Rikedom – mer än bara pengar

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Frågan är intressantare än svaret
2. Rikedomscoach blev en provokation
3. De enkla svaren hjälper sällan
4. Att skapa dålig stämning och autentiska samtal
5. En lättsam attityd till det jobbiga
6. Att inte avdöma och våga vara förvirrad
7. Frågan är ofta felställd
8. Mer än bara pengar, men inklusive pengar
9. Rädslan för vad man ska komma fram till
10. Frågan är intressantare än svaret
11. Tre pelare för ett rikt liv
12. Den första pelaren: fysisk rikedom
13. Relation till föremål kontra funktion
14. Den andra pelaren: inre rikedom
15. Inre rikedom är lika viktig som den fysiska
16. Den tredje pelaren: ekonomisk rikedom som flöden
17. Tänk om du kan höja alla tre samtidigt
18. Charlies egen resa mot väggen
19. Den omformulerade frågan som ändrade allt
20. Hur Jan och Caroline lärde känna Charlie
21. De bestående effekterna och beteendet
22. Resultaträkningen är inte resultatet
23. Motivation kontra kunskap
24. Charlies viktresa och kunskapens gräns
25. Struktur slår inspiration
26. Att veta men inte göra
27. Den vanligaste missuppfattningen
28. Alice i Underlandet och rätt väg
29. Att haka på andras bild av ett rikt liv
30. Vill ha nu, betala sen
31. Bristtänk kontra att maximera utväxlingen
32. Kritik mot FIRE-rörelsen
33. Det svåra kontra det ovana
34. Det farliga kontra det vi är rädda för
35. Vana att få nej, men inte i affärer
36. Avrundning och inbjudan till Fika tillsammans
37. Utbildningarna i balansekonomi

Frågan är intressantare än svaret

Charlie Söderberg: Frågan är intressantare än svaret. Att stanna upp och ställa sig: vad är egentligen ett rikt liv för mig?

Jan: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. I dag är det dags för avsnitt 79, som är ett samarbete med Balansekonomi AB, företaget som jag har arbetat i de senaste tio åren parallellt med bloggen. Och i dag ska vi prata om rikedom bortom bara pengar och ekonomi. Till vår hjälp har vi en av mina närmaste vänner och kollegor sedan tio år tillbaka, Charlie Söderberg.

Charlie Söderberg: Tack för att jag har fått komma hit.

Jan: Och det här är ju lite pinsamt på sätt och vis. Vi har ju varit kollegor, du har varit rikedomscoach, du har varit fastighetsmäklare, du har fått pris som årets finansiella folkbildare. Du har varit programledare på Lyxfällan, SVT Plus, Tonårsbossen. Vi har jobbat tillsammans i tio år, skrivit boken "Gör ditt barn rikt". Och vi har gjort 77 avsnitt utan att du har fått vara med.

Charlie Söderberg: Ja men du, förlåt den, i Faderns, Sonens och den heliga Andes namn. Jag har ju exakt samma sak. Jag har en podd tillsammans med Mattias som heter Ekonomi på riktigt. Och det var också så att vi letade experter på höger och vänster. Hittade någon som kan prata om det här. Och det tog jättelång tid innan vi kom på det. Men vänta nu, Jan är ju ändå en av Sveriges främsta experter. Varför har vi bara intervjuat in någon?

Jan: Ja, men det är väl det där. Det är svårt att bli profet i sitt eget land, som det heter. Men jag tänker att vi har ju massor roligt att prata om.

Rikedomscoach blev en provokation

Charlie Söderberg: En fika ska vi sluta på, va?

Jan: Ja, precis. Vi ska ha en fika. Och prata lite balansekonomi också, så klart. Men du, det där med rikedomscoach. Jag vet att det inte ens var du som valde den titeln. Vad är storyn?

Charlie Söderberg: Nej, men det var Expressen. Jag skulle vara med och göra någon tipslista. Vilket jag för övrigt kan avslöja nu: jag hatar tipslistor.

Caroline: Men hur länge sedan var detta?

Charlie Söderberg: Det är ju över tio år sedan.

Caroline: Tipslista för ekonomi.

Charlie Söderberg: "Så får du mer pengar innan semestern", "så klarar du dig genom januari", "så gör du bästa klippen i mellandagsrean", "så ska du tänka när du ska ut och resa". Så fort man gör tidningar är det så här: kan vi inte få in en liten tipslista också? Och i början av sin karriär ställer man ju upp lite mer på det, eller man har i alla fall inte självförtroendet att säga nej, jag vill inte göra det. Man finner sig själv sittande i debattprogram trots att de är helt värdelösa, innan man kommer på att jag ska tacka nej till det. Och man sitter och skriver tipslistor innan man kommer på att de här hjälper ju ingen.

Caroline: Gör de inte det?

Charlie Söderberg: Min upplevelse är att tipslistor antingen är så pass generella och självklara att vilken idiot som helst redan vet, eller så är de så specifika att de inte gäller för 90 % av dem som läser dem. Så min spaning är att tipslistor är till för att få den som skriver att verka jävligt klok och ge lite tillfälligt amfetamin till den som läser. "Nu är jag på gång, nu har jag till och med en checklista här."

Jan: Men jag har ju aldrig träffat någon som har kommit fram till mig efteråt, två år, fem år, tio år senare, och sagt: den där tipslistan i Expressen, det var den som gjorde skillnad i mitt liv.

De enkla svaren hjälper sällan

Charlie Söderberg: Om du tittar på det här och på riktigt har förändrat ditt liv med hjälp av en tipslista i en kvällstidning, så hör av dig. Det vore värt en intervju i sig själv. Men de enkla svaren hjälper väldigt sällan, upplever jag. Men det gjorde i alla fall en sådan här. Och i det sammanhanget satte de en titel på mig, helt självsvåldigt, och den var: Charlie Söderberg, rikedomscoach.

Caroline: Och den har du tagit och sprungit med sedan?

Charlie Söderberg: Ja, därför att jag blev så provocerad. Sedan dess har jag blivit kallad värre saker. Jag har blivit kallad rikedomsguru, vilket jag tycker provocerar mig med god grund. Men på den tiden, gud vad gubbigt det låter, men på den tiden var det ett ännu mer provocerande statement.

Jan: Alltså varför det?

Charlie Söderberg: Ja men, rikedom är ett ganska provocerande begrepp. På den tiden var faktiskt coach också ett provocerande begrepp. Liksom, vad är det då? Det ska vara så märkvärdigt nu för tiden. Så nej, rikedom är...

Caroline: Det är provocerande i Sverige, skulle jag säga. Det är fult med rikedom i Sverige.

Charlie Söderberg: Jag tror att det är så. Jag brukar alltid undvika sådana där "det är typiskt svenskt" eller "typiskt kvinnligt" eller "typiskt manligt". Men jag tror faktiskt att det finns någonting man studsar till på, som Galenskaparna säger i en föreställning: det är bara i Sverige man tror att lagom är bäst. Resten av världen vet att bäst är bäst.

Jan: Men i Sverige är det lagom. Det är ju genialiskt.

Att skapa dålig stämning och autentiska samtal

Charlie Söderberg: Så det tänker jag. Att bara säga "rikedom, jag hjälper människor att få ett rikt liv", är ju lite bombastiskt. Och det jag gillade, det jag hajade till på, är ju att människor har hajat till på det sedan dess. Det drar igång mycket, både intresse och aggressivitet. Den vanligaste följdfrågan jag får är: "Ja, men vad menar du med det? Hur definierar du rikedom? För det är väl ändå sant att pengar inte gör någon lycklig." Det drar igång. "Vilka vill bli rika?"

Caroline: Så många har du gjort rika.

Charlie Söderberg: Ja, precis. Så jag gillar ju den, titeln rikedomscoach. Jag gillar att skapa dålig stämning. Jag tycker om när man scratchar skivan från det här vanliga som alltid är...

Caroline: Och alla de politiskt korrekta...

Charlie Söderberg: ...påståenden som vi alla är del av på en parmiddag. Då är jag ju jobbig när alla börjar prata om så, och så var det nya säsongen av "Så mycket bättre" och sådana grejer. Då måste jag föra in konversationen på, liksom få ur mig: du vet, när skämdes du?

Caroline: Är det för att du gillar det när det blir lite djupare diskussion?

Charlie Söderberg: Jag gillar när det blir autentiskt och när folk öppnar munnen utan att veta vad som ska komma ut. Det är då man får lära sig något nytt om sig själv och om andra.

