Samtal med Sparmakarna om ekonomi, livet,balans, FIRE och mycket mer

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Intro: ett samtal med Sparmakarna
2. Vad är målet för ert sparande?
3. Trygghet idag, frihet idag
4. Ekonomisk frihet, men inte nödvändigtvis retire early
5. Hur ni samkörde sparmålen
6. Carolines väg in i ekonomin
7. Tredje dejten på en bensinmack
8. Intresse för ekonomi, eller intresse för ett gott liv
9. Klasskassan i Ericsson-aktier
10. Mentorn som ville öka inkomsterna
11. Signifikanta ekonomiska händelser
12. Johans väg in: fondportfölj och budgeterad skatteåterbäring
13. Den vanligaste ekonomiska friktionen
14. Jans och Carolines friktion
15. Onoterade investeringar och fallskärmar
16. Höjs utgifterna i takt med inkomsterna?
17. Tre saker som sabbar en ekonomi
18. Har ni peakat i utgifter?
19. "Vi kommer aldrig spara så mycket som nu"
20. Spara till buffert och boende, sen är 90 procent gjort
21. När blir det ett sparande?
22. Struktur och konton för att få kontroll
23. Lurar jag mig själv?
24. Från många konton till ett slaskkonto
25. Vilka nyckeltal följer ni?
26. Maxa avkastningen på varje utgift
27. "Your money or your life" och livsenergi
28. Glad eller ledsen emoji på varje köp
29. Kostnaden för att tjäna pengarna
30. Var man bor och vad det kostar att tjäna pengarna
31. Att vara influencer och tjäna pengar passivt
32. Fastigheter versus börsen
33. Att älska problemen som investeringen för med sig
34. Sparmakarna blev mer än en sidoinkomst
35. Sidoinkomster och hur de börjat
36. Mekaniska planen och talangplanen
37. Kinderägg, ölvandringar och oväntade affärsidéer
38. Rädslan att kommersialisera det man älskar
39. Att fortsätta vara nybörjare i livet
40. Storebror, lillebror, lillasyster
41. Vad är Jan nybörjare i?
42. Vilket ekonomiskt misstag gör ni just nu?

Intro: ett samtal med Sparmakarna

Jan: Välkommen till RikaTillsammans och avsnitt 356, som vi gör tillsammans med Karin och Johan, som också är kända som Sparmakarna på Instagram. Detta är första gången vi träffas och pratar, så naturligtvis blir det ett samtal om ekonomi, om sparande, om livet. Vad vi pratar om, vad är skillnaderna? Hur började vi prata om ekonomi som par? Hur gjorde de? Vi pratar om vilka olika saker vi prioriterar. Så även om det är en hel del nyansskillnader, så var det ändå mer likt än vad vi trodde.

Jan: Och sen tyckte vi att detta var så kul, så det var många ämnen, som till exempel just det här konkreta sparandet, som vi inte kom in på. Men vi pratade ändå lite, till exempel om att investera i fastigheter som de är väldigt intresserade av, eller framför allt sitt husbygge, versus där jag pratar väldigt mycket om till exempel Harry Markowitz, att man behöver gilla den typen av problem som man investerar i, och varför jag är så förtjust till exempel i indexfonder och värdepapper.

Jan: Så jag hoppas att du gillar detta, samtalet mellan oss. Du får gärna komma in med inspel på frågor eller ämnen som du skulle vilja att vi tog upp i ett kommande avsnitt, för jag tror att vi kommer göra något mer avsnitt tillsammans. Så jag hoppas att du gillar det. Och här kommer Johan, Karin och Caroline, såklart. Vi ses!

Jan: Varmt välkommen till RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av vår livsresa, våra erfarenheter, framgångar och misstag, så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver denna podden heter Caroline och Jan Bolmeson.

Vad är målet för ert sparande?

Jan: Vad är målet för ert sparande, Johan och Karin?

Johan: Vi har väl någon form av stort mål, ekonomisk frihet, FIRE, hela den grejen. Jag tror vår grej från början alltid har varit, hur kan vi nå det här stora målet och samtidigt leva här och nu? För det är en av de vanligaste frågorna som vi får. Det kanske vi kommer in på sen. Men hur värderar ni nuet kontra framtiden? Det kan jag tänka mig att ni också får jätteofta.

Karin: Jag upplever att många förknippar att leva med att spendera. Vilket vi inte håller med om alls. Utan vi är snarare så här, klipp alla onödiga utgifter. Och sen får sparandet komma därefter. Typ så har det blivit.

Johan: Ja, och jag tycker att det stora med att spara, det är någon pågående diskussion med en själv, eller med oss själva. För att verkligen hela tiden värdera, vad är det viktigaste här och nu? Och det kan vara det kortsiktiga sparandet som prioriterar sig väldigt högt, för att det är ständigt föränderligt. Och samtidigt ha det här långsiktiga fokuset som vi ändå, som du säger Johan, att det är ändå någonstans det absolut största. Och det största, kanske det är för att det krävs mest pengar. Det krävs som det största sparandet.

Karin: Hade vi bara haft ekonomisk frihet som något slags mål, eller vi har ju som mål, det är det viktigaste, då hade vi ju inte byggt ett stort hus utanför Göteborg. Det är ju ganska dumt. Eller om vi inte tänker att vi ska sälja det då.

Johan: Ja, och det jag tänker är ju att vi också hela tiden pratar om att vi inte ska tulla på den livskvaliteten som vi har nu, för att få det svingött senare. Det för oss blir skevt. Så egentligen tycker jag det är svårt att säga att det långsiktiga målet är det största, för någonstans vill vi hålla det över tid. Och då blir det stora med sparandet snarare hur vi hittar den balansen.

Trygghet idag, frihet idag

Jan: Caroline, vad tänker vi?

Caroline: Vi tänker väl ett liknande håll. Vi har ju ett långsiktigt sparande som ska ge en trygghet. Och sen har vi väl något kortsiktigt sparande egentligen, Jan? Det känns som allting läggs i den här långsiktighetshinken. Och vi har ju vår buffert. Jag menar, egentligen Jan.

Jan: Ja, men då tänker jag, jag kastar in någonting. Det lite mer tråkiga, vetenskapliga. Den finaste definitionen som jag har hittat, som jag gillar, det är ju den här American Consumer Bureau, som skrev så här: en välmående ekonomi handlar om att ha koll på sina utgifter idag och att veta att jag i framtiden kommer klara en oförutsedd chock. Så de tar det som att det handlar om trygghet idag, och sen säger de att den andra det handlar om är frihet idag. Att jag idag kan handla det jag vill. Jag kan gå på Ica och behöver inte titta på prislappen. Det är så jag översätter det. Och att jag är på väg att nå mina ekonomiska mål. Så det handlar precis som ni säger om balansen mellan här och nu.

En välmående ekonomi handlar om att ha koll på sina utgifter idag och att veta att jag i framtiden kommer klara en oförutsedd chock.

Ekonomisk frihet, men inte nödvändigtvis retire early

Jan: Men jag tänkte på det ni sa också, för jag har ibland upplevt att jag har hamnat på kant med FIRE-rörelsen, där jag har upplevt att många är så här, du vet, jag ska spara så mycket som, nu överdriver jag, jag har egentligen inte den åsikten. Men om jag överdriver så är det så här, jag ska tjäna så mycket pengar på så kort tid som möjligt, med så hög sparkvot som möjligt, så att jag kan gå in till chefen, ge chefen dubbelfingret, och sen göra det jag vill i livet. Och då tänker jag många gånger, ja, fast är det inte en genväg att gå och göra det du vill i livet, och sen fundera ut hur du ska tjäna pengar på det? Jag är en stor fantast av ekonomisk frihet, men jag är inte så stor fantast av retire early. Så jag brukar alltid säga, med möjlighet till RE, men inte nödvändigtvis RE. Vad tänker ni?

Johan: Jag håller helt med. Det är väl bara så här, utefter sättet vi vill leva, och våra inkomster och våra sidoinkomster, så blir det retire early. Vi har inte planerat att retire early, utan det är så här, i och med det sparandet vi kan ha, så kan vi retire early, om vi skulle vilja.

Jan: Om ni skulle vilja.

Johan: Ja.

Jan: Då blir det en definitionsfråga, vad är retire då? Om man nu gör det vi gör nu, det är ju så otroligt jävla roligt. Så det är så här, retire, ja.

Caroline: Precis, nu får du inte göra det mer, för du har retire early.

Jan: Nej, vänta här nu, det ingick inte i dealen.

