Caroline: Vart vill du komma nu?

Jan: Jo, att detta är lite kulturellt i Sverige. Att vi gärna vill producera och inte sälja. Medan danskarna, eller de som är duktiga, de säljer först. Och sen är det så här: ja, nu har vi sålt någonting, ja, nu får vi producera.

Caroline: Du generaliserar, ja.

Boken som såldes innan den skrevs

Jan: Men du kan ta ner detta i lilla skalan också. För jag applicerade detta när jag skrev boken "Gör ditt barn rikt". Jag och Charlie sålde in boken till Bonnier, fick ett bokkontrakt. Och sen fick vi så här, nu måste vi skriva boken. Och det gjorde vi inte på två år. För oss var det roligare att sälja och få kontraktet än att skriva boken. Det är många författare som gör så, tydligen, eller gjorde förr i tiden.

Och sen var det så, ni vet, tredje gången vi fick påminnelser, då var det bara: grabbar, nu måste ni skriva boken, deadline är två veckor. Då var det så. Så det var ett typiskt exempel på hur vi sålde skinnet. Medan vad gör de flesta författare? De gör ju inte så. När jag pratar med vår förläggare, han hade så här på sitt skrivbord, jag tror det var 60 manus. Och han sa: detta är de som inte ens ligger i papperskorgen innan jag ens öppnade dem. Är du med? Så jag tror jättemycket på att sälj skinnet innan björnen är skjuten. Men förlåt, ville du säga något?

Caspian: Nej. Jag skulle bara sträcka på mig lite. Det låter lite arrogant, Jan.

Jan: Åh, förlåt.

Att vara driven är en träningsfråga

Caspian: Men vad är det för, nej, men jag tror så här. Vad är det som gör att du är så jävla driven i vissa saker och gör saker på ett visst sätt? Och jag tror att alla som nu är intresserade av att lyssna på det här inte känner att de känner igen sig riktigt.

Jan: Jo, men det är därför vi har avsnittet.

Caspian: Och jag skulle bara också säga att det är en träningsfråga.

Jan: Ja, det är klart. Jag har tränat i 25 år.

Caspian: Så det är en viktig grej att säga. Du har drivit företag i hur länge?

Jan: Ja, sedan 2003.

Caspian: Så du har tränat på alla de här aspekterna som tillhör försäljning och företagande.

Jan: Och jag har misslyckats hela tiden. Men allvarligt talat. Saker vid sidan om som ska funka eller inte funka. Men allvarligt talat, är det så far out there?

Caroline: Nej men Jan, det är nästan så att vi måste skriva memoarer lite grann för att se alla projekt du har gjort, som kanske inte har gett så mycket, men som du har lärt dig mycket av. Och så sitter du här nu med en essens och försöker ge bort den. Och den måste ändå landa.

Jan: Ja, men så fattar jag. Jag fattar att ingen kan ta till sig allt det vi pratar om här i två timmar. Men det är där jag menar, plocka ett av guldkornen.

Caroline: Det tycker jag är jättebra. Man behöver inte ta allt på en gång, som du säger.

Höj priserna med 7 procent

Jan: Är du till exempel företagare, jag vet att det är företagare som lyssnar på det här: höj priserna rakt av med 7 procent. Det är det enda du behöver göra efter att ha lyssnat på de här två timmarna. Det är bara att räkna på din vinst, så har den ökat med 7 procent. Bara.

Och jag fattar att det är emotionellt, det kommer rädsla. Och jag har hört den här invändningen, nu kommer jag bli arrogant igen: det går inte i min bransch. Det går inte i mitt företag. Det går inte inom IT. Eller det går säkert inom handel. Det är alltid en invändning jag får. Det var därför den här vd:n som kom med det tipset, han var så här: jag sparkar alla som inte accepterar den ändringen. Och sen har han ju mandatet, för det har ofta gått turnaround.

Men då tänker jag så här: tänk om man kan ta modet till sig. Var lite nyfiken. Ha ett scientistperspektiv. Undra vad som händer om jag höjer priset med 7 procent. Undra vad som händer om jag försöker sälja in produkten till kunderna innan. Vad som händer om jag tar 799 kr för en peruansk stickad mössa med två slätor.

Caroline: Ja, och grejen är att de är skitdyra de mössorna. De peruanska mössorna.

