Intervju med K.et om att starta företag vid sidan av

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Ett lite annorlunda avsnitt: vi intervjuar en läsare
2. Christian och resan mot företagande
3. Insikter som tagit andra 20 år att upptäcka
4. Bakgrunden: det började med kläder för egen del
5. Hemsidan Rapsodi och de första tvivlen
6. Mod är att vara rädd och göra det ändå
7. Att normalisera det okända
8. Att känna sig levande som företagare
9. Ovisshet är okej, börja litet
10. Vem som helst kan driva företag
11. Att ge och ta feedback
12. Olika nyanser av feedback
13. Skatteverket sa nej, och det blev en motivator
14. Vändorna med designers
15. Hjälp på områden du inte visste fanns
16. När man nördar ner sig: är det värt min tid?
17. Var kommer energin ifrån?
18. Bygga en dröm eller plöja ner timmar i ett spel
19. Att lägga ut pengar på sin hobby
20. De bästa pengarna investerar du i dig själv
21. Att starta företag kring det man redan kan
22. Den bästa idén lever bland folk
23. Första komplimangen från en främling
24. Ringar på vattnet: att inspirera andra
25. Ett steg i taget, ett trafikljus i taget
26. Första ordern: allting gick åt helvete
27. Att dissociera jaget från prestationen
28. Rörelse framåt är det enda alternativet
29. Vems fel det är spelar ingen roll, du måste vidare
30. Hur underlättar jag för andra att göra rätt?
31. Megalord och den första försäljningens magi
32. Cirklar som sluts
33. Marknadsföringen blev det roligaste av allt
34. Bredare förståelse för hur saker fungerar
35. Att bygga varumärket: ingen vill äta på en tom restaurang
36. Flödet: print on demand utan eget lager
37. Att börja innan man vet hur
38. Böcker och informationskällor
39. Folk älskar att skriva av sig
40. Tre största lärdomar: börja litet
41. Lärdom två: du vet inte vad du kommer tycka om
42. Lärdom tre: du har mer tid än du tror
43. Det är inte jobb, det är mitt äventyr
44. Konsumtion eller skapande
45. Det som visade sig vara fel: nästan inget är omöjligt
46. Planen framåt
47. Det Christian är stolt över
48. Tack och en uppföljning om ett år

Ett lite annorlunda avsnitt: vi intervjuar en läsare

Jan: Men det som jag tror att många inte tänker på, det är att driva företag. Det är väldigt, väldigt kreativt, och man lär sig så väldigt många saker.

Du lyssnar på RikaTillsammans-podden som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Idag är det dags för avsnitt 248, och det är ett lite annorlunda avsnitt. Idag intervjuar vi en av våra läsare och forumdeltagare, Christian. Det roliga är ju att vi i många avsnitt har pratat om att starta företag, eller att ha ett. Att det är en bra grej på många sätt.

Caroline: Ja, eller egentligen kanske inte ens att starta företag. Det är inte det som är det viktigaste, utan att ta det man tycker är kul och sen ställa sig frågan: hur kan jag tjäna pengar på det? Hur kan jag öka min inkomst? Och det behöver inte vara nästa Microsoft, utan det kan vara bara någonting som man gör vid sidan av för att man tycker det är kul, och som har en potentiell möjlighet att tjäna pengar på.

Jan: Lite så som när vi pratade om Nassim Taleb för något avsnitt sedan, eller för ett år sedan. Det är asymmetriskt, att nedsidan är väldigt låg. Du gör någonting du tycker är kul, något du ändå hade gjort. Lyckas du tjäna pengar på det är det ju superbra, då har du en jättestor uppsida. Men annars, vad är worst caset? Jag har haft roligt under tiden.

Christian och resan mot företagande

Jan: Det som är roligt med Christian är att han har följt oss ett tag, skriver och hänger på forumet. Sommaren 2021 började han på sin resa mot företagande. Jag tänker att det som blir kul är att vi då har ett avsnitt där vi pratar om företagande. Men vi pratar inte om det som vi, att nu har vi drivit företag i 20 år, utan med någon som är i början och har haft sina två första kunder. Det är fortfarande någonting han gör vid sidan av sitt jobb.

Caroline: Ja, och vad han har gjort och vilka gropar han har fallit i. Hur han har tagit sig upp och vilket mindset som hjälper honom i det här.

Jan: Ja, precis, lärdomarna. För de är ju i stora drag väldigt mycket samma, även för oss som har drivit företag väldigt länge. Så jag tänker att det blir en intervju med en RikaTillsammans-följare. Man kan följa Christian i forumet i hans tråd också, och hans resa där han designar och säljer t-shirtar som han gör egna tryck till. Jag tänker, är det något mer som vi ska säga? Vad tog du med dig från det?

Caroline: Jag tog med mig lite det här med hur viktigt det är med att ha ett mindset. Det finns ingen företagstyp. Man är inte en företagstyp, utan man blir en företagare. Och man får liksom aldrig ge upp och känna att man nog inte är ämnad för det här. Man får bara ta lärdomar av det som händer. Så jag tyckte det var fint att liksom bara, så är det, ja.

Jan: Precis. Vad tog du med dig?

Det finns ingen företagstyp. Man är inte en företagstyp, utan man blir en företagare.

Insikter som tagit andra 20 år att upptäcka

Jan: Nej, men jag tog med mig att det är så roligt att så många av de här insikterna som jag skulle säga efter 20 år, dem har han upptäckt längs vägen. Hade jag frågat mig själv för några månader sedan hade jag tyckt så här: marknadsföring och försäljning, fy vad tråkigt, det är inte jag. Och så var han så här: ja, när jag sålde min första t-shirt, det var extas, jag bara hoppade runt. Och så kunde jag inte väcka min fästmö, för det var mitt i natten. Den här glädjen och entusiasmen. Sen pratade vi också om att det handlar mycket om att lära sig. Helt enkelt.

Bra, men jag tänker så här, vi behöver inte prata så mycket mer, utan vi släpper på Christian. Så varsågod, varmt välkommen, Christian Borg.

Du är ju en av forumdeltagarna på RikaTillsammans-forumet, där du skriver under användarnamnet K1. Det som jag tycker har varit fascinerande för mig och många som har följt dig, det har varit den här resan, när du skrev så här: jag ska starta företag. Detta var, om jag inte minns fel, i början av juni 2021. Då skrev du: jag ska starta företag, jag tänkte dela med mig av min resa för er som går i samma tankar och vill få insyn i hur det går. Och sen säger du: jag gör detta vid sidan av mitt jobb som ingenjör. Sen skrev du en fantastisk mening: jag försöker vara ärlig med att även ta med omogna och dumma tankar för att visa på resan jag gör, även med mognadsgrad. Så om ni läser något som låter dumt, så är det för att det var dumt där och då. Så varmt välkommen.

Christian: Tackar, tackar. Trevligt att vara här.

Bakgrunden: det började med kläder för egen del

Jan: Kan du inte berätta, vad var bakgrunden till hela det här? Är det något, att starta företag, som du har gått och drömt om i så många år?

Christian: Verkligen inte. Överhuvudtaget. För min del handlar det här om kläder. Det är kläder jag säljer. Jag började helt enkelt med att designa kläder för mig själv. Jag tyckte det var svinkul. Sen visade det sig att främlingar på stan kommenterade, kompisar tyckte det var jättekul. Och jag upptäckte att den här typen av kläder, eller den design som jag satt med, den hittade jag inte hos någon konkurrent eller ute på marknaden överhuvudtaget. Då fick jag två frågor. Det finns inte av två anledningar: antingen för att ingen vill köpa det, eller för att ingen har börjat tillverka det. Så det var helt enkelt där jag började driva ett eget företag, eller utforska möjligheterna kring det.

Jan: För jag brukar säga så här att alla företag startar med en svordom. Det är liksom...

Christian: Ja, liksom: fan. Nej, nu är jag trött på det här. Varför finns inte...

Caroline: Får jag bara fråga, vad är det för typ av kläder? Vi måste säkerställa att vi har den infon här.

Christian: Så huvudsakligen designar jag bara motiv och tryck, och allting hamnar på t-shirts för tillfället. Det finns andra produkter också som jag inte lanserat ännu på grund av logistiska utmaningar. Men det är t-shirts med tryck som har en inspiration av design och musiktema. Nej, förlåt. Musik- och danstema. För min del var det att jag upplevde att det här fanns inte, och många musik-t-shirts är mer inriktade mot en yngre publik, i och med att det är väldigt stora prints, blodiga dödskallar. Jag hade mycket sånt som tonåring. Men nu när man är 35 känner jag att det inte känns så himla, jag vet inte, ursäkta mig, representabelt att gå omkring med en blodig dödskalle på jobbet. Och jag vill inte klä mig i det. Så det är väl där jag försöker hitta någon middleground. Roliga tryck, färgfulla designer som ändå fungerar som vuxen.

Hemsidan Rapsodi och de första tvivlen

Jan: Ja. Och idag har du hemsidan rapsodi.com, eller hur uttalar du det?

Christian: Jag började med att uttala det Rapsodi, som en rapsodi på engelska. Men nu när jag jobbar med modeller och andra som hjälper mig att sälja det här, och alla uttalar det helt olika, så tänker jag lite att folk får uttala det hur de vill. Så får vi se vad det växer till senare. Men Rapsodi är också någonting som verkar bli ganska stort bland dem som uttalar det så.

Jan: Ja. Vi kommer ha en länk här i beskrivningen. Men jag tänker så här. En av kommentarerna som du skrev, för du har skrivit dagbok i forumet. Det är ju det som är så himla roligt, att kunna följa de här nio månaderna fram till nu. I ett av de första inläggen skrev du så här: samtidigt som jag börjar ta steg fram så börjar jag tvivla på mig själv. Är det värt tiden? Är det värt känslorna? Har jag ens en chans? Många känslor och tankar i skallen just nu. Och sen skrev du också: shit att min fästmö står ut med mig. Kan du inte beskriva det, för jag tror att det är många som känner igen sig. Det är därför jag tror att du och jag har haft så svårt att nå ut med det här med företag. Vi har drivit företag i 20 år, så jag minns inte ens hur det var. Jag kommer inte ihåg den initiala processen. Men hur var det för dig? De här första stapplande stegen?