Jan: Och det ger ju ofta, jag kan säga, eftersom jag sitter i andra änden från tid till annan, att det verkligen blir så här: okej, vad jobbigt det här blev just nu. Men samtidigt är det också det här att när man kan visa sig sårbar och autentisk, det är då man fördjupar relationen. Vi pratar ju mycket om det värdiga samtalet. Vill du säga någonting om det?

En lättsam attityd till det jobbiga

Charlie Söderberg: Ja, det kan jag. Bara en kommentar på det du sa först. Jag tror kanske att om jag ska spela på min egen fördel här, så är min styrka just att jag vågar ta de här jobbiga frågorna på allvar, men samtidigt har en ganska lättsam attityd till den förvirring som uppstår. Jag tror att många ändå känner att när man sätter igång den där dåliga stämningen, så är jag också ganska tillåtande i det, så att det blir ändå inte...

Caroline: Det blir inte pinsamt och jobbigt för den som...

Charlie Söderberg: Nej, jag gör inte att människor slutar som förlorare. Jag upplever ändå att jag är en person som det är ganska lätt att spekulera om sig själv kring. Utan att det blir så himla... Man behöver inte stå för sina styrkor eller absolut rulla sig i sina negativa ströbröd. Utan bara så här: intressant, det kanske är så. Eller jag är någon sådan. Eller hoppsan, ja, det har jag tänkt konstigt. Det är därför jag är en notorisk skämtare. Men det värdiga samtalet handlar ju om precis det där. Att prata om det som egentligen är viktigt, och det som egentligen pågår, i stället för att prata om allt det andra.

Testa så här att man får bara börja med att säga ett ord som autentiskt beskriver hur det känns i mitt liv just nu. Bara se vad som händer när människor inte pratar hundra ord om ingenting.

Charlie Söderberg: Vill man testa det kan man ju prova här på julafton eller nyårsafton. Att bara inleda så vid bordet, när man sitter där med alla sina parmiddagskompisar. Bara för att se vad som händer när människor inte pratar hundra ord om allt möjligt. "Ja men, gud, nu funderar ju vi på att skaffa hund. Och sedan är det så här också." Titta bara.

Jan: Det smås på.

Charlie Söderberg: Ja, ledsen. Eller osäker. Eller stolt. Eller liksom.

Att inte avdöma och våga vara förvirrad

Jan: Jag tycker att det där är sjukt häftigt, för du är ju verkligen, Charlie är nog en av de smartaste människor jag känner. Verkligen, så här intelligens. Och du har väldigt bra smak.

Charlie Söderberg: Ja, precis.

Jan: Men det som jag är väldigt fascinerad av och som jag gillar med det, det är ju att du avdömer väldigt sällan saker. Du är verkligen så här: ja, men jag vet inte, eller låt oss vara förvirrade.

Caroline: Jag är inte så bra på bra och dåligt.

Jan: Nej, medan jag gärna är så här, det är ju ingenjören i mig: ja men svaret är pi genom två. Det är inte något annat. Och där är du så här: det kan vara det, det kan vara liksom så där. Du har verkligen hjälpt mig under många år att säga: men Jan, svara "jag vet inte". Du behöver inte ha ett svar.

Charlie Söderberg: Nej, ett framåtlutat "jag vet inte". Inte det där uppgivna "jag vet inte". Utan det är så här: jag vet inte. Är jag sådan? Är jag inte sådan? Är det verkligen för att jag inte har några pengar på kontot, för att jag inte har öppnat någon depå? Eller är det någonting annat som pågår? Jag ser det i alla fall i mitt liv, att om någon frågar mig varför det är på ett visst sätt, då har jag ett svar och det är ganska betingat, det har jag hört förut. Och vad jag har noterat är att det verkar nästan aldrig vara sanningen, det första svaret. Eller åtminstone är det aldrig det som på riktigt skapar några nya öppningar eller bidrar med något intressant.

Caroline: Vad kan det vara för svar? Vad är det för situation?

Frågan är ofta felställd

Charlie Söderberg: Ja, men "jag har inte tid", "jag har inte råd", "jag ska göra det sedan", eller "jo men jag håller med, men du vet ju hur det är". Det kommer en massa rättfärdiganden, och det är oftast därför att frågan är felställd. Om ni bråkar om städningen hemma och du frågar "varför kan du inte ställa in sakerna i diskmaskinen?", så är du ju egentligen inte autentiskt intresserad av att veta varför han inte kan ställa in saker i diskmaskinen. Det är en helt felställd fråga.

Jan: Frågan är ju...

Charlie Söderberg: ...hur kan vi göra för att sakerna ska hamna i diskmaskinen? Men eftersom vi är så snabba att avdöma saker, då hade Jan i det läget, ingenjören, hoppat in med att hitta en lämplig förklaringsmodell. Varför det är svårare för honom att ställa in saker i diskmaskinen än för dig. Och då kommer han berätta att han är disträ, eller inte tänker på sådana saker, eller inte är intresserad av heminredning, eller att han har så mycket på jobbet just nu. Och så får man en massa smör som inte bidrar till honom, inte bidrar till dig, inte bidrar till situationen.

Caroline: Ja, men det var klart och tydligt, måste jag säga.

Charlie Söderberg: Så jag försöker nog, och det här lärde jag mig när jag började jobba på resurshuset, vi hade ju börjat i tidningsbranschen och sedan hamnade i coachbranschen, men då att leta efter flera svar ett tag innan den här illusionen om "ska jag gå höger eller vänster?". Nej, men vänta nu, det finns åtminstone 360 grader vi kan gå åt.

Jan: Precis. Där har vi ju haft mycket hjälp av Lennart, som verkligen är den som håller den fanan högst. Men jag tänker att vi ska hoppa tillbaka till rikedom. Du har ju en liten lista här.

Charlie Söderberg: Ja, precis, men den har redan gått åt skogen.

Jan: Det gillar jag. Men rikedom. För jag vet ju att när vi jobbade med det i balansekonomi, så var ju du en av de starkaste proponenterna för att rikedom är mer än bara pengar. Hur tänker du?

Caroline: Utveckla.

Mer än bara pengar, men inklusive pengar

Charlie Söderberg: Ja, jag gillar det du sa nu. "Mer än bara pengar." För då inkluderar du även pengar. Det tror jag är det vanligaste. Om man säger rikedom, så är alla väldigt snabba med att säga att det inte är pengar. Vilket också är lite synd, för pengar är absolut en del av rikedom. Om man tänker att rikedomens motsats är fattigdom, så kan avsaknad av pengar definitivt göra att man upplever att livet känns fattigt. Man behöver inte åka så långt härifrån för att hitta någon som sitter utanför en Konsum och uppenbarligen är närvarande till att mer pengar hade gjort livet mindre fattigt. Så bra att du ställde frågan så, "mer än pengar". Och det är ju den vanligaste frågan jag får: hur definierar du rikedom? Och vad vi kom fram till på balansekonomi, det är att frågan är ju superintressant. Så vad jag brukar göra är att vända på frågan och säga: hur definierar du rikedom? Och det är ju en sådan där dålig-stämning-fråga.

Caroline: Ja, men egentligen är det det. För tänk om man för första gången får reflektera över vad som är rikedom.

Det är ganska sjukt att man letar i 22 år och inte ens ställt följdfrågan: vad är det egentligen jag letar efter?

Charlie Söderberg: Ja. Det som kan uppstå då är att man tänker så här. Jag tycker det är jättehäftigt om man skulle stanna upp. Man har gått runt och jagat i 22 år.

Caroline: Jo, det är sant. Man kan känna att man har levt, inte en lögn, men kanske åt det hållet. Att man har trott på någonting som kanske inte stämde helt.

Charlie Söderberg: Jag brukar känna ibland att det är lite som att man är ute i 22 år med en flickvän och plockar kantareller i skogen. Och sedan har man inte fått några kantareller på 22 år. Och plötsligt slår tanken att man ska ropa och fråga: hur ser kantareller ut egentligen? Det är ganska sjukt att man letar i 22 år och inte ens ställt följdfrågan: vad är det egentligen?

Caroline: Ja, det kan ju komma skam med det också.

