Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Leva nu eller spara för senare
2. Nick Maggiulis 0,01%-regel
3. Memento Mori och livsperspektiv
4. Morgan Housels perspektiv på pengar och tid
5. Relationer och vänner
6. Våga ge och ta emot feedback
7. Bidra till andras mål
8. Vad är en vän?
9. Pay it forward
10. Balans mellan arbete och fritid
11. Give until it feels like receiving
12. Morgan Housels perspektiv på relationer
13. Svåra samtal och relationer
14. Kramar och fysisk kontakt
15. Låt barn misslyckas
16. Kasta inte in bollen på plan
17. Att ha rätt eller ha frid
18. Vänner är bättre än pengar
19. Ekonomiska grundregler
20. Förhandla alltid
21. Leva med mindre
22. Växla från spara till spendera
23. Köpa tillbaka sin tid
24. Vardagslyx
25. Avslutning

Jan: Välkomna tillbaka till fortsättningen på vårt avsnitt med oombedda råd. Vi hoppar rakt in i det. Temat just nu är tid.

@angaudlinn och Jesper i forumet, som var med och pratade om FIRE häromveckan, säger: "Du får aldrig tillbaka tid som du lägger på fel saker." Magnus har ett perspektiv: "Har du möjlighet ekonomiskt? Låna och köp den där sommarstugan nu innan barnen blir för stora och inte vill åka dit."

Det handlar om tidsfönster. Vi har vissa tidsfönster i livet och sen stängs de. Då spelar det ingen roll att du har pengar eller tid. Tillfällen som inte kommer tillbaka där man inte får chansen att göra om det senare, oavsett hur mycket pengar man har gnetat ihop.

Leva nu eller spara för senare

Jan:@suilegew berättar: "Jag har haft bekanta som sparat för framtiden och levt på vatten och bröd, blivit sjuka och gått bort med miljoner på banken."

Caroline: Det känns som ett extremt exempel, men jag vet inte om det är vanligare än man tror.

Jan: Från ert perspektiv tror jag det är vanligare i vår community än i Sverige i snitt.

@bjornen har ett bra perspektiv: "Bästa dagen att plantera ett träd var för 20 år sedan. Näst bästa dagen är idag." Ersätt träd med valfri aktivitet som börja spara, börja träna eller börja dejta. Tid är en begränsad resurs. Ju äldre jag blir, desto tydligare blir det att tid och hälsa är mycket mer värdefullt än pengar, så länge du har dina basala behov tillgodosedda. Använd tiden på ett ansvarsfullt sätt utan att för den skull få ångest över saken.

Caroline: Det är inte så mycket att lägga till egentligen.

Jan: Det var en jobbig här. Det var två stycken - @spader och B.D. Bergdahl: "Du får max 4000 veckor på jorden som stadigt tickar ner. Pengar är en påhittad tillgång som man alltid kan skaffa mer av. Lev livet efter din egen karta. Varenda människa du ser runt dig kommer vara borta sedan länge om 100 år. De flesta kommer vara borta redan inom 50 år. Du med. Så njut av dina sista år."

Lollofalén på IG säger kort och gott: "Lev nu för fan!"

Caroline: Men vad betyder det då? Vi vill ju inte spendera upp våra pengar för vi ska leva nu.

Jan: Vad tänker du?

Caroline: I min värld är det så här - ja, jag vill leva nu. Vissa saker kostar pengar. Men jag vill också leva sen. Jag kan inte bara springa iväg med allting nu för att jag ska leva nu. Det är kanske inte alls så de har menat, de här människorna.

Nick Maggiulis 0,01%-regel

Jan: Gud vad bra att du ställde den frågan Karolin! Jag har inte facit, men jag har ett inspel från Nick Maggiuli från Rikedomstrappan-avsnitten. Det är den här 0,01%-regeln. Använder du under 0,01% eller en tiotusendedel av din förmögenhet på extra saker för att göra livet rikare på dagsbasis, så kommer inte din förmögenhet minska.

Det bygger på 4%-regeln. Har du 10 miljoner så är 0,01% av 10 miljoner tusen spänn. Det betyder att du kan lägga tusen kronor om dagen utöver dina livskostnader för att göra livet rikare, och din förmögenhet på 10 miljoner kommer inte att minska.

Sen har vi en hel diskussion på flera hundra kommentarer om man kan räkna med huset. Men detta är ett enkelt sätt att balansera mellan nu och sen. Ha inkomster större än dina utgifter till en början, men glöm inte bort att växla och ha utgifter större än dina inkomster sen, så att man gör det här skiftet.

Oliver: Vi pratade om ränta på ränta i första avsnittet. Majoriteten underskattar den effekten. Jag tror man som generell tumregel, om man har koll på sin ekonomi idag, kan spendera mer än vad man tycker är rimligt.

Jan: Lyssnar du på oss - spendera för fan! Nästan. Det finns så många säkerhetsventiler innan det ens är nära lyxfällan om man hänger i Rikedomsammanhang.

Oliver: Lyssnar man på det här så har man ett intresse som gör positivt för ens ekonomi.

Jan: Vi har ofta frågor i forumet: "Har jag råd med den här fastigheten?" Banken har gett mig lån. Jag säger bara - har banken gett lån, it's fine, it's okay. Rickard har sagt att många gånger är hans uppgift bara att säga till folk att det är okej att använda pengarna.

Memento Mori och livsperspektiv

Jan: @MementoMori skriver: "

Kom ihåg att du kommer att dö. Vad gör det om hundra år när allt kommer omkring? Väldigt få saker och personer kommer någonsin minnas eller bry sig om dig efter några generationer."

Det är den där "you're already naked". Sen har vi denna som jag gillar jättemycket men inte riktigt kan formalisera - vissa saker blir bara bättre och bättre över tid, andra saker får bli besvikelser.

Caroline: Vad kan det vara då?

Jan: Jag hörde detta första gången på någon personlig utvecklingskurs. Handledaren sa:

"Jag har två bröder. Den ena älskar jag överallt annat och den andra ger mig många möjligheter att träna på förlåtelse."

Jag upplever tydligt att vissa prylar man har köpt... Min Macbook köpte jag förra året - ju längre jag använder den, desto mer nöjd blir jag. Lysa blir bara bättre och bättre för varje år. Och sen finns det saker som man hoppas på, men det blir aldrig bättre.

Caroline: Har du en guide? En magkänsla?

Jan: Jag har observerat att vissa saker blir bara bättre. Vissa människor i mitt liv - det blir bara bättre och bättre ju längre tiden går. Andra människor skapar bara oreda i mitt liv.

