Reflektion till “Hur rik är svensken?”och lite andra guldkorn

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Intro: ett reflektionsavsnitt om "Hur rik är svensken?"
2. Ett kommentatorsfält i poddformat
3. Carolines reflektion: kolla dina möjligheter
4. En större spelplan än man trodde
5. Kulturen kring pengar och kallet
6. Att blåsa upp tältet
7. Olivers reflektion: ifrågasatta siffror
8. Tron att alla andra har mer
9. Den relativa rikedomen
10. Dollarmiljonärerna och UBS-siffrorna
11. Storsparare som glömmer att spendera
12. Duktiga på att spara, dåliga på att spendera
13. Många borde spara mindre
14. Pengar på hög har inget egensyfte
15. Hampus och luckorna i livet
16. Olivers barnbiljett och att vinna spelet
17. Tid, pengar och energi
18. Att se fördelarna med sin situation
19. Spaning om presidentvalet
20. Kriskänslan och click-kulturen
21. Dålig ekonomi handlar inte bara om att skärpa sig
22. Sumpmark, avsnitt 294 och att uttrycka kärlek
23. Strössla med komplimanger
24. "You're already naked"
25. Att ta kontakt med grannarna
26. Asymmetriska satsningar
27. Veckans Patreon-avsnitt: budget och prognos
28. Avrundning

Intro: ett reflektionsavsnitt om "Hur rik är svensken?"

Jan: Välkommen till RikaTillsammans och korta avsnitt 40, som är ett sånt här litet mellanavsnitt mellan våra ordinarie avsnitt, där jag, Caroline och Oliver reflekterar. Den här gången ganska mycket över senaste avsnittet "Hur rik är svensken?", där vi pratar om några av de över 200 kommentarerna som har kommit in. Så det blir lite prat om det.

Jan: Vi pratar om siffrorna som många ifrågasatt. Vi pratar om att en dålig ekonomisk situation inte bara beror på att man borde skärpa sig. Vi pratar lite om via negativa, om att utvecklas genom att ta bort. Och så några reflektioner och kommentarer som ni i communityn har skickat in. Så häng med här, och så tänker jag att vi ses i kommentarsfälten som vanligt. Nästa vecka kommer det ett nytt avsnitt med Caroline Elander, där vi kommer prata om familjejuridik och att alla borde ha ett testamente. Så fram tills dess, här kommer jag, Caroline och Oliver. Varsågod!

Jan: Varmt välkommen till RikaTillsammans-kanalen som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår livsresa, våra framgångar och våra misstag, så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver den här kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson.

Ett kommentatorsfält i poddformat

Jan: Ja, då är vi här. Reflektionsavsnitt. Välkommen tillbaka, Oliver.

Oliver: Tackar.

Jan: För de som inte känner Oliver vid det här laget: Oliver är vår kollega. Stjärnan på kontoret, får allt att funka, håller mig på spelplanen.

Oliver: Generöst.

Jan: Ja, precis. Men jag tänker så här, det här lite mer pratiga reflektionsavsnittet. Jag tänker att det är som ett kommentatorsfält i verkligheten, i poddformat.

Caroline: Ja, det är klokt. Vi får se ifall vi kan leva upp till det.

Jan: Utan trollen.

Caroline: Så jag tänker att det är lite så här reflektion.

Jan: Vi har ju släppt en serie avsnitt som var "Vad tjänar svensken?", "Vad månadssparar svensken?", "Hur rik är svensken?". Det har varit jättemycket kommentarer. Får man lov att säga att det blev viralt när man hade 100 000 visningar?

Caroline: Ja, men det tycker jag. 200 000.

Jan: Oj, oj.

Caroline: 200 000 på Instagram och TikTok, så det tycker jag ändå är viralt.

Jan: Ja, så uppenbarligen engagerande ämnen. Men jag tänker, Karro, att sist fick jag ju feedback. "Gud vad du pratar, Jan."

Caroline: Ja, av mig, ja.

Jan: Så du tänkte att du inte ville prata så mycket idag?

Caroline: Ja, vi får se.

Carolines reflektion: kolla dina möjligheter

Jan: Men vad är din reflektion?

Caroline: Ja, men min reflektion över de här tre avsnitten då. "Hur rik är svensken?", "Vad sparar svensken?", "Hur mycket tjänar svensken?" Det är precis som du säger, vi har fått många kommentarer. Och vissa kommentarer har liksom stannat med mig. Jag har svarat på vissa av dem också. Det var ju vissa som jobbar inom vården, som säger så här: "Jag skulle aldrig tagit det här jobbet om jag hade vetat hur dålig lönen är", och så vidare. Den typen av kommentarer har det varit. Några stycken.

Jan: Ja, och då ska man säga så här för den som inte har följt: du har ju en tanke på att du vill plugga till sjuksköterska.

Caroline: Ja, jag har ju sökt nu till vårterminen 2025. Och skrivit högskoleprovet. För alla eventualiteter. Och jag...

Jan: Hur gick det?

Caroline: Jo men Jan, jag vet inte. Och sen, i samma veva som vi körde de här avsnitten, så hamnade jag på något TikTok-konto där det var en manlig sjuksköterska. Han har varit, vad heter det, hyrsjuksköterska. Han har jobbat som vanlig anställd, han har varit hyrsjuksköterska. Nu är han i USA och ska bli specialiserad, enligt alla deras stadgar och så, till anestesisjuksköterska. Han är redan anestesisjuksköterska och har någon annan specialitet i Sverige. Men då räknas inte det i USA.

Jan: Men varför vill han åka till USA?

