Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Oombedda råd till den som fyller 44
2. Högt och lågt, ingen rangordning
3. Äktenskapsförord och alla råds subjektivitet
4. De tre första råden från Nästar
5. Att välja livskamrat
6. Två olika anledningar att spara
7. Olivers perspektiv på partnervalet
8. Lever du med rätt person?
9. Fler tips om partnern
10. Behöver partnern vara ditt allt?
11. Bli aldrig en gammal trotjänare
12. Skapa livsluft, inte bara lön
13. Hitta din arbetstalang
14. När vet man att det är dags?
15. Spara i indexfonder
16. När även Jim Cramer säger indexfond
17. Innan du börjar med alternativa investeringar
18. Ränta på ränta och vattendropparna på arenan
19. Ränta på ränta i alla livsområden
20. Funkar exponentialitet på hälsan?
21. Fokusera på hälsan
22. Diskontera hälsan
23. Efter 40 får man inget gratis
24. Att åldras med marginal
25. Hellre gymmet än promenaden
26. Progressive overload
27. Översikt över ditt kvarvarande liv
28. Gratisglädje av att planera tillsammans
29. Barn som naturtalanger på gymmet
30. Memento mori och att åldras med värdighet
31. Ta hand om kroppen, även tänderna
32. Var nybörjare
33. Be the change you want to see
34. Vad betyder det i verkligheten?
35. Desto mer jag tränar, desto mer tur får jag
36. Dating, Rikatillsammans-edition
37. Tänk om det är du som luktar
38. Våga testa nya saker
39. Vi jämför oss alltid fel
40. En bok är en otrolig asymmetri
41. Påbörja många böcker, avsluta få
42. Bo utomlands en period
43. Skäms du inte, har du utvecklats för lite
44. Var sämst i något sammanhang
45. Lura inte dig själv
46. Lev efter hur världen faktiskt funkar
47. Självsäker men inte självgod
48. Du kan inte kompensera fel riktning med fart
49. Livets kontrollfrågor
50. Gör du det du vill göra?
51. Du behöver inte veta nästa steg
52. Se över investeringar och mål regelbundet
53. Vi agerar på våra fördomar
54. Att räkna mynt när tiden är värd mer
55. Beteenden, vinster och kostnader
56. Vinsten i varje beteende
57. Är det en naturlag eller en överenskommelse?
58. Second level thinking
59. Det finns alltid ett sätt
60. Tur spelar roll
61. Finns det en påverkbar tur?
62. Väntevärdet kontra det enskilda året
63. Skillnaden mellan geni och katastrof
64. Lilla stegets kraft
65. Små summor blir stora i längden
66. Flit och systematik slår allt
67. Visa mig din kalender och ditt kontoutdrag
68. Vi fortsätter i nästa avsnitt

Oombedda råd till den som fyller 44

Jan: Ja, jag vet inte hur vi börjar här. Vad säger man, grattis i efterskott? Eller i förskott. Jag fyller ju år på lördag, vi spelar in det här på onsdag. Och jag inser så här, för fem år sedan, Caroline, då gjorde vi ett sådant avsnitt som heter "39 oombedda råd". Och så tänkte jag så här, det var en ganska rolig grej. Alltså, i stället för att be om presenter när man redan har typ allt, så var det någon, jag vet inte om det var Sahil Bloom eller någon på nätet, som sa så här: be om råd. Be om: vad har du för tips till mig som fyller 44?

Så då gjorde vi så här för några veckor sedan, vi lade ut på forumet och vi lade ut på Instagram och lite andra kanaler. Men vilka råd har ni till mig som fyller 44?

Caroline: Ja, jag trodde att du själv skulle komma med råd efter dina 44 levnadsår. Att du skulle säga att all denna visdom har jag ackumulerat. Det är inte alls retsamt.

Jan: Nej, men det är väl det.

Caroline: Tipsen är väl till alla också.

Jan: Exakt, exakt. Så jag tänker att här kommer massa oombedda råd för dig som lyssnar eller tittar. Du har ju bett om dem, ska jag bara säga också.

Caroline: Jag har bett, men den som lyssnar och tittar har ju inte bett om dem.

Jan: Nej, okej, nu får ni oombedda råd.

Högt och lågt, ingen rangordning

Jan: Och så tänker jag så här: det är ingen specifik ordning på dem. Som vi sa precis innan vi började spela in, så har jag gjort så att jag har försökt, det är ju hundratal som jag har fått, så jag har försökt gruppera dem och se vad likheterna är. Jag tror inte det blir 44 i år, däremot blir det färre ämnen, men jag tror att vi dyker lite ner i djupet. Och sen tänker jag, sådant här är alltid viktigt att säga: det är inget rätt eller fel, bra eller dåligt, sant eller falskt, utan det här är ju community. Det är egna tankar.

Och jag ska också säga så här: många av tipsen är både högt och lågt. Om vi tar så här, Lora, ekonomiskt tips: köp hårdtvål, ej flytande, så slipper du bära hem vatten. Och jag tänker så här, ja visst.

Caroline: Det är ju också så att det är bättre för miljön faktiskt, för det tar mindre plats. Det är mindre vatten att köra i lastbilar.

Jan: Medan Moa då, vår kompis Moa Diseborn som gör Rikedomstrappan och allt det vi pratade om, man kan skriva upp sig på event beroende på vilken nivå man är, hon skriver så här: give until the giving feels like receiving.

Caroline: Ja, den var fin.

Jan: Vill du säga något om det? För jag fick bara så här, jag fattar inte vad hon menar.

Caroline: Nej, jag fattar nog inte heller, men det känns som att jag skulle vilja prova det. Jag skulle vilja prova det och tänka så här: shit, när känns det som att jag får tillbaka? Förmodligen ganska snabbt alltså. Men att min giving känns som receiving, jag vet inte, det kanske är så att man får en boost av att ge, och då känns det som att man får, att hjälpa andra.

Jan: Det är väl bland det bästa man kan få, man får alltid tillbaka det på något sätt.

Äktenskapsförord och alla råds subjektivitet

Jan: Ni märker, högt och lågt. Om vi tar tillbaka en, Åsa: äktenskapsförord.

Caroline: Äktenskapsförord. Äktenskapsförord. Från egen erfarenhet.

Jan: Jo, visst.

Caroline: Men folk, det är faktiskt bra, folk gifter sig senare nu för tiden.

Jan: Jag vet inte, 30–40 år sedan. Och då har man tillgångar, kanske, som man behöver skydda från sina egoistiska...

Caroline: Låter...

Jan: Så jag vill också redan nu säga: det kommer vara högt och det kommer vara lågt. Och sen, framför allt det som jag tycker är roligt med de här exemplen: alla är vi olika, ingen sitter på alla rätta svaren. Ta aldrig någons råd utan att sätta det i sammanhang med din egen kontext, dina egna värderingar, dina egna mål och omständigheter. Alla råd är subjektiva. Och jag menar så här, det här med äktenskapsförord, man blir ju nyfiken på backstoryn.

Caroline: När det var så här, jag ska ge dig ett råd Jan, och det är äktenskapsförord, och jag uppskattar det, så det är inte så att jag försöker göra mig lustig. Jag vill bara kasta ljus på att det alltid finns en backstory, och att man kan se de här råden eller tipsen eller resonemangen som ingredienser till en kaka, och så får man baka den subjektivt.

Jan: Bra, har vi krattat ordentligt så att...

Caroline: Jag tänker, du krattar så mitt i råden här nu. Vi har redan fått några råd.

Jan: Nej, men det var bara introduktioner.

Caroline: Ja, okej.

Jan: Det var så att det var i den här typen, högt och lågt.

Caroline: Högt, lågt, ja.

Jan: Precis, att det var illustrativa exempel. Och sen, som vanligt, man får gärna komma med kommentarer kring det här.

De tre första råden från Nästar

Caroline: Bra.

Jan: Jag tänker också att de första tre råden kommer från Nästar.

Caroline: Ja, det kan nog vara djup i dem då.

Jan: Och Nästar är då så här, han har hängt i community sedan innan det blev en community, kan man säga, och 70 plus. Det här var hans avslutningsord i forumet för ett par år sedan, och sen var han så här: I'm back.

Caroline: Men vad var hans avslutningsråd?

Jan: Jo, hans avslutningsråd, det var tre råd. Och det första var så här: välj rätt partner. Så det här är nummer ett. Och då skriver han så här: båda makarna eller motsvarande måste ha ekonomisk samsyn. Efter att den första förälskelsen lagt sig blir det oerhört jobbigt om en av dem överkonsumerar. Även om man har delad ekonomi hjälper det ofta inte. Ska man köpa en gemensam sak, en husvagn eller vad som helst, hjälper det inte om bara en av två har pengar.

Och sen säger han också så här: jag har ibland hört någon säga "vi har aldrig grälat". Tråkigt, tycker jag. Det innebär att bara en av parterna ger med sig hela tiden. Och så skriver han: även om jag och min fru har haft vår beskärda del av gräl, har vi aldrig grälat om pengar. I de fall vi har haft olika synpunkter har vi alltid resonerat oss fram till en lösning.

Att välja livskamrat

Jan: Och sen kom det ju flera, det var flera som har varit inne på det här med partner. Där Straniero skriver: var extremt noggrann i valet av livskamrat och människor du tillåter vara del av ditt liv. Ensamhet är bättre och mindre skadligt än fel personer i ditt liv.

Caroline: Alltså, jag vet inte, det blir lite så att man får inte gilla någon som är lite skavig, eller som inte tycker samma som en själv. Det måste man ju kunna göra.

Jan: Säger du något mer om det då?

Caroline: Ja, men du och jag är jätteolika.

Jan: Ja.

Caroline: Och vi grälar.

Jan: Absolut.

Caroline: Ja. Och det är uppfriskande ibland. Nej, men jag vet inte. Jag håller med om att vissa grejer får man ändå ha samma värderingar kring. Men vi har ju inte haft samma syn kring pengar, det är ju något som vi har fått jobba ihop oss kring. Och så extremt noga, alltså kalkylerad, tror jag inte att man är när man blir förälskad. Eller känner att den här personen vill jag alltid vara med.

Jan: Men vi har ändå haft en ekonomisk samsyn. Det har typ aldrig hänt att jag liksom...

Caroline: Jag tror det har varit slumpen, Jan.

Jan: Tror du det?

Caroline: Slumpen har gjort så att du är sugen på att ackumulera. Jag är också sugen på att ackumulera, men vi har helt olika anledningar till det.

Två olika anledningar att spara

Jan: Okej, berätta något om det då.

