Vad är bäst – en 90/10-portfölj eller en 100/0-portfölj?

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Varför inte 100 procent aktier?
2. Därför envisas jag med 90-10
3. Warren Buffetts råd i testamentet
4. Estradas studie: misslyckandegrad mot avkastning
5. Problemet med vinstmaximering
6. Sweet spot vid 60-40
7. Konsumtionsplan slår vinstmaximering
8. Tillbaka till studien: 90-10 som balans
9. Vad som faktiskt gjort Buffett rik
10. Varför förluster kostar dubbelt
11. Estradas twist: sälj inte aktier i nedgång
12. Egen variant på svensk data
13. Hur mycket behöver man för att ta ut 4 procent?
14. Vi underskattar den psykologiska förlusten
15. Övningen: skriv ner hur du känner
16. Att förlora pengar väger lika tungt som en hjärtinfarkt
17. Alla ägg i samma korg
18. Avrundning och nästa avsnitt

Varför inte 100 procent aktier?

Jan: Lita inte på din risktolerans så mycket att du lägger 100 procent av dina pengar i aktier. Du lyssnar på RikaTillsammans-podden som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 45. Och idag tänkte jag att vi skulle prata om det här med fördelningen. Varför ska man inte ha allting i aktier, eller varför?

Caroline: Hela sin portfölj.

Jan: Ja, precis. Varför är det bättre att ha en 90-10-portfölj framför en 100-0-portfölj? Du får nästan förklara vad som menas med 90-10. Nej, men det där handlar ju om, alltså hela det här avsnittet är egentligen en inspiration från en läsare som skrev en kommentar så här: ja, jag har följt dina portföljer, men det är en del saker som du svävar på svaret om. Till exempel, varför skulle det vara bra att ha en viss procent ränte- och obligationsfonder om man sparar långsiktigt? Är det inte bättre att ha allting i 100 procent aktier?

Resonemanget bygger egentligen på det här att om man tittar över tid så är det ju så att aktiefonder eller aktier slår räntor. Så att man får en bättre avkastning på det sättet. Och tittar man på sannolikheten för att aktier är bättre än räntefonder, så på ett år är det ungefär 65 procents sannolikhet att du kommer få en bättre avkastning i slutet av året med aktier. Tittar man på en femårig tidshorisont handlar det om 78 procent, för att sedan på en tioårsperiod klättra till 86 procent.

Caroline: Då kanske man vill ha aktier bara.

Därför envisas jag med 90-10

Jan: Ja, precis. Och det är väl egentligen det som är poängen då. Men jag har ju under alla de här åren envisats med att jag ska ha som mest 90 procent aktier i portföljerna och 10 procent ränte- och obligationsfonder. Och det är väl det här som många läsare upplevt att jag har svävat på svaret om.

Caroline: Varför man ska ha det så? Varför inte 100? 90? Är inte det bara att inte våga gå hela vägen?

Jan: Nej, men precis, precis. Det var ju resonemanget. Och sedan när jag har försökt svara på detta så har jag svarat så här, men för att det är bra. Eller liksom åt det hållet.

Caroline: Ja, men varför har det varit bra då? Varför har du tyckt att det var bra?

Jan: Nej, men jag insåg väl så här att jag har inte riktigt varit helt, nej men jag har varit svävande på svaret. Och anledningen är att många jag pratat med sagt: ja men Jan, det är mycket bättre med 90-10 än 100-0. Så jag har liksom inte ifrågasatt det och kollat själv.

Caroline: Sådana sanningar finns det här i världen.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Fler än 90-10-regeln.

Warren Buffetts råd i testamentet

Jan: Nej, men precis, precis. Och det är väl egentligen en av de stora anledningarna till att jag har gjort detta. Det är ju för att Warren Buffett, som är lite husgud för många. En av världens rikaste människor. Ja, han är inte rikast längre. Nej, men vad var det då? Jag tror att det är Jeff Bezos på Amazon. Men nu har ju Trump bashat Amazon, så att jag vet inte om...

Caroline: De kanske inte får det så lätt framåt igen.

