Företagande som livsstil

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Ingen blir framgångsrik på egen hand
2. Avsnittet funkar även för dig utan företag
3. Vad tog du med dig?
4. Vad är det Monica ska starta?
5. De dagar inspirationen inte finns
6. Grattis att det gick åt skogen
7. Trilla av hästen och hitta sina sayings
8. Lyckats missa, inte misslyckats
9. Att fira misslyckandena
10. Du bestämmer hur historien slutar
11. När vet man att en idé inte funkar?
12. Du kan inte connecta the dots i förväg
13. Sätt en gräns för dig själv
14. Mod är viktigare än kunskap
15. Fanns det en vision från början?
16. Visionen växte över tid
17. Testa och utvärdera
18. Ett bättre liv slog att förändra världen
19. Affärsidéer börjar i en svordom
20. Det tog 15 år att lista ut
21. Banken trodde inte på affärsidén
22. Krabbeffekten
23. Vi ger råd från där vi själva står
24. Mamma, den tredje poddmedlemmen
25. Trafikljus-metaforen
26. Skattade versus oskattade pengar
27. Hur avdrag fungerar
28. Räkneexemplet med boken
29. Och så kommer momsen
30. Håll dig på rätt sida av reglerna
31. Lön, tumregeln och brytgränsen
32. Samma regler oavsett arbetsgivare
33. 3:12-reglerna och utdelning
34. Kryphålet med två bolag
35. Alla funktioner är stödfunktioner
36. Företagaren får inga freerides
37. Det provocerande är när det utnyttjas fel
38. Ekonomiska risker för småföretagare
39. Att låna pengar av Skatteverket
40. Ta inte på dig för stora åtaganden
41. Kontrollbalansräkning och personligt ansvar
42. Man är inte själv ens som ensam
43. När jurister blir värdefulla
44. Mest framgångsrik marknadsföring
45. Försäljning som inbjudan
46. Fråga efter affären
47. Fråga efter feedback på nejet
48. Samla 30 nej i veckan
49. Börja samla på en lista
50. Var behjälplig och sälj samtidigt
51. Många pratar om produkten, inte kunden
52. Vems kunder har glädje av min tjänst?
53. Som att spela biljard
54. Varumärke och grafisk profil
55. Du spelar roll, inte hemsidan
56. Snacket om dig när du inte är där
57. En sämre produkt med bättre story säljer mer
58. Framgångsfaktor och största lärdom
59. Gör det som du tycker är kul
60. Största misstaget
61. Charmen i att lyssna och fråga
62. Låt inte egot stå i vägen
63. Bästa attityden vinner
64. Avrundning och tack till Monica

Ingen blir framgångsrik på egen hand

Jan: Jag skulle säga att ingen människa har blivit framgångsrik på egen hand. Det handlar väldigt ofta om människorna runtomkring en, och framförallt vid de tillfällen man har lyckats missa, när det inte har gått som man tänkt sig och man behöver hjälp att hitta: vad var det som var mest fantastiskt med att det gick åt skogen?

Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Idag är det dags för avsnitt 267, och idag blir det en fortsättning på avsnittet om företagande, att starta företag, som vi har med vår läsare och följare Monica. Det här började med att Monica hörde av sig och sa, jag skulle vilja starta företag, jag har lite frågor. Och jag brukar alltid svara på den typen av mejl, ja men återkom med frågor. Då fick jag ett helt frågebatteri och tänkte, gud vilka bra frågor, det här kan bli ett kul avsnitt.

Avsnittet funkar även för dig utan företag

Jan: Så idag fortsätter vi där vi slutade förra gången. Man kan lyssna på det här avsnittet fristående, det är inga problem, men jag tror att vi refererar en del tillbaka till det förra, så jag kan faktiskt rekommendera att man går tillbaka och lyssnar på det först.

Nu har vi faktiskt spelat in avsnittet innan vi spelade in introt. Målet är att det blir tips även för dig som har företag, och tips för dig som faktiskt inte har företag eller har tänkt starta. Hur man kan tänka. Många av oss jobbar i organisationer eller i företag där man säljer, där man har kunder, där man har den här typen av relationer. Ett företag är ju inget mystiskt. Det är egentligen människor som löser ett problem, skapar en produkt eller erbjuder en tjänst till någon annan. Så jag vill inte att någon ska tänka, jag har inte tänkt starta företag, då skiter jag i det här avsnittet. Nej, tvärtom. Mycket av det här är kanske till och med sådant som till exempel cheferna tänker, ett sätt som man faktiskt skulle kunna använda för att höja sin egen lön kring de här resonemangen.

Och sen pratar vi ganska mycket om den emotionella sidan, personlig utveckling, att våga misslyckas inom företagande.

Caroline: Ja, vi pratar ganska mycket om att våga misslyckas idag. Och det är också generellt.

Jan: Generellt, ja, inte bara i företagande.

Caroline: Nej, utan i livet.

Vad tog du med dig?

Jan: Tog du med dig någonting?

Caroline: Ja, Monica hade många bra frågor. Det var jättekul att prata om den emotionella sidan av företagande och livet.

Jan: Ja, precis. Jag tyckte också det var roligt att vi pratade både framgångsfaktorer, misslyckande och råd till sig själv. Och sen pratade vi också sånt som jag kan tycka är skattskillnaden, hur ett företag faktiskt kan hjälpa ens privatekonomi. Varför jag rekommenderat alla att man borde ha ett företag, och att det inte är så himla farligt. Folk tänker ibland, shit, risken med företag är jättestor. Nej, det är den inte.

Så det är lite annorlunda avsnitt. Men det är sådana här avsnitt jag älskar, där det blir frågor som dyker upp. Och det här är frågor som vi har haft i forumet också. Så jag brukar rekommendera att besöka RikaTillsammans-forumet. Bara gå in på RikaTillsammans och trycka på forum.

Caroline: Snyggt.

Jan: Jag tänker, vi behöver inte göra det svårare än så här, utan vi släpper på Monica.

Vad är det Monica ska starta?

Jan: Så, då är vi tillbaka, Monica, och så ska vi fortsätta prata om företagande, hur man kan starta företag, hur man kan tänka. Och du, det är faktiskt en grej som jag insåg att jag behöver be om ursäkt för sen sist. Karro kom till mig efter vår inspelning och sa, ja men det var jättebra och sånt. Men Jan, vad är det Monica ska starta företag inom? Du har inte frågat. Och jag hade inte frågat.

Caroline: Jag trodde att ni redan hade pratat om det.

Jan: Jag bara, nej, det har vi inte. Vad är det du vill göra? Berätta.

Monica: Jag måste faktiskt säga att jag tyckte det var ganska skönt att inte prata om det. Men jag håller på att utbilda mig till wellnesscoach. Jag vill jobba inom holistisk hälsa. Jag har en historik av att när jag var yngre hade jag ätstörningar, och sen ledde det till depression och överprestation och en massa psykiska och mentala problem. Jag vill egentligen hjälpa andra med liknande problem. Framförallt kanske överambitiösa tjejer som strävar efter perfektion.

Jan: Ja. Jag kan säga att det finns vissa av oss killar som också är sådär. Jag läste någonstans att många människors överprestation bara är ångest, harnest i en viss riktning.

Monica: Ja, precis.

Jan: Så att frigöra tid för att skriva. Det kanske blir en bok någon gång.

Monica: Ja. Det ligger väldigt nära hjärtat.

Jan: Vad kul.

De dagar inspirationen inte finns

Jan: Jag vet att vi hade massa frågor som vi började prata om förra gången men inte hann genom. Och du hade strukturerat och gjort superbra. Så jag tänker att jag lämnar ordet till dig, Monica. Så får du skjuta in någon fråga och så tar vi det därifrån.

Monica: Ja, absolut. När jag reflekterade över förra veckans samtal var det en sak som slog mig. Absolut att man kan ha osäkerheter och inte veta rent tekniskt hur man ska gå tillväga eller hur bokföringen funkar. Men det som verkligen slog mig, det stora, det är ju mindset. Det är där det ligger. Jag tänker vi kan börja där idag, även om jag också har lite mer tekniska frågor. Ni som har gjort det här ett tag, när ni spelar in era poddar är det ju alltid med supermycket energi. Men vad gör man de dagar när man inte har inspiration eller motivation, eller om man har misslyckats med projekt, produkter eller en lansering? När det går dåligt. De dagarna finns ju.

Jan: Ja, absolut. Jag testar, så får du fundera och säga facit medan jag pratar på. Det som verkligen har varit en framgångsfaktor i mitt liv när det gäller de här frågorna, det är att jag har haft fantastiska människor runt mig. När det skiter sig för en, när man misslyckas, när man är på ett dåligt ställe, så har jag haft människor runt mig som kanske inte alltid säger det man vill höra, men säger det man behöver höra.

Grattis att det gick åt skogen

Jan: Ett typiskt exempel. Det är klart man kan få empati, men ibland har jag fått reaktioner som, grattis att det har gått åt helvete, låt oss fira nu att det gått åt skogen. Och sen, vad är guldkornet som du har lärt dig nu? Är du med? Att man har människor som inte låter en ligga där och kravla, utan de lyfter upp en, borstar av en, det kommer lösa sig, nu gör vi något roligt. Samtidigt har de med det där att du faktiskt har fått en erfarenhet, du har fått en möjlighet till ett guldkorn, du har lärt dig någonting. Det kanske inte känns som att du lärt dig något nu, för det känns som att det gått åt helvete. Men där finns alltid ett guldkorn.

Man kan alltid ställa sig frågan: vad är det mest fantastiska med att det känns skit? Vad är det mest fantastiska med att jag fick ett nej?

Jan: Det är inte det man vill höra då, för då vill man, eller jag vill åtminstone säga, nej, allt är dåligt, jag är kass. Man behöver en liten stund där man får tycka synd om sig själv lite.

Och man kan inte träna på att inte misslyckas. Det ingår. Att driva ett företag, det ingår att misslyckas hela tiden. Det är det jag tror många tycker, särskilt när man kommer som vi här från ett högprestige-jobb, eller man är högpresterande. Då kommer man oftast från en bakgrund där man lyckas med 95 av 100 saker man tar sig för. Men att driva företag, till exempel jobba med försäljning, det är precis tvärtom. Det är mer normalt att du får nio nej och ett ja. Och att varje nej är ett steg mot det där tionde jaet.