Rädslan för vad man ska komma fram till

Charlie Söderberg: Så det tänker jag. Om man tar den frågan på allvar, då kan den vara läskig. För en del människor, andra människor är ju inte så. Men det kan vara så här: men gud, vilken jobbig fråga. Så kan i alla fall jag vara än i dag när jag ska åka på kurs. Jag investerar ju mycket pengar i min egen växt varje år. Jag kan fortfarande vara så. Jag åkte till Skottland på en kurs en hel vecka. Meditation, tystnad och massor med tuffa övningar. Och då finns det liksom en liten röst i mig som undrar: vad kommer komma upp nu? Tänk om jag inte vill vara ihop med min fru längre. Tänk om jag inser att jag inte vill ha barn, trots att jag har en tioåring. Tänk om jag inte vill jobba med att hjälpa människor, kanske är det någon fejk. Du vet, en massa rädslor. Så jag tror att en sak som hindrar oss från att ha det värdiga samtalet, det är ju att bli lite rädda för vad vi ska komma fram till och hur det kullkastar allt det vi håller på med nu. Att det kommer in någon sådan här jävla vision eller känslopaket som krånglar till det. "Jag har ju köpt mattor som matchar nu, och så helt plötsligt ska jag bli nomad. Det här går ju jättedåligt." Det går jättedåligt. Men det är väldigt sällan så.

Caroline: Hur ofta händer det egentligen att det kullkastar hela ens tillvaro? Ganska ovanligt.

Charlie Söderberg: Däremot blir det tydligare varför man har satt ihop sitt liv som man har gjort. Och man kan se skillnaden på vad jag har satt ihop därför att det berikar mig, och vad som är mer tvångsmässigt satt ihop för att jag någonstans vid sju års ålder hittade på att det är så här det ska vara. Så jag tror att just att hitta sin egen rikedom leder ju sällan till att man behöver riva det bygge man har. Men det är klart att det börjar föra en i en riktning. Många av balansekonomis kunder kunde säga att det är som att ställa sig i en hiss och trycka på elvan, och sedan när man åker från våra kurser, ja, då är man ju på väg dit. Det är liksom ovillkorligen dit man är på väg.

Frågan är intressantare än svaret

Charlie Söderberg: Så mitt första svar på frågan, mitt långa svar på frågan, är ju att frågan är intressantare än svaret. Att stanna upp och ställa sig: vad är egentligen ett rikt liv för mig? Och försöka att inte göra det de flesta gör i den stressade och rädslodrivna kultur vi lever i, att beskriva vad det inte är. "Jag vill inte stå utan jobb. Jag vill inte att mina barn inte ska kunna. Jag vill inte känna mig mindre när jag går i pension. Jag vill inte behöva bo i en sådan där lägenhet." Man gör en lång lista på vad man upplever som ett fattigt liv, och sedan tror man att man har gjort sin läxa. Och jag tror att folk som lyssnar på detta kan tillräckligt mycket om psykologi för att förstå att man inte får ett rikt liv av att markera ut livets minor och sedan försöka balansera däremellan på något sätt.

Caroline: Livets minor. Ja, verkligen.

Charlie Söderberg: Men hur vi, när vi har gjort detta, jag har ju satt mig tillsammans med flera rikedomscoacher. Vi har ju blivit flera. Jag och Lennart och du och Niklas och Johan och Lukas...

Jan: ...och Anna. Det här är mer som att ni jobbar tillsammans.

Tre pelare för ett rikt liv

Charlie Söderberg: Ja, som vi har samlat genom åren. Vi har ju fått bygga den här kullen steg för steg. När vi kom på den här idén att, tänk om vi inte bara skulle hjälpa chefer i näringslivet med top performance och teambuilding, utan titta på om vi kan nå hela människan. Faktiskt träffa den som är egenföretagare, den som är tonåring, den som har ett jobb där företaget inte ska betala för att vi ska åka till en konferensanläggning. Vi kan liksom använda samma principer och översätta det som verkligen funkar så att det når ut till alla. Då fick vi verkligen tänka till och bygga det steg för steg. Och då har vi tittat på hur vi definierar ett rikare liv. För det är viktigt i ett team att man delar någon grunddefinition på vad man bygger för någonting. Så att inte någon bygger en bil när en annan bygger en husvagn och en tredje bygger en villa. Då blir det klurigt när man sätter ihop dem.

Vi definierade rikedom som tre grundläggande pelare. Eller tre perspektiv på livet. Den första tesen är att det faktiskt går att själv definiera att det här är ett rikt liv för mig.

Charlie Söderberg: Och då definierade vi rikedom som tre grundläggande pelare. Eller tre perspektiv på livet, kan man säga. Om man ser det som pelare, så är det som att vi vill ha saker på en viss nivå i vårt liv för att vi ska kunna titta oss omkring och säga att det här är ett rikt liv. Den första tesen är ju då att det faktiskt går att på något sätt själv definiera att det här är ett rikt liv för mig.

Jan: Nu hör jag att Elsa har vaknat. Yes.

Caroline: Vi har ju en virtuell barnvakt här.

Jan: Ja, och vi har haft två barnvakter som har ställt upp i dag på grund av sjukdomar och allt annat. Så vi får helt enkelt göra så att jag fortsätter.

Caroline: Du fortsätter med Charlie och jag sticker iväg.

Charlie Söderberg: Att ha ett litet barn som man kan ösa sin kärlek på i stället för att podda. Det är ett rikare liv.

Jan: Precis.

Den första pelaren: fysisk rikedom

Charlie Söderberg: Apropå det kan jag säga det. Min minsta lillasyster har tänkt så här: ska vi skaffa ett barn till? Ja, det vore mysigt med ett barn till. Vi vill nog ha ett barn till. Så nu är de äntligen gravida och så skickar de bilderna häromdagen: du, vi måste prata. Det är två! Det är överflöd, kallas det. De är tvillingar. Nåväl. Så rikedom då. Vi har ju försökt definiera detta. När vi har satt oss ner tillsammans, vi som jobbar med detta på balansekonomi, och hittat vår gemensamma plattform, då har vi kommit fram till tre stycken pelare som på något sätt sammanfattar vår syn på vad man vill ha i sitt liv för att uppleva att det är ett rikt liv. Och det är klart att det här går att definiera på väldigt många olika sätt. Det här är väl mer tänkt för den som lyssnar som ett tankeunderlag än någon typ av sanning. Men vi tittar på det som att den första pelaren är det vi kallar för fysisk rikedom. Och fysisk rikedom är precis som det låter. Det är hur vi vill ha det rent fysiskt, i den fysiska verkligheten, i det fysiska perspektivet, för att livet ska vara rikt.

Charlie Söderberg: Jag vill inte bara ha tak över huvudet, utan jag har åsikter om att det ska vara hyggligt nymålat i ljusa färger. Jag vill inte bara ha ljusinsläpp, jag vill gärna se vattnet när jag tittar ut. Jag vill inte bara ha möjlighet att ta mig från A till B i en rullstol, jag vill gärna ha en motoriserad bil, och jag skulle gärna ha att den är miljövänlig. Man har helt enkelt åsikter om hur livet ska se ut. Eller värderingar om hur livet ska se ut för att man upplever att det är rikt. Och på den första nivån kan man säga att man vill ha det på en viss nivå för att uppleva att det är rikt. Det är något endimensionellt. För du och jag har båda massor av åsikter om på vilken nivå vi vill ha vår fysiska verklighet. Men vi har massor av olika värderingar om hur det ska se ut. För dig är det viktigt med teknik, att lamporna går att fjärrstyra från mobilen. För mig är det viktigt att lampan är något jag har en relation till, eftersom den kommer från min morfar som satt i hans äldreboende.

Jan: Gärna 200 år gammal.

Relation till föremål kontra funktion

Charlie Söderberg: Ja, historien. Relationen till föremålet är mycket viktigare för mig än funktionen. Du kommer köpa självkörande bil mycket tidigare än vad jag kommer göra, kan man konstatera. Vad är din drömbil, Jan?

Jan: Det är en Tesla.

Charlie Söderberg: Och min drömbil är ju någon sådan här gammal Jaguar som står på verkstaden åtta månader av tolv. Men på något sätt kan man ändå definiera, vi vill ha det så. Inklusive för att ett viktigt område inom fysisk rikedom är ju kroppen.

Jan: Precis.

Charlie Söderberg: Att jag gillar det jag ser när jag tittar mig i spegeln. Jag når ner och kan knyta skorna. Jag känner att jag är frisk. Den fysiska verkligheten.

Jan: Så om du skulle sammanfatta den i en mening?

Charlie Söderberg: Hur det ser ut i den fysiska verkligheten. Huset, bilen, utsikten, pengarna på kontot, kroppen, människorna.

