Tips när du ska starta ett eget företag

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Därför rekommenderar jag alla att starta företag
2. Av oss, för oss: läsaren Monica hörde av sig
3. Monicas bakgrund: Handels, techbolag och en längtan efter frihet
4. Företagande är inte bara en dans på rosor
5. Att våga fråga om hjälp
6. Ett företag som bidrar till ett rikare liv
7. Det lilla företagandet är seriöst, det också
8. Bolagsform: enskild firma eller aktiebolag
9. Den största fördelen: separera privat och företag
10. Aktiebolaget skyddar din privatekonomi
11. Att starta aktiebolag kostar 1 900 kr
12. Gör det innan årsskiftet för utdelningsutrymmet
13. Hur finansierar man uppstarten?
14. Sälj skinnet innan björnen är skjuten
15. Sälj först, sök inte kapital i onödan
16. Carolines egen start: kommunikationskurser för forskare
17. Försäljning är att lösa kundens problem
18. Ägna 50 procent av tiden åt försäljning
19. Starta vid sidan av och trappa över
20. Skillnaden mellan "intressant idé" och en betalande kund
21. Perfektionism och prokrastinering
22. Hattleken: skilj på ägare, chef och arbetare
23. Personlig utveckling: från tanke till handling
24. Rädslan för att lyckas
25. Tre verktyg mot perfektionismen
26. Livet blev bättre än drömmen
27. Att våga ta emot det som kommer
28. Passiva inkomster: hävstångstrappan
29. Få betalt för värdet, inte för timmen
30. Företagets uppgift i det kapitalistiska systemet
31. Prenumerationsmodell slår konsultmodell över tid
32. Tre lägen i prissättningen
33. Ligg högre och skapa mervärde
34. Priset kommer långt ner på listan
35. Från 150 kr till 800 kr i timmen
36. Vad ska du ligga på i timpris?
37. Tumregler för timpris och omkostnader
38. Outsourca bokföringen, gör det du är bäst på
39. När ska man outsourca allt utom kärnaffären?
40. Värdet av en mentor
41. Tankefällan: pengar som brist
42. Bananen, kursen och YouTube-videon
43. Företagare håller låg profil
44. Tjänar du mindre än som anställd gör du något fel
45. Vem är det som säger att företagande är hopplöst?
46. Anställa eller ta in hjälp utifrån?
47. Monicas självinsikt: coachning ja, administration nej
48. Boktips: The 4-Hour Workweek och outsourcing
49. Outsourca så du kan göra din kärnaffär
50. Det handlar inte om att utnyttja billig arbetskraft
51. Våga fråga, våga släppa
52. Chefen räknar på alternativkostnaden
53. Måla bara den vägg du gillar
54. Avrundning: era guldkorn

Därför rekommenderar jag alla att starta företag

Jan: Det är anledningen till att jag rekommenderar alla att starta företag, för det är en fantastisk erfarenhet, oavsett om det går bra eller inte. Det är ett utlopp för kreativitet, för att växa, och det kan ge en ekonomisk uppsida även om man bara tjänar lite pengar.

Jan: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 266, och idag blir det ett sånt här avsnitt som jag egentligen älskar.

Caroline: Du älskar alla avsnitt.

Jan: Men det här var du väldigt passionerad kring.

Caroline: Ja.

Jan: Idag kommer det att handla om företagande, och framför allt om början av ett företag. Men mycket av det vi kommer att prata om ger både inspiration till den som vill starta företag och det är även så sjukt mycket matnyttigt för den som redan har företag. Det som jag tycker är så roligt är att det är en lyssnare, Monica, som bara hörde av sig till mig och sa: "Hej, jag har lyssnat på några av era avsnitt och skulle kanske vilja starta eget. Kan ni inte göra ett avsnitt?" Och då var jag så här: "Jo, det kan vi göra, men jag tycker alltid det är svårt." Men sen återkom hon med en massa frågor. Och jag älskar det här.

Jag hade gärna gjort så många fler avsnitt med den vanliga personen som sitter där ute och har sina funderingar kring ekonomi.

Av oss, för oss: läsaren Monica hörde av sig

Jan: För det är alltid så enkelt att bjuda in en professor eller förvaltare som har varit med. Medan just det här, när det blir den här interaktionen som vi har i forumet, men som också nu blir i det här avsnittet. For real. Så sitter du där ute och har en fundering eller fråga precis som Monica. Så jag hoppas att du tar möjligheten, tar kontakt med oss, mejlar eller skriver i forumet. För jag tror verkligen på det här rika tillsammans. För mig är drivkraften, tänk att få vara en liten del av hennes företagande. Tänk om det här ger upphov till att hon nu startar företag. Jag blir så entusiastisk.

Jan: Så jag tänker att vi inte behöver prata så mycket om alla företagstips och sånt, kring försäljning, prissättning, hur man kan tänka kring outsourcing, passiva inkomster och bokföring. Utan det kommer här. Så jag tänker att vi släpper på det här med Monica direkt. Vi kör.

Jan: Varmt välkommen till RikaTillsammans, Monica. Det här ska bli ett jättespännande avsnitt. För det är så att vi får ganska mycket läsarfrågor, och ibland är det så här, vi skulle inte kunna göra ett avsnitt om till exempel företagande. Många gånger har jag en idélista där jag skriver ner alla de grejerna. Men mitt standardsvar är så här: det är mycket större sannolikhet om vi hjälps åt. Och Monica, du skickade ju ett sånt med till mig. Bara "hej, jag är intresserad av att starta eget. Jag har gått på Handelshögskolan och jag har lite funderingar som jag skulle vilja ha din input på." Skitbra, det här kan vi göra ett avsnitt av. Kan du inte skriva några frågor? Och sen skickade Monica tillbaka ett sånt frågebatteri. Med 20–25 frågor.

Caroline: Vad roligt!

Jan: Och sen tog vi kontakt där. Och så sa jag så här: vet du vad, vi ska inte ha något samtal innan. Utan vi tar det i podden direkt. Så nu är vi här. Välkommen, Monica.

Monica: Tack, tack, vilken ära att få vara med.

Jan: Ja, det är vi som är tacksamma, för jag vet att du har lyssnat på oss. Kan du inte ge lite bakgrunden? Vad gör du idag? Vad är det för tankar som har fötts kring företagande?

Monicas bakgrund: Handels, techbolag och en längtan efter frihet

Monica: Ja, Monica heter jag. Jag bor i Stockholm och jobbar inom marknadsföring och försäljning på ett techbolag. Jag har gjort det i princip på olika techbolag sedan jag tog examen från Handelshögskolan. Jag har väl alltid drivits av prestation och nästa sak. Jag fick bra betyg på gymnasiet. Och sen var nästa grej, om man pluggade ekonomi, vilken är den bästa skolan? Jo, men Handels. Okej, då söker jag dit. Sen var det, var ska man jobba? Jag ville inte bli investment banker eller managementkonsult. Jag kommer ihåg när jag började på Handels, alla ville bli det. Jag ringde hem till min pappa och frågade: vad gör en investment banker, och vad gör en managementkonsult? Så förklarade han lite. Varför frågar du? Jag vill bli det här.

Jan: Ja, precis.

Monica: Så det ville jag inte bli. Marknadsföring och försäljning, det verkar kul, för då jobbar man med människor. Och sen lite på ett bananskal halkar jag in på techbolagen. Och det har gått bra för mig. Jag är duktig och jag tycker det är kul att sälja. Men de senaste åren, och i princip pandemin, accelererade nog de tankarna ganska rejält. Jag lever lite grann med en känsla. Jag har mer att ge till världen och till mig själv också. Jag tycker det här med att bygga bolag skulle vara kul. Inte bara för att det är roligt att driva bolag, utan just det här att jag har en dröm om mer frihet. Bygga ett, kanske ni som myntade det begreppet, eller jag kommer inte ihåg exakt vem det är, fuck off-kapitalet. Få mer tid att utveckla annat, andra intressen, och få mer tid att vara i naturen. Och ja, leva helt enkelt.

Jan: Ja, precis. Det där handlar precis, tror jag så, tror jag många som har startat eget. Det handlar både om önskan om frihet, önskan om kreativitet, önskan om att få bestämma själv, önskan om att få skapa. Mina kompisar har sagt att de tycker så här: Jan, du är totalt oanställningsbar i dagsläget. För jag är så här, om jag har en idé som jag verkligen tror på, så vill jag verkligen genomföra den. Eller testa genomförandet. Sen behöver det inte bli någonting. Men jag vill ha möjligheten. Och så tänker jag mig skräckscenariot: tänk att ha en chef som man går till. Nej, det här är en riktigt dålig idé. Nej, den här budgeten går inte, eller den här idén går inte i linje med vår strategi. Jag hade liksom dött lite inombords.

Caroline: Det händer nog. Förlåt mig, det händer nog att folk gör.

Jan: Ja, eller lite grann ibland.

Caroline: Ja, eller säger så här: nej, men jag skulle vilja ha semester den veckan. Nej, men det går inte, för det passar inte ihop med resten av planeringen.

Företagande är inte bara en dans på rosor

Jan: Nej, precis. Sen ska jag inte måla upp, det ska vi också prata om, att företagande inte bara är en dans på rosor. Utan det finns andra typer av utmaningar. Men jag är en stark förespråkare för att man ska testa. Man kan ju alltid gå tillbaka till det man gjorde innan. Så nej, superspännande.

Monica: Och sen varför jag hörde av mig. Jag har haft den här drömmen, men det har alltid varit en dröm, som att det vore kul att bestiga Mount Everest. Men att säga, nej, det går ju inte. För det är alla de här rädslorna och tankarna. Och det kan ju inte, och det är så himla svårt att driva bolag, och man måste jobba dygnet runt, och man har aldrig en ledig stund. Nu ska jag inte generalisera så, men jag kommer göra det ändå. Jag tror att det skrämmer också många kvinnor. Vi hade, jag kommer ihåg, en kurs om entreprenörskap på Handels. Och då var det ett stort bolag, vars grundare hade gått där, som kom och berättade om sin framgångsresa. Då visade de upp en bild där de satt i någon källare, helt svettiga. "Vi satt i den här källaren dygnet runt. Vi gick inte ens hem. Vi duschade inte. Så här höll vi på i tre år." Och då var det så här.

Jan: Men är inte det en sån där krigshistoria som män brukar tycka om? Det finns ju gott om kvinnliga entreprenörer som Handels skulle kunna ta in nu, som inte berättar att de sitter svettiga i källare.

Monica: Nej, som inte tycker att det är någon merit. Men bland män kan det vara lite så här macho. Wow, det är en sån founding story.