Johan: De bästa FIRE-människorna som vi pratar med, som då är i FIRE, de säger ju så här: nej, men jag håller på med mina projekt och så där, inte nödvändigtvis någonting som genererar pengar längre, utan de har andra projekt med sitt hus eller med sina planteringar, eller välgörenhet. Så att man vill ändå sysselsätta sig med någonting meningsfullt genom hela livet, så är det väl.

Karin: Ja, verkligen. Jag vet ju, du har ju, nu avbryter jag, du kan få fortsätta.

Johan: Nej, men jag tänker, får ni också in uppfattningen från följare just kring att ha det som mål, att ändå kunna äga sin tid mer, blir lite densamma som att inte heller bidra till samhället? Där är inte jag överens med en del som skriver till oss. "Tänk om alla skulle ha det som mål." Men det betyder ju inte, och det tror jag du var inne på, men vad som är viktigt för mig sen, som du var inne på Caroline, det här med vad som är meningsfullt, jag vill ju fortfarande göra någonting meningsfullt. Och det skulle kunna vara att, ja nu är jag ju socionom, det skulle kunna vara att jobba med ett socialt arbete, men inkomsten i sig är inte det som är det största som driver mig till var jag är någonstans. Men det betyder ju inte att jag inte skulle bidra till välfärden i samhället.

Karin: Precis.

Hur ni samkörde sparmålen

Jan: Men Karin och Johan, jag tänkte bara fråga er hur ni har samkört er kring de här sparmålen? Har det varit så direkt från början, eller har det tagit flera år? Att ni ska bli så här, vi vill göra detta tillsammans och de här målen är gemensamma.

Johan: Jag tror väldigt tidigt i vår relation upptäckte vi att det var något som vi tyckte var roligt att prata om. Eller vi närmade oss väldigt naturligt våra separata privatekonomier och översatte till vad vi gjorde av pengarna, och vi upptäckte ett gemensamt intresse för att investera. Jag tror vi började pusha varandra i det. Vi började tänka på vår boendesituation. Vi flyttade ihop, brukar vi mer eller mindre komma fram till, av ekonomiska skäl, inte för att vi var kära. Det var ju så. Så väldigt tidigt började vi prata om pengar.

Karin: Jag tror vi hade gemensamma mål väldigt tidigt. I tidigare relationer som jag har varit med har det varit väldigt uppdelat. Men jag tycker vi satte oss väldigt snabbt upp. Vi sparade snabbt till det här. Nu har vi helt gemensam ekonomi, och det hade vi typ innan också. Bara att det var någon slags hybrid.

Jan: Men hur börjar man det samtalet? Är det första dejten, hur ser du på ekonomi? Jag och Caroline har varit ihop så länge så vi minns ju knappt hur det gick till.

Carolines väg in i ekonomin

Caroline: Jo, men jag minns, Jan, att jag var ju jätte... Jag hade ett jätteansträngt förhållande till pengar. Och jag ville också konsumera. Jag hade ett behov av att konsumera och det var alltid brist på pengar. Medan du, Jan, var ju mer så här, det finns alltid pengar. Och jag vet inte hur du hade den inställningen riktigt. Men jag gillade det. Jag förstod att det var någonting som jag inte hade listat ut. Jag tyckte det var spännande.

Caroline: Och sen tog det flera år innan jag liksom började fatta att jag är den som bestämmer över pengarna. De bestämmer liksom inte över mig. Och det var ju också tack vare att jag fick en bok som heter, vad heter den, Ett rikare liv. Den finns inte längre. Och så gjorde jag övningarna där också.

Jan: Fick du den av Jan?

Caroline: Ja, jag fick den av Jan. Han tyckte att jag behövde den. Och jag behövde den. Men jag hatade den först. Och sen gjorde jag ändå övningarna. Och sen tänkte jag så här, shit, det här är ett sådant skifte för mig nu. Att fatta att jag kan bestämma över mina pengar.

Jan: Men du får ju säga det också, att det var så roligt. För jag köpte den till Caroline i julklapp. Caroline är som en blodhund att lista ut vad folk köper till henne. Håller du med?

Caroline: Nej.

Jan: Hon kommer veckan innan julafton och säger så här, jag hoppas att du inte har köpt någon jävla självhjälpsbok till mig.

Caroline: Ja, men det var det, och den var bra.

Tredje dejten på en bensinmack

Jan: Men hur gjorde ni? Var det så här, detta tar vi upp direkt i början?

Karin: Jag vet att det är så.

Johan: Vi satt på en bensinmack på tredje dejten, och så frågade jag vad du hade för lön. Jag tror det var lite så här att jag ville testa också. Någonstans har jag ett minne av att undra hur hon tar den här frågan. Och du svarade bara så här, så här och så här mycket.

Karin: Men det var också jäkligt petigt, för jag vet att när jag svarade så blev jag väldigt ställd. Och så avrundade jag min lön. Om jag hade typ så här 39 900 in, så avrundade jag upp till 40 000. Och det vet jag, typ ett halvår senare, när du faktiskt såg lönesparandet, du bara, men du sa ju att du hade 40 000.

Johan: Ja, det var sjukligt.

Karin: Ja, men ja. Men det var ju någonstans där. Och sen gick ju vi typ så här, Unga Aktiesparare-kurser tillsammans tidigt.

Johan: Ja.

Jan: Hur gula var ni då, får jag fråga?

Johan: 27 var jag.

Karin: Jag var nog 23–24.

Johan: 24.

Jan: Hur gamla var ni när ni träffades?

Johan: Jag var ju rena barnet, 21.

Karin: Jag var 25. Vi var studenter.

Johan: Ja, precis. Vi träffades på korridor. Vi hade 8 000 in, eller vad var det Johan?

Karin: 7 000 in.

Jan: Frågade ni det? Tar du fullt CSN-lån?

Johan: Jag kommer inte ihåg ifall vi pratade så mycket om pengar i början.

Intresse för ekonomi, eller intresse för ett gott liv

Jan: Men har båda ni någon bakgrund inom ekonomi? Eller är ni bara intresserade? Har båda varit intresserade från början? Caroline, du är fortfarande inte intresserad.

Caroline: Nej, men jag är intresserad av ett gott liv. Jag är intresserad av ett gott liv, ett tryggt liv. Men just det här med aktier och marknaden går upp på måndag och sånt, som jag kan få frågor om av kompisar, så är jag så här, jag bryr mig liksom inte. Nej, så jag har väl aldrig varit intresserad av den hårda biten. Jag är intresserad av den mjuka. Hur är livet med pengar?

Jan: Du är verkligen intresserad av hur jag använder ekonomi för att göra mitt liv rikt. Medan jag har testat det mesta.

Klasskassan i Ericsson-aktier

Jan: Och jag insåg det, jag träffade en klasskompis Sofie som bor i USA. Som kom tillbaka nu för två veckor sedan och bara hälsade på. Så vi hade en sån liten reunion. Vi var sex, sju pers som träffades. Och ni vet sådana här saker som har hänt för 25 år sedan, det blir luddigt. Så jag var liksom tvungen att kolla. För jag har liksom sagt det i poddar. Nej, men du vet, när jag gick på gymnasiet, det var ju så här 97 till 99. Eller 97 till 2000. Och då, du vet, vi investerade klasskassan i Ericsson-aktier. Det var någons förälders pappa som hjälpte oss. Och Ericsson-option, pengarna fyrdubblades. Och alla i vår klass gick ut med, aktier är så jävla enkelt, och man är kungen av aktier.

Jan: Och så sa jag så här, vi åkte klassresan i trean utan att någon betalade något. Men sen säger då Magnus, min kompis, det var ju inte bara att vi åkte på klassresa. Kommer du inte ihåg när vi tog studenten, då fick ju alla typ några tusenlappar från klasskassan? Så jag har positiva, just det här investerandet var liksom framgångsrikt direkt i början. Sen kom ju 2001, där jag sen förlorade typ alla pengarna. Vi pratade om att det enda som blev kvar var att jag köpte en ny cykel när jag flyttade till Lund. Så jag tror att det var egentligen min första sån interaktion, att shit, man kan tjäna pengar på andra sätt.

Mentorn som ville öka inkomsterna

Jan: Och sen har jag väl blivit tragglad väldigt mycket av Klas-Erik, en mentor som jag hade väldigt tidigt kring företaget. Han var född på 40-talet, drev företag. Och han var ju väldigt mycket så här, vi måste ut och sälja och tjäna pengar. Så där har jag tagit med det som Caroline uppskattade mig för innan. Jag är ju inte så mycket att jag kollar på utgiftssidan i en ekonomi, utan jag är alltid så här, men hur kan vi öka inkomsterna?

