Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Communityns bästa livsråd till någon halvvägs genom livet
2. Äga sin bostad som vaccination mot dåligt beteende
3. Hyresrätt kontra köpt boende, och bostadsbristmyten
4. Att renovera själv och betala sig i timpeng
5. Från resultaträkning till balansräkning över livet
6. Lägg tiden på att tjäna mer, inte jaga sista fondavgiften
7. Tärande tillgångar och dyra hobbyer
8. Köpa kvalitet som tillgång i stället för utgift
9. Ta CSN, investera lånet, lägg det till kontantinsatsen
10. Humankapital, likviditet och gemensam parekonomi
11. Rent från båda hållen, och Morgan Housels Napoleon-definition
12. Det handlar inte om hjältedåd utan om konsekvens
13. Tennismetaforen: vinn genom att inte göra fel
14. Äg lite guld, och bygg vattenledningar i stället för att springa med hinkar
15. Brist kontra överflöd, och vilka signaler vi sänder till barnen
16. Telefonsparandet: när det ska göra lite ont att betala själv
17. Livets ekonomiska uppgift: omvandla humankapital till finansiellt kapital
18. Fyll livet med liv, på ditt sätt
19. Ikigai, och njut varje dag stort som litet
20. Björnen: alla spelar huvudrollen i sin egen film
21. Var närvarande, fira smått och gör något utan ett mål
22. JFO: våga fatta de stora, oåterkalliga besluten
23. Att stänga dörrar tar mindre energi än att hålla dem öppna
24. Thailand-tankeexperimentet: feg eller bara bekväm?
25. Stora beslut känns sällan stora i efterhand
26. Sahil Bloom: drick det goda vinet utan anledning
27. Låt livet kännas lika bra som det faktiskt är
28. Att aktivt påminna sig om hur långt man kommit
29. Att kolla gamla bilder som njutning och minnesavkastning
30. Bill Perkins: tänk om livet går ut på att samla minnen
31. Minnen som avkastning och skydd mot nostalgi
32. Ta backup på minnena, och var snäll mot ditt yngre jag
33. Guldkornet finns alltid att hämta, ibland i en tunna med skit
34. Starta eget: låg nedsida, stor uppsida i humankapital
35. Hjälp andra få det de önskar, så hjälper de dig
36. Sälj skinnet innan björnen är skjuten
37. Det har aldrig funnits bättre tid att starta eget
38. Var framåtriktad: bygg vidare på idéer i stället för att såga dem
39. Vem skjuter ner, och varför: egna känslor i vägen
40. Det är okej att ha fel och omvärdera över tid
41. Ha tillit till din förmåga att lösa det som behöver lösas
42. Du kan påverka din ansträngning, inte alltid utfallet
43. Innan du testat hundra gånger har du inte rätt till en åsikt
44. Bågskytte- och Mozart-metaforerna om att lyssna på dem som kan
45. "Men om du visste?" som framåtriktat verktyg
46. Skilj på reversibla och icke-reversibla beslut
47. Utnyttja livets asymmetrier
48. Tänk i filter: reversibelt, uppsida, är det värt det?
49. Dyk upp, fortsätt dyk upp, och skapa din framtid

Communityns bästa livsråd till någon halvvägs genom livet

Jan: Välkommen till RikaTillsammans och dagens avsnitt, där du får communityns bästa tips och råd och lite livsvisdom. Ämnena idag blir sidoprojekt, ekonomi, att vara framåtriktad och att samla på minnen. Det här är del tre i vår serie som handlar om att jag fyllde 44 i början av september, och då bad jag communityn om vilka era bästa tips är som ni skulle ge till era barn eller till någon som är halvvägs genom livet. Jag har faktiskt bara sammanställt all den kunskap som ni har skickat in i olika kommentarer.

Jan: Jag tänker att det blir högt och lågt. Det blir så här: fyll livet med liv. Och sen blir det: vad är liv för en själv? Vi pratar om det här med att fira. Vi pratar om den här Bill Perkins, som handlar om att tänk om livet går ut på att samla minnen så man kan bli nostalgisk över dem som gammal. Vi pratar om konkreta tips, hur folk gör det i communityn. Vi pratar om den jag sammanfattade som att starta sidoprojekt eller ett företag vid sidan, för utifrån de här asymmetrierna som Nassim Taleb pratar om är det nästan alltid ett rätt beslut att ta. Och sen pratar vi mycket om det här att vara framåtriktad. Det klassiska man in the arena-talet av den amerikanska presidenten och liknande.

Jan: Jag kan bara säga att jag är så sjukt överväldigad över den här responsen och alla de här klokskaperna. Så tack till dig och er som har skickat in. Men också tack till dig som lyssnar och tittar och som är vår supporter på Patreon, som gör de här avsnitten möjliga. Att vi kan ha tre, fyra avsnitt med saker som är viktiga på riktigt och att vi verkligen kan dyka ner i dem utan att behöva ha ett reklamavsnitt eller liknande. Så ett stort tack och hoppas att vi ses i kommentarerna. Här kommer Oliver och Caroline.

Caroline: Varmt välkommen till RikaTillsammans-kanalen, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår livsresa, våra framgångar och våra misstag, så att du ska kunna göra din ekonomi och ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver den här kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson.

Jan: Välkomna tillbaka. Jag tänker att vi hoppar rakt in i det.

Caroline: I del tre nu då.

Jan: Ja, precis. Då tänker jag att vi börjar med temat ekonomi. Det är ekonomi blandat, jag kallar det sånt som inte fick plats någon annanstans. Så, mannen P: äg din egen bostad så tidigt som möjligt. Lär dig renovera, det är det enklaste och säkraste sättet att bygga upp en bra ekonomi. Dessutom är det bra livskvalitet att bo bra. Och sen kommer direkt därefter ALG82: köp inte för mycket hus.

Caroline: Vad betyder det?

Jan: Det gör att en dröm blir en mardröm. Så jag känner att vi har lite konfliktande råd här.

Caroline: Så är det väl alltid när det handlar om renovering. Man vill att det ska bli fint och precis som man har tänkt sig, på utsatt tid. Och så blir det aldrig riktigt. Det kanske blir så fint som man har tänkt sig, kanske finare. Men det tar alltid längre tid och kostar mer.

Äga sin bostad som vaccination mot dåligt beteende

Jan: Så vad tänker vi? Jag tänker nog så här att jo, äg din bostad. Alltså, skulle man ge två råd till någon i Sverige idag och säga: jobba på ett jobb med kollektivavtal eller tjänstepension, köp din bostad. Sen är du på väg att vinna det ekonomiska spelet. Du kommer med sannolikhet att komma till nivå fyra i rikedomstrappan. Anledningen till varför jag tror att man ska äga sin bostad är inte så mycket prisuppgångarna, utan det är den hyran man slipper betala. Plus att ägat boende på sätt och vis blir en vaccination mot dåligt beteende, för man måste ju typ månadsspara. Du har månadsamorteringen som tvingar dig att regelmässigt spara. Och nummer två, du får hävstång. Du har lån på ditt boende, och den hävstången att du sätter in 150 000 och får låna 850 000. Nu ska det till och med bli mer.

Oliver: Ja, precis, nu ska de väl sänka till 10 procent du bara ska behöva ha i kontantinsats.

Jan: Nästa år. Så det betyder att för 300 000 har du en investering för 3 miljoner. Och över tid så skyddar det mot inflationen. De flesta har ju en avkastning på över 10 procent om året. Vi hade ju hela det här avsnittet med Henrik Hammar, 415. Shit, du kan det ju.

Oliver: Vi har ju kollat på det. Vi har gjort nyhetsbrev nyligen om bostad.

Jan: Så vi har satt ihop en del med det förra veckan. Ja, så 415, där vi pratar om att boendet faktiskt är en investering. Men det är en väldigt missförstådd sådan.

Caroline: Ja, men det kan jag väl ändå hålla med om. Jag tycker också att det är jobbigt med det här ägandet, måste jag säga. Jag förstår att alla tycker att man ska äga sitt boende och sånt. Men det är som att jag känner att nej. Och jag håller med om att man blir vaccinerad mot dåligt beteende. Men om jag inte behöver bli vaccinerad då? Om jag ändå kan lägga undan och spara och lägga det på ställen där jag känner att risken funkar för mig? Jag förstår att man ändå har högre avkastning på sin bostad. Men det är någonting i mig som säger nej. Man blir fast när man äger sitt boende.

Oliver: Jag tänker delvis, alltså inte kritiken, men man kan likna det lite med att många tänker att de är bättre på att köra bil än snittet. Man tänker att jag är ju bättre, jag behöver inte vaccinera mig mot dåligt beteende. Men jag tror att för de allra flesta är det en rätt enkel väg. Och att också inse att du förmodligen inte är bättre än snittet när det gäller det.

Hyresrätt kontra köpt boende, och bostadsbristmyten

Jan: Men om jag får utmana det, för jag tror att det här är en ganska vanlig syn. Om jag ska utmana den så tycker jag att du har helt rätt. Framförallt för någon som är ung och inte ska bo i tio år på ett ställe, då är hyresrätt absolut rätt. Och det är okej även om den kostar 10–16 000 i månaden. 20 000. För ofta tror vi att jag har väl någonstans fixat att en hyra inte ska vara mer än 6 eller 8, men det finns ju —

Caroline: Det finns ju inget sånt om man är en familj som behöver flera rum.

Jan: Ja. Och grejen är också att det är en myt att det är bostadsbrist. Du kan få lägenhet på de flesta ställen om du vill betala 16 000 kronor för en lägenhet. Där är vi väl lite bortskämda i Sverige, att det ska vara stora lägenheter, men är man fyra och delar på en lägenhet för 16 000 kronor så är det inte så himla farligt. Men jag har funderat, för vi bodde i en hyresrätt i 12 år och vi trivdes superbra och tyckte det var bra på alla sätt och vis. Problemet jag ser är att om du har de där 300 000 kronorna, vilket är jättemycket, snittsvensken har bara typ 50 000. Extremt få kommer att ta de där 300 000 och låna 2,7 miljoner och investera pengarna. Det går inte ens.

Caroline: Du kan på din höjd —

Jan: Belåna på 300 000, så kan du på din höjd, vad är värdepapperskrediten innan räntorna blir bizarra, då är det sådär 50 procent. Då får du låna, då har du totalt investerat 450 000, vilket är en jättestor skillnad mot om du tar fastigheten för 3 miljoner. Jag tror att det är det som många missar. Men återigen, det är inte där affären är. Eller jo, delvis är affären där, men framförallt, och jag vill inte underskatta det, då tänker folk att det är priset, men tänk om bostäder inte går upp i pris? Då finns det pinsamma klipp av mig på Youtube där jag argumenterar för det i SVT-debatt. Men se avsnitt 415 för att se värdet. För även om folk tänker att om räntan ökar, så kommer även hyrorna att öka. Det är hela tiden sambandet mellan räntan och hyreshöjningarna. Tittar man på det så blir värdet direktavkastningen på ditt boende.

Jag påstår nog att det är jättesvårt för de flesta att göra resan från nivå 3 till nivå 4 i rikedomstrappan utan en bostad.

