En genomgång av fondroboten LYSA

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Varför billigare är bättre i finansbranschen
2. En klassisk finansbakgrund som ledde till Lysa
3. Att jobba som investmentbanker i London
4. Ju mindre du gör, desto bättre går det
5. Indexrevolutionen i siffror
6. Teori mot praktik: varför planen inte håller
7. Vad MiFID II innebär för spararen
8. Därför litar Jan på just det här samarbetet
9. Inflation i begreppet fondrobot
10. Hur en fondrobot hjälper dig undvika misstag
11. Så väljs din portfölj ut
12. När horisonten ändras
13. Target date-portföljer och sparmål
14. Hur man konstruerar en femårsportfölj
15. Mellan tummen och pekfingret
16. Algoritmerna bakom förslaget
17. Jans egna val i tjänsten
18. Striden om domännamnet
19. Åtta kriterier för att en fond ska kvalificera
20. Vanliga misstag: överlapp och home bias
21. Kunder från finansbranschen
22. Indexinvesteringens svaga punkt
23. Dolda avgifter att hålla koll på
24. Två baspunkter på valutaväxling
25. Hur mycket har banken tjänat på dina pengar?
26. Lysas totalavgift och genomsnittskunden
27. Kritiken: för billigt och för enkelt
28. Grundproblemet i finansbranschen
29. Tio gånger mer betalt på en dyr fond
30. Vad händer om Lysa går i konkurs?
31. Patriks egna poddtips
32. De nio tipsen på ett indexkort
33. Finansbranschens primära funktion
34. Startup-tänk och boktips
35. Företag, depå och kapitalförsäkring
36. På en skala 1 till 10, hur konstig är du?
37. Vad risk-boken gav
38. Målkameran och processtänket i praktiken
39. Slow food, inte maximalt engagemang
40. Avrundning och inbjudan

Varför billigare är bättre i finansbranschen

Henrik Tell: Om du köper en dyrare tröja brukar du få bättre kvalitet på tröjan än någon som är väldigt billig. Men i finansbranschen är regeln att det är precis tvärtom. Ju billigare du köper, desto bättre kvalitet har du.

Jan: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 46, och idag gör vi ett samarbete tillsammans med Lysa, den här fondroboten som vi själva har placerat en hel del pengar i. Lysa startade 2017, och vi har med oss vd och grundare Patrik Adamsson. Varmt välkommen.

Henrik Tell: Tack så mycket, jättekul att vara här.

En klassisk finansbakgrund som ledde till Lysa

Jan: Du har ju en superspännande bakgrund. På sätt och vis kan man säga klassisk inom finansbranschen. Pluggat på Handelshögskolan i Stockholm, jobbat i London på en investmentbank, Merrill Lynch. Och sen tror jag att jag läste någonstans att du har jobbat med private equity, och du har jobbat även på Nordstjärnan här i Sverige. Och sen, som du sa, men egentligen har jag nog alltid varit entreprenör. Sedan startade du Lysa tillsammans med två andra medgrundare och ett team, såklart. Så jag tänker, är det något du vill tillägga i presentationen?

Henrik Tell: Nej, inte direkt, tycker jag inte. Man kan säga att bakgrunden kanske inte var så spännande, eftersom den följde den vanliga banan fram tills vi för tre år sedan startade Lysa. Men sen dess har det varit riktigt spännande.

Jan: Jag tänker att vi ska prata en hel del. Men grejen är också att det finns spännande detaljer. Jag läste i någon intervju att du hade tajmat den här subprime-krisen. Du slutade på Merrill Lynch en månad innan det small.

Caroline: 2008 då? Eller?

Jan: Ja, det var 2007, var det.

Caroline: 2007 till och med.

Henrik Tell: 2008 var det. Augusti 2008 slutade jag på Merrill Lynch. Det var precis en månad innan Merrill Lynch blev uppköpta av Bank of America.

Att jobba som investmentbanker i London

Jan: Men jag blir ändå lite nyfiken, innan vi hoppar in och ska prata om fondrobot och hela det där. Hur är det att jobba som investmentbanker i London?

Henrik Tell: Det är lite galet. Jag var där en väldigt speciell period, 2006 och 2007, när det var väldigt glada dagar för en investmentbank. Man tjänade mycket pengar, man la ut väldigt mycket skulder, man lånade ut mycket pengar. Det var väldigt lärorikt att få se hela den här cirkusen som väldigt junior, och se själva uppbyggnaden av finansbubblan.

Jan: För sen läste jag någonstans att det var kanske också det. Att just den här erfarenheten inom finansbranschen ledde till Lysa. För jag tyckte, jag läste att det var en stor irritation hos dig. Så kan du inte berätta varför det blev Lysa och hur det blev det?

Henrik Tell: Den irritationen uppstod lite i konflikten med det jag hade lärt mig på Handels om hur man ska investera, vilket är väldigt enkelt och rakt fram. Man ska betala så låga avgifter som möjligt, man ska sprida sina risker så mycket som möjligt, man ska sätta en plan och hålla sig till den. Ganska tråkigt. Men det var inte direkt tråkigt sen när man kom ut i finansbranschen, för då var det komplicerade produkter, komplicerade skuldinstrument och ganska höga avgifter som man kunde ta betalt. Det var den här konflikten mellan det teoretiskt korrekta och hur det fungerade i praktiken som gjorde att den här situationen började växa.

Ju mindre du gör, desto bättre går det

Jan: Jag vet inte om du håller med om det, men enligt mig skiljer det sig från de flesta andra områden i livet. För i sparande och ekonomi är det så att ju mindre du gör, ju mindre du engagerar dig, ju längre du låter pengarna vara i fred, alltså nästan ju mindre du kan, desto bättre kommer det gå. Och det finns ju typ inget annat område i livet som är på det sättet.

Henrik Tell: Nej, och det är för att marknaderna är långt ifrån helt effektiva, men ändå väldigt effektiva. Jag tror att det är något som kanske inte är tillräckligt förstått. Att handla med aktier är ett nollsummespel. Om du säljer en aktie till mig och jag köper samma aktie, då har inte det genererat något värde för oss totalt. För en av oss kommer förlora på den transaktionen och den andra kommer vinna. Och det är faktiskt värre än så, för mellan oss sitter en courtage-tagare som tar avgifter och som är den enda vi vet tjänar pengar på den transaktionen. Med säkerhet.

Jan: Med säkerhet. Men var det inte Fama också som sa att detta är varför de flesta fonder kommer att underprestera mot ett index över tid? Just eftersom det är ett nollsummespel. Om genomsnittet är 8 %, det är ett nollsummespel, och du tar 2 % i avgift, då måste det bli 6 % i avkastning, och då kommer det minska eller underprestera mot index.

Det är matematiskt helt omöjligt för en snittaktiv investerare att slå en indexfond. Genom att investera i indexfonder kommer du vara bättre än snittinvesteraren med säkerhet.

Henrik Tell: Så är det. Det är matematiskt helt omöjligt för en snittaktiv investerare att slå en indexfond. Genom att investera i indexfonder kommer du vara bättre än snittinvesteraren med säkerhet. Men det här var något Vanguard fick erfara när de lanserade på 70-talet. Det är inte något finansbranschen tycker om att prata om. Det fanns faktiskt kampanjer i tidningarna mot Vanguard när de hade lanserat. Helsidesannonser med Uncle Sam som stod med en stämpel där det stod "Stamp out index funds. It is un-American to be average."

Indexrevolutionen i siffror

Jan: Ja, det kan man tänka sig att det gick så. Men det finns ju, jag tror att någonstans runt 2013 stod indexen för typ 11 % av sparandet i Sverige. Och jag tror det har ökat sen dess, men jag tror fortfarande att vi inte har passerat 25 % ens?

Henrik Tell: Nej, det har vi inte gjort. Men det håller på att bli en revolution om man tittar på inflödena. Speciellt i USA, där man ser att aktörer som Vanguard och BlackRock, som är tunga på just indexprodukter, helt har sprungit ifrån Fidelity, som var det stora fondbolaget med aktieförvaltning.

Caroline: Mm. Men vad var det för irritation egentligen? Kan du utforska den lite?

Henrik Tell: Jo, jag skulle säga att irritationen nog började komma när jag själv skulle investera mina egna pengar. Jag var egentligen intresserad från dag ett när jag började på Handels av att ha mitt eget bolag. Sen var jag kanske lite riskminimerande, för jag tyckte att jag behövde lite pengar på banken för att ta den risken. Så jag började jobba i London, och sen när jag kom tillbaka till Sverige började jag samla på mig lite pengar. Inte särskilt mycket. Och då började jag fundera på hur jag skulle investera de här pengarna. Jag läste på, och så gjorde jag vad jag tyckte var supersmart.