Jan: Nej, nej, men precis. Och detta började vi med, tror jag det var 2013. För han har ju ett superberömt brev som han skickar då till sina aktieägare i Berkshire Hathaway. Där jag förresten skulle vilja åka nästa år, på hans bolagsstämma. Men vi får se om han lever. Som en liten parentes.

Caroline: Som en liten parentes.

Jan: Kanske finns det flera läsare eller lyssnare som är intresserade av att följa med på en sådan resa. Men i alla fall, då skrev han i sitt brev till aktieägarna att, vad han har skrivit i sitt testamente, hur det ska ges till hans fru. Och då har han skrivit så här, om jag översätter fritt, att hans råd inte skulle kunna vara enklare. Sätt 10 procent av pengarna i räntefonder, korta räntefonder, alltså till amerikanska staten i det fallet. Och sätt sedan 90 procent i en indexfond med låga avgifter, till exempel Vanguard. Och vi känner väl igen det där rådet? Detta är ju vad världens rikaste man säger. Sedan är det ju naturligtvis så att hans fru aldrig kommer kunna spendera de pengarna, oavsett hur de skulle placeras.

Caroline: För där säger du en viktig sak. Är det meningen att man ska ta av de pengarna som är i den här portföljen?

Jan: Nej, men det kommer vi till.

Caroline: Ska den inte växa? Den ska växa också.

Jan: Ja, men det kommer den göra, och det är ju detta som kommer få den att växa mest. Men i alla fall, utifrån din forskningsgrej tänkte jag så här...

Caroline: Forskningsgrej, vadå?

Jan: Du är ju alltid så här, man kan ju inte bara ta en källa bara för källans skull.

Caroline: Nej, det kan man inte. Man måste kolla upp var allting kommer ifrån. Ha lite källkritik.

Estradas studie: misslyckandegrad mot avkastning

Jan: Ja, precis. Så nu hade vi ju Warren Buffett som sa det här. Och då tänkte jag, okej, jag ska försöka kolla ännu lite närmare. Och då hittade jag en forskningsartikel från en professor, Javier Estrada. Han är professor på Handelshögskolan i Barcelona. Och han har skrivit en artikel som heter "Buffett's Asset Allocation Advice: Take it with a Twist". Där jämförde han, okej, hur funkar de här fördelningarna? Alltså om man fördelar allt från 100 procent i aktier och 0 procent i räntefonder, till 90-10, till 80-20, 70-30. Olika sätt att fördela sin portfölj på.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Mer eller mindre från 100-0 till 30-70. Och då gjorde han ett resonemang. Resonemanget var så här att han tog 1 000 US-dollar. Och så tittade han på en hundraårsperiod. Och så tittade han på trettioårsperioder. Han tog liksom pengarna och tittade på hur de skulle räcka. Att man sparar i 30 år. Och sedan använde han den här klassiska regeln, 4-procentsregeln, som vi faktiskt inte har pratat om. Det får bli ett annat avsnitt. Men den går ut på att man kan plocka ut 4 procent av sitt kapital, alltså leva på ett uttag på 4 procent varje år från sin portfölj. Så tanken är att det här trettioåriga sparandet ska motsvara typ ett pensionssparande, där man plockar ut 4 procent av kapitalet. Och då minskar ju kapitalet, och så ska det räcka i de här 30 åren.

Caroline: I 30 år till?

Jan: Ja, från det att man startar och så har man en trettioårsperiod. Så man säger så här, okej, jag är 50 och jag ska dö när jag är 80. Och så ska jag plocka ut det här kapitalet, det ska räcka under den här trettioårsperioden, för att plocka ut 4 procent av det. Och så tar man hänsyn till inflation och tittar på hur det blir. Och så tittar han på detta realt också.

Caroline: Vad betyder det, realt?

Jan: Efter inflation. Så att man kan säga att man kan leva på de här pengarna.

Caroline: Så det är realistiska omständigheter. Pengarna blir mindre värda med tiden.

