Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Ett av årets viktigaste avsnitt: familjerätt och arvsrätt
2. Välkommen till podden
3. Vägen in i familje- och arvsrätten
4. Varför frågorna engagerar så många
5. Klas-Erik och frågan om att gifta sig
6. Scenario: Anna och Martin flyttar ihop
7. Elefanten i rummet: mallar på nätet
8. Skillnaden mellan jurist och advokat
9. Scenario: Anna och Martin får barn
10. Fri förfoganderätt och laglott
11. Att gifta sig och laglottens betydelse
12. Övergången till äktenskap och äktenskapsförord
13. Varför äktenskapsförord känns så känsligt
14. Allt mitt är mitt: enskild egendom och bevisbördan
15. När kravet på äktenskapsförord kommer från föräldrarna
16. Vem bör ha äktenskapsförord, och kan man ändra det?
17. Internationella förordningar och lagval
18. Giftorätt och enskild egendom
19. Scenario: Anna, släktgården och arvet
20. Hur enskild egendom påverkar efterarvet
21. Caroline försöker reda ut mödernearvet
22. Att kränka efterarvet
23. Surrogat: när enskild egendom byter skepnad
24. Spara underlag varje gång du omplacerar
25. Scenario: Lisa, Per och avkastningen
26. Värdeökning är surrogat, avkastning är inte det
27. Du är inte ensam om att inte ha fattat det
28. Scenario: Johanna och Micke och särkullbarn
29. Piska och morot i testamentet
30. Hur testamenten hanteras i praktiken
31. De vanligaste testamentena
32. Lagval i testamente
33. Eriks fråga: vänd på äktenskapsförordet
34. Särskild förvaltning av barns arv
35. Konstigheter i testamenten
36. Förtida arv och förskott på arv
37. Att medvetet missgynna ett barn
38. De flesta arvstvister förlikas
39. Att avhjälpa de små bråken med testamente
40. Kalles fråga: hur mycket ska man bråka?
41. Marcus fråga: samägd sommarstuga
42. Vägen ut ur samägandet
43. Samtalet med åldrande föräldrar
44. Framtidsfullmakt: den sämsta lagen som har gjorts
45. När framtidsfullmakten ändå funkar
46. Den vanligaste missuppfattningen
47. Vad Caroline vill skicka med sina egna barn
48. Hur man tar kontakt
49. Avrundning och tack

Ett av årets viktigaste avsnitt: familjerätt och arvsrätt

Jan: Välkommen till RikaTillsammans och dagens avsnitt, som kanske är ett av de viktigaste i år. Vi kommer prata om något som berör alla, nämligen familjerätt, arvsrätt och förmögenhetsrätt. Vi har bjudit in Caroline Elander Knip, som driver en advokatbyrå i Stockholm som jobbar med just de här frågorna.

Vi kommer prata om vad man ska tänka på som sambo. Vad ska man tänka på om man har barn? Vad ska man tänka på om man har barn från ett tidigare äktenskap? Om man ska ha testamente? Hur skyddar man sig? Vilka är de vanliga misstagen? Och faktiskt några sådana här oh shit-moments för mig, där det var grejer kring lagstiftningen, till exempel kring enskild egendom och avkastning och sådana saker som jag faktiskt inte hade tänkt på eller hade någon aning om, och som potentiellt hade kunnat bli lite fel, om man säger det så.

Men jag gör inte detta svårare, utan jag släpper på Caroline och Caroline. Precis som vanligt tänker jag att vi ses i forumet eller i kommentarerna efter avsnittet, där vi kan ställa följdfrågor eller liknande. Ofta är halva värdet i diskussionen efter avsnittet. Så ett stort tack för att du lyssnar och följer, och här kommer Caroline och Caroline.

Välkommen till podden

Jan: Varmt välkommen till RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av vår livsresa, våra erfarenheter, framgångar och misstag, så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver den här podden heter Caroline och Jan Bolmeson.

Så varmt välkommen, Caroline Elander Knip. Du är advokat, och sedan 2016 driver du Elander Advokatbyrå tillsammans med en partner och kollegor. Ni är specialister på familjerätt, arvsrätt och förmögenhetsrätt. Du är även en uppskattad föreläsare, svarar på frågor och skriver artiklar i Svenska Dagbladet. Och du är också på UD:s lista över rekommenderade och erfarna advokater som arbetar med olovligt bortförande och kvarhållande av barn. Så varmt välkommen!

Caroline: Tack så jättemycket. Vilken presentation!

Jan: Är det något du vill lägga till?

Caroline: Nej, men jag tycker att du har fått med det mesta, absolut. Det här är jag jättenöjd med.

Jan: Vad roligt. Vi har fått in jättemycket frågor från communityn, och innan vi hoppar in i dem tänker jag: hur kommer det sig att det blev just den här inriktningen på advokatyrket?

Vägen in i familje- och arvsrätten

Caroline: Jag började i Uppsala. Jag pluggade i Uppsala och gjorde min uppsatspraktik där, och började på en allmänpraktiserande byrå. Det är egentligen det som oftast finns ute på landsorten, om jag får uttrycka mig så om Uppsala. Då gör de lite allt möjligt, och då började jag göra lite allt möjligt. Så kände jag väl att det här med familje- och arvsrätt, det var lite det jag brann för. Det var också det där man träffade mest människor. Och jag tycker att det är jättekul att träffa människor och hjälpa människor.

Sen var jag där i ungefär ett år, och så sökte jag mig vidare till Stockholm, för jag ville bo i Stockholm. Då sökte jag jobb på vissa byråer i Stockholm och hamnade på en annan byrå, där jag var i sju år tror jag, innan jag hoppade av och startade Elander Advokatbyrå.

Jan: Får jag fråga, ibland tänker jag så här, du vet att det finns vissa yrken som är på riktigt. Och jag tänker, ditt yrke är ju på riktigt. När man jobbar med olovligt bortförande och kvarhållna barn, då tänker jag ibland att jag inte har något riktigt jobb. Jag bara sysselsätter mig med det här. Men är det vanligt? Jag måste bara fråga.

Caroline: Jo, det är väl relativt vanligt. Jag ska säga, nu jobbar jag inte lika mycket med de frågorna längre som jag gjorde tidigare. Men dessvärre är det ganska vanligt, för det blir också så att folk tenderar att gifta sig över gränserna, om man uttrycker sig så. Vi har en förälder från Sverige och en från ett annat land, och de besöker olika länder på somrarna, och det är då de här situationerna uppstår. Någon bestämmer sig för att stanna i det här andra landet, och då har vi ett olovligt bortförande eller olovligt kvarhållande. Så jag skulle nog säga att ju mer internationaliserade vi blir, och ju mer vi börjar gifta oss över landets gränser, desto vanligare blir det med den här typen av ärenden.

Jan: Det var fler som skrev att du gärna kunde prata om internationell arvsrätt.

Caroline: Nja, inte i det här avsnittet. Vi kan ta ett helt avsnitt och prata om det. Det finns så mycket att säga, men vi kanske ska börja med lite andra saker först.

Varför frågorna engagerar så många

Jan: Exakt. Kan vi inte bara ta den här frågan också: varför tror du att intresset har varit så stort, att vi har fått så många frågor?

Caroline: Från mitt perspektiv tror jag att det här är frågor som berör alla. Det spelar egentligen ingen roll vad du jobbar med, vem du är, hur mycket pengar du har. Alla kommer någon gång i livet att utsättas för det vi håller på med. Är det inte du själv som skiljer dig eller gifter dig, så är det någon närstående. Den typen av juridik vi håller på med är väldigt typiskt saker som inträffar alla. Folk kommer alltid att gå bort, om man får uttrycka sig så krasst, och folk kommer alltid att vilja bo med någon annan på ett eller annat sätt. Det är där vi involveras. Jag tror att det här är juridik som berör många. Och det är också juridik som många har väldigt mycket frågor kring, för att det är inte så jättelätt att läsa sig till svaren på de här frågorna.

Jan: Nej, det är det inte. Jag tänker att vi ska prata om enskild egendom. När jag gjorde research var det så här: gud, det här visste jag inte. Och det här visste jag inte. Och då var jag ändå så här, jag tyckte att jag hade koll. Men det här med surrogat och sånt som vi ska komma in på.

Klas-Erik och frågan om att gifta sig

Jan: Vi tar avstamp. Vi hade för många år sedan en mentor som heter Klas-Erik, fortfarande. När vi var 20 var han typ 60. Han skojade alltid med mig och Caroline och sa att vi måste ha jättemycket pengar. Och då hade vi inte det. Varför säger du så? Jo, men eftersom ni är sambo, ni måste ju lägga jättemycket pengar på att reglera allt sånt som blir av sig självt om man gifter sig. Jag skrattade lite och fattade piken.

Men jag tänker, det är också en fråga från Sandra Nordberg här. Ibland känns det så att man inte vill vara gift, men ibland känns det som att man måste. Så, som även Mipson var inne på: vilka skillnader finns det då mellan samboskap och äktenskap? Vad är de viktigaste penseldragen där som man ska ha koll på, tänker du?

Caroline: Det är två situationer egentligen. Den ena är själva separationen. Den stora skillnaden mellan att vara sambo och vara gift är att sambor delar bara på bostad och bohag som är införskaffad för gemensamt bruk, som det så fint står i lagen. Det innebär att pengar på banken, eller bilar och båtar, inte ingår i en sambodelning. Den är begränsad till den gemensamma bostaden och bohaget, alltså lösöret: möbler, husgeråd och sådana artiklar. Vilket gör att bodelningen, om man separerar som sambo, är mer begränsad än om man är gift.

Om man går tillbaka till att vara gift, så innebär det faktiskt att om man gifter sig, då ingår all egendom. Det vill säga inte bara den gemensamma bostaden och bohaget, utan också allting man har på banken i form av fonder och aktier. Äger du bolag så ingår det. Så utgångspunkten är att allt ingår. Men sen kommer vi till det här som du var lite inne på, enskild egendom. Vad finns det för möjligheter att undvika det? Men utgångspunkten i lagen är ändå att all egendom som du äger när du gifter dig ska utgöra föremål för den här bodelningen, det vill säga den delning man gör.

Scenario: Anna och Martin flyttar ihop

Jan: Jag tänker, kan vi prova detta? Det är ett lite nytt grepp, och då tänkte jag jobba med scenarion. Så om vi har Anna och Martin, och de är ett ungt sambopar i 30-årsåldern. De tjänar bra och har precis träffats, och de bor i varsin bostadsrätt. De tänker så här: vi gillar varandra, vi vill nog bli sambo och flytta ihop. Vad ska man tänka på i det scenariot? Vad hade du sagt till Anna och Martin?

Caroline: Det här är en av de mest vanliga situationer vi har vad gäller sambor, just för att det ofta är så att man har en bostad innan. Man säljer då ofta sina respektive bostäder för att köpa någonting gemensamt. Och det är väl där det stora problemet uppkommer, för om vi köper någonting för att bo där gemensamt, ja, då är det för gemensamt bruk, och då faller bostaden inom sambolagens regler.

Det som folk ofta glömmer bort är att man går ofta in med olika kontantinsatser. Någon kanske fick en större vinst på sin lägenhet än den andra, och så går en in med en miljon, den andra med fyra. Då tror många att ja, vi skriver ett skuldebrev. Det är jättebra. Och det är jättebra. Man reglerar helt enkelt mellanskillnaden mellan de olika insatserna och säger att om vi separerar och säljer lägenheten, så får du kompensera mig för den del som jag gick in med mer än dig.