Jan: Ja, precis.

Monica: Men när man själv sitter där, som 20-åring, osäker och rädd inför det mesta, då är det så här: nej, men jag ska nog gå den där managementkonsultvägen i stället.

Att våga fråga om hjälp

Monica: Så då tänkte jag så här: nej, i stället för att sitta med alla de här rädslorna själv. För jag är också lite sån, själv är bäste dräng, och tycker det är svårt att fråga om hjälp. Det är också lite där ens osäkerheter kommer fram. Så tänkte jag, nu frågar jag någon, och jag har inte så många i min närhet som driver bolag. Min mamma är lärare och min pappa har varit anställd. Hemifrån har jag också lite det här att det är bra att ha ett jobb. För då får man ju faktiskt lön och pension och allt det här varje månad. Så därför tänkte jag, jag lyssnade på er podd. Innan jag fick ordning på min privatekonomi trodde jag att privatekonomi var jättesvårt och hade inte koll på begreppen. Men så lyssnade jag på er och började göra som ni sa. Och det gick jättebra. Nu tycker jag inte alls att det är svårt. Så jag testar att mejla. Annars huttar jag inte.

Jan: Ja, precis. Roligt att du säger det. Jag tycker också att det är fantastiskt. Jag är lite osäker och sånt, och så mejlar jag in till en stor podd, och sen gör vi ett avsnitt om företagande. Det är lugnt. Man är ofta modigare än man tror.

Monica: Nej, men shoot.

Jan: Jag vet att du hade en massa bra frågor. Sen ska jag också säga, som lite disclaimer: när det gäller företagande är det så olika. Jag tror att tricket med företagande är att skapa det efter sina förutsättningar, efter sina mål. Så jag vill verkligen säga, lyssna gärna på fler. För vi sitter inte på facit. Det du kommer få från oss, och du som lyssnar på det här också, är att jag och Caro är mer, vad man skulle säga, livstidsentreprenörer. Vårt företag finns för att vi ska ha ett bra liv. Vi har ingen ambition att bygga nästa Spotify. Vi har ingen ambition att ta in kapital. Vi har ingen ambition att göra någon startup, eller något liknande. Hade man tagit in Daniel Ek eller någon av Spotify- eller Klarna-grundarna, så kommer de säga helt andra saker. Men det beror också på. Så jag vill bara säga, vårt svar är inte rätt svar. Det är ett svar.

Monica: Men det är bra att du säger det. Det beror ju helt på vilket bolag man känner att man vill bygga efter hand.

Ett företag som bidrar till ett rikare liv

Jan: Ja, och vad målet är. Så rubriken, skulle jag säga för oss, är så här: okej, hur kan man ha ett företag som bidrar till ens rikare liv? Där det kanske blir så här: nej, nu tycker jag inte det här är kul. Det blir inget som man kanske säljer på en stor exit. Men man har ett fantastiskt gott liv. För företaget gör det möjligt för mig att leva på det jag för tillfället tycker är kul och spännande. Så det var det.

Monica: Nej, men det är jättebra att du säger det, för det är också det jag är lite ute efter. För de där Spotify-historierna finns där ute så mycket. Det är de man hör, för de är coola och roliga och intressanta att lyssna på.

Jan: Det är en bra story. Men vet du vad, där är också en sån grej som jag ibland tänker på. Jag läste en artikel om Warren Buffett, en av världens rikaste män. Författaren skrev så här: anledningen till att alla känner till Warren Buffett är att det är en sån extraordinär historia. Hade det funnits tusentals Warren Buffett, så hade det inte varit intressant. Då hade folk inte känt till dem. Så jag vill bara visa att vi hör talas om Storytel och Klarna och Spotify och alla de här. Då tänker man, det är bara att starta företag, så kommer det bli jättestort, och lyckas jag inte så är jag dum i huvudet. Men man tänker inte att det finns 99 000 företag som inte blev någonting, som man aldrig hör någonting om. Men som är små.

Caroline: Jag tycker det är superbra det du säger nu. Vi måste ju ändå, eller vi måste inte, men vad kul ändå att kunna berätta historien om det lilla livsstilsentreprenörskapet.

Jan: Ja, som inte behöver omsätta miljoner. Det finns ju många sådana.

Caroline: Det finns många sådana historier också, men de är liksom inte extraordinära, så att de får det spacet.

Det lilla företagandet är seriöst, det också

Jan: Och det är därför jag älskar att du tackade ja, Monica. Liksom: låt oss kasta ljus på dina funderingar som står i starten. Och prata om det här lilla företagandet. När jag säger det lilla företagandet betyder det inte att det är litet, eller att det inte är seriöst, eller att man inte kan tjäna pengar på det. Det är ju inga hemligheter. Det är bara att slå upp våra bolag på allabolag.se. I Sverige är det offentligt. Vi har gjort en vinst på en miljon kr eller mer de senaste åren. Så det går att tjäna bra med pengar. Men det kommer aldrig bli en sån här "fantastiska företagaren Jan" i DN. Det kommer inte bli något gasellföretag. Det kommer aldrig bli Dagens Industri. Om, ja, ni fattar.

Monica: Vi tar den diskussionen idag, om det lilla. Eller hur man kommer igång.

Jan: Ja, hur man kan tänka, och do's and don'ts, och erfarenheter och så.

Monica: Perfekt.

Jan: Så shit, jag lämnar ordet, pekpinnen, till dig, Monica. Så får du ställa det du tycker är mest intressant.

Monica: Ja, absolut. På tal om att komma igång, vi kanske börjar lite enkelt. Hur ska man tänka när man väljer bolagsform? Det finns också många svar på, har jag förstått.

Bolagsform: enskild firma eller aktiebolag

Jan: Ja, men i korthet. Här kommer återigen subjektiv åsikt. Pratar man med alla, så kommer kanske inte alla hålla med. Men så här tänker jag. I Sverige är det framför allt två bolagsformer som är primära när man ska starta. Det är enskild firma och det är aktiebolag. Jag brukar säga så här: för 10 år sedan, 15 år sedan, var det jättestor skillnad mellan enskild firma och aktiebolag. Då brukade man rekommendera enskild firma, för steget var minst. Du behövde inte ha revisor. Skulle du ha ett aktiebolag krävdes det att du satte in 100 000 kr i kapital.

Jan: Här ska jag bara göra ett litet sidospår. När vi nu kommer att prata om att man måste sätta in pengar, så tror folk ibland att det är en utgift. Men det är det inte. Du sätter in, till exempel i dagsläget, 25 000 kr, och så får du aktier för de pengarna. Men pengarna har inte försvunnit, för de är kvar i bolaget. Så det är liksom bytet. Förr var det 100 000 kr, och då kunde inte folk ha råd att ens sätta in pengarna för att starta det här bolaget. Då brukade man rekommendera enskild firma.

Jan: Men sen efterhand, som det ligger i statens intresse att vi har företagsamhet i Sverige, har man sänkt kraven. Idag skulle jag säga att kraven på en enskild firma och ett aktiebolag är i princip identiska. Du måste göra bokföring. Du behöver inte ha revisor. Du behöver göra ett bokslut i aktiebolaget som du inte behöver i den enskilda firman. Men det är typ den enda nackdelen för aktiebolaget. Sen kommer alla fördelarna med att ha ett aktiebolag.

Den största fördelen: separera privat och företag

Jan: Den största fördelen tycker jag är den mest underskattade. Det är att du får en total separation på din och företagets ekonomi. För när det har gått åt helvete för folk som har startat nya företag, har det oftast skett genom att de har haft en enskild firma. I en enskild firma är du och ditt företag samma sak. När du loggar in på din internetbank, loggar du in på dig själv, och så har du ditt företagskonto där, och du kan mer eller mindre föra över pengar fritt. Och så blir det ganska stökigt.

Caroline: Jag menar i ekonomin.

Jan: Ja, ekonomin, det blir jättesvårt.

Caroline: Ja, precis. Så att det blir ihopblandat.

Jan: Men genom att ha ett aktiebolag blir det en egen juridisk person. Där finns liksom så här: om du ska skjuta till pengar till bolaget, då blir det ett lån till bolaget. Blir det ett lån till bolaget, så kan bolaget betala ränta till dig. Det blir superstrukturerat. Det blir tydligt, det blir enkelt. Att det här är företagets pengar, det här är mina pengar. Sen finns det en massa skatteeffekter, men det är inte så intressant när man startar. Nackdelen med en enskild firma är att allt klassas som lön. Tjänar du jättemycket pengar, så måste du ta ut allt som lön, och det är ganska hög skatt. Medan i ett aktiebolag kan du säga: nej, det här är min lön, de andra pengarna är kvar i bolaget. Dem tar jag till exempel som utdelning, eller dem tar jag ut i framtiden.

Min röst faller i 99 fall av 100 på att man ska ha ett aktiebolag. Just för att separera.

Jan: Ibland har jag till och med skojat med mina kompisar om att du borde inte få starta en enskild firma förrän du har drivit aktiebolag i ett par år. Så att du klarar den här ihopblandningen av pengar mellan dig privat och enskild firma.

Monica: Jättebra att du säger det, för det är faktiskt en av rädslorna som jag har pratat med vissa kompisar om, just det här. Det är så stor ekonomisk risk att starta eget i början, just på grund av den här separationen mellan din ekonomi och företagsekonomin. Men då antar jag att det är enskild firma de då har haft.

Aktiebolaget skyddar din privatekonomi

Jan: Ja, de flesta har ju, för pratar man med folk så säger de: ja, men starta enskild firma. Sen utgår de från att man ska sätta sig in i reglerna. Och visst, det gör man, men jag tänker att vissa saker är bättre att ha strukturellt. Att det är en annan inloggning, det är ett annat konto, det blir en väldigt tydlig överföring från mig till bolaget.

Jan: Och sen var det någonting mer jag skulle säga. Jo, när det gäller risk, så är det dessutom att ett aktiebolag är en egen juridisk person. Det tecknar avtal med mera. Worst case i ett bolag är att, så länge du inte har brutit mot lagen eller uppenbart haft uppsåt att lura någon, så kan du sätta bolaget i konkurs, och då är du skyddad från din egen ekonomi. Din egen person. Sen finns det regler kring det där, men det är vad som har varit intentionen när man gjorde aktiebolag. För man fattar den här risken, att jag vill starta ett företag, jag vill ha en idé, jag vill testa mina vingar, men jag ska inte riskera hus och hem och familj om det inte funkar. För då hade ju ingen startat företag, och det hade varit kasst för staten, eller för samhället, för man vill ju ha entreprenörskapet.

Monica: Precis.