Prova tio, inte en

Caspian: Jo, men jag tror att grejen som gör att det är så pass far out there, det är de kompisar som jag har pratat med. Som har provat att göra någonting. Satt igång ett projekt. Det kan vara allt ifrån att säga: jag ska ut och föreläsa på skolor om någonting jag kan. Eller, nu ska jag träna en kompis för att jag är duktig fysiskt, vara lite PT. De har provat en grej. De har ett projekt. Och när det inte funkar, då vill man, med dåligt självförtroende.

Jan: Precis, och då kommer vi till den känslomässiga. Det är därför du hamnar så far out there. För du har ju provat. Det jag brukar säga då är: ja men prova tio. Kom tillbaka när du har 10, 20, 30 projekt. För där är skillnaden.

Caroline: Det är jätteviktigt det du säger, Caspian. Jag tror det är det här att man faller på att man provar en grej, går inte det precis som man tänkte att det skulle gå, så lägger man av helt.

Jan: Ja, man kan få dåligt självförtroende.

Caroline: Ja, men precis. Och som du sa innan, Caspian, att du har provat så många grejer, startat projekt, lagt ner och testat saker och lärt dig saker. Och det tänker man inte på, att det är en process du måste igenom om du ska tjäna pengar vid sidan av.

Caspian: Absolut. 20–30 stycken.

Hundra gånger innan du får uttala dig

Jan: Ja, fast jag skulle vilja ta ner det en nivå till. Att om du nu är den här som tycker det är kul att träna, jag tar med mig mina kompisar. Så en grej, det är så mycket i mitt huvud, men det är så här: innan du har testat 100 gånger så har du ingen rätt att uttala dig om huruvida det funkar eller inte. Och då behöver du, okej, om jag är PT, gå fråga någon som är duktig PT: hur gjorde du? Och sen följ deras råd 100 gånger utan att ändra det.

För det där är en sån sjuka vi har. Den här ingenjörsgrejen, du vet, någon berättar ett råd för mig och säger, och sen har jag testat en gång: jag vet ett bättre sätt att göra detta på. Det funkar inte att börja mecka med det. Så här: nej men jag tog 1 000 spänn i timmen, de sa nej, så nu sänker jag till 800 kr i timmen. Nej, du har inte testat att ta 1 000 kr i timmen 100 gånger. Så det är nummer ett.

Jan: Sen nummer två, när vi ändå är inne på det. Ta betalt av dina kompisar. Jag har testat så många gånger att göra saker gratis. Och vi har blivit erbjudna saker gratis. Jag vägrar. Det blir aldrig bra. Det kan säkert bli jättebra för någon annan. Jag har aldrig lyckats med att byta.

Caroline: Nej, men vi har också fått, när vi har varit ute och fikat hos kompisar som har café, så har de sagt: ni får det, det är lugnt. Nej, det är ju deras vinst. Det är vi som ska betala. Och jag försöker alltid köpa extra, för jag vet hur mycket de kämpar.

Grit, ensamhet och att hitta en community

Jan: Men vidare, Caspian.

Caspian: Ja, jag tänker absolut att prova det 100 gånger, men det vi kommer tillbaka till är den känslomässiga aspekten av det. Och gritten i det. Men jag tänker också, som du säger, om man är helt ensam i det, då är det jättejobbigt. Att hela tiden försöka börja om och testa 100 gånger. Så vad behöver man göra? Ha kompisar som tycker om en, som man kan komma och få stöd av. Och kanske andra som också gör samma sak, eller som är nyfikna på samma sak, att man har någon community. Och det där finns ju ofta, det finns Facebook-grupper, det finns olika.

Caroline: Forumet.

Caspian: Använd vårt. Jag kommer heja på dig.

Caroline: Det är bra.

Caspian: Jo, det kommer. Även om du inte är inne just den dagen, vilket du förmodligen är, men så finns det andra människor som också kommer göra det. Testa. Återigen, vad är worst thing? Allvarligt talat, det är att du får en bra historia. Jag älskar det.

Återigen, vad är det värsta som kan hända? Allvarligt talat, det är att du får en bra historia.

Jan: Vad tänker du då? Kommer ni ihåg den gången som jag misslyckades med?

Caspian: Ja, precis.

CV:t över misslyckanden

Jan: Ja, men det där är ju också så här, jag funderar på att sätta ihop ett CV av alla grejer som jag har provat, som gick åt helvete.