Jan: Så jag är så här, innan man är på nivå 4 plus, alltså att man har 30, 40, 50 miljoner, ja, då börjar bostaden inte spela någon roll avkastningsmässigt. Men jag påstår nog att det är jättesvårt för de flesta att göra resan från nivå 3 i rikedomstrappan till 4 utan en bostad.

Caroline: Ja, absolut.

Jan: Ja, men bra. Ska vi lämna bostad, eller har du något mer du vill lägga till, Oliver?

Att renovera själv och betala sig i timpeng

Oliver: Nej, men jag kan bara säga som anekdot att jag har jobbat lite på byggvaruhandel innan, och jag har själv inte tänkt på hur vanligt det är att renovera. Men det är något de flesta ändå behöver göra, för det är kostsamt annars att ta hjälp av en hantverkare med allting. Så det känns som att det är något de flesta ändå behöver. Du har ju renoverat satan.

Caroline: Man behöver lära sig, menar du?

Oliver: Beroende på hur mycket pengar man tjänar kan man ha möjlighet att outsourca allting, om man tjänar väldigt mycket pengar. Men annars känns det som att det är något många vuxna gör. Jag har blivit chockad i alla fall över hur vanligt det är att man tar till och hantverkar. Men jag tror att det är för många.

Jan: Det handlar om två saker. Ett, du får det så som du vill. Och två, du får faktiskt relativt bra betalt för den timpengen. Det är precis som du säger, man ska ha en ganska hög timpeng för att det inte ska vara värt att renovera själv. Sen kan man också diskutera, vi har ju de här avsnitten med Norrgavel där allt inte är värt att renovera. Det finns vissa saker som är värda att göra och sen vissa saker man absolut inte ska göra själv. Bra inspel, Oliver. Ska vi ta nästa då? Nu är vi fortfarande på ekonomi blandat. Börja med fokus på resultaträkning, men skifta därefter till balansräkning. Det var min egen. Som ingen annan säger.

Caroline: Har du pratat lite mer om den?

Från resultaträkning till balansräkning över livet

Jan: Jo, i början av ens ekonomiska resa är inkomst, utgifter och allt det viktigaste. Rådet blir: öka din inkomst. Din inkomst styr så mycket av din avsättning, hur mycket du kan spara, hur mycket pension, vad din SGI blir. Men någonstans runt nivå 3–4 börjar resultaträkningen spela ingen roll, och resultaträkningen är alltså inkomst minus utgifter. Då börjar plötsligt tillgångar och skulder bli mycket viktigare. Många har ju svårt med det, det har vi upptäckt i communityn under sommaren när vi pratar om rikedomstrappan, att det är ett ganska stort skifte från nivå 3 till nivå 4 i hur man ska börja resonera kring sin ekonomi. Och den resan har ju du också gjort, där vi många gånger ibland har sagt: men nu var det jobbigt i resultaträkningen. Vi gick back den här månaden, eller vi gick back i företaget. Och så har du blivit —

Caroline: Ja, du har också blivit så.

Jan: Ja, men absolut. Absolut. Men för mig är det så att det slutar med att det är jobbigt, jag behöver göra något annorlunda. Och du ville så här, då skiter vi i att köpa ekogrejerna på Ica. Och då var jag, nej men fuck it, det är ju balansräkning. Vi har råd med flera månaders back för att vi har en balansräkning. Vi har tillgångar och skulder. Och det är lika fel att leva kvar i det ena. Det spelar större roll hur mycket man har i tillgångar än hur mycket man har i inkomst. Alltså sparande till exempel. Månadssparande slutar ju spela en roll senare. Vad tänker ni? Makes sense?

Caroline: Det låter vettigt, Jan.

Oliver: Jag tycker också det låter vettigt. Ett exempel du brukar ta är till exempel att svängarna på börsen under en enskild månad kanske är större än lönen man får in. Och då kan det vara värt att kika lite mer på ens allokering. Utifrån vad som spelar roll.

Lägg tiden på att tjäna mer, inte jaga sista fondavgiften

Jan: Precis. I början av ett sparande var det lite som Nestor sa i ett av de första avsnitten: även en dålig fond är bättre än ingen fond. Istället för att jaga 1 procent billigare fondavgift. Visst, låg avgift är viktigt. Men för någon som har 50 000 kronor och ska välja den här fonden eller den här, det är 0,1 procent skillnad. Lägg den tiden på att tjäna, jobba övertid två timmar, så att du kan lägga in 300 spänn mer. Det gör större skillnad än de där 0,1 procent. Det är också ett typiskt skifte, gör rätt sak på rätt sätt. Bra att som investerare ha ett kalkylark för uppföljning av dina kostnader och utgifter, så detaljerat du orkar, och sen ett kalkylark för din nettoförmögenhet. Jag var, I love it, ni ser helt —

Oliver: Det är väl det ekonomiverktyget berör, tänker jag, sammanfattat.

Jan: Jag håller helt med. Det går inte att styra utan att ta koll. Och sen, vi gillar ju kalkylark. Det passar jättebra på nivå 3–4. Är man på nivå 1, ta bankens app. Eller skriv på ett papper. Bara lös det. Och sen hur du illustrerar det, Excel, kalkylark eller en app, do whatever. Men gör det. ALG82 igen: finansiera inte saker som minskar i värde. Och börja spara så tidigt som möjligt.

Caroline: Vad kan det vara som minskar i värde? Det kan ju vara vad som helst som man äger. Prylar och bilen, ja. Typ. Naturligtvis, men det är inte det enda väl? Man måste också veta. Vad är det för något som minskar i värde som jag inte ska hålla på med då?

Jan: Men jag tänker så här, tärande tillgångar. Alltså sånt jag äger som kostar mig pengar.

Caroline: Ja, och det är ju huset.

Jan: Nej, nej. Huset tycker jag ändå är ett specialfall. Över tid går ju huset, det är stor skillnad på ett hus och en bil.

Caroline: Jag bara just —

Jan: Testar liksom.

Caroline: Vi har ju pratat för flera år sedan om huset.

Tärande tillgångar och dyra hobbyer

Jan: Huset är speciellt för att det är en kostnadsdrivare. Väljer du ett för stort eller för dyrt hus så fuckar du upp din ekonomi, för det medför sig, absolut. Men jag tänker så här, bil, båt, motorcykel, häst. Du brukar prata om en dyr hobby.

Oliver: Men man får göra en avvägning där också. Man ska ha kul under tiden, såklart, och ha en hobby. Men man måste ändå ha det med sig. Och det är ofta så att man tänker, om man ska äga, behöver du äga husvagnen, husbilen? Hur ofta nyttjar du dem? Är det billigare att hyra? Det är väl ett sånt exempel. Många har hobbyer där det är billigare att hyra än att äga.

Jan: Men standard är alltid så här.

Oliver: Jag måste äga.

Jan: Ja, precis.

Oliver: Som ni sa, det är bättre att ha en kompis med en båt.

Jan: Exakt. Exakt. Exakt, exakt. Börja spara så tidigt som möjligt, absolut. Där är också en sån här lite överkurs. Vi har ju en tråd i forumet, som jag lärde mig både av våra kompisar Filip och Jenny och nu av vår designer Lena. Att köper man vissa bra, lite dyrare grejer som är designade, där man fattar vad man lägger pengar på. Vi har ju köpt, vad heter det, två såna här soffor eller fåtöljer. Och du såg dem, okej, begagnade, var de nu dyrare än vårt inköpspris? Mm, så är det.

Caroline: Och då blev vi glatt överraskade. Jag tänkte inte att det var så i möbelbranschen riktigt.

Köpa kvalitet som tillgång i stället för utgift

Jan: Och Lena Gran, vår inredningsdesigner, hon köpte ju någon lampa också. Som också är mer värd nu än när vi köpte den. Och då tänker jag, för mig var det ett sånt mindshift. Filip, vår kompis, han har ju pratat om det där. De köper ibland konst. Och då är det också en sån grej att han var så här, då kan du nästan se det som att du hyr det, och då blir totalkostnaden, jämfört med att köpa en billigare fåtölj som sen inte har något värde och som ska köras till tippen, är det smartare att lägga lite extra pengar och ha det som en tillgång. Så att istället för, återigen på resultat- och balansräkning, istället för att du för upp det som en utgift och en kostnad, för man upp det som en tillgång. Och det var också för mig, shit, jag har inte tänkt på att man kan tänka på det sättet. Att det kan vara värt att lägga lite extra och så blir det ett hyrköp, fast hyrköp låter dåligt.

Caroline: Då kanske vi kan köpa mer design.

Oliver: Man får bara väga det mot att man har barn, man ska ju hålla dem i skick också.

Caroline: Ja, exakt.

Jan: Och sen ska man ju också gilla det. Jag tror att man ska inte bara göra det för att jag ska göra affärer.

Caroline: Jag gillar det, jag gillar det.

Jan: Jag tror inredningskön gillar det nog också. Det här resonemanget funkar väl på väskor och vissa designer. Det funkar inte på alla fåtöljer heller.

Caroline: Nej, så är det.

Ta CSN, investera lånet, lägg det till kontantinsatsen

Jan: Så att, ja. Bra. Linda Skog Amanda, eller Lindskog Amanda, jag kanske ska läsa rätt här på Instagram. Ta CSN. Jag tog från mitt sparkonto för att jag inte ville ta lån. Dumt, facepalm, skriver hon. Och vi kan väl bara hålla med. Ta CSN-lån. Men investera det, inte konsumera. Och lägg det till en kontantinsats.

Caroline: Så kan man göra, ja. Men när vi var studenter var det ju många som också tog lån. Precis som vi. Och sen sa de, ja, jag ska betala tillbaka det på fem år, sen i min plan. Nu i efterhand så är det nog jättedåligt.

Oliver: Det är inte så smart. Nej, jag gjorde ju det också, betala av CSN. Nej, du gjorde det jag investerade, jag betalar av det i långsam takt. Om man har den möjligheten så är det väl absolut. Billigare lån kan man väl knappt få som privatperson.

Jan: Bra. Sen har vi skilt på bra och dåliga lån. Och vad jag ville ha sagt här: alla lån är inte dåliga. Lån, till exempel CSN-lånet som vi pratar om nu, absolut ett produktivt lån, för det höjer ens humankapital, ger fler inkomster. Hävstång är väl en nivå 4-, 5-, 6-aktivitet. Ja, men exakt. Ja, egentligen inte. Om jag ska argumentera, för innan, på 2 och 3, gör du det på bostaden. Så egentligen använder man ju hävstång på nivå 1 och 2, då använder du det för CSN, humankapitalet. På nivå 3 börjar du gå över på finansiell hävstång när du köper din bostad. Och på nivå 4, 5, 6, då använder du hävstång mer på dina tillgångar och värdepapper. Jo, det är så. Den är med på alla. Så jag håller med.

Caroline: Men det här med humankapitalet, du menar att man skaffar sig en utbildning?