Christian: Det där är nog en av de största, eller den första stora utmaningen, skulle jag säga, med att starta företag. Den här uppstartsfasen. Det är just: gör jag rätt, vad gör jag fel, och har jag ens någon chans? Har jag en aning om vad jag sysslar med? Det är det här tvivlet. Man måste helt enkelt lära sig att leva med det. Jag skrev om det igen ganska nyligen. Jag ser det som att det är både en av de bästa och sämsta tankarna man kan ha. För å ena sidan ska man ifrågasätta vad man gör, man måste hela tiden söka sig framåt till nästa stora sak. Samtidigt får man inte låta det äta upp en inifrån, så att man inte vågar komma till skott, man vågar inte ta några actions. Så det är en ständig oro, en ständig rädsla. Men samtidigt också det som på ett sätt motiverar en att bli bättre.

Mod är att vara rädd och göra det ändå

Jan: Men hur gjorde du för att ta det? Jag tror ju jättemycket på det där att mod inte är frånvaro av rädsla, utan mod är att vara rädd och göra det i alla fall. Hur gick dina tankar? Vad var det som gjorde att du ändå tog det här steget? Jag vet att du skrev så här: jag ringde till Skatteverket, och jag förstod inte riktigt, någon du pratade med på Skatteverket sa en sak, och sen pratade du med någon annan som sa något annat.

Christian: Och just där mådde jag jättedåligt, för jag mötte många väggar. Det var någon som till och med sa till mig att jag kanske inte borde starta företag om jag inte hade koll på de här nya IOSS-reglerna som hade släppts. Men det hade inte Skatteverket själv. En redovisningskonsult jag kontaktade hade inte heller en aning om hur den här lagen skulle tolkas, för den var bara några veckor gammal.

Jan: Så var det ändå så att de hade åsikter?

Christian: Ja, de hade väldigt mycket åsikter.

Jan: Men å andra sidan, jag tänker så här, de jobbar på Skatteverket. Nu ska jag inte säga att det är tråkigt att jobba på Skatteverket, men det känns ju inte som att...

Christian: Nej, men man har kanske en helt annan inriktning i sitt liv, i sin karriär. Men det finns många trevliga människor på Skatteverket också. Det här var bara en person som inte representerar någon mer än sig själv.

Jan: Jag brukar säga att Skatteverket har världens, Sveriges bästa kundtjänst. Så detta är ingen diss mot Skatteverket. Jag vill bara säga det. Ja, förlåt, jag avbröt.

Christian: Så vad jag tänkte, helt enkelt, var just det här när jag mötte de här motgångarna, som tog många smällar mot mitt ego. Det var: en dag i taget, en sak i taget, en uppgift i taget. Nu ska jag utreda den här första grejen. Och om jag inte blir helt klar på den, kan jag skjuta upp den? Kan jag göra någonting annat så länge? Jag tror det är så mycket sådana här förändringsprogram, som när man går ner i vikt. Börja litet. Sätt en låg ribba och börja där. Ha inte som mål att du ska bygga ett företag som ska omsätta 400 miljoner om året, utan utforska bara de frågor som du har framför dig just nu. Ett steg i taget.

Jan: Ett steg i taget. Börja litet.

Att normalisera det okända

Caroline: Men får jag bara fråga? De här rädslorna och de mentala hinder och barriärer man upplever, känner du ändå att det är saker som har normaliserats med tiden? Att jag har stött på det här hindret förr, och nu vet jag att jag kan ta det. Är du med på vad jag menar?

Christian: Ja, jag känner definitivt att jag har fått en form av erfarenhet med just hur jag hanterar det okända. För det är ju mycket det här, till exempel marknadsföring. Var börjar jag? Hur editerar man en video? Ljussättning, ljudsättning, allting. Det finns så mycket som man inte vet hur det ska lösas, och man får en form av mentalitet att, det var lite som det här avsnittet när ni pratar om ägandeskap, att jag struntar i vad problemet är, jag måste vidare på något sätt. Antingen gör jag det, jag lägger ut det på någon, jag måste vidare från situationen jag är i idag. En liten förändring i rätt riktning är ändå en förändring i rätt riktning.

Jan: Men det är ju det som jag också tycker är så himla roligt. För jag brukar säga att att driva företag, eller att starta företag, det är att vara generalist, och att det är bland det mest kreativa man kan göra. Man får så mycket problem, man får så många områden som man inte kan. Och framförallt får man också en hel uppsättning områden som man inte vet om. Som man inte vet att man inte vet om.

Christian: Min fästmö ordmärker mig väldigt mycket, för jag brukar använda uttrycket: jag vet åtminstone vad jag inte vet. Där känner jag mig ganska stark, med att jag måste erkänna att jag inte är bra på att till exempel spela in en reklamvideo, så jag måste lära mig. Eller hitta någon som kan det så de lär mig, eller hitta någonting så jag lär någon annan. Så det är mycket där, man måste vara väldigt ödmjuk inför vad man inte kan. Men man behöver inte kunna allting.

Jan: Nej, det är lite egot som får stå tillbaka.

Att känna sig levande som företagare

Jan: Men känner du dig inte mer levande? Ledande fråga.

Christian: Ledande fråga.

Jan: Men hur jag menar det: när man har alla de här barriärerna och problemen som man stöter på, så efter ett tag inser man att det är ju i detta som det innebär att vara företagare. Jag måste lösa dem på det sättet som jag kan. Och så måste man ut och hitta människor och interagera med folk som man inte har gjort förut.

Christian: Jag känner mig väldigt levande när jag får göra det. Och så inser jag att det här är företagandets vardag. Man lär sig att det är kul också, tycker jag.

Jan: Jag tror att det handlar om den här attityden, att vara nyfiken och att inte ta det personligt. Att inte vara så här: jag borde kunna detta vid min ålder, utan att vara så här: gud vad spännande, ja, detta hade jag ingen aning om. Och titta här, Skatteverket har inte heller några svar, gud vad spännande. Men om du skulle sammanfatta den här första fasen för någon som lyssnar och kanske är lite sugen, vad skulle du säga är dina insikter?

Ovisshet är okej, börja litet

Christian: Ovisshet är helt okej. Det är okej att inte veta vad du ska göra. Det är okej att inte veta vilka utmaningar du har framför dig. De kommer. Börja litet. För min del har det varit mycket det här med logistik, till exempel hur jag ska sätta upp företaget. Jag hade inte en susning, men med tiden börjar det kristallisera sig. Det är mycket det här att det är okej att vara oviss, det är okej att det tar tid. För tyvärr, om du frågar folk på forum eller vänner och dylikt, så får du bara höra de här success-over-night-stories. De som fick en omsättning på 70 miljoner över en natt.

Jan: Nej, ingen får det.

Christian: Men det är så det låter. Det är så man tror att det går. Det är så man får tro när man går in på Twitter.

Jan: Ja, men media tycker också om det. Man kom från ingenting och blev en stjärna.

Christian: Men de berättar inte att det kanske tog den här personen åtta år innan det där "kom från ingenting, blev något stort". Man skippar den där första biten, att det tog kanske väldigt lång tid där personen gick break-even. Så jag skulle säga: börja litet, börja litet, mät dig inte, och låt det ta tid.

Jan: Men jag tycker det där är fascinerande, för jag tror inte bara det är media, utan jag tror att vi generellt gärna tror på hjältedåd. Att så här, du vet, det gick över en natt, blev världsstjärna över en natt, eller byggde företag över en natt. Jag kommer ihåg för många år sedan, det var en dokumentär, jag tror det var Charlotte Kalla, där hon går upp tidigt på morgonen, har alltid ett träningspass innan folk går till jobbet, tränar, äter, gör en massa saker. Och sen det enda man ser är det där korta inslaget på Rapport, tre minuter, när hon kör över mållinjen. Och så: världsstjärna. Fast som någon sa på nätet: champions are not made in tournaments, champions are made in training. Du ser ju aldrig den där träningen. Precis som du säger, osäkerheten och ovissheten. Men jag tror ändå att vi är ganska nyfikna på det. Det är därför det är jättekul att ha dig här, där vi kan prata om processen som är bakom.

Champions are not made in tournaments, champions are made in training. Du ser ju aldrig den där träningen.

Vem som helst kan driva företag

Christian: För att kommentera om det här, jag tror också mycket på att man inte behöver vara så himla perfekt. Man behöver inte gå upp fyra på morgonen och börja sitt joggingpass i två timmar innan man startar sin dag. Vem som helst kan driva företag. Det handlar inte om att vara bäst, det handlar inte om att vara duktig på någon speciell sak, som du nämnde. Det handlar bara om att börja litet, att komma igång.

Jan: Ja, precis. Och sen tänker jag också så här, det har varit roligt, jag har några fler citat från dig där du skrev så här: nu har jag skickat sju prototyper till bekanta och inväntar svar från ytterligare sju. Samtliga har tyckt att kläderna varit schyssta eller awesome, men det är svårt att veta hur jag ska tolka svaren, för det är skillnad på att man tycker om något och att man vill köpa det. Berätta, berätta.

Christian: Jo, jag har pratat mycket om det här med priming med min fästmö, och det är just det här att när jag ber min fästmö att kommentera någonting, så kan inte jag säga för mycket innan. För allt jag säger kan påverka hennes omdöme. Precis som det hemska med relationer är att man har en relation, och relationen vägs oftast in i ens värdering av något. Så om en kompis säger att någonting är fantastiskt, så är man där: alright, är det för att du tycker det är fantastiskt och du vill köpa det här, eller tycker du det är fantastiskt för att du vill uppmuntra mig? Uppmuntran är alltid kul på ett sätt, men det är inte det som för mig vidare. Det är inte det som egentligen är värdefullt för mig. Så feedback är jättesvårt att få, har jag märkt. Just den här neutrala, objektiva feedbacken.

Caroline: Men det är för att vi ofta vill vara snälla kring det. Och där har du förändrats? Om någon skulle fråga dig om feedback idag, hur skulle du agera när du har suttit på andra sidan?

Att ge och ta feedback

Christian: Jag har ju den här begåvningen, eller förbannelsen, att jag är väldigt rak av mig många gånger när jag kommenterar något. Jag vet inte om det är ingenjören i mig, men det är på gott och ont. Vissa har väldigt svårt för mig när jag ger dem en ärlig feedback. Ett exempel var en person som hade börjat skriva en bok. Jag tyckte det var skitkul. Jag har själv studerat skrivtekniker och världsbyggande i böcker i tre år. Jätteskoj. Jag skrev ner allting som jag kom på som kunde förbättras, vad personen borde plugga för att bli bättre, och det blev en personlig förolämpning. Men jag tänkte att jag hjälpte till med objektiv feedback. Så att ge kritik är svårt. Folk tar kritik olika.

