Första miljonen var nästan en miljon minus och inte plus…

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Treårsavsnittet och en fråga från läsarna
2. Carolines utbildning och vägen till forskningen
3. Från humaniora till molekylärbiologi och roman
4. Vem tvättar, och var romanen är på väg
5. Personlighetstest och olikheter
6. Den ekonomiska resan börjar — från fattiga till miljonärer
7. Carolines version av den ekonomiska resan
8. Jan tjänar pengar redan under studietiden
9. Rädslan för att inte ha pengar
10. Boken Ett rikare liv och julklappen 2007
11. Charlies seminarium och Balansekonomikursen
12. Din ekonomi är ett resultat av allt du gör
13. Fattiga studenter och första jobben
14. Ecotech och vägen mot Balansekonomi
15. Aktier sedan gymnasiet och förlusterna 2001
16. Sparandet kommer igång — och kraschen 2008
17. Lägenheten i Turkiet — en dyr läxa
18. Alla de andra misstagen
19. Att hitta det underliggande värdet
20. Bloggen föds ur Balansekonomin
21. Gör misstagen tidigt, med så lite pengar som möjligt
22. Sparkvoten, skulden och de låga räntorna
23. Hur mycket jobbar Jan?
24. Åttio till hundra timmars veckor
25. Bloggen tjänade inte en krona på sju år
26. Hur ser förmögenheten ut?
27. Övergången till passivt sparande
28. Modellportföljerna och Shareville
29. Hade ni gjort något annorlunda?
30. Snabba läsarfrågor: lekhinken och bilen
31. Större mål och Carolines skrivande
32. Varför följer branschen inte forskningen?
33. Hur tar ni fram ett avsnitt?
34. Vin, finess och IKEA-servisen
35. Hobbyn: Krav Maga
36. Tactical get up och israelisk pragmatism
37. Onödiga utgifter och lönen under brytgränsen
38. Vad driver er att dela det här?
39. Uppmärksamhet och behovet av att höra "vad duktig du är"
40. "Rika tillsammans" — och drivkraften att hjälpa
41. Hur många har du gjort rik?
42. Carolines del — friheten att skriva
43. Snabba frågor: sparkvot och mål
44. Tre böcker alla borde läsa
45. Vardagliga utgifter man snålar med
46. Välgörenhet
47. Avrundning av treårsavsnittet

Treårsavsnittet och en fråga från läsarna

Jan: Jag brukar säga att allt som händer är en träning inför något som komma ska. Och jag tror att alla de pengarna vi förlorade, de misstagen vi gjorde, var en förutsättning för att vi skulle lära oss de saker som gör att vi kan vara där vi är idag.

Jan: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 156. Och vet du vad som är roligt med avsnitt 156?

Caroline: Nej.

Jan: Jo, det vet du. Treårsavsnittet.

Caroline: Ja, detta är vårt treårsavsnitt.

Jan: Så det är ju lite, man har ju jubileum både på 100 och 200, och sen får man faktiskt ha jubileum var 52 avsnitt. För vi har faktiskt släppt ett avsnitt i veckan i tre år. Det är lite coolt faktiskt. Trots corona, trots barn och allt.

Caroline: Trots jul och sånt.

Jan: Ja, precis. Men jag tänkte, det har ju kommit in ganska mycket frågor här för ett tag sedan. Bland annat från Niklas Darén på Patreon. Han var så här, det hade varit roligt att höra lite mer om er. Ni pratar om PPM och ni pratar om portföljerna, men ni har inte pratat så mycket om oss själva.

Caroline: Är inte det tillräckligt intressant med PPM? Ska vi behöva prata om oss själva?

Jan: Ja. Så jag tänker att vi testar. Sen lär ni inte höra något på detta på minst ett år i alla fall. Men Karro, vi har ju varit inne på din bakgrund lite i tidigare avsnitt.

Caroline: Ja, väldigt lite. Men är det någon som vill veta?

Jan: Ja, de vill veta. Men Karro, vem är du? Om du skulle beskriva dig själv, eller om jag kanske ska beskriva dig?

Caroline: Jag trodde de ville veta vad jag har för utbildning.

Carolines utbildning och vägen till forskningen

Jan: Ja, men låt oss börja där då. För jag tänkte direkt att det är det som folk vill veta. Folk vill veta vad du har för utbildning. Ja, berätta nu om din fantastiska, gedigna ekonomiutbildning.

Caroline: Ja, jag har ju ingen gedigen utbildning i ekonomi. Det har jag inte. Jag är molekylärbiolog.

Jan: Du har jobbat på posten.

Caroline: Ja, det har jag. Innan jag började med molekylärbiologin på Lunds universitet.

Jan: Ja, och sen har du läst teologi.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Men vet du här nu, först teologi, sen posten och sen molekylärbiologi. Ja, vad var det som gjorde att det blev så?

Caroline: Jag ville ju bli forskare.

Jan: Jaså? Du ville bli läkare där också under tiden?

Caroline: Jo, men jag tänkte att jag skulle bli läkare för att bli forskare. För jag trodde det var det som var den enda vägen. Men det var det inte.

Jan: Vad är det som har lockat i den här forskningsgrejen?

Caroline: Jag tror det är så här att när jag var liten så minns jag att jag var på dagis och så var det något samtal mellan två pedagoger. Och så satt jag i famnen på en av dem och så var de helt så här, ja, det är jättekonstigt, ja, det är så mystiskt. Och så kände jag att jag blev väldigt dragen till vad det nu kunde vara som var mystiskt och konstigt. Och samtidigt så har jag haft en jättestor rädsla för allt som är baserat på skrock och vidskeplighet. Jag tycker det är så destruktivt.

Jan: Fast det är ändå lite roligt, för du köper ju så här till våra barn, du köper Myternas atlas och sånt.

Caroline: Jo, men det är en annan grej. Det är sagor och myter och sånt som lägger våra värderingar i ett samhälle och så. Medan skrock och vidskeplighet som gör att man har bränt häxor till exempel, det är ju färdigt. Och att man tror att det finns troll i skogen och sånt. Alltså det kanske finns troll i skogen, men jag tror inte på det. Jag tror inte på det från ett vetenskapligt håll. Och vetenskapen visar hur man kan vederlägga all skrock och allt som vi har trott på som är mystiskt. Så på det sättet är det lite trist. Men det är också ganska skönt, för då kan man veta att sjukdomar orsakas inte av att Gud är arg på en. Det finns inget att göra, man måste offra sin bästa get, och ändå dör man. Det var ett hemskt öde. Men det finns inte såna hemska öden.

Från humaniora till molekylärbiologi och roman

Jan: Jag tycker ändå det är fascinerande att du har läst både teologi först och sen molekylärbiologi.

Caroline: Ja, men jag var jätteduktig på de humanistiska ämnena. Jag gick natur. Men det var min grej liksom. De humanistiska ämnena var jag bra på. Och det är inte så konstigt. Så jag har doktorerat och jobbat med forskning. Och nu ska jag skriva roman. Så det känns inte som att det är konstigt att jag har läst teologi och naturvetenskap.

Jan: Nej, det är inte konstigt. Jo, det är faktiskt lite konstigt. Berätta, vad doktorerade du i?

Caroline: Då doktorerade jag i molekylärbiologi såklart. Men inriktning diabetes 1 och 2.

Jan: Ja, och så var det något med RNA, kommer jag ihåg.

Caroline: Ja, mikro-RNA. Men vi behöver inte gå in på det.

Jan: Men vi har ju en massa frågor. Hur ser en vanlig dag ut för dig? Det är en fråga här som vi har fått.

Caroline: Går upp först av alla för att få ha lite lugn och ro. Tid för mig själv. Förr var det ju att jag drack kaffe och nu har jag kickat det. Så himla skönt. Men sitta och äta frukost själv och liksom bara vara själv liksom. Och sen så tjugo i sju så går jag iväg, för då kommer vår au pair och väcker barnen. Eller Freja i alla fall. Och sen så går jag och gör annat, tvättar ansiktet och sånt. Och sen så gör vi i ordning alla barnen. Vi har då två barn ska sägas. Au pairen åker iväg med det ena barnet och jag går iväg med det andra till skolan. Och sen kommer jag hem och så sätter jag mig med min roman. Om jag inte blir distraherad av att det finns tvätt eller att det finns ärenden som ska göras. Men nu har jag liksom sagt att bara fredagarna är ärendedag. Om inte något annat anges.

Vem tvättar, och var romanen är på väg

Jan: Ja, vad bra. Och då tvättar man och sånt också.

Caroline: Jag gillar att tvätta, så det är inte någon sån här kvinnogrej att det bara är jag som ska tvätta. Jag tror att du hade tvättat om jag hade sagt att du måste göra det.

Jan: Kanske.

Caroline: Vi hade fått ha en diskussion.

Jan: Jag hade outsourcat det.

Caroline: Men varför gillar du inte att tvätta, Jan?

Jan: Nej, men jag gillar inte, jag tycker inte det är kul.

Caroline: Nej, men det finns många som inte tycker det är kul. Jag tycker det är rätt nice.

Jan: Och sen tänker jag att det finns folk som är bättre på det än vad jag är. Men du, berätta så här, vad är du på väg med med romanen? För du går ju romanskrivarlinje nu. Du pluggar ju på halvtid.

Caroline: Ja, precis. Ja, den är ju slut nu, nu är det juni, så nu är det liksom sista veckan här. Det är lite sorgligt. Det har varit jättebra. Men var jag är på väg med romanen, det är ju att jag ska slutföra den. Men så är det så hela tiden att jag märker att jag inte vet vad det är för rymddräkter man har. Är det någon hazmat suit, vad har man den? Alltså det är research hela tiden. Och när jag ska göra min story kring den här månen som cirkulerar kring planeter så är det så här, jag måste fråga någon. Så nu har jag börjat kontakta folk som är experter för att få någon slags hjälp. Jag kan ställa alla frågor och sen så kanske jag då kan skriva emellanåt.

Personlighetstest och olikheter

Jan: Ja, för jag tycker att det där är ganska roligt. För att vi har gjort så här Myers-Briggs personlighetstest. För länge sen. Kommer du ihåg vad du fick?

Caroline: Ja, jag fick en sån här INTJ. Och du fick min STI, tror jag.