Caroline: Jo, du har ju din story som du pratar om, att din pappa dog när du var tretton. Det hände bara pang bom, och det var liksom så att hela familjen kanske behövde känna: vi har trygghet, vi behöver se till att vi har trygghet och krockkuddar, och ekonomi är en bra sådan. Medan jag är så, jag är lite uppfostrad med att man ska jobba mycket, man kan också konsumera mycket. Men det är en sådan dragkamp mellan att konsumera och spara som är jävligt jobbig för mig. Så att, hellre än att känna "nu har jag konsumerat för 5 000 och lever med den ångesten", så säger jag: nej, skit i det, det är bättre att bara spara det. Och det är inte så att det är planterat i jorden, du behöver ha krockkuddar för allt som kan hända i livet. Förutom att jag inte vill bli fattig pensionär. Men ungefär så, att jag har helt andra anledningar till att lägga undan pengar än du. Så jag tror det är slumpen där som har gjort att vi säger "ja men vi lägger undan pengar".

Sen måste jag ändå säga att det var roligt häromdagen, så kom jag med något. Jag vet inte om det var bilen, när vi gjorde det här avsnittet om bil. När jag räknat fram hur mycket det var, så var det så här: nu kommer Caroline bli chockad. Och så var det en reaktion: nej okej, det ser bra ut. Jag var så här, va? Och så var du så här: jaja, alltså hade jag reagerat enligt Rikedomstrappan nivå ett och två, då hade jag varit upprörd och haft ångest. Men nu är vi ju på nivå fyra, då kan man inte reagera så.

Jan: Nej, exakt, exakt så. Och då menar jag så här, det är ju utveckling.

Caroline: Ja, det är utveckling, absolut.

Olivers perspektiv på partnervalet

Jan: Bra. Vad tänker du, Oliver, om det här med partner?

Oliver: Vi har ju inte rotat i ditt privatliv, och det ska vi heller inte göra nu.

Jan: Hur ser det ut bland dina kompisar?

Oliver: Ja, ekonomi är ju något alla tänker på, även om man inte tänker att man har något större ekonomiintresse. Alla har ju ofta, från barndomen som ni berättar, väldigt starka åsikter och tankar, och då är det ett sätt att ta fasta. Så det kan ju vara, inte deal breaker, men det är väldigt viktigt. Sen, just med hur viktigt det är med partner, det är något man har med i bakhuvudet. Som en liten figur som sitter på axeln ibland, att man kan känna att man får någon varningssignal, så kan man ta det på allvar. Men ja, jag tror också det som Caroline säger, man blir ju kär i första hand.

Caroline: Ja, och i någon som inte är som en själv.

Oliver: Ja, fast jag hade nog ändå varit så här, men värderingsmässigt tror jag det är viktigt.

Jan: Det är nummer två, nu börjar vi: resultat- och balansräkning.

Oliver: Men det är som du säger, man kanske får lite sådana varningssignaler som man ändå behöver vara observant på.

Lever du med rätt person?

Jan: Lemuri hoppar vidare: lever du med rätt person?

Caroline: Är du säker? Vi är fortfarande på "välj rätt partner".

Jan: Men "lever du med rätt person?", det är en bra fråga att ställa sig. Många tips har kommit i form av frågor. Ganska tuffa frågor.

Caroline: Okej, det här kan vara en sådan här fråga, och vidare nästa. För man vill inte ta i den.

Jan: För jag kallar det livets kontrollfrågor. Det kan vara en sådan: lever du med rätt person? Jag har också skrivit ner några kontrollfrågor.

Caroline: Det låter ju jättespännande.

Jan: De får kanske bara separera i ett eget. Men då har vi en kontrollfråga här. En annan sådan som du och jag har använt, jag vet inte vem vi har stulit den av: väljer vi varandra? Eller är vi gifta bara för att vi har varit gifta i 20 år?

Caroline: Ja, det är en av dem vi vill, då och då, särskilt efter ett bråk.

Jan: Jo, särskilt efter ett bråk. Och jag tycker det är viktigt att man ändå ska få umgås med den frågan ibland, och att det inte är så crazy att man vill ha skilsmässa eller separera. Det är inte crazy. Och om det finns på bordet att man kan göra det, då kan det också vara så att man inte vill det. Att man säger "nej, fast jag vill inte det", då har man ju undersökt. Så väljer vi varann eller inte.

Fler tips om partnern

Jan: Artlove4516 på Instagram: ge din fru uppskattning ofta, ge presenter, ordna barnvakt, boka restaurang. Känner att det finns utvecklingspotential hos mig här.

Caroline: Vad sa du han hette, eller hon?

Jan: Artlove4516 på Instagram. Okej, Jesper Lindholm på Instagram: välj din partner med omsorg. Ingen annan kommer att ha större påverkan på ditt liv och dina finanser. Och sen hade vi ett tips från när vi gjorde det här för fem år sedan. Då skrev vi så här: relatera till er själva som tre i förhållandet. Du, din partner och er relation. Och det har hjälpt oss, det fick vi från vår parterapeut. Vi har ju ett avsnitt som är skitgammalt där vi bjöd in vår parterapeut. Jag tycker ändå det är ett av våra bästa avsnitt, fast det är så här inga kommentarer, et cetera.

Och sen vet jag att det är också en som gjort jättestor skillnad för mig: din partner behöver inte vara ditt allt.

Caroline: Ja, det är väl rätt bra. Men jag lever ändå inte efter det.

Behöver partnern vara ditt allt?

Jan: Men det gör jag faktiskt. Jag har ju ändå vänner.

Caroline: Och egen utveckling har du väl också, för det pratar vi om i Rikedomstrappan, du har mycket egen utveckling. Men jag tänker så, var man får sina behov uppfyllda, man vill ju också uppfylla någon annans behov och känna "vi ger och tar". Och jag kan säga så, jag fattar det här att ens partner inte ska vara allt, men jag vill ju att det ska vara så.

Jan: Det vet du, Caroline.

Caroline: Och jag har inte samma relation med någon vän som jag har till dig.

Jan: Ja, det handlar ju inte om samma sak.

Caroline: Ja, men Jan, han tycker inte om mina filmrecensioner, låt oss säga. Så då måste jag ta det med Sandra eller Lotta eller Alexandra. Det hade ju varit tråkigt om det finns något område där du säger "du får prata med dina vänner om det här".

Jan: Fast det är ju så, vissa områden.

Caroline: Ja, men ändå inte.

Jan: Du vet inte vilka områden det är.

Caroline: Ja.

Jan: Vad tänker du, Oliver? Din partner behöver inte vara allt. Du känner så, du fattar?

Oliver: Jag tycker jag fattar frågan. Alltså, man vill väl ändå vara, som du sa Jan, jag och min partner och relationen. Man har ju ändå egna intressen och saker man vill göra själv ibland, och man kan ändå vara självständig i en relation. Man ska inte kväva varandra, man ska inte vara beroende på ett, vad säger man, nidigt sätt.

Jan: Nej, jag håller med dig.

Oliver: Precis.

Jan: Jag har ju andra jag pratar AI med än dig.

Oliver: Jo, men så är det ju kanske.

Jan: Jo, men det stämmer.

Bli aldrig en gammal trotjänare

Jan: Ska vi ta nästa, nummer två, också från Nästar. Bli aldrig en gammal trotjänare. Och då skriver han så här: att få en riktigt bra ekonomi kräver ett inflöde av pengar. Det gäller att hänga med på jobbet, vidareutbilda sig och ta de chanser man får. Att stanna kvar på sin gamla arbetsplats relativt länge ser jag inte som något fel, bara man hela tiden utvecklas. Jag brukar säga att jag har haft sju jobb men tre anställningar. På mitt första bankjobb började jag i kassan, sen blev jag privatrådgivare och sist företagsrådgivare. På mitt andra jobb fick jag också syssla med lite av varje, men på mitt sista jobb jobbade jag enbart mot företag.

Jag tänker här, det här är en av mina käpphästar. Jag brukar inte säga den så här, men för mig hänger den ihop med att öka din inkomst. Att liksom, företaget är inte lika lojalt mot dig som du själv är mot företaget. Det är ingen korrelation som är så hög mellan förmögenhet och inkomst.

Caroline: Ja, precis, mellan förmögenhet och inkomst inom ekonomi.

Jan: Och lönen avgör ju så mycket. Den avgör pensionen, den avgör hur mycket man kan spara, den avgör SGI, den avgör så mycket annat. Och Nästar skrev också i form av: se till att få en hög lön hos arbetsgivare med tjänstepensionsavtal.

Skapa livsluft, inte bara lön

Jan: Tänker ni något spontant, eller ska jag ta någon till här på samma tema?

Caroline: Jag tänker något spontant där. Det är ju roligt att du tänker så. Det är lönen som står i fokus här. För mig är det att skapa sig livsluft. Att få utvecklas, att hoppa på möjligheter, att inte låta rädslan styra en. Att, nej men jag kan ju inte det där, eller det verkar vara svårt. Alltså, är ni med? Så jag tänker mer från ett annat håll. Och sen, naturligtvis, måste lönen hänga med där.

Jan: Ja, jag tänker att många är så här motiverade i ett dåligt jobb, men så här: åh, jag har trevliga arbetskamrater, eller jag har det här. Och sen är det ju sådana här undersökningar, vad sa de? Sex av tio hade bytt jobb om de bara hade vågat. Du kommer ha bra arbetskamrater även på nästa jobb. Folk är inte assholes, det är bara att du råkar känna dem du känner just nu.

Så tänker jag. Sen hade vi Charlie, vår kompis, han brukar vara så här: designa ditt liv på ett sådant sätt att du inte behöver ta semester. För det är så många som längtar, man sliter i 48 veckor och längtar efter fyra veckors semester. Tänk om du hade ett liv du inte behöver ta semester från. Apropå kontrollfråga, så det är också en sådan kontrollfråga. Har du ett liv du inte vill ta semester från?

Hitta din arbetstalang

Caroline: Ja, det är mycket bra.

Jan: Sulejman, alltså, jag kan inte uttala det: hitta din arbetstalang. Det tog mig till sena 30-årsåldern innan jag hittade min talang och gjorde karriär. Innan dess svamlade jag mest runt. Du spenderar den största delen av ditt friska unga liv i arbete. Alldeles för lång tid för att göra något du inte tycker är roligt. Och om du dessutom kan göra en bra hacka, perfekt. Tänker jag.

Ja, och jag vet också att i Rikedomstrappan så är det också ett resonemang kring att hitta, lite beroende på var man är i trappan. Man får skilja på, är man på nivå ett, två eller tre, ta det jobbet som finns. Jobba flera timmar, men över tid kan man mer gå på "vad intresserar mig". Och sen tänker jag också att vi kommer att prata sen om asymmetrier. Var ligger begränsningen? En stor uppsida och begränsad nedsida, eller en begränsad uppsida och stor nedsida? Att vara kvar på ett jobb där man inte trivs eller inte har utveckling, tycker jag är en typisk stor nedsida och begränsad uppsida. Att lämna har du ofta en mycket större uppsida.