Jan: Och lite också som en kompis till oss, Filip, provocerade skiten ur oss typ 2009 eller någonting, det var lite senare i och för sig. Så var vi i Thailand och så sitter vi där och käkar frukost, och sen bara säger han så här off the cuff: ja, mitt mål med semestern är att komma hem rikare än jag var när jag åkte dit. Och jag blev så jävla provocerad, för vi hade ju lagt jättemycket pengar på den här resan. Vi var ju definitivt fattigare ekonomiskt efteråt. Och han är så här, nej, nu är jag 100 000 rikare än för två veckor sedan när vi åkte. Jag bara, vad fan? Och då var det ett nytt perspektiv på det där.

Signifikanta ekonomiska händelser

Jan: Så jag tror att det handlar om, man har vissa sådana signifikanta ekonomiska... Har ni några sådana, du vet, som ni minns att detta var en signifikant ekonomisk händelse i ert liv?

Johan: Dina H&M-aktier är ändå...

Karin: Ja, de blir ju väl värda att minnas, för att du påminner mig varje vecka om dem.

Johan: Ja, men det känns viktigt.

Jan: Men berätta här nu, vad var det med dem?

Karin: Ja, men jag kan väl säga vad i mitt kanske lite där, mitt intresse ändå öppnades upp för mer aktier, alltså investera i aktier istället för att enbart ha fonder som mina föräldrar då har sparat till mig. Och jag var runt 20-årsåldern då. Jag hade precis börjat sluta plugga, börjat jobba och intresserade mig då. Och gjorde det väldigt klassiskt, puttade in för många ägg i samma korg och trodde stenhårt på H&M hela tiden. Och det var liksom så här, sälja och köpa i vissa olika lägen. Och sen bara, ja, det tog stopp sen liksom. Det gick åt helvete.

Johan: Det gick åt helvete.

Karin: Och sen fortsatte jag göra tabbar med att sitta kvar, fast att jag borde sälja av, trots sänkt kurs. Och bara affektionsvärde i dem.

Johan: Du var så här, jag har ju investerat med pappa i de här. Det var en konstig affektion i att det är vi som har kommit fram till, jag och pappa, att det här är bra.

Karin: Och kanske någonstans att det var en symbol för när jag började intressera mig.

Johans väg in: fondportfölj och budgeterad skatteåterbäring

Jan: Har du någonting, Johan?

Johan: Jag vet inte. Jag vet ju när någon kompis satte upp någon slags fondportfölj till mig första gången. Man gick in på Avanza och tyckte det såg jättemärkligt ut och svårt och sådär. Nej, men inte så börsrelaterat har jag väl inget. Men alltså typ, jag budgeterade ju för att åka och resa för att jag skulle få skatteåterbäring. Det är en konstig budgetering. Innan jag träffade dig. Det ska sägas, jag var inte bra med pengar innan vi träffades.

Karin: Jo, hyfsad var du väl på sätt och vis.

Johan: Katastrof var det ju inte, men lite schema.

Karin: Ja, precis.

Den vanligaste ekonomiska friktionen

Jan: Men får jag kasta in en fråga? Vad är den vanligaste ekonomiska friktionen mellan er? Jag vill inte säga konflikt, för det är sällan man är så samkörd. Men friktion, vad är det?

Johan: Jag vet precis, bara där du inledde frågan. Och den har ändå avtagit, där vi ständigt hamnar lite i olikhet och diskussion, återkommande. Det är vår så kallade lekpeng, alltså månadspeng. Där vi ger oss själva en månadspeng. Och där Johan har ståndpunkten där den borde vara lite högre. Den räcker inte riktigt till. Medan jag förespråkar att sänka. Eller behålla den. Det är någonting. Och där kan det ju vara. Det är ju mycket känsla hos dig ibland. Där du känner att du blir...

Karin: Nej, det håller jag inte med om.

Johan: Nej, okej, det är min upplevelse. Att du känner att du blir lite begränsad. Att det här leva här och nu, att du inte känner att du kan ta ut svängarna.

Karin: Jag hör vad du säger. Men jag måste avbryta. För du stod som senast i morse i hallen och inte hade några kläder att ta på dig. Vi har råd, älskling, att köpa kläder till dig. För allt du har, det är typ jag som köpte dig presenter och liknande. Om man nu ska, begreppet unna sig. Du är väldigt dålig på att köpa saker som du faktiskt behöver.

Johan: Och idag var jag tvungen att gå hem innan. Jag fick vända i dörren innan jag gick till förskolan och lämnade. Till och med på min nivå, jag bryr mig sällan om hur jag ser ut. Men när jag såg, jag tittade ner på mig själv och bara, nej, men här, jag kan inte gå sådana här till förskolan. Det funkar inte. Och så fick jag ta på mig regnjackan. Det är strålande sol här nu.

Johan: Sen tycker jag också att vi har det här kring, jag vill gärna investera mer pengar på börsen. Och sen har vi allt med husbygget. Vi håller på med tomten. Vi möts någonstans däremellan, tror jag.

Jans och Carolines friktion

Jan: Men era olikheter. Var är vår, var är vår friktion? Ja, för jag har ett exempel som jag tänkte. Jag tror det ligger så, mitt bagage som jag har med.

Caroline: Nej, men alltså jag måste hålla koll på utgifterna. Och du är så, nej men alltså, jag tror inte att vi behöver titta så mycket på utgifterna. Det är nog inte där som slaget står. Låt oss i så fall se hur vi kan tjäna mer pengar. Det är ju din pardoll, Jan. Medan jag är så, jag har ju mitt bagage som hela tiden vill komma fram så här, nej, jag måste spara mer. Jag kan inte lägga så här mycket pengar på bla, bla, bla. Och nu har det sprungit iväg igen. Det är ju min sån inre friktion som nog inte lirar riktigt med dig, Jan.

Jan: Ja, så kan det ju vara. Jag kan ju ibland tycka att du utkämpar fel slag. Den där kullen är inte så viktig. Sen tror jag också att vi behöver lägga till, Caroline. Nu har vi ju varit på den här resan i över 20 år. Så vi är ju i fasen att, jag tyckte Nick Maggiuli beskrev det jättebra i sin bok. Han sa så här, att de flesta har tre faser i sitt sparande. Den första fasen är att insättningarna man gör per år är större än avkastningen. Och sen kommer du till en fas där avkastningen är större än det du sätter in. Och sen har du en tredje fas där du ska ta ut dina pengar, eller använda pengarna.

De flesta har tre faser i sitt sparande. Först är insättningarna större än avkastningen. Sen är avkastningen större än det du sätter in. Och sist ska du använda pengarna.

Jan: Och vi är ju i fasen att avkastningen på vårt kapital är större än det vi sparar. Så där kan jag ibland vara så här, de där hundralapparna, i det stora hela spelar de ju ingen roll. Det är ju inte 350 kronor på Ica som kommer att göra skillnaden i vår ekonomi.

Caroline: Så det stämmer.

Onoterade investeringar och fallskärmar

Jan: Sen tror jag att där du brukar bli förbannad på mig, det är ju när jag kommer ibland och berättar om en ganska kass investering som jag har gjort för något år sedan. Och ofta har det ju varit i något onoterat, eftersom jag är företagare och vill vara där. Och sen kommer det någon sån här blowout-emission. Du vet, där företaget behöver ha in pengar så att man dumpar aktiekursen med 80 procent. För att alla ska vara med, annars blir du så sjukt utspädd. Och så säger jag, vi måste ju lägga in typ 50 000 eller 100 000 här. Bara för att försvara vår andel. Annars är det liksom, bolaget är dubbelt så mycket värt som vad kursen är på nu. Men vi behöver göra det.

Caroline: Ja, och jag har ju varit...

Jan: Ja, förlåt. Så där kan ju du bli förbannad på mig. Och så berättar jag ofta någon sån historia kring bakgrunden. Den här personen, nu är de utlyfta, eller den här vd:n, ja, men de fick en fallskärm på 6 miljoner. Då blir ju Caroline helt vansinnig. Är det inte så, Caroline?

Caroline: Jo, absolut. Men jag har ju också varit med på de här. Jag har tyckt att det är okej att vi kör den här onödiga konverterade investeringen. Nu gör vi inte så många sådana längre.

Jan: Nej.

Caroline: Men jag kan inte säga så här, men Jan, vad fan har du gjort, det här visste jag inte om. Men jag blir jätteirriterad, för jag är minsann sparsam. Jag köper fan inte de grejerna jag vill ha. Och sen kommer Jan och bara, vi måste lägga in 100 000. Jag bara, nej. Och så just de här fallskärmarna, eller vad det är, när man köper ut någon som inte har skött bolaget så bra, eller som måste gå, då blir jag så här, nej, helvete. Jag blir jättearg, jättearg blir jag. Och sen är jag så här, men nästa gång Jan kommer med en sån grej som vi ska investera i, så kommer jag säga nej. Nu vet jag hur det går till i den här jädra finansvärlden.