Trilla av hästen och hitta sina sayings

Jan: Så där tror jag att det är ett stort skifte för många som kommer från en miljö där man lyckas hela tiden. Att skifta det här, att säga att det inte är ett misslyckande. Och då får man hitta sina sayings. Ett sånt saying jag har till mig själv är att allt som händer är en träning inför något som komma ska. Så ja, jag har misslyckats här, för jag ska lära mig någonting så att jag är redo till nästa match.

Jag kan inte träna på att inte trilla av hästen. Det enda jag kan träna på är hur lång tid det tar tills jag är uppe på hästen igen. Det kan jag påverka.

Jan: Jag hade en kompis nu som hade ett företag. De hade haft en jättestor kund i tio år. De hade haft fördiskussioner och skulle planera hela säsongen. De hade anställt personal. De jobbar inom service av industri. Och sen var det, ja, nu har tilldelningen av jobb blivit färdig, och ni fick ingenting. Från att stå för 80 procent av omsättningen fick de nästan ingenting. Hela företaget höll på att gå omkull. Det var panik på riktigt.

Och sen var det, ja men perfekt, vi fick en möjlighet att diversifiera, vi fick göra om organisationen. Det roliga var att elva månader senare kom den här kunden tillbaka och sa, vi testade en annan leverantör och det funkade inte alls, så kan ni komma tillbaka. Då har de ändå gjort en utvecklingsrunda för sig själva. De har gått plus ur det.

Lyckats missa, inte misslyckats

Jan: Så jag skulle sammanfatta det så här. Se det som att du inte har misslyckats, du har lyckats missa. Och har du lyckats missa, så antar det ändå att du har sparkat bollen på mål. Du har försökt, och där finns alltid en lärdom.

Och det andra, ha människor runt om dig, andra företagare eller andra människor. Har du inte det, så skaffa en coach eller en mentor, någon som inte säger, vad var det jag sa, du skulle inte driva eget, varför har du inte ett vanligt jobb. Utan någon som hjälper dig med rörelsen framåt. Det tror jag är superviktigt. Är det något du vill lägga till, Karro?

Caroline: Nej, men jag håller helt med dig. Och man kan träna upp det också. Att reframa ett misslyckande som, ja okej, det var en road bump. Vad var det nu som hände här? Det är ju en framgångsfaktor. Att våga titta på misslyckandet och se vad som hände och vad man fick ut av det. Det gör ju flygbolag och alla möjliga, för där är det liv och död som gäller. Man kan öva sig på det och träna upp det. Det kan ta känslomässigt på en, men har man börjat träna upp förmågan att reframa ett misslyckande, så är det som att den aldrig lämnar en. För sen är ju världen bara full av möjligheter. Och misslyckanden är inte så himla jobbiga.

Caroline: Nej. Så tänker jag.

Att fira misslyckandena

Jan: Ja, men exakt. Jag tror till och med att det tar ett steg längre att göra det over the top, att fira det. Jag kommer ihåg när Simone vid ett tillfälle, en kompis vi hade pratat med, ringde till oss och bara sa, Jan, du och Karro, ni får komma hem till mig och Lulle, så ska vi fira. Ja, vad roligt, vad är det vi ska fira? Han bara, jag vet inte, allt har gått åt helvete. Och jag bara älskade det.

Vi hade en mastermind tillsammans. Det var människor som ville ta oss framåt, andra företagare som förstod oss. Så det är bra, man kan ha en mastermind. Då pratade vi mycket om att man får fira inte bara lyckanden, utan också misslyckanden.

Caroline: Vi låter ju helt knäppa.

Jan: Men det är att vara företagare, att vara lite knäpp, så det är okej.

Caroline: Men vi är där för att fira och kanske också dela med andra. Det är så ofta vi går och delar våra grejer när det går bra.

Du bestämmer hur historien slutar

Jan: Det var också en coach som sa till mig, Jan, allt som händer, någon dag i framtiden kommer detta bara vara en bra historia. Och så var han, ja, och du bestämmer själv hur den där historien ska sluta.

När man ligger där på golvet, då har du starten på en sjukt bra historia. Nu får du avgöra hur du vill att den ska sluta.

Jan: Alla historier har ju det här, du är hjälten, någonting har hänt, ett problem, och nu är det upp till the hero's journey att lösa problemet. Det var något jag lärde mig på en kurs, för jag jobbar mycket med storytelling som ett verktyg för att leverera budskap. Den här mannen, Eric Edmeades, berättade om när han varit på semester i Namibia eller något sånt. Han hade jättemycket film och foton som han laddat in i sin dator, från när han varit med bushmän tillsammans med sin fru. Sen hade de lastat in alltihop i sin jeep och gått och ätit lunch. Och sen var det stulet alltihop. Alla mobiltelefoner, de hade inte ens telefonerna med sig på lunchrestaurangen. Och frun stod och grät, och han bara, okej, hur ska den här historien sluta? Det slutade med att de bestämde att de skulle ha en bra semester, för de hade ju inget som störde dem. De hade ändå sina minnen. De hade inte fotona, de hade inte filmerna. Men de bestämde att det skulle vara en bra semester i alla fall.

Caroline: Jag kan tänka mig att det var några tårar innan dess kanske.

Jan: Ja, men såklart.

Caroline: Och sen blev det en bra story. Det blev en utbildning. Man bygger på det där.

När vet man att en idé inte funkar?

Caroline: Men jag håller med. Det var en bra fråga, Monica. Mindset is everything. Det är skitviktigt. Och särskilt om man kommer från en miljö där man är van att lyckas.

Jan: Men det är där den personliga växten kommer, som vi pratade om sist.

Monica: Precis. Ja, perfekt, tack. Om vi fortsätter med misslyckande. Som jag ser det handlar företagande kanske mycket om try and fail, try and fail. Att en idé kanske inte lyckas första gången. Men det är just uthålligheten att inte ge upp som är det viktiga. Men hur vet man när ett projekt eller ett företag eller en idé bara inte kommer att funka, och det är dags att prova på någonting annat? Hur kan man veta den lilla skillnaden?

Jan: Då skulle jag säga så här. Nu är jag inne på ditt biologiområde här, men var det inte Darwin? Man har inte sagt survival of the strongest, man har sagt survival of the fittest, de som kan förändras. Jag tror att alla idéer som är värda någonting, dem kan du inte förutse, utan de kommer förändras längs vägen. Så om man bara är flexibel, när man får det där nejet från kunden som inte vill köpa det för att de tycker det är en dålig idé, då kommer den här frågan, vad hade krävts för att du skulle köpa det? Och då får du fantastisk feedback. När du blivit frågad tio gånger, så kanske du börjar inse att det du vill sälja kanske inte verkar efterfrågas av de här kunderna. Och då, fråga dem, vad är det de efterfrågar? Och så anpassas det dit.

Du kan inte connecta the dots i förväg

Jan: Det var ju inte som att vi började bloggen för femton år sedan med, först ska vi ha en blogg, sen blir det ett forum, sen en podcast. Det går inte att tänka ut i förväg. Det finns ett fantastiskt tal av Steve Jobs på det här ämnet. You cannot connect the dots i förväg, men du kan göra det i efterhand.

Det som hade varit en varningsklocka för mig, det är om man inte lyssnar efter vad feedbacken är. Don't argue with reality.

Jan: Jag tror att om man är lite perceptiv, lite lyssnar, och kanske inte har superstort ego. Jag kan berätta en historia sen om mitt ego som stod i vägen.

Alla idéer, alla företag utvecklas. Det finns ju allt från Nokia som gjorde gummistövlar, till däck, till mobiltelefoner. Och det finns historier om Play-Doh som andra föräldrar känner till. Det var först ett kolbolag, sen blev det tvål, och sen funkade inte tvålen, så de gjorde det till en massa för att isolera väggar, för att till slut bli den här degen som barn leker med. Så jag tror att det handlar om att vara perceptiv och lyssna. Vad är det som vill hända? Vad är det universum vill säga?

Sätt en gräns för dig själv

Jan: Och funkar inte den strategin, så sätt en gräns för dig själv. Jag ger detta tre månader, min fulla kapacitet. Funkar det inte efter tre månader, då får jag testa något annat. Så man kan styra det själv också. Så gör jag ibland. Nu ger jag det här projektet tre månader. Har det inte lyft efter tre månader, då får jag göra något annat. Men jag upplever att det kommer ganska naturligt. Det har aldrig varit ett problem.

Vad skulle du säga kring ego?

Caroline: Jo, precis som Jan säger, att man är perceptiv och tar in de signaler man får och inte hatar feedbacken. Jag skulle lära forskare att kommunicera, och jag hade verktyg för det. Ett av de verktygen var hur TED-talarna lägger upp sina tal. Det finns liksom en mall, lite omedveten mall. Och så hörde jag i korridoren på universitetet någon forskare som undrade över det här, ska vi göra forskare till TED-talare nu? Och så gick jag hem med det och grät på din axel, Jan, så jävla taskig. Och sen nu, flera år senare, tänker jag, shit, jag borde ju gått och pratat med den här forskaren och bara frågat, vad vill du? Vad tänker du att vi behöver då? Berätta för mig, jag vill höra. Men mitt ego tog en smäll, och det tog lång tid för mig att komma ur det.

Mod är viktigare än kunskap

Jan: Återigen, den personliga växten. Det är ju det man behöver gilla. Och många gånger handlar det mer om mod än kunskap. Brukar jag säga. Mod är mycket viktigare än kunskap när det gäller företagande, absolut.

Caroline: Verkligen. Och våga titta på sin sårbarhet.

Jan: Ja, och grejen är att många har helt missuppfattat sårbarhet. De tror att om man visar sig sårbar så kommer andra utnyttja det. Nej, det funkar tvärtom. När du visar dig sårbar, då blir du starkare, för du ger dessutom andra möjligheten att också visa sig sårbara. Och då kan man prata om det som är viktigt. Brené Brown har ett fantastiskt tal på det ämnet. Och en bok. Det kan vi göra en annan podd om.

Monica: Nej, det är faktiskt lite grunden till min affärsidé. Varför jag vill starta. Jag har märkt att när jag delar mina erfarenheter, så hjälper det andra. Folk bara, gud, shit.

