Intervju med författaren som älskar aktieutdelning och träning

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. En sparstrategi som låter dig njuta av livet samtidigt
2. Från sparad veckopeng till aktieintresse
3. Vägen till utdelningsstrategin
4. Tjuren Ferdinand och vad rikedom betyder
5. Tryggheten som drivkraft och frihetskapital
6. Tappar man motivationen när tryggheten är nådd?
7. De stora penseldragen: trender över decennier
8. Urbanisering, infrastruktur och demografi
9. Sunt förnuft slår avancerade nyckeltal
10. Tre strategier i nybörjarboken
11. Hitta din egen strategi
12. Tio år att hitta hem: investera, spekulera aldrig
13. Ekonomi är en beteendevetenskap
14. En börskrasch är en möjlighet
15. "Dividends don't lie" och att inte jämföra sig med index
16. Utdelningar som en extra lön
17. Varför inte köpa bolag som inte delar ut?
18. Vad är det egentligen vi köper i en aktie?
19. Tråkiga bolag som går med vinst
20. Sprid riskerna och vikta efter risk
21. Den tredje boken: värdebyggande och samhällstrender
22. Många innehav och frågan om index
23. Den fjärde boken: med- och motförfattare
24. Tajming, MA200 och lågkonjunktur
25. Träning, musik och avrundning

En sparstrategi som låter dig njuta av livet samtidigt

Marcus Hernhag: I början ska man hitta någon sparstrategi och livsfilosofi där man får pengar över regelbundet, men ändå kan njuta av livet.

Jan: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 80, och idag ska vi prata om hur man blir framgångsrik med aktier. Det handlar inte så mycket om att vi har bytt strategi, men för att vi har med oss en av Sveriges mest kända aktieprofiler, Marcus Hernhag. Välkommen!

Marcus Hernhag: Tack, roligt att vara här.

Jan: Det är jättekul att du vill vara med, för du är utbildad ekonom, du har skrivit fyra böcker om aktier. Bland annat "Den enkla vägen till att lyckas med aktier" och ytterligare två till som jag tänker att vi ska prata om sen. Du är frilansjournalist, skriver mycket för Privata Affärer och har en fredagschatt varje fredag. Du citeras ganska flitigt i Dagens Industri och andra stora tidningar. Själv har du beskrivit dig som aktieskribenternas tjuren Ferdinand.

Marcus Hernhag: Det stämmer.

Jan: Så varmt välkommen. Vill du lägga till någonting?

Marcus Hernhag: Nej, det duger väl bra det där.

Från sparad veckopeng till aktieintresse

Jan: Men kan du inte berätta, hur kommer det sig att det blev ekonomi och aktier och börsen?

Marcus Hernhag: Jag sparade veckopengen redan som liten. Jag var ju ganska blyg och tillbakadragen, men gillade mer att samla på saker. Det är en röd tråd i livet, nästan naturligt att spara på saker, så det var på den vägen. Det är till och med så att mina föräldrar, om de hade ont om sedlar, kunde låna lite och ge tillbaka med ränta. Jag bad ju aldrig om ränta, men fick lite, så att jag var en liten bankir så att säga.

Caroline: Men var det någon annan släkting som också gillade att göra som du, att samla och spara?

Marcus Hernhag: Inte så tydligt, nej. Min stora syster har också hållit hårt i pengarna så att säga. Men just jag och ekonomi har alltid varit en sak.

Jan: Jag tror att jag har läst någonstans att ditt intresse föddes på allvar i mitten av 90-talet.

Marcus Hernhag: Ja, sommaren 98. Jag snackade aktier med pappa och lite sånt där, och så började jag titta på börsen själv. Det var en bra börssommar, men sen gick börsen ner 39 % på tre månader. Det var lärorikt att se hur mycket det kan falla snabbt och ibland helt omotiverat, och hur snabbt det kan vända också.

Jan: Hur kommer det sig att du blir kvar? För de flesta som hade fått en sån motgång direkt i början av sitt sparande hade väl konstaterat: nej, men aktier är nog inte något för mig.

Marcus Hernhag: Jag har alltid varit helt övertygad om att det kommer att bli bra igen. Men det tog många år innan jag började titta på hundraårsgrafer över börsen och se att det kommer alltid en ny topp. Det är inte världens undergång. Det har aldrig funnits i mitt sinne att ge upp bara för att ett år är dåligt. Men jag famlade efter en rätt strategi under flera år och kastade mig lite hit och dit. Det var väl mer där jag gav upp, på den ena strategin efter den andra.

Vägen till utdelningsstrategin

Caroline: Men hur hittade du rätt strategi för dig? Du sa att det tog flera år.

Marcus Hernhag: Ja, det var en ganska lång process. Jag vet faktiskt inte, det växte fram någon filosofi som jag började trivas med. Och sen plötsligt: okej, men ska jag någon gång i livet leva på utdelningar, då är det väl lika bra att börja och fokusera på det. Bara dök det upp i skallen. Så jag köpte Balders preferensaktier för, jag tror det var 260 kronor.

Jan: Men var det där i slutet av 90-talet?

Marcus Hernhag: Nej, det var snarare efter finanskrisen jag började med utdelningsaktier. Runt 99, 2000, 2001 hade jag bara IT-aktier. Det gick bra och sen dåligt. Så det var också lärorikt på sitt sätt. Men jag gav inte upp, utan behöll en del IT-aktier men började sprida riskerna mer. Och lite sånt där blir mer och mer sofistikerat.

Jan: Det känns som att det var många av oss som lärde sig den läxan där 2001.

Caroline: Men du nämnde preferensaktier, och jag måste säga att jag inte riktigt kommer ihåg vad det är för någonting.

Marcus Hernhag: Det är en aktie, men till skillnad från vanliga aktier, som man kallar stamaktier, så har preferensen ett sorts företräde till någonting, i princip utdelningar.

Caroline: Så man kan vara säker på att få?

Marcus Hernhag: Säkrare. Tittar vi på fastighetsbolagen, så måste de slopa utdelningen helt på sina stamaktier först, innan de ens får sänka utdelningen på preferensaktien. Det gör det mycket tryggare och stabilare. Men vi får inga utdelningshöjningar heller, å andra sidan. Det är förutbestämt. Ibland kan det stå i bolagsordningen att de ska höja utdelningen ett visst årtal i framtiden, eller ändra en inlösenkurs. Men i princip är det inte en förutbestämd pengaautomat.

Tjuren Ferdinand och vad rikedom betyder

Jan: Jag tänker att vi ska prata mer om det och om din strategi. Men jag är nyfiken på den där också. Den här beskrivningen, aktieskribenternas tjuren Ferdinand, var kommer den ifrån?