Caroline: Ja, man måste nästan vara väldigt tydlig med vad det är man efterfrågar för slags feedback. För annars får man en drös som man kanske inte var beredd på. Och det kan vara en blow till egot.

Christian: Precis. Sen tror jag också att det handlar om att vi ofta inte har distinktioner. Det är skillnad på jaget och det du gör, som du nämnde tidigare. Jag har gjort dumma saker i företaget, och jag har tagit det personligt. Sen, när jag slickar mina sår, försöker jag bara lära mig av det. Alright, det här var dumt. Jag skulle inte ha gjort det, skitsamma. Nu har jag i alla fall lärt mig av det. Det betyder inte att jag är misslyckad. Det betyder inte att företaget är misslyckat. Det betyder att det här var misslyckat. Det är inte jag. Det är en isolerad händelse.

Jan: Jag brukar tänka så här också, att jag har lyckats missa. Jag har inte misslyckats, jag har lyckats missa. Det roliga med att säga att man lyckats missa, det är att då har jag åtminstone skjutit på målet, och jag har missat målet. Men det är sjukt många som aldrig ens sparkar till bollen. Och sparkar du inte till bollen, ja, då har du ingen chans.

Jag har inte misslyckats, jag har lyckats missa. Det är sjukt många som aldrig ens sparkar till bollen.

Olika nyanser av feedback

Jan: Men jag tänkte bara runda tillbaka där till feedback. Jag tror också att det är många av oss som inte har så många nyanser på feedback. Ibland säger man så här: jag vill ha feedback. Men vad man egentligen vill ha är typ beröm eller uppmuntran. Eller ibland ber man om feedback, och så vill man verkligen ha det där: vad kan jag göra bättre? Så jag tror också att man ibland kan fråga: okej, vill du ha uppmuntran eller vill du ha förbättringsförslag? Hur många förbättringsförslag vill du ha?

Eller som jag ibland har med en av mina kompisar, Niklas. Du vet, när jag ringer honom, så bara: du Niklas, nu vill jag bara kräka lite. Och då är det så här: okej, nu är det tio minuter. Jag vill bara prata skit. Jag säger allt jag tycker så att man får det ur sig. Så ibland tror jag, precis som du säger, att man i all välmening, för jag är precis som du, jag tänker också ofta så här att feedback är en gåva, och så anstränger man sig verkligen, tar fram förbättringsförslag. Och sen får man sånt kräk tillbaka.

Christian: Jo, men jag vidhåller att man måste vara tydlig med vad det är för feedback man vill ha. Eller om det är beröm, boost. Eller om man vill veta: är världen jag har byggt trovärdig? Eller något annat. Det finns hur många distinktioner som helst som man kan ta in där.

Skatteverket sa nej, och det blev en motivator

Jan: Ja. Sen skrev du också så här: jag fick avslag på att starta enskild firma. De motiverade det med att jag aldrig har drivit företag inom området, så de kan inte räkna med att jag kommer sälja något, och därmed vill de inte godkänna mig. Jag stod på mig, men de återkom med att jag får registrera mig efter att ha börjat sälja. Var det Skatteverket?

Christian: Det var Skatteverket. Och fy fan vad jag blev motiverad efter det där.

Jan: Blev du det?

Christian: Jag blev så jädrans förbannad. Så det motiverade mig jättemycket efteråt. Jag hade gråtit ner mig i ett hörn, och fästmön kom hem och hittade mig. Men efter det fick jag motivation av det.

Jan: Men det där är ett fantastiskt inlägg, som inte är editerat utan får vara kvar. Jag hade fel. Jag fick lov att starta företag. Det var min momsregistrering som blev underkänd. Men jag blandade ihop termerna.

Christian: Jag förstod inte riktigt vad jag pratade om. Det är lite det som jag nämnde tidigare. Jag försöker bara vara ärlig med hur jag uppfattar situationen här och nu. Det kanske är helt fel. Men jag är en nybörjare. Jag är helt ny på det här. Jag kommer definitivt göra väldigt många fel. Det där är ett av dem. Jag tror det var först för någon månad sedan som jag lärde mig att så var inte situationen.

Jan: Ja. Jag såg det och skrev det sen längre ner. Jag hade missförstått.

Caroline: Det är ärligt och fint, och det är också roligt det du säger, att man kan missförstå saker. Så blir det liksom helt annorlunda i ens huvud. Och lingo som man bara inte förstår, för man är helt ny i området. Som gör att man inte heller förstår vad det är som sägs riktigt.

Christian: Jag missförstod helt och hållet. Men det intressanta med situationen var att jag bara blev motiverad av att jag blev så totalsågad av Skatteverket att jag inte borde driva företag. Jag har ju aldrig sålt kläder tidigare. Men jag sa det att, men hur ska man lära sig att sälja kläder om man aldrig har sålt kläder tidigare? Var börjar man? Det blir en sån här moment 22. Detta företag har aldrig startat, så därför tror vi inte på det, därför får du inte göra det. Du har inte jobbat med kläder, för du har aldrig jobbat med kläder.

Jan: Ja, precis.

Vändorna med designers

Jan: Bra. Sen har du också haft en del vändor med designers, där du skriver så här: radiotystnaden har varit för att jag har haft en del vändor fram och tillbaka med designers. De jag har haft kontakt med har inte kunnat några verktyg eller direkta kunskaper, utan jag har kommit på dem med enbart copy-paste-symboler. Berätta hela resan, för det där var också spännande.

Christian: Det intressanta med partnerskap är att jag kan designa, för jag har pluggat design tidigare. Men jag är inte tillräckligt bra för att göra allt jag vill. Jag kan sketcha koncept, jag kan göra outlines, ibland kan jag göra allting helt själv, men vissa saker, jag bara vet att det här kommer jag inte klara av, jag måste kontakta någon som är bättre än jag. Och många människor är väldigt mycket bättre än svenskar på att sälja sig själva. Det är en bra egenskap. Nackdelen är när man säljer saker och ting som inte går att leverera. Så jag har haft kontakt med designers där vi satt upp avtal. Jag vill se ett koncept innan jag betalar pengar, så de är frysta, och sen ser jag ett koncept. Om vi båda två är överens om konceptet, så går vi vidare med att skapa skarpa designer av det hela.

Jan: Och det var utländska designers då?

Christian: Ja, en online konsulttjänst där jag hittade dem, typ Fiverr eller Upwork.

Jan: Ja, precis.

Christian: Jag gick till en av de mest populära med absolut flest recensioner, för jag tänkte att det är väl alltid en bra indikator. De hade fem tusen femstjärniga recensioner. Men det visade sig att personen inte alls kunde designa det jag bad om. Det var då jag förstod vad det var för typ av design det här egentligen var. Det var någon som sa, jag vill ha en t-shirt för tältälskare, och så copy-pastade de ihop lite bilder. Men jag behövde en illustratör. Så illustratörer säljer sig själva också som designers ibland. Men helt ärligt, många av de här vanliga designers har jag inte jobbat med. Om jag har jobbat med någon, så har det mer varit ja, det är ordet designer, men det är illustratörer. Den som har varit med och gjort min logga med mig, färgeffekterna som var på den, det kom från en konstnär som sysslar med vattenmålning, för att få de effekterna på loggan som jag ville ha. Jag kunde inte få en designer att göra det här, utan jag måste ha någon som kan måla med vattenfärg för att göra det här åt mig. För jag kan inte måla med vattenfärg. Så det finns jättemycket hjälp som man kan söka, som man inte behöver kunna själv.

Hjälp på områden du inte visste fanns

Jan: Sen det här roliga, att det finns så mycket hjälp på områden där du inte visste att det fanns. Till exempel det här med att någon som målar vattenmålning hjälper dig att designa en logga.

Christian: Det trodde jag aldrig, men jag är jättenöjd med den i alla fall.

Jan: Hur har du gjort det här? För det där är också en sån, att vi lever i Sverige, och då är det så här: ensam är stark, och självaste är bäste dräng, och man ska inte starta företag innan man kan allting. Och här pratar du så här: nej, men detta är min business, jag ska designa och göra t-shirtar. Men så sitter du här så här: ja, fast jag gör inte ens det själv. Har du alltid haft den här förmågan att kunna be om hjälp? För jag tror att det där är något som hindrar många, att man inte ber om hjälp, utan att man är så här självaste bäste dräng.

Christian: Jag har ju turen att jag inte är så himla stolt över, eller jag känner ingen direkt stolthet över jobbet jag gör. Jag vill lösa en situation, jag vill komma vidare, och jag förstår den stoltheten, jag har många vänner som har den, men jag ser det snarare som att ingen människa kan vara bäst på allting. Väldigt få är någonsin bäst på någonting. Varför inte söka hjälp från andra?

När man nördar ner sig: är det värt min tid?

Christian: En annan situation är till exempel det här att det är så väldigt lätt att man nördar ner sig inom ett visst område, för jag tycker det här är skitkul. Till exempel är programmeringen på min hemsida programmerad i ett språk som heter Ruby. Jag har gjort det på en makronivå med drag-and-drop-makron, och nu ville jag ha en funktion som inte gick att åstadkomma med det. Då började jag nörda ner mig i så här, hur programmerar jag det här i Ruby, och jag spenderade ganska många timmar bara på att nörda ner mig, att bara lära mig programmera igen. Det var då jag fick den här tankeställaren. Alright, det här kommer ta mig x antal fler timmar för att kunna avsluta och kanske göra det bra, om det ens någonsin blir bra. Är det här värt min tid? Att jag ska lära mig bara den här grejen, eller ska jag ta in någon som kan göra det här åt mig? Man måste inte kunna allting. Det jag ser det som är att man måste ha egenskapen att försöka komma vidare. Sen hur man gör det, det är en annan femma.

Jan: Nej, men det där, vi pratade ju om det också innan. Gör jag rätt sak eller gör jag fel sak? Skapar det här värde för mig just nu? Sånt kan stoppa en så himla mycket, om man inte har lärt sig att jag ska bara komma vidare.

Caroline: Alltså, man kan ju till och med komma fram till att, nej, jag är nog inte en företagare. Att det kan vara så jobbigt att stanna av och inte komma vidare.

Var kommer energin ifrån?

Caroline: Men hur håller du liksom så här? Detta tycker jag är nästan bland det svåraste jag pratar om. Hur har du energin? Jag kan ju tycka att det är så himla roligt, och då säger folk ibland: men hur kan du jobba så mycket som du gör? För jag är så här, fast jag tycker i de flesta fall att det är så himla roligt, att jag tänker inte ens på att timmarna går. Som att sitta och leta designer. Eller sitta och leta de här konserterna. Ja, det kan ta tre, fyra, fem timmar. Och sen upptäcker jag: gud, är tiden borta? Hur tänker du? Återigen, du gör ju detta vid sidan av ditt vanliga jobb.