Jan: Ja, precis. Bra, men...

Höjs utgifterna i takt med inkomsterna?

Johan: Ja, förlåt. Nej, men jag tänkte, inne på det här med inkomster och utgifter och de här olika faserna. Jag tänker, det rimmar oftast för många att får man in mer pengar, så ökar också utgifterna. Eller man höjer levnadsstandarden och kvaliteten. För er del, har det varit att utgifterna också ökat i takt med, för att då ditt fokus främst, Jan, är att få in mer pengar? Eller har ni en nivå där vi liksom, men det här är vad vi spenderar pengar på, och där har vi en nivå där vi är nöjda? Eller har det ökat?

Jan: Ja, men så här. Vi var studenter när vi träffades, från 15 000 i månaden netto. Och idag har vi en genomsnittlig månad, så gör vi väl av med kanske 50, mellan 50 och 60. Så ja, det har det ju absolut. Å andra sidan så upplever jag att nivån vi är på nu, den har ju varit ganska stabil ganska länge.

Tre saker som sabbar en ekonomi

Jan: Men för oss har det ju varit, jag brukar säga så att det är tre grejer som, i citationstecken, sabbar en ekonomi. Och det är boende, det är transport och det är barn. Lägger du på någon av de tre, då flyger tusenlapparna. Och för oss då, som valde att köpa ett lite större hus, för att vi jobbar hemifrån, för att vi vill ha nära till skolan, så där går ju mycket pengar för oss på huset.

Det är tre grejer som sabbar en ekonomi: boende, transport och barn. Lägger du på någon av de tre, då flyger tusenlapparna.

Jan: Bil, också vi, efter att alltid ha haft begagnad bil, så köpte vi en ny bil. Det var också så roligt, apropå perspektiv, att jag ojade mig i flera månader och gjorde massa research. Vi har en tråd i forumet på tusen inlägg innan vi köpte bilen. Jag var så här, nu är vi helt out there, vi köper en ny bil, vi köper en Tesla Model Y. Och sen, ett år senare, världens mest sålda bil. Så var det så här, okej, så mycket out there var jag, att jag köpte den vanligaste bilen i världen.

Jan: Och barn, jag tror att alla föräldrar kan nog relatera till att man lägger mycket pengar på barn. Man lägger hellre pengar på barn än på sig själv. Vad tänker du, Caroline?

Caroline: Ja, exakt. Jag har inte så mycket att tillägga där.

Karin: Men vi hade ju haft, jag tror att det handlar mycket om prioritering. Vi har ju haft perioder där vi inte rest, för att vi inte tyckt att det har varit värt det.

Har ni peakat i utgifter?

Johan: Hur tänker ni själva då? Har ni en nivå som ni känner att det här har vi planat ut? Eller känner ni att det kommer nog stegra sig lite till innan vi planar ut? För jag upplever att vi har peakat. Vi är på väg ner, barnen blir äldre, kommer hemifrån. Jag känner inte något behov av en ny bil.

Jan: Nej, men exakt. Jag har inte peakat i utgifter. Jag ser bara vårt matkonto. Theo sover där ute i tio månader, och så har vi en fyraåring. Jag vet inte hur gamla era barn är, men när de är tonåringar.

Johan: Jag vet ju bara själv hur man...

Jan: Drar hem kompisar också.

Johan: Ja, precis.

Jan: Jag kan säga så här, jag studsade på er matbudget. Jag såg på något Instagram-index att ni hade typ matbudget 5 000. Vi har det dubbla.

Karin: Ja, men då är 5 000 mycket. Vi har aldrig legat så högt, nu känner vi. Ja, men där lägger vi stor vikt. Där har vi sparat in mycket pengar. Där sparar vi jättemycket varje år, utan att egentligen dra ner. Det finns en massa sätt. Vi kan komma in på det sen.

Johan: Det är en post jag vet att vi kommer öka i. Sen vet jag att det är så här, jag tänker på tal om barn, än så länge har vi så pass små barn. Den dyraste aktiviteten, simskola för 1 600, en termin. Och så kommer Theo här nu.

Jan: Ja, men det där är ju liksom bara starten, tänker jag. Jag läste någon undersökning som var så här, man har som mest utgifter när man är mellan 35 och 50. Det är räntor under perioden, man har räntor på husen som är stora, för man har stora lån. Man har barn hemma ofta, som är mycket utgifter. Och alla resor man gör, det är fyra pers numera.

Karin: Ja, exakt.

Jan: Vi upptäckte ju nu när vår yngsta fyller sex nu, vi kan inte bo i ett hotellrum. Vi behöver fyra bäddar i ett hotellrum. Då är det på många ställen man behöver två rum. Och det tar emot. Jag har en bild att hotellrum ska kosta typ 1 300 spänn. Och sen är man så här, två, åtta per natt. Och jag bara, vad i helvete.

Karin: Vi tar med madrass.

Karin: Ja, nej, men jag tror vi har verkligen inte peakat. Vi ligger runt 30 000 utgifter per månad nu. Det kommer bli betydligt mer.

"Vi kommer aldrig spara så mycket som nu"

Jan: Ja, jag vet, precis innan vi skaffade första barnet, och till och med något år innan det, när vi bodde i en hyresrätt, hyrde ut min bostadsrätt, då konstaterade vi bara, vi kommer aldrig spara så här mycket pengar som vi gör nu. Då var det bra sparande. Och sen har det bara tickat uppåt.

Karin: Det har verkligen förestått. Men då kan jag känna lite som Jan, hur gör vi för att få in mer inkomster, ännu mer fokuserat. Jag känner ibland att vi fokuserar lite för mycket på utgifter. Men sen är det ju så här med all tid och allt det vi gör med bolaget.

Johan: Absolut. Jag tycker också att det var verkligen, om man ser till faser, det vi började med i vår relation var att dissekera utgifterna. Och jobba bort saker som vi inte ville ha där. Värdera utgifterna. Sen kom vi till en punkt där vi, som ni nämnde, hundralappar hit och dit, vi kommer inte så långt med det. Det är inte där vi kan lägga fokuset längre, för att vi ska lyckas bättre med vår privatekonomi.

Karin: Det är ju det svåra. Men också tänka, många som skriver till oss, hur hittar man den balansen? Vi vill ju inte heller trycka ner våra utgifter, så att vi knappt andas.

Spara till buffert och boende, sen är 90 procent gjort

Jan: Ja, men jag tänker ju egentligen från två håll. Caroline, du får hoppa in här också. Men jag tänker att egentligen, här kan det vara så här en kontroversiell tes, men innan var det så här, man måste spara och man måste ha en sparkvot och den ska minst vara 10 procent. Idag är jag så här, du behöver egentligen bara spara till två grejer i Sverige. Du behöver spara till buffert och du behöver spara till ett boende. Har du egentligen de två grejerna, så har du gjort 90 procent av jobbet. Egentligen behöver man inte spara så himla mycket.

Du behöver egentligen bara spara till två grejer i Sverige: en buffert och ett boende. Har du de två, har du gjort 90 procent av jobbet.

Jan: Och sen tror jag att det är en massa människor som sparar alldeles för lite, som borde kanske spara lite mer. Men sen upplever jag att många som är intresserade av ekonomi, följer er eller oss, sparar egentligen lite för mycket. Att man kanske borde unna sig lite och vara så här, nej, men nu är den här perioden 35 till 50, det är den perioden jag kommer vara som fattigast. Det är den perioden jag kommer ha som minst sömn. Det är den perioden jag enligt all lyckoforskning kommer vara som mest olycklig. Jag kan ju bara ge mig själv lite space.

Jan: Och så tänker jag så här, nej, men du vet, barnen flyttar hemifrån, jag är som längst i min karriär, jag har drivit mitt företag som längst, där kommer liksom en stor jäkla intjäning. Och allt sparande som man gör nu är ju egentligen så här, fan, guldstjärna i kanten. Det är grymt oavsett. Vad tänker ni, Caroline? Eller Johan, Karin, vad tänker ni?

Karin: Jag tänker att så här, absolut spara till boende och till buffert. Ja, verkligen. Det tycker jag är jättebra. Vi har ju några separata konton, resa, något lite husbygge. Och det är ju för att ta kontroll på vår ekonomi och veta hur vi ska, vart våra pengar ska gå.

När blir det ett sparande?

Johan: Och sen är det väl så här, jag vet inte om, egentligen i vårt husbygge ett sparande? Det är ju en ganska, när blir det ett sparande? Är det en tidsfråga? Om jag sparar till nästa vecka, är det ett sparande då? Eller till imorgon? Eller till om 42 år? Där kan jag bli nördig. För där blir jag återigen företagare med hatt och resultat och balansräkning. Vart flyttar jag pengarna? Flyttar jag pengarna till balansräkning, då är det ett sparande. Flyttar jag pengarna till en utgift, då är det utgift. Och där, jag gillar lite det nördiga tänket kring ekonomi.