Caspian: Ja. Vilken arbetsgivare hade sagt nej till det?

Jan: Och inte bara vad som har gått åt helvete. Men vad jag lärde mig från de grejerna. Detta gjorde jag, det misslyckades jag med. Det jag lärde mig var det här. Hur jag har applicerat detta i mitt liv är så här.

Caspian: Åh, I love it.

Jan: Sjukt bra, Caspian.

Caspian: Ja, men jag tror verkligen det är en bra grej.

Jan: Du är inte bara ung, du är smart.

Caspian: Ibland. Nej, men jag tänker, för att ta tillbaka det till caset. Du säger: ta betalt från början av de här appkillarna.

Jan: Ja, men jag har fler idéer till dem.

Caspian: Ja, precis. Summera lite. Ta betalt från början. Sälj produkten innan du har utvecklat den. Vad ska man göra mer?

Vems kunder har nytta av det jag har?

Jan: Sen, om man nu vill ha en freebie-produkt, detta gäller i all försäljning, återigen: vems kunder kan ha nytta av den produkt jag har utvecklat? Så istället för att jag säljer själv: vem hade haft nytta? Vems kunder hade haft nytta? Vems kunder hade blivit glada om de fick det här?

Så till exempel, hur vi gjorde i Balansekonomi för många år sedan. Då föreläste vi. Vi hade en jättestor föreläsning på Oscarsteatern i Stockholm och runt om i Sverige, inte Liseberg. Ja, skitsamma. Och då funderade vi just på den här frågan. Det är Charlie som kom på den: vems kunder hade haft glädje av det här? Och då kontaktade vi, för vi visste att SJ har en stor kundklubb. Så vi var: skulle ni vilja bjuda era SJ Prio-prenumeranter på en gratis föreläsning på Oscarsteatern? Och det kostar inte SJ någonting. Vi fick in massor av människor som vi inte behövde betala Facebook-reklam för eller anstränga oss. Och plötsligt kunde vi fylla Oscarsteatern ett par kvällar, och sen kunde vi sälja utbildningar och det vi gjorde där. Så det där är en sån jättebra studsgrej.

Erik Strands fond och win-win

Jan: Och där är det till exempel, ta Erik Strand, som är poppis i vår podd. Jag markerar ju alla de avsnitten som samarbete. Men vi har inte fått betalt av Erik för dem. Han har en nystartad fond, inget kapital. Man kan ju inte betala för det. Men då har han tänkt smart: vems kunder har glädje av min fond? Ja, men det är så här, våra läsare och lyssnare tycker det är jättekul att lyssna på Erik Strand. Så då säljer ju han sin fond via vår podd. Vi är glada att vi har med honom, för det är alltid så här, vanligaste frågan är: när kommer Erik tillbaka? Och då får vi en win på det.

Sen naturligtvis vill jag tjäna pengar på det där också. Men där försöker jag återigen win-win. Om inte Erik, det är ingen mening att lugga en flintskallig.

Caroline: Bara lugga.

Jan: Ja, det är ingen mening att lugga.

Caroline: Jag tror inte det går att göra det ens. Eller lugga. Jag trodde man drar i luggen, men det gör man väl inte. Vad innebär det, lugga?

Jan: Nej, men så här, att ta någonting för någon som inte har något.

Caroline: Men vad kommer det uttrycket från? Lugga en flintskallig? Det låter ju som något som Klas-Erik kunde sagt.

Jan: Det här är som dina brädgårdar.

Caroline: Ja, precis. Brädgård är lika med hashtag.

Brädgårdar och fler synergier

Jan: Ja, vi hade en lång diskussion där jag säger till Caspian: Caspian, tryck brädgård. Caspian är så bara: va? Och sen efter ett tag förstod vi att vi säger hashtag, och bara, ja så kan man kanske också kalla det. Brädgård hette det förr i tiden.

Caroline: Ja, brädgård.

Jan: Det finns säkert någon lyssnare som känner igen sig på brädgård.

Caroline: Ja, eller lugga en flintskalle.

Caspian: Vad ska människorna mer göra?

Jan: Ja, så där kan de hitta, till exempel en Anticimex eller Bauhaus. Jag hade gått på Bauhaus, till exempel, på deras kundklubb. Det måste vara så här.

Caspian: Men vad tänker du nu? Är det bror på vapen?