Jan: Ja, och särskilt från den högpresterande miljön, där det är väldigt ovanligt att visa sig sårbar. Där ska man vara riddaren, springa med flaggan och prestera.

Monica: Ja, men exakt.

Fanns det en vision från början?

Monica: Jag kom också på, när jag reflekterade, att jag faktiskt inte har frågat så mycket om ert företagande, er företagsresa. Det jag främst är intresserad av: vad var visionen, eller fanns det någon vision när ni började? Och med facit i hand, vad hade ni gjort annorlunda?

Jan: Om jag börjar. Jag startade min företagsresa när jag var på universitetet 2003, som studentkonsult. Då var jag uthyrd och skulle undervisa i programmering. När man är ingenjör så lär man sig räkna. Då insåg jag plötsligt, vänta nu, de skickar en faktura på 500 kronor till det här andra stället, och jag får 150. Det är någonstans 350 kronor som försvinner, och det är inte i min ficka. Det var min första insikt.

Min andra insikt var, jag gillar teknikprylar. Och så var det någon som sa, om du har företag så kan du köpa dem utan moms, för halva priset. För mig var det, shit. Så jag startade faktiskt, jag hade ingen vision, utan för mig var det, fan, jag kan få rabatt när jag köper teknikprylar. Sen var det ingen som berättade för mig att man behövde tjäna pengar till företaget också, för att få dra av den här momsen och använda de där oskattade pengarna.

Visionen växte över tid

Jan: Så jag hade ingen stor vision, ingen åh, jag ska förändra världen. För mig var det en ren sån grej. Sen har det växt över tid, att jag fått skala, vad är det som är viktigt, vad är det jag vill göra egentligen. Och sen får man testa grejer. Om jag tar min vision så är det att hjälpa människor till ett rikare liv genom privatekonomi. Och privatekonomi för mig handlar om att hushålla med resurser. Inte bara pengar, utan tid, socialt kapital, humankapital och alla de andra grejerna.

Och då finns vissa saker, som rådgivning. Jag skulle kunna vara finansiell rådgivare. Jag har testat det och insett att det inte är min grej. Det passar inte mina värderingar, det är för ineffektivt i min värld. Okej, då kunde jag stryka den. Sen testade vi saminvestering, att vi gick ihop flera hundra personer och investerade pengar. Vi hade ett tag, i december 2021, 1,4 miljarder i den här strukturen tillsammans. Och jag insåg också att det inte är min grej, för när det gick bra kände jag, gud vad skönt, för det var det som var målet. Men så fort det började gå dåligt kände jag nästan ett behov av att ringa varje person och be om ursäkt att det gick dåligt. Och det var dessutom utanför min påverkan, för det var inte som att företaget hade någon verksamhet. Det var bara att äga ett annat företag. Då insåg jag, nej, jag klarar inte att förvalta pengar, för jag tar det alldeles för personligt.

Testa och utvärdera

Jan: Så om jag tittar på mitt företagande har det varit väldigt mycket testa och utvärdera. Det här var kul, det här var inte alls roligt. Till exempel forumet och communityn som vi har nu. Jag kom till sushistället, vi hade lång väntetid, 20 minuter innan du får din sushi. Jag tog fram telefonen, gick in i forumet, och sen var 20 minuter borta.

När vi pratar livsstilsföretag, så har jag inte haft någon "jag ska förändra bilbranschen med elbilar". Nej. Jag vill ha ett bra liv, jag vill hjälpa andra människor att ha ett bra liv. Sen har resurserna fått göra det. That's it.

Jan: Hur tänkte du, Karro?

Caroline: När jag startade mitt företag, som var ett kommunikationsföretag, så var det så att jag ville förändra världen.

Jan: Var det så?

Caroline: Ja, men det var det. Jag ville förändra hur forskare kommunicerade vad de gör på labben, och att de skulle få in mer pengar från bidragsgivare och människor som har pengar, för att de kunde förklara så bra varför det är viktig forskning de gör. Det hade jag nog kunnat ta rätt långt. Jag hade säkert kunnat hjälpa forskare som ska prata sommarprat och sånt.

Jan: Men du jobbar inte så mycket med det nu.

Ett bättre liv slog att förändra världen

Caroline: Jag jobbar inte så mycket med det nu, nej. För vi började prata om, när jag jobbade på universitetet samtidigt som forskningskommunikatör, att du och jag skulle jobba tillsammans. Då hade vi också mindre barn. För mig var det ett bättre liv än att förändra världen. Och det låter kanske lite sorgligt, men jag tycker att mitt liv är jättebra. Jag behöver inte förändra världen längre. För mig har det varit en stress att tro att jag ska ha den här stora visionen.

Jan: Att man måste ha den stora visionen.

Caroline: För vissa är det säkert fantastiskt. För mig har det nog varit lite stressande. Så när jag kommit ner och grundat mig själv i vad det är för liv jag vill ha, så har det varit skönt.

Jan: Ja, och idag har du kunnat lämna vid nio på förskolan och hämta vid tre eller fyra. Så jag tror att det handlar mycket om livsdesign. Hur vill jag designa mitt liv? Återigen, detta är inte sanningen, det är ett sätt att se på det. Som vi pratade om förra gången, vi driver en väldigt speciell typ av företag. Det är mycket livsstilsföretag.

Affärsidéer börjar i en svordom

Jan: Men om man ska titta på det mer från ett managementkonsulthåll, så brukar jag säga att de bästa affärsidéerna har sin grund i en svordom. Det låter, fan, hur kommer det sig att... Till exempel pratade jag med en kompis i morse, man skulle fan haft en hantverkarfirma och bara haft som affärsidé: vi kommer i tid, vi gör det vi säger, vi förklarar vad det är och vi städar efter oss. Det kommer ju från svordomen. Man vet inte när hantverkare kommer, man fattar inte riktigt vad de gör, man avsätter hela dagen och sen, ja, du fattar.

Caroline: Jag hade en svordom när jag startade mitt företag. Det var, varför vill ingen lyssna på mig på en fest? Varför går de bara iväg när jag ska berätta om min forskning? Vad fan?

Jan: Ja. Och för mig var det också, fan, vem är ute efter att hjälpa mig? Jag kände mig ensam med ekonomin. Hur ska jag investera mina pengar? Vem är ute efter att hjälpa mig? När man gick till en finansiell rådgivare kändes det som att de hade tre frågor: hur mycket pengar har du, var har du dem, och hur mycket av dem kan jag få?

Jag vill hjälpa människor med pengar utan att ta deras pengar. Jag skiter i vad du gör med dina pengar. Men så här kan vi göra det.

Det tog 15 år att lista ut

Jan: Och idag, ska jag säga, RikaTillsammans är en community för människor som är intresserade av sin privatekonomi och vill hjälpas åt. Men det har tagit 15 år att lista ut. Så man behöver inte vara så här, som man säger när du ska starta företag, gör en affärsplan på 21 sidor. Vad är din vision? Vad är din affärsplan?

Monica: Kan man inte göra det bara för att tydliggöra för sig själv lite var man står just nu? Jag har ändå skrivit ner och tänkt, och det har ändå tydliggjort för mig. Men jag har inte skrivit den för någon annan.

Jan: Nej, om det hjälper, gör det. Om det inte stöttar, gör det inte. Det viktigaste är, det finns inget rätt svar. Och den är inte beständig heller. Har man skrivit en affärsplan så kan den förändras. Och sen ska man definitivt inte ta feedback från andra som inte har gjort samma sak. Och definitivt inte från banken.

Banken trodde inte på affärsidén

Jan: Vi drev bloggen, jag tror i åtta år. Sen skulle vi bara bolagisera den, sätta den i ett eget bolag. Så skulle jag öppna konto på Swedbank, och då ska man skriva vad man ska bedriva för verksamhet. Jag skrev, bedriva bloggverksamhet. Och så fick jag tillbaka, nej men vi tror inte på den affärsidén.

Caroline: Det fanns inte att man var influencer då?

Jan: Vi tror inte på den affärsidén. Och hade jag inte drivit blogg innan, nej. Och banken är ändå en auktoritet. Här var jag, vad i helvete, jag har drivit detta i åtta år i ett annat bolag, jag ska bara flytta det till en annan juridisk person. Är du med? Det var någon äldre bankperson som hade en åsikt om det där.

Ta inte feedback från människor som inte är i den branschen eller har gjort det själva. Många gånger har de bara en ursäkt till varför det inte går. Och den handlar inte om dig, utan är deras egen förklaring till varför de inte har gjort det själva.

Monica: Det var turt, ja.

Krabbeffekten

Jan: Men blir det så att du har haft en dröm att starta eget och inte gjort det, och sen kommer någon och säger, nu ska jag starta eget, ja då blir det sjukt provocerande. Då blir det den här krabbeffekten. Nu vet jag inte om det här är sant, men jag har hört det som metafor. Sätter du tio krabbor i en hink så behöver du knappt ha någon vägg. För krabborna kommer inte klättra ut, för de håller tillbaka varandra. Och så tror jag ibland att vi människor är. Vi är inte det av illvilja, det är väldigt viktigt att säga.

När jag startade företag, då höll jag på att avsluta min civilingenjörsutbildning, så sa min mamma, hur ska du göra detta? Och sen fångar hon sig ändå och säger, men sen skaffar du dig ett riktigt jobb, eller hur? För mig blev jag jätteledsen. Jag hade ingen stöttning i det. Men hon säger det stående i sitt liv, där hon varit lärare och kommunalt anställd hela sitt liv. Det är supersäkert, supertryggt. Och hon vill bara att det ska gå bra för mig.

Vi ger råd från där vi själva står

Jan: Och då ger vi de råd som har funkat för oss själva. Vi tar inte hänsyn till hur mina värderingar ser ut, hur mitt liv ser ut, hur mina drömmar ser ut, hur min livsväg ser ut. När vi ger råd ger vi dem alltid stående från där vi själva är. Det är därför jag är så mån om att påpeka att det jag säger inte är någon sanning, eller det enda sättet att driva företag, utan det är ett sätt. Och det är dessutom ett sätt som är ganska nischat, ett livsstilsföretag som kommer att ta slut. När vi inte tycker det är kul så kommer det ta slut. Det kommer inte säljas, det kommer inte ärvas av våra barn eller något liknande.