Caroline: Vad gjorde du då?

Henrik Tell: Jag hittade olika Vanguard-fonder på nätet, en nätmäklare i USA som jag gick och köpte hos. Och satte ihop en egen portfölj av det här. Sen tyckte jag att jag var jättesmart. Tills jag tittade på den där portföljen ett år senare och insåg att det jag trodde skulle bli ungefär 0,1 % i avgift i själva verket hade blivit långt över 0,5 %. Med olika skatter, valutor, växlingseffekter, courtageeffekter och liknande som jag inte hade tänkt på. Och då blev jag irriterad.

Teori mot praktik: varför planen inte håller

Jan: För jag tänker att vi ska prata om det där med dolda avgifter. Det är ju verkligen det som äter upp avkastningen för oss småsparare. Men jag är också lite nyfiken. Jag har en klar bild av vad jag tycker funkar i teorin och i praktiken, men som man kanske inte alltid pratar om. Vad skulle du säga är skillnaden?

Henrik Tell: Det finns några olika saker. Den ena är att teorin förutsätter att vi är helt rationella människor som alltid agerar som homo economicus. Vi gör det som är bäst för oss i varje givet tillfälle för att maximera det vi kallar för våra nyttokurvor. Och så fungerar inte jag, i alla fall. Det finns många distraktioner när man läser om att nu ska man vara investerad i det här, eller nu ska man investera på ett annat sätt. Det andra som inte riktigt fungerar mellan teorin och praktiken är att i teorin förutsätter man att alla har en väldigt bra informationsbild av vad man betalar och också känner till hur man handlar på det bästa sättet. Tyvärr är det så att en anledning till att finansplanen inte fungerar så bra är att man har gjort det lite mer komplext än det borde vara. Man har inte alls bra information som konsument, utan man sitter i ett informationsunderläge.

Jan: Men kan du inte ge några exempel på det där, där man sitter i ett informationsunderläge?

Henrik Tell: Ja, nu har det blivit bättre på senare tid med MiFID II. Men det klassiska exemplet innan dess var att om man satt med en rådgivare som skulle sälja fonder, då var den rådgivaren driven av provisioner. Man visste inte hur mycket man betalade för den rådgivningen man fick. Man kunde till och med höra att det kostar ingenting. Och sen är det i fonderna som avgifterna dras. Då fick alltid den rådgivaren en så kallad kickback. En annan sån sak som man inte ofta tänker på i finansbranschen är valutaväxlingsavgifter, som äter upp mycket pengar. Om man är på flygplatsen och går till Forex ser man ju att det finns en köp- och säljkurs. Det brukar vara en ganska stor skillnad mellan köp- och säljkursen, det märker man om man ska åka iväg på semester.

Jan: Flera procent på den transaktionen, att köpa och sälja.

Vad MiFID II innebär för spararen

Caroline: Men för dem som inte vet vad MiFID är, om vi bara kan säga kort så.

Henrik Tell: Det är ett nytt regelverk som har kommit på plats i Europa och som är tänkt att skydda konsumenten. Det är fundamentalt väldigt bra. Det blir mer transparent vad man betalar. Och det trädde i kraft nu i januari.

Caroline: Hur märker jag själv av MiFID om jag ska handla med fonder eller aktier?

Henrik Tell: Ett tydligt exempel som har blivit mycket bättre är att om man går in hos en nätmäklare nu och klickar på en fond, då kan man se hur mycket nätmäklaren får betalt för att sälja den här fonden, hur mycket de som sköter fonden får betalt och hur mycket transaktionskostnader det finns i fonden. Så det har blivit mycket tydligare och bättre uppspecat, och det är bara drivet av MiFID.

Jan: Men vi ska ju inte prata om MiFID.

Henrik Tell: Det finns roligare saker att prata om.

Jan: Men om det skulle vara så här, på 30 sekunder, hisspitchen för Lysa. Hur låter den?

Henrik Tell: Vi vill ge alla tillgång till realiserad kapitalförvaltning. Det är något som tidigare bara har varit tillgängligt för bankernas private banking-kunder. Och vi vill göra det betydligt billigare än vad bankerna utför samma tjänster för. Det andra är att vi vill göra det så enkelt som möjligt, ta bort alla friktioner. Göra det enkelt att sätta in pengar, enkelt att komma igång och investera, enkelt att månadsspara. Och det tredje är att vi vill ta bort allt struntprat som finansbranschen ofta håller på med, genom att vara väldigt transparenta och bara säga det vi faktiskt tror på. Bara göra sånt som vi faktiskt tror på.

Därför litar Jan på just det här samarbetet

Jan: Nu kommer jag säkert få skit för att jag säger det här. Inte av dig, men av läsarna. Jag får ju ofta höra: ja, men när ni gör sådana här samarbeten får ni ju ersättning för det. Hur vet jag att man kan lita på det du säger? Men grejen är att ni är en av de partners som jag helt genuint gillar mest. För jag har min historia. Jag har förvaltat mina egna pengar sedan 1996, alltså i många år. Sedan 2008, när jag hade förlorat alla mina pengar andra gången, började jag inse att det uppenbarligen fanns något jag inte hade fattat i förvaltandet av mina pengar. Och det kom in på hela det här med indexfonder, att passiv förvaltning slår aktiv över längre tidsperioder, att småbolag är bättre än storbolag över längre tidsperioder och så vidare. Men det har ändå varit ganska bökigt, och nu med MiFID blev det ännu bökigare att komma åt en rätt fondblandning. Och sen också det här med ombalansering, att göra hela det där jobbet. När jag hittade er var jag så här: gud. För vi pratade med Henrik, som sen visade sig att ni jobbade tillsammans med också. Och då upptäckte jag att av de 19 fonderna man kunde välja som privatperson hade vi 16 i vår egen portfölj. Så jag blev så här: gud, vänta nu, detta är great minds think alike, om man får säga så. Det är det jag gillar, enkelheten. Ni gör det jag innan behövde lägga ner rätt mycket tid på själv.

Inflation i begreppet fondrobot

Jan: Men samtidigt kallas ju ni robotrådgivare eller fondrobotar. Jag upplever att det blivit lite inflation i det där. Att nästan alla kallar sig fondrobot nu.

Henrik Tell: Ja, verkligen. Det har blivit ett riktigt innebegrepp de senaste tre åren. Jag har försökt hålla lite koll för att få inspiration i Europa på andra robotrådgivare, och nu tror jag att det är 200 stycken som kallar sig robotrådgivare och utför olika typer av tjänster. Det är allt ifrån beslutsstöd, där man inte ger några råd, till där man ger råd, till fullfjädrad portföljförvaltning. Det är det vi håller på med.

Jan: För jag vet också att du och jag pratar om så här. Om vi skulle prata generellt, inte specifikt, vad är det för problem jag kan förvänta mig att en fondrobot löser, enligt dig?

Henrik Tell: Det är lite olika beroende på vem man är. Jag skulle säga att det generella problemet jag hoppas att fondrobotarna kommer lösa är att göra det enklare och tillgängligare för fler att investera i aktiemarknaden. På ett sunt sätt, där man har spridit sina risker och gör det väldigt billigt. Och det där är jätteviktigt, för en stor anledning till att förmögenheter börjar skilja sig i Sverige, kanske kan man säga ökad ojämlikhet, är just det. De senaste 30 åren har skillnaden mellan människor som har investerat pengar och haft möjlighet att göra det och de som inte har investerat ökat.

Om man bara har pengar stående på ett bankkonto kommer värdet på dem försvinna och eroderas av inflationen.

Henrik Tell: Ett sånt exempel är att på 80-talet hade man dragit högsta vinsten om man hade en bra hyresrätt och ett bra kontrakt. Men man kan se nu att personer som varit investerade i bostadsmarknaden, i bostadsrättsföreningar, har haft en fantastisk resa och byggt stora förmögenheter på det sättet. Om man bara har pengar stående på ett bankkonto kommer värdet på dem försvinna och eroderas av inflationen. Så min förhoppning är att göra det enklare för fler att börja månadsspara och börja investera.

Hur en fondrobot hjälper dig undvika misstag

Jan: Jag tror också att jag läste i någon intervju att du sa att en fondrobot även kan hjälpa en att undvika att göra misstag. Vad tänker du då?