Att starta aktiebolag kostar 1 900 kr

Jan: Så jag röstar på aktiebolag. Det sista jag ska säga där: den reella kostnaden för ett aktiebolag är 1 900 kr när du startar. Det är avgiften som går till myndigheten. Det är liksom det. Och förlåt, jag brinner ju för det här.

Caroline: Nej, kör på.

Jan: Vissa brukar också säga: det är så svårt att starta, man ska köpa ett sånt här bolag. Och så är det tjänster som säljer: här får du ett bolag för 7 000 kr, det är startat och allting. Jag är så här: alltså, de svenska myndigheterna, Bolagsverket, Skatteverket, det är de myndigheterna med bäst kundtjänst i Sverige, bäst hemsidor. Att starta ett aktiebolag, man går in på en sajt som heter verksamt.se, man loggar in med sitt BankID, och sen är det på allvar så här, man trycker nästa, nästa, nästa, nästa, nästa, och man väljer standardval på allting, för det går alltid att ändra efterhand. Och sen kommer man till den absolut svåraste frågan, och det är: vad ska bolaget heta? Jag skojar inte, men när man har gjort det här ett par gånger, inser man att det är det svåraste. Man ska skicka in ett, två eller tre alternativ.

Monica: Det ska skilja sig från bolag som redan finns.

Jan: Ja, precis. Tricket brukar ofta vara att antingen ta sitt namn, eller "i Stockholm AB", eller något sånt. Men man skriver tre, fyra förslag. Roligaste bolaget jag har sett, eller hört talas om: det var någon redovisningsbyrå i Stockholm som hette Svarta Pengar AB. Jag var så här, märkligt att det gick igenom. Var det svar på din fråga?

Monica: Ja, tydligt noterat. Tack. Det var mycket tydligare än att titta någon annanstans.

Jan: Ja, vad bra.

Gör det innan årsskiftet för utdelningsutrymmet

Monica: Sen nästa steg då. Mitt mål är lite grann som vi pratade om i början, att kunna leva på företaget helt enkelt.

Caroline: Förlåt, förlåt. En grej till ska jag skicka med. Eftersom vi spelar in det här i typ slutet av augusti, så är tipset: gör det här innan årsskiftet. Man ska göra det så fort som möjligt, för det finns något som vi kanske kommer in på sen, med utdelning. Om du gör det här innan årsskiftet, så kommer du få det som alla företag pratar om: utdelningsutrymme. Att man får ta ut pengar till lägre skatt. Och gör man det här innan årsskiftet, så får man ett extra utdelningsutrymme för det innevarande året. Är du med? Så om du säger så här, "det här är en jättebra idé, jag gör det i januari." Nej, nej. Gör det nu, så att du är med över årsskiftet, för då får man ett extra utdelningsutrymme, och det sparar man pengar på framgent.

Monica: Okej, okej. Så man tänker så här, det finns säkert tusentals, och jag vet inte allihop, och det kanske jag förlorar pengar på. Men man ska inte tänka så.

Jan: Nej, så ska man inte tänka. Grejen är att det finns många av oss nördar som är så här, vi kan prata om skatteoptimering och sånt. Man ska betala skatt, man ska göra rätt för sig, men man kan utnyttja de regler som finns.

Monica: Ja. Jättebra tips, och bra att du sa det, Caroline.

Caroline: Det var bara det, men det finns det. Det måste ju finnas tusentals.

Jan: Ja, men det finns. Starta det själv, gör det så fort som möjligt, var inte rädd. Man sabbar aldrig något, utan man kan alltid fixa allt i efterhand.

Jan: Yes, shit Monica. Jag ska vara tyst.

Hur finansierar man uppstarten?

Monica: Mitt mål är inte att bygga nästa Spotify, utan just ha ett bolag som jag kan leva på, och som går runt och är lönsamt. Men när man kommer igång, hur finansierar man det på bästa sätt? Ska man i uppstartsfasen ha det lite som en hobby vid sidan av och leva på sin lön eller sin andra inkomst, eller starta eget-bidrag, eller ta in kapital? Och sen därifrån, hur börjar man? Hur kommer man till ett stadie där man tjänar pengar?

Jan: Ja, men nu kommer det också vara så här, nu kommer subjektivt svar. Pratar du med någon som är på startup-scenen, så kommer de säga något helt annat. Jag är uppväxt, jag hade en farbror som hette Klas-Erik, som var 60, som jag hade som mentor, som hade varit småföretagare sen typ 50-talet. Jag hade den här frågan, för jag hade gått på universitetet, och där skulle man göra startups och söka stipendier. Och han sa så här: man säljer. Man säljer. Alla företag ska tjäna pengar, och man tjänar pengar genom att sälja en tjänst, eller en vara eller produkt. Man skapar värde för sina kunder. Skapar man värde för sina kunder, så kommer allt annat att lösa sig.

Sälj skinnet innan björnen är skjuten.

Sälj skinnet innan björnen är skjuten

Jan: Så jag gillar det här att skapa värde, att sälja. Men det tar ju ofta tid innan man bygger upp sin kundbas, innan man har hittat kunderna, innan man har någon att skicka faktura till. Så där brukar jag säga att det viktigaste rådet, efter att man har startat bolaget, är: sälj skinnet innan björnen är skjuten. Det är precis tvärtom. För om man då fokuserar på sälj, så vet du att om du inte får skinnet sålt, ja, då behöver du inte skjuta björnen.

Monica: Och om man springer runt och skjuter en massa björnar, vad kan det vara då? Är det att skapa material?

Jan: Ja, att göra visitkort, utveckla en utbildning, skriva en bok, ta fram en maskin, bygga någon affärsmodell, allt det där som inte är försäljning. Och som, krasst, om vi tittar på Sverige, Sverige har alltid varit ett producerande land. Vi har alltid haft råvaror, vi har alltid kommit undan med att vi gör först, och sen tycker vi så här, som Ericsson på 2000-talet: om vi bara gör en tillräckligt bra telefon, så kommer den sälja sig själv. Och sen skrattade de åt Apple, iPhone, att den har ju för fan inte ens några knappar. Och sen, rest is history. Jag är liksom så här, hellre vara duktig på att försöka sälja, att träffa kunderna, att få de där nejen som man får i början. Så att du får feedbacken. Vad är det kunderna vill ha? Vad är de beredda att betala för? För det sparar dig så mycket tid, och det sparar dig så mycket onödiga kostnader som annars hade blivit sunk costs.

Jan: Jag är alltid så här, jag säljer alltid in en utbildning först. Jag berättar så här: det här kommer vara en jättekul utbildning, vi kommer göra det här, du kommer lära dig det här. Jag har inte tagit fram en enda slide, jag har inte gjort några program eller någonting sådant. För om jag inte ens får 20 intresseanmälningar, då hade det varit helt meningslöst att lägga den tiden på att ta fram kursen. Är du med? Så i stället för att fundera på alla grejerna och hyra kontor och allt det där, sälj först, eller var ute och träffa kunderna först, och få deras feedback.

Sälj först, sök inte kapital i onödan

Jan: Sen kan man ju göra det på olika nivåer. Vissa har till och med sagt: jag kommer starta eget om sex månader. Då kommer jag bjuda, kan du tänka dig köpa det här om sex månader? Och då kan man till och med få ett avtal på det här. Då är man home safe. Då behöver man inte ens kapital, riskkapital. För skulle man behöva att man har massa kunder och man behöver köpa en maskin, då kan man gå till banken och säga: jag har sex kunder, de har skrivit på det här avtalet, jag behöver ett lån för maskinen. Om man i stället går och säger "jag har en idé, jag vill bygga den här maskinen", så går man till en riskkapitalist. Jag behöver en miljon kr. Då kan de säga: jag tar en risk, för jag vet inte om du kommer få det här sålt. Då vill jag ha halva ditt bolag för den risken.

Jan: Så jag är ingen stor fantast av externt kapital. Jag gillar den amerikanska beskrivningen av riskkapital, som säger så här: riskkapitalister är som hajar i en egen pool. Det går bra att ha dem där, så länge man inte blöder, eller de är hungriga.

Caroline: Det är sådana krassa...

Jan: Jo, men så är det. Behöver man ta in kapital, för ibland har man en typ av verkstad som måste ta in kapital, då ska man vänta så länge som möjligt innan man gör det. Men i ett livsstilsföretag ser jag liksom inte behovet, om man inte behöver någon maskin eller något sådant. Men då ska man ha ordrar i förväg.

Carolines egen start: kommunikationskurser för forskare

Caroline: Men det här är jättebra också, som Klas-Erik sa. Och du har ju paid it forward till mig, när jag skulle starta företag, Jan. Då fick jag liksom, jag ville jobba med kommunikation och kommunikationskurser för forskare på universitetet. Då fick jag försöka fundera ut vad jag ville att de skulle lära sig. Och sen fick jag kolla: är ni intresserade av att ha en sån här kurs? Och så sa de: ja, det kan vi nog vara. Och jag hade typ inget material. Så då fick jag gå hem igen och producera någonting som kunde verka vara en kurs.

Jan: Men då visste du att de var intresserade av skinnet.

Caroline: Jag visste att de var intresserade av skinnet, ja. Och sen visade det sig också att för att kunna använda det materialet som jag ville, så var jag tvungen att ta en kurs för att vara licensierad tränare inom själva metoden. Och då fick jag lägga 12 000 kr på det. Så jag hade ju, jag tyckte det var jättesvårt. Där hade jag en kostnad som jag behövde ha innan jag kunde säga att jag är licensierad tränare.

Jan: Men då visste du att du hade deltagare som ville gå där. Så det är liksom det, sälj skinnet innan björnen är skjuten. Det är därför jag också blev så glad. Det hade varit ett mycket svårare möte om du hade sagt: jag hatar försäljning, jag vill bygga min elektroniska apparat.

Försäljning är att lösa kundens problem

Jan: Och det där är också en sån sorg jag har i Sverige, att vi lite ser ner på försäljning. Jag tror att de flesta av oss tror att försäljning, vi har bara mött dåliga säljare, som handlar om att övertala eller argumentera. Vi har aldrig tänkt på att en bra försäljning är så här: jag löser ditt problem, som du tjänar på, och samtidigt tjänar jag, och kundens kund tjänar på det. Att det är win-win.

Caroline: Det där har varit en resa för mig också, att komma dit att jag jobbar med försäljning. Länge hittade jag på andra titlar, konsult eller kundansvarig, en massa andra titlar. Men sen, jag tror det var Tony Robbins, jag lyssnade på någon föreläsning med honom, som sa att sales is service. Då blev det så här, jag identifierade mig med det. Men gud, det är ju så sant.