Caroline: Ja, precis. Men nu har du ju varit egenföretagare länge, och jag har ändå varit anställd, så jag tycker det är ett bra tips eller råd av Nästar. Men jag tänker också att om man ska vara ärlig mot sig själv så vet man när det är dags att röra sig vidare.

När vet man att det är dags?

Jan: Vet man det?

Caroline: Ja, jag tror det faktiskt.

Jan: Och sen, är man kvar bortom den punkten, så kommer det hela tiden komma sådana här impulser. Och antingen hoppar man på nya utvecklingsmöjligheter, eller så måste man lämna. Det är inte som att saker kommer att förändras, sannolikt inte. En klassisk Tony Robbins som är så här: lyssna när livet kittlar dig med en fjäder, lyssnar du inte så kommer du få en tegelsten i huvudet. Och sen, om du inte lyssnar när du får tegelstenen i huvudet, stå inte i vägen för bussen. Ja, det blir värre och värre. Så tror jag.

Bra. Vill vi säga något mer om karriär eller "bli aldrig en gammal trotjänare"?

Oliver: Jag tror bara det är lätt, förr i tiden i alla fall kanske, att man skulle bara vara kvar länge.

Jan: Ja, Nästar är ju 70 plus, så det kanske inte är samma idag. Men jag tycker ändå att han börjar med "öka din inkomst", så då var jag så här: yes.

Spara i indexfonder

Jan: Nästa, tredje, sista tips: spara i indexfonder. Det här ämnet har behandlats utförligt, så jag har inte så mycket att tillföra. Men så skriver han: kuriosa, när jag började jobba så fanns det inga indexfonder överhuvudtaget. Sen blev man hjärntvättad av banken, så några riktigt bra fondval gjorde jag inte förrän runt sekelskiftet. Men med undantag för hedgefonder kan man lugnt säga att dåliga fonder är bättre än inga fonder. Mitt sparande tog riktig fart först för cirka 25 år sedan. Även om ränta-på-ränta-effekten inte är så överdrivet lång, har den fungerat mycket väl för mig. Loppet är alltså inte kört även om man börjar i mogen ålder.

Det tyckte jag också var fint. För mig är den här en variation. Hade jag satt rubriken så hade jag satt "just keep buying". Bara fortsätt köp. Börja idag. Bästa dagen var igår, näst bästa dagen är idag.

Bubba skriver: håll det enkelt. Spara ihop din första miljon på Lysa, Avanza Auto eller en egen indexmix global/Sverige 80/20, innan du ens tänker tanken på aktier, ETF, krypto, guld, portfölj eller annat.

När även Jim Cramer säger indexfond

Jan: Det var när jag lyssnade på Jim Cramer som sa att innan du ens tänker tanken på aktier måste du ha 10 000 dollar i en indexfond. Jag fick mig en stor tankeställare, om till och med Jim Cramer som är värsta aktiegalningen säger så, så gör jag nog något fel.

Caroline: Till och med han har ju det här Mad Money i CNBC.

Jan: Exakt, men jag tyckte det var så fint att Bubba liksom, det är nog så här ett råd som kommer från en egen upplevd erfarenhet. Om till och med han säger att jag borde ha 10 000 dollar i en indexfond, då har jag nog gjort något fel.

Caroline: Motiverade han, den aktiegalningen, varför man skulle ha det?

Jan: Jag vet inte, jag hade aldrig gissat att Jim Cramer pratade indexfond, så jag var ändå så här: åh.

Caroline: Nej, men jag tror han har väl rätt mycket vett i sig också.

Jan: Men jag tror, han har ju blivit intervjuad, av någon som ifrågasatt att de gör ju liksom TV, jag vet inte om det är 24 timmar om dygnet, och de bara pratar finans. Och då måste man ju prata om allt möjligt, flams och trams. Och då sa ju reportern till honom, han bara: ni borde skära ner på TV-tiden. Det var liksom det, ni borde bara prata om det mest vettiga en kvart om dagen. Men det är ju inte så det funkar.

Caroline: Nej, nej, exakt.

Jan: Det roliga, det finns ju också sånt, jag vet inte om det är sant eller om det var bara jag som läste, någon som hade det som förslag att man skulle göra en inverse Cramer ETF. För tydligen har det varit mycket bättre att inte följa hans råd, och gett mycket bättre avkastning än att följa hans råd. Så Jim Cramer stod inte högt i kurs, men han spottade off sig ett par steg här nu med det här. Så tack, Bubba.

Innan du börjar med alternativa investeringar

Caroline: Jag tänkte bara säga att det är inte så att man behöver spara ihop en miljon, utan det är väl mer att innan du börjar med alternativa investeringar så borde du ha rätt så mycket i det stabila, trygga.

Jan: Exakt, exakt. Bra. Mitt eget bidrag i den här är så här: smart sparande är inte spännande. Smart, klokt sparande ska vara lika tråkigt som att se målarfärg torka. Och sen har vi haft så många avsnitt så jag känner att vi inte behöver dyka ner i den.

Ränta på ränta och vattendropparna på arenan

Jan: Tänk att nästa är ränta på ränta. Det går inte att ha en sådan här lista och inte ha ränta på ränta. Men då är det så också, ränta på ränta funkar i alla områden i livet, inte bara pengar. Och då tog vi för fem år sedan den här metaforen som jag glömt bort, så jag undrar om jag ska ta den igen.

Det var så här: föreställ dig att du sitter på taket till en vattentät fotbollsarena, och du tittar ner på fotbollsplanen. Klockan är 12.00, lunchdags, och en första droppe vatten landar på gräset. En minut senare landar det två droppar, en minut senare landar det fyra droppar, och så vidare. Är ni med? När är det dags att lämna den här fotbollsstadion? Så det dubblas, antalet droppar per minut.

Caroline: Ja, det kanske är efter en halvtimme eller något sådant.

Jan: Nej, det kan det inte vara.

Caroline: Ja, det tänkte jag också. En timme.

Jan: Klockan 13, eller då 12.45, 45 minuter senare efter den första droppen, är bara gräsmattan täckt med vatten. Det ser inte så farligt ut så länge. Ungefär 7 procent av stadion är vattendränkt. Inga problem. 12.48, tre minuter senare, är stadion halvfull. Så på tre minuter går vi från nästan tomt till halvfullt. 12.49 är stadion full och rinner över. Tänk att du sitter där och tittar i 45 minuter utan att det händer någonting. Och de sista fyra minuterna förändras allt drastiskt. Och då är hjärnan, vår hjärna fattar inte.

Caroline: Nej, det är sjukt alltså. Det här att man är så här "det händer inget, det händer inget".

Underskatta inte exponentiell utveckling. Det händer ingenting, det händer ingenting, det händer ingenting. Och de sista fyra minuterna förändras allt.

Ränta på ränta i alla livsområden

Jan: Och jag tror att det här är förklaringen till exempel varför många gillar krypto som är nya. För det händer ingenting, det händer ingenting, det händer ingenting. Och då vill man hellre göra krypto, för där händer det något skit varje dag.

Caroline: Ja, liksom.

Jan: Så jag är så här: underskatta inte exponentiell utveckling. Och också så här, ränta på ränta i sig är också neutral. Den går både upp och ner, det har vi sett i Lyxfällan. Den funkar på hälsa, karriär, energi, klimat, pandemi.

Caroline: Funkar den på hälsa? Det här måste vi ju undersöka direkt här nu. Det känns ju som att vi har tränat ett tag nu med vår PT. Och det har känts så att det inte händer någonting. Har det känts så för dig också, Jan?

Jan: Jag vet inte, nästa punkt är att fokusera på hälsan, så vi kan ta det.

Caroline: Jag undrar en sak, är det så att rätt vad det är, en dag, så kommer jag tänka: shit, alltså vad...

Jan: Shit, jag har blivit...

Caroline: Vad tror ni?

Funkar exponentialitet på hälsan?

Jan: Ja, jag tror det, över tid.

Oliver: Det är väl många som säger också att de vill börja gymma och så ska de få en förändring, och då bör man ju träna i flera år, och då är det folk som säger "nej, det skiter vi i, det går för långsamt". Men också så, helt plötsligt märker man, nu har jag tränat de här åren, och nu efter ett långt tag märker man, jo men Jan, jag tror kanske att det kan vara så.

Jan: Ja, jag tror nog inte att det är så. Jag tror nog att metaforen passar bättre på lilla stegets kraft. Gör små grejer över lång tid för att få stora resultat.

Caroline: Men då borde det funka på hälsa också.

Jan: Ja, men jag tror så här, det beror på vad vi lägger. Lägger vi det exponentiella? Då nej, det är inte som att du tränar och sen de sista fyra gångerna på gymmet så exploderar musklerna.

Oliver: Nej, och man får räkna med människans perception också. Vi är dåliga på att märka förändring som sker under lång tid.

Caroline: Ja, så tack för att du sköt ner den.

Jan: Nej, jag har inte skjutit ner den. Jag har inte skjutit ner den. Det var bara en sådan fråga.

Caroline: Ja, men så här, vi har haft ett eller annat med Jonathan också.

Jan: Jo, vi underskattar olinjära system. Det är samma med AI. Jättestor skillnad på AI sex månader sedan. Det går jättefort och vi kassar på det.

Fokusera på hälsan

Jan: Nästa, fokusera på hälsa. Det här är nog en av dem jag har fått mest feedback på, eller mest tips kring. Och jag skrev den här faktiskt själv, innan jag började sammanställa alla.

Caroline: Skrev du den själv?

Jan: Ja, faktiskt. Och jag skrev den efter Nick Maggiulli, som vi också hade kring Rikedomstrappan. Han fick ju frågan, vad säger man till någon som tycker "jag har missat tåget, jag har börjat spara för sent"? Då sa han: då kommer jag ointuitivt säga, börja spara, men fokusera på hälsan. För genom att fokusera på hälsan så förlänger du tiden du kan använda dina pengar. Och jag var så här: fucking brilliant.

Caroline: Du fick en riktigt bra morot, eller?

Jan: Ja, det vet...

Caroline: Ja.

Jan: Men jag var ändå så här, jo, men det var coolt. Sen var det, oh, här har jag missat vem det var som skrev det, men det var någon så här: behandla din kropp som ett hus du ska bo i ytterligare 70 år. Investera i att hålla grunden och stommen stark. Lite regelbundet underhåll gör enorm skillnad i längden. Och Joakim Lööf här på Instagram: börja styrketräna, stor effekt för hög livskvalitet när man är 70 plus.

