Bli rikare snabbare genom hävstångoch dessa tankespjärn

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Välkommen till avsnitt 363 om Naval Ravikant
2. Varmt välkomna till podden
3. Vem är Naval Ravikant?
4. Filosofin i Silicon Valley
5. Ränta på ränta i hela livet
6. Lilla stegets kraft
7. Små ageranden i relationer
8. Worldly wisdom och modeller som funkar överallt
9. Play long term games with long term people
10. När relationen inte håller måttet
11. Kommunikation löser alla problem
12. Konflikter och att våga fråga
13. Att välja sina människor
14. Att fatta snabbare beslut
15. Distraktion eller äkta intresse
16. Funkar kontrollfrågan på jobbet?
17. Inkomst = unik färdighet + hävstång + ansvar
18. Vad är hävstång?
19. Värdet som skapas mot värdet det borde ha
20. Hävstångsmöjligheter inom alla områden
21. Jobba med förutsättningar, kompetens och ansvar
22. Att hänga kvar i en fråga
23. Värdet i att göra saker utan hävstång
24. Medförd hävstång och spontanitet
25. Hävstång i det lilla
26. Systematisera och dokumentera
27. Lär dig processen, ge bort den
28. Rädslorna kring att outsourca
29. Var inte rädd för att dela med dig
30. Att se att det går
31. Idéer som inte får hävstång
32. Mentala modeller som funkar överallt
33. Anställd eller frilans
34. Hävstång förstärker omdömet
35. Unik skill eller hävstång
36. Bygg eller köp equity i en business
37. Leverage vs. unleverage
38. Att säga upp sig och bygga eget
39. Begränsningarna i den triviala hävstången
40. Paretoprincipen och att spela för spelets skull
41. Strävа efter det pengar inte kan köpa
42. Meditation will ruin your life
43. Att kunna sitta tyst med sina tankar
44. Hur mycket meditation behövs?
45. Tension och relaxation
46. Livet är inandning och utandning
47. Trauma, ego och det avslappnade tillståndet
48. Att vara som vatten
49. Mål och vila i samma rörelse
50. Agens och acceptans
51. Allvar och lek
52. Rikedom, hälsa och lycka i omvänd ordning
53. Att omprioritera
54. Du blir aldrig rik för att du är smart
55. Searching for each other in the crowd
56. Statusspelet
57. Aversion mot nollsummespel
58. Distribution av överflöd
59. Rikedom är det du inte ser
60. Hierarkin och statusspelets pris
61. Statusspelet och barnen
62. Tack och avrundning

Välkommen till avsnitt 363 om Naval Ravikant

Välkommen till Rika Tillsammans och avsnitt 363, som handlar om boken Naval Ravikants almanacka. Du får hänga med på en diskussion där vi pratar om våra höjdpunkter från boken. Det blir allt från ränta på ränta i olika områden till hävstång, och en massa resonemang. Som att det är bättre att äga en procent av Shell än hundra procent av en bensinmack, om att delegera och outsourca, och om att pengar är viktigt samtidigt som spelet bör vara att sträva efter det som pengar inte kan köpa.

Jag hoppas att du kommer gilla det här avsnittet. För dig som är med i vår Patreon kommer vi också ha det här som en bokklubb under sommaren. Det fina med Naval Ravikant är att boken egentligen är en sammanställning av massa tweets och intervjuer med honom, och den finns gratis. Det finns en länk till det i beskrivningen, och jag påstår att detta nog är det bästa jag har läst, i alla fall de senaste två, tre åren.

Är du intresserad av pengar, av ekonomi, eller lite inspirerad av företagande och vad som finns på nästa nivå, så tycker jag att detta är en fantastisk sommarläsning. Jag gör det inte svårare än så här, utan jag släpper på Caroline, Caspian och Oliver, där vi pratar om boken tillsammans.

Varmt välkomna till podden

Varmt välkommen till Rika Tillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av vår livsresa, våra erfarenheter, framgångar och misstag, så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver podden heter Caroline och Jan Bolmeson.

Varmt välkomna, Caspian Almerud och Oliver Allemog.

Tack så mycket. Ja, det är debut för dig, Oliver. Ja, det stämmer, det är det idag. Jag har lyssnat på, vad är det, 250–300 avsnitt i alla fall. Och nu är det debut på andra sidan.

Men det är ju inte första gången du gör podd, du har ju drivit egen podd och egen TikTok-kanal innan. Och nu sedan i januari jobbar du tillsammans med mig och Karro. Så det är roligt.

Caspian, du har ju varit med och hängt med oss ett tag. Fast det var länge sedan, det var nog ett år sedan, två år sedan. Ja, det var nog tre år sedan. Tre år sedan, oj.

Men nu har vi samlats här för att jag tänker att vi ska prata om Naval Ravikant. Han, en samling tweets. Och detta kan låta lite märkligt. Men jag tänker så här, för du presenterade Caroline Naval för mig. Och när jag sedan berättade och pratade om det, var ni andra bara: ja, välkommen. Ni är såna aggressiva. Och jag var bara: okej, jag är sist på bollen.

Vem är Naval Ravikant?

Men jag tänker så här, man får kommunicera. Men du tar bollen vidare och gör en podd av detta. Ja, så detta är ju lite en form av bokklubb, tänker jag.

Om vi börjar med vem människan vi ska prata om är. Naval har skrivit, eller det han slog igenom med, det han är störst för, är en tweetstorm, en rad tweets som heter "How to get rich without getting lucky". Naval är VC-ängel från Kalifornien och har jobbat med investeringar väldigt, väldigt länge. Innan dess var han tech-entreprenör.

Men det jag gillar med honom är att han är ganska filosofisk. Läser man om hans bakgrund så var det så här: vi kom till USA när jag var ett litet barn och mina föräldrar jobbade. Jag tror till och med att han bodde med sin mamma, och hon kunde inte hämta honom. Så då fick han hänga på biblioteket.

Alltså, han kom från Indien, ja. Till USA. Du sa att han kom till Indien. Jaha, förlåt. Nu har vi rättat det.

Så han hängde mycket på biblioteket och läste mycket klassiker. Så det är mycket filosofi, kan man väl säga. Men det är ju också något som är lite inne i Silicon Valley. Det är många som ägnar sig åt filosofiska tankar. Stoicism och så. Är det det?

Filosofin i Silicon Valley

Jag håller med om det, men jag tycker det är mycket bullshit också. Det låter väldigt coolt. Sam Bankman-Fried och liknande, det ska vara liksom så här. Det blir så mytomspunnet lätt. Sedan vet jag inte om han håller på så mycket med filosofi. Men mitt intryck av att läsa mycket sånt här, är att jag ändå kände att det inte var något i boken som var långdraget. Vilket det ofta brukar vara med sånt här. Att det ska vara så himla fräckt och coolt och kallduschar. Du ska göra något helt galet. Men det här känns ändå lite rimligt.

Men man ska ändå gå tillbaka till antiken. Man ska liksom rise above och sånt. Ja, absolut. Men det är väl två olika spår. Han är inte ute på silent retreats mitt ute i öknen.

Det är inte ens han som har skrivit sin egen bok. Nej, precis. Det är det som är det sjuka. Det är inte ens han som har skrivit den här boken, som vi pratade om också. Naval Ravikants almanacka. Det är andra som har sammanställt det till en bok. Och han är så här: ja, ja, ja, och den finns gratis.

Men nu ska vi inte prata så mycket om det. Så vad är era highlights? För det är väl egentligen det jag tänker är det intressanta. Vi tänkte att vi kunde ta tre var ungefär? Ja, jag har elva.

Ränta på ränta i hela livet

Oliver, vad stack ut för dig? Ett koncept jag gillar är ränta på ränta. Jag pratar jättemycket om ränta på ränta här i podden. Men också att han tar med det, att det finns i hela livet. Det uppskattar jag väldigt mycket, och det hade jag inte riktigt tänkt på innan.

Vilken tweet var det nu då? Oj, det vet jag inte. Till exempel säger han så här: tjäna inte pengar med din tid, utan tjäna pengar med ditt sinne. Just det här med hävstång också, så visar han hur det är exponentiellt att försöka tjäna pengar med ditt sinne.

Men om man börjar där, rent ekonomiskt, så kom jag på mig själv i söndags på mitt extrajobb, som jag fortfarande har kvar. Jag körde truck, gick in i en lokal och skulle larma av. Det var hur smutsigt som helst. Så då tog jag en kvast och började sopa. Och vi har pratat sjukt mycket om synergier och hävstång här på jobbet. Och då kände jag bara, det här kan man inte. Det var bara en realisation för mig. Utan att lägga någon värdering i det, men det är väldigt viktigt.

Har man med sig ränta på ränta i alla delar av livet, så finns det så sjukt mycket att vinna på det. Nu tog jag det ekonomiska, men det finns ju också i vanor. Vanor på ett positivt sätt, men också vanor på ett negativt sätt. Det finns så mycket man kan tänka kring ränta på ränta. Så jag gillar verkligen helhetsgreppet.

Lilla stegets kraft

Men är det inte kraften också i små... Jag tänker att det är två komponenter. Det ena är små steg över tid. Det vi ibland brukar prata om som lilla stegets kraft. Lite det som James Clear var inne på i Atomic Habits. En procents förändring per vecka blir över tid en jättestor skillnad. Samma sak i träning. Gör ett bra hälsoval, ett träningspass extra. På tio år är det skillnaden mellan att stå där med sixpack eller att ha ökad risk för hjärtinfarkt. Och det är inte hjältedåden, utan det är de små stegen. Precis som du säger. Och att det funkar.

Kan vi säga något annat område? Tar han upp det, vilka områden det kan funka i, så att man får ett grepp om det? Wealth, relations or knowledge. Ja. Relationer och kunskapsinhämtning.

Lilla stegets kraft funkar inte bara i ekonomi. Den funkar i relationer och i kunskap.

Små ageranden i relationer

Men jag tycker att man ska ta relationer och tänka på små ageranden. Lilla stegets kraft, som vi har pratat om tillsammans i programmet. Till exempel att höra av dig till en kompis, höra av dig till dina föräldrar. Gör man det konstant så förbättrar man relationerna något enormt. Det är sådana små grejer som kanske inte ser ut som så mycket. Men gör man det veckovis, till exempel, har det en enorm påverkan på relationerna till familj och vänner. Precis, holistiskt.