Humankapital, likviditet och gemensam parekonomi

Jan: Ja. Humankapitalet är något förenklat summan av alla dina framtida inkomster. Och genom att höja din utbildning får du förhoppningsvis ett jobb som ger mer betalt, som höjer alla dina framtida inkomster. Då får du en tillgång. Sen kan jag ibland tycka att man borde ta mer hänsyn till den, men det gör de flesta generellt inte. Det här att skilja på likviditet och balans pratar vi mycket om i rikedomstrappan-avsnittet. Huset är en tillgång, även om det inte känns som en tillgång. Pensionen är en tillgång, även om det inte känns så. För vi blir ofta lurade av att den inte är likvid. Och med att den inte är likvid menar jag, nej, jag kan inte ta ut pengarna på kontot direkt. Men den kommer ju att komma, så den ska tas med i en framtida kalkyl, och du kan belåna den. Sofia Björklöv: gifta eller har barn är lika med en ekonomisk enhet, dela på allt. Eller ha allt gemensamt. Jag tycker alltid det blir klurigt att dela på allt. Ha en gemensam ekonomi, tycker vi. Skulle du säga något om det?

Caroline: Att ha gemensam ekonomi. Vi har ju gjort avsnitt om det.

Jan: Vi har faktiskt inte —

Caroline: Gjort så mycket på parekonomi. Jo, men vi har väl ändå haft lite grann, några avsnitt där vi har diskuterat det, tillsammans med andra. Inte så mycket. Det var länge sedan nu sist.

Jan: Jag vet att jag har fått feedback på att vi inte har gjort så många avsnitt om parekonomi. Men vi har pratat om det.

Caroline: Man kan göra hela avsnittet. Men vad är din poäng, förutom att vi har avsnitt?

Caroline: Vissa tycker ju att det är trevligt att ha allting gemensamt, men då är det också så att det börjar handla om vem som drar in mest egentligen till den här gemensamma potten, och vem som konsumerar mest. Så det är ju ändå mer komplicerat än så. Man måste ju vara överens om alla parametrar in i den här ekvationen. Eller hur?

Oliver: Ja, absolut.

Caroline: Så att man inte blir ovän över något som man inte var överens om innan man sa okej, vi har gemensam ekonomi.

Oliver: Tänker du? Det finns väl tusen olika upplägg för hur man kan dela upp det. Så det är väl högst personligt. Men jag känner väl också att det är lättast med gemensamt som bas för de gemensamma utgifterna i alla fall.

Caroline: Jag verkar helt ointresserad av att prata mer om det. Men du tycker det är trevligast med gemensam?

Rent från båda hållen, och Morgan Housels Napoleon-definition

Jan: Jag tänker att vi ska adressera det i ett kommande avsnitt. Det finns mycket att säga. Det finns många olika upplägg. Jag skulle säga att alla har sina fördelar och sen har de nackdelar. Det beror också på, ja, det är klart det är trevligt, men det beror på hur ojämlik den är. Kommer någon in med 10 miljoner och någon med 100 000? Ja, men det behöver ju adresseras på något sätt. Sen samtidigt är det så här, okej, men jag flyger första klass men du fick inte följa med för du hade inte råd. Så vill man ju inte heller ha det.

Caroline: Det blir ett väldigt märkligt förhållande. Man måste vara överens. Hur vi ska hantera den här ojämlika ekonomin.

Jan: Så jag kommer egentligen tillbaka till det här. Gör precis hur du vill, men se till att det är rent från båda hållen. Att kommunikationen blir det viktiga. Och det kan vara kluriga samtal tills man landar. Det kanske är här det här första tipset kommer in, äktenskapsförord, äktenskapsförord. Ja, det kanske är där det kommer in. Men visst, jag kan ju också tycka så här, har man sagt att man ska dela livet, man har barn, så kan jag väl också luta åt att det känns rimligt att man har det gemensamt. Jag tänker, vi är fortfarande på ekonomi blandat. Jag tänker citera Morgan Housel: Napoleons definition av ett militärt geni är den person som kan göra det genomsnittliga när alla runt om honom beter sig som galningar. Att hantera pengar fungerar på samma sätt. Du behöver inte göra något fantastiskt för att det ska gå bra på sikt. Du behöver bara konsekvent undvika att göra misstag under lång tid.

Att undvika katastrofala misstag, där det största av dem är att skuldsätta sig över öronen, är mer kraftfullt än något avancerat finanstips.

Jan: Han är klok, han Morgan. Morgan är klok. Vad tänker ni när ni hör det då?

Caroline: Det här med att skuldsätta sig upp över öronen. Ja, absolut. Jag blir helt nollställd i huvudet när jag hör sånt här. Jag tänker, okej, men vad menar han då för skuld? Är det kreditkort eller är det huset?

Jan: Bara om man inte har, alltså bara om utgifterna kring skulderna överstiger ens inkomst, så är det väl basta.

Caroline: Ja, men jag behöver tänka, vad menar han då?

Det handlar inte om hjältedåd utan om konsekvens

Caroline: Vad tänker du, Oliver?

Oliver: Nej, men jag tänker att vi pratar om det, det handlar ofta inte om hjältedåd, även om det är det man ofta tror. Det är ju det här att månadsspara in, alltså varje månad kanske inte känns som att man gör några jättesteg för sin ekonomi, men det är ju över tid, ränta på ränta. Det blir ju fantastiskt. Jag följer en entreprenör som är väldigt vältränad och stor på gymmet. Han var en gång och tränade, och sen när han var klar så kom de fram till honom: vad är det där? Allt. Men det de missar är att han har ju tränat under 15 år. Och han är där sex gånger i veckan. Så jag tycker det är väldigt väl uttryckt. Jag tycker också att han är klok där.

Jan: Det är bra sagt om Napoleon. Jag tänker samma. Det är en klassisk artikel som vi har lagt ut på nya hemsidan som kommer, av Charlie Ellis, som heter Winning the Loser's Game. Den handlar om just det att du bara behöver stå kvar, och du vinner genom att inte göra fel. Och att göra fel är till exempel att investera på ett sätt att du kan förlora alla dina pengar. Att konsekvent underprestera mot ett index. Vi såg ju på Avanza-spararna, 13 av 17 år har de gått sämre än index. Det är inte som att folk gör misstag med flit, utan just nu 2025 i september när vi spelar in det så låter det, USA, vad fan håller de på med? Ska vi verkligen ha 70 procent av en global fond i USA? Borde vi inte vikta om till mer Europa? Och så börjar man pilla på det, och plötsligt har man lagt sig på att man inte har oddsen på sin sida.

Tennismetaforen: vinn genom att inte göra fel

Jan: Så det är extremt ointuitivt, för vi tror ju alltid att vi ska vinna spelet genom att vi ska göra det bästa tennisslaget eller den bästa serven. Den bästa serven. Och Charlie Ellis, som var en tennisfantast, han var ju så här, fram tills du är proffs så vinner du tennismatcher inte genom det bästa slaget, bara genom att inte göra något misstag. Så strategin för tennisspelare fram till proffsnivå är: don't fuck up. Medan först när du blir proffs, då måste du träna på det där slaget som är bättre än motståndaren. Tänker jag. Ja, känner vi oss nöjda? Moa har vi här: pengar är bara en förstärkare till en lösning. Jag vet inte om vi behöver säga så himla mycket mer om det. Men är du olycklig innan du skaffar pengar så kommer du vara olycklig med pengar. Mer olycklig med pengar. Pengar löser egentligen ingenting. Det är bara att förstärka redan befintliga beteenden.

Jan: Sen har jag skrivit att resultat- och balansräkning funkar i flera områden, inte bara pengar. Vi gjorde avsnitt 377 med energikollen. Att man kan resonera i sitt liv: vad har jag för energitillgångar och energiskulder? Jag har min häst, min bil, mitt intresse att läsa böcker, eller att renovera. Sen kan man ha energiskulder. Någon är arg på mig eller jag är arg på någon. Och precis som en skuld i pengar ger upphov till kostnad i ränta, så får vi energiutgifter genom stress och dåligt samvete. Medan man kan få energiinkomster. Min häst eller träning ger mig glädje och inspiration. Välmående och harmoni. Vill ni säga någonting?

Caroline: Nej, men det känns —

Jan: Det känns. Ja, det är bara så här, det är tydligt. Ja, bra.

Äg lite guld, och bygg vattenledningar i stället för att springa med hinkar

Jan: Sen var det någon som skrev, äg lite guld. Jag vet inte.

Caroline: Vad menar den med det?

Jan: Att man ska äga lite fysiskt guld.

Caroline: Men varför?

Jan: Jag vet inte. För att det är, alltså, smycken eller? Nej, men jag tror investeringsguld. Det har aldrig varit fel att äga lite guld. Det är en sån här klassisk, det har varit pengar i 4 000 år. Det kommer förmodligen vara värt någonting, kanske inte i 4 000 år, men det är en sån här, vi kommer tillbaka till basic. Så äg lite fysiskt guld. Bra. Sen har jag två grejer till här. Den här, bygg vattenledningar istället för att springa med hinkar. Den har jag haft sedan typ 2008. Att vi kommer ha problemet att betala räkningar hela livet. Att sitta och lösa det med, jag ska springa till jobbet och jobba 40 timmar i veckan i 40 år, det är kanske inte den bästa lösningen. Nu har vi en fantastisk stat och samhälle som har gjort så här att de lägger undan 20 procent av vår lön i pension. Så vi bygger egentligen en vattenledning. Men om man vill till exempel göra en fire eller liknande, kanske man ska ägna lite tid åt att springa 90 procent med hinkar, men lägg 10 procent på ett sidoprojekt eller på att investera dina pengar. Så att du får en vattenledning av automatisering, istället för att det hela tiden är det här jävla springandet med hinkar.

Vad de flesta av oss gör är att vi springer med hinkar, och sen räcker inte pengarna riktigt, då skaffar vi större hinkar, och så köper vi båten och motorcykeln och större huset, och så får vi springa med större och större hinkar.

Jan: Och så tröttnar vi och tycker att vi är lite trötta på det där. Bra. Ska jag bara köra på?

Caroline: Men vi är på temat ekonomi.

Jan: Blandat.

Caroline: Ekonomi blandat.

Brist kontra överflöd, och vilka signaler vi sänder till barnen

Jan: Jag har två till här då. Brist kontra överflöd. Det hade vi kunnat göra ett helt avsnitt om. Vad fokuserar jag på? Till exempel, bättre att äga 1 procent av Shell än 100 procent av en bensinmack. Jag ser det som att det finns tillräckligt med pengar i världen, jag behöver bara lära mig hur pengar fungerar. Och där, jag pratade med vår dotter om det, att pengar kan man nästan se som att ju bättre man är på att ta hand om pengar, desto mer flockas de till en och vill hänga med en. Hade man pratat med entreprenörer så säger de samma, att till slut kommer en fas där det vill så mycket pengar till en att man får säga nej. Har man gjort en bra affärsidé, då vill folk investera och köpa aktier i den. Och du kommer inte vilja sälja för det.

Jan: Men jag tror också att det handlar om det här med barnen. När barnen säger jag vill ha någonting, säger jag så här, nej, vi har inte råd, det vill säga ett bristtänk. Eller säger jag så här, nej, vet du vad, jag vill också att vi ska köpa det här till dig, låt oss göra en plan eller göra det tillsammans, där det finns möjlighet att köpa det här. Och jag säger inte att man ska köpa någonting till barn bara för att de vill ha det, men jag menar, vad sänder jag ut för signal? Sänder jag ut att det finns en brist på tid, brist på pengar, brist på energi? Eller sänder jag ut att allt är möjligt?

Caroline: Och det här gäller ju också tonåringar.

Jan: Okej, säg någonting mer.

Caroline: Vad tänkte du på?