Caroline: Men det du också säger, Jan, det är att man står på ett isflak där man är nu. Där har man massa människor omkring sig. Och man ska över till ett annat isflak. Man vill ju ha kvar de människor som inte har startat företag eller tycker att du borde ha ett tryggt jobb, för man tycker om dem. Men man måste över till det andra isflaket, där det finns andra människor som säger andra saker. Så precis som Jan säger, man får ha lite empati med dem man är med nu. Men man måste också skaffa sig en ny påverkansgrupp som kan hjälpa en till det här andra isflaket.

Jan: Ja, som har andra sanningar.

Caroline: Som har andra sanningar. Det är roligt att driva företag. Det är klart man ska göra det. Det är lätt att tjäna pengar. Det är roligt.

Mamma, den tredje poddmedlemmen

Jan: Och det handlar inte om att jag ska välja att inte ha någon relation med min mamma. Tvärtom var det någon som skrev på forumet häromdagen, din mamma är ju som den tredje poddmedlemmen som aldrig är där. Men det finns vissa saker där vi bara är överens om att vi har olika åsikter, och vi pratar kanske inte om dem. Företagande eller pengar eller trygghet, det är fine. Vi kan prata om andra saker. Vi kan åka till Frankrike och ha en fantastisk semester tillsammans med barnen.

Så om vi skulle sammanfatta det här, då låter rubriken nog: välj aktivt och medvetet vilka människor du lyssnar på. Och definitivt inte lyssna på dem på banken eller de som inte gör samma sak som du. De är inte auktoriteter.

Monica: Verkligen. Jag gillar också det här att gräva där man står. Man behöver inte ha hela visionen eller planen, alla steg klara. För det är så mycket annat i vårt samhälle där det är så. Men vad är planen, hur tänker du att det ska gå sen?

Trafikljus-metaforen

Jan: Ja, verkligen. Man ska vara så himla långsiktig, det kanske man inte alltid kan vara. Metaforen jag brukar använda är att när vi sätter oss i bilen, det är inte som att vi planerar för trafikljus nummer 13, även om vi vet att det kommer vara 13 trafikljus längs vägen. Vi kör till det första trafikljuset. Är det rött så stannar vi. Är det grönt så kör vi. Tänk om det var så att, nej, nu startar jag inte motorn förrän jag vet att alla 13 trafikljus är gröna. Det är liksom inte så det funkar.

Så sa jag på en föreläsning, ni packar väl inte bilen innan ni åker på semester? Och då är det naturligtvis en äldre dam som bara, jo, det gör jag visst. Och det är det jag menar. Låt vissa saker vara. Man behöver vara anpassningsbar, man behöver vara lyhörd. Okej, det här trafikljuset behöver jag nog ta hänsyn till. Här kan jag köra nu. Här är det gult, ja men vi skarvar, då kör vi igenom.

Monica: Du fick mig också att tänka på det här med att förändra världen. Jag har själv i alla fall tänkt att det ska vara så himla grandiost. Bara kanske ditt exempel, Caroline, att när du känner att du har tid med dina barn och du kan ta hand om familjen och ge all din energi som krävs till det, det kanske är där du förändrar världen på bästa sätt egentligen.

Caroline: Ja, exakt.

Skattade versus oskattade pengar

Monica: Superintressant. Jag tänkte att vi kanske skulle hoppa lite till det tråkiga, som skatt, lön och pension. Jag börjar med skatten. Det här är verkligen ett område som jag inte har koll på. Min pappa är väldigt intresserad av skatteplanering, men jag har inget främsta intresse.

Jan: Jag skulle kunna prata lite om värdet av skattade pengar versus oskattade pengar i företag. Och här är det jätteviktigt, det vi pratade om sist: allt företagande börjar med försäljning. Först måste det komma pengar in till företaget. Det är regel nummer ett.

Jag vet att vi mejlades lite om den här frågan. Och jag är alltid, vågar man prata om den här frågan? För detta upplever jag är en av de stora hemligheterna i företagande, särskilt i livsstilsföretag. I Sverige är grundregeln att allt som är till för inkomstens förvärvande är avdragsgillt. Så som företagare, allt du behöver, alla inköp du behöver göra för att kunna skicka en faktura, får du dra av på skatten. För då säger Skatteverket, du hade ju inte kunnat ha den här inkomsten om du inte hade den här utgiften.

Hur avdrag fungerar

Jan: I sin enklaste form, okej, jag behöver en dator för att kunna göra mitt jobb. Eller om jag är massör, jag behöver en massagebrits. Då säger Skatteverket, okej, du behöver en massagebrits för att kunna ta emot dina kunder och massera dem. Då är det en avdragsgill kostnad, och då får du dra av den. Det betyder att när du sen har haft kunder för 100 000, du har skickat faktura för 100 000, och vi säger att britsen kostade 10 000. Då säger Skatteverket, titta, du har haft 100 000 kr i intäkter, du har 10 000 kr i kostnader, så då drar vi av dem, och då har du 90 000 kr kvar. Och det är de 90 000 kr du ska betala skatt på, om vi inte gjorde något mer.

Så ett företag, väldigt enkelt: man har sina intäkter, sen sina kostnader, och på det som blir över betalar man skatt. Är du med? Det är ganska logiskt.

För privatpersoner är det precis tvärtom. Du har dina intäkter, du betalar skatt, och sen har du alla dina kostnader. Så pengarna i ett företag är mycket, mycket mer värda.

Räkneexemplet med boken

Jan: Så om vi drar det här till sin extrem. Säg att du har 100 kronor i intäkt i företaget. Sen ska jag köpa en bok, för jag behöver den för att få kunskapen för att göra jobbet. Säg att boken kostar 50 kronor. Okej, jag har tjänat 100 kronor i mitt företag, jag köper boken för 50 kronor, jag har 50 kronor kvar i företaget. Och sen betalar jag skatt på de pengar som är kvar, och sen betalar jag skatt för att få ut dem. Men säg hälften.

Förlåt, nu har jag kryddat till det. Tumregeln för att få ut pengar från ett företag till sig privat är hälften. Så vi tar räkneexemplet igen. Jag har 100 kronor in till företaget. Jag köper boken för 50 kronor. Då har jag 50 kronor kvar i företaget, och dem tar jag ut, så får jag 25 kronor i handen. Slutresultatet är att jag har en bok och 25 kronor i handen. Är du med?

Om vi tar samma exempel, fast för mig som privatperson. Då har jag 100 kronor som jag tjänat. Men jag betalar 30 kronor skatt, 30 procent skatt. Det betyder att jag har 70 kronor kvar. Jag köper samma bok, jag är intresserad av ämnet, då har jag 20 kronor kvar. Så jag har mindre pengar kvar än jag hade som företagare när jag köpte den där grejen med oskattade pengar.

Och så kommer momsen

Jan: Och dessutom, för att göra det här exemplet ännu värre, i Sverige har vi moms. Vi betalar ofta 25 procent skatt på allting. Som företagare behöver du inte betala någon moms. Återigen, enligt samma princip, om du behöver det för att kunna driva din verksamhet. Väldigt förenklat. Så du kan stryka momsen.

Hade vi tagit hänsyn till momsen i exemplet, så hade boken för mig privat inte kostat 50 kronor, utan 50 kronor plus 25 procent moms. Så det blir 100 kronor minus 30 kronor skatt, 70 kronor i handen. 25 procent på 50 kronor, vad är det? 12,5 kronor. Så 62,5 kronor, det är 8 kronor kvar. Så jag har bok och 8 kronor som privatperson, men som företagare har jag bok och 25 kronor kvar. Och du tar skatten bara en gång.

Caroline: Ja, och har man då ett livsstilsföretag, så blir det att det man är intresserad av, det tjänar man pengar på. Plötsligt förflyttas en hel del av de utgifter man annars hade haft privat över till företaget. Så det är mycket enklare att få en bättre privatekonomi med ett bolag.

Håll dig på rätt sida av reglerna

Jan: Och nu, återigen, här finns det regler. Det är därför vi sa i förra avsnittet, anlita en redovisningskonsult så att du är på rätt sida. Du vill inte hamna med Skatteverket på granskning och allt det där. Men tumreglerna är: kan du motivera för Skatteverket att jag behöver den här utgiften för att kunna göra mitt jobb, så är det inga problem. Så om jag driver en it-konsultfirma, jätteenkelt att köpa databöcker, dator och mobiltelefon, det som krävs. Jag kan inte köpa ett motorcykelställ, det ingår inte. Däremot, är jag tävlingsförare inom motocross, då är det ganska naturligt att köpa ett skinnställ. Men då är det väldigt mycket svårare med en bok om ekonomi. Så återigen, hålla sig på rätt sida.

Men ett företag ger dig ytterst en hel spelplan med ekonomi och skatt, särskilt för livsstilsföretag. För i ett livsstilsföretag tjänar du pengar på det du tycker är roligt. Hade du inte haft företag och tjänat pengar, så är sannolikheten stor att du hade haft de utgifterna i alla fall.

Monica: Ja, precis. Definitivt i mitt fall.

Jan: Ja, exakt. Och det här är en sån grej man inte pratar så himla ofta om.

Monica: Nej, för jag har tänkt att man kan göra avdrag, absolut. Men jag har inte tänkt å andra sidan att om man har lön, så betalar man först skatt och sen köper det man ska köpa.

Lön, tumregeln och brytgränsen

Jan: Ja, och bara det här, var kommer skatten någonstans, och momsen, det spelar en jättestor roll. Och sen om man ska ta lön, nu kommer det här längre fram i ens karriär, men det kommer säkert vara någon som redan har företag och lyssnar på oss. Tumregeln är som sagt att hälften av det du fakturerar kan du ta ut i handen, alltså i fickan. Så fakturerar du, vill du ha en lön på 30 000 kr netto, det vill säga att du har en lön på 40 000 kr-ish, då får man ut runt 30 000 kr i handen. Men för att få ut 30 000 kr i handen som företagare måste du tänka dubbelt så mycket. Då måste du fakturera runt 60 000 kr. Så man behöver alltid det dubbla av det du vill ha ut i din privatekonomi. Det måste du fakturera.