Marcus Hernhag: Jag tycker jag är ganska lik Ferdinand. Dels för att jag var blyg och lite ensam som liten. Och sen att jag ändå går min egen väg. Och att jag i regel alltid är konflikträdd, men jag kan sura till väldigt mycket om så krävs. Men det har väl inte hänt alltför många gånger i vuxen ålder ändå.

Jan: Jag tycker det är en jättefin beskrivning. Jag kan verkligen se hur du tänker i det där. Men en annan grej som jag har funderat på. Du har också pratat i dina böcker, särskilt i den senaste som du har skrivit tillsammans med Arne Talving, så pratar ni mycket om livsstil och rikedom. Så vad är rikedom för dig?

Marcus Hernhag: Att kunna leva på aktierna helt enkelt. Jag tittar mycket på utdelningen. Så att när min aktieutdelning på årsbasis räckte för att täcka åtminstone en nödtorftig budget, då kände jag att okej, nu är jag ekonomiskt fri av första graden. Sen kan man alltid bli mer och mer fri, tills man blir direkt oberoende om man vill.

Jan: Precis, man är ekonomiskt trygg: nu kan jag leva på makaroner och ketchup. Men det är långt ifrån det där jag flyger första klass.

Marcus Hernhag: Ja, men det är ändå väldigt viktigt att ha ett sorts undergolv, en egenfinansierad medborgarlön om man så vill. Det är inga omöjligheter att bygga upp heller, om man låter det ta lite tid.

Tryggheten som drivkraft och frihetskapital

Jan: Men får jag fråga en kanske personlig fråga? För mig är ju precis samma drivkraft tryggheten. För mig handlar det mycket om att min pappa dog när jag var 13 år gammal, och det var en ekonomisk osäkerhet. Det framkom sen i terapi att jag bestämde mig 13 år gammal att aldrig vara i en ekonomisk osäkerhet. Har det varit någon sån fundering hos dig, att det är just den här tryggheten? Att det inte är att jag vill kunna sluta jobba, eller att jag vill ha en Ferrari.

Marcus Hernhag: Tryggheten är nog nummer ett. Det har det alltid varit. Jag har aldrig varit så jättebra på konsumtion och lyx.

Jan: Du har inget Ferrari då?

Marcus Hernhag: Nej, inte än. Men jag har sparat en t-shirt med min första Porsche från när jag var liten. Det blir nog inte den bilen om jag ska köpa någon faktiskt. Men det är tryggheten som främst har drivit mig. Jag märkte i skolan att jag inte riktigt passade in i alla sammanhang, och även när jag jobbade märkte jag att det var mycket bättre med frilans och fri tid än kontorslandskap eller redaktioner och klockslag. Och sen, till slut: ju mer pengar jag har, desto mer finansiella muskler har jag att förhandla med, eller gå min egen väg med. För jag mår bäst av det.

Jan: Jag tycker att Länsförsäkringar, av alla bolag, har kommit med ett jättefint begrepp. De pratar om frihetskapital, och att det är friheten att få välja själv, friheten att säga nej. Jag beskrev det i något avsnitt, innan jag hade hört den här termen frihetskapital, som "fuck you-pengar". Men jag tycker att frihetskapital är mycket finare.

Marcus Hernhag: Det är ju lite mer civiliserat, ja faktiskt. Men det är ju en latent fördel att kunna säga "fuck you" till någon man verkligen vill det. Men man ska inte göra det i onödan bara för att man kan.

Jan: Nej, precis.

Tappar man motivationen när tryggheten är nådd?

Jan: Sista frågan här, för jag blev så nyfiken när man träffar någon som tänker som en själv. Du säger ändå att du har uppnått den här tryggheten på en viss nivå. Tappar du inte motivationen då, att när tryggheten är uppnådd så behöver jag ju inte spara längre? Förstår du vad jag menar?

Marcus Hernhag: Ja, jag tappar motivation när det gäller vissa arbetsuppgifter. Så att jag jobbar mer om att få mer fritid, eller få nya uppgifter som utvecklar mig eller som är ännu roligare.

Caroline: Okej, så du slipper göra vissa uppgifter, du behöver inte göra dem.

Marcus Hernhag: Jag tror det är rätt många som känner igen sig.

Caroline: Att de skulle vilja ha det så.

Marcus Hernhag: Ja, det är verkligen så att jag har råd att tacka nej. Skulle jag inte ha något sparkapital, då skulle man ju fundera på vad som händer om man får en oförutsedd uppgift och har tackat nej. En frilansare är ju lätt att bli av med, det var ju en helt annan grej.

Jan: Ja, men det blir ju ett lugn, och jag tror att det är många som känner igen sig.

De stora penseldragen: trender över decennier

Jan: Men jag tänker att låt oss hoppa till hur det här går till. Så som jag har tolkat det, det är alltid en farhåga när man ska påstå någonting, att man kan ha helt fel. Men jag upplever att din specialitet är på något sätt nivåstrategier. Alltså att hantera de stora penseldragen. Är det korrekt uppfattat?

Marcus Hernhag: Ja.

Jan: Gud vad skönt. Vad skulle du säga är de här stora penseldragen som du gillar?

Marcus Hernhag: Till att börja med ska man hitta någon sparstrategi och livsfilosofi där man får pengar över regelbundet, men ändå kan njuta av livet i dräglig utsträckning. Att man kanske inte hårdsparar utan unnar sig någonting, men sparar lite lagom ändå varje månad. Och sen hitta en aktiestrategi som passar, i mitt fall. Eller fonder, om man trivs bättre med det. Jag tittar mycket på hur samhället förändras. Långa, mångåriga trender, tio-, tjugo-, trettioåriga trender som gynnar vissa branscher, vissa bolag och vissa fonder. Då har man åtminstone det i ryggen när man köper, så är mycket vunnet.

Caroline: Men nu får jag bara jacka in där. Då måste du ha rätt mycket tankar kring framtiden, alltså hur det utvecklas framåt. Så vi skulle kunna ta det sen.

Marcus Hernhag: Ja, vi kan ta det nu. Jag tittar mycket på historiken, men man får fundera på hur länge någonting varar och vad som händer framöver. Så att framtiden är viktig.

Jan: Just det här att du pratar om de här långa tio-, tjugo-, trettioåriga trenderna i Sparpodden, i ett avsnitt jag lyssnade på. Kan du inte ge några exempel och beskriva hur du tänker?