Henrik Tell: Jag tänker att om man tittar på vad man kan förvänta sig om man investerar brett i aktieindex, då kan man förvänta sig ungefär 7 % i avkastning per år. Det är det som investeringarna ger. Sen, i de olika studier som görs, hur mycket får investerarna? Då är det inte 7 % utan ofta 4 % per år. Och skillnaden däremellan kan bero på lite olika saker. Höga avgifter är absolut en del. Men en annan del är det man kan kalla för ett beteendegap. Man beter sig på ett sätt som inte är optimalt. Man försöker tajma marknaden, det vill säga köper när det har gått upp, och sen när det går ner då säljer man. Man lägger helt enkelt inte upp en investeringsplan som man följer. Och där är min förhoppning att fondrobotarna kan hjälpa till, att se till att man blir mer konsekvent med sina investeringar, att man kan lägga en plan som man följer och att man inte försöker tajma marknaden.

Caroline: Men hur funkar egentligen den här fondroboten? Kan du gå in på det lite tekniskt?

Henrik Tell: Absolut. Det låter mer avancerat än vad det är. För ofta tänker man robot och tänker artificiell intelligens. Man kanske tänker på en futuristisk film med en robot med armar och huvud. Och så är det inte. Alla fonder som är valda, det har vi fått hjälp med av Henrik bland annat, så det är människor. Jag och Henrik har framför allt tittat på och valt ut de här fonderna. Sen det roboten gör är att så billigt som möjligt se till att dina pengar investeras effektivt i de här utvalda fonderna, och se till att du får ett förslag baserat på dina förutsättningar. Men det är ingen avancerad artificiell intelligens, utan den är mer regelstyrd och regelbaserad.

Så väljs din portfölj ut

Caroline: Hur kan den välja ut de fonder som är bäst för mig?

Henrik Tell: När du kommer till oss får du ett antal frågor kring din ekonomiska situation, din preferens, ditt syfte med investeringen och hur lång tidshorisont du har. Det här är frågor som alla robotrådgivare ställer, för vi är tvungna att ställa de frågorna utifrån vad Finansinspektionen föreskriver. Baserat på hur du svarar räknar roboten ut en lämplig portfölj för dig. Och det viktigaste man räknar på är hur lång investeringshorisont du har. Ska du investera tre år, fem år, tio år eller femton år? Ju längre tid du investerar, desto mer aktier. Och sen ändrar man balansen lite baserat på hur mycket risk du vill ta och hur din ekonomiska situation ser ut.

Jan: Om jag får hoppa in och bli lite tuff. En kritik man ofta framför är: ja, men den är ju inte personlig. Er dator vet ju inte om min personliga situation har förändrats. Hur tänker ni? Till exempel, jag var inne på Betterments hemsida, den amerikanska fondroboten. De har vissa tjänster, till exempel en rådgivare som jobbar tillsammans med en fondrobot. När är det inte lämpligt för mig att använda en fondrobot, eller använda er tjänst?

Henrik Tell: Om man börjar där kan man säga att Betterment har gått mot att också ha personliga rådgivare som ett supplement. Det är något jag tror att vi i Sverige kommer röra oss mot också. Det är bara det att när man tar den första iterationen av tjänsten börjar man med att bygga motorn, precis som Betterment också gjorde. Så jag tror absolut att vi om några år också kan supplementera med den typen av mänskliga rådgivare. Om man ska säga när det inte skulle vara lämpligt att använda den här typen av fondrobot: ja, vi förutsätter till exempel att du är svensk medborgare, och att du får en extra home bias mot Sverige. Vår fondrobot skulle inte fungera alls lika bra om du inte hade varit svensk medborgare med svensk ekonomi.

Problemet med det personliga är att olika rådgivare ger olika svar, baserat på deras sinnesstämning för dagen och deras egna preferenser.

Henrik Tell: Sen är det här med det personliga som du tar upp inte alltid av godo. För problemet med det personliga är att olika rådgivare ger olika svar, baserat på deras sinnesstämning för dagen och baserat även på deras egna preferenser och hur de tolkar sin kund. Det har jag gjort studier på som visar att samma kund som kommer in till olika rådgivare får väldigt skilda svar om hur de ska investera. Och sen är det svårt i efterhand att gå tillbaka och se varför just den här kunden fick det här svaret. Där är det mycket enklare i ett system, där man kan säga: jo, men du fick precis det här förslaget baserat på de här svaren.

När horisonten ändras

Jan: Det där har jag tänkt på. Som sagt, jag gillar ju, vi är månadssparare i företaget hos er och har massor. Men sen inser jag också att om plötsligt min investeringshorisont ändras, då måste jag vidta åtgärder. Jag lyssnade på Nordic Live, som hade ett stycke där de pratade om fondrobotar. Idag kan man väl säga att fondrobotarna är som en fyra-femåring, alltså i utvecklingsfasen. Jag vet inte om du håller med eller inte, men jag upplever ändå att det är på en ganska grundläggande nivå. Håller du med om den beskrivningen, eller skulle du...

Henrik Tell: Ja, jag håller med på det sättet att det är första iterationen av fondrobotarna. Sen i sig är den väldigt kraftfull. Det behöver inte vara så komplicerat. Ofta när man pratar om fondrobotar säger folk, och i pressen säger man, att nu är det ganska enkelt. Men det går nog att göra det här komplext också. Och det är något finansbranschen är väldigt bra på, att ta enkla frågor och göra dem komplexa, och sen ta mycket betalt för dem. För de absolut flesta människor är det viktigaste beslutet när man sparar hur mycket man ska ha i aktier och hur mycket i räntor för det här syftet. Och så kommer det vara om tio år, precis som det är nu. Det kommer inte ändras.

Jan: Vad ser du framöver för er? Vad är nästa generation?

Henrik Tell: Det vi arbetar med nu och tittar på hur vi ska göra är hur vi bättre kan anpassa det förslag vi ger efter kunden. Det kan till exempel ha att göra med räntesidan. Där har vi nu en one size fits all, oavsett hur länge man sparar. Men vi tror att vi kan addera ännu mer värde om vi för en kund som sparar på tio års horisont har lite längre obligationer och ränteinstrument.

Target date-portföljer och sparmål

Jan: Där tänker jag också, när du säger tio års sparhorisont, då gissar jag att ni utgår från att det är löpande tio år, alltså hela tiden? För det sa jag också, att Betterment har sådana här target date-portföljer. Är det det du menar då? Okej, jag ska spara de här till 2027, och sen börjar ni vikta mer och mer mot räntor för att till slut i princip bara ha kontanter.

Henrik Tell: Precis, precis så. Det är en modell vi inte har nu, men som vi tittar på att implementera.

Jan: Där kan jag tänka, alltså nu produktutvecklar jag, jag skulle ha tagit med ett anteckningsblock. För då kan man sätta upp en vanlig fråga, att vi funderar på att skaffa barn, eller vi funderar på att flytta om fem år och ska spara till en kontantinsats. Hur ska jag investera mina pengar? Det är en supervanlig fråga jag får. Då hade man kunnat sätta så här: okej, vi ska ha det till boende, kontant, om fem år. Och då sätter ni en portfölj som statistiskt anpassas, så här borde det vara optimalt för en femårsperiod.

Henrik Tell: Ja, det vi gör är att vi tittar på risken vi ser för förlust under de fem åren. Att man då har mindre pengar efter fem år än vad man började med. Och vilken möjlighet man har till uppsida, att man har mer. Sen anpassar vi förslaget efter det.

Hur man konstruerar en femårsportfölj

Jan: Förlåt, jag håller på. Ja, men kör din fråga, så har jag minst en till. Men berätta, kan du inte guida oss? Sånt tycker jag är superspännande. Hur ser en sån tankeprocess ut när man konstruerar en sån portfölj? Det enkla svaret är inte att bara logga in på hemsidan och ta den portföljen, utan om man är i den situationen nu och du skulle säga att vi ska flytta om fem år till ett hus, hur skulle du resonera kring en sådan sammansättning?