Caroline: Du är liksom rakt på sak. De skapar oreda!

Jan: Man hoppas att det ska bli bättre, men det blir det inte.

Vi älskar vår Ninja Creamy, vår glassmaskin. Men vi är inne på den tredje på mindre än tolv månader. Det kommer vara första gången jag skriver "köp prylförsäkringen för 200 spänn" för du kommer få byta den. Sen är det vissa saker som vår Weber-grill - love it! Vitamixen har vi också haft länge.

Oliver: Jag tyckte om det ur ett annat perspektiv - att desto äldre man blir kan man släppa fokus på vissa saker och uppskatta saker på ett annat sätt. Kanske inte ta så allvarligt på när motgångar sker.

Caroline: Du är så himla djup! Jag var här och sa att människor skapar oreda, men den yngste i sällskapet har helt andra tankar.

Jan: Du har helt rätt. Man säger att från alkoholister, barn och gamla får man sanningen.

Caroline: Får man verkligen det?

Oliver: De säger det ingen annan vågar säga.

Morgan Housels perspektiv på pengar och tid

Jan: Morgan Housel, Oliver skickade mig denna:

"Den främsta värdet med pengar är möjligheten att ha kontroll över sin tid. Att kunna göra vad man vill, när man vill, var man vill, med vem man vill, så länge man vill, skapar ett bestående form av lycka som överträffar allt materiellt."

Han har drivit denna tanke att det största värdet med pengar och förmögenhet är att köpa tillbaka sin tid. När man pratar om att använda sina pengar tänker folk spontant på konsumtion, men nej - det handlar om att du köper din tid.

"Varje krona du sparar är som att äga en bit av din framtid som annars skulle styras av någon annan och av deras prioriteringar."

Nu har vi något mer. "De gamla goda dagarna pågår just nu." Den är fin!

Sen har vi en Landmark-grej:

"Lek och ha roligt. Låt andra avgöra om din tid är arbetstid eller fritid."

Caroline: Landmark-grej?

Jan: Det kom från Landmark, vi hörde den första gången 2008. Förr i tiden gjorde man ingen distinktion mellan fritid och arbetstid, utan då var det bara tid. Du behöver inte göra en distinktion på arbetstid och fritid. Sen kan andra få avgöra om det är arbete eller fritid - du behöver inte bry dig.

För mig har det alltid varit så. Hur vet jag ibland om det är lördag eller söndag eller en vardag?

Caroline: Det är för att vissa går till skolan!

Jan: Eller att Oliver inte är på kontoret på lördag och söndag. Jag kan lika gärna jobba på en lördag. För mig spelar det ingen roll. Fast nu har vi infört en ny distinktion här på kontoret med "jobb jobb" och "jobb". Men det är för ett annat avsnitt.

Oliver: Det här med "the good old days are happening right now" tycker jag är väldigt fin. Man kan påminna sig om det när man står inför val. Bloom har gjort en uträkning på hur ofta träffar du dina föräldrar på ett år? Utifrån det kan man räkna ut hur många gånger man tror att man kommer träffa dem igen.

Jan: Det var bättre förr. Före nu.

Caroline: Vi tänker på AI och allt som händer nu. Om 50 år kommer vi säga "2025, det var mycket lättare att leva då!" Som man säger om 90-talet när ingen hade iPhone - då var det mycket lättare att vara ungdom.

Jan: Tim Urban har en fantastisk "Ditt liv i veckor" där du ska kryssa av och så ser man hur många veckor man har kvar.

https://waitbutwhy.com/2014/05/life-weeks.html

Caroline: Det gillar inte jag. Jag vill gärna veta att jag har minst så många år kvar i arbetslivet, minst så många år kvar innan jag är 90. Men sen kan jag ändå få ångest av det. Jag vill inte känna någon stress kring det. Mitt liv pågår nu och jag behöver inte tänka på hur många veckor jag har kvar i livet.

Tänk om jag kommer vara på något demensboende i Sjöbo om några veckor och känna "vad gör jag här?" Jo, jag lär mig saker! Jag vill inte att allt ska vara effektivt.

Jan: Men där vill man inte vara.

Caroline: Absolut inte! Men förstår ni - att man kommer vara på något ställe i ingenstans och tänker "mitt liv är en fråga."

Jan: Får inte mycket gjort.

Caroline: Det är för att vi är i Malmö och vi vill göra... Om vi nu ska fokusera på frågan här.

Oliver: Jag tyckte i förra avsnittet pratade vi om att man inte kan kompensera fel riktning med högre fart. Medvetenheten om att man kommer dö och hur lång tid det är kan pusha till att verkligen styra om kompassen så att man tidigare kommer i rätt riktning. Sen är det jättejobbigt att man kommer att dö.

Caroline: Du kommer att känna det sen. Du har bara inte kommit dit att du förstår att du kommer att dö.

Jan: Jag fattar det. Min poäng var att vi hade en tråd i forumet där någon hade fått veta att det är typ tio år kvar. Jag hade nog kunnat säga "du kommer att dö på det datumet" och sen "bra, men då har jag de här tio åren att disponera." Jag tror att om jag hade tagit de tio åren eller tio average år så hade jag nog fått ut mer liv av de tio åren.

Caroline: Är du säker på att du skulle vara okej med det? Och bara "okej då ska jag disponera mina tio år på detta viset"?

Oliver: Absolut, men jag tror det finns en känslosam del av det också som är rationell. Där är det jobbigt i många tillfällen.

Caroline: Man måste ångesthantera och sånt. Jag hade behövt göra det i alla fall. Men jag håller med om att man ska komma ihåg att man kommer dö och då kan man styra om skutan. Men det är nu som livet är, även om det är på ett demensboende eller någon annanstans.

Relationer och vänner

Jan: Nästa tema - relationer och vänner. @964 skriver: "Relationer är viktigare än pengar!" Och samma person: "Säg till dina föräldrar att du älskar dem. Inte många svenskar som ens gör det en gång i livet."

För mig går denna i linje med att mässa människor och att de är viktiga, att de betyder något för dig. Det är så enkelt och så billigt att göra. Det skapar glädje. "Jag uppskattar dig som vän. Ville bara säga det." Det är så fint. Det kan man göra mer.

Caroline: Det finns några andra där som är jätteaktiva med råden.

Jan: @MementoMori igen:

"Var där för dina nära och kära, fysiskt och emotionellt. Missa inte skolavslutningar. Missa inte föreställningar och dylikt. Lär dig namnen på viktiga personer, vänner i nära och käras liv. Håll dig uppdaterad om stora och små händelser i deras liv."