Jan: Jag fick ju det här The Guardian, vilket var ganska kul. För att din var The Scientist. Så du fick ju det du är, på många sätt och vis. Och det där var ju ett sidospår på det där. Det var ju så att det stod på din papper, den här personlighetsprofilen passar ofta väldigt väl ihop med så här ESDJ, som jag trodde jag var. Och sen var det så fick jag det. Och för mig var det också en sån ögonöppnare. Man tänker så här, ja man är så himla unik och sen så kan man ändå bli en av 16 personligheter som resten av världens befolkning också kan bli.

Caroline: Ja, och som passar.

Jan: Och det passar ganska bra, beskrivningen.

Caroline: Ja, och du och jag passar ihop jättebra också. Trots att vi är väldigt, väldigt olika.

Jan: Och där kan jag ju tycka så här, vi kan ju ta några av de olikheterna. Var det en fråga också?

Caroline: Ja, typ ish.

Jan: Men jag tänker så här att du är ju väldigt nyfiken på allt möjligt. Och det kan jag tycka är ganska spännande. Är inte du det?

Caroline: Nej. På vissa grejer kan jag nörda ner. Men sen är vissa så här, nej men detta gör inte mitt liv rikare. Eller detta har jag inget intresse av. Eller detta tänker jag inte försöka förändra i samhället. Och då skiter jag i det. Så där är jag väldigt energieffektiv. Jag vet inte om du håller med, men jag skulle beskriva mig själv som ganska energieffektiv.

Jan: Jo, men det är du väl. Du lägger tid på det som du tror gör skillnad.

Caroline: Ja, det som är mest relevant.

Jan: Jag tänker ju alltid så här, är det någon annan som kan göra detta bättre eller billigare än mig? Så jag är ju ganska duktig på att delegera.

Den ekonomiska resan börjar — från fattiga till miljonärer

Jan: Men Caroline, om du skulle säga, från Niklas då: jag skulle tycka det var väldigt inspirerande och intressant att ta del av er ekonomiska resa. Och då fick vi här, från fattiga till miljonärer. När kom första miljonen och hur har resan sett ut? Ja, hoppa in i det ekonomiska nu då.

Caroline: Ja, med dig. Jag kommer inte ihåg när den första miljonen kom.

Jan: Detta ska bli jättekul att höra.

Caroline: Kom och kom, vi jobbade skithårt för den.

Jan: Berätta, hur ser du? Vi träffades 2003. Är det idag?

Caroline: Nej, det var igår. Vi glömde det. Att fira 17 år. 17-årsdag.

Jan: Vi träffades i alla fall 1 juni 2003. Eller träffades, det var då som vi blev ihop.

Caroline: Ja, och vi blev ihop för att jag flyttade in på din korridor då.

Jan: Ja, det var ju... Du bodde där ju.

Caroline: Men det var din korridor.

Jan: Du håller inte med om denna verklighetsbeskrivning.

Caroline: Jo, men jag flyttade in där i alla fall.

Jan: Ja. Det verkar som att det här finns ju med att berätta, men du verkar inte så sugen.

Caroline: Men vad ska vi säga om det?

Jan: Nej, vi behöver inte säga så. Jag pluggade teknisk fysik.

Caroline: Det var lite som att du var lite alfahanne där.

Jan: Ja, jag vet inte om de andra killarna håller med om det, jag såg i alla fall inte mig själv som den alfahannen på den korridoren.

Caroline: Nej, men du var ju ändå den som fixade fest och var inkluderande. Alla skulle få vara med och sånt.

Jan: Jag var inte så mycket på föreläsningar, så jag hängde ju mycket på korridoren.

Caroline: Ja, det gjorde du.

Jan: Detta var då på LTH 2002–2003.

Caroline: Bra.

Jan: Ja, men så blev vi ihop i alla fall.

Caroline: Ja, precis. Alla andra fattade som vanligt, alla andra fattade innan vi fattade.

Carolines version av den ekonomiska resan

Jan: Men kan inte du berätta? Detta ska bli jättespännande, det har inte du och jag pratat om de senaste tio åren. Hur ser din version av vår ekonomiska resa ut?

Caroline: Den ser ju ut så här att du har ju varit ganska intresserad av ekonomi på ett sätt som inte jag har varit alls. Och jag märker att mitt intresse för ekonomi kommer när jag behöver det.

Jan: Ja.

Caroline: När jag märker att nu är det viktigt att jag liksom skärper mig här och fattar detta med investeringar eller pensioner eller whatever det kan vara. Om inte du tar den stafettpinnen, och det har du alltid gjort, så har jag liksom inte tagit den pinnen och sprungit med den. För det var någon gång, en anekdot här, det var någon gång när du hade betalat alla räkningar ett tag och så tänkte jag så, men jag kan göra det. Jag vill göra det så att jag ser vad vi har. Och då gjorde jag det och jag märkte att du tyckte det var obehagligt.

Jan: Jaså?

Caroline: Ja, men du var så att, ja men jag kan göra detta. Vi hade en sån diskussion. Och sen så hade jag ju betalat räkningarna ett tag, så tyckte jag så, ja ja okej, nu vet jag vad vi har för något. Så okej, gör du det liksom. Men nu gör ju du det.

Jan: Ja, men jag har ändå koll.

Caroline: Ja.

Jan: Jag går och tittar på din dator på natten.

Caroline: Nej. Men så, ekonomiska resan... Det kändes ju som att vi började nog på den innan vi visste att vi började på den. Jag jobbade ju på ett äldreboende samtidigt som jag pluggade. Och så försökte jag lägga undan så, ja, 200 kronor i månaden. Alltså det var ju... Nu i efterhand kan jag tycka så här, jag kunde ju lagt undan mer. Jag behövde ju inte konsumera allt som jag tjänade. 2 000 extra i månaden eller vad det var.

Jan: Fast det är ändå 10 procent, det var ju bra jobbat. Ja, men jag kommer ihåg också att du hade aldrig problem med pengar. Jag tyckte alltid det var... Jag behövde vara ekonomisk. Jag visste inte ifall du var det. Vi har nog aldrig haft den diskussionen om du funderade så mycket, om du var ekonomisk, om du liksom vände på det. Om jag gör så, så kan jag köpa den sladden. Var det så? Hur många sladdar kan jag köpa?

Jan tjänar pengar redan under studietiden

Jan: Nej, men jag har ju alltid... Jag är ganska duktig på att tjäna pengar.

Caroline: Men gjorde du det då? Hur gjorde du det under studenttiden?

Jan: Jag jobbade ju extra. Först var jag ju studentkonsult. Redan började jag med 2000.

Caroline: Och vad gjorde du då?

Jan: Jag utbildade i programmering framför allt. Och sen så gjorde jag en KI-utbildning i programvarutestning.

Caroline: Men det var senare väl?

Jan: Ja, men det var där också. Vi började undervisa på KI parallellt med studierna. Och sen ganska snabbt insåg jag att det är jävligt olönsamt att jag jobbar som studentkonsult. För jag insåg att de fakturerar 400 kronor i timmen. Och jag får ut 100. Så var jag så här, vänta här nu, någonstans försvinner det 300 kronor i timmen. Så då började jag göra det i egen låda. Och sen var det också så här, jo, detta är ju... Det är halva sanningen det jag sa nu. Den andra halvan av sanningen, den var ju så här att jag gillar att köpa sladdar och prylar redan då.

Caroline: Kommer det?

Jan: Och då insåg jag ju att det är mycket smartare att köpa... Det var någon som berättade så här, om du har företag, då kan du köpa de där grejerna och dra av momsen och köpa dem med oskattade pengar. Så då var jag så här, då startade jag en enskild firma och så skulle jag då köpa...

Caroline: Men tyckte du inte det var ett stort steg?

Jan: Nej, men jag insåg att jag kommer få 25 procent mer sladdar. För jag behöver ju inte, och 50 procent för att det är väldigt förmånligt att ha bolag. Så jag startade ju bolag och sen insåg jag ju då längs vägen att man måste ju tjäna pengar till bolaget för att kunna göra de där avdragen. Och då började jag också göra hemsidor och började utbilda och sånt. Så jag jobbade ju ganska mycket extra. Sen är det ju så att jag funkar ju ganska dåligt om jag ska titta eller lyssna på någon. Så efter första året på Teknisk fysik så slutade jag gå på föreläsningar. Och så pluggade jag själv tillsammans med Dominika och ett par kompisar och skrev mycket extentor.

Caroline: Det var den magiska formen, att skriva extentor.

Jan: Så att ta gamla tentor som man tränade på.

Caroline: Sådana hade ju inte vi. Vi pluggade på riktigt.

Jan: Yeah right.

Caroline: Det gjorde vi.

Jan: Hur många föreläsningar hade ni i veckan?

Caroline: Det var inte många.

Jan: Kom igen, vi hade föreläsning varje morgon. Det var då jag lärde mig att dricka kaffe för att jag var så trött klockan kvart över åtta.

Caroline: Hela dagen?

Jan: Nej.

Caroline: Hade vi dem fram till elva eller något sånt? Och sen hade vi lunch och sen hade vi labb.

Jan: Jaså, okej då. Jag tar tillbaka det.

Caroline: Till fyra åtminstone.

Rädslan för att inte ha pengar

Jan: Bra, så hur var vår ekonomiska resa och vi fortsatte där då?

Caroline: Ja, men om vi båda ville ha mer pengar när vi var studenter. Så då har ju den ekonomiska resan redan börjat där. Och för mig handlade det väl också om den här rädslan att inte ha pengar. Alltså den här ekonomiska osäkerheten som jag upplevde som barn. När pappa dog och visste inte om vi skulle bo kvar.

Jan: Ja, och jag hade nog aldrig pengar när jag växte upp. Så det var inte... Jag lärde mig aldrig det, att man kan tjäna pengar. Jag tror mina föräldrar ville så här, men gå och skaffa dig ett sommarjobb. Och så var jag helt clueless på hur man gör det. Jag tror de bara tyckte att jag skulle göra det. Ja, jag kommer inte ihåg så mycket. Det kan vara så att de hjälpte mig. Jag vet inte. Så här selektivt minne 30 år senare.

Caroline: Ja, men så jag lärde mig aldrig hantera pengar. Och sen så, vad jag minns i nästa hopp är när jag fick den här boken Ett rikare liv. Men det är ju långt senare. Eller långt senare är det kanske inte.