Diskontera hälsan

Jan: Och Tålamodet skriver: börja diskontera hälsa. Vi tappar mellan 20–30 procent i styrka från 45 års ålder till 70 år, lika så kondition. Om du vet hur aktiv du vill vara vid 70 kan du enkelt räkna ut vad du behöver klara av idag för att göra ålderdomen möjlig.

Caroline: Ja, det är bra. Bra tänkt.

Jan: Men kommer du ihåg vad Nick Maggiulli sa i vår intervju också? Att han sa att om han inte hade behövt jobba och skriva böcker och sånt, då hade han bara fokuserat på sin hälsa ännu mer och varit med sina nära och kära. Det var ju ganska intressant att han sa det. Det var inte så mycket andra grejer som han tyckte var värt.

Caroline: Ja, absolut.

Jan: Jag tror det kommer mer på det temat sen. Jag gillar ju också, vi har ju haft de här avsnitten med Bill Perkins, Die with Zero. Som säger också så här, att vi har vissa tids- och möjlighetsfönster. Att oavsett hur frisk 65-åring man är, så gör man inte lika många skidåk som när man är 25. Och att det handlar om hälsa.

Oavsett hur frisk 65-åring man är, gör man inte lika många skidåk som när man är 25. Det handlar om hälsa.

Efter 40 får man inget gratis

Jan: Och jag upplever ändå tydligt skifte för dig och mig, Caroline. Vi har börjat fokusera mer på hälsa, och jag upplever att efter 40 får man inte så jävla mycket gratis längre.

Caroline: Nej, vi får jobba hårt.

Jan: Men det är nog också för att vi har lagt på oss det, tror jag, så vi behöver jobba hårt för att komma tillbaka till ett normalläge.

Caroline: Vi får bjuda in Rick snart, vår PT, och så får vi prata.

Jan: Vad tänker du, Oliver, om hälsa då?

Oliver: Jag håller med om det i stort sett. Inga pengar i världen kan ersätta trasig hälsa. Man kan göra vissa mirakel, men de är ofta kortsiktiga lösningar, så jag håller verkligen med om det. Jag ser det väl också lite som lilla stegets kraft i alla fall. Jag kan se skillnad på typ min farfar, han är 86 år och han är ju vigare än min pappa, och min pappa är väl 55 år.

Caroline: Var det inte han som också, 86 år gammal, som målade ett hus?

Oliver: Ja, absolut, han hjälpte till, jag målade på en stuga. Så det är bra, om han kan göra det. Och det är ju små val hela tiden, utifrån vad han äter och hur aktiv han försöker vara, även om man börjar få känningar och få ont. Men att hela tiden, varje dag, välja fysisk aktivitet och någorlunda hälsosam mat.

Att åldras med marginal

Caroline: Känns som att det är så här, 86, börjar försäljningen, it's okay, it's okay, man är fyra år från 90.

Oliver: Sen, absolut, ska man ha en viss tur också, genetiskt och så vidare. Man får göra det bästa med korten.

Jan: Jag tänkte på det du sa, så tänkte jag på den här klassiska klyschan: den som är frisk har många önskningar, den som är sjuk har bara en.

Caroline: Men alltså, nu när jag är på sjuksköterskeprogrammet, termin två, har vi börjat gå in på sjukdomar. Och de pangade loss med den stora dödaren, hjärt-kärlsjukdomar. Och då var det också så här, shit, vad dåligt det är om man inte gör alla de här grejerna. Äter nyttigt och rör på sig. Att röra på sig var tydligen en sådan gigantisk hälsofaktor. För man får först lite plack i kärlen, och man kanske också får lite fett med och sånt, och allt det är samkört mot multisjukdom och hjärt-kärlsjukdomar. Och då tänkte jag så, det är äckligt nästan hur det liksom... Om man har en sjukdom så är det som att hela resten av systemet hamnar i obalans.

Jan: Och då får man nästa grej. Och sen nästa grej, sen helt plötsligt är man multisjuk. Och det låter ju som att din farfar inte är det. Att han liksom helt styrt bort det.

Oliver: Ja, för det mesta.

Hellre gymmet än promenaden

Caroline: Så för att ge lite djup till det här att man ska gå till gymmet. Så är det så, en sjukdom, sen får man två, sen får man fler.

Jan: Men sen sa han också till dig, hellre gymmet än promenad. Där har vi...

Caroline: Ja, det sa han. För att jag är lite så, jag går en powerwalk i stället för att gå på gymmet. Och så sa han: nej, du ska gå till gymmet. Om det står mellan powerwalk och gym så är det gymmet.

Jan: Men det är hellre dåliga fonder än inga fonder.

Caroline: Jo, men grejen med det är ju också det som han skriver där, att man förlorar så mycket muskler. Och muskulaturen driver ju metabolismen, så att man får en högre fettförbränning. Jag får inte muskulatur av powerwalk. Jag kan säga att jag är inte alls så hungrig som efter vårt pass. Jag bara vill boffa i mig.

Jan: Det får väl också vara ett tips då, oombett här: skaffa PT. Är du 40 plus på nivå 3–4 i Rikedomstrappan, skaffa PT. Jag fick ju så sjukt dåligt samvete, eftersom nu har vi snart tränat ett år med PT, och det känns som att alla åren dessförinnan på gym har varit bortkastade. För jag har aldrig ansträngt mig.

Progressive overload

Jan: Det finns en artikel av någon Martin om gym som heter "fuck-around-itis": att man går på gymmet och kollar på sin telefon, man tar inte ut sig, man kör samma vikter et cetera. Och jag har ju en sådan episod när jag och Rick var så här, jag ska göra marklyft, och jag har alltid haft dåligt samvete, eller dåligt självförtroende. Då ska vi göra hundra kilo i marklyft, och så klarar vi det efter några veckors eller månaders träning. Och sen kommer jag tillbaka veckan efter, då ska vi göra 105. Vi ska göra hundra, och så tittar han på mig: va, vad snackar du om, det gjorde vi ju förra veckan. Och det har jag aldrig gjort själv.

Oliver: Man kallar det väl progressive overload eller något sånt där.

Översikt över ditt kvarvarande liv

Jan: Bra. NJJ: gör en översikt över ditt uppskattade kvarvarande liv. Sätt upp mål, fundera på vad du vill göra till vilken ålder du måste genomföra det. Ingen blir yngre. Dels bra för att planera bucketlist et cetera, men det kan också vara bra att se var större summor eller hälsa behövs.

Caroline: Ska man ha en sådan hälso-bucketlist? Det tänker jag ju ändå att du har lite, Oliver.

Jan: Att jag har det?

Caroline: Jo, men tänk, nu satte jag bara ihop två och två här. Hälsobucketlist, Oliver, satsning på en Svensk klassiker.

Oliver: Ja, det är klart.

Caroline: Det är väl att du har åtagit dig honom.

Oliver: Ja, men det är lugnt.

Caroline: Jag tänker att du inte gör något för dig.

Oliver: Nej, men jag vet inte, det är mest bara utmaningen att göra något nytt och klara av saker hela tiden. Jag ska göra Svensk klassiker nästa år, börja nästa höst, och så har jag fått med några andra på det också. Och det roliga är att det har varit rätt lätt att övertala dem. Jag tror ändå att många vill ha någon typ av utmaning, se fram emot, göra träning kul. Att göra det tillsammans spelar väldigt stor roll också. Och just att man vågar, det kan vara ett tips kanske, att våga fråga en kompis. För många vill nog, fast man kanske inte vågar. Som du sa med självkänsla kring träning. Att man gör det tillsammans gör det kul, och det är okej att börja från noll.

Gratisglädje av att planera tillsammans

Caroline: Men kommer du då att träna lite ihop också kanske?

Oliver: Ja, men det är lite tänkt också, så det blir en hel grej.

Jan: Blir en hel grej. Vi pratar om att halva grejen med att gå på en konsert eller resa är att se fram emot det inför.

Oliver: Men också att man kan planera tillsammans. Så just det här är en väldigt långsiktig grej som gör att man kan planera tillsammans. Man kan prata om det inför, träna inför. Så det är väldigt bra på det sättet. Det får med sig mycket gratisglädje.

Jan: Jag tror det är en sådan enorm hälsobenefit, men just det där att göra det tillsammans, det gör ju vi också, träna tillsammans. Ni har en extra PT med er ibland också, som är väldigt hård.

Caroline: Som är Elsa, vår fyraåring. Hon älskar att trimma oss, hon är naturtalang. Du vet, hon får, när hon kommer så får hon sin, vad heter det, sådan här visselpipa runt halsen av Rick, och sen får hon räkna ner. Och sen när man står där och gör armhävningar, så bara klappar hon en på huvudet: pappa, bättre kan du. Och sen är hon jäkel på armgång, det var också så roligt.

Barn som naturtalanger på gymmet

Oliver: Ja, men jag tror barn är det, för de är inte heller så tunga.

Caroline: Ja, fast jag har sett det, det var ju som Freja, det är så roligt som stora syster, du vet, bara dissat alla barn. Alla barn kan det i den åldern, jag kunde också det. Så var jag på lekplats och så här, nej, alla sexåringar kan inte gå armgång. Alltså, faktiskt.

Jan: Och Rick är bara så här, bara kollar, pekar på Elsa och bara: ja, jag har också...

Caroline: Men den här bucketlisten, ska vi säga något mer om den?

Jan: Nej. Tidshinkar, det kommer ju från Die with Zero-avsnitten också. Att ha tidshinkar, att göra så här: okej, mellan 50 och 60 vill jag göra det här. Mellan 60 och 70 vill jag göra det här. Mellan 70 och 80 vill jag göra det här. Och det är det här, slow-go years, slow-go years, no-go years. Så kan man ju ha det som tre olika hinkar. Men att inte bara titta på pengar, utan att ha perspektivet hälsa också. Vad behöver jag ha för hälsa för att kunna göra det jag vill?

Caroline: Ja, det har inte vi.

Jan: Vi kan göra det.

Caroline: Ja, det kan vi göra.

Memento mori och att åldras med värdighet

Jan: Memento mori i forumet.

Caroline: Passande namn.

Jan: För oss som inte är så kulturellt bildade, vill du säga vad det betyder?

Caroline: Nej, det är väl att komma ihåg att du ska dö.

Jan: Exakt. Han skriver: åldras med värdighet och älta inte ålderstecken. Jag fattar inte hur det passar ihop.

Caroline: Jag gillar det jättemycket.

Jan: Kan du inte prata mer om det?

Caroline: Åldras med värdighet, kämpa inte emot det, det lägger jag i det. Och sen, älta inte ålderstecken. Du har ju ältat så här "jag börjar bli gråhårig", och sen var du bara så här: fuck it, jag äger mitt gråa hår.