Christian: Ja, min vanliga heltidsanställning. Jag var jätterädd för den situationen som du beskriver, att jag helt plötsligt skulle behöva plöja ner tre, fyra timmar en vardag, eller flera vardagar i sträck, flera veckor, månader i sträck. Jag har varit skiträdd för det. Men jag förstår exakt vad du pratar om nu, för det är ett jobb. Jag försöker skilja, när jag pratar med min fästmö, att nu jobbar jag, nu sysslar jag med mitt företag. För när det är mitt företag, det är inte jobb i min mening, det är min hobby. Det är mitt lilla barn, det är min sysselsättning. Just den här känslan av ägandeskap gör att det inte känns så slitigt. Det kan vara stressigt, det kan vara pressande, jag har skrivit mycket om just det också. Men timmarna känns inte så långa. Det känns snarare som: jag vill kolla upp det här. Jag vill lära mig det här. Oh, hur löser jag den här situationen? Hur kommer jag vidare här borta? Så det känns inte lika tungt. Många gånger sitter jag en lördag sex timmar och jobbar med företaget, och jag tänker inte på det.

När det är mitt företag, det är inte jobb i min mening, det är min hobby. Det är mitt lilla barn.

Bygga en dröm eller plöja ner timmar i ett spel

Christian: Och helt ärligt, om man ska tänka så här, livsäventyrsbyggande: antingen kan jag jobba sex timmar med att bygga en dröm, eller så kan jag plöja ner sex timmar i ett datorspel som jag har spelat tiotusentals timmar redan, och inte kommer ihåg en enda timme från. Så det är inte så himla tungt som det låter. Men visst, folk tycker att man är superseriös och jätteduktig när de hör...

Jan: Precis, precis, nu jobbar han, du vet, nu jobbar han 60 timmar i veckan. Ja, shit, han jobbade 20 timmar i helgen.

Christian: Men egentligen, vad jag gjorde var att jag spelade in dansvideor, kollade upp filmteknik, sånt som folk egentligen gör när de slösurfar, men jag gör det ur en produktiv synvinkel. Så det går att göra allting sjukt jävla mycket roligare. Och det blir roligare när man känner att man äger det. För att man driver det.

Jan: Ja. Och då ska man också säga, än så länge är du ju fortfarande i uppstartsstadiet. Så det är inte en sån, oh, jag gör detta och jag tjänar miljoner på det. Utan tvärtom är det ju, som vi kommer till sen...

Christian: Jag har inte förlorat miljoner än så länge.

Att lägga ut pengar på sin hobby

Jan: Nej, precis. Utan det har mer eller mindre bara kostat dig pengar än så länge. Och det är ju där som jag säger att man ska starta ett företag. Jag brukar säga så här, att göra det för att man tycker det är så himla roligt. Så att man hade gjort det även om man inte fick betalt. Det tror jag många gånger är en framgångsfaktor. Och det är så svårt att ge bort den insikten innan man har provat det själv. För precis som du säger, du sa så här: jag jämförde, jag hade kunnat sitta och spela dataspel annars. Och jag tänker så här, det är ju sånt som folk gör. Sitta och spela dataspel, kolla på sport eller fotboll. Detta är bara en annan lek. Men som dessutom kan ha en bonus. Att jag i framtiden kanske kan försörja mig på det. Eller det kan ge mig lite extra pengar.

Christian: Och bara för att hoppa in och gå tillbaka lite. På tal om det här med att lägga ut pengar. Det är en annan sån rädsla. Men nu lägger jag ut pengar där, kanske pengar som jag aldrig får se igen. Jag kanske misslyckas helt och bara bränner pengar. Jag var jätterädd i början. Jag tyckte att jag hade misslyckats det första året när jag hade lagt ut, jag tror det var 12 000 kr för uppstarten första året, med prototyper och designers. Medan nu skrattar jag åt den summan, för jag hade så jäkla kul. De kläderna som jag beställde hem, dem använde jag ju. Och de som blev dåliga, som misslyckades med trycket, det är sovkläder i så fall. Jag har varit rädd väldigt länge för just det här. Vilka pengar kommer jag förlora? Hur mycket är jag villig att förlora? Man ska aldrig någonsin förlora så mycket att man är ute och spelar, eller att man tar skada av det. Men jag ser det snarare så att, all right, istället för att köpa den här resan, eller den här nya bilen, eller den här nya kavajen, så lägger jag de här pengarna i företaget. Kanske för att jag köper en ny kamera, jag tar en kurs inom digital videoredigering eller dylikt. Jag lägger pengarna för att komma vidare i företaget. Och då känns det mer som att jag lägger pengar på en hobby, och inte att det är en form av riskkapital. Det är det ju egentligen. Men det känns inte som det.

De bästa pengarna investerar du i dig själv

Jan: Ja. Jag tycker att det där är skitbra att du säger det. För det är många som menar så här, jag sparar tusen kronor, och sen lägger man det ganska anonymt, till exempel i Lysa eller i en fondrobot. Och jag påstår ju så här, pengar som man investerar i sig själv och sitt eget företag, det är de bästa pengarna du kan investera. För ett, det kan bli något, du kan få pengar tillbaka. Dessutom får du all den här rabatten på alla prylar, med att du köper det skattefritt utan moms. Plus, framförallt det som egentligen är ännu viktigare, du får massor av kunskaper. Och den kunskapen är obetalbar. Sen vet man aldrig när den kommer till användning i framtiden. Kanske till och med i sitt vanliga jobb, för man har mer förståelse för ekonomi, eller mer förståelse för marknadsföring eller försäljning. Men du skulle säga någonting, Christian.

Pengar som man investerar i sig själv och sitt eget företag, det är de bästa pengarna du kan investera.

Christian: Ja, jag ser det som så här. Nu är inte jag särskilt materialistisk av mig, ironiskt nog, för jag designar t-shirtar. Men jag ser det som, vad lägger jag helst pengar på? Vad kommer ge mig roligast saker att berätta om när jag blir gammal och gaggig? Att jag köpte en iPhone, eller att jag försökte dra igång företag? Jag kanske misslyckas med det hela. Men shit, vilken jävla berättelse det kommer bli. Alla människor jag haft kontakt med, allt som jag gjort, allt som jag inte gjort, allt jag lärt mig. Så det är en resa. Och de största resorna vi gör, det är ju den emotionella biten i resan.

Att starta företag kring det man redan kan

Caroline: Ja, nej, men precis. Jag tänkte också att i början pratade du om att du jobbade med ditt företag med saker som du var intresserad av, som de här t-shirtarna med design, musik och dans. Och oftast, när man pratar med folk som inte har företag, så känns det så långt bort för dem, att, men vad skulle jag starta företag kring? Jag har ingenting som jag kan sälja. Men oftast är det ju så att man startar företag kring någonting som man kan, som man har intresserat sig för, som har varit en hobby eller något som man har ägnat mycket tid åt. Men som man aldrig har tänkt skulle kunna vara någonting man startar företag kring. Hur tänker du kring det, just i ditt eget sammanhang?

Christian: Ett annat tillägg är att det finns också den här mentaliteten, att vissa tycker det är fult att tjäna pengar, eller man är rädd att tjäna pengar kommer döda nöjet i hobbyn. Jag kände också den. Jag brukar sitta och rita, mycket av vad jag gör på fritiden är att jag målar miniatyrtennsoldater. Och jag tycker det är superkul. Jag var rädd för att nu skulle det kännas som jobb att designa. Men jag ser det snarare som att jag håller det vid liv, och sen bygger jag relationer. Jag kontaktar folk, jag pratar med folk, det är relationer det mesta. Så min hobby är fortfarande min hobby. Det är att jag sitter och ritar. Och många gånger sätter jag mig och ritar, det är inte produktivt överhuvudtaget. Jag gör det för min egen skull. Så jag förstår rädslan, men det blir lite vad man gör det till. Du själv har ganska mycket inflytande över vilken väg du väljer att gå.

Caroline: Sen tänker jag också så här, att om man slutar tycka att det är roligt, då är det ofta någon ny hobby som har kommit och ersatt den gamla.

Christian: Ja, det är faktiskt sant.

Caroline: Jag tror inte man behöver vara så himla rädd för det där. Men jag vet, vi har ju haft många diskussioner om det på forumet. Att det är en farhåga, att om jag börjar göra detta som jag tycker är kul, och ska börja tjäna pengar på det, eller göra ett företag av det, så kommer det sluta vara roligt. Men det kan också vara det att man inte ens vet hur man skulle kunna tjäna pengar på det som man tycker är kul, eller som är ens hobby. Att det krävs lite brainstorming eller tankeverksamhet kring det.

Den bästa idén lever bland folk

Christian: Där känner jag bekanta som har det så att man håller idén för sig själv, för man är rädd att någon ska få höra idén och kanske ta den. Jag ser det som raka motsatsen. Jag tycker man bör ta den risken. Den bästa idén är idén som lever bland folk. En person kan alltid ha en fantastisk idé. Men man blir så lätt hemmablind i sin egen skalle. Så den bästa idén föder man tillsammans med andra. Så jag tycker definitivt att prata om idéer. Prata om din hobby med andra. Det blir så mycket bättre.

Den bästa idén är idén som lever bland folk. Man blir så lätt hemmablind i sin egen skalle.

Jan: Ja. Och sen, detta var en uppdatering från september förra året, tre månader senare. Då skrev du så här: jag är en kläddesigner! Utropstecken! Eller tja, jag börjar känna mig som en. Sen skrev du: jag har fått hem andra vågen av prototyper. Väntar nu på den tredje som bör komma. Och i helgen började jag använda kläderna som jag redan är nöjd med, och fick en upplevelse jag aldrig varit med om förut. En främling kom fram till mig och gav komplimanger för kläderna som jag själv har designat. Det är skoj utifrån aspekten att jag i alla fall inte är helt ute och cyklar. Berätta om det.