Jan: Att hjälpa. För sitter du på en jättebra idé, eller som i ditt fall, Caroline, att du hade en idé som väldigt tydligt kan hjälpa studenter som inte har tillgång till det här i vanliga fall, då är det resursslöseri att sitta inne på den kunskapen och inte ta den till värdet.

Caroline: Ja, precis, det är egocentriskt.

Jan: Ja, man kan dra det dit, Jan.

Ägna 50 procent av tiden åt försäljning

Caroline: Men Jan, du sa ju någon gång, länge sedan, en sån här krass grej också som jag kommer ihåg, att man skulle ägna 50 procent av sin tid åt försäljning och marknadsföring. Det är rätt mycket tid, tänker man då.

Jan: Och då kan det typ inte gå fel.

Caroline: För jag gjorde det ett par veckor. Det var så att jag blev överhopad av jobb. Jag måste bara, vänta här nu, jag kan inte hålla alla de kurserna. Jag kan inte åka till Danmark den veckan.

Jan: Ja, det funkade. Men försäljning, man behöver hitta glädjen. För de flesta är det en personlig resa. Att hitta: vad är försäljning för mig? Att det är roligt. Försäljning för mig är precis som du säger, en inbjudan. Här är möjligheten för dig att tacka ja eller tacka nej. Det är okej. Och vi gör det här tillsammans. Jag var på ett företag som inte hade en försäljningsavdelning, utan där stod det "inkomstavdelningen". Jag tyckte det var så sjukt kreativt. Det handlar ju om försäljning.

Jan: Men jag tänker så här, vi ska inte göra det till en försäljningspodd. Jag ska hoppa tillbaka till din initiala fråga. Hur finansierar man det? Där finns lite olika sätt. Jag ska säga, det var också så här, Klas-Erik såg lite ner på folk som startade med starta eget-bidrag. För då sa han: vad vill du bli bra på? Vill du bli bra på att tjäna pengar, eller vill du bli bra på att söka pengar? Så vi har typ aldrig sökt pengar, inte ens corona, tror vi. Så jag kan ingenting om starta eget-bidrag. Det lämnar jag osagt. Det får vara ett blankt fält.

Starta vid sidan av och trappa över

Jan: Men så som jag har gjort, jag är lite risk-averse. Så jag har alltid gjort så här, att jag har haft ett jobb, och sen har jag alltid försökt starta det andra företaget på sidan. På kvällar och helger. Så att jag har kunnat trappa ner det ena och öka det andra. För då har jag kunnat skicka mejl eller utbildning, eller ta kontakt med potentiella kunder på kvällar och helger. Och sen när jag har sagt, okej, om sex månader vill jag gå över till det här, då har jag sagt det i företaget jag har jobbat på också. "Nej, men titta här, nu vill jag göra det här. Jag kommer inte lämna er i sticket." Så kanske, ja, till och med i ett bästa fall, så kan du få 50 procent kvar på ditt befintliga bolag.

Jan: Det här förutsätter ju att man inte gör konkurrerande verksamhet, såklart. För man får ju inte vara illojal mot den arbetsgivare man har. Vill man starta eget inom det som ens arbetsgivare gör, så finns det jättemycket regler kring det där. Så det rekommenderar jag inte. Men om det är en annan verksamhet som inte är relaterad, ja, gör det så att det blir ett överlapp. För då minskar du den där risken med att det blir så här, jag jobbar 100 procent, sen slutar jag, och nu ska jag starta eget från noll. Då behöver man i så fall ha räknat på vilken buffert det tar, för det tar ju lite tid att hitta kunder och få dem att tacka ja.

Skillnaden mellan "intressant idé" och en betalande kund

Jan: Där kan jag också säga, bara för de andra som inte är vana vid försäljning, det är stor skillnad. Det är väldigt enkelt för folk, när man berättar om en idé, att säga: ja, men det låter jättebra. Jämfört med att de faktiskt säger: jättebra att du tycker det här är en kul idé, kommer du köpa? Beviset du får är inte "ja, jag tycker det är intressant", utan det är när de faktiskt anmäler sig, eller signar upp, eller säger: ja, vi skriver ett avtal, eller, ja, vi testar det här. Så att man vet.

Jan: Men så skulle jag säga, ta in kapital direkt från början, det skulle jag nog avråda från. Då ska det vara friends and family. Försök så långt som möjligt att inte ta in externt kapital, för det är snuskigt dyrt, och du förlorar kontroll.

Monica: Bra, tack. Tydligt.

Perfektionism och prokrastinering

Monica: På tal om det här med att balansera försäljning mot att produktutveckla. Jag är väl lite av en perfektionist, och har väl insett att det är ett sätt att prokrastinera. Jag kan sitta och tänka, den här sliden eller den här grejen kan jag tweaka lite mer, lite är inte riktigt perfekt. Och det kan gå timmar åt att bara se till att det är top notch. Hur vågar man släppa någonting, eller hur ska man tänka kring det där att slänga ut någonting versus att sitta och göra det som sitt livsverk?

Jan: Jag älskar resonemanget i RikaTillsammans-forumet. Där har vi en person som heter Jonathan Stolzenberg, som pratar mycket om konceptet "tillräckligt bra". Han har jobbat inom Försvarsmakten och sånt. Där var det mycket så att om jag ska lösa massa olika problem, om jag då har den här uppsättningen med tio problem, om jag lägger allt fokus på det ena problemet, så kommer inte de andra nio problemen bli lösta. Och blir inte de andra nio problemen lösta, då spelar det ingen roll att jag löste det första problemet, för jag misslyckades i alla fall.

Jan: Där får man liksom vara lite ärlig mot sig själv, kanske ta hjälp av kompisar. Vad är det jag tycker är kul egentligen? Vill jag ha det här företaget? Vill jag skapa de här möjligheterna? Är jag beredd att göra den växten? Eller vill jag sitta och pilla, att det här är min hobby? Det kommer ju liksom någonstans. Den här svårigheten kanske kommer i steget att bli egen eller att starta företag, oavsett om man har anställda eller inte, det spelar ingen roll. Det är ju att det är ingen som kommer berätta för dig vad du måste göra.

Hattleken: skilj på ägare, chef och arbetare

Jan: Och det här är ett sånt här superapropå-tips, du ville ha sådana här tips. Ett tips som många av oss, som jag har i min omgivning som har mindre företag, även om man har anställda, det är, vi brukar kalla det för hattleken. Hattleken går till så att man har på sig en imaginär hatt, eller en riktig, och då ska man skilja på Jan företagsägaren, alltså aktieägaren, Jan styrelse, Jan VD, Jan utförare. För fler än en gång har jag hamnat i situationer där Jan styrelse, på en strategisk nivå, tycker så här: vi borde göra de här grejerna. Men Jan arbetare tycker så här: jag har ju redan massor att göra, jag pallar inte. Och så blir det strategiska jobbet inte gjort. För vem ska då göra det?

Jan: Då blir det lite enklare ibland, så här chefen och, vill man bara ha två, så brukar jag ibland tänka chefen och arbetaren. Där gäller det att vara så här, har man arbetarmössan på sig, ja, men var schysst mot chefen, gör det som chefen har sagt att det ska göras. Och när du är chef, då ska du planera resurser och resursfördela, och var schysst mot arbetaren då också. Att ge arbetaren en möjlighet att lyckas under dagen, i sin arbetsuppgift. Där är också en sån här bra fråga: sätter jag upp mig själv för att lyckas? Eller sätter jag upp för höga mål, så att jag kommer misslyckas oavsett? Och här är en kompis jättebra, som man bara berättar för, eller som kan ställa frågan: vilken mössa har du på, är du arbetare eller chef? Oftast upptäcker man att man har en preferens för någon av dem.

Jan: Jag har en preferens för arbetaren. Jag gillar att göra jättemycket, men jag gillar inte det där att någon ska berätta, eller planera, eller strategiskt. Jag vill komma in på kontoret, vad har jag feeling för idag? Men sen börjar chefen må så illa, så dåligt, nu måste vi göra det här. Det måste vara någon ordning här.

Caroline: Har du tänkt i det långa loppet egentligen?

Jan: Nu måste jag betala den där räkningen, eller ta tag i den där surdegen. Så där är chefen och arbetaren ganska schyssta här.

Personlig utveckling: från tanke till handling

Caroline: Men jag tänkte på en annan grej som jag upptäckte när jag hade företag. Det är ju rätt mycket personlig utveckling, att man måste utveckla sidor hos sig själv som man kanske inte tycker att man är så stark inom. En av dem är att göra, för mig, att inte låta det gå så lång tid från tanke till handling.

Jan: Ja, du är ju bättre chef. Du gillar ju att tänka så här, det här strategiskt, så här skulle vi kunna göra.

Caroline: Men man kan, jag tror, för jag kunde det, att träna upp det. Att det inte går så lång tid mellan tanke och handling, till exempel.

Jan: Det som jag har märkt hos entreprenörer generellt, det är att det är så jävla snabba puckar. Man tänker en grej, och sen är det redan någon som ringer det samtalet.

Caroline: Ska man vara taskig? Vad i helvete, hur snabba?

Jan: Man kan träna upp det.

Caroline: Ska man vara lite taskig mot mig? Jag har ju det där. Du är snabb som bara den.

Jan: Ja, du har ibland sagt till mig, ja, men jag funderar på Thailand. Och då är jag på väg att boka biljetter.

Caroline: Och Caro, nej, nej, det var bara en idé. Kan vi bara brainstorma lite först? Ja, jag vill bara prata om det här.

Jan: Medan jag är så här, ja, ja, men det är ju skitbra. Så nackdelen med mig är att det blir massa shit done, men ibland blir det fort och fel. Det andra sättet, Caro är ju så här, Caro går sällan ett steg i onödan, det blir väldigt ofta rätt.

Caroline: Jo, det har jag sagt till dig. Ja, jag tar ju sällan ett extra steg i onödan, och det blir oftast rätt.

Jan: Men det kan ju, från min värld, ta en evinnerlig tid. Så det kan vara ett helt annat avsnitt, att jobba med sin partner.

Caroline: Det kan det vara, men som sagt, kontentan var att man kan träna upp sig att hoppa mellan de här hattarna och göra saker lite snabbare.

Rädslan för att lyckas

Jan: Jag tänkte på det där, varför du prokrastinerar.

Monica: Varför? Jag tror att det är, om man ska gå riktigt djupt, så tror jag det är lite en rädsla för att lyckas. Vad händer om allt det här som jag faktiskt vill göra sker? Vad gör jag med det? Vem blir jag då?