Jan: Men det är inte så många som tänker så. Vi hade ett samtal med vår, vi är skitkassa på inredning. Så vi behövde ta hjälp av en person som skulle hjälpa oss lite med det där. Och då var hon så här, ja, men ni kan köpa en billig soffa här på Ikea. Eller så kan ni köpa en lite dyrare begagnad soffa på Bukowskis. Och den här soffan kommer ni om tio år kunna sälja för förmodligen exakt samma inköpspris. Och då har ni haft den här soffan som är kanske 5 000 kronor dyrare. Men då har ni haft den mer eller mindre gratis.

Jan: Och för mig var det också så mindblowing. Plötsligt, det som soffan, som annars hade blivit en utgift, blir plötsligt något som jag flyttar ner på tillgångssidan. Och det tänket upplever jag inte så många har. Då skulle de flesta säga, nej, men denna soffan kostar ju 15 000 istället för 10 000, hittar jag bara på. Medan om jag säger så här, nej, men då är det snarare så här, jag har köpt mig en tillgång för 15 000 och jag behöver kolla hur ekonomin rör sig för detta över levnadscykeln. Så att det är billigare att köpa det dyra, och sen kommer jag kunna sälja det och få tillbaka mina pengar.

Johan: Jag skulle säga att det är, att husbygge för mig låter det som absolut att det är att flytta pengar till balansräkningen.

Jan: Ja, men absolut, så är det.

Johan: Var lägger man bil då?

Jan: Ja, det är ju en utgift, för den säljer du sällan med vinst.

Johan: Ja, men jag menar det.

Jan: Precis, om man inte gör en bra affär.

Struktur och konton för att få kontroll

Johan: Nej, men, tillbaka till den frågan kring, det är för... Jag upplever att de som vi pratar med, vår publik, det är så här, många behöver ha strukturen. Olika sparkonton eller olika sparande för att få kontrollen och inte spendera för mycket och inte stå där liksom när man har sina fyra veckors semester och så här, fan, vi har inga pengar till semestern. Och så i värsta fall börjar vi ta lån och sådana grejer. Som inte är så jättebra att ta lån för. Har du några tankar?

Johan: Nej, jag var också inne på det här med när blir det ett sparande och inte, och egentligen är det ganska oviktigt att man fastnar lite i det, i ett fokus på om det är ett sparande. Det är likadant som vi snackar i det här med gemensam eller delad ekonomi. Samma, vad vi kallar det. Det är ett upplägg som funkar för er. Så behöver vi inte definiera det mer än att man hittar ett system som alla är nöjda med.

Johan: Likadant är det, tänker jag, kring sparande inför någonting. Det blir mer en individuell grej. Hur vill jag att det ska funka? Vill jag ha pengarna och kontroll på det, att de finns där när jag ska använda det? Eller funkar jag med att det finns på ett stort gemensamt konto där, där finns det för diverse saker som kostar lite mer. Eller kan jag tänka mig att det kommer i efterhand och putta tillbaka.

Lurar jag mig själv?

Jan: Jag tror att det är viktigt, jag tror att min upplevelse, nu var det också så här, det är lite roligt ni säger, för jag känner så här, jag upplever att många, det viktigaste är egentligen att ta reda på, lurar jag mig själv? För jag upplever att många lurar sig själva i detta. Jag har träffat så många människor som säger så här, jag sparar 4 000 i månaden. Jag bara, ja, men skitbra, hur länge har du gjort det? Så säger de så här, minst ett år. Så säger jag så här, skitgrymt, då betyder det att då har vi ett konto någonstans med minst 50 000 kronor. 12 gånger 4. Och sen, nej, nej, det är det inte, utan där är bara 12.

Jan: Fast du sa ju att du sparar 4 000. Ja, fast jag åkte ju skidor också. Eller jag gjorde så här. Och då är det ju så här, nej, men då är det ju inte ett sparande. Då är det ju liksom bara en periodiserad utgift. Så jag tror nog att det viktiga för en själv är handen på hjärtat, har jag koll? Eller tror jag att jag har koll? För i ekonomi är det så lätt att lura sig själv med de här grejerna.

Det viktigaste är egentligen att ta reda på: lurar jag mig själv? I ekonomi är det så lätt att lura sig själv.

Från många konton till ett slaskkonto

Karin: Så jag håller helt med. Men där var vi också, kanske skulle jag säga, i början var vi mycket duktiga. Vi hade flera konton, vi förde upp varenda inkomst och utgift. Så gör vi inte. Idag har vi ju ett slaskkonto.

Jan: Jag såg också att ni hade sådär fin uppdelning, matkonto, reskonto, utbyggnadskonto. Vi har egentligen ett konto som är gemensamt. Där hamnar alla pengar, därifrån går alla pengar. Sen har vi varsitt swish-konto, att man kan ta swish kopplat till gemensamt konto. Men that's it. Vi försöker förenkla det.

Karin: Och just som Jan säger, okej, inte fundera så mycket över utgifterna, så att vi har exakt koll på dem längre. Utan mer då inkomsterna.

Vilka nyckeltal följer ni?

Jan: Ja, fast vet du vad, Karin, nu när du säger det så inser jag att det där inte heller riktigt är sant. För, återigen, om man skulle titta på det utifrån ett resultat- och balansräkningsperspektiv så, och detta kan vara en spännande fråga till er också, Karin, var har ni mest fokus? Vilka nyckeltal följer ni? Till exempel, ett nyckeltal jag följer är till exempel så här, blir vi rikare månad för månad? Sen kan ju det variera med börsen, det korrelerar ju såklart. Men jag kollar så här, behöver vi göra extrauttag från bufferten till exempel, eller behöver vi plocka en extra lön från företaget eller liknande. Så det är så jag håller koll på utgifterna. Inte genom att jag är så här, nu har vi lagt 5 000 kronor på mat. Utan jag kollar på andra nyckeltal. Så det handlar inte om att vi är happy-go-lucky, utan vi har koll, men vi har nog skiftat var någonstans, vilka nyckeltal vi kollar på. Innan kollade vi jättemycket sparkvot. Det gör vi inte idag heller.

Karin: Nej, det gör inte vi heller.

Caroline: Vad kollar vi på? Vi har ju så himla, det känns som vi har så himla mycket större utgifter i och med att det är vårt sparande. Vi har vår, det här ska vi minimum spara på börsen varje månad. Nu har vi 12 000 på börsen vi ska spara, minst varje månad. Och sen vet vi att resterande av vårt sparande, det måste gå till andra saker. Vi ska resa, vi har planerade resor, vi ska gifta oss, vi har vårt husbygge, vi vill köpa ny bil, bla bla bla. Så där pytsar vi ut.

Jan: Vad skulle du säga?

Johan: Jag tänker när jag kikar på ekonomin, som vi gör väldigt noggrant då, och specar allt i detalj. Och då skulle jag säga, det vi tittar mycket på är ju den totala utgiften, och jämföra lite så här de senaste månaderna. Om man håller sig lite på samma, och är det någonting som då stuckit iväg, varför är vi 5 000 till 7 000 kr ut mer den här månaden, försöka se vad det beror på. Och se lite sambandet med.

Johan: Jag vill gärna få ett grepp, kanske inte nitiskt kolla på sparkvoten, men jag vill nog ändå se, vad är det som gör att det är korrelationen kring utgifterna ihop med, och hitta någon förklaring ibland, om det är så här, okej, men här sprang det iväg för matbudgeten, för att vi hade ettårskalas.

Jan: Ja, men det är ändå rimligt.

Johan: Och sen ändå kunna vara nöjd då med, det här är ju en vald utgift, och då är det fine. Men känner vi liksom så här, varför hamnade vi här, på den här utgiften, vi har ju inte gjort någonting? Då tycker jag det är en liten varning.

Maxa avkastningen på varje utgift

Jan: Men det där är också roligt, för det är också ett perspektiv som jag tror vi har ganska mycket anammat. Jag brukar också försöka prata om att, hur maxar jag, alltså detta låter ju helt sjukt när man säger det fortfarande, hur maxar jag avkastningen på varje utgift? Och då menar jag, hur maxar jag den emotionella känslan som jag får tillbaka på det här? Och där vet man ju så här, böter, det är ingen hög emotionell avkastning på det. Medan liksom så här, ja, men du vet, det senaste för oss var liksom så här, hundspann i fjället. Det var jättedyrt, fantastiskt roligt. Minne för livet. Vad säger du, Caroline?