Jan: Du gav den till mig för att du tyckte att jag hade ett stumt och panikartat förhållande till pengar.

Caroline: Ja, vilket var så...

Boken Ett rikare liv och julklappen 2007

Jan: Vänta, jag måste säga så här. Jag har ett sidospår, vilket var väldigt roligt, för detta var typ julen 2007. Och den här Ett rikare liv, det var ju då av Charlie Söderberg och Lennart Göransson som har skrivit den. De hade då gjort Lyxfällan. Så det var ju så jag fick reda på Charlie. Vi kände inte Charlie eller Lennart då, vid det tillfället. Och så köper jag den till dig i julklapp. Och så ett par dagar innan... Alltså jag minns fortfarande inte hur du kom på det.

Caroline: Nej, men det var dina vibbar.

Jan: Men du kommer till mig ett par dagar innan julafton. Och så säger du så här: ja, jag hoppas att du inte har köpt någon jävla självhjälpsbok till mig i julklapp. Och jag bara... nej, nej. Och sen så sprang jag ut och köpte den. Jag köpte en sån här pulsklocka också.

Caroline: Ja, och den listade jag också ut. Men jag vet inte heller hur jag listade ut det. Jag var smartare på den tiden. Men i vilket fall så läste jag den boken och gjorde alla övningarna. Och jag bara kände så här, fan alltså, här är någonting att hämta. Alltså det här med att fatta ekonomi och liksom ha koll på den. Och sätta av pengar. Det var en så enorm trygghetskänsla. Jag tror också att det var uppblandat med... hur använder du pengar som gör dig lycklig? Jag hade aldrig tänkt på pengar på det viset. Som att det är förknippat med känslor. Fastän det var det. Men kanske positiva känslor.

Jan: Hur känns det när du nu har bestämt dig för att spara pengar?

Caroline: Ja, det vet man bara.

Jan: Hur känns det?

Caroline: Ja, men det känns ju skitbra.

Jan: Och sen så läste du nog också den boken, va?

Caroline: Ja.

Jan: Gjorde du alla övningar?

Caroline: Nej.

Jan: Man ska göra övningar i sådana böcker.

Charlies seminarium och Balansekonomikursen

Jan: Och sen så såg jag att Charlie hade något seminarium i Lund.

Caroline: Ja, på Ideon.

Jan: Ja, och då bokade vi oss för det. Och sen så fanns det kurs också. Så var jag så här, ja, där kanske om några år kanske vi kan gå den kursen. Men det var roligare för att den kursen var ganska dyr då.

Caroline: Ja, det var den. Att den kostade typ... 20 000 kostade den.

Jan: Ja, så var det ja. 20 000 kostade den. För en person.

Caroline: För en person.

Jan: Och så kommer jag ihåg att vi gick fram till Charlie och så sa vi så här, Carolines gården. Och så kommer jag ihåg, för jag tyckte att du hade ett kasst förhållningssätt till pengar. Och sen tittar Charlie på mig och så sa han så här: och du är fullärd, typ. Och så kommer jag ihåg att då sa jag så här, ja, men jag kan ju redan detta med budget och pengar och sådant. Och så sa jag så här, ja, och så blir det ju så att vi har inte riktigt råd att båda gå, för då blir det liksom typ ingen semester. Och så säger typ Charlie något sånt här, ja, men bara det svaret visar ju att du borde gå. Att du ställer frågan som att det är antingen utbildning eller semester, visar att du inte levlat till nivån där den bättre frågan är, hur kan du ha semester och gå utbildningen samtidigt.

Du ställer frågan som att det är antingen utbildning eller semester. Den bättre frågan är hur du kan ha semester och gå utbildningen samtidigt.

Jan: Och för mig var det väl personlig utveckling på riktigt första gången. Det kändes som att himlen öppnade sig ovanför oss. Vi bara fattade så. Vi har mycket att lära och det var en underbar känsla att veta, så att shit alltså, vad coolt.

Caroline: Ja, jag är inte där som tycker det är en underbar känsla, när jag inser att jag inte kan grejer.

Jan: Jo, men det så hisnar i bröstet, man bara, gud, här finns någonting.

Caroline: Ja.

Jan: Jo, men det kände väl både du och jag.

Caroline: Ja, att det här med pengar och att växa som person, att det hör ihop.

Din ekonomi är ett resultat av allt du gör

Jan: Ja, men precis.

Caroline: Jag har inte fattat det innan.

Jan: Nej, precis. Att tesen, som vi har levt efter sen i alla år, är ju att din ekonomiska situation är ett resultat av allt det du gör och inte gör. Alltså allt det beteendet. Vi har alla de tankar vi tänker och inte tänker.

Din ekonomiska situation är ett resultat av allt det du gör och inte gör.

Caroline: Ja, och vi kan inte se det själva. Jag håller ju på med grejer. Jag tycker ju oftast att jag gör massa bra grejer. Jag har rutiner och sånt. Och så ändå har jag inte skrivit färdigt min bok. Det är ju ett resultat.

Jan: Ja, det är klart.

Caroline: Ja, och vad håller jag på med istället? Samma sak kan man säga om ekonomi.

Jan: Ja, precis. Att det blir liksom så här. Ja, så att då... Vad roligt. Vad garvar du åt?

Caroline: Ja, nej men gå vidare.

Fattiga studenter och första jobben

Jan: Ja. Nej men än så länge så tycker jag att vi har ganska... Vi var ju fattiga, alltså så här, liksom fattiga studenter där ett tag. Men sen var vi inte fattiga och sen började vi jobba. Så att detta var ju typ 2005 så tog vi examen.

Caroline: Du började doktorera.

Jan: Ja.

Caroline: Jag hade inte det fett då heller.

Jan: Nej, du tjänade typ 19–20 000.

Caroline: Nej men alltså de första åren, ja då var det så. 14 900 innan skatt.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Om du har det?

Jan: Ja, för du var ju inte ens anställd på riktigt.

Caroline: Och redan där hade Jan börjat lägga grunden för sin pension. Som ju är mycket bättre än min.

Jan: Det är den ju.

Caroline: Ja, det är den.

Jan: Men vi kompenserar dig. Du har en bättre pension än de flesta i Sverige. Det ska ju sägas. Men i vilket fall så, ja.

Caroline: Jag tjänar inte så bra.

Jan: Men du tjänar bättre.

Caroline: Vad jobbade du med då?

Ecotech och vägen mot Balansekonomi

Jan: Då hade jag ju Ecotech. Kommer du ihåg? Jag träffade ju en mentor, Klas-Erik, då via Rotary. För Rotary hade ju ett mentorsprogram där unga företagare fick en äldre företagare som mentor. Och då hade jag min enskilda firma och Klas-Erik hade då sitt företag som hette Ecotech. Och han jobbade med miljö- och kvalitetsledning.

Caroline: Och då var du anställd då? Har du varit anställd?

Jan: Nej, men jag ägde och köpte ju in mig i bolaget. Så att jag var ju anställd av bolag som jag ägde. Och då programmerade vi sådana här appar, typ redan 2005, webbaserad programvara för företag som jobbade med miljö- och kvalitetsledningssystem. Och där var vi då fram till 2007–2008, då vi gick Balansekonomikursen.

Caroline: Ja, det gjorde vi då.

Jan: Ja, precis. Då gick vi kursen.

Caroline: Ja, och det var väl egentligen accelerationen eller starten på vår ekonomiska resa. Ja, och jag minns också att du var ju mycket snabbare än mig där i att plocka upp hela det här ekonomiska tänket och personlig utveckling. Det tog längre tid för mig. Jag behövde göra... Jag klarade det på mitt sätt, men sen så ville du jobba med balansekonomi. Det ville du ju jobba mer med.

Jan: Ja, men precis. För det var ju så att efter kursen så sa jag så här, skitbra kurs, men den handlade inte så mycket om ekonomi. Det var ju väldigt mycket personlig utveckling.

Caroline: Ja, du såg att det skulle behövas mer ekonomi.

Aktier sedan gymnasiet och förlusterna 2001

Jan: Ja, precis. För jag hade ju redan då, sen 96, när jag var tillsammans med Bea, mitt ex, då var ju hennes pappa lärde ju oss om aktier. Så jag öppnade ju mitt första Avanza Mini Konto, kommer jag ihåg, typ 96 eller 97. Så jag har sånt här kort Avanza-nummer, vilket är ganska kul. Och då höll vi ju på med aktier redan då. Sen köpte ju vi och sålde aktier på gymnasiet. Kommer du ihåg Kristoffer, en kompis i klassen, han köpte då, hans pappa hade tipsat oss om att köpa Ericsson-aktier på gymnasiet. Så vi köpte ju Ericsson-aktier och tjänade jättemycket pengar till klasskassan. Så kunde vi åka sen till Oskarshamn eller vad det var på klassresa och typ, det var ingen som betalade. Och vi var så här, hur svårt är det med aktier?

Caroline: Fick ni lite hybris?

Jan: Vi fick lite hybris och sen förlorade jag nog en stor del av de pengarna 2001. Och jag kommer ihåg att, och då var det också, jag fick ju 100 000 i arv efter pappa. Men jag tror att de försvann och spenderades när jag pluggade. Så när vi var klara med universitetet, då hade vi ju inga pengar. Vi flyttade till en hyreslägenhet i Malmö, och då fick vi köpa en bostadsrätt. Vi hade ju inga pengar till kontantinsats.

Caroline: Vad sa du att du gjorde med arvet?

Jan: Ja, men de försvann. I aktier... Ja, det var aktier och sen reste jag lite. Jag var i USA.

Caroline: Ja, okej, du spenderade dem också. Men det är skönt att höra att du inte bara var så himla smart med dina pengar. Sådär smart som man teoretiskt ska vara. Men man behöver också leva lite.

Jan: Ja, men jag spenderade... Jag ska säga så här, en stor del förlorades på aktier. En del spenderades upp. Och sen kommer jag ihåg, för de sista 10 000 så köpte jag en cykel. Jag kommer ihåg att jag hade en mountainbike för typ 8 000 när vi var studenter.

Caroline: Ja, var är den nu?

Jan: Jag vet inte, den är borta. Jag tror den lämnades på Kristianstadsgatan.

Caroline: Men du, hur kändes det där när du hade gjort så med pengarna?

Jan: Ja, det var jobbigt.