Jan: Vem blir jag då? Och då är det lättare att sitta och drömma och fila på det.

Monica: Och sen är det också så här, om man drömmer, då har man åtminstone kvar drömmen.

Jan: Det är superbra, det har vi en lång diskussion om i forumet. För jag är en varm förespråkare för att det du redan gör som du tycker är kul, det kan du tjäna pengar på. Det kan ju bli ditt företag. Det är därför jag har tre, fyra företag som är helt olika. För de tillkom i olika faser, då jag tyckte olika saker var roligt.

Jan: Men då kommer många ha en jättefarhåga, som låter så här: men om jag börjar jobba med det jag har som hobby idag, om det inte funkar, ja, då har jag inte kvar drömmen, för då gick den i kras, och då har jag inte ens kvar min hobby heller. Medan för mig är det så här: ja, men då skaffar man väl en ny, eller då gör man något annat.

Caroline: Ja, det är inte så blodigt.

Jan: Och jag gillar så här, och det här är inte bara vårt företag, utan vi har många livsstilsföretag, det är sällan idag det de började som förr. Utan företagandet och företaget växer ju med en själv.

Caroline: Ja, och med behoven, som man inte visste om där ute från början.

Tre verktyg mot perfektionismen

Jan: Så svar på din fråga, skulle jag säga, tredelat: leken, chefen och arbetaren. Och kanske till och med boka in: okej, nu är jag chefshatten, nu ska chefen ut på spa och ha kick-off med sig själv och göra strategisk planering denna helgen. Och sen på måndag är arbetaren på kontoret, och då har chefen serverat en frukostfralla och en kopp kaffe. Det är ett sätt.

Jan: Det andra är att kanske vara lite mer rationell, det här Jonathan-resonemanget, att det är en suboptimering att sitta och försöka göra en grej perfekt och sen misslyckas med de andra. Och det tredje tror jag också att du känner igen från försäljning tidigare. Tricket är att om kundens förväntningar är 100, ja, men leverera 103. Du får inget värde av att leverera 150.

Jan: Och sen ska jag vara så här, det här låter väl kanske jättedumt, men det är så mycket medelmåttighet där ute, bland företagare. Så om man bara gör lite, lite bättre, så får man ofta så mycket mer betalt. Man behöver oftast inte jobba dubbelt så mycket som någon annan för att få dubbelt så mycket betalt. Ofta räcker det, som Tony Robbins ofta pratar om, 2 millimeter. Och då blir spelet att hitta de där 2 millimetrarna som gör skillnad, och hitta sina egna spel i det.

Caroline: Men vad jag också tänkte på, det där med att man är rädd för att lyckas, det är ju att man egentligen inte fattar hur mycket bättre resultatet kommer att bli i slutändan än vad ens drömmar är. Vi är skitdåliga. Vi kan drömma och så, men vi fattar egentligen inte hur hög ribban är, och hur högt man kan utvecklas med sitt företag.

Jan: Ja, eller med sig själv.

Caroline: Eller med sig själv, ja.

Livet blev bättre än drömmen

Jan: Ja, men verkligen. Och jag hoppas inte det skrämmer dig. Det är ju bara så att det är jättekul. Du utgår ju så 110 från dig själv. Du gillar utveckling, du gillar nyfikenhet.

Caroline: Men du kan väl inte säga att du inte har utvecklats under åren här med dina företag?

Jan: Absolut, men det är inget självändamål. Jag gillar inte utveckling, om jag inte hade behövt utveckling.

Caroline: Men du säger ju så.

Jan: Mitt liv blev mycket bättre än vad jag hade trott. Jag ska ta ett exempel. Vet du vad min stora frustration med Carolines företagande var? Det var så här, Caroline var så här, jag ska göra en kurs i kommunikation. Jag har ju jobbat med föreläsningar i tio år. Det tog mig så här sex, sju, åtta år att komma upp i att jag sålde en föreläsning för 40 000 kr. Caroline frågade mig: vad ska jag ta betalt? Så säger jag till henne, ja, men så här, jag tar betalt 35 000 kr. Caro ringer till Ikea, liksom så här: ja, jag kan hålla den här föreläsningen, och jag vill ha 43 000 kr betalt.

Caroline: Nej, det var det inte.

Jan: Ja, men det var typ på den nivån. Så hennes första föreläsning är där jag hamnade efter åtta år. Och sen blir jag så här, Caro skitbra. De var jättenöjda. Nu kan du sälja den här föreläsningen igen till massa andra företag. Och Caro var så här: nej, nu har jag gjort det. Nu vill jag ta fram en ny föreläsning. Och jag var bara så här, nej.

Caroline: Ja, men jag kan inte göra samma om och om igen. Det går inte.

Jan: Det är typ vad andra företag gör. De gör samma saker om och om igen. Är ni med? Så där kommer det där livsstilsföretagandet ut. Caroline hade bara så här, skitbra, nu är jag färdig, nu vill jag inte göra det mer. Medan jag var så här, shit, den här kan man affärsutveckla och sälja mycket mer.

Caroline: Man får göra det till sin egen grej.

Att våga ta emot det som kommer

Jan: Absolut.

Monica: Jag gillar det nog bara för din kommentar där. Att man vågar ta emot det som kommer. Människan är duktig på att tänka väldigt, väldigt lite framåt.

Jan: Ja, absolut.

Monica: Många, inklusive jag själv, är ganska fast i det här. Pengar får man av sin arbetsgivare, i utbyte mot timmar. Arbetade timmar. Och lite grann som vi har pratat om redan. Men det fina med företag är ju att det inte behöver vara så. Och min fråga där är det här med passiva inkomster. Hur skapar man en verksamhet som i alla fall delvis tjänar pengar utan att man nödvändigtvis behöver sitta och jobba och lägga in timmar?

Passiva inkomster: hävstångstrappan

Jan: Jag skulle säga så här, att det handlar väldigt mycket om, det där är en chefskonversation, för det första. När vi har på oss chefshatten, att fundera så här: hur kan vi ta mer betalt? Där skulle jag säga, det enklaste är att ta betalt per timme. Det kan alla. Nästa steg börjar bli att försöka använda olika sorters hävstänger. Till exempel att ha en konsulttimme med någon. Ja, men då kan jag ta tusen kronor, eller två tusen kronor i timmen, eller vad det nu än må vara.

Jan: Nästa steg blir så här, kan jag göra det här med fler samtidigt? Är du med? Då börjar man komma till nästa, okej, men då kan jag kanske hålla en utbildning. Då kan jag på samma timme kanske sänka den timtaxan. Men har jag tio personer, ja, då kan tio personer betala 500 kr, i stället för att en betalar 2 000 kr för den timmen. Och då har jag tjänat 5 000 kr för samma timme. Är du med? Jag har skapat mer värde, och det måste man alltid komma ihåg i företag.

Företagande är skitkul och jättejobbigt, för du får instant feedback.

Jan: Gillar inte kunderna det, så betalar de inte. Gillar de inte dig, så tackar de nej till ditt erbjudande. Vill de inte gå din kurs, nej, då är det något fel på din idé kring kursen. Du får instant feedback.

Jan: Sen blir nästa grej, okej, men nu åker jag runt och håller de här utbildningarna, jag får x antal pengar per utbildning. Finns det något annat sätt? Ja, men jag kanske skulle kunna digitalisera den. Då behöver jag inte åka runt, och jag kanske kan ha ännu fler personer på den här. Är du med? Och sen blir nästa fråga, okej, kan man göra det här på något sätt utan att jag själv behöver vara med? Ja, men då kanske jag kan göra den inspelad. Och sen kommer nästa fråga, okej, men finns det något sätt så att det är någon annan som hade kunnat betala för den här? Är det någons kunder som hade haft glädje av det här, så att jag kan erbjuda det här till tusentals människor gratis, men ha ett annat företag som betalar mig för att jag gör det?

Jan: Så jag skulle säga så här, det här med passiv inkomst, det är ofta att man låter chefen gå till jobbet och hela tiden ställa sig frågan: hur skulle jag kunna affärsutveckla det här? Hur skulle jag kunna ta betalt på ett annat sätt?

Få betalt för värdet, inte för timmen

Jan: Till exempel en konsult, i stället för att ta betalt per timme, jag vill ha en del av den ökade omsättningen. Jag har en kompis som jobbade som inköpschef, som var sjukt duktig på att förhandla, älskade att pruta. De prutade överallt. Pruta till mig i kassan på Ica, där min skamgräns gick någonstans.

Caroline: Men det går?

Jan: Ja, det går. Och då var han så här, okej, men jag kommer sänka era inköpskostnader. Om jag sänker dem med 10 procent, så vill jag ha 25 procent av de 10 procenten. Det vill säga, jag vill ha 2,5 procent av den inkomsten. Sänkte han då med 10 miljoner kr, ja, då var det 2,5 miljoner kr i ersättning. Och det hade tagit emot för företaget att betala någon 2,5 miljoner kr i lön för kanske ett sex månaders arbete, eller tre månaders arbete. Men när företaget säger så här: shit, vi tjänade ju 7,5 miljoner kr på det här. Ja, då är det ganska enkelt att betala 2,5 miljoner kr till den som gjorde jobbet. Är du med?

Jan: Och där, ibland är det så att vissa människor skapar den typen av värden på sina jobb, men de får aldrig betalt för det, för det är mycket smartare för företaget att betala 300 kr i timmen per kollektivavtal.

Caroline: Det är ju så jävla mindblowing. Jag vet inte ifall folk fattar det, det gör de nog inte. När man skapar det värdet på jobbet, men man får absolut inte betalt på den nivå som värdet ligger på egentligen.

Företagets uppgift i det kapitalistiska systemet

Jan: Ja, men så här, det är ju liksom alla företags affärsmodell. Som företag vill man ju betala så lite som möjligt för sina anställda, och ta så mycket betalt som möjligt. Ska man vara krass, ett företag, om man ska ner i roten på det kapitalistiska systemet, så är ett företags uppgift att föra pengar från kundernas ficka till ägarens ficka, för den risken som kunden tar.

Jan: Där var en sån insikt jag fick för många år sedan. Jag var med i ett sånt här nätverk där man träffade massa företagare. Alla pratade om antalet anställda, omsättning. Och det skvalpade för mig hela tiden, ända tills jag kom på det. För jag träffade en företagare, han omsatte 100 miljoner kr. Jag tror han hade 70 anställda och gjorde typ tre miljoner kr i vinst. Och det var så här, tre miljoner kr i vinst, ja, det är inte fy skam. Men ha 70 anställda och sälja för 100 miljoner kr, jämfört med mig själv. Jag omsatte då, just det året, fyra och tjänade två. Så jag tjänade 60 procent av hans vinst. Men jag slapp allt arbete med 70 anställda och 100 miljoner kr i omsättning.