Caroline: Alltså, det är någon sjuk löneutveckling där. Han har visat två sådana här jobbannonser, på Hawaii och Alaska. Milo Bescher heter han. Han visar att man kunde få 250–300 dollar i timmen.

Jan: Ja.

Caroline: För att jobba som hyrsjuksköterska i USA.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Och då specialiserad.

Jan: Ja. Och vad är din tanke?

Caroline: Och då tänker jag så här, han räknade ut också att det kunde vara 300 000 kronor i månaden. Lågt räknat.

En större spelplan än man trodde

Caroline: Och nu låter det som att jag helt har tappat fattningen här. Vi har alltså människor som kommenterar på vår Instagram att "jag skulle aldrig valt det här yrket om jag hade vetat hur dåligt betalt det är". Och sen kommer jag med den här Milo Bescher på TikTok, som pratar om en helt annan verklighet. För det jag tänker är att, precis som vi sa i förra reflektionsavsnittet, att man ska interagera med livet och kolla sina möjligheter. Jag hade ju aldrig vetat om det här om jag inte hade sett det på TikTok eller läst det i Vårdfokus, där han också blev intervjuad. Att man måste kolla sina möjligheter, liksom röra sig framåt på något vis.

Caroline: Och jag hade ju inte velat sitta på en sjukskötersketjänst och klaga, eller känna så här "fan vad dåligt betalt det här var". Jag hade försökt vidareutbilda mig, eller röra mig framåt på något vis. Så har jag alltid fungerat. Och jag kommer kanske få skit för det här nu, att alla kan inte göra som du.

Jan: Nej, alla kan kanske inte det, eller vill inte det.

Caroline: Men jag tycker det är så viktigt att man kollar sina möjligheter. Så tänker jag.

Jan: Jag blir inspirerad. Jag tänker, shit.

Caroline: Det här är typiskt mig, att fastna på en sån grej. Du brukar säga, Jan, att jag inte är så intresserad av ekonomi.

Jan: Jo.

Caroline: Jag är intresserad av att ha ett bra liv, och då behövs det pengar för det.

Jan: Ja.

Caroline: Basta, liksom. Det är vad jag tänker, det som har stannat hos mig efter de här avsnitten. Det kommer säkert vara andra grejer, jag läser fortfarande kommentarer i de här avsnitten.

Jan: Men vad skulle du sätta som rubrik? Vad är sammanfattningen? Vad var det som liksom slog an någonting?

Caroline: Ja, men det var det jag sa, att man måste kolla sina möjligheter. Undersöka.

Kulturen kring pengar och kallet

Caroline: Och sen tror jag också det är så här, nu kommer en annan spaning som är anknuten till det här. Jag tror att i Sverige har vi en kultur där man inte ska tjäna pengar, det är fult. Och sen finns det kanske en annan kultur inom vårdyrkena, där vissa inte är inne i det för pengarna, utan det är då som ett kall. Det tycker jag inte man ska säga om något arbete, för det är som att säga att jag tänker aldrig förhandla om min lön. Att det är fult att vara hyrsjuksköterska, till exempel. Alltså att man bara måste lägga sånt bakom sig.

Caroline: Och det kanske inte är det lättaste om man känner att "jag vill vara kompis med alla mina kollegor, jag vill att alla ska tycka om mig". Det går ju inte att bli omtyckt om man går sin egen väg.

Jan: Jag tänker på, vi hade i forumet, han är ju så här äldre, alltså 75 plus, och han har jobbat på bank. Det är roligt, han har "nestorn" som användarnamn men vi har det som titel. Han är verkligen som en nestor. Och då skrev han så här: "Ja, nu börjar jag bli äldre, jag kommer inte kommentera så mycket i forumet med åsikter, men jag kommer rätta faktafel." Men då skrev han fyra råd till dig, eller inte, innan jag lämnar, typ. Och då var ett av råden: "Bli inte en trotjänare."

Caroline: Bli inte en trotjänare. Vad menar han med det?

Jan: För min del uppfattar jag det som att man kanske inte ska vara trogen andra så himla mycket, kanske också mer sig själv. Är det det han menar, eller vad tror du att han syftar på?

Caroline: Jag vet inte, vi kanske får fråga honom. Jag bara tyckte det var så här, ja men driv... man behöver driva sin egen agenda, det är ingen annan som kommer göra det. Och sen får man ju ha det så att man får driva sin agenda olika mycket i olika faser. För det är så lätt att man tänker "ja, men det är lätt för honom", och så hittar vi på "åh, han har ingen partner, eller han har inte barn", och så hittar vi på någon ursäkt.

Att blåsa upp tältet

Caroline: Och jag tycker att det är mycket mer inspirerande att säga "vad är möjligt för mig utifrån min situation". Men det jag tror, jag som känner det ändå lite, det jag tror som hände med det där Milo-kontot, var att plötsligt blev spelplanen så mycket större för dig.

Jan: Så mycket större. Och jag tycker också det är skönt att jag kan säga: så här stor är spelplanen för närvarande. Och jag väljer att inte spela på ena halvan, för att jag har valt det, jag har accepterat det, och det är den här lönen jag har. Och då kan jag inte bli bitter, utan då har jag valt själv. Och jag tror att det var det som inspirerade dig mest, att plötsligt någon blåste upp tältet, eller blåste upp ballongen.

Caroline: Jag älskar när det händer.

Jan: Så inser jag att tältet nog också är ännu större. Eller att det finns fler tält bredvid som också...

Caroline: Ja, men du vet, på andra ställen i världen, eller på andra tjänster, hur det än är, så kan man liksom påverka säkert så mycket som man inte vet om.