Vad tänker du, Caspian? Jag upplever också, just med relationer, att du får en acceleration ju djupare relationen blir. Att vi har hängt ihop så pass länge som vi har gjort, gör att ni vet hur jag funkar och jag vet hur ni funkar. Vilket gör att vi kan ha helt andra konversationer nu än vad vi hade för tre år sedan. Och så funkar det i alla mina djupare relationer. Det går väldigt mycket snabbare på något sätt.

Jag läste faktiskt, på makroekonomisk plan, någon artikel som var så här: en grej vi inte värderar i Sverige är tillit. Vi har tillit mellan människor, vi har tillit mellan myndigheter, vilket gör att det är mycket mindre friktion när svenska företag ska göra affärer, än till exempel i ett annat land där det inte finns tillit. Så det är samma sak som du pratar om, att det finns en tillit i relationen, vilket gör att vi diskuterar, vi bollar, vi kan skjuta ner idéer. Det blir mycket, mycket mindre friktion.

Worldly wisdom och modeller som funkar överallt

Och ovanpå det kommer sedan hävstång, som jag tänker att vi ska prata mer om. Jag tyckte den var bra, Oliver. Ränta på ränta. Tack.

Det jag också gillade med boken var att han tar med hela livet. Den är uppdelad i två delar, och så finns det en tredje bonusdel. Han börjar med rikedom och sedan hälsa. Han binder ihop det på ett väldigt fint sätt, som vi också pratar mycket om nu, med att hitta de få principerna och modellerna som funkar i alla delar av livet. Det tycker jag han belyser väldigt bra. Det här med worldly wisdom, som Charlie Munger kallar det. Det tar han med på ett väldigt fint sätt också.

Man kan bridgea. Ränta på ränta finns inte bara i ekonomi, vilket kanske är lättast för mig att tänka. Jag har läst ekonomi. Men många koncept kan man ta vidare. Det gör han väldigt tydligt och bra i boken. Jag tror det finns sjukt mycket att vinna på det.

Det har jag också snöat in på nu på sistone. Vad har jag för modeller? Det började där med Jonathan. Vilka principer eller vilka frågor funkar i alla områden? Till exempel att ställa sig och fokusera på frågan i stället för svaret. Det funkar i alla områden. Och har funkat i alla tider. Och kommer att funka även i framtiden.

Är man intresserad av de principerna? Länk i beskrivningen till ett annat avsnitt. Har du inte de avsnittsnumren i huvudet längre? Jo, men jag tror det är 336 och 337. Jag är ganska säker på att det är där någonstans.

Play long term games with long term people

Då bygger jag vidare på Oliver, med principen som han pratar om: play long term games with long term people. Det är compound interest, eller ränta på ränta-effekten med människor, som jag ser det.

Där fick jag en insikt utifrån en berättelse han har i boken. Om den här andra ängelinvesteraren som han har investerat med i tio år, eller vad det var. Han vet om att den här andra investeraren alltid kommer gå the extra mile för att han ska få extra i deras affärer som de gör ihop. Han kommer alltid betala. Om det är utgifter så kommer han alltid betala dem, utan att ens berätta för Naval.

Det gav mig en insikt. En av mina rikedomsprinciper i livet är att jag aldrig vill behöva skicka eller få skickat en Swish-förfrågan. Ni vet de här som man kan skicka till folk. Aldrig någonsin. Jag vill antingen att folk bara tar hand om det och inte berättar det för mig. Eller att vi har en relation där man kan säga: du, nu pröjsar jag för det här. Eller att det kommer.

En av mina rikedomsprinciper i livet är att jag aldrig vill behöva skicka eller få en Swish-förfrågan.

Vad fint. Den snor jag. Det är som en regel som hjälper dig i dina relationer. Att veta så här: de här relationerna, där kan den tillämpas. Och då är de okej.

När relationen inte håller måttet

Ja, precis. Och kan den inte det, så kan man också ifrågasätta: är det här en relation för mig? Och har vi inte relationen där jag kan betala en lunch och du tar nästa? Eller där jag vet att om vi är ute och käkar lunch, så kommer den här personen säga: jag betalar bara för mig. Det är helt fine. Men jag vill fan inte ha en Swish-påminnelse sedan. Det är inte ett rikt liv för mig.

Men vad betyder det för dig då, om du skulle fått det? Då betyder det att relationen inte har det djupet, eller att kommunikationen inte är tydlig. Ja. Och en tillit. Att man inte litar på att om vi käkar lunch tillsammans, så kan du säga: du får pröjsa för din egen mat, för jag har inte pengar. Eller vad det nu är. Det är helt fine för mig.

Men apropå principer, eller som vi sa innan, tidlösa. Det har jag kanske inte sagt till dig, men jag har en lek nu med Freja, vår 13-åring. Ni bara garvar. Vet Freja om det här? Freja vet om det. Hon är till och med så här: vi kör en sån tidlös princip om dagen. Så pratar vi lite, det är ingen djup introduktion.

Kommunikation löser alla problem

Och här om dagen blev hon så arg. Hon bara: jag vill ha en till. Nej, du får inte en förrän imorgon. Och då tänkte jag två saker. Ett, jag har ingen på lördag. Och det andra var: nej, men vi får skapa lite.

Och det var ju en av de, den som vi faktiskt tog upp igår, som var så här: kommunikation löser alla problem. För då kom hon upp till mig på kontoret. Och hon var jättearg på dig. På mig alltså. Ja, nu har mamma tagit min skärmtid igen. Och hon har inte ens sagt någonting och stängt av den. Och stängt av, ja.

Och så var jag så här: men du får gå och prata med mamma. Hon bara: nej, jag vill inte prata med mamma. Jag vill att mamma ska komma och be om ursäkt. Och jag bara: jag tror inte ens mamma vet om att detta har hänt. Förmodligen har det inte ens varit någonting med mening. Och sedan kom du upp av en händelse. Och så sa jag: ja, men jag tror att det här är något ni behöver prata om. Och då visade det sig att det var ett misstag. Du hade ju inte ens stängt av det. Nej, någonting annat hade hänt.

Som tur var passade det in i händelserna. Ja, precis. Och det är det som är återkommande när du pratar. Man vill ha relationer där man kan prata om det, där det är tydliga spelregler. Som Helena, en kompis till oss alla här, brukar säga: rakhet är snällhet. Eller, tydlighet är snällhet. Tydlighet är snällhet. Jag kan inte ens citera det.

Konflikter och att våga fråga

Ja, men det är också ganska spännande det med konflikter. Att det liksom är inbyggt i det, att man typ inte vill prata med varandra. Nu tycker jag också att jag har vänner omkring mig där jag är så här: men varför har hon gjort så? Jag får bara fråga. Men jag har haft relationer där det bara har grumlat allting, att man inte har velat kommunicera. Precis.

Men du, för den där meningen, det var ju så du värvade mig till Naval första gången du kom. Vilken då? Play long term games with long term people. Vad tänker du om den? Jag vet inte varför jag sa den till dig då. Men den kom inte med på din lista idag.

Jo, men det var det där att du pratade om finansbranschen, och att det fanns människor där som du inte kände att du ville jobba med eller kunde lita på. Och så hade du nog ändå tvingats till det i vissa situationer. Och då, när jag sa den till dig, var den nog också väldigt ny för mig. Play long term games with long term people. Så jag bara: man kan alltså göra det. Naval kan det. Han är ju i finans. Han måste ju kunna göra det, han måste ju kunna skita i att jobba med folk. Och det kan du också.

Att välja sina människor

Ja, för han har väl en bisats, nästa mening där, som är typ: häng inte med cyniker, för de kommer och får. Nej, men exakt, så är det ju. För jag har ju haft en fot i finans. Jag var på väg in i finans och sedan var jag så här: nej, jag vill inte vara i den här världen. Jag gillar inte majoriteten av människorna som är där. Där finns några guldkorn, och dem är jag vän med och smsar med. Men sedan är det väldigt mycket annat som jag inte vill.

Men vad tänker du själv om det då, om play long? Nej, men jag gillar det. Ibland när jag öppnar dörren och tänker: okej, om det inte är Rika Tillsammans, vad är det då? Då kommer jag tillbaka till detta. Då är det ett gäng människor jag vill jobba med, och det spelar egentligen inte så stor roll vad det är. Det kan vara vilket projekt som helst. Men det är så här: vi har ballt tillsammans, vi garvar, vi gör roliga grejer, och vi har tilliten till att det blir bra. Så jag gillar det jättemycket. För det slår an hos mig också, att ha roligt och jobba. Det är ändå relationerna till syvende och sist.

Och för mig var det en kontrollfråga, ännu en sån att lägga till i ens byrålåda och kunna plocka fram. Nu blir det mycket lättare att bestämma: den här personen, eller inte. Jag tycker hela boken genomgående, i alla olika teman som tas upp, är han sjukt bra på att presentera kontrollfrågor. Som jag försöker träna på att tänka på.

Att fatta snabbare beslut

Ja, exakt: ska jag göra det här projektet med de här personerna? Är det ett långsiktigt projekt? Ja. Är det långsiktiga människor? Ja. Exakt, det blir mycket enklare, så kan man spara sin mentala energi. Ja, fattar snabbare beslut.

Ja, för han pratar också om beslut. Vi lever i en värld där möjligheterna är oändliga. Är det inte super, då är det nej. Och just det här med att ta beslut är en stor del av boken också, som jag gillar. Att ta en procent bättre beslut, som vi pratade om med James Clear, det kan ha en enorm effekt med ränta på ränta.

Ja, men det säger Warren Buffett också. Jag vet, både du och jag har läst om Charlie Mungers Poor Charlie's Almanack, och där är han så här: största delen av Berkshire Hathaways framgång, det är tio beslut totalt. Det är inte de enda tio besluten som har varit bra, men det är de tio besluten som har gjort störst skillnad.

Vad är det här Almanack egentligen? Den heter "Poor Charlie's Almanack". Vad betyder det? Det kommer från Benjamin Franklin, som var en av hans stora idoler, som skrev en sån "Poor Richard's Almanack". Nu kan jag vara ute och resa, men det kommer i alla fall därifrån. En samling visdom. Man kan göra sin egen almanacka också. Ja, precis. Den är en sammansättning av olika tal han har hållit, främst föredrag, som blivit lite omarbetade, som handlar om olika områden som han tycker är viktiga i livet. Han har inte heller skrivit den själv. Vi ska göra ett avsnitt om den sedan, Charlie Mungers, för den är bra. Den är inte lika tillgänglig, skulle jag säga, som den andra.