Caroline: Till syvende och sist är det ju resultatet som hamnar i fickan som är det relevanta. Och det är ju en typisk chefsfråga. Arbetaren behöver ju inte tänka på det. Precis som när vi går på anställdajobbet, så behöver jag inte tänka på marginal. Det är ju någon annans uppgift.

Jan: Men som företagare behöver jag ju ställa mig den frågan. Hur kan jag tjäna så mycket som möjligt på den nedlagda tiden? Och sen kan jag göra smarta avtal, så att jag får den här återkommande, kanske den passiva inkomsten.

Prenumerationsmodell slår konsultmodell över tid

Jan: Då är man sen inne på affärsmodeller. Jag gillar så här, prenumerationsmodellen är kanske bättre än konsultmodellen. Säljer jag timmar, då kan jag få mer betalt per timme. Det går snabbt att starta, jag kan komma igång med en låg tröskel. Men när den timmen är såld, så är den såld för alltid. Och jag kommer aldrig få den tillbaka. Medan om jag har en prenumerationsmodell, ja, det kommer ta mycket, mycket längre tid att komma igång med. Och inkomsten per månad kommer vara mycket lägre i början. Men över tid, om jag sköter mina kort rätt och skapar värde för kunderna, så kommer den passiva inkomsten vara mycket, mycket högre i slutet.

Jan: Så det är därför många techbolag värderas med de här galna värderingarna. För att de har de här återkommande inkomsterna. För de ofta har en prenumerationstjänst. Netflix har varit värderat på bisarra nivåer. Eller Apple, som får den här löpande intäkten från App Store. Så jag tänker alltid så här, hur kan jag tjäna mer pengar?

Tre lägen i prissättningen

Jan: Och då kom man in också på prissättning, som man också hade kunnat ha en hel poddserie om. Men för att göra det enkelt när man börjar, mycket av det här är från Klas-Erik. Då sa han alltid så här, det finns bara tre ställen man kan ligga i pris. Du kan vara billigare än alla andra. Att du kan försöka prisa ut andra. Vilket det ofta är, folk har inte självförtroende, så det är där man börjar. Problemet är att det kommer alltid någon annan tönt som gör det billigare. Eller så outsourcas det, eller någon annan skit. Så jag är ingen fantast av att vara lägre än andra.

Jan: Sen kan du ligga där alla andra är. Problemet med att ligga där alla andra är, då är du ju som alla andra. Och du kan inte prata mer, och det blir lite så hugget och stucket. Och då kommer det sista, men var dyrare än alla andra. Och är du dyrare än alla andra, så kommer du alltid få berätta varför du är dyrare än alla andra. Och då kan man säga så här: då kan jag lägga mer tid på det här, jag kommer vara mer tillgänglig, jag kommer leverera det här i tid, jag kommer inte försöka cut corners. Eller vad det nu än må vara. Eller så är man så här, ja, vill du jobba med de bästa, så får du betala efter det.

Ligg högre och skapa mervärde

Jan: Man kan lite leka med det där. Men ligger man över alla andra, så brukar det som händer vara att då har man ofta tiden att skapa det där lilla mervärdet. Att bjuda på någonting, att lägga det där lilla extra. "Vet du vad, jag bjuder på det där", eller "vi gör det där". Du har det mentala utrymmet också. För man känner inte att jag får inte tillräckligt betalt egentligen för det här.

Jan: Kolla en grej. Om du har en prisnivå, och du höjer den med 33 procent, då har du råd att tappa 33 procent av kunderna och behålla samma intjäning. Vilket innebär att du får 33 procent mer tid för de 66 procent av kunderna du hade från början. Och här finns massor av exempel. Det fanns en rörmokare, han var tre gånger så dyr som alla andra. Men så var han så här, du kan ringa mig på en söndag, jag kommer i tid, jag håller dig informerad, jag lovar, jag kommer inte försöka blåsa dig på inköpskostnaden. Och jag betalar hellre den där, som låg dubbelt. För jag visste att han svarar när jag ringer. När jag behöver hjälp, så återkommer jag.

Priset kommer långt ner på listan

Jan: Och det är också spännande, för ofta när vi inte har något självförtroende, så tror vi att priset är så himla viktigt. Men när man undersöker med kund, så brukar priset inte hamna förrän på sjätte plats. Ofta är det så här: okej, jag fick det billigaste, men jag fick det inte i tid. Eller jag fick ett bra pris, men det var inte bra kvalitet. Vi prioriterar, har vi väl bestämt oss för något, så vill vi ofta ha bra kvalitet. Vi vill ha det i tid och massa andra bra garantier. Att priset kommer egentligen ganska långt ner, om man väl börjar stå kvar. Medan folk ofta säger att priset är viktigast. Nej, det är det oftast inte.

Jan: Man ska heller inte vara rädd för att folk tackar nej till priset. Vad var det du sa, Klas-Erik brukade säga: när du tappar 20 procent av dina offerter med den uttryckliga motiveringen att det är för dyrt. Det räcker inte att vi valde en annan konkurrent för att vi tyckte de hade ett bättre erbjudande. De ska säga så här, det var för dyrt. När du tappar 20 procent av dina kunder för att det är för dyrt, då ligger du rätt i pris.

Har du aldrig fått invändningen att du är för dyr, då är du för billig.

Från 150 kr till 800 kr i timmen

Jan: Och det blir också återigen personlig utveckling. Jag vet exakt hur det här är. När jag var studentkonsult och hade mitt första företag, då räknade jag ut, vad har mina kompisar? Och sen tog jag lite mer, det låter ju så här, 150 kr i timmen. Och sen började jag jobba på det här managementkonsultföretaget hos Klas-Erik. Han var så här, du kan inte sälja för 150 kr eller ens 350 kr, utan du behöver upp i 800 kr i timmen. För att det ska vara seriöst. Och du är inte student. Från 150 kr till 800 kr, jag var så här, jag kommer förlora alla mina kunder. Då sa han så här, jag hade tio kunder, han sa, du behöver bara behålla två, en och en halv. Och mycket riktigt, jag fick behålla tre, vilket gjorde att jag tjänade mer pengar. Och de sju som jag tappade, det var okej.

Jan: Det finns något som heter, det är överkurs, men det finns något som heter olönsamma kunder. Kunder som man inte borde lägga tid och energi på, för de kostar mer än vad de ger. Så mitt råd är, när det känns i magen, kan jag verkligen säga det här priset, gör det. Det är som löneförhandling, har du tänkt säga tre, säg sex. Hamnar du på fyra och en halv, det är ändå en vinst.

Vad ska du ligga på i timpris?

Jan: Sen kommer det också, beroende på vilken typ av tjänst det är, vad man lägger sig i pris. Men man behöver vara förberedd. Är du hantverkare och du har 100 procent beläggning, ja, då måste du ligga runt 1 000 kr i timmen. Hantverkare kan ligga på 500 kr, för att de har så många timmar. Men det finns en anledning till varför revisorer eller managementkonsulter eller advokater ligger på 2 000–4 000 kr i timmen. För de har inte full beläggning. Sen kommer sweet spotten, du tar 4 000 kr och full beläggning. Där startar man inte. Då är man på elitserienivå. Men ja, du ska tappa kunder. Det är okej att tappa kunder. Ligg högre än vad man tror. Och sen kolla, var ligger peer groups? Det finns listor. Vad ligger en konsult på inom försäljning? Vad ligger en programmerare på?

Monica: Jag tror att det där är jättebra tips. Som anställd så är det väl knappt en gång per år man funderar, vad kostar egentligen det jag gör? Och då tänker man ofta inte heller, när man utgår från sin lön, då tänker man inte på arbetsgivaravgifter.

Jan: Du tänker inte på tjänstepension, du tänker inte på kontorsplats, du tänker inte på mobiltelefon, dator, redovisning, bokslut. Och sen alla de där sunk costs. När någon sabbar någonting, som företag får du alltid stå för det. Försäkring. Så du behöver ju ha långt mycket mer än din lön.

Tumregler för timpris och omkostnader

Jan: Ska man liksom försörja sig, om jag i stället får säga en timkostnad, så skulle jag säga så här: är man egenföretagare, målet måste vara att ligga på runt 100 000 kr, mellan 80 000 och 100 000 kr i omsättning per månad. Tumregeln brukar vara att man ska omsätta en miljon kr per anställd. Tittar man på många bolag och delar deras omsättning med deras anställda, märker man ofta att de flesta bolag ligger på en miljon kr per anställd. Riktigt duktiga bolag ligger på kanske en och en halv, två, tre miljoner kr per anställd. Sen finns det naturligtvis undantag.

Caroline: Men du tänker, vad ska få plats i den här miljonen? Det är ju lön och sociala avgifter.

Jan: Lön och sociala avgifter. Man brukar säga att tumregeln är att din lön kostar dubbelt så mycket som det du tar ut i handen. Ska du ta ut 30 000 kr i handen, så kostar det företaget, så måste du fakturera 60 000 kr plus moms. Det är tumregeln. Och sen bör man lägga på 20–30 procent för omkostnader. Kontor, bokföring, bokslut.

Outsourca bokföringen, gör det du är bäst på

Jan: Där kommer också vissa så här, nej, men jag ska lära mig bokföring själv. Nej, nej. Utan outsourca det, både för att det inte får bli fel, för det blir så jobbigt med Skatteverket om det blir fel. Och sen nummer två, det är ju inte en redovisningsfirma du har tänkt starta. Tanken är ju att du ska göra det du är duktig på. Det som skapar värde åt andra. Så du ska göra det du är bäst på. Allt annat är de facto en distraktion. Och då blir det ofta en prokrastinering. Så jag är inte ett fan av när folk säger så här, nu ska jag starta bolag, gå en bokföringskurs hos Skatteverket eller lära mig momsredovisning. Nej, du kommer ändå aldrig kunna det lika bra. Det är bättre att ha någon du kan ringa.

Jan: En redovisningsmänniska tar typ 600 kr i timmen. Det är väl en ganska standard going rate. Och då håller de koll på allt det du behöver kolla. Då behöver du inte läsa på. Fortfarande idag, efter 20 års färdighet, jag vet inte när jag ska skicka in moms och sådana grejer, utan jag får alltid ett mejl som säger så här: från den här månaden ska du betala de här pengarna till de här kontona, till Skatteverket. Och så säger jag, fine.

När ska man outsourca allt utom kärnaffären?