Henrik Tell: Som jag skulle titta på den, och det är så vi räknar hela tiden, vår filosofi är att det är svårt att veta hur enskilda aktier ska gå. Men när man tittar på väldigt många aktier, som i vårt fall 6 000 aktier, då kan vi säga lite mer om hur de kommer bete sig som grupp. Vi vet att i snitt, under de senaste hundra åren i olika geografier, har aktier avkastat omkring 7 %. Men vi vet också att det finns stora risker involverade med att investera i aktier. 2008 gick svenska börsen till exempel ner 40 %. Och då vill vi inte konstruera en portfölj där man riskerar att tappa 40 % av insatsen precis innan man behöver kontanterna. Men vi vet också att vi nog vill ligga lite i aktier, för det kommer sannolikt ge oss ett värde under den här femårsperioden som överstiger det vi har idag. Så då använder vi en krockkudde, som är räntor. Och då konstruerar vi portföljen så att den ska ha så lite som möjligt av det man kallar samvariation med aktierna, det vill säga att om aktierna går ner då vill vi helst att räntorna ska gå lite upp, vilket de gjorde 2008. Bulken av den portföljen består då kanske av räntor, och sen ska man gärna också, givetvis, ha ett buffertsparande på ett sparkonto.

Mellan tummen och pekfingret

Jan: Så hur skulle du göra med egna pengar?

Henrik Tell: Du tänker på...

Jan: Ja precis, rent konkret. Hur skulle du, mellan tummen och pekfingret, resonera?

Henrik Tell: Jag skulle sätta en del av den här kontantinsatsen på ett sparkonto. Nu blir det verkligen...

Jan: Det är mellan tummen och pekfingret.

Henrik Tell: Jag kan säga sen vad jag hade gjort, så får vi se om jag har samma. Det beror lite på hur stor kontantinsatsen är. Men säg en 20–30 % i kontanter. Kanske hade jag satt ytterligare 20–30 % i räntor.

Jan: Korta räntor?

Henrik Tell: Ja, jag skulle säga kanske med en livslängd på fem år. Kanske lite kortare än det. Och sen hade jag satt resten i ett brett aktieindex.

Jan: Så ungefär 40 % aktier.

Henrik Tell: Ja, ungefär så.

Jan: Spännande. Jag själv hade resonerat ganska likt. Jag brukar säga så här: min tumregel, som jag brukar tjata om på bloggen, är 10 % i aktieexponering per år, om man kan låta pengarna vara.

Henrik Tell: Det är en bra tumregel.

Jan: Så jag hade sagt 50 % i aktier och resten hälften i korta räntefonder och hälften i kontanter. Väldigt liknande. Förlåt, Caroline.

Algoritmerna bakom förslaget

Caroline: Jag hade en helt annan fråga. Jo, för jag tänker så här. Algoritmer är lite det som styr våra liv. De finns i Facebook, de finns i Google, det finns säkert en massa andra ställen också. Men är det det ni jobbar med? Eller har ni flera algoritmer? Jag blev bara så nyfiken på vad som ligger bakom. Någon har ju programmerat ihop det här.

Henrik Tell: Det stämmer. Det är en ganska iterativ process där man går tillbaka. När vi skapade den algoritm som ger investeringsförslaget började vi lite, ja, nu resonerar det utifrån tumregler. Och sen testkörde vi den algoritmen på flera människor som inte hade sett den tidigare, för att få ett förslag och se om det stämde ungefär överens. Nu har vi ju 6 000 kunder som vi kan testa algoritmen på, hur många som accepterar förslaget, gör en liten ändring eller gör en stor ändring. Och det där är ganska spännande. Då ser vi att 60 % tar exakt det förslag vi har gett dem, ungefär 25 % gör en liten ändring och ungefär 15 % gör en större ändring.

Jan: Är det de 15 procenten? Åt vilket håll gör de ändringen?

Caroline: Där undrar man, vilka är de 15 procenten som tycker så? Nej, men jag vet bäst. Ja, men det var jag.

Jan: Men är det män i 30-årsåldern som tycker att de har hybris?

Henrik Tell: Du drog upp lite mer aktier, kanske?

Jan: Nej, faktiskt tvärtom.

Henrik Tell: Tvärtom.

Jans egna val i tjänsten

Jan: Vi har ju två sparanden hos er. Vi har ett privatsparande, och där drog jag faktiskt upp risken. Där tror jag att jag fick 70/30 i aktier, så jag drog upp till 90/10. Och sen när det gäller företagets pengar fick jag typ liknande, 70, men då drog jag ner det till 50/50. För där kände jag så här: ja, företagets pengar är ändå lite mer kort sikt. Så det var inga stora förändringar.

Caroline: Du tyckte dig.

Jan: Nej, men jag tycker att jag är lite mer, med företagets pengar är jag mer försiktig. Och sen var det nog också så att jag gillar att experimentera. Så jag har gjort er guide flera gånger och tänkt: jag undrar vad som händer när jag svarar så här. Så till slut visste jag nog inte vad som var rätt eller vad som var autentiskt.

Caroline: Får jag bara fråga, varför blev det Lysa? Varför blev det det namnet?

Henrik Tell: Vi funderade på lite olika namn. Och i slutändan satte vi oss ner och kom fram. Nu måste vi bestämma oss.

Caroline: Du och dina två medgrundare?

Henrik Tell: Ja, det var... Vi hade diskuterat det lite, men sen kom jag fram till att jag nog får komma med några bra förslag. För det är ganska svårt att fundera på namn. Så jag kommer ihåg att jag satte mig med en stor kanna kaffe på kvällen. Och anledningen just till Lysa var att vi tänker att finansbranschen har det här problemet att den är lite intransparent. Det är lite svårt att veta vad man betalar i avgifter, det ligger lite av en dimma över. Och då är bästa sättet att skingra dimman att sprida ljus på den. Därför Lysa.

Striden om domännamnet

Jan: Men är det inte också så att man sätter sig ner och sen börjar testa domäner? Så är det också. Det där är den stora hemligheten när man startar företag idag. Det är sjukt många företag som bestäms av vilken domän som är ledig.

Henrik Tell: Exakt. Det var faktiskt så att jag trodde att lysa.se var ledig. Och sen visade det sig, när vi hade blivit riktigt kära i namnet, att det var den inte. Det var faktiskt en utdragen förhandling. För innan vi skulle lansera tog det ungefär ett och ett halvt år att få tillstånd från Finansinspektionen och att bygga systemet. Och jag är ju grundens smålänning, så jag tänkte att jag har lite tid att förhandla här. Det var en kille, jättetrevlig, en skåning som hade tänkt att han skulle bygga en lampaffär och ha lysa.se. Så jag körde igång en bearbetning på honom, och det tog nio månader att komma i mål med det. Vi kom överens. Han var nöjd, vi var nöjda.

Jan: Ja, det är skitbra.

Åtta kriterier för att en fond ska kvalificera

Caroline: Patrik, kan du inte berätta hur en fond kvalificerar sig hos er?

Henrik Tell: Absolut. Vi har ett investeringsråd som väljer ut de fonder vi investerar i. Det investeringsrådet består av mig själv, av Henrik som varit med tidigare i podden, Bo Becker som är professor i finansiell ekonomi på Handels i Stockholm, och Markus Ibert som är doktorand i finansiell ekonomi på Handels. Tanken är att kombinera den praktiska biten som Henrik står för med den mer teoretiska. Nu är också Henrik väldigt duktig på det teoretiska, men han har en gedigen praktisk erfarenhet. Och det är åtta olika kriterier vi väljer ut efter, där det viktigaste är att fonden måste passa väl in i portföljen. Vi vill ha en fond som representerar japanskt index så bra som möjligt, till exempel. Och sen vill vi gärna ha räntefonder som har så låg samvariation som möjligt med aktierna. Det betyder att om aktiefonderna går upp, så vill vi helst inte att det också ska leda till att räntefonderna går upp, vilket det ofta gör om man har så kallade högavkastande räntor, så kallade high yield. De påverkas av börskurser på ett helt annat sätt.

Det ska vara väl diversifierat. Att man inte lägger alla ägg i samma korg.

Henrik Tell: Sen är det andra viktiga kriterier, som att det ska vara låga avgifter. Men det ska också vara väl diversifierat, att man inte lägger alla ägg i samma korg. Så ibland kan vi köpa dyrare fonder, som den här Vanguard Global Small Cap som kostar 0,38 %, som är mycket dyrare än vår snittfond. Sen tittar vi också på saker som tracking error: hur mycket avviker de här fonderna från det underliggande indexet som de ska följa? Hur effektiva är fonderna när de handlar? Var någonstans finns fonderna, i vilket land? En jätteviktig sak för oss är också att fonderna i så stor utsträckning som möjligt ska vara det man kallar fysiskt replikerande. Det andra är syntetiskt replikerande, och det kanske låter lite underligt, men en fysiskt replikerande fond köper aktier, riktiga aktier. Medan en syntetiskt replikerande fond kan köpa kontrakt som försöker replikera en aktie, och det tycker vi inte alls om. För det är lite oklart vad som händer med de kontrakten i en finanskris. Så det finns många olika kriterier, man kan nörda ner sig väldigt djupt i det.