Jan: Ja, och göra sin unika grej. Det var lite som Jonathan Stolzenberg i communityn. Han är ju sjuksköterska och har jobbat med personskydd i försvaret. Jag känner alla i Sverige som har de två utbildningarna. De går att räkna på en hand. Och det gör ju också att han får vissa erbjudanden som är ersättningsmässigt i paritet med att det är fem personer i Sverige som har den kompetensen.

Jan: Och samma sak där, och det sa du ju också när du var ute med dina gamla kollegor från labbet. Då sa du så här: "Vi har sjuksköterskor på det här läkemedelsföretaget."

Caroline: Ja, då var det också en kombination, sjuksköterska och läkemedelsföretag, och plötsligt så var det något helt annat.

Jan: Ja, det är en annan spelplan, ett annat tält. Men jag tror att ibland är det så svårt att ta ut de här tälten själv. Vi behöver någon annan som visar: "Titta, det här är tältet." Och då kan man först reagera "Ja, det går, jag kan inte vara i det tältet", till att säga "Mm, intressant", lite som du hamnar i.

Caroline: Ja, coolt. Ja, tack. Men jag tänker så här, att nu kommer du få "gud vad du pratar, Caroline". Vi får släppa in någon, vi får släppa in någon. Det är helt sjukt, alltså.

Jan: Nej, men det var jättehärligt att höra.

Olivers reflektion: ifrågasatta siffror

Jan: Vad har du tagit med dig, Oliver? Du är ju den som har förberett, vi andra...

Caroline: Ja, men du har också förberett lite, ja.

Oliver: Nej, men jag har också kikat lite på kommentarerna. Och jag tänkte, du skrev ju, Jan, till senaste avsnittet: "Jag trodde inte den här tråden skulle ge så mycket upphov till ifrågasättande av siffrorna eller påhitt av alternativa förklaringsmodeller."

Jan: Ja, precis.

Oliver: Så vad tänkte du med det när du skrev det?

Jan: Nej, men jag tyckte det var jätteroligt, för just det där "374, hur rik är svensken?". Så var det så många som bara, alltså, för då hade vi någon ISK-statistik, och då var det så här att 65 procent av svenska befolkningen inte har ett ISK. Och så fick jag också svara: jag vet att ISK står för investeringssparkonto, och när jag säger "ISK-konto" så blir det "investeringssparkonto-konto". Men fuck it, liksom. Det var sidospår. Jag är medveten om det.

Jan: Men i alla fall, de har inte ISK. Och då var det så här: "Men då har de något annat." Eller när folk var så här: "Jo, men de flesta har inte..." Liksom, medianen är 74 000. Då var det många som var så här: "Nej, men då har de säkert massa pengar i kapitalförsäkring." Och jag bara: nej. "Men då har de pengar i bolag." Och så tog vi fram siffrorna för bolag. "Nej, men det måste vara någonting annat."

Caroline: Jag vet inte om jag hänger med riktigt här nu. Folk tyckte att...

Jan: Att de tyckte att siffrorna var låga.

Caroline: De trodde att alla andra...

Jan: Alltså, hur mycket människor har sparat ihop i Sverige.

Tron att alla andra har mer

Oliver: Min känsla är att väldigt många blev förvånade att det var, inom citationstecken, "bara". Och att det måste vara något fel på siffrorna. Och att försöka hitta... nej, men det var många som skrev "ja, fast jag har pengar, det är så lågt på Avanza, men jag har ju pengar på Nordnet eller bank också, jag har flera ISK".

Jan: Och då var jag så här: ja, fast de är på individnivå, så det spelar ingen roll var du har de här siffrorna.

Oliver: Nej, de är alla inräknade.

Jan: Ja, så jag tror att många som har följt oss nog har tänkt att alla andra har så mycket mer pengar än vad de har. Och det var till och med någon som skrev så här: "Jag har svårt att acceptera att jag är bland de 9 400 personerna som har den här summan. Det kan inte stämma."

Caroline: "Ge mig pengarna."

Jan: Ja, exakt så här. "Jag kan inte vara..." Och jag tror att det hänger ihop lite med det att man alltid tror att det är någon annan jäkel som är de där topp 10 procenten i Sverige, eller topp 1 procenten. Att man inte känner att det är en själv.

Caroline: Så tror jag mycket att det handlar om känslan också. Alltså, så här: livet känns inte så bra som det kanske borde göra om jag är den som har det så bra ekonomiskt. Som du ofta pratar om. Jag tror mycket att det är det också. Man tar det inte till sig, för man känner att det inte... vad heter det, kognitiv dissonans. Det är en stor skillnad, det kanske inte var rätt begrepp, men det är en stor skillnad mellan verkligheten i pengar och verkligheten i hur man mår och känner.

Jan: Ja, absolut.

Den relativa rikedomen

Jan: Och sen tänker jag också på den relativa rikedomen. Att umgås man hela tiden med folk som har mer, eller i sammanhang där alla andra har mer, så känner man hela tiden att man är efter. Och jag tror att det plötsligt är många som har känt att de ligger efter, och sen kommer vi och visar de här siffrorna. Och så är det så här: "Men du ligger inte efter." "Jo, men jag är faktiskt efter. Det är så min känsla, titta här."

Jan: Istället för... vi har en tendens att hela tiden jämföra oss, precis som du säger, med de som ligger före oss. Istället för att jämföra oss på något sätt med hela populationen, tänker jag. Så det var absolut också en reflektion. Så jag tänker så här, för många borde det snarare vara: ge dig själv en klapp på axeln, och det kommer gå bra för dig. Liksom, högst sannolikt.