Marcus Hernhag: Digitaliseringen av samhället öppnar ju upp för en massa små subtrender under det. Samtidigt har jag sedan våren 2017 undvikit alla butikskedjor inom sällanköp, som H&M och Clas Ohlson. Och till min förvåning rasade de aktierna vidare. Clas Ohlson gick förstås upp sedan jag sålde, men sen följde de desto mer. Det ordnar upp sig, men jag hade inte trott att det skulle gå ner så mycket så snabbt. IT och internet gör att det blir hårdare konkurrens, mer prisjämförelser. Och det missgynnar den som sitter med en massa gamla butiker. Den som levererar teknik till olika sådana IT-sektorer, allt från IT-konsulter till mjukvaruprogram och så vidare, där finns det mycket intressanta affärsmöjligheter. Så det handlar mycket om allmänbildning och sunt förnuft.

Caroline: Ja, och ändå nyfikenhet också. Att vilja förstå och hitta det.

Marcus Hernhag: Ja, precis. Vad sker egentligen långsiktigt i samhället, mer än stora matematiska uträkningar och värderingsmodeller av aktier? Sånt bidrar ju till en hel del också, men det är inte överst på listan direkt.

Urbanisering, infrastruktur och demografi

Jan: Är det fler sådana här trender förutom digitalisering?

Marcus Hernhag: Ja, urbanisering och inflyttning till städer. Så då blir det fastighetsbolag, allt från kontor till kommersiella lokaler. E-handel öppnar upp för lagerbolag. Jag brukar nämna amerikanska bolag som Digital Realty Trust. De äger serverhallar och datacenter. Det är en ganska god efterfrågan på att ställa upp datorer i lokaler. Goda tider för dem. Så infrastruktur kommer ju alltid att behövas. Ta elbilar, de kommer kanske en dag öka efterfrågan på el, särskilt om vissa länder lägger ner kärnkraft. Men äger man vattenkraft, stamnät eller elnät och liknande, så kommer man kunna få lite kassaflöden.

Jan: Jag hörde, vad heter han, den där ministern, eller han som flyttar runt mellan de här myndigheterna, nu senast på MSB. Han som var riksbolag. Dan Eliasson. Skitsamma. Nu är han på MSB i alla fall. Han gick ut och sa här för några dagar sedan att Sverige är ett samhälle anpassat för åtta, alltså infrastruktur anpassad för åtta...

Marcus Hernhag: ...miljoner. Men vi är tio...

Jan: ...miljoner. Så att Sverige måste göra jättemycket investeringar i infrastruktur och samhälle och den biten.

Marcus Hernhag: Ja, järnvägarna och Banverket är nog ganska underinvesterade.

Jan: Ja, precis. Tänker du någonting på det som jag funderar på, som vi har ätit lunch och pratat om? Jag upplever ganska tydligt att vi kommer att leva längre, som en stor megatrend. Alla de här 40-talisterna, det så kallade köttberget inom citationstecken, de som skapade mycket av välståndet, de vill ju inte dö. Så att där investeras väldigt mycket i hälso- och livsförlängande medicin och sånt. Japan har nu tagit bort de regulatoriska kraven så att du kan få gå och testa nya läkemedel på människor efter sex månader.

Marcus Hernhag: Nya läkemedel.

Jan: Det känns ju tufft.

Marcus Hernhag: Ja, men de har en sån åldrande befolkning. Alltså demografiska utmaningar.

Jan: Tänker du någonting på demografi och den typen av trender?

Marcus Hernhag: Dels att befolkningen i väst åldras, och dels att många tillväxtmarknadsländer satsar mer och mer på välfärd i takt med att de blir rikare. Det skapar efterfrågan på medicinteknik, hälsovård, läkemedel och sådär. Så att absolut, att ha en läkemedelsfond i portföljen är en skön megatrend.

Sunt förnuft slår avancerade nyckeltal

Jan: Jag tänker på en grej du sa i en bisats, och det här har återkommit på många ställen när man läser om det. Då säger du: det går att komma långt med sunt förnuft, allmänbildning och enklare sätt att värdera aktier. Kan du inte utveckla det lite?

Marcus Hernhag: Alltså, man kan zooma ut och titta på tio år: hur har bolaget gått? Stiger vinsten sakta men säkert, eller hoppar den hit och dit, eller faller den? Bara en ögonblicksbild över hur utdelningstrenden eller försäljningen går. Så får man: okej, det här har hänt, och det är rimligt att det fortsätter. Är det hög eller låg risk? Så att man mellan tummen och pekfingret åtminstone tar de grundläggande strategidragen. Sen kan man slå fast att en viss aktie ska ha en viss direktavkastning, eller några promillenheter högre. Det går ju inte att motivera egentligen.

Jan: För du är inte ofta den som pratar om de här... Jag såg i någon intervju att du nämnde att du aldrig skulle nämna EV genom EBIT, eller sådana här...

Marcus Hernhag: Nej, men precis.

Jan: Men många sådana här lite, terminologi...

Marcus Hernhag: Ja, men lite annorlunda nyckeltal.

Jan: Utan du är...

Marcus Hernhag: Jag är uppfödd med Privata Affärers strategi att alla ska fatta vad man säger. Sen kan man ju inte ha hur låg nivå som helst. Men p-tal och direktavkastning använder jag i regel utan att förklara det.

Caroline: Men det är ändå en högre nivå än för en nybörjare. Men jag tänker så här, att om man är nybörjare och börjar prenumerera på Privata Affärer, då får man ju chansen att möta de orden. Och man behöver ju också ta reda på det själv, vad det är för någonting.

Marcus Hernhag: Ja, så är det. Och de som kan det skulle bara bli trötta om man ska förklara det i varje avsnitt.

Caroline: Ja, precis.

Marcus Hernhag: Men jag säger ju ibland att din aktie handlas till 15 gånger årsvinsten, istället för att säga P/E 15 och sånt där.

Caroline: Ja, men då har du ändå, jag tycker ändå du möter nybörjare eller sådana som inte riktigt vet vad P/E-tal är.

Tre strategier i nybörjarboken

Jan: Men jag tänker också på din första bok, den här "Den enkla vägen till att lyckas med aktier". Det var ju din första bok. Och den har du själv sagt riktar sig till nybörjare.

Marcus Hernhag: I princip. Man får välja aktiestrategi och gå in lite olika.

Jan: Precis. Kan du inte beskriva de lite olika strategierna du går igenom i den boken?

Marcus Hernhag: Ja, alltså jag går igenom tillväxtstrategi, utdelningsstrategi och värdestrategi.

Jan: Kan du beskriva skillnaden på de tre?