Vanliga misstag: överlapp och home bias

Jan: Nej, för det där är apropå att hjälpa småspararen. Det var en sån sak jag lärde mig den svåra vägen. Apropå samvariation tyckte jag att om jag köper Länsförsäkringar Global Indexnära och DNB Global Indeks, då har jag diversifierat. Men det har jag ju inte alls, för det är i princip identiska fonder. De äger ju precis samma grejer. Det är ett vanligt misstag jag har sett att många gör, att man både köper fonder som har överlapp, och sen att man gör den här klassiska home biasen, så att man har för mycket i Sverige. Jag pratade faktiskt med en nätmäklare som sa att det är ungefär 20 % av Sveriges befolkning som sparar i aktier. Av dem har hälften 1–3 aktier. Och av de hälften har många bara en aktie. Och det är Telia.

Henrik Tell: Jag såg en liknande bloggpost av Claes Hemberg, just på Avanza. Det var väldigt många kunder som hade en aktie. Och då var det Fingerprint.

Jan: Ja, precis. Så det är mycket som är hygienfaktorer egentligen. Att bara ha. Och sen vet jag att jag har många läsare som är väldigt duktiga, och då brukar jag säga att det inte är antingen eller. Att antingen förvaltar jag själv, eller så kör jag er tjänst. Utan så som jag gör, till exempel att jag har basen hos er, och sen kan man förvalta eget. Och sen kan man tävla mot sig själv, för man bör ju åtminstone kunna uppnå den avkastning ni levererar, eftersom där har jag någon som har tänkt till ordentligt.

Henrik Tell: Och det är många som använder oss på det sättet nu, som ett riktmärke för det man gör själv. För att få en liten känsla för hur det går jämfört med ens övriga portfölj, när man har några som har tänkt till mycket, satt samman den här portföljen och verkligen sköter den i praktiken. Det är många kunder som gör det.

Kunder från finansbranschen

Jan: Jag läste någonstans också att ni har väldigt många kunder från finansbranschen.

Henrik Tell: Ja, faktiskt, det var lite roligt. Nu har det blivit lite färre, men i början, kanske upp till våra 500 första kunder, så var nog hälften av dem sådana som arbetade i finansbranschen. Vilket är lite roligt. Det var inte bara kompisar. De känner igen modellen, vet att det är bra med index, och kände kanske igen namnen på personerna bakom.

Jan: Om jag har förstått det rätt har ni ju egentligen två fonder, alltså typ Lysa Aktier och Lysa Räntor. Och sen består Lysa Aktier av en massa fonder, och Lysa Räntor av en massa. Och där var det till exempel den här Vanguard-småbolagsfonden, det var därför jag reagerade, för den är ändå lite ovanlig.

Henrik Tell: Ja, och det där är faktiskt Henriks val. Det är en jättebra fond. Men den är lite dyrare än det vi normalt köper, den kostar 0,38 %. Så det är helt klart vår absolut dyraste fond. Men den är väldigt bra. Vi köper den dock inte för att ha en överallokering mot småbolag, utan för att representera hur världen faktiskt ser ut. Ungefär 10 % av alla bolag i det globala, om man ska skapa ett globalt index, är småbolag. Men när man köper svenska indexfonder brukar de inte handla i småbolag. Och samma sak internationellt, för det är mycket enklare att bara köpa de stora bolagen, som är enklare och billigare att köpa, och sen skippa småbolagen. Så de representeras aldrig i något man säger är en indexfond, utan man håller sig till stora bolag. Men det är inte en perfekt replikering av hur världen ser ut. Därför köper vi den.

Indexinvesteringens svaga punkt

Jan: Och där har ni försökt, om jag förstår rätt, representera det man på engelska kallar global cap, alltså hela totala börsen. En annan sån här, förlåt, nu blev det nördigt igen, men man brukar ändå prata om att jag gillar indexinvesteringar, men indexinvesteringar medför ändå vissa problem. Och ni har ju Vanguard-fonderna. Vad är det för problem? Jo, problemet är att till exempel när indexen skiftas, för det är olika bolag och de har olika vikt, då måste alla indexfonder som följer det indexet in samtidigt. Jag har sett sådana här grafer, du vet, det är liksom inget, inget, inget. Och plötsligt kommer det en superspik. För då ska alla indexfonder som följer amerikanska marknaden, till exempel, köpa samma aktier samtidigt.

Henrik Tell: Det finns ju ett jättebra exempel från för någon vecka sedan, när Spotify noterades i USA. Nu måste alla indexfonder köpa in sig i Spotify. Men det som är viktigt då är hur man köper in sig. Att inte exakt den dagen Spotify inkluderas i indexet köpa, utan att man gör det lite smartare och över tid.

Jan: Men får de lov att göra det? Är det inte något ni vill, till exempel? För ni vill ju följa indexet. Om de inte köper Spotify den dagen Spotify hamnar i indexet, betyder ju det att du får ett tracking error mot indexet, att du börjar avvika. Och det är väl inget man vill? Eller säger ni så här, det spelar ingen roll?

Henrik Tell: Jag tror att olika indexfonder köper efter lite olika regler. Men just det här att man inte vill köpa allting precis samtidigt är för att då skulle en smart säljare kunna sitta redo och kontrollera priset. Och om man avviker på några dagar, på en ganska liten del av det totala indexet, även Spotify som är väldigt stort, så blir det en bra bit under en procent av indexet. Så det brukar inte spela roll på några dagar, det blir så lite tracking error.

Dolda avgifter att hålla koll på

Jan: Nu har jag nördat mig, Caroline. Har du nördat dig? Är du klar med någon? Ja, nu har jag de nördiga frågorna avklarade. Nu har jag en massa andra, enklare frågor kvar, om det är okej. Men jag tänker så här: vi var inne på det här med dolda avgifter. Du har redan nämnt i förbifarten valutaväxlingsavgifter och fondavgifter. Vad är det för avgifter man ska ha koll på? Eller vad är det för avgifter ni räddar en småsparare från?

Henrik Tell: Framför allt är det de avgifter som kanske inte ofta syns eller som man inte är så medveten om. Då är det fondavgifterna, själva förvaltningsavgiften. Och ofta har fonder också det man kallar en performanceavgift. Det vill säga att om de går bättre än index på ett visst sätt, så tar man 10 eller 20 % av den överavkastningen.

Caroline: Det visste jag faktiskt inte.

Henrik Tell: Jo, det är ganska vanligt faktiskt. Det där är kanske inte jättevälkänt, men om man har flera sådana fonder, så att man har ett antal bolag som har performanceavgifter, då är det väldigt dåligt för totalavkastningen. För det är alltid några av de fonderna som statistiskt kommer slå index, och då kommer de ta ut en performanceavgift. Men det betyder inte att du får lägre grundavgifter på de fonder som inte slår index, som går sämre. Den balansen betyder att du trycker upp avgifterna. Valutaväxling är också jätteviktigt. Vi har gjort så att vi har hårdförhandlat alla de här avgifterna. Vi lägger aldrig på något själva.

Två baspunkter på valutaväxling

Jan: Precis, för där pratade jag med Henrik, och han sa att ni är nere på bara några punkter.

Henrik Tell: Alltså, det var helt sjukt. Så är det. Mellan köp och sälj brukar det vara 2–3 baspunkter, alltså 0,02 till 0,03 %. Och det är för att vi har förhandlat institutionella villkor för våra kunder, och det var ganska tuffa diskussioner. Vi har konkurrensutsatt olika aktörer på stan. En annan sak som är bra att hålla koll på är hur man exekverar ordrarna. För ofta är det så att ordrar man lägger utomlands kanske inte exekveras riktigt på primärmarknaderna, utan i så kallade dark pools. Och om man köper ETF:er, då vill du alltid försöka köpa inom det man kallar för spreaden. För en ETF har en köpkurs och en säljkurs. Men det som är speciellt med en ETF är att man alltid vet vad värdet är, för det är summan av hela korgen av aktier den innehåller. ETF, en exchange traded fund. Så den ligger oftast mitt i. Och då kan vi som institutionell spelare lägga ett bud som är inom den här spreaden. Då får man det billigare.

Caroline: Jag tyckte det var lite svårfattligt.

Henrik Tell: Ja.

Caroline: Kanske inte så lätt att förklara.

