Från en etta till en hyresfastighet

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Ett personporträtt av Filip Sakic
2. Tillbaka efter avsnitt 279
3. Tio år till, eller en ny väg
4. Myten om passiva inkomster
5. Hårt arbete bakom all framgång
6. Tid mot ersättning
7. Varför inte bli begränsad
8. Den första ettan
9. Plöja, så, skörda
10. Det smärtfria som inte var smärtfritt
11. Problemlösning och vision
12. Att ventilera och be om hjälp
13. Framgångsfaktorerna börjar ta form
14. Det är i backen man rycker
15. Att inte ge upp
16. Mekanisk plan eller talangplan
17. Fastigheternas inneboende fördelar
18. Balansräkning skattefritt
19. Startpunkten beror på startkapitalet
20. Var förberedd när affären dyker upp
21. Att inreda en affär
22. Att se potentialen ingen annan ser
23. Den ekonomiska edgen
24. När motgången kommer
25. Att flytta väggen
26. Det finns alltid tid att gå på toa
27. Att vila i visionen
28. Vad är drömmen sedan
29. Hemmapsykologi om drivkrafter
30. FIRE och paraplydrinkar
31. Att titta på sina egna drivkrafter
32. VD:n med ångest
33. Motorsågscertifikat och slumpar
34. Den gamla räven och S-klassen
35. Från affär till vänskap
36. Middagar som tar dig framåt
37. 36 bostäder och en pågående affär
38. Track record och muskler
39. En halvtimme hemifrån
40. Lärdomar från de senaste två åren
41. Villor mot flerfamiljshus
42. Vad är ett rikt liv
43. Nätverket som nyckel i Sverige
44. Ett CV som byggs över tid
45. Banken som ringer
46. Krattat eller inte i Sverige
47. Få djupa relationer
48. Frihet i brandmannayrket
49. Kontantinsats och belåning
50. Bankernas resonemang kring lån
51. Strategin idag
52. Rädslan för fel ort
53. Människorna är kunderna
54. Att testa marknaden med en annons
55. Hur man sticker ut som hyresgäst
56. Presentera elefanten i rummet
57. Kapital, kunskap eller kontakter
58. Erfarenheten av Airbnb
59. Vad man undviker
60. Vad due diligence betyder
61. Att våga göra något
62. Att våga ta ett nej
63. Mod att göra det ändå
64. Manifestera, eller bara prata
65. Avrundning och tack

Ett personporträtt av Filip Sakic

Jan: Välkommen till RikaTillsammans och dagens avsnitt som handlar om att investera i fastigheter och är ett personporträtt av Filip Sakic.

Filip är en person i communityn som vi intervjuade för två år sedan. Då berättade han om sin dröm och sin resa att försörja familjen genom att investera i fastigheter. Utmaningarna han hade var ungefär: jag vill investera i fastigheter, men jag hade inga pengar. Så jag fick börja med att renovera en etta och sedan sålde jag den, fick lite pengar, kunde återinvestera dem i en ny lägenhet, renovera den, sälja den och sedan köpa villor. Fram till hur det har gått nu, där han faktiskt har ett ganska stort fastighetsbestånd.

Så vi pratar väldigt mycket om framgångsfaktorer, vi pratar om hans historia och vi pratar om vad som är ett rikt liv för honom.

Och jag tycker det här är ett sjukt inspirerande avsnitt, för Filip är så himla prestigelös. Han är så generös och delar med sig, och han skönmålar verkligen inte det här på något sätt utan delar med sig av sina insikter. Han svarar på era frågor i communityn.

Det här är både ett feelgood-avsnitt där man blir inspirerad, men också, för dig som är lite intresserad av hur det är att investera i fastighet, att ha ett hyreshus med flera lägenheter, väldigt många praktiska tips. Inte minst är det väldigt många framgångsfaktorer som återkommer, oavsett vad man gör i livet.

Så jag tänker att jag inte gör det svårare än så här. Här kommer Filip och Caroline.

Tillbaka efter avsnitt 279

Caroline: Varmt välkommen till RikaTillsammans-kanalen som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår livsresa, våra framgångar och våra misstag, så att du ska kunna göra din ekonomi och ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver den här kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson.

Varmt välkommen tillbaka, Filip Sakic. Du var med i ett avsnitt i december 2022, då vi pratade om din resa och ett rikare liv: att bygga upp ett fastighetsbestånd, att börja, att i framtiden försörja familjen på bostäder. Din resa som började med att renovera en etta, till att leta efter bostadslägenhet eller flerfamiljshus, till hur tanken ställde till det så att du fick skaffa ett extrajobb som deltidsbrandman, och hela den resan. Och hur det här tog avstamp när du fick silvermedalj i VM i kampsporten K1. Så varmt välkommen tillbaka.

Filip: Tack så mycket. Kul att ses igen.

Jan: Ja, jag tänker så här, för den som inte känner dig eller som inte lyssnade på avsnitt 279. Kan du inte ta en kort sammanfattning? Du var ju så här: jo, du vet, jag kom hem till Sverige som silvermedaljör i den här K1, och jag fick vad var det, tre rader i Sydsvenskan.

Filip: Ja, och en klapp på axeln. Men så var det.

Jag har en idrottskarriär bakom mig, en ganska kort. Jag var ganska ny, eller ung, när jag slutade. Det var då jag valde en sport där man inte får så mycket uppmärksamhet, där ekonomin är ganska dålig. Man måste försörja sig själv och prestera samtidigt och tjäna pengar på ett annat håll, samtidigt som man idrottar. Det var väldigt mycket jobb.

Tio år till, eller en ny väg

Filip: Så tänkte jag: ska jag ge tio år till på det här? För jag har tio år till att ge. Det går ganska bra. Men frågan är om jag blir en av en i mängden som kan leva på det. Den lilla promillen som kan leva på det.

Så tänkte jag om lite, och så började jag med de små lägenheterna som vi pratade om i förra avsnittet. Sedan blev det någon villa, något flerfamiljshus, och nu på sista tiden har det blivit, vi har ungefär 30 bostäder till på de här två åren.

Caroline: Den resan måste vi ju liksom... Du skummade över allt det hårda jobbet med renovering, och din familj har ju hjälpt till. Men jag tänker, berätta: vad är drömmen? Vad är drivkraften?

Filip: Steg ett har varit lite den utopin som har funnits i huvudet, att kunna leva på det, på en semipassiv inkomst. Det har det varit, att inte byta timmar mot pengar, helt enkelt. Nu har det hamnat lite i bagaget och jag har smält det lite.

Men det har varit en tid där, många säger ju att det man sår får man skörda. Men ingen säger att man måste plöja innan man sår. Och speciellt vi som kommer från lite ödmjuka förhållanden, jag har fått plöja i många års tid, och det är nu jag kan börja så. Där jag inte är riktigt beroende av att gå till ett arbete, att verkligen byta timmar mot pengar för att få ihop månaden. Så egentligen börjar kanske resan nu. Men det är också en rolig resa bakåt som har skett.

Många säger att det man sår får man skörda. Men ingen säger att man måste plöja innan man sår.

Myten om passiva inkomster

Jan: Om du skulle dyka ner lite i det där. Alltså, vad var det du lärde dig som du inte trodde innan? För där finns ju så mycket myter kring det här med passiva inkomster och sånt.

Filip: Jag kan säga att fastigheter inte är passiva inkomster. Det enda passiva är kanske en indexfond. Den är ganska passiv. Men att driva fastighetsbolag, oavsett om det är fem bostäder, 35 eller 500, det kan vara semipassivt i tid och annat. Nu har jag även en timanställd vaktmästare. Så jag har försökt att göra det så passivt som möjligt som ekonomin tillåter i dagsläget. Men det är en myt, det är det. Att det är passivt.

Jan: Men vad motsvarar plöjandet nu? Om vi får hoppa in i det. Du säger att nu får du så. Men jag måste tänka, vad betyder det i verkligheten?

Filip: Ja, jag tänker att alla renoveringar, alla förädlingar, där det egentligen handlat om småpengar, kan man säga. Där man försöker bygga kassa. Det är väldigt hårt arbete. Timlönen är ganska hög, men ändå inte så mycket som man vill ha den.

Caroline: Och framför allt är det ingen trygghet.

Filip: Precis, risken är väldigt hög också. Speciellt i en marknad som varit så här. Och veckorna är väldigt, väldigt långa och intensiva.

Hårt arbete bakom all framgång

Jan: Ja men gud, vi har så mycket att prata om. Jag tänker spontant, för det första, jag upplever ju också att det är en myt där ute, att man inte ska behöva jobba. Medan jag påstår... Jag läste någon artikel på nätet som handlade om hur du identifierar någon som luras, en blåsning eller något som är fejk. Och så var det någon som skrev: om de säger att det innebär lite eller inget arbete. För alla som har blivit framgångsrika har gjort det med hårt, hårt arbete, många timmar, långa timmar.

Och så var resonemanget också att de som driver eget eller tar risk, det är klart att de ska ha mer betalt för att driva eget. Det är som att ta tio år som en vanlig person har i sitt jobb, alltså bekymmer på tio år, och komprimera ner dem på ett halvår eller ett år. Eller ta tre års arbete som en vanlig person gör och komprimera ner det på ett år eller ett och ett halvt år. Det är därför man får mer betalt. Håller du med?

Filip: Jo, men det gör jag. Och just det, det är den risken man utsätter sig för. Och den kompetensen man måste bygga för att kunna erbjuda någon en produkt, till exempel, eller ett arbete. Så det ligger mycket bakom det.

Tid mot ersättning

Jan: Jag tänker att vi ska prata lite mer om din resa, men jag tycker att vi hamnade på det här spåret som inte alls var det jag hade tänkt. Men jag tänker, vad var det som gjorde att du började tänka att du inte vill ha den direkta kopplingen mellan din tid och din ersättning? För om vi pratar affärsmodeller, så är det egentligen det du säger mellan raderna: okej, men jag valde en bättre affärsmodell för att kunna tjäna pengar, där jag kan få mycket betalt för den insatta timmen, och jag kan få betalt flera gånger för den insatta timmen.