Det som många glömmer är dock att man måste följa upp det här skuldebrevet med ett samboavtal. Det vill säga ett avtal där man säger att sambolagens regler inte ska vara tillämpliga på vår bodelning. För om man inte gör det, då har man ett skuldebrev, men man har ändå sambolagen som säger att alldeles oavsett vilka insatser ni hade, så ska det delas lika.

Vi har ofta klienter som kommer hit och säger att vi har laddat ner ett skuldebrev från nätet. De säger att du behöver inte kolla på det här, nu är vi bara fokuserade på vad som händer om vi dör. Och då brukar vi ändå säga: vet du vad, får vi kolla på era handlingar bara, så vi vet att allting är i sin ordning. Och då märker vi väldigt ofta att skuldebrevet är på plats och det ser oftast jättebra ut, men då har de glömt att följa upp det med det här samboavtalet, som egentligen är det viktigaste för att styra hur bodelningen faktiskt ska gå till.

Jan: Men hur långt efteråt kan man komma med det kompletterande samboavtalet?

Caroline: Avtalet kan man egentligen göra när som helst under hela sambotiden, bara man är överens. Så jag brukar ändå rekommendera att det är bra att göra det innan man flyttar ihop. För om den ena parten inser att jag glömde det, då kanske den inte är lika angelägen om man ska få det på plats efteråt.

Elefanten i rummet: mallar på nätet

Jan: Vi måste ta den här elefanten i rummet. Du nämnde den bara som en bisats. Innan jag träffade kompisar som är advokater, och innan jag fattade juristyrket, var jag också framme där och tänkte att man kan ju ladda ner en mall på nätet. Det finns ju samboavtal eller äktenskapsförord. Vad tänker du då? Jag såg att du skrattade lite.

Caroline: Alla mallar är inte dåliga. Jag menar, många av de mallarna som finns där ute är ändå upprättade av jurister, eller advokater om man har tur. Problemet är väl egentligen när man laddar ner en mall, även om många av de nya som finns nu, ska jag inte nämna några namn, har möjlighet att klicka i rutor. Har du barn? Ja. Har du särkullbarn? Ja. Man har ju aldrig haft ett möte. Man har aldrig gått igenom med personen i fråga hur situationen ser ut. Har du varit gift tidigare? Vilka medborgarskap har du? Det är mycket sådana frågor som man faktiskt inte kan kryssa i en ruta.

Sen blir de här dokumenten lite automatgenererade utifrån vad du har kryssat i. Och har du då kryssat i fel ruta av misstag, så kan hela dokumentet få ett helt annat syfte än vad du ville. Så jag säger inte att mallarna är dåliga, men jag tycker att för att få ett vattentätt dokument bör man prata med någon och berätta helheten.

Jan: Jag brukar faktiskt också rekommendera, när folk skriver det på vår community, så säger jag bara: nej, gör inte det där. För ofta är det precis som du säger, vi pratar i ena änden kanske om en miljon och fyra miljoner, och sen ska jag snåla på ett dokument som kostar kanske någon tusenlapp. Det känns som att vi ibland snålar på fel saker. Och jag upplever också att inom juridik kan det få så stora konsekvenser om det blir fel. Intentionen var god, och nu är vi överens. Men ofta behöver man ju inte avtalen förrän det skiter sig. Och när det skiter sig, då vill man att det ska gälla det man sa.

Caroline: Ja, men exakt så. Vi får jätteofta frågan: vad tycker ni om alla de här som gör avtal på nätet, mallarna? Från vårt perspektiv får vi ju egentligen mer att göra. Det är inte så att de tar våra marknadsandelar vad gäller upprättande av handlingarna, men vi är ju de som hamnar med tvisterna sen när det skiter sig, som du uttrycker det. Och jag tycker också, ofta ska jag säga, att det är ganska stora summor det handlar om. Och ett sånt här dokument kostar ju inte så mycket. Säg att det tar oss en, två, max tre timmar att göra det. Det är ju någonstans under 10 000 kronor. Det kan vara värt att lägga de pengarna för att få ett dokument som faktiskt håller när det gäller.

Skillnaden mellan jurist och advokat

Jan: Caroline, en dum fråga. Vad är skillnaden på jurist och advokat?

Caroline: En jurist är oftast, ska jag säga, en person som faktiskt har gått juristutbildningen. Men det behöver inte heller vara det, för jurist är ingen skyddad titel på något sätt. Du kan kalla dig jurist även om du bara har läst juridisk översiktskurs på universitetet. En advokat är ändå en jurist som har gått juristutbildningen och faktiskt har en examen. Och sen, för att bli advokat, så måste man jobba på advokatbyrå i tre år. När man har jobbat sina tre år, då får man ansöka om inträde till advokatsamfundet.

Jan: Förlåt, men jag tänkte, är det en specialisering, advokatyrket?

Caroline: Det är egentligen ingen specialisering att jag har blivit familjerättsadvokat, utan det är mera en titel, och det är en skyddad titel. Man får inte kalla sig advokat om man inte är ledamot av advokatsamfundet, som det så vackert heter. Och i den här prövningen som advokatsamfundet gör, så gör de etiska prövningar. Man har en skyldighet att uppge alla advokater som man har varit i kontakt med under de tre åren man har jobbat. Alla de ska uttala sig om lämpligheten. Det vill säga, tycker du att Caroline var lämplig? Då har man en möjlighet att säga att i det här ärendet tyckte jag att hon betedde sig lite konstigt.

Sen är det ytterst upp till styrelsen att avgöra huruvida de eventuella felaktigheter jag har gjort under mina tre praktiska år är av den betydelsen att jag inte anses lämplig. Så det finns ändå en lämplighetsprövning där, vilket jag hade kunnat tala för att advokater har en viss kvalitetsstämpel, till skillnad från en jurist som faktiskt kan kalla sig jurist även om man inte ens har en juristexamen.

Jan: Precis. Är det okej att vi hoppar tillbaka till Anna och Martin?

Caroline: Ja, självklart.

Scenario: Anna och Martin får barn

Jan: Då tänker jag så här: nu har de sin gemensamma bostad och de är lyckliga, och de ska ha barn. Vad ska de tänka på nu när de ska bli tre?

Caroline: Nu utgår jag ifrån att Anna och Martin har lyssnat på mina råd här. De har skuldebrev och de har samboavtal, så den delen är klar. Det som händer egentligen, ska jag säga, när sambor får barn, det är att vi återigen har en väldigt stor skillnad från när man är gift. För sambor ärver inte varandra. Gifta personer som har gemensamma barn, de ärver varandra före de gemensamma barnen. Det vill säga, har man bara gemensamma barn och en förälder går bort, då ärver den andra föräldern allt. Förutsatt då att det inte finns ett testamente. Men det är lite överkurs, nu utgår jag bara ifrån vad lagen säger.

Och sambor, där är det faktiskt inte så. Då är det sambons arvingar som ärver, vilket i det här fallet blir det barn som de har gemensamt. Det här innebär faktiskt i förlängningen att om vi utgår från att det är Martin som har avlidit, så är det hans barn som ärver honom. Och om Anna vill bo kvar i den lägenhet som de har köpt tillsammans, då måste hon lösa ut barnet ur lägenheten.

Där har vi också en annan aspekt. Om barnen är minderåriga, då kommer överförmyndaren in. Då ska det förordnas en god man för det här minderåriga barnet, och den gode mannen är den som ska företräda barnet i arvskiftet efter pappa Martin.

Jag tycker överförmyndaren gör ett fantastiskt bra jobb och de har blivit jättemycket duktigare. Men det finns en viss motvilja hos överförmyndaren mot att minderåriga barn ska stå som ägare till bostäder. Och framförallt, som det ofta är, också stå som låntagare till lånen som ofta är knutna till den här bostaden.

Vilket ofta innebär att Anna, som jättegärna vill bo kvar där barnet har växt upp, inte har råd att lösa ut barnet. Så det jag skulle säga till Anna och Martin är att skuldebrev och samboavtal i all ära, men kolla också på möjligheten att ha ett testamente.

Fri förfoganderätt och laglott

Jan: Får jag fråga också, och nu kan det här vara en detalj jag har missförstått, men är det inte så vid arv att det är barnen som ärver, om man är gifta, men att den andra har fri förfoganderätt?

Caroline: Ja, exakt så är det. Precis. Och det innebär i praktiken att man ärver någonting med fri förfoganderätt. Det är lite som det låter. Man har rätt att fritt förfoga över egendomen man har ärvt av den andra föräldern. Man kan egentligen sälja allt man har ärvt, och man kan äta upp det, resa upp det, förbruka det. Men man får inte själv upprätta ett testamente som säger att det jag har ärvt efter Martin, det ska nu gå till den här personen eller den här organisationen. Och man kan inte heller ge bort det hur som helst. Det finns vissa skyddsregler i lagen som säger att du inte kan ge bort egendom som du har ärvt med fri förfoganderätt på vilket sätt som helst.

Jan: Precis. Bra. Då har vi att Anna och Martin nu planerar att gifta sig. Vad kul, kul för dem. Vad ska de tänka på innan de går och gifter sig?

Att gifta sig och laglottens betydelse

Caroline: Jag kan säga, först och främst tycker jag att det är väldigt klokt. Och det låter ju hemskt att säga, men från ett rent juridiskt, legalt perspektiv så är det väldigt bra att vara gifta om man har barn. Och det är just av den anledningen som jag sa, att då får barnen vänta tills båda föräldrarna har gått bort. För den möjligheten finns inte annars. Även om ett sambopar upprättar ett testamente, så kan man aldrig göra ett testamente så att det likställs med ett äktenskap. Man kan göra så gott man kan, men man kan liksom inte gå hela vägen.

Det är på grund av att barnen alltid har rätt att få någonting som heter laglott. Och det tror jag de allra flesta känner igen uttrycket, men kanske inte är helt bekväma med vad det faktiskt är. Om vi utgår från att Anna och Martin har ett barn: det Martin äger efter att bodelningen har skett, det vill säga med beaktande av skuldebrevet och samboavtalet, det som är Martins del, det är hans kvarlåtenskap. Har han ett barn, då är hela kvarlåtenskapen barnets arvslott. Laglotten är hälften. Och det är det här man brukar prata om i Sverige.

Du kan inte göra dina barn arvlösa. De har alltid rätt till hälften av det de borde ha rätt till.

Jan: Exakt så.

Caroline: Det är egentligen det som gör att man aldrig kan uppnå samma arvsrättsliga status för sambor som för gifta. För ett barn kan alltid, antingen via den gode man som blir förordnad om barnet är minderårigt, eller själva när de har fyllt 18, alldeles oavsett om Anna och Martin skriver i sitt testamente att vi vill ärva varandra fullt ut, så kan barnet alltid jämka testamentet och säga: jag vill ha min laglott.

Jan: Då tror jag att många tänker, som jag säger, jo men är barnet åtta år gammalt så spelar det ingen roll, för man kommer väl ändå bo kvar. Men då är det viktigt att tänka, som jag tolkar dig, att där kommer den här överförmyndaren in som du kommer behöva interagera med. Och sen nummer två: säg att barnet är 20, och det händer ju tyvärr ibland att man inte har jättebra relation med sin förälder eller liknande. Då kan det ställa till det i relationen, för då kan barnet säga: jag vill ha min laglott. Och då har man rätt att få sin laglott.

Caroline: Och det många gör, ska jag säga, som är sambor, vilket jag tycker också är en god idé, det är att de tecknar livförsäkringar på varandra. Det är inte det vi ska prata om idag, men det kan vara ett gott komplement om man är sambo. För då kanske det faller ut ett belopp om Martin dör till Anna, och Anna har då större möjlighet att lösa ut laglotten.

Jan: Precis. Bra. Men då, innan de ska gifta sig, är det någonting mer de ska tänka på?