Caroline: Jo, men vi har ju en tonåring som sa så här, alla andra föräldrar de swishar när man vill ha någonting. Och jag bara, ja, fast det är inte sant. Men du, det finns ju andra sätt du kan skaffa pengar på. Och det vet hon ju, att det finns andra sätt, man kan jobba lite och sådär. Och hittills så faller diskussionen där, för det finns ju liksom inget annat att säga. Men jag tänker att, som du, att vara lite mer mjuk kanske och säga, men hur ska vi planera lite då? Hur mycket är det du behöver? När behöver du det? Hur ska vi göra för att du ska få in de här pengarna? Så att man kanske är lite mjukare än jag är, och hjälper sitt barn eller sin tonåring att säga att det finns jättemånga möjligheter.

Telefonsparandet: när det ska göra lite ont att betala själv

Jan: Ja, vi har ju en plan nu. Nu spelar vi in det här den 8 september, och imorgon har ju Apple sitt stora event. Och vi har sett fram emot att vi ska köpa varsin ny telefon. Så det har vi sett fram emot nu så här fyra månader, och vi har sparat och gjort så.

Caroline: Har Freja sparat? Ja.

Jan: Hon har lagt, fråga henne, så har hon lagt —

Caroline: Hon kommer att köpa den för egna pengar.

Jan: Jag har sagt att vi bidrar, men att hon får absolut lägga in en substantiell summa själv. Så mycket att det gör lite ont för henne. Det är det hon har velat. I det där sista, ekonomi blandat, det här är skittråkigt, men jag tycker det här är vad forskningen säger är människans livsuppgift i det moderna samhället.

Caroline: Vadå, vänta. Det som kommer här nu —

Oliver: Är att det är människans uppgift.

Jan: Ja, i västvärlden. Vad är det för ekonomisk uppgift vi har i livet? Ja.

Caroline: Det var en kugge i det kapitalistiska systemet.

Jan: Omvandla humankapital till finansiellt kapital över livet.

Oliver: Exakt.

Livets ekonomiska uppgift: omvandla humankapital till finansiellt kapital

Jan: Jag tycker det är viktigt att komma ihåg, och också uppskatta Sverige. Vi är 20 år gamla, vi har en utbildning, då har man ett humankapital, kanske 10–20 miljoner. Sen när vi är 68, då har vi väldigt lite humankapital i betydelsen framtida löner. Men då har vi ofta ett högt finansiellt kapital, att man ofta har i snitt 6–8 miljoner i totala pensionspengar. Så det är så vi har byggt samhället. Och det kan vara ganska bra att vara medveten om det där. Sen sker det i bakgrunden för de flesta. Och är man inte nöjd med de där 60–70 procenten av sin slutlön, då behöver man förstärka det med eget sparande. Eller jobba längre. Jag tänker att vi behöver inte säga något mer om det. Men man hade kunnat sammanfatta en hel princip: omvandla ditt humankapital. Nu gör vi ett sidohopp. Helena Roth börjar vi med. Tankespjärn.

Caroline: Vilket tema är vi på?

Jan: Ett nytt.

Caroline: Men det är inte Helena Roth som är temat.

Jan: Nej, men det är hon som påbörjade det temat.

Caroline: Och vad är det för tema?

Jan: Fyll livet med liv. Njut mer. Och fira.

Caroline: Okej, perfekt.

Fyll livet med liv, på ditt sätt

Jan: Och då skriver Helena, eller tankespjärn: fyll livet med liv. Och vad det här livet betyder för dig, det är högst personligt. Det vill säga, det är inte en uppmaning att carpe diem, skita ur varje sekund, jäkta från upplevelse till upplevelse, jaga adrenalinkickar och maxa allt och lite till. Nej, inte det. Utan snarare att finna det som ger glädje, utmaning, entusiasm, förundran, njutning, kärlek, värme och kasam. Jag har ingen aning om vad kasam är. Och att låta det ta plats i ditt liv. Det var väldigt fint. Ja? Vad tänker du, Caroline?

Caroline: Jo, men det är som hon skriver, högst personligt. Så det kan ju verka som att hennes granne tar det för lugnt i livet eller whatever, och sen om man själv inte har det så lugnt, ja, men då är det så som grannen vill ha det. Om man vill ha det på något annat sätt, så får man ju också bara acceptera att vi är olika. Jag tycker att det är det svåraste. Ja. Att acceptera så som jag vill ha det och inte bli påverkad av att någon tycker att du borde, ska inte du, blablabla. Är ni med? Ja. För folk kommer ju alltid ha åsikter om det som du väljer.

Jan: Ja. Jag gillar det tillägget. Det är inte en uppmaning att carpe diem, att man skiter i varje sekund så att det blir plastigt, utan det handlar om vad det är för mig. Vi får väl googla till nästa gång vad kasam är.

Caroline: Vad tror du att kasam är?

Jan: Det är väl något sånt här japanskt ikigai. Nej, det tror jag inte. Där allt går ihop. Din talang, din feed.

Caroline: Det låter som att man ska bara ha gott.

Ikigai, och njut varje dag stort som litet

Jan: Nej, det var väldigt tydligt stora bokstäver, förkortning för någonting. Ikigai heter det, när man ska göra de tre? Är det fem? Är det fem? Din talang, din passion, din ekonomi. Och vad folk vill ha. Det ska överlappa, det är det man ska jobba med. Välkommen till podden. Snille en, spekulerar och har inte gjort research. Hittar sitt avsnitt, 964. Njut varje dag, stort som litet. Det kan vara ett vin och bröd till fikan. Lev idag, inte imorgon. Sen har vi björnen.

Caroline: Vad är ett tips här nu? Och sen så bara går vi förbi dig. Utan att —

Jan: Hade du någon avsikt om vin och bröd?

Caroline: Ja, det blir inget vin och bröd i kaffet. Det är mitt klippkort på vin och bröd och sånt. Det är slut.

Jan: Nu blev jag nyfiken på backstoryn här. Är det i lördags?

Caroline: Ja, men jag äter ju jättenyttigt nu.

Jan: Och sen så åt jag onyttigt, så var jag bara så här —

Caroline: Shit, alltså vad det är, om man mår dåligt. Så det blev inga viner.

Jan: Var det något gott åtminstone?

Caroline: Ja, det var något gott. Det var en mandelkaka. Jag tror absolut att det låter fint. Det låter fint att man ska njuta och inte tänka så mycket på morgondagen och sånt. Men så funkar inte jag. Så funkar inte jag. Jag njuter faktiskt av att må bra. Att inte ta den där kakan till.

Jan: Okej. Det verkar personligt.

Caroline: Ja, högst personligt. Andra kommer nog att tycka att du är helt galen. Helt galen.

Björnen: alla spelar huvudrollen i sin egen film

Jan: Okej, björnen. Alla människor är upptagna med att spela huvudrollen i sin egen film. Förhoppningsvis har du en biroll i några filmer. Men för de allra flesta är du bara statist. Så bry dig inte så mycket om du gör bort dig. De flesta människor är för upptagna med sitt eget liv för att lägga någon större vikt vid dig och dina misstag.

Caroline: Ja, absolut.

Jan: I love it.

Caroline: Så skönt det är att tänka så.

Jan: Ja, men jag brukar säga så här, var inte rädd för vad andra tycker och tänker om dig, för de är fullt upptagna med vad du tänker och tycker om dem. Men jag tyckte den här metaforen var fantastisk. Du har huvudrollen i din egen film, du har kanske en biroll i Frejas film eller i Carolines film. Ja, det var björnen. Alternativt liv skriver: learn to be happy before you get rich.

Caroline: Ja.

Jan: Då går väl den i linje med, pengar är bara en förstärkare, inte en lösning. Har vi comeback? Har du listat ut vem det är?

Caroline: Nej. Hur skulle jag lista ut det?

Var närvarande, fira smått och gör något utan ett mål

Jan: Ja. Var närvarande i det du gör. Öva formell och informell mindfulness. Fira mycket, stort som smått. Allt från namnsdagar till små framsteg. Hitta andra sätt än att äta för att fira. Köp blommor. Prata om resan. Spendera tid på rekreation. Det behöver inte vara storslaget. Men, och det här var jättejobbigt, men gör något som inte görs för att uppnå ett mål.

Caroline: Varför var det jobbigt då?

Jan: Ja, men jag har ju alltid ett svar på frågan, why? Varför gör du det här? Jo, för att.

Caroline: Ja, men det kan ju också vara för att det känns skönt. Jag har inte sådana svar. Har du inte?

Oliver: Väldigt sällan.

Caroline: Oliver, det har väl du?

Oliver: Alltså, jag vet inte, kolla på tv-serier eller bara göra något for fun. Alltså, det är det. Till exempel då.

Jan: Är det så för dig? Jag kollar ju aldrig på en serie utan att jag sitter vid datorn samtidigt.

Caroline: Jo, men varför har du på serien då?

Jan: Ja, men det är ju så här, why not?

Caroline: Du kunde ju bara skitit i det. Den måste ju tillföra någonting till dig. Eller är det så att den ökar min effektivitet?

Jan: Men det är hälften jobb, hälften underhållning.

Caroline: Någonstans vill du ändå ha underhållning.

Jan: Ja, fast jag hade tyckt att det var slöseri med tid. Men du tittar på Game of Thrones utan att jobba? Ja, det var knappt. Det är för många timmar, det är en hel arbetsvecka. Nej, men fuck it, jag tränar på det här. Jag säger inte att det är fel, jag tyckte bara att det var eye-opening. För mig var det så här, okej, gör någonting som inte går, alltså jag kanske en gång om året läser något skönlitterärt. Det gör jag för att det är för fan.

Oliver: Jag har också svårt med det. Det är inte så att det bara är okej att inte jobba så mycket och bara have fun och existera. Det kan jag skylla på.

Caroline: Alla i väst har svårt för det nu.

Jan: Ja, jag vet inte. Tänker vi något mer? Jag tyckte också om det. Hitta andra sätt att fira än att äta. Den har jag också jättesvårt för. Folk som känner mig vet att det är för jobbigt. Det var mycket fint där. Fira med er. Fira smått. Informell mindfulness. Jag fick ju sms. Vilken app använder du nu?

Caroline: Informell mindfulness? Vad är det när man inte använder en app?

Jan: Informell för mig är förmodligen när jag står i duschen. Man bara stannar upp. Ska vi ta nästa? Ja.

JFO: våga fatta de stora, oåterkalliga besluten

Jan: JFO. Motstå frestelsen att hålla dörrarna öppna eller att inte låsa sig vid något, vilket egentligen bara är ett sätt att försöka känna att du har kontroll. Det är en illusion. Våga fatta de där stora, svindlande, oåterkalliga besluten.

Caroline: Säg det utan att låta så tramsigt. Varför säger du det så tramsigt?

Jan: Jag försökte bara leva mig in i det.

Caroline: Gör det utan att det låter så.

Jan: Motstå frestelsen att hålla dörren öppen eller att inte låsa sig vid något, vilket egentligen bara är ett sätt att försöka känna att du har kontroll. Det är en illusion. Våga fatta de där stora, svindlande, oåterkalliga besluten, som du aldrig i förväg kommer kunna veta hur det i slutändan kommer gå, men som i längden alltid kommer visa sig vara mer givande. Du har nu levt strax över 2 000 veckor och har du tur har du ungefär 2 000 veckor kvar att leva. Lev dem till fullo, om du inte redan har börjat. Jag tyckte det var mycket spännande när jag läste det. Vad tänker du här då? Varför blev du så provocerad?