Vi pratar inte om att den insatta timmen inte behövs. Men en fastighet, där kan man använda belåning, man kan använda hävstång, man kan ha en viss trygghet i att den är förutsägbar med hyresinkomster. Hade du någon sån här, du vet, åh, nu har jag gått tre år på ekonomihögskolan, nu har jag funderat på affärsmodeller och haft McKinsey-modellen?

Filip: Ja, du vet svaret på den frågan. Ganska långt ifrån den. Det var mest erfarenheten, att de här timmarna, att arbeta för timmar, det är inte skalbart. Det stannar efter 40–50 timmar per vecka, och man kan bara få så mycket betalt per timme. Men att bygga en liten fastighetsportfölj, den är väldigt skalbar. Det räcker att man själv sitter på den övergripande kompetensen. Sedan kan man hyra in allt annat, eller leja ut om man har anställda.

Caroline: Men du kunde ju bara tagit ett vanligt jobb.

Filip: Ja, då är jag begränsad.

Varför inte bli begränsad

Caroline: Jo, men vad var det som gjorde att du inte ville bli begränsad? Att du tänkte: nej, om jag tar ett vanligt jobb, hur trevligt det än kan vara, då kommer jag vara begränsad. Vad var det som gjorde det?

Jan: Precis, för du är ju deltidsbrandman idag. Så det hade ju varit lätt att bara gå från deltidsbrandman till heltidsbrandman.

Filip: Ja, absolut. Och det är världens roligaste yrke. Man får så mycket att jobba med det. Men det är just det, det är ett yrke som jag har valt, inte på grund av timpenningen eller arbetstiden eller något sånt. Utan just för att jag utvecklas hela tiden i den tjänsten.

Men varför jag valde det, eller valde att prova gå den här vägen, det var för att jag tänkte att det är väldigt platt. Jag kan alltid gå tillbaka till det. Skulle allting skita sig, så tänkte jag för fem, sex år sedan när jag var mitt i det hela: skiter sig allt det här, så får jag bara en anställning och börjar jobba som vanligt. Och ja, det är det värsta som kan hända. Så hade jag inte provat, så hade jag nog varit besviken.

Den första ettan

Jan: Jag tänker också den här första ettan som du renoverade. För det var ju det första i plöjningen.

Caroline: Eller, vadå plöja? Det var ju de första fröna som sattes i marken.

Filip: Har du inte lyssnat på avsnittet?

Caroline: Jo, jag vet!

Jan: Ja, men det var det första du gjorde. Innan du tog det beslutet, vad tänkte du då?

Filip: Då var det inte att tänka så mycket, utan det var mest att det började bli dags att kanske flytta hemifrån. Och jag kanske ska testa det här, renovera den här bostaden. Jag har hört att man kan tjäna pengar på det. Så, typ, vi testar. Jag har hört det.

Caroline: Jag skrattar, det är precis så det är. Man är så här, vad fan, jag testar. Jag har hört att man kan tjäna pengar på det här.

Jan: Jag tror det är många som tänker så när man testar något utanför boxen, eller något som en kompis har gjort.

Plöja, så, skörda

Caroline: Men jag tänker också, för den som inte har lyssnat på förra avsnittet, jag rekommenderar att lyssna på förra avsnittet, 279. Men kan du snabbt ta så här, okej, hur såg de där liksom... Varför jag skojade med metaforen, för jag tror att, okej, du sådde, du plöjde, du skördade. Sedan tog du den vinsten, och sedan sådde du, plöjde, skördade. Att det är liksom, baka inte bröd på utsäde. Alltså, det är mycket metaforer. Men kan du inte kort sammanfatta hur resan har gått till?

Filip: Det blev någon enstaka lägenhet som såldes av, bara för att bygga kapital. Sedan köpte jag en villa med frisörsalong, till exempel, byggde lägenhet i frisörsalongen. Och då köper man det för ett pris. Sedan gör man renoveringen, och då har man plötsligt hyrt ut båda bostäderna. Och då går man till banken, och så har man ett helt nytt värde. Så får man då ungefär 75 procent av det nya värdet. Så får man tillbaka sin kontantinsats, och så kan man göra om det på nytt.

Caroline: Med en ny fastighet?

Det smärtfria som inte var smärtfritt

Caroline: Men alltså, Filip, du är så himla ödmjuk, och så är du också så snabb på att bara hoppa. Nu råkar ju vi veta att du bara hoppar över. Det har ju inte varit smärtfritt, det där. Var det inte något med frisörsalongen? Var det inte typ asbest, eller var det något sånt här också, att du fick en vattenskada? Och sedan var det också, vad hade du inte något till för också, bara att banken låste dina pengar?

Filip: Ja, det var ett sånt exempel där jag gjorde en sån renovering. Där jag pratade med bankmannen om att det här är min plan: när jag blir färdig med det här så tänkte jag komma tillbaka till dig och få ut min kontantinsats för att kunna göra det på nytt. Men så blev det inte, utan då var jag tvungen att visa att mitt kassaflöde gick ihop, att jag gick plus i firman. Och i slutet på året, när jag kunde visa upp min balans- och resultatrapport och den ändå var positiv, så kunde jag plocka ut ett nytt lån och göra om på nytt. Så det stod stilla väldigt länge för min del. Så jag fick hitta på annat.

Jan: Men det är ju också sånt man tänker så här: jag har hört att man kan tjäna pengar på det här, och sedan räknar man inte med alla problem som dyker upp. Och det är ju så när man kör eget, att det är extremt många problem man ska lösa, och man kanske har kort tid på sig dessutom.

Filip: Så jag vill bara att den som lyssnar ska ha det i åtanke, att problemen kommer dyka upp. Och det är också det att det är roligt, med vissa problem. Man måste vara problemlösare, och man kanske utvecklas jättemycket i det också.

Problemlösning och vision

Caroline: Just det, utvecklingen.

Filip: Och ofta de problemen som man stöter på, som du tar upp, dem har man inte stött på innan kanske. Så det blir något helt nytt. Man måste sätta sig in i, vad all den energin det kostar, och sätta sig in i ett nytt problem. Men som ni säger, man måste få någon tillfredsställelse av det. Man måste ha någon typ av vision, att det här kommer att leda mig någonstans. Så det är det, tappar man den, så är det lätt att bromsa av och tappa alltihop.

Caroline: Men tappade du den någon gång?

Filip: Inte än.

Caroline: Eller kändes det lågt vid något tillfälle?

Filip: Jag har varit förtvivlad vid flera tillfällen.

Caroline: Ja, berätta.

Filip: Det är så, jag håller ofta sånt inom mig. Och jag ältar, jag tänker, och jag löser problemen i mitt huvud. Och jag visar det inte för någon annan kanske. Men lösningarna kommer. Det är det, man knyter upp knutarna hela tiden. Så vaknar man kallsvettig, då när räntorna gick upp, och jag har hög belåning och fler fastigheter. Och jag är helt ovan vid det här. Så man har svettats några gånger. Men allt har löst sig. Det är det som är det fina.

Att ventilera och be om hjälp

Caroline: Men har du behövt få prata? Du håller det inom dig, säger du. Men har du bollat det lite med någon? Hur gör du när du ventilerar ut de här känslorna? Går du och bastar?

Filip: Ja, nästan. Det blir en hel del bastu. Men jag idrottar mycket, och sedan har jag lärt känna flera som håller på med samma sak. Så det kan också vara ett forum där man lyfter saker, och där man lyssnar på de gamla rävarna, hur de har löst sitt. Flera har slutat plocka ut lön ur sina bolag. De såg det komma, för att bygga kassa.

Caroline: Har du fått mentorer, då kan man säga?

Filip: Ja, kan man säga, vänner, mentorer, bekanta. Så mycket lättare när det är flera som sitter i samma båt ungefär.

Jan: Det är värt jättemycket i känslomässigt stöd, upplever jag i alla fall i mitt liv.

Framgångsfaktorerna börjar ta form

Jan: Men jag gillar att plocka framgångsfaktorerna, och det jag hör är: okej, man behöver ha en vision, man behöver gilla den typen av problem som man tar sig an. Alltså, vi testade ju ett tag, till och med vi hyrde ut husvagn. Kommer du ihåg att vi hyrde ut husvagn? Och sedan insåg vi: vi har aldrig varit på husvagn, och vi tycker inte om att åka ut i Hallandsåsen mitt i vintern för att någon inte vet hur man sätter på gasen. Det var bara katastrof. Och då insåg vi: nej, vi gillar inte den typen av problem. Då vill vi inte ha det. Men jag kan stå ut med den typen av problem som aktier för med sig, att det till exempel är skakigt. Nej, men det rör inte mig. Men som du sa, ja men shit, vattenskada. Då hade jag fått ringa någon.

Så jag tror att man behöver gilla den typen av problem. Man behöver ha en vision, man behöver be om hjälp, man behöver prata. Och där tror jag också att många underskattar att be om råd. Att man inte är först med den typen av problem. Räntan ökade ju på 80- och 90-talet också, och liknande.

Filip: Ja, du pratar om de gamla rävarna. De har ju säkert varit med om en hel del.

Jan: Det har de.

Filip: Det är spännande att lyssna på dem. Och de sa så mycket olika. Någon bromsade upp helt och hållet, och någon sa: du, skit i dina sketna villor, kolla om du kan köpa något nu när det står stilla.

Det är i backen man rycker. När räntan är hög, kolla om du kan köpa något.

Det är i backen man rycker

Caroline: Så det tröstar oss.

Jan: Ja, men precis så här, det var också en klassiker, det är i backarna man rycker.

Filip: Ja, jo. Bra ord.

Jan: Men jag tänker, kan du se, finns det paralleller mellan din idrottskarriär, som var framgångsrik, och det du gör i livet nu med fastigheterna?

Filip: Jo, jag tror det är väldigt mycket. Det enda är att det ena tävlar man i, och det andra tävlar man lite mot sig själv. Men arbetet är likt.

Jan: Vad är likheterna?

Filip: Att just hålla på med samma sak dag in och dag ut. Och inte sluta, inte ta ett steg tillbaka, utan kommer det något förhinder, så går man runt det på något sätt. Det kan vara någon skada i idrotten, det kan vara någon inställd match, till exempel, eller tappa något kontrakt. Och här kan det vara någon renovering som inte går som man vill, någon hyresgäst som ställer till det i husen, höga räntor till exempel, låga belåningsgrader. Men så hittar man sätt hur man kan ta sig runt det och ändå fortsätta köpa och bygga portfölj och hyra ut fina bostäder, helt enkelt.