Jan: Ja, precis. Men man ska kunna leva på dem. Så detta har vi pratat om. Och när vi tittar på hur utfallet blev, så pratar han om att naturligtvis gav den portföljen som hade 100 procent aktier mest pengar. Men han tittade också på det som kallas misslyckandegrad, eller failure rate. Alltså, pengarna ska ju räcka under hela den här trettioårsperioden. Och då tittade han på hur många trettioårsperioder pengarna tog slut innan det hade gått 30 år. Och då hade ju naturligtvis den som gav högst avkastning också högst failure rate. Alltså att pengarna tog slut innan perioden var till ända.

Caroline: Vänta, vad sa du nu? Kan du upprepa?

Jan: Den portföljen som gav högst avkastning hade också flest antal trettioårsperioder där pengarna tog slut innan trettioårsperioden var slut.

Caroline: Ja, man tänker ju att det har gett mest avkastning.

Problemet med vinstmaximering

Jan: Precis, och det är ju detta som är problemet med vinstmaximering. För vi maximerar vinsten, visst, och det kan funka i 9 av 10 fall. Men det kan också hända att du förlorar, för du har högst risk. Då kan du få drawdowns, alltså att pengarna dippar. Och då hade han i studien en misslyckandegrad. Detta kan man se på hemsidan på rikatillsammans.se eller i YouTube-klippet. Och då hade han en misslyckandegrad på 3,5 procent. Så i 3,5 procent av alla fall tog pengarna slut innan den här trettioårsperioden var till ända. Och sedan får man väl bedöma om man tycker att det är mycket eller lite. Men det kan ju vara väldigt surt om man är pensionär och ska leva på de här pengarna, och så tar de slut.

Och så mätte han en massa statistiska mått på det här. Vi ska inte gå igenom alla dem, för det är trist att lyssna på. Men man kan väl säga några noterbara saker. Misslyckandegraden för en 100-0-portfölj var 3,5 procent. Misslyckandegraden för en 90-10 var 2,3 procent. Alltså en tredjedel färre misslyckanden med en 90-10-portfölj. Avkastningen skilde inte supermycket på toppen. Den genomsnittliga slutmedianen för en 100-0-portfölj var 2 881 US-dollar efter den här trettioårsperioden. Och på 90-10 var den 2 485.

Caroline: Det är inte så stor skillnad. Men medianen?

Jan: Medianen är det mittersta värdet av alla de här utfallen. Däremot blir genomsnittet såklart högre. På en 100-0-portfölj har du högre toppar, men också lägre dalar. Så där tror jag att genomsnittet var 3 232, medan medianen i en 90-10-portfölj låg ganska nära, alltså på 2 638 typ.

Sweet spot vid 60-40

Jan: Och det intressanta här är att den här misslyckandegraden, den föll fram till en 60-40-portfölj. Alltså det som är nybörjarportföljen. Men det intressanta är att efter 60-40-portföljen så börjar den öka igen.

Caroline: Som om jag har 50-50, menar du?

Jan: Ja, då har du fler misslyckandeår än om du har en 60-40.

Caroline: Intressant. Kunde han spekulera i varför det var så?

Jan: Jo, man kan spekulera i det. Men vad det handlar om är att du vill kunna leva på de där 4 procenten. Men om du tar för låg risk, då genererar du inte tillräckligt med pengar för att du ska kunna ta ut de där 4 procenten.

Caroline: Nej, då blir det färre och färre kronor i portföljen.

Jan: Ja, precis. För de orkar inte jobba ihop och täcka den där utgiften. Så det där är ju ganska intressant. Att ha för hög risk är ett problem, då har du en hög misslyckandegrad. Men att ha för låg risk har också en hög misslyckandegrad. Så det är inte bara att sänka risken så är du hemma, utan man behöver hitta den här sweet spoten.

Att ha för hög risk är ett problem. Men att ha för låg risk har också en hög misslyckandegrad. Man behöver hitta den här sweet spoten.

Och detta är en av anledningarna till att jag verkligen gillar 60-40-portföljen. För den är ganska mycket mer på riskminimeringssidan. Sedan kan man titta på en 30-70-portfölj, alltså en lågriskportfölj. Den hade ju den högsta misslyckandegraden av de här. På över 12 procent.

Caroline: Alltså, va?

Jan: Ja, men det blir inte mer.

Caroline: Det är för att de inte orkar.

Jan: Ja, de orkar inte.