Första komplimangen från en främling

Christian: Ja, det där var en sån kväll där jag tackar min fästmö för att hon är så tålmodig, för jag hade ett väldigt stort ego den kvällen. Men det var helt enkelt så att jag hade fått hem kläderna. Jag tyckte det var superhäftigt. Jag började äntligen se att det här började bli någonting. Det här var inte bara sketcher och design på min datorskärm. Jag fick hem det, jag tyckte det var jättekul. Jag tog på mig en bara för att kolla hur det kändes. Vi satt på en pubquiz, och det var en person som kom fram och bad att få läsa vad det stod på t-shirten, och gav mig komplimanger. Jag bara satt där och sken upp. Fästmön sa att jag sken upp, och hon sken upp för min skull. Jag sken upp så himla mycket, så vi bara satt där och sken på varandra. Men nej, det var inte en sån jäkla egoboost. Det var så jävla kul. Som jag sa till mig själv, för att vara en liten party pooper: det här betyder egentligen ingenting för företaget, det betyder inte att det här kommer lyckas. Det här är en persons kommentar. Men jävlar vad jag kommer suga på den här karamellen, och det där kommer bli just ett sånt äventyr som jag kommer berätta om när jag är senildement och 95 år. Man minns ingenting, men det minns man. Den historien tar jag med mig.

Caroline: Man minns vissa grejer, ja. Om jag bara får spinna på det du säger, med att man har varit med om någonting i sitt liv. Att man kan typ hjälpa sina barn sen kanske, med saker som man inte har en aning om vad det skulle kunna vara nu. Men man har ju åtminstone utsatt sig för någon svårighet som man sen kanske kan hjälpa någon annan med.

Ringar på vattnet: att inspirera andra

Christian: Absolut. Vissa har ju fördelen att ha föräldrar som kan lära sina barn det här. Och det är fantastiskt. Det är som prat om det här med ekonomi. Många har inte lyxen att veta vad en aktie ens är när man växer upp. Man får lära sig själv, oftast genom att göra några misstag. Så det är fantastiskt att kunna lära andra. Mina vänner vet om att jag sysslar med det här, och jag har vänner som har kommit och pratat med mig om det här emotionella. Hur är det att starta företag? Vad ska vi tänka på? Hur ska vi börja planera? Även om jag säger till dem att jag känner att jag kan ingenting överhuvudtaget. Men det där pyttelilla som jag känner att jag kan, mest emotionellt, det bidrar jag jättegärna med. Det är så kul att hjälpa andra med det man själv har lärt sig.

Jan: Och det är det jag älskar, att det verkligen är som ringar på vattnet. Att, nu har du tagit det här modiga steget, startat företag, och då blir det ju andra som kanske också har gått och närt den där tanken. Kan Christian, då kan kanske jag också. Så blir det också en hel del nya konversationer. Det är samma som när man själv börjar våga prata om att jag är intresserad av pengar eller investeringar. Plötsligt kommer det människor som man kanske aldrig ens hade gissat, som också är så här: ja, jag har tänkt på det du sa där för två veckor sedan, eller förra året. Hur tänker du då?

Christian: Nej, men det är ju skitkul.

Jan: Är det någon i din närhet som också har startat företag, vad du vet?

Christian: Inte startat företag, men jag har ett par vänner som har funderat på att starta företag i några år. Det har varit en läskig tanke, de har inte vågat komma igång, och vi har börjat diskutera det här nu, där jag försöker hjälpa dem med mina insikter som jag har haft. De tycker det är jätteskönt att ha någon att prata med. För det är just det att när man väl börjar, eller överhuvudtaget, man känner sig så vilsen, för det finns ingen som kan säga till dig vad du ska göra härnäst. Det är du som ska säga till dig själv vad du ska göra härnäst. Och det är därför jag tror mycket på det här. Ett steg i taget. Du ska inte omsätta 70 miljoner över en natt. Bara börja med den första saken som ligger framför dig.

Ett steg i taget, ett trafikljus i taget

Jan: Ja, precis. Nej, jag tror att det där är så klokt, och jag håller helt med. För så är det även idag, 20 år senare. Problemen är annorlunda. Till exempel sitter jag själv med, ja, men det ska emissioner och det ska revisorer och det ska vara så här. Men ett steg i taget. Man behöver inte fundera på alla trafikljus. För jag tog det som en kompis till mig, Charlie, sa: Jan, det är som när vi åker på semester. Det är ju inte så att du sitter i bilen och säger så här, jag trycker inte på gaspedalen förrän jag vet att alla 13 trafikljusen är gröna, utan vi kör ju till det första trafikljuset, tar hand om det som behöver tas hand om, sen kör du till nästa trafikljus. Jag kommer ihåg att jag skulle återberätta detta på en föreläsning, och då sa jag så här, för ni provpackar väl inte bilen innan ni åker på semester? Och då var det en äldre herre. Jo, det gör jag visst. Jag tänker, va, gör han inte det? Precis.

Du sitter inte i bilen och väntar tills alla 13 trafikljusen är gröna. Du kör till det första, tar hand om det, sen kör du till nästa.

Första ordern: allting gick åt helvete

Jan: Men du, sen var det ett roligt inlägg. Du skrev då i din tråd, som vi naturligtvis länkar till här också, där du skrev så här: jag är redo för lansering, jag fick min första order, och det gick fantastiskt nog helt åt helvete. Så du får berätta vad det var som hände.

Christian: Det hemska är att man lär sig inte lika mycket när allting går bra. Jag tänkte, jag kontaktar en person jag känner som bor i ett annat land, som jag inte tänkt sälja till primärt, som inte har särskilt stor internetvana. Och det blev sån kalabalik med leverantörer. De kunde inte hitta någon adress. Jag tror det tog fem vändor fram och tillbaka med inkorrekta uppgifter. Det var då jag lärde mig, jag måste ha någonting som kollar adressen. Jag kan inte utgå från att folk skriver in sina uppgifter rätt. För de kommer få en dålig upplevelse om det blir fel. Även om det är de som gjort fel, det är vår relation som påverkas, min till kunden. Så som jag sa, allting gick åt skogen. Det var helt jäkla fantastiskt. Jag lärde mig jättemycket på just de här gångerna det går fel. Det var lite som vi pratade om tidigare, ett misstag betyder inte misslyckande. Ett misstag eller en motgång, det är snarare något fantastiskt. Du lär dig så jävla mycket mer om du har det kämpigt, än om allting bara funkar utan att du egentligen vet varför det funkar. Så när det går dåligt har jag lärt mig jättemycket.

Att dissociera jaget från prestationen

Jan: Men det gäller ju att separera jaget från prestationen. Hur gör du det? Jag vet till exempel, vi har ett trick där, när man tycker att det har gått åt helvete, så brukar jag säga så här: ja, men skitbra, grattis, vad är det mest fantastiska som du har lärt dig av detta? Och det första man får är så här: dra åt helvete. Inget, absolut inget. Men då är man ju mitt i det. Sen kommer man på att det var ändå rätt så bra, det som hände. Hur gör du för att dissociera dig från misstaget eller misslyckandet? Eller från det när Skatteverket sa nej, eller när ordern gick fel?

Christian: Det är jättebra det du säger, att dissociera sig. Man behöver ju göra det.

Jan: Ja, och det är ju psykologiskt det som sker. Okej, detta är jag. Detta är problemet. Nu lägger jag problemet på bordet, och jag själv sitter på andra sidan bordet, och nu kan vi titta på problemet. Men det låter enkelt. Hur gör man rent psykologiskt? Hur gör du?

Christian: Det är inte enkelt. Som ett brev på posten kommer det att man måste tillåta sig själv att må dåligt. För jag blev jätteförbannad, jättestressad. Jag blev så arg på min gudmor. Det var min gudmor som det hände för. Jag blev så förbannad på henne ett tag, därför att hon gjorde så mycket fel med att skriva in uppgifter. Hon skulle till Mexiko. Hon hade råkat skriva Sverige, till exempel. Det var bara missförstånd. Sen efter det tänker jag att jag har tre alternativ. Antingen väntar jag på att det här går över av sig själv. Eller nummer två, jag är kvar i situationen. Eller nummer tre, jag tar mig ifrån situationen. Och med de tre resonemangen är det bara den här: vänta på att något går över. Väldigt få saker går över av sig själv. Hade det här varit en riktig kund, det är en relation jag förstör. Den kommer aldrig någonsin gå över. Det är permanent skada. Som dessutom kan leda till att någon skriver en review, och så skadar det andra. Precis. Att finna mig i situationen, det fungerar inte heller. För det betyder att fler kunder kommer få den här upplevelsen. Och det vill jag inte. För min relation till kunden är det absolut viktigaste. Och då nummer tre, jag måste hitta ett sätt att komma härifrån. Det enda jag vet är att jag måste bort från den här situationen. Där och då, det är okej om man är dålig, men det brukar vara den där... Om... Åh gud, vänta, förlåt, tunghäfta.

Rörelse framåt är det enda alternativet

Jan: Nej, men det jag hör i det där är ju den här rörelsen framåt. Och av de två första exemplen som du beskriver, att vara kvar i det, det är ingen rörelse framåt. Det blir ingen som blir bättre. Att vara kvar i det gör dessutom en dålig kundupplevelse. Och det är det som jag gillar med företagandet. För det tvingar dig hela tiden att ta nästa steg. Jag har till och med kompisar som säger så här, som företag, antingen så utvecklas du eller avvecklas du. Det finns liksom inget status quo. Antingen utvecklas du eller så dör du. Jo, men man kan ändå vara i det där, att nu gick det åt helvete, det var inte mitt fel, och så vidare och så vidare. Men jag upplever, nej, det finns inget att hämta där. Det är en återvändsgränd, helt enkelt.

Caroline: Förlåt, får jag bara göra...

Jan: Tiderna som går? Men jag upplever ju... nej, det får du inte nu... att det blir lättare för varje gång som jag hamnar i en sån där återvändsgränd. Att liksom ta mig därifrån. Men det är en träningsfråga också. Vad var det nu du skulle säga?

Caroline: Nej, men jag tänkte på det som vi pratade om innan. Vi tränar ju kampsport, och där är det ibland så att när man tränar, så ska man träna något försvar. Och så ibland är det någon som gör något oväntat. Och så här: you attacked me wrong. Du attackerar mig på det viset, det är fel. Och det är precis så här: du kan inte fylla i det. Jo, det gick ju att fylla i i formuläret. Man kunde det.

Christian: Jo, men jag tycker också så här, när jag hör din historia här. Att om man får det problemet, så börjar man förstå hur andra sajter attackerar problemet. För vissa har ju nu Klarna, om man ska fylla i sina uppgifter och hur man vill betala. Då är det som att det redan blir ifyllt. Så fort man skriver de första bokstäverna, typ, och man gör det på sin telefon. Jag vet inte om det kommer ihåg eller om det är med bank-id. Men det är som att de försöker attackera det på ett sätt så att problemet inte kommer hända.