Caroline: Det gör det absolut. Jag funderar över hur man ska göra detta för jag har dåligt minne. Jag behöver vara systematisk med att komma ihåg "vad var det nu du skulle plugga?" eller "vad hette dina barn?"

Jan: Vi har ju en incident varje onsdag. Vi har vår Patreon-kommun och supporters, och klockan tre på onsdagar har vi haft en digital träff i flera år. André Granström som kom med i höst har fått en dotter och jag kallar henne konsekvent för Alice när hon heter Astrid. Jag har gjort det så många gånger nu att det är ett stående skämt. Nej, det är bara pinsamt!

Detta råd fick jag för 25 år sedan av Claes-Erik - skriv ner! Så jag har anteckningar på kontakter nu: vad heter den personens fru, vad heter barnen, när är de födda. Viktiga grejer. Jag gör det såklart inte för alla, men för André har jag nu skrivit att hon heter Astrid.

Caroline: Eller var det?

Jan: Jo, annars är ju detta höjden av pinsamhet! Det är Astrid. Exakt.

Håll dig uppdaterad om stora och små händelser i deras liv. Vi hade ju så roligt att skicka en bild till dig i natt. För du är alltid såhär när du har träffat en kompis: "Men hur är det med dem? Hur är det med hans fru eller hans barn?" Vi pratar inte om det. Men folk gillar ju att prata om sig själva.

Våga ge och ta emot feedback

Jan: @otto1: "Om en vän har snor stickande ut ur näsan är det inte snällt att inte säga till. Det är tvärtom elakt att låta den omedvetet gå omkring med det så att alla ser. Detsamma gäller vad jag kallar virtuellt snor - andra beteenden, uttryck eller klädval som man utifrån ser fördärvar personens anseende. Våga vara den som räddar någon från att gå omkring med snor. Det är elakt att inte säga till. Och bli inte arg utan vara evigt tacksam mot den som vågar påpeka om ditt eget snor."

Caroline: Snor absolut! Men tänk om någon skulle säga till mig:

"Du har jättedålig klädstil. Du ser så gammal ut i det, du borde verkligen göra något åt det."

Jag vet inte vad som skulle bli bättre. Men det är som ett snor i den personens ögon.

Oliver: Det säger man inte.

Caroline: Jag hade ändå blivit intresserad. Vad menar du då?

Oliver: Det är enormt brytande att våga säga det.

Caroline: Vad är okej och vad är inte okej?

Jan: Jag skulle säga att så länge man gör det med en positiv intention och säger det snällt, så kan man säga precis vad som helst. Det är ännu viktigare att säga det där som ingen annan säger. Om jag har en vän som klär sig kast eller luktar illa...

Caroline: Jag vet inte varför jag sitter här och skrattar! Men det var faktiskt på en arbetsplats som vi hade någon som luktade svett. Det var så - hur ska man nu säga detta? Varje gång jag kom in i rummet... Det är inte som jag inbillar mig, men jag måste ju säga någonting till slut. Så gjorde vi det och det var jättemärkligt för det var som att han förstod inte vad vi sa.

Jan: Men då har du ändå försökt att vara en god vän. Jag tror att de flesta av oss är rädda för att det handlar mer om oss. Tänk så många människor som har sett det här snoret och som har fått att handla om sig själv och inte sagt någonting.

Detta sa också Claes-Erik för 25 år sedan: Det värsta du kan göra mot en vän är att sluta ge feedback. Det är absolut det värsta man kan göra. Men att göra det med en positiv intention.

Oliver: Man tror att personen vill det också. Att dålig klädstil leder till något negativt som man vill förändra.

Caroline: Det är den här intentionen som är kanske det viktigaste av allt.

Jan: Ta emot feedback värdigt. Den här personen som ger dig den där jobbiga "du luktar illa" har ju gått ut på risk. Så att också uppskatta och hedra den. Sen är ju inte all feedback relevant.

Caroline: All feedback är inte relevant.

Jan: Får du feedback kring din klädstil så är det så här: "Fast jag är nöjd med den här klädstilen och jag är okej med de konsekvenserna den ger mig." Men då har man gjort ett medvetet val.

Det är en stor fördel med att ha en stor blogg eller podd så man får feedback. En av de roligaste var att jag spelade in en reel här i trädgården. Det var något seriöst ämne jag hade förberett och ansträngt mig. Så är typ första två kommentarerna: "Oj vilket näshår!" Så gick och köpte näshårstrimmer sen.

Caroline: Det gjorde du! Det är bra, tackar du dig för?

Jan: Vet jag inte, jag hittade nog inte den. Oliver, har du någonsin fått någon sån där feedback?

Oliver: Det har man väl absolut fått. Man kan vara till en början lite upprörd.

Caroline: Du har systrar också!

Oliver: Ja ja, "ska du ha det på dig?" Det är lättare inom familjen. Men det får man ju höra ofta.

Jan: Dina systrar är ju såhär - du kommer med sjukt snygga skor här, en hel uppsättning!

Oliver: Det har jag fått mycket skit för. Jag skickade någon bild när jag besökte Lysa på deras kontor i Stockholm för typ 2-3 år sedan. Tog en bild vid en Lysa-skylt och sa "kolla här är jag!"

De bara: "Vad har du för skor på dig?" Då hade man ju snor! Allt annat sköts fullständigt, men skorna var för jävliga. Jag gick och köpte skor samma dag - ersatte dem med nya Nike Air Force 1 vita. Tog mina gamla och frågade "ska man skänka dem här?" Hon tittade på mig och bara "nej" och kastade dem!

Jan: Det är det jag menar. Här är ju intentionen god. Sen kan man jobba på leveransen. Men bara kör det! Folk är ofta bara... Och timing är inte alltid bra.

Apropå vi pratade om våra konflikter - Caroline har extremt sällan fel. Du har nästan alltid rätt i allt det du säger. Problemet är att du är ganska kass på tajming.

Caroline: Men jag har väl blivit bättre? Jag har jobbat jättemycket på min tajming!

Jan: Ibland kan jag inte hjälpa det.

Bidra till andras mål

Jan: Memento Mori fortsätter här. Denna gillar jag jättemycket: "Bidra till att förverkliga nära och käras mål."

Caroline: Det är jättefint faktiskt.

Jan: Men det är också att man måste veta vilka mål de har. Lyssna på dem. Och sen kanske också fråga "vad behöver du hjälp med i det här? Kan jag hjälpa dig på något vis? Behöver du skjuts?" Och sen överraska.