Övergången till äktenskap och äktenskapsförord

Caroline: Ja, det är egentligen det vi pratade om inledningsvis: att skillnaden nu är att de går från att ha det här, vi delar bara på bostaden och bohaget, till att nu delar vi på allt.

Jan: Kommer det då så att det här samboavtalet och skuldebrevet blir ogiltigt? Eller vad händer i övergången? Vi har samboavtal, vi har skuldebrev, och så är vi gifta. Vad händer dag två?

Caroline: Det som är, när man är gift, är att då är det inte samboavtalet som gäller längre. Då kommer vi till det här äktenskapsförordet. Och det tror jag är ett begrepp som de allra flesta känner till, men det är ett helt annat dokument. Så det är inte så att samboavtalet automatiskt blir ett äktenskapsförord. Samboavtalet behöver inte registreras någonstans. Det är ett avtal som samborna upprättar mellan sig, medan äktenskapsförordet måste registreras hos Skatteverket för att vara giltigt.

Så det man måste tänka på då, om man vill ha kvar den här fördelningen av insatsen, om man vill ha kvar skuldebrevet på så sätt att man blir kompenserad vid en eventuell separation, då måste man upprätta ett äktenskapsförord. Det kan också vara en bra idé att ha ett äktenskapsförord ändå. Det kanske är så att man faktiskt inte vill dela på alla sina aktier, fonder och bolag. Det kan till och med vara så att det finns krav i aktieägaravtalet i bolaget att det ska vara enskild egendom. Det är inte helt ovanligt.

Varför äktenskapsförord känns så känsligt

Jan: Exakt. Vi har Faisal här, han har en fråga också: varför är äktenskapsförord ett så känsligt ämne? Det märker jag också i forumet. Det var någon som skrev så här, vi ska gifta oss, och nu har den ena sagt att jag vill ha äktenskapsförord, och så verkar det nästan som att giftermålet ska blåsas av för att den här äktenskapsförordsgrejen har ställt sig emellan. Det är väldigt osexigt.

Caroline: Ja, jag kan hålla med om att det är osexigt när man står inför att planera sitt bröllop. Men det är ännu mer osexigt när man står där och separerar, höll jag på att säga. Absolut, jag tycker att det har en negativ klang. Men jag tror att anledningen till att många tror att äktenskapsförord betyder att vi inte är kära, vi ska inte gifta oss, är att de tror att äktenskapsförordet gör att man inte kan ha gemensam ekonomi. Och så är det ju inte.

Det är egentligen mer så att det som står i ditt namn, om man gör allt till enskilt, det är ditt. Och det som står i din makes namn, det är dens. Det blir ingen bodelning. Vid en separation behåller man det som står i sitt namn. Men man kan fortfarande ha gemensamma konton dit man för över pengar varje månad och betalar löpande kostnader.

Jag skulle säga att äktenskapsförordet underlättar. Man vet precis vad man har, och man vet precis vad man får den dagen man separerar.

Så jag tror att många tror att äktenskapsförordet gör att man aldrig kommer ha en gemensam ekonomi, att man inte kommer känna sig som en riktig familj. Så är det inte, tycker jag i vart fall.

Allt mitt är mitt: enskild egendom och bevisbördan

Jan: Men om man gör så här, för det var någon kändis som skulle gifta sig med en annan kändis, och då sa de att vi utgick från att allt mitt är mitt och allt ditt är ditt. Så låt oss säga att de har upprättat äktenskapsförordet. De gifter sig, de kanske har gemensam ekonomi, men allt som de har ägt fram till äktenskapet är enskild egendom. Kan man göra så?

Caroline: Det kan man absolut, och det är ganska många som gör så. Att fram till ett visst datum, om det är datumet när de ingår äktenskap, så är allt det enskilt. Det som egentligen är problemet när man börjar dra sådana gränser, det är att den dagen de eventuellt skiljer sig, då ska man gå tillbaka till det datumet och visa: det var det här jag ägde då. Och bankerna kan inte ge kontoutdrag eller underlag mer än tio år tillbaka i tiden.

Så tänk dig att ni gifter er, och så har vi det här datumet, ja, toppen, den 19 oktober 2024, och sen är ni gifta i 35 år. Då ska ni kunna visa vad ni faktiskt hade det datumet. Det kanske är enkelt om man har fastigheter och lägenheter, men de här depåerna och ISK:orna man har, de ska man också kunna visa. Och bevisbördan för vad som är enskilt, den åligger den som påstår att det är enskilt. Så man kan absolut skriva så, det är jättemånga som vill det. Men då måste man också vara väldigt tydlig med att om du inte kan styrka vad du faktiskt hade det där datumet, så finns det en väldigt stor risk att det här inte ses som enskild egendom den dagen ni skiljer er.

Jan: Bra att veta. Hur brukar de klienter ni hjälper med äktenskapsförord se ut? Vad är det vanliga äktenskapsförordet, hur ser det ut? Kan man säga något sånt?

Caroline: Jag skulle säga så här, att det finns två lag, höll jag på att säga. Ett lag är de som vill ha allt enskilt, och det är det absolut enklaste. Jag ska inte säga att det är det bästa, för det vore fel, men det är det enklaste, för då vet man. Det som står i ditt namn är ditt, det som står i mitt namn är mitt, och så blir det så. Har man en gemensam bostad, då är din andel enskild och min andel enskild. Och sen blir den tråkiga frågan egentligen vem som ska ta över bostaden i själva bodelningen.

Andra skriver äktenskapsförord för att det kanske är så att de har ett bolag eller ett nystartat bolag. Det finns ett krav i aktieägaravtalet att aktierna i det här bolaget ska vara enskild egendom. Då görs de aktierna till enskild egendom, bara, och eventuellt avkastningen av det.

Jan: Där är väl förklaringen, för det här har jag varit med om. Till exempel Caroline, om du och jag skulle skilja oss, så vill man inte att du blir delägare i den där konsultfirman. Plötsligt är vi fyra på kickoffen i företaget istället för tre. Det var liksom inte det som var meningen.

När kravet på äktenskapsförord kommer från föräldrarna

Jan: Bra. Men finns det också något sånt här, för det här har jag varit med om i communityn: att det var så här, min son eller min dotter ska gifta sig, och det kommer bli pengar av det här, och vi vill att han ska skaffa sig ett äktenskapsförord. Då tänker jag att kravet kommer uppifrån, från föräldrarna. Är det något som man som förälder tänker på? För jag vet att många i communityn har mycket pengar, och så tänker de att de här pengarna kommer gå till barnen, och så säger man: oj, jag vet inte om den där gymnasieförälskelsen kommer hålla. Hur ska man tänka?

Caroline: Jag tror att anledningen till att det kommer uppifrån, från föräldrarna, är att de har levt längre. De kanske redan har passerat det här och gjort en bodelning och förstått konsekvensen av att inte ha ett äktenskapsförord. Sen är det ju så att äktenskapsförordet är ett avtal som makarna, eller de blivande makarna, ingår. Det är inte ett avtal mellan föräldrarna. Så även om initiativet kommer från föräldrarna, så är det ytterst ändå de två som ska gifta sig, eller har gift sig, som ska skriva på.

Där får man också vara lite försiktig, för det finns möjligheter att ogiltigförklara äktenskapsförord. Det är ju ett avtal som vilket avtal som helst. Man skriver på ett äktenskapsförord, och sen den dagen man skiljer sig kan man påstå att jag blev tvingad att skriva på av min mamma eller pappa. Då kan det vara en ogiltighetsgrund. Så jag tror att föräldrarna måste vara lite försiktiga när de pushar här. De kan absolut säga att vi tycker att det borde ni ha, men beslutet ligger ändå hos dem som faktiskt ska gifta sig.

Vem bör ha äktenskapsförord, och kan man ändra det?

Jan: Precis. Så man kan säga att äktenskapsförord är viktigt i situationer där det ofta är en ojämlik ekonomisk situation, att den ena parten kommer in med mycket mer pengar än den andra. Eller vilka är de som lyssnar och ska säga, check, vi borde nog ha äktenskapsförord? Och kan man ta det i efterhand? Jag och Caroline som varit gifta i 20 år, skulle vi kunna göra ett äktenskapsförord nu?

Caroline: Ja, o ja, absolut. Det vanligaste är nog ändå att man gör det innan, och det är lite samma sak som jag sa med samboavtalet, att det är bättre att stöka av det först. För då är man överens, och då vet man. Har man varit gifta i 20 år och du Jan tycker att nu borde vi ha ett äktenskapsförord, och Caroline säger att det tycker inte jag, då är det lite svårare att få henne att skriva på det. Så jag tror att man har bättre förutsättningar att få till stånd ett avtal innan man gifter sig, men det är fullt möjligt. Du kan göra det efteråt, och du kan också ändra det efteråt. Det är ganska vanligt.

Vi har ju klienter som vi har haft länge, som kanske kom och skrev ett äktenskapsförord när de skulle gifta sig, och så kommer de tillbaka tio år senare och säger att nu har vi varit gifta så länge och vi tycker att det här funkar, så nu vill vi inte längre ha ett äktenskapsförord. Och så tar de bort det, och då blir allting giftorättsgods, som det heter, alltså delbar egendom igen.

Jan: Och vilka är kandidater för ett äktenskapsförord? När är man det?

Caroline: Jag tror att alla som gifter sig borde överväga om de ska ha ett äktenskapsförord eller inte. Den vanligaste situationen är självklart det du nämner, att någon har mer pengar med sig in än den andra. Men det kan också vara så att man har någon specifik sak som man har fått i gåva eller arv, där arvlåtaren kanske inte har gjort det till enskild egendom. Att man faktiskt vill att den specifika saken, det kanske är en släktgård, ska vara skyddad. Man vill inte, som du var inne på, ha med sig en extra snubbe på kickoffen, och man vill inte heller ha en arg exfru som delägare i en fastighet om man skiljer sig. Så det kan också vara sådana saker.

Och det är det här som jag tycker blir så olyckligt när man laddar ner på nätet. De laddar ner ett dokument och skriver det de tror, men har man inte haft den här diskussionen innan, varför ska du ha det här, så kanske äktenskapsförordet ändå inte ger den effekt som du hade tänkt dig. Och nu låter det verkligen som att jag bara hatar alla de här avtalen. Det gör jag inte. De låter ganska bra. Men det är bakgrunden som gör att dokumentet växer fram och blir korrekt.

Mallar är bra om du är en generell person med generella problem i en generell tid. Men så är det ju sällan.

Jan: Ja, det är väl det. Jag har varit med i bolag där man skulle göra ett eget avtal, och jag var med om, sen när det där avtalet kostade 10 miljoner, att det inte var rätt skrivet. Och det är alltid specialfallen. Vad är det man säger? Djävulen sitter i detaljerna.

Internationella förordningar och lagval

Caroline: Ja, men lite så. Och sen, även de som är generella, även om vi vet att vi vill göra allt till enskilt, så har vi ganska mycket annat nu som man måste tänka på. Apropå det här internationella: vi har massa internationella förordningar som vi har tillträtt, där man kan göra lagval i äktenskapsförord. Och gör man inte lagvalet och flyttar utomlands, så kan det faktiskt vara så att även om du har ditt fina äktenskapsförord, allt enskilt, men du får hemvist i Spanien, då är det ändå spansk lag som ska vara tillämplig på din bodelning. Och de kanske skiter fullständigt i ditt äktenskapsförord som du skrev. Det är också sådana aspekter som de här mallarna inte tar hänsyn till.

Giftorätt och enskild egendom

Jan: Du, jag tänkte, om det är okej. Caroline, du får också hoppa in. Men vi ska ta lite kring det här med enskild egendom, så bara kort: skillnaden på giftorätt och enskild egendom.