Caroline: Pengarna orkar inte tjäna ihop det som du tar ut.

Konsumtionsplan slår vinstmaximering

Jan: Och detta är ju ett problem, till exempel med folk som har mycket pengar på ett sparkonto. Att då kan du ju inte riktigt leva på dem, för då kommer pengarna ta slut. Jag börjar mer och mer luta åt att det är mer intressant att göra en plan för sin konsumtion och se till att pengarna ska räcka för den konsumtionen eller den levnadsnivån, än att försöka maximera pengarna eller spara dem.

Caroline: Det är en intressant vinkel.

Jan: Att hamna i den där sweet spoten. Jag tror att vi kommer få möjlighet att återkomma till det där flera gånger. Det handlar lite, som vi har pratat om förut, om att konsumera i linje med sina drivkrafter, sin vision och sina intentioner.

Caroline: Konsumtion har varit mycket på tapeten. Ja, jag tror det, nu i de här månaderna som har gått.

Jan: Ja, men precis. Inte bara med ditt shopstopp som vi pratade om i något avsnitt.

Caroline: Nej, precis, utan jag tänker bara i våra poddavsnitt vi har haft.

Jan: Men jag tror att det har handlat mycket om att jag har träffat väldigt mycket finansiella rådgivare på sistone, och pratat med människor som har väldigt mycket pengar. Och då blir egensyftet, det blir ungefär som Filip pratade om i förra avsnittet, att det handlar om ett spel och att liksom förstå Matrix. Hur pengarna...

Caroline: Förstå pengaspelet.

Jan: Ja, precis. Men om man tittar utifrån ett perspektiv att pengarna faktiskt ska försörja mig eller ge mig ett rikare liv, då handlar det om att koppla pengarna till konsumtionen. Att säga att det inte är så mycket mening att jag ska maximera avkastningen, utan jag vill ju faktiskt kunna använda pengarna i alla fall.

Caroline: Ja, jag tror det är många som tycker det är ganska skönt att vi gör den kopplingen. Pengarna har inget eget syfte i sig, utan de ska ju kunna användas också.

Jan: Precis. Till viss del i alla fall.

Tillbaka till studien: 90-10 som balans

Jan: Ja, så hoppar vi tillbaka till studien. Eller hade du något mer du tänkte säga?

Caroline: Nej, nej.

Jan: Hoppar vi tillbaka till den här artikeln, som man för övrigt också kan ladda ner och läsa om man vill läsa den här vetenskapliga artikeln. Och det låter alltid mycket att säga "den vetenskapliga artikeln", men jag kan tycka att de är ganska intressanta. I alla fall. Och då kommer han fram till att om man tar hänsyn till en statisk strategi, som detta heter, att man har 90 procent aktieindexfonder och 10 procent räntefonder, så säger han så här: Buffetts tillgångsfördelning har en väldigt låg, men inte den lägsta, misslyckandegraden. Och den har en väldigt hög, men inte den högsta, avkastning. Så att den har en bra balans mellan den här uppsidan och nedsidan.

Och han säger så här, om jag citerar: "Put it differently, Buffett's suggested allocation seems to provide a middle ground between the best performing strategy", alltså 100-0, "in terms of upside potential and the best performing strategy 60-40 in terms of downside protection." Så att det handlar om att hitta den här balansen mellan vinstmaximeringen och riskminimeringen.

Det handlar om att hitta balansen mellan vinstmaximeringen och riskminimeringen.

Och jag tror att detta handlar också om, om vi hoppar tillbaka till Buffett, att han har ju två regler som han alltid tjatar om. Och det är så här: förlora aldrig pengar, det är regel nummer ett. Och sedan är regel nummer två: glöm aldrig regel nummer ett.

Caroline: Är det så han har blivit så rik?

Jan: Nej, alltså tittar man...

Caroline: Det kanske är en svår fråga egentligen. Jag tänker att det verkar vara väldigt jobbigt för honom att förlora pengar. Är det en framgångsfaktor?