Caroline: Jag funderar också jättemycket på, vad är det värt för mig? Och det är inte mycket som lever upp till vad jag tycker är värt. Så då blir det liksom så att jag är lite försiktig och gör massa research innan jag handlar någonting till exempel, eller bokar någonting. För det ska vara värt det.

"Your money or your life" och livsenergi

Jan: Vi håller på att förbereda ett avsnitt på den här, "Your money or your life" av Vicki Robin, en klassiker från 90-talet. Hon drar ju det till sin extrem. Jag vet inte, har ni läst den?

Karin: Nej.

Jan: Nej, men ett av koncepten i boken handlar om livsenergi. Och hon säger så här, vi har en begränsad mängd tid i livet, vi har en begränsad mängd energi, och varje krona vi har tjänat har vi ju lagt tid och energi på. Och då är frågan så här, okej, det kostar mig till exempel en timmes jobb att tjäna hundra kronor. Det vill säga, om jag köper någonting för 800 kronor och det betyder att jag har gett bort åtta timmar av mitt liv, alltså åtta timmars livsenergi, är det värt det? För det är ju åtta timmar du aldrig kommer få tillbaka.

Jan: Och där blir du på något sätt tagen till sin extrem. Där hon är egentligen så här att på varje utgift man har så enkelt som sättet plus eller minus. Gav detta dig energi, eller kostade det, det gav ingen energi. Och där brukar vi då prata plus det som gör, det är ju aktivt valda utgifter. De är inte så farliga att ha. Folk brukar alltid prata, dra ner utgifterna så mycket som möjligt. Och då är jag så här, nej, men de utgifter man vill dra ner, det är ju de passiva utgifterna som återkommer varje månad och som jag dessutom inte får någon energi för. Medan att lägga en resa, eller vi lägger pengar för att vi ska gifta oss, det är aktivt val, det kommer ge minnen för livet. Det är ju inte den utgiften man behöver vara rädd för. Utan det är den där, köpa bil på avbetalning, för dyr bil på avbetalning, som inte är så jäkla rolig att betala i 36 månader för att man valde fel.

Glad eller ledsen emoji på varje köp

Karin: Vi brukar verkligen säga det till våra följare som vill ha lite tips. Precis som du sa, Caroline, att varje köp du gör under en månad, testa antingen någon jävla glad emoji eller en ledsen emoji på varje köp. Eller bara tänk till vid varje köp. Okej, det här köpet, även om det är ett tuggummipaket, vad ger det mig? Ge det fem sekunder tanketid bara. Vad ger det mig, det här köpet? Och det har många sagt, fasen vad jag avstod mycket köp för att jag bara började tänka lite grann.

Jan: Jag kan tänka mig att det är det den boken handlar om. Fast i större skala. Och jag tjatar ju också ganska mycket på våra följare. Att dessutom aktivt fundera mycket så här, vad är det som är viktigt för mig i livet? Och sen ställa sig frågan så här, okej, så om du gav mig ditt kontoutdrag och du har berättat för mig att hälsa är viktigt, kommer jag hitta bevis för att hälsa är viktigt i ditt kontoutdrag? Du säger att generositet är viktigt för dig. Eller du säger att barnen är viktiga. Kommer jag hitta bevis?

Du säger att hälsa är viktigt. Kommer jag hitta bevis för det i ditt kontoutdrag? När jag tittar i din kalender, syns det?

Jan: För där är många som säger så här också, ja, men hälsa är viktigt, fast när jag tittar på ditt kontoutdrag så syns det inte. När jag tittar i din kalender så syns det inte. Och där blir det också så här, ja, men har jag liksom strömlinjeformat mina utgifter i förhållande till det som ger energi, men också i förhållande till det som är genuint viktigt på riktigt.

Kostnaden för att tjäna pengarna

Jan: Och sen en annan tes som jag har funderat mycket på, Caroline, det har jag inte ens sagt till dig, men hon driver också så här, att vi har ofta dessutom en kostnad för att tjäna de pengarna som vi tjänar. Vi behöver ofta bo på ett visst ställe, eller vi behöver ha vissa kläder, eller vi behöver göra vissa grejer. Så om jag säger så här, att jag tjänar 33 000 i månaden, så säg att det är 200 kronor i timmen. Nej, du tjänar inte 200 kronor, för du behöver dra ifrån pengarna du lägger på att ha kläder för att passa på det jobbet, för transporten till jobbet, för maten på jobbet. Så din reella timlön är kanske inte 200 kronor, utan egentligen bara 100 kronor. Så om du egentligen flyttade till ett billigare hus och hade lite lägre utgifter, då kommer du inte ha de utgifterna med jobbet.

Jan: Och det sa ju du, Caroline, i förra avsnittet hos oss, att jag behöver inte ha den där dyra garderoben, för jag är inte i sammanhangen där jag måste visa upp mig med dyra kläder. Och det blir en besparing. Och det var också en sån grej som jag inte riktigt tidigare har tänkt på, att vi har ju faktiskt en kostnad även för att tjäna de pengarna vi gör. Och är den värd det?

Caroline: Ibland tänker jag på det, hur nice det skulle vara att vara i de sammanhangen där jag behöver ha fina kläder. Men jag vet inte exakt hur mycket jag sparar på att det inte behöver vara i de sammanhangen. Det är tusentals kronor säkert varje månad.

Var man bor och vad det kostar att tjäna pengarna

Johan: Det är väl bara att dra det till vilken stad man bor i. Bara en sån, att vi bor utanför Göteborg och jobbar i Göteborg med de inkomsterna vi har, än att vi skulle bo i Småland, hos dina föräldrar. Det hade nog varit betydligt mer sparande om vi, hur mycket går man och vill tälja ner i lön i de ändå ganska stora städer som ligger runt om, som man skulle kunna arbeta i?

Jan: Ja, men kolla bara huspriserna.

Johan: Ja, men det är det jag menar. Det är helt sjukt.

Jan: Detta är ju fortfarande så här, jag gjorde bort mig. Vi var hos ett par kompisar i Klippan. Och så hade de jättefint radhus som de hade köpt för massa år sedan. Och så frågade jag så här, men vad kostar det? Och så säger de så här, ja, men 1,2. Varpå jag svarade så här, nej, jag frågade inte om handpenningen, jag frågade vad huset kostade. Och de var så här, ja, men det är vad det kostade. Och jag var så här, fan, vi fick ju lägga liksom 1,5 i handpenning. Så att det är helt sjukt. Så vi har ju dragits med en helt annan kostnad bara för att vi har valt att bo i Malmö.

Karin: Det är väldigt mycket nu med kostnader och utgifter och så där.

Att vara influencer och tjäna pengar passivt

Jan: Ja, jag tänkte vi skulle hoppa lite till, vi kan ta lite sparande eller vi kan ta lite om att vara influencer.

Karin: Ja, det kan vi göra.

Jan: Jag tänkte också vi kunde prata om inkomster. Och det har ni också lite på ert Instagram så där med alla utgifter man har koll på. Men också det där med inkomster. Vi kan ta det lite senare.

Karin: Ja, men ta det nu.

Jan: Vad tänker du, Caroline?

Caroline: Jo, men jag tänker att ni skrev så att det var lite mindblowing när ni insåg, ja, okej, hur ska vi nu, nu har vi våra löneinkomster, men hur ska vi nu tjäna pengar passivt, eller hur ska vi tjäna pengar vid sidan av? Vad tänker ni kring det?

Johan: Alltså, jag tänker att vi har ett, det är ett stort utvecklingsområde för oss. Det har vi sagt länge. Här kan vi göra mycket, eller inte mycket mer i form av att vi har vår tidsbegränsning i livet, vad vi har, vad vi står i just nu. Vi har ett bolag som vi driver och en app som vi håller på att bygga som vi snart ska släppa. Och du är föräldraledig, så just nu är det så här, det kanske är lite begränsat. Men däremot så skulle vi till exempel väldigt gärna vilja investera mer i fastigheter. Vi tycker det är jätteroligt. Typ, dra hela den här liksom, hyresfastigheter. Det hade vi tyckt var ganska roligt. Sen kanske inte det är bättre avkastning än börsen.

Fastigheter versus börsen

Karin: Det är också ett sjukt spännande ämne, för det verkar finnas två helt olika sidor där. Fastighetsfolket, de hatar börsen, och sen har vi börsfolket som så här, investerar inte i fastigheter.

Jan: Men förlåt, får jag bara flika in där? Jag har kollat jättemycket på det, för vi har kompisar som har fastigheter.

Karin: Spännande, berätta.