Marcus Hernhag: Skillnaden är att med en utdelningsstrategi fokuserar man på utdelningen i första hand. Men den är ganska närliggande en värdestrategi. Då vill du att bolaget skapar värde för samhället och framför allt för sina kunder, och då kommer det att bli värdeskapande även för dig som aktieägare. Men du vill ha en aktie som ger mycket värde. I princip betyder det låg värdering, men skräp värderas också lågt, medan kvalitet värderas väldigt högt. Så tillväxtaktier, eller tillväxtaktievärdering, det är egentligen de riktiga pärlorna som finns där. Men ta amerikanska Amazon, vad ska man värdera det till? De går ju med förlust de flesta år, i 15 år. Nu börjar de tjäna lite, men har ett p-tal ibland på långt över 100, beroende på hur mycket de återinvesterar och satsar vinsterna. Så vad en rimlig riktkurs är, det går inte att säga riktigt. Men det är därför jag backar tillbaka till mina stora penseldrag: okej, Amazon, det är hög risk, och tittar man på långsiktig kurstrend och försäljningsutveckling så pekar det mesta uppåt. De skapar en massa värden. Man kan inte säga att det är någon värdeaktie, för det är en tillväxtaktie, men det är ett värdeskapande bolag. Så definitionen mellan olika strategier är ibland lite suddig där i gråzonen.

Hitta din egen strategi

Jan: Men en fråga, för det var också när vi här för en tid sedan hade fika tillsammans. Det var nog ett av teman som vi alla var överens om, trots att vi har väldigt olika investeringsstrategier, att man ska hitta sin egen strategi. Så vilka tips skulle du ge till någon som lyssnar, om hur man hittar sin egen strategi?

Marcus Hernhag: Börja någonstans och testa, det kan man göra. Man kan utgå från att man känner sig själv så pass väl att man vet om man är en försiktig typ, eller om man brukar gilla att gå till kasinot och chansa hejvilt. Och sen därifrån: okej, det är bättre att köpa tillväxtaktier på börsen än att gå till kasinot, förutsättningarna är ju mycket bättre. Men brukar man alltid försöka ta det försiktigt, ja, då tar man lite lågriskaktier. Börja med investmentbolagsaktierna till exempel. Så får man testa och se vad som händer. Och hur mår man när kurserna går uppåt eller nedåt väldigt snabbt? Och sen försöka forma strategin och metoderna, och hitta aktier och fonder.

Caroline: Ja, det behöver inte gå så himla snabbt. Man måste ge det lite tid kanske.

Marcus Hernhag: Ja, särskilt om man är nybörjare och inte har så mycket pengar. Och särskilt om man ska spara under många år, då har man väldigt gott om tid på sig att lära sig hitta helt rätt.

Jan: Men hur gjorde du då? För du var ju också, där 1999 var det mycket IT-aktier. Hur förädlade du fram din egen strategi?

Marcus Hernhag: Jag sålde av flera av IT-aktierna och köpte i lite andra branscher helt enkelt. Jag hade mycket fonder i början. Jag kände att jag inte hade så mycket tid heller, utan valde små oberoende fondbolag som vågar avvika från index och gå sin egen väg. Inte ligga så tungt som vissa fonder gjorde i IT, utan de som avviker från index när index blir riskabelt. För det är något jag också vill våga göra. Har man en lägre risk än index så får man sen en lägre avkastning, men är risken lägre kan den riskjusterade avkastningen ändå vara bättre. Jag formade min strategi genom att testa egentligen, och skriva om det. Lyssna på vad folk skriver på forum och chattar, hur folk mår.

Tio år att hitta hem: investera, spekulera aldrig

Jan: Hur lång tid skulle du säga att det tog för dig att hitta hem så att säga?

Marcus Hernhag: Det tog tio år, tror jag, att hitta utdelningsstrategin som nummer ett. Men investeringsfilosofin, som är lite mer grundläggande, den filosofin bygger på att jag bland annat alltid investerar, spekulerar aldrig. Lite sådana grundläggande penseldrag. Den dök upp efter en handfull år ungefär.

Jan: Man lär sig hårdare.

Caroline: Men har du spekulerat någon gång? Alltså bara gått på, nej men nu vill jag bara ha lite kul?

Marcus Hernhag: Inte just kul, men jag testar ibland lite kortare affärer. Men jag har inte hittat helt rätt än. Jag menar, en bra affär, går aktien upp och jag behåller den så fortsätter den upp, tur att det inte var en kort affär. Så att sätta en medveten kort affär, det har jag nog aldrig gjort. Går det dåligt kan jag sälja och göra den kort, så att det inte ska bli ännu sämre.

Jan: Men det där tyckte jag var spännande. Det är nu första gången jag faktiskt har fångat det. Du skiljer på din, vad sa du, investeringsfilosofi och din investeringsstrategi?

Marcus Hernhag: Aktiestrategi.

Jan: Ja.

Marcus Hernhag: Ja, att investera men inte spekulera. Att välja de små oberoende fondbolagen, som inte förvaltar så mycket kapital och inte styr börsen, utan kan agera lite snabbare. Förvaltare som äger i fondbolaget gärna också, så blir det mer entreprenöriellt. Gärna bolag på börsen som drivs entreprenöriellt av familjeföretag, det är bra så länge det funkar. Lite sådana saker. Jag har en tolvpunktslista på min sajt. Jag hade faktiskt den listan uppsatt på väggen framför toaletten i badrummet i tio år, tror jag, för att nöta in det där. Jag kan inte listan utantill trots det, men jag känner igen den.

Jan: Precis, nej, men man internaliserar det. Jag tänker, jag kan faktiskt lägga en länk, du har ju hernhag.se om jag inte minns fel, och vi kan länka till den där. Men jag tycker att det där är spännande, för när jag tänker efter så är det nog så. Det tog nog mig tio år faktiskt också att hitta till min strategi, så att man hittar ett lugn. Och det handlar mycket om att hitta ett lugn och en trygghet, man behöver inte vända kappan efter vinden.

Marcus Hernhag: Absolut.

Ekonomi är en beteendevetenskap

Marcus Hernhag: Jag brukar säga att ekonomi är en beteendevetenskap. Det var ingenting man fick lära sig på högskolan, ingen sa något om en aktiestrategi, trots att jag har en ekonomie kandidat. Det fanns liksom inte tal om det här med börspsykologi, hur man ska göra för att handskas med panik, att nu mår jag riktigt dåligt, okej, vad gör jag nu? Marknaden är alltid rationell, effektiva marknadshypotesen, discounted cash flow, räkna grekiska bokstäver för portföljvärdering. Det är liksom inte där man börjar.