Och sen är tumreglerna också, som vi kommit fram till i forumet, att målsättningen, återigen beror det på vad det är för typ av företag, men målsättning nummer ett är att kunna ta ut en lön upp till brytgränsen. Någonstans runt 45 000 till 50 000 kr. För då maxar man pensionsavsättning, SGI, om man ska bli föräldraledig eller om man blir sjuk. Vid 50 000 kr i månaden, högt räknat, då maxas hela svenska välfärdssystemet. Att ha en lön över 50 000 kr får du inte mer välfärd för 60 000 kr än vad du får för 50 000 kr.

Caroline: Men det här är ju om man är anställd.

Jan: Nej. Det här gäller om du är företag.

Caroline: Jo, för jag tänkte det där med pension, det kan vi ta sen.

Samma regler oavsett arbetsgivare

Jan: Här utgår jag från att man är anställd av sitt företag. Om du är anställd av ditt företag eller anställd av Spotify, det spelar ingen roll. Det är samma regler som gäller. Men målet som företagare är, okej, så hög lön upp till 50 000 kr som möjligt, för då får du full avsättning. Nästa steg är, har du mer pengar i bolaget än det där, då är det tjänstepension. Och då brukar jag säga minst samma tjänstepension som du hade haft som anställd. Jag benchmarkar alltid mot samma jobb som anställd. Hade jag som anställd haft 25 000 kr, då hade jag siktat på 25 000 kr, men gärna högre. Det är någon slags lägsta nivå.

Så först den där lönen, sen tjänstepension, sen max utdelning, att ta ut så mycket pengar man kan från bolaget. Och sen i fjärde hand investerar man bolagets pengar. För jag märker ibland att folk gör tvärtom, att man vill investera och inte ta ut utdelning, eller man har låg lön för att man ska ta ut utdelning.

Skattefrågan för alla företagare är: hur får jag ut så mycket pengar från mitt bolag så billigt som möjligt? Hur kan jag maxa mängden pengar ut till mig privat?

3:12-reglerna och utdelning

Jan: Och detta är det som kallas för 3:12-reglerna, som alltid dyker upp i media. Det är tredje kapitlet, tolfte paragrafen i skattelagstiftningen. Sättet att optimera det här är som sagt först lön upp till 50 000 kr, tjänstepension, max utdelning, investera överlikviditet.

Och hur mycket är maxutdelningen? I ett bolag som inte har anställda, eller som inte har så hög lön, då säger 3:12-reglerna att du kan ta ut utdelning på schablonregeln, och det är typ 190 000 kr. Jag brukar ibland säga typ 200 000 kr. Det skiftar det beloppet från år till år. Jag tror för 2022 är det 187 000 kr, eller något sådant. Eller så är det ett belopp som räknas fram på mängden lön. Så mycket som bolaget har betalat lön till sina anställda, en viss procent av det, kan du ta ut som utdelning istället. Och då jämför man de här två beloppen och tar ut utdelning baserat på vilket av dem som är högst. Det med den fasta summan på typ 200 000 kr kallas för schablonregeln. Det andra kallas för huvudregeln eller löneregeln. Men det här behöver man inte kunna själv, utan det säger man till sin redovisningskonsult. När bokslutet är färdigt frågar man, hur får jag ut mest pengar? Och då säger de, enligt ett av de här två sätten.

Kryphålet med två bolag

Jan: Sen finns det ett kryphål i lagstiftningen, nu blir det här överkurs. Socialdemokraterna hatar det, så det har varit uppe att det ska förändras, så det är ingen hemlighet, det är inget vi har hittat på. Men om man har två bolag kan man ta utdelning på schablonregeln i det ena och på huvudregeln i det andra. Det gillar man inte på vänstersidan, för det är inte meningen. När man skrev skattelagstiftningen tänkte man att man har ett bolag. Men sen finns det folk som har två eller tre bolag, och då börjar man kombinera det här. Lagligt, inte så snyggt. Vi gör faktiskt inte det, men det går.

Monica: Jag tänker också att man kan bli lite provocerad om man lyssnar på det här och inte har tankar på att starta företag.

Jan: Men man måste komma ihåg att när man har ett företag där man sysselsätter sig själv, då belastar man inte samhället på det viset, som att man behöver bli anställd någonstans. Om man inte blir anställd blir man arbetslös. Utan man har skapat ett företag där man kan sysselsätta sig själv. Och det är bra för samhället.

Alla funktioner är stödfunktioner

Jan: En kompis som är väldigt höger, jobbar mycket med företag, han säger så här: alla funktioner i samhället är stödfunktioner till entreprenörer.

Caroline: Säger han det? Vad menar han med det?

Jan: Varför har vi polis? Stödfunktioner åt entreprenörer, så att de kan få göra sitt. De som jobbar på Skatteverket tar inte in några egna pengar. De försörjer sig på de skattepengar som företagarna har betalat in i skatt. Samma sak, riksdagsledamöter. De säljer ingenting, utan de får sin lön till följd av den skatt som vi betalar. Så alla företag är de facto det som genererar pengar.

Men sen kan man ju säga, att företag hade inte fungerat om det inte hade funnits vägar. Vi behöver vägar med underhåll så att företag kan köra varor mellan varandra, alltså behöver vi ett trafikverk. För att trafikverket ska fungera och det ska vara ordning på vägarna behöver vi polis. För att vi ska kunna göra affärer två företag emellan och kunna lita på varandra. Om vi skrivit ett avtal, att du betalar den räkningen, då behöver vi en kronofogdemyndighet. Och har vi det, så behöver vi ett domstolsväsende, en tingsrätt som kan säga, du har rätt, du har fel, du får betala pengar till honom. Och betalar du inte, så skickar vi dit en kronofogde. Men vi behöver inte hamna i den debatten.

Företagaren får inga freerides

Monica: Det är ändå rätt spännande. De flesta har inte tänkt på samhället på det sättet. Men it makes sense. Jag håller absolut med om att det är motorn i samhället. Där människoutvecklingen tog start, vi började byta, sälja och köpa saker. Du har ett ekorrskinn och jag har en ko. Då byter eller säljer vi med varandra. Men jag tänkte aldrig så långt att allt existerar som stödfunktion. Det är intressant.

Jan: Det är många som inte håller med om den synen, ska det också sägas. Det är en lite provocerande syn. Men det är ett sätt att se på det. Sen ska det också sägas, som företagare blir det väldigt uppenbart hur mycket skatt man betalar. Man får inga freerides som företagare. På vinsten företaget gör betalar man 20,6 procent. Även om vi pratar utdelning, så är det inte utdelning du får, det är ett utdelningsutrymme med lägre skatt. Men då har bolaget betalat 20 procents skatt, och sen säger utdelningsutrymmet enligt schablonregeln bara att du får ta ut 200 000 kr till 20 procents privatskatt. Så även den här utdelningen, som vissa tycker, oh, du vet, kapitalisterna, nej, den är beskattad med 40 procent. Det är fortfarande lägre än de 57 procent man betalar på löneinkomst. Men det är inte som att den inkomsten är skattefri, 40 procent har redan gått till samhället av de pengarna. Jag tycker det är ganska fair på det sättet.

Det provocerande är när det utnyttjas fel

Monica: Ja, och det som personligen provocerar mig, det är inte utdelning och vinst i företag. Det är snarare när det utnyttjas på fel sätt. Om man tänker finanskrisen och bankerna, som enligt kapitalistiska regler borde ha gått i konkurs, fick pengar från staten. Eller skattepengar utan motprestation. För där tog samhället en risk, och då skulle vi ha betalt för den risken.

Jan: Och det skulle jag säga, det här kan bli en filosofisk diskussion, men det är ju inte kapitalism.

Monica: Nej.

Jan: Det är det inte i sin renaste form.

Monica: Och sen en annan diskussion, kanske nu när det är valtider uppe på tapeten: vad ska vara konkurrensutsatt, vad ska inte vara det? Det vet inte jag, med skola eller sjukvård, vägar, parker, var drar man gränsen?

Jan: Men det är också roligt, för där upplever jag att ju äldre jag blir, desto mer vänster drar jag.

Caroline: Ja, jag också. Vi har haft den diskussionen vid matbordet.

Jan: Vi har det på band nu, att Jan säger att han blir mer och mer vänster. Nej, det finns gränser. Men vissa saker skulle inte ha privatiserats. Till exempel skola eller sjukvård.

Ekonomiska risker för småföretagare

Monica: Vi går vidare på frågorna. På tal om skatt och administration, jag är lite intresserad av att veta, vilka är kanske de främsta ekonomiska riskerna som man som liten företagare specifikt kan råka ut för? Hur undviker man dem?

Jan: Där kommer återigen rådet att använda en bra bokföringsfirma. Som hjälper dig hålla koll. Sen brukar man säga, den som sätter flest företag i konkurs i Sverige, vet du vem det är? Skatteverket. Så Skatteverket är de viktigaste. Har du två räkningar, den ena går till en leverantör och den andra till Skatteverket, och du ska välja vem du ska betala, betala Skatteverket. Är du med?

Sen finns det ett trick också, man kan låna pengar av Skatteverket för 500 spänn. Om du inte betalar den första räkningen så skickar de en påminnelse på 500 kronor, och det kan vara ett väldigt billigt sätt att låna pengar av Skatteverket i ett par månader. Men det är överkursgrejer.

Monica: Det märks verkligen att du har hängt med andra entreprenörer de senaste 15 åren, för det är sådana här små knep som kommer i dagen.

Att låna pengar av Skatteverket

Jan: Ja, vi hade ett företag, det var en kund som inte hade betalat pengar, så hade vi inte råd att betala in moms eller vad det var. Jag visste inte, hur fan ska vi lösa detta? Och de andra var, vi kan göra det, vi kan stå beredda om det är så. Vi kommer få en påminnelse av Skatteverket, det kostar 500 spänn, och sen får man 30 nya dagar. Så lånade vi pengar av Skatteverket på det sättet. Men man ska veta vad man gör om man gör en sån grej.

Men jag skulle säga så här, om du fokuserar på att tjäna pengar först, det här som vi var inne på förra veckan, sälj skinnet innan björnen är skjuten, så upplever jag att det mesta kommer reda sig. Det som blir jobbigt, det är ofta när man drar på sig utgifter utan att ha sålt någonting. Man skriver på ett långt kontrakt för ett kontor. Eller man anställer folk innan man har täckning för något uppdrag till dem. Den typen av risker skulle jag säga är de värsta finansiella riskerna. Att ta på sig långa avtal.