Caroline: Det går bra. Redan nu.

Jan: Precis.

Caroline: Bra.

Dollarmiljonärerna och UBS-siffrorna

Jan: Har du något mer?

Oliver: Ja, men det var en hel del. Om du vill bara kommentera, jag tänkte på det här med SR och SVT:s siffror, det här med antalet dollarmiljonärer i Sverige. Det var ju många som påpekade, artikeln var väl "100 000 nya dollarmiljonärer 2023". Så bara om du vill säga något om det, tänkte jag.

Jan: Ja, men det var också så här, det var väl Ekonomibyrån?

Oliver: Ja, det var nog att de tog upp det i Ekonomibyrån också.

Jan: Att UBS, den schweiziska banken, släppte ju några sådana här siffror, Global Wealth Report. Då var det lite oklart med SVT vilka undersökningar man refererade till. Och då är det att i Sverige har vi 500 000 dollarmiljonärer. Men då inkluderar i alla fall UBS-siffrorna pension, de inkluderar boende, de inkluderar allt. Och det de inte inkluderar, för att vara mer specifik: de inkluderar tjänstepension och premiepension, inte inkomstpension.

Caroline: Nej, men det blir ju rätt mycket pengar då.

Jan: Ja, räknar man med tjänstepension och premiepension och boendet, så är det klart att det blir mycket pengar, särskilt när vi har haft höga bostadspriser. Och vad hade vi, att snittfastigheten i Stockholm kostar ju 6 miljoner.

Caroline: Ja, precis.

Jan: 1 miljon dollar. 10 miljoner kronor i totala tillgångar då, kan man väl räkna.

Caroline: Ja, men precis.

Jan: Så att det var inte så konstigt. Sen var det väl någon annan vi var lite osäkra på, om det var Capgemini eller någon annan som hade exkluderat det, men jag hittade inte den källan. Så där är det också alltid så klurigt att se vad som ingår. Vi valde ju mycket att fokusera på den finansiella förmögenheten, alltså just ISK, vi tittade inte så mycket på pension.

Caroline: Men där hade ju vi en diskussion också, ska vi inte göra ett avsnitt om hur svenskens pension ser ut och hur svenskens boende ser ut?

Jan: Så får det vara separata.

Caroline: Precis, separata avsnitt.

Storsparare som glömmer att spendera

Jan: Men när du läste kommentarerna, vad var din reflektion på dem?

Oliver: Min reflektion just nu, främst i forumet: många har det extremt bra ekonomiskt, som man också sett på den här community-undersökningen. På Instagram var det också många som delade den här bilden av att de trodde att personer som var lika gamla som de själva hade mer pengar. Så det är väl också det, är man intresserad av ekonomi så brukar det väl gå rätt så bra. Många som kände att "det är många likt mig själv", kanske börjar man med att vara en sån här storsparare. Och så får man liksom jobba på, kanske dra ner på det. Kanske börja spendera lite mer.

Oliver: Så det var lite min reflektion. Men det var också någon som skrev i forumet, som jag tyckte var intressant. Om vi nu säger att man har det så här bra finansiellt, så var det någon som bara sa: "Men vad ska jag då göra? Vad ska jag spendera pengarna på för att ha ett rikt liv?"

Caroline: Jag tror det är många som kan ställa sig den frågan. Hur gör man det skiftet? "Och vad ska jag då göra?" För jag tänker att det är många som aldrig provat att spendera i linje med sina värderingar. Och jag tror så här att alla fattar att fotboll kräver träning, och så är det ju faktiskt med att använda sina pengar på ett klokt sätt också. Om jag skulle ge någon uppgiften "Sätt ihop en vinkällare", och man har ingen erfarenhet av det, så kommer det bli knasigt. Man kanske behöver hjälp.

Jan: Ja, man behöver prova sig fram.

Caroline: I vilket område det än är.

Jan: Ja, precis.

Duktiga på att spara, dåliga på att spendera

Caroline: Jag tycker det är så konstigt. Vi har vår community, människor som är jätteduktiga på att spara, och inte så duktiga på att spendera. Men sen den gemene svensken är ju drillad i att konsumera. Så det blir ett error i mitt huvud.

Caroline: Men jag tänker också två saker. Jag tänker också att det är skönt, på engelska brukar man säga "where focus goes, your energy flows" och "your results appear". Så jag tycker ändå att det är ganska skönt. Om man är intresserad av ekonomi, så lägger man fokus på ekonomi. Och då lägger man energi på ekonomi. Man lyssnar på poddar, man läser på, man sparar. Och då får man också resultat.

Jan: Ja, men jag tror också man kan vara intresserad av ekonomi när man skaffar sig ett välbetalt jobb. Men att man missar kanske att spara, för man vill ha det där huset eller bilen, eller vad det nu är. Man kan också vara intresserad av ekonomi då, fast mer på liksom: vad får jag för pengarna?

Caroline: Ja, precis.

Jan: Men då kan man ju ofta också skifta till att spara mer kanske.

Caroline: Exakt.

Många borde spara mindre

Jan: En reflektion jag känner, om man fokuserar på kommentarerna, är att jag tycker att många borde spara mindre. Det tror jag är typ min stora take-away.

Caroline: Är det så många kommentarer?

Jan: Ja, men jag tycker, just när man har uppfattningar och säger "jag trodde folk hade lika mycket pengar som jag och i min ålder", då är det ju en tydlig indikator på att du är duktig på att spara, du ligger före de flesta andra i din ålder. Du kanske inte ska lägga mer fokus på att spara.