Caroline: Det man har när man gifter sig, det är giftorättsgods, och det delar man, om det inte är enskild egendom. Och enskild egendom kan det bli om man upprättar ett äktenskapsförord, som vi nu har pratat om, det vill säga att man själv väljer vilken egendom som ska vara enskild. Men det kan också vara så att man har fått någonting i gåva eller arv av någon annan person, där de har skrivit i gåvobrevet att det här ska vara din enskilda egendom. Eller att man skriver testamente, vilket många gör, och säger att det som någon ska ärva efter mig ska vara enskild egendom. Då är det också enskild egendom. Effekten av det är att den här enskilda egendomen inte ingår i den hälftendelning som ska göras när man skiljer sig som gifta.

Scenario: Anna, släktgården och arvet

Jan: Nu kommer ett exempel jag hittade på nätet, så brace yourself. Vi har Anna och Johan, och de har ett äktenskapsförord som säger att Annas släktgård är enskild egendom. Så de gifter sig. Anna har släktgården som enskild egendom, och de har ett gemensamt barn. Och sen dör Anna. Häng med. Och då, om jag förstår det rätt, eftersom de är gemensamma, de är gifta, de har äktenskapsförord, de har gemensamt barn, då kommer Johan ärva den här släktgården, eller hur? Och då ärver han den med fri förfoganderätt, vilket betyder att kan han sälja gården?

Caroline: Det kan han. Ja, det beror lite på, ska jag säga, för om Anna har fått den i gåva kanske tidigare, så kanske det står att det finns hembud i den, det vill säga att om man vill sälja den, då ska man hembjuda den till övriga ägare innan. Då skulle jag säga att ibland kan det faktiskt vara så att hembudet följer med till den nya ägaren. Så det kan mycket väl vara så att om han ska sälja den, så måste han hembjuda den till Annas syskon, som också är delägare i fastigheten.

Jan: Men det är de inte, utan Anna äger hela gården själv, inga syskon. Min poäng var att om Anna vill att deras gemensamma barn ska få den där gården, så spelar den här enskilda egendomen ingen roll. För den hindrar inte arvsrätten, om jag förstod det rätt. Så då måste hon skriva ett testamente som säger att jag vill att vår dotter ska få den här gården i arv. Då kan inte Johan sälja den.

Caroline: Precis, då måste hon skriva det, att direkt när hon avlider så ska dottern få den här gården i arv. Det vill säga, det ska inte ingå i det arv som Johan ärver med fri förfoganderätt. Då måste man, precis som du säger, upprätta ett testamente. För det är ett ganska vanligt misstag folk gör. De tror att enskild egendom inte ärvs, utan går direkt till arvingarna. Och så är det inte. Är man gifta och har gemensamma barn, så ärver man även den enskilda egendomen.

Hur enskild egendom påverkar efterarvet

Jan: Ja, exakt. Förlåt, kör, kör.

Caroline: Det enda som det egentligen påverkar, ska jag säga, är storleken. För det man ärver med fri förfoganderätt, det är ju egentligen i förlängningen det som barnen ska få i efterarv efter den först avlidna maken. Är det så att Anna har den här släktgården, då kanske hon av de totala tillgångarna, det vill säga Anna och Johans totala tillgångar, har 60 procent och han har 40. Och den dagen Johan går bort, då är det 60 procent som ska utgå i mödernearv, alltså direkt där. Så förekomsten av enskild egendom styr faktiskt hur stor del som Johan kan förfoga över efter att Anna har gått bort.

Och jag ser på dig att det här inte är glasklart.

Jan: Nej, det är jätteförvirrande faktiskt.

Caroline: Ja, och jag förstår det. Det är därför jag känner att här behöver man sitta ner med sina klienter och förklara att här har vi ett äktenskapsförord, men vi måste också tänka ett steg till. Vad vill ni ska hända med den här enskilda egendomen den dagen ni går bort?

Jan: Det jag blev förvånad över, och återigen med risk att jag säger fel, jag väntade mig inte att Johan skulle ärva den enskilda egendomen. Man tänkte att det var enskild egendom som var Annas, så om Anna går bort, då ska väl inte den hamna hos Johan. Men det är det som jag förstår att den egentligen gör, om man inte har avtalat det på ett annat sätt.

Caroline: Ja, om inte Anna har skrivit ett testamente där hon säger något annat.

Caroline försöker reda ut mödernearvet

Jan: Är du med på det, Caroline? Så om Freja, vår dotter, vi ger henne pengar och säger att det här är enskild egendom, och så skulle de skilja sig, då är det enskild egendom. Allt är precis som vi har tänkt. Men om hon skulle dö, då hamnar det hos partnern.

Caroline: Ja, visst, jag var med så långt. Men sen pratar vi om det här med mödernearv, olika 60, 40, det fattar jag inte.

Caroline: Och jag förstår det. För det man alltid gör, när man ärver någonting med fri förfoganderätt, det är att man kollar på hur stor del man har ärvt med fri förfoganderätt i förhållande till de totala tillgångarna. Är ni med så långt?

Jan: Ja, jag tror det. Caroline, du ser skeptisk ut.

Caroline: Okej, vi försöker förenkla lite grann. Om vi säger så här, att det inte finns något äktenskapsförord överhuvudtaget, allting är giftorättsgods. Då är hälften den del man ärver med fri förfoganderätt, och hälften är den del man själv har rätt att förfoga över genom ett nytt testamente om man så önskar. Finns det då enskild egendom, då delar man först allt giftorättsgods på hälften, och sen lägger man till den enskilda egendomen på Annas sida.

Caroline: Ja, okej, det är den som kan bli de tio extra procenten.

Caroline: Exakt. Och då kollar man återigen Annas enskilda egendom tillsammans med hennes andel av giftorättsgodset i förhållande till totalen. Hur stor del utgör det? Det är efterarvet.

Att kränka efterarvet

Caroline: Vi pratade lite om det innan, att fri förfoganderätt innebär att man faktiskt fritt får förfoga över egendomen. Man får sälja den, precis som du var inne på. Men man kan inte börja ge bort gåvor, till exempel. För då finns det en lagregel som säger att du kan ha kränkt efterarvet efter Anna. Och då kan man återbära de gåvorna. Men det här är överkurs. Det här är när Johan kanske gifter om sig efter att Anna har gått bort och börjar ge allt han äger till sin nya fru. Det är då vi kommer in på de frågorna.

Jan: Man har ju fått in någon som frågar: hur pratar vi med vår pappa så att han inte ger bort vår mammas pengar till sin nya partner och sådana saker?

Caroline: Ja, det känns inte så ovanligt ändå.

Jan: Ja, jag vet.

Caroline: Och bara jättesnabbt där: pappa får ju göra vad han vill. Han kan ge bort allt till vem han vill. Men sen finns det lagregler som skyddar arvingarna, och då får man återbära de gåvorna från pappans nya fru. Och då blir hon återbetalningsskyldig. Så det finns skyddsregler. Men jag kan säga att så länge pappa är vid liv, så kan han faktiskt göra precis vad han vill.

Jan: Ja, ja. Jag tänker, vi hoppar tillbaka till enskild egendom. Även om specialfallen är sjukt roliga.

Surrogat: när enskild egendom byter skepnad

Jan: En grej här också, som jag lärde mig igår, med risk att jag säger fel: surrogat. Det vill säga att om man har ärvt en båt av sina föräldrar, och de säger att den här båten eller den här gården är enskild egendom, och sen säljer jag den och tar pengarna och placerar dem i en indexfond. Då kommer de fortfarande vara enskild egendom, trots att jag har omvandlat dem från en båt eller ett hus till aktier, för att jag kan spåra pengarna från gården till aktiedepån. Stämmer det?

Caroline: Om du kan spåra, ja. Det är väl egentligen här vi har det jättestora problemet oftast. För det många gör är kanske att man säljer den här gården och tar pengarna och stoppar in dem i en bostad med sin nya partner. Och så tänker man sig inte riktigt för, utan man tar hela köpeskillingen från gården och stoppar in den på det gemensamma kontot. Sen dröjer det tre, fyra, fem, sex månader innan man ska köpa den nya bostaden. Och in på det där kontot kommer det löner, det kanske kommer utdelningar, man betalar räkningar. Och det som det faktiskt kan innebära är att den här ursprungliga enskilda egendomen har sammanblandats med giftorättsgods. Och då kan den ha förlorat sin karaktär av enskild egendom.

Så jag kan säga att utgångsläget är precis som du säger, att om någonting träder i dess ställe, så är det också enskild egendom. Men det är upp till dig att visa att kedjan är intakt hela vägen.

Jan: Exakt. Det har jag inte heller tänkt på, att det var något exempel jag kom över: jo, men man har huset och sen använder man arvet, som är enskild egendom, till att renovera.

Caroline: Ja, då är det borta, för då har det sammanblandats.

Jan: Utan att det ligger på mig att säkerställa den här provenansen, hela kedjan.

Caroline: Och det man kan göra där är, igen, om man använder sin enskilda egendom till att investera i giftorättsgods, då får man i så fall upprätta ett skuldebrev där också. Att en hälftendel av de här renoveringskostnaderna, det blir du skyldig mig. På samma sätt som vi gjorde när vi köpte lägenheten när vi var sambo.

Spara underlag varje gång du omplacerar

Caroline: Och det kan vara jättesvårt, ska jag säga, särskilt med tanke på att bankerna återigen bara har möjlighet att ta ut kontoutdrag tio år tillbaka i tiden.

Vi säger alltid till våra klienter: varenda gång du omplacerar pengarna, skriv ut papper eller spara på datorn, så att du har underlag som visar att här kom försäljningslikviden in på det här kontot, där bara de här pengarna fanns.

Här stoppar du in dem i den här indexfonden. Sen sålde du, och skrev ut där, skrev ut här. Så att HD, hela tiden, kan gå tillbaka och visa att det är exakt samma pengar. För så fort den här kedjan har brutits, så kommer någon riktigt nitisk advokat som företräder den blivande exfrun eller exmaken att säga att kedjan är bruten. Du kan inte styrka att det är samma pengar hela vägen. Och då kan det ge effekten att det ska ingå i alla fall.

Jan: Men var det någon återbetalningsskyldighet som träder in också då?

Caroline: Nej, det är bara att pengarna som var Frejas, om Freja har satt det på samma konto som hennes kille, då kan killen hävda att det inte längre är enskild egendom, för att det har sammanblandats. Anledningen till det är att man kan inte veta, av de pengar som finns på kontot idag, eftersom det har kommit in en massa andra pengar och gått ut en massa andra pengar, vilka som egentligen var den ursprungliga enskilda egendomen.

Jan: Okej. Men om det är tydligt hur den enskilda egendomen har vandrat vidare i gåvor till någon ny fru, som vi hade något exempel på, då kan hon bli återbetalningsskyldig till barnen som skulle haft den här?

Caroline: Nu är du tillbaka egentligen där vi var innan. Om pappa börjar skänka bort all sin egendom till sin nya fru, absolut. Där kan man också kolla. Ser man att pappa har fört över en massa pengar, eller lägenheten eller vad det nu kan vara, så länge man kan styrka det, så finns det regler i lag som säger att då kan man gå och säga till frun: vänta här nu, den här gåvan som du fick av min pappa har kränkt vår rätt till efterarv. Och även till laglott, om det skulle vara så att pappa kanske inte har några tillgångar kvar alls den dagen han dör. Och då har vi en rättslig process. Då hamnar det i tingsrätten.

Caroline: Är du med, Caroline?

Caroline: Ja, absolut. Det är bara att vi pratar om lite olika exempel. Och så blir man så här, men vänta, det kanske är så att det är någon lag som gäller i det här exemplet också.