Ta inte på dig för stora åtaganden

Jan: Hade jag behövt ett kontor, då hade jag sagt till hyresvärden, vet du vad, jag vill ha tre månader, vi testar. Om tre eller sex månader har jag inte fått ihop det, då vill jag kunna säga upp avtalet på dagen. Så att inte ta på sig för stora grejer. För så länge du inte har massa lån, så länge du inte har gjort massa åtaganden, så är det i princip inget som kan hända i ett företag. Det är när man gör de här stora inköpen, leasing, långa avtal, den typen.

Och sen har du alltid skyddet i den juridiska personen. Så länge du har följt vissa av de här reglerna som bokföringsfirman hjälper dig med, så är worst caset att du sätter företaget i konkurs. Och har man uppfyllt alla steg, så kommer inte det förfölja dig som privatperson.

Samhället har sagt, vi behöver de här entreprenörerna som tar risk. Därför har vi aktiebolaget, en egen juridisk person, så att det ska kunna gå i konkurs utan att det drabbar entreprenören och hennes eller hans familj.

Kontrollbalansräkning och personligt ansvar

Jan: Och då finns det vissa regler. Sitter du i styrelsen för ditt bolag och märker att bolaget håller på att gå åt skogen, så har man definierat inom lagstiftningen att när halva aktiekapitalet är förbrukat ska man upprätta en kontrollbalansräkning. Det gör inte du själv, det gör redovisningsbyrån åt en. Har du kunnat se att företaget är på väg åt skogen och inte upprättat en kontrollbalansräkning, då har du åsidosatt din skyldighet, och då kan du bli personligt betalningsskyldig. Men så länge du har checkat, vi såg att det höll på att gå åt helvete, vi gjorde en kontrollbalansräkning, vi kontaktade de här personerna, sen gick det inte längre. Då kommer konkursförvaltare och alla andra säga, ja, vi ser att du har uppfyllt alla regler, shit happens. De leverantörerna tog en risk när de hade dig som kund, och det ingår i spelet företagande.

Men har du agerat bedrägligt, då kommer du bli personligt skadeståndsskyldig. Det är där det är så viktigt, jag återkommer hela tiden till att ha den här bokföringsfirman som varit med om det. Det är de som hjälper en och säger, nu borde du göra en kontrollbalansräkning, eller så här måste du tänka nu. Alla de här tricken är jättesvåra att lära sig i förväg, det är därför man behöver någon som hjälper en.

Man är inte själv ens som ensam

Monica: Nej, jag tycker det, och det där var kanske också en sån klassisk grej. När man inte har gjort det tänker man, okej, man är inte anställd och har inte alla skydd som jag har där, och plötsligt är jag själv. Men man är ju inte själv, som du säger. Man har lagen, skydd av lagen, och det finns bolagsformer och allt det.

Jan: Ja, och handen på hjärtat, det är lite sunt förnuft. Man går ju inte, ja men jag har en lön på 25 000 kr, då går jag och köper en Porsche Taycan och en ny bostadsrätt. Det är lite samma sak inom företagande. Börja inte ditt företag med att låna två miljoner.

Caroline: Det finns ju vissa som gör det.

Jan: Ja.

Caroline: Men absolut, det är ju hushållning av resurser där också.

Jan: Ja, eller försöker.

När jurister blir värdefulla

Jan: Sen finns det alltid nyanser i det där. När jag kommit upp i 50-årsperioden, så hade jag inte förstått värdet med jurister. Jag har aldrig riktigt fattat vad jurister är bra för. Och sen för två år sedan, när vi började göra de här stora strukturerna med väldigt mycket pengar, så var det, shit, det här borde man göra rätt. Och plötsligt träffade jag riktigt duktiga jurister, och då fattade jag, de sätter det där extra skyddsnätet.

Jag sa till dem, jag vill ha det väldigt tydligt att jag kommer fronta detta, jag kommer sköta detta, men om investeringen går åt helvete så vill jag inte att det drabbar min familj. Och då tar de till exempel, okej, då får alla som investerade skriva på ett avtal. Okej, jag fattar de här grejerna. Så när företaget börjar bli större, då räcker inte bara det lagliga skyddet, då behöver man blanda in jurister, duktiga människor på det sättet. Men det blir ganska naturligt när man kommer till den nivån i sitt företag. Det går inte förbi.

Caroline: Nej, det är inget du behöver göra i början.

Jan: Och man kan återigen likställa det med privatpersoner. De flesta vet att det är skillnad på reglerna om man är sambo eller gift. Är man gift eller sambo har man ett regelpaket som kommer som standard. Men har man sen någon specialsituation, då kanske man ska ha ett testamente, och då kanske man ska unna sig att ta hjälp med just det specialfallet. Men det är oftast inget nio av tio behöver bry sig om, och det går ofta ganska bra rätt länge utan det.

Monica: Precis. Ja, tydligt.

Mest framgångsrik marknadsföring

Monica: Jag tänkte att vi ställer några frågor som kanske är lite roligare.

Jan: Ja, jag tycker det här är jättekul.

Monica: Det är sant, det är intressant, väldigt lärorikt. Om man tänker försäljning, marknadsföring och att faktiskt få in den där försäljningen eller kunderna, vad har varit mest framgångsrikt för er i form av marknadsföring?

Jan: Jag testar, Karro, så får du skjuta in. För mig var det att övervinna rädslan för att få ett nej. Att kunna definiera försäljning som något positivt. När jag växte upp, återigen min mamma, tredje poddmedlem, vi får ha en sån maskot här. Men försäljning har inte varit något fint under vår uppväxt. Man har klagat på telefonförsäljare. När någon knackat på dörren har man haft dammsugarförsäljare. När jag spelade handboll och vi skulle sälja kakor eller bingolotter, så frågade mina föräldrar, hur mycket tjänar ni på varje bingolott? Fem spänn. Och så skulle man sälja tio lotter. Då tyckte de, nej, vår son ska inte behöva förnedra sig och sälja bingolotter, så vi skänker 50 kronor i veckan istället, det är same same. Så jag har en ganska negativ syn på försäljning.

Försäljning som inbjudan

Jan: Det tog mig ganska länge innan jag kunde se försäljning som något roligt, se det som en inbjudan, något som skapar värde, inspiration. Alla de positiva grejerna kring försäljning, det upplevde jag var klurigast. Och dessutom att komma från en miljö som ingenjör, där man lyckas nio av tio gånger, till att som säljare misslyckas. Där är det en framgång om du säljer en av tio gånger. Två av tio gånger är du en riktigt duktig försäljare. Så det skiftet har varit ganska stort.

Och sen att inte ta det personligt. Det är väldigt låg sannolikhet att någon sitter vid telefonen och undrar när Jan ringer. Alla lever sitt liv. Så det är inget konstigt. Det kan bara vara att tajmingen är fel på det jag erbjuder för den personen vid det tillfället. Så det behöver inte ens handla om mig.

Caroline: Men jag tycker också det där att få nejet. Det kan ta lång tid att komma dit. Man nätverkar och alla tycker, men det låter som en skitbra idé. Men man måste våga fråga efter ordern. Positiv feedback från folk som inte har tackat ja eller nej, det är bara en skön känsla.

Fråga efter affären

Caroline: Det fick jag lära mig av dig. För jag kom aldrig till avslut.

Jan: Fråga efter affären. Du måste fråga efter affären.

Caroline: Det var min grej. Ska vi spika? Ska vi säga att det här blir av nu då? Tackar ni ja till min offert? Jag fick vara supertydlig, tyckte jag då för mig själv. Sen kan man ändå linda in det så att det inte är så tydligt att man vill komma till avslut.

Jan: Men det är roligt, Karro, att du fortfarande tycker det är lite jobbigt. Jag vet inte om du såg det, men Karro bröstade upp sig lite och tog ansats. Ska vi nu spika detta? Det var inte så mjukt.

Caroline: Nej, det var inte mjukt. Och det kanske är så att i början är man inte så mjuk.

Jan: Nej.

Caroline: Man är ju rädd, lite rädd för att ta plats, att säga, ska vi tacka ja eller nej. Och sen efterhand blir man väl van. Jag har inte haft tillräckligt många försäljningar för att bli van.

Jan: Nej, men precis.

Fråga efter feedback på nejet

Caroline: Så jag tror att det är det. Och sen, var lyhörd. Lyssna, lyssna, lyssna, fråga. Man kan också fråga varför.

Jan: Vadå?

Caroline: Ja, efteråt om man fått nej. Varför vill ni inte? Det kanske låter desperat. Varför vill du inte gå ut med mig?

Jan: Fråga efter feedback, ja. Och se det som att, ja men vi löser ett problem. Det är en inbjudan, det är långsiktigt. Man ska ha roligt.

Caroline: Men om man frågar efter feedback på varför man fick ett nej, då blir det nog sannolikt så att man får veta att det inte alls var personligt.

Jan: Nej, de säger, ja men det är för dyrt för oss just nu. Eller, vi tänker nästa år istället. Ja, exakt. Och sen, som vi sa förra gången, du ligger inte rätt i pris. Om två av tio tackar nej och säger att det var på grund av priset, ja, det är väldigt bra.

Samla 30 nej i veckan

Jan: Och där kan man också ha sådana här lekar, att avdramatisera. Jag vet på ett ställe hade vi en lek. Vi skulle samla 30 nej per vecka. Och så hade vi en person som, fredag eftermiddag, han var uppe i 29. Han sa, jag ska ha mitt sista nej innan jag går hem på fredag. Då ringer han den där kunden tio i fem och bara, ja, jag skulle bara ringa och följa upp den här offerten. Och kunden, ja men skitbra, jag tänkte ringa dig, vi tackar gärna ja. Och han bara, nej! För han var så inne på att de skulle säga nej. Förlåt, förlåt, ja men självklart, vad roligt att det blir affär.

Monica: Jag tänker, om man tar direkta produkter eller tjänster som ni har sålt, versus bloggen och podden, har era strategier skilt sig åt där, i hur ni har marknadsfört och sålt?