Distraktion eller äkta intresse

Men jag tänker, om jag ska knyta an, det var egentligen inte en grej jag tänkte ta upp, till det som ni sa. Då har han ett citat som lyder: "Om det underhåller dig idag, men det kommer att tråka ut dig någon gång i framtiden, då är det en distraktion. Keep looking."

Du bara blundar. Jag har också funderat över vissa saker som jag gör. Kommer jag vilja hålla på med detta? För jag är ju en sån som hoppar. Ja, du är en hoppare. Men det finns vissa grejer som är så här: det här är alltid kul. Som vadå? Skriva. Ja, det är kul.

Men vad tänker du då, Jan? Jag tänkte på det när du sa kontroll. Jag har inte tänkt på det som en kontrollfråga, men det är ju vad det är. Och jag tror att det är lite, som han är inne på, var noga med vilka långsiktiga projekt vi sätter oss i. Jag tror att det är en tanke som många av oss inte underhåller eller tittar på. Att till slut blir det, tror jag för många, så att jobb är en sån där grej. Det var roligt ett tag, men nu är det ganska tråkigt.

Du tänker att man vill byta jobb då? Ja, 60 procent av Sveriges befolkning hade bytt jobb om de bara hade vågat.

Funkar kontrollfrågan på jobbet?

Men funkar den här kontrollfrågan egentligen på jobb? Man kan ju vara på ett jobb, och så utvecklas man klart, och så vill man hoppa vidare till något annat där man utvecklas mer, på ett annat sätt. Ja, men den säger ingenting om att inte vara strategisk. Den säger så här: bli inte fast på det där efter att du har lärt dig det du vill lära dig, utan keep looking. Fortsätt leta, tänker jag.

Det jag tog med mig, som jag tyckte var både mindblowing och inte, för det var inte något jag inte hade tänkt på innan, men det blev mycket, mycket tydligare, det är hävstång. För jag vet ju att man brukar säga: ge mig en plats som är tillräckligt stabil och en påk som är tillräckligt lång, så kan jag flytta på världen. Ja, och så är jag så här: jag pallar inte.

Men varför checkar du ut från det? För detta är ju sånt som Naval Ravikant har skrivit. Som ett citat som han sedan utvecklar. Exakt. Och det är det jag menar, lite som knyter an till det du sa i början. Jag upplever att det är mycket på nätet som är frothy. Det är skumt på ytan, men det finns inget djup. Och detta är en diskussion jag haft i forumet. Jag har liksom inte riktigt kommit på hur man ger bort den.

Inkomst = unik färdighet + hävstång + ansvar

Men till exempel, för att ta din, när du sa att du var på jobbet, inte Rika Tillsammans-jobbet utan ditt andra, och var där och sopade. Det var så här: detta är ingen hävstång. Han är ju inne på att din inkomst är lika med dina unika förutsättningar, eller din unika färdighet, plus hävstång, plus ansvar.

Och för mig blev det väldigt tydligt, för jag brukar alltid tjata om att öka inkomsten. Och så blir det alltid så jävla fattigt med så här: gå in och löneförhandla eller byt jobb. Och så är jag så här: ja, det gör man, men det är inte det som är skillnaden. Det är ingen klo i det.

Alltså, det är svaret på frågan? Ja, nej, men så här: det är en lärare som kan gå från 36 000 till 42 000 om de gör det riktigt bra. Gör de det dåligt, går man från 36 till 38. Inte att underskatta, det är ändå typ 5 procent löneökning. Du sparar liksom två, tre års löneutveckling på samma ställe. Det är bra. Men det är inte livsförändrande.

Medan att bryta ner det så här: hävstång, unik kompetens, ansvar. Då blir det väldigt, väldigt tydligt att på ett jobb där jag sopar golv eller kör truck, noll hävstång. Ansvaret, ja, marginellt. Du har lite mer ansvar för att du kör dyra varor med trucken. Eller jag är ansvarig för kanske förskolan. Och här går vi direkt fel, för då tänker vi: ja, men ta hand om barnen, det är bland det viktigaste som finns. Och så tror vi att det ska vara mycket värt. Men som samhälle uppskattar vi inte det, eftersom vi betalar förskolepedagog ganska kasst.

Vad är hävstång?

Medan ansvaret för att det till exempel finns 10 000 medarbetare i det här företaget, mycket mer ansvar och mycket mer betalt. Och om vi då kommer in på hävstång, så blir jag så här: okej, men hur kan jag utnyttja hävstången i mitt arbete? Och där börjar man också bryta ner. Vad är hävstång?

Hävstång kan vara kapital. Hävstång kan vara medarbetare. Hävstång kan vara att ha en produkt där marginalkostnaden går mot noll. Att jag utvecklar någonting i en kod, och om jag säljer det till tio personer, så kostar det inget extra att sälja till den elfte personen. Eller som vi gör podd. Om det här avsnittet lyssnas av tusen personer, kostar det ingenting i merarbete att 11 000 personer ska lyssna på det. Och då blir det jättehög hävstång på media, hävstång på kod, hävstång på idéer.

Att till exempel du är grym på idéer. Och då har vi också sagt att det är klart du ska ha bra betalt för idén. För där, och då är vi tillbaka på det här, earn with your mind, not your time. Så för mig var det så här: shit, äntligen. Där var den sista pusselbiten för att se genom matrixen, upplevde jag.

Earn with your mind, not your time. Där var den sista pusselbiten för att se genom matrixen.

Värdet som skapas mot värdet det borde ha

Och jag upplever det också fascinerande hur vi blandar ihop värdet som skapas med värdet det borde ha. Som det där barnet, för så blev ju diskussionen på forumet: ja, men sjuksköterskor eller poliser, detta borde ha högt värde. Ja, men det har inte det värdet, för där är väldigt lite ansvar, väldigt lite hävstång och väldigt lite unik kompetens. Vi kan utbilda en ny förskolepedagog, det tar knappt två år. Och dessutom är den transferable: jag kan ta bort dig som förskolepedagog, ta in en annan, och det kommer bli ungefär same same.

Medan, okej, om vi tar extremfallet, till exempel Zlatan, enormt hög unik kompetens. Inget ansvar, ingen hävstång, men får ändå superbra betalt. För mig var det så här: där blev pusselbitarna på plats.

Var det mest att du kände att du fick det på plats? Jag fick alla tankarna på plats. Och till exempel nu när vi hade en kompis till dig, som ska löneförhandla. Då var jag så här: nej, titta, du har tre områden du kan spela på. Du kan spela på ökat ansvar, du kan spela på hävstång, du kan spela på unik kompetens. Och unik kompetens kan vara en skill, jag spelar fotboll på Zlatan-nivå. Men det kan också vara: jag har ingång i det här sammanhanget av människor. Jag känner alla inköpschefer i tech-branschen. Som arbetsgivare kan jag inte bara säga: nej, jag gillar inte dig, så jag tar in dig i stället. För den personen har ju inte de relationerna med inköpschefer i tech. Alltså ska den personen ha mycket mer betalt än någon annan.

Hävstångsmöjligheter inom alla områden

Ja, precis. Och som du sa där med förskolepedagogen, man kan ju, som jag hade gjort, dragit i den spaken: att man har tillgång till speciella kontakter, vara nanny eller liknande. Om man ska ha en hög... Det finns ju så många möjligheter. Eller gör onlineutbildningar, om det nu är målet.

Men det finns hävstångsmöjligheter inom alla områden, även om man inte intuitivt tänker på det. Men då gäller det att man ska knäcka idén där värdet finns. Exakt, och då är vi tillbaka på principen jag gillar: vad är den intelligenta frågan just nu? Innan tror jag att folk är så här: hur ska jag öka min lön? Och svaret blir: byta jobb. Nu plötsligt får man tre intelligenta frågeställningar i stället för en. Du får: okej, hur kan jag öka min unika kompetens? Okej, jag är läkare, det är hyfsat unikt, men ändå inte unikt, det finns andra läkare. Vi spottar ut var femte, det tar fem år innan vi får nya läkare. Okej, men vet du vad, jag är läkare och jag sätter mig i Svappavaara, där det inte bor någon annan läkare. Plötsligt får du mycket mer betalt, för att du har satt dig i en förutsättning där andra inte är.

Jobba med förutsättningar, kompetens och ansvar

Och då kan jag jobba med förutsättningar. Jag kanske ska vara nanny hos människor som är jätterika. Eller jag gör det i New York. Eller, jag vill resa, men jag tar au pair, som vi hade au pair. Så plötsligt kan jag jobba med förutsättningar, jag kan jobba med kompetens, jag kan ställa mig frågan: hur får jag hävstång? Hur kan jag ta mer ansvar?

Som till exempel, vi hade ju Victor Bull. Han höjde sin lön med 10 000 spänn som 28-åring. Då var det att han flyttade. Han blev inte en bättre fysioterapeut som motiverade 10 000 kronor. Men han tog ett mycket större ansvar. Och då fick han betalt för det ansvaret.

Så för mig var det så här: fan vad coolt. Och det har också gett oss diskussioner med Rika Tillsammans: var är hävstång? Vilka saker ska vi göra? Vilka ska vi inte göra? Så jag bara hosianna-sjunger, och så försöker jag dela med mig, och folk är bara så här: ja, det var intressant. Eller ännu värre, argumentera mot. Men jag tänker att om folk tycker det är så intressant, och ingen mer diskussion, så kan det vara att det är en väldigt ovan tanke. Som du sa, att man kan använda det nästan överallt. Men man tänker inte på det förrän man börjar tänka på det. Hur skulle det se ut om jag hade använt hävstång i mitt arbete? Då kanske jag hade varit bemanningschef eller utnämningschef eller whatever, i stället för någon som bara är på jobbet. Man behöver tänka annorlunda, och det kanske inte är så lätt från början.

Att hänga kvar i en fråga

Det är inte lätt, och det är det jag också upplever många gånger: vi är inte tränade. Vi skrev ju det på Instagram häromdagen också, att vi inte är vana att hänga kvar i frågor, eller att ställa oss frågor som vi inte får svar på direkt. För då är det fel på oss, och det gillar vi inte. Eller så är det fel på frågan, eller någonting annat. Vi vill veta svaret nu. Vi ska i stället få säga: detta är en skitbra fråga, jag har ingen aning. Jag sätter upp den på kylskåpet och jag behöver inte ha ett svar förrän om sex månader.