Den andra pelaren: inre rikedom

Charlie Söderberg: Den andra delen av rikedom, det är det vi kallar för inre rikedom. Och inre rikedom, ska jag börja med sammanfattningen, är ju din relation till allt det där du har i den fysiska verkligheten. Men också allt det där du inte har i den fysiska verkligheten. Ditt filter genom vilket du tolkar verkligheten. Om du känner dig trygg, om du känner dig fri, om du känner dig uppfylld av någonting, om du känner dig stressad. Vilket är en helt separat fråga från vad du faktiskt har. Man har den klassiska historien om personen som hade blivit av med både armar och ben, större delen av huden i en brand, och kom på en skuldrehabsreunion, och frågan var: hur kan du vara så glad hela tiden? Han säger: jag är här, varför skulle jag inte vara glad?

Caroline: Ja, precis.

Charlie Söderberg: Och i samma veva var det en tjej som på en av sina skolor kom tvåa i en homecoming-tävling. Hon var den näst vackraste, näst mest framgångsrika, näst trevligaste av alla, och gick hem och sköt sig. Så jag menar, upplevelsen av hur rikt mitt liv är, är ju en helt egen pelare, separat från om jag har en Porsche eller inte.

De flesta människor går bara upp på morgonen för att de inte har dött under natten. Varför går du upp på morgonen?

Charlie Söderberg: Och eftersom jag gillar dålig stämning, så är ett av mina favoritcitat om inre rikedom: de flesta människor går bara upp på morgonen för att de inte har dött under natten.

Jan: Säg det igen.

Charlie Söderberg: De flesta människor går bara upp på morgonen för att de inte har dött under natten. Varför går du upp på morgonen? Det är en sådan här tråkig, rolig fråga att ställa sig. Vad gör jag egentligen här? Om jag har fått 80 år med lite tur, vad handlar de om? Handlar det om att hamstra pengar till nästa Black Friday och se om jag kan ha en iPhone 11 i stället för en iPhone 9? Eller vad handlar det om egentligen? Handlar det om att mina barn ska vara på så många konståkningsträningar det bara går? Eller liksom, vad handlar det om?

Jan: Hur förhåller jag mig till livet?

Inre rikedom är lika viktig som den fysiska

Charlie Söderberg: Ja. Och den som har tio Porschar i garaget, alltså i fysisk rikedom, men inte har svaret på "vad gör jag här?", min upplevelse är att en sådan person känner sig fattig. Det har inget med Porschen att göra, det har med den här pelaren att göra. Så det enda jag vill ge med mig med det är att i min syn är ju den inre rikedomen precis lika viktig som den fysiska rikedomen.

Jan: Det finns ingen anledning att säga...

Charlie Söderberg: ...att det här är viktigare än det här. Utan man kan säga att det här vill vi ha en viss standard på, och det här vill vi också ha en viss standard på. Och då tänker man så här: det täcker väl mesta? Men det gör det inte riktigt, därför att båda de två är någon typ av ögonblicksbilder. Så den tredje pelaren är det vi kallar för...

Jan: ...ekonomisk rikedom.

Den tredje pelaren: ekonomisk rikedom som flöden

Charlie Söderberg: Och ekonomi är ju grekiska och betyder läran att hantera resurser, kan man säga. Hushållning. Hushållning av resurser i brist. Och översatt till lite modern svenska kan man säga att det handlar om hur saker, resurser, flödar i vårt liv. Hur vi har ett flöde av pengar in och ut, på vilket sätt de kommer, med vilken intensitet, och vad det är för flöde av tid, av energi, av människor, av kärlek. Det finns inget i ordet ekonomi som på något sätt antyder att det skulle handla om just pengar. Där har pengar lyckats shanghaja begreppet ekonomi. Så översatt kan man säga att det handlar om flödena i livet och vår förmåga att ta ledarskap över de flödena. Om man känner att det går framåt, om man känner att det går bakåt. Om man känner att man skapar det man vill skapa, eller inte.

Vi är helt ointresserade av den gängse grundfrågan: vilken pelare ska jag prioritera? Tänk om vi genom att höja en skulle kunna höja alla tre.

Charlie Söderberg: Och spaningen kring de här tre pelarna som vi har definierat som ett rikare liv, är att vi är helt ointresserade av den gängse grundfrågan: vilken ska jag prioritera? "För mig är det här viktigare än det här." "För mig är inte pengar så viktigt, jag har valt att satsa på familjen i stället." "Viktigast är inte att man har pengar, det viktigaste är att man har sin hälsa." Hoppe, hoppe, hoppe.

Jan: Du vet att det där provocerade skiten ur min mamma för tio år sedan.

Charlie Söderberg: Love it.

Jan: Hon har hämtat sig nu. Men det där var ju jättejobbigt för många. Man har ju investerat många år i "det är inte pengarna som är viktiga, utan det är familjen, bara vi har varandra". Och det här var ju det jag älskade med balansekonomi första gången vi träffades. För du sa ju till mig: tänk om det inte är antingen eller.

Tänk om du kan höja alla tre samtidigt

Charlie Söderberg: Tänk om du kan ha både och, vara frisk och ha pengar. För det är liksom hela grejen. I stället för att tänka antingen eller, tänker balansekonomi så här: tänk om vi genom att höja en skulle kunna höja alla tre. Tänk om vi omformulerar frågan och i stället ställer oss: hur kan jag designa mitt liv så att jag både ökar min fysiska rikedom, min inre rikedom och min ekonomiska rikedom samtidigt? Hur är det möjligt? Och vid första anblicken är det ju: ja men, det går ju inte. Och det är bra att det är så vid första anblicken. Därför ser man att mitt sätt att tänka och göra saker i dag kommer inte leda till att det här går. Men det vi visar våra deltagare nu när vi har jobbat med så många tusen människor, det är ju att det går alldeles utmärkt. Den här har gjort det, den här har gjort det, den här har gjort det. Vi har ju spelat in filmer och visat sådana saker. Så det är uppenbarligen möjligt.

Charlie Söderberg: Så vad är det vi kan skifta i ditt sätt att tänka när du börjar designa ditt liv, som faktiskt skulle göra det här möjligt? Det känns som att man har ritat på samma blad i blocket hela tiden. Och så ser man att det inte går att få till det. Och så visar vi: men kolla, det finns hundra sidor. Man kan jobba tredimensionellt här. Och det, väldigt abstrakt exempel, men det är liksom, tycker jag, ett rikt liv handlar om att omformulera frågan. Och för mig har det här blivit lite av ett livsverk, ska jag inte säga, men det har blivit en obsession. Det har blivit någonting som jag totalt...

Jan: En fix idé.

Charlies egen resa mot väggen

Charlie Söderberg: En fix idé, ja. Kanske starkare. Och så har det varit därför att för mig har det här varit något nytt att upptäcka om och om igen. Jag vet inte hur mycket du vet om det, men jag hade ju en fas när julen började snurra. Den första sidan i mitt block blev verkligen full. Från att ha varit många önskningar. Vi önskade oss att skaffa barn, men vi lyckades inte med det. Jag hade från min barndom som mobbad någon vision om att jag ville synas och göra skillnad för människor. Jag ville driva business och skaffa hus. Och sedan hände allt det där. Vi lyckades få Primus. Vi började köpa hyreshus. Vi skapade balansekonomi. Jag började föreläsa. Varje kväll hade vi folk som kom och lyssnade på våra föreläsningar. Jag fick möjlighet att vara med i programmet Lyxfällan.

Man ska vara väldigt noga med hur man definierar ett rikt liv. För vad som hände där var att jag höll på att gå under.

Charlie Söderberg: Man ska vara väldigt noga med hur man definierar ett rikt liv. För vad som hände där var att jag höll på att gå under. Jag sov två timmar om dygnet i serverrummet på kontoret på Sveavägen.

Jan: På golvet.

Charlie Söderberg: På golvet, för att orka mer av mitt eget liv. Och jag kom in till Lennart, som var ytterst ansvarig för verksamheten redan då. Och jag sa till honom, precis så här: jag älskar det vi gör. Balansekonomi är det bästa jag har fått chansen att vara med och se födas. Men jag måste sluta. Jag kan inte jobba här. Jag kan inte gå upp på scenen och prata om hur vem som helst kan bygga ett rikare liv, och sedan sova två timmar om dygnet i serverrummet. Jag känner mig som en fejk. Jag ger upp.