Vems fel det är spelar ingen roll, du måste vidare

Jan: Ja, och det är ju det som jag gillar med det här. Rörelse framåt, eller proaktivitet, eller att vara företagare, är ju liksom, jag brukar också säga att det är en fantastisk personlig utveckling. Utifrån det vi pratade om, jag tror i förra avsnittet, om ansvar. För det är ju ingen annan. Är man företagare, det finns ingen du kan peka på. Och till och med om man är ett större företag, du kan ju inte peka och säga, ja, men det är kundserviceavdelningen som har gjort fel. Nej.

Christian: Får jag flika in där. Det var som Caroline nämnde, jag tycker det är fantastiskt. Man kan peka jättemycket finger på vems fel det är. Men det är irrelevant. För du som företagare, du måste vidare. Det kanske är kunden som fyller i jättehemskt, det är jätteidiotiskt. Det är kanske någon som lämnar låtsasdåliga eller låtsasbra omdömen. Det är strunt samma vems felet är. Det kanske var jag som gjorde fel i att det inte gick att skriva in rätt adress. Det är strunt samma. Du måste vidare. Och det är just där som jag tror det är mycket personlig utveckling, att jag struntar i vem som har gjort fel. För det är ändå jag som betalar för det. Jag bryr mig för att lära mig, men jag måste vidare.

Caroline: Men också som du säger, att det kanske är så att man själv måste titta på sitt eget ansvar i problemet. Att jag gjorde det inte enkelt att skriva in rätt adress. Eller jag förstod inte att jag behöver hjälpa till lite där.

Man kan peka jättemycket finger på vems fel det är. Men det är irrelevant. Du som företagare måste vidare.

Hur underlättar jag för andra att göra rätt?

Christian: Absolut. Hur underlättar jag för andra att göra rätt? Ett jättefascinerande exempel är designcykler. När man ska köra ut från parkeringshusen. Ni vet de här maskinerna som man måste sträcka sig ut till. Och så hade vi ett intressant teoretiskt dilemma. Om de här maskinerna sitter så otillgängligt, man ska sträcka sig ut, och en kund råkar trycka på gasen och kör in i bommen. Vems fel är det? Kunden tryckte på gasen. Absolut. Men de som satte upp och designade den här lösningen, de har gjort det väldigt svårt att göra rätt för kunden kanske. Så det är just mycket det här, vems fel är det egentligen? Det är intressant för att lära sig av situationen. Men det är irrelevant ur perspektivet att du som företagare måste vidare.

Jan: Ja, ja. Nej, men det kommer jag ihåg när jag hade mina första anställda. Att det var ju ändå så här, till syvende och sist, så var det ändå alltid mina pengar. Gjorde de rätt, så hamnade pengar i min ficka. Gjorde de fel, så hamnade pengar ur min ficka. Så det går inte att skylla på någon annan. Och det är ju det som både är, när man har lärt sig länge att leva med det där, så blir det charmen. För plötsligt är man så här, shit, jag kan påverka allting. Och det ligger inom min makt att påverka det. Men det blir också, i de situationer när det blir jobbigt, så kan jag ibland tänka så här, varför har jag bara inte jobb på kassan någonstans? Och liksom bara sitta. Mina kompisar brukar alltid garva åt mig när jag kommer och säger att jag ska bara söka jobb i en butik och sitta i kassan. Då säger de så här: Jan, du hade två timmar senare börjat organisera om lagret och flödet, och sen hade du fått sparken.

Megalord och den första försäljningens magi

Jan: Så att, men jag tänker också så här, en annan kommentar som du skrev i början av 2022. Då skrev du så här: jag gick typ live, jag har jobbat med att bygga upp mina sociala medier, jag har bjudit in mina vänner. Liksom så här, shit. Ja, jag borde sova nu, men jag fick min första order. Och sen skrev du så här, och jag älskar din humor, då skriver du så här: vd låter så tråkigt, jag ska nog kalla mig megalord. Och det är precis den här känslan, att det ger fantastiskt mycket energi.

Christian: Jo, men cirkeln är ju sluten, får man väl säga.

Jan: Vi kanske ska låta Christian berätta. Förlåt, vad var frågan nu igen?

Caroline: Berätta, hur var känslan? Hur var det för dig?

Christian: Oerhört blandad, det var helt magiskt för det första. Jag vet fortfarande det fulla namnet på den kunden. Exakt vilken stad och land hen bor i. Jag kommer nog aldrig glömma det. Det är återigen historier som jag tar med mig in i graven, som jag tycker är fantastiska. Min fästmö har hört det flera gånger. Min fästmö vet säkert också allting nu. Men det var superkul. Det var en enorm boost. Samtidigt är det här komplext med att, all right, det här är min första försäljning. Det säger ingenting om framtiden, så jag måste ändå försöka vara objektiv med känslan, att jag inte tappar verklighetsgreppet på grund av det här. Men det är väl just det, att de små segrarna är jätteroliga. Det är just det här som är en del av ett äventyr. Det handlar inte om att bli stor direkt. Det hade varit kul på ett sätt. Men njut av resan. Min första order hade jag så jäkla kul med. Andra ordern var inte lika häftig, fortfarande en jättestor grej. Men den där första ordern, eller den där första komplimangen jag fick av en främling, eller första gången jag såg någon använda min t-shirt ute. Skitkul. Jag bara skiner upp. Så njut av de små segrarna. De är fantastiska.

Cirklar som sluts

Jan: Men det blir ju de här tillfällena, tror jag också. Jag brukar ibland tänka på dem som firsts. Jag tänker också på det i cirklar som sluts. Du har startat ditt företag, du har designat, och sen har du fått en order. Cirkeln sluten där. Eller någon kom och såg din t-shirt när du hade på dig den ute. Cirkeln sluten. Du har fått någon slags bekräftelse på det du gjorde. Man får sådana små cirklar som sluts. Och sen andra ordern, det var inte samma cirkel som sluts, utan du kanske behöver en annan cirkel som sluts. Man får en form av bekräftelse. Jag tror jag tar ett steg i rätt riktning nu.

Christian: Ja, man får bekräftelse på det.

Jan: Ja. Och sen skrev du också, tror jag, ett par dagar senare, ett annat inlägg, där du skrev så här: jag trodde jag skulle avsky att marknadsföra och sälja. Och sen skrev du ändå så här: ja, men jag tycker ändå detta verkar ganska roligt. Kan du inte berätta någonting om det också? Det tror jag också är en sån där grej som hindrar många. Att man tror, att man tycker att försäljning och marknadsföring är något fult. Jag hade exakt samma uppfattning när jag skulle starta mitt företag. Det här var en av de stora sakerna som höll mig tillbaka. Att jag inte ville syssla med försäljning.

Marknadsföringen blev det roligaste av allt

Christian: Jag ville rita, jag ville designa, jag ville inte syssla med någonting annat. Medan numera lägger jag 90 procent av tiden på just marknadsföring, eller 95 kanske till och med, och jag tycker det är jätteskoj. Det är en annan form av kreativ process som jag aldrig varit med om. Videoredigering, jag vet att det varit mycket jobb bakom det för att göra professionella videor, jag har aldrig förstått riktigt hur mycket jobb och kunskap det egentligen krävs. Så när det gäller just sådana här saker, man kommer alltid stå inför nya utmaningar och kunskap att lära sig. Och det är så lätt att ha förutfattade meningar om dem. Marknadsföring tycker jag är superkul just nu. Jag skulle aldrig trott det om mig själv. Men det är väldigt mycket gamification i det hela, med plattformar och... Nej, jag hade inga förväntningar om det. Jag trodde att det skulle vara jättehemskt, men nu är det det jag lägger mest tid på. Jag tycker det är roligast också, nästan.

Caroline: Kan du säga att du har börjat använda de här lärdomarna du har skaffat dig från företaget i andra områden i livet, eller i ditt vanliga jobb?

Christian: Jag har haft turen att när saker och ting går riktigt illa, så brukar jag vara den som bara tänker att jag vill härifrån. Hur löser jag det här? Antingen flyr jag eller inte, men situationen måste bort, den måste lösas. Att göra ingenting är någonting som jag inte vill göra. Men annars är det väl snarare den här, något som har hjälpt mig i privatlivet, det är just det här att skapa värde. Är det det här jag ska prioritera just nu, eller är det kanske bättre om jag gör någonting annat istället? Låt säga, vi bor i en bostadsrätt, vi har saker som behöver göras, och där, istället för att pilla på allting lite grann och inte bli färdig med någonting, eller bara pilla på en grej, så är det den här prioriteringen. Vad ska jag göra först? Vad njuter jag mest av om det är överstökat, även om det är någonting som tar lång tid, eller om det är någonting som tar lite tid? Vad ska jag fokusera på just nu?

Bredare förståelse för hur saker fungerar

Jan: Det där tänker jag också på, jag brukar säga att ett bra trick är att förstå, till exempel, vad är chefens problem, eller vad är min chefs chefs problem? Och det jag upplever är att när man börjar jobba med eget företag, så får man plötsligt lite mer insyn i ekonomi, man får lite mer insyn i marknadsföring, försäljning, man får lite mer insyn i avtal. Plötsligt börjar man bredda sin egen bas. Som gör att man ibland kan få en större förståelse för hur saker fungerar i samhället, hur saker fungerar i ens företag. Respekt för att folk kämpar på med saker som man inte hade en aning om innan.

Christian: Ja, men precis.

Jan: Så det är därför jag säger att starta företag är alltid bra. Och man lär sig. Jag brukar till och med säga så här, i vissa företag där jag satt i styrelsen, att försäljning eller försäljningsavdelningen, det är ju inkomstavdelningen på företaget. Men detta tror jag du skrev där i slutet, eller i februari. Var är du någonstans nu i företagandet? Vad är utmaningen just nu?

Att bygga varumärket: ingen vill äta på en tom restaurang

Christian: Just nu är utmaningen att bygga varumärket. Jag tror mycket på det här ordspråket, ingen vill äta på en tom restaurang. Men hur får du folk att äta på en tom restaurang som inte ska vara tom? Det är huvudsakligen marknadsföring. Jag kontaktar modeller. Jag har använt väldigt mycket datorgenererade bilder och haft modeller som ställer upp på enstaka bilder. Nu är det mer att jag behöver video. Jag behöver mer känslor som jag måste sälja. Så just nu är det väldigt mycket videoredigering, kontakt med modeller, och sen hela tiden försöker jag hålla en röd tråd med att jag måste alltid designa nytt. Och det är snarare att nu är det min avkoppling. När jag inte vill vara produktiv, då sätter jag mig och bara ritar lite grann. Då sätter jag mig med designen helt enkelt. Men just nu är det väldigt mycket marknadsföring, där det mesta egentligen är på plats när det gäller logistiken. Själva supply chain-delen. Det är ganska skönt att ha det.