Caroline: Ja, det är därför man ska anlita en jurist.

Jan: Eller en advokat, som Caroline.

Scenario: Lisa, Per och avkastningen

Jan: Vi ska ta en grej till när vi är inne på enskild egendom, som jag också inte var helt på det klara med. Vi har Lisa och Per. Och Lisa har aktier, och de här aktierna är Lisas enskilda egendom genom äktenskapsförord. Sen ger aktierna utdelning, så att hon får utdelning. Och om jag förstod det rätt, så trots att aktierna är enskild egendom, så kommer utdelningen inte vara enskild egendom. Utdelningen, alltså avkastningen från aktierna, kommer bli giftorättsgods. Är du med, Caroline?

Caroline: Så om jag äger massor av aktier, vi gifter oss... jo, jag fattar. Ja, då har du rätt till dem.

Jan: Jag trodde faktiskt du ställde frågan till mig.

Caroline: Jag bara, ja, jag fattar.

Jan: Ja, förlåt. Det är lite stökigt när ni bara heter Caroline.

Caroline: Ja, men det var nytt för mig att avkastning till enskild egendom inte är enskild egendom.

Jan: Jag vet, och det är jättemånga som missar det. Många får ju hjälp kanske av sin bolagsjurist att göra de här handlingarna, och tänker så långt att ja, aktierna ska vara enskild egendom. Men om de här aktierna genererar en väldigt stor avkastning i form av utdelning, så kanske det faktiskt är så att den utdelningen också ska vara enskild egendom. Men då måste man ange det i äktenskapsförordet.

Jan: Förlåt, är det här typ en bugg i lagstiftningen, att man inte tänkte så? Det känns så ointuitivt.

Caroline: Jag förstår vad du menar, men jag tror att utgångsläget i lagen är att allt ska delas. Så det här med enskild egendom är ett undantag från huvudregeln. Så jag tror att här är det mer att absolut, gör dina aktier enskilda i all ära, men så länge du inte skriver någonting, så ska ni dela på utdelningen.

Värdeökning är surrogat, avkastning är inte det

Jan: Ja, för om jag förstod det sen, om Lisa säljer aktierna och gör vinst, alltså att de bara har ökat i värde, det var ingen avkastning, då är värdeökningen hennes enskilda egendom. Så det var också bara så här, hmm, det här har jag inte tänkt på. För då blir, om jag fattar det rätt, kapitalvinsten surrogat. Att den hänger ihop med det enskilda, medan avkastningen inte räknas så.

Caroline: Ja, men exakt. Det är samma sak egentligen om du har en fastighet. Om fastigheten är enskild egendom, du kanske fick den i gåva när den var värd en miljon, och sen, 15 år senare, är den värd 15 miljoner. Då är den fortfarande din enskilda egendom, och det är fortfarande värdet på den som kommer vara din enskilda egendom. Men inkomsterna från den hade varit giftorättsgods, alltså giftorätt.

Jan: Ja, precis. Om man hyrde ut den och fick avkastning på den på det sättet.

Caroline: Absolut.

Du är inte ensam om att inte ha fattat det

Jan: Gud. Jag tycker det här är superspännande. Jag tänker också, du som lyssnar: om du visste det här, skriv en kommentar. Eller om du inte visste, för det här är jag vill inte vara ensam om att inte ha fattat det här förrän så här 43 år gammal.

Caroline: Men det är du ju inte. Jag menar, alla våra klienter sitter egentligen i samma tro som du. Att ja, men självklart. Och när man ställer frågan, vill du att avkastning också ska vara enskild egendom, det är den ju redan. Så du är inte ensam.

Jan: Ja. Jag vill ändå säga det.

Scenario: Johanna och Micke och särkullbarn

Jan: Vad bra. Då tänker jag att vi hoppar tillbaka. Nu har vi ett nytt par här, Johanna och Micke. De har träffats i typ 50-årsåldern, och de har båda två barn sedan tidigare. Johanna har barn med sitt ex, Micke har barn med sitt ex. Vad ska de tänka på när de blir ett par?

Caroline: Då har de så kallade särkullbarn, och det tror jag alla känner till, själva uttrycket särkullbarn. Egentligen, även om de är gifta eller inte, vi säger att de inte är gifta, de är sambor till en början, då blir det på samma sätt som för vilka sambor som helst. Om det händer någonting, då är det deras respektive barn som ärver.

Jan: Okej. Gemensamma eller inte.

Caroline: Skillnaden är väl egentligen om man gifter sig. Då kommer de här barnen ha rätt att få ut sitt arv direkt, för de är inte gemensamma.

Jan: Säg någonting mer om det där, för det är också en sån grej som jag tyvärr har sett ställa till det. Att man har behövt gå från hus och hem.

Caroline: Ja, och i det här fallet är det oftast lite mer känsligt. För har man en sambo, så är det ofta ens föräldrar som separerar, och det kanske finns en känsla för barnet, eller det är föräldern som dör, att man ändå vill hjälpa sin kvarvarande förälder att bo kvar. I det här fallet med särkullbarn är det inte ens säkert att det finns en speciellt god relation att luta sig tillbaka på. Så här kan det verkligen vara så att särkullbarnen kommer vilja ha sitt arv direkt, med effekten att den efterlevande inte kommer kunna bo kvar.

Och det är samma sak i den här situationen egentligen som för sambor. Vill man möjliggöra för en efterlevande att kunna bo kvar, så måste man upprätta ett testamente. Och i det testamentet kan man skriva, precis som sambor kan skriva, att det är vår önskan att våra respektive särkullbarn väntar tills vi båda har gått bort. Men med vetskapen då om att om de begär ut sin laglott, så har de alltid rätt att få sin laglott.

Piska och morot i testamentet

Jan: Även om de har skrivit på det där pappret att de kan tänka sig vänta?

Caroline: Nej, alltså egentligen får de ta ställning till det när personen i fråga dör. Man skriver inte på någonting i förväg, utan det är testamentet, som är mellan Johanna och Micke, där det står att vår önskan är att våra barn väntar tills vi båda har gått bort med att vi ger ut sitt arv. Men då kan deras respektive särkullbarn jämka testamentet och säga att även fast det står så här, så vill jag ha min laglott.

Det många gör nu, vilket också, där får man ställa sig frågan hur bussigt det är, men det många gör, är att skriva in i sitt testamente att om våra barn går emot vår vilja och begär ut sin laglott direkt, då får de bara laglotten. Då får de inget mer.

Jan: Lite piska och morot.

Caroline: Ja, exakt, och det är där som gäller. Det var därför jag sa hur bussigt det egentligen är. Vissa tycker att det är ett jättefint incitament för att vänta, medan andra tycker att det är en bestraffning. Men det är väldigt vanligt, ska jag säga. Det blir mer och mer vanligt, just för att önskemålet ofta är att den efterlevande ska kunna bo kvar. Det handlar inte om att de inte ska få sitt arv, men de vill att de ska vänta så att Johanna också ska kunna bo kvar tills hon går bort. Då kan man lägga in en sån skrivning i sitt testamente, att om ni går emot vår uttryckliga vilja och begär ut er laglott, då får ni bara laglotten. Och då tillfaller den andra delen av arvslotten kanske de snälla barnen som inte har begärt ut sitt arv. Eller någon annan.

Jan: Precis.

Hur testamenten hanteras i praktiken

Jan: När vi är inne på det här med testamentet: hur gör man praktiskt? Är det ni som har dem i ert värdeskåp på kontoret? Och sen har ni koll på om klienten går bort? Det har man ju sett i filmer. Någon kommer in och säger, jag har ett testamente som trumfar ditt. Hur funkar det rent praktiskt?

Caroline: Nej, alla gör olika där. Men vi har inga originaltestamenten hos oss. Och det är lite av den anledningen som du säger. Då ska vi hålla koll på alla våra klienter som vi upprättar testamenten till, och ringa till Skatteverket och kolla: lever den här personen, lever den inte? Har vi originalhandling, då är det upp till oss att se till att den kommer fram när personen i fråga går bort. Och vi har inga sådana möjligheter. Vi skriver flera testamenten i veckan. Det är så pass många personer, så vi har ingen möjlighet att ha koll på när alla våra klienter eventuellt avlider. Utan vi ger alltid originalhandlingen till klienten själv. Och sen är det upp till klienten att ha det på ett bra ställe.

Tidigare var det bankfack. Det var det absolut bästa, för då låg originalet i bankfacket, och vem som helst fick inte tillträde till bankfacket utan närvaro av banktjänstemän. Då fanns det ingen möjlighet att hitta det och riva sönder det, om det skulle vara så att det kanske inte gynnar dig. Nu har väl många sina testamenten i värdeskåp hemma, i jaktskåp, alltså i vapenskåp. Och så ser de till att det bara är personer som de verkligen litar på som har koderna.

Jan: Men skulle man inte registrera testamentet någonstans?

Caroline: Nej, ett testamente registreras inte, till skillnad från äktenskapsförordet, som måste registreras. Men det är väldigt många länder i Europa som har testamentsregister. Det vill säga att för att ett testamente ska vara giltigt, ska det vara registrerat. Det underlättar på så sätt att man kan tillskriva testamentsregistret och säga, nu har den här personen avlidit, finns det något testamente? Men där är vi inte i Sverige riktigt än. Och jag vet inte egentligen anledningen till det. Jag tror att mycket handlar om att testators fria vilja ska vara skyddad, att det ska vara möjligt att snabbt ändra testamentet om man vill, och det ska vara möjligt att kunna göra nödtestamenten. Och det kanske står lite i strid med att då måste man registrera. Man kanske upprättar ett testamente men inte hinner registrera. Ska det då vara ogiltigt? Så just nu, i Sverige idag, har vi inget testamentsregister.

De vanligaste testamentena

Jan: Men nu när du säger att ni gör många testamenten i veckan, vad är de vanligaste? För jag tror att för många, om jag tar mig och Caroline, så har vi ibland tänkt, men vad är det vanliga som folk vill reglera, vad är det man vill ta?

Caroline: Jag skulle nog säga att det vanligaste ändå är det här, lite Johanna-och-Micke-situationen, det vill säga att de har särkullbarn. Och det kanske blir än mer viktigt om man faktiskt har särkullbarn men sen också har fått gemensamma barn. För då kanske behovet av att bo kvar i bostaden är ännu större. Och det är väl då man skriver de här testamentena om att man kanske önskar att barnen avvaktar med att begära ut sitt arv, och ibland lägger till den här moroten eller bestraffningen, att om de begär ut laglotten ändå, så får de ingenting mer.

Många tror att de sitter väldigt tryggt med att vi är gifta och har gemensamma barn, då finns det inget behov. Och jag kan säga att rent legalt så är det en väldigt bra sits. Barnen får vänta tills båda föräldrarna har gått bort. Men återigen har vi den här frågan om enskild egendom. Man kanske ändå vill att det som barnen ska ärva ska vara enskild egendom när de sen ingår äktenskap eller samboskap. Och det är ett skäl till att skriva ett testamente även om man är gift och har gemensamma barn.

Sen har vi också den här frågan om lagval, som vi var lite inne på med äktenskapsförordet, att det faktiskt kan vara en väldigt god anledning att upprätta ett testamente för att skriva att man vill ha ett svenskt lagval.

Lagval i testamente

Jan: Berätta för den som inte vet vad ett lagval är. Vad betyder det?