Caroline: Ja, för att det lät som att du försökte distansera dig mot det som stod när du gjorde den tramsiga rösten. Det som står där är superviktigt.

Jan: Så vad tänker du om dig i ditt liv? Om det här?

Att stänga dörrar tar mindre energi än att hålla dem öppna

Caroline: Ja, om mig i mitt liv. Jag har sagt att jag ska bli sjuksköterska nu, så jag har tre år här nu och håller på med det. Jag kan ju absolut säga, nej, jag vill inte jobba som sjuksköterska sen, men det tänker jag inte göra. Det här är ju en ny riktning. Det är att stänga dörren till något annat. Så är det ju. Och jag tycker också att det är ganska skönt. Jag håller med om att man ska stänga dörrar.

Oliver: Att allting tar liksom energi.

Caroline: Ja, att hålla öppet, det tar energi. Och det här har vi ju varit inne på tidigare, Jan. Det med att veta, okej, mitt mål är det här. Då vet jag att det finns andra mål som jag stryker automatiskt. Och att det kan vara ganska skönt att veta, ja, då är det inte de andra i alla fall.

Jan: Men jag vet inte.

Caroline: Vad då? Vad tänker du då, Jan?

Jan: Ja, men våga fatta de där stora, svindlande, oåterkalliga besluten. Alltså det gör ju inte vi.

Caroline: Det är ju ganska få beslut som är helt oåterkalliga. Men det är ju också, jag tänker så att det finns fönster i livet som stängs.

Jan: Ja. Men då kan jag känna så här. Om vi skulle fatta det här stort, då hade vi ju mer, det här är ju en massa beslut som vi bara har stängt dörren för. Som är, alltså, det kanske inte håller dörren öppen, men, jag vet inte. För att vi är bekväma.

Caroline: Vad tänker du på då?

Thailand-tankeexperimentet: feg eller bara bekväm?

Jan: Det ska mycket till om vi skulle ta ett beslut att flytta barnen ur skolan och sälja och flytta. Men man hade ju kunnat säga, vi säljer huset, vi flyttar till Thailand. Och så bor vi på en sandstrand i Thailand, och så får barnen gå i svenska skolan i Thailand.

Caroline: Sandstrand. Ja, men det hade man kunnat göra, men det vill vi ju inte.

Jan: Ja, men vill vi inte det för att det är så opraktiskt? Jag kan nog luta åt att jag inte tar ett sådant beslut mer för att det är opraktiskt än för att jag inte vill.

Caroline: Ja, jag tänker så här. Det har aldrig funnits en dröm om Thailand.

Jan: Hos dig?

Caroline: Hos mig? Har det funnits det hos dig? Okej. Okej. Jag visste inte det. Varför har du inte sagt någonting?

Jan: Jag har ju inte —

Caroline: Jag tycker att det har varit oerhört otydligt i så fall.

Jan: Ja, men jag är, jag kan ju tycka så här, jag är ju en fegis. Jag vågar ju inte fatta så här stora —

Caroline: Nej, okej.

Jan: Stora oåterkalliga beslut.

Caroline: Nej, men till slut blir det oåterkalligt för fönstret stängs i livet. Så då har något annat tagit beslutet åt dig.

Oliver: Ja. Att vara passiv också.

Caroline: Vad tänker du, Oliver? Funderar du på sånt här? Vad är oåterkalligt i ditt liv?

Jan: Skit i oåterkalligt.

Caroline: Ta ett stort beslut.

Jan: Det är som ett svindlande beslut.

Oliver: Ja, nej, men jag tror väl de flesta kan känna att man kan våga ta fler stora beslut. Så jag vet inte om jag har jättemånga exempel på något. Att stora svindlande beslut.

Stora beslut känns sällan stora i efterhand

Caroline: Var det stort när du skulle flytta till lägenheten till exempel? Eller kändes det så? Ja, men det var absolut stort.

Oliver: Jag har varit väldigt mycket hemma i min lilla by. Så det var väl absolut stort. Det har varit mycket med mina systrar och mina föräldrar. Absolut, så det var ju stort. Men man kan ju alltid flytta tillbaka. Man kan alltid, jag tror inte nyckelordet här är oåterkalligt.

Caroline: Nej, vi förstår det nu. Stort beslut bara.

Jan: Men absolut, det var väl ett stort beslut, ja. När fattar vi något stort beslut på sistone? Jag kan inte minnas.

Caroline: Jag tänker att vi, nej, men nu när vi ska renovera vårt badrum, så känns det ju stort för oss. Jag vet att det är vissa som tycker, jag rycker på axlarna åt det, men jag är så, ah, nu är processen igång, oh my god. Och jag vet, du tänker inte så, men för mig är det så, gud, tänk, nu kommer de, när Lena sa they're gonna have to destroy the floor anyway, hon pratar engelska med oss, så tänker jag, alltså allt det här kommer bara krossas. Då kändes det som en stor grej. Jag såg det framför mig. Men alla såna här renoveringsbeslut, vi ska bygga till och sånt där, det kan ju bli jättedyrt. Jag tycker att det är jobbigt när det blir dyrt. Och det blev fult. Eller jag är rädd att det ska bli fult. Det är nog också det som hindrar mig från att ta ett stort beslut.

Jan: Jag tycker också att det är med på spelet.

Caroline: Jag frågar också. Jag har sagt att det är sådana hål i den här linoleummattan i duschen. Vi behöver kanske snart renovera. Och så har jag inte tänkt att jag ska ta det beslutet. Det ska jag ju naturligtvis inte, utan vi gör det tillsammans.

Jan: Det var rätt skönt att jag drog igång. Vi måste vara en fegisklubb tillsammans.

Caroline: Ja, men vi behöver nog göra det. Ja, men vi kanske bara behöver ta beslutet. Ja, men då gör vi det. Ja, då gör vi det. Så vi är hela liksom tillsammans tvekande. Hur fegt är det? Man är feg, ja. Man är feg.

Jan: Jag tänker så här, du är nog den som fattar ditt sjuksköterskebeslut. Det är väl det senaste stora beslutet. Men jag vet inte, för många ska starta företag. Det känns så länge sedan. Jag tycker vi har blivit lite bekväma.

Jan: Men jag tror också det är så för att du är ju i 20-årsåldern, Oliver. Du har kanske fler stora beslut framför dig. Medan vi har kanske tagit massa beslut.

Jan: Alltså, det är så roligt hur du rationaliserar det här, Caroline.

Caroline: Men jag vet inte, vad skulle vi ta för beslut, Jan?

Jan: Ja, jag vet inte.

Caroline: Och sen tänker jag också så här, att när jag tog mitt sjuksköterskebeslut så var det jätteskönt.

Oliver: Och en lättnad för mig.

Caroline: Åh, nu förstår jag att det här faktiskt kan vara något för mig. Så när man väl tar vissa beslut så kan det kännas som en lättnad. Men vissa beslut man tar som är stora, det kommer aldrig kännas som en lättnad förrän man kanske har varit inne i det ett tag. Jag vet inte. Det känns som att jag pratar mest här och babblar på, och nu sitter jag och gäspar typ. Nej, jag gäspar inte.

Jan: Utan jag är så här, ja, men det var länge sedan jag fattade ett modigt beslut. Så ska jag säga.

Oliver: Nej, men jag känner också att jag inte har så mycket att ta till. Men det är väl bra att ta med sig, att tänka på det.

Jan: Det ska vara spännande att höra vad andra har fattat för stora beslut.

Oliver: Mm. Det bästa jag har gjort är att utmana mig, typ, jag är Svensk klassiker. Men det är ju inte crazy crazy.

Jan: Nej, men alltså det är en ganska stor grej. Men var inte du också den första i din släkt som pluggade på högskolan? Universitetet. Det måste ändå vara ganska stort. Men grejen är att man inte ser stora beslut som stora i efterhand.

Caroline: Nej, det gör man nog inte. För de har byggts upp fram till en punkt och då måste man ta beslutet.

Jan: Barn kan många också tycka är ett stort beslut. Eller att våga träffa en partner. Eller sådana saker. Jävla GFU.

Caroline: Tänk att den fick så mycket.

Sahil Bloom: drick det goda vinet utan anledning

Jan: GFO får utveckla. Det får vi liksom skriva till honom. Bra. Sahil Bloom, som vi har haft uppe innan också. Då och då, plocka fram finporslinet, drick det goda vinet och gör det helt utan anledning. Den gillar jag.

Caroline: Varför gillar du den då?

Jan: För att jag tänker att vi är så generellt dåliga på att fira. Och ska det firas så ska det ändå vara en anledning. Men här är det också så här.

Caroline: Gör det utan anledning. Så du gillar den här, men du tycker inte om den där man inte gör någonting utan anledning? Alltså där det inte finns något mål i sikte?

Jan: Ja. Du hade velat göra mer av det här.

Caroline: Det är väl inte så konstigt? Nej, det är inte konstigt. Du vill göra mer sånt här.

Jan: Det som sticker ut resonerar ju med en och är någonting som man hade önskat mer av. Jag är väl åtminstone konsekvent i min skadeskjutning, där man är damaged. Ja, precis, så jag är damaged. Så jag tänker, fira mer. Jag är ju så sjukt snabb på att man börjar nå målflaggan och sen flyttar man fram den. Var det inte du som sa, Oliver, have the goalposts stop moving?

Oliver: Exakt, det kommer från Morgan Housel.

Jan: I The Psychology of Money, det är väl en av de —

Oliver: Viktiga sakerna att skicka med sig. Man flyttar hela tiden. Man tror man kommit i mål, men då är man inte nöjd. Man ska vidare ekonomiskt eller man ska vidare hälsomässigt. Så man stannar aldrig upp. Just ekonomiskt är det väldigt skadligt också, för då blir man ju aldrig nöjd heller.

Jan: Skiftar.

Oliver: Fokus till kanske icke-ekonomiska saker.

Låt livet kännas lika bra som det faktiskt är

Jan: Ja, bra. Och sen sista här, Moa: njut dig själv till framgång. Eller låt livet kännas lika bra som det är. Det är också en sån där klurig som man får jobba med, eller som jag får jobba med.

Caroline: Som det ser ut eller som det är?

Jan: Båda och. Eller vilket det nu är. Båda handlar om att låta livet kännas lika bra som det faktiskt är, eller som det ser ut. Alltså om man inte kan relatera till hur det är, så titta på det utifrån hur det ser ut. För jag tror att vi är snedvridna med referensramarna. Och så blir vi ofta överraskade. Shit. Vi har döttrarnas spel i turnering nu i helgen, och då spelade de mot det andra laget i samma klubb. Och så vann de med typ 87–7. Och så var de, shit, alltså vi var ju ändå ganska duktiga. Och jag tror att man inte tänker på hur långt man har kommit i sin egen utveckling. Man får ibland skifta referenser. Så jag menar, att njuta längs vägen. Och ja, jag är ganska kass på det.

Caroline: Har du någon plan för hur det ska bli bättre?