Nej. Jag tänker också att hävstången, det som gör det ännu mer komplext, är att den ofta inte är linjär, vilket gör att det är ännu svårare att tänka på. Alla de grejerna du nämner med kod, media och personal, där ökar du exponentiellt, eller icke-linjärt i alla fall. Och det är svårt att knäcka. Lite som jag pratade om med asymmetrier. Också jättesvårt att knäcka. Men när man har knäckt det, är det svårt att inte se. Ja, och då ser man det överallt.

Och det funkar återigen överallt. Militären har ju forskat på det. Vad är den optimala gruppstorleken? En person kan göra en grej. Två personer kan göra typ tre grejer. För att de är två, då kan de lösa problem som de inte kan lösa på var sin hand. Och där har du den utväxlingen, att utväxlingen blir så mycket större.

Värdet i att göra saker utan hävstång

Precis. Och sedan tänker jag också, bara för att ta en motsatsposition, att det finns väldigt mycket värde i att göra saker som inte har någon hävstång också. Va? Jag är ledsen att jag är Svenska kyrkan.

Nej, men så här, ett exempel som Taylor Swift gjorde, nu är det på en annan nivå, men i början av sin karriär gjorde hon så här: folk som skickade brev eller DM:s till henne och var så här, kan inte du komma till vårt bröllop? Och så dök hon upp. Absolut ingen hävstång. Noll. Så man vet inte ens om den finns? Om den finns. Det var väl i början på hennes karriär? Ja, fast hon gick viral för det här. Det är ju det. Titta nu låter Caspian som Caspian.

Handlingen i sig har ingen hävstång. Den kan få hävstång, det är jag helt med på. Men det finns andra grejer man kan göra som man inte kommer få hävstång på alls. Det finns Gary Vaynerchuk, som jag har lyssnat mycket på, som började som vinförsäljare i sin pappas butik i New Jersey. Han pratar om sådana saker, som att det en julaftonskväll var någon som inte hade fått sitt vin. Då körde han tolv timmar, lämnade vinet och sedan körde han tillbaka till sin butik. Noll hävstång. Jätte-icke-produktivt. Han är vd för den här gigantiska vinbutiken.

Men det blir återkommande kunder. De kommer ju handla hos honom igen. För alltid. Och deras kompisar också. De kommer berätta det för alla. Precis. Har ni hört om den här snubben? Han är helt sjuk i huvudet. Vi pratar om det nu. Ja, precis. Och i handlingen i sig finns det ingen hävstång.

Medförd hävstång och spontanitet

Kör du, Oliver. Nej, men jag tänker så här. Det blir lite en tolkningsfråga, tänker jag. Att spela in en podd, där är ingen hävstång i det förrän vi har publicerat den. Men jag tänker att handlingen har en medförd hävstång. På samma sätt som jag är rätt säker på att det fanns en rätt kalkylerad baktanke när Taylor Swift gick på de här kalasen, för hon visste att möjligheterna fanns där. Kanske inte första gången, men kanske därefter.

Ja, så tror jag också. Jag fattar vad du menar. Och precis, jag tror inte att Taylor Swift gjorde det så här: åh, nu ska jag göra det för att gå viralt. Utan hon gjorde det så här: det är en ball grej, vi testar detta. Vi testar, du vet, fans. Det blir genuint, man fattar att det gör jättestor skillnad för den personen. Det är ju därför man ser fotbollsspelare som går ut och gör så här för ett litet barn, det kan vara ett livsförändrande ögonblick.

Jag tror snarare att det är det som är den initiala drivkraften till att man gör det. Sedan tror jag också att den intelligenta frågan blir: okej, men dessa saker jag har gjort, kan jag hävstånga det? Och sedan tror jag att det är lite som Steve Jobs sa vid ett tillfälle: you can't connect the dots i förväg, utan du kan göra det i efterhand. Så jag håller med om att det handlar inte om att vara kalkylerande, jag hänger bara med dig för att du kanske blir ett long term project, utan man behöver ha lite ball, lite spontanitet också. Men jag tänker inte att det är mutually exclusive. Utan att det är två olika saker.

Hävstång i det lilla

Det jag vill ha sagt är egentligen bara att du behöver inte starta en jättestor YouTube-kanal för att få hävstång. Det kan komma hävstångar i det du inte tänker att det kommer hävstångar av. Ja, precis. Och jag tror att det kommer få vara ett återkommande tema. För jag tror att det finns en hävstång i det lilla också.

Precis. Det ena är ju: ska du bli miljardär idag, ja, då behöver det vara till exempel en affärsmodell där produktionskostnaden för den sista kunden är noll. Det är ju därför vi har sett techbolagen så enormt värdefulla. För att det kostar ingenting, Facebook ytterligare en miljon kunder, mer eller mindre. Men hävstången, skulle jag säga, kan vi inte spana kring den då? För en normal person, hur ser hävstång ut?

Jag tror att det enklaste folk kan göra idag är att börja lägga om sitt jobb på LinkedIn. Ja. Det är det absolut enklaste du kan göra. För då får du distribution. Även om det bara är tio personer som läser det, så har du delat med dig av någonting du kan, din unika kunskap, till tio personer. Pang, boom.

Och vad är fördelarna med det? Vem som helst kan läsa det. Jag hade inte suttit här idag om inte jag hade börjat publicera grejer på Facebook, för nästan tio år sedan. Det var så jag började lära mig medieproduktion. Jag fick mitt första jobb för att jag började skriva på Facebook. För att rätt person såg det. Och du vet aldrig vem som läser det och vad det leder till sedan. Exakt. Jag har ingen aning. Så det är det absolut enklaste. Vem som helst kan göra det.

Systematisera och dokumentera

Detta kanske låter crazy, ni får skjuta ner det, men jag har tänkt så här. Jag har varit hemma ibland och varit så här: mamma, hur ska jag starta tvättmaskinen? Säger vi. Och jag har syskon också. Så jag har tänkt: om jag får barn, då skulle jag systematisera, jag vet inte, i Notion har jag tänkt: kan man få hävstång på tiden, göra instruktioner för allting? Så man slipper någonsin förklara det igen. Jag vet inte om det låter töntigt.

Nej, men det är ett bra tips till alla. I företag kallas det där instruktioner och rutiner. Eller SOP, Standard Operating Procedure. Det är helt rätt. Så det är också i det lilla.

Men så här, till exempel, jag tjatar ju på dig om hävstång hela tiden, Oliver. Just nu håller vi på att experimentera ganska mycket med sociala medier. Och det låter helt sjukt, men det tar sjukt mycket tid att bara göra en sån grej som schemaläggning. Vilket är helt sjukt. Att schemalägga grejer i sociala medier. Och så säger folk: det finns tjänster. Ja, alla de tjänsterna har begränsningar. Och då har jag tjatat på dig, för du har suttit och schemalagt det. Och jag har varit så här: men Oliver, för helvete. Detta är inte produktiv användning av din tid. Vi kan köpa in någon på nätet, för timpriset i världen är typ mellan 5 och 10 dollar i timmen.

Lär dig processen, ge bort den

Och då var det så här: men då behöver du lära dig processen, hur det ska göras, så att du kan ge bort den till någon annan. Så att vi kan köpa in någon för 50 kronor i timmen som kan göra schemaläggning. För det är inget kvalificerat arbete. Det är apropå låg hävstång, lågt ansvar, låg kompetens som krävs. Ja, och blir det fel, är det absolut ingen som bryr sig. Nej, exakt.

Och då tänker jag, LinkedIn är ett sjukt bra tips. Ett annat sånt tips är: delegera. Och då kommer folk så här: men jag har ingen att delegera till. Och då skulle jag vara så här: ja, men du vet, det finns till exempel Upwork som vi använder super, supermycket. Där det finns massa frilans, eller Fiverr, det finns hundra sådana tjänster. Kolla, om du är en person som jobbar vid datorn, kolla vilka av de här arbetsuppgifterna jag gör nu som någon annan skulle kunna göra för en lägre timpeng än min egen.

Och då är det så här: men jag har inte eget företag, jag sitter som mellanchef på något företag. Ja, det funkar. Om du hade gått in till chefen och sagt: vet du vad, jag kan öka mitt output med 200 procent mot att det kostar 5 000 kronor extra i månaden. Då tror jag att det är en idiot till chef som inte hade tagit det budet. Jag tror att det är många chefer som är rädda för det dock. Jag tror att det är jättemånga som är rädda för det.

Rädslorna kring att outsourca

Är jag helt tondöv nu igen? Nej, men jag tror inte du är helt tondöv. Men rent krasst, om jag skulle göra det till min chef, är jag rädd för att chefen då i stället bara bortprioriterar mig. Skiter i mellanhanden och går direkt till frilansaren. Det är min rädsla. Chefens rädsla är att kvaliteten sjunker. Det blir skattekonsekvenser, det är jobbigt, det är konstigt, det är ingen annan som gör det. Det uppstår massvis med rädslor där. Men då kommer ingen av er få högre lön.

De går ju alla att bemöta rätt enkelt, tänker jag också. Absolut. Och du har ju ändå ett värde i att du blir gatekeeper, som ändå ska fact-checka jobbet. Du kan till och med koordinera alltihop. Jag vet att Disney gör så. De har anställda på Disney som ser till att människor kan komma med ritningar och allt möjligt på Upwork. Och någon koordinerar Upwork-människorna.

För mig är detta så här: jag fattar, men det blir sån idioti. Ja, absolut. Det är helt irrationellt. Det är samma som det här bristtänket. Om du kommer på den här idén och du gör det, jag fattar rädslan: shit, då kommer jag bli sparkad för att någon annan gör mitt jobb. Medan den intelligenta grejen är så här: shit, den personen kunde outsourca sig själv, delegera sig själv. Undrar vad den personen har fler för idéer? Där kommer ju alltid komma nästa nivå.

Var inte rädd för att dela med dig

Det är samma som folk ibland säger: men Jan, hur kan du dela med dig? Är du inte rädd för att bli kopierad, eller för att du lägger ut allt på nätet? Jag är så här: mitt huvud sprängs med idéer. Om någon snor det, sno det. För de kommer ändå aldrig kunna göra mer. Nej, de kommer inte göra det heller. Så jag tänker att man inte ska vara så himla rädd för det där. Och sedan, såklart, kvalitetskontrollen har ett värde. Det ska man absolut värdera. Men det är också så här: okej, det kanske inte är ett enkelt sätt att få hävstång. Men det är ett sätt. Det är ett sätt. Tydligen har folk gjort det.