Att inte ge upp

Caroline: Det går ju inte riktigt att tycka synd om sig själv så länge. Man kan tycka synd om sig själv en liten stund, men sedan hittar man, som du säger, man hittar vägarna runt. Det är som att man behöver ha det här mindsetet att inte ge upp.

Men vad skulle du säga till någon som är sugen på att börja med fastigheter?

Filip: Ja, jag skulle sagt att det beror på, givetvis, hur personen har det ekonomiskt, hur familjesituationen ser ut, hur den är jobbmässigt och så. Men jag skulle absolut uppmana till att prova. Och då är frågan, vill de renovera och sälja bostäder, eller vill de köpa för att kunna hyra ut? Det är stor skillnad.

Jag hade en kille som hörde av sig nu för någon vecka sedan. Han har ett väldigt bra jobb, där han tjänar kanske en dubbel genomsnittslön, svensk lön. Och så vill han börja flippa bostäder, alltså köpa och sälja, renovera. Du kommer lägga så många timmar på dina renoveringar, lägg dem på jobbet i stället, bygg kassa och försök hitta ett hyresbestånd som är semipassivt. Så du kan ha kvar ditt jobb och öppna en firma vid sidan om och börja hyra ut bostäder. Medan någon annan som inte har något jobb kanske, det är världens bästa grej att köpa och sälja bostäder för att komma igång och bygga lite kassa. Så det är de två, vilken sits personen sitter i.

Mekanisk plan eller talangplan

Jan: Men jag tänker, alltså, provprat här. Jag tänker ofta att man kan ha, förr i tiden så kallade jag det här att man kan ha en mekanisk plan, som är att, jo men det vi brukar tjata om, indexfonder till exempel. Det kan alla göra. Det kräver ingen kompetens, det kräver ingen tid, det kräver inget kapital. Du kan börja med 100 kr. Men det kommer ta 10, 20, 30 år för att få ett väsentligt resultat av det. Och jag tycker att det alltid är värt att göra, eftersom vi alla kommer bli 10, 20, 30 år äldre. Och eftersom det inte kräver någon energi, någon ansträngning, någon kompetens, så är det bara töntigt att inte göra det.

Det du pratar om här är egentligen det som jag tror man kallar för en talangplan. Alltså där man gör något tillsammans med sina pengar. Att, okej, jag använder min tid, jag använder min kompetens, jag använder min energi för att bygga upp ett kapital. Och fördelen med det, skulle jag säga, är att det går mycket snabbare. Det här kan man göra på tio år, till exempel.

Det beprövade sättet, jag skulle nog säga det enda sättet i Sverige att bli rik, är att jobba tillsammans med sina pengar.

Det här är det beprövade sättet, jag skulle nog egentligen säga det enda sättet i Sverige att bli rik. Och sedan spelar det ingen roll om man i den här talangplanen gör fastigheter, eller som vi gör, företag, eller skog eller något. Tricket är att man jobbar tillsammans med sina pengar.

Fastigheternas inneboende fördelar

Jan: Det jag upplever kring fastigheter, och här får du rätta mig, för jag står ju på utsidan, är att fastigheter har vissa inneboende fördelar. Där är belåning, så det kan bli mycket pengar. Riskerna är ändå hyfsat begränsade, för att, okej, det är inte som bitcoin att fastigheterna över natt faller med 70 procent. Visst, de kan falla i värde, men jag tror, vi pratar ju om professor Daniel Waldenström, och han sa att fastigheter ger ungefär samma avkastning som aktier, men till halva risken. Men å andra sidan har du ju problem med att, som du säger, en hyresgäst kan ringa lördag kväll, och där kommer den typen av problem. Så det är inte passivt. Och problemet med fastigheter är också att det kräver ett stort engångskapital. Är det hyfsat rätt sammanfattat?

Filip: Absolut. Man kan tänka på också att just med fastigheter använder man mycket hävstång, och man ser till att kassaflödet från den fastigheten kan täcka den hävstången. Har du då en kontantinsats på 20–25 procent, och fastighetens värde ökar med 2–3 procent per år, då blir det väldigt mycket procent på din kontantinsats. Och under den tiden har du haft hyresintäkter likaså. Plus att du har fått skriva av 2 procent på fastighetens värde, fast att den har gått upp i värde. Så man skattar mycket mindre på sin förtjänst på slutet.

Balansräkning skattefritt

Jan: Ja, precis. Man bygger ju egentligen, kan man säga, slarvigt sagt, balansräkning skattefritt. Så du får väldigt mycket värde i fastigheten, du får väldigt mycket för den där arbetade timmen, både då och framgent.

Caroline: Det låter ändå som att man behöver sätta sig in i vissa av de här skattefrågorna.

Filip: Ja, men det är klart man behöver, det behöver man i allt.

Caroline: Ja, men det behöver man.

Filip: Men det kanske inte... jag är inte insatt i det här till exempel. Utan man blir det efterhand. Man måste, efterhand.

Caroline: Precis, och det går långsamt. Så man har tiden, man hinner växa med det, så att säga.

Filip: Och det är inte så, som vi tog upp om bitcoin, att man blir rik över en natt eller fattig över en natt. Utan man bygger det under flera års tid. Och under de här åren blir man bättre och bättre på det, hela tiden. Och det gäller att börja i ganska tidig ålder, så att man kan skörda frukten någon gång i livet när man är hyfsat ung.

Startpunkten beror på startkapitalet

Jan: Ja, precis. Eller som många andra gör, att man bygger upp sitt kapital i ett område, som du sa till killen som har en bra lön. Och sedan kan du köpa en hyresfastighet med kanske 10–20 lägenheter. Och så blir det liksom basen. Så jag upplever, i alla fall när jag tittar, att de som har blivit framgångsrika inom fastigheter som du, att startpunkten är lite beroende av hur mycket startkapital man har. Och du berättade också att du inte hade något startkapital.

Filip: Ja, men då fick jag börja med den där ettan och sedan bygga. Och det är egentligen inget konstigt. Det är det många som har gjort. Men de slutar ju sedan när de har köpt den där fyran i Slottsstaden som de är nöjda med. I stället för att fortsätta så som du har gjort.

Var förberedd när affären dyker upp

Caroline: Men får jag fråga om det här som vi sa om att rycka i backarna?

Filip: Ja, det är i backen man rycker.

Caroline: Och den där gamla räven som sa till dig: se om du kan köpa något när det har... När räntan är hög.

Filip: Ja, när räntan är hög.

Caroline: Men hur kan man förbereda sig för det? Att vara framme när affären dyker upp.

Filip: Man kan alltid se till att ha kapital, eller tillgång till kapital. Man behöver inte äga det själv, ha det på sitt bankkonto. Man behöver veta att det är ett steg bort, i alla fall, och att det går att användas ganska snart om det skulle behövas. Och sedan, var förberedd. Affärerna kommer inte komma till en själv. Man måste söka efter dem. Och ibland måste man till och med inreda affären så att det blir en bra affär.

Jan: Säg något mer om det.

Filip: På kalkylen ser fastigheten inte bra ut. Men gör jag det här och det här, så plötsligt har jag ökat hyresintäkterna, eller fastighetens intäkter. Det kan vara att bygga parkeringar, det kan vara att köpa tomten vid sidan om och göra något av den. Det kan vara att lägga säkerhetsdörrar i hela huset, där hyresgästerna vill ha säkerhetsdörrar, och då blir det en hyresökning. Så man tillför värde. Man tvingar på en värdeökning. I stället för att marknaden ska göra det åt en, när marknaden står stilla, så ska man tvinga på det.

Att inreda en affär

Jan: Det här är så roligt att du säger. Jag upplever att bra affärer aldrig kommer vid rätt tajming.

Filip: Nej, så är det.

Jan: Det är det ena. Och det andra är att du inte ska göra en affär om man inte har den där övertron på sig själv ibland. Alltså, jag vet hur jag kan göra den här affären bättre. Om du inte vet hur du ska göra affären bättre, eller du inte kan se hur du kan renovera den här lägenheten, då ska du inte köpa den. Typexempel.

Vi har goda vänner, Filip och Jenny Larsson, som har ett fastighetsbolag som heter Laris här i Malmö. De köpte The Ground i Malmö för några veckor sedan.

Caroline: Vad är det för ställe?

Jan: Det är ett, vad ska man säga, inkubator, där startup-företag ofta kommer dit, och ofta tech-intensiva bolag, och så samlar de dem. Och det ägdes innan av ett gäng entreprenörer som hade tjänat pengar och sålt sitt bolag, och så var det: fan, vad ballt att sitta tillsammans. Men de var ju duktiga på techföretag. De var inte duktiga på att driva en fastighet. Och det var Filip, som också är affärsängel. Han var ju så här: det här är det perfekta objektet för oss. Okej, jag kan ha mina företag jag investerar i här, jag har en fastighet.

Att se potentialen ingen annan ser

Jan: Och du vet, när han gick där, så var han så här: men shit, alltså de kör ju ventilation och uppvärmning samtidigt. Så han var direkt, när de köpte, så var det: okej, det enda jag gjort här nu i två veckor är att skruva, eller skruva ner element, dragit ner element som värmde upp, och sedan AC som skulle kyla ner. Och då sa han: alltså, det är ingen annan som hade kunnat göra den här affären och ha den här potentiella uppsidan. Han sa: titta, här kunde jag kombinera två saker som ingen annan kan göra, och det här kommer bli en fantastisk affär för oss.

Så jag understryker verkligen det du säger, att det handlar om att kunna se saker bättre än vad de är, och sedan ha förmågan att ta dem från där de är idag till dit man ser det. Kan man säga så?

Filip: Det var en bra sammanfattning. Just när det kommer till de här flerfamiljshusen eller större fastigheterna, så är driftnettot väldigt viktigt, för att det är det man delar på själva köpeskillingen. Och har du ett högt driftnetto, så kan du få högre belåning, och din fastighet blir värd mycket mer. Så det är väldigt viktigt att jobba med det.

Caroline: Vad är nu driftnetto för något?

Filip: När hyresintäkterna kommer in, och sedan drar man av alla kostnaderna, fastigheten och lånen och det hela. Så får man ett netto.