Jan: Jaja, visst.

Caroline: Men jag ska säga att det här med att åldras med värdighet har kidnappats på TikTok eller någonstans. Man kan höra det också, att någon säger "ja, hon eller han har åldrats med sån värdighet", och då handlar det inte om att man äger sitt gråa hår eller sina rynkor. Nej, då handlar det om att man ser ung ut fortfarande.

Jan: Okej.

Caroline: Ja, det kan vara lite, vad säger man? Så jag gillar det du säger, att man ska äga sitt åldrande, inte kämpa emot det. Det är fantastiskt. Åldrandet är inte att gå ut och gå med en, man är ut och gå med det. Men jag vill vara tydlig med att åldras med värdighet betyder inte att man ser ung ut.

Jan: Okej, ja, men bra.

Caroline: Det tycker jag inte.

Ta hand om kroppen, även tänderna

Jan: Okej. Straniero: pressa dig fysiskt och tillåt dig aldrig bli fysiskt svag. Jag har det väldigt rakt på sak, Caroline, du håller på med bordet. Submariner: hälsa, ta hand om din kropp, fötter och tänder. Var väldigt specifik. Och vad man konsumerar, såväl mat som digitalt, har stor påverkan på måendet.

Caroline: Ja, verkligen. Jag tror inte vi behöver lägga så mycket mer. Tänderna, det är också intressant. När vi hade föreläsning för terminen om munhälsa, så var hon, föreläsaren, mycket upprörd över att man inte pratar om munhälsa särskilt mycket inom hälsa. Och sen har jag varit på TikTok och följer någon som är hjärtläkare, toraxkirurg, som sa, han hade tre tips då. Och det var att man ska inte dricka alkohol, man ska inte röka, och man ska ta hand om sin mun. Och inte använda sånt här alkoholbaserat munvatten, för man ska få bort dåliga bakterier i munnen, och man ska inte ta död på de goda. För då påverkar det tydligen hjärt-kärl-hälsan.

Jan: Coolt. Bra. Ska vi ta nästa då?

Var nybörjare

Jan: Var nybörjare. Den här gillar jag. MagnusS: gör något nytt varje år, lär dig något nytt, prova något som skrämmer dig lite, eller börja på en oväntad hobby. Hjärnan älskar det, livet också. Otto: jag bara läser några så kan vi kommentera. Bästa sättet att få något bättre är att växa ifrån det man har. Bättre jobb med inkomst, vänner, partner med mera kommer inte in och drar upp en till deras nivå. De blir tillgängliga för en när man vuxit sig förtjänt av dem.

Caroline: Jättebra tips.

Jan: Samtidigt vill man bara säga, vi måste bara ta fem minuter och tänka på det här nu.

Caroline: Vad betyder det att man kan växa från sina vänner, partner eller jobb, och sen in i något nytt?

Oliver: Jag vet att Charlie Munger har sagt något så också. Enkla sättet att få det man vill i livet är att förtjäna det. Att göra alla de sakerna som en bättre partner gör, eller jobb. Så det är väl bra att göra de sakerna som gör att du blir förtjänt av det. Och det är kanske att träna oftare, för det kan vara det du ser i din framtida partner. För då är det en mer hälsosam person, och det kanske speglar sig i andra livsområden. Så det är väl det jag tänker.

Caroline: Vara mer empatisk om man vill ha...

Oliver: Ja, precis. Börja med din skillnad om du vill hamna. Och sen kommer du väl till slut hamna i andra sammanhang.

Jan: Super. Mycket bra förklaring, Oliver.

Be the change you want to see

Jan: Jag tänker så här: be the change you want to see in others. Alltså, Otto, jag måste säga, kudos till Otto här, han har skrivit många, han kommer återkomma flera gånger här framgent. Otto, mycket tänkvärt. Jag tänker väl också det här, att i början av året var jag så här, jag vill satsa på relationer i år, på kompisar. Och det tycker jag ändå att jag har gjort i år.

Caroline: Ja, absolut.

Jan: På den nivån att häromdagen hade jag typ tolv obesvarade sms i telefonen, så jag fick ha en arbetsuppgift på vår dagliga lista: jag måste svara på alla sms. Så jag är absolut så, man behöver skapa det, och man behöver vara förtjänt av sina vänner.

Caroline: Bra.

Jan: Otto fortsätter här: bättre jobb, inkomst, vänner, partner med mera tenderar att söka upp varandra. De springer inte runt och letar efter en där man sitter idag. Vill man få bra utväxling på sin insats får man vistas där det finns mer av det man eftersträvar.

Vad betyder det i verkligheten?

Caroline: Men kan vi komma på något i verkliga livet där det är sant? Jag måste alltid översätta det så: vad betyder det då, hur ser det ut när man gör så?

Jan: Ett bättre jobb kommer inte landa i ditt knä, utan du behöver aktivt söka upp. En högre lön kommer inte om du inte frågar efter den. Nya vänner kommer inte, är du en deppig och trist person och har en dålig attityd, så kommer det inte komma massa andra som tycker "oh, du var ju så heratig". Det är som kattens gröt.

Caroline: Ja, för jag har en annons i Rikatillsammans-programmet som jag har haft i några år, där man ska på ena sidan av ett A4 skriva ner alla sina förebilder, och sen ska man på andra sidan skriva ner alla saker man uppskattar om de personerna, karaktärsdragen. Och om man då ska ha ett bättre jobb eller en partner eller liknande, så ska man försöka återspegla dem. Och det är inte så att man bara kan sitta runt och göra samma sak som man gjort, utan man måste kanske prova nya saker, för det är det man söker i en partner, någon som är äventyrlig, utmana sig. Eller man måste kanske interagera mer på afterworks med folk för att få ett bättre jobb, för att kollegorna du har, eller de som är i ditt nätverk, uppfyller inte det du söker i nuläget.

Jan: Ja. Utsätta sig för olika situationer.

Caroline: Det är svårt att träffa en ny partner om man inte dejtar.

Jan: Absolut. Eller om man inte är ute och rör sig med nya människor i alla fall.

Caroline: Precis.

Desto mer jag tränar, desto mer tur får jag

Jan: Ja.

Caroline: Precis.

Jan: Men det är så här provocerande, kan jag tycka.

Caroline: Ja, men det är lite så här Ingmar Stenmark typ: desto mer jag tränar, desto mer tur får jag.

Jan: Alltså, det är samma sak här. "Bra, du har sån tur som träffat din drömpartner." Men det handlar ju om att skapa förutsättningarna för att det kan ske. Att utsätta sig. Jag tror, det var så roligt, jag pratade med Jonatan, han var så här: Jan, du måste öka din möjlighet till yta, eller möjlighet till utrymme. Och sen var det någon med också, vi hade en diskussion i forumet om tur, du måste utöka din tur. Luck surface, brukar Sahil Bloom säga. Man kan se det som ett nät, att man försöker fånga fisk, och det handlar om att ha största möjliga nät. Och då handlar det kanske om att man utsätter sig för fler sammanhang där man har möjlighet att ha den här turen.

Man kan se turen som ett nät man försöker fånga fisk med. Det handlar om att ha största möjliga nät.

Dating, Rikatillsammans-edition

Caroline: Men nu är det kanske så att vi inte har så många singlar som lyssnar, men jag tänker att det ändå finns kanske.

Jan: Ja, alltså, vi har ju försökt. Vi försökte, ja, säg du, Oliver. Eller var det du som gjorde den?

Oliver: Ja, precis, vi la upp på Instagram. Det var ju någon som skapade en forumtråd, en Lukas från Småland. Han sökte ju en partner som var ekonomiintresserad, och de här sakerna man kan läsa in i en typisk RT-läsare eller lyssnare. Så vi la upp det på Instagram som exempel. Så det har varit någon sådan dating-tråd, Rikatillsammans-edition.

Jan: Verkligen bra, ja, men det är att lyfta sitt nät. Och då gör han ju ett försök där.

Caroline: Ja.

Jan: Ja, men jag tänker så här, det vanliga som folk brukar göra annars, det är att man har en profil på Tinder. Och sen ojar man sig över att det går så dåligt på Tinder, eller man träffar bara sådana man inte vill träffa på Tinder. Vi ska ju inte ge några tips här, men man måste ju ändå kunna vidga sitt nät, även inom det här området, och det gjorde ju den här Lukas.

Caroline: Ja, exakt.

Jan: Jag är ändå lite engagerad i Lukas-frågor. Men man får göra annat än Tinder.

Tänk om det är du som luktar

Jan: Men jag tänker också på den här metaforen som Charlie och kompisar brukade säga. Om du kommer in i ett rum och det luktar lite äckligt i rummet, så här: gå ut ur rummet. Kommer in i nästa rum, där det luktar lite äckligt. Okej, testa, se vad det är som luktar i det där rummet, och gå ut därifrån. Kommer du in i tredje rummet och det luktar lite äckligt: tänk om det är du som luktar.

Caroline: Ja, vad vill du ha sagt med det? Förstod du detta?

Oliver: Ja, men ibland måste man titta inåt i stället för att döma utåt, att det är fel på alla andra, la la la. Och om det är ur ett datingperspektiv, så är det inte bra att lukta äckligt om du försöker dejta, om man ska vara väldigt frank. Men det funkar i alla livsområden.

Caroline: Det är heller inte trevligt när man själv har dålig attityd, att alla andra på Tinder är dåliga, eller jag träffar aldrig någon, eller jag får inte ett bättre jobb, eller jag tjänar inte mer pengar.

Jan: Det är den här klassiska, pekar du på någon så pekar du tre fingrar tillbaka på dig själv. Memento mori.

Våga testa nya saker

Jan: Nästa. Våga testa nya saker och gör det med entusiasm. Detta för att inte sluta utvecklas som människa. Låt inte mål kring förnöjsamhet och bekvämlighet hindra framsteg där det är nya saker.

Caroline: Men var det inte, vi hade ju någon, för det var samma person som sa "var nybörjare".

Jan: Ja, men vi är fortfarande i att vara nybörjare.

Caroline: Okej, men det är det som är temat.

Jan: Ja, det är temat. Vi har inte bytt tema.

Caroline: Vi har inte bytt tema, nej.

Jan: Det är ju rätt många som, inklusive jag själv ibland också, som inte gillar att vara nybörjare. För då är man ju dålig.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Det är jättejobbigt att vara dålig.

Caroline: Ja, det är jättejobbigt.

Jan: Det finns en sådan här klassisk: det är så svårt att lära sig nya saker och se snygg ut samtidigt. Man får bara erkänna, ja, jag är dålig på det här, jag får lära mig. Och sen, samtidigt, är det andra som klarar det galant, och man är så: vad händer?