Jan: Vad tänker du, Jan? Jag ska testa att säga samma sak. Det vi har pratat om med de här ETF:erna, börshandlade fonderna, är att det finns vissa som vill sälja för 100 kronor, men andra vill bara köpa för 95 kronor. Så det är ett gap mellan vad köparen vill köpa för och vad säljaren vill sälja för. Då händer det väl ingenting?

Henrik Tell: Då händer det ingenting, nej.

Jan: Men då säger Patrik: okej, men man kan vara överens om att värdet på den korgen är 97 kronor. Och då kan ni lägga ett bud på 97 kronor och få igenom affären utan att man behöver förlora i någon av ändarna.

Henrik Tell: Precis. Bättre förklarat.

Jan: Tacksamt när man får göra sådana här liknelser.

Hur mycket har banken tjänat på dina pengar?

Henrik Tell: Men generellt, ett problem vi stötte på lite i början ibland, är att vi visar våra avgifter i kronor och procent för alla våra kunder, vilka då är ganska låga. Och då är det många som säger: men jag har ingen aning om vad jag betalar idag. Vad betalar jag till min nuvarande bank eller nätmäklare? Man tänker att man har en samling investeringar stående på ett bankkonto, och sen undrar man: okej, men hur mycket har flyttats från det bankkontot in i bankens resultaträkning? Hur mycket har de tjänat på mina pengar? Det är en ganska intressant siffra att veta.

Caroline: Absolut.

Henrik Tell: Och det är jättesvårt att ta reda på. Jag tror inte att man som konsument knappt kan räkna ut det.

Caroline: Du menar att ni visar den här siffran? Att man kan få se den siffra som har gått in i avgifter?

Henrik Tell: Och den uppdaterar vi varje dag. Både hur mycket du har betalat under året, och hur mycket vi estimerar att du kommer betala under året.

Jan: Du sa att du hade en historia kring det där också.

Henrik Tell: Jo, det här med avgifter, att det inte är så enkelt, man måste verkligen vara på tårna. Det var kring en sån här avgift på just valutaväxling. Det är ju jag som sitter och tittar på den där under dagen, för att se till att den här spreaden håller sig på två, tre baspunkter. Och så var det en dag som den där gick upp till 50 baspunkter. Då funderade jag, vad är det som har hänt här? Och då ringde jag den banken som gör valutaväxlingen, och då sa de att jo, men vi nollställer hela rabatten en gång per år.

Caroline: Utan att säga till innan.

Henrik Tell: Vilket är precis samma sak som med bolån. Det gäller att vara på tårna, även när man sitter och förvaltar pengar.

Jan: Och kan i absoluta kronor ha lite större påverkan.

Caroline: Men då måste man börja om med förhandlingen. Det kan ju i sig vara bra.

Henrik Tell: Nej, men det var just det här... Det där var nog lite en miss i arbetet. Vi har en väldigt bra samarbetspartner som hjälpte oss med valutaväxlingen.

Lysas totalavgift och genomsnittskunden

Jan: Men det där är också spännande med avgift. För ni ligger ju på en totalavgift, om jag inte minns fel, på typ 0,34 %. Sen är det lite stafflat på volym.

Henrik Tell: Det beror lite på hur mycket man sätter in. Om man sätter in mer blir avgiften lite lägre.

Jan: Men jag tror att om vi tittar är det spännande. Vad är genomsnittsinsättningen för en kund?

Henrik Tell: Genomsnittet en kund har hos oss just nu är 80 000 kr, för en privatperson. Sen växer den där ganska kraftigt. För av de 6 000 kunder vi har är det nu närmare 3 000 som har ett månadssparande.

Jan: Och vad är medianen?

Henrik Tell: Medianen är lägre. Den ligger ungefär...

Jan: För jag gissar att det är vissa kunder som sätter in mycket, och vissa sätter in lite mindre. Men säg för en sån här genomsnittskund, eller en mediankund, 50 000 kr. Så om jag sätter in 50 000 kr, då ligger jag väl på 0,34 %?

Henrik Tell: Det beror lite på hur mycket du har i räntor och hur mycket du har i aktier. Men jag skulle säga kanske 0,36 %.

Jan: Det var ju inte långt ifrån.

Henrik Tell: Jag blir väldigt van att räkna på baspunkter.

Caroline: Då betalar jag 0,36 % varje år, på mitt totala.

Jan: Och av detta kan man väl, give or take, säga 0,2 % till fonderna och 0,14 % till er.

Henrik Tell: Ja, ungefär så där.

Kritiken: för billigt och för enkelt

Jan: Och det där är ju extremt lite. Jag vet att ni har fått kritik för det också.

Henrik Tell: Ja, det tyckte vi var väldigt kul.

Jan: Vadå, vadå? Jag läste i någon artikel att folk hade sagt till er att ni borde ligga dyrare så att ni kan sänka över tid.

Henrik Tell: Ja, det var en artikel där en person, anonym tror jag, sa att de tyckte att det var för billigt och för enkelt. Och då kände vi...

Jan: Nu är vi på rätt väg.

Henrik Tell: Och det där är lite av en, ska vi säga, en bet vi har tagit, att hålla avgifterna låga. Så om vi ligger på cirka 0,2 % i snittintjäning, det är det Lysa får. Och den ska alltid vara densamma oavsett hur kunden agerar eller hur vi investerar. Vi ska aldrig tjäna mer eller mindre beroende på om vi ger ett annat råd.

Grundproblemet i finansbranschen

Jan: Det där tycker jag är intressant. Du får fördjupa dig i det där, för du sa att det är ett av de stora problemen i finansbranschen, att man tjänar olika på olika råd, och att du är emot det.

Henrik Tell: Det är jättefrågan. Jag tror att man kan säga att alla finansbranschens problem som jag ser för en privatsparare kommer ur det här enkla faktumet: att när man sitter ner med kunden, eller banken sitter ner, eller en rådgivare, eller även om du är på nätmäklaren, då tjänar man olika mycket beroende på hur kunden agerar. Vilket alltid skapar ett tryck mot att få kunderna att agera och köpa de dyrare produkterna.

I finansbranschen är regeln att det är precis tvärtom. Ju billigare du köper, desto bättre kvalitet har du.

Henrik Tell: Finansbranschen är ju lite speciell på det sättet jämfört med hur livet fungerar annars. För normalt, om du köper något som är lite dyrare, då får du bättre kvalitet. Om du köper en dyrare tröja brukar du få bättre kvalitet på tröjan än någon som är väldigt billig. Men i finansbranschen är regeln att det är precis tvärtom. Ju billigare du köper, desto bättre kvalitet har du. Och problemet, om man tänker på till exempel provisionen när man säljer en fond, säg att, jag kan ta en svensk fond som jag gillar, Länsförsäkringar Global Indexnära.

Jan: Globala indexfond. Ja, det är bra. Min favoritfond. Länsförsäkringar och SPP har fina fonder.

Henrik Tell: Länsförsäkringar Indexnära kanske har lite mer i emerging markets, men det är en jättefin fond. Den kostar 0,2 %.

Jan: 0,22 %, det är med transaktionskostnader kanske också. Apropå en baspunkt.

Tio gånger mer betalt på en dyr fond

Henrik Tell: Och så som systemet funkar nu är att den som distribuerar den här fonden får hälften av den avgiften. Så nätmäklaren eller banken som säljer den får 0,1 %, och Länsförsäkringar får 0,11 %. Om man istället säljer en dyr fond som kostar 2 %, då får banken eller nätmäklaren 1 %. Så för varje krona kunden investerar i en dyr fond kan det vara så att den som distribuerar den tjänar 10 gånger så mycket. Och det skapar ett internt tryck hela tiden mot de dyrare fonderna. Det är ett jätteproblem med finansbranschen. Så det vi tror är framtiden, eller det jag är övertygad om är framtiden, är att man rör sig mer mot plattformsavgifter, som är det vi tar. Du sätter in pengar och betalar en flat fee, men sen är det ingenting extra vi lägger på, för valutaväxling till exempel, för då hade vi velat få kunder att valutaväxla. Då hade det funnits ett internt tryck mot det hela tiden.

Den absolut kanske viktigaste idén bakom Lysa är att aldrig tycka kunder åt ett visst håll.

Henrik Tell: Så det är den absolut kanske viktigaste idén bakom Lysa, att aldrig tycka kunder åt ett visst håll.

Vad händer om Lysa går i konkurs?

Jan: Men det där har ju också lett till en ganska vanlig fråga som jag har fått. Vad händer om Lysa går i konkurs? Så om du skulle svara på den: vad händer om ni går i konkurs, vad händer med mina pengar då?