Caroline: Precis, det är det som på gymmet, "jag har stora biceps, jag fortsätter att träna på biceps". Men du kan ha feta biceps, men du vet så här, kanske ben...

Jan: Och det värsta är ju att nu kommer du in där i gymmet och bara "Du, man kan träna annat än biceps", och då blir det samma, bara: "Nej."

Caroline: Exakt.

Jan: Och jag vill också bara säga så här: det är inget fel, vill man fortsätta träna på biceps och man trivs med det, fine, kör på. Men jag tror att det var, var det inte Esco eller någon som skrev i forumet "save right"? Eller det var någon som skrev en sån här jättefin mening som jag tänker att vi ska göra nästan ett eget avsnitt om.

Pengar på hög har inget egensyfte

Jan: För han sa så här:

"Samlade pengar på hög har inget egensyfte."

Jan: Pengar som inte används, pengar är på något sätt ändå ett slags uppskjuten konsumtion. Att du tar liksom någonting idag och säger: "Nej, men jag avvarar det här för att få mer i framtiden, jag flyttar pengarna till framtiden och för det får jag betalt." Men om jag bara flyttar massa pengar till framtiden, och jag inte använder dem, så är marginalnyttan ganska låg.

Jan: Och han skrev så här: "Det tog mig ganska lång tid att inse, och jag har fått landa i det där." Och sen var det någon, jag tror Esco eller någon, som skrev: "Ja, fast där kan ju vara saker som man har glädje av, nytta av, även om man inte använder dem." Och så tog han exemplet "cykelhjälm". Alltså, du har glädje av en cykelhjälm även om du inte behöver använda den. Man använder den, men...

Caroline: Jag förstår att den inte får sin ultimata användning.

Jan: Och då tyckte jag att han la upp det så himla fint som en volleybollsmash, för då skrev jag så här: "Absolut, Esco", om det inte var Esco, förlåt, det var någon som skrev: "Absolut, den första cykelhjälmen har jättestor nytta, marginalnytta liksom. Men de tio andra har du ju inte jättemycket glädje av." Och så skrev han: "Sneglar ner på min hög med cykelhjälmar. Point taken." Så jag tyckte att det var ganska kul.

Jan: Och nu ska det väl inte vara så här heller att "shit, man ska inte spara". Man ska absolut spara, men jag tror att det handlar om att skaffa den första cykeln igen, och kanske den andra och tredje. Men de sjunde, åttonde, nionde, hundrade, ja, det spelar kanske inte så stor roll.

Hampus och luckorna i livet

Jan: Och för att knyta an, då tar jag min reflektion här från Hampus Häkinen, som skrev på Patreon. För i Patreon-communityn har vi nu pratat med ganska många, och han skrev till mig så här. Jag tyckte det var jättefint:

Jan: "Ja, jag och min fru tog tag i saken förra året och tänkte, nu åker vi och tågluffar i Skottland, som vi pratat om i flera år. Jag argumenterade länge, mest med mig själv dock, att det var ett finansiellt dåligt beslut, främst för att det skulle kosta en del och jag bara har CSN och lite deltidsjobb vid sidan av studierna. Det är bättre att spara nu och göra en sån grej när man har ett tryggt jobb med mera."

Jan: "Men så började vi prata om luckor i livet, att allt inte är möjligt, lika roligt att göra vid alla tillfällen i livet. Jag svängde helt i mitt vanliga spara-allt-tänkande och såg plötsligt möjligheter med att läsa på universitet och kunna dra iväg i flera veckor utan att be om semester, utan att det faktiskt påverkar så mycket. Så sedan dess har jag faktiskt ibland tänkt exakt som du skrev, om att mitt humankapital inför framtiden är jättestort, med förutsättningen att man är frisk och fortsätter ha liknande sund insats till sparandet och spenderandet. Det borde sannolikt innebära att jag och min fru kommer kunna spara i många år framöver. Vi är 29 år gamla. Även att göra saker som ger oss ett rikt liv."

Jan: Och jag är så här: magic. Du vet, att de är 29, de har redan det här resonemanget om sparande.

Olivers barnbiljett och att vinna spelet

Jan: Vi ska inte komma in på hur gammal Oliver är här. Oliver är sub 25, åker på barnbiljett till SJ.

Oliver: Ja, tydligen.

Caroline: Vi har Patreon-träff i Stockholm nästa vecka.

Oliver: Jag kan ha köpt en barnbiljett.

Jan: Det var ändå lite humor. Det är under 25.

Oliver: Ja, tydligen. Jag blev själv chockad. Jag missade det.

Jan: Oliver har betalat vuxenbiljett.

Oliver: Jag tror det.

Jan: Av andra anledningar.

Jan: Nej, men jag menar så här, alltså, gud, ni leder ju redan loppet. Man har inte vunnit det ekonomiska spelet för att man är typ under 30. Men allt är ju på plats, och drar man bara ut ränta-på-ränta-linjen, så är det så här: fan, ni kommer ju vinna det här spelet i alla fall.

Caroline: Det här pratet om att vinna spelet, Johnny. Jag vet inte vad det betyder riktigt. För mig är det att vinna spelet att bara ha det tryggt. För alla i spelet är olika.

Jan: Ja, men jag tänker så här att det kommer att gå bra för en. Du behöver inte oroa dig för pengar. Du kommer ha de pengarna du behöver. Du kommer inte hamna i lyxfällan. Du kommer klara de situationer du behöver klara. Det är för mig.

Caroline: Bra, då har man vunnit, ja.

Jan: Ja, så.