Vi jämför oss alltid fel

Jan: Men det är också så här, för att vi jämför oss alltid fel. Vi jämför oss alltid med någon. Folk är så här "ja, men du vet, jag är inte så långt på resan", och så jämför de till exempel med mig, så säger jag: ja, men vi är ganska långt på Rikedomstrappan, men vi har fortfarande gjort det här i 30 år. Om du jämför med var du är någonstans, där vi var, så är du långt före. Men den jämförelsen gör vi inte, utan vi jämför oss med den som är långt fram. Så vi är kassa på det där också, det här att vara nöjd.

Caroline: Det är ingen som bryr sig egentligen.

Jan: Det är det, ingen bryr sig om att du är dålig, ofta kan de tycka det är coolt att man vågar.

Caroline: Jag läste någon sak: efter 40 så är det extremt få som börjar med en ny sport eller en ny grej överhuvudtaget.

Jan: Straniero och Johanna Wernbom på Instagram: läs mycket. Punkt. Och det är ingen förklaring till det.

Caroline: Nej.

Jan: Jag kan utveckla, vi är fortfarande i "var nybörjare". Vi borde ha en sådan, nu byter vi tema. Jag tänker också så här, köp en bok, läs den, det kan vara livsförändrande. Många av våra stora skiften i livet, eller många av våra bästa avsnitt, kommer ju från The Wealth Ladder, Rikedomstrappan, Die with Zero av Bill Perkins, Just Keep Buying av Nick Maggiulli, The 4-Hour Workweek, Rich Dad Poor Dad. Så att en bok kan vara livsförändrande.

En bok är en otrolig asymmetri

Jan: Och jag kan säga det med egen erfarenhet, att skriva en bok. Det kan ibland vara så att en bok säljs för 150 spänn, och så mycket tid och kärlek det har gått åt i att skriva en bok. Man har tänkt, man har samlat erfarenhet, och det har varit en redaktör. Det är nästan en förolämpning att inte köpa boken för 150 spänn i förhållande till vad du får för de där. Så apropå asymmetri som vi pratade om innan: extremt liten nedsida med att läsa en bok, enorm potentiell uppsida.

Det är nästan en förolämpning att inte köpa boken för 150 spänn i förhållande till vad du får. Extremt liten nedsida, enorm potentiell uppsida.

Caroline: Jag tänker på när vi pratar om Naval, eller Naval Ravikant. Almanack. Han skrev att när han började läsa, om folk hade vetat vad han läste, så hade de sagt att det är skräp. Men han gjorde det för att han hade lust att läsa det. Så det var så hans läslust kom igång. Han läste det han ville. Och sen nu är det väl så att han köper böcker eller lånar böcker, och är det så att en bok inte ger honom något, ja då lägger han ner den och börjar på en annan.

Påbörja många böcker, avsluta få

Jan: Och det är så roligt, för det är faktiskt så att så kan man ju inte göra.

Caroline: Ja, exakt. Har man köpt en bok så läser man den.

Jan: Från början till slut.

Caroline: Jag är ju med i bokklubb, och det är flera böcker jag inte har läst klart än. Jag har läst, tyvärr, ska jag säga det. Men det är ju också för att vissa av dem ger mig ingenting.

Jan: Nej, okej, då får jag vara...

Caroline: Man accepterar att jag inte kommer att läsa klart den.

Jan: Jag tycker det är jättebra. Ett klassiskt råd som jag verkligen också tar till mig: påbörja många böcker, avsluta få. Det är faktiskt en ren rekommendation.

Caroline: Jag gillar det också. Jag har en jättelång läslista som bara växer och växer.

Jan: Vad är egentligen...

Caroline: Det här med böcker tycker jag också är så väldigt avslappnande, ska jag säga. Att det inte var på telefonen, jag är inne i en bok i stället.

Bo utomlands en period

Jan: Ulf, vi är fortfarande i "var nybörjare". Ulf: världen är stor, bo utomlands en period.

Caroline: Ja.

Jan: Vad säger ni om det?

Caroline: Jo, men absolut. Men jag har inte gjort det.

Oliver: Om man finner glädje i det, det är helt upp till en själv. Jag gillar ju perspektiv. Där blir man också en nybörjare. Shit, jag är en nybörjare. Jag gjorde ju utbyte i Frankrike 2023, tror jag. Man träffar ju folk från typ hela världen, det är väldigt intressant. Hur bra vi har det i Sverige, trots att vi har utmaningar. Det är väl det jag har tagit med mig mest, man ser hur folk har det i resten av världen, hur olika man tänker. Jag skulle gå till en buss, och skulle jag bara gå över ett övergångsställe, så gick jag bredvid en tjej som var från Mexiko, och jag bara trampade ut, hon drog i mig: vad gör du? Och det var ju för att i Mexiko kan man inte göra så, man kan inte bara trampa ut på övergångsstället, för då blir man överkörd. Det var så sjukt, vi bara går här, vi är i Frankrike.

Caroline: Men bodde inte du också med några indier?

Oliver: Två killar från Indonesien. Det var ju också en upplevelse.

Jan: Det kan vi ta en annan gång.

Oliver: Det var nog för att de var killar, inte för att de var från Indonesien. Eller buss, jag vet inte, jag vet inte vad det var.

Skäms du inte, har du utvecklats för lite

Jan: Mycket intressant tillägg. En, jag kan inte laga spaghetti. Än.

Caroline: Jag kan inte.

Jan: Men har vi gått ifrån då?

Caroline: Vi är fortfarande på utomlands.

Jan: Jag vet att vi är på nybörjare.

Caroline: Men det där med att bo utomlands en period, det har vi gått ifrån nu. Eller hade du något mer du ville säga?

Jan: Jag tänkte så, varför har vi inte gjort det? Eller ska vi göra det?

Caroline: Jag har inte kryssat av den på min lista.

Jan: Vi har inte kryssat av den.

Caroline: Du har ju pratat om Sydkorea.

Jan: Nej, det vill jag inte.

Caroline: Nej, men vi vill absolut bo utomlands ett tag. Och jobba kanske, och se hur det går till i ett annat land.

Jan: Ja, men jag tror så här, en viss period, och det är inte så Spanien, utan nej, jag tror, det är på andra sidan jordklotet i alla fall. Och sen, den här är också så här: om du inte skäms för det du gjorde förr, så har du utvecklats för lite.

Var sämst i något sammanhang

Jan: Ska vi ta den sista på vår nybörjare? Då tänker jag också så här, om du inte har ett sammanhang där du är sämst, så har du problem. Den gillar jag också. Det är en variation på den här klyschan: stor fisk i en liten damm, eller liten fisk i en stor damm, byt damm. Och det upplever jag, väldigt många människor jag träffar är så här: byt damm.

Caroline: Men är de stora fiskarna i en liten damm då, tycker du?

Jan: Ja, jag tycker många har växt ut, det hänger väl ihop. När jag var nybörjare, man har växt ut ur sin damm, tänker jag. Och sen tänker jag också, apropå att skämmas, att om man inte skäms för det man gjorde för tolv månader sedan, så har man utvecklats för lite. Så tänker jag ibland när folk säger "ja, men jag har följt dig i tio år", då är jag så här: förlåt, för många av de tidigare avsnitten.

Lura inte dig själv

Jan: Byta tema. Lura inte dig själv, och kom ihåg att du är den enklaste att lura. Citat Richard Feynman, fysiker. Och här blir det lite högt och lågt som jag har associerat fritt. Men vi har ju Angådlin och JFB i forumet som alltid går och tjatar om "the power of and". Att om du har två alternativ, så är det naturligt att tänka "jag behöver välja A eller B". Fast om du vill ha både A och B, hur kan du få både? Hur kan du få en skidsemester och en sommarsemester och en bil? Alltså att ställa sig frågan är mycket mer värd än svaret. Och många gånger, om vi inte kommer på frågan, så blir det att vi inte ens vet att vi ska leta efter ett svar. Så jag gillar ju den här, många gånger: hur kan jag få både och, the power of and. Har ni någon kommentar?

Caroline: Nej, men den är inarbetad i oss väl, jag gillar den.

Oliver: Jag håller med om det. Det är väl därmed möjlighetsutrymme, att tänka större och också öka det.

Lev efter hur världen faktiskt funkar

Jan: Otto har ett: lev och fatta beslut efter hur världen faktiskt funkar nu, inte hur den borde funka. Det är något man bara kan påverka om man effektivt använder hur den funkar nu. Att leva i borde-världen kommer vara ett liv av besvikelser.

Caroline: Ja, men så är det väl.

Jan: Kan ni säga så här, för den har också fått många kommentarer. Det är så roligt, vissa sådana här får så jättemånga likes. Den här fick typ inga.

Caroline: Fick den inga likes, eller fick den inga kommentarer heller? Jag tror ändå att vi är i borde-världen ganska mycket.

Jan: Hur tolkar du den då?

Caroline: Ja, men att det är plågsamt att vara så. Bussen borde komma i tid, ja, men den gör inte det nu. Antingen väntar du, eller så börjar du gå. Att det blir lättare att ta beslut om man accepterar hur det är.

Jan: Det kommer tillbaka till acceptans då kanske. Och ägarskap över situationen. Du får spela med de kort du har nu.

Caroline: Ja, och då kanske det också kan bli spännande.

Jan: Ja.

Oliver: Jag tror man uppnår mer om man hela tiden ser face the fact hur det verkligen är, i stället för att... Borde är ju ofta, det känns som att man lämnar över ansvaret på någon annan eller på en situation.

Jan: Ja, men lite så här, kalla en spade för en spade, tänker jag. Och livet är inte rättvist, det är en gammal grej, det får man acceptera. Memento mori.

Självsäker men inte självgod

Jan: Var självsäker men inte självgod.

Caroline: Hur är man inte självgod? Vad är skillnaden då mellan...

Jan: Jag skrev upp det och var så här, det här låter bra, jag fattar inte.

Caroline: Så det är inte som...

Jan: Oliver vill säga något.

Oliver: Nej, men det är inte sant. Jag har inte heller tänkt igenom det något vidare. Självgod ser jag väl som, på sätt och vis, när man liksom ska imponera på andra, eller lägga ut hur bra man är. Men självsäker är väl bara att stå för det man tror på. Att vara den man är utan att ha något som helst intresse av att det ska se bra ut för andra.

Caroline: Ja, man behöver kanske, jag tolkar också en sådan här, man behöver inte rub it in.

Oliver: Nej.

Caroline: Kanske.

Jan: Eller övertyga andra.

Du kan inte kompensera fel riktning med fart

Jan: Ordningsfokus, Frida tror jag hon heter: du kan inte kompensera fel riktning med högre fart. Den gillar jag ju också.