Jan: Nu tänkte jag precis på husappen som vi hade i förrförra avsnittet. För de var så här: nej men vi tjänar inga pengar på det. Och direkt i mitt huvud, det exploderade. Bauhaus, försäkringsmäklare, Vi i Villa.

Caroline: Vi i Villa.

Jan: Alltså, Jimmie, Vi i Villa.

Caspian: Jag tänker, där är ju du väldigt duktig på att hitta synergierna. Och det är ju också en övningssak, absolut. Men du ser kopplingarna och vågar höra av dig.

Far out there igen: husappen och Vi i Villa

Jan: Just för att det är symmetriskt. Och här blir det ju så här, återigen, jag dyker upp som arrogant i detta avsnitt. Men där blir jag så här: hade jag varit på husappen, eller kommit på den här idén nu som jag gjorde med Vi i Villa, och jag hade ringt till Vi i Villa och de hade tackat nej, då hade jag tyckt att de är dumma i huvudet. På Vi i Villa. Hur kan ni inte se värdet för era medlemmar med den här appen? Detta skapar ju jättemycket. Era medlemmar kan sälja sin villa för några tusen extra. Det är ju lätt hemräkning.

Caroline: Det utgår från att man pratar med rätt person direkt. Det kan ju också vara så att man, det händer ju aldrig att man pratar med rätt person när man är ute och ska göra sådana samarbeten. Man får inte ge upp efter ett sådant samtal, vad de säger.

Jan: Nej, hundra. Nej, tack. Nej, hundra gånger.

Caroline: Och det kan vi också rekommendera.

Jan: Då Ramit Sethi har en e-mail formula. Där han på 30 minuter går igenom hur man skriver ett.

Caroline: Ja, kan du inte länka? Lägga ut en sådan mall.

Skriv kort, skicka till rätt person, och ge inte upp

Jan: Skriv kort, koncist, kom till kärnan. Och var konkret. Där vet jag att många hänger upp sig också. Men skickar man det till info eller kundservice, blir det så?

Caroline: Det ska vi lägga ut.

Jan: Men jag tänker också så här: till fel person spelar det ingen roll vad du säger. Det kommer ändå bli nej. Till rätt person spelar det inte heller någon roll vad du säger. Så man behöver ha empati med sig själv. Men det gäller bara att stacka upp, eller räkna hem antalet interaktioner. Och inte ge sig. Och inte tro att bara för att jag fick ett nej, så betyder det att jag har fel eller att idén var dålig. Utan där är det det här arroganta som kommer till min fördel. För jag tänker så här: du är dum i huvudet som inte fattar min excellenta idé.

Caroline: Det är ju ett sätt för dig att säga så.

Jan: Jag har minsann ingen dålig idé.

Caroline: Ja, precis. Det är inget fel. Det är du som är dum.

Jan: Visst, det är inte min mössa som är dålig. Och visst, funkar det för dig så fine. För du kommer ju ändå ta dig i kragen igen och bara: vänta här nu, den var nog inte rätt person.

De två advokaterna i samma möte

Jan: Jag kan ju säga, detta har blivit, jag har haft ett antal sådana här ganska humoristiska situationer i mitt liv. En av de roligaste var när jag hade två advokater, som var och en tog 4 000 spänn i timmen, som hade totalt motsatt åsikt, och jag satte dem i samma möte för att reda ut huruvida jag kunde göra detta. Och jag kommer bara betala en av er. Och vad hände då? Den ena som sa att det gick, han hade rätt. Han var så här: jag har han som har skrivit lagstiftningen i mitt nätverk. Jag vet hur den här lagstiftningen är menad och hur detta ska tolkas. Och så vann han.

Men det var ju också det där att inte ge sig. Jag ringde tre advokater och fick nej. Och det var inte svaret jag ville ha. Och sen till slut hittade jag en. Och sen var det så här: nej men det går, man måste göra det på det här sättet. Sen återigen, det där var, om jag startade företag 2003, så var detta år 19. Nej, 18.

Caspian: Jag tycker det är jätteintressant med hur du förhåller dig till dig själv när du gör en sån grej. För visst, du är arrogant ibland, Jan. Men vänta. När du sätter de två advokaterna i samma möte och säger, nu får ni reda ut er, jag kommer bara betala en av er, då måste du ändå på något vis glömma bort dig själv. Förstår du vad jag menar? Jag vet inte hur jag ska förklara detta. Men för mig, om jag skulle göra en sån sak, så hade det varit så att jag måste glömma bort att jag har prestige, och att någon kommer hata mig efter det mötet för han inte fick betalt. Att man måste bara glömma bort sig själv.