Att aktivt påminna sig om hur långt man kommit

Jan: Jag försöker. Jag försöker ändå, också när jag pratar med folk, få in det i hur jag uttrycker mig. Nu satt jag och pratade med någon av de här basketföräldrarna. Till den ena, som heter Robert, sa jag, men du ser ju alltid så glad ut. Och så svarade han, jo, men livet är ju superbra. Jag har någonstans att bo, tak över huvudet, mat på bordet, två fantastiska barn, jag kan spendera en hel helg på att se min dotter spela basket. Och så sa jag, jo, men jag kan också ibland känna, gud, vad livet har blivit mycket bättre än vad jag trott. Inte för att jag trodde det skulle bli dåligt, men det har ju gått jättebra. Att uppskatta sig själv. Ge sig själv en klapp på axeln. Och sen var jag på ett mingel i fredags, en ganska framgångsrik företagare, så jag mejsade honom dagen efter, jag var inne och kollade på din hemsida, shit vilken cool grej ni har gjort, och han var, shit, ja, det är sant, vi har stannat upp och kollat hur väl det faktiskt har gått. Och jag tror att ibland behöver man bara bli påmind, bara hej, well done.

Jan: Bra. Har vi något mer vi ska säga där? Eller vad tänker ni, njuter ni er själva till framgång, och att ni i livet känner er lika bra som det är?

Caroline: Jag tycker jag gör det.

Jan: Hur gör du det då?

Caroline: Jo, men just nu gör jag så här, jag sitter med gamla tentor på läkemedelsberäkningen, så varenda rätt jag har tänker jag, där satt den, där satt den, jag kan det här. För innan har jag varit så här, åh gud, jag måste kolla facit nu, ja, det blev rätt, ja, vidare. Så nu är jag så här, ja, men det här kommer gå jättebra, jag måste ha 100 procent rätt på den tentan. Så nu måste jag peppa mig själv på det här. Varenda gång jag har skrivit rätt svar, då är det framgång. Så jag försöker aktivt. Det är ändå matte som är min starkaste sida. Ja, då kanske det blir extra tydligt att det går bra just nu, till exempel. Vad gör du, Oliver?

Oliver: Jag vet inte om jag har, jag är väl lite mer som dig, Jan. Jag tror inte jag har så mycket att säga om njutning.

Jan: Jag tycker vi har blivit bättre på kontoret. Vi high-fivar. Och vi säger ändå att vi vann veckan och sånt. Ja, det gör ni.

Caroline: Men det är nog bara en övningssak.

Jan: Jag tror du skulle säga så. Alltså det är bara en övningssak. Blind leder blind.

Caroline: Faller på dig i gruppen. Nej, men det är väl en övningssak. Och sen kan man ju komma på fler sådana grejer som man vill öva sig på, antar jag.

Att kolla gamla bilder som njutning och minnesavkastning

Oliver: Jag tycker det blir bättre att kolla på bilder ibland. Då inser man ofta i efterhand att det här blev ändå rätt så bra, och man gjorde det här.

Caroline: Du sitter med telefonen och kollar tillbaka?

Oliver: Jag gör det ibland, ofta av misstag. Jag gör inte så mycket aktivt.

Caroline: Det händer mig också av misstag.

Oliver: Man ska leta efter något. Sen bara, kolla, jag har gjort det här. Det här gick ju rätt så bra och det här var kul. Så det är väl också en form av njutning.

Caroline: Det försöker ju Google ändå göra, så att man inte hamnar där av misstag, utan att de kommer att, nu finns det en film från 2017.

Jan: Jag har faktiskt för ren nytta och nöje en sån här app som heter Shutter, Declutter, så att man får upp bilder från den dagen de senaste tio åren, och sen kan man swipa vänster eller höger om man vill behålla bilden eller inte. Och då får man ju upp massa bilder.

Caroline: Alltså, var får man upp dem?

Jan: När kommer de liksom?

Caroline: En gång om dagen?

Jan: Ja, när jag sitter på toa oftast. Då får man upp dem, och så får man, vill du behålla den här bilden eller inte? Så att man rensar bland gamla bilder och får se de gamla bilderna, från den dagen de senaste tio åren. Så jag har ju rensat jättemånga bilder och fått se massa bilder som jag inte har sett på jättelänge. Och så är det sjukt, vänta, var det här 28 augusti de åren? Ja. Ska vi ta nästa tema? Samla på minnen.

Bill Perkins: tänk om livet går ut på att samla minnen

Jan: Bill Perkins, hade vi den. Tänk om livet går ut på att samla på minnen som vi blir nostalgiska över som äldre. Tänk vilket bra, nu när vi pratar om bilder. Också så här, lycka är minnen som skapas tillsammans med andra. Magnus S: investera i minnen, inte prylar. En bra middag, en resa, en skrattattack med en vän. De där sakerna man minns, inte den senaste modellen av något. Då tänker jag så här, the power of end. Minnen och en ny telefon. Och så kan du ha bilderna på telefonen.

Caroline: Ja, men det är ofta så, då har man maximeringar. Då har man maximeringar. Men det är så lätt att säga, gör det här, men inte det. Alltså prylar får sig oftast en släng av sleven.

Oliver: Det finns ju stor glädje i det.

Jan: Ja. Jag håller med. Men jag tänker ju väldigt mycket, vi har ett långt resonemang i de här avsnitten med Bill Perkins. Tänk om livet går ut på att samla minnen. Att minnen, när vi blir riktigt gamla, så är det minnen vi kommer se tillbaka på.

Caroline: Vi behöver inte bli gamla för det.

Minnen som avkastning och skydd mot nostalgi

Jan: Men vi kan fortfarande skapa nya minnen. Men när du är så gammal att det blir svårt att resa eller svårt att hitta på saker, så är det mycket det man minns tillbaka på. Man blir nostalgisk. Och det finns också forskning på det där, som jag glömt hur det var, men nostalgi hjälper till mot typ någon sån här demens. Och jag gillar också hans resonemang, många som är duktiga på pengar fattar ju det här med avkastning, men man kan också se det som att du kan skapa avkastning som en memory dividend. Att en sak du minns kan du komma tillbaka till varje år, i fler minnen, ju fler minnen du skapade desto mer —

Oliver: Utdelning, uttag.

Jan: På minnena, exakt. Så jag gillar det. Och det skriver Magnus, fortsätter då, Magnus S: skriv ner dina tankar ibland. Dagbok, lista, anteckning i mobilen. Det hjälper dig att se hur mycket du växer, även när livet går fort. Jag har själv lagt till: ta bilder. Jag är visuell, så jag gillar bilder. Jag gillar ju Apple-dagboken, även om jag inte använder den varje dag. Apple har ju en sån dagboksfunktion som gör det väldigt enkelt. De här fem bilderna föreslår vi att du lägger till, och så var det med den här personen, och så kan man skriva en anteckning.

Oliver: Ja, men det gör jag också. Jag har varit inne på precis det, men jag har en app som heter Day One, jag tyckte bara den var lite bättre. Så kunde man se det visuellt som en hel kalender med bilderna för varje dag. Och skriva lite.

Jan: Nej, men det där är väl också skitbra att du säger det. För du vet ju att vi har gjort något i slutet av året, att vi går tillbaka och tittar på bilderna på det man har gjort. Och då inser jag, shit, vad många grejer det är jag inte minns.

Caroline: Ja, jag tänkte precis det. Hur ska man minnas det?

Ta backup på minnena, och var snäll mot ditt yngre jag

Jan: Om jag inte hade kollat på bilderna. Och jag tror att det är därför den där dagboken, vissa har ju, förr gjorde man ju nog det här med dagbok, att det var samma effekt. Jag minns vad jag gjorde i januari genom att jag kollade i dagboken på januari. Nu kan jag vara så här, men jag behöver inte göra så mycket dagbok, för jag kan kolla på bilderna. Så jag gillar att ta mycket bilder. Då ska jag säga ett sidospår: ni som inte har backup på era bilder, ta för fan backup. Alltså, antingen iCloud, eller Google har väl säkert någon Google Foto-lösning. För jag vet ju att det var någon som blev av med sin telefon, och då blev de av med tre års minnen. Det händer ju hela tiden. Och då är jag så här, shit, vad dyrt. Jag hade varit beredd att betala ganska mycket pengar för att få tillbaka tre års minnen. Särskilt när vi pratar om att samla på minnen som minnesavkastning.

Oliver: Jag har skrivit i fysisk dagbok innan lite, så hittade jag någon gammal bok för ett tag sedan, så tittade jag och såg hur jag berättade för mig själv. Eller så skrev jag ner hur jag började investera, och då såg jag bara, du är så jävla korkad.

Caroline: Jo, men det är som att man tycker man är skitfånig. När jag läste mina gamla dagböcker så tänkte jag, du var inte klok. Herregud. Så man formulerar sig. Men man gjorde ju sitt bästa. Man får ha lite empati.

Jan: Det var samma när jag läste mina tekniska analyser av Getinge och sånt här från 2012. Nej, men jag håller med. Men ska man samla på minnen, ha en struktur för att samla på minnen. Det är väl det, Hanna C. Borg på Instagram: du ångrar inte det du gjort, du ångrar det du inte gjorde. Tänker jag, också en klassisk —

Caroline: Det var det. Alltid. Jag håller med att man ska ta besluten. Men jag tror att man kan ångra sig.

Guldkornet finns alltid att hämta, ibland i en tunna med skit

Jan: Tills man har hittat guldkornet i det man skulle lära sig i den situationen. För man kan inte vara så här, jag gick fram och sa den dumma saken till den personen. Eller, åh, jag skulle inte ha, nu bara hittar jag på, jag skulle inte ha varit otrogen. Nej, men det kanske var någonting som föranledde att man var otrogen. Jag vet inte. Jag tror ju så här, men det är också bara en attityd, ingen naturlag. Det finns alltid något att lära, det finns alltid ett guldkorn. Och ibland serveras guldkornet i en tunna med skit. Och så läste jag faktiskt någonstans att svaret, när man får en tunna med skit serverad, då ska man säga thank you, can I have one more?

Caroline: Jo, för att guldkornet ligger i de där.

Jan: Jag vet att det var någon skådespelare, så jag var, fan, där är inte jag. Thank you, can I have one more? Nästa tema. Starta sidoprojekt eller ett företag.

Starta eget: låg nedsida, stor uppsida i humankapital

Jan: Det tänker jag är, det är inte ens från mig, det är väl något du brinner för. Det är något jag brinner för, precis. Pellpet: överväg att starta eget företag som huvudsyssla eller bisyssla. Går det bra kan man öka inkomsterna drastiskt, betydligt mer än vad som går att göra via en ökad lön.

Caroline: Och det tänker jag också så här —

Jan: Man behöver inte starta företag om ambitionen ska bli nästa Storytel eller Spotify eller Google. Även ett företag som tjänar 2 000 kronor extra varje månad, det är 2 000 kronor extra som man kan investera. Eller göra något roligt för. Det var ju så vi började. Och att starta ett litet företag, så länge man inte ska starta en mekanisk verkstad och köpa en femaxlad svarv för 10 miljoner, är det ganska låg nedsida. Det kommer max kosta dig några tusenlappar. Och även om det skulle kosta 25 000, de 25 000 får du lätt tillbaka i ökat humankapital, med det du lär dig kring ekonomi, kring kunder, kring hur företag funkar. Du blir en mycket bättre anställd eller medarbetare genom att ha drivit företag. Så det är inga nedsidor om man ser det utifrån ett läroperspektiv, och en fantastisk uppsida. Vi har tidigare också pratat i avsnittet om rikedomstrappan. I princip omöjligt i Sverige att komma till nivå 4 plus eller 5 och högre utan företag. Systemet funkar inte. Ut och ett. Nej, ut och tillbaka. Pengar är outnyttjade gentjänster. Vill du ha mer får du göra tjänster andra värderar högre. Och den som har mer än jag har tydligen gjort mer för någon som tyckte att det var värdefullt.