Oliver: Det är fint. I början av förra avsnittet pratade vi om vad Moa sa - att man ska ge tills det känns som att man får tillbaka. Detta är väl ett väldigt tydligt exempel där man kan verkligen hjälpa andra och känna som att man får tillbaka.

Vad är en vän?

Jan: Uto 1: "Vänner är inte något man har, det är något man är. Är man ingen vän så har man ingen heller. En vän hör av sig, tar sig tid att ses, säger sanningen när man missförstått världen, ställer upp när det behövs och gläds med ens framgång. Att ställa sig frågan ibland: är jag en vän?"

Caroline: Det är jättebra! För mig är det ju som att läsa Nalle Puh. "Du är en himla vän."

Jag håller med om det. Sen så är det väl det också att man måste prata med varandra om man är vänner för att fördjupa vänskapen. Man kan vara en vän, och sen kan den vännen kanske ha en dålig period. Då måste man ändå stanna kvar och få reda på vad som är den här dåliga perioden. Vännen måste prata med en. Så fördjupar man sin vänskap.

Jag har varit en dålig vän faktiskt rätt många gånger i livet. Nu så kommunicerar jag också faktiskt mina behov till mina vänner.

Jan: Att höra och berätta?

Caroline: Det var någon gång nu när jag hade rätt mycket ångest kring någonting. Då berättade jag för en vän: "Nästa gång jag mår dåligt, skulle inte du kunna ringa mig då? För vi har ju sms-kontakt." Hon sa: "Jo absolut, det ska jag göra. Det är bra att du sa det för jag har nog också tänkt det själv." Vi hade bara sms-kontakt så jag sa att jag vill gärna bli uppringd då. Man förtydligar sina behov i vänskapen också.

Jan: Det är egentligen alla relationer faktiskt. De flesta relationer... I kärleksrelationer går det ju åt helvete för att man inte vet sina behov eller inte kan kommunicera sina behov. Ouppfyllda förväntningar som inte ens är kommunicerade.

Oliver: Exakt.

Caroline: Det har man i vänskap också. I alla fall i mina vänskapsrelationer så går jag runt och tror att de ska bara vara bra. Vi gör ju det man ska. Men det är inte säkert att det är bra för det. Man måste ju också fördjupa relationen allt eftersom.

Jan: Så det var en bra livskontrollfråga: Är jag en vän? Är jag en bra vän?

Straniero och Frans Keller... De här är mer reflekterade. Straniero skriver: "Var snäll, då kommer resten." Den tyckte jag också var fin.

Oliver: Fint och enkelt. Det var lite Nalle Puh också.

Caroline: Jag fattar inte den riktigt. Det klart man kan vara snäll, leva enligt sina värderingar, trevlig och schysst. Men man kan också bli trampad på då. För mig är det så - okej, och så går jag vidare. Men förr hade jag blivit asförbannad och tänkt att det lönar sig inte att vara snäll och vänlig. Folk säger ändå inte tack när man håller upp dörren. Nu är jag så - okej, whatever.

Jan: Acceptans.

Caroline: Acceptans ja. Men förstår ni vad jag menar?

Jan: Absolut. Vara snäll men inte dum.

Caroline: Man kan vara snäll och inte bry sig om att vissa faktiskt inte bryr sig om att man är snäll.

Pay it forward

Jan: @maria_ferm: "Pay it forward." Den gillar jag ju också.

Oliver: Det finns väl någon film som heter det.

Jan: Det jag fick fram mig var såhär: Du är företagare och du har fått hjälp av andra. Ditt jobb är att när andra vill starta företag så ska du hjälpa dem.

Oliver: Det funkar i alla delar av livet.

Balans mellan arbete och fritid

Jan: @mementomori:

"Ha en bra balans mellan arbete och fritid som du samt dina nära och kära är nöjda med. Kontrollfråga för livet: Fråga rakt ut om de tycker att de får tillräckligt mycket uppmärksamhet och tid. Vad kan göras bättre? Följ upp och upprepa frågan."

Vad tänker vi? Caroline?

Caroline: Jag tänker redan nu att jag vet svaret från vårt tonårsbarn - att hon får för lite tid och för lite uppmärksamhet. Men jag tycker det är utmärkt.

Jan: Det behöver man verkligen göra. Man behöver vara lite modig kanske.

Oliver: Många kanske känner att man kanske inte uppnår det. Man vet redan av det dåliga samvetet. Men det är modigt att våga ställa sig frågan. Det är mer än de flesta vågar göra.

Jan: En sådan kontrollfråga från Niklas Delmar: Fråga barnen

"Hur går det för mig som förälder? Är jag en bra förälder?"

Jag har gjort det någon gång.

Caroline: Har du gjort det till Elsa som är sju? Hon är ganska intressant när hon svarar.

Jan: Du får testa.

Caroline: Jag har frågat henne. Det var kanske några månader sedan. Så var det tyst, som att hon inte hade hört frågan ens. Sen kom det: "Ibland är du arg." "Okej ja, men i det stora hela då Elsa? Är det okej?" Ja, det var det. Men jag tror att hon antingen processade frågan eller så behövde hon till slut svara.

Jan: Barn vill inte ha kvalitetstid, barn vill ha kvantitetstid. Det var ju Niklas Laninge som sa det också. Vi lurar oss själva eller rationaliserar. Sen tänker jag också att man får ha empati med sig själv. Vi gör alla så gott vi kan och fattar så fort vi hinner. Att vara typ i 40-årsåldern med barn, med jobb, med karriär, med hälsa... Det är ett konstant liv av otillräcklighet. And it's okay.

Man har dåligt samvete när man är på gymmet för då ska man vara med barn. Är man med barn så har man dåligt samvete för man inte är på jobbet. Är man på jobbet så har man dåligt samvete. Så där är det ju bara balans och ha empati med sig själv.

Oliver: Är det inte sånt att alla föräldrar vill bara ha ett tack och alla barn vill ha ett förlåt? Är det inte något sånt?

Jan: Det tror det nog vara. Ja, precis. Du bara dunkar in.

Give until it feels like receiving

Jan: @MoaD. Här kom den: "Give until the giving feels like receiving." Och sen skriver hon också: "Var generös med din genialitet. Det betalar sig alltid."

Caroline: Var det någonting mer där kring den här genialiteten?

Jan: Jag tror inte det var riktat till mig.

Caroline: Men vänta här nu. Kan vi inte bara fundera över så. Vad menar hon? Man ska inte sätta sitt ljus under skeppan eller vad det kallas.

Jan: Va? Jag har aldrig hört det.