Det är en lek

Jan: Jag fattar. Men vi är tillbaka på det emotionella. För mig är detta en lek.

Caspian: Jo, men på något vis så är det okej med att någon kommer hata dig efter det mötet och tycka: vet ni vad han gjorde?

Jan: Nej, men det handlar ju om att ha bra relationer. Jag är ju, gud vad detta blir jobbigt. Jag är inte ovän.

Caspian: Nej, du är inte ovän med dem.

Jan: För det låter ju som en jävligt amerikansk grej att göra.

Caspian: Man garvar ju åt dem. Med dem också.

Jan: Jag förstår det. Så jag försöker inte vara en asshole.

Caspian: Nej.

Jan: Det lät lite åt det hållet. Men så här, relationer är allt. Relationer är bra för ditt välmående. Relationer behöver du för att kunna göra affärer. För att vara lycklig. Jag bränner väldigt sällan relationer. Väldigt sällan. Men jag tror att det handlar om att ha en distans till det.

Zlatan, matchen och leken

Jan: Jag brukar tänka på Zlatan ibland. När han spelade någon match, och sen armbågar han den här backen så han knäcker näsan. Och det var hans bästa kompis. Och sen var det så här, när matchen var igång så var det på allvar. Men när matchen var slut så var matchen slut. Och då kunde de kramas och garva. Och det var så roligt, för den här journalisten fattade ju inte det, för han var fortfarande inne i matchen även efter matchen.

Och då pratade jag med min coach om det här, och vi sa så här: gör när spelet pågår, spela spelet fullt ut, men när matchen är klar, då är matchen klar. Och idrottskvinnor är mycket bättre på det här än vad vi är generellt. Och en annan sån grej som den här coachen sa till mig, var så här: gör allvaret till lek och gör leken till allvar.

Gör allvaret till lek och gör leken till allvar.

Jan: Så att när man sitter i det där styrelsemötet eller årsstämman, eller med advokaterna, eller en jobbig situation man förhandlar, kom ihåg att det är en, det har gjort jättestor skillnad för mig. Att skilja på: nu är vi i den situationen och då är det allvar. Och sen går vi ut och tar en kaffe. Jättestor skillnad för mig. För då kan jag äntligen skilja på situation och person.

Caroline: Ja, ja.

Företaget ska tjäna dig, inte tvärtom

Jan: Och komma ihåg att, detta är ett misstag många företagare gör. Det är att man till slut, man startade företag för att ha roligt. Men någonstans blev företaget så viktigt, så att man inte ens tycker att det är roligt längre, utan företaget driver en. Och då brukar jag säga: hallå, företaget, det är därför du ska må bra. Inte för att du ska vara där för företaget. Det är bara ett påhitt.

Caroline: Men jag måste säga, Niklas, vår kompis, han gör ju så här när han har, eller förr, när han hade sådana här jätteviktiga möten, så hade han liksom supermankalsonger. Och så kunde han sitta med en Musse Pigg-klocka. Och så satt han där och sa: ja, men alla finansmänniskor sitter där i slips och kostym och kritstrecksrandiga. Och så tänkte han ändå: jag har ändå mina supermankalsonger på mig. Som att avdramatisera, det är att bringa in leken i det där allvaret.

Jan: Ja, han gjorde det på det sättet, och man kan säkert göra det på andra sätt också.

Caspian: Ja, det var tydligen inte ett sätt som vi kan muska.

Caroline: Jo, jo, men jag kan inte relatera till sådana underkläder på det viset.

Jan: Ja, men det är bra. Vad sa du, Caspian? Du nickar så himla. Har du supermankalsonger?

Caspian: Nej, jag har inte det. Jag borde skaffa.

Arrogant är bara självsäker på för hög volym

Jan: Absolut. Men jag tänkte säga en grej till. Arrogant. Arrogant är självsäker, fast man har skruvat upp volymen för mycket. Så jag dyker upp som arrogant hos människor, där arrogant bara är självsäker på för hög volym. Och det där är också viktigt, att arrogant är inte att man ser ner på andra, utan det är att.

Caroline: Nej, det är bra att du säger det. Du ser ju inte ner på andra, nej.