Ekonomi är en beteendevetenskap. Det fanns liksom inte tal om hur man ska göra för att handskas med panik.

Jan: För det där är en grej som jag tror att många, en tes jag driver just nu under hösten 2018. Jag tror att många missbedömer eller överskattar sin egen risktolerans. Så kan inte du beskriva hur du har känt när du har backat, framför allt i början av din karriär, innan du hade den erfarenhet du har idag?

Marcus Hernhag: Jag mådde ju både hösten 1998 och sedan 2001 och 2002. Då mådde jag ganska dåligt. Men jag hade lite annat liv då också, så det är svårt att jämföra. Men det är klart att jag tänkte att det har ju blivit högkonjunktur alla andra gånger tidigare, det har alltid vänt upp. Men det var liksom bara att fokusera på lång sikt, för att dämpa de kortsiktiga känslorna.

Jan: Jag kommer ihåg 2008, när det var som värst i finanskrisen. Att köpa aktier var det absolut svåraste jag någonsin har gjort. För det var så många i tidningar, och många som jag såg upp till, som sa: nej, men finansmarknaden, alltså aktier kommer sluta fungera. Nu inser man att det var löjligt, men just då...

Caroline: Men just då var det ju många experter som var rädda på riktigt över att hela världsekonomin skulle krascha på något vis. Och de hade handlingsplaner för sina familjer och så.

Jan: Ja, precis. Hur var det för dig 2008?

Marcus Hernhag: Det var kämpigt, men jag önskar jag kunde bedöma hur nära vi var en riktig systemkollaps i det finansiella systemet. Men det var väl lika bra att jag inte var så insatt i det, utan höll hoppet vid liv.

Jan: Men kunde du utnyttja det?

Marcus Hernhag: Ja, problemet var att jag skulle byta från allemansfonder, sälja dem och köpa aktier, 2007. Så jag började alldeles för tidigt med att sälja fond och sen köpa tillbaka. Så det blev blandat resultat ändå. Men allt köpte och investerade jag inte. Så en del köpte jag nära botten och gjorde en del hyfsade affärer ändå.

En börskrasch är en möjlighet

Jan: Det positiva av det här är att många pratar om börskrasch som något dåligt. Men jag tänker faktiskt, du är inte jättemycket äldre än vad jag är, och vi har ju de senaste 20 åren haft en dyr fastighetsmarknad och dyra aktier. Så en börskrasch är egentligen en möjlighet för oss som är yngre att komma in...

Marcus Hernhag: ...på en bra värdering.

Jan: Precis. Som det är en fördel för de som är äldre, som kanske inte har så mycket tid, att faktiskt nu är ju många av tillgångsslagen som högst. Vi har aldrig haft fastigheter som varit så högt värderade, många aktier är på topp.

Caroline: Men du, vad köpte vi 2008 egentligen? Jag kommer inte ihåg.

Jan: Alltså det var mycket fonder. Det var S&P 500. Vilket är ditt favoritordspråk? Finns det något sådant inom finans?

Marcus Hernhag: Svårt att säga. Det är så många som är bra faktiskt. Det är lite svårt att...

Jan: Ja, du har ju den ena boken, är det ett helt kapitel med kända citat? Men det kan bli lite inflation i dem.

Caroline: När de blir för många. No pun intended.

Jan: Nej, precis.

"Dividends don't lie" och att inte jämföra sig med index

Jan: En annan grej, när vi ska börja prata om din utdelningsstrategi, som jag tror många ser fram emot att höra dig prata mer om. Du har också sagt i förbigående, och det är roligt, för jag har alltid fastnat för de här grejerna du säger i förbigående, då sa du: jag jämför mig inte med index, eftersom börsindex inte är relevant för mig. Kan du inte utveckla det? För alla andra jämför ju sig med index.

Marcus Hernhag: Ja, men jag går ju min egen väg, så har jag helt andra risker och innehav i min portfölj. Så jag har lite svårt att jämföra på det viset. Jag har hälften i Sverige just nu, hälften i resten av Norden och Nordamerika. Plus en del preferensaktier. Så det är väl mitt sätt att inte stressa upp mig när just börsindex rasar och hela marknaden rasar. Det är alltid någonting i portföljen som rasar mindre eller har lägre risk. Jag brukar hålla lägre risk. Ska jag slå index, så är det väl egentligen i nedgångar. Jag behöver vissa trender och aktier som jag tror på på jättelång sikt. Då mår jag bra.

Jan: Gud vad roligt. För innan du kom hit, då tänkte jag att vi investerar helt olika. Och nu när du pratar tänker jag att vi egentligen gör helt likadant. Jag tror inte på att överprestera mot index i en uppåtgående trend, det finns andra som jag tror är bättre på det. Utan jag siktar på att inte förlora lika mycket i nedgång. Och det är så himla roligt, hur egentligen filosofin kan vara samma men tillämpningen...

Marcus Hernhag: ...kan vara helt olika. Vi har lite olika sparstrategi, men filosofin är i grunden väldigt lika.

Filosofin kan vara densamma men tillämpningen helt olika. Sikta på att inte förlora lika mycket i nedgång.

Utdelningar som en extra lön

Jan: Ja, det är jättekul. Men utdelningsstrategi, så beskriv. Hur tänker du? Varför blev det just den?

Marcus Hernhag: Då får jag utdelningar då och då under hela året, så det blir som en extra lön. Aktieutdelningen kommer på förvägbestämda datum, så det handlar inte om tajming när man ska sälja heller. Utan courtage får man del av bolagets vinst. Sen kan jag välja om jag ska återinvestera det, eller ha det som en lön till mitt vanliga liv. Så det passar mig väldigt bra.

Caroline: Får jag bara fråga, vad skattar man egentligen på sådana här utdelningar?

Marcus Hernhag: Det är som vanliga reavinster. Har man ISK och KF, så är det ju ingenting mer än procenten av det på värdet så att säga.

Jan: Ibland pratar vi om att Sverige har världens högsta skatter. Men det finns många områden där Sverige har bland de lägsta skatterna. Vi är enormt gynnade i just kapital.

Marcus Hernhag: Ja, det är intressant att ett land som oftast haft socialdemokrater i regeringen ändå har så pass hög skatt på deras väljarbas inkomstkälla nummer ett, alltså arbete, medan kapitalister slipper undan så pass mycket. Det är lite förvånande måste jag säga. Jag tycker det är välkommet, men oväntat egentligen. Just nu är det mest räntorna som gör att skatten är så låg. Stiger räntorna till normala nivåer, så blir ju skatten på ISK och KF 3–4 % vad som helst.