Caroline: Har du aldrig hört det? Men det finns inget stort i att hålla sig själv liten.

Jan: Absolut, det har jag ju hört. Det är den här klassiska dikten från Mary Williams. Men det hon menar är - var generös. Be the shining light. Dela med dig, det kommer vara värt det.

Caroline: Man kanske tror att man kan bidra. Ja, och så ge.

Jan: Jag har ett tips här någonstans som heter "starta ett företag eller starta ett sidoprojekt." Om du hjälper människor att få det de vill ha, så kommer de hjälpa dig att få det du vill ha. It goes around. Om du delar med dig, om du ger, om du är generös, så ha tillit till att andra kommer vara generösa mot dig. Så upplever jag absolut. Världen är inte kall och rå. Ensam är stark... bra.

Jag fortsätter annars får ni hoppa in. 2020 Franta på Instagram: "Le, uppskatta och var trevlig. Trevligt bemötande." Mia Hardelin på Instagram: "Umgås med människor du älskar."

Morgan Housels perspektiv på relationer

Jan: Morgan Housel är vi tillbaka då:

"Äkta framgång är när de människor du vill ska älska dig faktiskt gör det. Det tänker den här miljardären också - mitt mål är att mina barn ska vilja hänga med mig när de är äldre. Den kärleken kommer i första hand från hur du behandlar andra människor, inte från storleken på din förmögenhet."

"Det viktigaste ekonomiska råd jag kan ge är att pengar aldrig kan ge dig det som du och nästan alla andra innerst inne vill ha mest. Ingen summa pengar kan kompensera för brist på karaktär, ärlighet och genuin empati för andra."

Caroline: Vilka var de sista orden? Empati?

Jan: Ingen summa pengar kan kompensera för brist på karaktär, ärlighet och genuin empati för andra.

Caroline: Vad är karaktär egentligen? Är det så när man står för det man tycker och man håller sina löften och man är konsekvent?

Jan: Naval Ravikant berättade om någon kompis som alltid betalar, alltid tar notan. Man kan alltid lita på den personen.

Caroline: Håller ord till sig själv.

Jan: Jag skulle tänka på det snarare som karaktärsdrag. Det är en modig...

Oliver: Det är ingen släkting man stänger ut för att det här har hänt eller det är ingen vän man avslutar vänskapen med för det här har hänt.

Caroline: Är det att ha karaktär då?

Oliver: Har man god karaktär så ökar ju möjligheten att man får hänga med hela vägen för det uppstår ju inte sådana saker. Man sviker inte sitt löfte.

Jan: Jag tänker också karaktär som karaktärsdrag där man kan säga snäll, modig, hedra sitt ord. Den typ adjektiv tänker jag.

Sen tänker jag också på det här med relationer. Det var ju du som berättade för mig den här ELLE-krönikan med socialt bankkonto.

Caroline: Det var nog amerikanska tidningen. Det var någon frågespalt. Någon tjej hade behövt hjälp av sin kompis, karriärshjälp eller någonting sånt. Sen hade hon behövt ännu mer hjälp. Då hade kompisen typ inte ens svarat. Hon frågade sig varför händer detta?

Då svarade hon i frågespalten: "Du har ju tömt ut ditt sociala konto hos den kompisen. Nu måste du börja ge lite. Be inte bara om hjälp hela tiden, utan ge också. Ta inte bara ut från ditt..." Det var första gången jag hörde om socialt bankkonto. Ta inte bara ut.

Jan: Jag tänker också att det sociala bankkontot funkar. Så som jag ser på det funkar det inte bara så att du och jag har ett konto mellan oss. Man har ett allmänt socialt konto. Det är inte alltid så att man behöver ge till den personen man tar ut från. Sen är en viss balans mellan dig och mig. Jag kan inte bara vara girig, men det funkar även generellt.

Svåra samtal och relationer

Jan: Sahil Bloom - jag har ju svårt för honom egentligen.

Caroline: Vem är det? Är det någon ekonomi...?

Jan: Nej, han är typ nya Tony Robbins. Han har skrivit en bok. Coach.

Oliver: Lite influencer. Han jobbar inom finans.

Jan: Han kommer med råd i alla fall. Det är så ironiskt att jag säger han kommer bara med massa tips, och så sitter jag här...

Oliver: Det är en scen i Scooby Doo där alla tittar på varandra och säger "det är jag!"

Jan: Irony is not lost on me!

Tid läker ingenting när det gäller relationer. Man brukar ju säga att tiden läker alla sår, men han säger att tid läker ingenting när det gäller relationer. Skjut inte upp svåra samtal, ta dem nu innan för mycket vatten har runnit under broarna. Det är bra.

"Inget är så enkelt att skaffa sig ett stort problem som att ta ett litet problem och ignorera det."

Oliver: Du har väl den här med poolen?

Jan: Min poolmetafor! Charlie eller Lennart sa att vi lever alla i en pool. När vi är unga så är poolen stor och ren, men efterhand trillar det ner löv och bajskorvar och en massa skit i den där poolen. Till slut rensar man inte ut i den där poolen. Då är det inte så mycket yta kvar att simma. Till slut är man inträngd i ett hörn och de här bajskorvarna och löven kommer emot en hela tiden. Ibland behöver man bara städa upp i den där poolen.

Caroline: Med regelbundna intervaller kanske? Är det så i relation att man måste ibland städa upp lite? Hur gör ni det?

Jan: Du har andra relationer också vet jag. Behöver du städa upp i dem?

Från tid till annan behöver man ju be om ursäkt för någonting. Eller om man bråkar, det är väl också en form av städa upp istället för att hålla in i det. Det är också såhär - arg betyder ju bara att någons gräns har passerats. Det betyder ju inte mer. Och där är ju du som person, du klarar inte att ha någon bajskorv liggande i någon pool.

Caroline: Inte någon enda! Men jag har ju bajskorvar.

Jan: Det har jag ju.

Caroline: Vissa av dem är det att ingen vill ha kommunikationen kring bajskorven så då får man bara vara såhär okej, jag får håva upp den.

Jan: Det var oansvarigt sagt, Karolin.

Caroline: Ja, det kanske var oansvarigt.

Jan: Men vi kan kalla den för en extra stor och äcklig bajskorv som ingen vill ta i.

Caroline: Jaja, ingen vill ta i den.

Kramar och fysisk kontakt

Jan: Ska vi ta och fortsätta? Detta är återigen Sahil Bloom här: "När du kramar någon, se till att den andra släpper taget först."

Jag kan ändå gilla den och jag gör det ibland med vissa personer men inte med andra.