Caroline: Ja, men vad tänkte du då?

Jan: Jag tänkte nog inte så mycket. Men det var skitjobbigt, för jag hade ju förlorat pengarna efter pappa och liksom...

Caroline: Jo, jo, men vad tänkte du? Fick du någon sån här känsla av att fan, jag ska få tillbaka dem, eller ja, de är borta, eller...

Jan: Nej, men jag tänkte nog så här, nej, men detta är nog inte till för mig. Alltså detta med börsen.

Caroline: Med börsen, ja.

Jan: Och sen hade jag och Bea gjort slut då också runt 2000. Så då hade jag ju inte hennes pappa heller, som längre kom med aktietips och sånt. Så då tyckte jag att det var klurigt. Så då hade jag ju en paus. Och sen hade jag ju inga pengar när vi pluggade.

Sparandet kommer igång — och kraschen 2008

Caroline: Sen började vi tjäna pengar igen när vi började jobba.

Jan: Då började vi spara men det gick ju ganska bra fram till 2008. Sen gick ju inte det heller något bra. Då förlorade vi ganska mycket pengar igen.

Caroline: Jo, men vi har ju förlorat pengar emellanåt där också. Vi fick olika tips som inte har varit seriösa. Vi har ju lärt oss att känna igen ett seriöst tips från... liksom inte tips, men en seriös möjlighet. Skilja en seriös möjlighet från en oseriös. Vad det är vi tittar efter. Eller hur?

Jan: Nej, men precis. För där var det ju där 2008. Då hade jag ju förlorat pengarna på aktier andra gången. Så då började jag vara ju så här att, nej men då är aktier nog inte till, det är nog ingen bra investering, man bara förlorar. För då läste jag också Rich Dad Poor Dad, som är en fantastisk bok som tillsammans med den här Ett rikare liv-boken är de som förändrade livet på riktigt. Men då började vi testa alla andra möjliga typer av investeringar.

Caroline: Ja, fastighetsbygg utomlands.

Jan: Fastighets, precis en lägenhet.

Caroline: Som gick dåligt, alltså det gick inte. Och det var massor av lärdomar i det.

Lägenheten i Turkiet — en dyr läxa

Jan: Alltså ska vi ta den kort? Det är ju ganska kul. Vi investerade 2007, 2008 där någonstans i en lägenhet i Turkiet som skulle gå via att man skulle köpa, den skulle byggas, sen skulle man sälja och göra vinst. Och så var det ett svenskt bolag som skötte allt det där. Och sen så kom ju finanskrisen och det byggbolaget gick i konkurs och så stod vi då med lagfart och advokatkostnader och vi hade lagt in flera hundratusen som vi dessutom hade lånat. Vilket är helt sjukt. Men det stod i Rich Dad Poor Dad, man måste satsa för att vinna, och jag skulle inte rekommendera det.

Caroline: Tycker du att Rich Dad Poor Dad är bra på det viset? Eller är det lite så förvrängd verklighet?

Jan: Jag tycker den är jättebra utifrån ett annat sätt att tänka. Sen de konkreta grejerna att investera i fastigheter eller det som man pratar om, nja.

Caroline: Ta risker och sånt.

Jan: Nej, det håller jag inte med om. Men hans inkomstkvadrant som vi har pratat om i podden är skitbra. Hans sätt att tänka kring aktiva, passiva inkomster, jättebra. Hans sätt att tänka kring att tillgångar skapar inkomster, skulder skapar utgifter, jättebra. Och hela historien är bra där han berättar om sin uppväxt med två pappor. Där den ena är väldigt finansiellt kompetent och inte den andra. Så att den är jättebra. Sen får man ju ta allt snack om vad man ska investera konkret med fastigheter som han pratar om. Det funkar inte riktigt på det sättet i Sverige.

Jan: Men i alla fall så plötsligt, en dag kom det någon, vi fick rekommenderat brev så var det så här stämplat svenska justitiedepartementet. Och så var det rekommenderat. Vi skulle infinna oss.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Så öppnade vi det. Det är läskigt att få ett rekommenderat brev. Det är ännu läskigare att få ett brev från svenska justitiedepartementet. Och så stod det så här, ja ni har blivit stämda i turkisk domstol. Ni ska infinna er där för att ni har blivit stämda av landägaren för att få tillbaka hans lagfarter. Och sen har vi blivit blåsta av advokaten där också, så det gick ju liksom, det var så stökigt. Och jag kommer ihåg att det var väldigt många kompisar som hade investerat där, inklusive folk från England. Och sen så var det väl ändå till slut så att någon advokat tog sig an det. Alla vi som hade investerat. Och sen så fick vi väl tillbaks mycket lite. Mindre än 10 procent. Men vi behövde inte bli stämda i alla fall.

Caroline: Nej, men jag kommer ihåg att vi hade kompisar som sa, ska ni följa med till Turkiet? Eller till Alanya? Vi bara, är det i Turkiet? Och de där, ja, jag bara, nej, jag tror inte det. Jag vet inte om det var någon risk eller inte, men jag kommer ihåg att det var skit. Vi hade inte åkt till Alanya i vilket fall.

Jan: Nej, nej, så att det var. Sorry.

Alla de andra misstagen

Caroline: Ja, men så att då var det Turkiet.

Jan: Vi investerade i företag som skulle bärga sjunkna skepp och ta upp guld. Vi investerade i onoterade bolag. Vi skulle investera i brygglån. Vi skulle investera i bettingföretag.

Caroline: Betting, jag känner så att jag vill inte det.

Jan: Nej, men det var så att...

Caroline: Vi gjorde nästan inte det. Säg att vi inte gjorde det, Jan.

Jan: Nej, vi gjorde inte det. Men det kom så mycket valutaspekulation och bankcertifikat. Alltså det var så här, det var så mycket konstiga grejer där vi typ förlorade pengar på i princip allt. Så att på sätt och vis är jag väldigt tacksam för den miljonen.

Caroline: Så svar på Niklas fråga, hur gick den första miljonen?

Jan: Ja, den första miljonen, då var vi back en miljon. Så den var inte ens...

Caroline: Första miljonen var back.

Den första miljonen var inte en miljon på kontot. Den var en miljon back.

Jan: Och jag kommer ihåg när vi hade det samtalet så här, nu ligger vi en miljon back. Och så var det så här, okej, så antingen så bara säger vi att hela detta med ekonomisk resa, det funkar inte. Eller så bara sätter vi oss på hästen igen och utnyttjar all den lärdom som vi har.

Caroline: Ja, och det var roligare än att backa och säga, ja men vi kan inte detta. Alltid roligare att göra något bra av det dåliga liksom.

Jan: Ja, precis. Och sen så är det faktiskt från den tiden bara en enda investering som faktiskt fortfarande funkar. Och det är ju våra träd nere i Afrika som vi tycker är ett så hedervärt projekt. Så på sätt och vis kan jag vara tacksam för att vi förlorade så mycket pengar. För att utan de erfarenheterna, utan allt det vi lärde oss då, då lärde vi oss att det är normalt att man behöver skriva på massa avtal. Det är normalt. Vad är det, hur låter en bluff? För det råkade vi också ut för, att vi bara blev blåsta. Men det var också grejer som vi inte investerade i, som var så här, ja det där låter inte rätt och riktigt. Och andra runt omkring oss investerade i det, vi bara nej.

Att hitta det underliggande värdet

Jan: Men det var nog också för att vi hade lärt oss då, var fan ligger värdet i det här företaget? Alltså det finns ju inget värde. Vad är det folk investerar i?

Caroline: Nej men vi kan ju ta till exempel så här, det har ju varit mycket i tidningarna, OneCoin-skandalen.

Jan: Ja, jag har faktiskt inte läst den. Kan du inte bara snabbt?

Caroline: Nej men det var ju så här bedrägeri, alltså bluff, med kryptovaluta. För mig var det så här, det där har vi hört innan. Och vi var så här, vi rör inte det med tång. Vi nämner inte ens det. Det var inte för att det var kryptovaluta per se, utan det var för att formen, formen som det liksom...

Jan: Ja men för där fanns inget underliggande värde. Det var egentligen det som vi lärde oss. Vi lärde oss, vad är det underliggande värdet? Och det gör ju mig skeptisk till bitcoin, till exempel idag, för att jag upplever inte att där finns något underliggande värde. Nu är det säkert många andra som argumenterar för att det finns ett underliggande värde, men jag upplever inte det värdet, för det finns alltid en bitcoin 2, eller en annan kryptovaluta, eller någonting annat.

Caroline: Ja, så att första miljonen, det var en miljon back.

Jan: Men du, för att grejen är att jag har nog förträngt hur det kändes. När vi konstaterade att...

Caroline: Ja, det var skitjobbigt.

Jan: Det var skitjobbigt. Men pratade vi så mycket om det? Jag minns inte att vi hade en stor diskussion kring det.

Caroline: Nej.

Jan: Minns du det?

Caroline: Nej, men jag minns att vi hade en sån här, ska vi skita i allt nu, eller hur ska vi göra? Förmodligen minns jag inte det, för att vi gick vidare. Man har lagt det bakom sig, man bara, nej men nu tar vi nya tag. Förmodligen är det något sånt, för jag har den typen av minne. Det jag glömmer.

Jan: Och det är säkert mycket i detta vi berättar idag, som sagt, det inte var så man började, skulle man exakt gå tillbaka och titta. Men det är så vi upplever det.

Bloggen föds ur Balansekonomin

Jan: Och parallellt där i balansekonomin, då började jag bloggen. Så jag började bloggen som anteckningar, när jag gick balans, och de första inläggen på bloggen handlade ju om balansekonomi för 13–15 år sedan. Och sen så kom vi tillbaka, alltså bara så här, nej, shit, reglerad verksamhet, alltså börsen, är nog ändå det som är bäst. Det är ju där alla rika människor sätter sina pengar. Och då började vi ju läsa på.

Caroline: Som du säger nu, där sätter alla rika människor sina pengar.

Jan: Ja, men det som man kan bli lurad av, när man vill tjäna pengar och lägga undan och investera och skapa sig en trygghet, det är ju att man tror att de rika människorna håller på med något annat. Det var därför vi höll på med andra grejer också ju.

Caroline: Ja, och vi fick höra det, detta är bara så här, börsen är begagnad marknad och vinsten har redan gått till de andra och liksom sådant. Men man ska inte gå på det.