Caroline: Det är den här variationen, ja, tar du själv ibland också.

Jan: Jaja, absolut. Jag brukar säga så här, det handlar om att göra rätt sak på rätt sätt. Eller vad den...

Caroline: Ja, men vi tänkte att du nog gillade den, därför att du själv tar den ibland.

Jan: Ja, men det är bra.

Livets kontrollfrågor

Jan: Lemuri: I'm back. Nu kommer de här kontrollfrågorna. Livets kontrollfrågor. Gör du det du vill göra? En gyllene bur är ändå en bur. Tiden går, fastna inte i sunk cost-fallacy. Och sen, vad får ditt hjärta att sjunga?

Caroline: Var det det som... Det var några olika frågor.

Jan: Ja, det var lite högt och lågt här. Jag gillar den, en gyllene bur är ändå en bur.

Caroline: Det känner man nog. Precis som ett jobb som man måste lämna.

Jan: Ja, men du vet, vi har ändå träffat folk som har haft jätte-, jätte-, jättehöga löner på sina jobb. Till exempel bott i Sverige men jobbat för ett amerikanskt techföretag. Och då var det så här: jag tjänar en miljon i månaden, jag trivs inte, men det känns som att jag inte kan säga upp mig, för jag har ju fått den här jackpotten och jag måste värdera den. Och folk kommer tycka att jag är helt dum i huvudet, för jag tjänar mer på två år av vad folk gör under en livstid. Och då pratar vi gyllene bur, eller golden handcuffs. Och den här personen i fråga vet jag, flera år innan de till slut sa upp sig.

Gör du det du vill göra?

Jan: Gör du det du vill göra? Det är väl en bra fråga. Tiden går, fastna inte i sunk cost-fallacy. Vad tänker ni? Tänker ni något mer om de här? Alla är kontrollfrågor, och sunk cost-fallacy.

Oliver: Jag vet inte om man bara ska säga kort vad det är. Det är väl som tunneln genom Hallandsåsen till exempel. De började bygga den, det skulle kosta en miljard, det blev så mycket pengar, men de fortsatte bygga den, för de hade ju påbörjat, för de hade redan investerat den där miljarden. Nu är inte siffrorna accurate, men det är det som är sunk cost-fallacy. Att man fortsätter trots att man kanske skulle...

Caroline: Nu har vi redan börjat på det jobbet. Nu har jag blivit till hit. Jag pluggade till jurist, så nu måste jag göra juristjobbet. Man kan inte börja om, man är redan committed.

Jan: I poker kallas det här pot committed.

Du behöver inte veta nästa steg

Jan: Men bra, här kommer mitt eget tillägg: du behöver inte veta mer än nästa steg.

Caroline: Ja, det är jättebra.

Jan: Att vi ibland tror att vi måste ha hela planen. Och jag tänker, roligaste exemplet jag har här. Det var ju så här, jag höll en kurs för många, många år sedan. Och så hade vi ena veckan, då skulle man göra sin plan, och så pratar vi om det här. Och en person blev så sjukt inspirerad, skulle hem och göra ränta på ränta et cetera. Och sen kommer tillbaka veckan efter, helt knäckt. Helt knäckt. Jag var så här, shit, vad är det som har hänt? Du var ju så inspirerad när du gick härifrån förra gången. Jo, men jag fastnade i den här planen, och jag kommer inte vidare. För nu har den här planen kommit fram till så här: om tio år så kommer jag ha 20 miljoner, och jag vet inte hur jag ska placera de här 20 miljonerna.

Caroline: Och då var jag så här... För den personen säger det.

Jan: Det spelar ingen roll nu. Men det blir så här, vi kan skratta åt det, för det blir så extremt tydligt. Men så håller vi ju på, gemene man. Jag kan inte starta ett företag, för jag vet inte hur det kommer gå till. Jag vet inte, ska jag gå på den dejten, för jag vet inte vad som kommer hända. Jag vet inte om jag ska skaffa barn med den personen.

Caroline: Ja.

Jan: Men lite så, oroa dig inte för trafikljus nummer 30. Och vi gör ju inte det, det är inte som att jag sätter mig i bilen och säger "jag startar inte motorn för jag vet att alla trafikljus är gröna". Vi kör ju, vi är fortfarande på "lura dig själv".

Se över investeringar och mål regelbundet

Jan: NJJ tillbaka: regelbundet se över både investeringar och mål, inte vara rädd att ändra dem efter behov. Livet kan ändras snabbt av flera anledningar, både positiva och negativa. BD Bergdal på Instagram: du har alltid en bias eller fördom, även när du tror att du är fördomsfri eller öppensinnad.

Caroline: Ja, den känns ju som man nästan måste gräva lite i den här sista. Du har alltid en fördom eller bias, fastän du tror att du inte har det. Men jag känner att jag blir helt blank i huvudet.

Jan: Jag tänker så här, det kan inte stämma, du är fördomsfri.

Caroline: Jag är helt fördomsfri. När jag upptäcker fördomar som jag har så är det så här, oh my god. Då är det cringe alltså.

Jan: Jag tror också att det är så här, vi har alla fördomar. Bara acceptera det, och sen vara öppen för att ändra dem. Och det är ju bara så här, vi behöver inte göra den övningen högt. Men, rika människor är... Fattiga människor är... Min mamma lärde mig om pengar genom att liksom... Det här har hänt mig i livet, därför... Vi har ju en avslutning på alla de meningarna. Och vissa av dem är not so nice.

Caroline: Nej, verkligen.

Vi agerar på våra fördomar

Jan: Och vi agerar på dem också. Det är också så här roligt, jag har träffat så mycket människor. En som var så här: rika människor snålar. Alltså, behöver jag bli snål för att bli rik? Och människan var snål, och blev rik.

Caroline: Och blev rik också.

Jan: Men sådana har du ju träffat, Oliver. Jag tänkte att vid något tillfälle så hade du rest iväg till någon sådan här ekonomi-träff. Vad var det?

Oliver: Berkshire Hathaway.

Jan: Det var någon som var så här, jag reser... Jag försöker avidentifiera allt det här.

Oliver: Man har nog varit där flera gånger.

Jan: Och då berättade du att ni var flera stycken som bodde i samma lägenhet. Och det är fint, det kan man absolut göra. Men så var det någon som sov i köket, för han ville inte lägga pengar på ett hotellrum. Och han var redan rik.

Oliver: Men det var ju skitjobbigt för honom när andra skulle ut i köket och göra frukost och han sov.

Caroline: Det var ju inte bara det.

Oliver: Att det var vissa som var med på den här resan, de ville inte byta tidssyn, så de jobbade på natt i köket. Så satt de där med sina datorer, och hade en upptänd. Så han kunde inte sova.

Caroline: Okej, så jobbigt.

Att räkna mynt när tiden är värd mer

Jan: Så det här, hade han varit tidigare på boken, hade han ju fått sova i en säng, som jag fick göra. Men det mesta från den resan var väl också att vi var på en steak dinner på en restaurang. Och så, dricksar man ju ofta i USA, och jag räknar inte så mycket på det, släckte på något där. Men han satt ju där med alla sina små mynt och räknade. Och det var väldigt snabbt för mig att känna: det här är inte så viktigt för dig, alltså du kan lägga din tid på något mycket bättre än att sitta här och oja dig över hur många små mynt du ska lägga där. Men det är ju så, många är programmerade, har gjort det hela sitt liv.

Oliver: Tar dig dit man är.

Jan: Exakt. Vi älskar ju att vara sådana, beteenden har ju tagit oss dit vi är, och vi ser sällan kostnaden med dem.

Caroline: Men kan det vara så att de har varit bra ett tag, men sen kan man säga, okej, men skitsamma, jag lägger de 10 dollar då.

Jan: Ja, men man behöver fånga sig i det.

Beteenden, vinster och kostnader

Jan: Jag tänker på det här som när vi pratar med Alexander här, eller med Alec, att vi har den här winning formula. Vi har ett beteende, jag har mitt beteende, mitt klassiska så här: jag oroar mig för saker. Fantastiskt bra.

Caroline: Jo, du vet om det till och med. Men det kan också vara så att man inte vet det, att man inte kan se det. Hur ska man då få syn på det?

Jan: Ja, men precis, då handlar det om observationsknapp, eller coaching, eller som vi kommer komma in på sen, relationer. Att ha en Otto. Otto är stjärnan i det här avsnittet. Otto är så här: har din kompis snor i näsan, berätta det för dem.

Caroline: Mm.

Jan: Och det här är väl en sådan här, ser man att jag har snor i näsan och oroar mig för grejer, och jag gillar det, för jag skapar massa strategier. Så jag har en kostnad i aliveness, i att det gör inte mitt liv rikt. Men jag har ju fortfarande, trots att jag vet om det, inte släppt det, för att jag gillar det. Det är inte så mycket som brukar skita sig i mitt liv.

Caroline: Men något ångestdämpande?

Jan: Det kan det också vara.

Vinsten i varje beteende

Caroline: Att ens beteenden är också ångestdämpande. För man måste då umgås med ångesten. Ångesten som kommer med att man har de här beteendena. Och då, efterhand antar jag, det här får någon rätta mig, så har man tagit en annan väg, och så kommer inte ångesten lika mycket.

Jan: Vi gör ju aldrig ett beteende som vi inte har någon vinst med. Vi har alltid en vinst med alla våra beteenden. Och folk är så här, nej, det har jag inte. Då har du bara inte hittat vinsten än. Vi har alltid en vinst, och en kostnad.

Är det en naturlag eller en överenskommelse?

Jan: Ska vi gå vidare? Eller Caroline, du får hoppa i här, det är ju en av mina favoriter. Om det objektivt inte går att mäta, då är det ingen naturlag. Om det inte är en naturlag, så är det en överenskommelse. Om det är en överenskommelse, då går det att omförhandla.

Caroline: Vi vet att du lever efter den.

Jan: Och jag brukar ta exempel så här, rött ljus. Det är inte en naturlag att du inte får köra mot rött ljus. Det går alldeles utmärkt att köra mot rött ljus. Problemet är att de flesta av oss inte vill ta hand om konsekvenserna som kommer av att köra mot rött ljus. Det är ganska opraktiskt av många anledningar. Men det är ingen naturlag, det är bara en överenskommelse. Och så är det väldigt mycket. Vad kan jag beställa på restaurangen? Menyn är bara en överenskommelse. Man kan ju fråga kocken om man kan göra något annat. Och samma sak, den affären du... Jag har ju en kompis som har varit extremt duktig på det där. Han är bara så här: hej, kan jag få vara med och investera i den affären? Och folk är bara så här, vem är du? Och förvånansvärt ofta har det lyckats.