Vad som faktiskt gjort Buffett rik

Jan: Nu är jag ingen expert på Warren Buffett. Men det är väl några faktorer som är briljanta med honom. Det första är att han har haft en väldigt lång tidsperiod. Han har ju haft 50 år, han har gjort detta sedan 50-talet. Hans nyckel har varit att han har drivit ett extremt lönsamt försäkringsbolag. Så han har ju alltid fått in pengar i förskott och kunnat investera de pengarna. Sedan är väl lite av hans hemlighet också att han har köpt, nu köper han ju hela bolag och utvecklar dem.

Och sedan det andra, en annan faktor som man inte pratar om så ofta med Warren Buffett, är att han har haft tillgång till extremt mycket kapital, och väldigt billigt kapital. Och det är inte så himla svårt att köpa hela bolag om du har mycket kapital. Sedan vill jag verkligen inte ta ifrån honom den disciplinen och den framgång han har haft. Han är ju one of a kind. Jag tycker han är en av världens bästa investerare. Och jag tror han fattar verkligen detta med ränta på ränta. Han bor ju fortfarande i sitt lilla hus och kör sin gamla bil och sånt. Jag såg faktiskt en intervju med honom.

Caroline: Det är han och Ingvar Kamprad. De köper inte mössor för över 20 spänn.

Jan: Nej, men precis. Och sedan såg jag en intervju med honom och Bill Gates, där de pratade, och då sa han också så här: jag kan köpa precis vad jag vill i världen, men jag kan inte köpa mer tid. Nej. Så att det där är också jätteintressant. Jag tycker att han är en ganska spännande person.

Varför förluster kostar dubbelt

Jan: Men jag tänker i alla fall att det visar på en av de här poängerna, varför det är problematiskt med att förlora pengar. Detta har vi pratat om i tidigare avsnitt, så vi behöver inte repetera det supermycket. Men det handlar om att återhämta en förlust kräver en exponentiell tillväxt.

Caroline: Det kräver jättemycket mer.

Jan: Ja. Har jag 100 kronor och förlorar 50 procent, då behöver jag 100 procent för att komma tillbaka till startläget. För 100 kronor minus 50 procent är 50 kronor. Och 50 kronor plus 50 procent, alltså 50 procent av 50 kronor är 25, då har jag bara 75. Så ska jag gå från 50 kronor tillbaka till 100 kronor, då behöver jag helt enkelt dubbla pengarna. Så det där tror jag är superviktigt.

Att återhämta en förlust kräver en exponentiell tillväxt. Förlorar du 50 procent behöver du 100 procent bara för att komma tillbaka till noll.

På bloggen har vi en bild som vi också har här i videoklippet. Och jag tror att om man tittar på sammanfattningen eller poängen i den här studien, så ser man att den här 90-10-strategin över en lång tidsperiod är en ganska sund strategi. Alltså, den drar inte åt något håll. Den andra fördelen man kan säga, i och med att man har 90-10, det är att då kan man ta ut en del likviditet. Behöver man pengar så kan man alltid ta ut dem från den här 10-procentsdelen. Men där gör ju också...

Caroline: Man tar ut pengarna från 10-procentsdelen.

Jan: Ja, från räntedelen, och sedan balanserar man om.

Caroline: Ja, okej.

Estradas twist: sälj inte aktier i nedgång

Jan: Men då gjorde han också detta, den här Javier Estrada. Han skrev så här: take Buffett's advice, but do it with a twist.

Caroline: Ja, vad var twisten?

Jan: Ja, men twisten som han gjorde var att han tittade på två sätt att förbättra strategin. Och så här gjorde han det. Normalt sett, i det första fallet, om man har tusen kronor och ska plocka ut 40 kronor, alltså 4 procent, så plockar man 90 procent från aktiedelen och 10 procent från räntedelen. Och då blir det 4 kronor från räntorna och 36 kronor från aktierna. Men det är inte så himla smart alltid, för om aktierna har gått ner, då gör det ju inte det här "köp billigt, sälj dyrt". Utan då plockar man ju på "sälj billigt".

Och då sa han så här: ja, men då finns det ett bättre sätt att göra det på. Till exempel, om aktierna går ner under det gångna året, så plockar man bara ut pengarna från räntedelen. Så att man låter aktierna löpa. Den andra varianten var att om aktier gick bättre än räntor, så tar man bara ut pengarna från aktiedelen. Och det tyckte jag också var ganska spännande. För det blev också en variant på det här att man vill inte sälja aktier i nedgång, utan man säljer dem när de är som högst.