Ingen vill äta på en tom restaurang. Men hur får du folk att äta på en restaurang som inte ska vara tom?

Flödet: print on demand utan eget lager

Jan: Nu är detta väldigt specifikt för ditt företag. Men hur är flödet? Du ritar någonting för hand eller på datorn, och vad händer sen?

Christian: Så en kund går in på min hemsida. Jag hanterar hela hemsidan. De lägger en beställning. Jag tar pengarna från beställningen, och då kan jag säga till min leverantör, som nu finns i USA, eftersom min huvudmarknad är USA. Hej du där borta, tillverka den här ordern till mina kunder, här har du pengar för det. Så jag har en form av mellanhand mot produktionen, och produktionen skickar direkt till kunden. Så jag har inget lager där hemma. Jag sysslar inte med någon form av logistik eller skeppande. Jag hanterar returer. Men jag har en sämre förtjänst, för att tillverkarna sköter allting. Fördelen är att jag slipper lägga ut pengar för att ha 200 t-shirtar hemma. Och inte bara det, tiden också som det kräver att paketera om och skicka fram och tillbaka.

Jan: Coolt. Detta var också en sån, du fick lista ut över tid hur man skulle göra.

Christian: Ja, det var en sån sak som jag tänkte, hur ska jag göra, vad kan jag göra? Jag vill rita t-shirtar och jag vill starta företag kring det. Men så inser jag att på något sätt så måste t-shirten komma till kunden. Och det klassiska, kanske mest traditionella sättet jag tänkte, var att jag beställer 500 stycken t-shirtar hem till mig.

Jan: Ja, men det var precis så jag tänkte.

Christian: Eller jag köper en maskin för 300 000 kr, så sitter jag där och bara pressar alla t-shirtar. Och det är absolut fullt möjligt. Men jag var lite rädd för att kanske behöva punga ut 200 000–300 000 kronor i bara lager, innan jag ens vet om någon vill ha det här. Så vad jag tänkte är att det går med att jag har sämre förtjänst, men jag har inget lager överhuvudtaget. Vilket också är en grej som jag faktiskt säljer in, som kallas slow fashion. Jag sysslar inte med massproduktion. Sen, när jag vet vad som säljer, så kan man bara plocka in dem som lager, för att dra ner mina omkostnadspriser eller tillverkningspriserna.

Att börja innan man vet hur

Christian: Så det var en sån här sak som växte sig fram över tiden, mycket genom att jag sökte på internet, på forum, på liknande butiker. Jag pluggade på logistikkedjor inom klädindustrin, för jag visste ingenting. Jag har en del erfarenhet, men det är mer åt det här traditionella hållet, det visste jag hur man sätter upp och gör där hemma. Men jag ville helst inte det, så därför började jag kolla på andra sätt att göra det. Mycket var det här, jag kollade runt och jag började kontakta tillverkare. Hej, går ni med på den här dealen? Vissa svarade inte, för jag var antagligen ganska oprofessionell när jag började höra av mig. Sen började jag skaffa visitkort, digitala signaturer, och sen började företag höra av sig med olika priser, och då var det bara att jag radade upp det här i en Excel. Sen tar man beslutet från det. Så det var mycket det här, jag visste inte var jag skulle börja, så jag bara började.

Jan: Ja. Jag gillar ju, detta är så här rakt, right up my alley. Jag brukar säga så här, sälj skinnet innan björnen är skjuten.

Christian: Ja, det är det smartaste sättet.

Jan: Ja, för klarar du inte av att sälja skinnet, så har du inte behövt vara ute och jaga och skjuta björnen. Och precis som du säger, okej, men vi börjar med ett par steg. Sen gillar jag mycket, nu har det blivit lite uttömt, Silicon Valley, men det här med fail fast. Att om det inte funkar, få reda på det direkt. Så att du inte sitter där med en maskin för 300 000 kr och ett lager för 200 000 kr, och plötsligt är man 500 000 kr back. När du kunde lärt dig samma sak för 10 000 kronor och en lite lägre marginal per såld vara.

Böcker och informationskällor

Caroline: För mig låter det som att du har försökt få tag i mycket information, både på nätet och kanske på andra sätt. Men är det några speciella böcker som du har läst som du tycker, men det här kan jag rekommendera?

Christian: Både böcker och icke-böcker. När det gäller böcker är det mer så här personlighetsutveckling. För jag tycker att sådana böcker kan vara ganska roliga att läsa. En bok som jag personligen tycker är jäkligt skoj skriven, jag tror den heter Atomic Habits på engelska. Enprocentsmetoden på svenska. Jag tycker den är jäkligt kul att läsa, och den handlar mycket om det här att börja litet, att du gör det enkelt för dig. Börja inte med de här stora läskiga tankarna direkt. Du är inte ett stort företag än. Kom igång. Å andra sidan tror jag mycket på det här, du är aldrig någonsin först i världen med någonting. Kanske någon gång, men väldigt sällan. Oftast har någon haft det här problemet innan dig, och kört i diket innan dig. Det är som det här rent allmänt, Google-generationen eller vad man vill kalla det. De flesta frågorna hittar du på nätet på något sätt, i något obskyrt forum någonstans. Ska inte nämna Flashback.

Jan: Jo, jag gillar Flashback.

Christian: Men det finns väldigt många... eller va? Är du i ett annat forum?

Jan: Men det finns väldigt mycket information online.

Folk älskar att skriva av sig

Christian: Så man får ta det med en stor nypa salt, för man vet aldrig vad folk egentligen har gjort. Men folk har sökt informationen själva. Folk älskar att skriva av sig. Och mycket som vi pratade om tidigare, folk tycker det är skoj att hjälpa folk att undvika problemen som man själv har haft. Ett forum, till exempel, det är ju RikaTillsammans-forumet. Där har jag hängt jättemycket. Även om det har varit om företag som inte har med det här att göra överhuvudtaget. Jag lusläste varenda en. Varenda tråkig, dum och fantastisk kommentar som fanns om vad som helst, bara för att jag kanske lär mig någonting i den här kommentaren. Jag kanske lär mig någonting i nästa kommentar. Så det är mycket bara det här att andra har haft de här problemen innan dig. Du kanske känner en kompis som driver ett företag. Fråga!

Jan: Vad har du hittat på Flashback då? Kring företagande?

Christian: Flashback har jag faktiskt inte varit inne på sedan jag kanske var 12 år och inte borde varit inne på Flashback. Men Reddit, till exempel, är ju ett gigantiskt internationellt forum, där det finns hur mycket hemska och fantastiska saker som helst. Men just den här supply chain-setupen som jag har, den hittar jag bland annat genom Reddit. På engelska kallas det print on demand, själva metoden. I Sverige är det fortfarande en ganska ny metod, där, som jag nämnde tidigare i tråden, Skatteverket vet inte riktigt rent skattemässigt hur man hanterar det här, för att man ska ha ett lager hemma och det är du som företag som ska skicka det. Inget annat existerar. Så det finns mycket information, och det är bara, börja läsa, börja söka information som om du scrollar i sociala medier. Det finns jättemycket gratis information. Och man kommer att lära sig.

Jan: Jag tänkte på det, apropå Flashback och Reddit. Jag har följt nu också, vi hade något avsnitt, vi pratade om Ukraina. Så var det någon bonde som körde iväg med en stridsvagn. Och så var det någon som frågade, hur vet du hur man kör en stridsvagn? Då finns det tydligen på YouTube. Så här kör du en rysk instruktionsvideo. Så här kör du en rysk T-72. Allting finns där. Allt finns på nätet.

Tre största lärdomar: börja litet

Jan: Men jag tänker så här, vi ska strax börja runda av. Om du skulle ta fram dina tre största insikter, eller dina tre största lärdomar, vad skulle du säga?

Christian: Den första är väl just det här, börja litet. Ta inte på dig de där stora uppgifterna, för du behöver inte. Att komma fram med ett litet steg, det blir ett väldigt stort steg efter några små steg i rad. Bara kom igång.

Jan: Ja, förlåt att jag avbryter där. Jag brukar säga så här, att ta ett litet otillräckligt steg. Bara ett litet. Och gör man bara ett litet, jag tror till och med att det är i den här Atomic Habits, men så här, gör du ett otillräckligt steg om dagen i 365 dagar, då har du tagit 365 otillräckliga steg. Ganska stor sannolikhet att summan av 365 otillräckliga steg är ett antal tillräckliga steg.

Christian: Ja, men precis.

Jan: Ja, skitbra. Lärdom nummer två.

Lärdom två: du vet inte vad du kommer tycka om

Christian: Du vet inte vad du tycker om det som du kommer att göra senare. Ta det här med marknadsföring, som är ett sådant tabu. Det känns fult. Man tror att det ska döda hobbyn, eller att stress ska döda hobbyn. Det trodde jag också. Jag har aldrig någonsin tyckt det var så skoj att designa som nu, när jag sysslar med marknadsföring, än vad det var innan. Nu sitter jag och skrattar ibland när jag designar, och min fästmö kommer och bara, nej, det där får du inte lov att sälja, det är opassande. Marknadsföringen, jag trodde det skulle vara tråkigt. Jag tycker det är superkul, och det är så jag har gjort min design mycket roligare. Jag får mycket inspiration från marknadsföringen, när jag får kontakt med folk om vad de vill ha. Jag hade ingen aning om det. Man har så förutfattade meningar, men det är lite av det där att jag inte ens hade stoppat tårna i vattnet. Jag visste inte hur det var. Nu tycker jag det är skitkul att hoppa i sjön.

Jan: Jag tänker också så här, jag har haft en tes kring marknadsföring rätt länge. Nu upplever jag att den är mycket mer allmänt accepterad än vad den var kanske för tio år sedan. Jag brukar säga så här, man har inte en susning kring marknadsföring. Marknadsföring är att ta sin grej, lägga den där ute, och sen se vad man får för feedback. Vissa saker funkar superbra, vissa saker funkar inte alls. Och det är jättesvårt att gissa i förväg vilka designer som kommer uppskattas, eller vilka aktiviteter som kommer uppfattas väl. Så det är precis som du säger, det enda sättet att bli duktig på marknadsföring är ju att hoppa i. Och då får man den här feedbacken. Vissa står och applåderar, och sen andra bara: fy fan vad kass. Då får man leta efter det där guldkornet.