Oliver: Jag har aldrig tänkt på det.

Caroline: Jag är lite... Jag tycker om det, jag tycker absolut om det. Men här kommer det sådana personliga grejer in. Jag vill inte verka som att jag inte vet när man ska släppa taget eller att jag liksom inte har koll på det sociala kodet. För det har jag ju typ inte haft när jag växte upp. Nu är jag så här - vad är koden? Koden är att det inte ska vara för lång kram, för det blir jättekonstigt.

Jan: Fast det kanske har med intention att göra. Ibland.

Caroline: Ja men absolut att man kan ha det med vissa. Eller jag vet inte, säkert med alla.

Jan: Men prova!

Låt barn misslyckas

Jan: Den har också Sahil Bloom, jättebra: "Låt dina barn misslyckas. Du kommer hata det. Men det är så viktigt."

Caroline: Hur har du låtit dina barn misslyckas Jan?

Jan: Ja vadå då?

Caroline: Har du låtit dina barn misslyckas någon gång?

Jan: Ja det tycker jag. Har de fått komma för sent till någonting någon gång?

Caroline: Ja.

Jan: Jag puttar ut dem. Som igår - du var helt upprörd över Elsa. De skulle ha mat på kvällen. Vi frågade: "Vill du ha gröt?" Nej. "Vill du ha macka?" Nej. "Vill du ha banan?" Nej. "Jag vill ha köttbullar." Och där gick gränsen för Karolin. Så var jag så här: "Elsa vill du ha köttbullar nu? Då får du laga dem själv." Då stod hon sen vid spisen och gjorde sina köttbullar själv. Det gick alldeles utmärkt.

Caroline: Men hon misslyckades ju inte.

Jan: Nej, inte med det. Men det var ett utrymme. Hon hade kunnat misslyckas.

Caroline: Ja.

Jan: Jag tror inte det hade varit det vanliga svaret för de flesta - "gå och gör det själv." Sen skapa förutsättning för henne att hon stod där sex eller sju år gammal och stekte sina egna köttbullar. Sen var det tydligt - nu är jag färdig! Hon var så sjukt nöjd över att hon hade gjort det själv. Så kommer Freja och säger "kan jag få en?" Och så fick hon en. Freja tar det i munnen - de är ju helt frusna! Elsa bara: "Nej de är jättegoda!"

Caroline: Hon har ju inga problem att säga till när de är frusna när jag har gjort dem! Vi har absolut haft det så att Elsa har fått komma för sent till skolan för att hon inte har skärpt sig på morgonen.

Jan: Ta konsekvenser. Jag försöker ju hela tiden så här - okej du har inte gjort det här, då blir det ingenting.

Caroline: Jag tycker det är en svår balans. Det finns säkert många som är så här...

Jan: Vi påminner inte om läxor eller prov för våra äldsta.

Caroline: Man vill att barnen själva ska ta initiativ. Och så är man rädd för att då kommer de bara bli soffliggade.

Kasta inte in bollen på plan

Jan: Detta brukar jag prata jättemycket med min kompis Niklas om: "Kasta inte in bollen på plan och ha en åsikt om det." Metaforen vi använder är fotbollsplan. I våra familjer pratar vi om att man är ute och spelar spelet tillsammans. Sen sparkar ni ibland bollen utanför plan.

Då blir jag frustrerad: "Vi hade den här boka hotell när ni skulle till Frankrike, och så kommer ni inte till skott!" Niklas säger: "Du kan ju inte vara förbannad på Karolin och Freja. Du har ju redan kollat upp alla hotell, du har serverat allting. Tro fan att de inte gör det själva för du är ju där och sparkar in bollen så fort den är på väg över sidlinjen. Du måste låta den komma över sidlinjen och inte vara där och rädda den."

Caroline: Se så bra vän Niklas!

Jan: Han berättade att jag hade snor i näsan! För de är ju fullt rationella. I deras värld är det såhär - skickar man bollen dit så kommer ju pappa ta den. Så det är ju inget fel av dem. De agerar ju fullständigt rationellt.

Caroline: Vi behöver inte ta hela den diskussionen. Men du var ju också att jag skulle boka biljetter till ett museum. Oroade du dig över det också?

Jan: Ja, jag fick bita mig i tungan flera gånger.

Caroline: Men visst var det ändå som att jag var framgångsrik med det?

Jan: Så vi är inte så att vi förväntar oss hela tiden att du ska vara där och fixa till oss. Faktiskt så är det nog snarare du som har ett problem, Jan.

Caroline: Så här höjde de att du har ett problem!

Jan: Ja, jag vet, Caroline. Men hur många gånger jag biter mig... I fredags när jag inte kunde köra Freja såg jag ju att ni körde fel. Jag har ändå visat exakt var du skulle köra.

Caroline: Du följde det på kartan? Detta är sjukt beteende Jan! Sjukt beteende! Lämna det, Jan. Vi har åkt iväg i god tid. Nu kanske detta är ett avsnitt för råd och sånt. Vi skulle kanske tagit detta utanför kameran och micken, men... Vi åkte iväg i god tid för vi visste att vi skulle åka fel. Vi visste det Jan! Och sen kom vi ändå rätt till slut. Vi tog ansvar för att Freja skulle komma i tid till sin träning. Hon var inte ens orolig.

Oliver: Det är lite roligt.

Caroline: Att du har klarat det utan Jan innan Karolin. Det roligt alltså. Kollar man ibland på TikTok så finns det ju sådana här relationscoacher som sitter och coachar par. Mannen berättar: "Jag behöver rädda så många situationer hela tiden." Man ser hur frun blir mer och mer arg. Sen tittar han på henne och hon bara känner: "Du kommer slå ihjäl mig eller hur?" "Det kommer jag. Jag klarar mig inte utan dig."

Jan: Det är flera av oss som har det problemet.

Notera och skriv: "Kasta inte in bollen på plan och ha en åsikt om det." Jag har skrivit, jag har självinsikt.

Caroline: Ja, du har självinsikt.

Att ha rätt eller ha frid

Jan: Ska vi gå vidare, sista på relationer. "För att få frid och frihet, ge upp rätten att ha rätt." Det är många gånger... Det är jättetufft ibland.

Caroline: Man vet att man har rätt, men man måste ändå släppa det. För att relationen ska funka.

Jan: Så lösningen är så här - har man en kassrelation... Oftast är det så här: vad behöver du ha rätt om? Släpp taget om att ha rätt. Det kommer skapa den där öppningen för att lösa upp relationsknuten. Men ibland så kan jag säga att jag har en sån där knut i mitt liv just nu där jag är så här - nej, jag vill ha rätt!