Den omformulerade frågan som ändrade allt

Charlie Söderberg: Och han var klok nog i det mötet att höra mig ordentligt och inte tjafsa emot. Men sedan sa han någonting som på sätt och vis skiftade mitt liv. Han sa så här: men tänk om frågan inte är hur du behöver vara för att få det här livet att funka. Det är ju det jag jobbar med hela tiden, hur ska jag få det här att funka, hur ska jag få det att funka? Så han sa: tänk om den frågan är felformulerad. Tänk om frågan är, hur behöver livet vara för att det ska funka för dig? Och så tänkte jag, den frågan har jag ju liksom inte tagit mig an. Trots att jag föreläst om detta varenda kväll, så hade jag själv glömt bort att det faktiskt är jag som väljer på vilket blad jag ska rita.

Charlie Söderberg: Och sedan ledde det till att vi köpte gården i Skåne, har bott där i ett gäng år. Att vi gick från att göra små föreläsningar till att träffa betydligt fler människor varje år på större föreläsningar. Men jag jobbade inte lika mycket. En rad saker förändrades. Och det var hundra saker att lösa, det var nya problem, men det var ändå roliga problem. För på något sätt hade jag kommit på att mitt liv är mitt påhitt.

Om man ska prata om den här förvirringsmekanismen, så tror jag att vi från tid till annan går på lögnen om att vårt liv på något sätt bara är som det är.

Charlie Söderberg: Och det tror jag, om man ska prata om den här dåliga stämningen eller den här förvirringsmekanismen, så tror jag att vi från tid till annan går på lögnen om att vårt liv på något sätt bara är som det är. "Nu blev jag ingenjör och det är mycket på jobbet, och ska man få åka till Thailand då måste man..." Och sedan skapar man alla de här sakerna. Och sedan har man ingen partner, för det behövs någon som Lennart var för mig då, som på riktigt tar en i handen och sparkar en i baken och säger: ska vi ta ett djupt andetag och titta lite från sidan, hur skulle vi vilja definiera det om allt vore möjligt? Och när man har gjort det, då letar man ju bara indirekt efter varför det inte kommer funka. Och så inser man plötsligt att det här blir inte svårare än det jag redan sysslar med. Det blir bara annorlunda.

Hur Jan och Caroline lärde känna Charlie

Jan: Nej men precis, det där var ju den stora insikten. För det var ju så vi lärde känna varandra. Det var ju när du och Lennart skrev boken "Ett rikare liv", och Lyxfällan började gå 2007, och det var så här: äntligen ett program om ekonomi. Och sedan träffades vi. Och så började du prata om allt annat än ekonomi.

Charlie Söderberg: Tyckte du? Jag tyckte att jag bara pratade om ekonomi.

Jan: Ja, precis. Och då var det egentligen det som var starten på, ja, jag ska inte säga starten, men det var det som verkligen var katalysatorn på min och Carolines resa. För vi gick ju utbildningen tillsammans. Och började inse att det kanske handlar om andra saker än pengar. Det handlar kanske om att välja, precis som du säger. Och att ställa sig frågan: vad är det som är viktigt egentligen?

Charlie Söderberg: Och hur skapar vi det på allvar? Inte bara "vad är det som är viktigt", utan föra ner det till: okej, så vad gör vi på onsdag då?

De bestående effekterna och beteendet

Jan: Ja, precis. Och det roligaste är nog de bestående effekterna. Vi hade ju typ inte ekonomiskt varit där vi är i dag om vi inte hade gjort utbildningen. Det kommer vi kanske prata om, om vi hinner. Att din pengasituation är ju en följd av ditt beteende. Men det var ju ändå sådana här tusen smågrejer. Vi sålde tv:n. Under ett av kurstillfällena fick vi frågan: vad skulle göra mest skillnad? Och vi tänkte: ja men, vi slutar titta på tv. Vi sålde tv:n, vi har inte tittat på tv på, ja, tretton år.

Charlie Söderberg: Nej, tio år.

Jan: Tio år, ja. Och det har ju skapat sjukt mycket utrymme för att göra andra saker.

Den läxan var inte att sälja tv:n. Den var att titta på vad som skulle göra mest skillnad. Och överväga att göra det.

Charlie Söderberg: Viktigt att man förstår att den läxan inte var att sälja tv:n. Utan den var att titta på vad som skulle göra mest skillnad. Och överväga att göra det.

Jan: Ja, precis.

Charlie Söderberg: Och det var det ni valde. Det skrämmer folk, de tänker så här: varför har man inte tv längre? Jag har fortfarande tv. Men jag tänker på det du sa där apropå förändringen. Du sa: ekonomin är ett resultat av mitt beteende. För det är det jag tänker. När du säger att jag kom till dig, och på balansekonomi pratar ni om allting annat än om ekonomi, så är det ju för mig det som jag tror, om man bara ska ta med sig en sak från det här samtalet, så är det att det är i beteendet och attityden som resultaten skapas.

Resultaträkningen är inte resultatet

Charlie Söderberg: Om jag ska prata med dig om någonting som på riktigt skulle göra skillnad och göra dig till en bättre fotbollsspelare, då hjälper det inte om jag sitter här en timme och säger: 2–2, 3–2, 4–3 efter förlängning. Det är ju inte resultatet. Är du med? Så vi kan prata om ekonomi, men det går ju på ganska få minuter att prata om resultat- och balansräkningen.

Jan: Det kan ju jag gå igenom.

Charlie Söderberg: Så kan man lära sig. Här kan du se hur du står i matchen. Men alla som gick redovisning i skolan hade blivit rika om det var det som skapade de ekonomiska resultaten. Det är ju det där som pågår bakom. Vad är det jag tänker när jag vaknar på morgonen? Vad är det vi pratar om hemma tillsammans? Vilka beslut fattar vi? Vad är vår ram för vad man får och inte får göra? Är det rimligt att köpa villa men orimligt att köpa hyreshus? Är det rimligt att ha bil men orimligt att åka taxi? Är det rimligt att köpa köttfärs på annonsblad men orimligt att skapa en ädelmetallportfölj? Den ekonomiska självbilden.

Charlie Söderberg: När vi skrev vår bok tillsammans senare, om hur man gör sitt barn rikt, då tror jag vi var överens, efter att ha gjort den studien, om att ge barnet en bred ekonomisk självbild. Det är kanske det mest avgörande. Att människor kan identifiera sig med att väldigt mycket är möjligt, är otroligt mycket viktigare än att berätta för dem offside-regeln.

Jan: Ja, precis. Att det är naturligt för dem.

Charlie Söderberg: Absolut. Men det där är kontraintuitivt, va? Det är det som är med balansekonomi. Vi har en tendens att leta där det redan lyser.

Motivation kontra kunskap

Jan: Men jag tänker, för det där var också en av mina stora behållningar. Särskilt jag som har många högskolepoäng och liksom alltid haft höga betyg. En av de första sakerna du sa till mig var: kunskap spelar ingen roll. Och om jag blev provocerad, då blev ju Caroline ännu mer, hon som till och med har doktorerat. Men kan du inte utveckla det där om motivation kontra kunskap?

Charlie Söderberg: Alltså, jag jobbar ju, balansekonomi har ju byggts så att jag får möjlighet att vara med och hjälpa människor att höja sin kompetens i att få det liv de innerst inne vill ha. Vilket är en rolig definition. För då tänker man så här: varför sysslar man med någonting annat än att stärka människors kompetens i att få det de vill ha? Man går rakt in på kärnfrågan i stället för att lalla runt. Och det är kanske den första frågan: håller du bara på att packa väskan? För det är nog enklare när man sedan ska resa, om man har packat väskan. Eller har du bestämt vart du vill resa, och så plockar vi ner det vi egentligen behöver? T-shirts kan jag köpa när jag kommer fram, det är halva priset. Jag behöver inte kunna allt innan jag åker.

Charlie Söderberg: Men ska man jobba med kompetenshöjning, då måste man på något sätt lista ut: vad är kompetens? Och kunskap är absolut en viktig del i det. Om du har helt fel strategi och säger "nu ska jag se soluppgången", men du står med ryggen vänd åt fel håll, då spelar det ingen roll om du har binnikemask i skallen eller är hur smart som helst. Du kommer aldrig se soluppgången ändå. Så det är viktigt. Jag säger inte att kunskap inte är viktigt, det är jätteviktigt. Och det går att köpa kunskap ganska billigt om man inte har den, så man behöver inte bli ledsen om man inte kan.

Både du och jag vet åt vilket håll vi ska titta för att se soluppgången. Men vi står inte där på morgonen ändå. För vi saknar motivationen.

Charlie Söderberg: Men det gör ingen skillnad. För både du och jag vet åt vilket håll vi ska titta för att se soluppgången. Men vi står inte där på morgonen ändå. För vi saknar motivationen att göra det, eller vi saknar andra saker. Så attityden, vår inställning, att vi har gjort läxan med oss själva: varför är det viktigt för mig att se soluppgången? Vad betyder det för mig? Ta det på allvar.