Jan: Jag har en väldigt stark tro på att jag har rätt. På gott och ont. Vilket i vissa fall är en jättestor fördel och ibland är jättedåligt. För jag borde ha lagt ner grejer långt innan, när jag har fel. Jag tror att jag har större benägenhet att säga "du är dum i huvudet" till någon, än vad du har att säga till någon.

Caspian: Ja, för jag tänker, ja, men du, jag tror du har en helt annan inställning.

Jan: Men om någon inte håller med mig i något område som jag är väldigt självsäker i, så viftar jag bara bort. Ja, men du är dum i huvudet.

Caspian: Ja, men jag fortsätter argumentera.

Jan: Ja, men du fortsätter, och du är ändå kompis, men jag är inte det. Ja, du är dum i huvudet.

Caspian: Ja, men skönt, då har vi olika definitioner på dum i huvudet.

Tre sätt att sälja: synergier och tredjepartsvärde

Jan: Men då hade vi appen. Ta betalt från början. Sälj produkten innan den finns. Skapa synergier. Och sälj på andra sätt. Precis den här frågan: vems kunder kan få nytta av det jag har? Och sen tredje sättet. Är det då saker som är värt för andra? Typ Facebook, är ju gratis mot användarna, men de säljer marknadsföring. Där finns till exempel ett bokföringsprogram i Sverige, typ Fortnox. Programmet är gratis mot företagen, men sen aggregerar de branschdata som de säljer till andra. För de vet att du har ett konsultföretag, och då kan de baserat på en undersökning på tusen konsultföretag säga att konsultföretagen förra året minskade sina marginaler med x procent. Så det är också en sån här, inte bara vems kunder hade kunnat glädjas om detta, utan vem är en indirekt kund till vårt företag eller till den här idén.

Och grejen är, vet ni vad, de här resonemangen funkar precis likadant för mössorna. Vems kunder hade haft glädje av våra mössor? Eller, om du gillar våra mössor, så gillar du förmodligen kanske även ponchos. Och så kan man sälja de uppgifterna om ponchos.

Caroline: Ja. Vi har Designtorget, då kan man höra av sig till dem, för att de här mössorna går i stil med resten av inredningen.

Tänk lateralt, och förädla värdet

Jan: Det är återigen synergierna. Det finns ju bloggare som gör sådana samarbeten med olika klädmärken, för att de som gillar klädmärket gillar också den bloggaren kanske. Eller ta så här Krug, champagnemärkets hemsida. Okej, de har restauranger. De vet, lägger man en tusenlapp eller mer, mycket pengar, på en champagne, då lägger man förmodligen mycket pengar på fine dining. Så jag tror mycket på att tänka lateralt, alltså tänka i sidled.

Sen finns det massor av grejer också, vertikaler och sånt. Att man tänker så här: okej, detta är egentligen bara första steget i en process. Okej, detta är gratis, men sen förädlar vi värdet. Till exempel freemium och premiumtjänster.

Caroline: Just det, freemium.

Jan: Ja, jag själv är så här, jag gillar att göra affären rakt. Så till exempel i en produkt som vi har säger jag: nej men du vet, du betalar för detta, det finns gratisprodukter, men de säljer din data. Här äger du din data, den kommer aldrig komma till någon annan. Att det blir en renare affär.

Sista caset: skilsmässan och ett starkt varför

Caroline: Bra, ska vi ta sista caset?

Jan: Ja.

Caroline: Här är ju ditt eget case, som du faktiskt kom på. En person i skilsmässa har ett vanligt jobb, men ni ser att pengarna inte riktigt kommer att räcka till när den nya vardagen kommer. Hur ska personen kunna tjäna mer pengar?

Jan: Hade vi inte en sjuksköterska sen också?

Caroline: Ja, detta kanske inte var sista caset.

Jan: Nej, det var nio till fem.

Caroline: Vi har ett par case som vi har pratat om, som vi inte har tagit med. Okej, men skilsmässocaset då?

Jan: Ja, men här har jag också haft folk jag träffat, de berättar, väldigt kreativa. För där är man så här: ja men om jag inte har råd att bo kvar, då jäklar har man ett starkt why med. Så då har jag varit med om till exempel, väldigt enkelt om det går: ett sånt här attefallshus på tomten, eller att hyra ut. Eller hyra ut bil, det finns ju massa tjänster. Och där kan det vara så att småpengarna spelar roll. Varje månad. Där är det jättestor skillnad.