Jan: Nej, man behöver fatta vad det är, alltså återigen, vad är det underliggande värdet? Det är det jag kommer tillbaka till. Finns det sätt att tjäna pengar utanför börsen? Absolut, det finns jättebra sätt. Men då behöver man ju fatta, vad är värdet? Vad är riskerna? Hur funkar det? Och det har ju gjort det möjligt att se och göra investeringar, till exempel utanför börsen. Men det gör ju till exempel, en av insikterna jag har dragit där, är att jag i 99 fall av 100 rör inte ett onoterat bolag med tång. För att vi har suttit i onoterade bolag och varit inlåsta, vi har inte fått ut våra pengar, etc. Sen finns det ju undantag.

Gör misstagen tidigt, med så lite pengar som möjligt

Jan: Så det är väl liksom det jag skulle säga till Niklas eller någon där ute, gör så mycket misstag som möjligt i början, med så lite pengar som möjligt. Alltså, försök få så mycket insikt per krona som möjligt.

Gör så mycket misstag som möjligt i början, med så lite pengar som möjligt. Få så mycket insikt per krona som möjligt.

Caroline: Ja, man betalar sin utbildning.

Jan: Man betalar sin utbildning.

Caroline: Och se till att den blir billig ändå.

Jan: Ja, och jag är så sjukt tacksam att ha gjort de läxorna på en miljon, vilket då var så sjukt mycket pengar. För att idag, när vi har mer pengar, då har vi redan gjort alla misstagen. Så det var mycket billigare att göra misstagen då, än vad det har varit att göra de misstagen idag.

Caroline: Jag tror de flesta kan tycka att en miljon är ganska så dyrt.

Jan: Ja, det var jättemycket. Vi lånade ju de pengarna, så vi var helt sjuka i huvudet. Men grejen var ju så här, andra köpte ju bostadsrätt och sånt, men vi bodde i en hyresrätt i tio år. Och en stor anledning till att vi bodde i en hyresrätt var ju för att vi inte hade råd att köpa en bostadsrätt. Och sen började vi ju spara, så vi flyttade ju inte till villa förrän 2016. Vilket var typ 11 år efter att vi hade flyttat till en hyresrätt. Vi bodde i hyresrätten i 12 år.

Caroline: Ja, och trivdes å andra sidan jättebra. Det var en jättebra hyresrätt, så vi ska inte klaga på det.

Sparkvoten, skulden och de låga räntorna

Jan: Men sen började vi driva företag, och sen så sparade vi mycket, vi sparade ju typ halva lönen under en lång tid när vi inte hade barn. För vi levde ju lite som studenter och tyckte att vi hade ett rikt liv som studenter. Och så fortsatte vi med det, efteråt försökte vi investera pengar. Så sakta och säkert så betade vi av den skulden. Sen hade vi ju tur, för räntan var ju låg och vi kunde ju använda, vi hade ju låg ränta på det där lånet som, alltså så här i efterhand så blir jag så här, shit vilken jävla risk. Alltså för att det var min mamma som lånade. Kommer du ihåg att vi lånade ju pengarna på min mammas hus? Jag tror faktiskt vi har fortfarande ett lån kvar på hennes hus. Är det inte så?

Caroline: Jo, 300, tror jag, 300 000.

Jan: Har vi det?

Caroline: Ja, som vi liksom...

Jan: Vad fan har vi det för?

Caroline: Jo men, för att jag har varit så här, vi har haft pengarna investerade och så har vi sagt så här, ja räntan vi betalar är ju 0,89. Och så är jag så här, okej, vi betalar 0,89 procent och vi tjänar 7 procent i andra änden, så då var jag så här, fuck it. Men vi får väl betala tillbaka dem någon gång.

Jan: Jo men så här är det väl, alltså vi var väl unga och lite orädda och så, och tänkte att det ordnar sig liksom. Och det gör det ju, man bara liksom...

Caroline: Men vi fick ju jobba för det.

Jan: Ja, om man jobbar hårt för det så gör det ju det.

Hur mycket jobbar Jan?

Caroline: Du, här är en fråga, hur mycket jobbar du i veckan? Och sen var det så här, hur mycket jobbar Jan? Det var egentligen nog mest den frågan som var intressant för folk, så hur mycket skulle du säga att jag jobbar i veckan? Men vi pratade alltid om dig, nu ska jag säga hur mycket jag jobbar i veckan. Jättemycket. För mitt jobb, där ingår ju också barn och hushåll och mitt skrivande. Jag kan inte säga hur mycket det är, men det är typ så hela tiden, också på natten, när Elsa skriker efter mig och vill ha mjölk. Och det var ju en deal vi gjorde här för några år sedan, att vi sa också så här, vi värderar tid på jobbet och i hemmet lika mycket.

Jan: Ja, som om man skulle gå till jobbet.

Caroline: Ja, precis. Men du jobbar ju också jättemycket.

Jan: Jag jobbar jättemycket, ja. Men å andra sidan, vet du vad, jag skiljer ju inte på, så mycket om jobb och fritid.

Caroline: Men nu är det ju väldigt subjektivt, vad är jättemycket, Jan? Så du sätter dig vid datorn klockan nio på morgonen. Sen så sitter du där till?

Jan: 16, minst.

Caroline: Utan paus. Du kanske tar så två, tre steg.

Jan: Ja, och jag käkar inte lunch.

Caroline: Så det är ohälsosamt också, Jan. Men okej.

Jan: Jag skulle säga till fem, faktiskt.

Caroline: Nej, vi äter ju alltid vid fem. Så halv fem. Då kommer ju barnen och det blir svårt. Barnen kommer tidigare, Jan.

Jan: Jo, jag vet det. Så men till fyra i alla fall. Sen är det ofta träning eller köra Freja till träning eller något sånt.

Caroline: Ja, och ibland tar du ut Elsa också till lekplatsen. Det har ju hänt.

Åttio till hundra timmars veckor

Jan: Okej, jag fattar så här. Just nu är jag i perioder och jobbar väldigt, väldigt mycket till och med för att vara mig. Så jag får ju lite pikar här då, för den som inte uppfattar det.

Caroline: Ja, du kallar mig passiv aggressiv. Men jag menar att jag inte är så, jag sticker inte under stol med min aggressivitet. Jag försöker inte få det att låta så trevligt.

Jan: Ja, men så här. Jag skiljer inte så mycket på jobb och fritid, om jag ska vara helt ärlig. För mig är det så att jag är ju det som man kallar för inspirationsstyrd.

Caroline: Vi är inte klara med dina arbetstimmar.

Jan: Okej, ja.

Caroline: Sen, klockan åtta, så sätter du dig vid datorn igen. Och du kan sitta där till?

Jan: Tre, fyra.

Caroline: Ja, så hur många timmar sover du?

Jan: Mellan halv fyra, fyra till nio.

Caroline: Ja, jag tycker ju du ska sova mer.

Jan: Ja, jag vet.

Caroline: Ja, det är tur att vi tränar också så att du får röra dig lite.

Jan: Ja, så att, nej, men jag kan ju krocka in på åttio till hundra timmars veckor. Och det är ganska vanligt. Men grejen är så att jag tycker att det är så himla roligt. Men ja, jag jobbar hårt. Och Niklas, till exempel, min kompis, om det är första maj eller röd dag eller nåt sånt, det spelar ingen roll. Jag jobbar lördag kväll till lördag natt och söndag kväll till söndag natt. Det är ingen skillnad. Så Niklas säger så här, att jag känner ingen som jobbar så mycket som du. Och jag har gjort så här i över tio år. Så nu kan väl säkert folk tycka så här, shit, han har inget liv. Men å andra sidan, jag tänker två grejer. Jag tänker, ett, hårt jobb ger resultat. Ingen jag känner som är framgångsrik har inte jobbat hårt.

Hårt jobb ger resultat. Ingen jag känner som är framgångsrik har inte jobbat hårt.

Jan: Och ja, vi har fått mycket framgång, men vi har också jobbat, eller jag har jobbat för det i tio år i sträck. Så det är det som jag skulle säga till Elsa eller till Freja, hårt jobb ger resultat. Ingen tvekan om det. Och grejen är, jag skulle också säga att det ger oproportionerligt mycket resultat sen än vad det ger i början. För i början så lägger man in mycket jobb, men man får inga resultat.

Caroline: Men just nu så säger vi till dem att lite jobb ger resultat. Just nu har vi ju motgångar med multiplikationstabell och sånt där. Så bara lite jobb varje dag ger också resultat.

Jan: Ja, men jag tror mycket på Lilla stegets kraft.

Caroline: Vi ska ju bjuda in Niklas då och prata om Lilla stegets kraft.

Bloggen tjänade inte en krona på sju år

Jan: Tricket handlar ju om att göra lite varje dag. Och där upplever jag att de första sju åren tjänade vi ju inte en krona på bloggen. Inte en krona. Det var inte heller till för att vi skulle tjäna pengar då. Det var det faktiskt inte.

Caroline: Nej, det var ju en ball grej och bloggen är ju fortfarande en kul grej för det mesta. Sen kan jag ibland känna så här, shit, ny vecka, vad ska vi prata om denna veckan?

Jan: Och då kan jag känna att det är lite tvång. Kniven på strupen.

Caroline: Du som arrangerar bloggen.

Jan: Det är det. Vi jobbar ju tillsammans, men jag tror att du skulle ändå inte gilla att jag kom in och sa så, nu ska vi prata om det här.

Caroline: Jo, ibland har jag tyckt att det var skönt. Så jag skulle ju säga så också.

Hur ser förmögenheten ut?

Jan: Det är ju mycket frågor, hur ser er förmögenhet ut? Privat har vi inte särskilt mycket pengar. Jo, vi är rikare än genomsnittet i Sverige, men våra pengar finns i våra bolag. Och det värdet kommer från allt det jobbet som vi gör. Och sen, om vi hoppar tillbaka där 2008, 2010, där någonstans doktorerade ju du fram till 2011. För att du doktorerade färdigt när Freja föddes. Och det var ju då någonstans mitt intresse, där under den perioden också, blev: men vad säger forskningen om hur man ska investera pengar?

Caroline: Jag minns inte, vi hade något samtal om det där.

Jan: Ja, det hade vi.

Caroline: Du kom inte åt forskningen.