Charlies viktresa och kunskapens gräns

Charlie Söderberg: Sedan du och jag träffades har jag ju ganska stadigt gått upp i vikt. Från att väga 59 kilo till att gå upp till 101 kilo. Det är ändå en ganska rejäl viktresa. Och under hela den resan har jag haft all kunskap jag behöver. Det har inte varit oklart för mig en enda minut att om man äter fler kalorier än vad man gör av med, då går man upp i vikt. Det har aldrig varit oklart. Jag har aldrig trott att det är någon som smyger in på natten och skjuter in kalorier i salladen i grönsaksfacket. Jag förstår precis hur det går till. Men kunskapen gör ingen skillnad. Att veta hur man går ner i vikt och att ha den kropp man vill ha är inte samma sak. Därför att jag behöver skaffa mig attityden och beslutet, och inte minst strukturen, för att få det att hända. Och det ska man ha empati med. Det här ska inte användas som självhat.

Charlie Söderberg: Jag har börjat ta hand om min kropp på en ny nivå de senaste sex månaderna, kan man säga. Och det är bara till följd av att jag har satt upp en tydlig vision. Jag vill vara med när min son gifter sig. Det är hela min vision. Och att skifta det perspektivet: lever jag mitt liv på ett sätt som säkerställer att jag kan vara med när min son gifter sig? Och för mig var svaret nej. Jag får nog räkna mig lite lycklig om det ska ske, att han gifter sig tidigt. Nu vet vi inte om han ens vill gifta sig, men som en lek. Och när jag såg det och tog det på allvar, levde jag inte mitt liv på det sättet.

Struktur slår inspiration

Charlie Söderberg: Och sedan hade jag tur att träffa en struktur, det vill säga en av Sveriges bästa personliga tränare. Och jag sa till honom: du får inte göra några bootcamps med mig, du får inte hålla på med några sådana här quick fixes. Jag vill inte ha tipslistan på de tre bästa fonderna. Utan jag vill bara att du hjälper mig att bygga en självbild och vanor som jag kan se mig själv göra hela vägen fram tills min son gifter sig.

Inspiration är överskattat. Kunskap behöver du. Men det som kommer sedan, när du väl har kunskap och inspiration, det är hur viktiga de skapande strukturerna är.

Charlie Söderberg: Och det som gör skillnad är ju attityden du har och de strukturer du bygger. Inspiration är ju överskattat. Kunskap behöver du, inspiration är avgörande. Men det som kommer sedan, när du väl har kunskap och inspiration, det är kanske det som jag de senaste åren står allt mer ödmjuk inför, hur viktiga de skapande strukturerna är. När jag är riktigt sugen på att göra någonting, det viktigaste då är inte att göra det, utan det viktigaste är att bygga strukturer omkring det som gör att jag fortsätter göra det. Och framför allt riva strukturer som står i vägen för att göra det. För alla kan vara inspirerade en vecka.

Jan: Men kan du ge några exempel?

Charlie Söderberg: Ja, det borde jag kunna. I mitt fall, med träningen, så är det ju inte att jag inte var inspirerad. Utan det är ju att jag har bokat upp tränaren sex månader i förväg. Jag har betalat det i förskott. Jag vet att jag kommer vara där och får det att hända. Jag har gått hem och plockat bort allt i mitt skafferi som inte stödjer mig att nå de resultat jag vill ha. Därför att om jag helt plötsligt är jävligt sugen och det inte finns annat än morötter hemma, då kommer jag äta morötter.

Slaget står inte vid skafferiet. Slaget står i affären.

Att veta men inte göra

Charlie Söderberg: Och människor som vill bygga sitt rikare liv, och sedan märker att tio år har gått, och man har lyssnat på alla dina avsnitt och fortfarande inte skapat något ISK, eller man har fortfarande inte satt igång någon portfölj, eller man sitter fortfarande med barnens barnbidrag på ett nollräntekonto. Då är det ju för att det inte finns någon automatisk överföring. Och den automatiska överföringen tar ju inte många minuter att skapa. Men den här skillnaden, att veta att man borde spara till barnen och faktiskt ta tio minuter och säga "nu jävlar ska det hända" och skapa den automatiska överföringen, det är ju det som gör skillnad. Att veta men inte göra är ju samma sak som att inte veta.

Charlie Söderberg: Så det tänker jag, om jag ska lovsjunga balansekonomi, för jag älskar ju balansekonomi, det är just att vi börjar varje fråga, och det här är ju hundra frågor när vi jobbar med en klient över nästan ett och ett halvt år, vi börjar varje fråga på en hög nivå. Inte med någon färdig tipslista, utan verkligen: vad vill du i det här området? Vad händer i dag, var är vi i dag? Vart ska det någonstans? Och sedan plockar vi ner det hela vägen till konkreta strukturer. Vad ska du börja med? Vad ska du sluta med? Vad ska du fortsätta med? Så att vi tillsammans har slagit våra kloka huvuden ihop och designat ditt liv på ett sätt som leder dit du vill att det ska leda.

Caroline: Sedan är det en skapelse man kan ändra.

Charlie Söderberg: Våra deltagare kommer gärna tillbaka efter tre, fem, sex år och säger: nu är det nog dags för mig att titta över detta igen. För vissa saker har man halkat av, och andra saker kan man konstatera och omformulera.

Jan: Precis, det är ju en grej, man blir ju aldrig färdig. Det vet ju vi som handledare många gånger.

Den vanligaste missuppfattningen

Jan: Men jag tänker så här, vad är den vanligaste missuppfattningen, skulle du säga, som människor har som vill bygga sig ett rikt liv? För jag vet att det är många som sparar, till exempel, för man tänker: jag vill bli ekonomiskt fri. Vad skulle du säga övergripande?

Charlie Söderberg: Det vanligaste som hindrar oss från ett rikt liv, det är att vi är så stressade av det liv vi har i dag, så vi stannar inte upp och ställer oss frågan: vad är egentligen ett rikt liv för oss? Det är den där klassiska kick-off-problematiken. Man känner att det är så mycket på kontoret. Ska vi hålla på att åka på kick-off nu i två dagar? Det är liksom slöseri med tid, jag hinner inte med det. Men när man väl åker, då känner man: gud, vilken tur att vi tog två dagar och pratade igenom var vi stod. Annars hade det fortsatt gått rakt in i väggen.

Charlie Söderberg: Och jag upplever att nästan alla med ett företag tar de där dagarna. Man åker två dagar med personalen eller med chefen, gör en teambuilding-aktivitet, och så går man in med post-it-lappar vid en whiteboard och frågar: vad är vi i dag? Vad ska vi ha om fem år? Men det är väldigt sällan jag hör att människor gör det i sitt privatliv. Tar med sin fru och åker till en konferensanläggning, och inte bara myser i bubbelpoolen, utan tar ett konferensrum med post-it-lappar och säger: vad är vi i dag? Vart ska vi om fem år? Vad är stegen för att nå dit? Att börja ta sitt liv på allvar på den nivån.

Hjärnan försöker alltid besvara de frågor man ställer till den. Men om man inte har bestämt vad man letar efter, då är det väldigt liten chans att man hittar det.

Charlie Söderberg: Jag skulle påstå att det mötet, under rätt guidning, är halva jobbet, apropå struktur. Sedan är hjärnan fantastisk. Hjärnan försöker alltid besvara de frågor man ställer till den. Så om man bara varit tydlig med "det här är vad jag vill uppnå" och börjat programmera sig själv med det, så att hjärnan letar efter det och ingenting annat, då kommer möjligheterna till en. Men om man inte har bestämt vad man letar efter, då är det väldigt liten chans att man hittar det.

Alice i Underlandet och rätt väg

Jan: Det är som det där med Alice i Underlandet som du älskar.

Charlie Söderberg: Ja, precis. Nu brukar jag berätta den på alla föreläsningar för chansens skull. När Alice är nere i Underlandet hittar hon en sådan här ekonomisk rådgivare, en katt i ett träd i det här fallet. Cheshirekatten. Och hon vet inte vilken väg hon ska ta. Så hon frågar den här experten vilken väg hon ska ta, vilken som är den rätta. Men hon har tur, för den här katten visade sig vara en coach och inte en expert. Så katten svarar: det är uppenbart, när någon frågar vilken väg ska jag ta, vilken är den rätta, ja men vart ska du någonstans? Och då säger Alice: det har jag ingen aning om. Och då svarar katten: nej men, då spelar det ingen roll vilken väg du tar.