Caroline: Där du vill ha rätt? Ja, jag vill ha rätt! Känner du igen det där, Oliver, att du känner att du behöver ha rätt ibland? Eller du är inte riktigt en sån person kanske som behöver argumentera och säga "jo men kolla här nu, lyssna nu på vad jag säger."

Oliver: Jo, ibland kan jag ha väldigt svårt att få faktafel ibland. Det har varit jättemycket snack om Warren Buffett på sistone. Det är jättevarmt att stå fel på hans namn, men jag vet inte varför det gör mig irriterad. Det är så jävla tramsigt att göra. Vem är jag att tycka det är viktigt? Jag kan bli irriterad och skriva "hej någon har stått fel här tre gånger." Jag har skickat till något företag, de har inte svarat och de har inte korrigerat felet heller. Det störde mig ännu mer.

Caroline: De får feedback att ni har snor i näsan, de bryr sig inte. Där måste man ändå släppa det.

Jan: Grejen är såhär - man kan ha rätt också men ge upp rätten att ha det. Det är samma som att förlåta någon. Det är inte samma sak som att säga att det var okej.

Vänner är bättre än pengar

Jan: "Vänner är bättre än pengar. Nästan allt pengar kan göra kan vänner göra bättre. En vän med en båt är mycket bättre än att äga en båt."

Detta tycker jag är roligt! Vi är inga båtfantaster. Vi har ett par vänner som har båt och det är ju roligt att få hänga med de gångerna vi har gjort det. Slippa alla kostnader!

Caroline: Exakt!

Jan: Vänner är bättre än pengar. Absolut.

Vi hade en grej här: "Be om hjälp även när du inte behöver det." Det är också en sån grej att lösa en relation, att få någon annan känna sig viktig. Både våga ta emot hjälp, både be om hjälp och våga ta emot hjälp. De flesta människor tycker ju om att hjälpa andra men vi är inte så bra på att ta emot hjälp.

Ekonomiska grundregler

Jan: Ska vi hoppa till inkomster? Nu blir det ekonomi, ekonomi!

"Inkomst större än utgifter i början av ens ekonomiska resa." Här var det många som hade så här - SNS: "Utgifter ska alltid vara mindre än inkomster." Tidig pension (kanske inte så representativt i denna community): "Så många har olika typer av abonnemang som bara tickar på, försäkringar som borde kosta hälften etc."

Passiv: "Kolla inte planlöst bland reklamblad och erbjudanden. Bestäm oberoende av erbjudanden vad du behöver, håll utkik efter deals specifikt." Någon tips här: ha en Black Friday-lista i förväg så att du vet vad du ska kolla på.

Caroline: Man kan ha ett Black Friday-konto så att det är som en krockkudde för ekonomin. När man väl måste handla så finns det redan 10 000 på det kontot. Då har man lagt undan varje månad till Black Friday-kontot.

Oliver: Men är det ens gynnsamt längre med Black Friday?

Caroline: Det beror på vad det är. Man kan ha siktet inställt på något man vet och då kommer det bli rea.

Jan: Jag skulle säga att det beror på vissa grejer. Man måste hålla koll på sina favoritmärken.

Jag är ju lite mer så - jag hade kunnat argumentera med alla på de här. "Utgifter ska alltid vara mindre än inkomst" - ja, i början av ens resa. Passiv här: "Vänta med att äta marshmallow så får du två marshmallows." Ja fast du vill ju inte att de möglar och blir gamla och dåliga och inte kan äta dem.

Oliver: Om jag kan äta två nu och två sen!

Caroline: Vilket pratar ni om, marshmallows eller ekonomi nu?

Oliver: Både och, same same! Det finns ju det där jättekända marshmallow-testet. De provade barn - de fick en talrik och sa "du kan få en marshmallow nu eller om tio minuter när jag kommer in i rummet igen så kan du få två." Så följde de upp det några år efter. Barnen som kunde vänta - delayed gratification - det gick bättre för dem i livet skulle den här studien visa. Sen har man ju ifrågasatt den på olika sätt.

Caroline: Hur många barn var det i studien egentligen?

Oliver: Ingen aning.

Jan: Det var någon sån här australiensisk studie. Den stora behållningen från det var ju dock att det var ett inlärt beteende. Det är inte något genetiskt. Du kan lära dig delayed gratification.

Förhandla alltid

Jan: Fanny Ljus på Instagram: "Tacka aldrig ja till första löneförslaget, förhandla alltid!" Mycket bra. "Din sparkvot har lite att göra med hur mycket du tjänar och väldigt mycket att göra med hur mycket du spenderar."

Det tyckte jag också. En sparkvot är ju dina inkomster genom dina utgifter eller andra hållet? Jag blir alltid så osäker.

Oliver: Du tar delen genom det hela. Du tar utgifter genom inkomster. Men det är det jag tänkte på - man kan ju ha en lägre sparkvot men tjänar du mer pengar så blir det mer absoluta tal. Det är ju viktigare.

Jan: Ja men faktiskt. Där glömmer också många bort att det är mycket enklare att spara med mycket pengar eftersom vissa kostnader ökar inte med samma takt som lönen. ICA-kostnader eller matkostnader är ungefär samma för ett hushåll oavsett hur mycket pengar man tjänar.

Leva med mindre

Jan: Morgan Housel:

"Att lära sig leva med mindre är en av de mest kraftfulla ekonomiska strategierna eftersom du har större kontroll över den än till exempel din inkomst eller avkastningen på dina investeringar."

"En person som tjänar 500 000 kronor men bara behöver 400 000 för att vara nöjd är rikare än någon som tjänar 1,5 miljoner men behöver 1,51 miljoner för att vara samma sak. På samma sätt kan en investerare som får 5% i avkastning men har låga utgifter ha det bättre än en investerare som får 7% avkastning men behöver varenda krona."

Jag vet inte om det är så mycket mer att säga om den. Du kan styra dina utgifter - fokusera på det du kan kontrollera. Det är väl också från någon i communityn att flexibilitet är en av de mest underskattade förmågorna. Vara flexibel, kunna spela dragspel med dina inkomster eller med dina utgifter. Hur mycket behöver du? Samma sak - spela dragspel när du behöver gå i pension, spela dragspel med utgifterna.

Caroline: Det är jättefint, spela dragspel med inkomster, utgifter och tid!

Jan: Flexibiliteten är egentligen mycket viktigare än de andra. Kudos!