Den ekonomiska edgen

Jan: Men är det inte också så, för jag kommer ihåg, vi hade en period, vi kollade på mycket fastigheter. Kommer du ihåg att vi kollade vid Bokskogen, så kollade vi på en sån länge? Den är förmodligen fortfarande ute till försäljning. Men då insåg jag också att min edge var, för där var ju massa snickare och sånt som kollade på den. Och sedan var det jag. Jag var nog den enda som tittade på det här från ett ekonomiskt perspektiv. Och det är ju det som jag också upplever har varit en framgångsfaktor för dig. För att det är inte bara att du är duktig hantverkare, utan du är ju så här: nej, men jag kan inte allting, så att jag har ett stort nätverk, jag ber om hjälp, men jag fattar den finansiella sidan. Och den finansiella sidan är minst lika viktig som att kunna tapetsera. Kan man säga så?

Filip: Ja, och jag skulle till och med sagt att den är lite viktigare än själva tapetseringen. För att det finns så många runt om en som kan tapetsera. Men det finansiella är väldigt svårt. Det krävs erfarenhet. Man måste ha gjort fel några gånger för att kunna bygga den erfarenheten. Och det är få som sitter på den kunskapen. Och man kan inte riktigt köpa den tjänsten. Utan man måste sitta på den själv för att kunna driva sitt bolag.

Det finansiella är viktigare än tapetseringen. Det finns så många som kan tapetsera, men få sitter på den finansiella kunskapen, och den kan man inte köpa.

När motgången kommer

Jan: Ja, men precis. För många av dem som kan det där, som har listat ut att där finns hälsan, där finns en ekonomi, de gör ju det till slut själva. I stället för att jobba som konsult kring det.

Men jag skulle vilja komma tillbaka till en sak. Hur tar du dig tillbaka när du får den där motgången? För det är ju mycket att springa emot en vägg. Det händer ju hela tiden när man vill skapa något. Det är inte som att universum lägger sig på rygg: varsågod, här får du allt du önskar, Filip.

Filip: Ja, det är just det. Att vara seg i den processen. Och veta att man inte tar beslut när det verkligen brinner. Man behöver inte ta de viktigaste besluten när något har hänt riktigt. Utan det gäller att hantera det, ta hand om det, lugna ner det, och sedan lägga upp någon typ av plan. Ha lite strategi, och inte springa in i problemen, utan avvakta lite, vara lite taktisk, helt enkelt. Och inte rusa, fast att man puttar på en vägg hela tiden och trycker på, så rusar man inte. Utan det är ett maraton. Man tar sig framåt, men i egen takt.

Att flytta väggen

Caroline: Men har du något exempel där man kan förstå det här i verkligheten?

Filip: Ja, jag kan försöka förklara i alla fall. Ett tag nu har det varit finansiering, till exempel. Jag hade lätt kunnat säga: okej, jag vet inte ut den här krisen, och jag jobbar vid sidan om, jag har det hur bra som helst. Men då kommer jag tävla mot så många andra när marknaden drar igång igen och försöker köpa till överpris igen. Så då har det varit: hur kan jag flytta den här väggen som är finansieringen? Alltså alternativa finansieringar. Och fortsätta kunna köpa fastigheter just nu.

För även om räntorna är höga just nu, så har vi höga hyresökningar, inflationen är hög, allt blir dyrare och dyrare. Och har jag betalt en summa för den här fastigheten idag med höga räntor, och jag ändå har ett positivt kassaflöde, fast att banken har lägre belåning och jag har fått in pengar vid sidan om, så finns betalningsförmågan för fastigheten fortfarande. Och sänks räntorna då, och hyrorna ökar, så är jag med på den resan igen. Och då sitter jag i en båt som hänger med, alltså själva floden.

Caroline: Precis, om tidvattnet ökar, så ökar även din båt.

Filip: Ja, precis. Man kan inte rusa in och bara plocka in lån till vilken ränta som helst. Utan man får vara taktisk och bryta ner det. Okej, banken ger mig bara så, då får jag tänka om. Jag har lite eget kapital, var kan jag ta in det sista, själva topplånet, för att kunna ro hem det? Och det får man vara försiktig med, för man jobbar med hävstång.

Det finns alltid tid att gå på toa

Jan: Men du, jag tänker två saker. Det ena, jag tänkte på min mentor, Klas-Erik. Han sa alltid, precis som du säger, rusa inte in i problemet. Så sa han alltid: Jan, det finns alltid tillfälle att gå på toa.

Filip: Exakt.

Jan: Att ta som en timeout.

Filip: Ja, man kan alltid ta timeout.

Jan: Så här, tuffaste förhandling, man kan alltid gå på toa.

Men Filip, här kommer en tes. Nu testar jag att klistra på något på dig, så får du se om du håller med om det eller inte. Jag tänker, handlar det inte också mycket om att hitta energin i den långsiktiga visionen? Att när det känns så här, men vad fan, att jag gör det här för... Förstår du vad jag menar?

Filip: Jo, jo. Absolut. Och det är nästan en självklarhet att man har det. Och att man kan luta sig tillbaka på det. Även om man tar en paus några dagar, bara umgås med familjen hemma, går inte ut och jobbar, springer i skogen eller något. Så har man ändå den visionen. Springer man milen i skogen, så tänker man igenom det, och man lutar sig tillbaka. Det är en fin tanke som ligger där. Och har man då kommit en bit, så säger man, det här är inte omöjligt. Frågan är bara hur många år det kommer att ta. Kommer det ta fem år eller tio år?

Att vila i visionen

Jan: Ja, exakt.

Filip: Det är det det ligger på.

Jan: Okej, du menar man kan vila lite i visionen?

Filip: Ja, visst kan man det. Den fina tanken, men man vet att det är dit jag är på väg.

Caroline: Men kan du inte berätta, om du skulle väva ut den, hur ser din vision ut?

Filip: Ja, det var då vi snackade lite om steg ett innan. Att kunna leva på det. Och steg två är då, vad gör man nu? Fortsätter man bygga i egen regi? Behöver man det? Har man 50–60 bostäder kan man leva på det. Eller så kanske man hittar någon nisch inom fastighetsbranschen, och då bygger man bolag på riktigt. Kanske med externt kapital, med flera personer eller något sånt. Alltså bygga ett bolag som verkligen går att skala. Där man inte är själv huvudaktören, utan det finns flera folk anställda.

Jan: Ja, men typ så här, det som vi känner igen som Balder, som Erik Selin.

Filip: Ja, och då har man plötsligt en portfölj hemma som är en säkerhet, som är ens försäkring, livförsäkring. Och sedan har man all den fritiden, eller ja, man gör tid för det, för att bygga bolag på riktigt.

Vad är drömmen sedan

Jan: Men är visionen att bygga bolaget? Alltså, förstår du, för jag upplever att du fortfarande kommer till strategin. Är du med? Vad är drömmen sedan då? Varför gör Filip det här på dagarna?

Filip: Ja, jag har något i mig. Något, så jag får ingen ro av att bara vara stilla. Så jag måste ha något, jag måste ha den visionen att gå efter, för annars går jag ner mig, det blir ganska platt, och det passar mig inte. Så nu när det här börjar bli stabilt, så är nästa att bygga bolag. Det är det ju. Då är jag inte bunden till någon timpenning eller något sånt, för jag har ändå min försäkring här borta. Så det är något, hitta någon typ av nisch och bygga på den. Och det är en sån sak jag kan hålla på med hela livet. Sedan kan man gå i pension när man är 50, när man är 45 eller 80.

Hemmapsykologi om drivkrafter

Jan: För så här, förlåt, nu blir det hemmapsykologi.

Caroline: Vänta, skulle inte jag prata om fastigheter här?

Jan: Jo, men jag tänker så här, Filip, handlar det inte egentligen om att du har den här drivkraften av att utveckla, att utmanas, att bygga, att överkomma, att lösa problem? Och egentligen är det väl lite samma grej som återkommer när du tävlade i K1. Och att det är samma sak som nu när du bygger fastighet.

Filip: Som du sa innan, det är klart att min tävlingsbakgrund har spelat roll.

Jan: Men man kan också säga det så här, du har fått en uppsättning kort som heter: jo, men där är ett driv, där är en rastlöshet, där är en, jag vill kombinera olika saker, jag vill göra det med massa olika människor. För jag gissar att du hade tränare och coacher när du tävlade. Och att det egentligen är lite samma sak i deltidsbrandmannayrket. Att du har, kanske omedvetet, för många gör det här omedvetet, designat ditt liv så att du får utlopp för de här grundläggande drivkrafterna eller värderingarna. Kan det vara så?

Filip: Jodå, du läser mig. Jo, men det är också så att visionen kan vara att få utlopp för dem. Så att det inte behöver vara någon sån här grönskande paradis någonstans, utan man vill bara leva livet så bra som man känner att man kan.

FIRE och paraplydrinkar

Jan: Ja, för det är ju det här jag upplever ibland att folk missar. Folk kan säga, jag ska göra en FIRE, jag ska skaffa passiv inkomst, sedan ska jag lägga mig på en sandstrand och dricka paraplydrinkar. Jag har extremt svårt att se att det skulle hända med dig.

Filip: Funkar i två veckor.

Jan: Det är bara semestern, ja. Att ofta de som blir framgångsrika, och som, för att, som du själv säger, du har inte vunnit spelet, men du är på god väg. Och där är det ofta att pengarna är en bieffekt av det här skapandet, att se vad saker skulle kunna vara. Och den här tillfredsställelsen när man lyckas och uppnår det. Och den känslan, gissar jag, förmodligen är att stå på prispallen eller köpa fastigheten, lyckas, att det är same same.

Filip: Jodå. Visst är det så. Och många kan inte relatera till det. Men nu när du pratar, så relaterar jag till alltihop. Och jag kan tänka mig att ni har säkert samma känsla, samma upplevelse. Och det är många där ute som förstår precis vad vi säger. Och vissa tänker bara, vad fan snackar de om? Kan jag ha sex veckors semester i stället för fyra, så önskar jag det.

Att titta på sina egna drivkrafter

Jan: Men jag tror, det är bra att du kastar ljus på det. För vad jag tror att det handlar om är att många nog inte är vana att titta så här: vad har jag för drivkrafter? Vad har jag för värderingar? När mår jag bra? Och göra mer av det. Utan man har tagit den här uppsättningen: jo, men jag har talang för att vara kreativ och konstnär.