Ja, jag vet till exempel när du skulle göra CV för många år sedan. Då anlitade vi någon tjej i Brasilien, som också gjorde CV. Pavlo jobbar ju för oss från Ukraina. Vi har haft massor. Vi har ju massor av folk som jobbar på Upwork. Ja, ja, jag tycker också det är jättebra.

Men jag tycker det är så här: om det finns olika poler, så är det extremen i att outsourca. Så jag förstår att många nog kan tänka som Caspian, vara på andra sidan spektrat. Det är sjukt mycket träning som krävs. Men, Oliver, du har ju ändå jobbat med oss nu i typ sex månader. Sedan kanske du inte har så mycket att jämföra med. Men vad tänker du? För jag var ju ganska snabb på dig. Här är Upwork, här är de vi jobbar med, du får administrera dem. Har du någon reflektion på det?

Att se att det går

Ja, du har förstört mig. Sedan går man ut i världen och så ser man: det här kan vi göra bättre, det här kan vi göra bättre. Ja, men det är samtidigt bra. Ja, det är en positiv sak som jag håller med om. Man behöver nog bara se att det går. Man behöver se att det går, ja, och våga prova. Liksom, fail fast. Om det inte funkar, ta ett annat arbetsområde och testa outsourca det. Så jag håller med. Och jag har väl ändå försökt träna mig i det här med Naval och annat. Så jag är också inne på den banan. Men det är en utvecklingskurva innan man kommer dit.

Och som du till exempel, du hade ju ett problem med Gmail, eller Google-konto, förra veckan. Då tog du och hoppade på ett möte med någon från Upwork som satt i Sydafrika. Och han sa att det var någon hög Microsoft-chef som han hade haft tech-support med förra veckan. Det är ju ändå det ballaste. En Microsoft-chef, en vice president, hade suttit med honom och inte fått igång sina högtalare på datorn. Jag tycker det är så coolt, för då vet man att världen är så ihopkopplad med varandra.

Ja, och det var också så sjukt. Vad var det han berättade? Att den här Microsoft-chefen hade haft någon dator hemma, och så hade typ hela familjen anslutit sig. Den här stackars datorn hade typ 25 Bluetooth. Och det var därför den inte funkade. Men detta berättade han för er alltså? Ja, ja, ja. Medan vi också försökte fixa ditt Gmail-konto.

Idéer som inte får hävstång

Och det var också så här: det kostade 15 dollar, i stället för att jag skulle sitta där och fundera, hur gör jag nu den här mejlmigreringen? Och återigen, du vet, när han sa det, var det så här: du ska göra så här, typ installera Outlook och sedan öppnar du två Google-konton. Jag förde bara över mejlen. För jag skulle föra över mejl från ett Google-konto till ett annat. Och jag var så här: hur fan gör man det? Helt självklart när han berättade. Men jag hade kunnat sitta i timmar och googla. Jag hade ju googlat innan och inte hittat något svar. Det var ju därför jag anlitade. Och så var det så här: ja, men självklart. Sådana idéer.

Men det var också synd, för den idén han hade var jättebra. Men han fick ju ingen hävstång på den, och kanske skaffa sig anställda då. Men då måste de också kunna det han kan. Eller podd, media, det finns ju möjligheter. Tänk om vi ger honom hans hävstång. Hör av er till honom. Ja, men det finns mycket.

Ja, en sak har jag också lärt mig nu, som vi diskuterar här, är att försöka, det ska väl till exempel poddgäster och liknande, att tycka att deras business kan utvecklas. Det är just för att, jag tänker, du är så duktig på att träna det här med hävstång. Att du kan gå in i områden som inte alls har med Rika Tillsammans att göra. Nej, men du kan ju applicera samma mentala modeller i andra områden och förbättra andra affärer, företag som är helt andra områden.

Mentala modeller som funkar överallt

Exakt, men det är ju det Charlie Munger säger, det är ju det han och Warren Buffett också har gjort bra. De har sagt: vi har mentala modeller, de funkar i alla områden, och tricket är att samla på dem. Men det verkar också som att många, för ibland kan jag vara så här, jag publicerar en mental modell i sociala medier. Och så säger jag: åh, detta är skitcoolt. Och så är det typ ingenting, men så här, vakna mitt i natten för att fondavgiften är hög, en video för en miljon.

Men du garvade, vad tänkte du? Nej, men det är ju som vi har pratat om länge, skicka in dig i en Ica-butik, så hade det tagit två veckor innan du hade omstrukturerat hela Ica-butiken, för den är liksom inte optimalt utformad. Och det är ju just det där, du ser utvecklingspotential och är lite större än världen. Ganska mycket större än världen. Jag kan göra det här bättre. Och där ser du utvecklingspotential i allt.

Och jag kan säga att det blir ganska jobbigt på vanliga arbetsplatser. Jag har inte varit på det. Jag får starta eget och så får jag lösa problemet. Det blir lite så här oombedda problem. Vi har det här, och det funkar hyfsat bra, vi kan alla ta semester. Tyst nu, Jan. Ja, men till och med på...

Anställd eller frilans

Jag har haft tre jobb innan jag blev frilansare igen nu. Hur var det? Fruktansvärt. Jag ska absolut inte vara anställd. Nej, men då kommer jag in och säger saker som: ja, men det här skulle kunna bli bättre, eller vi kan utforma hemsidan så här, eller det här är jävligt fult, det funkar inte. Och så säger jag det till UX-chefen. Och så säger han, jag har skitbra minne, att göra en lista på typ 400 punkter. Jag lägger in den där. Och sedan händer det aldrig. Och det är så det funkar. Det låter så själsdödande.

Jag tror folk är otränade i hur man tänker med hävstång. Jag hade också ett arbete på Lunds universitet, där jag jobbade med forskare som faktiskt var världsledande på sin forskning. Och så sa jag: men vi kanske bara ska göra om hemsidan lite och pusha mer för att vi vill ha in såna här som har doktorerat och som tar med sina egna stipendier och kommer hit. De jobbar häcken av sig för att de vill publicera under två, tre år. Nej, men vi skulle inte klara av att få in alla de ansökningarna. Jo, men alltså. Vi skulle bara valt den bästa och sedan är saken biff.

Men där var det också så. Jag tror de var otränade att tänka på hur det skulle gå till om vi helt plötsligt skulle få jättemånga som vill komma hit och jobba, som har pengar till sin egen lön. Ja, men det var mycket hävstång.

Hävstång förstärker omdömet

Och han har ju många, till exempel, hävstång is a force multiplier for your judgement. Det är som vi brukar säga: pengar är inte lösningen, pengar är bara en förstärkare. Eller pengar är bara en hävstång. Moa tror jag sa det så här: mer pengar, mer du. Ja, men så är det ju.

Men jag vill gärna också tro att man får tillgång till den hävstång som man bemästrar. För hävstång kan ju också, på samma sätt, gå åt helvete. Det är väldigt intressant. Man får tillgång till den hävstång man bemästrar. I tanken då, att man har förstått. Hur menar du, Jan?

Så här menar jag. Okej, så nu kommer det, med risk att jag är ute och reser, lite tondöv igen. Om jag hade gått ut och försökt resa kapital till ett företag, så tror jag att jag hade fått in mycket, mycket mer pengar än en 20-åring från skolan som också ska resa kapital. Är du med? För att jag har varit investerad själv. Jag har varit i den världen. Jag har kontaktnätet. Jag vet vad som har gått åt helvete. Jag vet hur man pratar. Jag vet hur man beter sig. Jag vet hur en presentation ska se ut. Så jag bemästrar spelet. Och då kommer jag få ett större resultat.

Unik skill eller hävstång

Särskilt i de, vad man ska kalla det, idébaserade områdena. För där tror jag, brukar jag också säga, när folk kommer och säger att det inte finns något kapital, då säger jag: nja, min teori är att där finns kapital. Och att om inte idén har fått kapital, så är inte idén tillräckligt bra. As simple as that. Så jag tror att man får, när man har visat att man kan bemästra en viss summa, då har man liksom levlat den. Och då kommer man kunna hantera den.

Jag skulle säga att det är en unik skill. Som du har. Men skit i mig. Det är ett ganska bra exempel. Resekapital. Det skulle jag säga är unik skill, snarare än en hävstång. Ja, fast vad har det att göra med? Det har att göra med att du har varit i... Okej, bra. Jag håller med. För du har kontakterna, du vet precis hur en presentation... Sammanhang, okej.

Däremot, den hävstång som du är jätteduktig på, eller de två hävstänger som du är jätteduktig på, det är media och kod. Du kan skriva kod, och du kan framförallt projektleda programmerare. Och ni är ganska duktiga på att skapa media. Sveriges största privatekonomiska podd. De två hävstängerna är du jätteduktig på. Okej. Jag får tillbaka till ritbordet. Jag får fundera.

Bygg eller köp equity i en business

Ja, men bra. Vi ska börja runda av. Är det någon sista highlight, Caspian? Jag gillar ju "build or buy equity in a business". Som jag ser som din: hellre en procent i Shell än hundra procent i en bensinmack. Jag gillar den jättemycket. Därför att jag har väldigt svårt att se andra sätt att få hävstång på sitt kapital. Till den fulla potential som du kan få.

Okej, men vänta, vänta. Det blir ju hävstång igen. För att, okej, jag jobbar på jobbet, samtidigt som jag jobbar på jobbet så bygger jag ju ett värde. Och då har jag ju hävstång på min tid. Jag får betalt för min tid två gånger. Jag får betalt i lönen, jag tar ut det, och jag får betalt i värdet jag skapar. Så det är väl egentligen det han säger. Build and sell. Och försäljning är ju också en sån här asymmetri eller hävstång. Du kan sälja någonting för 10 kronor, då måste du sälja jävla många. Eller så kan du sälja för 100 000 kronor. Så det blir också en, apropå sopa, jag kan liksom inte sopa 100 000 lager genom att tweaka någonting jag gör med min tid. Jag har en bättre sop. Håller med. Så då är vi tillbaka på hävstång.

Leverage vs. unleverage

Men vet du vad, något där för att runda av. Han sa något här, vänta, jag ska se om jag hittar det. Han skriver så här, jag citerar rakt av på engelska: "Forget rich vs. poor, white collar vs. blue, it's now leverage vs. unleverage." Glöm rika mot fattiga, glöm tjänstemän mot arbetare. Den nya kontrasten är de som har hävstång och de som inte har hävstång.