Caroline: Det är många som inte kan spela dragspel med sitt jobb, alltså arbetstid kanske då.

Jan: Ja precis. Det är också så när vi pratar buffertavsnittet. Buffert beror på om du har möjlighet att jobba över tid. Kan du göra en rush? Som sjuksköterska kan du ta en sprint. Nu jobbar jag extra, jag tar varenda timme jag kan få och tjänar jättemycket på kort tid. Medan för någon annan är det jättesvårt att göra samma sak.

Växla från spara till spendera

Jan: Om förra temat var inkomster större än utgifter i början så skrev jag så här: "Men glöm inte bort att växla, alltså skiftet från spara till spendera."

964 skriver: "Pengar är till för att användas. Rätt som det är kan det vara för sent."

IndexQueen här - vad tror du att hon skriver?

Caroline: Att man ska använda sina pengar. Hon är ju en livsnjutare!

Jan: Henne försöker jag också... Henne försökte jag bjuda på blind date, alltså inte med mig själv men med en annan i community. Det är det nya matchmaking. Jag har en person jag tror att de hade passat bra ihop. Men då skrev IndexQueen att just nu är hon ihop med sitt jobb.

Hon skriver såhär: "Köp skorna! Ät bakelsen! Drick champagne!"

Caroline: Vi visste det!

Jan: I love it! Jag tror också... Fira mer! Jag tror att många gånger bakar vi massa kakor men vi äter inte dem. Det är liksom bortkastat.

Caroline: Vi vet ju om detta nu sedan några år tillbaka.

Jan: Jag tycker vi fortfarande kastar bort kakor. Du har ju i och för sig börjat... Jag och Oliver har blivit grymma på high fives på kontoret. Vi ger high five varje vecka nu för något.

Caroline: Det är jättebra att ni high fivar men var det champagne?

Jan: Det kommer vara avsnittets kommentar!

Caroline: Ingenting att hålla på med high fives! Men jag ser inte att någon köper skorna möjligtvis.

Jan: Där är utvecklingspotential. Möjlighet till utveckling!

Köpa tillbaka sin tid

Jan: @HejaFrida:

"Ett tips som tyvärr inte alla har möjlighet till är att om man kan löneväxla till fler semesterdagar. Jag har 40 idag, skulle annars ha 30. Det är fantastiskt! Det ger mig så otroligt mycket mer livskvalitet än de där 750 kronorna efter skatt som jag utan dessa extra dagar skulle fått i plånboken."

Apropå att köpa tillbaka sin tid - hon köper var 750 kronor eller en dag extra.

Hallonflugan: "Jag skaffade en träningscoach när jag fyllde 42, ungefär i din ålder." Det kan vi också skriva under på!

Passiv också, den är bra: "Att träna på morgonen är som att efter löning betala sig själv först innan räkningar och övrig konsumtion." Jag vet inte varför den hamnar här och inte på hälsa.

Caroline: Shit vad det är intressant det där med träning på morgonen!

Jan: Alltså vadå?

Caroline: Jag är ju liksom så här - aldrig i livet att jag vill det! Jag har gjort det. Jag skulle vilja vara en sån som tränar på morgonen, men jag har ju ingen energi nu.

Jan: Å andra sidan Karolin så tror jag också så här - du hanterar ju våra barn på morgonen. Plockar bort det så tror jag att vi kommer kunna träna på morgonen.

Caroline: Hoppet finns där!

Jan: Jag brukar alltid få börja morgonen med dåligt samvete. För när jag har ragglat upp till kontoret vid nio så kommer Oliver och säger "jag har varit på gymmet och jag har varit ute och sprungit en mil" och jag såhär "fuck you."

Caroline: Och det är det första du säger! Jag har ragglat fram till kontoret.

Oliver: Det är väl inte så extremt men absolut, jag kan köpa det att jag kommer in och tränar på morgonen.

Caroline: Men å andra sidan Oliver så gissar jag att du ligger och sover klockan halv fyra på morgonen.

Jan: Det gör jag också faktiskt.

Oliver: Jag sitter inte uppe och jobbar.

Vardagslyx

Jan: Memento Mori: "Sträva efter att ha så bra ställt att ni inte behöver tänka på priser men utan att bli snobbiga eller slösaktiga." Jag tyckte också att det fint.

Submariner (alltså är inte det en klocka? Det är väl en Rolex): "Vardagslyx sådan som används ofta - underkläder, kockknivar, skor - är lika värt att spendera pengar på som godsakerna. Där och då kan dubbla priset kännas jobbigt men bättre med lyx i måttfullhet än billigt frusseri."

Caroline: De har ju skrivit otroligt kärnfullt!

Jan: Jag tycker mest synd om de är såhär - summary skriver vi i forumet, de på Instagram har ju bara 140 tecken. Så jag tror därför vissa i Instagram blir såhär "lev för fan!"

Men jag håller med - hellre lyxa till vardagen än att göra de där stora hjältedåden. Lilla stegets kraft även här.

AALG82 eller Ramit Sethi: "Identifiera det som gör dig glad, spendera i det. Bli extremt snål med saker som du inte tycker är viktiga. Spendera extravagant på det som ger dig energi."

NilssonMartin92 på Instagram: "Dina prylar har inga känslor för dig så du behöver inte ha det för dem heller."

Caroline: Nej, det behöver man inte men man kan. Jag tycker jag har kämpat hela livet med att jag inte ska bli ägd av mina prylar. Nu så börjar jag falla till föga. Jag kan bli ägd av mitt hus. Jag kan bli ägd av min garderob. Man kan få sätta ner bopålarna någon gång och inte tro att allt ska tas ifrån en eller att man inte ska bli ägd av sina prylar. Det kanske inte är riktigt så de menar men jag känner ju ändå att jag har kämpat emot det där så länge. Det är skönt att ge efter lite grann och bli ägd.

Jan: Bra.

Caroline: Tack för tipset ändå.

Avslutning

Jan: Jag tänker såhär - jag har så mycket mer! Jag har ekonomi blandat, jag har "fyllt livet med liv och njut mer", jag har "starta sidoprojekt". Vi har för ett avsnitt till här. 440 tips som är... inte 44 precis!

Jag tänker såhär - ett fantastiskt stort tack till dig som har lyssnat, tittat, kommenterat, skickat in alla de här tipsen! Tack till dig på Patreon som är vår supporter som gör detta möjligt, de här avsnitten! Sen så tänker jag att vi ses i nästa! Så får det vara. Jag vet inte, sista avslutande... Vi tror det men vi har haft fel förr. Tack så mycket, så ses vi!