Varför inte köpa bolag som inte delar ut?

Jan: Ja, precis. Men nu kommer två frågor, för de här har jag gått och grunnat på ett tag. Bolag som gör vinst, återinvesterar eller betalar av på sina lån, men inte delar ut. Hur resonerar du kring sådana?

Marcus Hernhag: De kan vara värda att köpa också, men jag gör det nästan aldrig.

Jan: För jag tänker, värdet försvinner ju inte för att man delar ut. Det återspeglas ofta i en högre värdering. Och då tänker jag, men då kan jag ju sälja av en aktie, eller x antal aktier, som motsvarar utdelningen. Förstår du hur jag tänker?

Marcus Hernhag: Det är sant, men nu kommer jag på mitt favoritordspråk: dividends don't lie. Jag behöver utdelningen för att bedöma ett bolag och en aktie. Så det blir lite lättare att värdera då, än om de bara ackumulerar allting.

Jan: Bra, det kan jag absolut köpa. För här kommer min andra. Jag som också, precis som du, har sparat i snart mer än 20 år, jag kan uppleva att det går väldigt mycket mode i olika strategier. Och jag upplever att du, för mig, har varit en stark bidragande faktor till att utdelningsstrategin har växt i popularitet de senaste åren. Men jag, som har liknande investeringsfördelning men sitter lite vid sidan, kan tänka: men vänta här nu. Det är ju inte som att vi har uppfunnit utdelningsbolag de senaste tio åren, utdelningsbolag har ju funnits i alla år. Och här kommer egentligen min åsikt, så du får ta detta rätt. Är det egentligen inte så, att man har fastnat för utdelningsstrategin? För utdelningsstrategin innebär implicit att för att ett bolag ska kunna dela ut, så går det med vinst. Och det gör att folk som köper utdelningsaktier de facto köper bolag som går med vinst, istället för all annan skit som finns på börsen. Så jag tänker ibland att du har gjort en fantastisk välgärning, för du tvingar folk att köpa bolag som går med vinst. Men att det egentligen inte handlar om utdelningarna, utan att det är viktigt att bolaget går med vinst.

Marcus Hernhag: På en väldigt grundläggande nivå, så ja. Stigande utdelningstrend, ja, men då måste ju vinsten utvecklas. Den ska åtminstone finnas och helst stiga på sikt, så att bolaget har kassaflöden. Så visst, tittar man på utdelningen, så sänker man oftast risken att köpa något som...

Jan: ...går med vinst.

Vad är det egentligen vi köper i en aktie?

Jan: Nu kommer jag inte ihåg, nu skulle vi ha haft typ Arne här. Men det är väldigt många bolag på den svenska börsen som faktiskt inte går med vinst. Och det är det jag brukar säga, som jag gillar så mycket att du säger med sunt förnuft. Vad är det egentligen vi aktieägare köper? Jo, vi köper en andel i vinsten. Men ibland upplever jag att det glöms bort, att det är det som driver. Håller du med, eller vad tänker du?

Marcus Hernhag: Det är sant. Men Arne Talving tittar mycket på kurstrenden i första hand och resten i andra hand. Och det går alldeles utmärkt, om man är väldigt aktiv. Kursen svänger ju oerhört mycket, mer än vad vinsten gör eller vad utdelningen gör. Så för mig, som vill vara passiv med en stor del av portföljen, den lättaste trenden, det är utdelningstrenden. Vinsterna svänger lite mer och kurserna ännu mer. Så jag börjar i andra änden så att säga och analyserar.

Jan: Jag tycker det här är jätte... Kau, nu blir det nördsnack, så du får verkligen hoppa in här. För jag tänker till exempel, jag satt och bläddrade i Holmens årsredovisning för 2017. Nu har det gått ett tag sen dess. Men jag tror att de har en soliditet på långt över 60 procent, alltså de har mycket eget kapital. Jag tror, nu vet jag inte vad de ligger i, men det var över 400 kronor någonting. Jag gjorde något överslag, de hade kunnat dela ut 50–60 kronor utan att det ens hade påverkat bolaget. Då kan jag tycka att jag gillar Holmen, för det ägs av Lundberg, men de delar inte ut på den nivån. Hade du diskvalificerat Holmen i din strategi?

Marcus Hernhag: Nej, inte direkt. Utdelningstrenden för Holmen är ganska stabilt uppåt. Sen har värderingen de sista åren varit lite högre än normalt. Tittar man på deras avkastning på eget kapital, alltså årsvinsten jämfört med nettosubstansen i bolaget, den brukar ligga runt 10 % över en konjunkturcykel. Totalavkastningen från aktien borde på lång sikt vara ungefär 10 %. Så det är en helt okej aktie, men det har inte blivit att just jag har köpt den.

Jan: Jag tänker egentligen att det handlar om att komma tillbaka till just det här: vad är en aktie? Vad är det jag de facto köper? Och hur duktig... För det där var också en stor insikt för mig för många år sedan, att en aktie egentligen består av det egna kapitalet, alltså bolagets värde, och sen en förväntning kan man säga.

Marcus Hernhag: Ja, alla framtida vinster. Det är egentligen det man köper in sig i. Det som finns idag och det som kommer i framtiden.

Jan: Eller hur? Hänger du med, Kau? För detta tänker jag är viktigt. Det egna kapitalet är ju värdet av alla maskiner och allt det bolaget äger. Och sen, som du säger, framtida vinster. Och om bolagets avkastning på eget kapital är 10 %, som du sa här nu i förbigående, det betyder att den egna kapitaldelen i aktien borde öka med 10 %. Och det är ju det som är så fantastiskt med aktier, att de stiger över tid, för vi har den effekten. Det var så för mig, jag bara wow, det var en stor insikt för tio år sedan kanske. Men förlåt, det var ett sidospår.

Tråkiga bolag som går med vinst

Caroline: Vad gör Holmen egentligen?

Jan: De äger skog och förvaltar och förädlar alla skogsprodukter.

Caroline: Det är väl inget sexigt bolag då på det viset. Vi har ju pratat om det där med tråkiga bolag, och att det oftast är bra investeringar.

Jan: Jag gillar tråkiga bolag som går med vinst i osexiga branscher.

Marcus Hernhag: Ja, Holmen och SCA och sådana värdebolag, som ofta har en värdeaktie.

Jan: Vad är nackdelarna med utdelningsstrategi?

Marcus Hernhag: Det kräver en hel del tålamod. Och ibland kan man bli lurad av en väldigt hög direktavkastning. Skulle direktavkastningen vara 7–8 % eller högre, så vet vi att det blir ingen utdelningshöjning att tala om framöver.