Tid, pengar och energi

Jan: Jag tänker också så här, om man kollar på tid, pengar och energi. Han hade ju möjlighet nu att åka, över huvud taget. Svårare sen om han har barn eller jobb. Utifrån de perspektiven så tror jag det är en bra kombo att han hade tiden och också mycket energi, och tågluffar då med sambon. Det kanske inte hade haft samma möjlighet om 10–15 år, även om det varit mer pengar på plats.

Caroline: Ja, men exakt, och särskilt sånt som kommer sannolikt med barn. Det vet ju alla nu som vi som har barn i skolåldern, där det är skolplikt och skolorna säger ju rakt ut: "Vi beviljar ingen ledighet bortom 10 dagar." Och det var ju något par i Stockholm som fick böter. För de hade så här: "Nej, men vi åker på semester i alla fall, vi sjukar barnen."

Jan: Jag har fortfarande lite också så här, vi ska åka skidor...

Caroline: Vi behöver inte säga det nu.

Jan: Men vi ska också åka skidor off-season nästa vårtermin. Vi har fortfarande inte skickat in ledighetsansökan.

Caroline: Nej, men det löser sig.

Att se fördelarna med sin situation

Caroline: Ja, men jag tycker med Hampus Häkinen här, att det är viktigt att man kanske ser fördelarna med den situation man sitter i. För det kanske inte var uppenbart från början. Han kände att "jag kommer tågluffa sen när jag har bättre ekonomi". Fast just nu sitter han i ett annat guldläge, som kanske inte var uppenbart från början.

Jan: Och jag älskar också att de har gjort det till sitt eget. För vi har ju pratat, vi kallar det för tids- och möjlighetsfönster och lite så här. Och han är så här: "luckor i livet". Brilliant. För då har man fattat vad det handlar om. Och säga: "Nu har vi en lucka i livet." Och det apropå det du var inne på, tid, pengar, energi. Tiden kommer ju inte tillbaka. Förlorade pengar eller sparande, ja, du hade kanske haft 5 000 kronor mer. Men vet du vad, nu vet jag inte vad de pluggar till, jobba övertid två helger eller jobba ett extrajobb, så tjänar du igen de 5 000 spännen och har haft din Skottlandsresa. Så det är svårt att göra med tid.

Caroline: Var det du som sa så här: "Ja, du missade fotbollsmatchen, då är det ju kört."

Jan: Snyggt.

Spaning om presidentvalet

Jan: Har vi något mer?

Oliver: Jag vet inte, vi skulle ju kanske snacka mindre idag. Jag vet inte om man bara ska slänga in en sån här, spekulera tillsammans. Du har ju följt presidentvalet mycket, och vår Patreon-träff är ju dagen efter presidentvalet. Så det kommer bli lite snack om det då. Så jag tänkte bara om du har någon tanke du vill dela inför.

Jan: Det här är ju återkommande på "fika tillsammans" på Patreon. Vi har ju våra onsdagar. Nu har vi följt det här. Vi har ju Bosse som bor i Östersund, eller i Åre, som följer det åt oss.

Jan: Nej, men jag tror så här, jag tror spontant att folk lägger för mycket vikt. Jag tror inte det kommer förändra börsen så himla mycket. Och sen tror jag att polariseringen inte är så himla bra. Att man utmålar varandra, "nu kommer det vara slut". "Blir Trump president, då är det slut för demokratin."

Caroline: Ja, det är väldigt så.

Jan: Inte hårda tonläget, men vad heter det, domedagsrubriker nästan.

Caroline: Ja.

Jan: Alltså, jag har mycket svårt att se att demokratin skulle ta slut för att Trump skulle vinna. Tänker du något?

Caroline: Jag lyssnade på en podd igår om Kamala Harris. Alltså, jag vet inte, det har ju varit lite domedagssnack innan, de är ju väldigt aggressiva i sin argumentation, och i många år. Men jag har faktiskt inte... jag hoppas väl kanske inte att Trump blir president, känns skönt att slippa den, men inte mer än så.

Jan: Nej, jag tänker också framför allt för Ukrainas skull, för det är ändå sådana frågor som jag tycker är hyfsat engagerad i. Så att jag hoppas... jag funderar på om vi ska ha en sån där uppesittarkväll med presidentvalet.

Kriskänslan och click-kulturen

Jan: Men sen tror jag också så här, att ibland kan jag uppleva att ju äldre man blir, desto mer intresserad blir man av samhällsutveckling. Man följer nyheterna, och då känns det mer som att det händer mycket mer nu. Men så brukar jag tänka: ja, men du vet, på 60-talet hade de ju Kubakrisen, och sen hade de ju oljekris. Alltså, det är inte mer kriser relativt nu än vad det har varit tidigare, det är bara att man förmodligen är mer medveten om det.

Caroline: Det rapporteras väldigt, otroligt mycket. Och sen har vi ju det här, jag läser i SvD och man kan ju gå in där var tionde minut, känns det som, och sen är det nya grejer. Det är ju den här click-kulturen, eller vad kallar man det?

Jan: Click-kulturen.

Caroline: Att det hela tiden ska vara något nytt. Att man ska uppehålla sig på sajten, för att man inte ska förlora...

Jan: Jo, men det är ju så här, det brukar vi skoja om, det är ju medias uppgift, det är att omvandla uppmärksamhet till pengar.

Dålig ekonomi handlar inte bara om att skärpa sig

Oliver: Jag kom på en sista reflektion också här på senaste avsnitten, som du gjorde en tråd om i forumet. Och då skrev du så här: "Nej, en dålig ekonomisk situation handlar inte bara om att skärpa sig." Vill du säga något om det?