För jag gillar kreativitet. Men jag var ju inrutad i en civilingenjörsruta, och så skulle jag jobba på Ericsson, och jag kände: men jag dör ju lite inombords.

Caroline: Du hade inte ens börjat på Ericsson.

Jan: Jag hade inte ens börjat på Ericsson.

Caroline: Jag kände dig deppig.

Jan: Medan andra har mycket större uthållighet än jag. Jag går dit, och så ska jag kämpa, för man ska göra den här Luther-grejen. Jag pallar inte, jag sticker. Och jag tror att vi alla har en uppsättning kort, men jag tror att vi nog inte alla har spelat de korten optimalt. Man måste ha koll på dem också.

Filip: Ja, ja, ja.

Jan: Så som samhället vill, eller liknande.

VD:n med ångest

Jan: Och jag tror också, för jag pratade med en VD som hade sålt sitt bolag, och han hade sån sjuk ångest. Det var i december, så var han: du, i mars, då kommer jag sluta. Alltså, jag har sån sjuk ångest. Vad ska jag göra nu? Och sedan pratade vi om lite det här samtalet vi har nu, och så insåg vi också att han gillade också utveckling, och han gillade att få typ en belöning.

Okej, sa han och berättade, ja, men när jag var 19, så var jag i Thailand, och så lärde jag mig dyka. Och så tog jag PADI Open Water, och sedan PADI Rescue Diver, PADI Night Diver, och han var: det var så jävla coolt. Sedan insåg han: men det här är ju precis det jag gör på företaget. Jag har byggt det från en nivå till nästa, och jag fick investerare, och sedan fick jag årets företagare. Så det här är perfekt.

Så, vad hade du kunnat göra nu? Han bara, jag vet inte. Sedan ringer han två månader senare: du, Jan, jag har motorsågsutbildning. Nu har jag gjort level 1. Och då var det så. Nu har jag köpt skog också, och jag ska gå level 2.

Filip: Han kanske behövde få vara lite i den tomheten för att skogen skulle dyka upp för honom. Så kan det också vara. Att förstå att man vill levla är en viktig insikt.

Motorsågscertifikat och slumpar

Jan: Så då måste jag fråga, vad är grejen med motorsågscertifikat? För jag vet att du också gör det.

Filip: Jag gick den häromveckan. Jag blev godkänd. Det var bara en slump att just det dök upp nu. Båda två. Men...

Jan: Men har du någon nytta av det nu då? Var det en ball grej?

Filip: Ja, det var en rolig grej. Jag har nytta av det i yrket.

Jan: Som brandman?

Filip: Ja, precis.

Jan: Eller är det skog på gång?

Filip: Det är nog lite skog på gång, men inget konkret. Men jag har kommit i kontakt med en skogsägare. Och det är den gamla räven som jag kallar honom. Så det är den vägen det har gått.

Den gamla räven och S-klassen

Filip: Och den är ganska intressant, hur vi kom i kontakt. Det var för ett år sedan ungefär, eller två år sedan var det, lite efter att vi hade setts. Så såg jag att han hade ett bestånd utanför Lund på ungefär 60 lägenheter. Så kom jag över hans kontaktuppgifter på något sätt. Och började inleda kontakten för en försäljning eventuellt. Så snackade vi bara på telefon, och han visste inte hur gammal jag var eller någonting, hur jag såg ut eller vem jag var. Men vi snackade i 20 minuter, så fick jag till en visning. Så vi skulle ut och kolla på beståndet.

Så kommer han, rullar in i sin S-klass, parkerar en bit ifrån. Så kommer jag med min otvättade firmabil, lätt lastbil. Men så gick vi ett varv. Jag kollade på det jag ville, och så frågade han mig lite, hur ska du köpa det här? Jag är en ung påg.

Caroline: Ja, men det är väl bra. Jag gillar sånt folk, som är ärliga, ställer frågan.

Filip: Varför slösar du min tid? Har du lurat ut mig? Så berättade jag lite vad jag höll på med, och att jag inte skulle ro hem det själv, utan jag kanske hade någon med mig. Det hade gått bra. Så snackade vi, och sedan kom mitt skambud på hans bestånd. Men han tog det ganska bra.

Från affär till vänskap

Filip: Och i stället för att jag köpte hans bestånd, så har vi blivit vänner. Så vi har varit i Österrike och åkt skidor. Och vi har varit i hans skog och jobbat. Så det var det hållet jag kom in. Och så visade det sig att han har en semesterbostad en halvtimme ifrån där min mamma har lägenhet i Kroatien. Så vi har även träffat familjerna på semestern.

Caroline: Ja, verkligen.

Jan: Åh, Filip, det här är så fantastiskt. Du är ett levande exempel på så många saker som jag brukar försöka beskriva för folk. Att det handlar också om att kombinera. Du vet, folk frågar ibland: ja, men jag har min arbetstid, och sedan har jag min fritid. Jag upplever också, för många framgångsrika människor smälter det här ihop. Var det fritid eller var det jobb, who cares? Det är bara tid. Ja, men fan, fantastiskt, vi kan åka skidor tillsammans, vår familj, vi kan träffas, och vi kan göra affärer. Och det blir liksom bara någon ball grej man gör med roliga människor. Eller hur?

Filip: Och just det, vilken hävstång det blir på det när man kan umgås, spendera både fritid och arbetstid tillsammans. Hur optimalt är inte det för ens tid och ens byggande? Så det gäller att inse det.

Middagar som tar dig framåt

Filip: För man kan sitta och käka middag med någon som man inte har något att dela med riktigt. Och så kan man käka middag med någon där man verkligen tar flera steg framåt i något. Så det är stor skillnad. Och jag tror att när man väl har insett det, så drar man sig till de människorna. Och han ser väl något värde i min drivkraft och energi och tid.

Och särskilt om man är äldre, så börjar man också säga att det inte nödvändigtvis, om man har barn, så är det inte nödvändigtvis schyst att de ska äga ett fastighetsbestånd som de inte är intresserade av.

Jan: Det har vi haft massor av folk i communityn också. Vi hade en kvinna som 26 år gammal fick av sin pappa, men här är en massa fastigheter. Och hon var så här, fast jag ville bli jurist. Och då är en sån här mycket bättre lösning. För då vet man ju, de här fastigheterna, för man har ändå en kärlek till det man gör. Du pratade i förra avsnittet också: jag ser mina hyresgäster som mina kunder. Jag tar hand om dem och skickar grejer och liknande. Så där är jättemycket värde med att ha någon som är yngre.

Caroline: Jag tänkte precis fråga om han kanske tyckte att det var härligt att få ge vidare sin kunskap och sitt engagemang.

Filip: Och jag såg värde i hans kunskap. Så det blev verkligen ett utbyte, eller har varit hittills.

36 bostäder och en pågående affär

Jan: Exakt. Jag blir så himla glad, Filip, för det här. Men kan du inte berätta, vad har hänt sedan sist?

Filip: Ja, då höll jag på med de villorna. Hade några tvåfamiljshus. Och nu har det blivit 36 bostäder totalt.

Caroline: Har det blivit ett flerfamiljshus som du tittade på?

Filip: Ja, av de 36 är ett flerfamiljshus på 22 lägenheter. Och sedan är resten marklägenheter med 3–4 bostäder tillsammans, och någon enstaka villa. Och så har jag sålt av någon villa nu längs med vägen. Och planen är att göra sig av med villorna efterhand. Jag har 16 bostäder till under due diligence, kan man säga. Så affären är inte klubbad helt, men det kommer nog under året.

Caroline: Och hur känns det att ha levlat?

Filip: Jäkligt roligt. Det är det, ja. Just att ha ryckt lite i backen, som du säger. Och tagit vara på den här chansen, fast att det inte har varit jätteroligt, för att villorna inte tjänat så mycket pengar. Men den här inbromsningen har gjort att jag kunnat köpa för att komma åt en fastighet på 22 lägenheter. Och inte skitenkelt. Men det gick. Och det var tack vare att allting bromsade. Och jag hade tid att tänka, jag hade tid att lägga upp en plan, jag hade tid att ro hem det.

Track record och muskler

Jan: Och du var ombytt till matchen. För det där tänker jag också ibland, att vi underskattar track record. Att säga, nej men du hade inte kunnat köpa den här nu om du inte hade gjort allt det där tidigare och haft den tryggheten. Så ibland ser jag det också som att man behöver bygga muskler. Därför brukar jag också säga att det inte alltid är superbra att det kommer in någon som har kanske jättestort kapital med ingen erfarenhet. För då kan det också vara, ja, man fattade att fastigheter är bra, men man köpte den för dyrt. Eller man köper den, man har inga kontakter, det är ganska lätt att gå bort sig. Att göra en bra affär dålig.

Filip: Bra.

En halvtimme hemifrån

Jan: För det är också något jag har tänkt på. För det sa du sist, att, nej men du bor i Skåne, men att till exempel göra det här i centrala Malmö, det går ju inte. Utan du har sagt, det finns ju jättemånga bra objekt, ofta bara en bit därifrån man bor.

Filip: Precis. Och jag är kvar vid den strategin. Jag har kollat på några objekt i Malmö, men då krävs det en så hög kontantinsats för att ha ett positivt kassaflöde. Och då blir avkastningen på ens egna pengar inte så stor. Och det kanske man gör senare i tiden, att man verkligen bara placerar sina pengar i något fint bestånd där värdeökningen är ganska bra, men hyresintäkterna kanske går plus minus, man behöver inte leva på det.

Jan: Ja, eller man har stora mängder pengar, typ Akelius. Det var ju vissa, jag tror det var Akelius som köpte Åbergs bestånd när hon gick bort för många år sedan. Och så vet jag att kompisar som äger fastigheter i Malmö, de var så här, de köpte det till en och en halv procents direktavkastning. Det var ju de som dödade marknaden i Malmö, för att ingen av oss andra kan köpa något på en och en halv procents direktavkastning.

Filip: Så den strategin är densamma. Jag håller mig ungefär en halvtimme hemifrån. Jag bor utanför Lund.

Lärdomar från de senaste två åren

Caroline: Men skulle du säga, har du lärt dig något nytt de senaste två åren?