Caroline: Är det högt, 7–8 %?

Marcus Hernhag: I en lågräntemiljö, ja. Statslåneräntorna ligger ju ner mot nollan. Företagsobligationer 2–3 %. Fastighetsbolagen belånar sig till kanske 3 % ungefär. Så att preferensaktiernas direktavkastning på 6 %, som en vanlig stamaktie ger 7–8. Okej, vad är haken? Vad är risken? Då får man fundera lite på det.

Jan: Och inte minst, var det inte också så att typ Ratos, en sån klassiker, delar ut mer än vinsten?

Marcus Hernhag: Det kan man säga, men deras vinst pendlar lite beroende på när de säljer bolag med reavinst eller inte. I princip har de ju delat ut en väldigt stor del av substansen de senaste åren. Det borde gå, om de hade nått sina avkastningsmål. De hade ju tidigare 20 % i årlig avkastning från sina bolag, nu är det nere på 15 %. Men delar man ut 5 procentenheter av det, borde ju 10 % vara kvar, så att substansen och aktien ökar med 10 % om året trots bra utdelning. Men det har de inte lyckats riktigt med, så att de har delat ut lite för mycket och fått sänka, och sen har de delat ut och börjat höja innan de fått sänka igen. Så Ratos har haft ett tungt decennium.

Sprid riskerna och vikta efter risk

Jan: Jag har en läsarfråga då också. Hur ska man tänka om man vill investera och optimera portföljen enligt utdelningsstrategin?

Marcus Hernhag: Hur man ska investera och optimera?

Jan: Har du något tips till läsaren?

Marcus Hernhag: Sprid riskerna mellan olika branscher. Sprid riskerna mellan olika typer av utdelningsaktier. Det är helt okej att ha några som bara ger en eller två procent i direktavkastning, men då ska man förvänta sig mer tillväxt också.

Jan: Hur många bolag har du i din utdelningsportfölj?

Marcus Hernhag: Totalt har jag 37 börsnoterade innehav. Bara två, eller tre, är ETF:er. Och sen har jag två preffar. Men sen har jag ju sju-åtta aktier som är lite offensivare. Jag menar, Nibe och Hexagon har bra utdelningshistorik och så, men de värderas mer som tillväxtaktie än värdeaktie.

Jan: Om jag inte minns fel så har du väl alla de här på bloggen? På hernhag.se. Så man kan se hela listan där. Bra. Caroline, tänker du någonting?

Caroline: Nej, det gör jag inte. Jag lyssnar just nu.

Jan: Jag hoppar in. Jättebra. Det är bra betyg att vi håller det på en bra nivå.

Den tredje boken: värdebyggande och samhällstrender

Jan: Sen hade du i tredje boken, det var den här "Den enkla vägen att hitta världens bästa aktier". Vad är huvudpoängerna i den boken skulle du säga?

Marcus Hernhag: Där går jag igenom lite om värdebyggandet och långa samhällstrender och vad som är ett bra bolag. Jag resonerar lite kring skillnaden mellan tillväxtaktie och värdeaktie, så att man får ett gediget värdetänk med sig. För det är ju trots allt vad det handlar om, att bygga värden i samhället och åt aktieägarna. Det var det vi köper in oss i.

Jan: Hur mycket tid kräver den, för en vanlig sparare?

Marcus Hernhag: Man kan nog komma ändå med väldigt lite tid. Om man köper aktier i investmentbolagen, börja med det största, och fortsätta komplettera med allt mindre. De har superbra historik. Då kommer man kanske ner på väldigt lite analystid. Men det kan vara bra att komplettera med andra aktier och fonder också.

Jan: Om jag ställer en nördfråga här. Det finns ju i SIX RX-indexet en subdel för just finansiella bolag, SIX RX FIF.

Marcus Hernhag: Vad är det för något?

Jan: Det är ett index för just de här investmentbolagen, där man har olika viktning. Så när du säger de här investmentbolagen, tänker du att man lägger lika mycket pengar i alla investmentbolag, eller ska man vikta dem?

Marcus Hernhag: Mitt utgångsråd, som jag gör själv, är att man har ungefär lika viktat, alltså lika mycket pengar i varje. Med betoning på ungefär, för att vara exakt. Jag brukar säga att visst, det tryggaste du har i portföljen, det kan du ha lite mer i. Men ju mer risk, desto lägre vikt i portföljen vill du ha, för att kompensera dig för den höga risken. Så jag brukar själv försöka ligga mellan 2–4 % i varje innehav. En högriskaktie har kanske 1 eller 1,5 %.

Jan: Av totala portföljens värde. Så har jag 100 000, då är det max 1 500–2 000 kronor i den aktien.

Marcus Hernhag: Ja, så att om den halveras i värde, då är det ändå bara 0,7 procentenheter av portföljen som jag förlorar. Då är det en helt annan sak att göra en lite sämre affär. Eller när det svänger på börsen och vissa aktier backar väldigt mycket på kort tid.

Många innehav och frågan om index

Jan: Spännande. Jag tänker, nu blir jag sugen på det där med index som du säger. När man har så många innehav, då tänker jag rent statistiskt att avkastningen borde gå mot index ju fler innehav man har.

Marcus Hernhag: Ja, så om vi tar ett Sverigeindex, 40 %, ett ränteindex, 5 %, USA-index, 30–40 % kanske, och lite mindre i Kanada, och slår ihop alla de där bitarna till någonting, så man får ett index totalt på 100 %, och sen skulle jag ha någon form av jämförelseindex för min portfölj. Just nu skulle jag antagligen ligga inte långt ifrån i vart fall, men jag har inte funderat så mycket på det. Det är en hel del jobb. Jag samlar eget insikt.

Jan: Jag blev så trött på det där. Jag pratade med fondförvaltare också, på Coeli. När vi hade avsnitt här med Andreas och Henrik, som förvaltar Coeli Global. De sa så här: vi är en global fond, vi är en aktivt förvaltad global fond, och när vi är ute och träffar kunder så frågar de alltid hur vi går mot Stockholmsbörsen. Och de säger: det är ju inte relevant, men vi får frågan så ofta, så att nu gör vi analyser på Stockholmsbörsen också, bara för att kunna visa kunden den där kontrasten. Så att jag vet precis vad det är. Man behöver jämföra sig med rätt index. Vad är favoriterna i portföljen just nu?