Caroline: Det innebär egentligen att man i sitt testamente skriver att jag vill att svensk lag ska vara tillämplig på mitt arv. Och anledningen till att det har blivit ännu mera viktigt nu, det är att 2015 fick vi en ny lag här i Sverige, och den säger att det är hemvistet som styr vilket lands lag som är tillämplig på ditt arv. Tidigare var det medborgarskapet, och då var man ganska trygg, att så länge jag är svensk medborgare så är det svensk lag. Men nu har det ändrats sedan 2015, vilket innebär att för alla de som på ålderns höst kanske flyttar till Portugal eller Spanien och får hemvist där, så finns det en risk för att det är spansk eller portugisisk lag som ska tillämpas på arvet, om man inte har gjort ett lagval i sitt testamente.

Jan: Super. Det som fångade mig lite var nu när du sa det, för jag hade faktiskt ett exempel: Jan och Caroline, gift par i 85-årsåldern, två barn, bor i Malmö, vad ska de tänka på? Och då tänkte jag precis som det du sa, för skulle vi gå bort och vi inte har skrivit i vårt testamente att arvet ska vara enskild egendom, så blir inte det det by default. Skulle de träffa någon, då blir det det här giftorättsgodset.

Caroline: Ja, precis. Då lämnar man beslutet i händerna på barnen. För det är ju möjligt i ett äktenskapsförord att skriva att det jag kan komma att ärva eller få i gåva eller testamente, det ska vara enskilt. Det kan man skriva i ett äktenskapsförord. Men då är det upp till den andra maken också att gå med på det. Jag menar, om ert barn då har ärvt ganska mycket pengar av er, och ni inte har skrivit i ert testamente, då kanske er dotters respektive inte är så pigg på att skriva på ett sådant äktenskapsförord. För den inser ju att okej, alla de här miljonerna kommer jag gå miste om om jag går med på det här. Så jag tycker man underlättar för sina barn genom att skriva det i testamentet.

Jan: Barnen kan ju alltid faktiskt välja att ge bort egendomen ändå. Vill de verkligen dela med sig, så kan de ge bort egendomen. Men då är det ett aktivt beslut, till skillnad från att det är den passiva standarden.

Caroline: Exakt.

Eriks fråga: vänd på äktenskapsförordet

Jan: Bra. Här är en rätt rolig fråga från Erik. Han skriver så här: hur formulerar man bäst ett äktenskapsförord för att skydda respektive persons finansiella tillgångar? Tänk då ISK, depå och diverse. Men att i övrigt äga allt tillsammans. Och sen skriver han: jag vet att det går att lista allt som enskilt och att allt annat blir gemensamt. Problemet uppstår på grund av att en i paret har som hobby att skapa nya ISK-konton, KF, investeringar onoterat på löpande band. Det är en lång lista som behöver uppdateras på månadsbasis. Hur ska vi tänka? Och sen skriver han: PS, jag frågar åt en kompis.

Caroline: Absolut, jag har full förståelse för det. Nej, men så här är det väl egentligen. Det vanliga är att man faktiskt i ett äktenskapsförord skriver, som han är inne på, det som faktiskt ska vara enskilt. Men det finns ju ingenting som hindrar att man vänder på det och säger att allting ska vara enskild egendom förutom, ja, kanske då vår gemensamma bostad och vårt bohag, lösöre. Gör man det på det sättet, då är det ganska tydligt att allt annat, alla bankmedel, alla ISK:er som hans vän öppnar, kommer att vara enskild egendom.

För det handlar om egentligen med äktenskapsförord, det är att det måste vara förutsägbart för båda parter. När man skriver på ett äktenskapsförord, så måste man veta vad som är enskilt och vad som inte är enskilt. Och lite av den anledningen kan man inte heller skriva så här, alla mina ISK:n som jag har idag och alla framtida ISK:er. För då kan inte den andra sätta sig in i och säga okej, vad är det egentligen som blir enskilt. Så just i hans fall skulle jag rekommendera att vända på det. Skriv då att allt är enskilt förutom de saker som de faktiskt vill dela på.

Särskild förvaltning av barns arv

Jan: Vad bra. Jag tänker på en annan fråga som dyker upp ibland. Om man säger att båda föräldrarna skulle gå bort och att det är en större summa pengar. Kan man då också i testamentet reglera när barnen får tillgång till den? Eller säga, om barnen är åtta år gamla, nej, de här ska inte hamna i händerna på någon finansiell rådgivare som placerar i dyra fonder, utan vi vill att pengarna ska placeras på det här sättet. Förstår du hur jag menar? Kan man styra hur förmögenheten ska gå till barnen?

Caroline: Det är fullt möjligt och också väldigt vanligt, framförallt när det är kapitalstarka klienter. Det vill säga, skulle båda föräldrarna gå bort, eller för den delen kanske också när man faktiskt har skilt sig och kanske inte vill att den andra föräldern ska vara den som förvaltar arvet för barnen, det kan också vara en situation, då skriver man in någonting som kallas särskild förvaltning. Då väljer man själv i testamentet vilken person som ska ta hand om barnens arv tills dess de uppnår en viss ålder. Och där kan man också, i sin förvaltarinstruktion i testamentet, skriva om man har önskemål om vad arvet ska få användas till, hur man ska placera, vad man ska tänka på vid omplaceringar. Man kan egentligen göra instruktionen så som man vill. Men det här förutsätter att man faktiskt har en person som man litar på, som kan och vill ta sig an det här uppdraget.

Jan: Och exekvera det.

Caroline: Exakt. Men det är fullt möjligt. Men där måste man också tänka på, återigen, den här laglotten. För även om man skriver i sitt testamente att om mina barn är under 25 år den dagen vi båda har gått bort, så ska det stå under särskild förvaltning, det här barnet kan alltid säga att jag vill ha min laglott direkt, utan belastning av den särskilda förvaltningen. De har alltid rätt att få ut sin laglott, och den särskilda förvaltningen anses vara en begränsning i förfoganderätten över laglotten. Så då kan de alltid säga att alldeles oavsett den särskilda förvaltningen, jag vill ha hälften av pengarna nu. Och det måste man också ha i beaktande.

För det många gör där är lite samma tänk som vi hade med piskan och moroten. De skriver att om man begär jämkning för att få ut laglotten direkt, då får du till den andra delen vänta tills du blir 45 år. Istället för att du får allting när du är 25, så får du laglotten direkt och resten får du vänta på tills du blir 45.

Jan: Mm. Ja, gud ja.

Caroline: Jag tycker det är spännande. Och jag tycker att många gånger ser vi hur folk upprättar testamenten och de är helt på det klara med särskild förvaltning, men de missar de här små detaljerna. Det vill säga att det alltid finns en möjlighet att begära ut sin laglott. Och vill man verkligen säkerställa att pengar står under särskild förvaltning, då behöver man skriva in någon morot eller bestraffning. Ytterst handlar det om att klienten ska få ett testamente som verkställs på det sätt de önskar.

Konstigheter i testamenten

Jan: Ja, jättebra. Nu blir jag bara så nyfiken. Har du sett några konstiga grejer i testamenten eller äktenskapsförord eller något sånt?

Caroline: Vad tänker du på, konstigt? Det finns ju konstiga saker varje dag.

Jan: Ja, precis. Vad kan det vara?

Caroline: Nej, men det många gör är att de skriver in i sitt testamente en massa önskemål om saker och ting. Det kan vara allt ifrån enklare saker, var ska jag bli begraven, men det kan också vara en massa andra krav, att alla på min begravning ska ha röda kläder. Det finns väldigt mycket som man kan skriva in. Vi brukar vara ganska restriktiva där och säga att i testamentet står det som rör din kvarlåtenskap, hur den ska fördelas. Allt annat kan du få skriva i Vita Arkivet, eller vart du vill. Men många gör kanske inte den avgränsningen, och då kan det stå precis vad som helst. Alla hundar ska vara välkomna på begravningen, alla ska ha röda kläder, vi ska bara ha svarta blommor. Det finns jättemycket man kan få in, och vi har sett jättemycket tokerier. Det står också ibland, den här personen får absolut inte närvara på min begravning, för han lämnar aldrig tillbaka min spade.

Jan: Men man tror kanske att det som står i testamentet, det är då enligt någon slags lag, alla måste rätta sig efter det?

Caroline: Ja, och jag tror att det är kanske där det har gått lite fel, för det testamente som vi upprättar, det ska vara verkställbart. Det ska gå att verkställa, och man ska kunna förlita sig på lagen, att det faktiskt är så det förhåller sig. Medan alla de här mjuka värdena om röda kläder och spadar och allt vad det nu kan vara, det är faktiskt önskemål.

Jan: Precis som du är inne på, Caroline, och då tycker jag att då ska det inte vara med i ett testamente. Då får det stå någon annanstans.

Caroline: Men självklart, det finns en massa testamenten där det står tokerier.

Förtida arv och förskott på arv

Jan: Jag tänker också, vi är ju fans av förtida arv. Vi brukar säga att nyttan av pengar minskar med åldern. En 35-åring har större nytta av en mindre summa än att få en större summa när man är 60. Så om man vill ha den här diskussionen, antingen med sina barn eller med sina föräldrar, vad ska man tänka på kring förtida arv? För då gissar jag att det blir typ gåva-ish kanske.

Caroline: Ja, det säger faktiskt lagen, ska sägas. Ger man sina barn gåvor, alltså föräldrarna ger barnen, eller barnen avlider och man ger barnbarnen, ger man sina bröstarvingar, som är samlingsnamnet för barn, barnbarn och barnbarnsbarn, en gåva, så utgår man från att den gåvan är förskott på arv. För lagstiftaren hade en gång i tiden en tanke att alla föräldrar vill behandla sina barn lika. Så om man inte skriver någonting, man för över en miljon kronor till ett barn, då utgår lagstiftningen från att det är ett förskott på arv. Om det då inte står uttryckligen i ett gåvobrev, eller att det uttalats inför en vidare krets vid själva gåvans överlämnande, att det här inte ska avräknas som förskott på arv.

Så utgångspunkten är att det är förskott på arv, och det innebär egentligen att när man sen skiftar själva boet, då lägger man tillbaka de förskott som har skett. Och så ser man vad behållningen skulle ha varit om de här förskotten inte hade givits ut. Och så fördelar man det utifrån den behållningen. Och de som har fått förskott på arv får mindre pengar från arvet, för att jämna ut så att alla i slutändan får lika mycket.

Det tipset jag kan ge är: har du flera barn, se till att behandla dem lika.

För det här är en typisk fråga som alltid uppkommer när någon har gått bort, och när något barn kanske känner att mina föräldrar var så himla bussiga mot min lillebror, han har fått så mycket pengar hela livet, han har haft det tufft. Att det kan kännas som en orättvisa. Och den orättvisan kan faktiskt leda till en tvist i domstol.

Att medvetet missgynna ett barn

Caroline: Sen finns det de föräldrar som faktiskt vill missgynna ett barn. De kanske tycker att det här barnet har vi ändå inte haft någon kontakt med, det valde helt fel livspartner, vi vill inte ha med det att göra. Det har vi sett. Och då kanske man medvetet ger bort allt man äger till det andra barnet. Och det kan man göra, som vi var inne på innan. Man får ge bort allt man äger till ett barn. Men med vetskapen då om att det finns regler som säger att vid kränkning av efterarv och kränkning av laglott, så går det att återbära sådana gåvor under vissa förutsättningar, som framgår av lagen.

Jan: Sen förstår jag att det här kommer vara en konstig fråga. Är det här vanligt? Jag fattar att det är jättevanligt eftersom det är vad ni jobbar med, så ni ser det säkert varje vecka. Men i det stora hela, är det vanligt förekommande?

Caroline: Menar du det här missgynnandet?

Jan: Ja, till exempel att det går till tinget, eller att ni får...