Jan: Ja, så är det ju såklart. Det handlar mycket om, apropå det här med chefen och arbetaren som vi pratade om i förra avsnittet, att sätta på sig chefskostymen. Vanliga klassiska frågor: var finns mina kunder? Var kan jag träffa dem? Var kan jag få exponering? Hänger de i en Facebookgrupp? Vad är deras svordom? Jag har någon som säger, folk frågar mig alltid efter en checklista för HR-frågor. Ja, då har jag börjat erbjuda en checklista för HR-frågor. Eller jag erbjuder ett webbinarium. Man behöver hitta sin säljtratt. Hur fyller du den här tratten? Var finns alla de här människorna? Och sen, hur tar jag dem till nästa steg? Hur ser kundresan ut?

Börja samla på en lista

Jan: Men jag upplever att när man börjar är det lite overkill att börja rita på en kundresa. Ofta är det att vara där ute, kolla och lyssna och prova. Man börjar väldigt sällan från scratch. Man har någon ingång i sin bransch. Men sen kan man jobba metodiskt. Där kommer all den litteraturen, the customer's journey, kundservice, hur fångar man upp dem som trillar ut.

Men om jag skulle ge ett generellt råd, så skulle jag säga, börja samla på en lista. En lista med kunduppgifter. Så att du i alla fall samlar in e-postadresser, eller du samlar in följare, så att du har en kundbas, någon du kan skicka ut ditt budskap till. Och har man inget, då får man börja på sociala medier och testa sig fram.

Och sen finns det olika strategier. Har du ett ämne, till exempel, jobbar du på en svamprestaurang? Ja, det är min dröm. Du vet, det finns en grupp på Facebook som heter Svampklapp. Att börja hänga där andra som är intresserade av samma grej finns, vara behjälplig. Och sen är det så här att många är så dåliga på försäljning. Många Facebook-grupper har tydliga regler. Ingen self-promoting, för att folk har ingen känsla. Då är det som att jag ska komma in och säga, hej, jag har en svamprestaurang på den gatan, kom hem. Det hade inte uppskattats.

Var behjälplig och sälj samtidigt

Jan: Men om jag hade skrivit, någon har frågat, hur tillagar man karljohanssvamp? Om jag då i den texten skriver, du vet, det bästa sättet att tillaga karljohanssvamp är så här, i min restaurang där jag driver det, vi fokuserar på svamp, där har vi lärt oss de här tricken, så här skivar du den, så här rensar du den.

Caroline: Du skapar content, Jan.

Jan: Ja, då är det ingen administratör som kommer säga, nej, det där är ett skitdåligt inlägg, för att de promotade sig själva. Det är det jag brukar säga, var behjälplig och sälj samtidigt.

Om jag ska överdriva och bli vulgär: de flesta som säljer gillar inte att sälja, är lite rädda, så de laddar upp lite, som du gjorde, Karro. Och sen kommer man in på diskot och säger till någon man vill knulla. Man har laddat upp för det där. Och sen blir man förvånad att folk bara, vad fan var det? Man har inte bjudit på någon drink, man har inte pratat, man har inte erbjudit vem man är eller vilket värde man kan tillföra.

Caroline: Men det är just det jag tänker, att kan man sälja och skapa värde samtidigt, så är det en så sjukt effektiv kombination.

Många pratar om produkten, inte kunden

Jan: Ja, har man hängt hela kvällen i baren, man har garvat, då är det mycket enklare. Du ska väl inte bara gå på efterfesten? Och jag upplever tyvärr, kollar man på många företags sociala medier, många nystartare, så är kommunikationen precis det jag sa innan. Sätter du det i en annan kontext är den inte särskilt bra. Det är ingen finess, det har inget värde, och sen blir man förvånad över att man får nej.

Caroline: Och jag har gjort så, det är därför jag kan garva åt det. Sen har jag varit förvånad att det inte blir något ragg. Men när jag jobbade mycket mer med kommunikation hängde jag bland kommunikationsmänniskor fysiskt. Då fick jag hålla föredrag för deras kunder, och så fick jag uppdrag på det viset. Jag gav värde till de som ville hänga på det här kommunikationscentret. De tyckte det var bra, och så ville de också ha en kurs av dig. Så jag sålde samtidigt som jag gav dem ett värde. De här verktygen kan ni använda, på det här viset, i de här sammanhangen. Lycka till.

Jan: Och 15 år senare, det bästa sättet jag brukar rekommendera, när man är på expert level shit, då är frågan man ställer sig: vem har glädje av att jag hjälper deras kunder? Det är en sjukt svår fråga.

Caroline: Kan du ta något exempel?

Vems kunder har glädje av min tjänst?

Jan: Om jag jobbar med massage, då kan jag försöka sälja till enskilda personer. Mycket bättre att sälja till en arbetsgivare. För en arbetsgivare är mån om att hens personal mår bra. Kan jag sälja in mina massagetjänster till arbetsgivaren, så kommer arbetsgivaren sälja in mig till sina medarbetare. Och plötsligt har jag en stor kundgrupp hos den arbetsgivaren.

Ett annat exempel, hur vi gjorde när jag jobbade på Balanserad Ekonomi, som var ett utbildningsföretag. Vi höll föreläsningar om privatekonomi. Charlie Söderberg, vi hade Oscarsteatern i Stockholm och fyllde den. Vi var alltid, hur hittar vi 500 personer som går på en föreläsning? Då kom vi på, Unionen, det ligger i Unionens intresse att deras medlemmar får en bättre ekonomi, att de får mer självförtroende när de förhandlar på sin arbetsplats. Så vi pratade med Unionen och sa, vet du vad, vi kan hålla en gratis föreläsning för era medlemmar. Och så hade vi en kväll då vi fyllde Oscarsteatern med 500 personer som var medlemmar i Unionen. Då fick vi möjligheten, precis som Karro säger, vi höll en föreläsning på två timmar som skapade jättemycket värde, för de som var där blev jätteglada. Vi fick möjlighet att sälja våra utbildningar. Och Unionen var sjukt tacksamma för att de fått en aktivitet, för deras problem var, vad ska vi ha för aktiviteter för våra medlemmar så att de tycker det är värt att vara med i facket.

Som att spela biljard

Jan: Så det är som att spela biljard. Istället för att skjuta bollen direkt i hörnhålet, så studsar du den på sargen. Det är ett svårare sätt att sälja, men det är mycket mer hävstång i det. Vems kunder har glädje av min tjänst? Det är en sån där bra fråga.

Monica: Fick ni många från den föreläsningen?

Jan: Ja, absolut. Sista året på Balanserad Ekonomi, innan jag slutade där och innan vi gick från fysiska till bara digitala event, då hade vi 303 live-event i Sverige på ett år. Så jag var ju knappt hemma. Jag tror jag hade 150 resdagar om året. Det var jättekul att resa under ett tag, men sen var det inte ett rikt liv, varken för mig eller för Charlie som gjorde det. Och då bytte vi. Återigen, förändrade bolaget.

När man startar sitt bolag tycker man det är jättekul. Men sen någonstans längs vägen blir det att istället för att företaget finns där för att jag ska ha kul och må bra, så blir det att jag är till för företaget. Företaget blir en egen organism och håller mig i ett koppel.

Caroline: Det är väldigt vanligt, tror jag. Man kan bli styrd.

Jan: Där är det viktigt att komma tillbaka till, vad vill jag? Vad är det som är viktigt för mig? Så kan du inte resonera om du är Storytel och har externa investerare. Men i ett livsstilsföretag, absolut.

Monica: Ja. Toppen.

Varumärke och grafisk profil

Monica: Jag ser att tiden...

Jan: Ja, vi kan köra tio minuter till. Det här är så roligt så att folk får bara stå ut.

Monica: Ja, precis. Jag tänker lite grann på rent varumärkesbyggande och grafisk profil. Hur viktigt är det, kanske om man är ute i sociala medier eller pratar med kunder? Jag tänker att när man har ett livsstilsföretag, eller man själv är mycket profilen utåt, kanske det inte kommer först. Men man har ju alltid ett varumärke, oavsett om man vill eller inte.

Jan: Nu kommer kontroversiell åsikt i den här frågan. Jag tycker att många överskattar värdet av både varumärke och hemsidan. Med sin hemsida, not kopiöst. För det är ingen som sitter hemma och tänker, nu ska jag gå in på den personens hemsida. Varför går man in på ett nystartat företags hemsida? För att man har träffat någon från företaget. Eller för att man har fått någon input. Och då påstår jag, många gånger, apropå att spara pengar, bara länka det till någon enkel sida med kontaktuppgifter. Väldigt, väldigt enkelt. Lägg inte pengar. Ska du ha en bra hemsida kostar det kanske 20 000 kr om det är billigt, om du till och med använder utländsk kunskap, som vi pratade om, Upwork. Och då är det mycket bättre att du är ute och säljer.

Du spelar roll, inte hemsidan

Jan: För dina första kunder kan jag nästan garantera att din hemsida inte kommer spela någon roll. Det är du som spelar roll. Och samma sak med visitkort. Vem fan använder visitkort idag? Connecta på LinkedIn eller dela ditt kontaktkort i telefonen. Jag tror mycket på det här bootstrap. Du kan inte driva Storytel utan ett varumärke. Men det börjar i början. Då tror jag att det är viktigare att ställa sig frågan, vilket varumärke har jag som person? Att man applicerar hela den här varumärkesgrejen på en själv.

Och då gillar jag den enklaste frågan: hur låter snacket om mig när jag inte är där?

I sin renaste form är det något slags varumärke. Vad säger andra om mig när jag inte är med? Fokuserar man på att skapa värde, så vill du ha, shit, den personen hjälpte mig jättemycket.

Jan: Och då är vi tillbaka på det där, överträffa förväntningarna. Jag kan ta en kundservicegrej. Jag hjälper en kompis som har en nyhetsbrevstjänst, en prenumerationstjänst som man får betala för. Så var det en som mejlade in, jag har precis fått barn, jag har inte råd att fortsätta prenumerationen i år. Så sa jag till kundtjänsten, bjud på prenumerationen, stryk fakturan och låt dem behålla prenumerationen. Vi fick tillbaka, gud, jag blir nästan tårögd, tack för att ni gjorde detta.

Snacket om dig när du inte är där

Jan: Väldigt enkel grej. Men hur kommer snacket om den här prenumerationstjänsten låta runt honom? Han kommer vara ett fan resten av livet. För de förväntar sig inte att de skulle få det där. Och på samma sätt är det på andra hållet. Är någon missnöjd, då kommer den berätta om det för många andra.

Caroline: Och där tror jag också att många är rädda för att det ska hända. Man får inte vara rädd för det, utan hålla sin integritet och sina gränser.