Monica: Ja, det är jättebra att du säger det. Det här är en fråga jag hade också, inte bara kring redovisning, men kring andra också. Det blir lätt att, okej, starta eget, då behöver man kanske en hemsida, man behöver ett mjukvaruprogram, man behöver redovisning. När ska man direkt outsourca allt som inte är core-försäljning? Eller finns det ens något syfte att lära sig?

Jan: Om det är så att man siktar på att försörja sig på det här bolaget. Förstår du, att ha företag för att jag ska kunna leva på det, i stället för mitt arbete någon gång i framtiden. Sen kan man ju ha företag bara som en hobby. Jag startar företag för att jag vill lära mig om bokföring. Ja, men det är skitbra. Men då är det ju det som är syftet. Annars tycker jag inte man ska skaffa sådana här Bokio och göra bokföring själv. Utan jag anser att det man ska göra är att lägga tid på försäljning av det man vill göra, initialt, och sen göra det du tycker är roligt. Tycker du bokföring är roligt, ja, men starta en redovisningsfirma. Men då är vi på en annan spelplan.

Värdet av en mentor

Caroline: Men jag tänkte på en sak. Du hade ju Klas-Erik som mentor.

Jan: Ja, vem var min mentor?

Caroline: Ja, det var ju Jan. Jag tycker det är bra att ha en mentor. Som fattar alla de här grejerna, som kan leda en lite grann. Så att man inte lägger massa tid på saker som man kanske inte behöver.

Jan: Och vet du vad, nu låter det så. Det är så människan har gjort i alla tider. Man var lärling. Man var lärling hos en mästare, och sen blev man själv mästare, och så lärde man andra.

Caroline: Det ger ju ens resultat och utveckling jättemycket. Man behöver ju inte ha det, om man känner att jag vill lära mig själv. Men jag tycker det är perfekt. Jag har inte behövt göra massa misstag.

Jan: Ja, men det sparar tid och massa annat.

Tankefällan: pengar som brist

Jan: Nej, så jag tycker, och där kan man lätt hamna, då är vi återigen på personlig utveckling, att vi människor lever ju ofta, nu ska vi inte göra det filosofiskt, men företagets uppgift är ju att sätta så mycket pengar i ägarens ficka som möjligt. När man har anställda på bolaget man jobbar, som till exempel är börsnoterat, då finns det krav från aktieägarna att man till exempel ska köra sparprogram. Så då vill företaget dra ner på löner till sina anställda. Så majoriteten av oss som har kommit från att vara anställd, vi är ganska vana att leva i att pengar är en brist. Det är brist på pengar, det är brist på tid, så jag måste anstränga mig mer, jag måste jobba hårdare. Och det är ett ganska tufft liv.

Jan: Det är då man ofta, i den här bristen, tänker så här: gud, jag ska inte lägga 600 kr på en redovisningskonsult, för de 600 kronorna hade jag kunnat använda till mig själv. Och så lägger jag de här tre timmarna på att lära mig bokföring, för att det ingår. Och så hittar man någon rationalisering. Om man i stället hade lagt de tre timmarna på att sälja och dra in 3 000 kr, då är det ju inget konstigt att lägga 600 kr på en bokföringsperson. Men vi hamnar ofta i de här tankefällorna, att pengarna är så mycket värda.

Som företagare måste man nästan tänka så här: det finns hur mycket pengar där ute som helst. Det är bara mitt sätt att hitta på så bra sätt som möjligt att hämta in dem till mitt företag.

Bananen, kursen och YouTube-videon

Jan: Det är där jag är så här, att vara det här kreativa. Och där hamnar jag nu i subjektivt, för jag älskar ju affärsutveckling. Jag kan inte sluta. Ser jag en banan, så är min första tanke, du vet, jag kan sälja bananen. Fan, det är nog bättre att hålla en kurs om bananer. Då kan jag sälja den här bananen till flera. Och sen bara, fan, nu har jag hållit en kurs om den här bananen. Jag borde spela in en YouTube-video om bananöppning. För då kan jag sprida den till massor av människor. Är du med? Och plötsligt har man utvecklat det där och har en mycket större intjäningspotential.

Jan: Och där, tycker man sånt är svårt, ta hjälp. Det finns forum, det finns vårt forum, och oftast har man någon företagare någonstans i sin omgivning. Jag tycker man ska umgås med andra företagare. Det kan vara så att man ser på någon, så vill jag också tänka och göra, och så kan det vara att man ser på någon annan, att det där är inte riktigt min grej. Man lär sig mycket av att vara med andra företagare. Och ofta älskar de, för de blir ju glada att man frågar dem.

Företagare håller låg profil

Caroline: Ja, det minns jag, du vet, när vi gick på första företags... eller när vi gick på information hos Försäkringskassan. Och så var de så här, ja, vilka är anställda? Och då räckte de upp handen. Ja, vilka har företag? Så räckte jag och var typ själv.

Jan: Ja, du är en sån.

Caroline: Vad var det för någonting? Jo, det var för Freja, innan Freja skulle, jag skulle fatta hur det funkar med SGI och sånt.

Jan: Så du vet, som företagare är man ganska van så här, jag ska nog hålla lite låg profil. Så när någon kommer och ber om hjälp, så blir det så här, åh, titta, här är alla grejerna jag kan, det finns en annan som vill bli företagare. Ja, bra.

Tjänar du mindre än som anställd gör du något fel

Jan: Och sen sista grejen också, du märker entusiasmen här. Målet, om man driver företag, då brukar jag också säga, det här provocerar också skiten ur många. Om du på sikt tjänar mindre på att driva ditt företag och göra det du gör, än om du hade gjort motsvarande grej som anställd, då gör du liksom något fel i ditt företagande. Så målet över tid med ett företag måste vara att jag tjänar mer, eller jag jobbar mindre, eller jag har mer valfrihet. Man ska inte gå med på, jag vet, om jag skulle vara en kompis som provocerar, brukar skapa dålig stämning, jag säger så här: det finns så många där ute som kallar sig företagare, men de är egentligen arbetslösa med F-skattsedel.

Caroline: Och jag är så bara, okej. Men vänta här nu, du pratade ju om att man inte ska jobba för mycket och känna mindre frihet.

Jan: Nej, nej, nej. Jag säger att om du tjänar mindre och jobbar mer med ditt företag än vad du hade gjort med motsvarande arbetsuppgifter som anställd, då gör du någonting fel. För då kommer så mycket sidogrejer in i ditt företagande. Det är inte tanken att du ska jobba 80-timmarsveckor. För det är ju där myten om företagare. Man brukar säga att den största fördelen med att vara företagare är att du själv får välja hur du vill lägga dina 80 timmar i veckan. Och jag köper inte det, utan jag tänker att om man ska ha ett livstidsföretag, då måste man ju kunna ha möjligheten att tjäna mer och jobba mindre. För annars kan jag ju lika gärna skita i det, slippa ansvaret, slippa försäljning, slippa allt det där och bara göra min grej.

Vem är det som säger att företagande är hopplöst?

Monica: Exakt. Och det är den myten som har hållit mig från att ens våga drömma, för det är inte det jag är intresserad av. Sen när jag började lyssna, vem är det som säger det här? Det är ju sällan företagare.

Jan: Nej, exakt.

Monica: Nio fall av tio någon som är anställd.

Jan: Nej, men det är, då blir det jobb bara. Och då blir det rittan och då blir det rattan. Okej, men har du gjort det? Nej, nej. Nej, bra. För då blir det en rationalisering till varför gjorde du inte det? För om det inte vore så, om jag inte hade den storyn, ja, då hade jag varit tvungen att göra det. Och det vågar jag ju inte.

Caroline: Det kan också vara någon som har misslyckats med sitt företag och sen blivit anställd igen.

Jan: Och det finns ingen som helst skam i det. Tvärtom skulle jag säga så här, grattis till den arbetsgivaren som lyckas anställa en sån person. För snacka om att den personen är van att ta ansvar och är proaktiv. En sån person som någon gång har betalat sin egen lön, man är sjukt mån om när man skapar värde och när man inte skapar värde, när man sitter hos någon annan.

Jan: Men fler frågor, Monica?

Anställa eller ta in hjälp utifrån?

Monica: Ja, men på tal om det här med att outsourca, bara en kort tilläggsfråga. Om man tänker anställning, eller att ta in hjälp i form av andra människor, hur ser ni på det?

Jan: Då skulle jag säga så här, lite beroende på vad man tycker är kul och hur man är som person. Till exempel, jag har insett, jag är en ganska värdelös chef. Eller, nej, jag är inte en värdelös chef. Jag gillar inte att vara chef eller ledare. Jag vill kunna sitta och pyssla med mina grejer, och jag vill inte ha utvecklingssamtal med någon annan. Du vet, jag träffade Nordnets marknadschef för några år sedan. En tjej, nu minns jag inte vad hon heter. Och så hade vi en middag, och så käkade vi, och så sa jag så här: men du vet, om du har en medarbetare som gör en skitdålig presentation, vad tänker du då? Och då var hon så här, ja, men det är ju skitbra, då finns det utvecklingspotential, och då kan jag sitta med den personen, så kan vi gå igenom presentationen, jag kan visa hur de kan göra nästa. Och sen växer de. Och så gör de det mycket bättre. Och det är bra för företaget.

Caroline: Hon var intresserad av medarbetarnas utveckling. Du är inte det, Jan.

Jan: Om någon håller en kass presentation för mig på det sättet, då vet jag, nej, nej, nej.

Caroline: Du har en annan approach till det.

Jan: Man ska inte värdera något av det, men det är olika sätt. Men då vill jag säga så här, jag har i alla fall idag, när jag börjar bli 40 plus, självinsikt nog att jag inte ska ha anställda. För det är inte bra för dem, det är inte bra för mig. Så jag jobbar jättegärna med andra ensamkonsulter eller andra experter. För då behöver jag inte bry mig om sockerkaka och katter, utan då har den en uppgift, jag har en uppgift, vi träffas, då pratar vi om uppgiften och garvar lite. De förstår vad de ska göra utan att jag behöver arbetsleda dem. Så jag kommer aldrig ha någon anställd i mitt företag, och det kommer ha vissa positiva, vissa negativa konsekvenser. Om man är en person som gillar andra människor, man gillar team, då är det annorlunda. Jag är ju en dålig lagspelare.

Caroline: Ja, men bygg ett team.

Jan: Så där finns inget rätt eller fel svar, utan där skulle jag säga, utgå från dig själv. Ja, hur är du, Monica? Vad skulle du säga att du är för en person?