Men det är också så här, i början har man, man pratar nationalekonomi, marginalnyttan är väldigt hög på de första kronorna. Sen blir det, ju mer pengar du tjänar, desto mindre nytta får du av pengarna.

Tjäna pengar på sitt boende

Jan: Där tror jag till exempel, vi har ett sånt avsnitt också, som heter "Bo gratis", eller "Tjäna pengar på ditt boende" med privatuthyrning. Det finns i princip få sätt i Sverige som är så lönsamt som att tjäna pengar på privatuthyrning. Så det är verkligen en sån grej. Och sen finns det massa sådana appar. Hygglo, där man kan hyra ut sina verktyg. Och också enkla sådana här, tjäna pengar, typ den här Tipp Tapp. Du vet, man åker och hämtar grejer, folk som ska till tippen.

Caroline: Tipp Tapp.

Jan: Tipp Tapp. Ja, vad sa jag.

Caroline: Tipp Tapp.

Jan: Ja, förlåt.

Caroline: Men vänta här nu, vad tänker du med Tipp Tapp?

Jan: Nej, men kan man vara en sån som åker och hämtar folks. Man kan vara en sån som, man kan jobba i det. Så många gånger, har man ett starkt varför, så finns det ofta ganska många sådana här grejer att göra.

Min mammas varför

Jan: Där kan jag ha stor respekt för min mamma. När hon kom till Sverige, de gjorde ju så här skärp på kvällarna.

Caroline: Dina föräldrar?

Jan: Ja. Och skaffade, mamma delade ut tidningar på morgonen, innan jobbet på skolan och sånt. Det fanns inget alternativ för att vi skulle kunna bo kvar i huset. Så jag tror att allt kommer tillbaka till why. Varför?

Men då finns det ju de här, man kan hyra ut sin bil, man kan hyra Airbnb. Är det så här, okej, om man har en kompis, kan vi vara hemma hos er dessa två nätter, eller så kan vi hyra ut vårt hus. Så då är det ganska låg tröskel.

Sen är det återigen, hur man vill göra. På Scania, kompis Elisabeth, de köpte ju med flit ett hus med två lägenheter. Så de hade så här, nej men då hyr vi ut den ena lägenheten. Och sen också när de renoverade, då renoverade de för att kunna ha Airbnb-uthyrning. För då har de också en sommarstuga som de gillar att vara i.

Smågrejer som gör uthyrning enkel

Jan: Och då var det till exempel sådana smågrejer som att de har två kylskåp. Ja, så de kan ha sina grejer i det ena och kunden som hyr i det andra. Eller när de satte lådor. Eller redan från början sa de: ja men vi vill ha ett Yale Doorman-lås med knappkod. För då kan vi ge bort koderna. Men det kräver lite mer tanke och lite mer framförhållning. Men de är ju så här, vi hyr ut vår för x antal tusen. Så de bor ju gratis långsiktigt på det där.

Så där finns, du vet för mig blir det så här, det finns så många möjligheter. Det finns många resurser.

Caroline: Men har vi de resurserna någon annanstans, så man kan få lite hjälp på traven? Jag tänker artikeln och forumet. För jag tänker skilsmässa och ekonomisk stress, det hjälper inte direkt när man ska komma på. Inte i början i alla fall, kanske. Då måste man få lite bollplank eller nåt.

Jan: Jag tänker också, ja absolut artikeln och forumet.

Caroline: Vi kommer också kunna sammanställa allting i artikeln. Under de olika casen.

Jan: Det är toppen.

Caroline: Då blir det lätt överskådligt. Och sen i forumet kan det bli 150 poster. Då pallar man inte.

Sjuksköterskan och det mentala steget

Caroline: Men sen tänker jag också att det har varit jättekul att höra om det finns fler scenarion. Eller invändningar mot det. Men det var någonting mer jag tänkte jag skulle säga här.

Jan: Jo, jag måste ta så här. Jag var ute och gick med Maria, en sjuksköterska. För där pratar man ju ofta om att de tjänar så lite. Men hennes roliga kommentar är: det är sånt bullshit. Jag kan inte säga det, men hon kan säga det som är sjuksköterska. Och då var hon allt från så här: ett, våga flytta på dig geografiskt. Nummer två, okej, säg upp dig och börja jobba som hyrsjuksköterska.