Och detta är inom området förmögenhet, man skapar en förmögenhet, väl? Ja, eller spelar pengaspelet. Skapar en förmögenhet.

Jo, men där finns det en ganska rolig trend som jag har, eller trend, det är ganska gammalt nu, men jag hänger mycket på X. Och communityt som jag har hittat är indie hackers. Folk som sitter och bygger en produkt själva. En digital produkt. Och där är det ju precis den. Det är de som kan programmera som använder sin programmeringskunskap med en hävstång, genom att bygga ett företag eller en produkt som de sedan säljer jättemånga gånger, för att produktionskostnaden för en ny kund är... Marginalkostnaden går mot noll. Ja, precis. Snarare än att fortsätta jobba på Facebook eller på Netflix eller whatever. För de tjänar ju otroligt mycket mer pengar om det går bra, jämfört med programmeraren som inte gör det.

Att säga upp sig och bygga eget

Och det är fler och fler som säger upp sig och startar sina egna grejer som indie hackers nu. Jag har kontakt med en svensk snubbe som byggde en AI-tjänst. Han blev uppsagd, hade en schysst lön. Nu tjänar han sin årslön per månad. För att han byggde en digital produkt och var först. Det är just det där, det är hävstången.

Ja, bra. Och sedan ska man också vara så här, okej, men då kommer man så här: nej, men det är inte enkelt. Nej, absolut inte. Men det är det han får betalt för. Ja, precis. Det är ju risken, den riskjusterade avkastningen. Ja, exakt.

Och för att egentligen sätta det i förhållande till vad vi brukar prata om, så brukar vi prata om att den enklaste formen av hävstång, som alla egentligen gör, eller som följer oss, är att spara och investera. Du har tjänat pengar, du investerar pengarna, och får en avkastning på dina pengar som inte är beroende av din tid. Men eftersom det är en trivial hävstång på sätt och vis, så är det fortfarande bara 20 procent av befolkningen som använder den, eftersom 80 procent typ inte har några aktier.

Begränsningarna i den triviala hävstången

Och den är bunden till hur mycket du tjänar? Och den är bunden till hur mycket du tjänar. Sedan är begränsningen också att det tar tid. Så det du betalar i att du inte behöver lägga någon tid, du behöver inte ha någon kompetens, du behöver inte ha något intresse, ja, men då betalar du i tid. Den personen där betalar, jag har inte problemet med tid, det kan bli jättemycket, men det jag betalar är att där är en failure rate som är jättehög.

Jag tror också han skriver det, jag vet inte om det var Naval eller någon annan, men det var så här: vinnaren i ett spel är personen som fortsätter spela spelet när nyttan av att spela spelet är noll. Vänta, är det inte förloraren? Nej. Men jag fattar inte. Jag säger det igen, jag säger det bättre nu. Vinnaren, mästaren i ett spel, är den personen som fortsätter spela när det egentligen inte finns någon mening med att fortsätta spela. Man har vunnit spelet, men man fortsätter spela i alla fall. Jag känner inte igen det. Nej, det är tvärtom. Jag känner igen det som att förloraren är den som fortsätter spela. Nej, jo. Jo, men jag läste det igår. Oliver håller med dig.

Paretoprincipen och att spela för spelets skull

Vad säger du? Min tanke är typ så här: om man tar Pareto, 80/20-regeln, om ni har hört om den. Det är ett fåtal saker som står för majoriteten av resultatet. Gör 20 procent rätt i big things, får du 80 procent i resultatet. Men sedan den sista delen där, 20 procent, då behöver du lägga ner, om man tar den 80 procenten till, för att bli superbra, en expert. Så det är där jag håller med i det. Sedan kommer jag inte ihåg om Naval har sagt det, eller någon annan.

Men jag läste, och det som fångade mig i det, för att den personen fortsätter spela för spelets skull, tycker att detta, jag får ut andra värden av det. Men som Caroline, så här, att vi sitter, hur ska jag förklara? Hjälp mig här. Jag tänker så här: detta är det 360-någonting:e poddavsnittet. Det finns en Reddit-post, nu har jag inte exakt koll på numren, men gör du 21 episoder, så är du topp 1 procent av alla podcasts i hela världen. Ni har ju fortsatt spela, och det har varit så många längs vägen som också har gjort podd samtidigt som ni började. Men en efter en har de fallit av, medan ni har fortsatt. Det tänker jag lite...

Precis, för att detta är ball. För att vi tycker att detta är roligt. Och någon frågar så här: men du vet, om du hade sålt Rika Tillsammans och du inte hade gjort så här, hade du fortfarande gjort...? Ja, det är ju skitball.

Strävа efter det pengar inte kan köpa

Nu har vi inte alls pratat om det, vilket jag trodde vi skulle prata om. Men han säger så här, pengaspelet är ett relevant spel att spela, för att det löser problem i den materiella världen. Det skapar vissa möjligheter, löser vissa problem. Så det är motiverat att spela det under en period. Men sedan var han så här: men för guds skull, sträva efter de saker som pengar inte kan köpa. För pengar köper dig inte en frisk kropp, den köper dig inte en god familj, den köper dig inte fantastiska relationer, den köper dig inte massa andra grejer.

Pengaspelet är motiverat under en period. Men för guds skull, sträva efter de saker som pengar inte kan köpa.

Men han sa det ju, ja precis, efter, jag tror det är i wealth-avsnittet, så säger han väl på slutet, fast det är ju ändå inte detta som du sökte efter. Och det är en annan tweetstorm. Och då kommer väl happiness? Precis. Så jag tror att det egentligen är olika. Den distinktionen tror jag är viktig.

Precis, för han är, och det håller jag helt med om, någon gång behöver du sluta spela pengaspelet. Du behöver komma till tillräckligt, för annars kommer det bara bli un-happiness. Och samtidigt tänker jag, jag tänkte på det mer för att jag spelar spelet för att jag tycker att det är så kul att spela, inte för att jag ska tjäna pengar, eller tvärtom.

Meditation will ruin your life

Meditation will ruin your life. Då ska man ändå säga så här, att han mediterar ju 60 minuter om dagen. Ja, han rekommenderar det i boken också. Han rekommenderar att köra 60 minuter meditation i 60 dagar. För då är man till slut så fed up med sina tankar som återkommer, det är tjattret i hjärnan. Och det kommer också komma saker inifrån som man inte visste fanns där. Då kommer man också vilja förändra saker i sitt liv.

Jag har inte kört 60 minuter om dagen. Men jag har kört sådana här morgonanteckningar. Också något som Tim Ferriss tipsade om. Julia Camerons morgonanteckningar. Man ska bara skriva tre kollegieblockssidor varje morgon. Bara skriva vad som kommer i tankarna, utan att censurera det. Det var jättesvårt i början. Och så höll jag på med det ett tag. Och sedan en dag var jag så här: jag vill inte ha den här jackan längre. Varför har jag den ens? Saker hände liksom, de bara kom inifrån och överraskade mig. Jag visste inte ens vad det var för människa jag höll på att bli. Men det var inget farligt.

Men det är nog så att man måste förändra saker om man börjar lyssna inåt. För allt är inte perfekt för en. Man har anpassat sig och så.

Att kunna sitta tyst med sina tankar

Jag tror han citerar också någon som hette, vi skippar namnet, men han säger i alla fall så här: det var någon filosof som har sagt att majoriteten av människans problem uppstår för att man inte kan sitta tyst med sina egna tankar i 30 minuter. Jag har tänkt på det mycket. Jag känner så här, det ligger nog något i det. Så jag har försökt bli bättre på det. Men det är så lätt att ta mobilen direkt. Det är så läskigt att vara med sig själv. Men jag har försökt lyssna på mindre podd, till exempel när jag är ute och springer eller går till bussen. Jag försöker lyssna lite mer på mig själv.

Och, som du säger, bearbeta det. För jag tror han säger, antingen blir man så trött på sina tankar, man tänker: ja, men det här är inte jag, den här rösten. Så då kastar man bort det. Eller så tar man tag i det och bearbetar. Så jag tycker det var de två alternativen han gav. Jag tycker det låter rimligt.

Vad tänker du, Caspian? Så här, det här är väl den delen av Naval som jag känner är mest Silicon Valley, det här vi pratade om, åka ut i öknen och vara på silent retreat. Jag orkar inte sitta och meditera i 60 minuter om dagen. Jag har provat. Det är för tråkigt. Jag har inte provat det, men jag har kört en annan meditation med de här anteckningarna. Och jag fattade liksom inte hur kraftfullt det var.

Hur mycket meditation behövs?

Vad händer när du mediterar? Nej, inte ett skit. Har du inte gjort det tillräckligt mycket? Nej, det är bara två timmar. Mycket möjligt. Yuval säger tre timmar om dagen, en och en halv timme om morgonen. Yuval? Noah Harari, som skrev Sapiens. Men det är ingen som har tid för det. Det räcker kanske med 20 minuter då? Ja, det är för tråkigt. Jag vill inte.

Det roliga var när du svarade. Jag har ändå läst den två gånger. Det där har jag missat. Min hjärna har inte noterat det. Nej, men det är ju så. Jag tänkte på det innan vi började här. Man dras till det som man redan vet eller har läggning för. Jag har ju inget om förmögenhet här. Förutom då den "People who live far below their means".

Tension och relaxation

Den här är också en sån... Som jag inte känner igen från boken. Där man mediterar vid Medelhavet. "Tension is who you think you should be. Relaxation is who you are." Så när man liksom är spänd. Hur ska man översätta detta ens, Jan? Jag vet inte. Vad är det du tittar efter? Jag tittar på ditt citat. Läs den igen. Oj, vad jag hade skrivit här. Ja, men läs den igen. Okej. "Tension is who you think you should be. Relaxation is who you are."

Jag håller verkligen inte med. Jag blir skitförbannad. Jag har ju inte tagit med den för att göra dig förbannad. Nej, jag vet det. Nej, men för att jag, så förstår jag poängen, att när du är spänd, när du trycker på, när du kramar hårt, i kamp kanske. Ja, i kamp. Så är det en signal för att saker inte är lätt. Då måste du spänna dig eller vara i kamp. Men det är ju också en del av dig, skulle jag säga.