Jan: För den är ju stängd. Man kan inte få pdf för fulltext, kallar man ju det, om man inte går genom ett universitet.

Caroline: Ibland så kunde du ändå gå. Du hjälpte ju mig att plocka ut artiklar.

Jan: Genom universitetet, lite grann. Och någonstans där, och det är alltid så här svårt att säga, men då kom jag ju över böcker som till exempel... alltså nu har jag ingen aning, nu är det så här minne, för det kan hända, nu kommer jag nämna en bok, och så kommer någon säga så här, men den kom inte från 2016. Så för mig är det en röra. Men du kom över lite andra böcker.

Övergången till passivt sparande

Jan: Jag kom över böcker som började prata om passivt sparande. Alltså att det här med indexfonder, passivt sparande, jag kom över RikaTillsammans, Harry Brownes bok om All Weather Portfolio, alltså permanentportföljen som blev RikaTillsammans-portföljen. Vi började läsa om de här 60/40-kombinationerna av aktiefonder. Så det känns som att det var ett spann mellan 2010 och 2014, då jag mer och mer började lämna det här, att man ska vara aktiv och hitta investeringar, till att vara liksom så här tråkinvesterare.

Caroline: Varför kom du dit?

Jan: Jag vet inte, jag minns inte riktigt den perioden utifrån ett investeringskarriärperspektiv. Jag minns att vi testade en massa olika grejer.

Caroline: Hur kommer det sig att du ville ha artiklar? Vetenskapliga artiklar om ekonomi.

Jan: Ja, för det funkade ju inte det vi gjorde.

Caroline: Nej, men vad var det som fick dig att vilja så? Kan du skriva ut den här till mig?

Jan: Jag vet inte. Vi har lite dåligt minne kring den perioden.

Caroline: Ja, jag vet faktiskt inte. Kan det inte ha varit så att du surfade runt?

Jan: Nej, men jag tror att det är olika grejer.

Caroline: Och så stötte du på någonting och så ville du läsa mer om det.

Jan: Ja, och sen så tror jag också att det var så att vi träffade Ingmar, som var fondförvaltare, som började visa hur börsen funkar. Vi lärde oss sharpekvot, vi investerade i hans fond. Vi började titta på det här med hedgefonder. Och fortsatte väldigt aktivt.

Caroline: Ja, men precis. Aktivt sparande eller aktivt investering.

Modellportföljerna och Shareville

Jan: Jag vet inte vad det var som hände där, men jag minns i alla fall att 2014, då lanserades Shareville på Nordnet. Och då kommer jag ihåg att där satte vi upp då vår första modellportfölj. Vi satte upp RikaTillsammans-portföljen. Och sen åren därefter satte vi upp Globala barnportföljen när vi skrev boken Gör ditt barn rikt. Och sen satte vi upp 60/40 Nybörjarportföljen där också. Så att på något sätt har vår resa förfinats. Och sen så upplever jag så här, sista förfiningen kom ju när Lysa lanserades. Ja, nu minns jag inte, 2018 kanske, då vi började prata om Lysa. Och liksom mer och mer avveckla alla våra andra investeringar mer eller mindre, bara fokusera på Lysa, våra modellportföljer. Och sen ha lite pengar i alternativa investeringar, alltså lekhinken. Och det var ju då vi också läste någonstans om den här fyrahinkar-principen.

Caroline: Så det är svårt att sätta på en tidsskala.

Hade ni gjort något annorlunda?

Jan: Men om man är ung idag, då är det klart man kan läsa bloggen och få lite tips. Och man kan ju verkligen göra precis som vi gör i bloggen.

Caroline: Men vad tror du du hade gjort om du hade varit ung idag och bara ville veta allt om investeringar eller vilket som funkar, hur man blir rik? Det var en fråga, hade ni gjort saker annorlunda för att skynda på processen? Det var en fråga här från Niklas.

Jan: Ja, bra fråga. Det upplevs att det hade varit svårt att göra. Ja, vi hade ju inte behövt loosa den första miljonen. Och vi hade haft mer pengar om vi hade investerat den korrekt från början.

Caroline: Om vi hade köpt en bostadsrätt, låt säga det då. Hur hade det gått?

Jan: Ja, men då hade vi amorterat på bostadsrättslånet och sen hade vi förmodligen tjänat pengar på att den hade stigit i värde. Och vi vet inte hur mycket. Och då hade vi inte investerat. Jag tror inte vi hade investerat på samma sätt då. För att vi hade ju en hyresrätt, så att pengarna var ju över. Förlorade vi dem så gjorde det inte så mycket.

Jan: Jag skulle säga att på sätt och vis vill man ju önska att man inte hade förlorat den första miljonen. Men å andra sidan så upplever jag så här, ja, fast jag hade ju inte haft den erfarenheten som jag har idag. Alltså PPM är ju ett fantastiskt exempel. Jag dribblade ju bort mig i PPM de första åren. Och sen någonstans längs vägen så insåg jag, nej, men AP7 SÅFA är det bästa man kan välja. Låt oss välja det. Och sen har vi hållit kvar i det. Medan om man kanske då hade gjort rätt och inte har testat så blir man så här, men tänk om, hur hade det gått om jag hade testat. Så jag tror mycket på att göra de här misstagen. Så mitt råd skulle vara att göra misstagen tidigt. Gör dem när de kostar så lite pengar som möjligt. Och det är ju rådet vi ger med barn också. Låt barn börja med veckopeng och låt dem börja investera i aktier så att de kan göra misstagen där. För jag tror erfarenhet är mer viktigt.

Snabba läsarfrågor: lekhinken och bilen

Caroline: Här är en massa frågor som vi inte har tagit upp.

Jan: Ja, nu sitter du och pratar.

Caroline: Sånt som vi redan har pratat om.

Jan: Ja, men kör då frågor.

Caroline: Ja. Lite ledsam. Vad är mest spännande i vår lekhink just nu?

Jan: Det vi försöker investera i ett bolag som heter Storskogen. Det är absolut. Det är ett stort onoterat investmentbolag.

Caroline: Vänta, jag ska se här nu. Morgonrutinen där ja. Har ni några större mål när det kommer till pengar? Alltså större hus, ballare bil etc.

Jan: Vi kan ju säga att ballare bil. Större bil. Nej.

Caroline: Jag sa till Jan så här om veckan. Vad coolt det skulle vara att få ha en sån liten Fiat 500. Bara susa runt i stan med. Inte för att jag använder cykeln vanligtvis. En sån där man kan ta ner suffletten och sånt. Och sen så sa jag det. Och så sa jag så här, men köp inte en sån nu. För det vill jag inte ha.

Jan: Och ändå skulle du dit och titta. Vad ligger det på? Visste du att det finns en elektrisk version?

Caroline: Nej, det finns inte en elektrisk.

Jan: Men det finns en Abarth eller något sånt.

Caroline: Jag kan ju inte något om bilar.

Jan: Men det finns alltså uppspeedad version.

Caroline: Uppspeedad version, ja. Kan jag inte få säga min morgonrutin?

Jan: Ja, säg din morgonrutin.

Caroline: Jag vet inte vad det är.

Jan: Ifall du har någon ens.

Caroline: Gå upp från sängen och gå och sätta sig vid datorn.

Jan: Du dricker inte ens ett glas vatten alltså?

Caroline: Nej. Det är inte något jag rekommenderar.

Större mål och Carolines skrivande

Jan: Har vi några större mål? Nej. Alltså inte så större hus. Mitt mål är, kan vi ha denna livsstilen vi har nu, resten av livet, så tycker jag att det är fantastiskt.

Caroline: Jag har ju större mål när det kommer till mitt skrivande.

Jan: Du vill publicera din bok?

Caroline: Ja, jag tänker att jag ska bygga upp någonting stort där. Jag säger inte mer nu.

Jan: Okej.

Varför följer branschen inte forskningen?

Caroline: Varför tror ni att branschen inte följer forskningen när det kommer till just investeringar?

Jan: För att man tjänar för mycket pengar på att inte följa den.

Caroline: Du får utveckla det.

Jan: Nej, men det som funkar är ju passivt sparande med låga avgifter som man inte rör i flera år. Och det är svårt att ta betalt för det. Så att ska du göra det så måste man rådge. Då måste man ju säga att vi är bättre än fondrobotar och fondrobotar kommer inte att funka och passivt sparande är för jäkligt. Och då har vi såklart en expert eller en algoritm eller ett annat sparande som du kan få tillgång till, som är väldigt exklusivt, som kommer gå bättre än marknaden. Och då kan man ta avgift för det. Det har vi också lärt oss.

Caroline: Ja, det har vi också lärt oss.

Hur tar ni fram ett avsnitt?

Caroline: Hur ser processen ut för att ta fram ett avsnitt?

Jan: Väldigt inspirationsstyrt. Ofta är det så att jag har... När vet du vad du ska...? Jag läser ju mycket nyhetsbrev, jag läser mycket bloggar, där vissa, till exempel Cornucopia, läser jag varje dag. Och sen har jag en stor Evernote. Så jag använder Evernote och så fort jag hittar en artikel, en rapport eller någonting så sparar jag den i Evernote och sen så taggar jag den som artikelidé. Eller när ni läsare eller lyssnare skickar ett mejl, så taggar jag det som artikelidé från läsare. Och sen när jag inte har inspiration så går jag igenom den här listan. Vad kan vi göra någonting på? Men helt ärligt, vi har ingen planering eller sånt. Det är därför jag ibland kan säga så, nu kommer det ett avsnitt om livförsäkringar, men sen så tar det lite tid innan det kommer, innan inspirationen faller på just det avsnittet. Och sen så förbereder jag ofta PowerPoint-slidesen, som tar ett antal timmar att sätta ihop. Och sen bokar vi tid. Då säger vi så här, nu spelar vi in ofta på tisdagar. Och sen så tar Caspian, vår assistent, som är vår tekniska stjärna, över. Efter att vi har spelat in, ja.

Caroline: Ja.

Jan: Då klipper han och skickar det för transkribering och ljudfix och allting. Och sen så på söndagar sitter jag ofta på söndag eftermiddag och sätter ihop allting och publicerar på söndag kväll. Därför det ibland blir sent på söndagkvällar, för då har jag planerat dåligt eller det har hänt någonting.

Caroline: Du har tvingats vara med familjen.