Jan: Tittar man historiskt över avkastning, så är det i princip ingen skillnad. Och det är därför vi har haft i Sverige vissa förmögna släkter som har investerat i fastigheter. Typ Stena, Wallenstam, Akelius med flera. Och sen är det vissa släkter som har gått värdepappersvägen, typ Wallenberg, Söderberg, etc. Och snittavkastningen är ungefär samma. Det är same, same. Det som jag upplever att vissa gillar fastigheter mer, är för att du har belåning på det. Men det kräver ofta att det blir att driva ett företag. Så det är ju inte passivt.

Johan: Nej, verkligen inte. Det är ju det vi har landat i också. Men som investeringsslag är det inte bättre än en aktie. Det är bara annorlunda.

Att älska problemen som investeringen för med sig

Jan: Så jag tror, vi valde ju, vi var ju där och tittade för många år sedan, och sen insåg vi att vi har tummen mitt i handen. Vi vill inte ha någon som ringer lördag kväll och vill ha hjälp med någonting. För det, alltså vi skojade häromdagen, vi har en backventil i vårt hus och det var stopp i den. Och du vet, det luktade i källaren och det var på riktigt att vi fick skruva upp den och där var en bajskorv som hade fastnat. Detta är inte ett rikt liv för mig, att sitta här och skruva för att liksom sen...

Caroline: Jag tyckte det var skönt att den inte luktade sen.

Jan: Jag höll på i två veckor och bara, vi måste göra det här, shit vad det luktar. Och då är jag så här, då tar jag hellre, så att min tes det är ju alltid så att alla säger, man måste älska problemen som ens investeringar för med sig. Och det är ju den typen av problem som en fastighet bär med sig. Å andra sidan så slipper du volatilitet. En fastighet ökar ju inte, minskar inte i värde med 30 procent på tre veckor. Det gör ju en indexfond. Så jag tar ju mycket hellre problemet att det rasar med 30 procent på tre veckor, än jag tar problemet att liksom vara fastighetsskötare.

Man måste älska problemen som ens investeringar för med sig.

Jan: Men om vi skulle säga så att ni kör fastighetsbåt, vi kör värdepappersbåt, och så jämför vi om 20 år, så skulle jag säga att avkastningen på tillgångsslaget kommer att vara i princip samma. Då blir snarare frågan investeringen, hur mycket tid du har investerat i det. Och intresse.

Karin: Det är väl det vi har tyckt varit roligt i det.

Sparmakarna blev mer än en sidoinkomst

Johan: Sen har vi, från början, en av anledningarna till att vi startade Sparmakarna Instagram-kontot var ju så här, undrar om vi kan göra några kronor av det här? Och det visade sig ganska snabbt att här får vi in lite pengar. Och nu har det blivit något annat. Jag har ju heltid och du kör deltid på det. Det har blivit något annat än bara en sidoinkomst.

Johan: Sen, du vet, du satte ju tidigt med dina undersökningar och du fick biobiljetter och grejer.

Karin: Men återigen, då blir det de här hundralapparna kontra vad det är värt i tiden. Jag skulle säga att jag är mer i en plats i livet nu där jag alltid varit så här, supersparsam, håller i pengarna och avstår köp. Men jag har snarare kommit till en punkt i livet där jag är beredd att betala att en snickare kommer och bygger vår veranda här. Fast jag skulle tycka det var kul om vi gjorde det själva. Men jag är inte beredd att lägga tiden. Tiden som vi får som familj framför allt är viktigare än att vi får in mer pengar, och jag är snarare mer beredd att lägga en högre utgift just nu. Där tycker jag vi är mycket i livet just nu.

Sidoinkomster och hur de börjat

Johan: Men får jag fråga, kanske mest du, Jan, då som varit inne på, vilka sidoinkomster har ni haft eller har? Alltså som har varit viktiga för er?

Jan: Ja, jag skulle säga så här att om jag egentligen får backa ett steg, du får hoppa in här om du vill, men för mig var det också lite mer att det var inte meningen att det skulle bli RikaTillsammans. RikaTillsammans var ju en sidogrej. Det var ju någonting vi gjorde vid sidan av våra jobb. Du, Caroline, du doktorerade. Jag jobbade som miljökvalitets- eller managementkonsult. Och sen jobbade jag ju på Balansekonomi med utbildning, och så hade jag detta som en sidogrej. Så att jag tror ju att de, förutom så här klassiska sidoinkomster, säljgrejer på Blocket. Caroline är jätteduktig på Hygglo.

Caroline: Ja, jag hyr ut allt möjligt som vi har. Och då inser jag att vi har mer som jag inte har hyrt ut.

Jan: Ja, men det är hundralappar. Och det ska man inte underskatta. Och särskilt i början av en sparkarriär är det ju fantastiskt. För då gör det jättestor skillnad.

Mekaniska planen och talangplanen

Jan: Men sen tror jag att den frågan som jag alltid har haft med mig, det är egentligen så att jag ser på den ekonomiska resan också på två sätt, att det ena är det passiva, mekaniska sparandet som alla kan göra likadant. I vårt fall så är vi stora fantaster av indexfond. Alla kan spara i en indexfond. Du behöver inte ha något intresse, du behöver inte ha någon kompetens, det tar ingen tid. Det kan alla göra. Problemet med det är att det tar tid. Eftersom alla kan göra det, så tar det tid. Så det är det jag kallar för den mekaniska, automatiska planen.

Jan: Sen kommer man ju till det som jag tycker är det intressanta, som egentligen är talangplanen. Vad kan jag göra med min tid och min energi, min kompetens, min passion? Och där kan man ofta tjäna mycket, mycket mer pengar. Men det är helt och hållet unikt och det kan ingen kopiera. Så att till exempel vi har kompisar som gör fastigheter, eller som har hyrt ut en extra lägenhet, eller som vi hade någon som var så här, bjöd med kompisar på ölvandring i Köpenhamn. För den spännande frågan i talangplanen var: hur kan jag tjäna pengar på det som jag ändå hade gjort? På det jag tycker är så roligt att jag hade gjort det även om jag inte fick betalt. Och sen ställa sig den magiska frågan: hur kan jag tjäna pengar på det?

Den magiska frågan i talangplanen: hur kan jag tjäna pengar på det jag ändå hade gjort, även om jag inte fick betalt?

Kinderägg, ölvandringar och oväntade affärsidéer

Jan: Och jag påstår att alla kan göra det. Det är inte enkelt, det är inte lätt, det tar tid att lista ut och man kommer misslyckas hundra gånger innan. Men titta på alla sjuka idéer det finns som folk har tjänat pengar på. Det var någon, du vet när Freja, vår äldsta nu, när hon var fyra, då satt hon på YouTube och kollade på videos, någon tog upp ett Kinderägg, öppnade det jävla Kinderägget, lade undan chokladen, byggde ihop leksaken, tog nästa. Och det var så här, 55 minuter långt. Det var så här, det är något fel på vår unge. Och sen sa jag så här, vad var det, 160 miljoner visningar. Och vad är det man säger, 10 000 kronor per en miljon visningar, ish. Ja, men då är det alltså någon som har tjänat 1,6 miljoner på att spela in ett videoklipp där man öppnar Kinderägg.

Jan: Och det hör ju sig själv. Om någon hade kommit till mig och sagt, du, Jani, jag har en skitbra affärsidé, jag behöver en halv miljon, jag ska spela in en video med Kinderägg, man hade ju tyckt att människan är sjuk i huvudet. Men uppenbarligen har det ju gått.

Jan: Vår kompis Martin, han var så här, ja, jag tycker det är kul att dricka öl. Och där var jag så här, fan, detta kommer inte gå, hur fan ska han tjäna pengar på att dricka öl? Nej, men sen hade han så här, han kan ju varenda bar i Köpenhamn. Och sen tog han med sig kompisar som var så här, ni får betala mig 300 spänn så får ni en ölvandring. Och sen hade han dessutom deal med de här barerna, jag kommer in med 15 pers och jag vill dricka öl här gratis, så att jag vet vad jag ska rekommendera när vi kommer hit. Och han var så här, jag har sänkt min utgift för att dricka öl och jag tjänar pengar. Så han var så här, detta är magiskt. Och sen var han produktionsledare på ett industriföretag på dagarna. Och jag menar så här, den extrainkomsten går inte att kopiera.

Karin: Nej, men verkligen. Och vi har ju lite likadant. Jag höll på med webbdesign tidigare. Designat hemsidor. Du har ju hållit på med inredning.

Jan: Ja, ni kan ju anlita Karin då, om ni vill ha inredning.

Karin: Men vi har ju tänkt i precis samma banor egentligen. Kring just, det blir så mycket enklare, tänker jag, i det du berättar, Johan, att så här, är det något man verkligen gillar och brinner för, då blir det så. Det blir inte den lasten på något sätt. Förstå mig rätt, som om ett vanligt 8-5-arbete.