Monicas självinsikt: coachning ja, administration nej

Monica: Nej, men jag, kring chefande, det tråkiga är ju allt det administrativa som kommer kring det. Det är ju bara döden.

Jan: Så då är det kanske sånt som du...

Monica: Sen kan jag tycka att det är ganska kul att kanske se någon som är som jag, men fem år sedan. Om man kan bara lite hjälpa och tweaka och titta på dem, så kan de ta sig många steg framåt. Just den här coaching-biten kan vara intressant, men att administrera kring anställda och löner och semester, allt sånt, nej. Det är det som är lite varför jag ställde frågan, just för att man behöver anställa.

Jan: Och det kan man också outsourca. Det finns ju HR-firmor och sånt. Jag tror att man behöver titta från case to case, och man behöver framför allt vara ärlig med sig själv, för dessutom är man bara två i fördel, och tre, det kräver ganska mycket av en. Sen, till exempel för mig, jag som jobbar hemma, då var det också så här, om vi ska ta in någon anställd, kan vi ha kontoret hemma, är det okej? Då ska någon komma in halv nio, och då måste jag ju vara på kontoret halv nio. Det var en massa frihetsgrejer för mig.

Boktips: The 4-Hour Workweek och outsourcing

Jan: Men jag ska ge ett bra tips, ett boktips, The 4-Hour Workweek av Tim Ferriss. Fantastisk bok. Apropå outsourcing, för där pratar han om, det finns ju sådana sajter som Fiverr, Upwork, där man kan outsourca till folk utomlands. Och idag är det ju väldigt mycket jobb man kan göra digitalt. Och det finns svenskar runt om i världen. Vid ett tillfälle hade jag en kille i en kundtjänstroll som jobbade i Thailand. Han var så här, du vet, mycket lägre lön, för han var 22, jag trivs skitbra i Thailand. Och sen var det dessutom en annan tidszon, så då hade vi support dygnet runt, vilket hade varit omöjligt i Sverige. Och sen har vi, när du skulle göra säljmaterial, då hittade du en brasiliansk designer.

Caroline: Som tog 200 kr för att göra en broschyr.

Jan: Du kan ju inte gå in på en svensk reklambyrå utan att det kostar dig 50 000 kr.

Caroline: Ja, men det är en bra bok, den där The 4-Hour Workweek. För där får man, det är lite i storyformat, hur han gjorde, hur han tänkte, och det här var ju så 10–15 år sedan. Det var väldigt tidigt att tänka på det viset, att ta in hjälp från andra världsdelar. Frilansare.

Outsourca så du kan göra din kärnaffär

Jan: Så om jag skulle säga något generellt, ja, outsourca så mycket som möjligt, så att du kan göra din core business. Allt annat är ju stödfunktioner för att du ska kunna göra det du gör. Och där ska det också vara så här, var kreativ. Det finns virtual assistance, allt finns där ute. Hemsida, varför betala en svensk firma 35 000 kr för en hemsida, när du kan få en lika bra eller bättre för 3 500 kr? Av någon som sitter i Ukraina, i något jävla skyddsrum i dagsläget. Nej, men, ja, okej, det var överdrivet. Men det är ju så.

Caroline: Men någon annan, europeiskt land där de har en annan prisbild, kan man väl säga, och att de förstår designen, som inte är då asiatisk till exempel. För det har vi ju upplevt, att vi har fått något helt annat bildspråk.

Jan: Man får mycket äventyr med utländska kulturer.

Det handlar inte om att utnyttja billig arbetskraft

Jan: Men min poäng är inte så här, utnyttja billig arbetskraft. Det är inte det som är min poäng. Utan min poäng, när vi har anställda i Indien till exempel, då betalar vi dem mer än vad genomsnittslönen är för att programmera i Indien. Men det är fortfarande en sjättedel av vad en civilingenjör i Sverige kostar.

Caroline: Ja, och de är ju duktiga.

Jan: Och de är minst lika duktiga. Så ja, outsourca mycket mer än vad du tror. Och så ska jag vara helt ärlig, det är ju det som är hemligheten i vårt bolag. Hur kan vi omsätta fyra miljoner kr på två personer? Ja, för att vi outsourcar ganska mycket till andra. Vi ska säga så här, klippning, eller ljudet. Den som har bearbetat ljudet i det här poddavsnittet sitter i Serbien och kan inte ett ord svenska. Han har gjort alla 260 avsnitten. Han var så här, du Jan, vi har jobbat i fem år nu, jag har börjat lära mig svenska. I alla fall den första meningen, så bara, "idag är det dags för avsnitt". I think that means "Today, this is the episode". Och du vet, jag hade aldrig gissat. Folk blir så här, va? Hur kan ni låta någon klippa som inte kan språket? Det är ingen som har klagat på 260 avsnitt.

Caroline: Var det han som jobbar med tv?

Jan: Ja, sen har vi Ranko, som gör klippningen när vi har flera kameror. Han jobbar på serbiska televisionen, och sen klipper han. Han förstår det naturliga.

Caroline: Ja, han fattar, nu pratar den, då borde jag, snart pratar den, då klipper jag och mixar.

Jan: Och då gör han det för 40 US-dollar per avsnitt. Vem i Sverige hade klippt en och en halv timme YouTube för 400 kr?

Våga fråga, våga släppa

Monica: Det är jättebra att du säger det där, för det är lätt att tänka att jag ska inte utnyttja arbetskraft. Och sen också, jag kan ju tekniskt göra det själv, eller jag kan lära mig, eller jag ska göra det själv, just för att det kan vara svårt att bara, som jag tror din personlighet, att bara våga fråga, och våga släppa det.

Jan: Och jag tänker också, en hel del kan du ju själv.

Caroline: Det är ju så, en del av ens utveckling, när man jobbar med sitt företag, det är att man lär sig lite grann. Och sen så inser man, det här tar för lång tid för mig. Jag ber någon som är duktig på det här att göra det, så att jag kan ägna mig åt det som jag behöver göra idag.

Jan: Eller, i min värld, så blir det slöseri på tid.

Monica: Ja, jag förstår. Du har ju tagit det så långt.

Chefen räknar på alternativkostnaden

Jan: Ja, och så måste man resonera som företagare. Chefen måste resonera så här: okej, om jag skickar ut arbetaren till en kund, då kan jag få 1 000 kr i timmen. Om jag låter arbetaren göra bokföring, så är det 600 kr i timmen, för det är vad vi sparar i stället för att anlita en redovisningskonsult. Så att arbetaren nu sitter och gör bokföring, det kostar oss 400 kr i förlorad intäkt för varje timme arbetaren sitter och gör bokföring. Är ni med? Och det är bara att ta den där skillnaden däremellan.

Jan: Sen får man ju också ta det till nästa steg. Jag drog ju det här för långt vid ett tillfälle. För jag gillar ju att programmera, det är ju min passion. Men då var jag så här, shit, jag kan ju köpa en programmerare för 10 dollar i timmen. Och så köpte jag en programmerare, och sen slutade jag programmera själv. Och sen tre år senare var jag så här, shit, jag saknar programmering. Och då kunde jag liksom gå tillbaka. Men skillnaden nu är att jag har ju kvar programmerarna. Men nu programmerar jag bara det jag tycker är kul.

Måla bara den vägg du gillar

Jan: Så jag jämför det. Det är som att jag är den där personen som, jag gillar att inreda ett rum, jag gillar att måla, men jag gillar bara att måla halva väggen. Så nu målar jag bara halva väggen på ena sidan, och sen säger jag till andra, måla resten i samma färg. Och då får jag maxa, och då får jag lov att maxa den här upplevelsen. Vad var det jag tyckte var roligt egentligen? Så att man får lov, ibland behöver man inte alltid ta allt med pengarperspektivet. Ibland kan man också få unna sig. Men gör det då så att du får ett added värde. Nu programmerar jag bara det jag tycker är roligt. Jag bokför bara kundfakturorna. Jag skiter i leverantörsfakturorna. Det får någon annan göra.

Caroline: Ja, men det är ett bra tankesätt. Tänka lite så här energi. Managera sin makfeel.

Jan: Snyggt.

Avrundning: era guldkorn

Jan: Du, Monica, jag tänker faktiskt, jag vet inte om ni har tänkt på, vi har pratat i en och en halv timme.

Monica: Nej, det har jag inte.

Jan: Så jag tänker faktiskt att vi måste runda av det här avsnittet, innan lyssnarna blir så här. Men jag tänker att det här, jag tyckte ju det här var så roligt, så jag skiter i om lyssnarna gillar det eller inte. Utan jag tänker att vi tar ett avsnitt till. Om du vill, för jag gissar att vi inte är igenom dina frågor.

Monica: Nej, inte alla.

Jan: Men då gör vi så här, vi rundar av för idag. Och så tänker jag så här, Caro och Monica, vad är era guldkorn? Vad tar ni med er från det vi har pratat om? Ja, Monica, vad tar du med dig?

Monica: Högt och lågt. Det första, bara det första, vilken bolagsform. Det är så skönt att få dina tankar kring det. Det är bara en enkel grej som kan vara att man fastnar på, att det ska komma igång. Man tänker kring det administrativa. Och sen det andra, att våga fokusera på försäljningen och släppa allt det andra. För det är också mycket där, tror jag, mina rädslor har varit kring att jag kanske vet vad jag vill göra och sälja, men allt det här andra med att starta bolag, jag är ju ingen expert på det, så hur ska jag då kunna starta ett bolag? Kring allt från tjänster till anställda, till outsourcing.

Jan: Och där, vet du vad, det är till och med så här, kan man sälja och tycker det är kul att sälja, det finns alltid människor som producerar. Och vi har idag i Sverige och i världen, det är alltid mycket, mycket svårare att sälja in någonting än att producera någonting. Så kan man bara sälja, då löser sig allt annat. Och det talar ju rakt in i din värld. Och sen för alla andra, det är en fantastisk potential att bli bra på försäljning. Kan man sälja, så kommer man alltid ha ett jobb. Alltid. Det är så här garanterat.

Jan: Vad tar du med dig, Caro?

Caroline: Jag tänker också på att du har mycket roligt framför dig. Det har du ju. Du verkar ju tycka om också den här interaktionen med människor, och det ingår ju jättemycket i försäljning. Så då får man se det som att man får träffa många människor. Man får ha jätteroligt faktiskt. Det är jättekul att sälja.

Jan: Ja, det är ju det.

Caroline: Snyggt.

Jan: Men då tänker jag så här, Monica, ett fantastiskt stort tack för det här. Och vi säger inte farväl eller så, hoppas du kan komma tillbaka, för du kommer komma tillbaka nästa vecka.

Monica: Det är jag som ska tacka. Tack.