Jag säger inte att de är i motsats till varandra. Jag tror att många hade mått bra av att vara mer i ett avspänt läge, eller inte i kamp, och lyssna mer på när man är det. Men jag mår som bäst emellanåt när jag är i kamp. För att det är kul. Ja, jag också. Det beror på vad man... Ja.

Livet är inandning och utandning

Men jag tänker, min spontana, varför jag inte gillar den heller, är för att jag tänker att livet är inandning och utandning. Att det är både och. Och det finns perioder då det ska vara kamp. Och sedan handlar det inte om att kamp behöver vara dåligt. För kamp kan vara, man kan njuta av kampen. Lite ungefär som när man tränar. Det är jobbigt att träna. Men jag kan ändå njuta av när jag gör det. Och jag kan njuta av det efteråt. Du har träningsvärk, du har smärta. Enjoy it, you earn it. Ja, exakt. Men det är min tolkning av det också.

Jag tänker som två cirklar. Om man ska ha ett venndiagram, så tänker jag att det är lätt att ligga i delen som är utmaningar som inte överlappar med det man tycker är kul. Som att du tycker att träning är sjukt kul. Springa 50 kilometer i Transsylvanien. I berg. I berg. Där det är olika klimatzoner. Och det haglar i sex timmar och jag vet inte vad. För många är det ju liksom inte nice. Men för dig överlappar det ändå med relaxation under och efter, antar jag. Och inför. Så det är min tolkning av det. Det är klart man ska push comfort zone, men det måste överlappa med att det ändå ska komma lätt. Det är inte så att någon har tvingat dig att springa.

Trauma, ego och det avslappnade tillståndet

Jag får interject här. Om jag skulle hamna i rullstol, så kan det vara traumatiskt för mig. Eller för vem som helst. Att man inte kan göra det man gjorde förr. Man måste anpassa hela sitt hem. Man kanske får sådana sår på benen för att man sitter hela tiden. Så det är traumatiskt. Och mitt ego skulle sagt så här: ja, läkarna sa att jag aldrig skulle kunna gå igen, men jag ska visa dem. Jag ska visa att jag har tränat mig till att kunna gå igen. Så kan det vara, att man lyckas med det, att man kan gå igen.

Men om jag bara skulle slappnat av i det. Jag skulle också kunna träna mig till att gå igen, fast under en mer avslappnad form. Att inte kämpa så mycket. Eller så skulle jag också kunna acceptera: jag kommer aldrig kunna gå igen. Vad är det som är bra med det här? Eller, hur kan vi ha kul ändå? Hur kan jag ändå leva ett fullödigt liv?

Och det är inte mitt ego som pratar där. För den skiter ju i det avslappnade tillståndet. Bryr sig inte om vad andra tycker, eller att jag borde kämpat mer, eller att nu kan jag aldrig ha klänning på igen. Eller whatever. Utan det avslappnade tillståndet är bara intresserat av hur jag ska nå lycka i det här tillståndet som jag nu har kommit till. Så det är så jag tolkar det. Att bara slappna av. Vad är det som är bra med det här?

Att vara som vatten

Vad kommer nu då? Vi har ju pratat om det, Jan, att vara som vatten. Ja, exakt. Och det har vi pratat om för flera år sedan. Jag vill vara som vatten, och det var verkligen inte något jag var då. Och inte nu heller. Men jag försöker vara det. För när jag slappnar av, då kommer så många möjligheter. Och det blir lättare att inte vara i den här stressen, tillståndet där jag borde göra saker för andra. Jag förväntar mig nog det. Är ni med? Ja, men så är det, Karin.

Och metaforen är så här: att vara som en flod. Lägg dig på rygg. Flyt med floden. Var som vatten i floden. Medan du har ju många gånger simmat uppströms. Eller försökt hindra vattnet. Ja, och det har verkligen inte bidragit till min lycka. Nej.

Medan för mig är detta så här också: att det finns en vila i rörelse. Att rörelse kan vara vilsamt. Och där skiljer vi oss. Jag kan ju hämta jättemycket energi i jobb, i rörelsen. Så jag tror att det återigen är balansen. Det kanske blir personberoende hur man tolkar den här. Nej, men det är motsatsen. Man behöver alltid, ett plus ett, du behöver hitta de olika delarna. Det finns människor som bara kämpar, det finns människor som bara relaxar. Den personen som är relax skulle må bra av att kämpa lite mer. Medan personen, vice versa, balans. Tror jag.

Mål och vila i samma rörelse

Jag tror också det finns olika typer av att kämpa. Man kan ju ha mål oavsett om man gillar det här resultatet. Så kan man ändå ha mål med livet. Man kan vilja vara vältränad och tycka att det är jobbigt på gymmet. Men man kan ändå ha mål med livet. Man kan, som du säger, vila i det. Det är bara så jag har bestämt. Och jag kan ha trevligt på gymmet. För där var någon som jag kände. Eller jag fick vara med mina egna tankar en stund.

Och vet du vad som kommer hända här? Så om tio år, så kommer vi sitta och titta tillbaka och inse att Karro har rätt. Jag tyckte det var så roligt att ni bara sa: jag checkar ut från den där, jag hatar den där. Nej, du behöver inte alls checka ut. Det var inte alls det. Nej, du sa inte det, men du gillade inte den.

Jag tror att det handlar snarare om ingången. För när du pratar så hör jag Jocko Willink. Good. Vad tänker du då på? Nej, men så här: du är i en pissig situation. Bra. Då gör vi någonting åt det. Det regnar. Good. Jag har glömt regnjacka. Good. Då får jag visa hur stark jag är. Jag fick sparken. Good.

Agens och acceptans

Jaha, nej, det är inte riktigt så jag tänker på det. Jag hör, för då är jag så här: okej, jag kan acceptera mina omständigheter. Och jag har fortfarande agens. Det jag hörde från citatet är: tryck inte på överhuvudtaget. Ha inte agens. Och det är det jag inte gillar med citatet. Så jag tror snarare det handlar om det.

Ja, hur man tolkar det. För det du säger håller jag helt med om. Det är klart att du kan lära dig gå. Antingen genom brute force. Men det är mindre vilsamt, mindre skönt, mindre kul, än att göra det utifrån ett ställe där jag är så här: okej, jag kanske inte kommer kunna gå igen. Jag kommer göra vad jag kan.

Och jag tror så här, vad är det jag läser in också i den, motsatsförhållandet. Att jag tror att många gånger när vi kämpar, så kanske vi borde lägga till relaxation. Och många gånger när vi gör relaxation, borde vi lägga till tension. Att det är växlande. När jag kämpar så här: fan, det går inte, det blir fan inte rätt. Så har jag haft några kvällar nu när jag har suttit med nya grejer. Då hade jag mått bra av att ta ett steg tillbaka. Få distans till det, slappna av i det. Komma ihåg: det är inte på allvar. Det är fortfarande bara en lek. Och sedan ibland, när man är så här: jag pallar inte, skit i det. Då menar jag: get your shit together.

Allvar och lek

Jo, men det är också att slappna av. Och få lite perspektiv på det. Och säga: ja, det är ju jag som har valt det här. Ja, visst. Exakt. Och varför har jag valt det? Jo, men det är för det här. Ja, okej, det var så viktigt som jag vill att det ska vara. Så då är jag tillbaka här. Men jag kanske slappnar av lite mer.

Men om du då kommer på, när du frågar dig, okej, jag har valt detta, men varför har jag gjort det? Och kommer på att jag vet inte ifall jag vill detta. Då har man ju ändå fått någonting gott ur det. Precis.

Men jag tror också att du tänker mycket riktning. Medan jag tänker så här, när du väl har valt riktning och matchen är igång, då tänker jag: ja, men gör allvaret till lek och gör leken till allvar. Det är liksom same same.

Nej, men det var bara att jag kopplade ihop där varför, för han säger också i anslutning till det här citatet att man kan undersöka allting som kommer i fina små paket till en. Som religion, eller någon livsuppfattning som man har fått från sina föräldrar. Jag kommer faktiskt inte ihåg varför han tog upp det i anslutning till detta. Men ja, strunt samma. Jag kan inte backa upp detta riktigt. Bra. Ja.

Rikedom, hälsa och lycka i omvänd ordning

Caspian? Men vi har gått igenom i princip allt jag tog upp. Okej, bra. Oliver? Ja, men jag har ju också några, som du hörde, Caroline, mer om den här andra delen i boken, om livet. Så vi har ju touchat lite på det. Men det är också ett citat, översatt till svenska: de tre stora områdena i livet är rikedom, hälsa och lycka. Vi jagar dem i den ordningen, fast betydelsen är omvänd. Säg det igen. De tre stora områdena i livet är rikedom, hälsa, lycka. Och vi jagar dem i den ordningen, fast betydelsen är omvänd.

De tre stora områdena i livet är rikedom, hälsa och lycka. Vi jagar dem i den ordningen, fast betydelsen är omvänd.

Och jag kommer ihåg när jag läste det, kände jag bara: det har du nog rätt i. Det känns som att detta är första nivån, som vi alltid ger oss ut på jakt efter. Att man börjar i fel ände, prioriterar fel, och det är därför man ofta kanske hamnar snett. Trots att man gjort mycket bra, så har man inte, ja, då tänkt omvänt och tänkt lycka, hälsa först, utan kört på rikedom direkt.

Ja, ja. Vi kan ju bara ta ett exempel, typ Rika Tillsammans. Börja i pengar och sedan 15 år senare börja så här: ja, men det kanske inte handlar om pengar. Vad är det rika livet? Ja, men exakt.

Att omprioritera

Har du gjort några omprioriteringar baserat på det? Oj, en som jag kan säga jättekonkret, men jag försöker vara mer aktiv och tänka på det. Ha med det i hur jag värderar och tänker. Jag vill väl tro att jag är på en väg där jag inte sätter rikedom högst. Jag försöker verkligen ha med mig det här också. Gilla vardagen, vara glad, ha en vardag som jag tycker om, och också prioritera hälsa. Kopplat då till Die With Zero, till exempel. Du får ut så mycket mer av pengar om du har hälsan med dig. Jag har inget jättebra exempel där jag praktiskt har gjort någon förändring. Du har förändrat livet.

Kul att höra hur det påverkar också, på riktigt. Vad var det? Rikedom? Vi börjar i pengar, och sedan hälsa, och sedan lycka. När vi egentligen borde ha lycka och hälsa. Han säger att lycka kan man lära sig. Ja, men det är en träning. Absolut.