Henrik Tell: Det händer ingenting med dina pengar. De är säkrade. De är helt avskilda från Lysas tillgångar, och om Lysa skulle sluta att existera, då kommer du ha kvar det du har investerat i. Det har ingenting att göra med Lysa. Sen kommer jag vara väldigt ledsen, det kan vi ha kvar det.

Caroline: För nu kan man ju investera i fonder som annars inte går att investera i, som Vanguard.

Henrik Tell: Jag tror att det som skulle hända rent tekniskt sett är att det man kallar för depåbanken skulle ta över fonderna. Och kanske förvalta dem vidare, eller så skulle de sälja av och så skulle man få ut pengarna igen. Men det blir inte Lysas beslut i det här läget.

Jan: Vi ska börja avsluta här alldeles strax. Vad upplever du är den vanligaste myten eller missuppfattningen om er?

Henrik Tell: Om oss? Jag skulle nog säga att den vanligaste missuppfattningen är att det är opersonligt på det sättet. Vi har haft väldigt många möten, jag tror kanske vi har haft det på 300 möten med kunder. Vi har full support som man kan ringa in och få svar och hjälp av. Vi får många samtal varje dag. Men den vanligaste myten man ofta läser är att nu är det robotar, det här blir opersonligt, det är datorer som fattar beslut. Och så är det inte. Vi vill kombinera människan för den mer personliga biten och för att välja ut fonderna. Men det datorerna gör väldigt bra, det är att effektivt och kostnadseffektivt flytta pengarna och investera.

Patriks egna poddtips

Jan: Ja, vad bra. Caroline, har du något du tänker?

Caroline: Nu avslutningsvis.

Jan: Ja.

Caroline: Du får ju ta din sån fråga som du alltid ställer. Men du och jag, vi pratade lite om poddar innan.

Henrik Tell: Ja.

Caroline: Och du lyssnar på podd.

Henrik Tell: Jag lyssnar mycket på poddar.

Caroline: Men kan du inte berätta vad du lyssnar på?

Henrik Tell: Jag lyssnar, vi pratade lite om Tim Ferriss, som är lite av en livscoach, lite tips.

Caroline: Ja, han gillar ju att dekonstruera vad det är som gör vissa high performing människor, eller högpresterande människor, så duktiga på det de gör. Så han har mycket intervjuer och så.

Henrik Tell: Ja, det är jättespännande. Och sen finns det en podd som heter Freakonomics, som jag är jätteförtjust i. Det finns två stycken jättebra avsnitt från mars som man kan lyssna på. Det ena heter "The Worst Thing You Can Do With Your Money".

Caroline: Sånt låter alltid så spännande. Man tänker, det gör säkert inte jag.

Henrik Tell: Och det andra handlar lite om något som kallas för indexkortet. Det var en amerikansk professor i sociologi, tror jag, Pollack tror jag han heter, en vanlig professor. Som tröttnade lite på finansbranschen och alla komplexa råd, och satte sig på kvällen och skrev ner nio tips för en privatpersons ekonomi och hur man ska sköta den. Och det där gick viralt och blev jättepopulärt. Det avsnittet är jättespännande också.

De nio tipsen på ett indexkort

Jan: Jag blev ju skitnyfiken. Vad var de där nio tipsen?

Caroline: Men den är på engelska då?

Jan: Den är på engelska. Kommer du ihåg några av tipsen?

Henrik Tell: Ja, jag skulle säga att det första tipset, vilket givetvis kan vara lite svårt, är att man ska försöka spara 10 % av sin inkomst varje månad. Sen ett annat sånt här tips är att man bara ska köpa indexfonder. Det första man ska göra med sina pengar varje månad är att betala av sina kreditkortsskulder. Det är den typen av tips. Några av dem är väldigt USA-fokuserade på pensionssystemet där.

Jan: Ja, de här 401k. Men det där hänger ju lite ihop med vad vi pratade om när vi käkade lunch innan också. Många av de bästa tipsen i finansbranschen är ju sådana att du kan läsa dig till dem i en bok på biblioteket.

Henrik Tell: Ja, så är det.

Jan: Och det blir ju problematiskt, för vi värderar många gånger kanske inte den typen av råd. Och jag tror att ni nog också har fått er beskärda del av att det är för enkelt.

Finansbranschens primära funktion

Henrik Tell: Jag tror man kan vara lite elak mot finansbranschen och säga att den har glömt bort att dess primära funktion faktiskt är att serva andra delar av ekonomin. Att personer som inte har sparat pengar just nu, men behöver, kanske kan låna i framtiden. Att man kan flytta pengar tidsmässigt mellan olika individer genom att låna. Och att man ser till att nya innovationer får kapital, att man servar ekonomin och fungerar som ett kitt, lite olja. Istället för att man, som idag, är en jättestor del av ekonomin, en av de största branscherna.

Det är inget egenvärde att finansbranschen är så stor som den är. Den ska nog kunna vara hälften så stor och fungera bättre.

Henrik Tell: Det är inget egenvärde att finansbranschen är så stor som den är. Den ska nog kunna vara hälften så stor som den är idag och fungera bättre.

Jan: Precis. Det där är superspännande. Men jag tänker också, innan vi avrundar, att vi har lite av...

Caroline: Inga fler poddtips på den nu då?

Henrik Tell: Jag skulle säga, det finns en som...

Jan: RikaTillsammans på den.

Henrik Tell: Absolut.

Jan: Det är jättebra.

Henrik Tell: Jag gillar en annan podd som är av Reid Hoffman, som grundade LinkedIn och PayPal. Som nu, jag tappar bort precis vad den heter. Men...

Jan: Vi kan lägga till den på bloggen sen i efterhand.

Henrik Tell: Jag har den på toppen av tungan. Jag kanske kommer på det. I alla fall, den handlar om startup-bolag och lite hur man ska tänka kring det, best practices. Jag är lite fokuserad på att lyssna på den typen av poddar. Det är ju många i USA som redan har gjort sakerna vi gör nu, så då kan man lära sig om det.

Startup-tänk och boktips

Jan: Vi intervjuade ju för något avsnitt sen Joakim Björkman på Tessin. Han gav ju alla sina medarbetare när de började den här Lean Startup, och en Kindle med en massa böcker om just startups, hela det här med att få in det här tankesättet. Det är ju ett lite annat sätt att tänka faktiskt.

Henrik Tell: Vi har en sån bok också, fast den har ett lite mer negativt klingande namn. Det är "Sammansvärjningen" av Joel Dahlberg, som går igenom just fondbranschen i Sverige.

Jan: Ja, absolut. Den är ju superbra. Den ger ju kontexten. Bra tips. Men jag tänker också så här: om man vill använda er tjänst, om man gillar det vi gör här, så kan man använda vår sponsrade länk. Och då kommer man till er sida. Och sen är det, du sa, jag registrerar mig, svarar på de här frågorna. Jag behöver egentligen bara BankID, har jag för mig.

Henrik Tell: Man kan börja enklare än så. Först får man ett investeringsråd, ett förslag. Och då kan man bestämma om man tycker att det ser bra ut eller inte. Och sen därefter registrerar man sig med BankID.

Jan: Och sen kan man både månadsspara och sätta in engångsöverföringar.

Henrik Tell: Och generellt sett tycker jag att just att börja med månadssparande är en bra idé. För vi ser att sparare som månadssparar, som sätter in lite varje månad, blir mer långsiktiga. Om man sätter in mycket pengar vid ett tillfälle kan man ha lite otur och tajma en marknadsnedgång precis. Då ser vi att det ligger nära till hands att man tar ut pengarna när det har gått ner. Så det är smart att investera gradvis och börja med lite mindre belopp.

Företag, depå och kapitalförsäkring

Jan: Och något som jag blev jätteglad över var att det funkar lika bra för företag som för privatpersoner. Bara en sån här dumfråga, detta är min okunskap, detta skulle jag ju kollat upp: men om jag är privatperson, då får jag det i ISK-skal. Om jag har det i företag?

Henrik Tell: Det är en vanlig depå.

Jan: Kapitalförsäkring?

Henrik Tell: Som det ser ut just nu ligger det mot slutet av hösten. Och anledningen, vi skulle jättegärna vilja ha kapitalförsäkring. Anledningen till att vi inte har det är att vi behöver ett samarbete med ett försäkringsbolag, som är de enda som kan stämpla en av våra depåer som en kapitalförsäkring. Och det har vi på gång. Vi har haft lite tuffa förhandlingar där också, kan vi säga, med lite olika aktörer. Det är egentligen bara en stämpel, så det finns ingen anledning att det är dyrt, tycker jag. De kan tycka lite annorlunda. Men det är högt prioriterat.