Filip: Ja, det har jag. Något konkret ska jag försöka plocka fram ur bakfickan. Det har varit just det att man bara jobbar med siffror. Om det är två lägenheter eller 22 är inte så jättestor skillnad. Förutom att man har lite fler människor att göra med, lite mer administrativt arbete. Att ha till exempel 20 villor, eller 22 lägenheter samlade. Man tar hand om de 22 lägenheterna så mycket enklare, och man får så mycket högre avkastning på sin investerade timme när det är samlat.

Det är ett tak, man tar hand om en grund, samma fönster. Det är inte 22 olika tak. Det är inte 22 olika fastigheter man behöver lära känna. För varje hus är byggt på lite olika sätt, ligger på en annan grund. Söderläge, norra, träd i närheten, till exempel. Men här har du dina 22 samlade, så man kan verkligen göra det till en liten pärla, som man kan ta hand om och lära känna bra. Och lär man känna den bra, så kan man egentligen administrera alltihop via en telefon, om man har en vaktmästare ute. Bara man har varit där och haft det året, introducerats till alla felanmälningar och allt sånt. Lärt känna pannrummet och allt sånt. Så det är mycket lättare att outsourca en sån fastighet än vad det är med flera villor.

Villor mot flerfamiljshus

Filip: Så det är en erfarenhet på sista tiden, och därför tänker jag om lite i strategin. Fast att villorna kanske har en normal värdeökning, för att när man säljer dem säljer man inte dem till något avkastningspris. Man säljer det till värdet på Hemnet, till exempel. Och då, oftast historiskt, har värdet på det varit lite högre och gått lite snabbare på villorna än på flerfamiljshusen, i och med att hyresregleringen är ganska hård här nere. Plus, de som köper flerfamiljsfastigheter är ju ofta proffs. Som också fattar många gånger kalkylen.

Jan: Alla om kalkylen, ja.

Caroline: Men jag tänkte fråga, hur låter din och din fru Johannas samtal vid middagsbordet när ni pratar om jobb och så? Eller pratar ni om jobb?

Filip: Ja, inte så mycket faktiskt. Det är mest, om jag har något på gång, så delar jag med mig av det med henne. Har jag något halvjobbigt kanske jag nämner det också. Men annars är det prat om mycket annat. Det är det. Och hon hörde ju när jag snackade i telefon och när jag satt vid datorn. Så hon vet vad som händer, vad som pågår. Men ganska naturligt blir det inte så mycket snack om det.

Vad är ett rikt liv

Caroline: Precis. Men du, vad är ett rikt liv för er? Eller för dig?

Filip: Att kunna umgås. Att kunna ha tiden, oavsett om det blir tillsammans, som vi snackade om innan, att de middagarna blir hälften fritid, hälften arbete. Men att kunna ha den fritiden att umgås, till att, jag vet inte, frihet. På något sätt kan man sammanfatta det. Och det behöver inte vara på ett egoistiskt sätt, att jag bara ska ligga på stranden eller något sånt. Det kan vara, till exempel, om min mormor och morfar behöver hjälp med något. Så behöver jag inte fråga chefen om jag kan åka hem till dem och hjälpa dem med det. Utan jag kommer, jag ställer upp.

Caroline: Ja. Det är just det. Precis.

Ett rikt liv är att kunna ha tiden. Att inte behöva fråga chefen när mormor och morfar behöver hjälp, utan bara ställa upp.

Nätverket som nyckel i Sverige

Jan: Men du, det blir väldigt hopp här nu. Men jag hade ett intressant samtal med en följare i communityn som kom från Kroatien. Och så sa han, alltså, Sverige är lite intressant. Han sa, jag har ett stort kapital, massor. Och han sa, i Kroatien hade vi ett stort fastighetsbestånd. Men nu när jag kommit hit till Sverige, så upplever jag att det är jättesvårt att komma in.

Caroline: Komma in på fastighetsmarknaden?

Jan: Ja. Han sa, till exempel, jag har kollat på Objektvision, men jag fattar att det inte är de bra objekten som alltid kommer ut på Objektvision. Utan i Sverige handlar det mycket om nätverket och att bygga upp kontakter, både med banken eller med andra. Skulle du hålla med?

Filip: Jo. Lättaste sättet att komma in på marknaden är att betala överpris för något som ligger på Objektvision. Men, och så kommer vi tillbaka lite till det att inreda affärerna själv. Och ofta finns de inte på Objektvision. Utan de kommer kanske via något samtal. Till exempel den här senaste fastigheten nu som jag har due diligence på. Det är egentligen ett samtal från en mäklare som jag har käkat lunch med och berättat att jag letar efter fastigheter i ungefär den storleken, en halvtimme hemifrån mig själv. Och sedan har det varit fler samtal, och jag har lagt bud på lite olika fastigheter, och den här har varit halvvägs hemma. Och det är på det sättet. Och det är också något som byggs över tid. Jag hade inte käkat någon lunch med den mäklaren när jag var 20 och höll på med min lilla lägenhet.

Ett CV som byggs över tid

Jan: Nej, för det har kommit track record också.

Filip: Ja, exakt. Det finns ett CV som har byggts. Och han har till och med sett den här senaste med 22 lägenheter. Så det var han som tog kontakt med mig, och såg vad det är för fastigheter du har köpt. Och jag har sålt någon villa med en kollega till honom. Så hon förmedlade kontakten.

Jan: Exakt. För det är det som jag också vill kasta ljus på, att det är också ett relationsspel. För det fattar man ju också för mäklaren. Det är mycket enklare att bara ringa ett telefonsamtal för att sälja ett objekt än att lägga ut det på Objektvision. Sedan ska jag få massa personer som ska svara, som jag inte vet vilka de är. Jag kanske ska åka ut, och så är det bortkastad tid. Då är det ju bättre att jag ringer de här tio personerna jag har. Och att man också gör det långsiktigt och investerar den tiden och den energin.

Filip: Och det är egentligen den största skillnaden mellan villorna och flerfamiljshusen. Att kontakta just på det sättet du beskriver.

Banken som ringer

Jan: Exakt. För det var också så här, om vi tar det exemplet vi hade innan med Filip och Jenny. De har också jättebra kontakt med banken. Så ibland är det banken som ringer. Så, för till exempel den här The Ground-fastigheten, där kan det också vara så att det är bättre ur bankens perspektiv att fastigheten ägs av en professionell fastighetsförvaltare än ett gäng glada entreprenörer. Så många gånger är det: okej, men hur kan man skapa de där win-win, och tycka att det är roligt?

Du, några läsarfrågor också, här från Jesper Gaudlin. Hur funkar det att vara fastighetsmogul i ett land där det inte riktigt är krattat för att man ska kunna äga flera fastigheter?

Filip: Gör det till ett företagande. Jag förstår lite hur man tolkar frågan, men just, gör det till ett företagande. Och bygg balansrapport och sköt det som ett företagande. Så man inte ser sig själv bara som en hyresvärd, utan man gör ett företagande av det. Där man har en planering framåt, där man har koll över sina balanser och det hela. Så jag tror det är hemligheten.

Krattat eller inte i Sverige

Filip: Och ja, det är inte riktigt krattat för det. För att, till exempel i någon av våra grannländer, eller USA eller något sånt, så kan man bara stapla på fastighet efter fastighet. Jag tror man kan ha tio fastigheter i USA på privatlånen. Men här får man bygga företag av det hela.

Caroline: Så här, för något jag också kan uppleva ibland är att när man är på den här resan jämfört med jämnåriga och kompisar, för att man ibland startar på samma ställe, men sedan, efter att åren går, så blir skillnaden större och större. Kan du uppleva att det ibland kan kännas ensamt, eller att det kan upplevas som att folk pratar? För folk kommer alltid ha åsikter.

Filip: Jo, och väldigt tydligt. Det har varit väldigt tydligt. Speciellt om man kommer från en vanlig medelklass där föräldrarna, ingen har någon fördel på något, utan det är ungefär samma alltihop. Och det är väldigt tydligt, de avstickarna som har stuckit ut. Och bara det att jag flyttade utanför Malmö för fem, sex år sedan har också gjort väldigt mycket. Och det är mycket ensamt. Det är mycket ensamarbete, men familjen blir viktig. Och de få man umgås med blir väldigt viktiga på ett sätt. Och väldigt öppen kommunikation med konstruktiv kritik och beröm och det hela.

Få djupa relationer

Filip: Medan hade jag umgåtts med de vännerna bakåt i tiden, så hade det bara varit ytlig kontakt. Kanske ett tävlande eller något, men...

Caroline: Avundsjuka, eller?

Filip: Ja, kan vara. Och sedan är jag inte sån som har något större behov av många ytliga sociala kontakter. Det ger mig ingenting. Men några få djupa, där man verkligen kan samarbeta. Det betyder mycket för mig. Så det är lite hur man är som person också i den resan. Men det är väldigt tydligt.

Caroline: Vad säger dina brandmannakompisar?

Filip: De tycker det är skitkul. Men det är också så, just det yrket är lite speciellt, för att även de som jobbar heltid säger att själva brandkåren bara är en bisyssla. Många har bolag vid sidan om. Ofta är det någon typ av hantverkeri. Någon är bilmekaniker, någon är elektriker, någon är snickare. Och så driver de lite bolag på arbetstid. Får ihop vardagen på det sättet. För att man jobbar ofta dygn, man har många lediga dagar per vecka. Och man kan lägga upp.

Frihet i brandmannayrket

Caroline: Ja, men precis.

Filip: Det funkar bra. Där finns en frihet att kunna få göra andra saker på sin fritid. Och där finns ofta ingen så här, nej, du får inte bedriva konkurrerande verksamhet.

Caroline: Nej.

Filip: Ja, precis. Det är svårt att göra det. Och sedan har vi någon som bara slappar och tar så mycket semester som möjligt och kallar sig miljonär i fritid. Det är samtidigt som han är brandman. Så det är vilken väg man väljer att gå.

Caroline: Här blir det lite mer konkreta fastighetsfrågor. Han verkar intresserad av fastighetsaffärer. Stämmer det att man idag nästan behöver ha 50 procent kontantinsats för att köpa sin första fastighet?