Charlie Söderberg: Och det tycker jag, om man ska fråga sig, om man går på ett rådgivningsmöte eller ett säljmöte, till exempel på banken...

Jan: ...eller något.

Charlie Söderberg: En bra grundfråga, tycker jag, är att gå in och fråga: vad tycker du är bäst? Vad ska man göra i min situation? Om de då börjar orera om vad som är bäst innan de har ställt frågan "vart ska du någonstans?", ja, då ska man springa därifrån.

Jan: Då ska man springa därifrån.

Att haka på andras bild av ett rikt liv

Charlie Söderberg: Därför då är man på ett möte som om jag skulle gå på stan och fråga: du, ursäkta, jag har gått vilse, skulle du kunna hjälpa mig, vilken väg ska jag ta? Om de då inte frågar vart jag ska, utan säger "du tar vänster, det är alltid bäst här", då åker jag ju dit han vill att jag ska komma. Så det tror jag är det vanligaste som hindrar oss. Och i brist på det så hakar vi på andra människors bild av ett rikt liv. Så var det för mig. Jag tänkte så här: jamen jag vet, det ska vara så här, palmer. Och sedan har jag konstaterat att det var inte förrän jag skapade någonting annat som var autentiskt för mig som det hände. När jag hade någon standarddröm om ett rikare liv, då hände det inte ett skit. Så det måste liksom bli autentiskt.

Charlie Söderberg: Och sedan letar vi, som alltid, efter det snabbaste sättet att slippa göra det. Jag hade en som hyrde kontorsrum av resurshuset i Stockholm. Och han noterade att jag hade gått ner i vikt ganska mycket, nästan 15 kilo. Och han bara: jag är inte nöjd med min vikt, berätta för mig hur man ska göra? Och jag hann inte ens berätta. "Det är inget svårt, du bara kör en sådan här shake till frukost i stället för att äta det här och det här." Och han bara: nej men vänta, finns det inget piller jag kan ta? Jag har varit inne och frågat förr efter något piller. Jag orkar inte hålla på.

De fattiga blir fattigare därför att man vill ha nu och betala sedan.

Vill ha nu, betala sen

Charlie Söderberg: Och det är så jag upplever det. De fattiga blir fattigare därför att man vill ha nu och betala sedan. "Jag orkar inte lyssna på 55 minuter, Jan. Jag vill bara höra: vad är de tre fonderna? Du som är expert." Och så blir du ibland i media orimligt hyllad, som hjälten som kan göra andra till miljonärer. Och sedan däremellan blir du lika onödigt uthängd, som någon sorts skurk. Därför att det är mycket lättare att låta det där vara en Jan-grej än att göra det till en jag-grej. Att försöka stjäla någon annans karta, när det är högst personligt vad man vill bygga och vilka förutsättningar man börjar med, det är ju bara trams. Hade vi tagit den tiden i stället för att försöka lösa det här med en quick fix.

Charlie Söderberg: Folk som ringer och säger: du, det skickas på Facebook igen, "jag hittar guldgruvan, men jag orkar inte bära ut den själv, ring mig så får du vara med och bära ut". Jag blir bara så trött. Och folk som ringer mig och säger: det här är värsta affären, det är 6 % avkastning per dag, 6 % om dagen, du har ju för fan 2 miljarder om du bara börjar med 10 000 kr på tre års tid.

Jan: Jag tror att det där är jätteviktigt. Jag har ju varit i samma fälla. Jag har hört alla prata om de där semestrarna. "Man kan sluta jobba." "Ja, men då, hus i Spanien." Det testade vi, var där tio dagar i Spanien. Bara så här, vi testar två veckor skidåkning. Och sedan var det så här, nej, jag längtar hem. Att det är så mycket svårare att ställa sig frågan: vad är det vi vill egentligen?

Bristtänk kontra att maximera utväxlingen

Charlie Söderberg: Och vad som hände då, nu kommer jag på vart jag var på väg. Det är att vi får det som vi i coachvärlden kallar för bristtänk. Vi försöker på något sätt minimera skadan i stället för att maximera utväxlingen i vårt liv. Och det tycker jag, om man ska titta på ett vardagsekonomiskt tips, är där jag ser att människor enligt min uppfattning är mest ineffektiva. Det vill säga att man lägger mycket energi för väldigt lite utväxling. Man försöker till varje pris, om man är ekonomiskt intresserad som det kallas, att maximera sitt bristtänk. Hur kan jag ha den minsta avgiften på det här? Hur kan jag köpa köttfärsen så billigt det bara går? Vad kan jag göra för lista nu inför Black Friday? Och så lägger man allt det här engagemanget på att försöka minska kostnaderna eller handla på rea.

Människor lägger allt engagemang på att minska kostnaderna. I stället för att titta på vad samma tid hade gett om den lades på att skapa flöden.

Charlie Söderberg: I stället för att titta på, om jag hade lagt samma tid på att skapa flöden, passiva inkomster, aktiva inkomster, projekt, saker som bygger det. Jag kan göra det med min familj.

Jan: Utveckla min kropp.

Charlie Söderberg: Samtidigt som jag utvecklar mer pengar. Så hade jag kunnat köpa de där iPodsen på fullpris och ändå ha mer pengar över. Och det här ser jag inte som att jag är så jävla cool. Jag har människor i mitt liv som jobbar tre gånger så hårt som jag.

Jan: På sin ekonomi.

Charlie Söderberg: Och inte har en femtedel av resultatet. För att de bara kommer utifrån skademinimering. Och sedan kan jag se ut som en lyxlirare i deras ögon, och de kan säga: jag förstår inte hur du kan ha så mycket pengar över, för du jobbar inte ordentligt, du har väl haft tur och så. Det är bara olika sätt att se på samma problem.

Kritik mot FIRE-rörelsen

Jan: Och det är så svårt att förklara för någon som inte fattar. Jag har ju gjort mig ovän med många i de här diskussionerna kring FIRE, som är så populärt nu. Du vet, det här att man ska extremspara i massa år för att sedan sluta jobba, och målet är just det. Och det är så många saker som jag tycker är fel i det där. Det finns ju en önskan i det där att göra en förändring i sitt liv, den respekterar jag. Men för det första kommer man från ett hotperspektiv: jag vill sluta jobba. Och redan där kan jag säga, om man har målet att sluta jobba, så tror jag inte man kommer lyckas. Man kommer alltid sluta precis innan mållinjen. Och det andra, som vi har pratat mycket om: ska du spara det här extremsparandet, då sparar vi 80–90 %. Ja, men du kan ju bara spara max 100 %. Men inkomsten kan du öka hur mycket som helst. Så att det blir liksom fel fokus redan från början.

Charlie Söderberg: Men då är vi tillbaka på att man tittar där det lyser. Där det redan är tänt. Man tittar där man är van att titta. Därför att jag tror att väldigt många skulle säga att det är mycket enklare att minska sina utgifter än att öka sina inkomster. Om jag skulle be folk hemma att göra en plan för hur tripplar vi inkomsterna på tre månader, eller hur klarar vi oss att leva på en tredjedel av det vi har på tre månader, så väljer jag det andra alternativet om jag ska få göra det som hemläxa och göra en PowerPoint på det.

Det svåra kontra det ovana

Vi blandar ihop det som är svårt med det som är ovant. Det är inte svårare. Det är bara ovant.

Charlie Söderberg: Men då blandar vi ihop, och det här är en stor grej för mig, vi blandar ihop det som är svårt med det som är ovant. Det är inte svårare. Jag skulle påstå att det är lättare rent matematiskt att skapa hävstång i flödena än att försöka dela en tårta tills det inte blir något kvar och ändå tro att man ska bli mätt. Men det är ovant. Och vi vuxna människor är oftast väldigt, väldigt, det är kanske en av de saker som hindrar mest, vi är så ovana att vara ovana.

Charlie Söderberg: Titta på Freja eller Primus, de är ju vana att vara ovana. Varenda dag Primus kommer till skolan är det: i dag ska ni lära er division. Han visste inte ens att det fanns på morgonen. Han bara: okej, ett helt nytt räknesätt, hur funkar det då? Ja, man drar något streck här. Ja, ja, okej, jag förstår. Men skulle vi säga så här: men du vet, det femte räknesättet, fruskrektion? Då bara: nej men, det där är inte... Du checkar ut innan den som börjat. Därför att vi är ju vuxna, vi är ju folk, folk respekterar ju oss, vi kan en massa saker. Och det vi inte kan, det har vi redan avdömt som "inte min grej". Dansa är inte min grej. Jaga är inte min grej. Språk är inte min grej. Och så blandar vi ihop det som är svårt med det som är ovant.