Hon var så här, ja, nu kan jag inte siffrorna. Nu sa jag hitta på, okej? Så att jag inte vill bli hängd för det här. Men säg att hon tjänade 27 000 kr som vanlig sjuksköterska i Region Skåne. Sa upp sig, började jobba som hyrsjuksköterska, 40 000 kr. Vi pratar inte några hundralappar mer, utan mycket mer. Och hon sa till exempel, nu i sommar är det jättestort problem med sommartillsättning inom vården. Den som vill jobba lite extra och kan tänka sig jobba 40, 50, 60 timmar, de kan tjäna hur mycket pengar som helst under de här perioderna.

Men hon sa också att det är svårare när hon pratar med kollegor. Det är just att våga ta det här mentala steget. Att göra det. Och sen när man har gjort det, så tänker man alltid: varför gjorde jag inte detta redan för länge sedan? Så jag har jättestor respekt för att i det vi pratar om, så är det emotionella steget det stora, det svåra.

Det kreativa och varför kris kan vara skönt

Caroline: Precis. Ja, och kanske det kreativa också. I många fall när man är fast i sina hjulspår. Och då behöver man den här injiceringen av: okej, men just det, så här kan man också göra.

Vet ni vad jag tycker är så himla fräscht och skönt? Det är när man har ett jättestort varför, som en skilsmässa eller att man inte kan betala mat, alltså att det är kris. Då bryr man sig inte om vad andra tycker. Det blir ju verkligen så att man bara, nu måste vi bara lösa detta problemet, jag älskar det. Och det är inte så ofta man har det. Om man nu ska vara krass.

Jan: Nej, och tricket är ju där, lite som Elon Musk sa nu här i Saturday Night Live: I'm very good at emulating human. Du vet, hitta på det där spelet. Det är ju ingen skillnad. Det är ingen skillnad mot nu när du är i en sån situation, för det är ju bara inom situationen en mental bild. Du har ju kört sådana fattigveckor förr.

Caroline: Ja, det är från Tim Ferriss, han gör ju det. Lever som en fattig i tio dagar. Och det är extremt, man blir så tacksam för det man har.

Jan: Jag har klarat tre dagar. Det har varit så jobbigt. Men det är ju en lek.

Leka allvar, och lugna pulsen

Caroline: Det är en lek, ja. Och nu leker vi allvar, är med i en fattigvecka.

Jan: Men när man är i allvaret, kom ihåg att det också är en lek. Så att du får spacet, för utmaningen kommer alltid vara där.

Caroline: Ja, och lugna pulsen. Lite i det där allvaret.

Jan: Ja, och sen handen på hjärtat. Bara det att man bor i Sverige. Du kommer ju inte svälta i Sverige. De basala behoven kommer vi täcka i Sverige. Det hade varit tondövt att köra det här avsnittet i Uganda.

Caroline: Ja.

Jan: Är du med? Men å andra sidan kan vi säga också, att jag har aldrig träffat så kreativa människor som i Uganda, till exempel. Så det är alltid så här, har man en förtjänst så har man alltid en svag sida. Har man en svag sida så leder det alltid till en annan fördel.

Avrundning

Jan: Jag tänker, ska vi, är du nöjd Caspian?

Caspian: Jag är jättenöjd. Jag tycker vi har jättemycket bra material att utgå ifrån. Och faktiskt ta vidare det på forumet. För jag tänker att det här ska vara en språngbräda för oss att ha en vidare konversation kring det.

Jan: Ja, grymt. Då rundar vi av då.

Caroline: Ja, då tror jag att vi har ett avsnitt som bara är en timme långt. När hände det senast?

Jan: Ja, precis. Ett fantastiskt stort tack till dig som har lyssnat och tittat. Och välkommen. Det ska bli så sjukt spännande och läskigt att läsa kommentarerna till det här avsnittet. Så skriv dem gärna i forumet eller där du är. Så tar vi det därifrån. Tack så mycket. Och tack Caspian för att du var med. Vi ville ta det här utrymmet med casen.

Caspian: Ja, precis.

Jan: Det var ett viktigt avsnitt, kändes det ändå som.

Caroline: Vi hade inte kunnat göra detta utan dig.

Jan: Så jag tror att du får komma på fler bra idéer som vi köper.

Caspian: Tack.