Lärdom tre: du har mer tid än du tror

Jan: Men vad är din tredje insikt?

Christian: Den tredje insikten är väl i så fall att man har mycket mer tid än vad man tror. Jag var väldigt rädd för den här, jag har inte tid att starta ett företag. Jag vill inte binda upp mig så himla mycket. Och hur jag började var helt enkelt, jag la ner mobiltelefonen när jag kom hem från jobbet. Jag la den i ett skafferi. Jag gjorde det enkelt för mig att inte slösurfa. Det var några kvällar där jag bara satt i soffan och stirrade in i en vägg. Ska du inte göra någonting? Sa du inte att du skulle syssla med företaget? Jo, men jag känner inte för det. Men jag får inte lov att pilla med mobilen. Jag har det som regel. Det var då jag insåg hur mycket tid jag egentligen har. Jag trodde inte jag slösurfade mycket. Jag satte igång den här analysen på mobiltelefonen. Det är jättehemskt att se hur mycket tid man faktiskt spenderar på mobiltelefonen, även om man inte tror att man slösurfar. Det stjäl så många minuter hit och dit, att det blir några timmar väldigt enkelt på en dag. Man har jättemycket mer tid om man gör det enkelt för sig.

Du har mycket mer tid än du tror. Det stjäl så många minuter hit och dit att det blir några timmar väldigt enkelt på en dag.

Det är inte jobb, det är mitt äventyr

Christian: Sen, också det här med att företaget tar tid. Absolut. Det är många helger som jag har suttit från morgon till kväll nästan, förutom kanske någon paus, bara jobbat. Men jag har inte sett det som jobb. Jag ser det här som min hobby, mitt äventyr. Det är inte jobb. Min fästmö är ibland rädd för att jag låter stressad, för att jag pratar om så mycket och jag har att göra. Men som sagt, jag känner mig inte stressad. Jag har jättemycket på bordet just nu, de här situationerna som måste lösas. Men jag tycker det är kul. Det är skitskoj. Så det är just det här att jag inte ser det som jobb. Jag ser det som mitt äventyr. Det är mitt företag. Det är mitt lilla barn jag tar hand om. Sen finns det ju måsten och icke-måsten. Men vi har mycket mer tid än vad vi tror att vi har. Tid behöver inte kännas som slit, om du gör någonting som är för dig själv.

Jan: Ja, men precis. För jag tror att missen vi gör många gånger är att vi tror att, okej, nu kommer en fördom, men denna fördom bygger på gallupundersökningar som visar att 60 procent av alla människor hade bytt jobb om de bara hade vågat, eller haft ett annat jobb färdigt. Så jag tror att många associerar ordet jobb med att det ska ta energi. Och det som jag tror egentligen du beskriver, och det som många företagare, och det har egentligen inte ens med anställning att göra, för folk som trivs jättemycket på sitt jobb upplever samma sak, det är ju att jobbet ger energi i stället för att det tar energi. Och då blir det effortless. Då blir det det här. Oj, har det gått sex timmar? Eller, gud, jag har inte ens ätit lunch. Och jag tror folk kan relatera till det, till exempel vissa som tränar eller rider eller spelar dataspel. Att det är precis samma grej.

Konsumtion eller skapande

Jan: Men jag känner igen det också, jag har spelat jättemycket dataspel som heter Settlers när jag var liten. Och så fick jag en inbjudan nu. Ah, vi ska släppa helt out of the blue en ny version, så du får en sån här beta-inbjudan, du är utvald. Och jag bara så här, ah, du vet, på fredag tog jag fram ett glas vin, planerade, installerade direkt när de släppte det. Och sen 45 minuter senare var det så här, fy fan vad tråkigt detta var. Och sen gick jag tillbaka och jobbade. Det fick jag mycket mer ut av. Sen har du alltid den här bonusen i slutet. Företaget kan ju dessutom bli något. Att det kan bli något på riktigt. Vilket du inte får i det där dataspelet. För det är bara en konsumtion, medan företaget är ett skapande. Det är en produktion. Och sen är det ytterligare ett lager på det här. Om 20 år, vilken situation minns du bäst? Att du plöjde ner tio timmar i Settlers, eller att du lanserade en ny produkt?

Christian: Exakt. Ingenting om dataspel.

Jan: Nej, men precis. Jag tror att det handlar om att välja. Vad är det som ger mig något?

Det som visade sig vara fel: nästan inget är omöjligt

Jan: Är det någonting, du har ju varit inne på det, men är det någon sak som du skulle säga så här i efterhand, det här har jag missuppfattat? Som du säger, nej, men jag trodde försäljning skulle vara tråkigt, men det var det inte. Jag trodde det skulle vara svårare att starta företag.

Christian: Nej, det var det inte. Jag tror man kan sammanfatta det egentligen. Jag trodde det skulle vara så jäkla omöjligt att starta ett företag. Vad vet jag? Jag har ingen erfarenhet av det. Visst, jag har ändå sysslat med planeringsjobb inom företag i mitt yrke. Men vad vet jag? Jag kan ingenting om att starta företag. Var börjar jag? Jag bara började. Jag började gå in på Skatteverket. Jag började prata med kompisar. Jag började läsa på RikaTillsammans. Och det är väl där jag inser att det är väldigt få saker som är omöjliga. Det är bara att det kanske behöver ta en viss tid. Det går inte över en natt. Men man kommer framåt. Man hittar lösningar. Det finns lösningar på ställen man aldrig trodde det fanns. Bara den här att jag samarbetar med en designer, eller hon var en målare, som sysslar med vattenmålning. Jag trodde aldrig jag skulle samarbeta med en vattenmålare för att göra min design. Jag trodde aldrig jag skulle tycka det var så kul att syssla med marknadsföring. Jag tycker det är skitskoj. Jag hade ingen susning om mina fördomar. Så det är ju så att det är inte omöjligt.

Det är väldigt få saker som är omöjliga. Det är bara att det kanske behöver ta en viss tid.

Planen framåt

Jan: Nu är det snart, vi spelar in detta i slutet av mars. Så då är det, vad blir det, två månader tills det är ett år. Hur ska du fira, och vad är planen framåt, kommande året, åren?

Christian: Nu är jag dålig på att fira. Men ett sätt som jag och Samvin firar på, det är att till sommaren ska vi på semester, upp på olika dansevenemang, där jag stolt tar med mig produkter och marknadsför samtidigt. Så det är lite jobb också. Men vi ska iväg och fira genom att vi åker på en långsemester helt enkelt. Och sen är det här svåra, mina framtidsplaner. Om jag berättar för mycket om mina framtidsplaner så kan jag påverka chansen de har att lyckas. Men tanken med mitt företag i början, det var att jag bara skulle rita t-shirtar. Nu har jag andra planer, hur jag kan bredda det här som plattform till mer än bara t-shirtar. Då pratar jag inte bara om produktförsäljning, utan jag tittar på tjänsteförsäljning nu inom musik och dans, till exempel. Jag vill integrera det. Kan jag göra det? Finns det en marknad där? Jag har börjat skicka ut mejl för att fråga andra som sysslar med att sälja tjänster inom musik och dans. Så det är just det här, vad mer kan jag göra för framtiden? Det är väldigt få företag som sysslar med samma produkt idag som de gjorde för 40 år sedan. Världen förändras, allt förändras och förändringen förändras. Frågan är om man vill vara med på det eller inte.

Jan: Ja, precis. Jag tänker precis som du säger, att det inte är så mycket. Alltså, det här är så uttjatat, men det är inte målet som är målet, utan det är resan. Det handlar om att ha roligt på vägen dit.

Det Christian är stolt över

Jan: Caroline, är det någonting du tänker?

Caroline: Nej, inte direkt nu.

Jan: Christian, tänker du, är det någonting vi borde ha frågat? Eller någonting du tänker så här, det här är jag stolt över? Vad är du stolt över? Det får jag fråga om.

Christian: Att jag har gjort folk glada. Det var som han där som kom fram när jag satt ute på puben med min fästmö, och gav mig en komplimang på t-shirten. Han sken upp, han tyckte det var skitkul. Det stod "I dance, therefore I am", vilket är ett skämt till filosofen René Descartes "I think, therefore I am". Han tyckte det var en skitkul referens. Och jag blev så jävla glad över att han blev så jäkla glad. Min första kund, jag vet vad hon heter, jag stalkar henne på Facebook. Jag såg henne lägga ut en bild på sig själv i t-shirten och hon var skitglad, och jag grät av lycka för att hon var så jävla glad över någonting jag hade skapat. Det har jag varit stolt över. När jag gör folk riktigt jävla glada. Jag blir jätteglad av andras glädje.

Christian: Och när det gäller lärdomar så skulle jag vilja prata om motivation. Hur kommer man upp ur soffan när man inte känner för det? Nu är inte jag någon psykolog, men jag tror inte på motivation. Jag tror inte att man helt plötsligt får en upplysning om att nu ska jag spendera tio timmar ikväll med att förändra hela mitt liv. Jag tror på att man måste dra sig själv i kragen, schemalägga, se till dig själv, skapa så att du inte har något alternativ att slösurfa eller koppla ur tv:n. Bara börja. Jag tror inte på upplysningar i form av motivation. Man måste bara börja, men när du väl börjar så är det lätt att fortsätta.

Jan: Jag tror nästan att titeln på det här avsnittet är lite så här, flit och systematik. Våga ta små steg.

Tack och en uppföljning om ett år

Jan: Jag tänker så här, Christian, det är fantastiskt roligt att följa dig. Tack för att du är så generös, med både dina, ja men titta här fick jag det här beskedet, jag var jätteledsen, och sen visade det sig ett halvår senare att jag hade missuppfattat allting. Ja men det är en generositet i att du delar med dig. Och jag vet att jag pratar inte bara för oss, jag vet att vi pratar för många i forumet, där den vanligaste kommentaren är så här, heja dig, och följ, och vilken inspirerande tråd. Att verkligen se det här, precis som du säger, att man aldrig vet i förväg vad det kommer att bli.

Jan: Och du som lyssnar eller tittar, vill du titta på t-shirtarna så är det rapsodi.com. Jag lägger en länk här precis under så att man kan klicka sig in, och där tror jag att du har dina kontakter. Där finns också en länk till tråden. Så att, tack så mycket, Christian.

Christian: Tack själva, superkul.

Jan: Och jag tänker så här att vi får ta en uppföljning här om ett år igen. Så får vi se vad det är då.

Christian: Det blir fantastiskt. Tack så mycket.