Och då gjorde han samma sorts analys med misslyckandegrad och median och genomsnitt, och vad blir det i de sämsta 10 procent av fallen eller de bästa 10 procent av fallen. Och det visade sig att de här två varianterna, som kräver lite mer ansträngning, ger en lägre misslyckandegrad och en högre vinstpotential. Så att det blir ännu bättre. Och i den första, att om aktierna gick ner plockade man bara ut från räntorna, då höjde man, misslyckandegraden var samma, men man höjde från 2 600 till 2 700. Så man höjde avkastningen typ med 5 procent.

Caroline: Okej.

Egen variant på svensk data

Jan: Så att det var en ganska schysst grej. Sedan tänkte jag helt enkelt, när jag förberedde den här artikeln, att jag skulle göra en egen variant på det här. Men jag upptäckte att det var väldigt, väldigt svårt med svensk data. Eller, jag hade liksom inte tiden att göra det. Så jag kan också säga att om det är någon läsare som vill göra om hans studie på svensk data, så har jag data från börsen och obligationer från 1870 till 2017. Så då kan man göra den här statistiska beräkningen. Men jag fick inte riktigt rätt på det, så det är en parentes.

Men i grova drag, om man inte tog hänsyn till den här twisten, så såg det ganska likadant ut. Och jag tror att poängen här, just med aktierna, handlar också, som jag la den grafen både här på skärmen och i artikeln, att för varje år som man låter pengarna vara, så minskar ju sannolikheten för den här förlusten. Så precis som Buffett säger, att det handlar om tiden. Tiden är liksom en superviktig faktor.

Caroline: Men jag har bara suttit och tänkt här nu. Hur mycket måste jag ha? Alltså, där kan man räkna sig fram. Hur mycket måste jag ha i den här portföljen för att kunna ta ut 4 procent? Är det årligen då?

Hur mycket behöver man för att ta ut 4 procent?

Jan: Ja, du tar ut de här 4 procenten av den årligen. Ja, för att kunna leva på det. Det beror ju helt på vilka kostnader man har. Lever du på 40 kronor per år, så räcker det med tusen.

Caroline: Ja, vad bra. Det gör jag inte.

Jan: Nej, så då får man ju räkna. Man räknar baklänges för sin ekonomi.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Och sedan beror det också på, vi pratar ju ofta om hur jag ska kunna leva på det, och säger att det ska ersätta alla ens inkomster. Men så behöver det ju inte heller vara. Faktiskt. Många räknar så här, till exempel 400 000.

Caroline: Vad tänker du då?

Jan: Jag tänker så här att det är många som säger: ja, men vi hade 400 000 per år. Det är typ 30 000 i månaden, det klarar sig många hushåll på. Och då tänker man 4 procent, ja, då är det 10 miljoner. Då behöver jag 10 miljoner, för då kan jag leva på de här 4 procenten per år. Men då utgår man från att man inte kommer ha några andra inkomster. Och de flesta har ändå jobbat ett tag, då har man ändå pension. Så om man kan få till exempel 20 000 från pension och 20 000 från sitt kapital, då behöver du inte 10 miljoner, då räcker det helt plötsligt med 5 miljoner.

Caroline: Det räcker med bara 5.

Jan: Ja, men alltså om man tar det på en livstid.

Caroline: Jättebra poäng du gör. Det behöver inte vara så svart och vitt. Man kan ha en del av sin inkomst...

Jan: ...på en sådan här portfölj. Ja, precis. Så jag tror också att när vi kanske gör det där poddavsnittet som handlar om det här med safe withdrawal rate, som de här 4 procenten heter. Eller, Trinity-studien heter den faktiskt. Så kan vi väl kolla. Man kan kolla på lite tabeller.

Caroline: Vi kan kolla på olika scenarier, kanske.