Hjälp andra få det de önskar, så hjälper de dig

Jan: Och jag brukar sammanfatta det med, hjälp andra få det de önskar, och de kommer hjälpa dig att få det du önskar. Det här pratade jag senast om i helgen med vår 14-åring. Hon var så här, jag vill inte hjälpa någon annan, för då blir de bättre än mig. Och då var jag, jag fattar logiken. Och så hade vi ett långt samtal om Ericsson och SCB, som har sitt eget programmeringsspråk, där konsulter inte haft något eget syfte i att byta ut det språket, för om jag är den enda som kan det systemet, det språket, så är jag ovärderlig och kan alltid få jobba där och ta bra betalt. Och så var jag, fast den personen kommer aldrig kunna göra något annat. Medan, sikta alltid på att göra dig själv överflödig, att lära upp någon att göra ditt jobb. Men då kommer jag ju inte få vara kvar, då får jag sparken, var hennes resonemang. Och så resonerar de flesta. Men grejen är att det finns alltid ett värde för den som kan lära upp någon annan att göra det man själv kan bättre. Det är en skill som alltid kommer vara uppskattad, och uppskattas den inte hos den arbetsgivaren, då ska du inte vara kvar där.

Jan: Ja, men bra. Tänker du något här kring företag?

Oliver: Jag började ju på gymnasiet med en kompis, vi gjorde ekonomivideor om den här delen, och det blev ju företag av det. Lite boom var det ju med börsintresse där under pandemin, så vi hade ju enskild firma och sen startade jag också aktiebolag. Och det är väl delvis därför jag också jobbar på RikaTillsammans. Jag hade gjort allt dessförinnan, man får hålla på med Skatteverket, Bolagsverket, så man lär ju så mycket på det, hur det går till med företag.

Sälj skinnet innan björnen är skjuten

Jan: Bra. Sen har vi några andra som vi har tagit upp i andra avsnitt som jag gillar kring det här med företag. Sälj skinnet innan björnen är skjuten. Du behöver inte ta risken, säljer du skinnet så kan du säga, om sex månader kommer jag med ett skinn. Du kan alltid köpa ett skinn om det skulle vara så, om du är rädd för att leverera. Men framförallt behöver du inte slösa tid på att vara ute och jaga björn, skjuta den, och sen konstatera att det är ingen som vill ha skinnet. Bra. Jag tänker också en metafor jag gillar, det här med storebror, lillebror och lillasyster, som jag fick av min mentor för 25 år sedan. Lägg 60 procent av resurserna på det som försörjer dig idag. Sen lägger du 30 procent på det som ska försörja dig om 2–5 år. Sen ska du ha ett moonshot-projekt som kanske blir någonting om 5 år. Och tricket är att göra alla samtidigt. Det tycker jag till exempel att vi är ganska duktiga på i företaget. Vi har alltid sidoprojekt som kan bli någonting, samtidigt som vi gör bread and butter-grejen.

Oliver: Kan man säga så att vi startar upp något idag, kan man ju säga, dagen när vi spelar in det här, där vi börjar jobba på ett projekt på riktigt.

Jan: Exakt, som det kommer mer info om. Cliffhanger, precis.

Det har aldrig funnits bättre tid att starta eget

Jan: Sen skrev jag in här också, jag ska inte hoppa ner i alla, men jag tror inte att det har varit bättre tid att starta eget än nu. Det här med AI, plötsligt kan man få rådgivare som kan hjälpa till med många av de här grundläggande sakerna utan kostnad. Det finns en massa man kan koda utan att behöva ha en kodningsbakgrund. Det finns så mycket man kan göra nu som man inte kunde göra för två år sedan. Det finns alltid en marknad för den som är bäst eller unik. Unik tror också folk att man ska hitta på. Nej, unik är ofta en kombination av saker. Jag är så här, jag har jobbat inom juridik och jag gör AI och jag är duktig på relationer, så jag kan ha AI, familjerätt och advokat, och jag är duktig på att ta människor. Där blir det unika. Det unika kommer inte så här, åh, jag har den här idén.

Oliver: Väldigt svårt att kopiera. Jag tror Naval Ravikant pratar mycket om det. Det är ju det som är unikt för en, svårt för någon annan att efterlikna. Svårt att efterlikna RikaTillsammans också.

Jan: Exakt. Och vi pratar ju också om det många gånger nu. Vi ska ju inte ge ut material som du kan läsa på en myndighetssida. Det är inte unikt, utan det unika är RikaTillsammans. Vi tar ett ämne, sen lägger vi vårt filter, som nu här, vi diskuterar. Vi hade ju kunnat göra en laundry list med alla de här grejerna. Men jag tror värdet kommer av att vi resonerar kring dem. Precis. Nästa punkt. Läs Naval Ravikant.

Caroline: Okej, ja.

Jan: Våra tanketåg går i samma riktning.

Oliver: Och vi har gjort avsnitt om hans bok. Ja, precis.

Var framåtriktad: bygg vidare på idéer i stället för att såga dem

Jan: Bra, ska vi ta nästa tema? Nu är det korta teman, det är inte så långa. Så nästa tema, var framåtriktad, har jag döpt det till. Är det temat? Ja, det är temat. Var framåtriktad. Björnen gör comeback här nu. När någon annan presenterar en idé är det ofta lätt för omgivningen att söka billiga ryggdunkningar genom att nedvärdera, förkasta, kritisera eller hitta svagheter i idén. Det krävs betydligt mer ansträngning och kompetens att konstruktivt utveckla, förbättra eller spinna vidare på idéns starka sida. Jag ser alldeles för mycket av det första i politiken, yrkeslivet, sociala medier. Gå inte i den fällan, försök vara en konstruktiv person, så blir världen trevligare och bättre. Och jag är så här, bushaka. Jag håller helt med.

Jan: Det här är exempelvis varför jag i forumet inte brukar tillåta trådar som kritiserar andra, så här, jag bara skiter på det, det är ett skitföretag, eller det här är en skitinvestering. Nej, det är lätt att tycka det. Bort med sånt. Och jag lärde mig det här, det landade i magen, på mitt första styrelsemöte för snart 25 år sedan. Det var någon som kom med en idé och jag bara sågade den. Och jag tyckte ändå att det var en relevant sågning. Och sen vänder sig styrelseordföranden mot mig och säger, okej, ja, nu har vi hört din sågning. Så nu är vi intresserade att höra vad ditt förslag är istället. Vad hände då? Sa du ingenting? Jag hade inget bra förslag. Och då gjorde styrelseordföranden så att då tog vi paus. De andra gick och tog kaffe. Styrelseordföranden tog med mig ut ur rummet och sa, jag förstår att du är ny här. Då ska du få din första lektion.

Man kritiserar inte andras förslag på ett negativt sätt om man inte har några konstruktiva förbättringar eller har ett bättre eget förslag.

Caroline: Konstruktiva förbättringar, det uppskattar ju ändå alla. Eller ett eget förslag.

Jan: Eller ett eget alternativt förslag. Och det här har gjort att jag idag är allergisk. Många av våra bråk kan ju vara där ibland. Att jag tycker till exempel att du eller någon annan kommer med något förslag, och så skjuter man ner det och säger, okej, men vad är ditt förslag då?

Caroline: Du tycker att du blir nedskjuten av mig.

Jan: Ja, jag kan tycka det ibland. Men skitsamma, det är inte det det ska handla om.

Caroline: Nej, nej.

Jan: Vi tar det i paus. Vi tar det i paus.

Caroline: Att jag är den som skjuter ner dig.

Jan: Mycket mindre nu än vad det var förr. Men är du med? Det är ju lätt. Jag har också gjort det. Men jag menar att jag är väldigt känslig för det här idag.

Vem skjuter ner, och varför: egna känslor i vägen

Caroline: Men frågan är varför man skjuter ner det. Det kan ju vara så att man inte har, vad heter det på svenska, på engelska? You have no business doing that. Man ska inte vara den som skjuter ner det, för man kanske har egna känslor kring det, att det blir för jobbigt, det låter jättetråkigt, eller något annat sånt. Så kommer man in med sina egna värderingar, och på det viset ska man överhuvudtaget inte göra i den fasen kanske.

Jan: Jag tror att det som björnen kräver är mycket mer. Jag tänker att det här är som det där presidenttalet, man in the arena. Det finns ett sånt klassiskt tal. Nu minns jag inte ens vem det var, om det var Roosevelt eller någon. Som var så här, det är lätt att sitta på läktaren och vara kommentator. Och det finns ju en klassisk intervju med Zlatan, där en journalist, jag tror det var någon TV4-journalist, varför spelar du inte bollen där istället? Och så säger Zlatan, vet du vad, vi kan byta plats, så kan du gå in på spelplanen och göra det istället. Och jag tror att det är det som är lite poängen här.

Var på spelplanen, inte på läktaren. Alla kan ha en åsikt från läktaren. Var inte den som har en åsikt. Var den som spelar fotboll.

Jan: Och där, jag har också någon kompis som brukar dra det här. Det är bra att gå in och kolla på Facebook och se hur många som sitter på läktaren. Och har åsikter, ja. Och dessutom är mycket mer engagerade på läktaren i andras liv än vad de är engagerade i sitt eget liv. Vilket också är så här, ja, men det påverkar ju inte ditt liv. Bra. Har vi något mer att tänka kring det? Nej.

Caroline: Okej.

Det är okej att ha fel och omvärdera över tid

Jan: Passiv, vi är fortfarande på framåtriktad. Det är okej att ha fel, och framförallt att omvärdera ståndpunkter över tid. Att på alla sätt tycka och tänka likadant idag som för tio år sedan är ett misslyckande. Jag tänker också här, Totran på IG skriver, det löser sig.

Caroline: Vad var den förra? Om man tänker som man gjorde för tio år sedan så är det ett misslyckande.

Jan: Den hade egentligen kunnat passa på att vara nybörjare i det temat. Det var många kommentarer runt den. Jag tänker, du ser så fundersam ut.

Caroline: Ja, men för att jag tänker så gärna. Det är klart man inte är samma person nu som för tio år sedan. Men, jag vet inte. Jag vet inte vad jag ska göra med den. Hur ska jag veta om jag tänker på samma sätt som för tio år sedan?

Jan: Jag förstår, det gör ju inte du. Du behöver ju inte ens oroa dig för den. Nej, men jag tänker, ibland kommer man på sig.

Oliver: Du pratade om att du läste äldre dagböcker. Det är ju också ett exempel på att man tydligt ser svart på vitt.

Caroline: Ja, det är du och jag, Oliver. Vi behöver inte oroa oss. Vi tänker inte samma som för tio år sedan.