Caroline: Ja, det är som du säger. Vi blir ju inblandade när det faktiskt är tvist. Men med det sagt, så är det väldigt ofta som man lyckas komma överens. Det vill säga att någon kommer till oss och säger, kolla på alla de här transaktionerna som har skett hos min bror, vad kan jag göra? Vi upprättar ett brev till brodern och säger, kolla här, vi anser att vi med stöd av den här paragrafen kan återbära de här gåvorna, vilket innebär att du ska utge X kronor till din syster. Brodern går då till sin advokat, förhoppningsvis, som bemöter det här och inser att ja, men de har faktiskt någonting att komma med. Och så förlikas man. Det är bara i de fallen som man inte förlikas som man måste väcka talan i domstol. Och då är det tingsrätten som ytterst avgör om de här gåvorna har givits bort under sådana omständigheter att de ska återbäras till dödsboet.

Jan: Då måste man också ha de här transaktionerna typ utskrivna, eller?

Caroline: Det vanliga där är att man... ja, precis. Och det är det som är problemet oftast. Man kan bara få tio år tillbaka i tiden. Och det kanske var så att de här gåvorna skedde innan dess. Då är det väldigt svårt att bevisa att de här gåvorna verkligen har givits, särskilt om det kanske inte har upprättats några gåvobrev i samband med överföringarna.

Jan: Men kan man spela in brodern när han erkänner att han har fått de här gåvorna, och inte ha transaktionerna på ett papper?

Caroline: Ja, det kan man säkert göra. Men brodern kommer ju vara en part i målet. Så om det går till huvudförhandling i domstolen, så kommer han ju ändå höras som part. Och då kan man ställa den frågan. Men jag skulle säga, om brodern vet med sig att han har erkänt att han har fått alla gåvorna, då är han kanske inte jätteskarp om han väljer att gå till domstol.

Jan: Diplomatiskt formulerat. Han hade glömt det.

Caroline: Ja, precis. Eller blir vi tvingade att säga sådär.

Jan: Ja, men vi tvingar.

De flesta arvstvister förlikas

Caroline: Men det känns som att man hör talas om arv där det blir tvist.

Jan: Men du säger också att man kommer överens ofta.

Caroline: Ja, och det gör man. Med tanke på alla arvstvister vi har, så skulle jag lätt säga att kanske 80 procent av dem ändå förlikas, det vill säga de hamnar inte i domstol. Sen det man hör är det som syns i media och det som verkligen blir diskuterat. Vi hade Bonnier, det var de här större arvstvisterna, det som faktiskt går till domstol, det går oftast hela vägen. För är man två ombud, ett ombud på respektive sida, så brukar man som regel kunna komma överens. Man kan ganska snabbt läsa av i vilken processuell situation min klient sitter, vad är risken med att driva processen, vad är förväntningarna? Vi kommer oftast överens. Men sen är det ju så, några fall per år går till domstolen, och då går de oftast till hovrätten och kanske i värsta fall till Högsta domstolen också.

Att avhjälpa de små bråken med testamente

Jan: Jag tänker också på, förlåt Caroline, att ibland när man pratar med vänner, så är det alltid någon som är sur över någonting som skedde i samband med arv. Det här är vanligt, eller hur? Man går inte till jurist för det. Han tog den där tavlan och det skulle han inte ha gjort. Så tänker jag, man borde ju kunna avhjälpa det med sitt testamente, så att det inte behöver bli de här dåliga känslorna, eller hur? Men måste man vara en petimäter då och skriva ner allting, så att det ska gå till den och den, och det ska vara superrättvist?

Caroline: Ja, vissa är ju så. Vissa har liksom testamente på 15 sidor, där de skriver att varenda föremål de äger ska gå dit och dit. Då minskar du risken för tvist, absolut. Men det blir också väldigt långa, svårarbetade testamenten, och det blir också väldigt stort jobb för den som ska ta hand om dödsboet att verkställa det här testamentet.

De allra flesta brukar nog ändå göra så, just vad gäller kanske lösöret, att de skriver att om de inte kan enas om lösöret, då vill vi att lösöret ska värderas. Och sen får de turas om att välja föremål. Man lottar om vem som börjar, och sen väljer du först, då tar du den, och så tar du den, och så tar du den. Så att man inte säger exakt, du ska ha det här, men man ger arvingen ett verktyg för att, om de inte kan komma överens, så kan de gå tillbaka och använda den här metoden för att komma överens.

Och det är väl också det vi brukar rekommendera. För de här långa listorna med lösöre, det blir jättestökigt när de här örhängena inte hittas, och så blir det, vad ska jag få istället? Det känns fruktansvärt jobbigt att göra sådana listor. Men vissa vill ha det. De har åkt hela livet och tänkt på att de här örhängena ska tillfalla min guddotter, och det här halsbandet. Vissa vill ha det på det sättet. Jag tror bara att det man måste göra som ombud i så fall, då måste man förklara för klienten komplexiteten i att ha en sån lång lista. Och istället någonstans måste man också förlita sig på att det här är vuxna människor det handlar om. Om de inte kan komma överens, ge dem ett verktyg för att komma överens, men detaljstyr inte allt.

Kalles fråga: hur mycket ska man bråka?

Jan: Ja. Vi ska snart börja runda av, för vi har en fråga på det här av Kalle Andersson. Han skriver: jag är en sådan som vill undvika tjafs, speciellt inom familjen. Det kanske inte alltid är bra, men det är inte heller bra att bråka för mycket. Det är en svår balansgång. Vad har ni för rekommendationer för det här? Hur mycket ska man bråka för att hävda sin rätt? Jag tror att det är många som är så här, men jag pallar inte, det är bättre att vi är överens än att vi ska bråka kring de där örhängena. Hur hittar man den där balansen?

Caroline: Jag tror att där kanske man faktiskt ska ta en timmes rådgivning med en advokat som jobbar med det här och säga, så här ser det ut, jag känner så här. Kalle får berätta precis hur han känner i alla frågor, orättvisan om tavlan, om örhängena. Och sen är det faktiskt upp till ombudet lite grann att säga, vet du vad, de här delarna tycker jag att det är värt att vi går vidare med. De andra delarna, det kommer bara att ta tid och bara kosta dig pengar att jag ska bråka om de här örhängena. Så jag tror att där kan det vara värt att lägga någon tusenlapp på att ta en timmes rådgivning för att få lite vägledning i vilka frågor som är värda att driva.

Jan: Ja, för det känner jag också, ibland har jag upplevt, när jag har jobbat med jurister och advokater, att det känns jätteskönt att man får den här second opinion och säga, det här är värt, det här är inte värt, att man har någon att bolla med kring det där.

Marcus fråga: samägd sommarstuga

Jan: Vi får en fråga från Marcus Jonsson: sommarstuga som samägs med flera andra parter, vad ska man tänka på? Vi kommer inte sluta nu, vi bara skrattar. Det här känns som en classic. Föräldrarna har det så här, åh, det var så roligt vi samlades här på sommaren, och sen är det så här shit efteråt.

Caroline: Och jag kan säga att oftast blir det lite så. Jag tänker så här, om det nu är så att föräldrarna verkligen vill att barnen ska ärva en sommarstuga tillsammans, då måste man också vara jättenoga med att faktiskt se till att det blir ett samäganderättsavtal på plats. Det vill säga, hur ska vi hantera frågor när vi blir oense? För oense kommer man bli.

Och jag tycker där kan man också vara jättetydlig med att säga att man faktiskt i sitt testamente också kan skriva ner att om inte delägarna kan enas om hur nyttjandet av den här fastigheten ska gå till, då ska det bestämmas på det här sättet. Vartannat år, eller vart tredje eller vart fjärde, hur många barn det nu är, så har man rätt att välja veckor först. Så att man faktiskt, samma där, jag tycker man ska inte detaljstyra och säga att Pelle ska vara där varje år i juni och den i juli, utan säga att om man inte kommer överens, så ska nyttjandet fastställas på det här sättet.

Och sen är det ju så vad gäller samägande, man hamnar under samäganderättslagen, och där finns det ganska tydliga instruktioner om hur man ska tänka när man ska renovera en samägd fastighet. Man kan inte bara gå och byta ut ett tak utan att förankra det med de andra delägarna, i alla fall inte om man förväntar sig få ersättning av de andra delägarna.

Jan: Och sen bli sur på dem, ni gör ändå ingenting, jag har bytt ett tak.

Caroline: Exakt. Där är det lite så, generellt kan man kanske hårdra och säga att det som faktiskt är brådskande, läcker taket in, absolut, byt taket eller laga taket utan att fråga de andra, för det är så pass brådskande att fastigheten annars kan lida skada. Men allt annat, förankra det innan. Annars kan du inte förvänta dig att få ersättning, och du kan inte heller bli sur om du inte får det.

Jan: Ja, precis. Jag fattar. Någonting annat man ska tänka på i en sån situation?

Vägen ut ur samägandet

Caroline: Jag tror att det man ska tänka på som förälder framförallt är hur praktiskt det är att samäga en fastighet. För det många gör också, vi var lite inne på det inledningsvis, hembud. Det vill säga, nu ska alla våra barn få en fjärdedel var, och så ska det vara hembud om man inte längre vill vara kvar som delägare. Och ofta skriver man då också in ett hembud som säger att då är det inte marknadsvärdet längre, utan då är det taxeringsvärdet som ska gälla. Vilket gör att det är ingen som vill sälja sin fastighet till taxeringsvärdet, och då blir man ändå inlåst i det här samägandet.

Så jag tror att sitter du med en klient som vill ha ett samägande med sina barn, så tycker jag att du måste vara tydlig med din klient och säga att det här är inte alltid en jättebra idé. Du måste ge dem en väg ut som är rimlig, som inte gör att de låser fast sig i den här fastigheten mot sin vilja.

Samtalet med åldrande föräldrar

Jan: Jag tänker, när vi är inne på det, för det sista scenariot som jag egentligen tänkte på, vi som är i 45-årsåldern och våra föräldrar är typ 70 plus, vad ska vi prata med dem om? Ska man skaffa en framtidsfullmakt om man vet att de inte har testamente? Ska man prata med dem om testamentet? Eller ska man ta ett möte, till exempel med er gemensamt? Det verkar klokt.

Caroline: Ja, det är ju så, om det är era föräldrar som ska upprätta handlingar, då är det de som kommer vara våra klienter. Det är lite samma sak som när föräldrarna försöker påtvinga sina barn äktenskapsförord. Vi kommer ju aldrig upprätta någon handling för att ni vill att de ska ha det. Ni kan absolut säga att jag tycker att mamma och pappa borde ha det, men kontakten kommer alltid tas med dem.

Och jag kan säga att rent generellt, ett testamente är alltid bra, just det här kanske enskild egendom. För de allra flesta vill ju att arvet de efterlämnar ska vara enskild egendom, att det ändå ska vara undandraget en bodelning.

Framtidsfullmakt: den sämsta lagen som har gjorts

Caroline: Men om vi pratar om framtidsfullmakter, då kan vi sitta i några timmar till. Det låter jättehemskt, men det är faktiskt den sämsta lagen som har gjorts. Grundidén med den, om vi bara ska dra det jättekort, är att man ska, istället för att behöva anlita en god man som tar hand om ens angelägenheter när man inte längre kan själv, så ska man få välja en person som kan göra det. Det innebär att de allra flesta väljer sina respektive, och om inte de respektive kan, så sina barn.

Sen finns det i lagen en regel som säger att man får inte hjälpa fullmaktshavaren i angelägenheter där man kan ha ett eget intresse, det vill säga en jävsbestämmelse. Och jävskretsen omfattar respektive givetvis, men också barn. Vilket gör att man, alldeles oavsett vilka åtgärder man vidtar för fullmaktsgivarens räkning, kan anses jävig så länge man själv har ett intresse. Som barn har man ett intresse, för att man är arvsberättigad.