Jan: Ja, men toppen. Och vi lägger länk både här i YouTube-klippet och i podden och på bloggen.

På en skala 1 till 10, hur konstig är du?

Jan: Så här, om vi ska ta det så här på en skala 1 till 10: hur konstig är du, Patrik?

Henrik Tell: Konstig? Det är ju lite svårt att bedöma själv. 6–7 kanske?

Jan: Ja, motivera.

Henrik Tell: Jag upplever väl nog att jag har blivit lite mindre konstig sen jag fick barn för tio månader sedan. Jag tror andra kanske tycker att man blir mer och mer konstig som pappa, men jag tycker nog att jag känner mig lite mer normal nu än innan dess. Men jag gör inte sådana här... det är inte så att man flyger och sticker ut på kvällen och försöker köra snabbt med drönare och liknande, som jag har gjort tidigare.

Jan: På kvällen?

Henrik Tell: Ja, efter jobbet. Det är svårt. Nej, kanske sex, sju.

Jan: Du var ju lite inne på det innan. Om du skulle ge bort en bok, vilken ger du bort då?

Henrik Tell: "Sammansvärjningen" är en jättebra bok. Men om jag skulle ge bort en bok nu så skulle jag säga att det finns en bok som handlar om risk. "Against the Gods", som går igenom konceptet risk och dess historia, av Peter L. Bernstein, kom 1996. Den går igenom just det här, hur världen har gått från att förr vara väldigt deterministisk, att gudarna hade bestämt det på det här sättet, så det spelade inte så stor roll vad du gjorde, till ett annat synsätt som är mer sannolikhetsbaserat. Och går igenom den historien väldigt detaljerat.

Jan: Vad sa du att den hette? Against the Gods, mot gudarna. Spännande.

Vad risk-boken gav

Caroline: Är den lite filosofisk då? Eller har den gett dig något jobbmässigt?

Henrik Tell: Jag tror att jag tänker lite på risk på ett lite annorlunda sätt. Ett annat sätt att säga vad vi gör är att vi hanterar risker. Vi försöker anpassa den risk som vår kund tar efter dess förmåga att bära risk. För jag vet att utan risk, om man inte tar någon risk, då är det svårt att få en utväxling och utveckling. Men det gäller att ta rätt nivå av risk.

Jan: Precis. Är det något som är sant för dig som nästan ingen annan håller med dig om?

Henrik Tell: Jag kan säga, det är en bra fråga. En sak jag tycker är jätteviktig, som vi inte har pratat om, och där de flesta tror jag tänker på ett lite annat sätt, är att jag tycker att ett stort problem vi har är att vi är alldeles för fokuserade på resultat och inte på processen.

Caroline: Menar du bara ekonomi nu, eller?

Vi är alldeles för fokuserade på resultat och inte på processen.

Henrik Tell: Nej, jag tänker att det kan vara sport också. Att man bryr sig mer om sportresultatet, om ett lag har vunnit eller förlorat, medan det man borde titta på kanske är mer processen. Hur laget har tränat tidigare, vilken metod man har använt och hur väl förberedda man var inför matchen. För det är en metod man kan reproducera och applicera på andra ställen om man ska träna inför nästa match. Men om man bara tittar på resultaten hela tiden, då kanske man säger att det här laget var jätteväl förberett, men egentligen hade de bara tur och de andra sköt stolpe ut hela tiden men hade 70 % av bollinnehavet. Och det där är ju ett jätteproblem också i ekonomin. Att man är fokuserad på vilken aktie som har gått bäst, vilken fond som har gått bäst, och sen ska man investera i den härnäst. När man borde se vad processen var, vad fondförvaltaren använde för att välja fonderna. Är den reproducerbar, så att man kan använda samma metod igen? Och det är kanske något sätt som jag försöker tänka på världen mycket. Det är mer i processer och metoder, och inte titta så mycket på slutresultatet.

Målkameran och processtänket i praktiken

Jan: Jag brukar tänka på det där ibland, lite som att ha en målkamera i ishockey. Om man ser pucken gå över mållinjen istället för att titta på vad som hände innan.

Caroline: Det här blir väldigt bra beskrivet.

Jan: Jag tänker där, hur dyker detta upp som värde för mig som kund hos Lysa, i ditt jobb som vd eller i fondurvalsprocessen?

Henrik Tell: Jag håller på och försöker träna mig lite på det här, och det är ganska svårt. För varje dag får vi en sammanställning på hur fonden gick dagen innan, eller hur kundernas innehav gick dagen innan. Och det där gör, när det har gått ner gör det ju lite ont. Det känns. Och när det har gått upp känns det bra. Jag försöker träna mig själv att inte känna så mycket om det har gått upp eller ner, utan att jag däremot ska banna mig själv om det har funnits en bättre fond för att följa ett Nikkei 225, alltså japanskt index, som vi inte har valt, för att det var något med vår metod som gjorde att vi missade den. Eller om vi har gjort något annat fel, valt en fond som inte var tillräckligt skatteeffektiv i sin utdelning eller liknande. Metoden kan vi påverka mycket, och där ska man känna att man har gjort bra eller dåligt. Men man blir lite schizofren när man sitter och tittar varje dag på vad som händer när det har gått upp och när det har gått ner.

Min förlustkänsla när det har gått ner är mycket värre än den lyckokänsla jag får när det har gått upp.

Henrik Tell: För vi vet ju att 51–52 % av alla dagar går det upp, och 48 % går det ner. Och det är mycket ondare för mig, min förlustkänsla när det har gått ner är mycket värre än den lyckokänsla jag får när det har gått upp. Så i snitt mår jag sämre av att titta på det varje dag.

Slow food, inte maximalt engagemang

Jan: Jag läste, när vi pratade med Henrik, han sa ju så här: ju mer sällan man loggar in på sin depå, desto bättre mår man. För då har ju de där små procenten ökat.

Henrik Tell: Och det där var lite roligt. Vi har pratat med en del konsulter om användarvänlighet och vad vi vill uppnå med vår sajt.

Jan: Precis, låt kunderna bara logga in en gång om året.

Henrik Tell: Det var lite på det temat. För han sa att, ja, men då vill ni ju att kunderna ska logga in så mycket som möjligt för att maximera deras engagemang. Och jag var så här: nej, det här är lite mer slow food. Vi tror inte att våra kunder mår bra om de loggar in varje dag. Man ska kunna logga in när man vill och titta på det, givetvis. Men det är inte en tjänst som är tänkt att man ska logga in på varje dag, att det ska ha hänt något häftigt. Den är tänkt att vara lite tråkig.

Jan: Då kommer lite produktutvecklingstips här igen. Man ska ju säga att om du har loggat in två dagar i rad, då ska du komma till en sida som säger: du loggar in för ofta.

Henrik Tell: Vi fick faktiskt införa en sån här restriktion. Tidigare kunde man ändra sin fördelning mellan aktier och räntor när man ville, men nu kan man inte göra det mer än en gång i veckan. För det är inte riktigt syftet med tjänsten att man säger: nu känner jag att det ska gå upp lite, så nu drar jag upp, och så drar jag ner det. Så då lade vi in den spärren.

Jan: Spännande.

Avrundning och inbjudan

Jan: Är det någon annan fråga som du önskar att vi hade ställt, eller något vi inte har berört?

Henrik Tell: Nej, jag tror faktiskt att det känns som att det har varit ett helt täckande samtal.

Jan: Annars får vi komplettera med det. Jag hoppas att du som har lyssnat och tittat har haft lika kul som vi, och att du har lärt dig något eller fått något nytt perspektiv eller någon ny insikt. Och precis som vi sa innan, du får jättegärna testa Lysas tjänst. Använd jättegärna vår sponsrade länk. Man kan börja från, vi pratar inte om miljoner, utan man börjar från någon tusenlapp. Och månadssparandet är lite mindre. Det är inte heller något som låser in dina pengar, utan man kan testa, och gillar man det inte så kan man ta ut alla sina pengar igen.

Henrik Tell: Absolut, det finns inga inlåsningar.

Jan: Och är det så att du har några frågor som inte har blivit besvarade nu, skriv dem gärna i kommentarsfältet, så hoppas jag att du kan vara med och svara på de eventuella frågorna. Tack så mycket.