Kontantinsats och belåning

Filip: Kan stämma. Beror på relationen med banken, tidigare CV och affären i sig. Faktiskt, skulle jag säga. Så att, dåligt svar. Men jag kan säga så, jag själv har köpt en fastighet med 75 procent belåning under den här tiden. Men jag fick även en offert från en annan bank på 60 procent. Så det beror lite på var man ligger under resans gång, och vad man har för CV och relation. Men fullt möjligt, har han fått det någonstans, så är det inte dåligt. Det är inte mot honom, utan det kan vara ett generellt svar.

Jan: Min upplevelse är, jag brukar säga 60 procent behöver man betala själv. Alltså 40 procent handpenning.

Caroline: Hur ser du på möjligheten att komma igång idag jämfört med när du själv började?

Filip: Just nu är vi i en liten backe. Bättre att komma igång idag än vad det var för 7–8 år sedan, om man tänker rent ekonomiskt. För 7–8 år sedan var jättemånga ute och budade, räntorna var väldigt låga. Och kan man komma igång idag och göra en stor affär som första affär, kanske, om man vågar det, så kan man nog komma mycket längre än om man hade börjat med sina små affärer för några år sedan. Många tänker nu, åh, det är så mycket svårare idag. Men man får bryta ner det och verkligen kolla på förutsättningarna. För kan man köpa något som är billigare just nu, ja, kanske till lite högre kontantinsats, så i längden kommer man nog vinna på det. Men det är en liten uppförsbacke. Så man får vara kreativ.

Bankernas resonemang kring lån

Caroline: Har du märkt, det är fortfarande Marcus fråga, har du märkt någon förändring i hur banker resonerar kring lån?

Filip: Ja, lite mer konservativt. Det gör de. Men återigen, beroende på relationen med bankmannen eller bankkvinnan, det är väldigt avgörande. För har man då ett litet bestånd, så kan man plocka ut lite lån på sitt befintliga bestånd och använda det som kontantinsats för nästa köp. Så plötsligt har du köpt en fastighet utan att öppna plånboken, utan du har använt ditt befintliga bestånd.

Jan: Precis. Och sedan vet jag också att folk, också i vår omgivning, har det så att, att vara redo, att ha en upparbetad kontakt. För det sa jag till min kompis, han har ett fastighetsbestånd och har gjort det här länge, men han sa: vi har alltid tio miljoner kr redo i en kreditlina. Så att vi kan gå till en mäklare, eller om en mäklare ringer, så kan vi alltid skicka proof of funds. Han sa: titta här, vi har tio miljoner kr, vi är redo att göra affären, och vi kan göra den snabbt. Så att ha bra, ja men tyvärr, bra kontakt och att vara ombytt i matchen.

Strategin idag

Caroline: Den har vi lite varit inne på. Hur ser din strategi ut idag?

Filip: Flerfamiljshus, gärna något som är eftersatt. Höja värdet på sikt, och sedan hitta en nisch. Om det blir nischen, kanske blir det flerfamiljshus, eller det blir kanske fastighetsdelen inom fängelsebranschen, om den ska privatiseras eller något. Men hitta någon typ av nisch och satsa på den längre fram. Men det ligger några år bort.

Caroline: Om du skulle börja om idag, vad skulle du göra annorlunda?

Filip: Struntat i de små lägenheterna och villorna och all den tiden som har lagts ner, och hittat flerfamiljshus direkt. Men det är lättare sagt än gjort. Och för min del var det i princip omöjligt. Men har man de förutsättningarna, så hade jag kanske skippat de små objekten.

Caroline: Vad kostar ett sånt här 10–20-familjers lägenhetshus idag?

Filip: Man kan räkna på mellan 1–1,5 miljoner kr per bostad. Och så får man gånga det med antalet. Och sedan kan man alltid göra klipp. Man kan köpa något som är väldigt eftersatt och fixa till efterhand.

Rädslan för fel ort

Jan: Men alla sådana här rädslor som folk ofta har kring hyresfastighet, särskilt nu kommer alla fördomar. Nu hittar jag på, nu bara säger jag, för att vi har kompisar som bor i Klippan, och vi gillar... Men shit, du vet, köpa ett flerfamiljshus i Klippan, det känns ju skitläskigt. Vad hade du sagt då?

Filip: Ja, Klippan är läskigt. Det håller jag med om. Men man får tänka så här. Bostäderna, det är en produkt. Och någon måste hyra dem. När det kommer till flerfamiljshusen är den största boven inte ränteökningarna, utan det är vakansen. Och man får kolla hur befolkningen förflyttar sig. Till exempel västkusten, här där vi bor, det är väldigt folktätt. Och det är lätt att hyra ut. Både Malmö, Lund, Kävlinge till exempel.

Jan: Klippan.

Filip: Nej, inte Klippan. De har en ganska hög vakansgrad där uppe. Helsingborg och uppåt.

Jan: Okej, har de det?

Filip: Med oss här lite längre ner, Malmö, Lund. Och det är egentligen det man ska kolla efter. Befolkningsökningen i det området som man handlar i. Och det kan man följa på kommunens hemsida, ibland Wikipedia. Frågan är om det stämmer, men det går att följa.

Människorna är kunderna

Filip: Och så vill man också kolla, man får göra lite bedömningar. Kommer den fortsätta öka om jag köper där, för jag vill äga det många år framåt. Och då är de största kunderna, det är människorna. Utan människor är fastigheter helt värdelösa.

Caroline: Som en kommun då, som börjar satsa på sitt område. Då är det en bra grej. Det kan dra människor. Eller hur tänker du då?

Filip: Jo, men det gör jag. Och sedan kan man vända på det och säga att de bygger jättemycket. Men då får man kolla proportionen mellan ägande och hyres. Man vill gärna vara en liten aktör där det är få hyresrätter i det området. Till exempel där jag bor är det väldigt få hyresrätter. Och då blir jag väldigt attraktiv om jag sitter på hyresrätter för de äldre som har sålt sina hus, till exempel. Eller de som inte har råd att köpa just nu. Så man får vara lite taktisk med vad man köper. Det är inte bara att köpa.

Caroline: Jag tänker inte att de bygger, utan jag tänker så här, att de ska bygga ett nytt sjukhus eller bibliotek, eller det kommer någon industri dit. Det är toppen. För det drar till sig människor.

Att testa marknaden med en annons

Jan: Men där vet jag också att det är en kompis som, när han var lite orolig, så gjorde han så här. Han hade inte köpt fastigheten. Men då lade han ut en annons på Blocket och var så här: jag funderar på att köpa den här fastigheten, finns det intresse för att hyra, du får förtur. Och då var han så här, när jag fick 300 svar på tre dagar, så var det: där finns en marknad.

Filip: Det är smart.

Caroline: Men då tar vi en helt annan fråga. För jag brukar säga att hyreslägenhet är ett underskattat lyxboende för många. Hur ska man göra när man söker en hyresrätt? För jag tror att det är många som ibland har skickat och så känns det som att man skickar till ett svart hål.

Filip: Man skickar inte till ett svart hål, det tror inte jag, när man skickar till en privat fastighetsägare.

Caroline: Filip och Jenny har själva sagt att de kan få in 400 ansökningar till en lägenhet. Sedan gör de coola grejer, för de avanonymiserar, så att de inte vet namnet på den som söker, för att de inte ska ha fördomar kring folk. Men hur ska man göra för att sticka ut?

Hur man sticker ut som hyresgäst

Filip: Det viktigaste, skulle jag säga, precis som jag gör till banken, jag säkrar upp på så många sätt att jag är en säker hyresgäst, jag har en god ekonomi, jag är skötsam, jag har referenser sedan tidigare, och har all den infon i sin ansökan. Som att man nästan lämnar in ett CV som är bra skrivet, där alla underlag finns. Det är egentligen det. Och sedan kollar inte jag så mycket på vad de heter, det är lite mindre viktigt. Men att säkra upp att det här inte kommer komma med en massa bryderier om personen flyttar in, utan han vill verkligen bara bo.

Caroline: Som ensamstående då? Låt oss säga en ensam kille versus en ensamstående mamma med två barn. Vilken är den säkraste där?

Filip: Ingen av dem, utan det är mest vad de sitter på. Till exempel om de har jobb, hur de försörjer sig, är de tillsvidareanställda, har de referenser från tidigare hyresvärd. Så slår man en signal till dem och verkligen kollar dem, har det varit problem med hyran innan?

Caroline: Det är jobbet alltså som spelar stor roll.

Filip: Ja, eller betalningskapaciteten.

Caroline: Ja, precis.

Filip: Det skulle jag säga är det säkraste. Och sitter man i en dålig sits och brister på många sådana, så ska man nog lägga ett år på att få ordning på allt det här. Och då kommer man nog öka chansen.

Presentera elefanten i rummet

Jan: Eller jag brukar alltid säga, har man redan en elefant i rummet, presentera den. Så hade jag också varit, nej men du vet, det har varit, om jag bara hittar på, det har varit skilsmässa, det har varit jobbigt, men det här är min plan, det här är vad jag gör. Så hade i alla fall jag blivit lockad, shit, här är en person som är på väg. Alltså, man behöver inte vara färdig. Men då får man, ja, var ärlig, up front, och så säger jag, det här är min strategi, det här gör jag. För då kan man själv, särskilt tror jag många entreprenörer kan relatera till det där drivet. Så drivet kan många gånger vara viktigare än sådana andra saker.

Caroline: Vad tycker du, det här är fortfarande Marcus frågor, alltså Marcus hade ju kunnat vara här. Vad tycker han att man som nybörjare ska fokusera på? Kapital, kontakt eller kunskap?

Filip: All of the above. Ja, alltihop. Kapital, kunskap, kontakter. Jag skulle säga att optimera ens inkomst, för det kommer man aldrig förlora på. Och pengarna kommer kunna placeras, de kommer behövas placeras. Men kapital är väldigt viktigt, men det är inte det viktigaste. För man kan köpa fastigheter utan eget kapital. Och man kan bidra med, till exempel, ett gott nätverk, humankapital, eller sweat equity. Så att alla är väldigt viktiga, men jag tror själva nätverket och kontakterna är viktigare än kapitalet. För att kapitalet tar alltid slut någon gång. Du kanske köper de första två med eget kapital, och sedan får man bli kreativ med kapitalet om man vill växa.