Vi underskattar den psykologiska förlusten

Jan: Ja, precis. Och sedan tror jag att en annan sådan här stor grej, som man ofta inte tänker på, är när man säger att man vill vinstmaximera. För nu pratar vi om att 90-10 är det bästa, men jag kan ju många gånger i nybörjarportföljen fortfarande referera till 60-40 som det bästa, alltså som den bästa balansen. Och det är det Norska oljefonden har, med flera. För jag tror att vi underskattar den här förlusten, alltså den psykologiska påverkan av en förlust.

Jag skrev på Twitter för något tag sedan att de flesta 30-åringar inte har upplevt finanskrisen 2008.

Caroline: Du menar att de inte hade pengar inne på börsen då, och de har inte känt hur det känns att förlora dem.

Jan: Nej, precis. De flesta 40-åringar har inte upplevt it-bubblan. Och nu har vi haft en börs, eller en marknad, som har varit positiv mer eller mindre i nio år. Ja, tio år. Och allt du har köpt har ju ökat i värde. Och då tror jag också att, som jag brukar säga, min hemlighet är att jag har förlorat majoriteten av mina pengar i de här två kriserna. Så jag har varit med om det här rent känslomässigt.

Caroline: Ja, vad gör det med dig då?

Jan: Nej, men det gör att jag är mer försiktig med mitt kapital. För det krävs ju bara 100 procent i förlust och sedan är du av med allt, helt enkelt. Och där tror jag att man underskattar sin risktolerans.

Caroline: Men vad menar du med att man underskattar sin risktolerans?

Jan: Jag tror att man tänker att man kommer hantera en förlust mycket bättre än vad man faktiskt kommer göra. Och har man ingen erfarenhet, så tänker man: jag klarar väl vad som helst.

Övningen: skriv ner hur du känner

Jan: Och här fick jag faktiskt ett superbra råd vid ett tillfälle. En övning som man kan göra. Det var någon som berättade för mig, när din portfölj går bra, som till exempel den gör nu i mars-april 2018. Vi har en liten korrektion, men redan då, när det backade mellan 5 och 10 procent, då var det många som blev: Gud, vad ska jag göra nu? Ska jag ta ut mina pengar? Och det var ett litet fall.

Så övningen går ut på så här: när det går bra, som jag tror eller hoppas att det går för de flesta nu, skriv ner. Hur känner du kring dina finansiella mål? Hur känner du kring din risknivå i portföljen? Hur skulle du reagera om din portfölj gick ner med 30 procent? Så att innan det har hänt, försöker vi tänka oss in i det, och så skriver man hur man kommer agera. Och när portföljen faktiskt har backat med 30 procent, eller när den går riktigt dåligt, då tror jag vi kommer få tillfälle att återkomma till det i framtiden, skriv då ner exakt samma sak.

Caroline: Hur det känns.

Jan: Hur det känns just nu, vad du vill göra och hur du känner kring dina finansiella mål. Och sedan tar du de här två lapparna och går och pratar med någon. För sannolikheten är...

Caroline: Med vem?

Jan: En psykolog.

Caroline: Tack, Caroline.

Jan: Går och pratar med någon.

Caroline: Men en kompis.

Jan: Ja, men en kompis. Eller en coach. Eller en psykolog. Jag dömer ingen.

Caroline: Nej, men man kan prata med någon för att komma fram till...

Jan: Jag ser skillnad, för sannolikheten är ganska stor att det kommer vara rätt stor skillnad mellan de här lapparna. Och tanken med den här övningen är helt enkelt att försöka få stöd i att man tänkte så här när jag var på ett bra ställe, portföljen var på ett bra ställe, nu är det misärigt, nu tänker jag så här. Och kanske få tillgång till att göra någonting annat.

Caroline: Att välja annorlunda då.

Jan: Att välja annorlunda, att kanske stå kvar helt enkelt.

Att förlora pengar väger lika tungt som en hjärtinfarkt

Jan: Och grejen är att jag tror vi inte ska underskatta det här med förlusterna. Man har gjort rätt mycket studier på det här, och bara för några dagar sedan fick jag ett tips från en lyssnare, David, som var så här, apropå detta vi pratade om risk, så hade Financial Times en stor artikel där en amerikansk forskargrupp hade gjort studier på folk som förlorar halva eller större delen av sin förmögenhet. Och det visade att risken att dö ökade med typ 50 procent.