Jan: Nej, förlåt. Passivt aggressivt. Jag hänger faktiskt med våra barn.

Vin, finess och IKEA-servisen

Caroline: Har ni något favoritvin?

Jan: Nej, det har vi inte. Caroline gillar när det luktar stall och smakar gödsel.

Caroline: Ja, men just nu är jag på detox, så jag är ett riktigt... Vi har kompisar som är jätteduktiga på viner, och på mat, och porslin. Vi har inte så mycket finess kring...

Jan: Nej, vi har inte mycket finess överhuvudtaget. Vi är så här IKEA-tallrikar, IKEA-glas. Ibland så vet jag att vi hade ett nätverk som jag var med i, som var mycket företagare och framgångsrika, och så ska vi bjuda dem hem. Vi har ju bara vår IKEA-servis. Och så var jag så här, ja, fuck it, det får vara IKEA-servis. Men grejen är varför vi har IKEA-servis. Och ingen vinkällare. Det är för att jag kan inte lägga pengarna på det. Det går inte när jag vet att de kan jobba någon annanstans, om man ändå kan äta på det här. Och det är ingen fara, de flesta tycker ändå maten är okej.

Caroline: Ja, bra.

Hobbyn: Krav Maga

Caroline: Vad har ni för hobbys?

Jan: Jag vet inte, knappt vågar man säga det.

Caroline: Men vi började... Jag har i tio år aldrig fattat grejen med träning, trots att jag har en bror som tränar jättemycket och är vältränad, och du har sprungit Stockholm Marathon och springer.

Jan: Det var tolv år sedan.

Caroline: Men förra året hittade vi Krav Maga, som är en israelisk kampsport. Så vi tränar israelisk kampsport tillsammans. Och jag skulle säga att det är väl det roligaste vi har gjort på jättelänge. Så vi tränar både i grupp och så har vi en personlig tränare, och så får man göra saker som man aldrig trodde att vi skulle göra.

Jan: Men det är inte så konstigt egentligen att vi gillar det, för det handlar om att ha kontroll över sin situation. Om någon skulle komma och vara aggressiv och velat ta din plånbok, ja, det är klart att du kan ge den, men man kan också försvara sig om tillfället är sådant.

Caroline: Precis, grundregeln i Krav Maga är så här: kan du ta dig ur situationen och springa därifrån, så spring därifrån. Hamnar du liksom i...

Jan: I rävsaxen.

Caroline: Ja, detta säger jag. Jag vet inte om Armin, vår tränare, kommer att hålla med om det, men jag såg det någonstans på nätet. Då stod det så här: om du inte kan fly eller sätta dig i säkerhet, då var det så här, "be the danger". Var då en större fara än den andra. Och det gillar jag.

Jan: Ja, så det är mycket, man tränar mycket spark mot skrev, man tränar liksom saker. Egentligen, det var någon som beskrev det så här, man tränar på allt det som är förbjudet i alla andra kampsporter.

Caroline: Ja, och Armin pratar ju också om det, att sätta på och stänga av sin aggressivitet, och jag älskar det. Jag har inte gjort det riktigt än, tror jag inte. Och sen träna andning, har vi gjort, och mycket fys, det är ju mycket fysisk träning, så det är väl vår hobby.

Jan: Det är en av våra hobbyer, ja.

Tactical get up och israelisk pragmatism

Caroline: Vad roligt att du ändå känner något behov av att hedra Krav Maga, som ändå som en art form.

Jan: Ja, den är fin.

Caroline: Det är ingen art form. Det är inte heller finess i den.

Jan: Nej, fast säg inte så. Det är det bästa från boxning, det är det bästa från brasiliansk jiu-jitsu.

Caroline: Ja, men jag menar, det är inte så att man står i, vad heter det, sådana här kraftposer och sådant, som man gör i karaten, som är fint. Det är art form. Israelerna är så här, funkar det så gör vi det. Funkar det inte så gör vi det inte.

Jan: Nej, det ska funka i slagsmål. Och sen, förlåt, jag måste säga, och det är så himla roligt, ni hör ju, detta är något jag tycker är så himla roligt. Allt heter ju så här, tactical. Hur reser man sig på snabbast möjliga sätt? Tactical get up.

Caroline: Tactical get up.

Jan: Och sen kan det vara så här också, att vi pratade, vi hade på en lektion, hur tar man av sig bilbältet och öppnar dörren snabbare? Och då finns det liksom...

Caroline: Tactical driving.

Jan: Ja, hur knäpper man upp bilbältet och öppnar dörren snabbast? Och då berättade tränaren att det finns ju sådana övningar, att du ska på tre sekunder knäppa upp bilbältet och ta dig ut ur bilen. Och springa tio meter eller vad det är.

Caroline: Ja, det är något sånt, att man ska vara bort från bilen i alla fall. Ja, så mycket sånt som är så långt ifrån vår vardag som möjligt, men väldigt roligt.

Onödiga utgifter och lönen under brytgränsen

Caroline: Jan, vilka utgifter har Caroline som du tycker är onödiga? Då har jag en fråga som jag själv vill ha svar på.

Jan: Du, vi håller ju koll på utgifterna och så i ett program.

Caroline: Ja, precis, som vi snart kommer att lansera, som jag har sagt aslänge att jag kommer att lansera, men nu är det i beta.

Jan: Helt ärligt så skulle jag säga så här, nej Caroline, jag upplever inte att du har några onödiga kostnader. Skulle vi behöva skära ner, så finns det utrymme att skära ner. Men grejen är så här att du är väldigt ekonomisk och de utgifterna du har upplever jag ger dig mycket energi. Och du är inte slösaktig. Liksom så här, jag och Caroline, vi har i alla år plockat ut lön under brytgränsen för statlig skatt. Så det är typ 43 000 i månaden. Så jag vet ju att de flesta, eller inte de flesta, men många av er som lyssnar tjänar ju mer i månaden, har högre månatliga hushållsinkomster än vad vi har. Absolut. Sen har vi ganska höga kapitalinkomster, för vi tar utdelning från våra bolag och sådant. Men på löpande lön så tycker jag att det funkar bra.

Caroline: Vad skulle du vilja att jag skar ner på?

Jan: Jag vill inte att du skar ner på... Nej, men om det skulle vara så, Caroline, du kan inte handla detta eller du kan inte lägga pengar på det här. I vårt bokförings, eller då i Spirecta, i det här verktyget som vi har, så har vi en kategori som heter skönhet och hälsa.

Caroline: Så du vill skära ner på hälsan?

Jan: Där det tenderar att hamna några tusenlappar i månaden.

Caroline: Ja, det gör det.

Jan: Så då hade vi tittat där.

Caroline: Och vad har du själv skurit ner på då? I ditt eget...

Jan: Prylar.

Caroline: Prylar. Och vadå för prylar då?

Jan: Nej, men grejen är att jag köper inte så mycket privat, utan i och med att jag älskar mitt jobb, och mitt jobb är min hobby, så är det ju så att det hamnar ju mycket prylar i företaget. Som har använts i poddandet till exempel. Vi har fyra kameror när vi spelar in poddavsnitt. Varje kamera, det är en Canon M50, varje sån har kostat 8 000 spänn. Och sen så ville jag naturligtvis ha bra bild, så då köpte jag extra objektiv till alla de här kamerorna. Och då hade väl skurits så här, nej, men vi behöver inte fyra kameror när vi spelar in. Vi kanske klarar oss på en. Så där hade väl det skurits, ja. Så skulle jag säga. Håller du med?

Caroline: Ja, jag håller med.

Vad driver er att dela det här?

Jan: Vi hoppar här, jag gillar det.

Caroline: Vad är det som driver er att skicka ut den här informationen i världen? Kanske sista frågan för denna gången, eller? Ja. Är det någon annan bonusfråga så kan vi spara den. Vad är det som driver dig till detta, Jan? Jag är ju inte så driven som du, jag vill ju sitta på min kammare. Jag är hjälpare. Jag gillar att hjälpa människor.

Jan: Och det är väl liksom ett tveeggat svärd. Det ena är att jag gillar att hjälpa människor, genuint. Och sen är det den här, rädslan har ju en drivkraft. Som var så här att det kommer gå åt helvete. Det är därför vi halvpreppar med vatten i källaren och sådana saker. Då tänker jag ibland, shit, ser ni inte att ni inte kommer kunna gå i pension om ni inte sparar själva? Ditt liv om 20 år kommer vara att du kommer behöva leva på 40 procent av din lön. Och då tänker jag så här, när du kommer i pension, då är det för sent att göra någonting åt det. Du måste göra någonting åt det nu. Och gör du någonting åt det nu så är det inte någon stor grej. För du kommer ha 25 år med ränta på ränta.

När du kommer i pension är det för sent att göra något åt det. Gör du något åt det nu är det ingen stor grej — du har 25 år med ränta på ränta framför dig.

Caroline: Jo, jo, men någonstans måste det ju varit så att du själv har insett saker.

Jan: Ja. Och så tänker du så, att detta vet inte folk. Ja, och sen tycker jag att det är orättvist. Att jag tycker inte det är rimligt att finansbranschen ska ta 20 procent performance fee. Eller ha höga avgifter. Jag vill inte säga att de luras eller ljuger. Men det är nästan på gränsen. Och då blir jag så här, men detta är ju inte sant. Detta är ju inte sant. Och sen råkade det för mig bli inom ekonomi.

Uppmärksamhet och behovet av att höra "vad duktig du är"

Jan: Och den andra, om jag ska vara helt ärlig, så är det ju så här, jag gillar ju uppmärksamheten när jag kan få den. Och andra människor säger, vad duktig du är. För det är jag ju uppväxt med, att få höra vad duktig du är.

Caroline: För du gillar det.

Jan: Ja, det är ju pinsamt att erkänna, men så är det ju.

Caroline: Alltså jag fattar inte riktigt vad du menar där, när du gillar att få höra det. För jag är inte så...

Jan: Ja, du är ganska kass på att säga det till mig.

Caroline: Ja, men jag är dålig på att säga att du är duktig. Och jag gillar inte heller när någon säger att jag är duktig. Men jag har full respekt för att det är så du funkar.

Jan: Mm. Ja, och det är till glädje för andra.

"Rika tillsammans" — och drivkraften att hjälpa

Jan: Ja, och sen, jag gillar ju tillsammans, det är ju jätteviktigt. För kommer du ihåg att du sa det, på korridoren var du den som arrangerade fest.