Jan: Ja, det är en ganska rolig tråd som böljar fram och tillbaka, spårar ut, ibland kommer tillbaka. Men jag tror också att ibland är det lätt för oss höginkomsttagare att sitta och tycka att "nej, men människor som har en dålig ekonomi borde bara skärpa sig, de borde ta bättre beslut, de borde det här". "Ja, men de åker på charter på kredit." Och så var jag så här: nja, vi kan försöka nyansera bilden.

Jan: Och så när jag hjälpte till via Giving People för något år sedan, det var så här valet: vinterskor till barnen, vinteroverall till barnen, eller hjärtmedicin till mig själv. Då är det inte lika självklart.

Caroline: Nej, det är ingen chartersemester det är tal om.

Jan: Det är ingen chartersemester, och vi pratar inte om de dyra vinteroverallerna, utan vi pratar om basala behov. Och så hade vi också några som var så här: "Jag jobbar som socionom, så här kan det också se ut." Så jag upplever ibland att vår uppgift är att ge lite reality check. Att både "så här tjänar svensken", "så här mycket är det faktiskt på kontot". Det här är också en myt, att människor som är dåliga på ekonomi bara borde skärpa sig. Nej, det handlar ofta om mer än så.

"De flesta är inte dåliga på ekonomi. De tjänar bara för lite."

Jan: Och att komma ihåg att väldigt många kämpar, det var verkligen en av mina behållningar för de här avsnitten. Som Morgan Housel, jag tror att det var du som sa det första gången, att de flesta inte är dåliga på ekonomi, de tjänar bara för lite.

Oliver: Ja, precis, jag tror det är Ben Carlson som sagt det.

Jan: Ja, mycket möjligt. Och sen också den här SCB-undersökningen, att bara hälften av befolkningen, eller mindre än hälften, tyckte att det var lätt att få ihop sin ekonomi i slutet av månaden. Så där är väl lite sådana reality check-trådar, tänker jag. Faktiskt.

Sumpmark, avsnitt 294 och att uttrycka kärlek

Jan: Sen har jag faktiskt en reflektion till, från Sumpmark i forumet. Det är någon som kallar sig så, i forumet, ja. Och han skrev i chatten till mig: "Hej Jan, jag hoppas att det är okej att dela med mig av en kort personlig grej. Jag lyssnade på avsnitt 294."

Caroline: Nu blir det förhör. Vilket är avsnitt 294?

Jan: Jag vet inte.

Oliver: "Top 5 regrets of the dying."

Jan: Hur vet du det?

Oliver: Vi pratar om det, det går på RikaTillsammans-tillfället.

Jan: Okej, ja, men det var fem saker vi ångrar innan vi dör. Och han skrev så här: "Jag lyssnade på det när det kom ut och jag tyckte det var väldigt fint, så jag tog fasta på ett av tipsen ni gav. Och det var att höra av mig till en nära vän och berätta för honom eller henne hur mycket jag uppskattade vår relation."

Jan: Så han gjorde det. Och sen skrev han så här: "För ett par dagar sedan gick han bort hastigt, och mitt i all sorg är jag otroligt tacksam för att jag hann uttrycka min kärlek till honom. Så stort tack för att ni fick mig att samla mod och ta steget till det. Så nu ska jag samla mod och uttrycka det till fler nära och kära. Tack för att ni är mer än en ekonomipodd."

Caroline: Ja, det var fint. Mycket fint.

Jan: Ja, och sånt är jag så här, jag får lite gåshud. Men ibland tänker jag att man borde berätta mer. Uppskatta andra.

Strössla med komplimanger

Caroline: Vi hade ju ett sånt inlägg på sociala medier, som jag tror du gjorde. Som också var så här, Nils, som var så här: "Jag har varit jättesjuk och jag överlevde. Här är liksom sex tankar jag hade under den perioden." Och då var det inte också "strössla med komplimanger"?

Jan: Ja, det var det.

Caroline: Väldigt fint uttryckt. Strössla med komplimanger.

Jan: Strössla med komplimanger. Och det han berättade var ju precis samma som vi tar upp i det avsnittet, och som boken handlar om. De här fem grejerna, de stämde överens precis, fast han valde sex grejer.

Caroline: Precis, han hade en för mycket.

"You're already naked"

Jan: Men hade inte Steve Jobs sagt något? Han trodde väl att han skulle dö ett tag i den här cancern som han sen dog av. Men i mellantiden där så hade han väl ett tal på Stanford för deras avgångselever, och så sa han någonting med "You're already naked". Kommer ni ihåg det?

Caroline: Ja, ja.

Jan: Ja, att man redan är liksom...

Caroline: Naken i livet.

Jan: Folk ser redan igenom saker man gör, eller vem man är, och sådär. Så att vara så äkta man kan. Och då har man ju inget att förlora heller om man redan är helt naken. Och vad ska man bli arg för att man uttrycker "Du, du betyder mycket för mig i mitt liv"?

Caroline: Ja, ja, visst.

Jan: Jag tänker på det ibland, "You're already naked". Och det är kopplat till det där med att vem ska bli arg över att jag säger att någon är serviceminded eller fin. Jag och Freja var i någon livsmedelsaffär vid något tillfälle och fick jättebra service. Och då sa jag det till den killen: "Du är otroligt serviceminded." Och det var ju, jag vet inte vilken komplimang det var, men han blev jätteglad för det. Och det kopplar tillbaka till att jag tänker på det, "you're already naked". Man kan säga saker och ingen kommer bli förbannad, och det studsade tillbaka till dig på ett positivt sätt.