Caroline: Ja, men det har jag nog sett, ja.

Jan: Ja, precis. Så att bli av med sina pengar har ungefär samma effekt på ditt liv som att du får en hjärtinfarkt.

Att bli av med sina pengar har ungefär samma effekt på ditt liv som att du får en hjärtinfarkt.

Caroline: För det är ju betydelsen man lägger i att förlora de pengarna.

Jan: Och det är ju detta jag menar. Det är väl ingen som, när det går bra, tänker: men om jag förlorar 30 procent, då ökar min sannolikhet att dö. Det är väl liksom inte den spontana tanken. Så jag menar att man verkligen ska ta detta med risken på allvar. Och sedan var det någon som sa till mig så här: Jan, lita inte på din risktolerans så mycket att du lägger 100 procent av dina pengar i aktier. Att ha 100 procent i aktier, eller att ha 100 procent i enskilda bolag, jag tror att man gör sig själv en otjänst faktiskt. Sedan kan man säga: jag är van att ta hög risk och sådant, men är man det egentligen?

Caroline: Egentligen, har man någonsin gjort det egentligen?

Jan: Egentligen, ja. Sedan ska jag säga så här, att lyssnare och följare som har följt oss ett tag vet ju att jag lutar väldigt mycket åt andra sidan. Så jag är kanske mer försiktig än vad jag skulle behöva vara. Men jag vet inte, jag är väl hellre så här, better safe than sorry.

Alla ägg i samma korg

Caroline: Jag kommer att tänka på det citatet som kom i någon tidning nu under påskveckan. Elon Musk hade ju sagt att det är okej att ha alla ägg i samma korg om man kontrollerar vad som händer med korgen. Men det gör man ju aldrig egentligen.

Jan: Nej, men så säger väl Buffett också, om vi ska börja runda av, att Buffett säger ju också att det är klart, du behöver inte diversifiera. Folk brukar, när de är emot diversifiering, säga att diversifiering är för förlorare.

Caroline: Ja, det är ju ett sådant machocitat.

Jan: Ja, men liksom att du behöver fokusera. Men jag tror att det är väl en kombination.

Caroline: Ja, om man äger bolagen kanske det är lättare att fokusera.

Jan: Men även där, jag själv har ju drivit bolag i tio år. Jag har sett att även i bolag som man själv driver, där händer det ju grejer som man inte har kontroll på. Och till exempel när jag träffar företagare som har lagt alla sina, de har ju nästan alltid majoriteten av sina egna pengar i sitt eget bolag. Och jag är så här: gud, du, det är ju verkligen att lägga alla ägg i samma korg. Och särskilt, du vet inte om du blir sjuk, du vet inte vad som händer med konjunkturen. Så för mig handlar det verkligen om att diversifiera bortom sitt eget företag. Så är det ju för oss också, vi har ju mycket av vårt värde i våra egna företag. Men vi lägger ju mycket på Lysa eller på andra företag också.

Avrundning och nästa avsnitt

Jan: Det var allt för idag. Har du något mer du tänkte tillägga? Någon fråga, fundering, kommentar?

Caroline: Nej, men jag hoppas att ni som lyssnar eller tittar kommer med frågor och sånt om någonting var oklart.

Jan: Ja, precis. Och jag tänker att nu kan jag väl åtminstone ha lite gott samvete, att nu har vi faktiskt gått igenom fakta för varför den globala barnportföljen inte är 100 procent aktier. Annars tänker jag att ett av de kommande avsnitten kommer vara med Lysa, faktiskt, där vi har en hel del pengar. Vi har fått förmånen att bjuda in Patrik, som är vd och en av grundarna, till att prata om Lysa och hur det fungerar. Robotrådgivning.

Caroline: Robotrådgivning.

Jan: Ja, både hur det funkar, fördelar och nackdelar, hur de tänker. För det har ju ändå seglat upp på senare tid att vi har flyttat en rätt stor del av våra pengar till dem.

Jan: Så tack för att du har lyssnat eller tittat, och så ses vi nästa söndag. Tack. Tack.