Oliver: Nej, men man kommer på sig, tror jag, ofta. Formuleringar, tankar och politiska åsikter.

Caroline: Man kan inte ha utvecklats. Man har ändrat uppfattning om saker.

Ha tillit till din förmåga att lösa det som behöver lösas

Jan: Jag gillar också den. Ha tillit till din förmåga att lösa det som behöver lösas. Den tycker jag är fin och brukar återkomma till. Jag har löst allt hittills i livet, varför skulle jag inte lösa det här problemet? Sen kan jag ibland, med lite övertro på egen förmåga, tänka så här, om inte jag löser det här, vem fan ska lösa det? Jo, men det är väl lite ego. Apropå temat, lura inte dig själv, och du är den som är enklast att lura.

Caroline: Ja, men där kan man väl ändå tänka, men det här problemet är nog det svåraste. Det är svårare än alla andra problem jag har stött på.

Jan: Så kan det vara, eller inte. Ja, men då tänker jag också en sån attityd som låter, allt som händer är en träning för något som kommer skall. Och då kan jag ibland också vara, shit, vad stark är jag, ibland så här, vad i helvete är det som ska komma, att jag behöver träna så här mycket?

Caroline: Ja, vad är det för stort som ska komma?

Jan: Ja, precis.

Caroline: Men då kan det väl ändå vara lite spännande?

Jan: Ja, absolut. Men jag kan också vara i den här, alltså, jag fattar att det här låter jätteöversittaraktigt, men det är ju en av mina framgångsfaktorer, hur svårt kan det vara? Men det är också så här, okej, om inte jag kan klara det med de människor jag känner, med de resurser jag ändå har, vem fan ska göra det annars?

Caroline: Och den smartheten.

Jan: Ja, det sa jag inte.

Caroline: Men det är osagt. Men man ska absolut ha hjälp av sina resurser, man är inte själv i det.

Du kan påverka din ansträngning, inte alltid utfallet

Jan: Nej, exakt. Sen har jag skrivit så här, det här är också en grej att ta med vår dotter hela tiden. Du kan påverka din ansträngning. Du kan inte alltid påverka utfallet. Var den som anstränger sig mest i rummet om det är viktigt för dig. Och det finns ju massor av sportmetaforer på det där. Det var någon sån basketspelare som sa, jag var aldrig den största talangen, men jag sköt tusen skott innan folk gick till skolan. Så var han på gymmet och sköt tusen skott. Och du vet, det här är folk som hade större talang, men det var någon som sa, you can't outwork me.

Caroline: Nej, det är sant det. Det tänker man inte så ofta på.

Jan: Och du kan kompensera sjukt mycket med att jobba hårt.

Caroline: Men tänk då, måste man ju också kanske gå upp fem på morgonen. Ja, men göra saker som andra inte gör. Jag tycker ju att det är ganska spännande när man har den drivkraften en period i livet. Men jag vet inte. Vad tänker ni kring det? Att bara känna så, ja, nu gör vi det här. Klockan är tio men jag gör det här nu.

Jan: Ja, men det, jag gillar det. Det är lite så här tillbaka till Jocko Willink, discipline equals freedom, som vi hade där.

Caroline: Men också att göra det konsekvent över tid.

Jan: Flit och systematik, flit och systematik. Det är så många som kommer ihåg det. Det finns ju på Netflix den här serien med basketspelaren, där är ju en av dem som gör det här, så filmar de honom på morgonen där han står och skjuter boll efter boll. Sjuka, han sätter ju varenda jävla boll. Det är helt crazy, liksom som en maskin.

Innan du testat hundra gånger har du inte rätt till en åsikt

Jan: Var framåtriktad, de sista två grejerna fick jag också från min coach för många år sedan. Innan du har testat hundra gånger på sättet som instruktionen säger, har du inte rätt till en åsikt om att det inte fungerar.

Caroline: Nej, men det har vi använt väldigt länge. Har du provat hundra gånger, så har man provat två gånger. Då förstår man hur lite man har ansträngt sig. Och så gick det på tredje gången.

Jan: Och inte ens den. Du har inte ens rätt att ha en åsikt. Om någon som har gjort det här förut säger, gör på det här sättet. Det är så jäkla arrogant att bara säga, jag har testat. Så bara, det funkar inte. Jo, men man tror ju att man själv är smartare.

Caroline: Jaja.

Bågskytte- och Mozart-metaforerna om att lyssna på dem som kan

Jan: Klassiskt. Det roligaste, jag har en kompis som skulle gå på en sån här bågskytteklubb, och det var utanför stan, och hans pappa skulle följa med. Och så till slut är hans pappa så här, vad fan, jag sitter här och kollar på att de skjuter bågskytte, jag kan väl också skjuta båge. Efter tre träningar börjar han modifiera bågen, då skulle det komma ett bättre sätt att skjuta pilbåge. Och jag var så här, vi har skjutit båge i 2 000 år. Jag tror vi har optimerat bågegrejen. Han hade i alla fall inte rätt kanske. Jag tar det till nästa steg då. Det finns ju en fin metafor, vilken bok var det med det här om Mozart? Att det var någon som frågade Mozart om råd. Hur skriver jag en symfoni? Och så gav Mozart något råd. Och så säger han, men du gör ju inte så. Och så svarar Mozart, nej, men jag behövde inte heller fråga någon hur man gör.

Caroline: Nej, exakt.

Jan: Ja, det är riktigt bra.

Caroline: Men hur kom vi in på det? Jag vet inte. Det var bara något roligt.

Jan: Det var en sidogrej.

"Men om du visste?" som framåtriktat verktyg

Jan: Sista här, den har jag också använt jättemycket, just framåtriktad. När någon säger så här, jag vet inte. Men om du visste, vad skulle det vara då? Jag vet dock inte, men jag kan säga, Freja hatar ju det här, hon blir så jävla förbannad.

Caroline: Det är väl också för att du använder det som ett verktyg. Du får ju använda det mindre och vid rätt tillfälle, när hon inte redan är upprörd. Och kanske prata om hur du själv använder det här, hur det har hjälpt dig. Det är bara tips från coachen.

Jan: Ja, precis. Var framåtriktad. Ja, det var framåtriktad. Visst var det? Ja, det var det.

Skilj på reversibla och icke-reversibla beslut

Jan: Sen också, fortsättning, var framåtriktad. Skilj på reversibla och icke-reversibla beslut. Och då tänker jag så här, reversibla är sånt du alltid kan fixa till. Eller ta ett nytt beslut. Och då tänker jag också, ge barnen möjligheter, låt dem misslyckas. Skicka ut beslut i organisationen om du är chef. Ner med de reversibla besluten i kundtjänst, låt dem fatta beslut. Du kan alltid fixa det i efterhand. Och på de icke-reversibla besluten, där ska man lägga tid. Och dem vill man inte outsourca till någon annan.

Utnyttja livets asymmetrier

Jan: Bra. Och sen också, utnyttja livets asymmetrier. När nedsidan är begränsad och uppsidan är stor, då är det så här, kör. Gasa. När man har lite pengar, stor uppsida, ingen nedsida, det är också bara att tuta och köra. Tvärtom blir det när man har mycket pengar, då har man en stor nedsida men ganska liten uppsida. Marginalnyttan av nya pengar är ganska liten, men man kan förlora dem man har. Vi hade en tråd, att inte använda preventivmedel kan ha stor nedsida.

Caroline: Var det sådana reversibla och icke-reversibla beslut?

Jan: Nej, nu är vi på asymmetrier. Begränsad nedsida eller stor uppsida. Hur är förhållandet? Våga fråga. Alltså dejta, affär, relation. Det värsta är att du kan få ett nej. Får du ett nej så är det precis så som det var i startläget innan du frågade. Inget har förändrats.

Caroline: Förutom att de vet att man vill något och de har nekat det. Men det kanske inte spelar så stor roll.

Jan: Lägga krokben är också en sån grej. Låg nedsida, stor uppsida. Idébaserat yrke. Gå på date, gå på tillställning, gå på mingel, gå på aktivitet. Man vet aldrig. Jag var faktiskt en gång, det var ett jättebra mingel jag var på i fredags. Träffade en person som var väldigt trevlig. Starta eget sidoprojekt. Bra. Sista, har ni någon kommentar här?

Caroline: Det gick lite snabbt bara.

Tänk i filter: reversibelt, uppsida, är det värt det?

Jan: Jag tänker att vi ska börja runda av. När nedsidan är liten och uppsidan är stor, fundera inte så mycket, kör. Många av de här, gå på dejt, gå på ett mingel. Du vet aldrig. Vad är nedsidan? Det kostar dig någon timmes engagemang. Uppsidan, träffar du en ny person, träffar du en partner, träffar du någon som du kan göra företag med. Alltså bizarrt stor uppsida. Gör man tillräckligt många sådana saker, så kommer man få någon av de uppsidorna de ger. Så jag tänker just det här att tänka i ett filter, jag tänker på det som ett perspektiv på livet. Reversibelt, icke-reversibelt. Uppsida, nedsida. Är det värt det? Och många gånger där det är värt det, kör. Det blir ett statistiskt spel.

Dyk upp, fortsätt dyk upp, och skapa din framtid

Jan: Bra. Framåtriktad, sista två. Dyk upp, fortsätt dyk upp. Liksom, show up. I det som är viktigt. Sen ska man ju inte vara dum här och fortsätta dyka upp på något du inte gillar. Jag gillar inte fotboll men jag fortsätter spela fotboll. Ja, men det, det har ont.

Caroline: Ja, men för det som är viktigt.

Jan: Ja. Man kan också känna —

Caroline: Att det inte är så viktigt att gå till gymmet idag och sånt. Men det är ju viktigt för en, det är ju det.

Jan: Ja, det är det oftast. Och sista, bästa sättet att förutspå sin framtid är att skapa den. Tänker jag, för då blir det inte så mycket —

Oliver: Jag tänker, mycket av det fina i livet har kommit när man har vågat vara framåtriktad. Om man tänker lite, snabbspolar genom ens liv, så är det väl när man verkligen har vågat.

Jan: Exakt, exakt. Snyggt, jag tänker att vi rundar av här. Förra gången blev det två avsnitt, då de gjorde ett för fem år sedan. Nu är vi inne på avsnitt tre. Men jag tror faktiskt att vi kan vara klara efter nästa. Vi har en som heter ta hänsyn till alternativkostnad, bara säg nej, balans, våga vara stolt, via negativa-kommunikation, det är de vi har kvar. Så jag tänker att vi kanske tar nästa, bums. Du som lyssnar eller tittar, ni får också gärna ge oss feedback, alltså, funkar det här? Eller bara, nej, ni får göra det själva, ni behöver inte lägga ut det.

Jan: Så jag tänker, stort tack till dig som har lyssnat, tittat, kommit med alla de här kommentarerna. Framförallt, jag tycker det här är fantastiskt roligt. Och så tänker jag, det här är verkligen också, hoppas, tidlöst, så man kan tänka att våra barn förhoppningsvis tittar på det här vid något tillfälle.

Caroline: Annars kommer de inte in. Vi får prata med dem om sånt här i vardagen.

Jan: Ja, men precis. Och stort tack till dig som är vår Patreon-supporter, som gör att vi kan göra det här. Men då kommer de också vara så här, är det det här ni lägger till? Tack så mycket.