Vad skulle du nästan säga? Jag skulle nästan säga att det borde vara hälsa, lycka, rikedom. Vad ska du hälsa för om du inte är lycklig? Okej då. Men en bra hälsa gör dig lycklig. Ja, en bra hälsa kan göra dig lycklig. För han säger också att lycka ligger i dina rutiner. Ja, det var många små godbitar.

Du blir aldrig rik för att du är smart

Har du någon annan? Massor. Men jag kan ta en som provocerar folk så här i slutet. "You'll never be rich since you're obviously smart. And someone will always offer your job that's just good enough." Ja, men det finns det nog många exempel på. Folk som var på väg någonstans. Kanske skulle starta eget företag, hade någonting. Och sedan bara: men du, ska du inte komma och jobba hos oss på Google? Ja, eller något sånt. Det hade sett fint ut faktiskt på släktträffen nästa år.

Ja, men jag kan läsa det en gång till. Du kommer aldrig bli rik eftersom du uppenbarligen är smart. Och någon kommer alltid erbjuda dig ett jobb som är precis tillräckligt. Du bara blundade. Ja, nej, men det var ju precis därför jag slutade vara frilansare. För jag fick ett jobb som var precis tillräckligt bra. Ja. Första gången. Och det var ju dumt. Men kändes det som att du ville ha mer trygghet? Eller vad var det du sökte då?

Jag tänkte att jag skulle få mer tid. För jag hade jobbet som livsstil. Jag tänkte att jag skulle få mer tid, och absolut ut lite mer pengar. Och det kändes stabilt och tryggt. Det var rätt då. Jag hade flickvän som jag ville spendera mer tid med. Men det blev ju inte bra i längden. För det var inte för mig att vara anställd. Och jag hade absolut haft mer pengar idag om jag inte hade haft den anställningen.

Searching for each other in the crowd

Nej, och sedan en avslutning som jag tyckte var nästan den finaste. Eller som ändå träffade mitt hjärta. "The business world has many people playing zero sum games, and a few playing positive sum games, searching for each other in the crowd."

Du bara: ja, du bara gör det här. Är spontanisk. Nej, men jag skrattar inte så, som du kanske tror. Jag tycker det var fint. Searching for each other in the crowd. Jag var nästan searching for each other in the night. Det känns verkligen som... Det är ett mörker, var är ni andra liksom. Det känns verkligen som avslutet på en romcom-film på ett torg i New York. Nej, men grejen är att jag känner igen det här från något annat. Och det var ingen romcom. Den var fin. Ja, men jag gillar den jättemycket. Det säger an väldigt mycket om mina värderingar. Man ville ju ha liksom...

Statusspelet

En avslutande reflektion. Jag tycker det är jättespännande att vi aldrig tog upp det här med statusspelet. Ja, men det ville jag. Men jag hittade inte det sedan när jag var på väg igen och skulle titta efter det. Statusspelet. Jag nämnde det i början där. Ja, men vad tänker du?

Nej, men jag gillar det han skrev där i början. Där han var så här: ja, men människor spelar antingen pengaspelet eller statusspelet. Och människor som har gett upp på att de kan spela pengaspelet, att de tror att förmögenhet inte är för mig, slutar spela pengaspelet och börjar spela statusspelet. Men jag fattar inte det. Jag tror de hängde ihop. Nja. Säg mer. Säg mer, om du har.

Ja, och så får man status genom att ge sig på människor som spelar pengaspelet. Så när du tror... Och så säger folk så här: jag är inte intresserad av pengar. Och sedan har de massa åsikter om pengar. De åker till jobbet på morgonen, sex på morgonen. Så jag säger så här: du är intresserad av pengar. Du lägger väldigt mycket tid. Dina handlingar visar att du är ganska intresserad av spelet. Pengar. Men så blir det liksom fult med pengar. Och då börjar det handla om att jag minsann ska ta avstånd från det där. Eller jag ska vara på ett visst sätt.

Aversion mot nollsummespel

Och jag har en inneboende aversion mot nollsummespel. Det är därför jag ogillar aktiva investeringar. Det är därför jag ogillar politik. För det enda sättet att ta dig fram i politik är genom att ge dig på någon annan. Och jag gillar de här ackumulerande spelen. Där man säger: om du och jag gör detta tillsammans, det blir win for dig, det blir win for me, det blir win for kunderna. Det är magiskt. Det är inte så här: nu ska jag bli ordförande i det här partiet, och då ska jag backstabba dig för att du också är en kandidat, prata skit om dig. Det är riktigt därför man går in i politiken från början. Ja, alliansgrejen. Det behöver inte ens vara politik. Det kan vara styrelse i en ideell förening.

Vad tänker du? Jag har inte listat ut detta helt, så jag ska säga att jag inte har urskilt det, men jag upplever att jag fick en nyckel här kring det. Att status är ett nollsummespel. Politik är ett nollsummespel. Mycket av business är nollsummespel. Men det finns, och det är därför det hängde ihop med det andra citatet för mig, att jag gillar liksom överflödstänket. Jag gillar när det inte är någon förlorare.

Distribution av överflöd

Tänker ni något annat? Eller det får kanske vara cliffhanger. Nej, jag tänker på ett citat från en kompis: "We're busy with the management of lack, rather than the distribution of abundance." Säg det igen, för det är jättebra. "We're busy with the management of lack, rather than the distribution of abundance." Och det är precis där det skaver för dig. För att väldigt många ser begränsningar, tror jag, i allt. Ja, brist på pengar, eller brist på kompetens kring pengar, etcetera.

Så tror man, och det är därför jag träffar, nu var det länge sedan, eftersom vi har en så stor community. Men där är ju folk, till exempel, vi pratade med ett par kompisar som sa: fastighetsägare är giriga. Det var två av våra kompisar som har fastigheter, som satt längst bak på bussen, bakom två andra, som hade en lång utläggning om hur giriga fastighetsägare var. Och det var noll förståelse för hur fastighetsspelet fungerar. Där de till och med nu subventionerar sina hyresgäster med vissa kostnader. Eftersom de hade kostnadsökningar som var mycket, mycket högre än vad hyrorna kunde höjas. Och massa andra sådana saker.

Rikedom är det du inte ser

Vad skulle du säga? Det här med status eller pengaspel, min take var lite mer så här: antingen spelar du status eller pengaspel, som Morgan Housel också har sagt, att rikedom är bilarna du inte ser, husen du inte ser. Det är att du väljer att inte köpa saker för att imponera på andra. Det var mer min take. Du får välja vad du vill fokusera på. Vill du verkligen bygga förmögenhet, eller vill du bara spela statusspelet så att folk kanske tror att du har pengar? Det var lite mer den taken jag tog på det.

Han skriver ju så här: "Seek wealth, not money or status. Wealth is having assets that earn while you sleep. Money is how we transfer time and wealth. Status is your place in the social hierarchy. Wealth creation is an evolutionary recent positive sum game. Status is an old zero sum game. Those attacking wealth creation are often just seeking status." Att det är ett hierarkiskt spel. Och att det enda sättet att komma fram i ett nollsummespel är att ta från någon annan. Det är det enda sättet du kan vinna. Så han skriver: play stupid games, win stupid prizes. Ja, det skrev han, ja.

Hierarkin och statusspelets pris

Men okej. Vad tänker du, Caroline? Jag fattar inte riktigt det här med vår plats i hierarkin. Om jag har en plats i hierarkin, så beror den bara på att jag har tagit status från någon annan? Eller? Ja, så är det. Han skriver det. Det kanske är svårt att fatta, eftersom vi är så många i det här samhället, där man inte ser vem man har tagit ifrån.

Ja, men han skriver så här, problemet är, för att vinna ett statusspel behöver du put somebody else down. That's why you should avoid them in your life, they make you into an angry combative person. You are always fighting to put other people down, to put yourself and the people you like up. Status games are always going to exist, there is no way around it, but realize. När du försöker skapa förmögenhet och du blir attackerad av någon annan, de försöker öka sin egen status på din bekostnad. They are playing a different game, and it's a worse game. It's a zero sum game instead of a positive sum game. Play stupid games, win stupid prizes.

Och det där, jag vet inte, jag känner ibland att jag har råkat ut för det där. Ja. Det är också för att du har double down på pengaspelet. Ja, men såklart. Såklart, du drar ju det. Drar ju kritiken. Men...

Statusspelet och barnen

Våra barn känner nog av det där statusspelet. Eftersom det är så viktigt. Jag tänker vår tonåring. Märker av det där med det sociala spelet, och hur vissa då, på andras bekostnad, ska skaffa sig status genom att göra sig roliga på deras bekostnad. Eller någonting sånt där. Och det kan man ju tycka vad man vill om. Det har vi nog alla varit med om. Jag tror det är mänskligt. Ja, man lär sig ganska mycket från... Ja, apor har ju så här... Det ingår att du utmanar ledaren. Det är så du själv blir ledare. För då får du mer status. Större chans för att dina gener går vidare.

Men som man säger, välj. Jag har ingen åsikt. Klart folk får spela sitt statusspel. Jag vill inte spela statusspelet. För mig blir det också tydligt att det blir en distinktion. Det är en etikett. Det är bra. Jag fattar. Den personen spelar statusspelet. Fine. Jag spelar inte det spelet. Jag går och gör något annat.

Den personen spelar statusspelet. Fine. Jag spelar inte det spelet. Jag går och gör något annat.

Tack och avrundning

Snyggt. Nu rundar vi av. Oliver, Caspian, stort tack för att ni kom. För att ni gjorde sällskap. Jag tyckte detta var jättekul. Tack. Caroline, som alltid hänger här. Eller ett helt annat perspektiv, tänker jag.

Fantastiskt stort tack till dig som har lyssnat. Eller tittat. Och precis som vanligt vill jag också säga så här: tack till dig på Patreon, som stödjer oss. Som gör de här typen av tvåtimmarsavsnitt. Osponsrat. Som handlar om helt annat. Och det finns en nivå på Patreon för alla. Vill du bara så här: jag vill fortsätta höra er, jag gillar Rika Tillsammans, så finns det en nivå. Vill du hänga med oss och hänga med andra, vi kommer ha en bokklubb på den här boken också, så finns det en nivå för dig. Och är du så här: nej, men jag vill börja spela spelet, jag vill börja göra förändringar med min ekonomi, så finns det den nivån också. Så patreon.com/rikatillsammans. Stort tack. Tack.