Här gick Lantmäteriet ut förra året, tror jag, i februari, och sa att vi kommer inte godkänna överlåtelser med stöd av framtidsfullmakt där makar har hjälpt varandra. För att det är jäv.

Och i och med det uttalandet, så sitter vi här nu lite på nålar och känner att okej, men om Lantmäteriet har gått ut med det här, kommer bostadsrättsföreningarna göra det? Kommer bankerna, där det finns gemensamma depåer, hoppa på det här? Och om de gör det, då har vi en lag som faktiskt är helt värdelös.

Jan: Om vi skulle säga någonting kring framtidsfullmakt, då är det så här, ja, ta kontakt. För jag har också sett att det här är en shit show. Man skriver en framtidsfullmakt, och sen godkänner inte banken den, för då ska den vara skriven på bankens egna blankett. Och det är ju också helt fel. Så någonstans tror jag att när lagen kom till, så har de inte haft de här avstämningarna med bankföreningen för att säkerställa att om de kommer in med den här, så ska den respekteras.

Caroline: Vi har också haft en del sådana ärenden, där vi har fått skriva brev till banken och sagt, vad i hela friden håller ni på med? Så här säger lagen, den är utformad så, och den uppfyller alla konstens regler. Acceptera den. Och det gör de. Men det är jättesorgligt att man har en produkt som man tror, det här ska hjälpa oss, och så måste man ändå anlita en advokat för att kunna använda den. Så jag tror att den här lagen kom till lite i all hast. Man tänkte nog inte till riktigt. Jag tycker grundidén är jättegod, att kunna undvika överförmyndaren och godmanskapet och förvaltarskapet, själv välja någon man litar på. Men som den är utformad nu och som den tillämpas i praktiken, så har den faktiskt fått helt motsatt effekt.

Jan: Gud, jag hade inte tänkt att det var så illa. Så egentligen kan man säga, kring framtidsfullmakt just nu, att det inte går att säga någonting om den? Eller är det ändå bättre att ha det?

När framtidsfullmakten ändå funkar

Caroline: Jag kan tycka att framtidsfullmakten kan vara bra om man tänker på de här enklare åtgärderna. Betala räkningar, lämna in deklarationen, allting som egentligen är lite vardagligare sysslor. Men när det kommer till avyttring av fastigheter eller bostadsrätter, då är det ganska stor risk att det blir jäv. Och jävet innebär egentligen att rättshandlingen blir ogiltig.

Så vi har blivit ganska stressade nu, när man tänker på hur många försäljningar av fastigheter som redan har gått igenom med stöd av framtidsfullmakt. Tänk er att en av köparna till någon av de här fastigheterna tycker att grannarna är jätteotrevliga och inte vill bo kvar, och kommer på det här att, vänta, det här är jäv. Då kan man alltså ogiltigförklara det köpet flera år senare, bara genom att påstå att det här faktiskt var jäv. Man behöver inte ha någon annan ogiltighetsgrund överhuvudtaget. Så där står vi nu. Vad händer med alla försäljningar som faktiskt redan har ägt rum med stöd av framtidsfullmakt?

Men jag tycker framtidsfullmakten kan vara bra för lite enklare åtgärder. Och det vi gör nu är att vi upprättar dem, vi förklarar problematiken kring dem, och sen skriver vi in i framtidsfullmakten att i den händelse som framtidsfullmaktshavaren anser sig vara jävig, då ska en god man förordnas för den särskilda åtgärden, eller då ska man utse Kalle här, en vän, som inte alls är kopplad till den här jävskretsen.

Jan: Ja, och så kan man komma runt det.

Caroline: Men jag tror att många, och återigen är vi tillbaka till de här mallarna som man laddar ner. Det finns ju ingen mall som tar i beaktande jäv överhuvudtaget.

Jan: Precis. Ja, men jag kommer alltid tillbaka så här: ta kontakt, ta hjälp, när det rör sig om så stora summor. Det man gör i förväg, man kommer vara så glad i efterhand att man gjorde det rätt, tänker jag.

Den vanligaste missuppfattningen

Jan: Snyggt. Caroline, jag tänker, är det någon fråga som du tycker att vi borde ha tagit upp? Något som är vanligt, som brukar hamna hos er på kontoret, eller som klienter frågar kring, som vi inte har pratat om?

Caroline: Nej, men jag tror att vi har betat av de vanligaste och de enklaste, om jag får uttrycka mig så. Det finns ju alltid specialfall i alla avseenden. Jag vet att många är jätteintresserade av de internationella situationerna. Vad händer egentligen om jag flyttar till USA och dör där? Hur styrs arvet? Men det är lite överkurs, känner jag. Så om jag tittar efter idag och känner att det här med internationell rätt, då får vi ses igen och prata om det. Jag tror ändå att vi har gått igenom det absolut vanligaste, och det som också era lyssnare, och framförallt våra klienter, kan relatera till.

Jan: Är det någonting mer som du önskar att man var medveten om innan man tar kontakt med er eller med en advokat? Vad är en vanlig missuppfattning?

Caroline: Jag skulle nog inte säga missuppfattning, men det som man går mer och mer mot nu, särskilt vid upprättande av äktenskapsförord, det är att man faktiskt har ett varsitt ombud. Även om man är väldigt överens, så uppstår det ofta diskussioner kring frågor om enskild egendom som man kanske inte som advokat är lämpad att företräda båda parter i. Jag tror att man får börja med att sätta sig ner och fundera, ska vi ha en gemensam advokat här, eller ska vi ha en varsin?

Det vill säga att en av makarna kommer till mig och berättar, så här vill jag ha det, jag upprättar ett utkast, och så skickar jag över det till motparten och säger, här har vi ett utkast, vänligen kontakta en egen advokat innan du skriver på det här. Och sen kan diskussionen föras mellan advokaterna. Vi går mer och mer mot det. Lite också för att vi som advokater hamnar i ett litet etiskt dilemma när vi sitter med två klienter som inte är överens, så får vi backa och säga att jag är jätteledsen, vi kan inte hjälpa någon av er.

Så jag tror att innan man kontaktar en advokat, särskilt om man har tanken att göra det tillsammans, så ska man sätta sig ner och fundera, är vi glasklart överens om allting, då kanske man ändå i undantagsfall kan komma tillsammans och få rådgivning. Eller så ska man nog ändå fundera på att ha en egen advokat. Och det är ju också i förlängningen, om det skulle vara så att man skiljer sig, har man haft en egen advokat i upprättandet, ja, då kan den advokaten också hoppa in och företräda i en eventuell tvist. Har jag upprättat ett äktenskapsförord åt två makar och de blir oense, då kan jag ju inte hjälpa någon av dem.

Jan: Ja, precis. Nej, men det låter klokt.

Vad Caroline vill skicka med sina egna barn

Jan: Är det någonting sista som du tänker, för jag vet också att du har barn, så här, det här vill jag skicka med mina barn när de växer upp? Det här är viktigt, tänk på det här.

Caroline: Ja, jag tror ändå, nu är mina barn så små, de är fyra och sju, så det är inte så att de riktigt är där än. Men jag tror att det man ska göra är att när barnen börjar bli lite större, våga prata om pengar. Våga prata om de här frågorna, och också kanske säga att det finns ett testamente, och det ni kommer ärva en dag efter oss, det kommer vara enskild egendom. Och också förklara för barnen att det de ärver, om vi är tillbaka till den här sammanblandningen och surrogatet som vi var inne på innan, att det faktiskt är de som måste hålla ordning på pengarna.

Vi säger alltid: säg till era barn att när arvet kommer, öppna ett eget konto som heter arv-mamma. Där ska pengarna sitta. Det är bara de pengarna som ska vara där.

Vill du öppna en depå eller en ISK och börja handla för de pengarna, då har du en egen ISK som heter arv-mamma-ISK, och har bara de pengarna där. Att man någonstans redan från början förklarar för sina barn att det är upp till dem att hålla det särskilt. Annars kan det faktiskt vara så, den dagen de gifter sig eller blir sambo, att det inte längre är enskild egendom, och då har hela syftet med att upprätta ett testamente inledningsvis fallit.

Jan: Precis.

Hur man tar kontakt

Jan: Caroline, ett fantastiskt stort tack. Och jag tänker, om man vill ta kontakt med dig, så hittar man er på elanderadvokat.se, och ni sitter i Stockholm också. Men jag gissar att idag är det inga problem att ha klienter över hela landet. Eller till och med om man råkar sitta i Spanien?

Caroline: Nej, vi har klienter över hela världen, ska jag säga. Alla som på ett eller annat sätt har någon koppling till Sverige, det är liksom vår marknad. Så det finns absolut inga hinder för det. Sen tycker jag alltid att det är väldigt trevligt att ses live, och man får också en helt annan förståelse för personen. Men Teamsmöte funkar alldeles utmärkt, så det är inget hinder på något sätt.

Jan: Och man behöver kanske inte heller känna att det här är en för liten fråga eller för stor fråga? Bättre att skicka ett mejl? Hur ska man tänka?

Caroline: Ja, men initiera en kontakt. Är det så att man bokar in ett möte sen och landar i att det bara var den här lilla frågan, det är ju den lilla tiden som vi lägger ner som faktiskt debiteras till klienten i slutändan. Och det kan vara skönt att få någon annans syn på vilka frågor som är värda att ta fajt för, om jag får uttrycka mig så. Tavlan kanske inte är det vi ska bråka om, vi kanske ska fokusera på den här fastigheten istället. Men när det är känslor involverade, så blir det lätt att man fastnar i de små detaljerna. Man bråkar mer om den här tavlan med jordgubbar på som alla vill ha, än själva fastigheten som är det faktiska värdet.

Jan: En classic cykelställskonversation.

Caroline: Och jag tror ofta är det också, det är väldigt mycket känslor involverade när någon har avlidit. Jag tror att man ibland blir lite förblindad av det. Så av den anledningen kan det vara bra att få prata med någon och se vilka frågor man ska fokusera på.

Avrundning och tack

Jan: Caroline, stort tack. Så, jag hoppas att du uppskattade det här samtalet med advokat Caroline Elander lika mycket som jag och Caroline gjorde. Det kändes verkligen som att det här var några riktigt viktiga saker kring det här med enskild egendom, att avkastning på enskild egendom måste tas separat. Det här med den legala provenansen av den enskilda egendomen, det här viktiga med till exempel att enskild egendom inte sen går vidare i arv och liknande.

Så jag tänker att jag ser jättemycket fram emot diskussionen här i communityn efteråt. Antingen om den är på Instagram, YouTube eller helst i forumet, eftersom det är där många av oss hänger. Så kolla gärna in i forumet om det är någon följdfråga eller vad som stack ut för dig. För här var verkligen många guldkorn kring saker som vi normalt inte har pratat om. Och Caroline har också erbjudit sig att om det kommer in jättemycket mer frågor i efterhand, så kan vi göra ett nytt avsnitt där vi kan dyka upp, till exempel hela det här samtalet kring framtidsfullmakter, eller skilsmässa och bodelning och sånt, som vi nästan inte alls kommer in på.

Och sen vill jag också säga ett stort tack till dig som är på Patreon och som sponsrar oss. För det här avsnittet var inte sponsrat, så varken vi eller Caroline har fått någon ersättning för det. Utan det här är verkligen sådana här allmänbildnings- och folkbildningsavsnitt som jag tycker är jätteviktiga, och det kan vi bara göra tack vare det stödet som vi får av vår Patreon-community. Så om du gillade det här, om du tyckte att det var värdefullt, så kolla gärna in på vår Patreon-community, som du hittar länk till i beskrivningen.

Och så tänker jag att vi ses helt enkelt nästa vecka igen. Så ett stort tack. Ha det så bra.