Kapital, kunskap eller kontakter

Jan: Men är det inte också så här, det kommer en fördom. Jag brukar säga att om en idé inte får kapital, så är idén ännu inte tillräckligt bra. För att jag upplever att det finns mycket kapital där ute. Det är bara att kolla sådana här Northvolt, om vi tar extremen, där är miljarders miljarder. Där är folk som sitter på kapital, men det är idéer, bra idéer är få, det är få personer med driv. Sedan kan det vara så att ibland kan det vara, men här är en person med driv, men det är lite för tidigt, vill se lite mer track record. Men av de här, kapital, kontakter, kunskap, jag är helt med dig, att kapital, det kan man alltid slå sig ihop med. Det är alltid folk med kapital som är så här, vad fan ska jag investera i? Medan kunskap och kontakter, det behöver man, det är ett jobb att göra.

Caroline: Men Marcus har inte frågat något om det här med att hyra ut i Airbnb, hur lukrativt det är?

Filip: Nej, det har han inte gjort.

Caroline: Det får vi fråga.

Erfarenheten av Airbnb

Filip: Ja, jag har min morsas mammas semesterlägenhet, som ligger där vid havet i Kroatien. Och det var ett sätt för mig att attrahera lite kapital. Och vi la upp det så att jag hyrde ut alltihop, skötte allting, och sedan delade vi på slutet av året, på hela säsongen, jag och hon. Och det har funkat hur bra som helst. Men det är enda erfarenheten jag har av Airbnb.

Men vad jag har hört är att det är lite utdöende, för det har trendat väldigt mycket i storstäderna, och det har blivit väldigt mycket reglerat. Folk gillar inte det. Det blir reglerat på ett sätt i utlandet. Men här hemma hade jag inte vågat köpa en Airbnb om det inte är, till exempel, inne i Lund eller inne i Malmö. Så det kan vara som ett litet hotell man driver, och att man har hög uthyrningsgrad.

Jan: Men är inte det så att det bara är en annan typ av fastighetsbusiness?

Filip: Ja, en mer aktiv del. Där, gillar man marknadsföring till exempel, eller gillar man service, så passar det kanske mer än om man gillar långsiktiga, sköta fastigheten, bygga kapital. Och det är inte lika skalbart heller som hyreslägenhet.

Jan: Ja, men precis.

Vad man undviker

Caroline: Vad undviker du själv, förutom Klippan?

Jan: Förlåt att... Klippan. Tänker han plats i landet?

Caroline: Nej, men han är så här, hur hittar man bra objekt idag när marknaden är tuff? Vad undviker du för objekt?

Filip: De som är för dyra, givetvis. Och de där jag inte har någon uppsida. Där man bara köper och förvaltar. Det kommer senare, när man är gammal och lat. Men just nu ska det vara något där man kan tvinga på en värdeökning. Så jag tackar ofta nej till det som ser väldigt fint ut till ett överpris. Lite förenklat.

Caroline: Bra.

Jan: Vad är nästa steg i din resa?

Filip: Rent konkret är det nu det jag håller på med due diligence på, en fastighet utanför Lund. Det är väl nästa steg. Men sedan är det att hitta den nischen och verkligen göra det på heltid. Och samtidigt bygga familj och inte tappa den fronten.

Vad due diligence betyder

Caroline: Men när man gör due diligence på en fastighet, vad betyder det egentligen då?

Filip: Då har man låst affären under några veckors tid, så mycket som man kommer överens med säljaren. Och så gör man sin undersökning, och man har ett pris, och så kollar man om fastigheten lever upp till det här priset, eller om det behöver regleras på något sätt. Och då kan man, till exempel, deala med säljaren att, ja, vi kör det här priset, men du får jättegärna ordna det här och det här innan vi tar över. Så det är en liten förhandlingstid, där man kollar lite på om huset verkligen är friskt, till exempel.

Jan: Ja, precis.

Filip: Och vem som bor där, och hur de har skött all ekonomi bakåt och allt.

Caroline: Bra. Är det något annat? Jag tänker att vi ska börja runda av. Är det något annat som vi borde ha tagit upp? Någon lärdom? Tips?

Filip: Berört det mesta. Man kan snacka hur länge som helst om det här. Men det viktigaste har vi väl tagit upp.

Att våga göra något

Caroline: Om du skulle skicka med något till den som har lyssnat, vad skulle du vilja att de tar med sig?

Filip: Att vara aktiv i det hela, att våga göra något. Att inte bara sitta och samla in kunskap och inte göra något, utan att verkligen försöka göra något, och att börja nätverka med människor. Något jag upplevde var väldigt svårt i början, för att jag kände ingen som höll på med det här. Men jag läste mycket böcker, lyssnade på poddar, och det var mitt sätt att nätverka. Till exempel, när jag lyssnade på er, så kände inte ni mig. Men spenderar jag en timme med er, har jag nätverkat mer. Alltså, ni delar mer av er kunskap. Och är man då i den miljön under många timmars tid, så bygger det en bank. Det bygger en kunskapsbank. Och utsätta sig för det hela tiden, konstant. Och sedan öppnas dörrar. Det är inte av egna krafter, utan det bara händer.

Spenderar jag en timme med er, har jag nätverkat mer. Lyssnar man i många timmars tid, så bygger det en kunskapsbank.

Att våga ta ett nej

Filip: Men där tror jag också att man ska våga ta initiativ och våga ta ett nej.

Jan: För det vet jag också, jag pratade med en annan, Oscar i communityn. Han var så här, jag brukar skicka mejl till folk och fråga dem, nej men jag vill också bygga lite fastigheter. Han sa, jag behöver lära mig mer om ekonomi. Och han sa, jag vill jobba på ett fastighetsbolag. Så han tog kontakt med Balder och Erik Selin. Och sedan fick han nej, och så fick han nej, och så fick han nej. Och sedan, vid ett tillfälle, så bara ringer telefonen, och så bara: hej, det är Erik Selin, jag sitter här nu i bilen en halvtimme. Och sedan pratade de. Och sedan blev han erbjuden ett jobb på det här fastighetsbolaget, på Balder. Och sedan kunde han inte ta det, för det var i Göteborg. Och då hade de ändå sedan pratat, vi har letat, vi har inget jobb i Skåne åt dig. För att han hade sambo och sånt här nere. Och jag var så här, fan, vad coolt, att bara våga lyfta luren och våga ta de här nejen.

Eller som han tog kontakt med mig. Men Jan, du vet, vi bor i Malmö, kan jag inte få bjuda på en fika? Och där var jag också så här, nej men det var mycket under en period. Och han fick fler nej av mig. Och sedan till slut var jag så här, men vad fan, okej då, vi tar den där fikan. Och det var fantastiskt trevligt. Och så såg jag verkligen, nej men det där är en framgångsfaktor.

Mod att göra det ändå

Jan: Men sedan gäller det, precis som du, att ta det vidare, att våga. Det handlar mycket om mod. Och jag vet inte om du håller med, men att vara rädd och vara nervös och tycka det är skitläskigt, och göra det i alla fall. Och det är lite beroendeframkallande. Att vara i den fasen ganska ofta. Då vet man att man utmanar sig själv.

Filip: Och sedan kollar man tillbaka, så kanske han kommer att skratta åt de mejlen han har skickat ut.

Jan: Ja, precis. Det var ingenting. Det nejet betydde ingenting.

Caroline: Vad var det du sa innan? Du sa att du var framför dig i det här sammanhanget. Du kanske lyssnade på podd, och fick massa kunskap. Och sedan sa du något om att dörrar öppnar sig.

Filip: Ja, det är... Alltså att man, på något sätt när man pratar med människor om det man lyssnar på, eller sin vision, eller det man vill göra, så på något sätt styrs man i den riktningen. Fast att man inte aktivt rör sig ditåt. Jag vet inte. Det är det som folk kallar att manifestera.

Manifestera, eller bara prata

Jan: Ja, fast jag håller helt med. Men det är ju för att man för samtalen. För, säg att du säger så här, vad jag hittar på, du säger, ja men jag vill köpa den här fastigheten och letar efter kapital. Du vet, sedan vet jag det. Sedan vet jag att jag hör någon som bara, men du vet, jag skulle vilja börja, eller jag har kapital, hur ska jag investera? Då blir det lätt för mig att sätta er två i kontakt. Och då blir det som att en dörr har öppnats, och då kan det vara som att universum gjorde det. Nej, universum gjorde ingenting. Det var du som började med att skicka ut det där ute. Jag letar efter det, eller jag är intresserad av det här. Man gör en sökning.

Filip: Ja, eller man pratar om investeringar eller pengar. Börjar jag prata om pengar, så får jag andra tillåtelser att prata om pengar. Börjar du prata om fastigheter, ger det andra möjligheter.

Caroline: Gud, vad spännande. Gud, vad inspirerande.

Jan: Ja, typ då vet jag vem du ska prata med.

Filip: Ja, men exakt.

Jan: Ja, folk älskar att hjälpa till.

Filip: Ja, exakt.

Avrundning och tack

Caroline: Ja, men snyggt.

Jan: Du, Filip, jag tycker det är sjukt inspirerande. Jag tycker det är ett vandrande exempel på allt det som jag brukar försöka ge bort till folk. Och framför allt tycker jag att det är så himla roligt att du visar att det är möjligt. Om det är tillräckligt viktigt, om man vågar utmana sig själv, så finns guldet vid regnbågens slut, och det är värt att gå efter det. Stort tack för att du ville komma hit.

Filip: Tack själva. Superkul.

Caroline: En sak vi kan, om man vill komma i kontakt med dig, hur gör man det enklast?

Filip: Ja, det är egentligen mejl som man kan ta kontakt på. Jag är väldigt dålig på sociala medier. Det kommer. Är man bra på att klippa det och vill vara behjälplig med sociala medier, får man gärna höra av sig. Men det är filip@sakic.se. Så lätt att komma ihåg, för- och efternamnet. Så då har jag bara gett mejl.

Jan: Ja, snyggt. Och sedan ska jag också säga så här, jag själv som får mycket mejl, ibland har man inte tid att svara, även om man ofta läser allt. Så då får man vara lite som Oscar. Och i så fall vara så här, ja men då får man skicka ett nytt mejl då, om några månader. Så att det inte blir att Filip plötsligt ska sitta och svara på hundratals mejl.

Filip: I mån av tid.

Jan: Ja, i mån av tid.

Caroline: Det blir lysande. Filip, tack.

Filip: Tack själva.