Caroline: Jaha, okej, men det är fint att se.

Second level thinking

Caroline: Ja, men det är lite där att tänka utanför boxen, och så här second level thinking.

Jan: Ja.

Caroline: Att ta det ett steg längre.

Jan: Ja, att verkligen så här, är det här en naturlag? Nej, det är inte en naturlag. Okej, alltså är det förhandlingsbart.

Caroline: Mm. Men måste man vara lite gränslös då? Måste man träna upp sitt tänkande på något vis?

Oliver: Jag tror man får öva på det lite. När jag började jobba på Rikatillsammans så vidarebefordrade du ett mail till mig. Du hade fått en faktura, och du var väl inte riktigt överens om vad det skulle kosta. Och de körde på någon standardkostnad för en timme. Och du var så här, det här kändes kanske inte jätteschysst, vi pratade en kvart. Och sen så delade de det på hälften i alla fall. Så det är väldigt lite effort för att göra det här lite utanför boxen, som kan ge väldigt mycket.

Jan: För det var jävla saftigt.

Oliver: Exakt, exakt.

Det finns alltid ett sätt

Jan: Men jag tror verkligen, ställa sig frågan. För det är många som fastnar. Jag upplever också att man fastnar i så här, nej men på mitt jobb kan man inte få en högre lön. Eller så här, nej men det är ingen naturlag. Det handlar om, det finns något sätt, vi har bara inte listat ut det sättet.

Caroline: På min sjuksköterskeutbildning så väntar jag bara på det här, när jag ska få höra att konsultsjuksköterskor är förrädare. Jag har nästan hört något.

Jan: Är det så?

Caroline: Och då är det ju så att man får lättare syn på det och kan skita i det, om man redan är förberedd på vissa sådana saker.

Tur spelar roll

Jan: Nästa grej, vi är fortfarande i "lura dig själv": tur spelar roll. Vi vill gärna tro att saker händer på grund av val vi gör, att hårt arbete spelar roll, och det gör det, men all framgång är inte till följd av hårt arbete. Det är en variation av slump. Var man föds, vilka möjligheter man har, vilka förutsättningar som fanns när man startade sitt bolag, eller vilka förutsättningar som fanns. Så slump spelar roll. Till och med i börsavkastning. Du kan ha en trist period, du är till och med bäst investerare och slår index med 2 procent i tio år. Var det ett index som gjort 5 procent och du gör 2 över, så har du haft 7 procents avkastning. Och sen investerar någon annan i en period där snittavkastningen är 11 procent, underpresterar med 2, och får fortfarande en bättre avkastning än vad du fick.

Caroline: Men kan man ändå, jag förstår att det finns något som heter ren tur, men kan man ändå påverka? Finns det någon påverkbar tur? För du nämnde innan Ingmar Stenmark, som sa att ju mer jag tränar, desto mer tur verkar jag ha. Jag tror också någon rappare har sagt det. Men det måste ju ändå vara så att det finns en påverkbar tur.

Finns det en påverkbar tur?

Jan: Nej, Caroline, hela definitionen på slump är ju att du inte kan påverka den.

Caroline: Ja, men jag tänker att det är slump, men finns det något annat?

Jan: Ja, men det är väl det här med möjlighetsutrymme vi pratar om. Att skapa de bästa förutsättningarna utifrån korten man har. Det kan man göra.

Caroline: Ja, det kan man göra. Men sen kan man inte göra mer än det.

Jan: Ja, fast du behöver hantera det på olika sätt. Jag tänker till exempel så här, börsen, en enskild dag, det är som att dra en kula i en påse. Det är slumpmässigt. Ja, fast om jag vet att det är lite fler bra kulor än dåliga kulor, så är lösningen att dra fler kulor.

Caroline: Exakt, ja.

Jan: Ja, men jag har ju inte påverkat slumpen. Slumpen är ju fortfarande samma, sannolikheten för att dra en kula förändras ju inte för att jag drar fler gånger. Men slutresultatet kan förändras av att jag drar fler gånger.

Väntevärdet kontra det enskilda året

Jan: Det här är det som ofta folk gör fel på. När jag säger så här, spara långsiktigt. Ja, för om du sparar långsiktigt, så är den korrekta definitionen: väntevärdet går upp, sannolikheten ökar. Men det enskilda året, sannolikheten att det går plus år ett eller går plus år tio, den är ju samma. Så att man behöver tänka kring slump. Slump är jättesvårt.

Caroline: Det är svårt att också acceptera slumpen.

Jan: Mycket svårt.

Caroline: Jag tycker det är bra. Man får vara lite ödmjuk om det har gått jättebra för en. Har det gått dåligt för en, så ska man inte vara för hård mot sig själv. Man får försöka hitta mittenläget i allting.

Jan: Ja, precis. Extremläget är ju den här memen, han som står på scen och säger: alla borde köpa lott, säger lottvinnaren.

Skillnaden mellan geni och katastrof

Caroline: Det är ju normalfördelningskurvan också. Extremvärdena är ju så få, de flesta kommer hamna i mitten. Och sen de som det har gått jättebra för, och de som det har gått jättedåligt för. Man ska inte döma dem för snabbt. Skillnaden mellan geni och katastrof är ju inte...

Jan: Precis.

Caroline: Och precis som du också säger, inte bara vinnarna utan även förlorarna. Förlorarna kan ha haft otur.

Jan: Det finns ju väldigt många exempel på det. Inom investeringar, hävstång är väldigt viktigt. Det finns ju de som lyckats med enorm hävstång, men det finns också de som misslyckats fatalt. Och skillnaden mellan vem vi ser upp till är ju inte så stor egentligen.

Caroline: Exakt.

Jan: Tänkte också på ett citat som inte är med här: the road to financial despair is paved with debt. Det kommer jag på lite, men jag vet inte vad det heter på svenska.

Caroline: Nej, men alltså, vägen till finansiella olyckor är ofta belåning med.

Jan: Så att man ska vara liksom försiktig.

Lilla stegets kraft

Jan: Bra. Jag tänker, vi har snart pratat en och en halv timme. Jag tar ett sista, och sen får vi bara dyka. Det blir nog ett, eller kanske till och med ett och ett halvt avsnitt till sen. Lilla stegets kraft. Nytt tema. Små otillräckliga steg över tid, i stället för hjältedåd, funkar i alla områden.

Vi har en förkärlek i vårt samhälle att glorifiera hjältedåd. Han byggde en bro över natt, det blir en Aftonbladet-rubrik. Det blir inte en rubrik att han la en sten om dagen i tio år och det blev en bro.

Straniero: allt vi gör ger ränta på ränta, inte bara vårt pengasparande. Money on my mind: se livet som en båt på ett öppet hav, en grad gör skillnad och helt plötsligt har du vänt på skutan.

Caroline: Det finns ju så här klassiska också, en grads skillnad när du flyger från Köpenhamn är skillnaden mellan att hamna i Sydamerika eller i Kanada. Jag vet inte om det är sant.

Jan: Du borde ju kunna räkna på det.

Caroline: Det kan man säkert.

Jan: Jag tror det blir ChatGPT sen här efter.

Små summor blir stora i längden

Jan: Sara Hedström på Instagram: små summor blir stora i längden, oavsett om det gäller sparande eller utgifter. Marflo92 på Instagram: börja spara tidigare, även småsummor. Det är många här. Evakullensten: småbesparingarna är början på något större. Sen bara dunkar jag in här Jocko Willink.

Caroline: Ja, han.

Jan: Den gamle godingen, extreme ownership. Exakt, amerikansk före detta militär, stor som ett hus, har världens roligaste Instagramkonto.

Caroline: Men är det inte bara när han visar sin klocka, 04.53?

Jan: Nej, varje morgon skjuter han klockan, han har en sådan här G-Shock-klocka, så skjuter han den, och så är det så här: idag gick det upp 04.01, 04.01.32, 04.00.59. Och så går han till gymmet. Och så är det, hans grej är discipline equals freedom. Disciplin är frihet och framgång. Och jag gillar det jättemycket.

Flit och systematik slår allt

Caroline: Jag gillar det också. Men det är inte alltid man lever efter det. Eller accepterar att det är så. Men om man gör det, kanske inom vissa områden åtminstone, så kan man ändå nå framgång hyfsat snabbt, tycker jag, med små steg.

Jan: Men det sa redan Claes-Erik till mig, min mentor, för 25 år sedan. Flit och systematik slår allt. Man behöver inte ha tur, man behöver inte vara smartast, man behöver bara flit och systematik. Dyk upp, dyk upp, dyk upp.

Caroline: Det visade ju Oliver här innan, min lilla lista då, min Pomodoro-lista. För vi ska ju ha läkemedelstentamen nu om två veckor, och då är det så att man ska ha 100 procent rätt, man får liksom inte räkna fel. Och då har jag insett att jag kommer inte klara det om jag inte gör något varje dag. Varje dag, åtminstone 25 minuter, en pomodoro.

Jan: Ja, precis. Så disciplin ger frihet, flit och systematik.

Visa mig din kalender och ditt kontoutdrag

Jan: Jag gillar ju också den här: visa mig ditt kontoutdrag eller visa mig din kalender, och så ska jag berätta vad som är viktigt i ditt liv och om du kommer lyckas eller inte. Säger du att träning är viktigt, då borde det synas i din kalender och på ditt kontoutdrag. Annars inte.

Visa mig ditt kontoutdrag eller din kalender, så ska jag berätta vad som är viktigt i ditt liv. Säger du att träning är viktigt, då borde det synas där. Annars inte.

Bra, jag tänker att vi får pausa här. Jag trodde vi skulle komma längre.

Caroline: Hur långt har vi kommit egentligen? Är det så här oombedda råd?

Vi fortsätter i nästa avsnitt

Jan: Saker tar längre tid än du tror.

Caroline: Exakt, exakt.

Jan: Det kallas även onoterade bolag. Det kostar mer pengar. Nej, men jag trodde, vi är typ en tredjedel. Det som kommer sen är tid, tankar om tid. Det kommer relationer, vänner. Där var ju mycket avsnitt. Och där är man på hälften. Så efter tid, relationer, vänner, så tar vi. Men jag tänker att vi fortsätter i nästa avsnitt helt enkelt. Så får vi se om det är någon som lyssnar på oss. Och jag, återseende.

Caroline: Ja, men exakt.

Jan: Och vi måste säga stort tack till våra fantastiska supportrar på Patreon som gör det här möjligt. Att vi kan ha ett sådant här avsnitt som är osponsrat, utan reklam, och att vi kan prata om sådant här. Och framför allt tack till alla som har skickat in alla de här tipsen och råden. Utan er hade det inte heller varit något avsnitt. Så tack så mycket, och så ses vi.