Det farliga kontra det vi är rädda för

Vi blandar ihop det som är farligt med det vi är rädda för. Massa saker vi är rädda för, som är ovana, bedömer vi som svåra och farliga.

Charlie Söderberg: Och vi blandar ihop den andra stora mindfuck-grejen. Vi blandar ihop det som är farligt med det vi är rädda för. Så massa saker vi är rädda för, som är ovana, bedömer vi som svåra och farliga. Vi skulle ta en taxi härifrån, vi bara tar en taxi över bron till Tivoli och så gör vi fritt fall där. I Köpenhamn. Ni kan lägga in ett lokalt Tivoli.

Jan: Det går alldeles förträffligt.

Charlie Söderberg: Om vi skulle göra det, då skulle jag vara livrädd. För jag är så höjdrädd, så fritt fall är ibland det läskigaste jag kan tänka mig. Men jag vet ju att det som är farligt är att ta taxin. Ingen har dött i fritt fall, mig veterligen. I taxi dör människor varenda dag. Eller hur? Så det som är läskigt och det som är farligt är två olika saker. Men om jag inte har urskilt det för mig själv, om jag inte har suttit och tagit lite hjälp och tittat på "vad är det egentligen som är svårt och vad är det som är ovant, vad är det egentligen som är farligt och vad är det som är läskigt", då går jag omkring med en väldigt liten kaka jag har skurit ut.

Jan: Det som inte är farligt och det som inte är svårt.

Charlie Söderberg: När det i själva verket är en liten plutt av saker som just du inte är rädd för och just du är van vid. Och det här är det som har gjort att jag inte har gått på gym, för jag har tänkt att det där är läskigt, men jag har inte sagt det. Jag har sagt det till mig själv på ett annat sätt: jag vill inte vara en sådan där människa, det måste finnas ett annat sätt, jag vill inte sitta där med en proteinpulver, jag tycker inte om att dansa, blablabla. Jag har ingen fondkille. Herregud, ska jag ha hyreshus? Då ringer folk på nätterna och klagar.

Vana att få nej, men inte i affärer

Charlie Söderberg: Och det där är inte beslut som är tagna på affärsmässig grund. Vi har ju många gånger varit inne på det här, folk som ska köpa hyreshus och så säger de: det gick inte. Och så frågar jag: varför gick det inte? Nej, för banken sa nej på belåningen. Och då brukar jag fråga: hur många banker frågade du? Och så säger de: nej men, jag frågade min banktjänsteman, som dessutom är privatrådgivare och aldrig har sett en hyreshusaffär. Och så frågar jag: men var får du din lön ifrån? Har du någon inkomst? "Absolut, jag har jobb." Hur fick du det jobbet? Och då visar det sig att de har gått på hundra ansökningar, hundra olika ställen, intervjuer, fått nej, provat igen, fått nej, skrivit om CV:t lite grann, fått nej, provat igen. Så hundra nej för att få den där inkomsten. Den här inkomsten gav man upp efter ett nej från en icke behörig banktjänsteman.

Jan: Precis, det är som att fråga annonsaren i receptionen.

Charlie Söderberg: Och då är inte min poäng att det är en felaktig människa, utan det är bara att notera: du är van vid att få nej när du söker jobb, för det är känt, det gör alla andra också. Man vet att man inte bara trillar in i receptionen på Apple och så har man fått ett chefsjobb där. Men när det gäller affärer, då är man inte van, och man har kanske inte hundra vänner omkring sig. Så då gör man som du gör, man gjorde några riktigt taskiga aktieaffärer i tonåren, och så bestämmer man sig för att det är något fel på aktier. I stället. Hade vi gjort det med vår första relation som gick åt helvete, och bestämt oss för att det är något fel på kvinnor.

Jan: Då hade man ju suttit ensam här med tjugotvå katter i källaren.

Avrundning och inbjudan till Fika tillsammans

Charlie Söderberg: Du, Charlie.

Jan: Alltså, detta är helt... Nej, det är ingen fara. Vi har pratat i en timme. Jag tänker två saker. Jag tänker att det här samtalet kommer vi fortsätta på Fika tillsammans, som för övrigt i modern tid...

Charlie Söderberg: Det bästa tag name på en produkt någonsin. Att RikaTillsammans blir Fika tillsammans.

Jan: Jag är av en sjuk plan. Och det är läsarna...

Charlie Söderberg: Det var inte ens jag.

Jan: Det är en styrka också.

Charlie Söderberg: Det är människor som är bra att jobba på det.

Jan: Då kör vi 29 januari i Stockholm. Vi kör den 31 januari i Malmö. Och den 12 mars i Göteborg. Och man anmäler sig på rikatillsammans.se snedstreck fikatillsammans. Och då träffas vi en kväll, vi fortsätter detta samtalet, och man får jobba, man får diskutera. Det är ett av de tillfällen där det är väldigt bra att ta med sig sin partner.

Charlie Söderberg: Ja, men det tycker jag är bra. Bestäm dig själv för att du ska gå, det tycker jag är det första. Och sedan bjud in din partner eller din granne eller din mamma, någon, till att följa med. Om du har en människa från ditt liv där, som du kan diskutera de här sakerna med, så har du en på gratis när du kommer hem. Men det viktigaste är att du inte villkorar ditt rikare liv med att någon annan person, som inte ens har hört det här samtalet, spontant ska tycka att det är en bra idé. Apropå banken som sa nej. Gör det då själv till att börja med.

Det viktigaste är att du inte villkorar ditt rikare liv med att någon annan, som inte ens hört samtalet, spontant ska tycka att det är en bra idé.

Charlie Söderberg: Och jag vill inte ha några tråkmånsar där som är ditdragna med armarna i kors av en partner som säger: det här vore bra om min man lyssnade på, för han har inte fattat någonting. Den mannen kan stanna hemma. Kom du i stället, så att du till att börja med kan inspirera dig själv i det här området, och sedan kan du med dina egna resultat inspirera andra. Men ta gärna med dig tio personer, det vore väl jättekul.

Jan: Jag som inte har någon åsikt om vad vi ska vara.

Utbildningarna i balansekonomi

Jan: Och sedan tänker jag att jag vet ju att det finns människor som är intresserade av det här direkt. Vi kör ju utbildningar i balansekonomi under våren 2019. Och då är det ju verkligen inte en utbildning för alla, utan det är för dem som verkligen vill. Och det är en ganska stor investering, framför allt i tid, för detta löper ju över ett år. Man behöver satsa energi, man behöver satsa pengar, et cetera.

Charlie Söderberg: Alltså, vi träffas ju 14 tillfällen under nästan ett och ett halvt år. Så det är inte så att vi kör heltidsstudier varje dag.

Jan: Nej, precis.

Charlie Söderberg: Men absolut. Och vi tar inte in så stora kurser som möjligt, det är inget mål för oss. Vi har dem begränsade och ser till att vi sätter ihop en bra grupp.

Jan: Så vi brukar ju ha ett urvalssamtal, där man får lite mer information, man får säga om detta är någonting för mig, hur funkar det? Och det enklaste, tänker jag, är att man kan göra så här: jag har på bloggen, eller i samband med videon och podden, en länk där man kan göra en intresseanmälan. Och då blir man kontaktad, det kostar ingenting, utan det är ett telefonsamtal man får med en av rikedomscoacherna, där man pratar om vad ett rikt liv är för dig, hur utbildningen funkar och allt det.

Charlie Söderberg: Ja, vi tittar: var är du i dag? Vart vill du någonstans? Och sedan lägger vi helt enkelt på vårt sätt att jobba och diskutera tillsammans med den personen. Tror vi att det här är ett steg som autentiskt skulle vara rätt för den personen? Och är vi överens om det, då kör vi. Är vi inte överens om det, då kör vi inte. Det är liksom inget säljsamtal i klassisk mening. Så det är en smart sak som man redan kan urskilja och vara klar med, innan man kommer till Fika tillsammans, eller om man inte har tid att komma.

Jan: Ja, precis. Men det hoppas jag, Charlie. Det här var jättekul. Det finns ju så många. Av 22 frågor hann vi fyra. Då kanske vi får göra en del två med det.

Charlie Söderberg: Ja, men det gör jag jättegärna.

Jan: Tack för i dag, Charlie. Tack till elever och personal vid säkerhetsdörren.