Caroline: Alltså, du blev väl glad för att han blev glad för komplimangen.

Jan: Jag blev glad av att få säga det, kan jag säga. Och sen blev han väl glad på sitt sätt. Men jag tror inte ens att jag registrerade det. Jag var glad av att "get it off my chest".

Caroline: Jag vet inte hur många som får höra att de är serviceminded. I serviceyrken.

Jan: Jag tror inte det händer så ofta.

Caroline: Nej, eller för en sån komplimang.

Att ta kontakt med grannarna

Caroline: Jag kom att tänka på igår, på RikaTillsammans-tillfället. Det är ju liveträffar en gång i månaden ungefär, i programmet. Sista gången har vi sagt 2025 också. Så man kan ju signa upp för det här under avsnittet. Men där var ju också ett par som hade blivit vän med sina grannar. Jag vet inte om du vill dra det, för jag tycker det är lite samma.

Jan: Ja, men då var det ett par som berättade att de bor i en bostadsrättsförening och hade väl inte så bra koll på grannarna. Så de tog steget och tog kontakt med två par i samma ålder. Så nu var de inbjudna till en 30-årsfest. Väldigt glada över det. Och skulle fira nyår tillsammans också.

Caroline: Ja, det är fint.

Asymmetriska satsningar

Jan: Och så sa vi det också, men det här handlar ju om, om man ska ta det till en asymtal... göra asymmetriska saker.

Caroline: Kan du inte förklara just i det här exemplet vad du menar då?

Jan: Jo, men asymmetriskt är så här, du har väldigt liten eller obefintlig nedsida och du har en jättestor potential. Och att bjuda ut grannarna är så här, nedsidan är att de säger nej, ja då har man liksom varit trevlig, men mitt nuläge är samma som det var innan.

Caroline: Men jag ska bara lägga till där, att om man bara tittar på det här sociala, som man lär sig, att man ska inte verka så jävla nitig. För då har man liksom satt sig i underläge mot någon annan.

Jan: Det låter som ett konstigt resonemang.

Caroline: Ja, det är jättekonstigt.

Jan: Jag bryr mig inte längre om den typen av grejer. Jag lärde mig det när jag var tonåring. Sätt dig inte i underläge, verka inte nitig, säg inte fina saker till andra. Men alltså, när man är vuxen så spelar de reglerna ingen roll längre.

Caroline: Man går vidare i livet, och man får ett nej.

Jan: Ja, exakt. Och det roliga är med ett nej, det är ofta, efter att du har fått nejet är det precis som det var innan du fick nejet. Så att ett nej innebär ofta ingen förändring. Så det är liksom ingen nedsida, men potentialen kan ju bli jättehög.

"Alltid när man har en möjlighet med ingen nedsida och stor potential, då bör man ta det bettet."

Jan: Och jag tänker att många sådana här, att alltid när man har en möjlighet med ingen nedsida och stor potential och uppsida, så bör man alltid ta det bettet. Och det är inte mitt resonemang, det är Nassim Taleb, och det kommer från optionsresonemang. Men det går liksom att överföra, tänker jag, på livet. På dejting och hela baletten.

Caroline: Snyggt!

Veckans Patreon-avsnitt: budget och prognos

Jan: Jag tänker, ska vi avrunda där? Vi kan säga någonting, Patreon. Veckans Patreon-exklusiva avsnitt är ett samtal om budget och prognos, där jag, med vår kompis Charlie... där jag är så här "budget är skittråkigt" och han är så här "Jan, du är helt dum i huvudet, budget är ju liksom bland det roligaste som finns". Däremot är prognos ganska tråkigt. Och sen pratar vi ganska mycket om skillnaden på budget och prognos.

Jan: Vi pratar om hur man kan ha glädje av det i livet, och att alla livsförändrande beslut egentligen bara är en serie små steg eller små telefonsamtal. Att flytta till Spanien kan ju vara ett livsförändrande beslut. Men alla stegen inför att flytta till Frankrike går att lösa med ett telefonsamtal. Så jag tycker att det är ett av mina favvoavsnitt faktiskt. Det är alltid roligt när Charlie är med.

Caroline: Ja, och särskilt just det här att se på budget från ett annat perspektiv. Det är att ta ett mål som är viktigt och klä det i siffror. Och sen är han så himla duktig, för man kan lyssna på det utifrån att jag som privatperson... och sen kan man garva åt när han berättar historier om hur det brukar gå till med en budgetprocess på jobbet. Att när man kommer in för tredje gången till vd:n och man inte är överens, då måste man ju börja komma överens, annars blir det dålig stämning. Och så garvar vi lite åt det.

Jan: Bra. Jag kan bekräfta att det är kul. Efter att jag lyssnade på avsnittet kände jag att det var ändå kul.

Caroline: Jag blev också positivt överraskad.

Jan: Ja, men precis. Så om man är som jag, att man tycker budget är trist, så lyssna på det. Det var faktiskt ganska roligt.

Caroline: Snyggt.

Avrundning

Jan: Annars kör vi en Patreon-träff i Stockholm, Patreon-träff i Malmö. Så det ska också bli jättekul nu inför början på november.

Caroline: Början av november.

Jan: Så det ska bli lite roligt. Så det händer saker. Så jag tänker egentligen, stort tack till dig som har lyssnat och tittat och följt oss. Och skriv gärna en kommentar. Är det något du vill att vi ska reflektera över? Vill du att Caroline och Oliver ska prata mer och jag ska prata mindre? Det är okej.

Caroline: Jag tyckte det var balanserat idag, ja.

Jan: Tack, så ses vi.