Caroline: Ja, men tillsammans...

Jan: Ja, du var väldigt inkluderande.

Caroline: Ja, och så är det för mig fortfarande. Jag vill göra saker tillsammans. Och sen råkade det där tillsammans, RikaTillsammans råkade ju bli långt mycket större än vad jag någonsin trodde att det skulle bli. Och det är ju därför jag älskar Patreon, som är då vår lilla community. För där får vi vara tillsammans i en mindre grupp och vi kan göra andra saker än vad vi kan göra på bloggen. Jag gillar att göra saker tillsammans. Jag vill hjälpa människor. Jag har haft som mål sen länge. Jag vill göra ett antal människor till miljonärer. Jag vill att ett antal människor ska kunna säga så här, nej men jag har liksom ett bra liv. Det blev bra, jag tjänade pengar. Så det mäter jag med.

Caroline: Det var också roligt.

Hur många har du gjort rik?

Jan: Det var en sån här fråga som jag läste i någon bok. Ja, men det var så här, Trump. Det var en diskussion kring Trump och någon annan miljardär. Och så frågade den här andra så här, hur många människor har du gjort rik? Och det visade sig att den ena miljardären hade gjort väldigt många människor rika, för de hade fått följa med på hans resa, investera i hans bolag, och liksom varit leverantörer till honom och alla hade fått bra betalt. De hade tjänat pengar. Han hade gjort människor rika. Och sen var det då den här kontrasten. Nu vet jag inte om det är sant, för det är bara mediebilden. Trump då, som har gått i konkurs, blåst människor på pengar, och hela den biten.

När jag dör vill jag att folk som hängde med oss under lång tid ska säga: jag följde RikaTillsammans och det gjorde mig rikare, monetärt, och det gjorde mig rikare som ett rikare liv.

Jan: Och jag vill så här, när jag dör, så vill jag vara så här, fan, alla som hängde med oss under en lång tid, för vi kommer alltid ha fel på kort sikt. Men över lång tid så vill jag att folk ska säga så här, jag följde RikaTillsammans och det gjorde mig rikare, monetärt, och det gjorde mig rikare som ett rikare liv. Det är mitt liksom så här, viktiga.

Caroline: Vilket litet brandtal.

Jan: Ja, men för det blev på riktigt. Det blir liksom så här på värderingsnivå.

Carolines del — friheten att skriva

Jan: Varför är det för dig? Som jag gör detta här med dig?

Caroline: Ja. Det är ju för att... jag vet inte. Nej, men så här är det. Bloggen är ju faktiskt... jag gillar också vad vi gör med bloggen. Det är ju faktiskt bloggens förtjänst att vi kan ha det livet som vi har. Och det är roligt att göra det tillsammans med dig. Men jag vill ju också ha friheten att kunna få göra min research och skriva min bok och du vet, allt det där kreativa. Och det kan jag nu.

Jan: Ja. Och jag älskar, jag tror att det är många läsare som älskar att du är med för att du är nyfiken. Så du ställer ju massa frågor som inte annars hade blivit ställda och det hade ju inte varit lika... Jag kan ju bara springa iväg och nörda iväg.

Caroline: Alltså, jag måste säga att de första avsnitten där jag skulle vara med, du blev så förbannad på mig.

Jan: Ja, vi bråkade och fick stänga av.

Caroline: Och jag tänkte, men okej, jag är bara så här att jag ställer de här frågorna. Take it or leave it, liksom. Men sen så fick vi det att funka.

Jan: Ja.

Caroline: Att du kände inte att jag drog ner byxorna på dig, utan det var nyfikenhet där jag liksom inte tänkte på att det kunde tas på något sätt att du inte hade koll eller något annat sånt.

Jan: Men det var länge sen vi fick stänga av i en inspelning.

Caroline: Det var länge sen vi fick stänga av, ja, för att bråka klart.

Snabba frågor: sparkvot och mål

Jan: Bra. Ska vi ta några korta snabba här? Hur har sparkvoten sett ut genom åren?

Caroline: Ja, 10 procent var den rätt länge.

Jan: Idag ligger den väl på... i vår hushållsekonomi ligger den väl på kanske 20 procent. Och tar vi med kapitalinkomster, då är den hög. Då är den över 50 procent. Hur mycket sparar ni nu jämfört med i början? Vi amorterar 10 000 i månaden på vårt bolån. Och sen sparar vi lite på Lysa och vi sparar barnens barnbidrag. Ja, så typ 10–15 tusen i månaden. Och sen har vi kapitalinkomster ovanpå det. Hur mycket vill ni uppnå? Vi har inget ekonomiskt mål som är så här. Vi har tillräckligt mycket pengar.

Tre böcker alla borde läsa

Jan: Vilka tre böcker tycker du alla borde läsa, Caroline?

Caroline: Ja. Det är inte ekonomiböcker i alla fall.

Jan: Nej, men säg. Shoot.

Caroline: Jag tycker ju man ska läsa... vad fan. Jag läser ju massa böcker hela tiden. Men något som jag stannar kvar vid, som är väldigt fantasifullt, det är Sandman av Neil Gaiman. Och även om man kanske inte gillar fantasy, så kan man ge det en chans. Fantastik kallas det på svenska nu. Istället för fantasy. Bara så ni vet det.

Jan: Ja, okej. Det visste jag inte. Ekonomiböcker, då ska jag säga ett riktigt Caroline-liv, Rich Dad Poor Dad, Gör ditt barn rikt, som är vår bok. Inte ekonomiböcker, då är jag typ så här, Tom Clancy-fan. Jag gillar ju Cornucopias, Lars Wilderängs, alla böcker. Förutom den som handlar om bostadsmarknaden. Den tyckte jag inte om. Men alla hans andra böcker är jag sånt här fan. Så jag köper ju alla.

Caroline: Det är lite som militär... dystopi eller vad ska man säga?

Jan: Ja.

Vardagliga utgifter man snålar med

Jan: Jag tänker så här, ska vi ta sista två, Caroline? Vilka vardagliga utgifter snålar du med?

Caroline: Jag har ju redan berättat att jag snålar med den ekologiska broccolin. Men jag har börjat köpa ekologisk broccoli nu, även om den är dubbelt så dyr.

Jan: Ja, vad bra.

Caroline: Ekologisk gurka snålar jag inte med. Och det är för att de har vax på de gurkorna som inte är ekologiska. Och det är inte hälsosamt.

Jan: Vet du vad jag snålar med när du säger det? Ekologiska vindruvor.

Caroline: Ja, och så mycket. Vet du vad de har sagt att man kan sätta vindruvorna på hyllan med rengöringsmedel? Så mycket. De kan konkurrera med så mycket pesticider som det är på dem.

Jan: Ja, men då köper jag hellre... där går någon gräns.

Caroline: Men det är så himla svårt att hitta ekologiska vindruvor.

Jan: Ja, men jag tycker ändå att det är svårt.

Välgörenhet

Caroline: Ger ni något till välgörenhet? Hur mycket och till vad i så fall?

Jan: Ja, men det gör vi ju. SOS Barnbyar har vi haft sen vi var studenter. Vi hade en treåring från Argentina och nu är han snart vuxen. 18.

Caroline: Ja. Vi får kort varenda år på honom.

Jan: Ja, precis. Och sen försöker vi göra mycket så här, kombinera välgörenhet och sparande. Vi ger pengar till Unicef. Har vi gett Läkare Utan Gränser? Vi har till och med gett pengar till Unicef, så vi fick ett sånt här brev. Tack för stora gåva. För jag tror vi gav 10 000. Det gav vi vid ett bräde, vid ett tillfälle.

Caroline: Varför ger vi till Unicef?

Jan: Jag tycker, för jag gör det alltid. Jag vet inte, det har blivit någon sån tradition.

Caroline: Tycker du de gör bra grejer med vaccinationer?

Jan: Jag har faktiskt inte riktigt koll på allting som de gör. Jag tror de gör ganska mycket inom hälso- och u-lands. Så jag gör det alltid på julen, vet du.

Caroline: Jag vet att du gör det.

Jan: Innan nyår, jag vet inte, jag får alltid något sånt här, gud, nu borde vi ge. Så då köper jag alltid såna här paket, de har såna här på hemsidan, så blir det som man shoppar ihop såna vaccin och dukar och sånt. Ja, det är väl det vi gör. Läkare Utan Gränser brukar också få lite pengar.

Caroline: Något som jag skulle vilja ge till är ju flickors utbildning. För det har ju visat sig ha en sån stark påverkan på resten av samhället. Att det blir tryggare, fredligare och bättre och sånt. Men det har jag faktiskt inte kommit till skott med.

Jan: Faktum köper vi också. Och sen så ger vi till en organisation. Men jag vet inte vad jag tycker om Faktum faktiskt.

Caroline: Nej, jag köper den bara för att de ska... alltså jag vet inte, är det en produkt som jag vill ha? Jag har köpt det. Jag ska inte gå in i det kaninhålet.

Jan: Nej, jag köper den och jag läser inte den.

Caroline: Jag läser den när du köper den.

Jan: Och sen så gillar vi faktiskt Chooose. Och Climeworks som är så här, plockar ut koldioxid ur atmosfären. Det har vi faktiskt en sponsrad länk till som vi kan ge ut. Det är ingen investering, man får inga pengar tillbaka. Men det är så här klimat, spara för klimatet. Liksom så att det gör vi.

Avrundning av treårsavsnittet

Caroline: Gött, du, nu har vi pratat i över en timme. Detta var ett annorlunda avsnitt. Vad roligt att ni har så mycket frågor till oss.

Jan: Jag hoppas att det var svar och jag tänker att nästa vecka så kör vi ordinarie program med något nörderi.

Caroline: Skulle detta vara ett undantag då?

Jan: Ja, det tycker du.

Caroline: Ja, det kanske det är. Eller? Jo, det är bara att jag tycker att det är skoj. Vi kan ju se från er läsare.

Jan: Nej, men vi kör ordinarie såklart.

Caroline: Ja, vi kan ju se vad vi får för feedback på det här.

Jan: Så att tack så mycket och tack för att ni har hängt med oss. Ni som har hängt med oss i tre år. Det är fantastiskt. Stort tack och så ses vi nästa vecka igen.