Rädslan att kommersialisera det man älskar

Johan: Utmaningen jag upplever de flesta hamnar i, är ju att man blir så rädd att gå efter det. För man upplever så här, att jag gör ju detta nu för att jag tycker det är kul. Och om jag nu ska göra det för att tjäna pengar, då kommer det en press. Så jag vill verkligen inte underskatta att där finns massa farhågor.

Jan: Men där har jag upplevt att vi har fått så mycket hjälp som, ja, men Caroline, du har ju din stora passion med skrivandet. Kommer det en dag om man inte gillar skrivande längre, ja, men då gör man väl något annat. Jag tror inte Martin idag gör barvandringar i Köpenhamn. Han gjorde det under en period. Då var det ball. Ja, men sen gör man något annat.

Johan: Men det kan ju vara lite, jag kan ändå likna, jag har hållit på med musik hela mitt liv, skrivit och spelat i band och liksom fått in lite royalty lite då och då, på sådana saker. Jag ville inte jobba, jo, jag skulle bli världens stjärna över en natt. Men jag ville inte ha det som, många går den här vägen, att man börjar producera andra för att kunna finansiera sin musik och liknande. Men då kände jag, kommer jag göra det, så kommer jag bränna mitt intresse och driv kring musik. Jag kanske har ändrat lite uppfattning idag kring att, jag tror inte det hade spelat någon roll. För det är ju i princip det vi gör med Sparmakarna, att jag fortfarande tycker det fortfarande är svintrilla.

Jan: Och om jag ska vara tuff mot dig, Johan, så är det så här, vem bestämmer det?

Johan: Ja, men verkligen. Jag var lite ung och dum. Jag säger ju, jag har ju förändrat mitt idag.

Jan: Verkligen.

Att fortsätta vara nybörjare i livet

Jan: Så vi tror att, jag upplever, särskilt rätta mig om jag har fel, Caroline, men jag upplever så här, nu är vi ju 40 plus båda två. Och det jag kan uppleva i vår omgivning är att folk har slutat göra nya saker. När jag pratar ibland med folk jag träffar och så frågar jag så här, vilket område är du total nybörjare i? Vad gör du nu som du inte har gjort innan? Då är det extremt få. Utan nu är det så här, nu har jag pluggat till ingenjör, så nu måste jag ha ett ingenjörsyrke. Eller nu har jag jobbat som socialsekreterare i 25 år, då måste jag göra det.

Jan: Och jag upplever att du har en kompis, Kajsa, Caroline, hon var ju så här, jobbar på logistikföretag och så sa hon, jag vill bli läkare. Och så hade hon inte betygen. Och sen är hon så här, nej, då skriver hon högskoleprovet, vad, 13 gånger, innan hon skrev tillräckligt för att komma in på läkarlinjen. Och sen går hon nu ut som först i sin klass, totalmotiverad, och bara byter karriär mitt i livet. Och jag tycker det är sjukt inspirerande.

Johan: Nej, men tänk om den där musiken, ja, men prova. Och funkar det inte, eller du inte gillar det, gör något annat, men då vet du, då har du provat, och i bästa fall så kommer du fastna. Och då har du liksom, så att det är en no lose situation. Blir det nej, då är det så som livet var innan. Blir det ja, grattis. Tänker jag.

Jan: Men får jag fråga då, vad har ni som ni pysslar med just nu, som ni är som mest nybörjare i? Har ni något annat?

Johan: Jag känner ju skrivandet, absolut. Där är man nybörjare i flera år.

Jan: Vad är det du skriver då?

Johan: Ja, det är ju skönlitteratur. Science fiction.

Jan: Spännande.

Storebror, lillebror, lillasyster

Jan: Så jag tror också så här, jag gillar ju system och att kategorisätta, etiketter på saker. Jag gillar, återigen också, kommit från min mentor Klas-Erik. Han sa att det är så här, man ska ha storebror-projekt i sitt liv. Storebror-projektet, det är det som ger pengar här och nu. Det är det man lever på. Det ska ha 60 procent av alla resurser. Och sen så ska du ha ett lillebror-projekt. Lillebror-projektet är det som ska ge pengar om kanske två år. Det ska ha 30 procent av alla resurser. Och sen ska man ha lillasyster, som kanske ger pengar om 5–10 år. Och hon ska ha 10 procent.

Jan: Och jag älskar det här, för då blir det så här, och tricket är att göra detta parallellt. Så man har sitt storebror-projekt i livet, som kanske är ens vanliga jobb. Sen har man sitt lillebror, som är kanske det där, ja, men det som, Sparmakarna var för er under en period som ni jobbade. Och sen har man lillasyster, som i ert fall låter som appen. Eller en sån här som kanske blir på lång sikt. Och så upplever jag, genom att göra de här parallellt, så tror jag att man undviker det som många gör som misstag, att man tar de här tvära kasten. Med att, nu har jag varit anställd i 35 år, nu ska jag sluta på dagen och starta eget.

Jan: Till och med jag, som har drivit företag i över 20 år, blir jag så här, det låter skitläskigt. Medan om någon säger så här, jag har drivit mitt eget företag vid sidan i två år, då blir det liksom mer ett flöde än de här tvära kasten.

Karin: Det blir ju en större trygghet, tänker jag, på inkomstsidan också. Att kunna vara mer följsam och att ha de olika som är processer. Inte så svart och vitt.

Jan: Sen var det roligt, så berättade jag detta för en kompis som jobbar på BCG, Boston Consulting Group, fancy managementkonsult. Han sa, skitbra Jan, det där kallar vi för BCG-matrisen, det tar vi en miljon för när vi jobbar med kunder.

Vad är Jan nybörjare i?

Johan: Men Jan, vad är du nu nybörjare i?

Jan: Svara inte på den frågan.

Johan: Har du något område du är nybörjare i, Jan?

Jan: Ja, men jag har ju, jag kallar ju inte dig för medarbetare, Caroline, men jag har ju anställt Oliver, en 23-åring nu, som en ny stjärna. Så jag tränar ju på att vara ledare, chef, kollega. Och häromdagen så hade jag ett totalt misslyckande. För du vet, sitter jag, så hade vi mycket att göra. Och sen tyckte jag att det var massa tråkiga, men viktiga arbetsuppgifter. Så var det så här, nej, men Oliver, jag tar dem, gör du de här andra uppgifterna. Och så tänkte jag så här efteråt, fan, han fick ju sitta och göra de roliga grejerna. Och så sitter jag och gör de tråkiga. Så berättade jag för min kompis, Jan, vem är det som är chefen? Så det är verkligen...

Vilket ekonomiskt misstag gör ni just nu?

Jan: Men nu, jag tänker att vi ska runda av lite här. Men vi kan ta en fråga som jag har skrivit här, som jag tycker är så rolig. Vilket ekonomiskt misstag gör ni just nu? Caroline, du får fundera.

Karin: Ja, det här vill jag höra från er framför allt. Vad gör vi för ekonomiskt misstag?

Jan: Den är ju skitbra.

Karin: Eller har ni en post i portföljen som inte borde vara där? Det kan också vara en...

Johan: Jag tror, och som vi är inne på, som jag tror vi senaste tiden har upptäckt och diskuterar mycket, det är kring vårt bilinnehav. Vi har ju varit så sjukt övertygade sedan vi köpte vår bil för tre, fyra år sedan nu. Vi kan inte åka billigare. Vi äger den. Försäkringen låg och alla de här kostnaderna, transport, allt vad det är. Vi har räknat och vi har räknat på det så många gånger. Helt övertygade om att det här är det bästa. Vi kan inte göra det. Vi behöver en bil. Vi kan inte komma undan på ett bättre sätt. Vi har det så jävla bra ändå.

Johan: Till att vi inser, skulle jag säga nu, när vi kanske fått lite nya, eller jättemånga nya perspektiv på det och hur både finansierandet av det, liksom, bränsle, eller, vad säger man, drivmedlet i det. Så helt plötsligt så bara står vi och liksom bara, sälj den, sälj den, fan.

Jan: Vi har Erik på besök i vår podd också, som ni haft flera gånger.

Johan: Så då blir man så här, hela mitt huvud bara vänds upp och ner.

Jan: Han har den effekten på en.

Johan: Ja, jag vet. Det är jätteäckligt. Jag har ju suttit med det här i månader. Och så kommer du på en, och bara, du säger bara, Johan, du gör fel, du har tänkt fel.

Jan: Ja, precis.

Johan: Nej, men det är nog den, som Karin sa. Hon gick iväg och såg upp vår lillgrabb som vaknade. Det är familjelivet just nu. Så ser det ut.