Marcus Hernhag: Oj, långsiktigt så är det en favorit som heter Brookfield Infrastructure. Det är ett infrastrukturbolag i Kanada som jag har hittat. De äger en del olje- och gaspipelines, men de har också en massa andra typer av infrastruktur. De är operatör för järnvägar och hamnar. De har en järnväg i Australien bland annat. De har lite skog, de har lite jordbruksmarker. De har datacenter och någon mobilmast också.

Jan: Det låter som att de har träffat alla dina megatrender.

Marcus Hernhag: Ja, de har faktiskt stabila kassaflöden, långa kontrakt på det mesta. De köpte just ett kanadensiskt bolag som hyr ut värmepannor och liknande till företag och hushåll. Då är det 15 års kontrakt och inflationsjusterade intäkter för dem. Så har man bred infrastruktur.

Den fjärde boken: med- och motförfattare

Jan: Ja, det är då man tänker så här osexigt, I love it. Den sista och fjärde boken, den skrev du tillsammans med Arne "Kavastu" Talving. Hur skulle du säga att den skiljer sig från de tre föregående böckerna?

Marcus Hernhag: Dels har den ett bredare perspektiv, när vi går igenom hur pass enkelt man kan skaffa sig en livsstil som gör en mer eller mindre förmögen på lång sikt. Men dels så har jag inte bara en medförfattare, utan också en motförfattare, när vi debatterar i ett kapitel i boken om våra olikheter som investerare, vad som är bäst eller sämst.

Jan: Ja, men jag tror att många gånger är det just den här debatten som många uppskattar. Att säga att det inte finns ett sätt, utan att man behöver hitta sitt sätt, som framför allt passar med ens personlighet.

Marcus Hernhag: Ja, det är verkligen en beteendevetenskap. Det är lätt att säga, rent rationellt: okej, börsen går upp på sikt, därför ska man alltid vara fullinvesterad och köpa allt på en gång. Men gör man det och det går ner, så mår man så dåligt, så man ändå ska sprida riskerna i den utsträckning man behöver för att må bra och sova gott om natten.

Rent rationellt ska man alltid vara fullinvesterad. Men mår man dåligt när det går ner ska man sprida riskerna så mycket man behöver för att sova gott om natten.

Jan: Vad var ditt eget guldkorn från det här med att ha skrivit med Arne?

Marcus Hernhag: Alltså, det är svårt att säga vad som var det. Det var trevligt att jobba med Arne, det har väl gett en hel del, men vi satt ju var och en på sin kammare och skrev och skickade fram och tillbaka.

Tajming, MA200 och lågkonjunktur

Jan: Det ryktas att du efteråt har blivit lite mer för den här MA200?

Marcus Hernhag: Ja, jag börjar titta mycket mer på den nu. För även med långsiktiga investeringar, när ska man göra dem? Då blir det ändå tajming och kortsiktighet. Exakt när ska man köpa? När är då och då? När är rätt tillfälle? Och hur mycket ska man köpa? Så jag har tagit med mig en hel del från hans tänk där, med MA200, alltså 200-dagars medelvärde på aktiekursen, och hur den långa kurstrenden går helt enkelt.

Jan: Jag vet att Arne inte gillar när jag säger det, men det är få som har den känslan för hur marknaden rör sig i Sverige som Arne har. Jag tänker på en läsarfråga till. Utdelningsbolag i en lågkonjunktur, är det samma bolag som man har i portföljen nu, eller ska man ändra?

Marcus Hernhag: Nej, det är i princip samma. Är det lågkonjunktur, möjligen undvika att återinvestera utdelningen, då man vill sänka risken. Annars är det så svårt att tajma börsen och konjunktursvängningar. Börsen ligger oftast 6–12 månader före konjunkturen, också i trenden. För den som är långsiktig och passiv tycker jag inte att man ska göra något.

Jan: Nej. Äger du några onoterade bolag?

Marcus Hernhag: Ja, jag har ett litet onoterat fastighetsbolag som äger hyresrätter på västkusten, som jag fick erbjudande att köpa in mig i för 3–4–5 år sedan.

Jan: Lämnar de utdelning?

Marcus Hernhag: Ja, periodvis. Det har det gjort faktiskt. Jag tror jag hade vinstandelsbevis först, som numera är aktier, så det är lite krångligare. Enkelt uttryckt, ja.

Träning, musik och avrundning

Jan: Sen måste jag ändå fråga, du kan tacka nej till denna fråga och vi kan klippa bort det. Men det var så att jag har sett din tävling med kettlebell, du hade hållit en 10-kilos kettlebell i över en minut. Hur mycket tar du i bänkpress?

Marcus Hernhag: 107,5 är personbästat, men en hyfsad dag just nu, cirka 100 kanske. Varför kom den frågan?

Jan: Jag vet inte, men det var för jag la upp på Twitter: vi ska träffa Marcus, det ska bli jättekul, vad ska jag ställa för frågor? Och så var det ändå en hel del av frågorna som handlade om träning. Och det roliga var att jag inte gjort den associationen. Så därför bara, där är något jag har missat med Marcus.

Marcus Hernhag: Det finns mer träningsbilder på mitt Instagramkonto. Lite mer där än på Twitter och på sajten. Men då och då tycker jag att jag måste investera både i hjärnan och i kroppen, för att orka jobba, skriva, vara stilla, må bra. Träning påverkar hjärnan positivt på så många olika sätt. Stressen blir lägre efter träningspasset än innan, minnesfunktioner, sjukdomar och så vidare. Jag gillar att träna. Jag lyssnar på min favoritmusik enbart när jag tränar på gym. Så hälften är musikupplevelse för mig, resten av träningen.

Jan: Vad lyssnar du på då?

Marcus Hernhag: Oj, det är bland annat heavy metal och hardtech och några trance-låtar och lite sånt där. Norsk elektronika kan det också vara. Jag vet inte vad det är, jag måste kolla i Spotify sen.

Jan: Trance och house, sånt gillar jag också. Jag har satt på min bucket list att jag ska gå på Tomorrowland, en belgisk festival med 400 000.

Caroline: Ja, så frågade du mig om jag vill följa med.

Jan: Det vill du inte.

Caroline: Nej.

Jan: Jag får göra det med en kompis. Fantastiskt roligt att du ville vara med, Marcus. Jag har verkligen uppskattat den här timmen tillsammans med dig. Är det någon fråga du önskar att vi hade ställt?

Marcus Hernhag: Nej, jag var ganska nöjd faktiskt.

Jan: Det är vi med. Tack så mycket, Marcus. Hoppas att du vill komma tillbaka i framtiden och göra om detta, för det känns som att vi har hälften av frågorna kvar.

Marcus Hernhag: Ja, gärna det. Tack så mycket.

Jan: Tack.