Jan: Ja, absolut. Men fånga upp det. Så jag tänker mycket mer på varumärket. I ett livsstilsföretag skulle jag säga att varumärket av en själv som person är mycket, mycket viktigare. Och jag skulle påstå att det gäller upp till de första fem, tio anställda också. Sen när du börjar ha order mot tal, eller när du blir bra på Google, då börjar det spela roll hur hemsidan ser ut. Men det är inget... Du har jobbat med marknadsföring mycket mer än vad jag har. Vad är din åsikt i frågan?

Caroline: Nej, men jag håller med. En observation jag kanske har märkt är att många företag är för fokuserade på sin produkt och inte på kunden. I vissa fall tycker de till och med att deras kunder är jobbiga eller kommer med för höga krav. Eller att de helst nästan inte skulle ha kunder, för att de är så stolta över produkten.

En sämre produkt med bättre story säljer mer

Jan: Ja, exakt. Man vill prata om produkten istället för att lyssna på vad kunden vill.

Caroline: Ja, eller till och med, vår försäljning funkar inte. Nej, vi gör bara en bättre produkt. Nej, men sorry.

Jan: Och det här är också en sån, du kan ha en sämre produkt men bättre story, bättre varumärke, och du kommer sälja mer.

Caroline: Ja, exakt. Och just det, vem är kunden och vad bryr de sig verkligen om? Inte vilket problem just din produkt löser, utan vad är det som gör att de stiger upp på morgonen?

Jan: Ja, skitviktigt. Alltså produkten och tjänsten spelar ingen roll. Jag är helt med.

Monica: Ja, intressant.

Framgångsfaktor och största lärdom

Monica: Jag tänkte kanske lite avslutningsvis. Om ni skulle nämna en framgångsfaktor hos er? Och kanske, nu vill jag inte säga misslyckande, men vad är den största lärdom som ni gjort genom åren? Och sist också, vilket tips skulle ni ge till er själva, om ni kunde prata med er själva när ni började?

Jan: Ja, den är enklast. Tipset jag skulle ge till mig själv: glöm inte bort att det är en lek. Det är bara en lek. Att driva företag, det är ett spel, det är en lek. Det är inte på riktigt. Det är på riktigt, men det är också inte det.

Det är som när man var liten och lekte i sandlådan. Då hade man vissa regler med leken, och man hade sina kulor. Nu är det fortfarande också en lek. Stämma är också bara en lek. Vi har hittat på att det ska vara ett protokoll, man ska skicka ut en dagordning innan och den ska ha tolv punkter. Sen hittar vi på att någon ska föra protokoll. Och så ska man ha kostym och så ska det vara någon med en klubba. Och man ska prata högtravande, stämman anser att stämman blivit behörigen sammankallad, och så ska alla säga ja i kör. Jättemycket regler i den här leken. Men det är fortfarande bara en lek. En lek för vuxna. Och ställningen i leken är pengar. Pengarna är poängtavlan.

Det glömmer jag bort ibland. Att det blir så på allvar för mig. Jag går så upp i leken att jag glömmer bort att leka.

Gör det som du tycker är kul

Jan: Så lek med att få bort pinnen där bak. Det är mitt råd till mig själv.

Caroline: Jag skulle nog säga att det är viktigt att göra det man tycker är kul. Jag har också varit mycket i den här prestationsvärlden, och den spökar ibland för mig. Så jag måste påminna mig själv om att gå tillbaka till vad jag tycker är roligt, vad som är min core, som jag stiger upp för. Det har tagit skitlång tid för mig att fatta vad det är. Och jag kanske inte fattat det än riktigt. Men man får gå vägen mot. Det är så lätt att man krokar av på andra vägar, för att man tror det förväntas av en.

Framgångsfaktor skulle jag säga, människor runt om en. Att kunna be om hjälp. Och att vara lyhörd för feedback, även om det är jobbigt, att kunna ta emot feedback. Det har väl varit det stora.

Jan: Att vara företagare, man får vara kreativ. Och det är ett evigt lärande. Jag skulle inte rekommendera någon som säger, nej, men jag är färdiglärd, jag vill inte lära mig något mer, jag vill inte utvecklas. Nej, då är jag inte företag för dig. I'm sorry.

Största misstaget

Monica: Vad sa du sen? Största misstag?

Jan: Ja, gud, jag har gjort så många misstag. Jag skulle säga att det är svårt att säga något enskilt misstag. Det är så många saker som har gått åt helvete, men som sen visat sig vara en stepping stone. Jag sov på ett styrelsemöte, så jag glömde reservera mig mot ett beslut, och det höll på att kosta mig flera hundratusen i skadeståndsskyldighet. Men det lärde mig massor kring styrelsearbete.

Jag har i många år tagit alldeles för lite betalt. Har fortfarande alldeles för lite betalt i vissa sammanhang. Jag har ganska bra självförtroende, men ganska dålig självkänsla. Så jag kan fortfarande tycka, RikaTillsammans, det är ju en ganska liten grej. Och sen får man höra, ni är typ tredje största podden i näringslivskategorin. Och jag bara, ja men vi har ju typ bara 20 000 visningar på YouTube. Och sen säger Caspian, Jan, ni har 9,5 miljoner poddspelningar. Jag fattar inte de där grejerna.

Charmen i att lyssna och fråga

Jan: Så misstaget, det är så många saker jag hade kunnat göra bättre. Men samtidigt upplever jag att det är det som är charmen. Jag gjorde ett misstag, till exempel här nu i Patreon-communityn. Jag har alltid trott att om jag ska göra en utbildning, så handlar det om att hjälpa människor att komma igång med sitt sparande. Och sen när vi rankade vad folk ville göra i communityn till hösten, så var komma igång med sitt sparande typ på 21:a plats. Helt snett mot vad communityn önskade, för det de ville ha med sig var, vi vill ha en avancerad diskussion om nyckeltal i en privatekonomi. Men det var ju också, till slut, när jag väl frågade och lyssnade, då blev det något helt annat. Och då har jag skämts lite, shit, tänk att jag trodde det om dem.

Caroline: Du är bra på att lyssna faktiskt, och fråga.

Jan: Ja, jag försöker. Jag försöker bli bättre. Det har jag lärt mig, apropå marknadsföring. Ingen aning. Man måste fråga, och sen måste man lyssna. Och sen får man ta den där jobbiga känslan i magen när man får ett svar man inte hade tänkt sig.

Låt inte egot stå i vägen

Caroline: Ja, men jag tror att misstag jag har gjort, det var till exempel att låta egot stå i vägen. Att inte prata om vad jag varit med om riktigt, utan bara behålla mina misslyckanden för mig själv, för att det är lite skämmigt. Men vädrar man ut dem, så blir man förvånad över vad man får höra av andra företagare. Man är inte ensam. Jag har nog hållit mycket så själv. Det som jag tyckte gick inte så bra. Man ska inte behålla det för sig själv.

Jan: Nej.

Caroline: Det är svårt, för det blir någon slags skam. Det känner jag i alla fall. Och skammen är den värsta känslan nästan.

Jan: Men sen varje gång man har delat, så är det någon som bara, men gud, jag med, eller tack för att du delade. Och då är man plötsligt, ja men I'm winning.

Det är den bästa känslan, att det jag gick igenom kan hjälpa någon annan. Och det jag tycker är så spännande är att då får man det jag brukar kalla ett värdigt samtal. Man får prata om saker som spelar roll.

Caroline: Ja, det är autentiskt.

Jan: Det blir autentiskt. Då blir det inte bara det här väder och vind som vi kan prata om för att vi har det gemensamt. Plötsligt kan vi prata om något vi har gemensamt på en djupare nivå.

Bästa attityden vinner

Caroline: Men vi pratar ju ibland också om framgångsfaktorn, attityden. Bästa attityden, säger vi till våra barn, och de fattar inte vad vi menar. Men vad vi menar är, ja, vad menar vi? Jag har det som en känsla i huvudet, och oftast är det så för mig, så jag måste sätta det på pränt.

Jan: Ja, precis, man kan inte styra externa faktorer. Shit happens. Men det jag kan styra är min attityd. Och kan jag ta mig an, nu gick det åt helvete, skitbra, okej, nu gör vi det här i alla fall, med ett leende. Nu får jag stå här på natten och göra det här. Bästa attityden är att göra. Inget klagomål, own it. Så för oss betyder det så mycket, det här sägandet, bästa attityden. Och bästa attityden vinner.

Caroline: Hur fick vi den av?

Jan: Balanserad Ekonomi. Pia var det.

Caroline: Snyggt.

Avrundning och tack till Monica

Jan: Snyggt. Ska vi runda av här, Monica?

Monica: Ja.

Jan: Och sen tänker jag, jag har tyckt det här varit så roligt, så får du ihop fler frågor, så är det bara att höra av sig. Det ska bli väldigt roligt att höra responsen. För nu när vi spelar in det här avsnitt två har vi fortfarande inte publicerat avsnitt ett. Så det ska bli väldigt roligt, det kan hända att vi gör ett reflektionsavsnitt på det här också. Det har varit jättekul.

Caroline: Ja, det lär det.

Monica: Det gick upp frågor. Förra gången var det bara...

Jan: Ja, men det är skitbra. Och där vill vi verkligen också säga att några av de bästa trådarna på forumet, vi har flera som är så här, jag har startat min företagarresa, följ mig. Vi har folk som gör t-shirtar. Det var till och med någon som skrev, här kommer ytterligare en it-konsulttråd. Att jag är it-konsult, ska starta eget. Så man är inte ensam, och det finns så mycket hjälp att få. Och allt handlar om precis det du är inne på, modet att fråga. Det var ju inte som du hade tänkt, nu ska jag få två, tre timmars intervju, utan du skickade iväg ett mejl och sa, hur kan man göra?

Monica: Ja, men återkom med frågor, och sen har man byggt på det där.

Jan: Ja, exakt. Verkligen. Monica, stort tack. Det ska bli ett nöje att följa din resa. Så keep us posted, inte bara oss. Nu har du de där 50 000 människorna som kommer vara nyfikna på hur det går för dig. No pressure. Just do it, have fun.

Monica: Exakt. Nej, men det ska jag göra. Tack till er och allt ni gör.

Jan: Tack så mycket, Monica.